Bostadsutskottets betänkande
1987/88:6

om beräkning av låneunderlagm.m. (prop. 1987/
88:48>

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag om förenklade metoder att
beräkna låneunderlag och räntebidragsunderlag för bostäder m.m. Förslaget
tillstyrks i vad avser beräkningen av det s.k. ingångsvärdet vid ombyggnad
samt i fråga om användandet av schabloner för amorteringar vid beräkning
av räntebidrag. Med anledning av regeringens förslag och tre motioner (s),

(fp) och (c) gör utskottet ett tillkännagivande om ordningen för fastställande
av ortskoefficienter. Övriga i betänkandet behandlade motioner avstyrks av
utskottet.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer (m), (fp) och (c) till förmån
för yrkanden i motioner samt ett särskilt yttrande.

1 Propositionen

Regeringen har i proposition 1987/88:48 föreslagit riksdagen att godkänna
vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om

1. regionala kostnadsskillnader (avsnitt 2.4),

2. räntebidrag och lån för det s.k. ingångsvärdet vid ombyggnad (avsnitt

4),

3. schabloner för amortering av underliggande kredit vid beräkning av
räntebidrag (avsnitt 6).

Regeringen har vidare berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
regeringsprotokollet i övrigt anförts.

2 Motionerna m.m.

1987/88:Bo29 av Gunnar Thollander m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ortskoefficienten
för Tierps och Älvkarleby kommuner.

1987/88:Bo30 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om ett nytt
låneregelsystem.

1987/88:Bo31 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om minskade bostadssubventioner,

2. att riksdagen med avslag på regeringens proposition i denna del som sin 1

1 Riksdagen 1987/88. 19saml. Nr6

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ökad schablonisering
vid beräkningen av räntebidrag och en begränsning av räntebidragen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en ytterligare uppluckring av kostnadsprövningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om slopande av lägestilläggen,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om de regionala
kostnadsskillnaderna.

1987/88:Bo32 av Barbro Sandberg och Per Arne Aglert (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om uppräkning av ortskoefficienten för Tierps och Älvkarleby
kommuner till samma nivå som övriga kommuner i Uppsala län.

1987/88 :Bo33 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att ortskoefficienten för Tierp och Älvkarleby kommuner
i Uppsala län skall vara 1,06 i enlighet med vad som anförs i motionen.

1987/88:Bo34 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om reformering av det statliga stödet vid nyproduktion av
bostäder och hemställer att regeringen återkommer med förslag i enlighet
med de riktlinjer som skisseras i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om på vilket sätt regionala kostnadsskillnader skall beaktas
vid beräkning av byggkostnader m.m. vid nybyggnad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utformningen av schabloner för amortering av underliggande
kredit vid beräkning av räntebidrag.

Inför utskottet har företrädare för Tierps kommun lämnat synpunkter i
ärendet. Dessutom har skrivelser inkommit från Svenska byggnadsarbetareförbundet
avd. 25, Tierps kommun, Uppsala läns TCO-distrikt, Älvkarleby
kommun och LO-distriktet i Uppsala län.

3 Utskottet

3.1 Det statliga lånesystemets utformning

Dagens bostadsfinansieringssystem fick sin principiella utformning genom
1974 års bostadspolitiska beslut (prop. 1974:150, CU 1974:36). Systemet
innebär i korthet att statliga bostadslån beviljas för ny- och ombyggnad av
hus som skall fylla ett varaktigt behov. Till de statliga lånen är kopplade
räntebidrag som avser såväl det statliga bostadslånet som underliggande
krediter. Räntebidrag lämnas med ett belopp som motsvarar skillnaden
mellan verklig räntekostnad för bottenlån och bostadslån och en garanterad
ränta. Den garanterade räntan höjs årligen genom s.k. upptrappningar.
Dessa utgör 0,5 procentenheter för egnahemsägare och 0,25 procentenheter
för övriga låntagarkategorier. Under senare år har dessutom extra upptrapp -

BoU 1987/88:6

ningar av den garanterade räntan skett för vissa årgångar.

Frågan om det statliga lånesystemets utformning från mera övergripande
utgångspunkter tas upp i tre motioner.

Enligt motion Bo30 (m) är nuvarande lånesystem krångligt och svåröverskådligt,
och det har därför resulterat i omfattande central, regional och lokal
byråkrati. Systemet anges ha lett till att producenterna, i stället för att bygga
bostäder vars utformning, standard och utrustning baseras på konsumenternas
önskemål, tvingas till att bygga bostäder som får optimalt belåningsvärde.

Regeringen har enligt motionärerna med nu föreliggande förslag valt att
föreslå vissa förenklingar inom ramen för gällande system. De har i och för
sig ingen erinran mot dessa förslag, men enligt deras uppfattning borde
regeringen i stället ha tagit fasta på kritiken mot själva systemet och utarbetat
i grunden nya låneregler. Det förordade systemet bör enligt motionärerna
utformas på följande sätt.

Det räntebidragsberättigade bostadslånet skall utgå som ett enhetslån per
lägenhet. Utgångspunkten skall härvid vara en lägenhet av en viss storlek,
t.ex. 75 m2. För mindre lägenheter reduceras lånebeloppet och för större
lägenheter ökas lånebeloppet upp till en viss största lägenhetsyta. Lånesystemet
bör vidare i princip inte innehålla något moment av kostnadskontroll.
Den enda begränsningen skall vara att byggobjektets kreditsäkerhet inte får
riskeras.

I motion Bo31 (fp) yrkande 1 förordas att bostadssubventionerna skall
minskas. Yrkandet innefattar dessutom att åtgärder skall vidtas för att
åstadkomma ett mindre komplicerat och styrande regelsystem på olika
områden inom bostadspolitiken, och då inte minst avseende låne- och
räntebidragssystemet.

Enligt motionärerna utgör bostadssubventionerna en hård belastning på
statsbudgeten. De bidrar enligt deras mening dessutom till att byggkostnaderna
pressas upp. I motionen anförs vidare att bostadssubventionerna,
tvärtemot vad som ibland påstås, inte har någon positiv fördelningseffekt.
Subventionerna anges sålunda vara ganska jämnt fördelade på olika typer av
inkomsttagare. Däremot bidrar subventionerna enligt motionärerna till de
regionala obalanserna genom att särskilt omfattande subventioner utgår till
de expansiva tätorterna. Detta är en enligt motionärerna alltför sällan
upppmärksammad men mycket allvarlig svaghet i det nuvarande subventionssystemet.

I motion Bo34 (c) framhålls att reglerna för bostadsfinansieringen måste
förenklas. Enligt deras mening innebär inte regeringens förslag några
nämnvärda förändringar i den riktningen. Med hänvisning härtill hemställs i
motionens yrkande 1 att det statliga stödet vid nyproduktion av bostäder
skall reformeras.

För att skapa mer likartade ekonomiska förutsättningar för nyproduktion
av bostäder bör enligt motionärerna övervägas att införa ett finansieringssystem
som bygger på en generell schablon för byggkostnaderna baserad på den
genomsnittliga produktionskostnaden per kvadratmeter bostadsyta för en
normalstor lägenhet. Hänsyn skall dessutom kunna tas till bostadens kvalitet
och funktion. Statligt lån skall enligt förslaget kunna utgå även om

BoU 1987/88:6

1* Riksdagen 1987/88. 19sami. Nr 6

lägenhetens yta och standard resulterar i en dyrare produktion. Den
uppkomna merkostnaden föreslås dock finansierad på annat sätt än genom
statliga lån.

Förslaget innebär vidare att räntebidrag endast skall utgå för byggkostnader
inom 100 % av låneunderlaget. Dessutom förordas att ortskoefficienterna
skall avskaffas. Detta föreslås ske genom att de successivt avvecklas under
en treårsperiod.

Med anledning av vad som i de nu behandlade motionerna förordats
avseende lönesystemets utformning gör bostadsutskottet följande bedömning.

Bostadsutskottet delar den principiella uppfattning som synes ligga till
grund för de nu behandlade motionerna - att bostadsfinansieringssystemet
bör ges en så enkel och ändamålsenlig utformning som möjligt. Samtidigt
måste naturligtvis finansieringssystemet vara så utformat att det svarar mot
de uppsatta bostadspolitiska målen. Utskottet tvingas dock konstatera att de
nu föreliggande motionsförslagen redovisats så översiktligt och så förenklat
att de inte på ett meningsfullt sätt låter sig granskas med avseende på den
närmare utformningen och på effekterna för de boende och för bostadsproduktionen.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker bostadsutskottet
motionerna Bo30 (m), Bo31 (fp) yrkande 1 samt Bo34 (c) yrkande 1. Med
anledning av vad motionärerna anfört om behovet av förenklingar m.m. vill
dock utskottet erinra om det förslag till förenklingar inom ramen för
nuvarande finansieringssystem som är under beredning i regeringskansliet.

3.2 Schablonmetoden för beräkning av produktionskostnader
m.m.

Storleken av de lån och räntebidrag som kan utgå vid ny- och ombyggnad av
bostadshus bestäms med utgångspunkt i ett särskilt fastställt låneunderlag.

Vid nybyggnad av bostäder bestäms låneunderlaget på grundval antingen
av den faktiska produktionskostnaden eller av en för projektet schablonberäknad
produktionskostnad.

Produktionskostnadsanpassad belåning (pk-belåning) innebär att låneunderlaget
skall motsvara anbudssumman för projektet med skäligt tillägg för
kostnader som inte omfattas av anbudet. Belåningsmetoden används för
hyres- och bostadsrättshus och för säljarbyggda egnahem. Som förutsättning
gäller dock att projektet är upphandlat genom infordrande av anbud eller
genom förhandling. Vid förhandlingsupphandling krävs att kostnadsnivån
inte är högre än om byggnadsarbetena hade upphandlats i konkurrens och att
produktionsformen är lämplig i det enskilda fallet.

Den produktionskostnadsanpassade belåningen infördes den 1 juli 1980.
Dessförinnan fastställdes låneunderlaget med utgångspunkt i schablonberäknade
kostnader. Även vid pk-belåning redovisas dock den schablonberäknade
kostnaden, men denna kostnad användes till år 1986 endast som
utgångspunkt för länsbostadsnämndens kostnadsprövning.

Fr.o.m. den 13 februari 1986 har pk-belåningen kompletterats med den
s.k. räntebidragstrappan. För hyres- och bostadsrättshus innebär detta att
helt räntebidrag lämnas för lån inom 110 % av de beräknade kostnaderna.

BoU 1987/88:6

För lån mellan 110 och 125 % av de schablonberäknade kostnaderna lämnas
ett till hälften reducerat räntebidrag. För övriga hus där pk-belåning är
tillämplig, dvs. säljarbyggda egnahem, utgår inget räntebidrag för lån utöver
110 % av de beräknade kostnaderna. Låneunderlaget för pk-belånade
projekt är maximerat till 125 % av de beräknade kostnaderna för hyres- och
bostadsrättshus och till 110 % för säljarbyggda egnahem. Överskjutande
kostnader får finansieras på den öppna kreditmarknaden. Om kostnadsprövningen
visar att produktionskostnaderna är alltför höga med avseende på
produktionsförhållandena och projektets kvalitet utgår dock inte statliga lån
till någon del.

Vid ombyggnad skall låneunderlaget motsvara skälig ombyggnadskostnad.
Underlaget får dock högst uppgå till det schablonberäknade låneunderlaget
för en motsvarande nybyggnad. För hyres- och bostadsrättshus kan
dessutom i vissa fall markkostnader ingå i låneunderlaget vid ombyggnad -ingångsvärdebelåning.

Införandet av den s.k. räntebidragstrappan innebär att schablonmetoden
för beräkning av produktionskostnader har fått ökad betydelse för lånets och
räntebidragets storlek i enskilda låneärenden. Bl.a. mot bakgrund härav har
en arbetsgrupp inom regeringskansliet sett över den nuvarande beräkningsmetoden.
Arbetsgruppen har i departementspromemorian Förenklade metoder
att beräkna låneunderlag och räntebidragsunderlag för bostäder (Ds
Bo 1987:3) redovisat förslag till förändringar av beräkningsmetoden m.m.
Promemorian har bildat underlag för den nu behandlade propositionen
1987/88:48.

3.2.1 Beräkning av byggkostnader

Den för närvarande använda schablonmetoden för beräkning av låneunderlag
baseras på två grundläggande kostnadsbärare dels på den beräknade
byggkostnaden, dels på den beräknade kostnaden för tomt och grundberedning.

Den beräknade byggkostnaden bestäms dels av ett grundbelopp per
lägenhet, dels av vissa tillägg till grundbeloppet. Olika grundbelopp gäller för
lägenheter i småhus och för lägenheter i flerbostadshus. Det är regeringen
som beslutar om storleken på grundbeloppen och för vilka åtgärder som
tillägg får göras. Bostadsstyrelsen fastställer därefter vilka belopp som är
skäliga för tilläggen.

Bostadsstyrelsen har omformat grundbeloppen till ett antal schabloner.
Dessa schabloner är area, yttervägg, trappa och lägenhet. Tillsammans med
schablonerna för de olika tilläggsbeloppen innebär detta att det är omkring
175 olika schabloner som måste beaktas vid framräkningen av låneunderlaget.

För att anpassa låneunderlaget till de kostnadsskillnader som finns mellan
olika regioner räknas summan av grundbelopp och tilläggsbelopp om med
hjälp av särskilda ortskoefficienter. Slutligen anpassas det på detta sätt
erhållna underlaget till kostnadsutvecklingen med hjälp av en tidskoefficient.

Den ovan nämnda arbetsgruppens förslag till metod för beräkning av

BoU 1987/88:6

byggkostnaderna innehåller ca 30 schablonbelopp hänförliga till olika
funktioner samt till husets stomme inkl. tak och yttervägg. Till dessa belopp
skall dessutom kunna komma vissa tilläggsbelopp. Förslaget innebär också
att kraven på utgångsstandard ställs högre än i dagens metod. Även enligt
arbetsgruppens förslag skall en anpassning till de regionala kostnadskillnaderna
och till prisutveckling ske med hjälp av orts- och tidskoefficienter.

Bostadsministern behandlar i sitt förslag till riksdagen den av arbetsgruppen
förordade metoden för beräkning av byggkostnaderna. Enligt hans
mening bör inte de principiella skillnaderna mellan nuvarande metod och
arbetsgruppens förslag till ny metod överdrivas. De principer som arbetsgruppens
förslag bygger på ger enligt hans mening god överblickbarhet,
förutsättningar för kostnadsanpassning till olika utföranden och kostnadsneutralitet
i fråga om produktval m.m. De delvis olika synpunkter som
remissinstanserna fört fram, bl.a. i fråga om urvalet av värdebärare,
kostnadsfördelningen mellan vissa värdebärare och valda belopp, bör dock
enligt bostadsministerns mening granskas ytterligare. Enligt hans mening bör
ett beslut om förändringar av nuvarande system bygga på ett förslag som i
varje fall från tekniska utgångspunkter mer allmänt kan godtas. Mot
bakgrund härav meddelar bostadsministern sin avsikt att inbjuda företrädare
för bostadsverket, byggherrar och byggare att följa granskningen. Sedan
granskningen avslutats avser han att återkomma med en redovisning till
riksdagen över de överväganden och beslut som granskningen kan föranleda.
I avvaktan härpå bör enligt bostadsministerns uppfattning den nuvarande
metoden att beräkna byggkostnader användas.

Enligt bostadsministern är beloppen i arbetsgruppens förslag avvägda så
att vissa eftersläpningar av nuvarande belopp i förhållande till kostnaderna
återhämtas. För att inte byggmarknaden skall störas i avvaktan på den
aviserade granskningen anför bostadsministern att regeringen avser att höja
nivån i det nuvarande systemet med 6 %. De nya beloppen bör enligt hans
mening tillämpas i ärenden i vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas
fr.o.m. den 1 januari 1988. De nya beloppen bör få tillämpas även i ärenden i
vilka preliminärt beslut meddelas dessförinnan men efter den 4 november
1987 om lånesökanden godtar de i regeringsförslaget förordade begränsningarna
i fråga om lägestillägg och s.k. ingångsvärde.

I motion Bo31 (fp) yrkande 2 hemställs om att regeringens förslag om
förhöjda schablonbelopp skall avslås och att ett system med en ökad
schablonisering och minskade räntebidrag i stället skall införas. Enligt
motionärerna innebär regeringens åtgärder och förslag att bostadssubventionerna
ökar, något som man motsätter sig.

Det förslag till förenklad metod för beräkning av byggkostnader m.m. som
lagts fram av arbetsgruppen bör enligt bostadsministerns mening bli föremål
för ytterligare granskning inom regeringens kansli. Med avseende på
beräkningsmetodens betydelse för lånets och räntebidragens storlek är det
naturligtvis av stor betydelse att en ny och förenklad metod får en utformning
som ger den eftersträvade effekten. Som bostadsministern anför är det
samtidigt viktigt att byggverksamheten inte störs i avvaktan på den aviserade
granskningen. Det finns således goda skäl att höja schablonbeloppen i det
hittills använda systemet för att återhämta vissa eftersläpningar som upp -

BoU 1987/88:6

kommit i nuvarande belopp i förhållande till kostnadsutvecklingen på
byggmarknaden. Utskottet kan mot bakgrund härav inte ställa sig bakom
förslaget i motion Bo31 (fp) yrkande 2 om att någon höjning inte skall ske.
Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om lånesystemets utformning
avstyrker utskottet yrkandet även i vad avser metoden för beräkning av
räntebidrag samt begränsning av räntebidragen.

3.2.2 Beräkning av markkostnader

Den beräknade kostnaden för tomt och grundberedning uttrycks för
närvarande med hjälp av tomt- och grundberedningsbelopp (TOG-belopp)
som fastställs av länsbostadsnämnden efter framställning från varje kommun.
Kommunens framställning skall baseras på de normala kostnaderna i
ett område utan samlad bebyggelse. Beloppen kan fastställas för såväl hela
kommunen som för olika kommundelar. Beloppen är dessutom olika för
olika typer av hus.

Enligt arbetsgruppen bör TOG-beloppen delas upp i tre delbelopp för att
renodla ansvarsfördelningen mellan olika parter i byggprocessen. Även
bostadsministern anser att den nuvarande ordningen medför oklarheter i
fråga om kostnadsansvaret och förordar därför att TOG-beloppet delas upp i
ett tomtbelopp för kommunens kostnader, ett exploateringsbelopp för
byggherrens kostnader och ett belopp för vatten och avlopp som skall avse
såväl kommunens som byggherrens kostnader. Tomtbeloppet bör enligt
bostadsministern fastställas av länsbostadsnämnden för hela kommunen
eller för delar av denna. Övriga belopp bör enligt hans mening fastställas i
låneärendet. Beloppen skall dock inte få överstiga vissa av regeringen
fastställda takbelopp. Avsikten är att takbeloppen för exploatering och för
vatten och avlopp skall justeras med den tidskoefficient som används för
justering av byggkostnaderna. Takbeloppen för tomt bör enligt bostadsministern
justeras av regeringen efter framställning av bostadsstyrelsen.
Förändringarna i fråga om beräkning av markkostnader avses träda i kraft
den 1 juli 1988.

Vad i regeringsförslaget anförts avseende beräkning av markkostnader har
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

3.2.3 Lägestillägg

Utöver TOG-beloppet kan för närvarande lägestillägg fastställas för bostadsområden
som har bättre bostadsläge än andra. Detta tillägg skall i princip
motsvara det högre markpris som kan anses skäligt i dessa fall.

Med hänvisning till att subventioner till icke produktiva investeringar kan
vara prisdrivande föreslår den ovan nämnda arbetsgruppen att räntebidrag
för lägestillägg skall slopas.

Bostadsministern delar arbetsgruppens uppfattning att räntebidragen för
lägestillägg kan ha varit prisdrivande. Enligt hans mening är emellertid
prismekanismerna komplicerade och slopade räntebidrag torde knappast ge
omedelbara eller fullständiga priseffekter. Med hänvisning härtill föreslås att
lägestilläggen slopas etappvis. Enligt förslaget bör 75 % av nuvarande
lägestillägg få ingå i låneunderlaget i låneärenden i vilka preliminärt beslut

BoU 1987/88:6

om bostadslån meddelas fr.o.m. den 1 januari 1988. Även i ärenden i vilka
beslut meddelas dessförinnan men efter den 4 november 1987 skall det
nedsatta lägestillägget tillämpas i de fall den lånesökande godtar detta för att
få beräkna byggkostnaderna enligt den med 6 % förhöjda nivå som
regeringen föreslår. År 1989 föreslås lägestilläggens andel sänkt till 50 % och
år 1990 till 25 %. Lägestilläggen kommer därmed att vara slopade fr.o.m. år
1991. Med en sådan övergångsperiod bör marknaden enligt bostadsministern
ha goda förutsättningar att anpassa sig successivt.

I anslutning till förslaget om en successiv avveckling av lägestilläggen
uttalar bostadsministern att sådana värden som dessa avser kan ingå i
pantvärdet oavsett om särskilda tillägg fastställs eller inte. Enligt hans
mening bör sålunda inte möjligheterna att finansiera sådana värden med
underliggande kredit försämras om lägestilläggen slopas.

Motionärerna i motion Bo31 (fp) ser positivt på förslaget att slopa
lägestilläggen. Enligt deras mening bör de som åtnjuter förmånen av att
bostaden har ett attraktivt läge också betala för detta. Motionärerna
motsätter sig att tilläggen avvecklas successivt, eftersom det är nu som
efterfrågan på bostäder i centrala lägen är stark och överhettningen därför är
tydlig. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 4 att lägestilläggen
skall avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1988.

Bostadsutskottet kan notera att en bred enighet synes råda om att
lägestilläggen kan ha varit prisdrivande och därför bör slopas. Det frågan
närmast gäller torde därför vara i vilken takt detta skall ske. På de av
bostadsministern anförda skälen kan bostadsutskottet för sin del ansluta sig
till uppfattningen att avvecklingen bör ske etappvis i enlighet med regeringens
förslag. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motion Bo31
(fp) yrkande 4 avstyrks.

3.3 Beaktande av regionala kostnadsskillnader

Sorn framgår av framställningen ovan (avsnitt 3.2.1) anpassas de beräknade
byggkostnaderna till kostnadsskillnader mellan olika regioner med hjälp av
ortskoefficienter. Koefficienterna är främst avsedda att avspegla kostnadsskillnader
mellan frakt och löner. Det är bostadsstyrelsen som fastställer
ortskoefficienterna för enskilda kommuner eller för hela län. Koefficienten
1,0 skall avse medelnivån för byggkostnader i hela landet.

Arbetsgruppen föreslår (alternativ 2) att systemet med ortskoefficienter
behålls och att kommuner inom samma A-region behandlas på ett enhetligt
sätt. Gruppen lägger också fram ett förslag till justeringar av de nuvarande
ortskoefficienterna. I första hand föreslås höjda koefficienter i de A-regioner
som har ett påtagligt högre kostnadsläge än genomsnittet. Kring dessa
högkostnadsregioner skapas dessutom buffertzoner för att inte skillnaderna
mellan olika regioner skall bli för stora.

Enligt bostadsministerns mening är de regionala skillnaderna i bostadsbyggandet
så stora att beräknade byggkostnader och byggherrekostnader även
framdeles behöver justeras med hänsyn härtill. Samtidigt bör enligt hans
mening justeringen göras på relativt översiktliga grunder. Angränsande
områden bör sålunda så långt möjligt behandlas så att inte förutsättningarna

BoU 1987/88:6

för likvärdiga upphandlingar rubbas. Arbetsgruppens förslag till ortskoefficienter
motsvarar enligt bostadsministerns mening väl dessa krav. Enligt
hans mening förutsätter emellertid ett genomförande bedömningar som
motiverar att regeringen fastställer ortskoefficienterna. Med hänvisning
härtill begärs att riksdagen skall godkänna att regeringen får bestämma på
vilket sätt regionala kostnadsskillnader skall beaktas vid beräkning av
byggkostnader m.m. vid nybyggnad.

Under förutsättning av att riksdagen godkänner den förordade ordningen
för fastställelse av ortskoefficienter avser bostadsministern att föreslå att
regeringen skall fastställa koefficienter i enlighet med arbetsgruppens
förslag. Enligt bostadsministerns mening bör dock Visby A-region ha en
högre ortskoefficient än den lägsta i det av gruppen föreslagna systemet.
Liksom hittills förordas dessutom att länsbostadsnämnderna för vissa
inlandskommuner skall kunna fastställa högre koefficienter i vissa fall.
Avsikten är enligt förslaget att nya ortskoefficienter skall kunna tillämpas i
ärenden i vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas fr. o. m. den
1 januari 1988.

Den principiella uppbyggnaden av det av regeringen förordade systemet
för fastställande av ortskoefficienter tas upp i två motioner. I tre motioner
behandlas dessutom frågan om koefficienten för vissa orter.

Med hänvisning till att bostadssubventionerna inte bör ökas hemställs i
motion Bo31 (fp) yrkande 5 att regeringens förslag om ändrade ortskoefficienter
skall avvisas. Enligt motionärerna bör i stället systemet med
ortskoefficienter begränsas så att det i princip endast omfattar Norrlands
inland. I avvaktan på att ett nytt system utformas förordas att nuvarande
koefficienter skall fortsätta att gälla.

Enligt vad som framhålls i motion Bo34 (c) bör ortskoefficienterna
avskaffas successivt under en treårsperiod. För att under avvecklingsperioden
minska olägenheterna med nuvarande system föreslås i motionens
yrkande 2 att ortskoefficienterna skall fastställas länsvis. Enligt motionärerna
bör kommuner inom samma län ha samma ortskoefficient. Detta anges
dessutom i viss mån kunna neutralisera de inneboende koncentrationstendenserna
i det nuvarande systemet.

I motionerna Bo29 (s), Bo32 (fp) och Bo33 (c) uppmärksammas det
förhållandet att regeringens förslag till ortskoefficienter innebär att de två
kommunerna Tierp och Älvkarleby i Uppsala län får en lägre ortskoefficient
än övriga kommuner i länet. Enligt motionärerna är dock byggkostnader och
arbetsmarknad lika för länet i sin helhet, och de förordar därför att även de
två aktulla kommunerna skall få samma ortskoefficient som övriga kommuner
i länet.

När det gäller frågan om beaktande av regionala kostnadsskillnader vid
beräkning av låne- och räntebidragsunderlag gör bostadsutskottet för sin del
följande bedömning.

Utskottet delar bostadsministerns uppfattning att de regionala skillnaderna
i bostadsbyggandet är så stora att beräknade byggkostnader och byggherrekostnader
även framdeles behöver justeras med hänsyn härtill. Angränsande
områden bör så långt möjligt behandlas på ett sådant sätt att inte
förutsättningarna för likvärdiga upphandlingar rubbas. En förutsättning för

BoU 1987/88:6

att detta mål skall nås är att systemet får en sådan utformning att orter eller
regioner som har en gemensam byggarbetsmarknad behandlas på ett
likvärdigt sätt. Utskottet delar sålunda propositionens syn på dessa frågor.

Den av regeringen förordade ordningen, som innebär att ortskoefficienter
fastställs för grupper av kommuner sammanförda i A-regioner, torde enligt
utskottets mening kunna svara mot dessa krav. Samtidigt bör enligt
utskottets mening beaktas att indelningen i A-regioner numera endast är en
av statistiska centralbyrån (SCB) gjord sammanföring av landets kommuner i
statistiska redovisningsenheter. Indelningen i A-regioner utgör sålunda inte
någon officiell administrativ indelning. Enligt vad utskottet erfarit har
indelningen i A-regioner inte heller setts över sedan 1966, då den nuvarande
indelningen kom till stånd. En förutsättning för att A-regionerna skall kunna
användas för att beakta de regionala kostnadsskillnaderna är enligt bostadsutskottets
mening mot bakgrund härav att indelningen i A-regioner ses över.
I detta sammanhang bör även kunna övervägas möjligheten att använda
också andra indelningsgrunder - t.ex. kommuner - för fastställandet av
ortskoefficienter.

Med beaktande av vad som anförts ovan bör enligt utskottets mening
ortskoefficienter kunna fastställas i huvudsak i enlighet med regeringens
förslag. I fråga om de båda kommunerna Tierp och Älvkarleby bör dock den
ändringen göras att dessa kommuner ges samma koefficient som övriga
kommuner i Uppsala län.

Vad utskottet nu med anledning av regeringens förslag och motionerna
Bo29 (s), Bo32 (fp) och Bo33 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att
motionerna Bo31 (fp) yrkande 5 och Bo34 (c) yrkande 2 avstyrks.

3.4 Kostnadsprövningen vid den statliga bostadslångivningen

Införandet av den s.k. räntebidragstrappan år 1986 hade som ett väsentligt
syfte att tillföra subventionssystemet ett automatiskt verkande kostnadsdämpande
element. I anslutning härtill uttalades också att det minskade
statliga stödet till överkostnader innebar att det fanns förutsättningar för att
utvidga utrymmet för länsbostadsnämndernas prövning. Nämnderna skulle
sålunda i större utsträckning kunna beakta bl.a. kvalitetsfrågor och de
särskilda förhållandena i det enskilda byggnadsobjektet. Enligt bostadsministern
har det dock i den praktiska tillämpningen uppkommit tveksamhet
om innebörden av kostnadsprövningen i denna del. För att undanröja denna
tveksamhet förordar bostadsministern att anknytningen av prövningen till de
s.k. överkostnaderna bör slopas. Kostnadsprövningen bör sålunda entydigt
avse frågan om kostnaderna för ett byggnadsprojekt är skäliga med hänsyn
till produktionsförhållandena och projektets allmänna kvalitet. Bostadsministern
aviserar också sin avsikt att återkomma till regeringen med förslag till
nödvändiga författningsändringar.

Med hänvisning till förslaget om schabloniserad låneberäkning och
minskade räntebidrag förordas i motion Bo31 (fp) yrkande 3 att kostnadsprövningen
vid långivningen skall lättas upp ytterligare. Samtidigt förordas
att byggherren skall ges ett ökat ansvar för kostnadskontrollen. Enligt

BoU 1987/88:6

motionärerna skulle härigenom bl.a. detaljstyrningen begränsas och ansvarsfördelningen
mellan stat och byggherre göras klarare.

Utskottet har ovan avstyrkt förslaget i motion Bo31 (fp) i vad avser en
schabloniserad låneberäkning och minskade räntebidrag. Utskottet kan mot
bakgrund härav inte heller ställa sig bakom det härtill kopplade förslaget om
ytterligare lättnader i kostnadsprövningen vid den statliga långivningen.
Motion Bo31 (fp) yrkande 3 avstyrks. I sammanhanget vill dock utskottet
erinra om att bostadsministern genom det nu föreliggande förslaget förordar
att kostnadsprövningen vid den statliga långivningen skall begränsas till att
entydigt avse frågan om kostnaderna för det enskilda byggnadsprojektet är
skäliga med hänsyn till produktionsförhållandena och till projektets allmänna
kvalitet. Genom förslaget i propositionen har sålunda vad som föreslås i
motion Bo31 (fp) yrkande 3 i inte ringa grad redan tillgodosetts.

3.5 Ingångsvärdet vid ombyggnad

För att få en bättre överensstämmelse i finansieringsförutsättningarna mellan
statsbelånade ny- och ombyggnader infördes år 1976 möjligheten att vid
ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus inräkna inte bara godkänd
ombyggnadskostnad utan också markvärdet i låneunderlaget för bostadslån.
Detta värde - ingångsvärdet - får räknas in i låneunderlaget under
förutsättning att ansökan om bostadslån för ombyggnad görs inom fem år
efter det att sökanden har förvärvat huset. Ingångsvärdet beräknas schablonmässigt
och grundas på det lägsta av följande belopp, nämligen 25 % av den
godkända ombyggnadskostnaden, köpeskillingen eller summan av markbeloppen
för en motsvarande nybyggnad.

Den ovan nämnda arbetsgruppen har föreslagit att den schablonmässiga
subventioneringen av ingångsvärden vid ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus
skall slopas helt.

Enligt bostadsministern finns i likhet med vad som gäller för lägestilläggen
en risk för att ingångsvärdebelåningen kan driva upp priserna på hus som
skall byggas om. Som redovisats ovan motiverades införandet av ingångsvärdebelåningen
av en strävan att hindra att det subventionsmässigt blev
förmånligare att riva och bygga nytt i stället för att bygga om. Enligt
bostadsministern är dock ombyggnader numera sällan av en sådan karaktär
att rivning är ett faktiskt alternativ till ombyggnad. Med hänvisning härtill
och till den förordade generella höjningen av beloppen för beräkning av
byggkostnaderna vid nybyggnad, som även får effekt vid ombyggnad, anser
bostadsministern att subventioneringen kan begränsas.

Enligt regeringsförslaget bör räntebidrag och lån som avser ingångsvärdet
framdeles grundas på det lägsta av följande belopp, nämligen 10 % av
ombyggnadskostnaden, köpeskillingen eller 75 % av summan av markbeloppen
för en motsvarande nybyggnad. Med markbelopp avses fr.o.m. den 1 juli
1988 det tomtbelopp och de takbelopp som gäller för kommunen i fråga om
exploateringskostnader och kostnader för vatten och avlopp enligt det ovan
redovisade förslaget (avsnitt 3.2.2). Under en övergångsperiod kommer
därmed även lägestilläggen att ingå i markbeloppen. De nya reglerna bör
enligt förslaget tillämpas i ärenden i vilka preliminärt beslut om bostadslån

BoU 1987/88:6

meddelas fr.o.m. den 1 januari 1988. Även i ärenden i vilka beslut meddelas
dessförinnan men efter den 4 november 1987 skall det justerade ingångsvärdet
tillämpas i de fall den lånesökande godtar detta för att få beräkna
byggkostnaderna enligt den med 6 % förhöjda nivå som regeringen föreslår.

Regeringsförslaget i vad avser ingångsvärdet vid ombyggnad har inte mött
genmäle i motioner eller annorstädes. Förslaget tillstyrks av utskottet.

I anslutning härtill vill dock utskottet aktualisera frågan om övergångsbestämmelsernas
utformning. Enligt bostadsutskottets mening bör de nuvarande
bestämmelserna kunna tillämpas även efter utgången av år 1987, om den
lånesökande så begär, i de ärenden där ansökan om lån inkommit till
kommunen senast den 4 november 1987 eller där förhandlingar med
organisation av hyresgäster beträffande ombyggnaden har avslutats senast
detta datum. Vad utskottet i denna del anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

3.6 Schabloner för amortering av underliggande kredit vid
beräkning av räntebidrag m.m.

Beräkningen av räntebidraget för ränta på underliggande kredit görs i dag
med utgångspunkt i faktisk skuld och därmed också faktiska amorteringar på
lånen. Enligt bostadsministern har dock avregleringen av bostadsmarknaden
medfört en stark ökning av antalet varianter av amorteringsvillkor för
underliggande kredit. Bostadsstyrelsen har också mot bakgrund härav i en
skrivelse till regeringen hemställt om att få använda schabloner för amorteringar
på underliggande kredit vid beräkning av räntebidrag.

Enligt bostadsministerns mening bör beräkningarna av räntebidrag förenklas
så långt det är möjligt inom ramen för bidragens syfte. En ordning bör
enligt hans mening därför införas som innebär att schabloner för amortering
på underliggande kredit används vid beräkning av räntebidrag.

Den förordade ordningen med amorteringsschabloner föreslås få följande
utformning. Amorteringen av underliggande kredit förutsätts ske enligt en
serielåneprincip. Lånetiden bestäms vid nybyggnad till 50 år för flerbostadshus
och till 40 år för småhus. Vid ombyggnad görs en anpassning av lånetiden
med hänsyn tagen till åtgärdernas omfattning och varaktighet. Även äldre
lån förs över till det nya systemet. Förslaget innebär att räntebidrag
fortsättningsvis kommer att beräknas utan hänsyn till de faktiska amorteringarna
på lånet. Extra amorteringar utöver vad som följer av lånevillkoren skall
dock beaktas.

I motion Bo34 (c) riktas kritik mot att inte någon klar bild ges av effekterna
för låntagarna av den förordade ordningen med amorteringsschabloner för
underliggande kredit vid beräkning av räntebidrag. Enligt motionärerna
innebär förslaget bl.a. att den som väljer att göra extra amorteringar
samtidigt försämrar villkoren för räntebidraget. Med hänvisning härtill
förordas i motionens yrkande 3 att schablonen skall baseras på en amorteringstid
av 50 år för såväl flerbostadshus som småhus.

Som framhålls i regeringens förslag finns det i dag en lång rad olika planer
för amortering av underliggande kredit. Samtidigt är skillnaderna mellan
dessa olika amorteringsplaner oftast ganska små. För att förenkla beräkning -

BoU 1987/88:6

arna av räntebidrag bör det således vara möjligt att i enlighet med
regeringsförslaget använda schabloner för amortering på underliggande
kredit vid beräkning av låneunderlag. Utskottet har inte någon annan erinran
mot de principer för fastställandet av dessa schabloner som redovisas av
bostadsministern än att beräkningarna bör baseras på en lånetid av 50 år för
hyres- och bostadsrättshus och på en lånetid av 40 år för egnahem och inte
baseras på en uppdelning i flerbostadshus resp. småhus. Detta bör ges
regeringen till känna. De förordade lånetiderna motsvarar de faktiska
amorteringstider som i dag tillämpas av bottenlångivarna. Utskottet kan
sålunda inte ställa sig bakom förslaget i motion Bo34 (c) yrkande 3 om att
beräkningarna skall grundas på en 50-årig amorteringstid också för lån till
egnahem. Motionsförslaget avstyrks.

Vad i regeringsförslaget i övrigt anförts har inte givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande. Förslaget i denna del bör läggas till
handlingarna.

3.7 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lånesystemets utformning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Bo30,1987/88:Bo31 yrkande
1 samt 1987/88:Bo34 yrkande 1,

2. beträffande beräkning av byggkostnader m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Bo31 yrkande 2 lägger
propositionen till handlingarna,

3. beträffande lägestilläggen

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Bo31 yrkande 4 lägger
propositionen till handlingarna,

4. beträffande beaktande av regionala kostnadsskillnader

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1987/88:Bo29, 1987/88:Bo32 och 1987/88:Bo33 samt med avslag på
motionerna 1987/88:Bo31 yrkande 5 och 1987/88:Bo34 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande kostnadsprövningen

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Bo31 yrkande 3 lägger
propositionen till handlingarna,

6. beträffande ingångsvärdet vid ombyggnad
att riksdagen bifaller regeringens förslag,

7. beträffande övergångsbestämmelsernas utformning

att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande schabloner för amortering

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motion 1987/88:Bo34 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

BoU 1987/88:6

9. beträffande regeringsförslaget i övrigt
att riksdagen lägger propositionen till handlingarna.

Stockholm den 3 december 1987
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Maj-Lis Landberg (s),
Rolf Dahlberg (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Per Olof
Håkansson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Margareta Palmqvist
(s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s),
Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk).

Reservationer

1. Lånesystemets utformning (morn. 1)

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Bertil Danielsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Bostadsutskottet
delar” och slutar med ”i regeringskansliet” bort ha följande lydelse:

Bostadssektorn är i dag den mest genomreglerade av våra samhällssektorer.
Inte minst utgör dagens bostadsfinansieringssystem ett slående exempel
härpå. Som anförs i motion Bo30 (m) är det nuvarande finansieringssystemet
så krångligt och svåröverskådligt att det i sig har tvingat fram en omfattande
central, regional och lokal byråkrati. Systemet har dessutom lett till att
dagens bostadsproduktion styrs av vad som är optimalt belåningsbart och
inte av bostadskonsumenternas krav och önskemål. Det finns sålunda ett
stort och uppenbart behov av att tillskapa ett nytt bostadsfinansieringssystem
som ger utrymmeför de boendes önskemål och den verkliga bostadsefterfrågan
som finns och som dessutom möjliggör en minskad byråkrati.

Det är enligt utskottets mening mot bakgrund av det nu anförda
förvånande att regeringen med sitt nu föreliggande förslag valt att föreslå
endast marginella förändringar inom ramen för dagens system. Enligt
utskottets mening borde i stället den omfattande kritiken mot systemet som
sådant ha lett regeringen till slutsatsen att i grunden nya låneregler behöver
utarbetas.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening
införas ett nytt låne- och räntebidragssystem i enlighet med förslaget i motion
Bo30 (m). Det förordade systemet bör i korthet utformas enligt följande.

Räntebidragsberättigat bostadslån skall utgå i form av ett enhetslån per
lägenhet. Utgångspunkten bör vara en lägenhet om t.ex. 75 m2. För
lägenheter med mindre yta reduceras lånebeloppet och för större lägenheter
ökas beloppet upp till en viss största lägenhetsyta. Om produktionskostnaden
för lägenheten överstiger vad som täcks av det förordade enhetslånet får
denna kostnad finansieras med lån till normal marknadsränta. Lånesystemet
bör i princip inte heller innehålla något moment av kostnadskontroll. Den

BoU 1987/88:6

byggande bör i stället ges frihet att anpassa bostäderna till bostadskonsumenternas
önskemål och till den efterfrågan som finns. Den enda begränsningen i
systemet utgörs av att byggobjektets kreditvärdighet inte får riskeras.

Genom att införa det nu förordade lånesystemet skapas inte baraförutsättningar
för en större valfrihet för de boende. Systemet gör det dessutom
möjligt att i grunden förändra hela låneadministrationen. Den lånehantering
m.m. som i dag ligger på bostadsverket skulle kunna föras över till de
sedvanliga kreditinstituten. Dagens komplicerade och omständiga låneförfarande
skulle därmed kunna ersättas av en normal kreditprövning.

Vad utskottet med anslutning till motion Bo30 (m) nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna
del innebär att det inte finns anledning att i detalj penetrera de marginella
förslag till förenklingar som regeringen lagt fram i den nu behandlade
propositionen. Förslagen i motionerna Bo31 (fp) yrkande 1 och Bo34 (c)
yrkande 1 är därmed i allt väsentligt tillgodosedda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande lånesystemets utformning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Bo30 och med avslag
på motionerna 1987/88:Bo31 yrkande 1 samt 1987/88:Bo34 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Lånesystemets utformning (mom. 1)

Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Bostadsutskottet
delar” och slutar med ”i regeringskansliet” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Bo31 (fp) måste målet för bostadspolitiken vara en
väl fungerande bostadsmarknad baserad på de boendes önskemål och med
stor valfrihet bl.a. i fråga om lägenhetstyper och upplåtelseformer. Samtidigt
nödgas utskottet konstatera att de främsta inslagen i dagens bostadspolitik
inte baseras på valfrihet utan på regleringar och omfattande subventioner.
Inte minst det nuvarande låne- och räntebidragssystemet utgör ett slående
exempel härpå.

De omfattande subventionerna till bostadssektorn har bidragit till att
bostadsproduktionen på ett godtyckligt sätt har styrts mot vissa bostadstyper
och upplåtelseformer. Subventionernas utformning bidrar dessutom till att
pressa upp byggkostnaderna. Samtidigt utgör naturligtvis subventionerna en
hård belastning på statsbudgeten, och de bidrar därmed till att upprätthålla
ett oacceptabelt skattetryck.

Tvärtemot vad som ibland påstås har inte dagens bostadssubventioner
någon positiv fördelningseffekt. Det har påvisats att de är förhållandevis
jämnt fördelade på olika typer av inkomsttagare. Däremot bidrar de enligt
bostadsutskottets mening till att försämra de regionala obalanserna i landet
genom att särskilt omfattande subventioner utgår till de expansiva tätorterna
och då inte minst till storstadsområdena. Detta faktum medför en helt
oacceptabel omfördelning av resurser från glesbygd till tätort. Enligt
bostadsutskottets mening är detta en alltför sällan, för att inte säga aldrig,
uppmärksammad svaghet i det nuvarande subventionssystemet.

BoU 1987/88:6

Med hänvisning till det ovan anförda bör enligt bostadsutskottets mening
bostadssubventionerna minskas och åtgärder vidtas för att åstadkomma ett
mindre komplicerat och mindre styrande låne- och räntebidragssystem i
enlighet med vad som föreslås i motion Bo31 (fp). Som en naturlig del i en
sådan reform ingår minskade räntebidrag och en starkt förenklad låneberäkning.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo31 (fp) yrkande 1 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslagen i motionerna
Bo30 (m) och Bo34 (c) yrkande 1 är därmed i allt väsentligt tillgodosedda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande lånesystemets utformning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Bo31 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1987/88:Bo30 samt 1987/88:Bo34 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Lånesystemets utformning (morn. 1)

Agne Hansson och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Bostadsutskottet
delar” och slutar med ”i regeringskansliet” bort ha följande lydelse:
Den grundläggande målsättningen för bostadspolitiken måste enligt
bostadsutskottets mening vara att skapa förutsättningar för att alla skall
kunna få en bostad till rimlig kostnad i en god miljö. En grundförutsättning
för att detta mål skall kunna nås är att bostadsfinansieringssystemet ges en
ändamålsenlig utformning. I enlighet med vad som förordas i motion Bo34
(c) innebär detta att finansieringssystemet bör innefatta

- förenklade och mer lätthanterliga villkor för bostadslån,

- rättvisa villkor för hela landet vid nyproduktion av bostäder,

- möjlighet att minska statens subventioner,

- förutsättningar för en mer balanserad prisutveckling på bostäder i koncentrationsorter
samt

- minskad byråkrati.

Mot bakgrund av de övergripande krav som enligt bostadsutskottets
mening bör ställas på bostadsfinansieringssystemet kan utskottet konstatera
att dagens system i väsentliga avseenden inte fyller dessa krav. Åtgärder
måste sålunda vidtas för att bl.a. åstadkomma förenklingar och kostnadsbesparingar
i dagens system. Utskottet kan mot bakgrund härav ansluta sig till
förslaget i motion Bo34 (c) yrkande 1 om införande av ett nytt lånesystem.
Som redovisas i motionen bör systemet, för att skapa mer likartade
ekonomiska förutsättningar för bostadsproduktionen, ges följande huvudsakliga
utformning.

Systemet bör bygga på en generell schablon för byggkostnaderna baserad
på den genomsnittliga produktionskostnaden per kvadratmeter bostadsyta
för en normalstor lägenhet. Hänsyn skall dessutom kunna tas till bostadens
kvalitet och funktion. Även om lägenhetens yta och standard resulterar i en
dyrare produktion skall lån kunna utgå. Den merkostnad som uppkommer
utöver den schablonmässigt beräknade får dock finansieras på den normala

BoU 1987/88:6

kreditmarknaden. För att motverka kostnadsökningar i byggproduktionen
bör räntebidragen strikt kopplas till låneunderlaget för det statliga lånet. Till
skillnad från i dagens system bör sålunda inte räntebidrag utgå för kostnader
som överstiger 100 % av låneunderlaget.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo34 (c) yrkande 1 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslagen i motionerna
Bo30 (m) och Bo31 (fp) yrkande 1 är därmed i allt väsentligt tillgodosedda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande lånesystemets utformning

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Bo34 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1987/88:Bo30samt 1987/88:Bo31 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Beräkning av byggkostnader m.m. (mom. 2)

Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Det förslag”
och på s. 7 slutar med ”av räntebidragen” bort ha följande lydelse:

I enlighet med förslaget i motion Bo31 (fp) bör bostadssubventionerna
minskas och åtgärder vidtas för att åstadkomma ett mindre komplicerat och
mindre styrande låne- och räntebidragssystem. Utskottet har också anslutit
sig till förslag i samma motion med denna inriktning. Samtidigt kan utskottet
konstatera att de förslag till förändringar i lånesystemet som regeringen lagt
fram i väsentliga avseenden inte svarar mot dessa grundläggande krav.
Sålunda innebär förslaget i vad avser beräkningen av byggkostnader såväl
ökade statsfinansiella utgifter som ett bibehållande av nuvarande komplicerade
beräkningsmetod. Regeringens förslag bör därför avvisas i denna del.

Med anslutning till vad som i motion Bo31 (fp) anförts bör i stället införas
ett lånesystem som innebär en ökad schablonisering och minskade räntebidrag.
Vad utskottet nu med anledning av motion Bo31 (fp) yrkande 2
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande beräkning av byggkostnader m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Bo31 yrkande 2 och
med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

5. Lägestilläggen (mom. 3)

Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Bostadsutskottet
kan” och slutar med ”4 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar bostadsministerns principiella uppfattning att lägestilläggen
bör slopas. Subventioner av så uppenbart prisdrivande art bör
naturligtvis inte ingå i ett framtida bostadslånesystem. Som framhålls i
motion Bo31 (fp) bör de som åtnjuter förmånen av att deras bostad har ett
från olika utgångspunkter attraktivt läge också svara för kostnaderna härför.

BoU 1987/88:6

Någon subventionering av denna typ av förmåner bör således inte förekomma.

Som framhålls i motion Bo31 (fp) har vi i dag en stark efterfrågan på
bostäder i centrala lägen och en härav följande tydlig överhettning. Något
skäl att i denna situation företa en stegvis avveckling av lägestilläggen i
enlighet med vad regeringen förordar finns enligt bostadsutskottets mening
inte. Utskottet kan för sin del dessutom notera att det av arbetsgruppen
framlagda förslaget också innebär att en avveckling bör komma till stånd
omedelbart. Enligt bostadsutskottets mening talar de nu anförda skälen för
att lägestilläggen bör slopas redan fr.o.m. den 1 januari 1988 i enlighet med
förslaget i motion Bo31 (fp) yrkande 4. Vad utskottet i denna del anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande lägestilläggen

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Bo31 yrkande 4 och
med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

6. Beaktande av regionala kostnadsskillnader (mom. 4)

Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 10 slutar med ”2 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den i motion Bo31 (fp) framförda uppfattning att
bostadssubventionerna bör minskas och åtgärder vidtas för att bl.a. åstadkomma
ett mindre komplicerat lånesystem. Utskottet har också givit sitt stöd
till flera förslag med denna principiella inriktning. Som framhålls i motion
Bo31 (fp) innebär regeringens förslag i fråga om fastställande av ortskoefficienter
däremot att såväl subventionerna till bostadssektorn ökar som att
lånesystemet blir än mer komplext. Det finns enligt bostadsutskottets
mening mot bakgrund härav anledning att kraftigt begränsa användningen av
särskilda ortskoefficienter vid den statliga långivningen i enlighet med vad
som föreslås i motion Bo31 (fp). Vad i motionens yrkande 5 föreslagits om att
systemet med ortskoefficienter i princip endast bör omfatta Norrlands inland
tillstyrks sålunda av utskottet. Det bör ankomma på regeringen att redovisa
ett förslag med den inriktning som utskottet nu förordat. I avvaktan härpå
bör nu gällande ortskoefficienter fortsätta att gälla.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo31 (fp) yrkande 5 anfört om
beaktande av regionala kostnadsskillnader bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att
förslaget i motion Bo32 (fp) som princip är tillgodosett. Regeringens förslag
samt motionerna Bo29 (s), Bo33 (c) samt Bo34 (c) yrkande 2 avstyrks.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande beaktande av regionala kostnadsskillnader

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Bo31 yrkande 5 och
med avslag på regeringens förslag samt motionerna 1987/88:Bo29,
1987/88:Bo32, 1987/88:Bo33 och 1987/88:Bo34 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

BoU 1987/88:6

7. Beaktande av regionala kostnadsskillnader (mom. 4)

Agne Hansson och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 10 slutar med ”2 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar den i motion Bo34 (c) framförda principiella
uppfattningen att en genomgripande reformering av bostadsfinansieringssystemet
i sin helhet måste göras. I avvaktan på att dessa förändringar kommer
till stånd bör dock enligt utskottets mening vissa nödvändiga förbättringar
vidtas inom ramen för det nuvarande finansieringssystemet. En i detta
sammanhang viktig förändring är en reformering av systemet med ortskoefficienter.
Som framhålls i motion Bo34 (c) är inte skillnaderna i produktionskostnaderna
mellan landets olika delar sådana att ett system med ortskoefficienter
är motiverat. En avveckling av systemet skulle dessutom motverka de
koncentrationstendenser som det nuvarande systemet ger upphov till. Med
hänvisning till det nu anförda kan utskottet ansluta sig till förslaget i motion
Bo34 (c) yrkande 2 om att ortskoefficienterna bör avskaffas under en
treårsperiod.

I avvaktan på att den av utskottet nu förordade avvecklingen kan påbörjas
bör enligt utskottets mening ortskoefficienter kunna fastställas i huvudsak i
enlighet med regeringens förslag - detta mot bakgrund av att förslaget trots
allt innebär en viss utjämning mellan olika regioner i förhållande till de nu
gällande koefficienterna. I enlighet med förslagen i motionerna Bo29 (s),
Bo32 (fp) och Bo33 (c) bör dock kommunerna Tierp och Älvkarleby ges
samma ortskoefficient som övriga kommuner i Uppsala län.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo34 (c) yrkande 2 och
regeringens förslag anfört om beaktande av regionala kostnadsskillnader bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande
i denna del innebär att förslagen i motionerna Bo29 (s), Bo32 (fp),
Bo33 (c) är tillgodosedda. Motion Bo31 (fp) yrkande 5 avstyrks.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande beaktande av regionala kostnadsskillnader
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1987/88:Bo29,1987/88:Bo32,1987/88:Bo33samt 1987/88: Bo34 yrkande
2 och med avslag på motion 1987/88 :Bo31 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Kostnadsprövningen (mom. 5)

Under förutsättning av bifall till reservation 2 eller 4

Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”redan tillgodosetts” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom förslag i motion Bo31 (fp) om ett
mindre komplicerat och mindre styrande låne- och räntebidragssystem.
Detta innebär bl.a. att systemet bör ges en utformning som innefattar en
ökad schablonisering och minskade räntebidrag. Genom införande av ett

BoU 1987/88:6

system med denna inriktning skapas enligt bostadsutskottets mening också
förutsättningar för en ytterligare uppluckring av den statliga kostnadsprövningen
vid långivningen. I stället bör byggherren ges ett ökat ansvar för
kostnadskontrollen. Som framhålls i motion Bo31 (fp) innebär detta att en
klarare ansvarsfördelning erhålls mellan det offentliga och byggherren,
vilket i sin tur leder till ett minskat subventionsbehov.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo31 (fp) yrkande 3 anfört om
kostnadsprövningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande kostnadsprövningen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Bo31 yrkande 3 och
med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande
Bostadslånens löptid

Agne Hansson och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:

Centerpartiet har under en rad av år hävdat att olika låntagarkategorier skall
behandlas på ett likartat sätt vid bostadslångivningen. Detta betyder bl.a. att
vi anser att bottenlånen bör löpa över 50 år såväl för hyres- och bostadsrättshus
som för egnahem. Det är mot bakgrund härav som vi i vår motion Bo34
hävdat att schablonerna för amortering vid beräkning av räntebidrag
genomgående skall baseras på en 50-årig lånetid. Med avseende på att den av
oss kritiserade olikheten i lånetid ännu upprätthålls har vi nu avstått från att
föra vårt motionsyrkande vidare. Det är dock vår avsikt att ånyo aktualisera
frågan om en förlängning av amorteringstiderna för i första hand egnahemmen.
I detta sammanhang kommer naturligtvis också frågan om amorteringsschablonerna
att tas upp.

BoU 1987/88:6

gotab Stockholm 1987 14060