Finansutskottets betänkande

1987/88:10

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
(prop. 1987/88:60 delvis)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande det förslag till ekonomisk-politiska
åtgärder i sex punkter som regeringen lade fram för riksdagen den 10
november 1987. Utskottet godkänner den allmänna inriktningen av den
ekonomiska politiken som regeringen föreslagit. I samband härmed avstyrker
utskottet ett antal motionsyrkanden om bl.a. sänkt inkomstskatt,
differentierad mervärdeskatt, miljöavgifter och om rätt för utlänningar att
köpa svenska kronobligationer.

1 betänkandet tillstyrker utskottet vidare att ATP-avgiften höjs med 0,4
procentenheter 1988 samt att denna höjning liksom tidigare beslutade
höjningar av andra arbetsgivaravgifter för år 1988 med tillsammans 1,254
procentenheter neutraliseras med en sänkning av den allmänna löneavgiften
med 1,66 procentenheter.

De sparstimulerande åtgärderna som ingår i det ekonomiska åtgärdspaketet,
behandlar utskottet i ett särskilt betänkande (FiU 1987/88:9)

Övriga åtgärder som redovisas i propositionen och som regeringen vidtagit
eller avser att vidta, t.ex. begränsningar på byggmarknaden, utgiftsram för
löneökningar i den statliga sektorn samt utvidgningen av omsättningsskatten
på värdepapper, kräver i detta skede inte något ställningstagande från
riksdagens sida.

De borgerliga partierna redovisar i gemensamma reservationer sin syn på
den ekonomiska politiken, på behovet av att avskaffa prisstoppet, socialavgifter
på vinstandelar samt valutaregleringen. När det gäller sänkningar av
inkomstskatten, differentiering av mervärdesskatten m.m. har flera reservationer
bifogats. Dessa framgår av innehållsförteckningen.

Företrädarna för vänsterpartiet kommunisterna reserverar sig bl.a. vad
gäller frågan om utgiftsram för löneökningen i den statliga sektorn samt
avger flera särskilda yttranden som framgår av. innehållsförteckningen.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1987/88:60 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.,
med undantag av punkt 1 i bilaga 2, som utskottet behandlar i sitt betänkande
1987/88:9 om sparstimulerande åtgärder,

FiU

1987/88:10

1 Riksdagen 1987/88. 5 sami. Nr 10

dels följande med anledning av propositionen väckta motioner:
1987/88:Fi8 av Hans-Eric Andersson (s),

1987/88:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1987/88:FilO av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkandena 1 och 3-11,
1987/88:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp), i vad avser yrkandena 1 och

3-8,

1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1-3 och 5-13,

dels motion 1987/88:Sk8 av Kjell Johansson m.fl.(fp) med anledning av
proposition 1987/88:51 om inbetalningskvot vid avsättning till allmän investeringsfond
och skatteregler vid fusion mellan ekonomiska föreningar.

Utskottet har berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, jordbruksutskottet
och bostadsutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet. Jordbruksutskottet
har dock avstått från att yttra sig. Yttrandena (SkU 1987/88:2 y, SfU
1987/88:1 y och BoU 1987/88:2 y) återfinns som bilagor till betänkandet.

Propositionens hemställan

I proposition 1987/88:60 har regeringen (finansdepartementet) - efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt -

1. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om
det ekonomiska läget,

2. föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som har förordats i propositionen,

3. förelagt riksdagen förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder inom
socialdepartementets och finansdepartementets områden (bilagorna 1
och 2).

I proposition 60, bilaga 1, har regeringen (socialdepartementet) - efter
föredragning av statsrådet Gertrud Sigurdsen - föreslagit riksdagen att anta i
propositionen framlagda förslag till

1. lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1988 och 1989 till
försäkringen för tilläggspension,

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

I proposition 60, bilaga 2 punkt 2, har regeringen (finansdepartementet) -efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt - föreslagit riksdagen att
anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:423) om allmän löneavgift.

Lagförslagen har följande lydelse:

FiU 1987/88:10

1 Förslag till

FiU 1987/88:10

Lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1988 och 1989
till försäkringen för tilläggspension1

Härigenom föreskrivs att det i 2 kap. 1 § och 3 kap. I § lagen (1981:691)
om socialavgifter nämnda avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension
skall utgöra 10.60 procent för åren 1988 och 1989.

' Senaste lag i ämnet 1985:1005.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten
tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under
nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de
avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

Riksförsäkringsverket får under
respektive uppbördsår enligt uppbördslagen
(1953:272) som förskott
på belopp enligt första stycket tillgodoföra
sig II procent av den preliminära
B-skatt som debiterats intill
den 25 februari samma år. Förskottet
tillgodoförs med en sjättedel
under var och en av uppbördsmånaderna
mars, maj, juli, september,
november och januari.
Riksskatteverket skall varje år senast
den 15 mars lämna riksförsäkringsverket
uppgift om den före den
25februari samma år debiterade
preliminära B-skatt en.

Om riksförsäkringsverket under
ett uppbördsår tillgodoförts förskott
som överstiger beloppet enligt
första stycket skall skillnaden regleras
genom avräkning på belopp
som närmast därefter skall tillgodoföras
enligt första eller andra
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

FiU 1987/88:10

1 Senaste lydelse 1984:670.

3 Förslag till

FiU 1987/88:10

Lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Allmän löneavgift utgår med två Allmän löneavgift utgår med 0,34
procent av avgiftsunderlaget och procent av avgiftsunderlaget och
tillfaller staten. tillfaller staten.

I fråga om sjömän skall allmän löneavgift beräknas efter den lägre
procentsats som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
årligen fastställer. Procentsatsen skall sättas ned enligt de grunder som
anges i 2 kap. 2 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om försäkrad som
avses i 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter tillämpas de nya
bestämmelserna första gången på inkomst som skall tas upp till beskattning
vid 1989 års taxering.

Motionsyrkandena

FiU 1987/88:10

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

1987/88:FilO av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

I. att riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om differentiering
av mervärdeskatten i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om miljöavgifter
på bl.a. svaveldioxid- och kväveoxidutsläpp i enlighet med vad som i
motionen framförts,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om försäljning
av Procordiakoncernen till allmänheten under sommaren 1988,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om valutautlänningars
rätt att köpa svenska kronobligationer,

9. att riksdagen beslutar godkänna de i motionen angivna riktlinjerna för
bromsning av den nominella lönekostnadsutvecklingen,

II. att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen anförts om
regional balans, ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken samt skattesystemets
fördelningspolitiska uppgifter.

1987/88:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisas i motionen,

7. att riksdagen beslutar anta följande ändring i 10 § lagen om statlig
inkomstskatt:

Nuvarande lydelse

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.
Grundbeloppet utgör 100 kronor

samt:

när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7 basenheter:

5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7 basenheter:

grundbeloppet för 7 basenheter
och 20 procent av återstoden.
Tilläggsbeloppet utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp
enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 14

procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter: tilläggsbeloppet

för 19 basenheter
och 25 procent av återstoden.

Föreslagen lydelse

1 mom. För fysiska personer
och dödsbon beräknas grundbelopp
och tilläggsbelopp enligt följande.
Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7 basenheter:

5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7 basenheter:
grundbeloppet för 7 basenheter
och 17 procent av återstoden.
Tilläggsbeloppet utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp
enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 14

procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter: tilläggsbeloppet

för 19 basenheter
och 25 procent av återstoden.

8. att riksdagen beslutar upphäva beslutet att belägga avsättningar till
vinstandelssystem med arbetsgivaravgifter, vilket innebär återgång till den
lagtext som gällde före beslutet under föregående riksmöte.

1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som föreslås i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om de negativa effekter som följer av införandet av allmänt
prisstopp,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avvecklingen av kvarvarande rester från tidigare
prisstopp,

8. att riksdagen beslutar om sänkt statlig inkomstskatt i enlighet med vad
som anges i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinfört inflationsskydd
av den statliga inkomstskatteskalan i enlighet med vad som anförts i
motionen,

10. att riksdagen beslutar avskaffa sociala avgifter på företagsanknutna
vinstandelar i enlighet med vad som i motionen anförts,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning av
vinstandelar på sätt som angivits i motionen.

Begränsningar på byggmarknaden

1987/88:Fi8 av Hans-Eric Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
begränsningarna av byggandet utanför bostadssektorn i Stockholmsområdet.

1987/88:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ytterligare regleringar på byggmarknaden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om lägre räntebidrag för ombyggnadslån.

1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om begränsningar på byggmarknaden.

Investeringsfonderna

1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om frisläppande av de allmänna investeringsfonderna och
investeringsreserverna.

1987/88:Sk8 av Kjell Johansson m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsfondernas framtid.

FiU 1987/88:10

Uttag av arbetsgivaravgifter

1987/88:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sänkningen av den allmänna löneavgiften.

1987/88:FilO av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avskaffa den allmänna löneavgiften utanför de
överhettade delarna av storstadsområdena i enlighet med vad som i
motionen anförts,

6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om sänkning av den
allmänna löneavgiften i de överhettade delarna av storstadsområdena samt
ändrar namn på denna avgift till regional överhettningsavgift.

1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja ATP-avgiften med 0,4
procentenheter,

13. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del beslutar
sänka den allmänna löneavgiften med 1,26 procentenheter.

Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn

1987/88:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen avvisar propositionens tankegångar beträffande löneutrymme
inom den statliga sektorn.

1987/88:FilO av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen sagts om
regeringens uppdrag till SAV vad gäller det s.k. lönetaket i 1988 års avtal.

1987/88:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om statens agerande inför och under avtalsförhandlingarna.

Breddning av omsättningsskatten på värdepapper

1987/88:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om avvisande av en utvidgning av omsättningsskatten på värdepapper.

1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande utvidgad omsättningsskatt till penning- och
obligationsmarknaderna.

Propositionen

I propositionen anförs att den svenska ekonomin under senare år har
återhämtat sig snabbt från en djup ekonomisk kris. Det innebär inte,
framhålls det i propositionen, att alla problem är överståndna. Efterfrågetrycket
är starkt och pris- och lönestegringstakten är snabbare än i de

FiU 1987/88:10

viktigaste konkurrentländerna. Samtidigt har de finansiella marknaderna,
såväl i Sverige som i andra länder, under senare tid visat stor osäkerhet och
stora svängningar. Höstens börsnedgång innebär troligen att en viss dämpning
av efterfrågetrycket kommer att äga rum men också att kravet på lägre
pris- och kostnadsstegring skärps.

Föredragande statsrådet gör i propositionen bedömningen att den kommande
avtalsrörelsen i detta läge blir av avgörande betydelse för Sveriges
möjligheter att fortsätta en utveckling mot samhällsekonomisk balans.
Arbetsmarknadens parter har emellertid inte, konstaterar föredragande
statsrådet, lyckats ena sig om en sådan uppläggning av lönerörelsen att den
förmår bidra till en sådan utveckling. I stället har avtalsrörelsen hittills
kännetecknats av stora motsättningar.

Det blir därför den ekonomiska politikens uppgift i rådande läge att bidra
till en lägre inflation genom att vidta åtgärder som syftar till en lugnare
avtalsrörelse samt en något dämpad inhemsk efterfrågeökning. Konkurrenskraften
måste stärkas för att förbättra bytesbalansen och undvika
negativa effekter på arbetsmarknaden. Detta betyder åtgärder på ekonomins
utbudssida, framför allt för att begränsa lönekostnadsstegringen.

I propositionen föreslås därför ett sexpunktsprogram för att dämpa den
starka inhemska efterfrågeökningen och samtidigt hålla tillbaka kostnadsutvecklingen.
Programmet innehåller begränsningar av byggandet, ett aktivt
användande av investeringsfonderna i stabiliseringspolitiskt syfte, sparstimulanser,
en breddning av omsättningsskatten på värdepapper, en neutralisering
av arbetsgivaravgiftshöjningen inför år 1988 samt införandet av en
utgiftsram för löneökningar i statsbudgeten under nästa budgetår. Syftet med
åtgärderna är att åstadkomma en mer balanserad ekonomisk utveckling och
göra den svenska ekonomin mer stabil och motståndskraftig mot yttre
störningar. Därigenom kan grunden läggas för en fortsatt utveckling mot full
sysselsättning och en god ekonomisk tillväxt, anförs det i propositionen.

Motionerna

I motion Fil2 (m) anförs att världsekonomin för närvarande i hög grad
präglas av oron på de finansiella marknaderna. Detta har föranlett en
nedrevidering av prognoserna för den internationella ekonomiska utvecklingen.
Redan dessförinnan bedömdes den svenska ekonomin gå mot en
försämring. Den nya internationella konjunkturbilden innebär att draghjälpen
från omvärlden avtar. Därmed blottläggs också de kvarstående strukturproblemen
i svensk ekonomi, anförs det i motionen.

Det mest framträdande problemet i Sveriges ekonomi är, enligt motionärerna,
den alltför snabba kostnadsstegringen. Därtill kommer att svenskt
näringsliv fortlöpande förlorar marknadsandelar på världsmarknaden också
vid oförändrat kostnadsläge.

De konkreta åtgärder som regeringen nu föreslår är, enligt motionärerna,
inte tillräckligt långtgående och har delvis fel inriktning.

Det är bra, sägs det i motionen, att den tidigare höjningen av arbetsgivaravgifterna
på 1,3 % neutraliseras. Men motionärerna har invändningar mot

FiU 1987/88:10

det sätt på vilket rättelsen föreslås ske. Beslut om ändrad ATP-avgift bör
avvakta pågående beredning.

I motionen motsätter man sig förlängningen av stoppet på byggmarknaden
i storstadsområdena liksom beslutet att företag får utnyttja investeringsfonderna
endast för miljöinvesteringar. Man anser att investeringsfonderna bör
generellt släppas fria.

Motionärerna stöder i princip tanken på s.k. cash limits. Men med
regeringens utformning kommer löneramen att bilda ett golv för löneökningarna.

Det aviserade förslaget om breddning av omsättningsskatten på värdepapper
avvisas också i motionen.

I motion Fil2 (m) förordas en låg ökningstakt i de offentliga utgifterna,
sänkt skattetryck, stram finanspolitik, avreglering av näringslivet, avskaffande
av offentliga monopol, avveckling av löntagarfonderna samt ökat
hushållssparande.

Viktigast på kort sikt är, enligt motionärerna, att sänka marginalskatterna.
Det underlättar löneavtal, som inte ytterligare försämrar konkurrenskraften.
Därtill bör fullt inflationsskydd för skatteskalan återinföras. Riksdagen bör
även avskaffa de i våras införda socialavgifterna på vinstandelar.

I motion Fill (fp) anförs att när det nu finns risk att konjunkturen åter vänder
nedåt står den svenska ekonomin inte så väl rustad som vore önskvärt.
Kraven på den ekonomiska politiken skärps ytterligare. Folkpartiet har
tidigare föreslagit åtgärder för att underlätta den kommande avtalsrörelsen.

För det första ville motionärerna att regeringen skulle ta tillbaka beslutet
om att höja arbetsgivaravgiften för att göra förhandlingsutrymmet så stort
som möjligt för parterna. På denna punkt har regeringen nu gått motionärerna
till mötes.

Därutöver ansåg och anser motionärerna att marginalskatterna måste
sänkas. En marginalskattesänkning skulle öka utrymmet och ha gynnsamma
effekter på avtalsförhandlingarna. I motionen föreslås därför att marginalskatten
sänks med 3 procentenheter för alla inkomster över 80 000 kr., dvs.
för praktiskt taget alla heltidsarbetande.

I motionen föreslås också att riksdagen upphäver det tidigare beslutet att
belägga avsättningar till företagsanknutna andel-i-vinst-system med arbetsgivaravgifter.

Motionärerna delar regeringens uppfattning att det är viktigt att stimulera
ungdomars regelbundna sparande för bl.a. bostadsändamål. I motionen
framhålls vikten av att sådant sparande behandlas skattemässigt lika oavsett
hos vilken organisation eller i vilken form det sker.

Motionärerna noterar med tillfredsställelse att regeringen nu vill tillåta
skattefrihet för avkastningen på ideellt sparande och föreslår dessutom vissa
utvidgningar.

Folkpartiet ställer sig avvisande till tekniken med rambegränsningar på
byggmarknaden. För att uppnå de önskade resultaten vore det bättre att
sänka räntebidragen för ombyggnad.

Folkpartiet vill släppa investeringsfonderna helt fria.

Motionärerna stödde i våras regeringens förslag om s.k. cash limits för de

FiU 1987/88:10

statliga lönekostnadsökningarna. Samtidigt påpekades att om sådana effektiviseringar
skall kunna ske som minskar risken för försämringar i servicen på
viktiga områden måste förändringar stimuleras. Motionärerna pekade på
organisationsförändringar inom den offentliga sektorn liksom förändringar
genom ökad konkurrens genom extern upphandling och enskilda alternativ.

Regeringen preciserar nu lönekostnadsökningen för den statliga sektorn
till 4 %. Därutöver har sagts att följsamhetsbestämmelserna i 1986-1987 års
avtal eventuellt kan motivera en ytterligare ökning på 1-2 %.

Denna ombytlighet i regeringens politik är mycket olycklig. Regeringen
har flera gånger tidigare på liknande sätt inför och under avtalsförhandlingarna
ändrat sina besked till arbetsmarknadens parter. Regeringen måste i
förväg precisera förutsättningarna för avtalsrörelsen och därefter undvika att
ge nya signaler om ändrade förutsättningar. Parterna skall sedan sköta
förhandlingarna.

Folkpartiet anser att den aviserade breddningen av omsättningsskatten på
värdepapper inte skall genomföras.

I motion FilO (c) anförs att de stora rasen på aktiemarknaderna har skapat
stor osäkerhet om världsekonomins utveckling. Det kan dock anses som
troligt att konsumtionstillväxten och investeringsviljan dämpas i hela
OECD-området. Eftersom kronan i praktiken fortsätter att devalveras till
följd av den starka knytningen till dollarn begränsas konsekvenserna i
Sverige. Sveriges ekonomi kännetecknas av tendenser till överhettning inom
storstadsområdena med åtföljande köproblem och regleringsbehov. Konsumtionstillväxten
är för stark och sparandet för lågt.

Utvecklingen ställer krav på den ekonomiska politiken i Sverige. I
motionen sammanfattas de i fyra punkter:

1. Stimulera sparandet - begränsa den inhemska efterfrågan. I motionen
föreslås kraftiga sparstimulanser till hushållen genom införande av personliga
investeringskonton och dämpning av efterfrågan på sällanköpsvaror med
högt importinnehåll genom införandet av en differentierad moms. Det krävs
för att upprätthålla extern balans.

2. Kyl ned de överhettade sektorerna i ekonomin! Koncentrationsorterna
uppvisar starka överhettningstendenser. I motionen föreslås att den allmänna
löneavgiften slopas helt utanför storstadsregionerna och att den bibehålls
oförändrad i överhettade delar av storstadsområdena. Avgiften bör kallas
Regional överhettningsavgift.

3. Stimulera investeringarna! För att inte påverka sysselsättningen negativt
bör utbudssidan stimuleras. I motionen föreslås en sänkning av arbetsgivaravgifterna
med regional differentiering kombinerad med viss åtstramning
med miljöavgifter. På detta sätt stimuleras en balanserad utveckling som
främjar sysselsättning, investeringar, regional balans och som tar hänsyn till
miljövärden.

4. Bekämpa inflationen! För att få ned löne- och kostnadsökningstakten
måste incitament för låga löneökningar skapas. Detta bör ske genom
trovärdiga deklarationer om att för höga löneökningar inte kommer att
pareras genom devalveringar, genom konstanta eller minskade arbetsgivaravgifter
och marginalskattesänkningar, genom begränsad offentlig konsum -

FiU 1987/88:10

tion som ger utrymme för ökad privat konsumtion, genom samordning av
avtalsperioder samt genom införande av kassabegränsningar inom den
offentliga sektorn.

5. Utveckla den svenska modellen! I motionen kritiseras regeringens s.k.
lönetak. Motionärerna anser att avtalsförhandlingarna skall ske mellan
likaberättigade, jämställda parter. Det förutsätter, enligt motionen, kassabegränsningar,
förändrade anslagssystem, decentralisering av löneförhandlingarna
till myndighetsnivå och fastställande av statens minimikrav på
verksamheten för att de skall ha någon möjlighet att åstadkomma önskvärt
resultat.

I motion Fi9 (vpk) noteras att propositionen har en helt teknokratisk ansats.
Den nämner inte vilka sociala värderingar man utgår från eller vilka sociala
mål man vill främja. Denna yttre ideologilöshet präglar, enligt motionärerna,
alltmer de dokument som utgår från regeringen. Detta är i verkligheten
uttryck för att socialdemokratins ledning tar för självklart den ideologi som
är förankrad hos näringslivets toppskikt.

Den av regeringen hittills förda politiken kännetecknas av en stor
omfördelning till förmån för kapitalet och på bekostnad av de breda
folklagrens ekonomi, den offentliga infrastrukturen, sociala verksamheter
och kultur. Detta förlorade fält har aldrig kunnat återtas. Vad mera är - ett
nytt djupgående obalansproblem har uppstått: obalans mellan arbetets och
kapitalets andel av resurserna, överackumulation av mervärde. Det är i ljuset
härav man, enligt motionärerna, måste se och värdera propositionens
förslag.

Nästa avgörande fråga är, om de föreslagna åtgärderna är ekonomiskt
riktiga och socialt rimliga.

Motionärerna kan godta åtgärderna på byggmarknaden, givetvis under
förutsättning att de underlättar bostadsbyggandet i bristområdena.

Motionärerna godtar utvidgningen av omsättningsskatten på värdepapper.

Motionärerna anser att den ytterligare premieringen av sparandet är
tveksam. Att folk skall belönas alltefter hur mycket pengar de har över är en
säregen filosofi. Effektiviteten om man vill begränsa hushållskrediterna är
också något tveksam.

Åtgärderna beträffande investeringsfonderna godtas.

Däremot är motionärerna direkt kritiska till sänkningen av löneavgiften.
Särskilt gäller detta om man ser den i ljuset av vad som sägs i propositionen
om löneramen i den statliga sektorn. Propositionen hotar här med särskilda
åtgärder om de anställda inte håller sig inom ”ramen”.

Motionärerna anför att man inte kan sätta en sådan ram för den statliga
sektorns löneutveckling som aviserats. Man kan heller inte mäta eller
åstadkomma ”effektivitet” inom sektorn med de utgångspunkter som
propositionen och ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) har.

FiU 1987/88:10

Utskottet

FiU 1987/88:10

Den internationella utvecklingen

I propositionen framhålls att de rådande mycket stora betalningsobalanserna
mellan de största ekonomierna har orsakat en internationell finansiell kris
som kommer att få negativa effekter på världsekonomin. För hela OECDområdet
nedrevideras i jämförelse med bedömningen i regeringens skrivelse
av den 15 oktober 1987 (skr. 1987/88:30) produktionsprognosen för år 1988
med nära en halv procentenhet till 2 %. För OECD-Europa innebär detta en
tillväxt på under 2 %.

Även i motionerna FilO (c), Filt (fp) och Fil2 (m) understryks att den
finansiella oro som rått under slutet av oktober och i november betyder att
produktionstillväxten för OECD-området som helhet för de kommande två
åren blir lägre än vad som tidigare förväntades. Av allt att döma är, sägs det i
motion Fil2 (m), 1980-talets långa internationella konjunkturuppgång nu på
väg att brytas.

En delegation från finansutskottet besökte i månadsskiftet novemberdecember
OECD-ländernas gemensamma sekretariat i Paris. Mot bakgrund
av de diskussioner som fördes i Paris och vad som anförts i propositionen och
här aktuella motioner vill utskottet vad avser den internationella ekonomiska
utvecklingen anföra följande.

Utskottet delar föredragandens och motionärernas uppfattning att det
nuvarande ekonomiska läget inger stark oro. Det råder inte längre någon
tvekan om att den positiva bild av den ekonomiska utvecklingen som
redovisades av de flesta etablerade konjunkturbedömarna i början av denna
höst inte längre är giltig. Hur utvecklingen kommer att gestalta sig under de
närmast kommande åren blir alltmer beroende av vilken ekonomisk politik
som kommer att föras i de stora industriländerna.

Det har länge stått klart att de mycket stora betalningsobalanserna mellan
främst å ena sidan Förenta Staterna och å andra sidan Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland medfört ett instabilt läge i världsekonomin. Den främsta
orsaken till den uppkomna situationen är det stora underskottet i Förenta
Staternas bytesbalans, som bl.a. beror på det stora budgetunderskottet. Den
i slutet av oktober uppkomna börskrisen blev en indikation på att den
nuvarande situationen med stora obalanser i världsekonomin är ohållbar.

Den omedelbara effekten av kursfallet på börserna torde bli att tillväxten i
den privata konsumtionen dämpas, beroende på att hushållens nominella
förmögenhet sjunker. Denna effekt kan främst väntas göra sig gällande i
Förenta Staterna, eftersom de amerikanska hushållen har betydande innehav
av värdepapper. I propositionen bedöms tillväxten i den privata
konsumtionen i Förenta Staterna minska med ca 1 procentenhet. Motsvarande
direkta påverkan på privatkonsumtionen i Västeuropa och andra länder
väntas bli mindre, men produktionstillväxten i flera av dessa länder kommer
dock att reduceras indirekt på grund av att exportmöjligheterna till Förenta
Staterna begränsas. Detta betyder bl.a. att den redan i OECD:s juniprognos
angivna låga produktionstillväxten i Förbundsrepubliken för år 1988 förväntas
stanna vid omkring 1,5 %.

Effekterna av kursfallet på börserna vad gäller investeringsutvecklingen är

mer svårbedömbara. I OECD-sekretariatet görs den bedömningen att de
ändrade förutsättningarna att finansiera planerade investeringar knappast
kommer att vara en hämmande faktor. En förväntad lägre tillväxt i Förenta
Staterna och i övriga länder måste emellertid påverka investeringsviljan
negativt.

Utskottet kan sålunda konstatera att i Förenta Staterna och Förbundsrepubliken
Tyskland, som är viktiga handelspartner för Sverige, kommer
tillväxten att bli lägre än vad som tidigare förutsågs i regeringens skrivelse
1987/88:30. Vad gäller utvecklingen i Japan är emellertid situationen
annorlunda. Trots den oro som skapats i världsekonomin efter händelserna i
oktober och november månad kommer utvecklingen i Japan att bli väsentligt
mer positiv än vad som angavs i OECD-sekretariatets juniprognos. Orsaken
är att effekterna av omläggningen av den ekonomiska politiken i expansiv
riktning har underskattats. Mycket talar för att den i skrivelsen nämnda
tillväxten på 3 till 3,5 % för åren 1988 och 1989 är möjlig att uppnå.

Som utskottet ser det kan, som också framhålls i motion Fil2 (m), det inte
helt uteslutas att en förväntad lägre tillväxt i främst OECD-länderna kan
utgöra inledningen till en recession. En samordning av den ekonomiska
politiken i de största industriländerna skulle utgöra ett viktigt bidrag till att en
sådan utveckling undviks. Som nämnts har politiken i Japan lagts om i
expansiv riktning. Den inhemska efterfrågan ökar, och för färdigvaruimporten
kan en betydande ökning noteras. För Japan är det därför närmast en
fråga om uthålligheten i den ekonomiska politiken, dvs. hur länge är man
villig att fortsätta med en expansiv politik i väntan på att åtgärder vidtas i
Förenta Staterna och Förbundsrepubliken för att minska obalanserna.

Förhandlingar pågår i kongressen om åtgärder för att minska budgetunderskottet.
Den nivå på neddragningen av underskottet som framkommit
under pågående diskussioner pekar mot en minskning av budgetunderskottet
för de två närmaste åren med omkring 45 miljarder dollar. Denna bantning
av budgeten är med stor sannolikhet otillräcklig. Vad gäller Förbundsrepubliken
kan nämnas att den västtyska regeringen i början av december 1987
presenterade åtgärder som kan få vissa expansiva effekter på ekonomin.
Åtgärderna kan ses som ett försök att tillmötesgå de amerikanska kraven.
Risken är dock alltjämt stor att ett okontrollerat ytterligare fall i dollarkursen
skulle skapa svåra problem med bl.a. en från en redan hög nivå stigande
arbetslöshet.

Sammanfattningsvis ser utskottet det som oundvikligt att tillväxten för
åren 1988 och 1989 i OECD-området och i Västeuropa blir lägre än vad som
tidigare antagits. En samordning av den ekonomiska politiken i de stora
industriländerna skulle dock kunna vara ett viktigt bidrag för att undvika en
allmän recession. En sådan samordning måste emellertid komma till stånd
inom den närmaste framtiden.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

I den bedömning av det ekonomiska läget som konjunkturinstitutet presenterade
i början av oktober konstaterades att den svenska ekonomin befinner
sig i en högkonjunktur med snabb produktionstillväxt, låg arbetslöshet och

FiU 1987/88:10

högt kapacitetsutnyttjande i näringslivet. Institutet betecknade situationen
av flera skäl som riskfylld från stabiliseringspolitisk synpunkt. Framför allt
underströk man från institutets sida att tillväxten under det senaste året bl.a.
beror på en snabb inhemsk efterfrågeökning, medan den reala utrikesbalansen
försämrats. Det höga kapacitetsutnyttjandet påverkar samtidigt pris- och
lönebildningen så att konkurrenskraften gentemot utlandet försvagas.

Efter det att konjunkturinstitutet publicerade sin höstrapport har kraftiga
svängningar ägt rum på de finansiella marknaderna, och en påtaglig nedgång
har inträffat på börserna runt om i världen. I Sverige har aktiekurserna på
börsen sjunkit med drygt 30 % från mitten av oktober till slutet av november.
De ligger därmed på en nivå som är lägre än för ett år sedan.

Det finns än så länge inga uppgifter på hur t.ex. produktion, order eller
leveranser har påverkats av börsutvecklingen. Vid tidpunkten för börsfallet
gick emellertid den svenska ekonomin på högvarv. Utfallssiffror för tredje
kvartalet visar att t.ex. orderingången till industrin ökade från andra
kvartalet och låg på en rekordhög nivå. Efterfrågan från hemmamarknaden
föll tillbaka något men låg fortfarande på en mycket hög nivå. Industrins
orderstockar var i slutet av september påtagligt större än de var ett år
tidigare. Det förefaller således som om produktionsökningen hålls tillbaka
mer beroende på kapacitetsbrist än på för svag efterfrågan. Enligt konjunkturinstitutets
industribarometer för september steg andelen företag som
anger fullt kapacitetsutnyttjande till 57 %, vilket är det högsta tal som
noterats sedan år 1974. Det framgår också att andelen företag som uppger
brist på yrkesarbetare har stigit.

Kapacitetsutnyttjandet är särskilt högt i byggsektorn. Arbetslösheten
bland byggnadsarbetare har minskat nästan i hela landet, och löneutvecklingen
är stark. Nu är det, som konstateras i propositionen, inte enbart
storstadsområdena utan även delar av landet i övrigt som kännetecknas av
tydliga tendenser till överhettning med högt kapacitetsutnyttjande och brist
på arbetskraft i byggsektorn.

Även den totala sysselsättningen är mycket hög och var i oktober
fortfarande högre än ett år tidigare. Arbetslösheten är mycket låg. Förbättringen
har skett inom i stort sett alla sektorer och i nästan alla landets
regioner. Antalet lediga platser har ökat kraftigt jämfört med samma period i
fjol.

Pris- och kostnadsstegringen är alltjämt ett par procentenheter högre än i
våra viktigaste konkurrentländer. Den genomsnittliga timförtjänsten för
arbetare inom gruv- och tillverkningsindustrin var i september 1987 6,4 %
högre än ett år tidigare. Konsumentpriserna ökade i oktober med en årstakt
av 5,1 %. Den genomsnittliga prisökningen 1987 beräknas ligga drygt 4 %
över 1986 års nivå.

Den senaste tidens oro på de internationella finans- och valutamarknaderna
kommer att få vissa återverkningar även på den svenska ekonomin. En
allmän försvagning av världshandelns tillväxt måste bedömas som sannolik.

Börsnedgången kan väntas påverka den privata konsumtionen i neddragande
riktning eftersom hushållens förmögenheter sjunkit. Den kraftiga
uppgången av den privata konsumtionen hade emellertid brutits redan innan
börsfallet inträffade. Den privata konsumtionens ökningstakt avtog nämli -

FiU 1987/88:10

gen påtagligt tredje kvartalet jämfört med de två första kvartalen i år.
Försäljningsvolymen i detaljhandeln låg under tredje kvartalet kvar på
samma nivå som under andra kvartalet.

I propositionen görs bedömningen att den privata konsumtionsökningen
kan komma att dämpas med mellan 1/4 och 1/2 procentenhet till följd av att
hushållens förmögenhet reducerats genom aktiekursernas nedgång och att
de därigenom blir mindre benägna att skuldsätta sig och i stället ökar sitt
sparande.

I motion FH2 (m) görs bedömningen att den utländska efterfrågan dämpas
mer än den inhemska. Härmed skulle bytesbalansen komma att försvagas
ytterligare i förhållande till vad exempelvis konjunkturinstitutet förutsåg i sin
höstprognos (-9,7 miljarder).

I motion FilO (c) kommer man emellertid till motsatt slutsats. De positiva
effekterna på bytesbalansen av dollarfall och minskad konsumtionstillväxt
kommer sannolikt att överstiga de negativa effekter den minskade exporttillväxten
medför, anför motionärerna. Bytesbalansunderskottet bör därigenom
utan ekonomisk-politiska åtgärder kunna begränsas till 0,5 % av BNP
eller ca 5 miljarder kronor under 1988.

Inriktningen av den ekonomiska politiken

Den försvagning av den internationella utvecklingen som kan väntas bli
följden av den oroliga utvecklingen på finansmarknaderna innebär, enligt
propositionen, att kravet på dämpning av den inhemskt genererade pris- och
kostnadsstegringen skärps ytterligare. En låg inflation är det bästa sättet att
stabilisera ekonomin och stärka dess ställning gentemot externa störningar.
Denna slutsats dras också i de partimotioner som väckts med anledning av
propositionen.

Detta överensstämmer också med vad finansutskottet anfört i ett nyligen
framlagt betänkande om den ekonomiska politikens inriktning på medellång
sikt (FiU 1987/88:5). I detta understryker utskottet att om det skall vara
möjligt att upprätthålla en årlig tillväxt på drygt 2 % per år, samtidigt som vi
bör sträva mot att minska vår stora utlandsskuld, krävs bytesbalansöverskott.
En förutsättning för att denna utveckling skall komma till stånd är att
pris- och löneökningstakten anpassar sig till vad som gäller i omvärlden. Om
så sker finns det emellertid utrymme för en god reallöneutveckling (ca 2 %
per år). Denna uppnås emellertid inte via höga nominella lönelyft utan den
blir snarare ett resultat av en låg prisökningstakt.

Uppgiften för den ekonomiska politiken är, enligt propositionen, flerfaldig.

- För det första gäller det att begränsa den starka inhemska efterfrågetillväxten
för att förhindra en snabb försämring av bytesbalansen. Omfattningen
av åtgärderna bör avvägas med tanke på den automatiska
dämpning av efterfrågan som sker på grund av börsnedgången.

- För det andra måste efterfrågetillväxten inom de sektorer som är de mest
överhettade bromsas in för att förhindra starka kostnadsökningar och för
att vidga flaskhalsar i produktionen.

FiU 1987/88:10

- För det tredje måste dessa åtgärder åtföljas av stimulansåtgärder på
ekonomins utbudssida för att neutralisera eventuella negativa effekter på
arbetsmarknaden.

- För det fjärde måste åtgärderna utformas så att de dämpar den nominella
lönekostnadsstegringen.

De båda sistnämnda uppgifterna är enligt propositionen av största betydelse
för att hävda den fulla sysselsättningen. Förutsättningen för en fortsatt god
utveckling på arbetsmarknaden är att kostnadsökningen dämpas. Detta
gäller i synnerhet, framhålls det i propositionen, i det labila läge som oron på
de finansiella marknaderna skapat.

I propositionen föreslås ett sexpunktsprogram för att dämpa den starka
inhemska efterfrågeökningen och samtidigt hålla tillbaka kostnadsutvecklingen.
Programmet innehåller begränsningar av byggandet, ett aktivt
användande av investeringsfonderna i stabiliseringspolitiskt syfte, sparstimulanser,
en breddning av omsättningsskatten på värdepapper, en neutralisering
av arbetsgivaravgiftshöjningen inför år 1988 samt införandet av en
utgiftsram för löneökningar i statsbudgeten under nästa budgetår.

I motion Fil2 (m) anförs att det mest framträdande problemet i Sveriges
ekonomi är den alltför snabba kostnadsstegringen. Det grundläggande
problemet i svensk ekonomi ligger på det strukturella planet. Svenskt
näringsliv förlorar marknadsandelar även vid oförändrat kostnadsläge
beroende på en för långsam strukturomvandling. Om omställningsförmågan
och utvecklingskraften vore tillräckligt hög skulle svensk ekonomi kunna
klara snabbare lönekostnadsökningar. Omvänt gäller att trögheter, flaskhalsproblem
och omställningssvårigheter skulle kunna kompenseras, om
lönebildningen fungerade smidigare och lönesättningen vore mer flexibel.

I motionen sägs vidare att det uppdrivna efterfrågetrycket i den svenska
ekonomin 1987 borde ha motverkats tidigare genom en åtstramning av den
offentliga konsumtionen. Motionärerna har tidigare varnat för att den
snabba konsumtionsökningen riskerade att försvaga bytesbalansen. Enligt
motionärerna tycks regeringen ha uppmärksammat problemet, men några
förslag i den riktningen har inte lagts fram, anser man. Förslagen i
propositionen för att stimulera ekonomins utbudssida är i och för sig
tillfredsställande men inte tillräckligt långtgående.

Den politik motionärerna förordar innebär låg ökningstakt i de offentliga
utgifterna, sänkt skattetryck, stramare finanspolitik, avreglering av näringslivet,
avskaffande av offentliga monopol, avveckling av löntagarfonderna
samt ett ökat hushållssparande.

Utskottet kan inte godta den allmänna inriktning av den ekonomiska
politiken som föreslås i motion Fil2 (m). Möjligheterna att genom skattesänkningar
och minskad offentlig konsumtion kunna begränsa den privata
konsumtionen och därmed påfrestningarna på bytesbalansen torde som
utskottet tidigare anfört (FiU 1986/87:10) vara mycket små.

I motion Fil2 (m) anförs vidare kritik mot det prisstopp som infördes i
början av året och som därefter successivt avvecklats. Prisregleringar har
negativa effekter på det marknadsekonomiska systemets funktionssätt. De
verkar långsiktigt uppdrivande på inflationstakten. Motionärerna upprepar

FiU 1987/88:10

2 Riksdagen 1987188.5sami. Nr 10

sin kritik från motion Fi2 om att avvecklingen av prisstoppet bidragit till att
skapa ett samordnat prisbeteende hos konkurrerande företag. Motionärerna
anser att prisstopp endast bör användas i rena krissituationer. Med hänsyn till
att någon sådan inte föreligger bör regeringen, enligt motionärerna, klart
deklarera att den inte avser att införa ett nytt prisstopp under 1988.
Dessutom bör kvarvarande rester av tidigare prisstopp helt avvecklas.

Liknande kritik framförs också i motion FilO (c) där prisstopp avvisas som
medel i den ekonomiska politiken, med undantag för exceptionella förhållanden.

Utskottet har nyligen i ett betänkande (FiU 1987/88:3) tillstyrkt att
tillämpningen av prisregleringslagen förlängs ytterligare ett år. Regeringen
får därigenom möjlighet att utan riksdagens hörande införa tidsbegränsade
prisregleringar. Utskottet avstyrkte i detta sammanhang också ett yrkande
om att upphäva rådande prisstopp. Riksdagen biföll den 2 december (rskr.
1987/88:37) utskottets förslag. Enligt utskottets mening har motionärerna
inte anfört något som ger utskottet anledning att ompröva sitt ställningstagande.
Yrkandena 2 och 3 i motion Fil2 (m) avstyrks därför av utskottet.

Ett centralt inslag i den ekonomiska politik som förordas i motion Fil2 (m)
är att sänka den statliga inkomstskatten redan från år 1988. Dessutom föreslås
att fullt inflationsskydd av skatteskalan återinförs. Som motiv härför anförs
att det skulle skapa förutsättningar för arbetsmarknadens parter att i den
kommande lönerörelsen uppnå avtal som inte ytterligare försämrar konkurrenskraften.

Även i motion FiU (fp) anförs att en reallöneökning efter skatt blir möjlig
med en låg nominell kostnadsökning först om man genomför omfattande
marginalskattesänkningar. Man gör i motionen gällande att det knappast blir
någon reallöneökning, än mindre efter skatt, om den nominella löneökningen
är 4 % och priserna stiger med 5 %.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

De bedömningar som gjorts, t.ex. av konjunkturinstitutet, och som
utmynnar i en prisstegringstakt år 1988 på i storleksordningen 5 % bygger
inte på antaganden om en lönekostnadsökning på 4 % utan på en ökning runt
6 %. Med den utvecklingen erhålls en ökning av de reala disponibla
inkomsterna efter skatt med ca 1,5 %. Med en lägre lönekostnadsökning,
t.ex. 3 % som redovisas som ett alternativ i den oktoberrapport som
regeringen redovisade för riksdagen den 15 oktober 1987 (regeringens
skrivelse 1987/88:30), erhålls en prisstegringstakt som är lägre, ca 4 % år
1988, och som för år 1989 är endast 2,5-3 %, dvs. hälften av vad den kan
antas bli om den högre lönestegringstakten får fortsätta. Även i det lägre
alternativet erhålls en ökning av de reala disponibla inkomsterna 1988 med
drygt 1 %. Detta beror bl.a. på de ändringar i inkomstskattesystemet för år
1988 som riksdagen redan har beslutat. Den sammantagna effekten av dessa
förändringar kalkyleras till närmare 1 procentenhet av de disponibla
inkomsterna.

Utskottet kan således inte dela uppfattningen att en marginalskattesänkning
är en nödvändig förutsättning för att med en låg nominell löneökning
kunna åstadkomma en reallöneökning.

I ett yttrande till finansutskottet anför skatteutskottet att frågan om hur

FiU 1987/88:10

skatteskalorna skall utformas på sikt är en viktig fråga. Denna och flertalet av
de övriga frågor rörande beskattningen som tas upp i motionerna kommer att
belysas i det utredningsarbete rörande inkomstskatterna, företagsbeskattningen
och mervärdeskatten som för närvarande pågår inom olika utredningar.
Skatteutskottet finner också anledning att varna för en skattepolitik av
det slag som presenteras i motion Fil2 (m) framför allt för förslagens
fördelningspolitiska konsekvenser. Skatteutskottet avstyrker med hänvisning
härtill de nämnda motionsyrkandena.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motionerna
Fill (fp) yrkande 7 och Fil2 (m) yrkandena 8 och 9.

I både motion Fill (fp) och motion Fil2 (m) anförs att frivilliga
vinstandelssystem har flera positiva effekter. Dessa system gör de anställda
delaktiga i företagets resultat, de ökar produktiviteten, sprider det individuella
ägandet och stärker känslan av samhörighet inom företaget, anförs det.
De minskar också behovet av att i förväg i löneförhandlingar ta ut den
eventuella vinsten. Det dämpar även löneglidningen om de anställda får del i
vinsten, anförs det i motion Fill (fp). I motionen yrkas att dessa vinster inte
bör beläggas med arbetsgivaravgifter. I motion Fil2 (m) yrkas dessutom att
de stiftelser som förvaltar vinstmedlen skall skattebefrias och att man borde
överväga möjligheter att i viss utsträckning beskatta vinstandelarna som
inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

I ett yttrande från socialförsäkringsutskottet till finansutskottet anförs att
riksdagen under föregående riksmöte beslutade (prop. 1986/87:107, SfU 20,
rskr. 334) att fr.o.m. den 1 januari 1988 skall arbetsgivaravgifter tas ut på de
bidrag en arbetsgivare lämnar till en s.k. vinstandelsstiftelse, dvs. en stiftelse
till vilken ett företag lämnar medel för att tillgodose de anställdas ekonomiska
intressen. Den anställde skall tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst
för sin andel för det år då bidraget lämnas.

Socialförsäkringsutskottet anförde vid behandlingen av förslaget att någon
principiell invändning inte kunde riktas mot att arbetsgivaravgifter tas ut på
avsättningar till vinstandelsstiftelser. Om överföringar till vinstandelsstiftelser
är undantagna från avgiftsskyldighet kan detta leda till en snedvridning av
konkurrensförutsättningarna företag emellan och - vid en mera utbredd
förekomst av vinstandelssystem - på sikt urholka det sociala trygghetssystemet.
Socialförsäkringsutskottet ville inte främja en sådan utveckling och
tillstyrkte således propositionen. Riksdagen följde utskottet.

Finansutskottet anser att de fördelar frivilliga vinstandelssystem uppges ha
i vad avser delaktighet, ägandespridning och påverkan på lönebildning m.m.
inte rimligen kan bli mindre om andelen är pensionsgrundande och
behandlas därefter i avgiftshänseende. Utskottet delar därför socialförsäkringsutskottets
uppfattning att motionerna Fill (fp) yrkande 8 och Fil2 (m)
yrkandena 10 och 11 bör avstyrkas.

I motion FilO (c) godtas de målsättningar som anges för den ekonomiska
politiken i propositionen. De föreslagna åtgärderna är emellertid för svaga
och motverkar, enligt motionärerna, sitt syfte. Motionärerna motsätter sig
inte de förslag till sparstimulerande åtgärder som läggs fram men anser att ett
nytt sparsystem borde införas benämnt personliga investeringskonton.

FiU 1987/88:10

Utskottet behandlar detta förslag liksom övriga förslag till sparstimulerande
åtgärder i ett särskilt betänkande (FiU 1987/88:9).

I motion FilO (c) föreslås vidare att en differentierad mervärdeskatt införs
med lägre skatt på obearbetade baslivsmedel och högre skattesatser för
umbärliga varor. Det är en modell som redan tillämpas i de flesta europeiska
länder och som EG väntas införa då harmoniseringen av skattesystemen skall
fullföljas. Som främsta skäl för en omläggning anges de fördelningspolitiska
effekterna men även effekterna på importerade sällanköpsvaror och inhemskt
producerade varor påtalas. Möjligheterna att upprätthålla extern
balans underlättas genom dessa effekter enligt motionärerna.

Frågan om sänkt skatt på baslivsmedel har utretts och avvisats av en
särskild utredning (SOU 1983:54). Yrkanden har även därefter motionsvis
framförts och behandlats av skatteutskottet vid ett flertal tillfällen, senast i
mars 1987. Skatteutskottet har med hänvisning till den nämnda utredningen
avstyrkt dessa yrkanden, och riksdagen har bifallit skatteutskottets förslag.

Finansutskottet vill därutöver anföra att ett land som Sverige, som är
mycket utlandsberoende och i internationella sammanhang, t.ex. i GATT,
med kraft förespråkar en icke protektionistisk linje, kan inte som argument
för en skatteomläggning anföra protektionistiska skäl. Utskottet vill därför
avstyrka motion FilO (c) yrkande 3.

Motionärerna upprepar i motion FilO flera förslag som framfördes vid ett
par tillfällen i våras och som då avslogs av riksdagen. Sålunda krävs nu att
valutautlänningar bör få rätt att förvärva svenska kronobligationer. Det skulle
enligt motionärerna verka nedpressande på den svenska räntenivån.

Utskottet anförde då yrkandet behandlades senast (FiU 1986/87:30) att det
är inte givet att en möjlighet för utlänningar att köpa kronobligationer skulle
innebära lägre räntor sett över en längre period. Detta resonemang har
utskottet utvecklat vid flera tillfällen (se t.ex. FiU 1986/87:10). Utskottet har
alltjämt samma uppfattning och avstyrker motion FilO (c) yrkande 8.

I motionen föreslås också, som en komponent i en räntenedpressande
politik, en utförsäljning av statliga företag. Det minskar det statliga
upplåningsbehovet och därmed trycket på penningmarknaden. Resultatet
skulle enligt motionärerna bli en press nedåt på räntan. Motionärerna yrkar
att resterande del av Procordia skall säljas till allmänheten med början våren
1988.

Utskottet har behandlat frågan om att sälja ut statlig egendom vid ett
flertal tillfällen (se t.ex. FiU 1986/87:2 y). Utskottet har i dessa sammanhang
inte godtagit motionärernas argument att försäljning av statlig egendom
skulle vara ett verksamt inslag i en stram finanspolitik. Det är svårt att förstå
varför exempelvis ett utbyte hos allmänheten av statliga obligationer mot
aktier i statliga bolag skulle ha en stor effekt på räntenivån. Samtidigt som det
statliga upplåningsbehovet minskar till följd av försäljningar av statliga
företag minskar också marknadens placeringskapacitet. Nettoeffekten på
räntenivån av dessa operationer torde vara mycket liten. Den finanspolitiska
åtstramningseffekten är endast skenbar. Det förtjänar också att understrykas
att mot varje kortsiktig förstärkning av budgeten som en försäljning av statlig
egendom innebär svarar en lika stor bestående minskning av den statliga
förmögenheten. Försäljningsinkomsterna begränsar visserligen statens upp -

FiU 1987/88:10

låningsbehov det aktuella året och ger på så sätt en varaktig besparing i form
av minskade ränteutgifter. Denna besparingseffekt förtas helt eller delvis av
att staten samtidigt går miste om den avkastning som den försålda tillgången
skulle ha givit.Utskottet avstyrker med det anförda motion FilO (c)
yrkande 7.

I motion FilO (c) anförs att regeringens förslag att neutralisera arbetsgivaravgiftshöjningen
innebär ett olyckligt prejudikat. Avtalsparterna beställde
en reformering av sjukförsäkringen av regeringen och avstod löneutrymme
för en höjning av arbetsgivaravgifterna. För att inte inteckna en så stor del av
löneutrymmet bör i stället en annan finansiering väljas, anför motionärerna.
Företagen bör få betala miljöavgifter pä svaveloxid- och kväveoxidutsläpp.
Eftersom miljöföroreningarna till betydande del orsakar kostnader för
sjukvården är det rimligt att förorenarna får bära en del av denna kostnad.
Motionärerna anför också att miljöavgifternas främsta motiv är miljöpolitiska.
Avgifterna kan bli ett effektivt instrument för att stimulera utnyttjandet
av miljövänligare produktionsmetoder.

Utskottet kan inte godta motionärernas resonemang. Om avgifterna skall
vara ett effektivt instrument för att stimulera till utnyttjandet av miljövänligare
produktionsmetoder innebär det att de i takt med att produktionsmetoderna
ändras kommer att minska i omfattning. De kan därför inte finansiera
en varaktig ökning av offentliga utgifter. De bör således inte betraktas som
finansieringsinstrument. Utskottet anser mot denna bakgrund att frågan om
miljöavgifter endast bör prövas utifrån miljöpolitiska aspekter. Ett system
med ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken får dock inte slå sönder det
system som innebär att det i grunden läggs mycket hårda villkor för
verksamheten, fastställda av miljömyndigheterna. Det är också svårt att
förstå varför inte en miljöavgift skulle reducera löneutrymmet. För många
företag som t.ex. arbetar på en marknad med internationellt bestämda priser
innebär alla skattehöjningar att utrymmet för löneökningar begränsas.
Utskottet avstyrker med det anförda motion FilO (c) yrkande 4.

I ett stort avsnitt i motion FilO (c) redovisar motionärerna sin syn på olika
åtgärder för att bromsa den nominella lönekostnadsutvecklingen. Motionärerna
upprepar vad regeringen vid flera tillfällen sagt och utskottet vid dessa
tillfällen ställt sig bakom. Bl.a. avvisar motionärerna en rad olika alternativ
för att dämpa lönekostnaderna som t.ex. att genom en kraftig åtstramning av
ekonomin via en högre arbetslöshet pressa ned inflationen, förstärka
konkurrenskraften genom upprepade devalveringar, ge upp prisstabilitetsmålet
och låta växelkurserna fluktuera fritt, genom lagstiftning förbjuda
löneökningar eller genom prisstopp förhindra kostnadsökningar. Detta är
exempel på ställningstaganden, som det råder stor, för att inte säga total
enighet om och som utskottet följaktligen inte har anledning att invända
emot.

Utskottet konstaterar också att motionärerna har samma uppfattning som
regeringen om en lång rad åtgärder som är nödvändiga för att få ned
kostnads- och lönestegringstakten. För höga löneökningar kommer inte att
kunna pareras med devalveringar. Uttaget av arbetsgivaravgifter bör inte
höjas. En framtida skattereform måste innebära marginalskattesänkningar.
Den offentliga konsumtionens tillväxt måste begränsas för att ge utrymme

FiU 1987/88:10

för reallöneökningar. Skattetrycket får inte öka. Det är önskvärt med en
samordning av olika avtalsperioder även fortsättningsvis.

Utskottet kan för sin del inte se att ett bifall till motionens yrkande skulle
tjäna något reellt syfte. Det är i huvudsak redan tillgodosett genom de
ställningstaganden utskottet och riksdagen gjort de senaste åren. Utskottet
ser därför inte skäl att tillstyrka motion FilO (c) yrkande 9.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet avstyrker de förslag
till riktlinjer för den ekonomiska politiken som läggs fram i motionerna FilO
(c) yrkandena 1 och 11, Fill (fp) yrkande 1 samt Fil2 (m) yrkande 1 och
tillstyrker de riktlinjer som anges i propositionen.

Begränsningar på byggmarknaden

I propositionen redovisas ett antal åtgärder som vidtogs redan hösten 1986
för att dämpa överhettningen i storstadsområdena och bereda utrymme för
ökat bostadsbyggande. Storstadsområdena undantogs från frisläpp av investeringsfonderna
för byggnads- och markarbeten, rambegränsningar infördes
på byggande utanför bostadssektorn och på statliga bostadslån till ombyggnad
av bostäder och hyresrabatter infördes som produktionsstimulans.

I propositionen anförs nu att förhållandena på byggmarknaden motiverar
ytterligare åtgärder för att dämpa överhettningen och reducera de regionala
obalanserna på byggmarknaden.

Begränsningarna av byggandet utanför bostadssektorn i Stockholms- och
Göteborgsområdena föreslås gälla även år 1989. Det innebär att den totala
byggnadsverksamheten i Stockholms och Göteborgs och Bohus län inte får
överstiga 1986 års volym.

Vissa ramar skall gälla för beslut om bostadslån för ombyggnad av
bostäder under år 1988 för Stockholms-Uppsalaområdet, Göteborgsområdet
och Malmöområdet. Länsbostadsnämnderna ges dock rätt att höja ramarna
med vissa tal om det behövs av sysselsättningsskäl.

I motion Fil2 (m) anförs att denna typ av regleringar skapar stora problem.
En lång rad ytterst angelägna projekt har inte kunnat inrymmas i kvoten.
Företag med god lönsamhet och utveckling kan inte bygga ut sin kapacitet.
Motionärerna anser också att förhoppningarna om ett avsevärt ökat bostadsbyggande
till följd av regleringarna inte har infriats. Det är också fel att
bromsa produktiva investeringar som är till gagn för hela landet, anför man.

I motion Fill (fp) avvisas tekniken med rambegränsningar. För att uppnå
de önskade resultaten vore det bättre att sänka räntebidragen för lån till
ombyggnad av bostäder, anför motionärerna.

Bostadsutskottet anför i ett yttrande (BoU 1987/88:2 y) till finansutskottet
att förslagen i motionerna Fill (fp) och Fil2 (m), om att systemet med
rambegränsningar skall upphöra, inte bör vinna riksdagens bifall.

De tillämpade rambegränsningarna har onekligen haft avsedd effekt.
Statistiska uppgifter avseende påbörjandet av nybyggda bostäder under de
tre första kvartalen 1987 för storstadsområdena visar en ökning om ca 1 750
lägenheter eller med mera än 25 % i jämförelse med motsvarande period år
1986. Det nu anförda ger enligt bostadsutskottets mening fog för uppfattningen
att de vidtagna åtgärderna haft effekt och att de inte bör överges.

FiU 1987/88:10

Beträffande förslaget i motion Fill (fp) om att lägre räntebidrag skall utgå
vid ombyggnad av bostäder vidhåller bostadsutskottet sin uppfattning från
våren 1987 att det av riksdagen valda tillvägagångssättet med rambegränsningar
är att föredra framför motionärernas förslag. Den nuvarande
ordningen ger utrymme för en mera nyanserad bedömning än förslaget i
motionen. Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och avstyrker
motionerna Fill (fp) yrkandena 3 och 4 samt Fil2 (m) yrkande 5.

I motion Fi8 (s) anges att byggstöppet är ineffektivt. Tillämpningen av
byggbegränsningarna, om de skall vara kvar, måste enligt motionären
ändras. Bl.a. förordar han att huvuddelen av Stockholmsregionens nya
arbetsplatser skall förläggas till Södertörn i avsikt att uppnå bättre inomregional
balans. Ramarna bör fördelas på regiondelar i stället för efter den
tidpunkt ansökan kommer in.

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande till finansutskottet att det får
förutsättas att regeringen noga följer utfallet av tillämpningen av byggbegränsningarna
och vidtar erforderliga åtgärder i avsikt att undanröja sådana
icke önskvärda konsekvenser som motionären aktualiserar, dock utan att
effekterna av åtgärderna omintetgörs eller urholkas. Bostadsutskottet anför
att ett tillkännagivande enligt förslaget i motion Fi8 (s) bör med en sådan
uppfattning kunna undvaras.

Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och avstyrker även
motion Fi8.

Investeringsfonderna

Regeringen har nyligen fattat beslut om ett nytt frisläpp av de allmänna
investeringsfonderna. Beslutet innebär att investeringsfonderna utanför
stödområdena endast får användas för investeringar i bättre miljö. Därmed
dämpas, enligt propositionen, tendenserna till överhettning, samtidigt som
miljöpolitiken får en väsentlig förstärkning.

I anslutning till beslutet har regeringen föreslagit en höjning av det belopp
som företagen skall betala in till riksbanken i samband med en fondavsättning
(prop. 1987/88:51). Enligt förslaget skall inbetalningskvoten höjas från
75 till 100 %. Detta förslag behandlas av skatteutskottet (SkU 1987/88:10).

I motion Sk8 (fp) anförs att investeringsfondsystemet på sikt bör avvecklas.
Därför bör investeringsfonderna, för att de inte skall öka i omfång,
släppas fria under en treårsperiod för att sedan i samband med genomförandet
av motionärernas skatteförslag återföras till beskattning. Även i motion
Fil2 (m) yrkas att fonderna bör släppas fria. Nuvarande system innebär
enligt motionärerna en onödig statlig reglering av företagens investeringar.

Som utskottet anfört inledningsvis finns det i den svenska ekonomin - i
synnerhet i storstadsområdena - påtagliga tendenser till överhettning.
Utskottet ser därför inte skäl att ytterligare stimulera investeringsverksamheten
i dessa områden.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fil2 (m) yrkande 6 och
Sk8 (fp) yrkande 2.

FiU 1987/88:10

Arbetsgivaravgiftsuttaget för år 1988

FiU 1987/88:10

Riksdagen beslutade våren 1987 att arbetsgivaravgifterna skulle höjas med
1,254 procentenheter den 1 januari 1988. Det innebär att drygt en procentenhet
av det löneökningsutrymme som arbetsmarknadens parter har att
förhandla om för år 1988 är intecknat genom beslutade avgiftshöjningar. I
propositionen sägs att skulle dessutom löneglidningen bli av samma storleksordning
som under åren 1986 och 1987, kan det samhällsekonomiska
utrymmet för lönekostnadsstegringar överskridas redan utan några avtalade
löneökningar alls.

Som utskottet nämnt har riksdagen i våras beslutat om en viss sänkning av
den statliga inkomstskatten år 1988. Förenklingar av skatteskalan har
vidtagits samtidigt som breda löntagarskikt fått sänkningar av skattesatserna.
I syfte att ytterligare underlätta en ansvarsfull avtalsrörelse föreslår regeringen
nu att den allmänna löneavgiften sänks med 1,66 procentenheter den 1
januari 1988. Samtidigt bör ATP-avgiften höjas med 0,4 procentenheter.
Härigenom får pensionssystemet en välbehövlig förstärkning, sägs det i
propositionen. Tryggheten för ATP-pensionärerna värnas.

Förslagen innebär att de tidigare beslutade höjningarna av arbetsgivaravgiftsuttaget
samt den nu föreslagna höjningen av ATP-avgiften helt neutraliseras
av den sänkta löneavgiften. För egenföretagare gäller att det totala
avgiftsuttaget blir lägre år 1988 än år 1987.

Detta är i överensstämmelse med regeringens proposition om den
ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1987/88:36), vari anförs att
eventuella höjningar av avgifterna till ATP-systemet skall ske inom ramen
för ett totalt sett oförändrat skatte- och avgiftstryck.

I motion Fil2 (m) anförs att även om pensionsutbetalningarnas storlek i
ATP-systemet överstiger de inbetalningar som görs, ökar fortfarande
AP-fondernas reala värde till följd av de ränteinkomster som fondkapitalet
genererar. En höjning av avgiftsuttaget till ATP i enlighet med propositionen
torde ytterligare öka fondernas reala storlek under nästkommande år, och
enligt motionärernas uppfattning saknas det anledning härtill. Med hänvisning
till att riksförsäkringsverket (RFV) senare i år kommer att lägga fram
underlag för och förslag till avgiftsuttag till ATP för de närmast följande sju
åren anser motionärerna att höjningen av avgiftsuttaget med 0,4 procentenheter
bör anstå till dess underlaget från RFV föreligger.

I ett yttrande till finansutskottet anför socialförsäkringsutskottet (SfU
1987/88:1 y) att med rimliga antaganden om den framtida ekonomiska
utvecklingen skulle ett oförändrat avgiftsuttag för ATP inom några få år
medföra att pensionsutbetalningarna överstiger de sammanlagda inkomsterna
av a vgifter och räntor från fondmedlen. Sålunda skulle fondkapitalet få tas
i anspråk för de löpande utbetalningarna. Socialförsäkringsutskottet, som
inte vill medverka till en sådan utveckling, anser att det finns starka skäl att
nu höja ATP-avgiften. Propositionens förslag om en höjning med 0,4
procentenheter för åren 1988 och 1989 är enligt socialförsäkringsutskottets
mening väl avvägt.

Finansutskottet har samma uppfattning och tillstyrker propositionens
förslag i denna del samt avstyrker motion Fil2 (m) yrkande 12.

I samma motion, Fil2 (m), yrkas att den allmänna löneavgiften sänks med
endast 1,260 procentenheter eftersom man inte godtar höjningen av ATPavgiften.
Till följd av att utskottet avstyrker det sistnämnda förslaget från
motionärerna avstyrker utskottet också yrkande 13 i motion Fil2 (m) om
sänkning av den allmänna löneavgiften med 1,26 procentenheter.

I motion Fi9 (vpk) anförs vissa principiella betänkligheter mot att sänka
löneavgiften. Motionärerna konstaterar dock att denna avgift inte är ett
rättvist instrument eftersom den missgynnar företag med hög sysselsättningsgrad.
Motionärerna kan därför tänka sig att i stället för avgiften ”öka uttaget
från företagen på annat och mer rättvisande sätt”.

Utskottet vill med anledning härav anföra att syftet med sänkningen av den
allmänna löneavgiften är att, genom att neutralisera andra avgiftshöjningar,
skapa bättre förutsättningar för att åstadkomma en real ökning av hushållens
disponibla inkomster utan att tvinga fram höga nominella löneökningar. Om
sänkningen inte genomförs skulle utrymmet för lönekostnadsökningar 1988
vara intecknat av beslutade avgiftshöjningar med ca en dryg procentenhet.
Det skulle, som sägs i propositionen, om löneglidningen blir av samma
storleksordning som under 1986 och 1987, innebära att det samhällsekonomiska
utrymmet överskrids utan några avtalade löneökningar alls. Utskottet
anser därför att om avgiften inte sänks, kommer arbetsmarknadens parter att
utsättas för en mycket svår uppgift att träffa nya avtal för 1988 som ligger
inom det utrymme som samhällsekonomin tål.

Utskottet anser därför inte att motion Fi9 (vpk) yrkande 1 bör bifallas av
riksdagen.

I motion FilO (c) anförs att koncentrationsorterna uppvisar klara överhettningstendenser
med löneglidning och accelererande inflyttning som följd
medan andra delar av landet upplever betydande problem med arbetslöshet.
Det är därför orimligt, anser motionärerna, att ge ytterligare stimulans till
redan överhettade regioner genom sänkta arbetsgivaravgifter. Motionärerna
anser således att någon sänkning av allmänna löneavgiften inte bör ske i
storstadsområdenas överhettade delar. I övriga landet bör avgiften på 2
procentenheter i stället avskaffas helt. Den avgift som skall tas ut i
koncentrationsområdena bör enligt motionärerna betecknas Regional överhettningsavgift.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift medges sedan 1984 för företag i
Norrbottens län, för arbeten inom vissa näringsområden. Syftet med en
nedsättning är att genom en sänkning av personalkostnaderna höja konkurrenskraften
i det norrbottniska näringslivet. Företagen bedöms därmed få en
starkare ställning på arbetsmarknaden, vilket i sin tur bör leda till ökad
produktion och sysselsättning.

Utskottet ser för sin del problem med att tillämpa differentierade
avgiftsuttag i större utsträckning än för närvarande. Det leder till konkurrenssnedvridning
om företag med olika avgiftsuttag konkurrerar på samma
marknad. I storstadsområdena, i synnerhet inom byggsektorn, konkurrerar
företag med varandra som har hemort både i och utanför storstadsområdet.
Det minskar inte koncentrationstendensen eller överhettningen om företag
med hemort utanför storstadsområdet får uppdrag i storstadsområdet.

FiU 1987/88:10

Utskottet ser därför inte arbetsgivaravgifterna som ett verksamt medel att
komma till rätta med överhettningstendenserna i storstadsområdena.

Effekterna av nedsättningen av socialavgifterna utreds för närvarande
inom industriverket. Resultatet av detta arbete beräknas föreligga våren
1988.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill yrkandena 5 och 6 i motion F10

(c)-

Propositionens förslag om ändrade regler för överföring av egenföretagarnas
tilläggspensionsavgifter från statsverket till AP-fonden har inte föranlett
något motionsyrkande, och socialförsäkringsutskottet biträder förslaget i sitt
yttrande.

Finansutskottet anser det riktigt att de medel som uppbärs av statsverket
för AP-fondens räkning tillförs AP-fonden utan den påtagliga eftersläpning i
förhållande till uppbörden som gäller för närvarande. Genom propositionens
förslag påskyndas denna överföring, vilket bör ge betydande räntevinster för
AP-fonden. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund förslaget.

Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn

Riksdagen godkände i våras vissa riktlinjer för budgetpolitiken. Dessa
innebär bl.a. att regeringen inför varje avtalsrörelse skall klargöra vilket
totalt lönekostnadsutrymme som den anser föreligga för den statliga sektorn
(FiU 1986/87:30 s. 53). Innebörden härav är att varje kostnadsökning som
går utöver denna ram skall mötas med effektivitets- och produktivitetshöjande
åtgärder eller besparingar.

Regeringen har mot denna bakgrund i ett uppdrag till statens arbetsgivarverk
angivit en ram som utgångspunkt för medelsberäkningarna med hänsyn
till 1988 års avtal. I propositionen anges inte ramens storlek, men det
framhålls att medelsberäkningarna därutöver kan påverkas av krav på
effektivitets- och produktivitetsförbättringar, besparingar, reformer eller
omprioriteringar. Det framhålls vidare att ramen avser det totala utrymmet.
Fördelningen mellan olika myndigheter och verksamheter blir beroende av
avtalets utformning.

I ramavtalet för löner 1986-1987 för statstjänstemän m.fl. finns en
överenskommelse, som innebär att om det visar sig att löneutvecklingen
inom den offentliga sektorn har varit sämre än inom SAF/LO- och
SAF/PTK-områdena, skall förhandlingar tas upp i 1988 års avtalsrörelse om i
vilken utsträckning lönerna i den offentliga sektorn skall påverkas av detta.
Därvid skall också produktivitetsutvecklingen inom de resp. sektorerna
bedömas.

Denna överenskommelse skiljer sig från de automatiskt verkande följsamhetsklausuler
som funnits i tidigare avtal. Det är en uppgift för parterna
själva att göra de bedömningar och i 1988 års avtalsrörelse föra de eventuella
förhandlingar som överenskommelsen kan föranleda.

Detta tolkas i flera motioner, bl.a. i FilO (c), Fill (fp) och Fil2 (m), som
att de medel som följsamhetsöverenskommelsen kan komma att ge skulle
innebära utökade anslagsramar utöver vad regeringen angivit som total ram.
Motionärerna kritiserar också detta påstådda förhållande.

FiU 1987/88:10

Utskottet anser inte att motionärernas tolkning är riktig och kan därför
inte instämma i kritiken. Den angivna ramen skall således inte direkt
påverkas av vad följsamhetsförhandlingarna kan komma att ge. Det är därför
inte riktigt att som motionärerna gör beskriva regeringens löneram som ett
golv. Regeringen bör emellertid noga följa utvecklingen, och om det visar sig
att löneutvecklingen under avtalsperioden medfört att personalförsörjningsproblemen
förvärrats inom vissa områden kan särskilda åtgärder bli nödvändiga.
Som riksdagen tidigare beslutat (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6,
rskr. 48) skall statens agerande i löneförhandlingarna tydligare bestämmas av
verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig
personalförsörjning. Detta bör särskilt beaktas vid de förändringar som
följsamhetsöverenskommelsen kan leda till. Orsaken till att löneutvecklingen
blivit en annan inom den privata sektorn är ofta att sambandet mellan
lönesystem och produktivitetsutveckling är ett annat än inom den offentliga
sektorn.

I motionerna Fill (fp) och Fil2 (m) anförs att en förutsättning för att
systemet med utgiftsramen för löneökningar inte skall leda till att servicen
och verksamheten skärs ned är att reformer görs i offentliga sektorns
organisation. Det krävs bl.a. privatiseringar, användande av upphandling av
privata entreprenadtjänster, slopande av offentliga monopol och mindre
detaljreglering.

Utskottet vill med anledning härav anföra att det ingår som ett naturligt led
i myndigheternas verksamhet att pröva olika former för rationaliseringar och
förbättringar av service. I detta sammanhang måste som påpekas i motion Fi9
(vpk) särskilt uppmärksammas att för vissa typer av tjänster kan produktivitetsmätningar
inte göras. Krav kan således inte ställas på mätning av
produktivitet i varje funktion i den offentliga sektorn. Det gäller särskilt i
t.ex. kontakten med patienter inom vården eller med elever i skolan där
kvaliteten är avgörande. Begreppet produktivitet måste ges en vidare
innebörd så att organisationsförändringar, datorisering, ändrat regelsystem,
kvalitetsförändringar etc. beaktas.

Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning för riksdagen att göra ett
särskilt tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna Fi9
(vpk) yrkande 2, FilO (c) yrkande 10 och Fill (fp) yrkande 5. De avstyrks
därför.

Breddning av omsättningsskatten på värdepapper

I propositionen aviseras att omsättningsskatten på värdepapper skall utvidgas
till att gälla även på handel med sådana räntebärande papper som omsätts
på penning- och obligationsmarknaden.

I motionerna Fill (fp) och Fil2 (m) deklareras att någon utvidgning inte
bör ske. En skatt på handeln på penning- och obligationsmarknaden skulle
verka störande på verksamheten. Likviditeten i marknaden minskar och
räntenivån drivs upp ytterligare. Skatten kommer enligt motion Fil2 (m) att
drabba låntagarna, främst staten.

Utskottet vill framhålla att riksdagen inte nu har att ta ställning till om
skatten på värdepapper skall utvidgas eller inte. Förslag härom kommer att

FiU 1987/88:10

presenteras för riksdagen under våren 1988. Det finns som utskottet ser det
inte skäl att nu, innan ett konkret förslag föreligger, ta ställning i frågan.
Motionerna Fill (fp) yrkande 6 och Fil2 (m) yrkande 7 avstyrks därför av
utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det ekonomiska läget

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1987/88:60 moment 1,

2. beträffande prisstopp

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fil2 yrkandena 2 och 3,

3. beträffande sänkt statlig inkomstskatt

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fill yrkande 7 och 1987/
88:Fil2 yrkandena 8 samt 9,

4. beträffande vinstandelssystem

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fill yrkande 8 och 1987/
88:Fil2 yrkandena 10 och 11,

5. beträffande differentiering av mervärdeskatten
att riksdagen avslår motion 1987/88:FilO yrkande 3,

6. beträffande valutautlänningars rätt att köpa svenska kronobligationer att

riksdagen avslår motion 1987/88:FilO yrkande 8,

7. beträffande försäljning av Procordiakoncernen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fi 10 yrkande 7,

8. beträffande miljöavgifter

att riksdagen avslår motion 1987/88:FilO yrkande 4,

9. beträffande åtgärder för att bromsa den nominella lönekostnadsutvecklingen att

riksdagen avslår motion 1987/88:FilO yrkande 9,

10. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fi 10 yrkandena 1 och
11,1987/88:Fill yrkande 1 och 1987/88:Fil2 yrkande 1 godkänner vad
som förordats i proposition 1987/88:60 moment 2 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande begränsningar på byggmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi8, 1987/88:Fill yrkandena
3 och 4 samt 1987/88:Fil2 yrkande 5,

12. beträffande investeringsfonderna

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fil2 yrkande 6 och 1987/
88:Sk8 yrkande 2,

13. beträffande höjning av ATP-avgift för år 1988

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fil2 yrkande 12 antar det i
proposition 1987/88:60 bilaga 1 moment 1 framlagda förslaget till lag
om procentsats för uttag av avgift för åren 1988 och 1989 till
försäkringen för tilläggspension,

FiU 1987/88:10

14. beträffande sänkning av den allmänna löneavgiften

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fi9 yrkande 1,
1987/88:FilO yrkandena 5 och 6 samt 1987/88:Fil2 yrkande 13 antar
det i proposition 1987/88:60 bilaga 2 punkt 2 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift,

15. beträffande ändrad uppbörd av egenavgifter till ATP

att riksdagen antar det i proposition 1987/88:60 bilaga 1 moment 2
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,

16. beträffande utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi9 yrkande 2, 1987/88:FilO
yrkande 10 och 1987/88:Fill yrkande 5,

17. beträffande breddning av omsättningsskatten på värdepapper
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fill yrkande 6 och 1987/88:
Fil2 yrkande 7.

Stockholm den 4 december 1987
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip
Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hans
Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Arne Kjörnsberg
(s), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c).

Reservationer

1. Prisstopp (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”1 motion Fil2
(m) anförs vidare” och på s. 18 slutar med ”av utskottet” bort ha följande
lydelse:

I motionerna FilO (c) och Fil2 (m) riktas kritik mot regeringen för att den
sedan 1982 infört allmänt prisstopp under fyra perioder om sammanlagt 23
månader. Såväl svenska som internationella undersökningar visar entydigt
att prisregleringar praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det
marknadsekonomiska systemets funktionssätt och aldrig varaktigt kan hålla
tillbaka prisstegringen. Motionärerna framhåller att genom att störa marknadsprisbildningen
verkar prisregleringar snarare långsiktigt uppdrivande på
inflationstakten.

Utskottet är av samma mening som motionärerna. Kritik bör också i detta
sammanhang riktas mot regeringen för det sätt på vilket den senaste
avvecklingen av prisstoppet skett. Förutom att uppläggningen med utfästelser
gör att många företag kommer i kläm, så skapas i praktiken ett samordnat
prisbeteende hos konkurrerande företag. Dessutom påverkas investeringsbesluten
i företagen i negativ riktning genom att exempelvis underleverantörer,
som omfattas av prisregleringen, inte kunnat bygga ut kapaciteten i takt

FiU 1987/88:10

med att större exportföretag, som inte omfattas, ökat sin efterfrågan på
insatsvaror. Därigenom torde bytesbalansen ha påverkats i negativ riktning,
eftersom exportföretagen tvingats tillgodose behovet av insatsvaror genom
ökad import.

Enligt utskottets uppfattning bör prisstopp användas endast i rena
krissituationer. Med hänsyn till att någon sådan inte föreligger bör regeringen
klart deklarera att den inte avser att införa ett nytt pristopp under 1988.
Dessutom bör kvarvarande rester från tidigare prisstopp helt avvecklas,
vilket särskilt gäller systemet med utfästelser från företagen.

Vad utskottet här anfört bör nu riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande prisstopp
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Fil2 yrkandena 2 och
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Sänkt statlig inkomstskatt (mom. 3)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”De
bedömningar” och på s. 19 slutar med ”yrkandena 8 och 9” bort ha följande
lydelse:

Den förestående avtalsrörelsen ser ut att bli mycket besvärlig. Den
viktigaste åtgärden för att underlätta en fredlig uppgörelse på rimlig nivå är
att påbörja en långtgående skattereform. Därigenom skapas förutsättningar
för arbetsmarknadens parter att träffa avtal som inte ytterligare försämrar
konkurrenskraften. En sänkning av marginalskatten gör det dessutom mer
lönsamt att arbeta, spara och starta företag.

Med tanke på det allvarliga läge som uppstått anser utskottet det befogat
att redan nästa år genomföra mer långtgående skattesänkningar än de
riksdagen tidigare fattat beslut om. Utskottet föreslår således att skatteskalan
för den statliga inkomstskatten ändras på följande sätt:

Beskattningsbar inkomst	Skatteskala enl. tidigare beslut	Skatteskala enl. utskottets förslag
0- 70 000	5 %	5 %
70 000-140 000	20 %	16 %
140 000-190 000	34 %	30 %
190 000-	45 %	40 %

Den statsfinansiella belastningen av reformen uppgår till knappt 8 miljarder
kronor, räknat som helårseffekt. I och för sig skapar det uppkomna
budgetläget, med överskott i den samlade offentliga sektorns finanser,
utrymme för skattesänkningar utan kompenserande besparingar. Av samhällsekonomiska
skäl bör dock reformen enligt utskottets mening finansieras
genom olika besparingsåtgärder. Det är därför utskottets avsikt att i

FiU 1987/88:10

samband med behandlingen av statsbudgeten för budgetåret 1988/89 lägga
fram ett preciserat förslag till utgiftsbegränsningar.

Förutsättningen för en varaktig skattereform är att inflationen inte tillåts
höja skattetrycket. Endast vid fullgott inflationsskydd kommer skatteuttag
och skattesats att vara oförändrade vid oförändrad real inkomstnivå. En
grundläggande princip måste vara att det reala skatteuttaget skall kunna
ändras bara genom politiska beslut och inte som en konsekvens av
inflationstakten. Med hänsyn härtill bör, enligt utskottets mening, den
statliga inkomstskatteskalan ånyo inflationsskyddas fullt ut. Det bör ankomma
på regeringen att lägga fram förslag om ett sådant inflationsskydd.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fil2 (m)
yrkandena 8 och 9. Även i motion Fill (fp) yrkande 7 föreslås en sänkning av
marginalskatten. Detta förslag har dock en mindre lämplig inriktning och bör
enligt utskottets mening inte ligga till grund för en skattereform.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sankt statlig inkomstskatt

a) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil2 yrkande 9 hos
regeringen hemställer om förslag till inflationsskydd av den statliga
inkomstskatteskalan,

b) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil2 yrkande 8 och
med avslag på motion 1987/88:Fill yrkande 7 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt: när beskattningsbar inkomst
inte överstiger 7 basenheter: 5 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst
överstiger 7 basenheter:
grundbeloppet för 7 basenheter och
20 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget
för tilläggsbelopp enligt 3
mom. inte överstiger 19 basenheter:
14 procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter; när
underlaget överstiger 19 basenheter:
tilläggsbeloppet för 19 basenheter
och 25 procent av återstoden.

Föreslagen lydelse
§

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

FiU 1987/88:10

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid
1989 års taxering.

3. Sänkt statlig inkomstskatt (mom. 3)

FiU 1987/88:10

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 18 börjar med ”De
bedömningar” och på s. 19 slutar med ”yrkandena 8 och 9” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har flera gånger tidigare påtalat behovet av en skattereform med
bl.a. sänkta marginalskatter. En sådan reform skulle ha stor positiv effekt för
Sveriges ekonomi. Inte minst skulle möjligheterna att dämpa pris- och
löneökningstakten starkt öka. Redan innan avtalsförhandlingarna påbörjats
har det visat sig att man står inför en mycket svår avtalsrörelse. Dessutom har
skattetrycket skärpts under senare tid, bl.a. som en följd av ett otillräckligt
inflationsskydd. Utskottet förordar därför i likhet med motion Fill (fp) att
ett första steg med sänkta marginalskatter bör tas redan fr.o.m. 1988.

I motion Fill (fp) föreslås att marginalskatten sänks med 3 procentenheter
för alla med inkomster över 80 000 kr. Utskottet biträder detta förslag som
leder till att praktiskt taget alla heltidsarbetande erhåller en skattesänkning.
En sådan marginalskattesänkning skulle skapa bättre förutsättningar för
avtalsförhandlingarna genom att den möjliggör för arbetsmarknadens parter
att träffa avtal på en nivå som inte försämrar konkurrenskraften och
samtidigt ger löntagarna höjda reallöner.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fill (fp)
yrkande 7 samt motion Fil2 (m) yrkande 9. Även i motion Fil2 (m) yrkande 8
föreslås en sänkning av marginalskatten. Detta förslag går dock längre än vad
utskottet för närvarande anser sig kunna biträda.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sänkt statlig inkomstskatt

a) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil2 yrkande 9 hos
regeringen begär förslag om inflationsskyddad statlig inkomstskatteskala,

b) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fill yrkande 7 och
med avslag på motion 1987/88:Fil2 yrkande 8 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

Föreslagen lydelse
§

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid
1989 års taxering.

4. Sankt statlig inkomstskatt (mom. 3, motiveringen)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet kan” och på s. 19 slutar med
”yrkandena 8 och 9” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan således inte dela uppfattningen att en marginalskattesänkning
är en nödvändig förutsättning för att man med en låg nominell
löneökning skall kunna åstadkomma en reallöneökning. Såsom framhålls i
motion FilO (c) bör däremot en marginalskattesänkning ingå i en framtida
skattereform. Man måste då också inrikta sig på att begränsa de sammanlagda
marginaleffekter som skatteskala och inkomstprövade bidrag ger upphov
till. Dessutom bör grundavdraget vid inkomstbeskattningen behållas och
mervärdeskatten differentieras. En viktig förutsättning för en rättvis beskattning
är också ett regionalpolitisk! väl avvägt kommunalt skatteutjämningssystem.

Finansutskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna Fil 1
(fp) yrkande 7 och Fil2 (m) yrkandena 8 och 9.

FiU 1987/88:10

3 Riksdagen 1987/88. 5 sami. Nr 10

5. Vinstandelssystem (mom. 4)

FiU 1987/88:10

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”1 ett” och
slutar med ”bör avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till vad som sägs i en
trepartireservation (m, fp och c) till betänkandet SfU 1986/87:20. Där anförs
vissa principiella betänkligheter mot att jämställa avsättningar till vinstandelsstiftelser
med lön. Dessa bestäms i efterhand ensidigt av företagets ägare
medan lönen bestäms i förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Andelarna i vinstandelsstiftelser binds under en viss tid innan de kan
disponeras av de slutliga mottagarna. Detta innebär också vissa praktiska
svårigheter att beräkna avgifterna.

Utskottet anser i likhet med motionärerna och de borgerliga företrädarna i
socialförsäkringsutskottet att vinstandelssystem har gynnsamma effekter för
samhälle, näringsliv och anställda. För att stimulera och underlätta en
fortsatt utveckling av vinstandelssystemet bör därför inte vinstandelar
beläggas med socialavgifter. Utskottet tillstyrker således motionerna Fill
(fp) yrkande 8 och Fil2 (m) yrkande 10.

Det kan också finnas skäl att överväga vissa andra lättnader i beskattningen
av vinstandelar och vinstandelsstiftelser som diskuteras i motion Fil2 (m)
yrkande 11, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande vinstandelssystem

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fill yrkande 8
och 1987/88:Fil2 yrkande 10 antar lagförslagen 1-5 i den som
Reservanternas lagförslag betecknade bilagan,

b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Fil2 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
lättnader i beskattningen av vinstandelar,

6. Differentiering av mervärdeskatten (mom. 5)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. En framtida skattereform
bör enligt utskottets mening innefatta också marginalskattesänkningar.
Detta ger upphov till en rad positiva effekter men innebär samtidigt att den
statliga inkomstbeskattningen inte längre får samma betydelse för omfördelningen
av inkomster i samhället. Såsom påpekats i motion FilO (c) kan
emellertid den fördelningspolitiska effekten upprätthållas med en differentiering
av mervärdeskatten i förslagsvis tre nivåer. En differentierad moms
med lägre skatteuttag på obearbetade baslivsmedel och högre skattesatser
för umbärliga varor skulle otvivelaktigt gynna i första hand låginkomsttagare

och barnfamiljer. Utskottet biträder därför motionärernas uppfattning och
föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag om differentiering av
mervärdeskatten i enlighet med vad som närmare utvecklas i motionen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande differentiering av mervärdeskatten
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:FilO yrkande 3 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om framläggande av förslag
till differentiering av mervärdeskatten,

7. Differentiering av mervärdeskatten (mom. 5)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. En framtida skattereform
bör enligt utskottets mening innehålla en slopad matmoms, främst av
fördelningspolitiska skäl. Olika finansieringar av reformen bör enligt utskottets
mening övervägas. Det kan lösas inom ramen för den översyn av
skattesystemet som nu tagit sin början. Självfallet blir de fördelningspolitiska
fördelarna större om reformen inte finansieras med höjd moms på andra
varor. Enligt utskottets mening bör i första hand finansiering sökas genom
t.ex. ökad kaptialbeskattning. I andra hand får andra åtgärder övervägas som
garanterar det fördelningspolitiska innehållet i reformen. Vad utskottet
anfört med anledning av motion FilO (c) yrkande 3 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande differentiering av mervärdeskatten
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:FilO yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Valutautlänningars rätt att köpa svenska kronobligationer
(mom. 6)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Motionärerna
upprepar” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

I motion FilO (c) yrkas att valutautlänningar bör få rätt att förvärva svenska
kronobligationer. Det skulle bl.a. verka nedpressande på räntenivån.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det bör öppnas möjligheter
för valutautlänningar att köpa svenska kronobligationer. Det skulle, som
motionärerna anför, verka nedpressande på räntenivån, vilket skulle få
positiva effekter för den svenska kostnads- och investeringsutvecklingen.

En hög inhemsk räntenivå är dock bara en av de olägenheter som den
svenska valutaregleringen för med sig. Det finns också en rad andra, som

FiU 1987/88:10

t.ex. att svenska kapitalplacerare genom regleringen förhindras att sprida
sina portföljer och därmed utjämna risker. Den medför vidare obalanser i de
svenska företagens finansiella ställning eftersom de tvingas placera tillgångarna
i Sverige samtidigt som de förhindras att betala sina skulder i utlandet.
Allt sammantaget verkar uppdrivande på kapitalkostnaderna i svenska
företag.

Utskottet drar därför slutsatsen att valutaregleringen snarast bör avvecklas
i sin helhet och att avvecklingen bör vara definitiv.

Den väg som regeringen slagit in på - en successiv och partiell liberalisering
av valutapolitiken - medför en rad svårigheter. Varje förändring ger upphov
till ett valutaflöde. Det är därför viktigt att man samtidigt öppnar för
kapitalströmmar såväl till som från Sverige.

Vad utskottet anfört om avskaffande av valutaregleringen bör riksdagen
med anledning av motion FilO (c) yrkande 8 som sin mening ge regeringen
och riksbanksfullmäktige till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande valutautlänningars rätt att köpa svenska kronobligationer att

riksdagen med anledning av motion 1987/88:FilO yrkande 8 som sin
mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om valutaregleringens avskaffande,

9. Försäljning av Procordiakoncernen (mom. 7)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”1 motionen”
och på s. 21 slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

I motion FilO (c) föreslås att resterande del av Procordia skall säljas ut till
allmänheten med start våren 1988.

Som utskottet ser det har staten en självklar roll när det gäller ansvaret för
viss grundläggande samhällsservice. Detta ansvar innefattar emellertid inte
all den verksamhet som i dag bedrivs inom den statliga sektorn. Erfarenheterna
har visat att det finns speciella problem förknippade med statliga
företag. Statens roll som ägare till företag kommer lätt i konflikt med statens
huvudsakliga roll i övrigt i samhället. Det har i själva verket blivit en
sammanblandning mellan statens båda roller, en sammanblandning som är
till nackdel för de statliga företagens möjligheter att utvecklas. Den egentliga
ägarfunktionen har inte kunnat bli tillgodosedd. Detta är en orsak till att
enskilt ägda företag är mer utvecklingskraftiga och livsdugliga. Därmed ger
de också större bidrag till inkomster, utrikesaffärer, sysselsättning och
trygghet.

Utskottet vill understryka att statligt ägande inte får vara ett självändamål.
Det bör för staten vara naturligt att sälja ut företag som strukturerats om och
fått nödvändig stabilitet. Staten bör sålunda försälja statliga företag med en
verksamhet som är väsensfrämmande för det offentliga. Ett exempel på ett
sådant företag är Procordia.

FiU 1987/88:10

Mot här angiven bakgrund bör regeringen ges i uppdrag att framlägga och
genomföra ett program för försäljning av statliga företag. Omfattningen bör
uppgå till ca 4 miljarder kronor/år.

Vad utskottet anfört med anledning av motion FilO (c) yrkande 7 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande försäljning av Procordiakoncernen

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:FilO yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Miljöavgifter (mom. 8)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet kan
inte” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringens förslag om
neutralisering av arbetsgivaravgiftshöjningen innebär ett olyckligt prejudikat.
Regeringen väljer därmed att finansiera en reformering av sjukförsäkringen
via statsbudgeten.

Som utskottet ser det finns det motiv för att inte inteckna en så stor del av
det totala löneutrymmet med löneskatter. Det är emellertid oacceptabelt att
låta hela reformen vara ofinansierad. I stället bör en del av finansieringen
kunna läggas på företagen i form av införande av miljöavgifter på svaveldioxid-
och kväveoxidutsläpp. Eftersom miljöföroreningarna medverkar till en
betydande del av kostnaderna för sjukvården är det rimligt att förorenarna
också får bära en del av denna kostnad.

Utskottet vill i likhet med motionärerna betona att miljöavgifternas
främsta motiv är miljöpolitiska. Avgifterna kan bli ett effektivt instrument
för att stimulera utnyttjandet av miljövänligare produktionsmetoder.
Utskottet tillstyrker motion FilO (c) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande miljöavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:FilO yrkande 4 hos
regeringen begär förslag om miljöavgifter i enlighet med vad utskottet
anfört,

11. Miljöavgifter (morn. 8, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Margitta Edgren (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 21
som börjar med ”Utskottet kan inte” och slutar med ”yrkande 4” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det goda miljöpolitiska skäl för att
avgiftsbelägga utsläpp och andra störningar. Miljöavgifter bör dock inte
användas som ett finanspolitiskt instrument. Utskottet avstyrker därför
motion FilO yrkande 4.

FiU 1987/88:10

12. Åtgärder för att bromsa den nominella
lönekostnadsutvecklingen (mom. 9)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”1 ett” och på
s. 22 slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

I motion FilO (c) redovisas vissa förslag till åtgärder för att bromsa den
nominella lönekostnadsutvecklingen. Det råder stor enighet om att kostnadsökningstakten
måste pressas ned. Motionärerna konstaterar att om man inte
lyckas med detta är de alternativ som återstår inte särskilt attraktiva. Det är
därför nödvändigt att skapa incitament för att få ned kostnads- och
löneökningstakten. Motionärerna anger följande förslag till åtgärder i åtta
punkter.

1. Regeringen måste trovärdigt deklarera att för höga löneökningar inte
kommer att pareras genom devalveringar.

2. Arbetsgivaravgifterna får inte höjas.

3. Skatten på livsmedel bör sänkas.

4. En skattereform måste genomföras som innebär marginalskattesänkningar
och bibehåller grundavdraget.

5. Tillväxten i offentlig konsumtion måste begränsas.

6. En samordning bör ske av olika avtalsperioder.

7. En politik måste föras för regional balans.

8. Arbetslöshetsförsäkringen bör bli obligatorisk.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nu är nödvändigt att
växla ned till en långsammare kostnads- och löneökningstakt. För detta krävs
att de åtgärder vidtas som föreslås i motionen. En fast växelkurs måste vara
en norm för den ekonomiska politiken. Finans- och penningpolitiken måste
syfta till att understödja den fasta växelkursen. Arbetsmarknadens parter får
därmed ta ett större ansvar för den försämrade konkurrenskraft som uppstår
vid för höga löneökningar. Det är därför, som anförs i motionen, nödvändigt
att den samhällsekonomiska ramen för lönekostnadsökningarna inte får
intecknas av staten genom höjda arbetsgivaravgifter.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att en differentiering av
mervärdeskatten och sänkta inkomstskatter skulle skapa förutsättningar för
lägre nominella löneökningar. Det är därvid viktigt att de totala marginaleffekterna
av både skatte- och inkomstprövade bidrag beaktas.

Det är också angeläget att arbetslöshetsförsäkringen utformas så att
löntagarorganisationerna via arbetslöshetskassorna stimuleras att ta hänsyn
till de kostnader för arbetslöshet som för höga avtal kan orsaka.

Utskottet ställer sig bakom vad som anförs i motion FilO (c) yrkande 9 och
anser att vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande åtgärder för att bromsa den nominella lönekostnadsutvecklingen att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:FilO yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1987/88:10

13. Åtgärder för att bromsa den nominella
lönekostnadsutvecklingen (mom. 9, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Margitta Edgren (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 21 börjar med ”Utskottet konstaterar” och på s. 22 slutar med ”yrkande 9”
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att arbetslöshetsförsäkringen
bör reformeras. Arbetsmarknadens parter bör ges incitament att sluta
avtal på en låg nominell nivå.

Utskottet anser, liksom motionärerna, att riksdagen i första hand bör
besluta om sänkta marginalskatter och om återinfört inflationsskydd för
skatteskalan. Det skulle verksamt underlätta den kommande avtalsrörelsen
och göra det möjligt att träffa löneavtal som ger en reallöneökning utan
kraftiga nominella löneökningar. Utskottet kan emellertid inte ställa sig
bakom kravet på differentierad mervärdeskatt.

Utskottet kan således inte tillstyrka allt vad som föreslås i motion FilO (c)
yrkande 9.

14. Åtgärder för att bromsa den nominella
lönekostnadsutvecklingen (mom. 9, motiveringen)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 21 börjar med ”Utskottet konstaterar” och på s. 22 slutar
med ”även fortsättningsvis” bort utgå.

15. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (morn. 10)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”1 motion FH2
(m) anförs att” och slutar med ”mycket små” bort ha följande lydelse:
Som allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken vill utskottet
framhålla följande.

I motionerna Fil2 (m), Fill (fp) och FilO (c) betonas att pris- och
lönestegringen måste dämpas. Det framhålls att ett av de grundläggande
problemen i svensk ekonomi är den snabba löneökningstakten. Lönekostnaderna
har under lång tid ökat snabbare i Sverige än i våra viktigaste
konkurrentländer.

Enligt motionärerna vilar ansvaret för avtalsförhandlingarna på arbetsmarknadens
parter, men förutsättningarna för förhandlingarna påverkas i
hög grad av den ekonomiska politiken. Utskottet ansluter sig till detta synsätt
och vill särskilt betona skattepolitikens betydelse för lönebildningen.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den ekonomiska politiken
bör ges följande inriktning för att löneökningstakten skall kunna dämpas:
- En fast växelkurs måste vara en norm för den ekonomiska politiken.
Finans- och penningpolitiken skall syfta till att understödja den fasta

FiU 1987/88:10

växelkursen. Regeringen måste deklarera att effekterna av alltför höga
löneökningar inte kommer att pareras genom devalveringar. Arbetsmarknadens
parter bör ges incitament att sluta avtal på sådan lönenivå
som är förenlig med bevarad konkurrenskraft. Därför bör arbetslöshetsförsäkringen
reformeras så att den i större utsträckning än i dag
finansieras direkt av arbetsmarknadens parter och så att den dessutom
finansierar t.ex. kostnader för sysselsättning av arbetslös ungdom.

- Det är även i övrigt angeläget att etablera fasta spelregler i den
ekonomiska politiken. Därför bör valutaregleringen slopas helt. En
sådan åtgärd skulle på allvar markera viljan att upprätthålla en fast
växelkurs och därmed också en låg inflationstakt.

- Ökningstakten i de offentliga utgifterna måste begränsas så att utrymme
ges för reallöneökningar. Skattetrycket får inte öka. I stället förordar
utskottet en sänkning av de skatter som direkt och indirekt belastar
sparande och arbete, vilket skulle öka det samhällsekonomiska utrymmet
för reallöneökningar. En viktig åtgärd är att marginalskatterna sänks och
marginaleffekterna minskas.

Utskottet ansluter sig också till motionärernas uppfattning om regeringens
roll i lönebildningen. Regeringen bör med den ekonomiska politiken skapa
så gynnsamma förutsättningar som möjligt för avtalsförhandlingarna. Någon
direkt inblandning i förhandlingarna bör inte komma i fråga. Det gäller allt
ifrån den s.k. Rosenbadsmodellen, som uppenbarligen har misslyckats, till
den mer avancerade modell som föreslås i den s.k. SAMAK-rapporten.

I motionerna Fil2 (m), Fill (fp) och FilO (c) understryks behovet av en
ekonomisk politik som leder till ett ökat hushållssparande. Enligt motionärerna
bör det finansiella sparandet i huvudsak ske i hushållssektorn och inte
som för närvarande i den offentliga sektorn. Ett starkt hushållssparande ger
för det första ekonomisk trygghet. För det andra ger ett sparande i egen
bostad, studier, aktier, vinstandelssystem och i ett eget företag en bredare
makt- och ägandespridning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att stimulanser krävs för att
öka hushållssparandet. Skattepolitiken är ett verksamt medel för att uppnå
detta.

De förnyade balansproblem som allt fler rapporter entydigt varnar för
visar att de grundläggande problemen i svensk ekonomi inte är lösta.
Därmed står också Sverige sämre rustat inför den försämring av världsekonomin
som av allt att döma är förestående. Uppgiften för den ekonomiska
politiken är att slå in på en väg som leder till en stabil och långsiktigt hållbar
samhällsekonomisk jämvikt med god tillväxt, full sysselsättning, prisstabilitet
och överskott i bytesbalansen. För detta krävs lägre pris- och kostnadsstegringar,
stram finanspolitik, begränsad offentlig konsumtionstillväxt och
en mer flexibel ekonomi.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna FilO (c)
yrkandena 1 och 11, Fi 11 (fp) yrkande 1 och Fi 12 (m) yrkande 1 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Innebörden härav är att utskottet
avstyrker propositionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken.

FiU 1987/88:10

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Det anförda”
och slutar med ”i propositionen” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1987/
88:60 moment 2 och med anledning av motionerna 1987/88:FilO
yrkandena 1 och 11,1987/88:Fill yrkande 1 och 1987/88:Fil2 yrkande
1 godkänner vad utskottet anfört beträffande riktlinjer för den
ekonomiska politiken och som sin mening ger regeringen detta till
känna,

16. Begränsningar på byggmarknaden (mom. 11)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Bostadsutskottet
anför” och på s. 23 slutar med ”motion Fi8” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Systemet att med olika
former av byråkratiska regleringar styra byggmarknaden, som regeringen för
närvarande tillämpar, har visat sig fungera mycket dåligt. Angelägna projekt
kan inte inrymmas i de kvoter regeringen satt upp. I stället skjuts viktiga
projekt på framtiden. I Stockholm är byggkvoten intecknad för 1988-1990.
Det innebär att i vissa bostadsområden kommer kommersiell och samhällelig
service inte att kunna erbjudas medborgarna under lång tid. Det innebär
också problem för de företag som trots god lönsamhet och utvecklingskraft
inte kan bygga ut sin kapacitet. Att olika regleringar medför oacceptabla
konsekvenser framgår också med all tydlighet av motion Fi8 (s).

Utskottet anser således att ett system med rambegränsningar bidrar till att
skapa ytterligare störningar på bostadsmarknaden. Beträffande storleken av
räntebidragen vid ombyggnad, som tas upp i motion Fill (fp), anser
utskottet att denna fråga skyndsamt bör utredas och att förslag därefter bör
föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu anfört om rambegränsningar och om räntebidrag vid
ombyggnad av bostäder bör riksdagen med anledning av motionerna Fill
(fp) yrkandena 3 och 4 samt Fil2 (m) yrkande 5 som sin mening ge regeringen
till känna.

Det anförda innebär att utskottet inte kan godta de kompletteringar i
regelsystemet som förordas i motion Fi8 (s). Motionen avstyrks därför av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande begränsningar pä byggmarknaden

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Fill yrkandena 3
och 4 samt 1987/88:Fil2 yrkande 5 och med avslag på motion
1987/88:Fi8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

FiU 1987/88:10

17. Investeringsfonderna (mom. 12)

FiU 1987/88:10

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Sorn utskottet
anfört” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Investeringsfonderna tillkom ursprungligen som ett konjunkturpolitiskt
medel. Flera års erfarenheter visar emellertid att den typen av konjunkturell
styrning inte är effektiv. Utskottet anser inte att det finns skäl att begränsa
utnyttjandet av investeringsfonderna. Frågan om investeringsfondernas
framtid prövas för närvarande i den pågående översynen av företagsbeskattningen.
I avvaktan härpå bör enligt utskottets mening de allmänna investeringsfonderna
och investeringsreserverna vara generellt frisläppta.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fil2 (m) yrkande 6 och
Sk8 (fp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande investeringsfonderna
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fil2 yrkande 6 och
1987/88: Sk8 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ett generellt frisläpp av de allmänna investeringsfonderna
och investeringsreserverna,

18. Höjning av ATP-avgift för år 1988 (mom. 13)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås nu en höjning av A TP-avgiften med 0,4 procentenheter.
Som motiv anförs att pensionssystemet härigenom får en välbehövlig
förstärkning.

I motion Fil2 (m) påpekas att även om pensionsutbetalningarnas storlek i
ATP-systemet överstiger de inbetalningar som görs, ökar fortfarande
AP-fondernas reala värde till följd av de ränteinkomster som fondkapitalet
genererar. En höjning av avgiftsuttaget till ATP i enlighet med propositionen
torde ytterligare öka fondernas reala storlek under nästkommande år och
enligt motionärernas uppfattning saknas det anledning härtill. Med hänvisning
till att RFV senare i år kommer att lägga fram underlag för förslag till
avgiftsuttag till ATP för de närmast följande sju åren anser motionärerna att
höjningen av avgiftsuttaget med 0,4 procentenheter bör anstå till dess
underlaget från RFV föreligger.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att en höjning av ATP-avgiften
bör anstå tills det långsiktiga avgiftsuttaget kan bedömas. Denna fråga bör
enligt utskottet ses mot bakgrund av utvecklingen av det totala offentliga
sparandet. Utskottet avstyrker således propositionens förslag och tillstyrker
motion Fil2 (m) yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande höjning av ATP-avgift för år 1988

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil2 yrkande 12 antar det i
proposition 1987/88:60 bilaga 1 moment 1 framlagda förslaget till lag
om procentsats för uttag av avgift för åren 1988 och 1989 till
försäkringen för tilläggspension med den ändringen att avgiftsuttaget
skall vara 10,20 % för åren 1988 och 1989,

19. Sänkning av den allmänna löneavgiften (mom. 14)

Under förutsättning av bifall till reservation 18

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”1 samma” och
slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

I motion Fil2 (m) yrkas att den allmänna löneavgiften sänks med endast
1,26 procentenheter eftersom man inte anser att ATP-avgiften bör höjas.

Utskottet delar uppfattningen att ATP-avgiften inte bör höjas för år 1988.
För att neutralisera de tidigare höjningarna av olika arbetsgivaravgifter bör
därför den allmänna löneavgiften sänkas med 1,26 procentenheter. På sikt
bör avgiften avskaffas.

I motion Fi9 (vpk) anförs vissa principiella betänkligheter mot att sänka
löneavgiften.

Utskottet anser att en sänkning av löneavgiften liksom en sänkning av
marginalskatterna är nödvändiga att genomföra för att underlätta möjligheterna
att träffa löneavtal på en rimlig nominell nivå. Utskottet avstyrker
därför motion Fi9 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande sänkning av den allmänna löneavgiften

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil2 yrkande 13 och med
avslag på motionerna 1987/88:Fi9 yrkande 1 och 1987/88:FilO yrkandena
5 och 6 antar det i proposition 1987/88:60 bilaga 2, punkt 2
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän
löneavgift med den ändringen att allmän avgift utgår med 0,74 % av
avgiftsunderlaget,

20. Sänkning av den allmänna löneavgiften (mom. 14)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet vill
med anledning härav anföra att” och som slutar med ”av riksdagen” bort
utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet vill
med anledning härav anföra följande” och på s. 26 slutar med ”motion FilO
(c)” bort ha följande lydelse:

FiU 1987/88:10

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion FilO (c) att koncentrationsområdena
uppvisar klara överhettningstendenser med löneglidning
och accelererande inflyttning som följd, medan andra delar av landet
upplever betydande problem med arbetslöshet. Ett sätt att motverka dessa
tendenser vore att bibehålla löneavgiften på 2 % i koncentrationsområdena
och helt avskaffa den i övriga landet. Utskottet tillstyrker således motion
FilO (c) yrkandena 5 och 6.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker propositionens förslag i denna
del liksom motion Fi9 (vpk) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande sänkning av den allmänna löneavgiften
att riksdagen med avslag på det i proposition 1987/88:60 bilaga 2 punkt
2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän
löneavgift och motionerna 1987/88:Fi9 yrkande 1 och 1987/88:Fil2
yrkande 13 samt med anledning av motion 1987/88:FilO yrkandena 5
och 6 hos regeringen begär förslag om en regional överhettningsavgift i
enlighet med vad utskottet anfört,

21. Sänkning av den allmänna löneavgiften (mom. 14,
motiveringen)

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”av
riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker därför motion Fi9 (vpk) yrkande 1.

' Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion Fill (fp) att
regeringens politik har varit märkligt ryckig i denna fråga. I januari
beslutades om höjning. I april sades att höjningen skulle tas tillbaka förutsatt
att rimliga avtal slöts. I november tas höjningen tillbaka trots att inga sådana
avtal slutits som var villkoret ett halvår tidigare. Utskottet anser att det är
utomordentligt otillfredsställande att regeringen på detta sätt byter åsikt och
därigenom förändrar förutsättningar för avtalsrörelsen.

Utskottet anser dessutom i likhet med vad som anförs i motion Fill (fp) att
en annan viktig förutsättning för att öka utrymmet och åstadkomma
gynnsamma förutsättningar för avtalsförhandlingarna är att sänka marginalskatterna.

22. Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn
(mom. 16)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Detta tolkas”
och på s. 27 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

I motionerna FilO (c), Fill (fp) och Fil2 (m) uttalas stöd för principen att

FiU 1987/88:10

det totalt tillgängliga utrymmet för offentliga lönehöjningar skall anges inför
den kommande avtalsrörelsen. Däremot riktar motionärerna kritik mot hur
regeringen hittills har utnyttjat systemet med s.k. cash limits. Bl.a. framhåller
motionärerna att regeringen genom sitt agerande angett lönekostnadsökningar
för den statliga sektorn till 4 % samtidigt som följsamhetsbestämmelser
från tidigare avtal kan motivera en ytterligare ökning. Därmed kan,
menar motionärerna, de angivna 4 procenten tolkas som ett golv i stället för
en kassabegränsning i de nu pågående förhandlingarna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen hittills har
utnyttjat systemet med cash limits på ett mindre lämpligt sätt. När förslaget
om cash limits först fördes fram i årets kompletteringsproposition nämndes
ingen siffra för löneökningarna men den nivå som refererades från långtidsutredningen
var 3 %. Detta var också den nivå som angavs som ”riktmärke”
i propositionen om den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop.
1987/88:36). Det har nu framgått att regeringens ram för lönekostnadsökningen
i den statliga sektorn är 4 %. Därutöver har sagts att följsamhetsbestämmelserna
i 1986-1987 års avtal eventuellt kan medföra en ytterligare
ökning på 1-2 %.

Utskottet betraktar denna ombytlighet i regeringens politik som olycklig.
Regeringen har flera gånger tidigare på liknande sätt inför och under
avtalsförhandlingarna ändrat sina besked till arbetsmarknadens parter. Det
är utskottets bestämda uppfattning att regeringen i förväg måste precisera
förutsättningarna för avtalsrörelsen och därefter undvika att ge nya signaler
om ändrade förutsättningar. Parterna skall sedan sköta förhandlingarna.

Utskottet ser utnyttjandet av cash limits som ett vällovligt försök att
åstadkomma lägre nominella löneökningar. Utskottet vill emellertid understryka
att cash limits måste följas upp med reformer i den offentliga sektorns
organisation. Annars riskerar verksamheter att skäras ned kraftigt i händelse
av att avtalsramen överskrids. Det krävs bl.a. användande av entreprenader,
slopande av offentliga monopol, omorganisationer och mindre statlig
styrning av kommunernas verksamhet för att sådana begränsningar av
anslagen inte skall leda till kvalitetsförsämringar. Det är således inte
tillräckligt att vidta produktivitetshöjande åtgärder först efter det att
lönekostnadsökningarna blivit alltför stora.

Vad utskottet här anfört om statens agerande inför och under avtalsförhandlingarna
bör ges regeringen till känna.

I motion Fi9 (vpk) avvisas helt möjligheterna att utnyttja cash limits i den
offentliga sektorn. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion
Fi9 (vpk) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:FilO yrkande 10
och 1987/88:Fill yrkande 5 samt med avslag på motion 1987/88:Fi9
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

FiU 1987/88:10

23. Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn
(mom. 16)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Detta tolkas”
och på s. 27 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

I motionerna FilO (c), Fill (fp) och Fil2 (m) uttalas stöd för principen att
ett totalt utrymme för de offentliga lönekostnaderna skall fastställas inför
den kommande avtalsrörelsen. Däremot riktar motionärerna stark kritik
mot hur regeringen hittills har utnyttjat systemet med s.k. cash limits. Bl.a.
framhåller motionärerna att regeringen genom sitt agerande angett lönekostnadsökningen
för den statliga sektorn till 4 % samtidigt som följsamhetsbestämmelser
från tidigare avtal kan motivera en ytterligare ökning. Därmed
kan, menar motionärerna, det angivna taket på 4 % uppfattas som ett golv
för en kassabegränsning i de nu pågående förhandlingarna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen hittills har
utnyttjat systemet med s.k. cash limits på ett felaktigt sätt.

För att åstadkomma en nedväxling inom den offentliga sektorn kan, enligt
utskottets mening, kassabegränsningar vara ett medel. De av regeringen
föreslagna åtgärderna har emellertid små utsikter att lyckas därför att
regeringen har valt att enbart ange ramen för löneökningar, ett s.k. lönetak.
Därmed får förslaget innebörd av statlig inkomstpolitik för statligt anställda
under etiketten kassabegränsning. Genom denna särbehandling av statligt
anställda ökar spänningarna mellan olika löntagargrupper. Vidare innehåller
den av regeringen angivna löneramen på 4 % inte den förhandlingsbara
kompensationen för löneglidningen i den privata sektorn under 1987.
Dessutom skall statlig löneglidning för attraktiva grupper läggas ovanpå.
Därmed blir det av regeringen angivna ”taket” på 4 % ett golv.

Enligt utskottets mening måste en fungerande kassabegränsning utgå från
följande förutsättningar:

- För det första måste kassabegränsningarna följas av en decentralisering
av förhandlingarna till myndighetsnivå där eventuella besparingar i
verksamheten kan vägas mot ökade löner. Regeringen har endast gett en
ram för centrala förhandlingar. Att väga lönekostnader emot andra
utgifter är ogörligt att genomföra på central nivå.

- För det andra måste förhandlingarna utgå från strikta regler för verksamhetens
miniminivå. Annars blir innebörden att parterna genom avtal kan
förändra även den politiskt beslutade omfattningen och inriktningen av
den statliga verksamheten.

- För det tredje måste systemet kunna garantera statens personalrekrytering
genom att skillnader i löneökningar inom totalramen tillåts.

Vad utskottet här anfört om ett kassabegränsningssystem för den statliga
sektorn bör ges regeringen till känna.

I motion Fi9 (vpk) avvisas helt möjligheterna att utnyttja cash limits i den
offentliga sektorn. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion
Fi9 (vpk) yrkande 2.

FiU 1987/88:10

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:FilO yrkande 10 och
1987/88:Fi 11 yrkande 5 samt med avslag på motion 1987/88:Fi9 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn
(mom. 16)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Detta tolkas”
och på s. 27 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

I motion Fi9 (vpk) avvisas förslaget om en sänkning av löneavgiften.
Kritiken mot detta förslag förstärks, om man ser det i ljuset av vad som i
propositionen sägs om löner i den statliga sektorn. Som motionärerna ser det
hotar föredraganden med särskilda åtgärder om de anställda inte håller sig
inom ”ramen”.

Utskottet har full förståelse för den kritik som i motion Fi9 (vpk) riktas mot
införandet av ett cash limit-system för löneanslagen i den statliga sektorn. I
anslutning till här nämnda motioner vill utskottet anföra följande.

I årets kompletteringsproposition aviserade regeringen att ett cash limitsystem
skulle införas för de statliga löneanslagen till den nu pågående
avtalsrörelsen. Så har också skett. Ramen för en höjning av löneanslagen har
sagts vara 4 %. I motionerna FilO (c), Fill (fp) och Fil2 (m) uttalas stöd för
detta system. I dessa motioner riktas emellertid kritik mot regeringens
agerande i den pågående avtalsrörelsen med den innebörden att cash limitsystemet
inte utnyttjas tillräckligt effektivt.

Enligt utskottets mening innebär ett cash limit-system att regeringen
genom diktat fastställer det ”rimliga” löneutrymmet. Överskridanden skall,
klaras genom ”rationaliseringar”, dvs. i förekommande fall också nedskärningar
eller begränsning av verksamhet. Innebörden av detta blir att
regeringen skjuter över ansvaret för beslut om nedskärningar på de anställda
och deras fackföreningar samtidigt som den fria förhandlingsrätten sätts ur
spel och likalönsprincipen trängs undan. Som utskottet ser det sätter
regeringen genom denna åtgärd en ytterligare press på de anställda inom den
gemensamma sektorn, utöver den press som redan bristande resurser ger.

Införandet av ett cash limit-system kommer att leda till en decentralisering
av avtalsrörelsen praktiskt taget ända ned till enhetsnivå på myndigheterna.
Det är enligt utskottets mening ett oerhört ingrepp för att minska fackföreningsrörelsens
inflytande. Att detta förlamar de anställdas möjligheter att
bedriva meningsfulla förhandlingar är en självklarhet.

Utskottet tillstyrker mot här angiven bakgrund bifall till motion Fi9 (vpk)
yrkande 2 och avstyrker motionerna FilO (c) yrkande 10 och Fill (fp)
yrkande 5.

FiU 1987/88:10

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi9 yrkande 2 och med
avslag på motionerna 1987/88:FilO yrkande 10 och 1987/88:Fill
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

25. Breddning av omsättningsskatten på värdepapper
(mom. 17)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Utskottet vill
framhålla” och på s. 28 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör den tilltänkta breddningen av omsättningsskatten
inte genomföras. En sådan skatt skulle störa penningmarknadens
funktionssätt och kunna resultera i att likviditeten i marknaden minskar och
att räntenivån drivs upp ytterligare.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande breddning av omsättningsskatten pä värdepapper
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fill yrkande 6 och
1987/88:Fil2 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om den aviserade breddningen av omsättningsskatten
på värdepapper.

Särskilda yttranden

1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (morn. 10)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Enligt min mening har propositionen en helt teknokratisk ansats. Den
nämner inte vilka sociala värderingar man utgår från eller vilka sociala mål
man vill främja. Som jag ser det präglar denna yttre ideologilöshet alltmer de
dokument som utgår från regeringen. Detta är i verkligheten uttryck för att
socialdemokratins ledning tar för självklar den ideologi som är förankrad hos
näringslivets toppskikt.

I likhet med vad som sägs i motion Fi9 (vpk) vill jag hävda att man måste se
propositionsförslagen i ljuset av utvecklingen sedan 1982. Den nya regeringens
kungstanke var då att devalvering och exportoffensiv skulle vara
drivmotor för att lösa balansproblemen i ekonomin. Man kan diskutera
devalveringens effektivitet och risker. Obestridligt är, att den hjälpte
näringslivet att bättre utnyttja de gynnsamma faktorerna i utvecklingen vid
denna tid: utdragen högkonjunktur, stigande dollar med kulmen i februari
1985 och låga drivmedelspriser.

FiU 1987/88:10

Allt detta har dock ett pris: en stor omfördelning till förmån för kapitalet
och på bekostnad av de breda folklagrens ekonomi, den offentliga infrastrukturen,
sociala verksamheter och kultur. Dessa förlorade fält har aldrig
kunnat återtas. Vad mera är - ett nytt djupgående obalansproblem har
uppstått: obalans mellan arbetets och kapitalets andel av resurserna,
överackumulation av mervärde. Det är i ljuset härav man måste se och
värdera propositionens förslag.

Från den här angivna utgångspunkten kan jag inte ställa mig bakom den
allmänna inriktning av den ekonomiska politiken som förslagen i propositionen
bygger på. Det hindrar emellertid inte att vissa förslag i propositionen
kan ses som riktiga. Det gäller de föreslagna åtgärderna på byggmarknaden,
utvidgningen av omsättningsskatten på värdepapper och utnyttjandet av
investeringsfonder. Däremot går en sänkning av löneavgiften och angivandet
av en löneram för den statliga sektorn stick i stäv mot lönearbetarnas
intressen. Jag känner bestörtning över att regeringen inte inser att obalansen
i ekonomin kräver resurser också till den statliga sektorns långsiktigt
betydelsefulla verksamheter. En eventuell efterfrågedämpning måste bäras
av välbeställda hushåll och företag.

2. Begränsningar på byggmarknaden (mom. 11)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Vi delar utskottets uppfattning att olika åtgärder behöver vidtas i avsikt att
minska de klara tendenser till överhettning som finns på koncentrationsortema,
tendenser som bl.a. innebär accelererande inflyttning till dessa orter
medan andra delar av landet uppvisar betydande problem med arbetslöshet.

I centerpartiets partimotion FilO har föreslagits att en regional överhettningsavgift
på 2 procentenheter införs i koncentrationsområdena. Ett
genomförande av detta förslag medför att den nu tillämpade ordningen med
rambegränsningar m.m. i storstadsområdena kan avskaffas. Vi förutsätter
att så kommer att ske inom en snar framtid.

3. Sänkning av allmänna löneavgiften (mom. 14)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Av principiella skäl är jag kritisk till att sänka allmänna löneavgiften, men
eftersom avgiften missgynnar företag med hög sysselsättningsgrad anser jag
att företagen bör beskattas på annat och mer rättvist sätt t.ex. genom höjd
vinstskatt.

FiU 1987/88:10

4 Riksdagen 1987188.5 sami. Nr 10

Skatteutskottets yttrande
1987/88:2 y

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
(prop. 1987/88:60)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:60 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. samt de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1987/88:FilO, Fill och Fil2 i
vad motionerna avser skatteutskottets beredningsområde.

I propositionen föreslås ett program för att dämpa den starka inhemska
efterfrågeökningen och samtidigt hålla tillbaka kostnadsutvecklingen.

Bland åtgärderna märks en sänkning av den allmänna löneavgiften, dels
för att kompensera en tidigare beslutad höjning av arbetsgivaravgifterna,
dels för att skapa ett utrymme för en höjning av ATP-avgiften. Ett annat
förslag gäller olika sparstimulerande åtgärder inom ramen för allemanssparande!.
Dessa förslag förutsätter - förutom ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande - ändringar i lagen (1983:891) om skattelättnader för
allemanssparande och lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Även ett
förslag om ungdomssparande med särskild inriktning på bostadsanskaffning
skall utarbetas inom regeringskansliet. En proposition om skatt också på
räntebärande papper på penning- och obligationsmarknaden och på optioner
och terminskontrakt aviseras till våren 1988.

I de tre partimotionerna från de borgerliga partierna hemställs om
ändringar i förslagen på vissa punkter eller tillkännagivanden till regeringen
rörande det fortsatta arbetet på det ekonomisk-politiska området. Av
intresse för skatteutskottets del är främst yrkandena 2,5 och 6 i centerns
partimotion FilO, yrkandena 4,7,11,12 och 13 i moderata samlingspartiets
partimotion Fil2 och yrkande 5 i folkpartiets partimotion Fill. Vidare har i
motionerna lagts fram förslag rörande skatteskalan m.m. Sådana yrkanden
finns i m-motionen yrkandena 8 och 9, i fp-motionen yrkande 6 och i
c-motionen yrkande 11. I den sistnämnda motionen har även tagits upp
frågan om en differentierad mervärdeskatt (yrkande 3). Vid behandlingen av
förevarande ärende har utskottet även beaktat vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi9, yrkande 1.

Skatteutskottet har utifrån de synpunkter utskottet har att beakta inte
funnit anledning till någon erinran mot vad som föreslagits eller anförts i
propositionen. Utskottet vill framhålla att den förslagna höjningen av
ATP-avgiften medför en förstärkning i pensionssystemet. Härigenom värnas
om tryggheten för ATP-pensionärerna. Genom den samtidiga sänkningen av
den allmänna löneavgiften sker inte på grund av höjningen av ATP-avgiften

FiU 1987/88:10

Bilaga 1

någon förändring av skatte-och avgiftstrycket. De sparstimulerande åtgärder
som föreslås i propositionen bör enligt utskottets mening kunna ytterligare
förbättra förutsättningarna för hushållens sparande, som under senare år
visat en svag utveckling.

I fråga om yrkandena i de borgerliga partiernas motioner rörande
skatteskalan m.m. vill utskottet hänvisa till de betänkanden om vissa
inkomstskattefrågor och om vissa mevärdeskattefrågor som behandlades i
riksdagen våren 1987 (SkU 1986/87:33 och 34). Hur skatteskalorna skall
utformas på sikt är enligt utskottet en viktig fråga. Denna och flertalet av de
övriga frågor rörande beskattningen som tas upp i motionerna kommer att
belysas i det utredningsarbete rörande inkomstskatterna, företagsbeskattningen
och mervärdeskatten som för närvarande pågår inom olika utredningar.

Utskottet finner anledning att varna för en skattepolitik av det slag som
presenteras i m-motionen. I denna framläggs konkreta förslag till omedelbara
sänkningar av inkomstskatten på 8 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari
1988, medan frågan om finansiering hålls öppen med hänvisning till
opreciserade budgetnedskärningar som skall komma i ett senare skede.

Tidigare erfarenheter både i Sverige och i andra länder visar att en sådan
politik lätt kan leda till ökade budgetunderskott och förvärrade statsfinansiella
problem.

Därtill kommer att skatteförslagen i motionen har oacceptabla fördelningspolitiska
effekter. En person med 700 000 kronors beskattningsbar
inkomst skulle enligt förslaget få en skattesänkning på över 30 000 kr.,
medan en person med 70 000 kronors beskattningsbar inkomst inte skulle få
någon inkomstskattesänkning över huvud taget.

Det finns inte heller i motionen angivet några riktlinjer som utesluter att de
i motionen aviserade inskränkningarna av statliga utgifter kan komma att bli
minst lika kännbara för de grupper av låginkomsttagare som inte alls får del
av inkomstskattesänkningen som för de grupper av höginkomsttagare som
föreslås få mycket stora skattelättnader.

Sammanfattningsvis tillstyrker skatteutskottet propositionen och förordar
att finansutskottet hemställer att riksdagen avslår de här nämnda motionsyrkandena.

Stockholm den 3 december 1987
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s). Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson
(fp)*. Stig Josefson (c). Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Lars
Hedfors (s). Britta Bjelle (fp), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson
(c), Sverre Palm (s), Margit Gennser (m), Gunnar Nilsson (s), Paul
Lestander (vpk) och Sylvia Lindgren (s).

FiU 1987/88:10

Bilaga 1

*Ej närvarande vid justeringen

Avvikande meningar

l.Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Margit Gennser (m) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Skatteutskottet har” och
slutar med ”nämnda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Enligt skatteutskottets mening är de konkreta åtgärder som regeringen nu
föreslår inte tillräckligt långtgående. De har också delvis en felaktig
inriktning.

I fråga om förslaget rörande en sänkning av den allmänna löneavgiften är
det enligt utskottets mening tillfredsställande att den tidigare höjningen av
arbetsgivaravgifterna neutraliseras. En höjning av ATP-avgiftsuttaget bör
emellertid, som föreslås i moderaternas partimotion, anstå tills det föreligger
ett underlag för ett sådant beslut från riksförsäkringsverket. Utskottet vill
även framhålla att frågan om den framtida värdesäkringen och finansieringen
av de allmänna pensionerna är föremål för översyn i pensionsberedningen.

Den utbyggnad av allemanssparandet som förordas i propositionen kan
ifrågasättas. Erfarenheterna tyder på att denna typ av sparande inte leder till
något nämnvärt nysparande utan mest till omplaceringar av tidigare sparmedel.
Utskottet anser att hushållens sparande i stället bör stimuleras med
åtgärder av mer generell natur. Det i propositionen framlagda förslaget bör
emellertid kunna accepteras i avvaktan på en sådan omläggning av de
sparstimulerande åtgärderna. När det gäller det i propositionen aviserade
förslaget till ett bostadssparande för ungdomar bör detta i likhet med vad som
anförs i moderaternas motion inte kopplas till allemanssparandet. En sådan
sparstimulans bör enligt utskottets mening i stället bygga på redan existerande
spara/låna-system i fråga om bostadsanskaffning.

Beträffande det i propositionen aviserade förslaget om en breddning av
omsättningsskatten på värdepapper vill utskottet redan i detta sammanhang
nämna att ett sådant förslag inte bör genomföras. I motionen från moderata
samlingspartiet har anförts övertygande skäl härför. Som framhålls i
motionen bör omsättningsskatten på värdepapper i stället avvecklas.

I moderaternas partimotion föreslås att riksdagen redan i detta sammanhang
beslutarom en sänkning av den statliga inkomstskatten fr.o.m. år 1988.
Utskottet ansluter sig till att skatteskalan utformas så som föreslagits i
motionen. Frågan om finansieringen av en sådan omläggning måste få anstå
till dess regeringen lagt fram budgetpropositionen i januari nästa år.
Utskottet ansluter sig även till yrkandet att riksdagen skall begära förslag hos
regeringen om ett återinfört inflationsskydd av den statliga inkomstskatteskalan
i enlighet med vad som anförts i motionen. Samtidigt bör riksdagen
hos regeringen begära ett förslag om lindrad beskattning av vinstandelar på
sätt som angivits i motionen.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet bifall till yrkandena i motion Fi 12
av Carl Bildt m.fl.(m). Detta innebär att de i propositionen upptagna
förslagen bör avslås eller ändras i de delar de inte kan godtas enligt motionen.

2.Kjell Johansson (fp) och Britta Bjelle (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Skatteutskottet har” och slutar med ”nämnda
motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara tillfredsställande att den tidigare höjningen av

FiU 1987/88:10

Bilaga 1

arbetsgivaravgifterna nu tas tillbaka genom en sänkning av den allmänna
löneavgiften. Höjningen av ATP-avgiften kompenseras även den genom
sänkningen av den allmänna löneavgiften. Utskottet har inte någon erinran
mot propositionen i dessa delar.

Beträffande sparstimulerande åtgärder förslås i folkpartiets partimotion Fi
11 vissa förändringar som enligt utskottets mening skulle skapa ett betydligt
större intresse för en angelägen ökning av det personliga sparandet.
Utskottet ansluter sig till dessa förändringsförslag. I fråga om ungdomars
sparande för bl.a. bostadsändamål vill utskottet i likhet med vad som anförs i
motionen betona vikten av att ett sådant sparande skall behandlas skattemässigt
lika oavsett hos vilken organisation eller i vilken form sparandet sker.

Utskottet vill redan i detta sammanhang uttala att en sådan utvidgning av
omsättningsskatten på värdepapper som bereds i regeringskansliet inte bör
genomföras. Enligt utskottets uppfattning kommer erfarenheterna av nedgången
på aktiebörsen att ha en betydligt mer återhållande verkan än
införandet av en störande skatt. Dessutom skulle skatten ytterligare höja
skattetrycket.

Under de senaste månaderna har skett en skärpning av skattetrycket, bl.a.
genom att inkomsterna stigit mer än väntat. Det otillräckliga inflationsskyddet
under 1987 och inför 1988 innebär en real skattehöjning som enligt
utskottets mening bör återställas. Utskottet förordar den ändring i 10 § lagen
om statlig inkomsskatt som föreslås i folkpartimotionen.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet bifall till yrkandena i motion Fill
av Bengt Westerberg m.fl. (fp). Propositionen bör kunna godtas i de delar
den inte innehåller någon avvikelse i förhållande till den nämnda motionen.

3.Stig Josefson (c) och Karl-Anders Petersson (c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med ”Skatteutskottet har” och slutar med
"nämnda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Enligt skatteutskottets mening är de åtgärder som föreslås i propositionen
svaga och ägnade att i viss del motverka sitt syfte.

Vad gäller sänkningen av den allmänna löneavgiften förordas i centerns
partimotion ett system som innebär att ytterligare stimulans koncentreras till
områden utanför storstadsområdenas överhettade delar. Motionsförslaget
innebär ett avskaffande av den allmänna löneavgiften i andra delar av landet
än de nyss nämnda. Skatteutskottet ansluter sig till detta förslag och förordar
att finansutskottet lägger fram ett lagförslag i enlighet med centermotionen.

I centerns partimotion har presenterats ett förslag om sparstimulerande
åtgärder genom införande av ett system med personliga investeringskonton.
Det i motionen förordade systemet skulle enligt utskottets mening ha
gynnsamma effekter för enskilda sparare och även ur samhällsekonomisk
synpunkt. Utskottet ansluter sig till förslaget i motionen att riksdagen skall
begära ett förslag från regeringen om personliga investeringskonton. I
nuläget vill utskottet inte motsätta sig de ändrade reglerna för allemanssparande!
som föreslagits i propositionen. Förslaget bör dock i enlighet med vad
som föreslagits i centermotionen inte genomföras i den del det avser en
utökning av antalet tillåtna sparare i allemansfond.

Utskottet delar uppfattningen i centerns partimotion att riksdagen hos
regeringen bör begära ett förslag om diffrentiering av mervärdeskatten i

FiU 1987/88:10

Bilaga 1

enlighet vad som närmare utvecklas i motionen. Ett sådant förslag bör läggas
fram för riksdagen i samband med kommande budgetproposition.

Sammanfattningsvis tillstyrker skatteutskottet yrkandena av Olof Johansson
m.fl. (c) i motion FilO. Detta medför att propositionen bör avslås eller
ändras i den mån de i propositionen framförda förslagen innehåller
avvikelser från centermotionen.

4. Paul Lestander (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med ”Skatteutskottet har” och slutar med ”nämnda motionsyrkandena”
bort ha följande lydelse:

I en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna har förordats att
propositionen skall godtas av riksdagen utom i ett par hänseenden. Såvitt är
av intresse för skatteutskottet i förevarande ärende föreslås att förslaget om
en sänkning av den allmänna löneavgiften inte skall genomföras. Som skäl
härför anförs i motionen bl.a. att löneavgiften inte är i sig ett rättvist
instrument, eftersom den missgynnar företag med hög sysselsättningsgrad.
Utskottet ansluter sig till detta betraktelsesätt och förordar att ett ökat uttag
från företagen i stället utformas på ett annat och mer rättvisande sätt.
Utskottet anser att förslagen i propositionen kan godtas i de delar motion Fi9
inte innehåller annat förslag.

FiU 1987/88:10

Bilaga 1

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1987/88:1 y

över proposition 1987:88:60 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m. jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 19 november 1987 beslutat att bereda socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:60 om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner. De med
anledning av propositionen väckta motionerna är följande. Motionerna
1987/88:Fi8 av Hans-Eric Andersson (s), 1987/88:Fi9 av Lars Werner m.fl.
(vpk), 1987/88:Fi 10 av Olof Johansson m.fl. (c), 1987/88:Fill av Bengt
Westerberg m.fl. (fp) och 1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m).

Socialförsäkringsutskottet, som begränsar sitt yttrande till de delar av
propositionen och de motioner som direkt berör utskottets verksamhetsområde,
får anföra följande.

Avgiftsuttag till tilläggspensioneringen m.m.

Försäkringen för tilläggspension (ATP) finansieras genom avgifter som
regleras i lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen. Avgifterna
skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete.
Avgifterna beräknas på det avgiftsunderlag som anges i socialavgiftslagens 2
kap. om arbetsgivaravgifter eller 3 kap. om egenavgifter. Försäkringen för
tilläggspension finansieras också av vinstdelningsskatt enligt lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt.

Beslut om avgiftsuttaget för visst år skall fattas senast under året
dessförinnan. Det nuvarande avgiftsuttaget har fastställts i lagen (1985:1005)
om procentsatser för uttag av avgift för åren 1986 och 1987 till försäkringen
för tilläggspension, och avgiftsuttaget utgör 10,0 % för år 1986 och 10,20 %
för år 1987.

I propositionen föreslås en höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter
och att avgiftsuttaget för ATP sålunda fastställs till 10,60 % för åren 1988
och 1989. Chefen för socialdepartementet anför i denna fråga bl.a. följande.

ATP-systemets starka beroende av den samhällsekonomiska utvecklingen
gör att antaganden om ekonomins utveckling har en avgörande betydelse för
bedömningen av hur stort avgiftsuttaget för ATP bör vara. Regeringens
ekonomiska politik har under de senaste åren möjliggjort en tillväxt i
ekonomin samtidigt som inflationstakten har kunnat sänkas. Detta har
inneburit att underlaget för uttag av ATP-avgifter har utvecklats på ett
positivt sätt, samtidigt som pensionsutbetalningarna hållits tillbaka genom en

FiU 1987/88:10

Bilaga 2

låg prisutveckling. ATP-systemet är dock fortfarande i utveckling både när
det gäller antalet pensionärer och pensionernas genomsnittliga storlek.
Detta medför att även om den ekonomiska utvecklingen har varit gynnsam så
har avgiftstäckningen i systemet successivt minskat och minskningen kommer
att fortsätta vid ett oförändrat avgiftsuttag. Det är därför uppenbart att -om inte den ekonomiska tillväxten blir exceptionellt stark - ATP-systemet
kommer ur balans om inga åtgärder vidtas för att minska avgiftsunderskottet.

Med hänsyn till den stora betydelse ATP-systemet har för pensionärernas
ekonomiska trygghet är det angeläget att motverka tendenserna till obalans
mellan avgifter och utgifter.

Vidare erinrar departementschefen om att det i pensionsberedningens (S
1984:03) arbete ingår att se över värdesäkringen och finansieringen av de
allmänna pensionerna samt att riksförsäkringsverket (RFV) senare i år
kommer att lägga fram förslag till avgiftsuttag för ATP för de närmast
följande sju åren. I avvaktan på resultatet av pensionsberedningens arbete
och på RFV:s förslag till avgiftsuttag förordas i propositionen att avgiftsuttaget
inte fastställs för mer än två år.

I motion Fil2 av Carl Bildt m.fl. begärs i yrkande 12 att riksdagen avslår
regeringens förslag om höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter.
Motionärerna konstaterar att även om pensionsutbetalningarnas storlek i
ATP-systemet överstiger de inbetalningar som görs ökar fortfarande APfondernas
reala värde till följd av de ränteinkomster som fondkapitalet
genererar. En höjning av avgiftsuttaget i enlighet med propositionen torde
ytterligare öka fondernas reala storlek under nästkommande år och enligt
motionärernas uppfattning saknas det anledning härtill. Med hänvisning till
att RFV senare i år kommer att lägga fram underlag för och förslag till
avgiftsuttag till ATP för de närmast följande sju åren anser motionärerna att
höjningen av avgiftsuttagen bör anstå till dess underlaget från RFV
föreligger.

Såsom anförs i propositionen skulle - med rimliga antaganden om den
framtida ekonomiska utvecklingen - ett oförändrat avgiftsuttag för ATP
inom några få år medföra att pensionsutbetalningarna överstiger de sammanlagda
inkomsterna av avgifter och räntor från fondmedlen. Sålunda skulle
fondkapitalet få tas i anspråk för de löpande utbetalningarna. Utskottet, som
inte vill medverka till en sådan utveckling, anser att det finns starka skäl att
nu höja ATP-avgiften. Propositionens förslag om en höjning med 0,4
procentenheter för åren 1988 och 1989 är enligt utskottets mening väl avvägt.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker propositionen
i nu behandlad del och avstyrker bifall till motion Fil2 yrkande 12.

FiU 1987/88:10

Bilaga 2

Socialavgifter på vinstandelar

Riksdagen beslutade under föregående riksmöte (prop. 1986/87:107, SfU 20,
rskr. 334) att fr.o.m. den 1 januari 1988 skall arbetsgivaravgifter tas ut på de
bidrag en arbetsgivare lämnar till en s.k. vinstandelsstiftelse, dvs. en stiftelse
till vilken ett företag lämnar medel för att tillgodose de anställdas ekonomiska
intressen. Den anställde skall tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst
för sin andel för det år då bidraget lämnas.

I motionerna Fill av Bengt Westerberg m.fl. (yrk. 7) och Fi 12 av Carl
Bildt m.fl. (yrk. 10) begärs att riksdagen upphäver sitt tidigare beslut om att
socialavgifter skall tas ut på vinstandelar.

Utskottet vill med anledning härav erinra om vad utskottet anförde i sitt
ovannämnda betänkande SfU 1986/87:20. Utskottet konstaterade därvid att
de skäl som främst åberopades mot ett genomförande av förslaget var att
avsättningar till vinstandelsstiftelser inte kan jämställas med lön för utfört
arbete, eftersom avsättningarna inte bestäms på förhand i löneförhandlingar
utan först i efterhand av arbetsgivaren, och att den anställde ofta inte kan
disponera andelen förrän efter en viss tid. Utskottet erinrade om att det inte
är ovanligt med ersättningar från arbetsgivare till arbetstagare som i
avgiftshänseende betraktas som lön trots att ersättningarnas belopp inte
bestäms i löneförhandlingar. Exempel på sådana ersättningar är gratifikationer,
bonus, tantiem och vinstandelar som utbetalas direkt till arbetstagaren.
Det förhållandet att de aktuella vinstandelsbeloppen först utbetalas till en
stiftelse för att i ett senare skede slussas vidare till andelsägarna förändrade
enligt utskottets mening inte beloppens karaktär av löneersättningar.
Utskottet ansåg således att någon principiell invändning inte kunde riktas
mot att arbetsgivaravgifter tas ut på avsättningar till vinstandelsstiftelser.

Vidare delade utskottet de farhågor som framfördes i propositionen att om
överföringar till vinstandelsstiftelser är undantagna från avgiftsskyldighet
kan detta leda till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna företag
emellan och också - vid en mera utbredd förekomst av vinstandelssystem - på
sikt urholka det sociala trygghetssystemet. Utskottet ville inte främja en
sådan utveckling och tillstyrkte således propositionen. Riksdagen följde
utskottet.

Utskottet ser inget skäl för riksdagen att nu frångå sin uppfattning i frågan
och föreslår därför att finansutskottet avstyrker bifall till motionerna Fill
yrkande 7 och Fil2 yrkande 10.

Stockholm den 1 december 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Lena
Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c),
Margö Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), StenAndersson i Malmö
(m). Barbro Sandberg (fp) och Ingegerd Anderlund (s).

FiU 1987/88:10

Bilaga 2

5 Riksdagen 1987188.5 sami. Nr 10

Avvikande meningar

1. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Såsom anförs” och
slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Fil2 okar AP-fondernas reala värde kontinuerligt
till följd av de ränteinkomster som fondkapitalet genererar trots att
pensionsutbetalningarnas storlek överstiger de inbetalningar som görs. En
höjning av avgiftsuttaget såsom föreslagits i propositionen skulle således
medföra att fondernas reala storlek ökar ytterligare under nästkommande år
och utskottet delar motionärernas uppfattning att det saknas anledning
härtill. Mot bakgrund av att RFV senare i år kommer att lägga fram underlag
för och förslag till avgiftsuttag till ATP för de närmast följande sju åren anser
utskottet att frågan om en höjning av avgiftsuttaget bör anstå i avvaktan
härpå.

Utskottet föreslår därför att finansutskottet hemställer att riksdagen med
bifall till motion Fil2 yrkande 12 avslår propositionens förslag om en höjning
av avgiftsuttaget till ATP för åren 1988 och 1989.

2. Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Rune Backlund (c), Sten Andersson i Malmö (m) och Barbro
Sandberg (fp) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet vill” och
slutar med ”yrkande 10” bort ha följande lydelse:

I en trepartireservation (m, fp, c) till betänkandet SfU 1986/87:20 anfördes
bl.a. följande:

Utskottet ansåg i sak att regeringens skäl för att avgiftsbelägga avsättningen
till vinstandelssystem var alltför svaga. Förslaget byggde på att bidrag till
vinstandelsstiftelser kan jämställas med lön. Det finns dock flera framträdande
skillnader mellan bidragen och löneutbetalningarna. Bidragen bestäms i
efterhand ensidigt av företagets ägare medan lönen bestäms i förhandlingar
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Andelarna i vinstandelsstiftelser binds
under en viss tid innan de kan disponeras av de slutliga mottagarna. De i
propositionen förda resonemangen om när och i vilken utsträckning avgifter
skall tas ut och förmåner beräknas visade enligt utskottets mening tydligt på
det bristande sambandet mellan å ena sidan lön och å andra sidan bidrag till
vinstandelsstiftelser. Enbart av denna anledning borde förslaget avvisas.

Vidare framgick - såväl i flera remissyttranden från arbetsmarknadens
organisationer som vid uppvaktning inför utskottet - att vinstandelssystemen
har gynnsamma effekter för samhälle, näringsliv och anställda, och utskottet
ansåg att propositionen gav en alltför negativ bild av följderna av en
utbyggnad av systemet. Utskottet ansåg för sin del att det inte finns anledning
att försvåra en fortsatt utveckling av vinstandelssystemen och även av den
anledningen borde propositionen avslås.

Utskottet vidhåller sin sålunda redovisade uppfattning i fråga om socialavgifter
på vinstandelar. Utskottet föreslår därför att finansutskottet hemstäl -

FiU 1987/88:10

Bilaga 2

n med bifall till motionerna Fill yrkande 7 och Fil2 yrkande

äva sitt tidigare beslut om sociala avgifter på vinstandelar.

Bostadsutskottets yttrande
1987/88:2 y

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop.
1987/88:60)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:60 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. jämte motion
1987/88:Fi8 (s), folkpartiets partimotion 1987/88:Fill och moderata samlingspartiets
partimotion 1987/88:Fil2 allt i vad avser bostadsutskottets
beredningsområde.

Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna

I syfte att skapa förutsättningar för en tillräcklig nyproduktion av bostäder
bemyndigade riksdagen hösten 1986 regeringen att införa rambegränsningar
för bostadsförbättringsverksamheten på vissa orter (BoU 1986/87:7). Regeringen
beslöt med stöd av detta bemyndigande att sådana ramar under år
1987 skall gälla i de tre storstadsområdena. Regeringsbeslutet innebär att
ombyggnadsvolymen i dessa områden skall begränsas till 30 % av 1986 års
volym. Länsbostadsnämnderna gavs dock möjlighet att höja ramarna med
motsvarande 20 % av 1986 års ombyggnadsvolym om det behövs av
sysselsättningsskäl.

Regeringen har vidare genom beslut hösten 1986 uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen
att med användande av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
m. m. medverka till att byggnadsverksamheten avseende annat byggande
än bostäder i Stockholms län samt i Göteborgs och Bohus län under åren
1987 och 1988 inte överstiger 1986 års volym.

Regeringen har hösten 1987 beslutat om rambegränsningar under år 1988
avseende bostadslån för ombyggnad i de tre storstadsområdena samt i
Uppsalaområdet. Vissa typer av ombyggnadslån skall frånräknas ramarna
såsom t.ex. lån till ombyggnad av småhus, ombyggnad som ingår som en
mindre del i ett nybyggnadsprojekt och som inte lämpligen kan senareläggas,
installation av hiss eller ombyggnad av soprum samt standardhöjande
åtgärder för vilka bostadsanpassningsbidrag beviljats.

Mot bakgrund av den överhettade byggmarknaden även i andra delar av
landet än storstäderna har beslut fattats om att länsbostadsnämnderna i
samråd med länsarbetsnämnden i varje enskilt ombyggnadslåneärende som
avser flerbostadshus skall sätta ut villkor om under vilken tid arbetet skall
utföras.

Regeringen har också hösten 1987 beslutat att byggnadsverksamheten år
1989 för annat än bostäder inte får överstiga 1986 års volym inom Stockholms
län samt inom Göteborgs och Bohus län.

Utskottet

Regeringens ovan refererade åtgärder kritiseras i folkpartiets partimotion
Fill. I motionens yrkande 2 påyrkas ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen om att regleringar i form av rambegränsningar inte skall
förekomma. I yrkande 3 i motionen förordas ett tillkännagivande om att
räntebidragen för lån till ombyggnad av bostäder borde sänkas i avsikt att
minska omfattningen av ombyggnadsverksamheten. Även i moderata samlingspartiets
partimotion Fil2 avvisas ordningen med rambegränsningar.
Motionärerna anser det felaktigt att i regionalpolitisk! syfte begränsa
produktiva investeringar som är till gagn för hela landet.

Bostadsutskottet hartidigare (BoU 1986/87:7 s. 28-29 och BoU 1986/87:10
s. 39 och s. 68-69) haft att behandla motionsyrkanden av samma innebörd
som de nu aktuella.

Vad i folkpartiets partimotion Fi 11 yrkande 2 och i moderata samlingspartiets
partimotion Fil2 yrkande 3 föreslagits om att systemet med rambegränsningar
skall upphöra bör inte vinna riksdagens bifall. De tillämpade
rambegränsningarna har onekligen haft avsedd effekt. Statistiska uppgifter
avseende påbörjandet av nybyggda bostäder under de tre första kvartalen
1987 för storstadsområdena beräknas till en ökning om ca 1 750 lägenheter
eller med mera än 25 % i jämförelse med motsvarande period år 1986. Det nu
anförda ger enligt bostadsutskottets mening fog för uppfattningen att de
vidtagna åtgärderna haft effekt och att de inte bör överges.

Även beträffande förslaget i fp-motionen om att lägre räntebidrag skall
utgå vid ombyggnad av bostäder vidhåller utskottet sin uppfattning från
våren 1987 om att det av riksdagen valda tillvägagångssättet med rambegränsningar
är att föredra framför motionärernas förslag. Den ordning som
nu tillämpas ger utrymme för en mera nyanserad bedömning än förslaget i
folkpartiets partimotion Fill yrkande 3. Bostadsutskottet föreslår att
finansutskottet avstyrker även detta yrkande.

I motion Fi8 (s) anges att byggstoppet är ineffektivt. Tillämpningen av
byggbegränsningarna om de skall vara kvar måste enligt motionären ändras.
Bl.a. förordar han att huvuddelen av Stockholmsregionens nya arbetsplatser
skall förläggas till Södertörn i avsikt att uppnå bättre inomregional balans.
Ramarna bör fördelas på regiondelar i stället för efter den tidpunkt ansökan
kommer in. Motionären anför också att byggandet är fritt 6 kilometer norr
om Arlanda medan det råder stopp 6 mil söder därom.

Bostadsutskottet har inte anledning ifrågasätta att de av motionären
påtalade olägenheterna kan inträffa. Det får emellertid förutsättas att
regeringen noga följer utfallet av tillämpningen av byggbegränsningarna och
vidtar erforderliga åtgärder i avsikt att undanröja sådana icke önskvärda
konsekvenser som motionären aktualiserar, dock utan att effekterna av
åtgärderna omintetgörs eller urholkas. Ett tillkännagivande enligt förslaget i
motion Fi8 (s) bör vid en sådan uppfattning kunna undvaras.

FiU 1987/88:10

Bilaga 3

Övriga förslag i propositionen och i motionerna kan inte primärt anses falla
inom bostadsutskottets beredningsområde.

Stockholm den 3 december 1987
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Maj-Lis Landberg (s),
Rolf Dahlberg (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Per Olof
Håkansson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s). Margareta Palmqvist
(s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s),
Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk).

Avvikande meningar

1. Rambegränsningar avseende viss byggnadsverksamhet samt räntebidrag
vid ombyggnad av bostäder

Rolf Dahlberg (m), Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med ”Bostadsutskottet har” och slutar med ”kunna
undvaras” bort ha följande lydelse:

I reservationer (m) och (fp) till bostadsutskottets betänkande Boll
1986/87:10 (s. 114 och s. 141-142) behandlas de rubricerade frågorna.

Beträffande vissa rambegränsningar anfördes reservationsvis bl.a. att ett
system med rambegränsningar bidrar till att skapa ytterligare störningar på
bostadsmarknaden samt att ombyggnadsverksamheten i storstäderna sannolikt
skulle drabbas av svåra problem. Vad inledningsvis i detta yttrande
redovisats ger belägg för att reservanternas farhågor tyvärr besannats. Att
olika regleringar medför inte acceptabla konsekvenser framgår också av den i
detta betänkande behandlade motionen Fi8 (s).

Vad rör frågan om storleken av räntebidragen vid ombyggnad anser
utskottet att denna fråga skyndsamt bör utredas och att förslag därefter bör
föreläggas riksdagen. Denna uppfattning innebär i princip en anslutning till
de ovan åsyftade reservationerna.

Vad nu förordats om rambegränsningar och om räntebidrag vid ombyggnad
av bostäder bör riksdagen med anledning av de i detta yttrande
behandlade motionsyrkandena i moderata samlingspartiets och i folkpartiets
partimotioner som sin mening ge regeringen till känna.

2. Rambegränsningar avseende viss byggnadsverksamhet m.m.

Agne Hansson och Birgitta Hambraeus (c) anför:

Vi delar utskottets uppfattning om att olika åtgärder behöver vidtas i avsikt
att minska de klara tendenser till överhettning som finns på koncentrationsorterna,
tendenser som bl.a. innebär accelererande inflyttning till dessa orter
medan andra delar av landet uppvisar betydande problem med arbetslöshet.

FiU 1987/88:10

Bilaga 3

I centerpartiets partimotion FilO har föreslagits att en regional överhettningsavgift
på 2 procentenheter införs i koncentrationsområdena. Ett
genomförande av detta förslag, som behandlas i finansutskottet, medför att
den nu tillämpade ordningen med rambegränsningar m.m. i storstadsområdena
kan avskaffas. Vi förutsätter att så kommer att ske inom en snar
framtid.

FiU 1987/88:10

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Reservation 5 (morn. 4) (m, fp och c)

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ lagen (1987:567) om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §‘

Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren
under året har utgett som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete. Bidrag
som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs
med lön.

Med lön likställs också bidrag som
en arbetsgivare lämnar till en juridisk
person, om ett väsentligt ändamål för
den juridiska personen är att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem
som är eller har varit anställda hos
arbetsgivaren. Detta gäller dock inte
bidrag som lämnas till en pensionseller
personalstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.

Värdet av vad någon tillgodoförs
som följd av sådant bidrag som likställs
med lön enligt andra stycket
skall anses som ersättning till arbetstagare
vid tillämpning av 4 och 5 §§.

5 §2

Vid bestämmande av underlaget för beräkning av tilläggspensionsavgift
skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning
enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är
svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna
avser arbete utom riket.

Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte
varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I fråga
om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat
skall vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som varit bosatta
utomlands och utfört arbetet utom riket.

Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av sjukförsäkringsavgift
och arbetsskadeavgift skall bortses
frän sådant bidrag som likställs

med lön enligt 3 § andra stycket. 64

1 Senaste lydelse 1987:567. Ändringen innebär att andra och tredje styckena upphävs.

2 Senaste lydelse 1987:567. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

FiU 1987/88:10

Bilaga 4

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:568) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § lagen (1987:568) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §2

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner, i
form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och
samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen

(1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning,
frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning
eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar,

FiU 1987/88:10

Bilaga 4

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1987:568. Ändringen innebär att första stycket o) upphävs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

n) statsbidrag till arbetslösa sorn tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,

o) värdet av vad den försäkrade
tillgodoförs som följd av att en arbetsgivare
lämnar sådant bidrag som likställs
med lön enligt 2 kap. 3 § andra
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första
stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt
utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §
eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad
som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om
svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en
svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

FiU 1987/88:10

Bilaga 4

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:569) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 4 § lagen (1987:569) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

4 §2

Till grund för beräkning av inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxering till statlig
inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen beskattningsår som ej
sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret anses
hava åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av riksdagen särskilt.

Angående beräkningen av inkomst
av anställning, som avses i 2 §
första stycket o) eller för vilken den
försäkrade inte är skattskyldig här i
riket eller för vilken den försäkrade
har att erlägga sjömansskatt, finns
det särskilda bestämmelser.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1987:569.

Angående beräkningen av inkomst
av anställning, för vilken den
försäkrade icke är skattskyldig här i
riket eller för vilken den försäkrade
har att erlägga sjömansskatt, stadgas
särskilt.

FiU 1987/88:10

Bilaga 4

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:571) om ändring i uppbördslagen
(1953:272)

Härigenom föreskrivs att 54 § 1 mom. lagen (1987:571) om ändring i
uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §

1 morn.1 En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för preliminär
A-skatt eller utgett lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall, om inte
annat följer av sjätte stycket, utan anmaning lämna uppgift (uppbördsdeklaration)
om detta till den länsskattemyndighet som avses i 52 § första
stycket. Arbetsgivare som avses i 3 § andra stycket sista meningen lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall dock lämna deklarationen
till länsskattemyndigheten i Stockholms län. Deklaration skall lämnas av
landstingskommun och kommun senast den 12 och av annan arbetsgivare
senast den 18 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes
eller lönen utgavs.

Efter anmaning av länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet är
också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att
avge uppbördsdeklaration.

Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på
blankett enligt fastställt formulär.

Uppbördsdeklaration skall upptaga

1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda
redovisningsnummer;

2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;

3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt;

4) sådan utgiven avgiftspliktig lön 4) sådan utgiven avgiftspliktig lön

eller ersättning som avses i 2 kap. 3 § eller ersättning som avses i 2 kap. 3 §

första stycket lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om socialavgifter,

socialavgifter, dock inräknat det be- dock inräknat det belopp som avses i

lopp som avses i punkt 5; punkt 5;

5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare;

6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;

7) månadsavgiftens belopp;

8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.

En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall
lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan
deklaration skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden april och upptaga,
förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som dragits av för
kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i
första-tredje styckena.

En arbetsgivare, som skall redovisa
månadsavgift för sådant bidrag
som likställs med lön enligt 2 kap. 3 §
andra stycket lagen om socialavgif -

FiU 1987/88:10

Bilaga 4

1 Senaste lydelse 1987:571. Ändringen innebär bl. a. att sjätte stycket upphävs.

Nuvarande lydelse

ter, skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration
för vinstandelsbidrag)
om detta. Sådan
deklaration skall upptaga uppgift
som avses i fjärde stycket 1, 2, 6 och

7. I övrigt gäller i tillämpliga delar
vad som sägs i första—tredje
styckena.

Föreslagen lydelse

FiU 1987/88:10

Bilaga 4

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:570) om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1987:570) om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade icke är skattskyldig här i
riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren.
Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som
inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som avses i 37 § 4 mom. första
stycket taxeringslagen (1956:623). I uppgiften skall angivas den försäkrades
fullständiga namn, födelsetid och adress ävensom beloppet av den utbetalade
lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i
uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form
av kost, bostad eller bil. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss
sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som
utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Inkomst av anställning, som avses i
11 kap. 2 § första stycket o) lagen om
allmän försäkring, skall bestämmas
med ledning av uppgift om det värde
som den försäkrade tillgodoförts som
följd av bidraget. Sådan uppgift skall
av arbetsgivaren lämnas

1. för en försäkrad, som inte är
skattskyldig här i riket, i särskild
uppgift enligt första stycket,

2. för en försäkrad, som avses il §
första stycket lagen (1958:295) om
sjömansskatt, i redares redovisning
enligt 14 § samma lag,

3. för annan försäkrad, i kontrolluppgift
enligt 37 § 1 mom. taxeringslagen.

FiU 1987/88:10

1 Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

2 Senaste lydelse 1987:570. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

Innehåll

FiU 1987/88:10

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionens hemställan 2

Propositionens lagförslag 3

Motionsyrkandena 6

Propositionen 8

Motionerna 9

Utskottet 13

Den internationella utvecklingen 13

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 14

Inriktningen av den ekonomiska politiken 16

Begränsningar på byggmarknaden 22

Investeringsfonderna 23

Arbetsgivaravgiftsuttaget för år 1988 24

Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn 26

Breddning av omsättningsskatten på värdepapper 27

Hemställan 28

Reservationer

1. Prisstopp (mom. 2), (m, fp, c) 29

2. Sänkt statlig inkomstskatt (mom. 3), (m) 30

3. Sänkt statlig inkomstskatt (mom. 3), (fp) 32

4. Sänkt statlig inkomstskatt (mom. 3, motiveringen), (c) 33

5. Vinstandelssystem (mom. 4), (m, fp, c) 34

6. Differentiering av mervärdeskatten (mom. 5), (c) 34

7. Differentiering av mervärdeskatten (mom. 5), (vpk) 35

8. Valutautlänningars rätt att köpa svenska kronobligationer
(mom. 6), (m, fp, c) 35

9. Försäljning av Procordiakoncernen (mom. 7), (m, fp, c) 36

10. Miljöavgifter (mom. 8), (c) 37

11. Miljöavgifter (mom. 8, motiveringen), (m, fp) 37

12. Åtgärder för att bromsa den nominella lönekostnadsutvecklingen
(mom. 9), (c) 38

13. Åtgärder för att bromsa den nominella lönekostnadsutvecklingen
(mom. 9, motiveringen), (m, fp) 39

14. Åtgärder för att bromsa den nominella lönekostnadsutvecklingen
(mom. 9, motiveringen), (vpk) 39

15.Riktlinjerfördenekonomiskapolitiken(mom. 10),(m,fp,c) .... 39

16. Begränsningar på byggmarknaden (mom. ll),(m,fp) 41

17. Investeringsfonderna (mom. 12), (m, fp) 42

18. Höjning av ATP-avgift för år 1988 (mom. 13), (m) 42

19. Sänkning av den allmänna löneavgiften (mom. 14), (m) 43

20. Sänkning av den allmänna löneavgiften (mom. 14), (c) 43

21. Sänkning av den allmänna löneavgiften (mom. 14, motiveringen),

(fp) 44

22. Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn (mom. 16), FiU 1987/88:10

(m, fp) 44

23. Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn (mom. 16), (c).. 46

24. Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn (mom. 16),

(vpk) 47

25. Breddning av omsättningsskatten på värdepapper (mom. 17),

(m, fp) 48

Särskilda yttranden

1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 10), (vpk) 48

2. Begränsningar på byggmarknaden (mom. 11), (c) 49

3. Sänkning av den allmänna löneavgiften (mom. 14), (vpk) 49

Bilagor

1. Yttrande från skatteutskottet (SkU 1987/88:2 y) 50

2. Yttrande från socialförsäkringsutskottet (SfU 1987/88:1 y) 55

3. Yttrande från bostadsutskottet (BoU 1987/88:2 y) 60

4. Reservanternas lagförslag (reservation 5, mom. 4) (m, fp, c) 64

gotab Stockholm 1987 14081