Arbetsmarknadsutskottets

betänkande
1987/88:5

om ledighet 1987/88:5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 19 motioner om ledighet. Samtliga
motioner väcktes under den allmänna motionstiden i januari i år.

Tre av motionerna gäller en översyn av ledighetslagstiftningen för att
bättre anpassa den till särskilt de mindre företagens situation. Övriga
motioner handlar huvudsakligen om nya ledighetsformer, t.ex. för anhörigvård,
för medverkan i skolundervisning samt för medverkan i det svenska
katastrofbiståndet. Även frågan om utökade möjligheter till ledighet för vård
av barn tas upp. I några motioner begärs att den lagstadgade rätten till hel
ledighet skall förlängas och i ett par motioner aktualiseras möjligheten att
förkorta arbetstiden tills barnet fyller tolv år. I två motioner tas omplaceringar
i samband med föräldraledighet upp.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet med hänvisning bl.a. till pågående
utredningsarbete.

Slutligen föreslås i ett par motioner en utökning av föräldraledigheten för
adoptivföräldrar. Med anledning av dessa motioner uttalar sig utskottet för
att regeringen skall överväga förutsättningarna för en utökad ledighet vid
adoption och därefter återkomma till riksdagen i frågan.

Fem reservationer och ett särskilt yttrande har fogats till betänkandet.

Motionerna

1986/87:So261 av Nils Carlshamre m.fl.(m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag bör
föreläggas riksdagen om rätt till ledighet för vård av sjuk eller handikappad
anhörig i enlighet med vad i motionen anförts.

1986/87:A701 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan lagändring att rätten till ledighet för vård
av barn för adoptivföräldrar skall gälla från den dag barnet kommer till
Sverige.

1986/87:A705 av Margareta Andrén m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en successivt införd laglig rätt till ledighet för
vård av anhörig eller annan närstående vid svårare sjukdom eller vid
konvalescens i hemmet, med prioritet för vård i livets slutskede.
Motiveringen återfinns i motion 1986/87 :Sf206.

1 Riksdagen 1987/88.18saml. Nr5

1986/87:A707 av Olof Johansson m.fl.(c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag så att den lagstadgade rätten
till tjänstledighet för vård av små barn förlängs till tre år.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87: So609.

1986/87:A714 av Karin Israelsson m.fl.(c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära förslag till lag om tjänstledighet för vård av
anhörig.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87:So216.

1986/87:A716 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till utökning av rätten till tjänstledighet för småbarnsföräldrar
och förändring av meritvärdering för vård av egna barn i enlighet med
motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87:So615.

Frågan om meritvärdering för vård av egna barn behandlas i betänkande
AU 1987/88:9.

1986/87:A722 av Maja Bäckström m.fl.(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om arbetstagares
rätt till ledighet för att delta i skolans undervisning.

1986/87:A726 av Rune Backlund m.fl.(c,m,fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
behovet av en översyn av ledighetslagarna.

1986/87:A733 av Charlotte Branting och Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar om följande ändring av 3 § lagen, om rätt till ledighet för
vård av barn (1978:410) m.m.:

Nuvarande lydelse

Arbetstagare har rätt till ledighet
för vård av barn dels i form av hel
ledighet, dels i form av förkortning
av arbetstiden till tre fjärdedelar av
normal arbetstid. Rätten till hel ledighet
gäller till dess barnet har
uppnått ett och ett halvt års ålder.
Rätten till förkortning av arbetstiden
gäller till dess barnet har uppnått
åtta års ålder eller till den senare
tidpunkt då barnet har avslutat det
första skolåret.

Föreslagen lydelse

Arbetstagare har rätt till ledighet
för vård av barn dels i form av hel
ledighet, dels i form av förkortning
av arbetstiden till tre fjärdedelar av
normal arbetstid. Rätten till hel ledighet
gäller till dess barnet har
uppnått tre års ålder. Rätten till
förkortning av arbetstiden gäller till
dess barnet har nått åtta års ålder
eller till den senare tidpunkt då barnet
har avslutat det första skolåret.

1986/87:A734 av Alf Wennerfors m.fl.(m) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående ledighetslagarna.

1986/87:A737 av Sigge Godin och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om tjänstledighet för
anhörigvård i enlighet med i motionen framförda förslag.

AU 1987/88:5

1986/87:A738 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om en ovillkorlig rätt för förälder med barn under 12 år att
- utan någon som helst ersättning från det allmänna - begränsa sin
arbetsinsats till sex timmar per dag.

1986/87:A739 av Elver Jonsson m.fl.(fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande rätten
till tjänstledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet.

1986/87:A743 av Charlotte Branting m.fl.(fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i lagen om rätt till ledighet för vård av barn så att
adoptivföräldrar ges rätt till ledighet för vård av barn till dess ett och ett halvt
år förflutit från adoptionen eller från barnets ankomst till Sverige.

1986/87:A751 av Börje Hörnlund m.fl.(c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ledighetslagstiftningen
i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förlängning av
småbarnsföräldrars rätt till ledighet.

1986/87: A752 av Sigge Godin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
rätt till ledighet för vård av barn.

.1986/87: A754 av Kerstin Geberman och Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att ändra i lagen om rätt till ledighet för vård av barn
(1978:410) så att 3 § andra meningen ges lydelsen: ”Rätten till ledighet gäller
till dess barnet uppnått tre års ålder”.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87:So638.

1986/87:A813 av Bengt Westerberg m.fl.(fp) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av problemet med
omplaceringar efter föräldraledighet.

1986/87:A819 av Görel Thurdin m.fl.(c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om diskriminering av arbetstagare på grund av föräldraledighet.

Aktuella lagar om ledighet m.m.

Under 1970-talet tillkom ett antal lagar om rätt till ledighet för olika
ändamål:

1972 års svenskundervisningslag. Denna ersattes år 1986 av lagen om rätt
till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare. Sådan
ledighet förutsätter att arbetstagaren är en nyinkommen vuxen invandrare.
Kommunen är skyldig att informera arbetstagaren om svenskundervisningen
samt skyldig att samråda med arbetsgivaren om lämplig tidpunkt för
undervisningen. Genomsnittligt uppgår studietiden till 700 undervisningstimmar.

1974 års studieledighetslag. Villkoret är att arbetstagaren varit anställd hos
arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller tolv månader under de senaste

AU 1987/88:5

1* Riksdagen 1987/88.18 sami Nr 5

två åren samt att studierna har en planmässig uppläggning. Utbildningens
längd begränsas inte i lagen. Arbetstagaren avgör i princip själv när han eller
hon skall ta ledigt, men arbetsgivaren har rätt att skjuta upp en begärd
ledighet.

1978 års lag om rätt till ledighet för vård av barn m.m. (omtryck 1979:645
och ändring 1982:91). Arbetstagaren har rätt till hel ledighet tills barnet fyller
1 1/2 år och rätt att förkorta sin arbetstid till 3/4—tid tills barnet har uppnått
åtta års ålder eller avslutat det första skolåret. Ledigheten får delas upp på
högst två perioder för varje kalenderår. När arbetstagaren återgår till arbetet
behöver han eller hon inte acceptera annan omplacering än sådan som ligger
inom ramen för anställningsavtalet.

1979 års lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan
m.m. (ändring 1982:93). Sådan ledighet förutsätter att arbetstagaren tillhör
en ideell förening som åtagit sig att på uppdrag av en kommun medverka i
skola eller fritidsverksamhet. Arbetstagaren får vara ledig högst 90 arbetstimmar
per kalenderår.

Dessutom finns bestämmelser om ledighet i 1974 års förtroendemannalag
(gällande arbetstagares fackliga uppdrag), 1976 års medbestämmandelag
(gällande förhandlingsuppdrag), 1977 års arbetsmiljölag (gällande uppdrag
som skyddsombud) samt i anställningsskyddslagen från 1982 (gällande tid för
att söka nytt arbete för en arbetstagare som är uppsagd).

Ledighet för värnpliktstjänstgöring och för offentliga uppdrag är reglerade
genom annan lagstiftning. Vid sidan av den lagfästa rätten till ledighet finns
det förordningar och avtal som tar upp hithörande frågor.

Uppgifter om frånvaron

Utvecklingen av frånvaron från arbetet (exkl. semesterfrånvaro) under
perioden 1970-1985 redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Frånvarande från arbetet i procent av antalet sysselsatta i åldrarna 16-74 år

År	Kvinnor	därav med barn under 7 år	Män	därav med barn under 7 år	Samt- liga
1970	7,5	12,6	6,3	_	6,8
1975	9,0	17,7	6,8	5,2'	7,7
1980	11,0	22,9	7,0	5,4	8,9
1985	12,1	26,1	6,8	5,9	9,3

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar
1 Gäller år 1976

År 1986 fördelade sig frånvaron, bortsett från semester, på ett flertal
orsaker (se tabell 2).

AU 1987/88:5

Tabell 2. Frånvaro från arbetet år 1986 i procent av antalet sysselsatta i åldrarna
16-64 år

	Sjuk-	Föräldra-	Stu-	Fri-	Värn-	Öv-
	dom	ledighet	dier	vecka	plikt	rigt
Kvinnor	5,3	4,3	1,5	0,7	_	0,3
Män	3,7	0,3	1,0	0,5	1,0	0,4

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar

Med frånvaro menas här minst en veckas frånvaro från arbetet.

Tabellen visar att sjukdom är den främsta frånvaroorsaken för både
kvinnor och män. Man kan vidare se att föräldraledigheten utgör en stor del
av kvinnornas frånvaro och att den å andra sidan fortfarande har en mycket
liten betydelse för männens frånvaro. Över huvud taget har deras frånvaro
totalt sett ökat i endast ringa grad under den femtonårsperiod det här gäller,
från 6,3 % år 1970 till 6,8 % 1985.

Utskottet

I detta betänkande behandlas 19 motioner om ledighetslagstiftningen. Det
gäller bl.a. en översyn av lagstiftningen och föräldrarnas möjligheter till
ledighet för vård av barn.

Översyn av ledighetslagstiftningen

I tre motioner begärs en översyn av ledighetslagstiftningen.

Alf Wennerfors m.fl. (m) framhåller i motion 1986/87: A734 att ledighetslagarna
var för sig har varit motiverade och haft stor betydelse för de
anställda. Lagarna har emellertid fört med sig problem på arbetsplatserna.
Motionärerna pekar på den höga frånvarofrekvensen som sägs innebära en
kraftigt ökad belastning på såväl samhället som företagen. Vidare vill
motionärerna fästa uppmärksamheten på att anställningstryggheten för de
fast anställda medför otrygga anställningsförhållanden för de vikarier som
anlitas vid ledigheter.

Motionärerna anser att större hänsyn måste tas till de förutsättningar som
gäller på de enskilda arbetsplatserna, särskilt då till förhållandena i de
mindre företagen. Av ledighetsformerna bör möjligheterna till ledighet för
vård av barn prioriteras. Rätt till ledighet för studier bör begränsas till de fall
då studierna har anknytning till arbetsuppgifterna. Även ledighet för fackligt
arbete bör kunna begränsas. Slutsatsen i den aktuella delen av motionen är
att den översyn som tidigare hade påbörjats inom arbetsmarknadsdepartementet
med uppgift att anpassa ledighetslagarna till de faktiska förutsättningarna
bör återupptas och samordnas med den utredning om arbetstidslagstiftningen
som motionärerna föreslår.

Även i motion 1986/87:A726 av Rune Backlund m.fl. (c,m,fp) begärs att
den tidigare inledda översynen av ledighetslagstiftningen skall återupptas.
Motionärerna hävdar att lagarna är svårhanterliga för arbetsgivarna eftersom
deras skyldigheter ofta är uttryckta i abstrakta formuleringar. De anser
att det är av vikt att ledighetslagarna anpassas till de mindre företagens

AU 1987/88:5

situation. Bland de lagar som anses vara aktuella för översyn återfinns
studieledighetslagen och förtroendemannalagen.

Börje Hörnlund m.fl. (c) framhåller i motion 1986/87: A751 det självklara i
att anställda i olika situationer behöver ett lagfäst stöd för tjänstledighet. Av
sociala och andra skäl kan det även vara rimligt att i vissa fall utvidga rätten
till ledighet. Det gäller tjänstledighet för vård av små barn under tre år, för
vård av anhörig och vid medverkan i det svenska katastrofbiståndet.
Samtidigt är det enligt motionärerna så att ledigheterna kan medföra
problem i form av sämre planering och ökade kostnader i den verksamhet
som bedrivs. Detta gäller särskilt på mindre arbetsplatser.

I den översyn av ledighetslagstiftningen som begärs i motion A751 bör man
enligt motionärerna noggrant överväga de problem korttidsfrånvaron för
med sig samt vidare vilka typer av ledigheter som bör prioriteras framför
andra. Det kan enligt motionärerna ifrågasättas om rätt till ledighet
ovillkorligen skall finnas för studier som inte har någon anknytning till
arbetet. Vidare bör övervägas att begränsa de fackliga förtroendemännens
rätt till ledighet med bibehållen lön, i de fall den fackliga verksamheten inte
har anknytning till den egna arbetsplatsen.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Ledighetslagarna tillkom på 1970-talet och under det decenniet märktes en
successivt ökad frånvaro från arbetet (se tabell 1). Denna kan till stor del
tillskrivas de ökade möjligheter till ledighet för småbarnsföräldrar som
statsmakterna har velat främja genom föräldraledighetslagen men också
genom utbyggnad av föräldraförsäkringen (se tabell 2).

Ledighetslagarna har skilda syften, men sammantaget bidrar de till att göra
det möjligt för arbetstagarna att variera arbetstidens längd och ge önskad
flexibilitet i arbetstidsuttaget.

Frågan om flexibilitet i arbetstidsuttaget behandlas i promemorian Förstärkt
rätt till föräldraledighet (Ds A 1987:6), vari föreslås vissa ändringar i
föräldraledighetslagen fr.o.m. den 1 april 1988. Bl.a. föreslås att arbetstagaren
skall få rätt att välja en arbetstid som är längre än tre fjärdedelar av
arbetstiden men kortare än heltid. Vidare föreslås att antalet tillåtna
ledighetsperioder per år utökas från två till tre. Promemorian har remitterats
och remisstiden utgår den 1 december 1987.

Utskottet har senast förra året i sitt betänkande AU 1986/87:6 motsatt sig
att man skall ompröva målsättningen för de olika ledighetslagarna och de
intresseavvägningar som ligger bakom dem. Utskottet vidhåller denna
principiella ståndpunkt. Däremot har utskottet ställt sig positivt till att
aktuella lagar ges en lagteknisk översyn. Det ingår också i uppdraget för
kommittén för översyn av semestervillkoren att pröva om de olika ledighetsreglerna
kan sammanföras till ett mer generellt system.

Anknytande till det i motion A734 påtalade behovet av samordning mellan
utredningsarbetet på ledighetsområdet resp. arbetstidsområdet bör nämnas
att den nyligen tillsatta arbetstidskommittén enligt sina direktiv skall utgå
från semesterkommitténs överväganden (dir. 1987:23).

Som ett särskilt motiv för den översyn som begärs i de föreliggande
motionerna anges att ledighetslagarna bättre bör anpassas till de mindre
företagens situation. Liksom föregående år konstaterar utskottet att inne -

AU 1987/88:5

börden av en sådan anpassning är att de anställdas lagfästa rätt till ledighet
blir graderad efter företagens storlek. Utskottet vidhåller uppfattningen att
en sådan utveckling i längden inte kan vara till fördel för de mindre företagen
och deras möjligheter att rekrytera och behålla arbetskraft. Med hänsyn
härtill och till vad som i övrigt anförts avstyrker utskottet motionerna A726,
A734 och A751 i aktuella delar.

Nya ledighetsformer

I detta avsnitt redovisas sex motioner med yrkanden om ytterligare
möjligheter till ledighet. I fyra motioner föreslås en rätt till ledighet för
anhörigvård.

I motion 1986/87:A737 av Sigge Godin och Charlotte Branting (fp)
betonas vikten av att äldre, sjuka och handikappade så långt möjligt kan få
vistas i sin egen hemmiljö. Därtill kommer det samhällsekonomiska skälet att
en sådan vårdform är billigare än institutionsvård. Motionärerna framhåller
att anhörigvårdarna i dag är en eftersatt grupp och att ett av deras problem är
svårigheten att få tjänstledigt för vårduppgifter. Rätten till tjänstledighet för
anhörigvård bör därför lagfästas.

Även i motionerna 1986/87:So261 av Nils Carlshamre m.fl. (m), 1986/
87:A705 av Margareta Andrén m.fl. (fp) samt 1986/87:A714 av Karin
Israelsson m.fl. (c) beskrivs anhörigvårdens sociala och ekonomiska betydelse.
I dessa motioner framhålls att tjänstledigheten - för att inte vara ett slag i
luften - borde kombineras med ersättning till anhörigvårdarna. I motionerna
So261 och A705 pekas i detta sammanhang på vårdarens sjukpenning,
medan motion A714 visar på den lösningen att landstingen/kommunerna
tillsammans eller var för sig projektanställer anhöriga för vissa vårduppgifter.
Enligt den senare motionen skall vårdarbetet självklart räknas som en
merit i yrkeslivet. Enligt motion A705 kan rätten till ledighet införas
successivt med prioritet för vård i livets slutskede.

I motionerna hänvisas till anhörigvårdkommitténs förslag i betänkandet
SOU 1983:64 om en lagstadgad rätt till ledighet för en arbetstagare som
önskar vårda sjuk eller handikappad anhörig i hemmet.

Kommittén föreslog en uppdelning av ledigheten i kortare resp. längre
ledighet beroende på vårdsituation. Av samhällsekonomiska skäl avstod
kommittén från att föreslå ekonomisk ersättning. Den ansåg dock att
ekonomiskt stöd i första hand borde ges vid vård i livets slutskede. Så gott
som samtliga remissinstanser tillstyrkte förslaget om lagstadgad rätt till
ledighet.

Anhörigvårdkommitténs förslag har sedermera övervägts av äldreberedningen
som i betänkandet Äldreomsorg i utveckling (SOU 1987:21) lägger
fram motsvarande förslag. Enligt äldreberedningen bör således en lagstadgad
rätt till ledighet för vård av anhörig införas. Trots önskvärdheten och
angelägenheten av en ekonomisk ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen
fann beredningen att den ej kunde lägga fram något sådant förslag på grund
av svårigheterna att finna finansiering till en dylik reform. Beredningen
understryker dock att ekonomisk ersättning från socialförsäkringen bör

AU 1987/88:5

införas så snart ekonomiskt utrymme finns. I första hand bör ekonomiskt
stöd lämnas för vård i livets slutskede.

Socialförsäkringsutskottet behandlade under våren 1987 ett förslag om att
ATP-grundande ersättning med sjukpenningbelopp skall utges från den
allmänna försäkringen för vård av anhörig eller annan närstående. Utskottet
avstyrkte bifall till det aktuella yrkandet med hänvisning till den pågående
beredningen av frågan inom regeringskansliet (SfU 1986/87:17).

Inom regeringens kansli pågår överväganden i frågan med anledning av
anhörigkommitténs betänkande. Med hänvisning härtill bör motionerna
So261, A705, A714 och A737 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Maja Bäckström m.fl. (s) för i motion 1986/87: A722 fram tanken på rätt till
ledighet för att medverka i skolans undervisning. Motionärerna framhåller att
grundskolans målsättning - såsom den kommer till uttryck i Läroplan för
grundskolan 1980, mål och riktlinjer - förutsätter samverkan mellan skola
och arbetsliv. Skolledningen skall ta initiativ för att få personer med
specialkompetens och yrkeserfarenhet, fackliga företrädare m.fl. att medverka
i undervisningen. En stor brist enligt motionärerna är dock att denna
samverkan inte kan förverkligas beroende på att arbetstagare nekas ledighet.
Därför krävs ändring i lagstiftningen.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande
behovet av en nära samverkan mellan skola och samhälle. Redan i dag har en
arbetstagare rätt att vara ledig från sin anställning för att medverka i skola
eller fritidsverksamhet på uppdrag av en ideell förening eller liknande som
arbetstagaren tillhör. Därutöver har föräldrar rätt till ledighet och tillfällig
föräldrapenning för att besöka barnets daghem, skola eller fritidshem under
högst två dagar per barn och år (s.k. kontaktdagar). Utskottet är inte
övertygat om behovet av en lagstadgad utvidgning av rätten till ledighet för
detta ändamål, varför motionen avstyrks.

I motion 1986/87:A739 av Elver Jonsson m.fl. (fp) föreslås att regeringen
får i uppdrag att lägga fram förslag angående rätt till tjänstledighet för
medverkan i det svenska katastrofbiståndet. Motionärerna framhåller att
frivilligorganisationer som Röda korset m.fl. har organiserade personalgrupper
som snabbt kan rycka in vid katastroftillfällen. Eftersom insatserna ofta
är korttidsuppdrag kan det inte begäras att de personer som skall anlitas
måste säga upp sina anställningar. Under förutsättning att det är fråga om
statliga hjälpinsatser bör en lagstadgad rätt till tjänstledighet införas, främst
med hänsyn till frivilligorganisationernas personal.

Utskottet delar uppfattningen att det är väsentligt att de anställda har goda
möjligheter att få tjänstledigt för att delta i det svenska biståndsarbetet. Så är
också fallet för dem som är offentligt anställda. Inom den enskilda sektorn
har bl.a. Svenska arbetsgivareföreningen utfärdat rekommendationer om
tjänstledighet för biståndsverksamhet av olika slag. Med hänvisning till de
möjligheter som sålunda redan i dag föreligger anser utskottet att det inte är
påkallat att införa en lagstadgad rätt till ledighet för tjänstgöring inom
katastrofbiståndet. Motionen avstyrks därför.

AU 1987/88:5

Föräldraledighet

AU 1987/88:5

I flera motioner föreslås en förlängning av småbarnsföräldrarnas rätt till
ledighet.

I partimotion 1986/87: A707 föreslår centerpartiet att föräldrarnas lagstadgade
rätt till tjänstledighet för vård av små barn skall förlängas till tre år.
Samma förslag förs fram i motionerna 1986/87:A716 av Alf Svensson (c),
1986/87: A733 av Charlotte Branting och Daniel Tarschys (fp), 1986/87: A751
av Börje Hörnlund m.fl. (c) samt 1986/87:A754 av Kerstin Gellerman och
Gudrun Norberg (fp).

I motion 1986/87: A738 av Lars De Geer (fp) framhålls föräldrarnas oro för
att lämna sina 10-12-åringar ensamma mellan skolans slut och den tidpunkt
en arbetande förälder kommer hem. Enligt motionen skulle detta problem
avhjälpas med en lagstadgad rätt för föräldrar med barn under tolv års ålder
att - om man så önskar - inte arbeta mer än sex timmar per dag. Av
samhällsekonomiska skäl bör någon ersättningsrätt däremot ej införas. I
motionen begärs en utredning om rätt för förälder att förlänga sin föräldraledighet
tills barnet fyller tolv år. I motion 1986/87:A752 av Sigge Godin och
Elver Jonsson (fp) föreslås slutligen ett tillkännagivande till regeringen
beträffande förslag om dels rätt till hel ledighet tills barnet fyllt tre år, dels
rätt till deltid tills barnet fyllt tolv år.

Det gemensamma syftet med motionsförslagen är att vidga föräldrarnas
möjligheter att själva vårda sina barn i hemmet. Det får samtidigt konstateras
att det i flera av motionerna förutsätts att föräldrarna under ledigheten skall
kunna uppbära ersättning från det allmänna. De motionsförslag som lagts
fram i ersättningsfrågan, om vårdnadsersättning, vårdlön resp. vårdnadsbidrag,
avslogs emellertid av riksdagen i våras på hemställan av socialutskottet
(SoU 1986/87:34).

Utskottet ser positivt på den utveckling mot ökad flexibilitet inom
föräldraledighetens ram som kommer till uttryck i det tidigare nämnda
Ds-betänkandet. Med hänsyn till det anförda och då utskottet inte är berett
att förorda en förlängning av den obetalda föräldraledigheten avstyrker
utskottet motionerna A707, A716, A733, A751 och A754 i här aktuella delar.
Av samma skäl anser utskottet att det saknas anledning att nu hos regeringen
begära en utredning om en ovillkorlig rätt för förälder med barn under tolv år
att förkorta sin arbetstid till sex timmar per dag. Utskottet avstyrker därmed
motion A738. Det sagda innebär också att utskottet avstyrker motion A752
vad gäller ett tillkännagivande till regeringen om rätt till ledighet för vård av
barn.

I motionerna 1986/87:A743 av Charlotte Branting m.fl. (fp) och 1986/
87:A701 av Margareta Andrén (fp) behandlas frågan om föräldraledigheten
vid adoption av barn. I motion A743 anförs att adoptivbarn numera jämställs
med biologiska barn. Detta betyder att man räknar ett adoptivbarns
”födelse” som den tidpunkt då det kom till Sverige. Även om adoptionen
inte gäller ett barn som är nyfött ställer det som regel lika stora krav på
föräldrarna som ett biologiskt barn. Föräldraledighetslagen tar dock inte
hänsyn till detta, eftersom tiden för ledighet enligt denna lag räknas från
barnets födelse även när det gäller adoptivbarn. Motionärerna föreslår att

lagens 3 § ändras, så att det blir möjligt för adoptivföräldrar att stanna
hemma hos barnet i ett och ett halvt år räknat från barnets ankomst till
Sverige. Motsvarande bör gälla vid adoptioner av barn födda i Sverige.
Likartade synpunkter och förslag läggs fram även i motion A701. Adoptionscentrum
har tillställt utskottet en skrivelse med likartade synpunkter som de
refererade motionerna.

Som framhålls i motionerna utgår föräldraersättning till adoptivföräldrar
från den dag de fått barnet i sin vård. Därefter kan de erhålla föräldrapenning
och därtill anslutande ledighet under 360 dagar tills barnet har fyllt tio år.
Motsvarande förmåner för vård av eget barn gäller tills barnet har fyllt fyra
år.

Utskottet har sympati för syftet med de här aktuella motionerna.
Regeringen bör därför överväga förutsättningarna för en förlängd föräldraledighet
vid adoption. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till
riksdagen i frågan. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
1986/87:A701 och 1986/87:A743 bör ges regeringen till känna.

Två motioner tar upp frågan om omplacering efter föräldraledighet.

I partimotion 1986/87:A813 om ökad jämställdhet hänvisar folkpartiet till
att det förekommit uppgifter om att småbarnsföräldrar som utnyttjat
föräldraledigheten blivit omplacerade när de kommit tillbaka till sin arbetsplats.
Enligt motionen är det därför angeläget att regeringen låter göra en
kartläggning av omplacering efter föräldraledighet. Om så visar sig vara
nödvändigt bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder.

I motion 1986/87: A819 av Görel Thurdin m.fl. (c) yrkas på åtgärder mot
diskriminering på grund av föräldraledighet. Motionärerna anför att det
händer att kvinnor när de återvänder till sitt arbete efter föräldraledigheten
får lägre tjänst och begränsad uppflyttningsmöjlighet. Därför bör regeringen
vidta erforderliga åtgärder för att genom information och direktkontakter
med arbetsgivare ändra attityderna.

Enligt 11 § föräldraledighetslagen behöver en arbetstagare som använder
sin rätt till ledighet inte finna sig i att anställningsförmånerna minskas eller
arbetsförhållandena försämras i annan mån än som följer av uppehållet i
arbetet. Arbetstagaren är inte heller skyldig att godta annan omplacering än
sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en
nödvändig följd av ledigheten. Som utskottet uttalat i ett tidigare sammanhang
(AU 1981/82:7 s. 17-18) utgör dessa regler bl.a. ett skydd mot
trakasserande omplaceringar. En anställd som återvänder till sin arbetsplats
efter föräldraledighet garanteras därmed att inte komma i en sämre ställning
än sina arbetskamrater. Däremot ges inte någon garanti för att arbetstagaren
under alla förhållanden skall kunna återgå till samma befattning eller
arbetsförhållanden som tidigare.

I den tidigare nämnda Ds-promemorian Förstärkt rätt till föräldraledighet
redovisas exempel på fall då föräldrar efter uttagen ledighet omplacerats.
Det händer också att de förbigås vid tjänstetillsättningar och utbildning.
Detta leder enligt promemorian över till ett annat problem, nämligen att
många arbetstagare, särskilt män, kan dra sig för att utnyttja föräldraledigheten.
Förutom de negativa konsekvenserna för barnen kan detta också bli ett

AU 1987/88:5

allvarligt hinder i jämställdhetsarbetet. De påtalade missförhållandena kan
enligt promemorian bero på att de berörda arbetstagarna upplever problemen
som personliga. Därför vänder de sig inte till sin fackliga organisation.
En annan förklaring kan vara att de fackliga organisationerna - särskilt på
lokal nivå - ibland kan ha försummat sina skyldigheter i sådana fall.

Enligt samma promemoria går det dock inte att ge föräldralediga
arbetstagare ett fullständigt skydd mot omplaceringar. Skälet är att en sådan
åtgärd skulle leda till oproportionerligt stora svårigheter att organisera
verksamheten i ett företag. Den skulle också upplevas som orättvis mot
övriga anställda på arbetsplatsen. Kompletterande lagstiftning till skydd för
de föräldralediga sägs vara tänkbar. Då det hittills inte förelegat några tvister
och rättsfall rörande tillämpningen av 11 § föräldraledighetslagen är det
emellertid inte känt i vilka avseenden den nuvarande lagstiftningen är
otillräcklig. Enligt promemorian vore det önskvärt att arbetsmarknadens
parter i högre grad än nu ägnade uppmärksamhet åt denna fråga. Det
framhålls även att informationsinsatser är angelägna på detta område.

Vidare erinras om att Arbetslivscentrum har beviljats medel för en treårig
studie av hur föräldraledighetslagen tillämpas på arbetsmarknaden och att en
förstudie kommer att kunna presenteras under nästa år.

I den refererade Ds-promemorian om föräldraledigheten är slutsatsen att
det för dagen inte finns underlag att bedöma om det föreligger ett behov av
ändringar i den aktuella lagen och, om så är fallet, vilka ändringar som bör
komma i fråga. Det föreslås därför att denna fråga bör övervägas i ett senare
sammanhang.

Utskottet kan konstatera att den av motionärerna aktualiserade frågan om
diskriminering i samband med föräldraledighet har varit föremål för
ingående överväganden i Ds-promemorian Förstärkt rätt till föräldraledighet.
Promemorian remissbehandlas för närvarande. Utskottet utgår från att
man därefter i regeringens kansli tar ställning till hur man skall gå vidare i
frågan. Av betydelse i sammanhanget blir även Arbetslivscentrums studie
om tillämpningen av föräldraledighetslagen. Med hänvisning härtill bör
motionerna A813 och A819 inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A726,1986/87: A734 yrkande
25 och 1986/87:A751 yrkande 3,

2. beträffande ledighet för anhörigvård

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:So261 yrkande 3, 1986/
87:A705, 1986/87:A714 och 1986/87:A737,

3. beträffande ledighet för att medverka i skolans undervisning
att riksdagen avslår motion 1986/87:A722,

4. beträffande ledighet för att medverka i det svenska katastrofbiståndet att

riksdagen avslår motion 1986/87:A739,

AU 1987/88:5

5. beträffande förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A707 yrkande 1, 1986/
87:A716 i motsvarande del, 1986/87:A733, 1986/87:A738, 1986/
87:A751 yrkande 4, 1986/87:A752 och 1986/87:A754,

6. beträffande föräldraledighet vid adoption av barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:A701 och 1986/
87: A743 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande kartläggning av omplacering efter föräldraledighet
att riksdagen avslår motion 1986/87:A813 yrkande 13,

8. beträffande åtgärder mot diskriminering pä grund av föräldraledighet att

riksdagen avslår motion 1986/87:A819 yrkande 4.

Stockholm den 10 november 1987
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Gustav Persson (s), Bengt Wittbom (m), Sten
Östlund (s), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Inge Carlsson (s),
Kersti Johansson (c), Mona Sahlin (s), Sigge Godin (fp), Monica Öhman (s),
Erik Holmkvist (m), Karl-Erik Persson (vpk) och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c).

Reservationer

1. Översyn av ledighetslagstiftningen (mom. 1)

Bengt Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Kersti
Johansson (c), Sigge Godin (fp), Erik Holmkvist (m) och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Ledighetslagarna
tillkom” och på s. 7 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande
lydelse:

Under 1970-talet vidgades möjligheterna att vara tjänstledig från arbetet
vilket resulterade i en ökande frånvaro. Det gäller bl.a. den successivt
utvidgade föräldraförsäkringen, rätten till deltidsarbete för småbarnsföräldrar,
rätten till ledighet för studier, facklig verksamhet, offentliga uppdrag
m.m. Tanken med reformerna var att skapa ökad valfrihet och välfärd för
medborgarna. Lagstiftningen upplevdes emellertid som både svårförståelig
och svårhanterlig för särskilt de mindre företagen. Mot denna bakgrund
påbörjades i början av 1980-talet en översyn av de olika ledighetslagarna. En
av utredningens uppgifter var att överväga frågan om en begränsning av
möjligheterna till ledighet för studier. Utredningsarbetet har dock legat nere
sedan år 1982.

Såsom begärs i de föreliggande motionerna är det angeläget att detta
översynsarbete nu återupptas och fullföljs. Målet för en översyn bör vara att
nå fram till en bedömning av de samlade effekterna av de olika ledighetsla -

AU 1987/88:5

garna. De vidgade möjligheterna till tjänstledighet är positiva för de enskilda
arbetstagarna, men de medför samtidigt problem och kostnader för företagen
och samhället. Särskilt korttidsfrånvaron leder ofta till stora merkostnader
i form av produktions- och produktivitetsbortfall. I de fall vikarier anlitas
krävs utbildnings- och introduktionsinsatser. Ett problem som ofta förbises
är att anställningstryggheten för de fast anställda som tar tjänstledigt,
samtidigt innebär otrygga anställningsförhållanden för alla de vikarier som
måste anlitas.

Utskottet vill särskilt peka på ledighetslagarnas inverkan på de mindre
företagen. Inom dessa kan man normalt inte ha en långsiktig planering för att
möta frånvaron. Tjänstledigheterna kan därför bli påfrestande för de små
företagen genom riskerna för sämre kontinuitet och kvalitet i företagets
verksamhet.

När det gäller de enskilda ledighetslagarna har de aktuella motionerna
särskilt fäst uppmärksamheten på behovet av en översyn av studieledighetslagen
och förtroendemannalagen. Vad först beträffar studieledighetslagen
erinras om att den kan utnyttjas till omfattande ledighetsanspråk. Studierna
behöver inte ha någon anknytning till arbetsplatsen utan kan avse vilket
ämne som helst bara studierna bedrivs i organiserad form. Någon gräns för
ledighetens längd finns inte. För den ledighet som medges fackliga förtroendemän
gäller den allmänna regeln att ledigheten skall vara skälig med hänsyn
till förhållandena på arbetsplatsen. Självklart skall den ledighet kunna tas ut
som behövs för den fackliga verksamheten på den egna arbetsplatsen. Det
förekommer dock att ledighetsanspråken vidgas, bl.a. för verksamhet som
inte har direkt anknytning till den egna arbetsplatsen.

Även övriga ledighetslagar bör självfallet omfattas av översynsarbetet.
Vid en översyn av ledighetslagarnas samlade effekter kan det finnas skäl att
prioritera de olika möjligheterna till ledighet med hänsyn till deras positiva
och negativa effekter för arbetstagare, företag och samhälle. Utskottet vill
för sin del uttala att det är naturligt i ett sådant sammanhang att ledighet för
vård av barn ges en hög prioritet. Såsom redovisats ovan är det ofrånkomligt
att vissa inskränkningar i ledighetslagstiftningen aktualiseras. Samtidigt kan
det finnas anledning att i dag icke tillgodosedda ledighetskrav tas upp och
prövas. Översynsarbetet kan lämpligen ske inom ramen för den nyligen
tillsatta arbetstidskommittén. Vad utskottet anfört i anslutning till de här
aktuella motionerna bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: A726, 1986/87: A734
yrkande 25 och 1986/87: A751 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

AU 1987/88:5

2. Ledighet för anhörigvård (mom. 2)

AU 1987/88:5

Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Sigge Godin (fp) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Inom
regeringens” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Det finns i dag en bred enighet om att inriktningen på samhällets insatser
för äldre, sjuka och handikappade måste utformas så att det blir lättare för
dem som så önskar att bo kvar i sin vanliga hemmiljö. Det främsta skälet är
att de flesta människor har en önskan att få bo hemma fast de är gamla, sjuka
eller handikappade. Därtill kommer det samhällsekonomiska skälet att en
sådan vårdform är billigare än institutionsvård. Vård i hemmet förutsätter i
många fall att det finns anhöriga som ställer upp och hjälper till med vård och
tillsyn.

De som vårdar anhöriga är emellertid en eftersatt grupp. För många är det
svårt att få ledigt, särskilt inom den privata sektorn. Vissa arbetstagare har
t.o.m. varit tvungna att sluta sina arbeten för att kunna vårda de anhöriga.

Viktigt är dock att de anhöriga vårdarna inte behöver känna krav från
samhället på att de skall ställa upp som vårdare. Frivillighet från de anhörigas
sida måste vara en förutsättning.

Möjligheterna till institutionsvård blir sannolikt otillräckliga i framtiden i
förhållande till den prognostiserade ökningen av personer i de äldsta
åldersgrupperna. Mot den bakgrunden är det en förutsättning för äldreomsorgens
utveckling att frivilliginsatserna kan bibehållas i minst samma
omfattning som i dag. En av samhällets viktigaste uppgifter i planeringen av
äldreomsorg inför år 2000 är därför att stödja och underlätta den frivilliga
omsorgen.

Utskottet vill därför betona att det både av medmänskliga och samhällsekonomiska
skäl är angeläget att stödja de anhörigas möjligheter att vårda
sina gamla, sjuka eller handikappade i hemmet. Ett viktigt steg i den
riktningen är att införa den lagfästa rätt till tjänstledighet för anhörigvård
som förordas i motionerna A705 (fp), A714 (c), A737 (fp) och So 261 (m).

Enligt äldreberedningen bör en lagstadgad rätt till ledighet för vård av
närstående införas enligt de förslag som tidigare utarbetats av anhörigvårdkommittén
(SOU 1983:64) och ersättning från socialförsäkringen införas så
snart ekonomiskt utrymme finns för en sådan reform. Äldreberedningens
betänkande Äldreomsorg i utveckling (SOU 1987:21) remissbehandlas för
närvarande.

Mot bakgrunden av att så gott som samtliga remissinstanser hade tillstyrkt
anhörigkommitténs förslag om lagstadgad rätt till ledighet borde det ha varit
möjligt för regeringen att redan under föregående riksmöte förelägga
riksdagen ett lagförslag. Utskottet föreslår därför - med tillstyrkan av de i
sammanhanget upptagna motionerna - att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att snarast lägga fram ett förslag i denna fråga.

Utskottet vill slutligen beträffande frågan om ersättning för vårdinsatserna
hänvisa till att denna fråga behandlas av socialförsäkringsutskottet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ledighet för anhörigvård
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:So261 yrkande 3,
1986/87:A705, 1986/87:A714 och 1986/87:A737 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Ledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet
(mom. 4)

Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Sigge Godin (fp) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att det är betydelsefullt att de svenska
biståndsinsatserna inte hindras av svårigheter att rekrytera erforderlig
personal. Utskottet instämmer i att tjänstledighetsfrågan är en viktig faktor
för att bistånds- och katastrofarbete skall fungera rationellt. Staten har av det
skälet när det gäller sina egna anställda gjort långtgående medgivanden
beträffande tjänstledighet för biståndsarbete. På andra delar av arbetsmarknaden
föreligger olika rekommendationer om tjänstledighet för biståndsarbete.
Detta är positivt men inte tillräckligt för att frivilligorganisationerna
m.fl. skall kunna rekrytera kvalificerad personal. Med hänsyn till vikten av
att bistånds- och katastrofarbetet fungerar utan onödiga störningar anser
utskottet att hela arbetsmarknaden bör omfattas av samma regler när det
gäller möjligheterna till tjänstledighet.

Regeringen bör därför överväga de åtgärder som behövs för att rätten till
tjänstledighet skall kunna realiseras och återkomma till riksdagen i frågan.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ledighet för att medverka i det svenska katastrofbiståndet att

riksdagen med bifall till motion 1986/87: A739 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet
(mom.5)

Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Sigge Godin (fp) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet ser”
och slutar med ”av barn” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den utveckling mot ökad flexibilitet som kommer till
uttryck i Ds-betänkandet Förstärkt rätt till föräldraledighet är positiv för
småbarnsföräldrar i arbetslivet.

Småbarnsföräldrar har för närvarande rätt att ta ut ledighet från sina
anställningar till dess barnen har uppnått en ålder av ett och ett halvt år.
Många föräldrar anser att barn i ett- och tvåårsåldern bör vårdas i hemmet.
Skälen är bl.a. att barn utvecklas olika och att en del mår bättre av att vistas i

AU 1987/88:5

sin hemmiljö. Det kan också vara så att barnomsorgen är otillräckligt
utbyggd i kommunen.

För de statsanställda finns möjlighet att få förlängd tjänstledighet till dess
barnen fyllt tre år (8 § tjänstledighetsförordningen, 1984:11). Liknande
möjligheter bör utsträckas till övriga delar av arbetsmarknaden och samtidigt
göras mer generella.

Med hänsyn till att det i detta fall är fråga om planerad ledighet finns som
regel en vikarie som är insatt i det aktuella arbetet. Därför torde företagens
möjligheter att driva verksamheten rationellt knappast påverkas.

Utskottet biträder med andra ord motionsförslagen om att rätten till hel
ledighet för småbarnsföräldrar skall förlängas att gälla tills barnet har fyllt tre
år. Det bör därför uppdras åt regeringen att återkomma till riksdagen med
lagförslag i ärendet.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet i likhet med vad som sägs i
motionerna A707 (c), A716 (c), A733 (fp), A751 (c) och A754 (fp) att
föräldraledigheten skall förlängas tills barnet har fyllt tre år. Detta innebär
samtidigt att motion A752 (fp) delvis tillgodoses. Däremot bör motion A738
(fp) inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:A707 yrkande 1,
1986/87:A716 i motsvarande del, 1986/87: A733,1986/87:A751 yrkande
4 och 1986/87:A754, med anledning av motion 1986/87:A752 samt
med avslag på motion 1986/87: A738 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

5. Förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet (mom.

5, motiveringen).

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Erik Holmkvist (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet ser” och
slutar med ”av barn” bort ha följande lydelse:

När det gäller en förlängning av småbarnsföräldrarnas rätt till ledighet för
vård av barn bör denna fråga prövas inom ramen för arbetstidskommitténs
arbete. I detta sammanhang kan erinras om vad utskottet uttalat angående
prioritering av ledighet för vård av barn.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A707,
A716, A733, A738, A751, A752 och A754 i här aktuella delar.

Särskilt yttrande

Kartläggning av omplacering samt åtgärder mot diskriminering
på grund av föräldraledighet (mom. 7 och 8)

Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Sigge Godin (fp) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

En arbetstagare behöver efter föräldraledighet inte acceptera någon annan
omplacering än sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och

AU 1987/88:5

som är en nödvändig följd av ledigheten. Vidare enligt lagen (1978:410) om
rätt till ledighet för vård av barn m.m. behöver arbetstagaren inte foga sig i
någon försämring av arbetsförhållandena i annan mån än vad som följer av
uppehållet i arbetet.

Trots detta inträffar enligt rapporter att kvinnor när de återvänder till sitt
arbete efter föräldraledigheten inte erhåller samma eller liknande arbetsuppgifter
som tidigare. Snarare inträffar att de kan få lägre tjänst och att
möjligheten att avancera blivit betydligt begränsad. Det är viktigt att sådana
övertramp av lagregler inte sker.

Vi vill starkt stryka under nödvändigheten av att den studie som nu inletts
på Arbetslivscentrum bedrivs med kraft och skyndsamhet och ger underlag
för en allsidig bedömning och framtida åtgärder.

AU 1987/88:5

■

I
.

•fr

gotab Stockholm 1987 13987