Bostadsutskottets betänkande

om bostadslån till byggande av ålderdomshem

BoU

1987/88:12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner väckta under allmänna motionstiden
1988.

Utskottet föreslår med anledning av motioner (m), (fp) och (c) att
bostadslån till nybyggnad av ålderdomshem fr.o.m. den 1 juli 1988 skall utgå
enligt de regler som gäller för ombyggnad, dvs. lägenheten skall ha en
minimistandard som innebär att den består av minst ett rum och kokskåp och
har toalett och dusch. De nybyggda ålderdomshemmen skall planeras så att
de kan användas av rullstolsbundna eller på annat sätt handikappade
personer. Lägenheternas standard bör kompletteras med gemensamma
utrymmen för matlagning, måltider och umgänge. Det är enligt utskottets
förslag också möjligt för kommunerna att bygga ålderdomshem med högre
standard där bostadslån kan utgå. Vad utskottet anfört om bostadslån för
nybyggnad av ålderdomshem samt om information om bostadslånereglerna
för ålderdomshem föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

I en reservation (vpk) föreslås, som förutsättning för bostadslån, att
lägenheterna har en något högre standard än vad som gäller i ombyggnadsfallen.

Motionerna m.m.

I detta betänkande behandlas de under allmänna motionstiden 1988 väckta
motionerna

1987/88:Bo205 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag som syftar till att samma låneregler skall gälla vid nybyggnad av
ålderdomshem som vid nybyggnad av servicehus.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So210.

1987/88:Bo224 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lån till
nybyggande av ålderdomshem.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So234.

1987/88:Bo236 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för
bostadslån till gruppboende.

1 Riksdagen 1987188. 19 sami. Nr 12

1987/88:Bo258 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpning och information om lånebestämmelserna för ombyggnad
av ålderdomshem,

7. att riksdagen beslutar att statliga bostadslån skall kunna utgå till
nybyggnad av ålderdomshem på samma sätt som gäller för servicehus.

1987/88:Bo507 av Margit Sandéhn och Gunnar Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en kartläggning av de äldres bostadssituation.

Bostadsstyrelsen och socialstyrelsen har inför utskottet vid en föredragning
lämnat uppgifter i ärendet.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna har
inkommit med en skrivelse om utformningen av gruppbostäder.

Bakgrund

Definitioner

I äldreberedningens betänkande Äldreomsorg i utveckling (SOU 1987:21)
behandlas frågan om äldre människors levnadsförhållanden och om service
och vård till äldre. Bl.a. behandlas i betänkandet de äldres boendeförhållanden
och definieras vissa begrepp som kan vara av värde för att öka förståelsen
för de fortsatta resonemangen. Vissa centrala begrepp definieras av beredningen
på följande sätt.

Ålderdomshem

En kollektiv boendeform för äldre i rum eller ofullständiga lägenheter där
helinackorderingssystem i regel tillämpas, även kallat servicehus med
helinackordering.

Servicebostad

Fullvärdig bostad som anpassats till personer med funktionshinder där
omfattande service och vård kan ges dygnet runt.

Servicehus

Bostadshus med servicelägenheter och gemensam service.

Gruppboende

Servicebostäder för en liten grupp människor, som delar vissa gemensamma
utrymmen.

Institution

Sammanfattande benämning på ålderdomshem, sjukhem och sjukhus.

BoU 1987/88:12

Social hemhjälp

BoU 1987/88:12

Hjälp i hemmet med hushållsarbete, inköp, omvårdnad m.m. som utförs av
primärkommunal personal.

Social hemtjänst

Verksamheter som bedrivs av primärkommunen och som syftar till att
underlätta för människor med funktionsnedsättning att bo i eget boende.
Social hemhjälp, fotvård, snöröjning, trygghetslarm är delar i den sociala
hemtjänsten.

Den statliga bostadslångivningen för finansiering av olika
boendeformer för äldre m.m.

Bostäder för äldre finansieras på samma sätt som bostäder i allmänhet.

Sålunda ges bostadslån med räntebidrag bl.a. till nybyggnad och
ombyggnad av själva bostäderna, komplettering och ombyggnad av bostadskomplement
inkl. närlokaler. För att sådana lån skall kunna beviljas skall det
bl.a. vara fråga om fullvärdiga bostäder och ett självständigt boende. Vissa
minimikrav ställs därför på bostadens utrymmes- och utrustningsstandard.
Enligt nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692) och motsvarande
bestämmelser i ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693)
avses med fullvärdiga bostäder bostäder med alla primära bostadsfunktioner
tillgodosedda i lägenheterna och med tillgång till anordning för
tvätt och till förrådsutrymme. Lägenheterna skall bestå av minst ett rum och
kök eller ett och ett halvt rum och kokvrå. Bostäder som i första hand är
avsedda bl.a. för äldre skall dessutom vara så väl integrerade i bebyggelsen
att de boende i princip får tillgång till normal boendeservice och möjligheter
till delaktighet och gemenskap med andra. Mindre avsteg från de nu
refererade kraven får göras i vissa fall. I fråga om bostäder som upplåts med
hyresrätt skall det självständiga boendet garanteras genom hyresavtal
av normalt slag.

Beträffande kollektiva boendeformer som alternativ till institutionsvård
gäller bl.a. att antalet lägenheter som delar gemensamma utrymmen inte får
överstiga sex lägenheter.

Riksdagen beslöt år 1987 (BoU 1986/87:15) att bostadslån för ombyggnad
av ålderdomshem skulle kunna lämnas även om vissa avsteg görs från de ovan
refererade kraven avseende de primära bostadsfunktionerna och från den
utrymmes- och utrustningsstandard som anges i ombyggnadslåneförordningen.

Avstegen innebär att bostadslån lämnas om lägenheterna i färdigt skick
består av minst ett rum och kokskåp och utrymme med toalett och dusch samt
har sådan storlek att de kan användas av en rullstolsbunden person. Om det
inte finns byggnadstekniska hinder, skall lägenheterna även ha entréutrymme.

Avsteg enligt vad nu angivits får göras om den lägre standarden i
lägenheterna kompenseras av gemensamma utrymmen och av utrustning
som finns där. Bedömningen av hur många lägenheter som bör dela på

1 * Riksdagen 1987/88. 19 sami Nr 12

gemensamma utrymmen skall avgöras utifrån vad som är lämpligt i varje
enskilt ombyggnadsprojekt.

De nu angivna reglerna om avsteg från förutsättningarna för bostadslån vid
ombyggnad finns i en särskild förordning (SFS 1987:528). Avsteg från
förutsättningarna för bostadslån vid ombyggnad får göras om sökanden
redovisar omfattningen av dessa och de planlösnings- eller byggnadstekniska
skäl som finns för avstegen. Vidare skall redovisas de gemensamma
utrymmen eller den utrustning som skall kompensera avstegen.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

I två yttranden (1984/85:4 y och 1986/87:5 y) till bostadsutskottet har
socialutskottet behandlat frågan om de äldres boende. Bl.a. har i yttrandena
behandlats mål och synsätt inom bostadspolitiken samt villkoren för statliga
bostadslån. Vad ett enigt socialutskott anfört i båda yttrandena sammanfattas
på följande sätt. I sitt yttrande SoU 1984/85:4 y anförde socialutskottet
följande (s. 5).

Denna utveckling - att pensionärerna blir äldre och att allt fler bor kvar
längre i egen bostad - innebär att normalt serviceboende med i stort sett
samma vårdnivå som ett eget boende inte alltid framstår som ett fullgott
alternativ förden som till sist måste flytta från sin ursprungliga bostad. För att
i dessa fall inte långtidssjukvården skall utgöra enda kvarvarande alternativ
behövs tillgång till en boendeform inom äldreomsorgen där helinackordering
och tillsyn kan ges på ungefär samma sätt som på ålderdomshemmen. Enligt
utskottets mening bör det således även i fortsättningen finnas en boendeform
som ligger mellan å ena sidan eget boende/servicehusboende och å andra
sidan vård inom långtidssjukvården. Detta boende kräver dock en god
boendestandard som tillgodoser de äldres anspråk på frihet och integritet.
Var och en bör sålunda ha ett eget rum med större utrymme än vad som
förekommer i många ålderdomshem och med möjlighet att själva bestämma
om möblering o.d. Toalett och dusch måste finnas till varje rum. Kokmöjlighet
bör också finnas. Boendet bör grundas på personligt hyreskontrakt. Till
boendet skall knytas tillsyn och möjlighet till hjälp dygnet runt.

Reglerna för bostadslån bör utformas så att de stimulerar till önskvärd
utveckling och omstrukturering inom äldreomsorgen. Enligt socialutskottets
mening bör därför reglerna i bostadsfinansieringen anpassas så att bostadslån
kan utgå för att inrätta ett sådant boende som utskottet nu har angett, oavsett
om det är fråga om nybyggnad eller om- och tillbyggnad av ett befintligt
ålderdomshem.

Utskottet vill framhålla att det anförda inte innebär att utskottet förordar
att ålderdomshemmen bevaras i befintligt skick. Vad utskottet förordar är ett
avsevärt bättre boende än ålderdomshemmen vanligen erbjuder, men med
ett bibehållande av den omsorgsnivå ålderdomshemmen traditionellt håller.
Det är fråga om ett självständigt boende, men med mera service och
personlig omvårdnad för de boende och med fler kollektiva funktioner i
anslutning till bostaden. Vad gäller bostadslån bör därför samma förutsättningar
gälla som för andra former av serviceboende.

I socialutskottets yttrande SoU 1986/87:5 y anförs följande (s. 5-6).

Då en gammal människa lämnar sin invanda miljö är det viktigt att respekten
för hennes integritet upprätthålls. Det nya boendet måste även i kollektivet
vara självständigt och den gamla få eget hyreskontrakt på sin bostad. Det

BoU 1987/88:12

boende socialutskottet förordade i sitt yttrande SoU 1984/85:4 y innebar som
nämnts att varje boende skulle disponera ett rum med större utrymme än vad
som för närvarande förekommer i många ålderdomshem och med möjlighet
att själv bestämma möblering o.d. samt egen toalett och dusch. De boende
borde dessutom ha kokmöjlighet. Det senare behöver enligt utskottets
uppfattning inte innebära eget kök eller kokvrå, eftersom många gamla inte
kan utnyttja detta. Minst kokskåp skall dock finnas. I anslutning till bostaden
bör i dessa fall finnas goda gemensamma utrymmen.

I betänkandet SoU 1986/87:18 om anslag till omsorg om äldre och handikappade
behandlar socialutskottet statsbidraget till social hemhjälp. Beträffande
frågan om statsbidrag till ålderdomshem underströk socialutskottet att i
den mån ålderdomshemmen byggs om till bostäder med fullgod standard,
enligt vad utskottet anfört i sitt ovannämnda yttrande (SoU 1986/87:5 y) och
lägenheterna hyrs ut med personligt kontrakt, boendet kommer att motsvara
de krav som ställs i förordningen om statsbidrag till social hemhjälp.
Statsbidrag kan då följaktligen utgå i enlighet med vad som gäller för
personer som har egen bostad. Vad utskottet anfört om statsbidrag för
personalen på ålderdomshem gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna.

Ieninterpellationsdebatti riksdagen den 16 februari 1988
diskuterades bevarandet av ålderdomshemmen. Statsrådet Lindqvist anförde
i interpellationssvaret att ålderdomshemmen fyller en viktig funktion i
dagens äldreomsorg och att de kommer att behövas även i framtiden. Han
ansåg det angeläget att de kvaliteter i form av trygghet och gemenskap som
ålderdomshemmen kan erbjuda inte går förlorade. Ombyggnad av dessa
måste genomföras varsamt och i nära samråd med de boende. Boendestandarden
bör förbättras och minimistandarden bör stegvis höjas till den som
riksdagen beslöt våren 1987 (se ovan). De boende bör ha besittningsskydd på
bostaden.

En kartläggning som bostadsstyrelsen och socialstyrelsen nyligen presenterat
visar att ålderdomshemmen är den vanligaste boendeformen för äldre
som inte bor i egna bostäder. Mellan åren 1980 och 1987 minskade antalet
platser i ålderdomshem med 11 300, från 58 100 till 46 800. Närmare hälften
av de platser som inte längre redovisas som ålderdomshemsplatser har byggts
om till servicebostäder. Undersamma tid ökade antalet sådana bostäder med
19 700 till 39 600. Detta innebär en avsevärd nettoökning av bostäder för
personer som inte längre kan eller vill bo kvar i sin egen bostad.

Många ålderdomshem anges ha otillfredsställande boendestandard. Därför
fortsätter kommunerna ombyggnaden av ålderdomshemmen. Kommunerna
planerar att minska antalet platser på ålderdomshem med 6 700 under
åren 1988 och 1989. Av dessa kommer över 70 % helt eller delvis att byggas
om till servicebostäder. Kommunernas planer visar även på en mycket
kraftig ökning av antalet gruppbostäder.

Sammanfattningsvis innebär detta enligt statsrådet att det inte pågår någon
minskning, utan en ökning, av antalet platser i särskilda boendeformer för
äldre. Dessutom sker en utveckling mot bättre boendestandard genom att
anläggningar med bristfällig standard byggs om eller ersätts med bostäder av
bättre kvalitet. Förutsatt att detta sker med varsamhet och i samråd med de

BoU 1987/88:12

berörda äldre är det en positiv utveckling.

För att äldre människor skall få möjligheter att välja vilken form av service
och vård de vill ha behövs alternativ inom äldreomsorgen. Det behövs
gruppbostäder, servicebostäder av olika slag och ålderdomshem. På sikt bör
samtliga dessa boendeformer kunna erbjuda en rimlig boendestandard och
tillgång till omfattande service och vård dygnet runt, så att den gamla
människan kan känna sig trygg och säker utan att ge avkall på sin integritet.

Regeringen har för avsikt att under innevarande riksmöte lägga fram en
äldrepolitisk proposition. I den kommer regeringen att redovisa sin bedömning
av den nuvarande utvecklingen och lämna förslag till åtgärder för att
främja en fortsatt positiv utveckling inom äldreomsorgen. I det sammanhanget
kommer regeringen också att redovisa sin inställning vad gäller
statsbidragens utformning.

Utskottet

Inledning

Utformningen av omsorgen om de äldre faller primärt inom socialutskottets
beredningsområde. Vad bostadsutskottet närmast har att behandla är frågan
om hur de äldres boende skall utformas så att omsorgen om äldre människor
anpassas till deras individuella behov och så att äldre människor får
möjligheter att så långt möjligt leva och bo självständigt med stöd och hjälp
när det behövs. Olika boendeformer bör finnas så att de äldres boende
kommer att präglas av mångfald och variation. Det finns sålunda motiv för
uppfattningen att samhället på olika sätt bör medverka till ett boende som ger
reella valmöjligheter. Som framgår av redovisningen ovan erbjuds också
äldre människor olika former av boende såsom t.ex. boende i ålderdomshem,
i servicebostad och gruppboende. Graden av omsorg och vård är i
princip oberoende av boendeform. Sålunda kan ett boende på ålderdomshem
kombineras med olika grad av vård liksom t.ex. ett boende i
servicebostad. Det är viktigt att klargöra detta förhållande. I det fortsatta
resonemanget har bostadsutskottet att ta ställning till frågan om utformningen
av de äldres boende.

Bostadslån till byggande av ålderdomshem

Sorn också framgått av vad ovan redovisats utgår bostadslån för att bygga
fullvärdiga bostäder som medger ett självständigt boende garanterat genom
hyresavtal av normalt slag. Enligt bostadslåneförfattningarna består en
fullvärdig bostad av minst ett rum och kök eller ett och ett halvt rum och
kokvrå. Bostäder avsedda för äldre skall dessutom vara så väl integrerade i
bebyggelsen att de boende har tillgång till normal boendeservice. Mindre
avsteg från de nu angivna kraven får göras i vissa fall. Det bör nämnas att om
bostadslån utgår utgår även statsbidrag till social hemhjälp samt möjlighet att
erhålla kommunalt bostadstillägg.

Riksdagen beslöt år 1987 (BoU 1986/87:15) att bostadslån för ombyggnad
av ålderdomshem skulle kunna utgå även om vissa avsteg från den nu angivna

BoU 1987/88:12

utrymmes- och utrustningsstandarden gjordes. Sålunda lämnas bostadslån
om lägenheterna i färdigt skick består av minst ett rum och kokskåp och har
toalett och dusch. Lägenheterna skall ha sådan storlek att de kan användas av
en rullstolsbunden person. Lägenheterna skall även ha entréutrymmen om
det inte finns byggnadstekniska hinder.

I tre motioner behandlas frågan om bostadslån till nybyggnad av ålderdomshem
. Det gäller moderata samlingspartiets partimotion Bo205 (motiveringen
i motion So210), folkpartiets partimotion Bo224 (motivering i motion
So234) och motion Bo258 (c) yrkande 7.

Vad bostadsutskottet nu har att behandla är alltså frågan om bostadslån
skall utgå även för nybyggnad av ålderdomshem. Det bör redan nu erinras
om att utskottet förra året anslutit sig till meningen att ålderdomshemmen
behövs som boendeform men att detta inte innebar att gamla ålderdomshem
med låg standard skall bevaras oförändrade. Utskottet ansåg att ett boende i
den boendeform som ålderdomshemmen representerar skall vara självständigt
och garanteras genom hyreskontrakt. Utskottet vidhåller sitt ställningstagande
om ålderdomshemmen som boendeform. Uppfattningen att de äldre
har samma rätt som andra att bo i ändamålsenligt utrustade bostäder av god
kvalitet och med rimlig utrymmesstandard torde vara obestridd. Det finns
anledning att stryka under vikten av att den variation och förnyelse av våra
bostäder som vägleder bostadspolitiken som sådan också får prägla det
synsätt som bör finnas när det gäller att ta ställning till utformning av
bostäder för äldre.

Vad nu anförts innebär att även den s.k. helinackorderingsmodellen vad
gäller service och omsorg kan användas även i fortsättningen. Denna fråga
faller primärt inom socialutskottets beredningsområde.

Inledningsvis har beskrivits de regler som gäller för att bostadslån skall
utgå både för ombyggnad av ålderdomshem och för byggande av servicebostäder.
Servicebostäder betecknas i bostadslånesammanhang som fullvärdiga
bostäder.

Utskottet anser att det, bl.a. mot bakgrund av de behov av olika
boendeformer för äldre som finns och idéerna om variation m.m. i boendet,
goda skäl föreligger för riksdagen att uttala sig för att bostadslån skall kunna
beviljas också vid nybyggnad av ålderdomshem. Den utrymmes- och
utrustningsstandard som numera gäller beträffande ombyggnad av ålderdomshem
för att bostadslån skall utgå bör i princip vara den minimistandard
som skall gälla även i nybyggnadsfallen. Även de regler om avsteg som gäller
i ombyggnadsfallen bör gälla i nybyggnadsfallen om en lägre standard
kompenseras av gemensamma utrymmen och den utrustning som finns där.
Det finns dock inte skäl att medge att entréutrymmen inte skall finnas när det
är fråga om nybyggnad. I dessa fall kan ju inte byggnadstekniska hinder
åberopas. Lägenheternas standard bör kompletteras med gemensamma
utrymmen för matlagning, måltider och umgänge. Även de gemensamma
utrymmena skall berättiga till räntebidrag såväl i ombyggnads- som i
nybyggnadsfallen, liksom de utrymmen som krävs för den personal som är
knuten till ålderdomshemmet. Naturligtvis skall även de nybyggda ålderdomshemmen
planeras så att de kan användas av rullstolsbundna eller på
annat sätt handikappade personer. Utskottet vill tillägga att planeringen av

BoU 1987/88:12

bostäderna bör göras så att arbetsmiljön för vårdpersonalen på ålderdomshemmen
blir godtagbar. Detta innebär bl.a. att sovplatsen bör utformas så
att det blir möjligt för två personer att på ett riktigt sätt assistera den boende
så att bl.a. svåra lyft undviks. Även vid planeringen av hygienutrymmena bör
arbetsmiljömässiga synpunkter naturligtvis beaktas.

Efter att ha lagt fast den minimistandard som bör föreligga för att
bostadslån skall utgå vill utskottet anföra följande. Utskottet har vid
åtskilliga tillfällen tidigare erinrat om att fördelningen inom bostadspolitiken
är sådan att riksdag och regering närmast har ansvaret för de bostadspolitiska
riktlinjerna samt att medel för bostadsbyggandet ställs till förfogande, medan
kommunerna har att ombesörja den närmare utformningen av bostadsbyggandet.
Sett mot denna bakgrund är det alltså på den lokala nivån och i
enlighet med kommunala beslut som bostadsförsörjningen konkretiseras och
bostadsplaneringen förverkligas. Det är sålunda möjligt för kommunerna att
bygga nya ålderdomshem med en högre standard där bostadslån kan utgå.
Det kan t.ex. innebära att ålderdomshemmen innehåller lägenheter av olika
storlekar. Speciellt motiverat är detta om hushållet består av två boende.

Liksom i ombyggnadsfallen bör frågan om hur många bostäder som skall
bilda en grupp och därmed dela på de gemensamma utrymmena enligt
utskottets mening grundas på hittills vunna erfarenheter, åtminstone tills
pågående överväganden ger skäl till annat ställningstagande. Denna fråga
behandlar utskottet ytterligare nedan. Inte heller bör riksdagen uttala sig för
hur många grupper som högst bör få samlokaliseras i varje ålderdomshem.
Det viktiga är enligt utskottets mening att grupperna utformas så att
självständigt boende uppnås och institutionsprägeln undviks. Ålderdomshemmen
bör lokaliseras i nära kontakt med övrig samhällsservice.

De nu föreslagna reglerna bör tillsammans med reglerna om ombyggnad
av ålderdomshem regleras i en särskild författning som endast upptar vad
som skall gälla för dessa ny- och ombyggnader.

Reglerna om bostadslån för nybyggnad av ålderdomshem skall tillämpas i
ärenden i vilka preliminära lånebeslut meddelas efter den 30 juni 1988.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna anfört om förutsättningar
för bostadslån till nybyggnad av ålderdomshem m.m. bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Information om långivning till byggande av ålderdomshem

I motion Bo258 (c) yrkande 6 föreslås riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad som anförts om tillämpning och information om
lånebestämmelserna för ombyggnad av ålderdomshem. Motionärerna anför
att lånereglerna för ombyggnad av ålderdomshem tycks vara dåligt kända.
Det är viktigt att informationen om de nya bestämmelserna snabbt kommer
ut till alla som berörs.

Utskottet delar motionärernas uppfattning därvidlag. Utöver de regler
som meddelats i förordningen (1987:528) om vissa avsteg från förutsättningarna
för bostadslån vid ombyggnad av ålderdomshem och bostadsstyrelsens
föreskrifter i frågan finns anledning förorda att ytterligare åtgärder vidtas
skyndsamt för att informera inte bara om förra årets riksdagsbeslut utan - vid

BoU 1987/88:12

ett riksdagens bifall till utskottets förslag om bostadslån för nybyggnad - även
om dessa regler. Vad utskottet nu med anledning av motion Bo258 (c)
yrkande 6 föreslagit om information om reglerna för bostadslån till ålderdomshem
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Bostadslån till gruppboende och kartläggning av de äldres
boende

Bostadslån kan utgå till kollektiva boendeformer som alternativ till institutionsvård.
Vissa avsteg från gällande krav på utrymmes- och utrustningsstandard
får göras i fråga om den enskilda lägenheten under förutsättning att
dessa avsteg kompenseras av intilliggande gemensamma utrymmen och
utrustning. Antalet lägenheter som delar på sådana utrymmen får inte
överstiga sex lägenheter. Beträffande kollektiva boendeformer för studerande
och ungdomar gäller att antalet lägenheter som delar på gemensamma
utrymmen inte får överstiga åtta till tio. Vad nu redovisats om gruppstorlekar
som förutsättning för bostadslån finns intaget i bostadsstyrelsens föreskrifter
till nybyggnads- och ombyggnadslåneförordningen.

I motion Bo236 (s) behandlas frågan om bostadslån till olika kollektiva
boendeformer. Motionärerna anför bl.a. att regeln om hur många lägenheter
som får ingå i olika former av kollektivboende är svårmotiverad. Enligt deras
mening kan åtta boende per gruppenhet vara lämpligt för gruppboende för
äldre. Erfarenheter finns med grupper med flera än sex boende. Några
negativa erfarenheter för de boende har därvid, enligt motionärerna, inte
framkommit. Reglerna för bostadslån bör därför ses över och närmast
anpassas till vad som gäller för gruppbostäder för ungdomar.

Regeringen har uppdragit åt bostadsstyrelsen och socialstyrelsen att göra
en samlad redovisning av de kommunala planerna för att förbättra bostadsförhållandena
för gamla, handikappade och långvarigt sjuka och utvärdera
den hittillsvarande utvecklingen av boendet för äldre. Arbetet skall vara
slutfört senast den 31 maj 1988. En delrapport om de äldres boende har
avgivits i februari 1988.1 delrapporten behandlas bl.a. frågan om gruppboende.
Arbetsgruppens slutrapport och den fortsatta beredningen därav bör
avvaktas. Utan att ta ställning till dessa fortsatta överväganden finner
utskottet det väsentligt att gruppboende anpassas till den boendes individuella
behov. Enligt utskottets mening finns ännu inte tillräckligt underlag för
ställningstagandet till hur många lägenheter som skall dela vissa gemensamma
utrymmen, bl.a. därför att gruppboende för äldre är en tämligen ny
företeelse. Utskottet har ovan anfört att gruppens storlek i princip dock bör
kunna avgöras mot bakgrund av hittills vunna erfarenheter. Med hänvisning
till vad nu anförts avstyrker utskottet bifall till motion Bo236 (s).

Ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om kartläggning av de
äldres boendesituation föreslås i motion Bo507 (s). Motionärerna tar upp
vissa speciella aspekter som bör kartläggas. I en sådan kartläggning bör bl.a.
vissa tillgänglighetsfrågor uppmärksammas.

De överväganden motionärerna förordar ingår som en del i det ovannämnda
utredningsarbetet. Ett tillkännagivande enligt motionärernas förslag
skulle således inte tjäna något reellt syfte. Motionen avstyrks.

BoU 1987/88:12

Hemställan

BoU 1987/88:12

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadslån för nybyggnad av ålderdomshem

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Bo205, 1987/
88:Bo224 och 1987/88:Bo258 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande information om reglerna för bostadslån till ålderdomshem att

riksdagen med anledning av motion 1987/88:Bo258 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande gruppstorlekar som förutsättning för bostadslån
att riksdagen avslår motion 1987/88:Bo236,

4. beträffande kartläggning av de äldres boendesituation
att riksdagen avslår motion 1987/88:Bo507.

Stockholm den 12 april 1988
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Maj-Lis Landberg (s).
Rolf Dahlberg (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp). Knut Billing (m),
Lennart Nilsson (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Rune Evensson (s). Tore
Claeson (vpk). Berit Bölander (s), Britta Sundin (s). Ingela Gardner (m) och
Eva Rydén (c).

Reservation

Bostadslån för nybyggnad av ålderdomshem (mom. 1,
motiveringen)

Tore Claeson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med ”Utskottet anser” och på s. 8 slutar med "två boende” bort ha följande
lydelse:

innehålla särskilt sovrum eller avgränsat utrymme för sovplats. Lägenheternas
standard bör kompletteras med gemensamma utrymmen för matlagning,
måltider och umgänge. Även de gemensamma utrymmena skall berättiga till
räntebidrag såväl i ombyggnads- som i nybyggnadsfallen, liksom de utrymmen
som krävs för den personal som är knuten till ålderdomshemmet.
Naturligtvis skall även de nybyggda ålderdomshemmen planeras så att de kan
användas av rullstolsbundna eller på annat sätt handikappade personer.
Utskottet vill tillägga att planeringen av bostäderna bör göras så att
arbetsmiljön för vårdpersonalen på ålderdomshemmen blir godtagbar. Detta
innebär bl.a. att sovplatsen bör utformas så att det blir möjligt för två
personer att på ett riktigt sätt assistera den boende så att bl.a. svåra lyft
undviks. Även vid planeringen av hygienutrymmena bör arbetsmiljömässiga
synpunkter naturligtvis beaktas.

Efter att ha lagt fast den minimistandard som bör föreligga för att
bostadslån skall utgå vill utskottet anföra följande. Utskottet har vid
åtskilliga tillfällen tidigare erinrat om att fördelningen inom bostadspolitiken
är sådan att riksdag och regering närmast har ansvaret för de bostadspolitiska
riktlinjerna samt att medel för bostadsbyggandet ställs till förfogande, medan
kommunerna har att ombesörja den närmare utformningen av bostadsbyggandet.
Sett mot denna bakgrund är det alltså på den lokala nivån och i
enlighet med kommunala beslut som bostadsförsörjningen konkretiseras och
bostadsplaneringen förverkligas. Utskottet utgår från att kommunerna i de
fall de kommer att bygga nya ålderdomshem detta sker med den högre
standard som utskottet ovan förordat. Det kan t.ex. innebära att ålderdomshemmen
innehåller lägenheter av olika storlekar. Speciellt motiverat är detta
om hushållet består av två boende.

BoU 1987/88:12

gotab Stockholm 1988 15047