Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1987/88:18

om arbetslöshetsförsäkring m. m.

AU

1987/88:18

I betänkandet behandlas

dels proposition 1987/88:100 bilaga 12 såvitt angår punkt B 4,
dels proposition 1987/88:114 med förslag till ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring,
m. m. jämte nio med anledning av propositionen väckta
motioner,

dels proposition 1987/88:150 bilaga 5 såvitt angår punkt B 4 samt en med

anledning av propositionen väckt motion,

dels fem under allmänna motionstiden 1988 väckta motioner.

Sammanfattning

Utskottet behandlar regeringens i proposition 1987/88:114 framlagda förslag
till reformer beträffande arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
m. m. samt i motioner framställda yrkanden om utredning av en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Till grund för regeringsförslagen ligger ett utredningsarbete
som har utförts av a-kassekommittén.

Huvudpunkterna i regeringens reformförslag, som utskottet biträder, är
att nuvarande fem karensdagar som gäller för arbetslöshetsersättningarna
skall slopas. För att finansiera den reformen föreslås bl. a. att kompensationsnivån
inom arbetslöshetsförsäkringen sänks från 91,7 till 90%. Ersättningsbeloppen
och utbildningsbidragen skall höjas i två steg, det första den
4 juli i år och det andra den 2 januari 1989, för att därefter - fr. o. m. år 1990
- följa löneutvecklingen för vuxna industriarbetare. De för närvarande
stora skillnaderna i avgiftsuttaget de olika arbetslöshetskassorna emellan
skall utjämnas. Detta möjliggörs genom ett nytt finansieringssystem.

Det fondkrav som nu ställs på kassorna upphävs. Fonderna förutsätts bli
upplösta och medlen överförda till de intresseorganisationer som har tagit
initiativ till kassornas bildande.

Härutöver föreslås förbättringar av statsbidraget till permitteringslöneersättningarna.

Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring föll utanför a-kassekommitténs
direktiv, och den berörs inte heller närmare i propositionen. Den
har, som redan antytts, aktualiserats på nytt i motioner från moderata
samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna.
Utskottets socialdemokratiska ledamöter anger vissa utgångspunkter 1

1 Riksdagen 1987188.18 sami. Nr 18

för en utredning i frågan inför 1990-talets arbetsmarknad men anser att man
först bör avvakta effekterna av de åtgärder som förordas i proposition 114
innan man slutgiltigt tar ställning till frågan om att starta ett utredningsarbete.
Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet fullföljer sina
utredningsyrkanden i en gemensam reservation. Vänsterpartiet kommunisterna
ger i en annan reservation sin syn på utformningen av en allmän
arbetslöshetsförsäkri ng.

Mot bakgrund av den begärda utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring
yrkar moderata samlingspartiet att proposition 114 skall avslås,
bortsett från ett förslag om s. k. väderpermitteringar. Folkpartiet och centerpartiet
godtar regeringens förslag i vissa delar men yrkar avslag beträffande
statsbidrags- och finansieringsfrågor m. m. De tre partierna motsätter
sig gemensamt regeringens förslag beträffande kassornas fonder. Vänsterpartiet
kommunisterna föreslår högre ersättningsbelopp än regeringen
och går emot regeringens förslag beträffande avstängningstider och ersättningsrätten
vid studier.

Även i anslagsfrågorna som innefattar ett tilläggsbelopp i proposition
1987/88:150 biträder utskottet vad regeringen har föreslagit, med reservationer
från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.

Propositionerna

1987/88:100 bilaga 12

Regeringen hemställer under punkt B 4 (s. 81) att riksdagen, i avvaktan på
särskild proposition i ämnet, till Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag för budgetåret 1988/89 beräknar ett förslagsanslag av
3632824000 kr.

1987/88:114

Regeringen föreslår, efter föredragning av statsrådet Thalén,

1. att riksdagen antar de till propositionen fogade, av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar,

2. att riksdagen godkänner att regeringen fr. o.m. år 1990 årligen får
anpassa nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering till löneutvecklingen för vuxna arbetare
inom egentlig industri,

3. att riksdagen godkänner vad som föreslagits i fråga om statsbidrag till
de erkända arbetslöshetskassorna, permitteringslöneersättningen, det kontanta
arbetsmarknadsstödet samt utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering,

4. att riksdagen medger att riksförsäkringsverket får disponera en rörlig
kredit i riksgäldskontoret om högst 1 000000000 kr. för statsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna och till permitteringslöneersättningen,

5. att riksdagen godkänner att statsbidragen till de erkända arbetslös -

AU 1987/88:18

2

hetskassorna och till permitteringslöneersättningen får betalas ut samtidigt
som ersättning betalas ut från resp. stödsystem,

6. att riksdagen godkänner de riktlinjer beträffande utjämningsbidrag till
erkända arbetslöshetskassor som har förordats,

7. att riksdagen godkänner att permitteringslöneersättningen höjs
fr. o.m. den 1 juli 1988 till 375 kr. per dag resp. 290 kr. per dag vid
väderpermittering,

8. att riksdagen godkänner att antalet statsbidragsberättigade ersättningsdagar
vid väderpermittering ökas med 20 till högst 45 fr. o. m. den 1
juli 1988,

9. att riksdagen med ändring i förhållande till regeringens förslag i
proposition 1987/88:100 bil. 12 till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 3 832 152 000 kr.

De ovannämnda lagförslagen, som fogas som bilaga till detta betänkande,
är följande:

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, att
gälla från den 4 juli 1988,

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
att gälla från den 4 juli 1988,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, att gälla från den
ljuli 1988,

4. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, att
gälla från den 1 januari 1989,

5. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
att gälla från den 1 januari 1989.

1987/88:150 bilaga 5

Regeringen föreslår, efter föredragning av statsrådet Thalén, under punkt
B 4 (s. 11) att riksdagen skall till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1988/89 utöver i proposition 1987/88:114 upptagna
medel anvisa ett förslagsanslag av 219400000 kr.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:A214 av Hans Nyhage m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till reglering av A-kassornas verksamhet angående
ansökan från arbetstagare eller företagare i enlighet med vad som i
motionen anförts.

1987/88: A219 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om finansiering av arbetslöshetsförsäkringen
enligt vad som anförts i motionen,

AU 1987/88:18

3

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett reformerat system
för arbetslöshetsförsäkring enligt vad som sägs i motionen,

1987/88:A242 av Yvonne Sandberg-Fries och Ralf Lindström (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsbidrag.

1987/88:A262 av Boije Hörnlund m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en parlamentarisk sammansatt kommitté tillkallas
med direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet
med vad som anförs i motionen.

1987/88:A266 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
under tionde huvudtiteln på anslaget B 4 Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag anvisar ett förslagsanslag om 2 432 824 000 kr.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Fi232.

Motioner med anledning av prop. 1987/88:114

1987/88:A42 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 56 §,
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, skall ha följande lydelse:

En erkänd arbetslöshetskassas inkomster som inte har använts för löpande
utgifter under verksamhetsåret skall användas för sådana utgifter
följande verksamhetsår.

En erkänd arbetslöshetskassas eget fria kapital får inte överstiga ett
belopp motsvarande 50 kr. per medlem.

Regeringen, eller myndighet som regeringen därtill bemyndigar, får
medge undantag från andra stycket.

1987/88:A43 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av en översyn av utbildningsbidragens struktur.

1987/88:A44 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår vad regeringen föreslagit i propositionen med
undantag av förslaget att öka antalet statsbidragsberättigade ersättningsdagar
vid väderpermittering från 20 till högst 45 dagar fr. o. m. den 1 juli
1988,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående den framtida användningen av arbetslöshetskassornas
fonder,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att lämna dispenser från fonderingskraven
i 56 § lagen om arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som
i motionen anförs,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som i motionen anförs.

AU 1987/88:18

1987/88: A45 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts beträffande

4

ändrade regler för de arbetslöshetskassor som är knutna till småföretagarorganisationer.

1987/88:A46 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att
inför 1990-talet framlägga ett förslag om en allmän arbetslöshets- och
socialförsäkring,

2. att riksdagen beslutar att högsta dagpenningbelopp i arbetslöshetsförsäkringen
höjs till 450 kr. gällande från den 4 juli 1988,

3. att riksdagen beslutar att KAS-ersättningen skall utgå med 50% av
högsta dagpenningbelopp i arbetslöshetskassan och fr. o. m. den 4 juli 1988
fastställas till 225 kr. per dag,

4. att riksdagen beslutar att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
skall utgöra 75 % av högsta dagpenningbelopp och fr. o. m. den 4
juli 1988 fastställas till 338 kr. per dag,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändringar av 4 § i lagarna
om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd, som begränsar
möjligheter till ersättning vid studier,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängda avstängningstider
i arbetslöshetsförsäkringen.

1987/88:A47 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära att frågan om en allmän arbetslöshetsersättning utreds.

1987/88:A48 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen till
Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 415000000 kr.

1987/88: A49 av El ver Jonsson m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att presentera
ett förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som
anförts ovan,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag vad gäller statsbidragsregler,
medlemsavgifter, fondavveckling samt finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen
i övrigt.

1987/88:A50 av Börje Hörnlund m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1987/88:114 vad avser kompensationsnivån
och fastställa högsta ersättningsnivå till 425 kr. per dag
fr. o. m. den 2 januari 1989 enligt det anförda samt att i övrigt fastställa
ersättningsbeloppen i KAS och utbildningsbidrag enligt det anförda,

2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1987/88:114 vad avser ändrade
regler för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna enligt det
anförda,

3. att riksdagen beslutar avslå förslaget att riksförsäkringsverket får
disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om 1000 milj. kr.,

4. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer beträffande utjämningsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor som angivits i motionen,

5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande framtida utnyttjande av arbetslöshetskassornas
fonder för ersättning enligt deras ursprungliga syfte,

AU 1987/88:18

5

6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring,

7. att riksdagen beslutar att till Bidrag till arbetslöshetsersättningen och
utbildningsbidrag anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 820
milj. kr. sänkt förslagsanslag om 3012 152000 kr.

Motion med anledning av prop. 1987/88:150

1987/88: A52 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas
l.att riksdagen avslår regeringens förslag att till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1988/89 utöver i prop.
1987/88:114 upptagna medel anvisa ett förslagsanslag av 219400000 kr.,
2att riksdagen hos regeringen begär en utredning av användning av
utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet
i enlighet med vad som i motionen anförs.

Några grunddrag av kontantstödet vid arbetslöshet

Ersättning vid arbetslöshet lämnas i två former, som dagpenning från
arbetslöshetsförsäkringen eller som kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
De grundläggande villkoren för att få någon av dessa ersättningar är
desamma: Sökanden skall vara arbetslös, vara arbetsför och beredd att ta
ett lämpligt arbete. Lika för båda stödformerna gäller för närvarande en
karenstid av fem dagar innan ersättning böljar utgå.

Arbetslöshetsförsäkringen är den dominerande stödformen. Ca 3,5 milj.
personer är anslutna till försäkringen. KAS är ett komplement för dem som
av olika skäl inte har rätt till ersättning från försäkringen.

Rätten till ersättning från arbetslöshetskassorna förutsätter utöver de
nyss nämnda gemensamma villkoren att medlems- och arbetsvillkoren är
uppfyllda. Det förstnämnda innebär krav på medlemskap i minst tolv
månader. Arbetsvillkoret innebär att man skall ha arbetat minst fem månader
under en period av tolv månader före arbetslösheten. Ersättningen
utgår i form av en dagpenning, som för närvarande lägst är 140 kr. och
högst 400 kr. per dag, högst fem dagar per vecka. Dagpenningbeloppet kan
reduceras med hänsyn till sökandens faktiska inkomst före arbetslösheten
(överförsäkringsavdrag) eller på grund av reglerna om pensionsavdrag.
Ersättningstiden är längst 300 dagar utom för dem som har fyllt 55 år. De
har rätt till ersättning i 450 dagar.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras för närvarande av statsbidrag till
kassorna samt av de försäkrades avgifter och avkastning av fondmedel.
Statsbidragen finansieras i sin tur med budgetmedel till 35% och med
arbetsgivaravgifter till 65%. Försäkringen administreras av erkända arbetslöshetskassor,
som juridiskt sett är fristående från de organisationer på
arbetstagar- eller företagarsidan som har medverkat till kassornas bildande.

KAS riktar sig i praktiken främst till nytillträdande på arbetsmarknaden
som antingen inte har gått med i försäkringen eller inte hunnit kvalificera

AU 1987/88:18

6

sig för rätt till kassaersättning. Stödet kan också ges till försäkrade som
inte längre har rätt till kassaersättning (utförsäkrade) om de har fyllt 60 år.
Tidigare var det vanligt att KAS lämnades till ungdomar som var arbetslösa
efter att ha avslutat sin grundläggande skolutbildning. Detta förekommer
inte längre eftersom den nedre åldersgränsen för stödet i två etapper
har höjts från 16 till 20 år.

Stödbeloppet är 140 kr. om dagen, längst fem dagar i veckan. Det
reduceras av pensioner och liknande förmåner. Ersättningstiden är längst
150 dagar - för dem som har fyllt 55 år 300 dagar och för dem som har fyllt
60 år 450 dagar.

I princip finns samma arbetsvillkor för KAS som för kassaersättningarna.
När det gäller KAS får dock även vård i enskilt hem av åldring eller
handikappad under vissa förutsättningar jämställas med förvärvsarbete.
Vidare behöver något arbetsvillkor inte uppfyllas av dem som är arbetssökande
i anslutning till genomgången utbildning. Det krävs då att utbildningen
antingen är minst ettårig och ger rätt till studiesocialt stöd eller är minst
fem månaders arbetsmarknadsutbildning.

KAS finansieras av budgetmedel och arbetsgivaravgifter. Administrationen
sköts av arbetsmarknadsverket, men utbetalningarna av stödet ombesörjs
av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Såväl dagpenningarna från arbetslöshetsförsäkringen som KAS räknas
som skattepliktig inkomst för mottagarna och är ATP-grundande.

Utskottet

Inledning

Statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring har funnits i vårt land i drygt 50
år. Dessförinnan fanns endast understödskassor hos några av fackförbunden,
finansierade av förbunden och deras medlemmar. Den första förordningen
om erkända arbetslöshetskassor och om statsbidrag till kassorna
böljade gälla år 1935. Kontantstödet har därefter reformerats successivt —
man kan säga att vaije decennium har haft sin arbetslöshetsförsäkringsutredning,
med olika förändringar i stödverksamheten som resultat.

Det nuvarande ersättningssystemet lades i huvudsak fast år 1973 som
resultat av det översynsarbete som sedan 1960-talets mitt bedrevs av
KSA-utredningen. Det principiellt nya som då skedde var att arbetslöshetsförsäkringen
kompletterades med rätten till kontant arbetsmarknadsstöd,
KAS, för dem som står utanför försäkringen.

Även under den gångna delen av 1980-talet har regelsystemet ändrats.
På våren 1982 genomfördes på initiativ av den dåvarande tvåpartiregeringen
förändringar av delvis ganska ingripande slag. Bl. a. sänktes statsbidragen
till arbetslöshetskassorna. Förändringarna blev emellertid endast temporära
till följd av att regelsystemet på bl. a.den angivna punkten återställdes
genom ett nytt riksdagsbeslut på hösten samma år.

I motsats till vad som gäller på många håll utomlands är den svenska

AU 1987/88:18

7

arbetslöshetsförsäkringen frivillig. Anslutningsgraden är hög, i det att ungefär
fyra femtedelar av de förvärvsverksamma i landet tillhör försäkringen.
Det innebär inte att det har saknats initiativ till en obligatorisk (allmän)
arbetslöshetsförsäkring även i vårt land. Förslag till en sådan försäkring —
som alternativ till en frivillig försäkring - lades fram av en statlig utredning
redan i slutet av 1920-talet. Nya förslag till obligatorisk försäkring arbetades
fram på 1940-talet av den då verksamma socialvårdskommittén. Inget
av förslagen ledde till beslut av statsmakterna. Detsamma gäller om det
förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring som utarbetades av ALF-utredningen
vid 1970-talets mitt. Till detta utredningsförslag återkommer
utskottet i det följande. Under senare år har gjorts framställningar i ämnet
genom motioner i riksdagen (se bl. a. AU 1986/87: lis. 64 f).

De reformförslag som presenteras i proposition 1987/88:114 grundar sig
på det senaste utredningsarbetet beträffande ersättningarna vid arbetslöshet.
Det har utförts av a-kassekommittén (med f. d.. riksdagsledamoten
Rune Carlstein som särskild utredningsman). Kommittén avgav delbetänkandet
(DsA 1987:4) Arbetslöshetsförsäkringen - högsta dagpenning och
finansiering samt slutbetänkandet (SOU 1987:56) Ekonomiskt stöd till
arbetslösa - översyn av vissa villkor. Betänkandena har remissbehandlats.

De till proposition 114 fogade lagförslagen har granskats av lagrådet.
Med anledning av denna proposition har väckts nio motioner. Dessutom
har yrkanden i hithörande frågor framställts i fem motioner som väcktes
under den allmänna motionstiden i år.

I såväl proposition 114 som vissa av motionerna behandlas även frågor
om belopp m. m. när det gäller utbildningsbidragen till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering. Regeringen har i proposition
1987/88:150 återkommit till frågan om anslagstilldelningen för
nästa budgetår till utbildningsbidragen.

Huvudpunkterna i regeringens reformförslag är att nuvarande karensdagar
för kontantstödet skall slopas, att ersättningsbeloppen höjs i två steg
och skall från år 1990 följa löneutvecklingen samt att de f. n.. stora skillnaderna
i avgiftsuttag de olika kassorna emellan skall utjämnas. Det sistnämnda
möjliggörs genom ett nytt finansieringssystem och upphävande av
det fondkrav som ställs på kassorna. Fonderna förutsätts bli upplösta och
medlen överförda till de intresseorganisationer som har tagit initiativ till
kassornas bildande.

Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring föll utanför a-kassekommitténs
direktiv, och den berörs inte heller närmare i propositionen. Den
har däremot aktualiserats på nytt i motioner från moderata samlingspartiet,
folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Moderata
samlingspartiet yrkar mot bakgrund av utredningskravet att proposition
114 skall avslås helt, bortsett från ett av detaljförslagen. Folkpartiet och
centerpartiet däremot godtar regeringens förslag i vissa delar. De tre
partierna motsätter sig regeringsförslaget beträffande kassornas fonder.
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår högre ersättningsbelopp, och partiet
går emot att de allmänna villkoren för ersättningarna ändras på det sätt
regeringen har föreslagit.

AU 1987/88:18

8

Inför behandlingen av detta ärende har utskottet hållit hearings med
företrädare för arbetsmarknadsdepartementet, arbetsmarknadsstyrelsen,
riksförsäkringsverket, Arbetslöshetskassornas samorganisation, LO,
TCO, SACO/SR och SAF. Vidare har företrädare för Köpmännens och
Sveriges fiskares arbetslöshetskassor framfört synpunkter till en delegation
av utskottet.

Utskottet ansluter i den följande framställningen till den disposition som
valts i proposition 114. Först tar utskottet dock upp motionsyrkandena om
utredning av en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i partimotion 1987/88: A44 att regeringen
får i uppdrag att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att
skyndsamt utarbeta och lägga fram förslag till en allmän, obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Denna avses omfatta samtliga förvärvsarbetande.
Med tanke på de personer som övergår från utbildning till arbete utan att
dessförinnan ha förvärvsarbetat under någon längre period bör övervägas
vilka kvalifikationsregler som bör gälla i sådana fall.

När det gäller försäkringens administration framhåller motionärerna att
denna bör handhas av ett offentligt organ, i första hand försäkringskassorna.
Dessa bör till sig kunna knyta experter från arbetsmarknadens parter
och arbetsmarknadsverket.

Ersättningen bör vara relaterad till tidigare lön och skall ge en ekonomisk
grundtrygghet. Effekterna av olika kompensationsnivåer och den
maximala dagpenningens storlek bör analyseras. Lämpliga regler för karenstid
bör anges liksom för avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet
m. m. Vidare anser motionärerna att man vid utredningsarbetet bör analysera
och ta ställning till statens roll i permitteringslönesystemet. En annan
sak som bör beaktas är möjligheterna att via arbetslöshetsförsäkringen
tillgodose den ekonomiska grundtryggheten för äldre arbetslösa. Motionärerna
menar att problemet med de s. k. äldreavgångarna bäst kan lösas
genom arbetslöshetsförsäkringen.

Även i fortsättningen bör finnas en nära koppling mellan arbetslöshetsförsäkringen
och utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning. Incitament
att genomgå utbildning bör finnas genom ett mindre tillägg till
dagpenningen.

Den maximering av dagpenningen som finns i dag kan innebära problem
för inkomsttagare med lön överstigande viss nivå. Detta illustreras av en
tabell i motionen. Problemet kvarstår i en allmän försäkring som erbjuder
en grundtrygghet. Därför bör finnas möjlighet till tilläggsförsäkringar, antingen
avtalsbundna eller baserade på frivilliga, enskilda överenskommelser.
Även försäkringskassorna förutsätts kunna erbjuda individuella tillläggsförsäkringar.

När det gäller finansieringen av den allmänna försäkringen uttalar motionärerna
att det bör ankomma på utredningen att belysa olika alternativ. De

AU 1987/88:18

9

säger att några medlemsavgifter inte blir aktuella och inte skall utgå, utan
försäkringen bör huvudsakligen finansieras genom budgetmedel och arbetsmarknadsavgiften.
Frågan om en övergång till avgifter knutna till
individen bör även utredas.

I motion 1987/88:A47 anger Rune Rydén (m) riktlinjer för en allmän
arbetslöshetsförsäkring, administrerad av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Han yrkar att riksdagen av regeringen skall begära att
frågan om en allmän arbetslöshetsersättning utreds.

Folkpartiet begär förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring dels i
partimotion 1987/88: A219 från allmänna motionstiden, dels i kommittémotion
1987/88: A49 av Elver Jonsson m. fl. Försäkringen skall i princip
omfatta alla personer i åldern 18-65 år som står till arbetsmarknadens
förfogande, löntagare såväl som företagare. Majoriteten av arbetskraften
är i dag ansluten till någon arbetslöshetskassa, men detta återspeglas inte
bland de arbetslösa. Bland dem är de som står utanför arbetslöshetskassorna
överrepresenterade. I en allmän försäkring bör arbetslöshetskassorna
ha ansvar även för denna grupp.

I båda motionerna framhålls vidare att arbetslöshetsförsäkringen under
alla omständigheter bör reformeras så, att en högre grad av partsfinansiering
uppnås. Syftet anges vara att i försäkringen bygga in incitament för
parterna att i löneförhandlingarna ta hänsyn till risken för ökad arbetslöshet
på grund av för höga avtal. En allmän arbetslöshetsförsäkring som
finansieras efter sådana principer bör vidare bygga på ett solidariskt betalningsansvar.
I fall av oväntad arbetslöshet, exempelvis vid strukturproblem,
bör inte de som råkar vara anställda i dessa branscher drabbas av
högre avgifter på grund av de högre arbetslöshetskostnaderna.

Enligt motionärerna ger en ökad partsfinansiering tillsammans med en
allmän arbetslöshetsförsäkring en bättre inkomsttrygghet för alla arbetslösa
samtidigt som parterna tvingas ta hänsyn till riskerna för arbetslöshet
”även bland dem som i dag inte har någon röst vid förhandlingsbordet”.

Centerpartiet yrkar i kommittémotionerna 1987/88:A262 och
1987/88:A50, båda med Boije Hörnlund som första namn, att en parlamentariskt
sammansatt kommitté skall tillsättas med direktiv att lägga fram
förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Motionärerna konstaterar att ca en tredjedel av de arbetslösa inte kommer
i fråga för vare sig ersättning från en arbetslöshetskassa eller för
kontant arbetsmarknadsstöd. Särskilt gäller det kvinnor och ungdomar.
Det nuvarande systemet för arbetslöshetsunderstöd fyller därmed inte
rimliga trygghetskrav. Dessutom har arbetslöshetsförsäkringen alltmer
förlorat sin karaktär av försäkring genom att den offentliga andelen av
kostnaderna för stödet uppgår till ca 95 %.

En allmän arbetslöshetsförsäkring bör enligt motionärerna ge ett grundskydd
på rimlig nivå med möjlighet att bygga på med avtalsenliga eller
enskilt tecknade försäkringar. När det gäller tilläggsförsäkringen hänvisas i
motion A50 till den modell som förordats av SACO/SR.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i partimotion 1987/88:A46 att trots
regeringens ändringsförslag beträffande arbetslöshetsförsäkringen så är en
enda, allmän socialförsäkring den bästa lösningen vid alla former av in -

AU 1987/88:18

10

komstbortfall eller oförmåga att skaffa inkomst. Inför 1990-talet bör tillsättas
en särskild utredning med uppdrag att se över och lägga fram förslag
hur en allmän arbetslöshets- och socialförsäkring skall utformas. Riksdagen
bör av regeringen begära en sådan utredning.

ALF-utredningen

I ALF-utredningen deltog företrädare för de fem riksdagspartierna, för
arbetsmarknadens parter och för Arbetslöshetskassornas samorganisation.
Utredningen lade fram sina förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring
i betänkandet SOU 1978:45. Nedan skisseras i korthet några huvudpunkter
i utredningens förslag.

Försäkringens omfattning

Alla som har uppnått en ålder av 16 men inte 65 år och uppfyller försäkringsvillkoren.
(I dag är 16- 19-åringar undantagna från KAS men inte från
arbetslöshetsförsäkringen.)

Ett grundvillkor för ersättning är att sökanden har en aktuell anknytning
till arbetsmarknaden. Huvudregeln är därför liksom nu att ett arbetsvillkor
skall vara uppfyllt för att ersättning skall utgå. Villkoret innebär att man
under en tolvmånadersperiod före arbetslösheten (ramtid) skall ha arbetat i
viss omfattning (15 veckor mot fem månader enligt dagens regler). Däremot
bortfaller nu gällande krav på ett års medlemskap i arbetslöshetskassa
(medlemsvillkoret).

Personer som är ny- eller återinträdande på arbetsmarknaden skall enligt
ALF-utredningen kunna få ersättning om de

1) slutat ungdomsutbildning

2) genomgått vuxenutbildning på heltid minst ett läsår med studiesocialt
stöd

3) genomgått arbetsmarknadsutbildning i minst tre månader.

Utöver kraven enligt l)-3) skall vederbörande ha sökt arbete hos arbetsförmedlingen
i minst tre månader.

Allmänna villkor

ALF-utredningen uppställer regler om karens, avstängning, ersättningstid
och samordning med pension av i stort sett samma slag som nu gäller. En
principiell nyhet är möjlighet till utfyllnadsersättning för den som tar
arbete med lägre lön än försäkringsersättningen.

Administration

Nuvarande erkända arbetslöshetskassor förutsätts bli ombildade till allmänna
kassor. För ny- och återinträdande skapas en särskild kassa med
Arbetslöshetskassornas samorganisation som huvudman. Arbetslöshets -

AU 1987/88:18

11

kassornas fonder (år 1978 sammanlagt ca 1 miljard kronor) förutskickas bli
upplösta och överlämnade till resp. fackförbund/företagarorganisation.

Ersättningsbelopp

ALF-utredningen föreslår ett grundbelopp för alla. Detta skall motsvara
1/125-del av basbeloppet, avrundat till närmaste femtal kronor. Med 1988
års basbelopp, 25 800 kr., utgör grundbeloppet 205 kr.

Försäkrade som uppfyllt arbetsvillkoret med heltidsarbete får ett tillläggsbelopp
motsvarande 80% av skillnaden mellan grundbelopp och
dagsförtjänst. Uppåt sätts en inkomstgräns motsvarande sju och en halv
gånger basbeloppet. Skillnaderna mot nuläget framgår av nedanstående
tabell:

Årsinkomst före arbetslöshet	Ersättning per dag	Kompensationsnivå (procent av dagsför-tjänst
F. n.	ALF	F.n.	ALF
0	1401	205	-	-
85000	294	300	91,7	92,5
100000	347	345	91,7	90,8
120000	400	405	88,0	88,8
150000	400	495	70,4	87,1
1930002	400	625	54,6	85,5

1 = KAS

2 = 7,5 x basbeloppet

Utskottets överväganden

Med anledning av motionerna får utskottet för egen del anföra följande.

Under senare delen av 1970-talet utarbetades förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring
av den på riksdagens begäran tillsatta ALF-utredningen.
Dess förslag i betänkandet SOU 1978:45 kom dock att genomföras
av statsmakterna endast i enstaka detaljfrågor. Utredningsarbetet bedrevs
efter den senaste stora reformeringen av kontantstödet, som gjordes år
1973. Då förbättrades arbetslöshetsförsäkringen i olika avseenden och de
tidigare, begränsade möjligheterna för icke-försäkrade att få arbetslöshetsersättning
i form av kommunalt kontantstöd eller omställningsbidrag för
äldre ersattes, som tidigare berörts, av en lagfäst rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS), som utgår efter generella kriterier.

Utvecklingen har därefter gått i riktning mot att en allt större andel av de
förvärvsverksamma är anslutna till arbetslöshetsförsäkringen. Av det material
som har tagits fram av a-kassekommittén framgår att under tioårsperioden
1977-1986 steg andelen från 69 till 79%. Uttryckt i absoluta tal
innebär förändringen att medan antalet personer i arbetskraften under
perioden ökade med 280000 så steg antalet kassamedlemmar med gott och
väl det dubbla eller med 590000. Till försäkringen är nu anslutna i runt tal
3,5 miljoner medlemmar.

Trots den ökade täckning som arbetslöshetsförsäkringen har uppnått är

AU 1987/88:18

12

det fortfarande omkring en fjärdedel av de arbetssökande hos arbetsförmedlingen
som saknar rätt till arbetslöshetsersättning, vartill kommer en
del sökande som enbart är berättigade till KAS. Detta kan motivera att
man inför 1990-talets arbetsmarknad ser över möjligheterna att vidga arbetslöshetsförsäkringen
så att man i den kan fånga in grupper som fortfarande
står utanför. Vid en sådan utbyggnad bör man självfallet ta till vara
erfarenheterna av det nuvarande försäkringssystemet och sträva efter att
bevara de fördelar som detta har inneburit. Som utskottet ser det innebär
det bl. a. att man även i fortsättningen bör bygga på arbetslöshetskassornas
medverkan.

En annan utgångspunkt bör vara att de ökade finansieringskrav som
följer med en utbyggd försäkring inte helt eller delvis får tillgodoses av de
försäkrade själva genom höjda egenavgifter, såsom skisseras i ett par av
motionerna.

Vid bedömningen av den nu aktuella utredningsfrågan har man också att
ta hänsyn till att regeringens förslag - som kommer att närmare behandlas
i det följande — sammantagna leder till en väsentlig reformering av det
nuvarande systemet. Utskottet tänker särskilt på förslaget att slopa karensdagarna
som i den delen innebär ett länge önskat närmande till sjukförsäkringens
regelsystem och samtidigt ger en påtaglig förbättring av det
ekonomiska skyddet vid arbetslöshet. Andra angelägna reformönskemål
som tillgodoses är anpassningen av ersättningsbeloppen till löneutvecklingen
och utjämningen av skillnaderna i medlemsavgifter mellan olika
kassor.

Enligt utskottets mening bör man avvakta effekterna av nyssnämnda
och övriga åtgärder som förordas i den föreliggande propositionen, innan
man slutgiltigt tar ställning till frågan om att starta ett nytt utredningsarbete
om en allmän arbetslöshetsförsäkring med den inriktning som utskottet
nyss har angivit. Utskottets slutsats härav är att i dagens läge bör motionernas
yrkanden om utredning av frågan om en allmän och obligatorisk
försäkring inte leda till någon åtgärd från riksdagens sida.

Fråga om avslag på proposition 1987/88:114

Moderata samlingspartiet förutsätter i partimotionen 1987/88:A44 att den
begärda utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring skall bedrivas
skyndsamt så att det blir möjligt att inom en snar framtid avveckla det
nuvarande systemet med kassor. Därför bör inte nu göras några förändringar
i detta system, utan regeringens proposition bör avvisas av riksdagen
utom på en punkt. Denna gäller utökningen av antalet ersättningsberättigade
dagar vid väderpermitteringar.

I motsats till moderata samlingspartiet anser utskottet att riksdagen -oavsett inställning till önskemålen om en ny utredning om en allmän
arbetslöshetsförsäkring - inte bör avstå från att sakpröva de olika delförslagen.
Motionärerna anger som skäl för att det nu inte bör ske några
förändringar att en ny ordning för ersättningarna bör kunna genomföras
relativt snabbt. Utskottet har inte samma uppfattning utan erinrar om att
det tog ALF-utredningen fyra år att arbeta fram sina förslag. Som motionä -

AU 1987/88:18

13

rema själva dokumenterat har det sedan 1970-talet tillkommit nya och
komplicerade frågor som skulle behöva ingående belysas i ett nytt utredningsarbete.
Utskottet noterar att övriga partier som framställt motsvarande
utredningsyrkanden inte har dragit lika långtgående slutsatser härav
som moderata samlingspartiet. De har i stället yrkat ändringar i eller avslag
på de delar av propositionen som de ogillat och har dämtöver godtagit
regeringens förslag.

Som utskottet ser det saknas underlag för att såsom begärs i motion A44
avslå i princip hela proposition 114. Till följd härav avstyrker utskottet
motionens avslagsyrkande och övergår till att behandla regeringsförslagen
och till dem knutna motionsyrkanden.

Dagpenning- och kompensationsnivån
Ersättningsbelopp åren 1988 och 1989

Regeringen föreslår att högstbeloppet för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
och stödbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS)
skall höjas dels måndagen den 4 juli i år för återstoden av år 1988, dels
måndagen den 2 januari 1989 att gälla till utgången av det året på sätt
framgår av följande tabell. Den visar också de ändringsyrkanden som
ställts av centerpartiet i kommittémotion 1987/88:A50 av Boije Hörnlund
m. fl. och av vänsterpartiet kommunisterna i partimotion 1987/88: A46.

	Prop. 114	Mot. 50 (c)	Mot. 46 (vpk)
Högstbelopp från a-kassa (f. n. 400 kr.) 4 juli 1988	425		450
2jan.1989	450	425
KAS (f. n. 140 kr.) 4 juli 1988	149		225
2jan. 1989	158	149

Beloppet för KAS enligt motion A46 är en konsekvens av att vänsterpartiet
kommunisterna samtidigt yrkar att KAS generellt skall utgå med hälften
av högsta dagpenningbelopp i arbetslöshetsförsäkringen.

Beträffande utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering anmäls i propositionen att det är regeringens
avsikt att vid bifall till förslagen om ersättningarna vid arbetslöshet företa
motsvarande bidragshöjningar. Högstbeloppet för deltagare med rätt till
ersättning från arbetslöshetskassa skall således bli 425 och 450 kr. per dag
från 4 juli 1988 resp. den 2 januari 1989. För deltagare som är 20 år eller
äldre men inte har rätt till kassaersättning blir motsvarande belopp höjt
från 240 till 255 resp. 270 kr. per dag. För ungdomar som är under 20 år och
inte har rätt till kassaersättning höjs utbildningsbidraget från 170 till 181
resp. 191 kr. per dag.

Centerpartiet anser i motion A50 att utbildningsbidragen skall höjas till

AU 1987/88:18

14

425, 255 resp. 181 kr. per dag från den 2 januari 1989. Vänsterpartiet
kommunisterna yrkar å andra sidan i motion A46 att utbildningsbidraget
för deltagare som inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa skall
motsvara 75 % av högsta dagpenningbelopp hos kassorna och fr. o. m. den
4 juli i år fastställas till 338 kr. per dag.

Att ersättningsnivåerna bör höjas godtas i motion A50 (c), men höjningen
sägs inte böra ske på ett sådant sätt att den upplevs som ett hinder för de
mera offensivt inriktade arbetsmarknadspolitiska insatserna. Detta befaras
i vissa fall kunna bli effekten av en kraftig höjning. Vänsterpartiet kommunisternas
yrkanden att KAS skall utgöra 50 % av högsta dagpenning inom
arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidraget för personer utan rätt
till kassaersättning skall vara 75 % av samma dagpenning är ett fullföljande
av en linje som vpk har drivit under en följd av år.

Utskottet ansluter sig för sin del till de avvägningar beträffande ersättningsbeloppen
under åren 1988 och 1989 som har gjorts av regeringen.

Vad nu anförts innebär att utskottet med avstyrkande av motionerna
A46 och A50 i motsvarande delar föreslår att riksdagen antar dels de till
proposition 114 fogade lagförslagen 1 och 2 om ändring av dagpenningbeloppen
inom arbetslöshetsförsäkringen resp. höjning av KAS från 4 juli

1988, dels övergångsbestämmelserna till 17 § i lagförslaget 4 och till 18 §
första stycket i lagförslaget 5 beträffande dagpenningbelopp inom arbetslöshetsförsäkringen
resp. stödbeloppet i KAS under år 1989.

Ersättningsbelopp från år 1990

Fr.o.m. år 1990 innebär regeringens förslag att nyssnämnda ersättningsbelopp,
dvs. den högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen, stödbeloppet
i KAS samt utbildningsbidragen, årligen skall anpassas till löneutvecklingen
för vuxna arbetare inom egentlig industri. Förslaget överensstämmer
med vad a-kassekommittén har förordat. Med löneutvecklingen
avses den procentuella utvecklingen av tidlön och ackord. Till grund för de
mätningar som framdeles skall ske kommer att ligga den genomsnittliga
tidlönen jämte ackordstillägg för vuxna industriarbetare andra kvartalet
1988 enligt SAF:s och LO:s gemensamma lönestatistik. Däijämte skall
mätningarna utgå från det högsta dagpenningbelopp som gäller under år

1989, dvs. - vid bifall till regeringens förslag - 450 kr. Beträffande
beräkningsmetoden i övrigt hänvisas till proposition 114 (s. 25).

För närvarande gäller att arbetslöshetskassorna själva får bestämma om
högsta resp. lägsta dagpenningbelopp inom de beloppsramar som är fastställda
i 17 § arbetslöshetsförsäkringslagen. Regeringen föreslår att denna
valmöjlighet avskaffas så att samma högsta resp. lägsta belopp skall gälla i
samtliga kassor. Lägsta dagpenningbelopp bör i fortsättningen överensstämma
med stödbeloppet i KAS.

I fråga om stödbeloppet i KAS förordar regeringen vidare att detta från
år 1990 fastställs enligt den beräkningsmetod och den ordning i övrigt som
skall gälla för dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen.

När det gäller utbildningsbidragen har regeringen alltsedan bidragen fick
sin nuvarande utformning år 1975 kunnat anpassa bidragsnivåerna till de

AU 1987/88:18

15

förändringar som genom riksdagsbesluten görs av ersättningarna vid arbetslöshet.
Regeringens förslag innebär att riksdagen fr. o. m. år 1990 inte
längre kommer att medverka vid ändringar av dessa ersättningsbelopp.
Med hänsyn härtill begär regeringen bemyndigande att fr. o. m. år 1990 få
anpassa nivåerna på utbildningsbidragen med tillämpning av de ovan angivna
principerna för att fastställa den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen.

I fråga om de nu redovisade förslagen från regeringen om en löpande
anpassning av ersättningsbeloppen till löneutvecklingen yrkar Boije Hörnlund
m. fl. (c) i kommittémotion 1987/88:A50 att desamma skall avslås.
Något bemyndigande av det slaget bör enligt motionärerna inte ges i
avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Om man går till att överväga en så genomgripande förändring som en
allmän arbetslöshetsförsäkring av det slag som skisseras av t. ex. centerpartiet
så kommer anpassningen av ersättningsbeloppen till pris- och löneutvecklingen
att tillhöra en av de många frågor som får prövas från nya
utgångspunkter. Det ligger i sakens natur. Därav drar utskottet emellertid
en annan slutsats än motionärerna, nämligen att det förhållandet inte är
något hinder för att nu genomföra den ordning regeringen förordat och som
överensstämmer med a-kassekommitténs, av flertalet remissinstanser understödda
förslag. Utskottet biträder alltså den av regeringen föreslagna
ordningen för ersättningsbeloppens anpassning fr. o. m. år 1990 och avstyrker
samtidigt motion A50 även i denna del. Formellt innebär ställningstagandet
att utskottet föreslår riksdagen att anta 17 § i lagförslaget 4 beträffande
arbetslöshetsförsäkringen och 18 § i lagförslaget 5 beträffande KAS.
Dessutom bör regeringen få begärt bemyndigande beträffande anpassningen
av utbildningsbidragens belopp.

Utöver vad som nu redovisats har utbildningsbidragens konstruktion
behandlats i ytterligare två motioner. I den ena, 1987/88:A242, som väcktes
under den allmänna motionstiden av Yvonne Sandberg-Fries och Ralf
Lindström (båda s) förespråkas att dagpenningen kompletteras med ett
stimulansbidrag, att dagpenningbeloppet ändras i takt med förändringarna
av det allmänna basbeloppet och att bidragsbeloppen förbättras för vuxna
elever utan rätt till kassaersättning, den s. k. mellangruppen. Motionärerna
yrkar på ett tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om utbildningsbidraget.

I den andra motionen, 1987/88:A43, som väckts av Birthe Sörestedt och
Bengt Silfverstrand (båda s) med anledning av proposition 114, begärs att
riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om
behovet av en översyn av utbildningsbidragens struktur. Motionärerna
åberopar bl. a. att det av utredningen om socialbidrag klarlagts att ca 20%
av dem som beviljats utbildningsbidrag samtidigt behöver uppbära socialbidrag.
Trots de förbättringar av utbildningsbidragen som föreslås i propositionen
sägs utbildningsbidragen på grund av sin konstruktion fortfarande
kräva kompletterande socialbidrag till vederbörandes försöijning.

När de nuvarande utbildningsbidragen infördes vid mitten av 1970-talet
var de kompletterade med ett särskilt stimulansbidrag om 10 kr. per dag.

AU 1987/88:18

16

Bidraget avskaffades i böljan av 1980-talet av besparingsskäl. Man kan,
som motionärerna gör, motivera förbättringar av utbildningsbidragen utöver
vad regeringen har föreslagit, men problemet är att vaije förbättring
är kostnadskrävande och därför måste vägas mot andra angelägna ändamål.
Det kan påpekas att redan ett återinförande av stimulansbidraget med
det i dagens läge blygsamma belopp som gällde på 1970-talet skulle kosta
drygt 100 milj. kr. Med hänsyn härtill och eftersom de ovan tillstyrkta
regeringsförslagen medför bidragsförbättringar inom kort är utskottet inte
berett att tillstyrka initiativ till nya överväganden om utbildningsbidragens
nivå. Utskottet avstyrker sålunda motionerna A43 och A242.

Kompensationsnivån

Enligt den norm som fastställdes vid 1973 års reformering av arbetslöshetsförsäkringen
får dagpenningen utgå med högst 91,7% av den försäkrades
dagsförtjänst före arbetslösheten. Därutöver sätter den högsta dagpenningen
i den kassa medlemmen tillhör en ytterligare gräns för de belopp som
skall betalas ut. Regeringen föreslår att kompensationsnivån sänks till 90%
av dagsförtjänsten inom ramen för den gällande högsta och lägsta dagpenningen.
Detta förslag hänger samman med det i det följande redovisade
förslaget att slopa karensdagarna. Dessa har tidigare avskaffats inom sjukförsäkringen.
Det är därför enligt proposition 114 naturligt att även anpassa
arbetslöshetsförsäkringens kompensationsnivå till vad som gäller inom
sjukförsäkringen.

Vidare föreslår regeringen nya regler för samordning av arbetslöshetsersättningarna
med utgående pensionsförmåner. Förslagen avser sammanfattningsvis
att motverka att de sammanlagda förmånerna av kassaersättning
och reducerad pension överstiger vad som normalt utgår som hel
pension. Dessutom bedöms förslagen medföra förenklingar.

Regeringsförslagen i detta avsnitt har inte närmare berörts i motionerna.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran utan tillstyrker regeringen
lagförslag i de aktuella delarna. Dessa berör 20 och 21 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Karensdagarna

Inom både arbetslöshetsförsäkringen och kontantstödet vid arbetslöshet
gäller en karenstid av fem dagar. Regler om karens har funnits alltsedan
den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen böljade. Regeringen föreslår
nu att karensdagarna slopas fr. o. m. den 1 januari 1989. Reformkostnaden
anges till sammanlagt 270 milj. kr.

Folkpartiet och centerpartiet ger reformen sin anslutning i kommittémotionerna
A49 och A50. Utskottet instämmer i vad som anförs i propositionen
att de argument som en gång kan ha funnits för karensdagarna inte
längre är hållbara. De ekonomiska hinder som tidigare har kunnat åberopas
mot en reform av detta slag föreligger inte längre sedan a-kassekommittén
med sina förslag beträffande kompensationsnivån m.m. har visat
att det är möjligt att Finansiera reformen inom ramen för oförändrade

AU 1987/88:18

17

2 Riksdagen 1987188.18 sami. Nr 18

kostnader. Den betydelsefulla förbättring av skyddet vid arbetslöshet som
det här gäller bör alltså genomföras. Lagtekniskt innebär det att 13 § i
lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd upphävs,
vilket i sin tur medför följdändringar i ett antal andra paragrafer.

Avstängning samt ersättning vid studier

Enligt gällande regler skall en arbetslös avstängas från rätten till ersättning
vid självförvållad arbetslöshet. Är det fråga om arbete med längre varaktighet
än tio dagar är avstängningstiden 20 ersättningsdagar. Kortare arbeten
medför kortare avstängningstid. Utöver avstängningstiden tillkommer
fem dagars karens. För att inte den sammanlagda tiden utan ersättning i de
fall det nu gäller skall förkortas genom att karensdagarna slopas föreslås i
propositionen att avstängningstiden förlängs med fem dagar. Förlängningen
skall dock inte inträffa när avstängningen beror på att den arbetslöse
vägrar ta ett erbjudet arbete under pågående arbetslöshet och med dagens
regler redan har fullgjort karensen.

När det gäller ersättningsrätten vid studier finns för närvarande inga
uttryckliga bestämmelser i lagstiftningen, utan saken har fått regleras i
praxis. Bedömningen var tidigare restriktiv, men efter avgöranden i försäkringsöverdomstolen
har ärendena kommit att behandlas mer och mer
generöst. Detta innebär att arbetslöshetsersättningarna har kommit att
utnyttjas i stället för de finansieringsformer som samhället erbjuder vid
studier. A-kassekommittén föreslår som huvudregel att den som bedriver
studier på heltid inte skall kunna fa arbetslöshetsersättning annat än i
särskilda undantagsfall. Detta är också regeringens förslag. Möjligheterna
att studera och samtidigt uppbära arbetslöshetsersättning skall i fortsättningen
vara reglerade i lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant
arbetsmarknadsstöd med den angivna huvudregeln inskriven.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i partimotion 1987/88:A46 att regeringens
förslag beträffande avstängstiden och ersättningsrätten vid studier
skall avslås. Enligt vpk:s mening är avstängningsreglerna en skamfläck i
arbetslöshetsförsäkringen, och vpk kan inte biträda en relativ skärpning av
dessa regler. När det gäller ersättningsrätten vid studier anförs i motionen
att det är en oacceptabel försämring att vidta en sådan förändring utan att
ange eller föreslå andra system för finansiering av studier för de grupper av
arbetslösa det här gäller. En förändring bör samordnas så att studier
underlättas för de arbetslösa och inte tvärtom. Vpk emotser ett nytt förslag
från regeringen med sådan inriktning.

Som motiv för att förlänga avstängningstiden anför arbetsmarknadsministern
att det är ”orimligt att en avveckling av karensdagama skall komma
den som har lämnat en anställning frivilligt utan giltig anledning till
godo. De slopade karensdagarna innebär ju att man får ersättning snabbare
och jag anser att det skulle vara stötande om detta skulle gälla även när
någon har lämnat sin anställning frivilligt. Detsamma gäller enligt mening
den som har skilts från sitt arbete på grund av otillbörligt uppförande.”
Utskottet delar arbetsmarknadsministerns uppfattning och tillstyrker så -

AU 1987/88:18

18

lunda de nya avstängningsreglerna. Motion A46 avstyrks i motsvarande
del.

Utskottet anser vidare liksom regeringen att det finns anledning att dra
upp en gräns för användningen av arbetslöshetsersättningarna vid studier.
Med anledning av vad som sägs i motionen om att man inte bör försämra
de arbetslösas möjligheter att genom studier förbättra sin situation kan
hänvisas till arbetsmarknadsutbildningen. Det är den utbildningsform man
i första hand tänker på när det gäller arbetslösa, och vid denna utgår
utbildningsbidrag som är lika stora som eller i vissa fall bättre än ersättningarna
vid arbetslöshet.

Utöver utbildningsbidragen har samhället för vuxnas studier ställt till
förfogande studiesocialt stöd i form av studiemedel och vuxenstudiestöd.
Motionärerna har inte anfört något bärande skäl för att dessa stödformer
och utbildningsbidragen skall behöva kompletteras med möjlighet att utnyttja
ersättningarna vid arbetslöshet. Det bör framhållas att dessa ersättningar
egentligen har till syfte att garantera inkomsttrygghet vid tillfälliga
perioder av arbetslöshet.

De nu gjorda övervägandena leder fram till att utskottet tillstyrker regeringens
förslag även på denna punkt. Det bör understrykas att vad det
gäller är att som en huvudregel fastställa att det inte skall vara tillåtet att
uppbära arbetslöshetsersättning samtidigt med studier. Det innebär att det
inte är fråga om ett totalstopp. Om det finns särskilda skäl skall det således
även i fortsättningen finnas möjlighet att kombinera arbetslöshetsersättning
med studier. Exempel på sådana situationer anges i propositionen (s.
34-35).

Den nya regeln om begränsning av ersättningsrätten vid utbildning är
avsedd att införas i 4 § lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant
arbetsmarknadsstöd, att gälla från den 1 januari 1989. Utskottets tillstyrkan
innefattar även lagändringarna samtidigt som motion A46 avstyrks i den
förevarande delen.

Statsbidrags- och finansieringsfrågor

Nuvarande ordning

Arbetslöshetskassorna får med dagens regler statsbidrag som består av ett
grundbidrag med 80% av de utbetalade dagpenningarna samt därutöver av
ett progressivbidrag. I kassor med mycket låg arbetslöshet utgår endast
grundbidraget, medan statsbidraget i kassor med hög arbetslöshet kan
stiga till maximalt 98% av dagpenningkostnaderna. Den genomsnittliga
statsbidragsandelen är för år 1987 preliminärt beräknad till 94,9 %.

Statsbidragen betalas ut till arbetslöshetskassorna månadsvis a konto
med slutreglering vanligen under det första kvartalet påföljande år. Bidragen
finansieras till 65 % med en arbetsgivaravgift, arbetsmarknadsavgiften,
och till 35% från anslaget B 4. Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag på arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. På samma
sätt bekostas i dag permitteringslöneersättningama, det kontanta arbetsmarknadsstödet
och utbildningsbidragen.

AU 1987/88:18

19

Regeringens förslag

I syfte att skapa ett enklare och mer ändamålsenligt bidragssystem föreslår
regeringen i huvudsaklig överensstämmelse med vad a-kassekommittén
har förordat följande beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna.

Bidragen betalas ut direkt i samband med att kassorna gör sina utbetalningar
av ersättningarna till de arbetslösa. Statsbidraget skall motsvara
hela ersättningen. Därmed uppnås att kassorna inte behöver egna medel
för sina utbetalningar, och inte heller behövs någon reglering i efterhand av
statsbidraget. Att statsbidraget täcker hela den ersättning som kassorna
betalar ut skall inte medföra ökade kostnader för staten. Såsom redovisas i
följande avsnitt är det nämligen meningen att kassorna skall inleverera till
staten så stor del av medlemsavgifterna att de ökade bidragskostnadema
blir i det närmaste täckta. Det nya statsbidragssystemet föreslås träda i
kraft den 1 januari 1989. Några lagändringar är i denna del inte aktuella.

Även när det gäller formerna för att finansiera statens utgifter för arbetslöshetsersättningar
och utbildningsbidrag m. m. föreslår regeringen förändringar.
Statsbidragen till arbetslöshetskassorna föreslås bli finansierade
genom arbetsmarknadsavgiften, i den mån bidragen inte täcks av de avgiftsmedel
som kassorna skall leverera in till staten. Statens bidrag till
permitteringslöneersättningarna avses bli helt finansierad genom arbetsmarknadsavgiften.
Å andra sidan förordar regeringen att statens utgifter
för KAS och för utbildningsbidragen i fortsättningen helt täcks via anslag
på statsbudgeten.

Den nya finansieringsordningen är avsedd att bölja gälla den 1 juli 1988.
Den förutsätter en ändring i lagen om socialavgifter (lagförslag 3 i proposition
114).

Utbetalningarna av statsbidrag till arbetslöshetskassor och permitteringslöneersättningar
förutsätter att tillgängliga arbetsgivaravgiftsmedel
förslår. För att klara variationer i utbetalningsbehovet skall med regeringens
förslag överskottsmedel kunna behållas för att utnyttjas i perioder med
ökade utbetalningar. Vidare förordas att till systemet skall knytas en rörlig
kredit om högst 1000 milj. kr. för att undvika att man skall behöva snabbt
ändra nivån på arbetsmarknadsavgiften.

Motionerna

Folkpartiet i kommittémotion 1987/88:A49 och centerpartiet i kommittémotion
A50 yrkar att regeringens förslag i fråga om nya statsbidragsregler
och finansieringen skall avslås. I motion A50 finns dessutom ett särskilt
avslagsyrkande beträffande den rörliga krediten. Den gemensamma grunden
för yrkandena är att några principiella förändringar av bidrags- och
finansieringssystemet inte bör ske i avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring.

I detta sammanhang bör redovisas att folkpartiet i motion 1987/88:A219
från allmänna motionstiden yrkat att riksdagen av regeringen skall begära
förslag om arbetslöshetsförsäkringens finansiering. Finansieringen bör
utgå från att ökade egenavgifter skapar ett mer direkt hänsynstagande till

AU 1987/88:18

20

konsekvenserna för sysselsättningen av löneförhandlingarnas utfall. Egenavgiften
till arbetslöshetskassorna bör således öka, varigenom det blir
möjligt att reducera statsbidragen till kassorna.

En liknande uppfattning uttrycks i motion A50 (c). Där sägs att statsbidragen
bör begränsas till att omfatta 90 % av de utbetalade ersättningarna
och att medlemsavgifterna bör justeras i motsvarande mån.

Utskottets överväganden

Utskottet kan inte ansluta sig till motionernas uppfattning att det för
dagen är en aktuell åtgärd att med ökade egenavgifter hålla nere statens
kostnader för ersättningarna vid arbetslöshet. Sett mot bakgrund av de
krav på en allmän arbetslöshetsförsäkring som framförs av bl. a. folkpartiet
och centerpartiet framstår snarare en inriktning mot sänkta medlemsavgifter
som en mer adekvat åtgärd att överväga. I ett system med en
allmän arbetslöshetsförsäkring är det nämligen inte särskilt meningsfullt
att ta ut avgifter av de försäkrade, dvs. alla invånare i landet som är i
arbetsför ålder - jämför de för länge sedan avskaffade egenavgifterna till
sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Vad som i dagsläget är mer angeläget är att försöka utjämna de stora
avgiftsskillnaderna mellan kassorna. Trots den nuvarande bidragskonstruktionen
är dessa skillnader till en inte oväsentlig del betingade av
arbetslöshetsnivåerna i de olika kassorna. Hög arbetslöshet drar fortfarande
upp medlemsavgifterna. Med regeringens förslag att hela dagpenningen
skall ersättas av staten kommer inte längre arbetslöshetens omfattning att
direkt påverka arbetslöshetskassornas egna kostnader och behovet att ta
ut ökade medlemsavgifter. Starka rättviseskäl talar därmed för regeringens
förslag.

Till vad nu sagts kommer önskemålet att skapa ett mindre krångligt
statsbidragssystem. A-kassekommitténs och regeringens förslag har ett
sådant syfte. Även detta talar för att det nya statsbidragssystemet bör
genomföras. Samtidigt får man vara på det klara med att de i propositionen
föreslagna nya reglerna för utbetalning av statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna
m. m. innebär en genomgripande reformering av hela
utbetalningssystemet. Det säger sig självt att en systemomläggning av
denna karaktär kan, trots ansträngningar från berörda myndigheter, medföra
en del inkörningsproblem och andra praktiska problem som inte alla
gånger har kunnat förutses. Dessa problem kan ställa krav på justeringar
efter igångkörandet för att systemet skall fungera på avsett vis. Med
erkännande av att myndigheterna kommer att ställas inför praktiska svårigheter
och att man får vara beredd att medverka till att lösa dem på ett
smidigt sätt delar utskottet regeringens uppfattning att det bör vara möjligt
att genomföra de föreslagna ändringarna vid den avsedda tidpunkten,
årsskiftet 1988-1989.

Förslagen till ändrade former för att finansiera statens bidragskostnader
är betingade av att nuvarande ordning med blandad arbetsgivaravgifts- och
budgetfinansiering har visat sig vara otymplig och budgettekniskt olämplig.
Ett nytt system bör enligt propositionen bygga på att vaije utgiftsslag

AU 1987/88:18

21

finansieras ur endast en källa. Dessutom, tilläggs det, bör kostnader som
påverkas mest av förhållanden som parterna på arbetsmarknaden råder
över finansieras genom arbetsgivaravgifter.

Utskottet ansluter sig även i denna del till vad regeringen anfört och
föreslagit.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen med avslag på motionerna
A49 (fp), A50 (c) och A219 (fp) i de aktuella delarna bör dels
godkänna vad som föreslagits i propositionen om statsbidrag, rörlig kredit
och bidragsutbetalningar till arbetslöshetskassorna, dels anta det till propositionen
fogade lagförslaget 3 om ändring i lagen om socialavgifter.

Medlemsavgifter och utjämningsbidrag

Arbetslöshetskassornas medlemsavgifter skall tillsammans med statsbidrag
och andra inkomster täcka ersättningarna till arbetslösa medlemmar,
kassornas förvaltningskostnader och övriga utgifter samt avsättningar till
fondbildning. Medlemsavgifterna varierar i dag mellan % och 732 kr. per
år.

Arbetsmarknadsministern anser att de stora avgiftsskillnaderna är helt
orimliga, sett mot bakgrund av att det främst är lågavlönade medlemmar i
utsatta branscher som har höga avgifter, medan de lägsta avgifterna ofta
finns i kassor med låg arbetslöshet och bättre avlönade medlemmar.

Det kan erinras om att det ingick i a-kassekommitténs uppdrag att pröva
möjligheterna till ett system med enhetligare avgifter för alla medlemmar i
arbetslöshetskassorna. Ett av kommitténs förslag för att tillgodose detta
syfte har nyss behandlats, nämligen att statsbidrag skall lämnas för hela
den ersättning som kassorna betalar ut till de arbetslösa. Ett annat förslag
kommer att behandlas i det följande avsnittet om upphävande av fonderingskravet.
Dessutom föreslår kommittén som en ytterligare åtgärd att
kassorna får uppbära ett förvaltningsbidrag.

Såsom redovisats i det föregående avsnittet är det regeringens mening
att de ökade kostnaderna för staten till följd av att hela den utbetalade
ersättningen täcks bidragsvägen skall kompenseras av kassorna. Denna
kompensation skall komma till stånd genom att kassorna betalar in en viss
del av medlemsavgifterna till staten. Dessutom bör kassorna till staten ge
ett tillskott som skall användas för att utjämna avgiftsskillnaderna. Däremot
anser regeringen att det är mindre lämpligt att införa det förvaltningsbidrag
som a-kassekommittén föreslår.

Från de angivna utgångspunkterna förordar regeringen att det i lagen om
arbetslöshetsförsäkring skall skrivas in att en kassamedlem skall i avgift till
kassan per år betala

a) 35% av den genomsnittligt utbetalade dagpenningen i kassan för att
finansiera kassans andel av kostnaden för den utbetalade arbetslöshetsersättningen,

b) 3 % av den gällande högsta dagpenningen för att finansiera ett utjämningsbidrag
och

c) erforderligt belopp som behövs för att finansiera den del av kassans
förvaltningskostnader som inte täcks av eventuellt utjämningsbidrag.

AU 1987/88:18

22

Folkpartiet och centerpartiet yrkar i kommittémotionerna A49 resp. A50
att regeringsförslagen även i denna del skall avslås med hänvisning till den
inställning som tidigare redovisats att inga förändringar bör göras i statsbidrags-
och finansieringssystemet i avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Centerpartiet förordar dessutom att en del av medlemsavgiften
bör tas ut och inlevereras till staten för att användas som bidrag för att
utjämna medlemsavgiften i de olika kassorna. Centerpartiet anser att
a-kassekommitténs förslag att ett belopp motsvarande hälften av dagpenningen
i resp. kassa är en välavvägd grund för en sådan utjämningsavgift.

Liksom vid behandlingen av statsbidrags- och finansieringsfrågorna anser
utskottet att en ny framtida reform av systemet för ersättningen vid
arbetslöshet inte är något skäl för att avstå från angelägna förbättringar i
dagens system. Det bör vidare understrykas att det nu aktuella förslaget
om medlemsavgifterna är ett fullföljande av förslaget till omläggning av
statsbidragen till kassorna. Dessa skall, som tidigare sagts, få full täckning
för sina utbetalningar av ersättningarna. I gengäld har det förutsatts att
kassorna av sina avgiftsmedel skall tillskjuta ett belopp som beräknas
motsvara kostnadsökningen för staten. I konsekvens med de tidigare ställningstagandena
föreslår därför utskottet att riksdagen avvisar motionernas
avslagsyrkanden.

När det gäller finansieringen av utjämningsbidraget föreslår regeringen
att kassorna skall betala in ett belopp per medlem som motsvarar 3 % av
den högsta gällande dagpenningen. Centerpartiet förordar, som ovan redovisats,
ett tillskott per medlem som motsvarar hälften av kassornas genomsnittliga
dagpenning. Utskottet erinrar om att centerpartiet kräver att
nuvarande statsbidrags- och finansieringssystem skall tills vidare behållas i
princip oförändrat. Dock skall medlemmarnas egenfinansiering ökas så att
statsbidragsandelen av ersättrtingarna till de arbetslösa minskar från 95 till
90%. Redan detta medför att en betydande höjning av kassornas medlemsavgifter
måste ske. Lägger man till den avgiftshöjningen en utjämningsavgift
motsvarande en halv dagpenning kommer man fram till att utjämningen
enligt centerpartiets modell kommer att äga rum på en hög avgiftsnivå.
Utskottet avstyrker motionens förslag.

Det utjämningsbidrag regeringen föreslår skall lämnas enligt två kriterier.
Det skall för det första lämnas till kassor med en arbetslöshet som
överstiger genomsnittet för samtliga arbetslöshetskassor. Antalet ersättningsdagar
per medlem och år skall vara minst 10% högre än genomsnittet.
Bidraget skall i detta fall motsvara 2% av den högsta dagpenningen multiplicerat
med det övergenomsnittliga antalet dagar i kassan.

Den andra typen av utjämningsbidrag avser kassor som har färre medlemmar
än 10000 och en medlemsavgift högre än 70% av den högsta
dagpenningen. Bidraget skall i detta fall vara 50% av det belopp som
överstiger 70% av högsta dagpenning och kassans verkliga kostnad per
medlem.

Om den utjämningsavgift kassorna levererat in till staten ger ett överskott
skall detta återbetalas till kassorna. Om avgiften inte täcker utbetalningsbehovet
kommer utjämningsbidraget att sättas ned.

Utjämningsbidraget utgör en viktig del i reformeringen av arbetslöshets -

AU 1987/88:18

23

försäkringen. De nu oacceptabelt stora skillnaderna i medlemsavgifter kan
genom bidraget till stor del undanröjas. Det är därför angeläget att regeringens
förslag till utjämningsbidrag genomförs. Man får emellertid vara på
det klara med att med den föreslagna konstruktionen — och utskottet
tänker främst på den del av utjämningsbidraget som skall gå till kassor med
lågt antal medlemmar och hög medlemsavgift — kan bidragsutbetalningarna
till de enskilda kassorna vara svåra att beräkna för det första verksamhetsåret,
dvs. år 1989. Därigenom riskerar bidragsgivningen att inte få
avsedd effekt under det året. Regeringen bör därför ha möjlighet att övergångsvis
göra de anpassningar av reglerna som behövs för att uppnå syftet
med bidraget.

Som tidigare nämnts varierar medlemsavgifterna i de olika kassorna för
närvarande mellan 96 och 732 kr. Genomförs förslagen om ändrade statsbidragsregler
och medlemsavgifter bedöms avgifterna i propositionen
komma att variera mellan ca 120 och 350 kr. Ytterst ankommer det dock
även med de nya bestämmelserna på kassorna själva att fastställa medlemsavgiften
med iakttagande av att kassornas utgifter blir täckta.

Med det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen ger regeringen det
godkännande som begärts av de i propositionen angivna riktlinjerna för
utjämningsbidrag till kassorna samt de föreslagna ändringarna i lagen om
arbetslöshetsförsäkring som berör medlemsavgifterna i 54, 56 och 57 §§.
Dessa paragrafer berörs även av fondfrågan i nästa avsnitt. Den formella
hemställan beträffande paragraferna görs därför i det följande.

I detta avsnitt av propositionen behandlas också frågan om avgifter för
enskilt anslutna medlemmar, dvs. medlemmar i en arbetslöshetskassa som
inte samtidigt tillhör en facklig organisation eller en företagarorganisation.
Antalet sådana medlemmar uppskattas till 55000. Regeringen har i två
beslut under år 1985 medgivit att kassorna av dessa medlemmar får ta ut
särskilda avgifter vid sidan av den fasta avgift som vaije medlem har att
erlägga enligt arbetslöshetsförsäkringslagen. Regeringen föreslår att kassorna
får en i lagen fastställd rätt att i den fasta avgiften för enskilt anslutna
medlemmar inkludera ett belopp som täcker merkostnaderna för medlemsadministrationen.

I kommittémotion 1987/88 :A49 yrkar folkpartiet att regeringsförslaget
skall avslås med hänvisning till de invändningar som har gjorts av lagrådet
och till att kostnaderna för kassornas administration bör bäras solidariskt
av kassamedlemmarna.

Lagrådet har i sitt yttrande bl. a. anfört att likabehandlingsprincipen
starkt talar för att alla medlemmar bör behandlas på samma sätt, särskilt
som kassornas framtida roll blir att vara förmedlare av statsbidrag.

Arbetsmarknadsministern har med anledning av lagrådets invändningar
framhållit att den föreslagna bestämmelsen inte ger utrymme för arbetslöshetskassorna
att i avgiftshänseende utsätta medlemmarna för någon oberättigad
särbehandling. Meningen är enbart att ge möjlighet att för en viss
kategori medlemmar ta ut en avgift som täcker faktiska extrakostnader,
exempelvis för information eller för aviseringar om medlemsavgiften. När
ersättning utkrävs för sådana extra administrationskostnader kan visserligen
uppstå en särbehandling av vissa medlemmar, men denna är inte utslag

AU 1987/88:18

24

av något godtycke utan grundar sig på faktiskt föreliggande särskilda, extra
kostnader för medlemsgruppen.

Utskottet ansluter sig till vad arbetsmarknadsministern anfört och avstyrker
det i motion A49 framställda avslagsyrkandet på denna punkt. Den
nya bestämmelsen är avsedd att införas som ett nytt andra stycke i 54 §
arbetslöshetsförsäkringslagen och omfattas formellt av den hemställan
som utskottet gör i avsnittet om fonderna.

I motion 1987/88:A214 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp, c) aktualiseras på
nytt frågan om inträde i arbetslöshetskassorna för personer som inte är
fackligt anslutna.

Motionärerna anser att staten som motprestation för statsbidraget behöver
kräva av kassorna att de tillhandahåller separata ansökningsblanketter
- som alltså inte samtidigt gäller ansökan i resp. facklig eller företagarorganisation,
att sådana blanketter automatiskt tillhandahålls sökande som
så önskar samt att det bör stipuleras en längsta tid för kassornas handläggning
av ansökningar om medlemsskap.

Som redan nämnts har ca 55 000 personer använt möjligheten till enskild
anslutning till arbetslöshetskassa. Vid tidigare behandling av motsvarande
yrkanden (senast AU 1986/87:11 s. 72-73) har utskottet hänvisat till att
missnöje med kassornas handläggning av ärendena kan anmälas till AMS
som är tillsynsmyndighet och till att AMS ingripit i en del fall av det slag
som nu åsyftas. Mot den bakgrunden har utskottet inte funnit motiverat för
riksdagen att reglera kassornas verksamhet i de begärda hänseendena.
Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker för den skull motion
A214.

Arbetslöshetskassornas fonder

Bakgrund

Arbetslöshetskassorna är alltsedan den statsunderstödda verksamheten
började vid mitten av 1930-talet skyldiga att avsätta medel till fonder.
Dessa har till uppgift att vara en medelsreserv med hänsyn till de skiftningar
i arbetslösheten som kan inträffa. De skall också säkerställa att kassorna
har likvida medel för sina utbetalningar.

Fonderingskravet har successivt sänkts. Efter den senaste sänkningen,
som beslutades våren 1982, motsvarar fonderingskravet numera knappt tre
månaders utgifter i en kassa. Av olika skäl har likväl fonduppbyggnaden
fortsatt. Som nämnts i ett tidigare avsnitt angav ALF-utredningen i sitt
betänkande från år 1978 att kassornas samlade fonder då uppgick till ca 1
miljard kronor. Vid utgången av år 1987 hade summan stigit till drygt 2,2
miljarder kronor.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att arbetslöshetskassorna inte längre skall avsätta
medel till särskilda fonder. Genomförs förslaget att statsbidraget till kassorna
i fortsättningen skall täcka hela försäkringsersättningen och betalas

AU 1987/88:18

25

ut i anslutning till att kassorna ger ut ersättningar till sina arbetslösa
medlemmar behövs inte längre några fonder som medelsreserv för nuvarande
ändamål. Kassorna bör alltså upphöra med fondavsättningarna med
utgången av år 1988.

Regeringens förslag innebär i denna del att lagens bestämmelser om
fondering upphävs. Därutöver föreslår regeringen att de fonder som upparbetats
inte längre skall vara en del i kassornas ekonomiska system utan
upplösas och utskiftas. Det ankommer på kassorna själva att besluta om
upplösningen av fonderna. Det förutsätts i propositionen att kassorna
därvid följer kassastadgamas föreskrifter om hur det skall förfaras med en
kassas tillgångar vid upplösning av kassan. Dessa innebär att tillgångarna
skall tillfalla den närstående intresseorganisationen.

Lagrådet

Lagrådet har funnit att den angivna lösningen med dess anknytning till
stadgarna är godtagbar från formelia synpunkter ”oavsett att medlen i
realiteten i väsentlig mån härrör från andra källor”. Sedan är det en sak för
sig, fortsätter lagrådet, att man kan tänka sig att förbruka fonderna genom
att låta fondmedlen ingå i kassornas allmänna rörelse och därmed minska
behovet av statsbidrag den närmaste tiden. Men, avslutar lagrådet, en
sådan linje är det inte lagrådets sak att förespråka, ty då är man inne på
rent politiska överväganden.

Motionerna

Folkpartiet och centerpartiet yrkar i sina kommittémotioner 1987/88:A49
och 1987/88:A50 att regeringens förslag skall avslås och att fondema även i
fortsättningen skall förvaltas av arbetslöshetskassorna och utnyttjas inom
ramen för det trygghetssystem för vilka de har byggts upp. I båda motionerna
hävdar man att fonduppbyggnaden till den helt övervägande delen
har möjliggjorts av den omfattande statsbidragsgivningen till arbetslöshetskassorna.

Moderata samlingspartiet uttalar i partimotion 1987/88 :A44 i fondfrågan
att det på juridiska grunder finns skäl för allvarliga invändningar mot
regeringens förslag. Den lydelse i kassornas stadgar som regeringen hänvisar
till gäller om kassorna upplöses. Regeringens förslag innebär dock att
kassorna skall finnas kvar, men att de inte längre nödvändigtvis måste ha
egna fonder. De medel som inbetalts av kassornas medlemmar, såväl
medlemmar i den fackliga organisationen som individuellt kassaanslutna,
har till syfte att garantera arbetslösa kassamedlemmar ekonomiskt skydd.
Det finns anledning att anta att dessa fondmedel av fackförbunden kommer
att utnyttjas för helt andra ändamål än de som de ursprungligen var
avsedda för.

Vidare anförs i motion A44 att när en allmän, obligatorisk försäkring
genomförs kommer fonderna inte att behövas som säkerhet. I motionen
förutsätts att avvecklingen av det nuvarande systemet kommer att äga rum
inom en snar framtid. Därför bör kassorna redan nu kunna minska sina

AU 1987/88:18

26

fonder. Moderata samlingspartiet har senast i motion 1987/88: Fi223 framhållit
att statsbidraget till arbetslöshetskassorna i avvaktan på en allmän
arbetslöshetsförsäkring bör kunna sänkas till 80 %. Det minskade statsbidraget
behöver, om fondmedlen utnyttjas, inte kompenseras genom högre
egenavgifter. Motionärerna yrkar att vad de anfört om den framtida fondanvändningen
skall ges regeringen till känna och att regeringen bemyndigas
att dispensera från fonderingskraven i 56 § arbetsförsäkringslagen.

Utskottets överväganden

Detta ärende inrymmer som framgått av den föregående framställningen
tre väsentliga reformer av ersättningarna vid arbetslöshet: karensdagama
avskaffas, ersättningsbeloppen kommer att löpande anpassas till löneutvecklingen
och de stora skillnaderna i medlemsavgiften skall utjämnas.
Den nu aktuella fondfrågan hänger samman med den sistnämnda reformdelen.

Som särskilt a-kassekommittén framhållit är det inte möjligt att komma
till rätta med problemet med avgiftsskillnaderna om man inte frigör kassorna
från fonderingskraven. De nya former för statsbidragen och deras
utbetalning som utskottet tillstyrkt medför att kassorna i princip inte längre
kommer att behöva repliera på fonderna i sin verksamhet. Det är syftet
med åtgärderna, och det är då logiskt att man fullföljer dem med att
upphäva de fondkrav som har ställts på kassorna.

När det sedan gäller frågan om fondernas upplösning har i propositionen
hänvisats till förfarandereglerna i kassornas stadgar. Vidare redovisas att
det vid diskussioner inom regeringskansliet med företrädare för Arbetslöshetskassornas
samorganisation och fackliga organisationer som principlösning
har framkommit att kassornas fonder bör kunna tillfalla den eller de
intresseorganisationer som har tagit initiativ till kassan. Även om de förfaranderegler
som finns rörande en kassas upplösning inte direkt tar sikte på
den nu aktuella situationen kan det, såsom sägs i propositionen, inte råda
någon tvekan om att ett förfaringssätt i enlighet med principlösningen
ligger väl i linje med dessa regler. Med hänsyn till de juridiska betänkligheter
som anförts i motion A44 (m) kan erinras om att lagrådet har funnit att
den i propositionen angivna lösningen är godtagbar från formell synpunkt.

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till vad som anförts och
föreslagits av regeringen beträffande arbetslöshetskassornas fonder. Därav
följer att utskottet samtidigt avstyrker yrkandena i kommittémotionema
A49 (fp) och A50 (c) om avslag på regeringsförslagen och om fortsatt
användning av fonderna för i huvudsak oförändrade ändamål. Inte heller
yrkandena i motion A44 (m) om fondmedlens användning blir aktuella att
genomföra vid bifall till utskottets ställningstagande utan avstyrks.

Vid avvecklingen av fonderna skall det inte vara hinder för kassorna att
ha kvar ett visst rörelsekapital för att klara utbetalningar och investeringar
för den egna förvaltningen. Detta kapital bör enligt propositionen inte
överstiga 50 kr. per medlem. Jens Eriksson (m) yrkar i motion 1987/88: A42
att en kassa skall ha möjlighet att behålla ett större eget kapital med

AU 1987/88:18

27

hänvisning till att räntan på nuvarande fondmedel särskilt i små kassor kan
täcka administrationskostnaderna.

Utskottet anser att det är svårt att ha en bestämd uppfattning om
kassornas behov av eget kapital i det nya systemet. Erfarenheterna får visa
om man framdeles behöver höja det i propositionen angivna beloppet. Med
det anförda avstyrker utskottet motion A42.

Med hänvisning till ställningstagandena som har gjorts i detta avsnitt och
i det föregående avsnittet om medlemsavgifterna föreslår utskottet att
riksdagen antar de ändringar regeringen föreslår av 54, 56 och 57 §§ lagen
om arbetslöshetsförsäkring med följdändringar även i 45 och 61 §§ samma
lag.

Lagförslagen i återstående delar

I detta avsnitt återstår att redovisa de delar av de till proposition 114
fogade lagförslagen 4 och 5 om ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring
resp. lagen om kontant arbetsmarknadsstöd som inte redan har behandlats
i det föregående. I allt väsentligt gäller det ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser m. m. Utskottet lämnar lagförslagen i dessa delar
utan erinran.

När det gäller sänkningen av kompensationsnivån från 91,7 till 90%
innebär övergångsbestämmelserna att dagpenningen för den arbetslöse
inte sätts ned så länge den påböijade arbetslöshetsperioden pågår. Utskottet
utgår från att man i den praktiska tillämpningen av denna bestämmelse
skall kunna undvika att dagpenningen reduceras även i de fall då pågående
arbetslöshetsperioder avbryts av blott kortvariga anställningar.

Administrationen av KAS

A-kassekommittén har haft i uppdrag att bl. a. pröva möjligheterna att
förenkla hanteringen av KAS. Arbetsmarknadsministern förordar att gällande
ordning behålls, dvs. stödformen skall handhas även i fortsättningen
av AMS och länsarbetsnämnderna, medan bidragsutbetalningarna som
hittills sköts av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Permitteringslöneersättningarna

Till löner som utbetalas under permittering kan arbetsgivarna få bidrag
som finansieras dels kollektivt av arbetsgivarna med en avtalad avgift, dels
genom bidrag från staten. Regeringen föreslår tre förändringar av de statliga
permitteringslöneersättningama.

Dessa ersättningar uppgår för närvarande till 300 kr. per hel permitteringsslag,
vid s. k. väderpermitteringar till 230 kr. per dag. Regeringen
föreslår att ersättningsnivån höjs, så att de angivna beloppen ökas till 375
resp. 290 kr. per dag. Förslaget bör avslås enligt motion 1987/88: A44 (m).

Utskottet biträder regeringsförslaget och avstyrker motionen i denna
del.

AU 1987/88:18

28

Vidare föreslår regeringen att antalet bidragsberättigade dagar vid väderpermitteringar
ökas från 25 till 45. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Slutligen föreslår regeringen förenklade utbetalningsrutiner för permitteringslöneersättningen.
De utbetalningsinstitut som handhar ersättningarna
bör direkt efter sina beslut i ersättningsfrågorna kunna få statsbidrag på
motsvarande sätt som föreslagits beträffande utbetalningarna av statsbidragen
till arbetslöshetskassorna.

Förslaget lämnas av utskottet utan erinran. Samtidigt avstyrks det avslagsyrkande
som innefattas i motion A44 (m).

Anslagsfrågan

Kostnadsökningen nästa budgetår för höjda arbetslöshetsersättningar, utbildningsbidrag
och bidrag till permitteringslöneersättningar anges i proposition
114 till sammanlagt 499 milj. kr. Avskaffandet av karensdagarna som
skall ske den 1 januari 1989 kostar för ett halvt budgetår 135 milj. kr.
Härtill kommer ränteförluster för staten på grund av de nya utbetalningsrutinerna.
Dessa uppgår likaså för ett halvt budgetår till 40 milj. kr.

Sänkta kompensationsnivåer inom arbetslöshetsförsäkringen m. fl. kostnadssänkande
åtgärder samt vissa ränteinkomster medför å andra sidan
besparingar. För andra hälften av budgetåret 1988/89 då de är avsedda att
boija tillämpas beräknas de uppgå till ca 160 milj. kr.

Det bör här erinras om att kostnadsökningar och besparingar som rör
arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningarna vid bifall
till regeringens förslag kommer att avse åtgärder som helt skall bekostas av
arbetsgivaravgifter. Kostnadsökningar och besparingar som gäller KAS
och utbildningsbidragen kommer å andra sidan att gälla stödformer som i
fortsättningen blir helt finansierade av budgetmedel.

De totala kostnaderna för statsbidrag till arbetslöshetskassorna beräknas
av regeringen till 7743 milj. kr. med utgångspunkt från 6,9 ersättningsdagar
per medlem och år och med 3,6 milj. medlemmar i kassorna. Härtill
kommer 87 milj. kr i statsbidrag till permitteringslöneersättningarna. Det
sammanlagda beloppet, 7 830 milj. kr., väntas bli täckt av arbetsmarknadsavgiften.
Det belopp arbetslöshetskassorna förutsätts betala in till staten
beräknas utgöra 200 milj. kr. för det första halvåret 1989.

När det gäller anvisningen av anslag för nästa budgetår anförs i proposition
114 följande.

Utbetalningsbehovet för KAS beräknas till 574 milj. kr. för 4 miljoner
stöddagar. Kostnaderna för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering beräknas till sammanlagt 3 258 milj.
kr. med utgångspunkt i de i budgetpropositionen angivna utbildnings- och
rehabiliteringsbehoven. I budgetpropositionen beräknades ett medelsbehov
av 3,6 miljarder kronor under det hittillsvarande anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. I fortsättningen skall endast
KAS och utbildningsbidragen anslagsfinansieras. Därför bör anslagsbenämningen
ändras till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.
Medelsbehovet under det nya anslaget uppgår för nästa budgetår, som
nyss redovisats, till sammanlagt 3 832 152000 kr. Som anmäls nedan har

AU 1987/88:18

29

regeringen i proposition 1987/88:150 föreslagit en uppräkning av detta
belopp.

I de föreliggande motionerna framställs följande yrkanden i anslagsfrågorna.

Folkpartiet har i den under allmänna motionstiden väckta motionen
1987/88:A266 föreslagit att riksdagen under det nuvarande anslaget Bidrag
till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag skall anvisa ett anslag av
2432824000 kr. Motiveringen för anslagssänkningen är folkpartiets i det
föregående redovisade förslag att arbetslöshetsförsäkringen i större utsträckning
än i dag bör finansieras av parterna själva.

Vidare föreslår Alf Wennerfors m. fl. (m) i kommittémotion 1987/88: A48
att ett anslag med oförändrad benämning anvisas med 3415000000 kr.
under hänvisning till att moderata samlingspartiet inte anser det vara
motiverat att under övergångsperioden tills en allmän arbetslöshetsförsäkring
införs förändra ersättningsreglerna.

Därjämte yrkar Börje Hörnlund m. fl. (c) i kommittémotion 1987/88: A50
att riksdagen under det nuvarande anslaget för nästa budgetår skall anvisa
ett belopp av 3 012 152000 kr. Motionärerna hänvisar dels till besparingar i
förhållande till regeringens förslag beträffande ersättningsbeloppen m. m.,
dels till vad de själva föreslagit om egenavgifter och minskade statsbidrag
till arbetslöshetskassorna.

Som nyss antytts har regeringen i kompletteringspropositionen återkommit
i anslagsfrågan och begärt att det nya anslaget skall räknas upp med
219400000 kr. Beloppet motsvarar kostnaden för utbildningsbidrag till
5 000 personer i utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet utöver
de 20000 som i budgetpropositionen beräknas genomgå sådan utbildning
under nästa budgetår.

Alf Wennerfors m. fl. anför i motion 1987/88:A52 att utnyttjandet av det
reguljära utbildningsväsendet för arbetsmarknadsutbildning leder till den
olyckliga situationen att man får två skilda former av offentligt studiestöd.
Många finansierar studierna med studielån, andra med utbildningsbidrag.
Länsarbetsnämnderna har numera möjlighet att upphandla kurser från
andra utbildningsgivare än AMU-organisationen, exempelvis det reguljära
utbildningsväsendet. Motionärerna anser att det mot denna bakgrund finns
anledning att utvärdera systemet med utbildningsbidrag inom den reguljära
utbildningen. En utredning härom bör begäras av regeringen. I avvaktan
på utredningsarbetet bör inte antalet platser utökas. Regeringens anslagsframställning
bör följaktligen avvisas av riksdagen.

För egen del vill utskottet anföra följande.

Vad först beträffar folkpartiyrkandet i motion A266 om ett med 1,2
miljarder kronor sänkt anslag kan konstateras att en sådan åtgärd medför
att kassornas medlemsavgifter behöver tredubblas om sänkningen skall
finansieras med höjda egenavgifter. Det är dessutom att märka att folkpartiet
utgår från oförändrade anslags- och finansieringsformer, dvs. att arbetslöshetsersättningar
m.m. skall oförändrat bekostas till en tredjedel
från statsbudgeten och till två tredjedelar av arbetsmarknadsavgiften. Den
nämnda avgiftshöjningen leder från dessa förutsättningar till att anslaget
inte kan sänkas med mer än ca 400 milj. kr. samtidigt som det uppstår ett
minskat behov av arbetsgivaravgifter med 800 milj. kr.

AU 1987/88:18

30

Även yrkandena i motionerna A48 (m) och A50 (c) utgår från att anslaget
för nästa budgetår skall anvisas under samma rubrik som hittills och för
oförändrade ändamål. Vid bifall till regeringens, av utskottet i det föregående
tillstyrkta förslag är dessa förutsättningar inte längre förhanden. I
konsekvens med de tidigare ställningstagandena tillstyrker utskottet att
medel för kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag i fortsättningen
anvisas under det nya anslaget för dessa båda ändamål. Det medelsbehov
under anslaget som anges i proposition 114 godtas av utskottet och
bör bilda utgångpunkt för medelsberäkningen för nästa budgetår.

Vad sedan beträffar den i proposition 150 begärda anslagsuppräkningen
med 219 milj. kr. så godtas även denna av utskottet. Såsom sägs i den
sistnämnda propositionen har användningen av reguljär utbildning en fördelningspolitisk
betydelse. Åtgärden kommer särskilt kvinnor och handikappade
till godo. Någon utredning om denna form av arbetsmarknadsutbildning
är inte påkallad. Utskottet avstyrker därför yrkandet härom i
motion A52 och därmed även yrkandet i samma motion om avslag på
regeringens nya anslagsframställning.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med anledning av
propositionerna 114 och 150 i de aktuella delarna samt med avslag på de
ovan redovisade yrkandena i motionerna A48, A50, A52 och A266 anvisar
ett förslagsanslag av (3832152000 + 219400000) 4051552000 kr. under
den nya benämningen Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för de anslagsändamål som framgår av benämningen.

Regeländringar i fråga om företagarkassor

I motion 1987/88:A45 förordar Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vissa regeländringar
för småföretagarkassorna. Det gäller sättet att beräkna den inkomst
som skall ligga till grund för ersättningsbeloppen och möjlighet att utanför
a-kassesystemet teckna tilläggsförsäkring på samma sätt som SACO/SR
föreslår för sina medlemsgrupper. Dessutom vill motionärerna att företrädare
för företagarkassorna skall beredas tillfälle att medverka vid beslut
inom AMS i frågor som rör deras verksamhet. Motionärerna yrkar att vad
de anfört om behovet av regeländringar skall delges regeringen.

Ett förslag av SACO/SR om möjlighet att komplettera arbetslöshetsförsäkringen
med ytterligare ersättning avstyrks av arbetsmarknadsministern
i proposition 114 (s. 25). Frågan om tilläggsförsäkring har därutöver aktualiserats
enbart i de system för en framtida allmän arbetslöshetsförsäkring
som skisserats av moderata samlingspartiet och centerpartiet i de förut
redovisade motionerna A44 resp. A50.

Försäkringsärendena behandlas inte i AMS styrelse utan av dess försäkringsdelegation.
Denna består för närvarande av AMS generaldirektör och
överdirektör, ett försäkringsrättsråd samt tre företrädare för arbetslöshetskassorna
utsedda av kassornas samorganisation. Även företagarkassorna
är anslutna till samorganisationen, och det bör vara dess sak att bestämma
hur den skall vara representerad.

I vad slutligen gäller frågan om inkomstberäkningen så anser utskottet
att det är problematiskt att tynga lagstiftningen med detaljföreskrifter av

AU 1987/88:18

31

det i motionen angivna slaget. Det synes mer ändamålsenligt att företagarkassorna
och AMS samråder om vad som bör gälla i den praktiska tillämpningen
med beaktande av lagstiftningens intentioner i stort. Med hänsyn
härtill och till vad i övrigt anförts anser utskottet att det inte är påkallat för
riksdagen att göra det i motionen begärda tillkännagivandet till regeringen.
Motionen avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A44 yrkande 4, 1987/88:A46
yrkande 1, 1987/88: A47, 1987/88: A49 yrkande 1, 1987/88: A50 yrkande
6, 1987/88:A219 yrkande 9 och 1987/88:A262,

2. beträffande avslag på proposition 1987188:114

att riksdagen avslår motion 1987/88 :A44 yrkande 1 i motsvarande
del,

3. beträffande ersättningsbelopp åren 1988 och 1989

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:A46 yrkandena 2-4
och 1987/88: A50 yrkande 1 i motsvarande del antar

a) de till proposition 114 fogade lagförslagen 1 och 2 om dagpenningbeloppen
inom arbetslöshetsförsäkringen resp. om stödbeloppet för
KAS från den 4 juli 1988 samt

b) de till samma proposition fogade lagförslagen 4 och 5 såvitt avser
övergångsbestämmelserna till 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring
resp. till 18 § första stycket lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
beträffande ersättningsbeloppen perioden den 2 januari-31 december
1989,

4. beträffande ersättningsbelopp från år 1990

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:A50 yrkande 1 i motsvarande
del

a) antar de genom proposition 114 framlagda lagförslagen 4 och 5
såvitt avser 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring resp. 18 § lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd,

b) godkänner att regeringen fr. o.m. år 1990 årligen får anpassa
nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering till löneutvecklingen för vuxna arbetare
inom egentlig industri,

5. beträffande översyn av utbildningsbidragens konstruktion
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A43 och 1987/88:A242,

6. beträffande avstängning samt ersättning vid studier

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:A46 yrkandena 5 och 6
antar de genom proposition 114 framlagda lagförslagen 4 och 5 såvitt
avser dels 4 § lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd,
dels 30 § första stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring
och 27 § första stycket lagen om kontant arbetsmarknadsstöd,

7. beträffande statsbidrags- och finansieringsfrågor

AU 1987/88:18

32

att riksdagen med bifall till proposition 114 i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1987/88: A49 yrkande 2 i motsvarande del,

1987/88 :A50 yrkandena 2 i motsvarande del och 3 samt
1987/88:A219 yrkande 2

a) godkänner vad som föreslagits i fråga om statsbidrag till

de erkända arbetslöshetskassorna, permitteringslöneersättningen,
det kontanta arbetsmarknadsstödet samt utbildningsbidragen vid
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering,

b) medger att riksförsäkringsverket får disponera en rörlig kredit i
riksgäldskontoret om högst 1000000000 kr. för statsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna och till permitteringslöneersättningen,

c) godkänner att statsbidragen till de erkända arbetslöshetskassorna
får betalas ut samtidigt som ersättning betalas ut från kassorna

d) antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
(lagförslag 3),

8. beträffande medlemsavgifter och utjämningsbidrag

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:A49 yrkande 2 i
motsvarande del och 1987/88 :A50 yrkandena 2 i motsvarande del
och 4

a) godkänner vad utskottet anfört om medlemsavgiften och dess roll
vid finansieringen av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen,

b) godkänner de i proposition 114 förordade riktlinjerna beträffande
utjämningsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,

9. beträffande avgifter för enskilt anslutna medlemmar

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:A49 yrkande 2 i motsvarande
del godkänner vad utskottet anfört,

10. beträffande inträde i arbetslöshetskassa
att riksdagen avslår motion 1987/88: A214,

11. beträffande arbetslöshetskassornas fonder

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:A42, 1987/88:A44
yrkandena 2 och 3, 1987/88 :A49 yrkande 2 i motsvarande del och
1987/88:A50 yrkande 5 antar det till proposition 114 fogade lagförslaget
4 såvitt avser 45, 54,56,57 och 61 §§,

12. beträffande lagförslagen i proposition 114 i återstående delar
att riksdagen antar de till proposition 114 fogade lagförslagen 4 och 5
i den mån de inte behandlats i föregående moment,

13. beträffande nivåer för permitteringslöneersättningen

att riksdagen med bifall till proposition 114 i motsvarande del samt
med avslag på motion 1987/88 :A44 yrkande 1 i motsvarande del
godkänner att permitteringslöneersättningen höjs fr. o. m. den 1 juli
1988 till 375 kr. per dag resp. 290 kr. per dag vid väderpermittering,

14. beträffande antalet bidragsberättigade dagar vid väderpermittering att

riksdagen med bifall till proposition 114 i motsvarande del godkänner
att antalet statsbidragsberättigade ersättningsdagar ökas
med 20 till högst 45 fr. o. m. den 1 juli 1988,

AU 1987/88:18

33

Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 18

15. beträffande utbetalningsrutinerna för permitteringslöneersättningen att

riksdagen med bifall till proposition 114 i motsvarande del samt
med avslag på motion 1987/88:A44 yrkande 1 i motsvarande del
godkänner att statsbidrag till permitteringslöneersättningen får betalas
ut samtidigt med utbetalning av sådan ersättning,

16. beträffande anslagsfrågan

att riksdagen med anledning av propositionerna 1987/88:114 i motsvarande
del och 1987/88:150 bilaga 5 i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1987/88:A48, 1987/88:A50 yrkande 7,
1987/88:A52 och 1987/88:A266 till Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 4 051 552 000 kr.,

17. beträffande regeländringar i fråga omföretagarkassor
att riksdagen avslår motion 1987/88: A45.

Stockholm den 17 maj 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s),
Alf Wennerfors (m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s),
Sonja Rembo (m), Inge Carlsson (s), Kersti Johansson (c), Lars-Ove
Hagberg (vpk), Sven Lundberg (s), Anders G Högmark (m), Isa Halvarsson
(fp) och Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (morn. 1)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Sonja Rembo (m), Kersti Johansson
(c), Anders G Högmark (m), Isa Halvarsson (fp) och Görel Thurdin (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Under
senare” och på s. 13 slutarmed ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
På grund av de strukturförändringar som ständigt pågår inom näringsliv
och förvaltningar och de rörelser som alltid förekommer på en väl fungerande
arbetsmarknad kan man inte ens med omfattande arbetsmarknadspolitiska
insatser undvika att människor blir arbetslösa. Därför är en
arbetslöshetsförsäkring ett väsentligt inslag i en fungerande arbetsmarknadspolitik
genom det ekonomiska skydd den ger åt den enskilde vid det
inkomstbortfall som arbetslöshet medför.

I dag är detta ekonomiska skydd fortfarande ofullständigt. Omkring en
fjärdedel av de arbetssökande hos arbetsförmedlingen har inte någon rätt
alls till ersättning. Därtill kommer en del sökande som enbart har rätt till

AU 1987/88:18

34

kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Andelen arbetssökande utan någon
ersättningsrätt eller med endast rätt till den begränsade ersättning som
KAS ger har under åren varit påfallande konstant trots att allt fler bland de
förvärvsverksamma blir anslutna till arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetslöshetskassornas ekonomi byggde ursprungligen på att medlemmarna
själva till större delen betalade försäkringskostnaderna. När den
statsunderstödda försäkringen böljade för 50 år sedan svarade staten för
ungefär en tredjedel av kostnaderna, medan medlemmarna fick bekosta
återstående två tredjedelar. Under 1980-talet har statsbidraget uppgått till
95 % av de ersättningar som kassorna betalat ut. Med regeringens förslag i
proposition 114 höjs andelen till 100%. Med denna utveckling har arbetslöshetsförsäkringen
förlorat karaktären av försäkring i egentlig mening.
Den enskildes insats i form av avgifter till försäkringen är i de flesta fall
blygsam.

Det system som nu gäller innebär sammanfattningsvis att merparten av
de arbetssökande via arbetslöshetsförsäkringen har ett statsfinansierat
ekonomiskt skydd som täcker en god del av inkomstbortfallet. Men som
nyss sagts är det samtidigt betydande grupper av de arbetslösa som får
ersättning enligt KAS på låg nivå eller inte ens har rätt till sådan ersättning
utan är hänvisade till socialhjälp för sin försörjning. Detta är inte en rimlig
uppdelning av de arbetslösa, och den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen
kan därmed inte sägas uppfylla moderna krav på socialt skydd. En socialförsäkring
som praktiskt taget helt finansieras av allmänna medel bör
komma alla till del på likvärdiga villkor.

Mot den nu angivna bakgrunden anser utskottet att det nuvarande systemet
för ersättningar vid arbetslöshet inför 1990-talets arbetsmarknad bör
ersättas med en allmän arbetslöshetsförsäkring. Ett utredningsarbete med
det syftet bör komma till stånd.

Det är naturligt att den nya utredningen tar till vara ALF-utredningens
synpunkter och förslag. En allmän arbetslöshetsförsäkring bör vara obligatorisk
och således omfatta alla förvärvsverksamma, löntagare såväl som
företagare. Ersättning skall i princip utgå till arbetslösa som inte kan
erbjudas arbete. Ersättningen skall garantera en rimlig grundtrygghet avpassad
efter den inkomst som den arbetslöse hade före arbetslösheten.
Därtill bör prövas möjligheterna till frivilliga tilläggsförsäkringar.

Vid valet av organisatoriska lösningar bör utredningen vara obunden. I
motionerna har uttalats preferenser för såväl de nuvarande arbetslöshetskassorna
som försäkringskassorna. Vad som är väsentligt är att finna
former som tar till vara fackkunskaper och branschkännedom hos de
fackliga organisationerna liksom hos motsvarande organisationer på företagarsidan
vid handläggningen av försäkringsärendena och att denna kommer
att ske i former som är rationella och kostnadseffektiva.

I fråga om finansieringen anser utskottet att en allmän arbetslöshetsförsäkring
inte kan ses som en fristående anordning. Försäkringen skall förbli
ett led i det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet men får också betydelse
för socialförsäkringssystemet. Därför kommer finansieringsfrågorna
att få behandlas ur ett brett perspektiv.

Den föreslagna utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt.

AU 1987/88:18

35

Med det anförda har utskottet i allt väsentligt biträtt de föreliggande
motionsyrkandena. Ställningstagandet bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A44 yrkande 4,
1987/88:A49 yrkande 1, 1987/88:A50 yrkande 6, 1987/88:A219 yrkande
9 och 1987/88:A262 samt med anledning av motionerna
1987/88:A46 yrkande 1 och 1987/88:A47 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (morn. 1)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Under
senare” och på s. 13 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
De förbättringar regeringen föreslår av ersättningarna vid arbetslöshet är
ett steg i rätt riktning, men fortfarande kommer ersättningssystemet att
vara behäftat med allvarliga brister. Man kan bl. a. peka på att det fortfarande
är omkring en (järdedel av de arbetssökande vid arbetsförmedlingen
som inte har någon rätt till arbetslöshetsersättning. Därtill kommer en del
arbetssökande som enbart har rätt till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS)
och den minimiersättning som den stödformen ger. Detta motiverar att
man inför 1990-talets arbetsmarknad ser över dagens ersättningssystem.

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen bygger på principen att den
skall ge kompensation för inkomstbortfall. En konsekvens av detta är att
grupper som ny- och återinträdande på arbetsmarknaden behandlas mycket
snävt i ersättningshänseende. Enligt utskottets mening bör den framtida
försäkringen utformas som en social trygghetsförsäkring som täcker alla
former av inkomstbortfall eller oförmåga att skaffa inkomst.

När det gäller ersättningsnivåerna är det som redan antytts en allvarlig
brist i det system som nu råder att KAS ger en ersättning som det inte går
att leva på. Inom arbetslöshetsförsäkringen leder redan högst måttliga
inkomstförbättringar utöver låglönenivåerna till försämringar av kompensationsnivån
i förhållande till vad som gäller inom sjukförsäkringen. Dessa
brister kan rättas genom en kraftig förbättring av KAS och högre dagpenningbelopp
inom arbetslöshetsförsäkringen. En annan, inom ALF-utredningen
diskuterad lösning är att basera ersättningsrätten på ett grundbelopp
lika för alla och per dag motsvarande en hundradel av basbeloppet.
Detta belopp skulle sedan enligt ALF-utredningens modell kompletteras
med tilläggsbelopp för personer som på grund av arbetslösheten går miste
om tidigare arbetsinkomst.

För både arbetslöshetsförsäkringen och KAS gäller att ersättningstiden
är begränsad. När denna tid har löpt ut blir den utförsäkrade hänvisad till
att söka socialbidrag för sin försörjning. Begränsningen kan måhända ha
varit motiverad under den tid då kostnaderna för kassornas verksamhet
huvudsakligen betalades av medlemmarna själva. Detta motiv kvarstår

AU 1987/88:18

36

inte i en allmän försäkring som finansieras på annat sätt. Begränsningar av
ersättningstiden bör sålunda slopas.

Ett annat problematiskt inslag i dagens system är reglerna om avstängning
vid s. k. självförvållad arbetslöshet. Detta tvångsinslag hör inte hemma
i ett socialt trygghetssystem och bör utmönstras.

Statens kostnader för arbetslöshetsförsäkringen har sedan 1970-talet till
65 % täckts av arbetsgivaravgifter. Med regeringens förslag kommer försäkringen
helt och hållet att finansieras på detta sätt, bortsett från det
tillskott som lämnas av kassamedlemmama avgiftsvägen. I det framtida
försäkringssystemet som omfattar alla i arbetsför ålder får kostnaderna
förutsättas bli helt täckta av en skatt på produktionen utan den delfinansiering
genom höjda egenavgifter som skisseras i några av de borgerliga
motionerna.

Administrationen av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör även i
fortsättningen bygga på medverkan av de nuvarande arbetslöshetskassorna.
Därmed tar man till vara erfarenheterna från det nuvarande försäkringssystemet
och bevarar de fördelar som detta har inneburit. Detta var
för övrigt den ståndpunkt som ALF-utredningen kom fram till och som
innebar att de erkända arbetslöshetskassorna skulle ombildas till allmänna
kassor.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom det utredningskrav som
framställs i vpk-motionen A46. Utredningsyrkandena i övriga föreliggande
motioner har andra utgångspunkter som utskottet inte kan godta. Dessa
yrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A46 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1987/88:A44 yrkande 4, 1987/88:A47,
1987/88:A49 yrkande 1, 1987/88:A50 yrkande 6, 1987/88:A219 yrkande
9 och 1987/88:A262 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

3. Avslag på proposition 1987/88:114 (mom. 2)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 böljar med ”1 motsats”
och på s. 14 slutar med ”knutna motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:

Den i det föregående begärda utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring
får förutsättas arbeta skyndsamt, så att det blir möjligt att inom
en snar framtid avveckla det nuvarande systemet för arbetslöshetsersättningar.
Några förändringar bör därför inte göras i detta system, vilket
innebär att proposition 114 såsom yrkas i motion A44 (m) bör avvisas av
riksdagen utom på den punkt som gäller utökning av antalet bidragsberättigade
dagar vid väderpermitteringar.

För ett avslag på regeringens förslag talar också det uppseendeväckande

AU 1987/88:18

37

inslaget i detta om arbetslöshetskassornas fonder. Den saken behandlas
närmare i ett följande avsnitt. Vid utskottets behandling har tillkommit ett
ytterligare skäl för att inte genomföra regeringens förslag. Dessa innefattar
genomgripande förändringar av statsbidragssystemet med besvärliga tekniska
komplikationer. AMS ledning har inför utskottet bedömt att det
kommer att vara förenat med stora svårigheter att praktiskt lösa problemen
till den tidpunkt då det nya systemet är avsett att bölja tillämpas.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avslag på proposition 1987/88:114

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A44 yrkande 1 i motsvarande
del avslår proposition 1987/88:114 utom i vad avser avsnittet
om antalet statsberättigade ersättningsdagar vid väderpermittering.

4. Ersättningsbelopp åren 1988 och 1989 (mom. 3)

Kersti Johansson och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”av regeringen” bort ha följande lydelse:

Det är rimligt att ersättningarna vid arbetslöshet och utbildningsbidragen
höjs som en anpassning till pris- och löneutvecklingen. Detta bör dock inte
ske på ett sätt som kan upplevas som ett hinder för mer offensivt inriktade
arbetsmarknadspolitiska insatser. Utskottet ansluter sig därför till de avvägningar
beträffande ersättningsbeloppen som görs i motion A50 (c).
Detta innebär att beloppen höjs den 2 januari 1989 i fråga om det högsta
dagpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen till 425 kr. och i fråga
om KAS till 149 kr. Som en konsekvens härav kommer de tre beloppsnivåerna
för utbildningsbidraget fr. o. m. samma tidpunkt att fastställas till 425,
255 resp. 181 kr.

Formellt innebär dessa ställningstaganden att riksdagen bör avslå de till
proposition 114 fogade lagförslagen 1 och 2 om ändring av dagpenningbeloppen
inom arbetslöshetsförsäkringen resp. höjning av KAS från den 4
juli i år. Dessutom bör 17 § i lagförslaget 4 och 18 § första stycket i
lagförslaget 5 beträffande dagpenningbelopp inom arbetslöshetsförsäkringen
resp. stödbeloppet i KAS ändras med hänsyn till vad ovan sagts om
höjningar av ersättningarna från den 2 januari 1989. Hemställan härom
görs i nästföljande punkt.

Yrkandena beträffande ersättningsbelopp m. m. i motion A46 (vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ersättningsbelopp åren 1988 och 1989

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A50 yrkande 1 i motsvarande
del samt med avslag på motion 1987/88:A46 yrkandena 2-4
avslår de till proposition 114 fogade lagförslagen 1 och 2 om dagpenningbeloppen
inom arbetslöshetsförsäkringen resp. om stödbeloppet
i KAS från den 4 juli 1988 samt de till samma proposition fogade
lagförslagen 4 och 5 såvitt avser övergångsbestämmelserna till 17 §

AU 1987/88:18

38

lagen om arbetslöshetsförsäkringen resp. till 18 § första stycket AU 1987/88:18
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd beträffande ersättningsbeloppen
perioden den 2 januari—31 december 1989.

5. Ersättningsbelopp åren 1988 och 1989 (mom. 3)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”av regeringen” bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår en omotiverad tvåstegshöjning av ersättningsbeloppen.
För arbetslöshetsförsäkringens del innebär det att högsta dagpenningen
höjs till 425 kr. den 4 juli i år och till 450 kr. den 2 januari 1989.1 likhet
med vpk anser utskottet att beloppet bör höjas till 450 kr. redan den 4 juli.

Såsom föreslås i vpk-motion A46 bör KAS motsvara hälften av den
högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen. Ett bifall härtill innebär
att KAS fr. o. m. den 4 juli höjs till 225 kr.

Utskottet ansluter sig också till motionens förslag att utbildningsbidraget
för elever som inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa skall utgå
med 75 % av högsta dagpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen.

Detta ger ett bidrag med 338 kr. per dag från den 4 juli.

De i proposition 114 framlagda lagförslagen 1 och 2 om ändring av
dagpenningbeloppen inom arbetslöshetsförsäkringen resp. höjning av
KAS från den 4 juli 1988 bör ändras i enlighet med vad ovan anförts.

Utskottet lägger fram ett ändringsförslag i hemställan.

Vidare bör vad som sägs i övergångsbestämmelserna till 17 § i lagförslaget
4 och till 18 § första stycket i lagförslaget 5 beträffande dagpenningbelopp
inom arbetslöshetsförsäkringen resp. stödbeloppet i KAS under år
1989 utgå. Med utskottets förslag blir övergångsbestämmelserna i dessa
delar inaktuella.

Vad utskottet anfört om utbildningsbidragets konstruktion bör ges regeringen
till känna.

Yrkandena i motion A50 (c) om lägre ersättningsnivåer än regeringen har
föreslagit avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ersättningsbelopp åren 1988 och 1989
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A46 yrkandena 2-4 samt
med avslag på motion 1987/88: A50 yrkande 1 i motsvarande del

a) antar 17 § i det till proposition 114 fogade lagförslaget 1 i följande
som Reservantens förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

17

§

Dagpenning lämnas med lägst
149 och högst 425 kronor om inte
annat följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Dagpenning lämnas med lägst
225 och högst 450 kronor om inte
annat följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

39

b) antar 18 § i det till samma proposition fogade lagförslaget 2 i
följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas med 149 kr per dag. lämnas med belopp som utgör hälf ten

av högsta dagpenning enligt
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del
av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per
vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Arbete som har utförts enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare skall jämställas med arbete på heltid.

c) beslutar att föreskrifterna beträffande ersättningsbelopp perioden
den 2 januari-31 december 1989 skall utgå ur övergångsbestämmelserna
till 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring resp. till 18 §
första stycket lagen om kontant arbetsmarknadsstöd enligt de till
proposition 114 fogade lagförslagen 4 och 5,

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om utbildningsbidragets utformning.

6. Ersättningsbelopp från år 1990 (mom. 4)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 4
Kersti Johansson och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Om man”
och slutar med ”utbildningsbidragens belopp” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat en utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring.
I avvaktan på denna utredning och dess resultat bör
man inte fastställa ett nytt system för framtida ändringar av ersättningsbeloppen
enligt nu gällande ordning. Regeringens förslag till ändringar i 17 §
lagen om arbetslöshetsförsäkring resp. 18 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
bör alltså avslås av riksdagen. I stället bör i dessa paragrafer
föras in de ersättningsbelopp som har förordats i det närmast föregående
avsnittet för tiden från den 2 januari 1989. Av det sagda följer att riksdagen
inte heller bör lämna regeringen det begärda bemyndigandet att årligen
anpassa utbildningsbidragens belopp till löneutvecklingen för industriarbetare.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ersättningsbelopp från år 1990
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A50 yrkande 1 i motsvarande
del samt med avslag på proposition 114 i motsvarande del

a) antar det till propositionen fogade lagförslaget 4 såvitt avser 17 §
lagen om arbetslöshetsförsäkring i följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

AU 1987/88:18

40

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

AU 1987/88:18

17 §

Dagpenning lämnas högst med
det belopp som regeringen för varje
är fastställer. Beloppet utgår med
450 kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan den genomsnittliga
tidlönen jämte ackordstillägg för
vuxna industriarbetare avseende
andra kvartalet året före det som
beloppet avser och motsvarande
lön andra kvartalet år 1988. Dagpenning
lämnas lägst med det belopp
som bestäms enligt reglerna i
18 § första stycket lagen (1973:37)
om kontant arbetsmarknadsstöd.
Detta gäller dock inte vid nedsättning
av dagpenning enligt bestämmelserna
i 21 § förevarande lag.
Dagpenning avrundas till närmaste
hela krontal.

Dagpenning lämnas med lägst
149 och högst 425 kronor om inte
annat följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

b) antar det till propositionen fogade lagförslaget 5 såvitt avser 18
§ lagen om kontant arbetsmarknadsstöd i följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

18

Reservanternas förslag

Kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas med 149 kronor per dag.

Kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas med det belopp som regeringen
för varje år fastställer om
inte annat följer av denna lag. Beloppet
utgör 158 kronor multiplicerat
med det jämförelsetal som
fastställs enligt 17 § första stycket
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
Beloppet avrundas till
närmaste hela krontal.

c) avslår regeringens i samma proposition gjorda framställning om
bemyndigande att fr. o.m. år 1990 årligen få anpassa nivåerna på
utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering till löneutvecklingen för vuxna arbetare inom
egentlig industri.

7. Översyn av utbildningsbidragens konstruktion (mom. 5,
motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s.
16 börjar med ”När de” och på s. 17 slutar med ”och A242” bort ha
följande lydelse:

Utskottets förslag i det föregående beträffande utbildningsbidragen inne -

bär att dessa i fortsättningen kommer att utgå med lägst tre fjärdedelar av
den högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen. Detta betyder
avsevärda förbättringar för de elevgrupper som de båda socialdemokratiska
motionerna särskilt vill stödja. Motionernas syfte kommer därmed i det
väsentliga att bli tillgodosett, och de påkallar därför inte någon riksdagens
åtgärd.

8. Avstängning samt ersättning vid studier (mom. 6)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Sorn
motiv” och på s. 19 slutar med ”förevarande delen” bort ha följande
lydelse:

Ett stötande inslag i dagens system är reglerna om avstängning från
ersättningsrätten vid s. k. självförvållad arbetslöshet. I ett framtida system
där ersättningarna vid arbetslöshet ingår som en del i en allmän socialförsäkring
av det slag som tidigare har skisserats har nuvarande regler om
avstängning inte någon plats. Med hänsyn härtill bör inte nu göras en
relativ skärpning av reglerna, vilket regeringens förslag i praktiken innebär.
Förslaget bör alltså på denna punkt avslås av riksdagen.

Detsamma gäller om de nya begränsningar som regeringen föreslår beträffande
ersättningsrätten vid studier. Förslaget innebär en oacceptabel
försämring av de arbetslösas möjligheter att bedriva studier. Såsom sägs i
motion A46 (vpk) bör de arbetslösas studiemöjligheter i stället förbättras.
Utskottet förväntar sig att regeringen lägger fram förslag med en sådan
inriktning.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande avstängning samt ersättning vid studier
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A46 yrkandena 5 och 6
avslår de genom proposition 114 framlagda lagförslagen 4 och 5
såvitt avser dels 4 § lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant
arbetsmarknadsstöd, dels 30 § första stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring
och 27 § första stycket lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

9. Statsbidrags- och finansieringsfrågor (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 1
Elver Jonsson och Isa Halvarsson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 böijar med ”Utskottet
kan” och på s. 22 slutar med ”om socialavgifter” bort ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning av proposition 114 och de föreliggande
motionerna A49 (fp), A50 (c) och A219 (fp) anföra följande.

I avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring bör inte nu göras några
principiella ändringar av bidrags- och finansieringssystemet. Regeringens

AU 1987/88:18

42

förslag i dessa delar bör alltså avslås. För ett avslag talar också att vid de
hearings som hållits under ärendets beredning har AMS ledning inför
utskottet bedömt att det är förenat med stora svårigheter att praktiskt lösa
alla de tekniska problem som är förenade med att genomföra de ingripande
förändringar av statsbidragssystemet som regeringens förslag innebär.

Utvecklingen efter 1973 års reformering av arbetslöshetsförsäkringen
har på finansieringssidan inneburit allt större statliga åtaganden, samtidigt
som medlemmarnas egna insatser relativt sett har sjunkit i motsvarande
grad. Enligt utskottets mening bör finansieringen utgå från att ökade egenavgifter
skapar ett mer direkt hänsynstagande till konsekvenserna för
sysselsättningen av löneförhandlingarnas utfall. Inom ramen för det nu
gällande systemet skulle sådana hänsynstaganden kunna få ökad tyngd
genom att man återgår till den finansieringsandel via egenavgifter som låg
till grund för den nyssnämnda reformeringen av försäkringen. Det bör
uppdras åt regeringen att lägga fram förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande statsbidrags- och finansieringsfrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A49 yrkande 2 i
motsvarande del och 1987/88:A219 yrkande 2 samt med anledning
av motion 1987/88 :A50 yrkande 2 i motsvarande del och 3

I. avslår proposition 114 i vad avser

a) godkännande av vad som föreslagits i fråga om statsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna, permitteringslöneersättningen, det
kontanta arbetsmarknadsstödet samt utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering,

b) medgivande för riksförsäkringsverket att disponera en rörlig kredit
om högst 1000000000 kr. för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna
och till permitteringslöneersättningen,

c) godkännande av att statsbidragen till de erkända arbetslöshetskassorna
får betalas ut samtidigt som ersättning betalas ut från
kassorna,

d) det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter (lagförslag 3),

II. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
egenavgifternas andel av finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen.

10. Statsbidrags- och finansieringsfrågor (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Kersti Johansson och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 böljar med ”Utskottet
kan” och på s. 22 slutar med ”om socialavgifter” bort ha följande lydelse:
Med anledning av proposition 114 och de föreliggande motionerna A49
(fp), A50 (c) och A219 (fp) får utskottet anföra följande.

I avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring bör inte nu göras några

AU 1987/88:18

43

principiella förändringar av bidrags- och finansieringssystemet. Regeringens
förslag i dessa delar bör alltså avslås. Härför talar också att AMS
ledning vid de hearings som hållits under ärendets beredning i utskottet har
framhållit som sin uppfattning att det är förenat med stora svårigheter att
praktiskt lösa alla de tekniska problem som är förenade med att genomföra
de ingripande förändringar av statsbidragssystemet som regeringens förslag
innebär.

Den offentliga andelen av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen har
successivt ökat till 95 %. Såsom anförs i motion A50 (c) bör denna andel
inom ramen för nu gällande system begränsas till 90% av de utbetalade
ersättningarna. Medlemsavgifterna bör justeras i motsvarande mån. Regeringen
bör lägga fram förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande statsbidrags- och finansieringsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A50 yrkande 2 i motsvarande
del och 3 samt med anledning av motionerna 1987/88:A49
yrkande 2 i motsvarande del och 1987/88 :A219 yrkande 2

I. avslår proposition 114 i vad avser

a) godkännande av vad som föreslagits i fråga om statsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna, permitteringslöneersättningen, det
kontanta arbetsmarknadsstödet samt utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering,

b) medgivande för riksförsäkringsverket att disponera en rörlig kredit
om högst 1000000000 kr. för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna
och till permitteringslöneersättningen,

c) godkännande av att statsbidragen till de erkända arbetslöshetskassorna
får betalas ut samtidigt som ersättning betalas ut från
kassorna,

d) det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter (lagförslag 3),

II. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
egenavgiftemas andel av finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen.

11. Medlemsavgifter och utjämningsbidrag (mom. 8)

Under förutsättning av bifall till reservationerna I och 9
Elver Jonsson och Isa Halvarsson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 böljar med ”Liksom
vid” och på s. 24 slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Även i denna del hänvisar utskottet till den begärda utredningen om en
allmän arbetslöshetsförsäkring. Det föreliggande förslaget från regeringen
om medlemsavgifter och utjämningsbidrag är vidare ett fullföljande av det i
det föregående avsnittet avstyrkta förslaget i statsbidrags- och finansieringsfrågorna.
På grund härav anser utskottet med anledning av avslagsyrkandena
i motionerna A49 (fp) och A50 (c) att riksdagen inte bör godkän -

AU 1987/88:18

44

na de i proposition 114 förordade riktlinjerna för utjämningsbidrag till
kassorna. Inte heller bör riksdagen anta de ändringar regeringen föreslår
om medlemsavgifterna i 54, 56 och 57 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Eftersom dessa paragrafer även berörs av fondfrågan i nästa avsnitt gör
utskottet den formella hemställan beträffande paragraferna först i det
avsnittet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande medlemsavgifter och utjämningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A49 yrkande 2 i motsvarande
del och med anledning av motion 1987/88:A50 yrkandena 2 i
motsvarande del och 4

a) godkänner vad utskottet anfört om medlemsavgiften och dess roll
vid finansieringen av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen,

b) avslår proposition 114 i vad avser regeringens framställning om
godkännande av de i propositionen förordade riktlinjerna beträffande
utjämningsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

12. Medlemsavgifter och utjämningsbidrag (mom. 8)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 10
Kersti Johansson och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Liksom
vid” och på s. 24 slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Även i denna del hänvisar utskottet till den begärda utredningen om en
allmän arbetslöshetsförsäkring. Det föreliggande förslaget från regeringen
om medlemsavgifter och utjämningsbidrag är vidare ett fullföljande av det i
det föregående avsnittet avstyrkta förslaget i statsbidrags- och finansieringsfrågorna.
På grund härav anser utskottet med anledning av avslagsyrkandena
i motionerna A49 (fp) och A50 (c) att riksdagen inte bör godkänna
de i propositionen förordade riktlinjerna för utjämningsbidrag till kassorna.
Inte heller bör riksdagen anta de ändringar av medlemsavgifter som
regeringen föreslår i 54, 56 och 57 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Eftersom dessa paragrafer även berör fondfrågan som behandlas i nästa
avsnitt gör utskottet den formella hemställan beträffande paragraferna i det
avsnittet.

Med ett tills vidare oförändrat statsbidrags- och finansieringssystem
kommer nuvarande avgifts skillnader mellan kassorna att bestå. Regeringen
bör få i uppdrag att lägga fram ett nytt förslag till utjämningsbidrag inom
ramen för nu gällande system. Detta kan lämpligen ske i anslutning till det
tidigare begärda förslaget till omläggning av egenavgiftsfinansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande medlemsavgifter och utjämningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A50 yrkandena 2 i motsvarande
del och 4 samt med anledning av motion 1987/88:A49
yrkande 2 i motsvarande del

AU 1987/88:18

45

a) godkänner vad utskottet anfört om medlemsavgifter och deras roll
vid finansieringen av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen,

b) avslår proposition 114 i vad avser regeringens framställning om
godkännande av de i propositionen förordade riktlinjerna beträffande
utjämningsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,

c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
nytt förslag till utjämningsbidrag.

13. Avgifter för enskilt anslutna medlemmar (mom. 9)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Sonja Rembo (m), Kersti Johansson
(c), Anders G Högmark (m), Isa Halvarsson (fp) och Görel Thurdin (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Arbetsmarknadsministern
har” och på s. 25 slutar med ”om fondema” bort ha
följande lydelse:

Lagrådet har i sitt yttrande över regeringens lagförslag på denna punkt
bl. a. anfört att de extrakostnader som de enskilt anslutna medlemmarna
kan vålla är ”väsenligen försumbara” och att likabehandlingsprincipen
starkt talar för att alla medlemmar bör behandlas på samma sätt, särskilt
som kassornas framtida roll med regeringens förslag blir att vara förmedlare
av statsbidrag. Utskottet instämmer häri. Principiellt bör således gälla
att kostnaderna för kassornas administration bör bäras solidariskt av medlemmarna
oberoende av om de samtidigt är medlemmar av andra sammanslutningar.
I konsekvens med denna uppfattning avstyrks regeringens förslag
beträffande avgifter för enskilt anslutna medlemmar.

I propositionens lagförslag är avsikten att en bestämmelse om avgiften
för enskilt anslutna medlemmar skall införas som ett nytt andra stycke i 54
§ lagen om arbetslöshetsförsäkring. Utskottets formella hemställan om
avslag på denna lagändring görs i det följande avsnittet om fonderna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande avgifter för enskilt anslutna medlemmar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A49 yrkande 2 i motsvarande
del godkänner vad utskottet anfört.

14. Inträde i arbetslöshetskassa (mom. 10)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Sonja Rembo (m). Kersti Johansson
(c), Anders G Högmark (m), Isa Halvarsson (fp) och Görel Thurdin (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Sorn
redan” och slutar med ”motion A214” bort ha följande lydelse:

Av bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring (55 §) följer att
var och en som arbetar inom en arbetslöshetskassas verksamhetsområde
har rätt att bli medlem utan att samtidigt vara fackligt ansluten. Det har
emellertid i praktiken visat sig att arbetstagare som inte är medlemmar i en

AU 1987/88:18

46

facklig organisation kan fa avsevärda svårigheter att vinna medlemskap i
kassan. Likaså är servicen till dessa medlemmar många gånger otillräcklig.

Eftersom kassornas verksamhet i stort sett helt finansieras av allmänna
medel borde det vara ett oavvisligt krav att alla arbetstagare behandlas på
ett likvärdigt sätt. Med hänsyn härtill bör det ankomma på regeringen att
uppdra åt AMS att göra sådana ändringar i anvisningarna för kassornas
verksamhet att ansökningsförfarandet underlättas för sådana sökande som
endast önskar medlemskap i arbetslöshetskassa, t. ex. genom att arbetsförmedlingen
tillhandahåller en blankett för ändamålet.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion A214 (m, fp,c) bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande inträde i arbetslöshetskassa
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: A214
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Arbetslöshetskassornas fonder (mom. 11)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Sonja Rembo (m), Kersti Johansson
(c), Anders G Högmark (m), Isa Halvarsson (fp) och Görel Thurdin (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Detta
ärende” och på s. 28 slutar med ”samma lag” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående intagit ståndpunkten att nuvarande finansieringssystem
för arbetslöshetsförsäkringen skall behållas oförändrat i
avvaktan på att en allmän arbetslöshetsförsäkring kan genomföras. Om
detta också blir riksdagens mening kommer kassornas behov av fonder att
förbli oförändrat, och regeringens förslag i fondfrågan blir inaktuella. Vid
bifall till utskottets tidigare redovisade förslag i statsbidrags- och finansieringsfrågorna
bör följaktligen även regeringsförslaget om fonderna avvisas
av riksdagen.

Men även om regeringens förslag till nya statsbidrags- och finansieringsprinciper
godtas så är därmed inte givet att arbetslöshetskassornas fonder
som en logisk konsekvens härav bör upplösas och utskiftas till närstående
intresseorganisationer på det sätt regeringen har förordat. Den stora fonduppbyggnaden
har till en övervägande del blivit möjlig genom den omfattande
statsbidragsgivningen till kassorna. Det är då naturligt, om fondmedlen
inte behövs som medelsreserv, att man såsom lagrådet har anvisat låter
fondmedlen ingå i kassornas allmänna rörelse och därmed utnyttjar dem
inom ramen för det trygghetssystem för vilket de byggts upp.

I motion A42 (m) förordas möjlighet för kassorna till större kapitalbildning
än enligt regeringens förslag i proposition 114. Med den bibehållna
fondbildning hos kassorna som följer av utskottets förslag påkallar motionen
inte någon riksdagens åtgärd.

Med hänvisning till de ställningstaganden som gjorts i detta avsnitt och i
det föregående avsnittet om medlemsavgifterna föreslår utskottet att riks -

AU 1987/88:18

47

dagen med anledning av motionerna A44 (m), A49 (fp) och A50 (c) avslår
regeringens förslag till ändringar av 54, 56 och 57 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring
och till följdändringar i 45 och 61 §§ samma lag.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande arbetslöshetskassornas fonder

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:A44 yrkandena
2 och 3, 1987/88:A49 yrkande 2 i motsvarande del och 1987/88:A50
yrkande 5 avslår

dels det till proposition 114 fogade lagförslaget 4 såvitt avser 45, 54,
56, 57 och 61 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring,
dels motion 1987/88:A42.

16. Lagförslagen i proposition 114 i återstående delar
(mom. 12)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 9, 11, 13, 14 och 15
Elver Jonsson och Isa Halvarsson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”1 detta”
och slutar med ”utan erinran” bort ha följande lydelse:

I detta avsnitt återstår att redovisa de delar av de till proposition 114
fogade lagförslagen 4 och 5 om ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring
resp. lagen om kontant arbetsmarknadsstöd som inte redan har behandlats
i det föregående. I allt väsentligt gäller de ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser m. m. När det gäller ändringarna i lagen om arbetslöshetsförsäkring
bör lagförslagets ingress ändras med hänsyn till att
utskottet avstyrkt ändringarna beträffande medlemsavgifter, utjämningsbidrag
och fonder i 45, 54, 56, 57 och 61 §§. Vidare bör de i sista stycket
övergångsbestämmelserna meddelade föreskrifterna om fondmedel m. m.
utgå.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande lagförslagen i proposition 114 i återstående delar
att riksdagen antar de till proposition 114 fogade lagförslagen i den
mån de inte behandlats i föregående moment, dock att dels ingressen
till lagförslaget 4 skall ändras med hänsyn till vad ovan förordats,
dels sista stycket i övergångsbestämmelserna i samma lagförslag
skall utgå.

17. Lagförslagen i proposition 114 i återstående delar
(mom. 12)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 4, 10, 12, 13,14 och 15
Kersti Johansson och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”1 detta”
slutar med ”utan erinran” bort ha följande lydelse:

I detta avsnitt återstår att redovisa de delar av de till proposition 114
fogade lagförslagen 4 och 5 om ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäk -

AU 1987/88:18

48

ring resp. lagen om kontant arbetsmarknadsstöd som inte redan har behandlats
i det föregående. I allt väsentligt gäller det ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser m. m.

Ingressen i lagförslaget 4 bör ändras med hänsyn till de i det föregående
avstyrkta ändringarna av paragraferna om medlemsavgifter, utjämningsbidrag
och fonder. Vidare följer av vad utskottet föreslagit att övergångsbestämmelserna
i såväl lagförslaget 4 som lagförslaget 5 om arbetslöshetsersättningarnas
belopp under år 1989 skall utgå. Dessa belopp kommer
enligt utskottets förslag att regleras inne i själva lagtexten. Slutligen bör de
i lagförslaget 4 meddelade övergångsbestämmelserna om fondmedel m. m.
utgå.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande lagförslagen i proposition 114 i återstående delar
att riksdagen antar de till proposition 114 fogade lagförslagen i den
mån de inte har behandlats i föregående moment, dock att dels
ingressen till lagförslaget 4 skall ändras med hänsyn till vad ovan
föreslagits, dels att första och sista stycket i övergångsbestämmelserna
i lagförslaget 4 skall utgå, dels att första stycket i övergångsbestämmelserna
till lagförslaget 5 likaledes skall utgå.

18. Lagförslagen i proposition 114 i återstående delar
(mom. 12)

Under förutsättning av bifall till reservation 8
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som böljar med ”1 detta”
och slutar med ”utan erinran” bort ha följande lydelse:

I detta avsnitt återstår att redovisa de delar av de till proposition 114
fogade lagförslagen 4 och 5 om ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring
resp. lagen om kontant arbetsmarknadsstöd som inte redan har behandlats
i det föregående. I allt väsentligt gäller det ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser m. m.

Med hänsyn till utskottets avstyrkanden av de nya reglerna om avstängning
och om ersättningsrätten vid studier - som berör 4 och 30 §§ lagen om
arbetslöshetsförsäkring och 27 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd -bör ingressen till såväl lagförslaget 4 som lagförslaget 5 ändras i motsvarande
mån.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande lagförslagen i proposition 114 i återstående delar
att riksdagen antar de till proposition 114 fogade lagförslagen i
återstående delar i den mån de inte behandlats i föregående moment,
dock att ingressen till lagförslagen 4 och 5 skall ändras med hänsyn
till vad ovan föreslagits.

AU 1987/88:18

49

4 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 18

19. Nivåer för permitteringslöneersättningen (mom. 13)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Med anslutning till det generella avslagsyrkandet i motion A44 (m) om
avslag på proposition 114 avstyrker utskottet det föreliggande regeringsförslaget.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande nivåer för permitteringslöneersättningen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A44 yrkande 1 i motsvarande
del avslår proposition 114 såvitt avser begäran om godkännande
av höjningar av permitteringslöneersättningen.

20. Utbetalningsrutinerna för permitteringslöneersättningen
(mom. 15)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 börjar med ”Förslaget
lämnas” och slutar med ”motion A44” bort ha följande lydelse:

Även i denna del avstyrker utskottet regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande utbetalningsrutinerna för permitteringslöneersättningen att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:A44 yrkande 1 i motsvarande
del avslår proposition 114 såvitt avser begäran om godkännande
av att statsbidrag till permitteringslöneersättningen får betalas ut
samtidigt med utbetalning av sådan ersättning.

21. Anslagsfrågan (morn. 16)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 böljar med ”Vad först”
och på s. 31 slutar med ”av benämningen” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tagit ställning för att frågan om en allmän
arbetslöshetsförsäkring skall utredas. Under övergångsperioden tills en
sådan försäkring kan genomföras är det inte aktuellt att ändra ersättningsoch
finansieringsregler. Som en följd härav saknas anledning att, såsom
regeringen föreslår, ändra benämning och ändamål för det anslag som
hittills har finansierat bidragen till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
m. m. Mot den bakgrunden utgår utskottet från det i motion A48 (m)
uppskattade medelsbehovet för nästa budgetår, 3 415 milj. kr.

Vad härefter beträffar den i proposition 150 begärda anslagsförstärkningen
med 219,4 milj. kr. till ökade kostnader för utbildningsbidrag till
AMU-elever i reguljär utbildning så erinrar utskottet om att det sedan

AU 1987/88:18

50

1980-talets början rått enighet om att denna form av utbildning bör begränsas.
Det är i stället den klart yrkesinriktade utbildningen inom den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen som bör prioriteras. När nu regeringen
har funnit det påkallat att begära ytterligare medel för utbildningsbidrag
för en ökad andel elever i reguljär utbildning anser utskottet att det
är motiverat att man först företar den i motion A52 (m) begärda utvärderingen
av användningen av utbildningsbidrag i sådana fall. Någon ökad
medelstilldelning bör inte ske i avvaktan på att utvärderingen genomförs,
utan regeringens anslagsframställning bör avvisas av riksdagen.

Anslagsyrkandena i övriga föreliggande motioner utgår från andra förutsättningar
och avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande anslagsfrågan
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A48 och 1987/88:A52
samt med avslag på dels propositionerna 1987/88:114 i motsvarande
del och 1987/88:150 bilaga 5 i motsvarande del, dels motionerna
1987/88:A50 yrkande 7 och 1987/88:A266 till Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för budgetåret 1988/89 under
tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 3415000000 kr.

22. Anslagsfrågan (moni. 16)

Elver Jonsson och Isa Halvarsson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Vad först”
och på s. 31 slutar med ”nästa budgetår” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tagit ställning för att frågan om en allmän
arbetslöshetsförsäkring skall utredas. Under övergångsperioden tills en
sådan försäkring kan genomföras är det inte aktuellt att ändra bidrags- och
fmansieringsregler i annan mån än att arbetslöshetsförsäkringen i större
utsträckning än i dag bör finansieras av partema själva. Som en följd av
vad nu sagts saknas anledning att, såsom regeringen föreslår, ändra benämning
och ändamål för det anslag som hittills har finansierat bidragen till
arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag m. m. Mot den bakgrunden
utgår utskottet från det i motion A266 (fp) uppskattade medelsbehovet,
2433 milj. kr., för nästa budgetår.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som böijar med ”Utskottet
föreslår” och slutar med ”av benämningen” bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen — med bifall till
motion A266 (fp) samt med avslag på proposition 114 i denna del och
övriga i sammanhanget aktuella motioner som utgår från andra förutsättningar
- under det hittillsvarande anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för nästa budgetår anvisar ett förslagsanslag av
2432824000 kr. jämte det i proposition 150 begärda tilläggsbeloppet
219400000 kr. eller sammanlagt 2652224000 kr.

AU 1987/88:18

51

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande anslagsfrågan
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:150 bilaga 5 i
motsvarande del och motion 1987/88:A266 samt med avslag på dels
proposition 1987/88:114 i motsvarande del, dels motionerna
1987/88:A48, 1987/88 :A50 yrkande 7 och 1987/88 :A52 till Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1988/89 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
2652224000 kr.

23. Anslagsfrågan (mom. 16)

Kersti Johansson och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 böljar med ”Vad först”
och på s. 31 slutar med ”nästa budgetår” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tagit ställning för att frågan om en allmän
arbetslöshetsförsäkring skall utredas. Under övergångsperioden tills en
sådan försäkring kan genomföras är det inte aktuellt att ändra bidrags- och
finansieringsregler i annan mån än att arbetslöshetsförsäkringen i större
utsträckning än i dag bör finansieras av parterna själva. Som en följd av
vad nu sagts saknas anledning att, såsom regeringen föreslår, ändra benämning
och ändamål för det anslag som hittills har finansierat bidragen till
arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag m. m.

Vid beräkningen av medelsbehovet får hänsyn tas till att kostnadsökningen
för att höja dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen, ersättningsbeloppet
i KAS och utbildningsbidragen vid bifall till utskottets förslag
blir ca 280 milj. kr. lägre än enligt proposition 114. Inte heller uppstår
de i proposition 114 angivna ränteförlusterna för staten med 40 milj. kr.
Med hänsyn härtill och till de ytterligare minskningar av statsbidragskostnaderna
som blir följden av vad som i det föregående förordats beträffande
egenavgifterna i arbetslöshetskassorna bör beräkningen av medelsbehovet
för nästa budgetår utgå från det i motion A50 (c) angivna beloppet
3012152000 kr.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som böijar med ”Utskottet
föreslår” och slutar med ”av benämningen” bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen - med bifall till
motion A50 (c) samt med avslag på proposition 114 i motsvarande del och
övriga i sammanhanget aktuella motioner som utgår från andra förutsättningar
- under det hittillsvarande anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för nästa budgetår anvisar ett förslagsanslag av
3012152000 kr. jämte det i proposition 150 begärda tilläggsbeloppet
219400000 kr. eller sammanlagt 3231 552000 kr.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande anslagsfrågan
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88: 150 bilaga 5 i
motsvarande del och motion 1987/88: 50 yrkande 7 samt med avslag

AU 1987/88:18

52

på dels proposition 114 i motsvarande del, dels motionerna
1987/88:A48, 1987/88:A52 och 1987/88:A266 till Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för budgetåret 1988/89 under
tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 3 231 552 000 kr.

24. Regeländringar i fråga om företagarkassor (mom. 17)

Kersti Johansson och Görel Thurdin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Ett
förslag” och på s. 32 slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Till de problem för småföretagarkassoma som inte fått en tillfredsställande
lösning i det nuvarande försäkringssystemet hör beräkningen av
ersättningsbeloppen. I motion A45 ges förslag till ändrade beräkningsgrunder
i syfte att bättre tillgodose det faktiska behovet. Utskottet anser att det
är angeläget att man så långt möjligt beaktar de särskilda förutsättningar
som gäller för småföretagarkassornas verksamhet och föreslår att regeringen
får i uppdrag att närmare överväga de i motionen föreslagna ändringarna
av inkomstberäkningen. Eftersom det här närmast är frågor av tillämpningskaraktär
bör sådana överväganden kunna göras oberoende av ett
utredningsarbete om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Detsamma gäller om motionens förslag om inflytande för företagarkassorna
på handläggningen inom AMS av försäkringsärendena. Dessa handläggs
inte av AMS styrelse utan av dess försäkringsdelegation. I denna
representeras arbetslöshetskassorna för närvarande av företrädare för tre
av de största kassorna på arbetstagarsidan. Denna representation bör
breddas i enlighet med motionens intentioner.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A45 (c) bör bringas till
regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande regeländringar i fråga om företagarkassor
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A45
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Utbetalningsrutinerna för permitteringslöneersättningen
(mom. 15)

Elver Jonsson och Isa Halvarsson (båda fp) anför:

Statens kostnader för bidrag till permitteringslöneersättningen är ringa i
förhållande till de sammanlagda kostnaderna för arbetslöshetsersättningarna
m. m. Vi har därför inte av principiella skäl funnit anledning att motsätta
oss regeringens förslag till ändrade betalningsrutiner för dessa bidrag.

AU 1987/88:18

53

2. Regeländringar i fråga om företagarkassor (mom. 17)

AU 1987/88:18

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Sonja Rembo (m), Anders G
Högmark (m) och Isa Halvarsson (fp) anför:

Den allmänna arbetslöshetsförsäkring som förordats i det föregående skall
omfatta såväl löntagare som företagare. I det utredningsarbete om en
sådan försäkring som vi begärt kommer man att få ta upp en rad särskilda
problem beträffande företagare som i dag visat sig svåra att lösa på ett
tillfredsställande sätt. Det framstår för oss som naturligt att frågor av det
slag som tagits upp i motion A45 (c) beträffande småföretagarkassoma
kommer att övervägas närmare i det angivna utredningssammanhanget.

54

Lagförslagen i proposition 114
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §2

Dagpenning utges med lägst 140 Dagpenning lämnas med lägst
och högst 400 kronor om inte annat 149 och högst 425 kronor om inte

följer av denna lag. Arbetslöshets- annat följer av denna lag. Arbets kassan

beslutar om dagpenningens löshetskassan beslutar om dagpen storlek.

ningens storlek.

Denna lag träder i kraft den 4 juli 1988.

AU 1987/88:18

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1982:432.

2 Senaste lydelse 1987:401.

55

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §2

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd
ges med 140 kronor per dag. lämnas med 149 kronor per dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del
av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per
vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Arbete som har utförts enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare skall jämställas med arbete på heltid.

Denna lag träder i kraft den 4 juli 1988.

AU 1987/88:18

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1982:433.

2 Senaste lydelse 1987:402.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

7 §'

Arbetsmarknadsavgifter förs till
staten för finansiering av

1. arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
och lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd,

2. utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad
rehabilitering,

3. bidrag till permitteringslöneersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Arbetsmarknadsavgifter förs till
staten för finansiering av

1. arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. bidrag till permitteringslöneersättning.

AU 1987/88:18

Bilaga

1 Senaste lydelse 1984:1010.

5 Riksdagen 1987188. 18 sami. Nr 18

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1 dels

att 13 och 18 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 20 och 56 §§ skall utgå,

dels att 4, 11, 14-17, 20-21, 30, 45, 54, 56-57 och 61 §§ samt rubrikerna
närmast före 54 och 57 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 13 § skall lyda ”Ersättningstidens längd”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han
icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i
den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

4. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Ersättning enligt denna lag lämnas
inte till den som deltar i utbildning
om det inte finns särskilda
skäl. Närmare föreskrifter om tilllämpningen
av denna bestämmelse
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda
skäl föreskriver annat.

I stället för denna lag tillämpas lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare för den som har fyllt arton men inte tjugo år
och som har

1. anvisats arbete i ungdomslag eller fått rätt till sådan anvisning,

2. avstängts eller skilts från en anställning i ungdomslag, eller

3. frivilligt lämnat en sådan anställning och därefter inte utfört förvärvsarbete
under minst tjugo dagar eller i stället för förvärvsarbete deltagit i
utbildning.

11 §

Ersättning utgår i form av ett för dag beräknat belopp (dagpenning).

Under en kalendervecka får sum- Under en kalendervecka får summan
av antalet ersatta och arbetade man av antalet ersatta och arbetade

dagar samt karens- och avstäng- dagar samt avstängningsdagar upp ningsdagar

uppgå till högst fem. gå till högst fem.

AU 1987/88:18

Bilaga

' Lagen omtryckt 1982:432.
2 Senaste lydelse 1983:1071.

58

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Ersättning utgår under längst 300
dagar (ersättningsperiod). Har försäkrad
uppnått 55 års ålder innan
ersättningsperioden gått till ända är
perioden i stället 450 dagar.

Ersättning utgår under längst 300
dagar från det karensvillkoret uppfyllts
(ersättningsperiod). Har försäkrad
uppnått 55 års ålder innan
ersättningsperioden gått till ända är
perioden i stället 450 dagar.

I ersättningsperioden inräknas i fall sorn avses i 10 § ersättningstid i den
andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken
den försäkrade fyller 65 år.

15 §

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har den försäkrade, om annat ej
följer av 16 §, rätt till ersättning under
återstående antal dagar av perioden
vid ny arbetslöshet, även om
han då ej uppfyller arbets- och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har den försäkrade under
perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret,
utgår ersättning under ytterligare
ersättningsperiod. Därvid
skall dock karensvillkoret ånyo
uppfyllas. Den nya perioden räknas
från inträdet av den arbetslöshet då
den försäkrade senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har den försäkrade, om annat inte
följer av 16 §, rätt till ersättning under
återstående antal dagar av perioden
vid ny arbetslöshet, även om
han då inte uppfyller arbetsvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har den försäkrade under
perioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret,
utgår ersättning under ytterligare
en ersättningsperiod. Den
nya perioden räknas från inträdet
av den arbetslöshet då den försäkrade
senast uppfyllde arbetsvillkoret.

16

Har en sammanhängande tid av
tolv månader, vari icke inräknas tid
som avses i 8 §, förflutit från det
försäkrad senast uppbar ersättning,
föreligger rätt till ersättning endast
om den försäkrade ånyo uppfyller
arbets- och karensvillkoret.

Har en sammanhängande tid av
tolv månader, i vilken inte inräknas
tid som avses i 8 §, förflutit från det
den försäkrade senast uppbar ersättning,
föreligger rätt till ersättning
endast om den försäkrade på
nytt uppfyller arbetsvillkoret.

17 §3

Dagpenning lämnas med lägst
149 och högst 425 kronor om inte
annat följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Dagpenning lämnas högst med
det belopp som regeringen för varje
år fastställer. Beloppet utgör 450
kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan den genomsnittliga
tidlönen jämte ackordstillägg för
vuxna industriarbetare avseende
andra kvartalet året före det som

AU 1987/88:18

Bilaga

3 Lydelse enligt lagförslag 1.

59

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

AU 1987/88:18

beloppet avser och motsvarande
lön andra kvartalet år 1988.

Dagpenning lämnas lägst med
det belopp som bestäms enligt reglerna
i 18 § första stycket lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Detta gäller dock inte vid
nedsättning av dagpenning enligt
bestämmelserna i 21 § förevarande
lag.

Dagpenning avrundas till närmaste
hela krontal.

20

Dagpenning får ej utgå med högre
belopp i förhållande till den försäkrades
dagsförtjänst än som
framgår av en av arbetsmarknadsstyrelsen
fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel
av veckoinkomst eller, i fråga
om försäkrad med månadslön, en
tjugotvåendel av den månadsinkomst,
som den försäkrade före arbetslöshetens
inträde vanligen åtnjöt
under arbetstid som var normal
för den försäkrade. Föreligger särskilda
omständigheter, får arbetsmarknadsstyrelsen
medge att större
andel av medlems inkomst än som
nu sagts skall utgöra medlemmens
dagsförtjänst.

Dagpenning lämnas med 90 procent
av den försäkrades dagsförtjänst,
om inte annat följer av 17 §
första stycket och andra stycket
första meningen. Dagpenning till
en försäkrad som har tillerkänts ålderspension
i form av folkpension,
allmän tilläggspension eller annan
pension som utgår på grund av förvärvsarbete,
lämnas med 65 procent
av den försäkrades dagsförtjänst,
med den begränsning som
följer av 17 § första stycket.

Med dagsförtjänst avses en femtedel
av den veckoinkomst eller, i
fråga om försäkrad med månadslön,
en tjugotvåendel av den månadsinkomst,
som den försäkrade
före arbetslöshetens inträde vanligen
åtnjöt under arbetstid som var
normal för den försäkrade. Föreligger
särskilda omständigheter, får
arbetsmarknadsstyrelsen medge att
större andel av medlems inkomst
än som nu sagts skall utgöra medlemmens
dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten
per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma
arbetsförmåga som medlemmen.

Utan hinder av bestämmelserna i första-tredje styckena får dagpenning
till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med

Bilaga

4 Senaste lydelse 1986:409.

60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå
enligt första—fjärde styckena och ersättningen.

21 §5

Sedan försäkrad erhållit ålderspension
skall han eller hon, när ansökan
om ersättning därefter första
gången görs under verksamhetsåret,
inplaceras i avdragsklass enligt
en av arbetsmarknadsstyrelsen
fastställd pensionsavdragstabell.
Dagpenning skall, sedan den fastställts
enligt bestämmelserna i 20 §
första stycket, nedsättas med det
mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet.
Ersättning som
understiger tio kronor för dag utbetalas
ej.

Rätten till ersättning upphör, när
den försäkrade börjar uppbära ålderspension
med en tjänstetidsfaktor
som uppgår till 0,8 eller mer och
pensionen utgår på grund av förvärvsarbete.
Vad som nu har sagts
gäller dock inte tilläggspension i
form av ålderspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Dagpenning som har fastställts
enligt 20 § första stycket andra meningen
skall sättas ned med 1/260
av årspensionen. Ersättning som
understiger tio kronor per dag utbetalas
inte.

30 §6

Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 20 ersättningsdagar. I
avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller dagpenning
skulle ha utgått, om avstängningen
inte hade skett, eller dagar under
vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstängningstiden
får dock inte överstiga
14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 20 ersättningsdagar. I
fall som avses i29§ 1 —2 utgör dock
avstängningstiden tio, 15 respektive
25 ersättningsdagar. I avstängningstiden
inräknas endast dagar
för vilka dagpenning skulle ha utgått,
om avstängningen inte hade
skett, eller dagar under vilka den
försäkrade har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstängningstiden får
inte överstiga 14, 28 respektive 56
kalenderdagar. I fall som avses i
29 § 1—2 gäller i stället att denna
tid inte får överstiga 28, 42 respektive
70 kalenderdagar.

AU 1987/88:18

Bilaga

5Senaste lydelse 1984:513.

6Senaste lydelse 1984:513.

61

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

AU 1987/88:18

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då
den försäkrade vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant
arbete eller lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skall den
försäkrade vara avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under
20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i
29 § inträffat.

45 §7

Erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall i tillämpliga delar och i enlighet
med denna lag avfattas enligt normalstadgar som fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen.

Stadgarna skall ange

1. kassans firma,

2. kassans verksamhetsområde med uppgift huruvida kassan är avsedd
för anställda eller företagare eller för bådadera kategorierna,

3. den ort inom riket där kassans styrelse skall ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i kassan och för uteslutning av
medlem,

5. vad som skall gälla beträffande medlemmarnas förmåner och skyldigheter
i arbetslöshetsförsäkringen samt ordningen för utbetalning av ersättning,

6. storleken av de fasta avgifter, som skall erläggas till kassan, och
ordningen för avgifternas erläggande,

7. påföljden av försummelse att till kassan erlägga fast avgift eller uttaxerat
belopp,

8. grunderna för fondbildning,

9. bestämmelser angående fondmedels
placering och värdehandlingars
förvarande,

10. antalet styrelseledamöter,
revisorer och suppleanter för dem,
sättet för deras tillsättande och tiden
för deras uppdrag,

11. bestämmelser om föreningsstämma
och hur dess befogenhet
skall utövas,

12. om föreningsstämmans befogenhet
skall utövas av därtill utsedda
ombud, antalet ombud, hur de
skall utses samt tiden för deras uppdrag,

13. tid för ordinarie föreningsstämma,

14. det sätt varpå kallelse till föreningsstämma
skall ske och andra
meddelanden bringas till medlem -

8. antalet styrelseledamöter,
revisorer och suppleanter för dem,
sättet för deras tillsättande och tiden
för deras uppdrag,

9. bestämmelser om föreningsstämma
och hur dess befogenhet
skall utövas,

10. om föreningsstämmans befogenhet
skall utövas av därtill utsedda
ombud, antalet ombud, hur de
skall utses samt tiden för deras uppdrag,

11. tid för ordinarie föreningsstämma,

12. det sätt varpå kallelse till föreningsstämma
skall ske och andra
meddelanden bringas till medlem -

Bilaga

7 Senaste lydelse 1987:1255.

62

Nuvarande lydelse

marnas eller ombudens kännedom
samt den tid före stämman då förslag,
som enskild medlem önskar få
behandlat, skall vara styrelsen tillhanda
och den tid då föreskrivna
kallelseåtgärder senast skall vara
vidtagna,

15. hur vid kassans upplösning
skall förfaras med kassans behållna
tillgångar.

Föreslagen lydelse

marnas eller ombudens kännedom
samt den tid före stämman då förslag,
som enskild medlem önskar få
behandlat, skall vara styrelsen tillhanda
och den tid då föreskrivna
kallelseåtgärder senast skall vara
vidtagna,

13. hur vid kassans upplösning
skall förfaras med kassans behållna
tillgångar.

Stadgarna får ej utan medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen innehålla
annat än som angivits i andra stycket.

Bestämmelserna i andra stycket
10 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda.

Bestämmelserna i andra stycket
8 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda.

Avgifter och uttaxering

Avgifter och uttaxering m. m.

54 §

Erkänd arbetslöshetskassa skall
till verksamhetens bedrivande uttaga
fasta medlemsavgifter. Dessa
skall vara så bestämda att de i förening
med andra för verksamheten
avsedda inkomster får antagas förslå
till betalning av utfästa ersättningar,
förvaltningskostnader och
övriga kassan åliggande utgifter
samt föreskriven fondbildning.

En erkänd arbetslöshetskassa
skall ta ut fasta medlemsavgifter.
Dessa skall vara så bestämda att de
i förening med andra inkomster får
antas förslå till betalning av kassans
förvaltningskostnader samt
den betalningsskyldighet som

kassan har enligt 57 § och övriga
utgifter.

Av en enskilt ansluten medlem
får en erkänd arbetslöshetskassa i
den fasta medlemsavgiften dessutom
ta ut ett belopp som täcker
skäliga extra administrationskostnader
för medlemskapet.

56 §

Erkänd arbetslöshetskassa skall
såsom fond avsätta tillgångar,
motsvarande per medlem räknat
minst summan av förvaltningskostnader
per medlem under det sistförflutna
räkenskapsåret och en
tredjedel av det genomsnittliga ersättningsbelopp
kassan utgivit per
ersättningsdag och medlem under
det sistförflutna räkenskapsåret,
efter avdrag för preliminär skatt,
multiplicerat med det genomsnittliga
antalet ersättningsdagar per
medlem under de fem senaste åren.

En erkänd arbetslöshetskassas
inkomster som inte har använts för
löpande utgifter under verksamhetsåret
skall användas för sådana
utgifter följande verksamhetsår.

En erkänd arbetslöshetskassas
eget fria kapital får inte överstiga
ett belopp motsvarande 50 kronor
per medlem.

AU 1987/88:18

Bilaga

63

Nuvarande lydelse

Om särskilda skäl föreligger, får
arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva
att såsom fond skall avsättas annat
belopp än som följer av första
stycket.

Intill dess kassan varit i verksamhet
under fem år, skall arbetsmarknadsstyrelsen
årligen bestämma
fondens minimibelopp.

Utbetalning av ersättning får ej
påbörjas, förrän arbetsmarknadsstyrelsen
med hänsyn till kassans
tillgångar samt kassans ekonomiska
ställning i övrigt lämnat medgivande
till det.

Överskott på verksamheten skall
tillföras fonden.

Fonden får tas i anspråk endast i
den mån kassans inkomster ej
förslår till täckande av kassans löpande
utgifter.

Kapitalplacering

57

Fondens tillgångar skall redovisas
i en eller flera av följande former 1.

obligationer som utfärdats av
staten, kommun, Sveriges allmänna
hypoteksbank eller Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,

2. obligationer som garanterats
av staten eller kommun,

3. obligationer eller andra för
den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
som offentligen utbjudits
av svenskt bankaktiebolag,
Sveriges investeringsbank aktiebolag
eller Nordiska investeringsbanken,
med undantag av sådana förskrivningar,
som medför rätt till betalning
först efter utfärdarens övriga
fordringsägare (förlagsbevis),

4. andra skuldförbindelser som
utfärdats eller garanterats av staten
eller kommun eller som utfärdats
av riksbanken, bankaktiebolag,
sparbank eller central föreningsbank,

5. intill högst en femtedel av fondens
tillgångar i skuldförbindelser,

Föreslagen lydelse

Finansieringsbidrag

§8

En erkänd arbetslöshetskassa
skall för varje medlem som fanns i
kassan vid utgången av det senast
förflutna verksamhetsåret till staten
betala

1. för finansiering av statens
kostnad för utbetalade arbetslöshetsersättningar
ett belopp som
motsvarar 35 procent av den under
det löpande verksamhetsåret genomsnittligt
utbetalade dagpenningen
i kassan (finansieringsavgift),
och

2. för finansiering av ett för kassorna
gemensamt utjämningsbidrag
ett belopp som motsvarar tre
procent av den gällande högsta
dagpenningen (utjämningsavgift).

Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om tid och sätt för betalningarna
samt om utjämningsbidrag.

AU 1987/88:18

Bilaga

8 Senaste lydelse 1987:638.

64

Nuvarande lydelse

för vilka kassan har säkerhet i form

Föreslagen lydelse

AU 1987/88:18

Bilaga

av panträtt på grundval av inteckning
i annan fastighet än industrifastighet
eller i tomträtt inom tre
fjärdedelar av senast fastställda
taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet
på jordbruksfastighet icke
får medräknas taxeringsvärdet på
växande skog; dock skall byggnad,
för att inteckning i fastigheten skall
godkännas, vara brandförsäkrad i
svensk försäkringsanstalt eller i utländsk
försäkringsanstalt med rätt
att driva försäkringsrörelse här i
landet, eller

6. med arbetsmarknadsstyrelsens
medgivande i fastighet, avsedd
för kassans verksamhet, varvid
i fråga om brandförsäkring
skall gälla vad som anges i 5.

Utan hinder av första stycket får
ett belopp, som motsvarar högst en
tiondel av fonden, redovisas i andra
värdehandlingar än som avses i
första stycket 1 -6, dock ej i aktier
eller andelar i aktiefond.

Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.

I balansräkningen skall som
skuld upptas ett belopp, som minst
motsvarar det för kassan föreskrivna
lägsta fondbeloppet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen
får utförda närmare föreskrifter om arbetslöshetskassas löpande
bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt därvid, om särskilda skäl
föreligger, meddela regler som avviker från bokföringslagen (1976:125).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Bestämmelserna i 17 § tillämpas första gången när dagpenning som skall
gälla fr. o. m. den 1 januari 1990 bestäms. För perioden den 2 januari - den
31 december 1989 skall dagpenning lämnas med högst 450 kronor och lägst
158 kronor, om inte annat följer av lagen.

För den som vid ikraftträdandet får arbetslöshetsersättning tillsammans
med ålderspension gäller 20 och 21 §§ i sin äldre lydelse till dess den
pågående ersättningsperioden har gått till ända. För annan försäkrad som
vid ikraftträdandet uppbär arbetslöshetsersättning får den då utgående
dagpenningen inte sättas ned till följd av bestämmelserna i 20 § första
stycket första meningen meningen så länge den påbörjade arbetslöshetsperioden
pågår.

Vid avstängning i fall som avses i 29 § 1—2 som grundar sig på en
händelse som har inträffat före den 1 januari 1989 gäller 30 § i sin äldre
lydelse.

65

61 §

De behållna fondmedel som finns hos vaije erkänd arbetslöshetskassa
när lagen träder i kraft skall lösas upp. Dock får vaije kassa av fondmedlen
behålla ett belopp motsvarande högst 50 kronor per medlem som eget fritt
kapital. Vid upplösningen av de överskjutande fondmedlen skall kassorna i
tillämpliga delar följa de föreskrifter som enligt 45 § andra stycket 13 finns i
kassans stadgar om hur det vid kassans upplösning skall förfaras med
kassans behållna tillgångar.

AU 1987/88:18

Bilaga

66

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1 dels

att 13 § skall upphöra att gälla,

dels att 4, 11, 14-16, 18 och 27 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 13 § skall lyda ”Ersättningstidens längd”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 P

Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer den som

1. har fyllt 20 år,

2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares
räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17
timmar i veckan,

3. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han
icke anmält hinder som kan godtagas,

4. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i
den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

5. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Ersättning enligt denna lag lämnas
inte till den som deltar i utbildning
om det inte finns särskilda
skäl. Närmare föreskrifter om tilllämpningen
av denna bestämmelse
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda
skäl föreskriver annat.

11

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
i form av ett för dag beräknat
belopp. Under en kalendervecka
får summan av antalet ersatta och
arbetade dagar samt karens- och
avstängningsdagar uppgå till högst
fem.

14

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
under längst 150 dagar från det
karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod),
om ej annat följer av

§

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
i form av ett för dag beräknat
belopp. Under en kalendervecka
får summan av antalet ersatta och
arbetade dagar samt avstängningsdagar
uppgå till högst fem.

§3

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
under längst 150 dagar (ersätt -ningsperiod), om inte annat följer
av 15 § sista stycket. Har stödtaga -

AU 1987/88:18

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1982:433.

2 Senaste lydelse 1985:503.

3 Senaste lydelse 1984:514.

67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § sista stycket. Har stödtagaren ren uppnått 55 års ålder innan er uppnått

55 års ålder innan ersätt- sättningsperioden gått till ända, är

ningsperioden gått till ända, är peri- perioden i stället 300 dagar. Sedan

oden i stället 300 dagar. Sedan stöd- stödtagaren uppnått 60 års ålder, är

tagaren uppnått 60 års ålder, är er- ersättningsperioden 450 dagar,

sättningsperioden 450 dagar.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden
före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan
böljar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

15 §4

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren, om annat ej följer
av 16 §, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
under återstående
antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet,
även om han då ej uppfyller
arbetsvillkoret och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har stödtagaren inom en
tid av tolv månader dessförinnan
uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant
arbetsmarknadsstöd under ytterligare
ersättningsperiod. Därvid
skall dock karensvillkoret ånyo
uppfyllas. Den nya ersättningsperioden
räknas från inträdet av den
arbetslöshet, då stödtagaren senast
uppfyllde arbetsvillkoret.

För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är
arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva begränsningar i ersättningsrätten.

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren, om inte annat
följer av 16 §, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
under återstående
antal dagar av perioden vid ny
arbetslöshet, även om han då inte
uppfyller arbetsvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har stödtagaren inom en
tid av tolv månader dessförinnan
uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant
arbetsmarknadsstöd under ytterligare
en ersättningsperiod. Den
nya ersättningsperioden räknas
från inträdet av den arbetslöshet,
då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

16 §

Har en sammanhängande tid av
tolv månader, vari icke inräknas tid
som avses i 8 §, förflutit från det
stödtagaren senast uppbar kontant
arbetsmarknadsstöd, föreligger rätt
till sådant stöd vid därefter inträffad
arbetslöshet endast om stödtagaren
då uppfyller arbetsvillkoret
och karensvillkoret.

Har en sammanhängande tid av
tolv månader, i vilken inte inräknas
tid som avses i 8 §, förflutit från det
stödtagaren senast uppbar kontant
arbetsmarknadsstöd, föreligger rätt
till sådant stöd vid därefter inträffad
arbetslöshet endast om stödtagaren
då uppfyller arbetsvillkoret.

AU 1987/88:18

Bilaga

4 Senaste lydelse 1984:514.

68

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

AU 1987/88:18

18 §5

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas med 149 kronor per dag. lämnas med det belopp som regeringen
för varje år fastställer om
inte annat följer av denna lag. Beloppet
utgör 158 kronor multiplicerat
med det jämförelsetal som
fastställs enligt 17 § första stycket
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
Beloppet avrundas till
närmaste hela krontal.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del
av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per
vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Arbete som har utförts enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare skall jämställas med arbete på heltid.

27 §*

Är det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 20 ersättningsdagar. I
avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha utgått,
om avstängningen inte hade skett,
eller dagar under vilka stödtagaren
har utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte
överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Är det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 20 ersättningsdagar. /
fall som avses i26§ 1 —2 utgör dock
avstängningstiden tio, 15 respektive
25 ersättningsdagar. I avstängningstiden
inräknas endast dagar
för vilka kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha utgått, om avstängningen
inte hade skett, eller dagar
under vilka stödtagaren har utfört
förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden
får inte överstiga 14, 28
respektive 56 kalenderdagar. I fall
som avses i 26 § 1 —2 gäller i stället
att denna tid inte får överstiga 28,
42 respektive 70 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då
stödtagaren vid upprepade tillfallen antingen har avvisat erbjudet sådant
arbete eller lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skall stödtagaren
vara avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 20
dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i
26 § inträffat.

Bilaga

5 Lydelse enligt lagförslag 2.

6 Senaste lydelse 1984:514.

69

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Bestämmelserna i 18 § första stycket tillämpas första gången när det
stödbelopp som skall gälla fr. o.m. den 1 januari 1990 bestäms. För perioden
den 2 januari - den 31 december 1989 skall kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas med 158 kronor per dag.

Vid avstängning i fall som avses i 26 § 1-2 som grundar sig på en
händelse som har inträffat före den 1 januari 1989 gäller 27 § i sin äldre
lydelse.

AU 1987/88:18

Bilaga

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

70

f

. *1

ii