Bostadsutskottets betänkande
1987/88:4

om lag om kommunal bostadsanvisningsrätt m.m.
(prop. 1987/88:35)

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag att bostadsanvisningslagen
skall ersättas med en ny lag, anvisningsrättslagen, som ger kommunerna
rätt att anvisa hyres- och bostadsrättslägenheter. Utskottet avstyrker
motioner (m), (fp) och (c) om avslag på regeringens förslag samt en motion
(vpk) om en generell bostadsförmedlingsrätt och skärpning av anvisningsrätten.

Utskottet tillstyrker också att den s.k. tapetreformen permanentas medan
ett motionsyrkande (fp) om att reformen skall kunna tillämpas även för
lägenheter för vilka det inte finns någon förhandlingsöverenskommelse
avstyrks.

Reservationer (m), (fp), (c) och (vpk) har avgivits till stöd för motionsyrkanden
från resp. parti.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1987188:35 föreslagit riksdagen

dels att anta inom bostadsdepartementet upprättade och av lagrådet
granskade förslag till

1. lag om kommunal bostadsanvisningsrätt,

2. lag om ändring i lagen (1987:816) om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

5. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres nämnder,

6. lag om ändring i lagen (1974:1082)om bostadsdomstol,
dels att

7. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om ändringar av
bestämmelserna om kommunal förmedlingsrätt i bostadslåneförfattningarna
(avsnitt 2.2).

Lagförslagen har fogats som bilaga 1 till detta betänkande.

1 Riksdagen 1987/88.19sami. Nr 4

Motionerna

BoU 1987/88:4

1987/88:Bo6 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva bostadsanvisningslagen (1980:94),

2. att riksdagen avslår proposition 1987/88:35 i den del som rör förslag om
införande av lag om kommunal bostadsanvisningsrätt och ändringar i
bostadslåneförfattningarna.

1987/88:Bo7 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om kommunal bostadsanvisningsrätt,

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1987:816) om
ändring i jordabalken,

3. att riksdagen avslår förslaget om lag om ändring i bostadsrättslagen,

4. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder,

5. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om
bostadsdomstol,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar av bestämmelserna
om kommunal bostadsförmedlingsrätt i bostadslåneförfattningarna,

7. att riksdagen beslutar upphäva bostadsanvisningslagen,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i 12 kap. 32 och 39
§§ jordabalken,

9. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 12 kap. 15 § jordabalken att
det blir möjligt för enskild hyresgäst att träffa avtal med fastighetsägaren om
inflytande över reparationer i den egna lägenheten även om det inte finns
någon förhandlingsöverenskommelse,

10. att rikdsagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om bostadsförmedlingens rätt att ta ut avgifter för sin
verksamhet.

1987/88:Bo8 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen til! känna vad som anförs i
motionen om en generell rätt för kommunen att förmedla lediga lägenheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om upplåtelse av tomma lägenheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om husägares principiella skyldighet att godta anvisad hyresgäst
och om inflyttningsprövning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om hyresgästorganisations möjlighet att ansöka om hyresnämnds
prövning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om en förlängd anvisningstid.

1987/88:Bo9 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om kommunal bostadsanvisningsrätt
med följdförfattningar,

2. att riksdagen avskaffar bostadsanvisningslagen (1980:94),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om ändring av lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande m.m. (1947:523).

Utskottet

Grunderna för ny lagstiftning om bostadsanvisning

Regeringens förslag innebär att 1980 års bostadsanvisningslag ersätts med en
ny lag om kommunal bostadsanvisningsrätt, anvisningsrättslagen. Anvisningsrätten
innebär generellt en rätt för en kommun att anvisa bostadssökande
till sådana bostadslägenheter som en husägare upplåter med hyresrätt
eller bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål. Anvisningsrätt får
avse hus med minst fyra bostadslägenheter eller enbostadshus som är avsett
att upplåtas varaktigt. Enligt förslaget kan anvisningsrätt uppkomma antingen
genom utfästelse av vederbörande husägare eller genom beslut av
hyresnämnd. Om anvisningsrätten uppkommer genom beslut av hyresnämnd
inträder vissa i lagen angivna rättsverkningar. Husägaren får inte upplåta
lägenheter till någon annan än den som kommunen anvisar eller till
kommunen. Husägaren får heller inte - om inte påtagliga olägenheter skulle
uppstå - vägra upplåtelse till den som kommunen anvisar. Han får vidare inte
beträffande hyreslägenheter medverka till överlåtelser (t.ex. byten) eller till
andrahandsuthyrningar, utom i fall när hyresgästen skulle kunna få tillstånd
av hyresnämnden.

Lagförslaget bygger på att kommunerna i första hand skall söka komma
överens med husägarna eller deras organisationer om anvisningsrätt. Kommunen
har emellertid alltid rätt att ansöka hos hyresnämnden om beslut om
anvisningsrätt. Hyresnämnden skall bifalla ansökningen i den mån anvisningsrätten
behövs för bostadsförsörjningen. Beslut får dock inte meddelas i
den mån det är oskäligt med hänsyn till särskilda villkor som kan gälla för
upplåtelsen av lägenheter i huset, husägarens särskilda behov av att förfoga
över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Ett beslut om anvisningsrätt gäller tills vidare. Det får omprövas efter fem
år. I vissa fall får det omprövas redan tidigare, bl.a. om det är uppenbart att
en husägare missgynnats i förhållande till andra husägare eller om anvisningsrätten
orsakar husägaren stora olägenheter.

För skada som uppstår genom det dröjsmål som orsakas av anvisningsförfarandet
har husägaren rätt till ersättning av kommunen. Någon ersättning
skall dock inte utgå om husägaren senast inom en månad från det han
meddelade kommunen att lägenheten är ledig får besked om att han själv får
förfoga över den.

Förslaget har mött kritik i motionerna Bo6 (c), Bo7 (fp) och Bo9 (m) vari
yrkas avslag på propositionen i den del den berör anvisningsrättslagen med
följdändringar i andra lagar.

I motion Bo9 (m) ifrågasätts förslagets förenlighet med 2 kap. 18 §
regeringsformen. Enligt denna regel skall varje medborgare, vars egendom
tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande, vara
tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag.

BoU 1987/88:4

Motionärerna anför att även hyresrätt kan vara föremål för expropriation.
Enligt motionärerna skulle ett beslut om anvisningsrätt medföra värdeminskning
på en fastighet och beslutet skulle vara att likställa med ”annat sådant
förfogande”.

Vidare görs i motionen gällande att förslaget kan komma att bedömas stå i
strid med Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna. Enligt
motionärerna kan ett beslut om anvisningsrätt - tillsammans med andra
inskränkningar som gäller för fastighetsägare, t.ex. hyresreglering genom
bruksvärdessystemet och reglerna om hyresgästs besittningsskydd - medföra
att fastighetsägare betungas i sådan grad att den intresseavvägningsprincip
som ligger i regeln om egendomsskydd i artikel 1 första tilläggsprotokollet till
konventionen befinns vara satt ur spel.

Motionärerna påpekar vidare att reglerna om hyresnämndens och bostadsdomstolens
sammansättning med intresseledamöter för närvarande är under
prövning av Europarådskommissionen. Motionärerna menar att om dessa
organ inte skulle anses som domstolar i konventionens mening, står
anvisningsrättslagen inte heller i överensstämmelse med artikel 6 i konventionen,
enligt vilken den enskilde skall vara tillförsäkrad rätt till prövning av
en oavhängig och opartisk domstol i frågor rörande hans civila rättigheter.

Motionärerna invänder vidare att förslaget står i strid med kommunallagens
likabehandlingsprincip. Av uttalandena i propositionen framgår, enligt
motionärerna, att olikheter i behandlingen anses godtagbara om de motiveras
av bostadsförsörjningsläget eller bostadsociala förhållanden.

I m-motionen framhålls därutöver - i likhet med vad som också anförs i
motionerna Bo6 (c) och Bo7 (fp) - att anvisningsrättslagen utgör en
skärpning i förhållande till bostadsanvisningslagen och att den föreslagna
lagen kommer att motverka en önskvärd rörlighet på bostadsmarknaden. På
en fungerande bostadsmarknad bör inte byten av lägenheter hindras.
Anvisningsrätt kommer att medföra att lägenheterna står tomma i avvaktan
på anvisning. I c-motionen pekas på åtgärder som kommunerna borde vidta i
syfte att friställa ineffektivt utnyttjade övernattningsbostäder och kontoriserade
bostadslägenheter. I fp-motionen kritiseras den föreslagna lagen också
för att den innebär otillräcklig ersättning åt husägare som gör hyresförluster
till följd av att beslut om anvisning dröjer samt för att beslut om anvisningsrätt
skall få meddelas även om husägare har gjort en frivillig utfästelse.
Fp-motionärerna anser det också vara principiellt felaktigt att generella
överenskommelser skall fungera styrande vid lagens tillämpning i enskilda
fall.

Utskottet behandlar först frågan om grundlagsenligheten av det framlagda
förslaget. Av 2 kap. 18 § regeringsformen följer att ianspråktagande av
enskild egendom genom expropriation eller annat sådant förfogande inte får
ske utan att ersättning utges för den förlust som ingreppet innebär enligt
grunder som bestäms i lag. Den rätt till bostadsanvisning som regleras i
lagförslaget innebär att husägarens rätt att själv bestämma till vem han vill
hyra ut en lägenhet eller upplåta bostadsrätt överförs till en kommun. Även
om det är husägaren som avgör när en lägenhet skall upplåtas, medför
anvisningsrätten att en viss del av hans rätt till egendomen tas i anspråk av ett
bestämt subjekt på ett sätt som har vissa likheter med ett expropriativt

BoU 1987/88:4

förfarande. Emellertid torde - för att det skall vara fråga om expropriation
eller annat sådant förfogande i regeringsformens mening - dessutom fordras
att ianspråktagandet innebär en förmögenhetsöverföring från husägaren till
kommunen (Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 1. Egendomsskyddet
enligt regeringsformen, s. 78 f., jfr s. 110 f., 142 f.). Utskottet kan inte
finna att en sådan konsekvens följer av ett beslut om anvisningsrätt.
Kommunen kan inte sägas få någon ekonomisk vinning av anvisningsrätten
utan ges bara bättre möjligheter att tillvarata det allmänna intresset av en god
bostadsförsörjning. Ett beslut om anvisningsrätt blir sålunda att karakterisera
som en rådighetsinskränkning. På sådana ingrepp är inte ersättningsskyldigheten
enligt den åberopade grundlagsregeln tillämplig (se t.ex. Petrén i
Äganderätt och egendomsskydd, s. 101).

Det kan ändå av andra skäl vara befogat att undersöka om anvisningsrätt
kan medföra skadeverkningar för husägare av sådan art att särskilda
ersättningsregler behöver tillskapas. 110 § anvisningsrättslagen finns regler
som ger husägare rätt till ersättning för den skada husägaren lider genom
dröjsmål med besked från kommunens sida. Endast i det fall husägaren före
tillträdesdagen eller senast inom en månad från det han meddelat kommunen
att en lägenhet är ledig får besked om att han själv får disponera den, har
husägaren inte rätt till ersättning. Skälen till att husägaren sålunda i någon
mindre utsträckning kan få bära ett inkomstbortfall har utvecklats i
propositionen (s. 41). Bl.a. framhålls att kommunen kan ha svårt att hastigt
anvisa rätt person en lägenhet och att husägare normalt torde få räkna med
vissa hyresförluster när en lägenhet blir ledig med kort varsel. Sådana
förluster får anses som normala i fastighetsförvaltningen. Även om anvisningsförfarandet
naturligtvis för husägaren innebär en viss extra omgång och
tidsutdräkt, får det enligt utskottets uppfattning bedömas som att risken för
inkomstförluster när lägenheter blir lediga med kort varsel inte nämnvärt
ökas härigenom. De tidsfrister som anges i lagförslaget begränsar enligt
utskottets mening på ett rimligt sätt risken för inkomstbortfall. Det får vidare
anses opraktiskt och principiellt tveksamt med en reglering som innebär att
husägare skulle ha rätt till ersättning även för mycket små belopp i en
situation där husägaren själv får förfoga över den aktuella lägenheten.

Utskottet finner alltså att tillämpningen av anvisningsrättslagen praktiskt
taget inte alls kan påverka avkastningen på en fastighet. Motionärerna gör
emellertid också gällande att förekomsten av ett beslut om anvisningsrätt för
ett visst hus inverkar värdeminskande även på ett annat sätt. Enligt deras
uppfattning blir huset mindre säljbart i jämförelse med ett likadant hus för
vilket inget beslut meddelats om anvisningsrätt. Motionärernas uppfattning
kan teoretiskt synas befogad. Vid övervägande av risken för ekonomisk
skada i form av förmögenhetsminskning måste likväl följande beaktas. En
köpare kan i den angivna situationen inte bortse från möjligheten att även
den andra salubjudna fastigheten kan komma att omfattas av anvisningsrätt
sedan han köpt den. Skulle han överväga att köpa den fastighet som redan
omfattas av anvisningsrätt och beslutet därom innebär ett missgynnande i
förhållande till andra fastighetsägare, kan han räkna med viss möjlighet till
omprövning av beslutet om anvisningsrätt. Båda dessa faktorer medverkar
alltså utjämnande på de värdeskillnader som eventuellt skulle kunna

BoU 1987/88:4

härledas till anvisningsrättsbeslutet. Någon generell ekonomisk skada av att
ett hus görs till förmål för anvisningsrätt kan enligt utskottets mening inte
sägas uppkomma. Någon ersättningsregel för inverkan avanvisningsrätten är
därför inte heller motiverad.

Vad härefter gäller frågan om lagens förenlighet med reglerna om
egendomsskydd i Europarådskonventionen vill utskottet påpeka att regeln i
artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen uttryckligen medger
såväl ianspråktagande av egendom som reglering av nyttjandet av egendom i
lagreglerad form och i överensstämmelse med det allmännas intresse.
Anvisningsrättslagen syftar till att främja ett väsentligt allmänt intresse:
bostadsförsörjningen, som kommunerna i lag ålagts att svara för. Anvisningsrättslagen
får inte tillämpas i sin mot husägarna tvingande form annat än
i den utsträckning det behövs för bostadsförsörjningen.

Genom hyresnämndsprövningen kommer en sådan avvägning som får
anses följa av konventionen till stånd mellan å ena sidan husägarens intresse
att själv få besluta om till vem upplåtelse skall ske och å andra sidan det
allmänna intresset av en fungerande bostadsförsörjning. Om det är oskäligt
med hänsyn till husägarens särskilda behov att förfoga över lägenheterna i
huset, får anvisningsrätt inte beslutas och det allmänna intresset får alltså
vika. Som utskottet funnit tidigare medför inte heller ett beslut om
anvisningsrätt någon ekonomisk skada för husägaren. Lagförslaget kan
därför inte anses strida mot konventionen på den nu berörda punkten.

Motionärerna anser att lagförslaget riskerar att strida mot Europarådskonventionen
också i ett annat avseende, nämligen mot dess artikel 6, och
hänvisar till ett mål som nu är under prövning av Europarådsorganen.
Utskottet har inhämtat att det aktuella målet rör frågan huruvida bostadsdomstolen
i sammansättning med intresseledamöter uppfyllt kraven i artikel
6 på oavhängighet och opartiskhet vid avgörande av en tvist mellan en
hyresgäst och en hyresvärd om förekomsten av en förhandlingsklausul i ett
hyresavtal. Hyresgästen ville befrias från förhandlingsklausulen och därmed
följande skyldighet för honom att betala den hyra som bestäms i förhandlingar
mellan fastighetsägare och organisationer av hyresgäster. Sedan hyresnämnden
och bostadsdomstolen avslagit hyresgästens begäran, gör denne
bl.a. gällande att intresseledamöterna i nämnden och domstolen inte varit
fristående från de resp. förhandlande organisationerna och att han därför
inte fått sina civila rättigheter prövade av en oavhängig och opartisk domstol.

Utskottet noterar i och för sig att liknande principiella frågor kan komma
att bli aktuella även enligt anvisningsrättslagen. En husägare, som valt att stå
utanför en fastighetsägarorganisation, kan komma att göra invändningar mot
att intresseledamöter från den organisationen deltar i avgörandet av
anvisningsrättsfrågor, särskilt i de fall där organisationen medverkat i
generella överenskommelser på området. Emellertid är frågeställningen om
intressejäv redan uppmärksammad i pågående lagstiftningsarbete. Rättegångsutredningen
har i delbetänkandet (SOU 1987:13) Översyn av rättegångsbalken
3. Expertmedverkan och specialisering anmärkt (s. 217) att
intresseledamöternas anknytning till organisationerna i vissa fall aktualiserat
jävsfrågor, vilka enligt utredningens uppfattning inte kan lösas på ett
tillfredsställande sätt inom ramen för det nuvarande systemet. Problemen är

BoU 1987/88:4

emellertid, enligt utredningen, koncentrerade till vissa typer av hyresärenden
vilka på ett påtagligt sätt berör organisationernas intressen. För
undvikande av jävsinvändningar föreslår utredningen att dessa ärenden
handläggs i en sammansättning där intresseledamöter inte ingår.

Rättegångsutredningens betänkande är för närvarande under övervägande
i regeringskansliet. Europarådsorganen har ännu inte slutligt avgjort den
där anhängiga frågan. Någon anledning att föregripa de överväganden som
pågår genom att underkänna anvisningsrättslagen i det nu aktuella hänseendet
finns inte. Skulle det senare finnas anledning att ändra reglerna om
hyrersnämndernas och bostadsdomstolens sammansättning kan en sådan
justering ske utan att anvisningsrättslagens egentliga innehåll berörs. Utskottet
kan alltså inte heller i nu behandlade avseende instämma med motionärerna.

Frågan om anvisningsrättslagens förenlighet med kommunallagen har
behandlats i propositionen (s. 33). Utskottet har ingen annan uppfattning än
vad som redovisas där. Kommunen bör givetvis sträva efter en så likartad
behandling som möjligt av husägare. Eftersom det emellertid är tillgodoseendet
av bostadsförsörjningsbehovet som är lagens huvudsyfte och detta
behov ofta gestaltar sig på olika sätt i skilda delar av kommunen kan det inte
anses motiverat att generellt ställa samma krav på alla husägare i kommunen.
Det är i själva intresseavvägningen som likabehandlingsprincipen får sin
främsta betydelse.

Vad slutligen gäller ändamålsenligheten av den föreslagna lagstiftningen
och dess påstådda negativa inverkan på rörligheten inom bostadsbeståndet,
kan utskottet inte finna annat än att en väl fungerande bostadsförmedling
måste bedömas som ett av de viktigaste instrumenten för att öka möjligheterna
till lägenhetsbyten och omflyttningar, utan att viktiga bostadssociala mål
eftersätts och resurssvaga grupper lämnas utan bistånd på bostadsmarknaden.
Utskottet kan därför inte instämma i motionärernas negativa syn på
lagförslaget i detta hänseende.

Med det ovan anförda ansluter sig alltså utskottet till de grunder för den
föreslagna nya lagstiftningen som regeringen angett och tillstyrker lagförslagen
i propositionen, såvitt nu är i fråga. Därmed avstyrker utskottet
motionerna Bo6 (c) yrkande 2 såvitt nu är i fråga, Bo7 (fp) yrkandena 1-5 och
8 och Bo9 (m) yrkande 1.

Regeringens förslag innebär som nämnts att bostadsanvisningslagen
upphävs. I motionerna Bo6 (c) yrkande 1, Bo7 (fp) yrkande 7 och Bo9 (m)
yrkande 2 finns också förslag av innebörd att bostadsanvisningslagen - även
om anvisningsrättslagen inte antas - skall upphävas. Utskottets ställningstagande
innefattar ett tillstyrkande av yrkandena i denna del.

Bostadslåneförfattningarna

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vissa uttalanden i fråga om
ändringar i bestämmelserna om kommunal förmedlingsrätt i bostadslåneförfattningarna,
som riksdagen inte beslutar direkt om. Innebörden härav är att
kommunen skall kunna begära att sökande av ny- och ombyggnadslån

BoU 1987/88:4

lämnar utfästelse om anvisningsrätt. Om kommunen avstyrker lån med
hänvisning till att någon utfästelse inte lämnats, skall länsbostadsnämnden få
bevilja lånet endast om särskilda skäl föreligger.

Avslagsyrkande på propositionen i denna del finns i motionerna Bo6 (c)
yrkande 2 såvitt nu är i fråga och Bo7 (fp) yrkande 6. Yrkandena motiveras av
att anvisningsrättslagen enligt motionärerna inte bör införas. Om riksdagen
följer utskottets tillstyrkande av anvisningsrättslagen, blir det dock till viss
del nödvändigt och i övrigt lämpligt att ändra bostadslåneförfattningarna på
det sätt som regeringen begärt stöd för. Utskottet tillstyrker därför propositionen
i denna del och avstyrker motionerna Bo6 (c) yrkande 2 såvitt nu är i
fråga och Bo7 (fp) yrkande 6.

Upplåtelsetvång och generell förmedlingsrätt

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo8 yrkande 1 föreslås riksdagsuttalanden
till förmån för införande av en generell rätt för kommunerna
att förmedla lediga lägenheter och, yrkande 2, möjlighet för kommunerna att
tvinga fram upplåtelse av lägenheter som står tomma i avvaktan på
ombyggnad, försäljning av hus m.m. Motionärerna anför att erfarenheterna
av frivilliga avtal är dåliga och att avtalslösningar innebär att grundläggande
bostadssociala rättigheter blir föremål för förhandlingar och ett visst
godtycke.

Vad motionärerna förespråkar utgör enligt utskottets uppfattning långtgående
generella ingrepp i äganderätten. Motionärerna ställer inte sina förslag i
relation till något motsvarande generellt allmänt intresse. På många orter i
landet utgör bostadsförsörj ningen inte något större problem. Att lagstifta om
upplåtelsetvång för tomma lägenheter skulle - frånsett den förmögenhetsrättsliga
verkan av ett sådant ingrepp - därutöver erbjuda svåra gränsdragningsproblem
och andra lagtekniska spörsmål. Renoveringsbehov och andra
anledningar kan finnas som gör att ett upplåtelsetvång blir direkt olämpligt
även från allmän synpunkt. Utskottet avstyrker därmed vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Bo8 yrkandena 1 och 2.

Vissa skärpningar av anvisningsrätten

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo8 yrkande 3-5 föreslås att
riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs i
motionen om vissa ändringar i skärpande riktning av anvisningsrättslagen.

Motionärerna vill i yrkande 3 ha en generell skyldighet för husägare att
godta de hyresgäster som kommunen anvisar. Argumenten i propositionen i
fråga om vad som kan utgöra en påtaglig olägenhet för en husägare och
därmed ge denne rätt att vägra upplåtelse godtas inte. Motionärerna menar
att det alltid finns en möjlighet för husägare att säga upp hyresgäster som inte
betalar hyra eller missköter sig. Om man inte inför en skyldighet för husägare
att godta anvisade hyresgäster, bör regler om en särskild inflyttningsprövning
införas. En sådan prövning skulle få begäras av husägaren. Skulle hyresgästen
därvid inte bli godtagen, bör kommunen få hyra lägenheten och hyra ut
den i andra hand till hyresgästen.

I yrkande 4 förespråkas att hyresgästorganisationer ges rätt att på likartat

BoU 1987/88:4

sätt som enligt bostadssaneringslagen eller anläggningslagen få anhängiggöra
ärenden om anvisningsrätt.

I yrkande 5 begärs att anvisningstiden, dvs. den tid som kommunen har på
sig för att ge besked om anvisad hyresgäst eller om att husägaren själv får
förfoga över lägenheten, skall förlängas till två månader.

Utskottet anser att det inte finns något behov av anvisningsrätt för
kommunerna. Givetvis finns det då heller inga önskemål från utskottets sida
om skärpningar av de föreslagna reglerna. Utskottet avstyrker därför
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo8 yrkandena 3-5.

Avgiftsfri bostadsförmedling

I motionerna Bo7 (fp) yrkande 10 och Bo9 (m) yrkande 3 förordas
riksdagsuttalanden till förmån för införande av en rätt för bostadsförmedlingarna
att få ta ut avgift för sin verksamhet. I fp-motionen anförs att
avgifterna skulle stärka förmedlingarnas resurser för att t.ex. arbeta med
byten, medan m-motionärerna menar att frågan om avgiftsuttag bör vara en
kommunal angelägenhet. I den senare motionen anförs också att de
kommunala förmedlingarna inte bör ha en monopolställning.

Motsvarande yrkanden behandlades av utskottet och riksdagen våren
1987. Utskottet anförde då (BoU 1986/87:14 s. 18) att utskottet delade
bostadsministerns i budgetpropositionen uttryckta uppfattning att förmedlingarnas
verksamhet var av sådan natur att den borde vara avgiftsfri.
Utskottet avstyrkte de då aktuella yrkandena och riksdagen beslöt i enlighet
med utskottets förslag.

Utskottet finner inte att nu några omständigheter inträffat av beskaffenhet
att ändra riksdagens nyligen fattade beslut. Utskottet avstyrker därför
motionerna Bo7 (fp) yrkande 10 och Bo9 (m) yrkande 3.

Hyresgästinflytande över reparationer i egen lägenhet

Enligt 12 kap. 15 § hyreslagen är hyresvärden skyldig att med skäliga
tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer.
Annan underhållsskyldighet kan dock avtalas, bl.a. om hyresavtalet
innehåller en förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen och de
avvikande bestämmelserna har tagits in i en förhandlingsöverenskommelse
enligt den nämnda lagen. Avtalsmöjligheten gäller dock bara till utgången av
1987. Skälet att bestämmelserna tidsbegränsats är att en utvärdering av
erfarenheterna av ökat hyresgästinflytande samt effekterna på sysselsättningen
inom måleribranschen borde göras innan reformen permanentades
(BoU 1983/84:5, 1986/87:6).

I propositionen föreslås att tidsbesgränsningen nu skall upphöra. Ett
pågående forskningsprojekt som initierats av Svenska målareförbundet har
visserligen ännu inte slutligt avrapporterats, men redovisar hittills positiva
erfarenheter från bostadsföretag och hyresgäster. Den rådande högkonjunkturen
inom byggbranschen kan dessutom, enligt propositionen, förväntas bli
bestående under överskådlig tid.

I motion Bo7 (fp) yrkande 9 föreslås att 12 kap. 15 § jordabalken skall ges
en sådan utformning att det blir möjligt för en enskild hyresgäst att träffa

1* Riksdagen 1987188. 19sami. Nr 4

Rättelse: S. 14 rad 5 nedifrån Står: och Margareta Palmqvist Rättat till: Margareta
Palmqvist och Rune Evensson

BoU 1987/88:4

avtal med fastighetsägare om inflytande över reparationer i den egna
lägenheten även om det inte finns någon förhandlingsöverenskommelse.

Ett motsvarande motionsyrkande behandlades av riksdagen våren 1987.
Utskottet (BoU 1986/87:14 s. 27) var då inte berett att innan regeringen
redovisat resultaten av forskningsarbetet göra någon jämkning av lagstiftningen.

När frågan nu på nytt underställts riksdagen med förslag från regeringen
om borttagande av tidsbegränsningen i 12 kap. 15 § jordabalken har
forskningsprojektet ännu inte redovisats. Utskottet delar regeringens uppfattning
att tidsbegränsningen ändå kan avskaffas. Utskottet tillstyrker alltså
propositionen i denna del. Eventuella farhågor om att reglerna kan leda till
ett eftersatt lägenhetsunderhåll på sikt får förutsättas bli beaktade av
regeringen. Utskottet har erfarit att också bl.a. parterna på hyresmarknaden
avser att följa utvecklingen.

Vad gäller frågan om även individuella avtal skall kunna träffas som
inskränker hyresvärdens generella underhållsskyldighet finner utskottet skäl
att ånyo avvakta ytterligare erfarenheter. Frågan bör bedömas bl.a. mot
bakgrund av att hyresparterna inte heller enligt andra regler utan förhandlingsöverenskommelse
får avtala om att lägenheter för permanent boende
skall hållas i ett sämre skick än viss normal standard bjuder (12 kap. 9 §
jordabalken, prop. 1983/84:137 s. 121). Hyresvärden har alltså principiellt
en skyldighet att svara för lägenheternas standard som inte utan vidare kan
frångås. Vidare är hyresgäster enligt 12 kap. 24 a § jordabalken ersättningsskyldiga
gentemot hyresvärden för målnings- och tapetseringsarbeten som
de utför på egen hand och som har så dålig kvalitet att lägenhetens
bruksvärde minskar. Denna omständighet bör också föranleda viss försiktighet
med ändringar i regelsystemet. Utskottet anser alltså inte att underlag nu
finns för att bifalla yrkande 9 i motion Bo7 (fp) utan avstyrker detsamma.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande grunderna för anvisningsrättslagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motionerna
1987/88:Bo6 yrkande 1, 1987/88:Bo7 yrkande 7 och 1987/88:Bo9
yrkande 2 och med avslag på motionerna 1987/88:Bo6 yrkande 2 såvitt
nu är i fråga, 1987/88:Bo7 yrkandena 1-5 och 8 samt 1987/88:Bo9
yrkande 1 antar de i propositionen framlagda och som bilaga 1 till detta
betänkande fogade lagförslagen, utom såvitt avser 12 kap. 15 §
jordabalken,

2. beträffande bostadslåneförfattningarna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och avslag på
motionerna 1987/88:Bo6 yrkande 2 såvitt nu är i fråga och 1987/88:Bo7
yrkande 6 godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om
ändringar av bestämmelserna om kommunal förmedlingsrätt i bostadslåneförfattningarna
,

3. beträffande upplåtelsetvång och generell förmedlingsrätt
att riksdagen avslår motion 1987/88: Bo8 yrkandena 1 och 2,

BoU 1987/88:4

4. beträffande vissa skärpningar av anvisningsrätten
att riksdagen avslår motion 1987/88:Bo8 yrkandena 3-5,

5. beträffande avgiftsfri bostadsförmedling

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Bo7 yrkande 10 och 1987/
88:Bo9 yrkande 3,

6. beträffande hyresgästinflytande över reparationer i egen lägenhet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1987/88:Bo7 yrkande 9 antar det i propositionen framlagda
och i bilaga 1 till detta betänkande fogade lagförslaget såvitt avser 12
kap. 15 § jordabalken.

Stockholm den 1 december 1987
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Maj-Lis Landberg (s),
Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Per Olof Håkansson (s), Knut Billing
(m), Lennart Nilsson (s), Margareta Palmqvist (s), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s), Birgitta Hambraeus (c),
Tore Claeson (vpk) och Margareta Gard (m).

Reservationer

1. Grunderna för anvisningsrättslagen (mom. 1)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet
behandlar” och på s. 7 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Vid en tolkning av detta grundlagsstadgande bör det skydd som stadgandet
skall ge åt egendomsrätten ges en framträdande roll. I den mån man kan
konstatera att ett ingrepp mot en enskild till någon del innefattar att rätten till
egendom förs över på annan, bör ingreppet vara att bedöma som expropriation
eller annat sådant förfogande. Ingreppet måste i sådant fall antingen
kompenseras eller också får man - om lagstiftaren inte är beredd att införa
särskilda ersättningsregler - avstå från ingreppet.

Anvisningsrätten enligt regeringens förslag innebär att husägarens rätt att
själv bestämma till vem han vill hyra ut en lägenhet eller upplåta bostadsrätt
överförs till en kommun. En viss del av rätten till egendomen förs därmed
över till ett annat subjekt. Aven om det i och för sig kan göras gällande att
kommunens förmögenhet inte ökar genom att kommunen i stället för
husägaren får bestämma vem som skall bo i lägenheten, kan man inte bortse
från de förmögenhetseffekter som kan uppstå i nästa led av anvisningsförfarandet.
Den som får t.ex. en bostadsrätt sig anvisad av kommunen i en
bristortskommun kan räkna med att kunna sälja denna med en betydande
vinst. Kommunen ingriper sålunda med anvisningsrätten - låt vara oavsikt -

BoU 1987/88:4

ligt - på ett sätt som gynnar andra enskilda. Detta talar ytterligare för att
anvisningsrätten måste betraktas som en form av expropriation.

Att anvisningsrätten kan medföra en ekonomisk skada i form av inkomstbortfall
för husägaren erkänns i propositionen (s. 41, 64). Det torde
därutöver vara uppenbart att ett beslut om anvisningsrätt kan medföra en
värdeminskning, t.ex. vid en jämförelse med ett likadant hus som inte berörs
av ett sådant beslut. Förslaget innehåller inga regler som kompenserar
husägare fullt ut för de förluster som han drabbas av genom att anvisningsrätt
beslutas. Det strider därför enligt utskottets uppfattning mot 2 kap. 18 §
regeringsformen och kan alltså inte antas av riksdagen.

Mot bakgrund av Sveriges åtaganden inom ramen för Europarådskonventionen
för de mänskliga rättigheterna och det mer långtgående egendomsskydd
som föreskrivs i konventionen, vore det också mycket oklokt att anta
en lagstiftning som - åtminstone tillsammans med redan gällande inskränkningar
i fastighetsägares rätt till sin egendom - riskerar att bli utdömd som
konventionsstridig. Detta gäller givetvis också de konventionsfrågor om
rätten till prövning av civila rättigheter vid en oavhängig och opartisk
domstol som aktualiseras av att hyresnämnder och bostadsdomstol med
intresseledamöter skall få pröva anvisningsrättsfrågor, utan att undantag
görs för de fall där intressejäv kan föreligga.

Helt frånsett frågorna om huruvida förslaget är konstitutionellt, förenligt
med Sveriges konventionsåtaganden eller med inhemska lagar av betydelse i
sammanhanget, finner utskottet att den nya lagen inte är ändamålsenlig. Den
präglas av en övertro på politikers och byråkraters förmåga att på ett rättvist
sätt häva en bristsituation, som de själva genom olika regleringar medverkat
till att skapa. Trots en myckenhet planering har bostadsbristen i de större
tätorterna inte förutsetts. Några nya bostäder skapas inte med en ny
bostadsanvisningslag. Däremot gör den det mer invecklat och tidskrävande
för medborgarna att hitta lämpliga bostäder inom beståndet. Lägenhetsbyten
och andrahandsuthyrningar försvåras. Effekten på bristorterna lär även
fortsättningsvis bli att den som väl lyckas komma över en bostad behåller
den, även om han skulle vara bättre betjänt av en annan. Den svarta eller grå
bostadsmarknaden kommer att växa för att släppa fram de omflyttningar som
medborgarna ändå vill göra, men som inte skulle godkännas av förmedlingarna.
Det finns bara en väg ut ur detta dilemma, nämligen att avstå från
tankarna på att låta bostadsförmedlingarna bestämma allt. Utskottet anser
alltså att propositionen bör avslås och att de motioner som föreslår detta samt
upphävande av bostadsanvisningslagen bör bifallas.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande grunderna för anvisningsrättslagen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Bo9 yrkandena 1 och 2 och
med anledning av motionerna 1987/88:Bo6 yrkandena 1 och 2 det
sistnämnda såvitt nu är i fråga och 1987/88 :Bo7 yrkandena 1-5,7 och 8
avslår regeringens lagförslag, utom såvitt avser 12 kap. 15 § jordabalken,
samt i fråga om upphävande av bostadsanvisningslagen (1980:94)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

BoU 1987/88:4

2. Grunderna för anvisningsrättslagen (mom. 1)

BoU 1987/88:4

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Karl-Göran Biörsmark (fp) och
Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Det kan” och
på s. 7 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Även om regeringens förslag sålunda inte kan bedömas stå i direkt konflikt
med regeringsformen lider det av andra allvarliga brister. Det får anses
åtminstone tveksamt om förslaget uppfyller Europarådskonventionen om de
mänskliga rättigheterna i vissa hänseenden. Propositionen innehåller ingen
analys av denna fråga. Vad som definitivt medför att förslaget bör avslås är
att det inte kan nå det syfte som det utger sig för att främja, nämligen en
rättvis fördelning av bostäderna och en allsidig befolkningssammansättning.

Enligt regeringens förslag skall lagstiftningen fortfarande bygga på tvång
och förbudstänkande. Förslagets utformning leder dessutom till merarbete
och ökad byråkrati i kommunerna. I stället borde lagstiftaren enligt
utskottets mening inrikta sig på att ta bort onödiga regleringar och skapa
öppenhet för samarbete mellan kommuner och husägare. Därmed skulle
både en ökad produktion av bostäder och en större rörlighet inom det
befintliga beståndet främjas. Det måste vara lätt att byta bostad, t.ex. när
familjens storlek ändras. Antalet dåligt utnyttjade lägenheter är alltför stort
och ökar bl.a. därför att kommuner inte satsar på billiga övernattningsbostäder.

Propositionen lider dessutom av andra brister. Det finns inga effektiva
spärrar mot att den föreslagna anvisningsrätten utnyttjas urskillningslöst i
vissa kommuner. Husägarna får inte tillräcklig kompensation för hyresbortfall
till följd av anvisningsförfarandet. En frivillig utfästelse från en husägare
skyddar inte mot att kommunen utverkar anvisningsrätt hos hyresnämnden.
Generella överenskommelser bör inte binda enskilda husägare med speciella
behov av lägenheter i sitt hus. Förutsättningarna för omprövning av beslut är
alltför snäva.

Utskottet tillstyrker alltså de motioner (m, fp, c) som förordar avslag på
regeringens förslag och upphävande av den nu gällande bostadsanvisningslagen.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande grunderna för anvisningsrättslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Bo6 yrkandena 1
och 2 såvitt nu är i fråga, 1987/88:Bo7 yrkandena 1-5, 7 och 8 och
1987/88:Bo9 yrkandena 1 och 2 avslår regeringens lagförslag, utom
såvitt avser 12 kap. 15 § jordabalken, samt i fråga om upphävande av
bostadsanvisningslagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Bostadslåneförfattningarna (mom. 2)

BoU 1987/88:4

Under förutsättning av bifall till reservation 1 eller 2

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c) och Margareta
Gard (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Avslagsyrkande
på” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

I enlighet med utskottets nyss angivna ståndpunkt att regeringens lagförslag
bör avslås av riksdagen, finner utskottet inte heller något behov av att
ändra bostadslåneförfattningarna. Utskottet tillstyrker därför motionerna
Bo6 (c) yrkande 2 såvitt nu är i fråga och Bo7 (fp) yrkande 6 och avstyrker
regeringens förslag.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande bostadslåneförfattningarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Bo6 yrkande 2 såvitt
nu är i fråga och 1987/88:Bo7 yrkande 6 avslår regeringens förslag
såvitt avser bostadslåneförfattningarna,

4. Upplåtelsetvång och generell förmedlingsrätt (mom. 3)

Tore Claeson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Vad
motionärerna” och slutar med ”och 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vänsterpartiet kommunisternas flera gånger
tidigare framförda krav på en obligatorisk bostadsförmedling. Endast genom
en sådan kan målet - en rättvis fördelning av bostäder - nås. Pengar och
godtycke skall inte tillåtas fälla utslaget i fråga om grundläggande bostadssociala
rättigheter. Ett nödvändigt inslag när det gäller att stärka förmedlingarnas
resurser är möjlighet för dem att komma åt lägenheter som utan
godtagbara skäl står tomma, t.ex. i avvaktan på ombyggnad, försäljning av
hus etc. Detta bör riksdagen med bifall till vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Bo8 yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande upplåtelsetvång och generell förmedlingsrätt

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Bo8 yrkandena 1 och 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Vissa skärpningar av anvisningsrätten (mom. 4,
motiveringen)

Oskar Lindkvist, Maj-Lis Landberg, Magnus Persson, Per Olof Håkansson,
Lennart Nilsson. Margareta Palmqvist och Rune Evensson (alla s) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet anser” och
slutar med ”yrkandena 3-5” bort ha följande lydelse:

Utskottet hänvisar i de av motionärerna berörda frågorna till propositioner
där motsvarande förslag, som i vissa delar framförts i remissvar,

behandlats och bemötts. Förslagen får anses som alltför långtgående.
Hyresgästorganisationernas föreslagna initiativrätt förutsätter, för att kunna
föranleda en meningsfull hyresnämndsprövning, att kommunen är beredd att
använda anvisningsrätten. Om så inte är fallet tjänar initiativrätten inte något
reellt syfte. Utskottet avstyrker därmed vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Bo8 yrkandena 3-5.

6. Vissa skärpningar av anvisningsrätten (mom. 4)

Tore Claeson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkandena 3-5” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner motionärernas förslag utgöra en angelägen vidareutveckling
av den anvisningsrätt som utskottet redan tillstyrkt. Det är av yttersta
vikt att anvisningsrätten inte urholkas genom obefogade invändningar från
hyresvärdars sida mot anvisade hyresgäster. Det bör därför kunna fordras att
hyresvärdarna kan styrka sina invändningar vid hyresnämnden. Att hyresgästorganisationerna
ges initiativrätt kan medföra att kommunerna uppfordras
till ställningstagande i viktiga bostadsförsörjningsfrågor och har alltså på
detta sätt ett självständigt värde. Bostadsförmedlingarna bör också - på det
sätt motionärerna föreslår - ges mer tid för anvisningsförfarandet. Utskottet
tillstyrker därför vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo8 yrkandena
3-5.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande vissa skärpningar av anvisningsrätten

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Bo8 yrkandena 3-5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Avgiftsfri bostadsförmedling (mom. 5)

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c) och Margareta
Gard (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Motsvarande
yrkanden” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att motionärerna anfört väl grundade skäl för ett
borttagande av förbudet mot att ta ut avgifter för bostadsförmedling. Ett led i
att stärka förmedlingarnas möjlighet att fungera är att ge dem bättre
finansiella resurser. Det bör vara varje kommuns sak att avgöra om och i så
fall hur stora avgifter som skall få tas ut. Något missbruk av avgiftsrätten
behöver inte befaras. Utskottet tillstyrker därför motionerna Bo7 (fp)
yrkande 10 och Bo9 (m) yrkande 3.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande avgiftsfri bostadsförmedling

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Bo7 yrkande 10 och
1987/88:Bo9 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

BoU 1987/88:4

8. Hyresgästinflytande över reparationer i egen lägenhet
(mom. 6)

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c) och Margareta
Gard (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”När frågan”
och slutar med ”avstyrker detsamma” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i och för sig till regeringens uppfattning att det
saknas skäl att behålla tidsbegränsningen av reglerna. Utskottet anser
dessutom - i enlighet med vad som föreslås i fp-motionen - att lagstiftaren
bör gå ett steg längre och göra hyresvärdens underhållsskyldighet dispositiv,
dvs. medge att lättnader i underhållsskyldigheten skall kunna avtalas direkt
mellan hyresgäst och hyresvärd utan medverkan av organisationerna på
området. Det skydd för hyresgästen som erbjuds genom den inte fullt ut
dispositiva regeln i 12 kap. 9 § jordabalken om att lägenheten, när den
tillträds, skall vara i fullt brukbart skick, bör vara tillräckligt för att garantera
en rimlig lägenhetsstandard. Vid det fortsatta nyttjandet av lägenheten bör
hyresgästen få bedöma vilken underhållsstandard han vill ha och vilken
hyresnedsättning han eventuellt kan få av hyresvärden genom att själv utföra
enklare underhåll. Utskottet tillstyrker alltså motion Bo8 (fp) yrkande 9.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande hyresgästinflytande över reparationer i egen lägenhet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Bo8 yrkande 9 och med
avslag på regeringens förslag antar det som bilaga 2 och som
reservanternas till detta betänkande fogade förslag till lag om ändring i
jordabalken såvitt avser 12 kap. 15 §.

BoU 1987/88:4

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om kommunal bostadsanvisningsrätt
Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Genom utfästelse av husägare eller genom beslut av hyresnämnd kan
en kommun erhålla rätt att anvisa bostadssökande till sådana bostadslägenheter
i kommunen som husägare upplåter med hyresrätt eller bostadsrätt
för annat ändamål än fritidsändamål. Anvisningsrätt får avse bostadslägenhet
i hus med minst fyra bostadslägenheter eller i enbostadshus som
är avsett att upplåtas varaktigt.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det, annan
som innehar huset. Om ett hus omfattas av beslut om tvångsförvaltning
enligt bostadsförvaltningslagen (1977: 792), skall vad som sägs om husägaren
i stället avse förvaltaren.

Utfästelse om anvisningsrätt

2 § En utfästelse om anvisningsrätt för kommunen skall vara skriftlig
och innehålla uppgifter om de bostadslägenheter som utfästelsen avser,
husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten och den tid
under vilken anvisningsrätten skall gälla. Utfästelsen får inte förenas med
villkor om skadestånd eller vite.

En utfästelse om anvisningsrätt gäller även för en ny husägare.

Beslut om anvisningsrätt

Hyresnämndens prövning m.m.

3 § Beslut om anvisningsrätt skall avse ett visst hus och skall meddelas i
den utsträckning det behövs för bostadsförsörjningen. Anvisningsrätt får
dock inte beslutas i den mån det är oskäligt med hänsyn till de särskilda
villkor som gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset, husägarens särskilda
behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Fråga om anvisningsrätt tas upp på ansökan av kommunen. En utfästelse
om anvisningsrätt hindrar inte att kommunen ansöker hos hyresnämnden
om sådan rätt.

Hyresnämnden får i beslut om anvisningsrätt sätta ut vite för överträdelse
av förbuden i 6 §.

4 § Ett beslut om anvisningsrätt skall innehålla en upplysning om förbuden
enligt 6 § och om husägarens skyldigheter i övrigt enligt denna lag.

Omprövning, ändring eller upphävande av beslut om anvisningsrätt

5 § Ett beslut om anvisningsrätt får omprövas efter fem år, räknat från
det beslutet vann laga kraft. Har beslutet tidigare omprövats, räknas tiden
från det senaste beslutet.

1 annat fall än som avses i första stycket, får hyresnämnden ändra eller
upphäva ett beslut om anvisningsrätt om

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

1. det är uppenbart att husägaren genom anvisningsrätten missgynnas i
förhållande till andra husägare,

2. anvisningsrätten orsakar husägaren stora olägenheter,

3. husägaren och kommunen är överens om att beslutet skall ändras
eller upphävas eller

4. någon annan särskild anledning finns till att beslutet skall ändras eller
upphävas.

En ansökan om omprövning, ändring eller upphävande av beslut om
anvisningsrätt får göras av kommunen eller av husägaren.

Verkan av beslut om anvisningsrätt

6 § En husägare får inte upplåta en lägenhet, som omfattas av ett beslut
om anvisningsrätt, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än en
bostadssökande, som kommunen anvisar, eller till kommunen.

Om en lägenhet som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt skall
upplåtas med hyresrätt, får husägaren inte vägra upplåtelse till den som
kommunen anvisar, om upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet för
husägaren. Han får inte heller medverka till att hyresrätten till en lägenhet
som omfattas av beslutet överlåts eller till att lägenheten upplåts i andra
hand utom när förhållandena är sådana att de i 12 kap. 34 §, 35 § första
stycket, 37 och 40 §§ jordabalken med avseende på hyresgästen angivna
förutsättningarna för tillstånd föreligger eller när kommunen har medgett
överlåtelsen eller upplåtelsen.

Förbudet enligt första stycket gäller inte sedan kommunen underrättat
husägaren om att kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande
eller få lägenheten upplåten till sig. Förbudet gäller inte heller om lägenheten
upplåts enligt bestämmelserna i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken.

Meddelande om upplåtelse

7 § När en lägenhet som omfattas av förbud enligt 6 § skall upplåtas med
hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt meddela kommunen
detta. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om
lägenhetens adress, storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen
och tillträdesdagen.

Upplåtelsen och villkoren för den m.m.

8 § Om kommunen inte anvisar någon bostadssökande eller om husägaren
inte godtar den bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan
träffa avtal med denne, är husägaren skyldig att upplåta lägenheten till
kommunen, om kommunen begär det.

Om annat inte avtalas, skall upplåtelse till kommunen anses ha skett vid
den tidpunkt då kommunens begäran enligt första stycket kommit husägaren
till handa och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 §. Om
upplåtelsen avser bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de
förutsättningar är uppfyllda som anges i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen
(1971:479).

9 § Om en lägenhet enligt 8 § andra stycket skall anses ha upplåtits till
kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på grund av
dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den dag som angetts i
meddelandet enligt 7 §, får hyresnämnden på ansökan av kommunen be -

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

sluta att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. När upplåtelsen
avser en hyreslägenhet, får hyresnämnden besluta att det även i övrigt
skall gälla andra villkor för upplåtelsen än de som har angetts i meddelandet.
Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader
från den dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 55 § första-tredje
styckena jordabalken. Om hyra för lägenheten har bestämts i förhandlingsöverenskommelse
enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), skall dock
den hyran gälla. Om hyresnämnden sänker hyran, skall den lägre hyran
gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Om hyresnämnden beslutar att upplåtelsen skall gälla från en senare
tidpunkt eller att hyran skall vara lägre än vad som har angetts i meddelandet
enligt 7 8, skall husägaren samtidigt åläggas att till kommunen betala
tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta.
Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975: 635) för tiden från dagen
då husägaren tog emot beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft
och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Ersättning för skada

10 § Kan husägaren, i fall då han får förfoga över lägenheten, på grund
av förfarandet enligt denna lag inte träffa avtal om upplåtelse för tiden från
och med den tillträdesdag som har angetts i meddelandet enligt 7 § och har
han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för att få lägenheten
upplåten, har han rätt till ersättning av kommunen för skada som han lider
genom dröjsmålet med upplåtelsen. Husägaren har dock inte rätt till ersättning,
om han inom en månad från den dag då kommunen tog emot meddelandet
enligt 7 § får besked om att han får förfoga över lägenheten eller, när
tillträdesdagen infaller inom denna tid, han får beskedet före tillträdesdagen.

Fråga om skyldighet att betala ersättning prövas av hyresnämnden. För
att kunna prövas skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en
månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Uppgifter för kontroll

11 § Om ett beslut om anvisningsrätt har meddelats, är husägaren skyldig
att på begäran av kommunen lämna sådana uppgifter om bostadslägenheterna
i huset som han har och som behövs för kontroll av att husägaren
följer beslutet. Om husägaren inte lämnar begärda uppgifter, får hyresnämnden
vid vite förelägga honom att göra det.

Verkan av beslut om anvisningsrätt i vissa fall

12 § Om ett beslut om anvisningsrätt har meddelats och äganderätten till
huset övergår till en ny ägare, gäller beslutet i stället mot denne. Om
löpande vite enligt 4 § lagen (1985: 206) om vitén har satts ut i beslutet och
om äganderätten har övergått genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot
den nye ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången, under
förutsättning att anteckning om vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt
13 8. Löpande vite som avser viss period får endast tas ut av den som
var ägare vid periodens början. Annat vite gäller inte mot ny ägare, men
hyresnämnden får sätta ut vite för denne.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

Övriga bestämmelser

13 § Ett beslut om anvisningsrätt skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Om
löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om vitén har satts ut i beslutet,
skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat
brev underrätta den som senast har sökt lagfart eiler inskrivning
av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne inte är beslutets adressat.

Om ett beslut som har antecknats enligt första stycket upphävs, skall
beslutet genast sändas till inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning.

14 § Fråga om utdömande av vite prövas av hyresnämnden på ansökan
av kommunen.

Har en husägare i strid mot 6 § andra stycket vägrat upplåtelse till en
bostadssökande som kommunen anvisat eller medverkat till en överlåtelse
av en hyresrätt eller till upplåtelse i andra hand av en lägenhet, får vite som
förelagts enligt 3 § tredje stycket inte utdömas, om husägaren med hänsyn
till egna undersökningar och övriga omständigheter haft fog för sin vägran
eller medverkan.

Vite som förelagts med stöd av denna lag får inte förvandlas till fängelse.

15 § Bestämmelser om förfarandet vid hyresnämnden finns i lagen
(1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

16 § Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos bostadsdomstolen
genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

17 § I mål enligt 9 § första stycket om villkoren för upplåtelsen och mål
enligt 14 § första stycket om utdömande av vite skall vardera parten svara
för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån inte annat följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, då bostadsanvisningslagen
(1980:94) skall upphöra att gälla. Beslut enligt bostadsanvisningslagen
varigenom ett visst område förklarats vara bostadsanvisningsområde gäller
dock till utgången av år 1990. Inom sådana områden gäller fortfarande
bostadsanvisningslagen.

2. Bostadssanvisningslagen skall alltjämt gälla i fråga om ärenden enligt
lagen som har anhängiggjorts vid hyresnämnden före utgången av år 1990.

3. Bestämmelserna i 2 § påverkar inte giltigheten av utfästelser om
bostadsanvisning som lämnats före lagens ikraftträdande.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987: 816) om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om 12 kap. jordabalken1 att i 1 § i paragrafens
lydelse enligt lagen (1987:816) om ändring i nämnda balk orden
”bostadsanvisningslagen (1980:94)” skall bytas ut mot "lagen (0000: 000)
om kommunal bostadsanvisningsrätt.”

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

' Balken omtryckt 1971:1209, 12 kap. omtryckt 1984: 694.

3 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 15, 16, 32 och 39 §§ jordabalken1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2 Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick
som anges i 9 § första stycket, om ej annat har avtalats eller följer av andra
stycket.

Om lägenheten helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden i
bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning
och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring
genom ålder och bruk. Detta gäller dock inte, om något annat har
avtalats och

1. hyresavtalet avser ett enfamiljshus, eller

2. hyresavtalet innehåller förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen
(1983:304) och de avvikande bestämmelserna har tagits in i en
förhandlingsöverenskommelse enligt nämnda lag.

Andra stycket 2 gäller endast till
utgången av år 1987.

Följer av ett hyresförhållande en rätt att använda utrymmen som är
avsedda att användas gemensamt av hyresgästerna, skall hyresvärden
hålla utrymmena i sådant skick som anges i 9 § första stycket, om inte
annat har avtalats.

16 § Bestämmelserna i 10-12 §§ gäller också, om

1. lägenheten skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig
för skadan,

2. hyresvärden brister i sin underhållsskyldighet enligt 15 § andra stycket,

3. hinder eller men på annat sätt uppstår i nyttjanderätten utan hyresgästens
vållande, eller

4. myndighet under hyrestiden meddelar beslut som avses i 10 § andra
stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit anledning till det, dock ej
förrän beslutet länder till efterrättelse.

Avser hyresavtalet en bostadslägenhet,
får hyresnämnden i fall som
avses i första stycket 1—3 eller om
hyresvärden inte fullgör sin underhållsskyldighet
enligt 15 § fjärde
stycket på ansökan av hyresgästen
ålägga hyresvärden att avhjälpa
bristen (åtgärdsföreläggande). 1 föreläggandet,
som får förenas med
vite, skall bestämmas viss tid inom
vilken den eller de åtgärder som avses
med föreläggandet skall ha vidtagits.
Föreligger särskilda skäl, får
tiden förlängas, om ansökan om det
görs före utgången av den löpande
tidsfristen.

Avser hyresavtalet en bostadslägenhet,
får hyresnämnden i fall som
avses i första stycket 1-3 eller om
hyresvärden inte fullgör sin underhållsskyldighet
enligt 15 § tredje
stycket på ansökan av hyresgästen
ålägga hyresvärden att avhjälpa
bristen (åtgärdsföreläggande). I föreläggandet,
som får förenas med
vite, skall bestämmas viss tid inom
vilken den eller de åtgärder som avses
med föreläggandet skall ha vidtagits.
Föreligger särskilda skäl, får
tiden förlängas, om ansökan om det
görs före utgången av den löpande
tidsfristen.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

' Balken omtryckt 1971: 1209, 12 kap. omtryckt 1984:694.

2 Senaste lydelse 1986: 1240.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om
inskränkning i rätten att enligt första stycket erhålla nedsättning av hyran
för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyresvärden låter
utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra
sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat
arbete som särskilt anges i avtalet.

Ansökan om åtgärdsföreläggande kan riktas mot den för vilken lagfart
senast är beviljad eller sökt, även om denne har överlåtit fastigheten innan
ansökan görs.

Överlåts fastigheten sedan ansökan har gjorts eller föreligger fall som
avses i fjärde stycket, gäller rättegångsbalkens bestämmelser om verkan
av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång.

Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsboken, kan
ansökan om åtgärdsföreläggande riktas mot den som innehar fastigheten
med äganderättsanspråk.

32 §

Hyresgästen får inte överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke,
om ej annat följer av 34-37 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej
besked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen
säga upp hyresavtalet.

Om förbud i vissa fall för hy- Om förbud i vissa fall för hyresvärden
att medverka till överlå- resvärden att medverka till överlåtelse
av hyresrätten till en bostads- telse av hyresrätten till en bostadslägenhet
finns bestämmelser i 6 § lägenhet finns bestämmelser i 6 §

bosladsanvisningslagen (1980:94). lagen (0000:000) om kommunal

bostadsanvisningsrätt.

39 §

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta
lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i andra stycket eller i 40 §.

Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen upplåta
lägenheten i dess helhet i andra hand. Hyresvärden skall genast underrättas
om upplåtelsen.

Om förbud i vissa fall för hy- Om förbud i vissa fall för hyresvärden
att medverka till att en resvärden att medverka till att en

bostadslägenhet upplåts i andra bostadslägenhet upplåts i andra

hand finns bestämmelser i 6 § bo- hand finns bestämmelser i 6 § lagen

stadsanvisningslagen (1980:94). (0000:000) om kommunal bostads anvisningsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

4 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att i 1, 2 och 6 §§ bostadsrättslagen1 (1971:479)
orden ”bostadsanvisningslagen (1980:94)” skall bytas ut mot ”lagen
(0000:000) om kommunal bostadsanvisningsrätt”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 2 § andra stycket och 6 § i
deras äldre lydelse gäller alltjämt i fråga om upplåtelser som har skett
enligt bostadsanvisningslagen.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1982:353.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 4, 22, 23 och 32 §§ lagen (1973: 188) om arrendenämnder
och hyresnämnder1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist,

2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket,
skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap.
34-37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning
av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap. 54 §,
uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12
kap. 64 §, allt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§ hyresförhandlingslagen
(1978: 304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket eller medlemskap enligt
52 §, allt bostadsrättslagen (1971:479),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12
kap. 1 § femte stycket, 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i
60 § första stycket 1 bostadsrättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostadsförvaltningslagen
(1977: 792),

7. pröva frågor enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.,

8. pröva frågor enligt bostadsan- 8. pröva frågor enligt lagen
visningslagen (1980:94), (0000:000) om kommunal bostads anvisningsriilt,

9. pröva frågor enligt lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är
belägen. Ärende som avses i 10, 17 eller 18 § lagen om förvärv av hyresfastighet
m. m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse
har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

22 §2

Beslut av nämnd äger, sedan tid Beslut av nämnd äger, sedan tid
för klander eller besvär utgått när för klander eller besvär utgått när

talan får föras mot beslutet, rätts- talan får föras mot beslutet, rättskraft,
såvitt därigenom avgjorts frå- kraft, såvitt därigenom avgjorts fråga
som avses i I § första stycket 2 ga som avses i 1 § första stycket 2

eller 5 eller 4 § första stycket 2, 2 a, eller 5 eller 4 § första stycket 2, 2 a.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1985:660.

2Senaste lydelse 1986: 1165.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagts
nu gäller dock ej beslut, varigenom
ansökan om åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra stycket
eller tillstånd enligt 12 kap. 34-37
eller 40 § jordabalken eller 30 §
andra stycket bostadsrättslagen
(1971:479) eller ansökan om uppskov
enligt 12 kap. 59 § jordabalken
eller ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande
om rätt till förhandlingsordning
enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.

Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning
av beslut skall inte tillämpas hos nämnderna.

23 §3

Om fullföljd av talan mot hyresnämndens
beslut i ärende enligt 12
kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen
(1978:304) eller i
ärende angående bostadsrätt, bostadssanering
eller särskild förvaltning
eller i ärende enligt lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m., enligt bostadsanvisningslagen
(1980:94) eller lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt
finns bestämmelser i 12 kap.
70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen,
76 § bostadsrättslagen
(1971:479), 21 § bostadssaneringslagen
(1973:531), 34 § bostadsförvaltningslagen
(1977:792),
25 § lagen om förvärv av hyresfastighet
m.m., 14 § bostadsanvisningslagen
samt 15 § lagen om rätt
till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt.

Om fullföljd av talan mot hyresnämndens
beslut i ärende enligt 12
kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen
(1978:304) eller i
ärende angående bostadsrätt, bostadssanering
eller särskild förvaltning
eller i ärende enligt lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m., enligt lagen
(0000:000) om kommunal bostadsanvisningsrätt
eller lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt
finns bestämmelser i 12 kap.
70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen,
76 § bostadsrättslagen
(1971: 479), 21 § bostadssaneringslagen
(1973:531), 34 § bostadsförvaltningslagen
(1977:792),
25 § lagen om förvärv av hyresfastighet
m.m., 16 § lagen (0000:000)
om kommunal bostadsanvisningsrätt
samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till
bostadsrätt.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

5 Senaste lydelse 1986: 1165.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte överklagas.

Hyresnämndens beslut får överklagas genom besvär hos bostadsdomstolen,
om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14- 16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e §,
eller avvisat besvär,

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e §,
dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän
rättshjälp.

En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in till hyresnämnden
inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

1 fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshandling
som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2
och 4 §§ rättegångsbalken.

32 §

Föres ej talan mot nämnds beslut Föres ej talan mot nämnds beslut

enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap.

24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller

27 § hyresförhandlingslagen (1978: 27 § hyresförhandlingslagen (1978:

304), 13 a § denna lag eller 13 eller 304), 13 a § denna lag eller 13 eller

15 § eller 25 § första stycket bo- 15 § eller 25 § första stycket bo stadsförvaltningslagen

(1977:792) stadsförvaltningslagen (1977:792)

eller9 eller 10 § bostadsanvisnings- eller 9 eller 10 § lagen (0000:000)

lagen (1980:94), får beslutet verk- om kommunal bostadsanvisnings ställas

såsom lagakraftägande dom. rätt, får beslutet verkställas såsom

lagakraftägande dom.

Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket bostadsförvaltningslagen
förordnat att beslut enligt 13 eller 15 § eller 25 § första stycket
nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även sådant beslut, om
bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkställas såsom lagakraftägande
dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol
skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse
28 §'

Nuvarande lydelse

Beslut av bostadsdomstolen äger
rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 4 § första
stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9
lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder. Vad som
sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom
ansökan om åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra
stycket eller tillstånd enligt 12 kap.
34, 36 eller 37 § jordabalken eller
ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973: 531) eller yrkande
om rätt till förhandlingsordning enligt
9 § hyresförhandlingslagen
(1978: 304) lämnats utan bifall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

BoU 1987/88:4

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1984:681.

Reservanters
Förslag till
Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 15 § jordabalken1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Regeringens förslag

12 kap.

15 §2

Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som
anges i 9 § första stycket, om ej annat har avtalats eller följer av andra
stycket.

1. hyresavtalet avser ett familjehus, eller

2. hyresavtalet innehåller förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen
(1983:304) och de avvikande bestämmelserna har tagits in i en förhandlingsöverenskommelse
enligt nämnda lag.

Andra stycket 2 gäller endast till
utgången av år 1987.

Följer av ett hyresförhållande en rätt att använda utrymmen som är
avsedda att användas gemensamt av hyresgästerna, skall hyresvärden hålla
utrymmena i sådant skick som anges i 9 § första stycket, om inte annat har
avtalats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

BoU 1987/88:4

Bilaga 2

’) Balken omtryckt 1971:1209, 12 kap. omtryckt 1984:694.

2) Senaste lydelse 1986:1240.

Reservanternas förslag

Under hyrestiden (= nuvarande
lydelse) andra stycket.

Om lägenheten helt eller delvis är
uthyrd till bostad, skall hyresvärden
i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum
ombesörja tapetsering, målning
och andra sedvanliga reparationer
med anledning av lägenhetens
försämring genom ålder och bruk.
Detta gäller dock inte, om något
annat har avtalats efter tillträdesdagen.

Följer av (= nuvarande lydelse)
har avslutats.