Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1987/88:17

om jämställdhetspolitiken AU

1987/88:17

I betänkandet behandlas

— proposition 1987/88:100 bilaga 2 (civildepartementet) anmälan om
jämställdhet i statsförvaltningen,

— proposition 1987/88 bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet) anslagspunkterna
A 6 och A 7,

— proposition 1987/88:100 bilaga 15 (civildepartementet) anslagspunkt
Fl,

— proposition 1987/88:105 om jämställdhetspolitiken inför 90-talet vad
gäller arbetsmarknadsdepartementets del

— 22 motioner varav sexton från allmänna motionstiden

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas jämställdhetspolitiken inför 90-talet med anledning
av regeringens proposition 1987/88:105. Därutöver behandlas anslagen
till särskilda jämställdhetsåtgärder, till jämställdhetsombudsmannen
och till de centrala kvinnoorganisationerna. Vidare informeras om den
statliga personalpolitiken vad avser jämställdhetsfrågor. Med anledning av
motioner från den allmänna motionstiden tas jämställdhetsarbetets organisation
samt vissa internationella jämställdhetsfrågor upp.

Till betänkandet fogas ett yttrande från näringsutskottet, som yttrat sig
över de delar av propositionen som rör företagande respektive statliga företag
jämte vissa motionsyrkanden på dessa områden.

Utbildningsdepartementets del av propositionen rörande jämställdhet i
utbildningen behandlas av utbildningsutskottet i dess betänkande UbU
1987/88:34.

I propositionen redovisas en femårig handlingsplan för regeringens fortsatta
jämställdhetsarbete med tonvikt på kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet
mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen och i
familjen samt kvinnors inflytande i samhället. Åtgärdsförslagen i denna del
grundar sig bl.a. på betänkandet Varannan damernas från utredningen (A
1985:03) om kvinnorepresentation. Utskottet ser positivt på den föreslagna
handlingsplanen för åren 1988-1993 och biträder propositionens förslag.

Utskottet avstyrker ett antal motioner rörande olika förslag för att öka

I Riksdagen 1987/88. 18 sami Nr 17

kvinnors företagande, krav på omedelbar lagstiftning för att uppnå en hög- AU 1987/88:17
re kvinnorepresentation i statliga organ, jämställdhetsarbetets organisation
m.m. Till betänkandet har fogats reservationer och särskilda yttranden.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet anser att en avveckling av de
offentliga monopolen ger en vidgning av kvinnornas arbetsmarknad. De
tre borgerliga partierna begär gemensamt en parlamentarisk utvärdering av
jämställdhetslagen. Vidare uttalar sig de borgerliga partierna i fråga om
familjepolitikens betydelse för jämställdheten och lägger därvid särskild
vikt vid införande av vårdnadsbidrag. Vpk förordar jämställdhetsutbildning
för barnomsorgspersonalen.

Samtliga oppositionspartier reserverar sig i olika frågor rörande kvinnorepresentationen.
Vpk begär ett nytt anslag för införande av en kvinnohusfond.
Beträffande jämställdhetsarbetets organisation begär de tre borgerliga
partierna ett parlamentariskt inflytande.

Propositionerna

Proposition 1987/88:100, bilaga 2, avsnitt 8

1 propositionen bereder regeringen efter föredragning av statsrådet Holmberg
riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om jämställdhet i statsförvaltningen.

Proposition 1987/88:100, bilaga 12, punkterna A 6 och A 7

1 propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Thalén
att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Särskilda
jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1988/89 beräknar ett reservationsanslag
av 9 000 000 kr.

att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 3 020 000 kr.

Proposition 1987/88:100, bilaga 15, punkt F 1

I propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Holmberg
att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 2 912 000 kr.

Proposition 1987/88:105 vad gäller
arbetsmarknadsdepartementets del

I propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Thalén
att riksdagen

dets godkänner vad som anförts om disposition av medel för information
och utbildning om medbestämmande

dels godkänner vad som anförts om särskilda stödinsatser för kursdeltagare
som genomgår för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning
dels bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om jämställdhetspolitikens

fortsatta inriktning avseende kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet mel- AU 1987/88:17
lan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen och i familjen
samt kvinnors inflytande i samhället

dels att riksdagen till Särskildajämställdhetsåtgärderunder tionde huvudtiteln
(punkt A 6) för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
17 000 000 kr.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:A714b av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förändring av meritvärdering för vård av egna barn i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So613.

1987/88:A750 av Maria Leissner (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underlättande för
män att arbeta deltid.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So504.

1987/88:A801 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående åtgärder inom yrkesorienteringen, arbetsförmedlingen,
prao och lärlingsutbildningen för att stimulera till okonventionella yrkesval,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående forskning om löneskillnader mellan män och kvinnor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomslagen som jämställdhetsinstrument,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande valfrihet och flexibilitet i fråga om arbetstider,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en jämförelse av klassifikationen av mäns och kvinnors yrken,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ofrivillig deltidsarbetslöshet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens möjligheter att som arbetsgivare upprätta s.k. karriäravbrottsplaner
för småbarnsföräldrar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att staten som arbetsgivare upprättar tidsbestämda
mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga chefstjänster,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av en av arbetsmarknads- och industridepartementet
gemensamt utförd utredning om kvinnors och mäns representation i
styrelser på den privata sektorn,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 3

i övrigt anförts angående statens roll som föregångare för att främja järn- AU 1987/88:17
ställdhet i arbetslivet,

11. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift
att lägga fram förslag till förändringar av jämställdhetslagen med anledning
av de brister som påtalats i motionen,

12. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt
jämställdhetskommitté tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen anslår ytterligare 1
milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående handläggningen av jämställdhetsfrågor i regeringskansliet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående redovisning av konsekvenserna för jämställdheten av
ekonomisk-politiska åtgärder,

16. att riksdagen hos regeringen begär att arbetsgivarverket får i uppdrag
att ta erforderliga initiativ i syfte att stödja och uppmuntra jämställdhet
bland män i enlighet med vad som anförts i motionen,

I987/88:A802 av Karin Ahrland m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om initiativ och förberedelser för nästa kvinnokonferens i FN-regi,

2. att riksdagen hos regeringen begär en rapport om resultat av jämställdhetsarbetet
i Sverige efter Nairobi,

1987/88:A803 av Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående parlamentarikernas direkta inflytande på jämställdhetsarbetet.

1987/88:A804 av Kerstin Keen och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om nödvändigheten av att samla ansvaret för jämställdhetsarbetet i arbetsmarknadsdepartementet
under en särskild jämställdhetsminister.

1987/88:A805 av Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att bryta offentliga monopol för att ge kvinnorna
möjligheter till egenföretagande, entreprenadverksamhet och en vidgad arbetsmarknad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetstidskommittén skall belysa deltidsarbetets villkor och
föreslå åtgärder så att det kan uppvärderas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetstidskommittén skall belysa hur utökade möjligheter att
träffa individuella avtal om arbetstidens längd och förläggning skall kunna
åstadkommas.

1987/88:A806 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att de politiska kvinnoorganisationerna inte skall erhålla statsbidrag.

4

1987/88:A807 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos rege- AU 1987/88:17
ringen begär förslag om inrättande av en kvinnohusfond enligt vad i motionen
anförts.

1987/88:A808 av Marg 2s Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
till Jämställdhetsombudsmannen förbudgetåret 1988/89 anslår 184 000 kr.
utöver vad regeringen har föreslagit, eller således 3 204 000 kr. för inrättande
av ytterligare en handläggare.

1987/88:A809 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rekommendation
angående nominering av en man och en kvinna till varje uppdrag i statliga
styrelser, expertuppdrag, kommittéer etc.

1987/88:A810 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samhällsplaneringens betydelse och vikten av regional balans
och en positiv regional utveckling för jämställdhet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den regionalpolitiska utredningen
får i uppdrag att särskilt överväga möjligheterna att öka kvinnors sysselsättningsmöjligheter
i utsatta regioner i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trakasserier inom arbetslivet,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i jämställdhetslagen
avseende en kompletterande regel för skydd mot trakasserier i enlighet
med vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett återinförande av
jämställdhetskommittén i enlighet med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors betydelse för utveckling på landsbygden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjepolitikens betydelse för jämställdheten.

1987/88:A8l I av Alf Wennerfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för jämställdhetsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av förändringar inom den offentliga sektorn för jämställdheten.

1987/88:N220 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående de offentliga monopolens negativa inverkan på kvinnligt
nyföretagande,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för
bidrag och rådgivning vid de regionala utvecklingsfonderna enligt vad i
motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 5

anförts om en kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet och AU 1987/88:17
behov.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A80I.

1987/88:N307 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas ansvar för att stärka det kvinnliga företagandet.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A462.

I987/88:N337 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändrade regler för utvecklingsfondernas stödverksamhet
i syfte att stimulera kvinnligt företagande i enlighet med vad i
motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A810.

Motioner väckta med anledning av prop. 1987/88:105

1987/88:A32 av Anita Bråkenhielm och Siri Häggmark (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning av hur reella förutsättningar
för egenföretagande för yrkeskunniga i de kvinnodominerade vårdyrkena
skall skapas,

2. att riksdagen beslutar att de regionalpolitiska stödformerna i tillämpliga
former skall kunna utnyttjas också till stöd för etableringar inom vårdsektorn.

1987/88:A33 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av ergonomiskt riktiga hjälpmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projektmedel för insatser för jämställdhet inom försvaret,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk översyn av jämställdhetslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsrapporter och jämställdhetsplaner från varje departement,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om 5 milj. kr. för studier av
kvinnors och mäns tidsanvändning,

7. att riksdagen för budgetåret 1988/89 anslår 2 milj. kr. till projektverksamhet
för att uppmuntra pappaledighet och i övrigt främja en friare mansroll,

8. att riksdagen för budgetåret 1988/89 till JämO anslår 2 milj. kr. enligt
vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen för budgetåret 1988/89 till utvecklingsfonderna anslår 1
milj. kr. att användas enligt vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att öka andelen kvinnor på de
poster i statliga organ och kommittéer som regeringen rekryterar till på egen

hand, 6

AU 1987/88:17

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål för kvinnorepresentation.

I987/88:A34 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten i
egenskap av arbetsgivare ska föra en personalpolitik som innebär uppvärdering
av kvinnoyrkena,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att utarbeta ett nytt
arbetsvärderingssystem i syfte att få slut på den kollektiva lönediskriminering
som de typiska kvinnoyrkena utsätts för,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fortbildningsbidraget
inom barnomsorgen bl.a. bör användas för utbildning i jämställdhetsfrågor,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om att genomföra
jämn könsfördelning inom statliga organ,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om att nominerande
organisationer ska föreslå både en man och en kvinna vid val till
olika statliga organ.

1987/88:A35 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående betydelsen för jämställdheten av förändringar inom
den offentliga sektorn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående att de särskilda stödinsatser för kursdeltagare som
genomgår för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning skall vara av
försökskaraktär under ett år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående försöksverksamhet med anpassning av samhällsservice
och infrastruktur,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående könsfördelningsregler vid regionalpolitisk! stöd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående ändringar i aktiebolagslagen m.m.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående behovet av en parlamentarisk utvärdering av jämställdhetslagen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående nominering av ledamöter till statliga organ.

1987/88:A36 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om ideologiska utgångspunkter och vikten av att
bryta koncentrationspolitiken för möjligheterna att uppnå jämställdhet
mellan kvinnor och män,

2. att riksdagen beslutar att — med avslag på prop. 1987/88:105 i motsvarande
delar — som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om jämställdhetspolitikens fortsatta inriktning avseende kvinnornas

roll i ekonomin, jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarkna- AU 1987/88:17
den, i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i samhället,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om satsningar på ökat företagande och regional
balans för att främja kvinnligt företagande och ökade möjligheter till sysselsättning
för kvinnor i landets alla delar,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om att en parlamentariskt
sammansatt kommitté tillkallas med direktiv att genomföra en arbetsvärdering
av olika yrkessektorer i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om utformningen av de sociala trygghetssystemen,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om arbetsmiljön inom kvinnodominerade yrkesområden,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om stöd till kvinnoprojekt i syfte att främja landsbygdens
utveckling,

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om inrättande av handelshus för kvinnor,

12. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om särskilda
medel till jämställdhetsforskning att utnyttjas i enlighet med de riktlinjer
som redovisas i motionen samt i övrigt ge regeringen till känna vad som
anförs om vikten av att underlätta för kvinnliga forskare att bedriva forskning,

13. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om familjepolitikens inriktning, förbättrade
pensionsvillkor för vård av egna barn och vikten av införande av vårdnadsbidrag
för arbetet med ökad jämställdhet,

14. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om insatser för att skydda kvinnor som utsätts för
misshandel, trakasserier och förföljelse,

15. att riksdagen beslutar att — med avslag på prop. 1987/88:105 i denna
del — uttala att berörda organisationer själva skall ansvara för att kvinnorepresentationen
i de statliga organen ökar samt beslutar att 3 milj. kr. anvisas
som stöd till kvinnoorganisationerna,

16. att riksdagen beslutar att — med avslag på prop. 1987/88:105 i denna
del — ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om formerna för
nomineringar till statliga styrelser m.m.

1987/88:A37 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen i samband med tecknandet av avtal för utvecklingsfonderna
beaktar vad som i motionen anförts om könsfördelning i styrelserna.

Bakgrund

Den andel av kvinnorna i åldern 20—64 år som tillhör arbetskraften har
sedan år 1970 ökat från 60 % till 83 % (1986). Särskilt kvinnor med barn

8

under sju år har ökat sitt deltagande i arbetslivet väsentligt. Andelen män i AU 1987/88:17
motsvarande ålder som förvärvsarbetar har under samma period legat runt
90 %. Totalt uppgick arbetskraften till 4,4 miljoner personer år 1987, varav
kvinnor utgjorde 2,1 miljoner.

Kvinnors och mäns villkor såväl vad gäller utbildning och arbetsliv som i
familjen och i samhället uppvisar emellertid fortfarande stora skillnader.

Ungdomarnas utbildningsval är i stor utsträckning traditionella. Gymnasieskolan
består i praktiken av en stor flickskola, en liten samskola och en
stor pojkskola. Endast fyra av 26 linjer har en jämn könsfördelning, dvs.
minst 40 och högst 60 % av endera könet. 1 ”samskolan” är den naturvetenskapliga
linjen den största. ”Flickskolan” består av 11 linjer med utbildning
för bl.a. vård, kontor och ekonomi. ”Pojkskolans” 11 linjer har i huvudsak
tekniska utbildningar.

Även arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad både när det gäller fördelningen
på olika branscher, befattningsnivåer och yrkesområden och när
det gäller arbetstider. Kvinnornas andel av arbetskraften varierar också
starkt mellan olika delar av landet. Dessa skillnader leder till att män genomsnittligt
har högre inkomster än kvinnor. Därutöver finns vissa inkomstskillnader
som inte kan förklaras med olikheter i arbetstid, utbildning,
yrkesområde etc. Män och kvinnor skiljer sig också vad gäller orsaker
till frånvaro från arbetet. Särskilt kvinnor med barn under sju år är frånvarande
i samband med föräldraledighet och vård av barn. Andelen frånvarande
bland kvinnor resp. män med barn under sju år uppgick år 1986 till
32,7 respektive 13,5 %.

Deltidssysselsättningen har fortsatt att minska och uppgick i februari
1988 till 1112 000 personer. Den öppna arbetslösheten skiljer sig knappast
mellan könen under de senaste åren om man ser till procentandelen arbetslösa
bland samtliga kvinnor och män i åldern 16 — 64 år.

Jämställdheten i familjen är ett relativt outforskat område. På senare år
har könsrollsforskningen som tidigare ofta var feministiskt präglad kompletterats
med en forskning om mansfrågor ur olika aspekter.

Ett viktigt område inom familjesfären gäller fördelningen av betalt och
obetalt arbete. I Sverige har ännu inte någon mer omfattande undersökning
om kvinnors och mäns tidsanvändning genomförts. I en större förundersökning
från SCB redovisas dock vissa preliminära resultat för kvinnor och
män i olika åldrar och familjefaser. Bland annat visas att även efter åldersuppdelning
så kvarstår bilden att männen använder mer tid för förvärvsarbete
än kvinnorna och kvinnorna mer tid för hemarbete än männen. Således
ägnar kvinnor i åldrarna 20—64 år nästan fem timmar per dag åt hemarbete,
vilket motsvarar knappt två tredjedelar av allt hemarbete, medan
männens insatser uppgår till en dryg tredjedel av hemarbetet.

Det kan konstateras att fädernas uttag av föräldraledighet — sett i förhållande
till det totala uttaget av föräldraledighet — har minskat sedan år 1979.

Frågan om kvotering mellan föräldrarna av rätten till föräldrapenning har
behandlats av riksdagen vid flera tillfällen. Socialförsäkringsutskottet avvisade
i mars 1988 kvotering eftersom en sådan bl.a. skulle medföra krångligare
administration och nackdelar ur den enskilda familjens synpunkt. En

positiv utveckling när det gäller fäders uttag av av föräldrapenning borde i 9

stället kunna uppnås genom riktade informationsinsatser enligt socialför- AU 1987/88:17
säkringsutskottet.

Sedan år 1970 har barnomsorgen byggts ut kraftigt. Fyra och en halv
gånger så många förskolebarn har fått kommunal omsorg, nämligen
297 000 barn den 31 december 1985 jämfört med 66 000 barn år 1970. Dessutom
har antalet skolbarn med kommunal omsorg utanför skoltiden ökat
från 14 000 till 123 000 under samma period.

Jämställdheten i samhället omfattar bl.a. fördelningen mellan könen i
fråga om makt, inflytande och ansvar på samhällets alla områden. I betänkandet
Varannan damernas (SOU 1987:19) redovisas att kvinnorepresentationen,
som i de direktvalda församlingarna uppgår till drygt 30 %, i de
indirekt valda organen inte är mer än 16 % i genomsnitt. Det påvisas att
kvinnor har betydligt lättare att nå inflytelserika poster inom de politiska
partierna än inom de fackliga organisationerna, bl.a. beroende på synlighet
och konkurrens inom den politiska världen.

Utskottet

Allmänna utgångspunkter

I proposition 1987/88:105 redovisas en femårig handlingsplan för regeringens
fortsatta jämställdhetsarbete med tonvikt på kvinnornas roll i ekonomin,
jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen
och i familjen samt kvinnors inflytande i samhället. På grundval av
betänkandet (SOU 1987:19) Varannan damernas föreslås åtgärder för att
öka kvinnors representation i statliga organ.

Den del av propositionen som rör utbildningsdepartementets område (s.
75 — 89) behandlas av utbildningsutskottet i betänkande UbU 1987/88:34.
Över de delar av propositionen som rör kvinnornas roll i samband med
företagsutveckling respektive statliga företag jämte anslutande motionsyrkanden
har näringsutskottet yttrat sig. Förutom anslutande motioner omfattar
näringsutskottets yttrande tre motioner från allmänna motionstiden,
vilka tillsammans med yttrandet överlämnats till arbetsmarknadsutskottet.
Yttrandet har fogats till betänkandet som bilaga.

Målet för jämställdhetspolitiken innebär enligt propositionen att kvinnor
och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla
väsentliga områden. I ett jämställt samhälle svarar var och en för sin egen
försörjning, kvinnor och män delar ansvaret för barn och hemarbete och
båda könen engagerar sig lika mycket i politiska och fackliga frågor. Jämställdhetspolitiken
skall enligt propositionen ligga i linje med den allmänna
politiken för ökad jämlikhet och för en bra uppväxtmiljö för barn och
ungdom. Alla barn har rätt till båda föräldrarnas tid. För att det skall bli
möjligt för både kvinnor och män att förena föräldraskap och förvärvsarbete,
krävs en ny syn på mannens roll och en genomgripande förändring av
arbetslivets organisation.

Jämställdhetsministern anför vidare att utvecklingen mot jämställdhet
har gått starkt framåt i Sverige. Till skillnad mot tidigare utgår numera alla

unga kvinnor från att de kommer att förvärvsarbeta större delen av livet. AU 1987/88:17
Utbyggnaden av den offentliga sektorn har inte bara skapat arbete år en
stor mängd kvinnor utan har också skapat de praktiska förutsättningarna
för andra kvinnors arbete. Utbildningsexpansionen har inneburit att tidigare
skillnader mellan kvinnor och män i allmän utbildningsnivå numera är
utjämnade. Vidare erinras i propositionen om att lagstiftningen har bidragit
till att stärka kvinnornas ställning i arbetslivet. Särbeskattningsreformen år
1971 liksom 1974 års föräldraförsäkring, vilken gällde båda föräldrarna,
utgjorde milstolpar på väg mot ökad jämställdhet mellan könen.

Trots att jämställdheten har ökat, finns det enligt propositionen stora
kvarstående brister, särskilt vad gäller de starkt könsuppdelade arbetsmarknads-
och utbildningssektorerna. Vidare är den kommunala barnomsorgen
fortfarande otillräckligt utbyggd och det är framför allt kvinnorna
som minskar sin arbetstid med hänsyn till barnen.

1 propositionen föreslås en handlingsplan för jämställdhetspolitiken
åren 1988-1993. Tyngdpunkten i denna politik bör även fortsättningsvis
ligga inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Familjepolitikens
roll för jämställdhetsarbetet måste poängteras och åtgärder som syftar till
att öka männens delaktighet i arbetet med hem och barn lyftas fram. Frågan
om en jämnare könsfördelning i rådgivande och beslutande församlingar
liksom fördelningen av de ekonomiska resurserna mellan män och kvinnor
måste uppmärksammas.

I centerpartiets kommittémotion 1987/88 :A36 tas jämställdheten upp ur
ideologiska utgångspunkter. Angående jämställdhetsarbetets fortsatta inriktning
betonas målet om jämställdhet inom ramen för ett decentraliserat
samhälle och en marknadsekonomi byggd på socialt och miljömässigt ansvarstagande
hos individer, grupper och samhälle. Såväl kvinnors som
mäns värderingar och erfarenheter måste få komma till uttryck för att möjliggöra
nya infallsvinklar, mänskligare arbetsmarknad, en större social
medvetenhet hos näringslivet m.m. genom ett bättre underlag för besluten.

Den nuvarande koncentrationspolitiken har enligt motionen medfört
ojämlika förhållanden i landet samt en alltmer ensidig könsfördelning i
glesbygdskommunerna och därmed sammanhängande problem för bl.a.
jämställdheten. Motionärerna har inget att erinra mot att en handlingsplan
för jämställdheten läggs fast för de kommande fem åren enligt propositionens
förslag. En förutsättning är dock att planen bygger på den i motionen
redovisade principiella synen. 1 motionen yrkas på att riksdagen — med
avslag på propositionen i motsvarande delar — ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet på
arbetsmarknaden, i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i
samhället.

Utskottet kan konstatera att utvecklingen har lett till att kvinnorna definitivt
har befäst sin ställning på arbetsmarknaden, i utbildning etc. samtidigt
som åtskilliga problem kvarstår för att nå fram till full jämställdhet
mellan könen. Det råder i dag också en bred politisk enighet om jämställdhetsmålen
men delade meningar om medlen. Det är fråga om insatser över
hela fältet från såväl offentliga som enskilda organ. Jämställdhetsfrågan
måste ständigt hållas aktuell så att man inte faller in i ett traditionellt köns- 11

rollstänkande vilket begränsar såväl kvinnors som mäns fulla utnyttjande AU 1987/88:17
av alla sina möjligheter. Utskottet har i annat sammanhang behandlat förutsättningarna
i glesbygden att behålla de unga, särskilt flickorna, i hemtrakten
(AU 1987/88:9).

Utskottet ser positivt på att man inför 1990-talet lägger fast en handlingsplan
mot ett mera jämställt samhälle och kommer i det följande att ta upp
handlingsplanens olika delar. I motsats till motionärerna anser dock utskottet
att den av centerpartiet förordade decentraliseringen inte är en förutsättning
för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Centerpartiets
yrkande om avslag på propositionen i vissa delar avstyrks därför av
utskottet. Med hänvisning till det anförda bör motion A36 i de här aktuella
delarna avslås av riksdagen.

Förutsättningarna för jämställdhetsarbetet behandlas i motion 1987/

88:A811 av Alf Wennerfors m.fl. (m). 1 motionen anförs att många män och
kvinnor omedvetet är starkt präglade av sina könsroller. Skall jämställdhet
uppnås måste grundläggande attityder förändras, vilket kräver ett långsiktigt
arbete. Med tanke på förebilden för det uppväxande släktet bör kvinnor
i högre grad än tidigare vara aktiva i jämställdhetsarbetet. Även män har ett
ansvar för opinionsbildningen. Vidare främjas familjesammanhållningen
av jämställda relationer mellan de vuxna. Enligt motionen är den lagstadgade
diskrimineringen av kvinnorna nästan helt undanröjd. Jämställdheten
motverkas emellertid av samhälleliga beslut om utformning av skattesystemet,
barnomsorgen m.m.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
behovet av att förändra attityderna på jämställdhetsområdet. Som bl.a.
visas i propositionen återstår mycket att göra innan målet om jämställdhet
mellan kvinnor och män kan uppnås. Exempel på opinionsbildande arbete
är dels de projekt som bedrivs inom arbetsmarknadsdepartementets ram,
dels de till jämställdhetsrådet knutna idégrupperna, en för kvinnofrågor
resp. en för mansfrågor. Den sistnämnda har nyligen diskuterat ett punktprogram,
som bl.a. omfattar invandrarmän, män inom idrotten, värnplikten,
kriminalvården samt män på enkönade arbetsplatser. Utskottet vill
härutöver peka på betydelsen för jämställdhetsarbetet av att kvinnornas
villkor på arbetsmarknaden förbättras samt att jämställdhetsaspekter beaktas
vid beslut på olika politikområden såsom familje- och skattepolitik etc. I
detta sammanhang bör en löpande uppföljning av jämställdheten i ekonomiska
termer i budgetpropositionen, såsom jämställdhetsministern föreslår,
fylla en viktig funktion. Med hänvisning till det anförda bör motion
A811 i denna del inte föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Kvinnornas roll i ekonomin

I proposition 105 anförs att välfärdsbegreppet omfattar såväl ekonomiska
komponenter som tillgång till tid.

Det redovisas att den sammanräknade inkomsten genomgående är lägre
för kvinnor än för män. Bland de samtaxerade motsvarar kvinnornas inkomst
55 % av männens medan de ensamstående kvinnorna med barn har

inkomster som motsvarar 67 % av vad motsvarande grupp män har. De 12

viktigaste orsakerna till att kvinnors inkomster är så mycket lägre än mäns
hänger samman med att kvinnor ägnar mindre tid åt förvärvsarbete än män
samt att kvinnornas genomsnittslöner normalt utgör mellan 70 och 90 % av
männens inom samma område. Andra orsaker är att kvinnor och män arbetar
i olika branscher, i olika yrken och med olika arbetstidsförläggning, på
ett sådant sätt att kvinnor i allmänhet får sämre inkomster än män. Den
mindre del av inkomstskillnaden som inte kan relateras till olikheter i utbildning,
yrke eller arbetstid kan kallas könsdiskriminering och förekommer
både inom privat och offentlig sektor.

En central frågeställning vad gäller kvinnornas möjligheter att uppnå
samma ekonomiska standard som männen är i vilken mån kvinnor kan
avsätta tid för förvärvsarbete. Kunskapen om kvinnors och mäns tidsanvändning
är för närvarande begränsad.

Målet enligt propositionen är att de inkomstskillnader som beror på
könsdiskriminering enligt ovanstående redovisning samt de inkomstskillnader
som beror på att kvinnors arbete värderas lägre än mäns försvinner.

Det framlagda åtgärdsförslaget innebär att fördelningen av ekonomiska
resurser mellan könen löpande skall följas av statsmakterna och årligen
redovisas i budgetpropositionen. Vidare bör statliga utredningar i ökad
utsträckning analysera sina förslag ur jämställdhetsperspektiv. I syfte att
belysa tidsanvändningen för olika grupper bör tionde huvudtitelns reservationsanslag
A 6. Särskilda jämställdhetsåtgärder tillföras 5 milj. kr. för budgetåret
1988/89. En undersökning av kvinnors och mäns tidsanvändning
avser bl.a. att ge svar på frågor om fördelningen mellan könen av det betalda
och det obetalda arbetet. Anslaget A 6. behandlas under avsnittet Anslagsfrågor.

1 tre motioner pekas på systemet för arbetsvärdering av olika yrkessektorer,
som bl.a. leder till löneskillnader mellan män och kvinnor.

I kommittémotion 1987/88:A36 av Kersti Johansson m.fl. (c) anförs att
arbeten i vård- och servicesektor av tradition värderas lägre än t.ex. tekniska
yrken. Med hänsyn till att vård och omsorg har en central betydelse i
samhället och att förhållandena inom de kvinnodominerade yrkena på sista
tiden blivit alltmer ohållbara anser motionärerna att en parlamentarisk
kommitté bör tillkallas för att genomföra en arbetsvärdering av olika yrkessektorer.

Även i motion 1987/88:A34 av vänsterpartiet kommunisterna pekas på
att man i arbetet med att bredda kvinnors arbetsmarknad inte får underlåta
att ta krafttag när det gäller att uppvärdera traditionella kvinnoyrken. En
uppvärdering av kvinnoyrkena har också stor betydelse för en förbättring
av kvinnornas pensionsvillkor. Vpk föreslår därför att regeringen tar initiativ
för att utarbeta ett nytt arbetsvärderingssystem i syfte att bryta lönediskrimineringen
inom arbetslivet.

Behovet av forskning om löneskillnader mellan män och kvinnor tas upp
av folkpartiet i motion 1987/88:A801. Såväl löneskillnader som beror på
olika innehåll i arbetet som könsdiskriminering bör lyftas fram. Vidare
behövs enligt motionen forskning om betydelsen av systematisk arbetsvärdering
kontra andra slag av åtgärder för att uppnå en minskning av lönegapet
mellan män och kvinnor.

Utskottet är medvetet om att arbetsuppgifter som utförs av kvinnor vanli- AU 1987/88:17
gen värderas lägre än arbetsuppgifter som utförs av män. Självfallet kan
utskottet inte acceptera en arbetsvärdering som innebär att kvinnors och
mäns arbetsinsatser värderas olika i flera avseenden. Som anförs i propositionen
bör det emellertid i första hand ankomma på arbetsmarknadens
parter att ta initiativ i arbetsvärderingsfrågor.

Utskottet anser att en utökad forskning på detta område är ett viktigt led i
arbetet på att undanröja den lönediskriminering som fortfarande finns.

Trots vissa studier, bl.a. Arbete och löner (Industrins Utredningsinstitut och
Arbetslivscentrum, 1985), där forskarna undersökt ”kostnaderna för förvärvsavbrott”
för kvinnor i olika lönelägen, behövs forskning på ytterligare
områden. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att forskning om
löner och löneutveckling i ett jämställdhetsperspektiv särskilt har tagits upp
i JÄMFOs (Delegationen för jämställdhetsforskning) inventering av forskningsbehov.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att motionerna A801 (fp),

A34 (vpk) och A36 (c) i aktuella delar inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vidare yrkar folkpartiet i motion A801 på en jämförelse av klassifikationen
av mäns och kvinnors yrken. Bakgrunden är at t statistiska centralbyrån
visat att standarden för klassifikation av yrken inom social servicesektor
skiljer sig markant från tillverkningssektorn, som visar mycket högre detaljeringsnivå.
Enligt folkpartiet bör statens arbetsgivarverk, arbetsmarknadsstyrelsen
och statistiska centralbyrån få i uppdrag att mera noggrant jämföra
klassifikationerna av mäns och kvinnors yrken eftersom denna klassifikation
spelar en stor roll för arbetsvärdering, löneavtal, studievägledning
och yrkesutbildning.

Utskottet har från SCB inhämtat att en ny reviderad version av den internationella
yrkesklassificeringen (International standard classification of
occupations, utarbetad av ILO) har antagits under hösten 1987. Beträffande
den nya versionen uppges att antalet kontorsyrken i klassificeringen kan ha
ökat något. SCB håller för närvarande på att se över sin yrkesindelade
statistik med hänsyn till de nationella behoven. Med hänvisning till det
pågående arbetet på detta område avstyrker utskottet motion A801 i aktuell
del.

I folkpartiets kommittémotion 1987/88:A33 föreslås årliga jämställdhetsrapporter
och jämställdhetsplaner från varje departement. Enligt folkpartiet
är detta att gå ett steg längre än regeringens förslag att i budgetpropositionen
redovisa fördelningen av ekonomiska resurser mellan könen.

Utskottet ser positivt på regeringens förslag om en utökad redovisning i
budgetpropositionen om fördelningen av de ekonomiska resurserna mellan
kvinnor och män. Finansutskottet har tidigare framhållit att regeringen i
budgetpropositionen m.m. — allteftersom mätmetoderna utvecklas — bör
redovisa de fördelningspolitiska effekterna för olika typer av hushåll, framför
allt vad gäller förändringar i skatte- och transfereringssystemen (FiU
1986/87:3, rskr 1986/87:29). Arbetsmarknadsutskottet anser, liksom finansutskottet,
att det trots vissa metodologiska problem bör gå att redovisa

fördelningsaspekter inom flera av de områden som är väsentliga ur järn- 14

ställdhetssynvinkel, t.ex. arbetsmarknads- och utbildningsområdena. Med AU 1987/88:17
hänsyn till att regeringens förslag i sig innebär ett nydanande inom budgetarbetet
anser utskottet att man måste finna formerna för den ökade informationen
i budgetpropositionen innan man tar ytterligare steg i denna riktning.
Förslaget i motion A33 avstyrks därför.

I folkpartiets motion 1987/88:A801 yrkas att utredningar med förslag på
det ekonomisk-politiska området bör åläggas att göra en redovisning av
konsekvenserna för jämställdheten. Konsekvenserna av den ekonomiska utvecklingen
och olika åtgärder för jämställdheten bör enligt folkpartiet kontinuerligt
utvärderas, lämpligen i samband med långtidsutredningarna.

Med hänvisning till att regeringen nu aviserat att statliga utredningar i
ökad utsträckning bör analysera sina förslag ur jämställdhetsperspektiv och
att arbete med denna inriktning kommer att genomföras i samband med
1990 års långtidsutredning finner utskottet att någon riksdagens åtgärd med
anledning av motion A801 i denna del inte är påkallad.

Jämställdhet på arbetsmarknaden

Enligt propositionen bör målet för jämställdhet på arbetsmarknaden vara
följande:

— År 1993 bör minst tio yrkesområden (jämfört med fyra år 1986) av totalt
52 ha en jämn könsfördelning, dvs. båda könen representerade till minst
40 % enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU).

— År 1993 bör högst tio yrkesgrupper (jämfört med 16 år 1986) ha så sned
könsfördelning att 90 % eller fler av arbetstagarna tillhör samma kön.

— Målet för 1993 bör vara att andelen kvinnor på rutinarbeten inte skall
vara större än andelen kvinnor anställda inom området.

— Andelen kvinnor på chefsposter och på kvalificerade arbeten bör vara
minst lika stor som andelen kvinnor anställda inom området.

— Mot bakgrunden av att kvinnornas genomsnittliga veckoarbetstid i dag
uppgår till 32,7 timmar och männens till 41,4 timmar bör år 1993 skillnaden
ha halverats och högst uppgå till 4,5 timmar.

— En utjämning av kvinnors och mäns förvärvsfrekvenser och arbetstider
bör ske såväl inom länen som mellan olika län.

För att uppnå dessa mål föreslås i propositionen ett antal åtgärder vilka
redovisas i det följande jämte de motioner som föreligger på respektive
område.

Arbetsmiljön

Beträffande arbetsmiljön för kvinnor sågs i propositionen a tt regeringen bör
lämna ett uppdrag till arbetarskyddsstyrelsen att utforma handlingsprogram
för arbetsmiljöinsatserna inom några särskilt utvalda kvinnodominerade
branscher. Vidare bör frågan om differentierade handverktyg uppmärksammas
av arbetsmiljöfonden i samband med stöd till ergonomisk
forskning och utveckling.

Bakgrunden anges vara att kvinnor enligt tillgänglig statistik löper större
risk än män att drabbas av belastningsskador. Övriga arbetsskador och *5

arbetssjukdomar drabbar män mer än kvinnor. Orsakertill kvinnors beläst- AU 1987/88:17
ningsskador kan vara enformigt arbete och upprepade arbetsuppgifter med
kort lärotid. Kvinnor tenderar också att stanna kvar i samma arbete år efter

år.

Arbetsmiljöförhållanden inom manligt dominerade yrken innebär enligt
propositionen i vissa fall direkta anställningshinder för kvinnor. Arbetsmiljöåtgärder
är därför ett viktigt instrument i strävandena efter en mindre
könsuppdelad arbetsmarknad. År 1987 ändrades arbetsmiljöförordningen
(1977:1116) i syfte att understryka nödvändigheten av att arbetsmiljön bedöms
utifrån ett helhetsperspektiv av tillsynsmyndigheterna. Vidare fäster
statsmakterna enligt propositionen stor vikt vid de lokala arbetsmarknadsparternas
ansvar för arbetsmiljön, bl.a. utbyggnaden av företagshälsovården.

I folkpartiets kommittémotion 1987/88:A33 instämmer motionärerna i
förslaget att arbetsmiljöfonden skall få medel till information och framtagning
av ergonomiskt riktiga verktyg för båda könen. De fysiskt tunga jobben
finns emellertid enligt motionärerna oftast i vården. Frågan gäller då
inte verktyg för handen utan hjälpmedel för att t.ex. lyfta och vända patienter.
Motionärerna anser att medel bör reserveras även för detta ändamål.

I centerpartiets kommittémotion 1987/88 :A36 framhålls betydelsen av
att arbetsmiljön inom de kvinnodominerade områdena förbättras. För vissa
yrkesgrupper, t.ex. vårdbiträden, är arbetsmiljön särskilt tung, både fysiskt
och psykiskt. Enligt motionärerna är det nödvändigt att tekniska
hjälpmedel tas fram för att minska de fysiskt tunga momenten inom vård
och omsorg. Vidare är det angeläget att riskerna med bildskärmsarbete
kartläggs och analyseras så att påvisade arbetsmiljöproblem kan åtgärdas.

Utskottet kan konstatera att uppmärksamheten vad gäller belastningsskador
m.m. på senare år har ökat. 1 december 1987 arrangerade JÄMFO ett
seminarium där forskarna presenterade resultat och identifierade forskningsbehov
i fråga om kvinnors fysiska och psykosociala arbetsmiljö i monotona
arbeten.

I socialutskottets betänkande 1987/88:9 s. 10—11 beskrivs bl.a. arbetsmiljöinstitutets
verksamhet på detta område, arbetarskyddsstyrelsens belastningsergonomiprogram,
arbetsmiljöfondens programsatsning på belastningsskador
och socialstyrelsens dokumentationsverksamhet. Med anledning
av en motion (vpk) yttrade socialutskottet att man delade motionärernas
uppfattning om angelägenheten av fortsatt forskning och åtgärder
för att förebygga och minska belastningsskador. Bl.a. måste medel ställas
till förfogande för olika fullskaleförsök enligt socialutskottet.

Beträffande arbetsmiljöriskerna vid bildskärmsarbete har socialutskottet
(SoU 1987/88:9) anfört följande:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att arbetsmiljöriskerna vid bildskärmsarbete
är föremål för intensiv bevakning. Det kan, enligt vad utskottet
inhämtat, antas att arbetsorganisatoriska förändringar ofta kan minska
risken för ohälsa vid bildskärmsarbete. Ett flertal forsknings- och utvecklingsprojekt
pågår i syfte att Finna ergonomiska och arbetsorganisatoriska
lösningar vid användningen av bildskärmar.

Med hänsyn till de omfattande insatser som sålunda pågår på de diskute -

16

rade områdena och med hänsyn till regeringsförslaget om ett handlingspro- AU 1987/88:17
gram för arbetsmiljöinsatser inom några särskilt utvalda kvinnodominerade
branscher utgår utskottet ifrån att även de fysiskt tunga arbetena inom
vården m.m. kommer att studeras. Motionerna A33 (fp) och A36 (c) i aktuella
delar påkallar enligt utskottets mening inte någon ytterligare åtgärd.

Medbestämmande

I propositionen görs bedömningen att kvinnor i ökad omfattning bör stimuleras
att delta i det fackliga arbetet. Informationen och utbildningen om
jämställdhetslagen från år 1979 och jämställdhetsavtalen bör intensifieras.

Arbetsmarknadens parter har därvid ett särskilt ansvar.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att åtskilliga fackliga organ
begärt och beviljats medel från anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder
(A 6.) under arbetsmarknadsdepartementet. Exempel på sådana projekt är
kvinnokurser, kvinnoträffar och nätverk i syfte att stimulera kvinnor till
ökad facklig aktivitet.

Arbetstider

I propositionen föreslås att lokalt anpassade åtgärder beträffande arbetstiderna
bör vidtas för att underlätta de anställdas möjligheter att kombinera
förvärvsarbete och föräldraskap. Arbetsmarknadens parter har här en viktig
uppgift.

I ett par motioner pekas på möjligheterna till individuell anpassning av
arbetstiden.

I motion 1987/88 :A801 av folkpartiet påtalas behovet av att underlätta
för småbarnsföräldrarna att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap.

De offentliga arbetsgivarna bör därför gå i spetsen och genomföra en mer
flexibel arbetsorganisation med större möjligheter till individuell anpassning
av arbetstidens omfattning och förläggning. Arbetstidskommittén bör
ge förslag med denna inriktning.

Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (båda m) föreslår i motion
1987/88 :A805 att arbetstidskommittén skall belysa möjligheterna att träffa
individuella avtal om arbetstidens längd och förläggning. Enligt motionen
finns det ett uttalat behov av att kunna anpassa arbetstidsuttaget efter olika
perioder i livet. Det är värdefullt att småbarnsföräldrar och andra med
vårdansvar har möjligheter till kortare arbetstid utan att detta påverkar
arbetstiden för alla andra.

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att arbetstidskommittén
enligt sitt uppdrag (dir. 1987:23) har att behandla de problem som
motionärerna pekar på. Kommittén skall studera olika arbetstidsförändringar
som syftar till att öka de enskilda individernas välfärd. Bl.a. berörs
möjligheterna till individuell reglering av arbetstiden. Utredningsarbetet
beräknas vara slutfört under år 1989. Mot bakgrund av de ingående studier
som sålunda görs på detta område liksom propositionens förslag om lokalt
anpassade åtgärder anser utskottet att motionerna A801 (fp) och A805 (m)
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd i här aktuella delar. '7

2 Riksdagen 1987/88. 18 samt. Nr 17

Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (båda m) föreslår vidare att AU 1987/88:17
arbetstidskommittén skall belysa deltidsarbetets villkor och föreslå åtgärder
så att det kan uppvärderas. Bl.a . kommer deltidsarbetande efter i lönehänseende
och ges inte utbildning eller karriärmöjligheter.

Utskottet har inhämtat att arbetstidskommitténs diskussioner omfattar
frågor om deltidsarbetets villkor. Bl.a. studeras deltidsarbetets effekter för
den sociala tryggheten och för det framtida arbetskraftsutbudet. Med hänvisning
till att arbetstidskommitténs resultat kommer att föreligga under år
1989 bör motion A805 i denna del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Anställningstrygghet m.m.

Jämställdhetsministern framhåller att det är angeläget att tillgången till fasta
anställningar ökar, inte minst inom den offentliga sektorn. Bakgrunden
till kvinnornas lösare anknytning till arbetsmarknaden är enligt propositionen
bl.a. att många unga kvinnor växlar mellan tillfälliga anställningar,
föräldraledighet och arbetslöshet.

Alf Svensson (c) föreslår i motion 1987/88:A714b att tjänstledighet för
vård av egna barn får samma meritvärde som ”aktiv tjänst”. Föräldrar som
vårdar sina barn bör inte komma i sämre ställning än sina arbetskamrater
när det gäller t.ex. befordran.

Utskottet vill — liksom tidigare år då denna fråga behandlats — peka på
att motionärens krav till viss del redan är tillgodosett på det statliga området.
Enligt förordningen 1985:335 räknas sålunda föräldraledighet från en
anställning som ”förtjänst”, dvs. tiden räknas in i tjänsteåren. På det privata
området har emellertid arbetsgivarna, med den begränsning som följer av
jämställdhetslagens förbud mot könsdiskriminering, en principiell frihet att
anställa efter eget gottfinnande. Enligt utskottets mening saknas därmed de
förutsättningar som måste finnas i form av ett etablerat normsystem för att
motionärens förslag skall kunna få någon reell betydelse. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionen i motsvarande del.

Program för jämställdhetsåtgärder inom arbetslivsområdet

I propositionen framläggs förslag angående disposition av medel för information
och utbildning om medbestämmande. Förslaget innebär att det vid
arbetsmiljöfonden inrättas ett särskilt programområde för jämställdhetsåtgärder
inom arbetslivsområdet. Fem procent av nuvarande medel för informations-
och utbildningsinsatser avseende lagen (1976:508) om medbestämmande
i arbetslivet bör årligen avsättas för ändamålet. Härigenom
kommer under femårsperioden ca 60 milj. kr. att kunna disponeras. Bakgrunden
till förslaget är bl.a. att erfarenheterna inom arbetsmarknadsdepartementets
projektverksamhet visar att det finns ett stort behov av utbildning
med anledning av de jämställdhetsavtal som träffats på olika delar av
arbetsmarknaden.

Enligt propositionen bör arbetsmiljöfondens styrelse ges i uppdrag att
tillsätta en särskild styrgrupp för det femåriga programmet och att tillkalla

sekretariatsresurser. I styrgruppen, som skall ha till uppgift att fördela med- • 8

len, bör bl.a. ingå representanter för arbetsmarknadens parter. En första AU 1987/88:17
uppgift inom programmets ram bör vara att skapa en bred kännedom om
innehållet i jämställdhetsavtalen på arbetsmarknaden.

Utskottet ser positivt på att det inrättas ett särskilt program för jämställdhetsåtgärder
inom arbetslivsområdet. Erfarenheten har visat dels att det
behövs mer information om jämställdhetsavtalen, dels att man på avtalens
grund måste gå vidare med aktiva jämställdhetsåtgärder. Pilotprojekt inom
skilda yrkesområden och branscher kan ge den kunskap och den stimulans
som är nödvändig i utvecklingen mot jämställdhet. Som bl.a. påpekas i
propositionen är insatser inom den kvinnligt dominerade vård- och omsorgssektorn
särskilt angelägna.

Utskottet vill slutligen framhålla betydelsen av att den föreslagna utökningen
inom arbetsmiljöfonden inte leder till att andra organ och anslagsgivare
i samhället tar det nya programmet till utgångspunkt för att minska
sina egna insatser på jämställdhetsområdet.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen under denna punkt.

Arbetslöshet

Beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna anför jämställdhetsministern
att fortsatta insatser bör göras för att motverka deltidsarbetslöshet.
Särskild uppmärksamhet bör därvid riktas mot den privata sektorn av arbetsmarknaden.

1 folkpartiets motion 1987/88:A801 anförs att stat, landsting och kommun
liksom affärsdrivande verk, t.ex. postverket, ibland inrättat särskilda
deltidstjänster och därmed tvingat de anställda — oftast kvinnor — till
ofrivillig deltidsarbetslöshet. Ett sådant förfarande står enligt folkpartiet i
direkt strid med jämställdhetsarbetet och bör därför uppmärksammas av
arbetstidskommittén.

Utskottet är medvetet om att antalet ofrivilligt deltidsarbetande har ökat
under 1980-talet. Därför är det nödvändigt med särskilda åtgärder. Frågan
är också på olika sätt uppmärksammad. AMS har utarbetat ett handlingsprogram
för arbetsmarknadsproblem inom den kommunala sektorn. Vidare
har de fackliga organisationerna tagit ett flertal initiativ. Det kan också
nämnas att riksdagen har fattat beslut om ett särskilt anslag för att hjälpa de
ofrivilligt arbetslösa till en fastare förankring på arbetsmarknaden (prop.
1986/87:150 bil. 6, AU 1986/87:19 s. 10—13). Under innevarande liksom
under nästa budgetår uppgår anslaget till 60 milj. kr. Slutligen kan nämnas
att det ingår i arbetstidskommitténs uppdrag att studera frågor som hänger
samman med deltidsarbetslösheten.

Med hänsyn till det anförda bör motionen i denna del inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

1 centerpartiets kommittémotion 1987/88: A36 anförs att kvinnornas kortare
arbetstid och lägre lön medför lägre arbetslöshetsersättning, lägre sjukpenning
och lägre pension. De sociala trygghetssystemen bör enligt motionärerna
i större utsträckning utgå från grundtrygghetsprincipen med
möjligheter till påbyggnad i det sociala skyddet. Ett exempel utgör den av

centerpartiet i annat sammanhang föreslagna allmänna arbetslöshetsför- AU 1987/88:17
säkringen vilken skulle ge såväl kvinnor som män samma grundtrygghet.

Utskottet anser att problemen med kvinnornas sämre sociala trygghet
sammanhänger med kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Det gäller
bl.a. de problem som följer av den starkt könsuppdelade arbetsmarknaden.

I den nu föreliggande propositionen föreslås ett antal åtgärder för att komma
till rätta med den könsmässiga obalansen på de olika delarbetsmarknaderna.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A36 i aktuell del.

Arbetsförmedlingen m.m.

1 propositionen anförs att arbetsförmedlingens arbete i ökad utsträckning
bör inriktas mot att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Särskilda
insatser bör göras för att motverka att enskilda arbetsplatser sysselsätter
enbart kvinnor eller enbart män. Såväl män som kvinnor måste i ökad
utsträckning vara beredda på att gå in på otraditionella yrkesområden. 1
samband med ett regeringsuppdrag till socialstyrelsen att utarbeta förslag
som kan förbättra personalsituationen inom hemtjänsten diskuteras även
olika åtgärder som kan öka andelen män inom hemtjänsten från 3 till 10 %.

Vidare informerar jämställdhetsministern att SCB nyligen fått i uppdrag att
årligen redovisa statistik som belyser yrkesfördelningen bland de nytillträdande
på arbetsmarknaden.

Folkpartiet begär i motion 1987/88:A801 olika åtgärder som stimulans till
okonventionellt yrkesval. Kommuner bör erbjuda arbetslösa flickor som slutar
skolan särskild yrkesorientering i form av studiebesök, sommarkurser
etc som ger inblick i typiskt manliga yrken. Även arbetsförmedlingarna bör
uppmuntra till okonventionella val av kurser och beredskapsarbeten. Vad
gäller företag i såväl offentlig som privat regi bör en intensiv informationskampanj
genomföras för att öka och stimulera till en nyrekrytering av flickor
till tekniska yrken och pojkar till serviceyrken. Ungdomslagen binder i
dag särskilt de unga flickorna i traditionella yrkesmönster. För att uppmana
flickor i ungdomslag att välja mer otraditionellt är det nödvändigt att platser
i ungdomslagen i större utsträckning får finnas utanför den offentliga
sektorn.

Utskottet vill först erinra om att det åligger AMS att beakta jämställdhetsaspekterna
vid användningen av de arbetsmarknadspolitiska medlen.

Vad gäller ungdomslagen visar statistiken att andelen flickor i ungdomslagen
ökar i takt med att totala antalet ungdomar minskar (i mars 1988
uppgick flickorna till 67 %). Skälen till detta är dels att i ett gott arbetsmarknadsläge
kan många pojkar få arbete på den privata arbetsmarknaden, dels
att ungdomslagsplatserna ofta finns inom den kvinnodominerade delen av
kommunernas och landstingens verksamhet, dvs inom kontor, vård och
omsorg. Möjligheter att erbjuda de unga kvinnorna i 18—19-årsåldern arbete
inom en mer otraditionell arbetsmarknad än den som ungdomslagsplacering
oftast erbjuder ges bl.a. av inskolningsplatserna. Genom dessa
kan de unga flickorna under en period på längst sex månader pröva olika
yrken som inte finns inom den offentliga sektorn. Våren 1988 får dessutom
rekryteringsstöd temporärt beviljas för att underlätta för ungdomar, och då 20

särskilt flickor, att övergå från ungdomslag till reguljära anställningar på AU 1987/88:17
den öppna arbetsmarknaden (se AU 1987/88:21).

Det är enligt utskottets mening en angelägen uppgift att stimulera såväl
flickor som pojkar till ett yrkesval, som inte begränsas av traditionen. I
detta syfte beviljar arbetsmarknadsdepartementet finansiellt stöd till olika
projekt som syftar till otraditionellt yrkesval. Det kan konstateras att det
finns betydligt större satsningar som syftar till att motivera flickorna till ett
otraditionellt yrkesval än projekt som riktar sig till pojkar. Med hänvisning
till det anförda bör motion A801 i aktuella delar inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Arbetsmarknadsutbildning

I propositionen föreslås särskilda stödinsatser för kursdeltagare som genomgår
för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning. Med otraditionell
utbildning avses i detta sammanhang en utbildning som inom länet till 80 %
domineras av det ena könet.

Bakgrunden är bl.a. att kvinnors utbildning ofta är dåligt anpassad till
den moderna arbetsmarknadens krav och att kvinnor i mindre utsträckning
än män fått del i kompetenshöjande åtgärder i arbetslivet. De föreslagna
stödinsatserna kan vidtas före, under och efter genomgången utbildning.
Exempel på åtgärder är rekryteringsinsatser, stöd under utbildningstiden
m.m. Länsarbetsnämnderna skall för sådana insatser få disponera högst
10 000 kr. per kursdeltagare. Antalet kursdeltagare får under budgetåret
1988/89 uppgå till högst 7 000. Försöksverksamhet föreslås pågå i fem år.
Innebörden är att arbetsförmedlingen inom ramen för anvisade medel under
tionde huvudtitelns reservationsanslag B 3. Arbetsmarknadsutbildning,
får utnyttja högst 10 000 kr. per kursdeltagare för särskilda åtgärder vid
sidan av utbildningen.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1987/88:A35 redovisas
viss tveksamhet vad gäller särskilda stödinsatser vid otraditionell arbetsmarknadsutbildning.
Motionärerna anser att det kan vara motiverat med
särskilda insatser för att rekrytera elever till könsmässigt icke-traditionella
arbetsmarknadsutbildningar. Det av regeringen föreslagna bidraget förefaller
dock motionärerna förhållandevis högt. Enligt deras mening bör bidraget
på försök utgå under ett års tid och sedan utvärderas.

Enligt utskottets uppfattning är arbetsmarknadsutbildningen viktig bl.a.
för att förbättra situationen för kvinnorna på arbetsmarknaden. För att
stimulera kvinnor till en otraditionell arbetsmarknadsutbildning bör olika
idéer kunna prövas. Även vad gäller övergången från utbildningen till arbetslivet
kan det finnas problem för kvinnor med otraditionell utbildning,
vilka motiverar särskilda insatser. Utskottet ser därför positivt på regeringsförslaget,
vilket kommer att ge möjlighet att pröva enkönade utbildningsgrupper,
varvade praktikperioder, stöd till de utbildade när de gått över till
arbetslivet etc. Utskottet avstyrker därmed motion A35 i denna del och
tillstyrker regeringens förslag om särskilda stödinsatser för kursdeltagare
som genomgår för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning.

Personalutbildning

AU 1987/88:17

I propositionen anförs att personalutbildningens roll för jämställdhet mellan
kvinnor och män bör ges ökad uppmärksamhet. Enligt jämställdhetsministern
finns det anledning att överväga om samhället i ökad utsträckning
bör engagera sig i och stimulera kompetensutveckling på arbetsplatserna.
Som exempel på samhällets engagemang i personalutbildningen nämns utnyttjandet
av förnyelsefonderna samt breddatautbildningen, vilken i relativt
stor utsträckning kommit lågutbildade kvinnor till del.

Samhällsservice och infrastruktur m.m.

Propositionen behandlar även åtgärder inom närings- och regionalpolitiken.
Det erinras om att ett av målen för regionalpolitiken är att kvinnor och
män i alla delar av landet skall ha tillgång till arbete, service och god miljö.
Det framhålls vidare att den regionalpolitiska utredningen bl.a. skall lämna
förslag om vilka infrastrukturåtgärder som behövs för att åstadkomma attraktiva
miljöer för människor och företag.

Enligt propositionen bör man genom en samordning av insatserna inom
flera olika samhällsområden kunna uppnå väsentligt bättre förutsättningar
för jämställdhet på lokal nivå. En femårig försöksverksamhet med en sådan
samordning beträffande samhällsservice och infrastruktur föres\äs i propositionen.
Pilotprojektet bör omfatta förslagsvis tre kommuner i olika delar av
landet, vilka väljs ut efter ett ansökningsförfarande. Skillnaderna i mäns
och kvinnors situation skall kartläggas och analyseras. Åtgärderna kan omfatta
arbetsmarknadsfrågor, kollektivtrafik, samhällsservice m.m. Åtgärderna
skall normalt genomföras inom ramen för gällande stöd och bidrag.
För samordning, information och dokumentation kommer medel att avsättas
från anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder under tionde huvudtiteln.
Försöksverksamheten bör utvärderas.

Moderata samlingspartiet avvisar i kommittémotion 1987/88: A35 förslaget
om pilotprojekt i fråga om samhällsservice och infrastruktur. Enligt
motionärerna är förslaget oklart. Jämställdhet uppstår inte genom ändrat
öppethållande för samhällsservice m.m. Det finns enligt motionärerna risker
att jämställdhetsansträngningarna framstår som oseriösa. Vissa utredningsresultat
föreligger redan genom länsstyrelsernas kartläggningar och
genom arbetstidskommitténs projekt.

Utskottet delar motionärernas bedömning att arbetstidskommitténs projekt
— tre kommuner studeras vad gäller konsekvenserna av olika hypotetiska
arbetstidsförkortningar — kan vara ett värdefullt underlag för de
kommuner som överväger ett deltagande i pilotprojektet. Detta syftar till att
genom faktisk försöksverksamhet pröva sådana ändringar i samhällsservice,
arbetsmarknads- och utbiidningsförhållanden m.m. som beräknas främja
jämställdheten. Enligt utskottets uppfattning är det samhällsexperiment
av denna typ som kan ge upphov till nya initiativ och idéer hur man skall gå
vidare i jämställdhetsarbetet. Den kritiserade oklarheten i pilotprojektet vill
utskottet tillbakavisa. Avsikten är inte att tillhandahålla ett ”jämställdhetspaket”
utan att kommunerna själva skall pröva olika åtgärder i fråga om

samhällsservice etc. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i denna del och avstyrker motion A35 i motsvarande del.

1 centerpartiets kommittémotion 1987/88:A810 pekas på vikten av samhällsplanering
och regional utveckling för att främja jämställdheten. Det
framhålls bl.a. att boendeplaneringen mås te utgå ifrån att både kvinnor och
män skall ha möjlighet att förvärvsarbeta. Barnomsorg och kollektivtrafik
måste vara utformade så att de skapar förutsättningar för jämställdhet genom
väl fungerande lokalsamhällen. Motionärerna anför att centerns
kamp för regional balans är ett viktigt led i jämställdhetsarbetet eftersom
skillnaderna i kvinnors förvärvsfrekvens är mycket stor mellan storstadsområden
och glesbygder.

Vidare påtalas i motionen vikten av att differentiera landsbygdens näringsliv
för att underlätta för kvinnor att få förvärvsarbete och förbättra
förutsättningarna för kvinnligt företagande. Enligt motionärerna bör den
regionalpolitiska utredningen få i uppdrag att särskilt överväga möjligheterna
för kvinnors sysselsättningsmöjligheter i utsatta regioner. I detta sammanhang
yrkas även på ett tillkännagivande angående kvinnors betydelse
för utveckling på landsbygden.

I motion 1987/88:A36 av Kersti Johansson m.fl. (c) pekas på behovet av
stöd till kvinnoprojekt i syfte att främja landsbygdens utveckling. Motionärerna
hänvisar till av partiet framlagt förslag om 100 milj. kr. till särskilda
projekt för utveckling av landsbygden (motion 1987/88:A482). Dessa medel
skall enligt motionen användas för stöd till sådana insatser som inte får
stöd via de ordinarie regionalpolitiska stöden, t.ex. projekt för att öka det
kvinnliga företagandet på landsbygden.

Utskottet delar uppfattningen att samhällsplaneringen har stor betydelse
ur jämställdhetssynpunkt. Grundläggande är bl.a. kvinnors och mäns rätt
till arbete på lika villkor. Detta mål förutsätter bl.a. ett gemensamt ansvar
för arbetet med hem och barn liksom tillgång till en väl utbyggd barnomsorg
och annan service. Det ovan nämnda regeringsförslaget angående pilotprojekt
för en samordning av olika insatser kan härvid vara till god hjälp
för att få fram ett bättre underlag över vilka förändringar som krävs för att
uppnå ett jämställt samhälle.

Inom det regionalpolitiska arbetet uppmärksammas kvinnornas situation
bl.a. genom utvecklingsfondernas ökande satsning på det kvinnliga
företagandet och genom olika länsstyrelseprojekt. Kraftigt höjda regionala
utvecklingsmedel möjliggör en ökad satsning på projekt som syftar till en
förbättring av kvinnornas villkor på arbetsmarknaden. 1 detta sammanhang
kan också nämnas att den tillsatta regionalpolitiska utredningen (dir.
1987:48) enligt sina direktiv särskilt bör beakta målet om jämställdhet mellan
kvinnor och män.

Utskottet vill vidare fästa uppmärksamheten på glesbygdsdelegationen
och dess arbete med den pågående europeiska kampanjen för en levande
landsbygd, ”Landsbygd 90”. Inom kampanjens ram har under hösten 1987
bl.a. hållits ett nordiskt seminarium för kvinnor om lokal utveckling. Huvudsyftet
med seminariet var att utbyta erfarenheter rörande lokala utvecklingsprojekt.
Även folkrörelserna ingår i en särskild del i kampanjen. De

s.k. telestugorna med smådatorer är ytterligare en satsning på lokal utveck- AU 1987/88:17
ling av betydelse för kvinnorna i glesbygden.

Utskottet har i betänkandet AU 1987/88:13 föreslagit att glesbygdsdelegationen
skall tillföras ytterligare medel för genomförande av den pågående
kampanjen. Utskottet förutsätter att berörda organ vid resursfördelningen
uppmärksammar även jämställdhetssynpunkter.

Med hänvisning till det anförda bör motionerna A810 och A36 i tillämpliga
delar inte föranleda något särskilt initiativ från riksdagens sida.

Företagsutveckling och nyföretagande

Enligt propositionen bör länsarbetsnämnderna inom stödområdena få i
uppdrag att utarbeta handlingsplaner för hur en minimering av antalet
dispenser från könskvoteringsregeln inom det regionalpolitiska stödet skall
uppnås. Åtgärder för teknik- och kompetensspridning bör i ökad utsträckning
ges en sådan inriktning att de kommer kvinnor till del. Utvecklingsfonderna
bör utarbeta handlingsprogram för sitt arbete riktat till kvinnliga
företagare.

1 flera motioner behandlas frågan om kvinnors företagande och de offentliga
monopolen.

I folkpartiets motion 1987/88:N220 anförs att kvinnor skulle få stora
möjligheter till egenföretagande och entreprenadverksamhet om konkurrens
och enskilda initiativ släpps fram inom vård och barnomsorg. En avveckling
av de offentliga monopolen skulle vidga kvinnors arbetsmarknad,
samtidigt som de offentliga arbetsgivarna utsattes för en effektivitetspress.

Därutöver skulle enskilda konsumenter få en ökad valfrihet.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1987/88:A35 framhålls betydelsen
för jämställdheten av förändringar inom den offentliga sektorn. I
motionen anförs att olika privata initiativ växt fram som ett resultat av dels
bristerna inom den offentliga sektorn, dels en önskan från enskilda individer
inom vårdsektorn att på egen hand få förverkliga sina idéer om god
vård och omsorg. Därför bör de offentliga monopolen brytas.

Även i kommittémotion 1987/88:A811 (m) förordas en avveckling av de
offentliga monopolen. Därutöver nämns bl.a. att den statliga lönepolitiken
har medverkat till att männen av lönemässiga skäl söker sig till den privata
sektorn medan kvinnorna stannar kvar i offentlig anställning.

I motion 1987/88:A805 av Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle
(båda m) pekas på att kvinnornas arbetsmarknad vidgas genom ett brytande
av de offentliga monopolen inom vård och barnomsorg. Om de offentliga
monopolen bryts, uppmuntras kvinnors erfarenhet, kreativitet och initiativförmåga
enligt motionärerna.

1 motion 1987/88:A32 av Anita Bråkenhielm och Siri Häggmark (båda
m) begärs utredning av hur reella förutsättningar skapas för att yrkeskunniga
skall kunna starta egna företag i de kvinnodominerade vårdyrkena. Enligt
motionärerna är det väsentligt från jämställdhetssynpunkt inte bara att
arbeta för att utjämna de olika könens delaktighet i olika yrken utan också
att likställa olika yrkesområden vad gäller möjligheter till avancemang,
självförverkligande och möjligheter att starta egen verksamhet. 24

Näringsutskottet har yttrat sig bl.a. över folkpartiets motion N220. Ytt- AU 1987/88:17
randet är som bilaga fogat till detta betänkande. Näringsutskottet anför att
det

tar avstånd från ensidiga resonemang av denna art, som innebär att

jämställdhet på arbetsmarknaden ses som en fråga om möjligheterna för
kvinnor att starta eget. Häremot vill näringsutskottet bestämt hävda att en
väl utbyggd offentlig sektor är av största betydelse för kvinnornas möjligheter
att göra en insats i näringslivet. Följaktligen instämmer näringsutskottet
i vad som anförs i propositionen (s. 7) om att nyliberala tankegångar om
privatisering inom olika områden i praktiken innebär att resurser skulle
undandras den offentliga sektorn, vilket kan leda till en sänkning i kvaliteten
i barnomsorg, vård och utbildning. Detta skulle i första hand drabba
yrkesverksamma kvinnor, som skulle tvingas att minska sitt förvärvsarbete.

Bl.a. mot bakgrund av industrins svårigheter att få sitt behov av arbetskraft
tillgodosett vöre detta enligt näringsutskottets mening en olycklig utveckling.
Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet motionen i denna
del.

Utskottet kan vad gäller frågan om kvinnors företagande och de offentliga
monopolen instämma i näringsutskottets uppfattning att en väl utbyggd
offentlig sektor är av största betydelse för kvinnornas möjlighet att göra en
insats i näringslivet. Därutöver vill utskottet tillägga att även för förvärvsarbete
inom andra sektorer betyder den offentliga sektorn att barnomsorg,
vård och utbildning av hög kvalitet möjliggör kvinnornas fulla deltagande i
arbetslivet.

Enligt utskottets uppfattning har frågan om de offentliga monopolen och
frågan om kvinnors företagande helt olika dimensioner. De offentliga monopolen
tycks inte ha spelat någon avgörande roll vad gäller framväxten av
nya företag, drivna av kvinnor. Statistiken visar att kvinnoföretagen är på
stark frammarsch.

Med hänvisning till vad ovan anförts och till näringsutskottets synpunkter
i övrigt avstyrker utskottet motionerna A805 (m), A811 (m), N220 (fp),

A32 (m), och A35 (m) i tillämpliga delar.

I tre motioner berörs frågor om regionalpolitik i samband med företagande.

1 kommittémotion 1987/88:A36 (c) pekas på behovet av regional balans
och främjande av kvinnligt företagande för att öka möjligheterna till sysselsättning
för kvinnor i landets alla delar. Att kvinnliga företagare ofta är
inriktade mot serviceområdet är intressant med hänsyn till att den privata
tjänstesektorn kan förväntas bli den mest expansiva under de närmaste
decennierna. Motionärerna anför att det är väsentligt att kvinnliga företagare,
inte minst i glesbygden, utnyttjar datateknikens nya möjligheter och
inte låter den bli en konkurrensnackdel.

Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna vad gäller betydelsen
av ett ökat kvinnligt företagande över hela landet. Enligt en nyligen
gjord studie av Sveriges Föreningsbankers Förbund1 är den kvinnliga företagsamheten
på stark frammarsch. De kvinnliga företagarna finns något
oftare än de manliga på mindre orter, och man skulle enligt studien kunna

1 Kvinnor som företagare. 1988-02-17.

25

dra slutsatsen att kvinnor som redan är gifta med andra företagare, t.ex. AU 1987/88:17
lantbrukare, väljer eget företag som sysselsättning, eftersom lönearbete inte
står till buds. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion A36
i denna del inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I kommittémotion 1987/88:A35 (m) anförs att könsfördelningsregler vid
regionalpolitiskt stöd kan upplevas som en hämsko för regional utveckling.

Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang föreslagit att de nuvarande
regionalpolitiska stödformerna skall slopas och ersättas av s.k. riskgarantilån.
Därvid bör enligt motionärerna inte något genomgående krav
på jämn könsfördelning ställas.

Till skillnad från motionärerna anser utskottet att även kvinnorna i utsatta
områden har rätt att ställa krav på arbetstillfällen i samband med statligt
stöd i form av lokaliseringsstöd. En annan sak är att könskvoteringsregeln
(minst 40 % av de nya arbetstillfällena skall tillfalla vartdera könet) i vissa
fall varit svår att tillämpa på grund av den tillgängliga arbetskraftens sammansättning
och utbildning. Mot bakgrund av att det regionalpolitiska
stödet är det enda samhällsstödet som är föremål för könskvotering, är det
också föremål för omfattande forskningsinsatser. Utskottet ser positivt på
regeringsförslaget om handlingsplaner för en minimering av antalet dispenser
från könskvoteringsregeln inom det regionalpolitiska stödet och avstyrker
därför motion A35 i denna del.

Anita Bråkenhielm och Siri Häggmark (båda m) föreslår i motion 1987/

88:A32 att regionalpolitiska stödformer skall kun na utnyttjas inte enbart för
industrietableringar utan också för stöd till etableringar inom vårdsektorn.

Som utskottet i annat sammanhang framhållit (AU 1987/88:13) finns det
möjlighet att lämna stöd till etablering av läkarpraktik enligt glesbygdsförordningen.
Några krav på speciell näringsgrenstillhörighet ställs inte i denna
förordning. Däremot är det inte möjligt att lämna lokaliseringsbidrag i
detta fall. Med hänsyn till att motionens syfte redan är tillgodosett anser
utskottet att det aktuella yrkandet bör avslås.

Utskottet övergår härefter till att behandla kvinnors företagsamhet och
de regionala utvecklingsfonderna. I motionerna tas upp frågor om målgruppen
för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet, deras verksamhet riktad
mot kvinnliga företagare samt könsfördelningen i utvecklingsfondernas
styrelser.

I folkpartimotionen 1987/88:N220, med motivering i motion 1987/

88:A801, föreslås att utvecklingsfondernas målgrupp skall vidgas till att
omfatta hela tjänstesektorn. Motionärerna menar att detta skulle få stor
betydelse för bl.a. kvinnorna i skogslänen.

I centerpartiets motion 1987/88 :N307, med motivering i motion 1987/

88:A462, anförs att en breddning av kvinnors arbetsmarknad genom ett
ökat nyföretagande skulle kunna få stor betydelse för sysselsättningen i
utsatta regioner. Särskilt borde möjligheterna prövas att ge kvinnor stöd till
företagande inom tjänstesektorn. Motionärerna pekar på utvecklingsfondernas
ansvar härför.

Liknande synpunkter framförs i motion 1987/88: N337, med motivering i
motion 1987/88:A810, av Kersti Johansson m.fl. (c). Med hänsyn till de

stora sysselsättningsproblemen för kvinnor i utsatta regioner och med hän- 26

syn till att kvinnors nyföretagande sker inom tjänstesektorn bör enligt mo- AU 1987/88:17
tionen utvecklingsfonderna ges möjligheter att lämna stöd till kvinnors företagande
inom tjänstenäringarna i dessa regioner.

1 näringsutskottets tidigare nämnda yttrande ges en redovisning av de
regionala utvecklingsfonderna vad gäller huvudmannaansvar, organisation,
finansieringsverksamhet och övrig företagsservice m.m. Näringsutskottet
har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen vad gäller att i
handlingsprogrammen för de olika utvecklingsfonderna särskilt behandla
insatser för att utveckla kvinnors intresse för företagande. Utskottet hänvisar
till näringsutskottets yttrande och noterar särskilt att målgruppen för
utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet, som tidigare omfattade
främst den tillverkande industrin och mot denna riktade tjänsteföretag, har
utvidgats till att omfatta andra delar av tjänstesektorn (NU 1986/87:30
s. 52 f.). Utanför målgruppen ligger nu endast tjänsteföretag som riktar sig
till enskilda. Nyligen har näringsutskottet avstyrkt motioner om en utvidgning
av målgruppen till att även omfatta tjänsteproducerande hantverksoch
serviceföretag med motivering att en sådan utvidgning skulle ställa
alltför stora krav på fondernas resurser (NU 1987/88:24).

Som framgår av näringsutskottets yttrande över de tre refererade motionerna
är näringsutskottet inte berett att ompröva sitt ställningstagande i
frågan om en utvidgning av utvecklingsfondernas målgrupp. Fonderna har
redan enligt nuvarande bestämmelser möjligheter att i betydande utsträckning
stödja även tjänsteföretagen. Därutöver anför näringsutskottet att det
inte finns formella hinder för den typ av insatser som torde vara av störst
intresse i detta sammanhang, nämligen rådgivning m.m. vid nyetableringar.

Utskottet instämmer i näringsutskottets ställningstagande med hänvisning
till de skäl som näringsutskottet har angivit. Härutöver vill utskottet
stryka under vikten av att samtliga utvecklingsfonder engagerar sig vad
gäller att utforma företagsservice som t.ex. starta-eget-kurser även för de
kvinnliga småföretagarnas behov. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
N220 (fp), N307 (c) och N337 (c), de förstnämnda i tillämpliga
delar.

Vidare föreslår Charlotte Branting m.fi. (fp) i motion 1987/88:A33 att
1 milj. kr. avsätts till utvecklingsfonderna för utökad rådgivning och utbildning
m.m. som riktar sig till kvinnliga företagare, framför allt inom den
tjänsteproducerande sektorn. Motionärernas avsikt synes vara att medlen
skall ställas till förfogande från anslaget A 6. Särskilda jämställdhetsåtgärder.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att utvecklingsfondernas verksamhet
med inriktning på kvinnors företagande liksom hittills bör finansieras
på samma sätt som fondernas företagsservice i övrigt, dvs. genom avgifter
och genom de årliga bidragen från huvudmännen. Vid särskilda insatser
av projektkaraktär bör dock regeringen liksom hittills kunna utnyttja
nämnda anslag.

Utskottet biträder näringsutskottets uppfattning. Härjämte kan nämnas
att industriministern nyligen till utvecklingsfondernas verkställande direktörer
uttalat att fonderna i ökad utsträckning bör satsa på kvinnliga företagare.
Med hänvisning till det anförda avstyrks aktuell del av motion A33. 27

Frågan om könsfördelningen i utvecklingsfondernas styrelser^ upp i mo- AU 1987/88:17
tion I987/88:A37 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s). Motionärerna hänvisar
till en av statens industriverk genomförd kartläggning beträffande sammansättningen
av utvecklingsfondernas styrelser. Av resultatet kan utläsas
att antalet styrelseledamöter i de 24 fonderna uppgår till sammanlagt 221
exkl. personalrepresentanter. Av ledamöterna var 204 män och 17 kvinnor
— dvs. 8 % — vilket enligt motionärernas uppfattning är en otillfredsställande
könsfördelning. De föreslår att villkor om kvinnlig representation
skrivs in i de avtal mellan huvudmännen för fonderna som skall träffas för
nästa period. Som lämplig grund för sådana villkor anges propositionens
mål för andelen kvinnor i statliga styrelser m.m., dvs. minst 30 % år 1992.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att den kvinnliga representationen i
utvecklingsfondernas styrelser alltjämt är alldeles för låg. Näringsutskottet
utgår från att frågan om en ökad andel kvinnor i styrelserna kommer att
väckas från statens sida vid de förestående överläggningarna mellan huvudmännen
om fondernas handlingsprogram och avstyrker motionen.

Utskottet har i denna fråga ingen annan uppfattning än motionärerna
och näringsutskottet. År 1985 betecknade näringsutskottet kvinnornas andel
i fondstyrelserna på 4 % som uppseendeväckande låg och förutsatte att
landstingen vid val av ledamöter inför perioden 1986 skulle beakta intresset
av en rimligare fördelning (NU 1984/85:23 s. 27). Arbetsmarknadsutskottet
anser i likhet med näringsutskottet och industriministern, som nyligen uttalat
sig på denna punkt, att den nuvarande fördelningen är otillfredsställande.
Det framstår sålunda som en angelägen uppgift för staten i samband
med de förestående överläggningarna mellan huvudmännen att tillse att
man på ett bättre sätt än hittills beaktar dessa synpunkter. Med hänvisning
till det anförda påkallar motion A37 inte någon riksdagens åtgärd.

I motion 1987/88:A36 av Kersti Johansson m.fl. (c) anförs att handelshus
för kvinnor skulle kunna hjälpa kvinnor som startar företag med marknadsföring
och försäljning av produkter och tjänster. Därför bör sådana handelshus
inrättas.

Utskottet har inhämtat att de två s.k. handelshus för kvinnor som har
funnits numera har upphört. Handelshuset i Luleå, vilket upphörde i början
av år 1988, har angivit fyra huvuduppgifter för sin verksamhet: ordna försäljningskanaler
för kvinnors produkter, ge rådgivning, ordna kurser och
utbildning för kvinnliga företagare samt informera allmänhet och andra
intresserade. För de kvinnliga företagare som av olika skäl inte vänt sig till
den regionala utvecklingsfonden torde handelshuset ha varit ett alternativ.

Näringsutskottet har i betänkandet NU 1986/87:30 s. 54—55 anfört att
termen handelshus vanligen avser större företag — företrädesvis utan egen
produktion — som bedriver export- och importverksamhet inom ett brett
varuområde (t.ex. Gadelius). Det motionärerna syftar på torde snarast kunna
betecknas som regionala exportsäljbolag.

Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang erinra om att de regionala
utvecklingsfondernas företagsservice, t.ex. starta-eget-kurser och rådgivning
till nystartade företag, är tillgängliga för företag inom alla branscher.
Verksamhet med inriktning särskilt på kvinnors nyföretagande bedrivs
också inom vissa utvecklingsfonder. Som utskottet ovan anfört är det 28

väsentligt att samtliga utvecklingsfonder utformar sin företagsservice på ett AU 1987/88:17

sådant sätt att den motsvarar även de kvinnliga företagarnas behov. 1 linje

härmed hälsar utskottet med tillfredsställelse propositionens förslag om att

utvecklingsfonderna bör utarbeta handlingsprogram för sitt arbete riktat

till kvinnliga företagare. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

någon riksdagens åtgärd med anledning av motion A36 i denna del inte är

påkallad.

Folkpartiet begär i motion 1987/88:N220 en kartläggning av de kvinnliga
företagarnas verksamhet och behov. En sådan kartläggning krävs som underlag
för beslut om insatser för att stödja kvinnors företagande, menar
motionärerna.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att utskottet år 1986 avstyrkt ett
liknande motionsyrkande med hänvisning till ett landsomfattande forskningsprojekt
som pågick vid Umeå universitet angående kvinnor som företagare.
Näringsutskottet har nu inhämtat att Umeåprojektet slutförts, att
resultatet föreligger i ett antal forskningsrapporter och att en sammanfattning
i bokform är under utarbetande. Näringsutskottet avstyrker därför
motionen.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till näringsutskottets bedömning,
varför motion N220 avstyrks i denna del.

Statliga och privata företag

Enligt propositionen bör en utökad redovisning krävas från såväl statliga
som privata företag med hänsyn till jämställdhetsintresset.

Vidare framhålls att de statliga företagen bör ägna jämställdhetsarbetet
ökad uppmärksamhet och bl.a. öka andelen kvinnor på alla nivåer i företagen.
Vidtagna åtgärder bör redovisas av de statliga industrikoncernerna i
den årliga redogörelsen för de statliga företagen, vilken lämnas till riksdagen.
Av denna skrivelse bör även framgå medelantalet anställda kvinnor
och män liksom fördelningen mellan kvinnor och män på det ledande befattningsskiktet
och i styrelserna i respektive företag. Fortsatta ansträngningar
bör göras för att öka andelen kvinnor i de statliga industrikoncernernas
styrelser. En sådan strävan bör också genomsyra tillsättningen av styrelserna
i koncernernas dotterbolag.

Näringsutskottet har i sitt yttrande ingen erinran mot vad som anförs i
propositionen om jämställdhetsarbetet i de statliga företagen. Enligt näringsutskottets
mening bör emellertid den årliga redovisningen till riksdagen
utökas och omfatta såväl antalet anställda som antalet årsarbetande,
med fördelning på kvinnor och män. Genom en sådan redovisning kan
även omfattningen av kvinnornas deltidsarbete belysas. Näringsutskottet
anser att ett uttalande av riksdagen till regeringen i denna fråga är motiverat.

I propositionen framhålls vidare att samtliga företag bör åläggas att årligen
redovisa medelantalet anställda kvinnor och män. Chefen för justitiedepartementet
avser att senare i år föreslå ändringar i aktiebolagslagen

(1975:1385) med innebörd att förvaltningsberättelsen inte bara som för när- 29

varande skall innehålla uppgift om medelantalet anställda utan också om AU 1987/88:17
medelantalet anställda kvinnor respektive män.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1987/88:A35 avstyrks regeringens
förslag angående ändringar i aktiebolagslagen m.m. Enligt motionärerna
är det knappast någon intressant information att ett visst företag
har en större andel kvinnor anställda än ett annat. De mer intressanta frågorna
om kvinnors yrken och positioner inom företagen bör man enligt
motionärerna av kvalitetsskäl inhämta genom enkätundersökningar. Med
hänsyn till det ringa värdet av uppgifter om könsfördelningen bör regeringen
inte lägga fram något förslag om ökade skyldigheter för företag att lämna
uppgifter inom detta område.

Arbetsmarknadsutskottet anser för sin del att det är positivt att företagen
åläggs att redovisa statistik över de anställda med fördelning på kön. Sedan
erfarenheter vunnits av detta förfarande får man ta ställning till om man
skall gå vidare och också inkludera antalet årsarbetande i statistiken. Med
hänvisning till det anförda tillstyrks propositionen i denna del och avstyrks
motion A35 i motsvarande del.

Enligt propositionen bör man vidare genomföra en kartläggning av andelen
kvinnor i beslutande positioner i näringslivet.

I folkpartiets motion 1987/88:A801 föreslås en utredning om mäns och
kvinnors representation i styrelser på den privata sektorn. Utredningsarbetet
bör bedrivas av arbetsmarknads- och industridepartementen gemensamt.

Enligt utskottets uppfattning bör den i propositionen föreslagna kartläggningen
av andelen kvinnor i beslutande positioner i näringslivet tillgodose
motionärernas önskemål varför motionen inte påkallar någon riksdagens
åtgärd i denna del.

Statlig personalpolitik

1 proposition 105 behandlas i detta avsnitt särskilt statens ansvar att som
arbetsgivare vara föregångare på jämställdhetsområdet. Erfarenheterna visar
att ett verksamt medel att åstadkomma förändringar kan vara att ställa
upp tidsbestämda mål för andelen kvinnor på olika mansdominerade tjänstenivåer.

1 propositionen erinras om att myndigheterna för varje budgetår skall
upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete enligt jämställdhetsavtalet för
det statliga området. Ett stort antal myndigheter har emellertid inte upprättat
en sådan plan. Statens arbetsgivarverk har på detta område ett särskilt
ansvar.

I budgetpropositionen anförs beträffande jämställdhetsarbetet i statsförvaltningen
(bilaga 2) att jämställdhetsförordningen (1984:803, omtryckt
1986:1395)och kommittéförordningen (1976:119, ändrad senast 1986:1384)
getts nya lydelser i syfte att skynda på utvecklingen mot en jämn könsfördelning
såväl vad gäller statliga tjänster som beträffande styrelseuppdrag
m.m.

Civildepartementet har nyligen publicerat rapporten Tjänstetillsättningar
och jämställdhet i syfte att informera myndigheterna om praxis i rege- 30

ringen och i arbetsdomstolen vad gäller tillsättning av tjänster. I samman- AU 1987/88:17

hanget erinras om den nya verksförordningen (1987:1100) enligt vilken

myndighetens chef har att tillse att personalpolitiken motsvarar de krav

som ställs på myndigheten, bl.a. vad gäller strävan efter jämställdhet mellan

kvinnor och män. Chefsutveckling anges som exempel på en åtgärd som

kan behövas för att uppnå jämn könsfördelning. I detta sammanhang

nämns att utvärdering har gjorts av tre statliga chefsutbildningar — med

sikte på att finna former för utveckling och utbildning av kvinnliga chefer.

Slutligen erinras om att det sedan december 1985 finns en partsgemensam
ledningsgrupp med företrädare för arbetsmarknads- och civildepartementen,
de statsanställdas huvudorganisationer och vissa centrala stabsmyndigheter
som övergripande följer det statliga jämställdhetsarbetet. Ledningsgruppen
har bl.a. arrangerat en mässa för jämställdhet i statsförvaltningen
i november 1987 i Stockholms stadshus.

I folkpartiets motion 1987/88:A801 betonas statens roll som föregångare
för att främja jämställdhet i arbetslivet. Särskilt viktigt är det enligt motionärerna
att regeringen själv föregår med gott exempel. Motionärerna
anser vidare att det är nödvändigt med tidsbestämda mål för att uppnå en
jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga chefstjänster. Jämställdhetsfrågor
bör enligt motionärerna ingå som en naturlig del i all chefsutbildning.

I motionen pekas på statens möjligheter att som arbetsgivare upprätta s.k.
karriäravbrottsplaner för småbarnsföräldrar. I motionen beskrivs en engelsk
satsning på karriäravbrottsplaner inom det privata näringslivet. Enligt
detta program får kvinnor vara borta från sitt arbete i fem år för att vara
hemma och vårda barn. Under tiden håller arbetsgivaren kontakt med kvinnan,
som får praktisera korta perioder, gå på kurser etc. Enligt folkpartiet
bör staten som arbetsgivare uppmuntra en liknande form av karriäravbrottsplaner
för såväl kvinnor som män som väljer att stanna hemma och
vårda barn.

Motionärerna föreslår slutligen att arbetsgivarverket får i uppdrag att ta
erforderliga initiativ i syfte att stödja jämställdhet bland män. Enligt motionen
skulle en attitydundersökning bland chefer i statsförvaltningen liksom
en kartläggning av de hinder som möter män som vill ta pappaledigt kunna
genomföras genom arbetsgivarverkets försorg.

I motion 1987/88:A34 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs att staten i sin
egenskap av arbetsgivare ska föra en personalpolitik som innebär en uppvärdering
av kvinnoyrkena. I motionen anförs att kvinnorna kan sägas vara
utsatta för en kollektiv lönediskriminering och att de satsningar som gjorts
under 1980-talet, t.ex. marknadslönetillägg inom det statliga området, är
exempel på åtgärder som ytterligare ökar löneklyftorna mellan män och
kvinnor. Dessa ojämlika förhållanden kan dock enligt vpk i stor utsträckning
avskaffas, eftersom merparten av de s.k. kvinnojobben återfinns i den
samhälleligt kontrollerade sektorn.

Utskottet konstaterar för sin del med tillfredsställelse att jämställdhetsministern,
i samråd med chefen för civildepartementet, särskilt kommer att
ta upp statens ansvar i här aktuellt hänseende.

Som ovan redovisats pågår inom den statliga sektorn ett aktivt jämställd- 31

hetsarbete på flera plan. Härutöver kan nämnas ett försök med intensivsats- AU 1987/88:17
ning på fem myndigheter (se AU 1987/88:9 s. 23) varvid ett syfte är att få
fram idéer som kan föras ut i statsförvaltningen i övrigt. Vidare fördelar
statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) på förslag av ledningsgruppen årligen
en miljon kronor till jämställdhetsprojekt, attitydundersökningar
m.m. ute på myndigheterna.

Utskottet är medvetet om att det krävs ett långsiktigt förändringsarbete
för att åstadkomma ett arbetsliv som präglas av jämställdhet. Tidsbestämda
mål för andelen kvinnor på olika mansdominerade tjänstenivåer kan härvid
vara ett verksamt medel. Det är också viktigt att skapa nya utvecklingsmöjligheter.

Enligt utskottets uppfattning kräver rollen som föregångare att statenarbetsgivaren
är framsynt vad gäller kvinnors och mäns möjligheter att
kombinera förvärvsarbete med hemarbete och föräldraskap. Förslaget om
s.k. karriäravbrottsplaner kan ses i denna belysning. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det kan vara fördelaktigt med kontinuerlig kontakt
mellan arbetsgivare och barnlediga föräldrar. Benämningen karriäravbrottsplan
är emellertid inte adekvat om motionärerna avser samtliga arbetstagare.

Utskottet redovisade för ett halvår sedan bl.a. statistik över fäders uttag
av dagar med föräldrapenning i relation till det totala antalet uttagna dagar
(AU 1987/88:9 s. 6—7). Denna statistik visade en viss minskning av fädernas
relativa uttag av föräldrapenningdagar mellan år 1980 och år 1984.

Utskottet uttalade i detta sammanhang att man utgick ifrån att dessa frågor
skulle ägnas en betydande uppmärksamhet i regeringens kansli, såväl vad
gällde den opinionsbildande verksamheten som i den interna utbildningsverksamheten.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen har tagit initiativ på
detta område. Enligt jämställdhetsministern bör ytterligare informationsinsatser
genomföras; inte bara till de blivande föräldrarna utan också till
arbetsgivare, fackliga organisationer m.fl. för att på så sätt få till stånd en
bred attitydpåverkan. Enligt utskottets uppfattning är det i denna fråga
naturligt att staten som arbetsgivare ligger ”ett steg före” och prövar nya
idéer för att de inom statsförvaltningen anställda kvinnorna och männen
skall ges goda förutsättningar att leva ett jämställt liv.

Utskottet har tidigare behandlat värderingsfrågor i samband med kvinnors
arbete och pekat på att ansvaret för dessa frågor företrädesvis ligger på
arbetsmarknadens parter. Därutöver vill utskottet i likhet med propositionen
betona vikten av att skapa utvecklingsmöjligheter, nya yrkesroller och
karriärvägar för de ofta kvinnliga arbetstagarna inom statsförvaltningens
lägre tjänstenivåer.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna A801 (fp)
och A34 (vpk) i aktuella delar inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utvärdering av jämställdhetslagen

Enligt propositionen bör en särskild utredare tillkallas för att utvärdera

jämställdhetslagen. Utredaren bör bl.a. föreslå de förändringar som kan 32

anses påkallade för att lagen bättre skall kunna fylla sitt ändamål att främja AU 1987/88:17
kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter
i arbetet. Bakgrunden är bl.a. att företrädare för samtliga riksdagspartier
i motioner till riksdagen framfört krav på vissa ändringar av
lagen samt att arbetsdomstolen i ett yttrande över diskrimineringsutredningens
delbetänkande (SOU 1984:18) Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet
uttalat att det kunde finnas skäl att se över lagens regler.

Även frågan om ett förbättrat skydd mot trakasserier på grund av anmälan
om könsdiskriminering bör enligt propositionen beaktas inom ramen
för den föreslagna utvärderingen. Frågan om sexuella trakasserier i arbetslivet
behöver aktualiseras såväl i detta sammanhang som av berörda myndigheter
och organisationer med uppgifter på arbetsmiljöområdet. Enligt
jämställdhetsministerns mening är emellertid lagstiftning inte ett medel
som i första hand bör tillgripas för att komma till rätta med sexuella trakasserier.

Frågor rörande översyn av jämställdhetslagen tas upp i fyra motioner. I
moderata samlingspartiets kommittémotion 1987/88: A35 och i folkpartiets
kommittémotion 1987/88:A33 föreslås att utredningen ges en parlamentarisk
utformning. Skälen härför är bl.a. att utvärderingen av en så viktig lag
bör ske på ett öppet sätt, så att alla politiska partier får insyn i arbetet och
kan bidra med synpunkter.

1 folkpartimotionen 1987/88:A801 begärs att utredningen tar upp olika
former av trakasserier, JämO:s möjligheter att bevaka kravet på aktiva jämställdhetsåtgärder
på de delar av arbetsmarknaden där jämställdhetsavtal
gäller m.m.

I centerpartiets kommittémotion 1987/88:A810 pekas på problemet med
trakasserier inom arbetslivet. Motionärerna anser att jämställdhetslagen
bör kompletteras med en särskild regel om skydd mot trakasserier för dem
som använt sig av lagen. En sådan regel bör klart fastslå att arbetsgivare
som underrättas om trakasserier kan ställas till ansvar för såväl egna som
anställdas trakasserier av en arbetstagare.

Enligt utskottets uppfattning är det positivt att jämställdhetslagen blir
föremål för en utvärdering. Även om lagen i stort sett kan anses ha fungerat
väl är det uppenbart att den i vissa hänseenden kan behöva göras mera
effektiv. En fråga som därvid bör beaktas särskilt är — som framhålls i
propositionen — behovet av ett förbättrat skydd mot trakasserier av olika
slag.

När det gäller formen för utredningsarbetet tillstyrker utskottet den i
propositionen föreslagna ordningen. Utskottet utgår från att arbetet bedrivs
snabbt och effektivt samt att utredaren under arbetets gång inhämtar
synpunkter och uppslag från olika håll, bl.a. från de politiska partierna. 1
remisskedet ges möjlighet till en bred och samlad redovisning av olika intressenters
synpunkter. Med det anförda avstyrks motionerna A801 (fp),

A810 (c), A33 (fp) och A35 (m) i aktuella delar.

Jämställdhet i utbildningen

Föreliggande avsnitt är en sammanfattning av den del av propositionen
under arbetsmarknadsdepartementets avsnitt som benämns Jämställdhet i 33

3 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 17

utbildningen. Målen och åtgärderna inom utbildningsområdet utvecklas AU 1987/88:17
emellertid närmare i den del av propositionen under utbildningsdepartementets
avsnitt som benämns Utbildning och jämställdhet. Denna del behandlas
av riksdagens utbildningsutskott.

Det långsiktiga målet för arbetet med att förändra den ojämna könsfördelningen
bland elever i skolan och studerande vid högskolan bör enligt
propositionen vara att ingetdera könet skall vara representerat med mindre
än 40 % på de olika utbildningarna.

Inom gymnasieskolan bör flickorna exempelvis öka inom el-teleteknisk
linje, i försöksverksamhet med treårig industriteknisk linje och på fyraårig
teknisk linje. Andelen studieavbrott bland flickor på pojkdominerade linjer
bör inte vara högre än bland pojkarna på dessa linjer. Pojkarna bör på
motsvarande sätt öka på flickdominerade linjer, t.ex. sociala servicelinjen.

För högskolan bör följande mål gälla för den kommande femårsperioden.
Andelen antagna av underrepresenterat kön bör öka till minst 10 % i de
utbildningar där kvinnliga resp. manliga studerande nu utgör mindre än
5 %. Särskilda ansträngningar bör göras för att öka andelen kvinnor i tekniska
utbildningar. Andelen manliga studerande i medellånga vårdutbildningar
bör också öka.

Beträffande skolledarna bör följande tidsbestämda mål sättas upp. Så
snart som möjligt och senast läsåret 1992/93 bör minst hälften av lediga
skolledartjänster tillsättas med kvinnor. Andelen kvinnliga rektorer bör på
så vis öka från 9 till minst 20 % och andelen kvinnliga studierektorer från 19
till minst 30 %.

De åtgärder som tas upp i propositionen rör bl.a. insatser för att bryta den
könsuppdelade utbildningen. Försöksverksamhet med flickgrupper i naturvetenskapligt-tekniska
ämnen och i datalära behöver breddas och utvecklas.
Sommarkurser i vård för pojkar har börjat anordnas i en del kommuner
och landsting. Inom utbildningsdepartementet pågår för närvarande
en läromedelsöversyn som beräknas vara klar under våren 1988. Fortsatta
åtgärder som kan ge ett effektivt stöd åt dem som redan studerar på en
otraditionell utbildning bör vidtas, särskilt vad gäller övergången till arbetslivet.
Även fortsättningsvis kommer projektmedel att avsättas för dessa
syften.

Vidare anförs i propositionen att jämställdhetsfrågor bör vara ett naturligt
inslag i all grundläggande lärarutbildning och att arbetet för att få in fler
kvinnliga skolledare behöver intensifieras. Slutligen informeras om att chefen
för utbildningsdepartementet senare avser att inom departementet tillsätta
en ledningsgrupp för jämställdhetsfrågor inom utbildningsområdet.

Utskottet vill för sin del stryka under betydelsen av att jämställdhetsfrågorna
uppmärksammas i utbildningen. De attityder till utbildnings- och
yrkesval som eleverna får under skoltiden är av utomordentligt stor vikt.

Som ovan nämnts kommer utbildningsutskottet att mer ingående behandla
hithörande frågeställningar i sitt betänkande UbU 1987/88:34.

Jämställdhet i familjen

Propositionen tar i detta avsnitt inledningsvis upp familjepolitikens betydelse
för kvinnors och mäns möjligheter att kombinera förvärvsarbete med 34

hemarbete och föräldraskap. Familjepolitiken syftar till att ge alla barn AU 1987/88:17
trygga och stimulerande uppväxtvillkor och till att ge föräldrarna möjlighet
att vårda och fostra sina barn så bra som möjligt. Barnen har rätt till bägge
sina föräldrar och dessa har samma rätt till egen försörjning och till personlig
utveckling.

De viktigaste komponenterna i familjepolitiken är det ekonomiska stödet
till barnfamiljerna, barnomsorgen, föräldraförsäkringen samt en väl utbyggd
gemensam sektor med bl.a. mödra- och barnhälsovård.

Jämställdhetsministern anför att relationerna och arbetsfördelningen i
hemmen under barnens uppväxttid präglar kommande generationers syn
på vad män och kvinnor kan och bör göra. Jämställdhet i familjen är därför
inte bara en fråga om en privat fördelning av arbete och fritid utan också en
fråga om kulturell påverkan.

I detta sammanhang erinras om att riksdagen hösten 1985 beslutade att
alla barn ges en rätt att delta i kommunal barnomsorg från ett och ett halvt
års ålder till dess de börjar skolan. Senast år 1991 skall detta mål vara
uppfyllt. Härtill kommer målet att föräldraförsäkringen enligt propositionen
skall byggas ut till att omfatta 18 månader. Ambitionen är att detta skall
vara genomfört under början av 1990-talet. Inom ramen för dessa övergripande
mål anförs i propositionen att

— andelen män inom barnomsorgen bör öka under den närmaste femårsperioden —

andelen män som utnyttjar möjligheterna till föräldraledighet för en
längre sammanhängande period bör öka under femårsperioden

— andelen män som utnyttjar möjligheten till reducerad arbetstid för vård
av barn bör också öka.

I motion 1987/88:A810 av Kersti Johansson m.fl. (c) betonas familjepolitikens
betydelse för jämställdheten. Det anförs att familjepolitiken som ett av
sina mål måste ha att underlätta för båda föräldrarna att förena förvärvsarbete
med barn och familjeliv. Vidare måste barnfamiljerna så långt möjligt
kunna välja hur de vill fördela tiden mellan förvärvsarbete och vård av
barn på det sätt som bäst passar familjen. Detta innebär att utbyggnaden av
samhällets barnomsorg måste fortsätta.

Likartade synpunkter förs fram i motion 1987/88 :A36 av Kersti Johansson
m.fl. (c). En central del i arbetet förökad jämställdhet är en fungerande
barnomsorg. Den nuvarande ensidiga inriktningen av familjepolitiken strider
emellertid enligt motionärerna mot många familjers egna val. Beskattad
vårdnadsersättning kombinerad med förbättrade pensionsvillkor i samband
med vård av egna barn skulle innebära fördelar genom att den enskilde
med full valfrihet i barnomsorgen kan bibehålla sina möjligheter i arbetslivet
och sin sociala trygghet.

Utskottet delar propositionens och motionärernas uppfattning beträffande
familjepolitikens betydelse för jämställdheten. Grundläggande är
barnens rätt till sina föräldrar och kvinnors och mäns rätt till arbete på lika
villkor. Detta mål förutsätter bl.a. ett gemensamt ansvar för arbetet med
hem och barn liksom en fortsatt utbyggd barnomsorg. Utskottet har den
uppfattningen att det krävs fortsatta ansträngningar i syfte att bryta en

traditionell könsmässig uppdelning av ansvaret för hem och barn. 3!

Formerna för familjepolitiken i vad avser vårdnadsersättning m.m. ligger
utanför arbetsmarknadsutskottets normala beredningsområde. Socialutskottet
har under våren 1988 behandlat frågor om ekonomiskt stöd till barnfamiljer
(SOU 1987/88:12) och därvid avstyrkt motioner om införande av
vårdnadsbidrag med hänvisning till att vårdnadsbidrag bl.a. motverkar
jämställdhet mellan föräldrarna. Arbetsmarknadsutskottet har i sakfrågan
samma uppfattning som socialutskottet och avstyrker med hänvisning till
vad som anförts i det nyssnämnda betänkandet de aktuella yrkandena i
motionerna A810 och A36.

Barnomsorgen

Under detta avsnitt i propositionen aktualiseras vissa åtgärder beträffande
barnomsorgen. Det anförs att en fortsatt anpassning mellan barnomsorgens
öppethållandetider och arbetstiderna i samhället bör ske. Fler män bör
rekryteras till barnomsorgen. Vidare bör teknik- och naturvetenskap ges ett
ökat utrymme i förskolans pedagogik.

En särskild fråga som tas upp i vpk-motionen 1987/88: A34 är behovet av
jämställdhetsutbildning för barnomsorgspersonalen. 1 motionen framhålls
denna personals betydelse när det gäller att forma barnens inställning till
jämställdhet mellan könen. Motionärerna föreslår därför att det statliga
fortbildningsbidraget inom barnomsorgen bör användas också för sådan
utbildning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga om barnomsorgspersonalens
betydelse för utvecklingen mot jämställdhet. Som framhålls i propositionen
är det bl.a. väsentligt att andelen manlig personal inom barnomsorgen
ökar. Den under år 1987 inledda rekryteringskampanjen till barnomsorgen
bör därför enligt jämställdhetsministern i ökad omfattning riktas
till män. Ett annat led i utvecklingen mot jämställdhet inom barnomsorgen
är en ökad medvetenhet om jämställdhetsfrågorna hos personalen. Vpk:s
förslag att fortbildningsbidraget inom barnomsorgen bl.a. används för utbildning
i jämställdhetsfrågor bör ses i detta sammanhang.

Beträffande det statliga fortbildningsbidraget till daghemspersonalen
har utskottet inhämtat att det uppgår till 15 000 kr., beräknat efter varje
femtontal inskrivna barn. De flesta kurserna inom fortbildningen handlar
om barns utveckling och barn i grupp, arbetssätt och metodutveckling samt
invandrarfrågor. Det finns emellertid också kurser som behandlat t.ex. incest,
skilsmässor, alkoholproblem.

Utskottet har anledning att utgå från att även jämställdhetsfrågor behandlas
under fortbildningskurserna för barnomsorgspersonalen. Att det
även uttryckligen anges att jämställdhetsfrågor ingår i fortbildningen torde
emellertid ge ämnet större tyngd. Det får ankomma på socialstyrelsen att i
lämpligt sammanhang ta ställning till om jämställdhetsfrågorna uttryckligen
bör ingå i kursutbudet. Utskottet ser det för sin del som angeläget att
barnomsorgspersonalen på olika sätt uppmärksammas på vikten av dessa
frågor. Med hänvisning till det anförda bör motion A34 i denna del inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Föräldraförsäkringen

AU 1987/88:17

I propositionen anförs att uppmärksamhet måste riktas mot sådana faktorer
i arbetslivet som kan försvåra uttag av föräldraledighet. En ökad kunskap
om hur denna ledighet — bl.a. vad gäller möjligheten till daglig förkortning
av arbetstiden — utnyttjas inom olika branscher och yrkesområden
är önskvärd. Informationsinsatserna i syfte att uppnå en jämnare fördelning
av föräldraledighet mellan föräldrarna bör intensifieras och riktas
inte enbart till de blivande föräldrarna utan också till arbetsgivare, fackliga
organisationer m.fl. 1 detta sammanhang aviseras också initiativ från regeringens
sida för att belysa de ekonomiska konsekvenserna för en familj vid
olika fördelning av ledigheterna mellan föräldrarna.

Skälen bakom förslagen som syftar till att öka männens uttag av föräldraledighet
är att fäder och barn tidigt skall få en nära och vardaglig kontakt
och att kvinnornas villkor på arbetsmarknaden skall förbättras. Jämställdhetsministern
avser att senare återkomma till regeringen med vissa överväganden
rörande föräldraledigheten.

I motion 1987/88 :A750 av Maria Leissner (fp) begärs åtgärder som avser
att underlätta för män att arbeta deltid. Det anför s att 87 % av männen och
28 % av kvinnorna med barn under sju år arbetade heltid år 1985. Av kvinnorna
var det 56 % som arbetade deltid och 16 % som var hemma på heltid.
Enligt motionären visar detta att könsrollsmönstret cementerats. En av de
viktigaste förändringarna av mansrollen vore därför att uppmuntra män att
arbeta deltid.

Utskottet anser i likhet med propositionen och motionen att andelen män
som utnyttjar möjligheten till reducerad arbetstid för vård av barn bör öka.
Det är viktigt att fäder och barn får möjlighet till en tidig och nära kontakt
samtidigt som kvinnorna får utökade möjligheter att göra sig gällande på
arbetsmarknaden. Som ovan redovisats är frågor som hänger samman med
föräldraledighetslagen föremål för särskilda överväganden i regeringens
kansli. Utskottet noterar med tillfredsställelse att informationsinsatserna i
syfte att uppnå en jämnare könsfördelning när det gäller uttag av föräldraledighet
kommer att intensifieras.

Utskottet har erfarit att projektet ”Föräldraledighetslagen i tillämpning”
som bedrivs inom arbetslivscentrum kommer att ta upp olika frågor i samband
med föräldrarnas utnyttjande av ledigheterna och deras återgång i
arbete. Bl.a. anges att det är av intresse att studera skillnader i villkor mellan
män och kvinnor, mellan olika yrkesgrupper och sociala skikt liksom mellan
olika delar av arbetsmarknaden. Även regionala skillnader kommer att
belysas.

Med hänvisning till det anförda bör enligt utskottets mening motion
A750 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Mannens roll

I propositionen anförs att opinionsbildningen för jämställdhet i samhället i
ökad utsträckning bör rikta sig till män. Idégruppen om mansrollsfrågor

har här en viktig uppgift. Fortsatt projektverksamhet inom området kom- AU 1987/88:17
mer att initieras.

Ett av de områden som aktualiserats av arbetsgruppen (A 1983:B) om
männens roll i jämställdhetsarbetet är männens villkor i samband med
skilsmässor och separationer. Enligt arbetsgruppens rapport känner sig
män ofta förfördelade vid en skilsmässa, bl.a. därför att kvinnorna i de
flesta fall får vårdnaden om barnen. Enligt jämställdhetsministerns uppfattning
kan det finnas anledning att se över vissa av de rutiner som från
myndigheternas sida tillämpas vid skilsmässor.

Utskottet tar i detta sammanhang upp kommittémotionen 1987/88:A33
(fp) i vilken pekas på behovet av projektmedelför jämställdhetsinsatser inom
försvaret. I motionen anförs att d e svenska unga männen gör värnplikt i
oftast enkönade regementen i 7 —15 månader och att det är av stor vikt att
de under denna tid uppmärksammas på jämställdhetsfrågorna. Därför bör
en del av medlen som avsätts för information och projektverksamhet gå till
försvaret.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
behovet av att jämställdhetsfrågorna uppmärksammas under värnpliktstiden.
Frågan har tidigare i anslutning till motionsyrkanden om föräldrautbildning
inom ramen förgrundutbildningen av värnpliktiga behandlats av
försvarsutskottet (FöU 1978/79:15). Försvarsutskottet har bl.a. anfört att
det finns flera skäl som talar emot att föräldrautbildning organiseras som
ett led i grundutbildningen för värnpliktiga. Främst konstateras att värnpliktsutbildningen
är obligatorisk och bedrivs med hjälp av en pliktlag som
har antagits enbart som ett instrument för landets säkerhet och försvar.

Försvarsutskottet har däremot inte haft något att invända mot samlevnadsutbildning
m.m. som fritidsundervisning — under förutsättning att det kan
ske utan att man eftersätter den egentliga värnpliktsutbildningen.

Beträffande inställningen från försvarets sida har utskottet erfarit att den
i dag i stort sett är densamma som försvarsutskottet tidigare redovisat. Det
anförs att värnpliktstiden är för dyrbar för att låta i och för sig önskvärda
aktiviteter, som t.ex. samlevnadsutbildning, ingå i tjänstgöringstiden. Däremot
anses att det kan vara positivt med lokala aktiviteter i form av frivilliga
insatser. I detta fall är det en fråga för personalvården på förbandet. Utskottet
har inhämtat att arbetsmarknadsdepartementet har beviljat medel till
vissa lokala projekt med inriktning på de värnpliktiga. Det har bl.a. gällt en
debattpjäs om kvinnomisshandel. Utskottet utgår från att man går vidare
med ytterligare insatser av detta slag inom försvaret. Med hänvisning till det
anförda bör motion A33 inte föranleda något särskilt initiativ från riksdagens
sida i aktuell del.

Våld mot kvinnor

1 propositionen behandlas frågan om våld mot kvinnor och angelägenheten
av att underlätta situationen för kvinnor som på olika sätt misshandlas,
förföljs eller trakasseras av män. 1 detta sammanhang nämns att socialstyrelsen
disponerar särskilda medel till bl.a. försöks- och utvecklingsarbete
som bedrivs av kvinnojourer och andra organisationer som stöder miss- 38

handlade kvinnor. Kvinnojourernas verksamhet är enligt jämställdhetsmi- AU 1987/88:17

nistern omistlig i dessa sammanhang. Även den begynnande verksamheten
med mansjourer och kriscentra för män är angelägen i det fortsatta jämställdhetsarbetet.

Därutöver erinras om att chefen för justitiedepartementet nyligen lagt
fram förslag till två nya lagar som tar särskilt sikte på skydd och stöd till
kvinnor, nämligen målsägandens rätt till ett eget juridiskt biträde vid grövre
sexuella övergrepp samt meddelande av besöksförbud om det finns risk för
att någon kommer att förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera annan
person.

Riksdagens justitieutskott kommer inom kort att behandla de båda lagförslagen.

1 motion 1987/88 :A36 av Kersti Johansson m.fl. (c) understryks vikten av
skydd för kvinnor som utsätts för misshandel, trakasserier och förföljelse. En
viktig del är at t få byta identitet utan alltför stort byråkratiskt krångel. Det
torde inte heller räcka med besöksförbud. Vid sidan därav krävs andra
insatser.

Utskottets uppfattning på denna punkt överensstämmer med propositionens,
nämligen att det är angeläget att fortsätta arbetet med att underlätta
situationen för kvinnor som på olika sätt misshandlas, förföljs eller trakasseras
av män. Som ovan nämnts behandlas i justitieutskottet olika förslag
som syftar till att ge stöd åt dessa kvinnor.

Utskottet, som under beredningen av detta ärende, har erhållit särskild
information om kvinnohusens verksamhet instämmer i ministerns åsikt att
kvinnojourerna inte kan undvaras. Detta gäller inte minst med hänsyn till
deras betydelse för invandrarkvinnor. Till frågan om finansiering av denna
verksamhet återkommer utskottet senare i framställningen. Med hänvisning
till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning
av det aktuella yrkandet inte är påkallad.

Kvinnors inflytande

I propositionen anförs att en viktig förutsättning för jämställdhet är att
kvinnor och män delar makt, inflytande och ansvar på samhällets alla områden.
Dels behövs både mäns och kvinnors erfarenheter när beslut fattas i
samhället; dels är det en viktig demokratifråga. Kvinnornas representation
i de direktvalda politiska organen har ökat kraftigt de två sista decennierna.

Kvinnorna uppgår till 31 % i riksdagen (efter riksdagsvalet år 1985), till 30%
i kommunfullmäktige och till 37 % i landstingen. 1 de indirekt valda och
mindre synliga organen — som lekmannastyrelserna för centrala och regionala
statliga myndigheter samt det statliga kommittéväsendet — är däremot
den nuvarande kvinnorepresentationen på ca 16 % oacceptabelt låg enligt
jämställdhetsministern.

Kunskapsöversikt och förslag till åtgärder på detta område har bl.a. erhållits
genom de betänkanden som utredningen (A 1985:03) om kvinnorepresentation
har lagt fram. 1 september år 1986 presenterade utredningen
sitt första delbetänkande (Ds A 1986:4) Ska även morgondagens samhälle
formas enbart av män? Med anledning av delbetänkandet beslutade rege- 39

ringen bl.a. att skärpa förordningen (1984:803) om jämställdhet i statlig AU 1987/88:17
verksamhet (se vidare avsnittet Regeringens egna rutiner vid utnämningar
m.m.). Under år 1986 presenterade utredningen även rapporten Hit — men
inte längre (Ds A 1986:5). 1 maj 1987 kom utredningens slutbetänkande
(SOU 1987:19) Varannan damernas, som har remissbehandlats. En majoritet
av remissinstanserna ställer sig bakom utredningens förslag. I stor utsträckning
överensstämmer propositionens bedömningar med utredningens
förslag.

Målet enligt propositionen är att kvinnorepresentationen i statliga organ
bör ha ökat till 30% fram till år 1992 och till minst 40% till år 1995. Slutmålet
bör emellertid vara att statliga styrelser, kommittéer, råd och nämnder skall
ha en jämn könsfördelning. Detta mål bör kunna uppnås inom en tioårsperiod.

Representationsfrågorna bör enligt propositionen av demokratiskäl särskiljas
från övriga jämställdhetsfrågor inom t.ex. arbetsmarknads- och utbildningsområdena,
där en jämn könsfördelning kan anses uppnådd när
andelen kvinnor eller män uppgår till minst 40 %.

I folkpartiets kommittémotion 1987/88 :A33 tillstyrks de i proposition 105
angivna målen för kvinnorepresentation i statliga organ. Enligt motionärernas
mening borde riksdagen uttryckligen ställa sig bakom dessa mål — inte
enbart ta del av vad regeringen anfört på denna punkt.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att staten formulerar konkreta och
tidsbestämda mål för kvinnorepresentationen inom statliga organ. Enligt
utskottets uppfattning är frågan om ett tillkännagivande till regeringen angående
målen för kvinnorepresentationen en fråga av mindre vikt. Utskottet
är inte berett att ändra den föreslagna ordningen och avstyrker därför
motion A33 i denna del.

1 fråga om utveckling mot jämn könsfördelning menar jämställdhetsministern
— i likhet med utredningen — att om inte andelen kvinnor i statliga
styrelser m.m. år 1992 uppgår till minst 30 %, bör frågan om eventuell lagstiftning
om kvinnorepresentation i statliga organ prövas.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1987/88:A34 att man
självfallet ställer sig bakom målsättningen att kvinnor och män skall vara
lika representerade i statliga organ och föreslår att riksdagen redan nu hos
regeringen begär förslag till lagstiftning om att genomföra jämn könsfördelning
inom statliga organ.

Utskottet ställer sig bakom propositionens uppfattning beträffande betydelsen
av att kvinnor och kvinnors intressen i ökad utsträckning blir företrädda
i beslutande församlingar. För att nå målet om en jämn könsfördelning
bör förslaget om etappmål kunna få avsedd effekt. Berörda organisationer
och beslutsfattare kan då själva diskutera ändringar i sina nomineringsrutiner
etc. samtidigt som antalet kvinnor som kan nomineras ökar.

Först i och med att den frivilliga vägen inte visar sig vara framkomlig bör
frågan om en eventuell författningsreglering prövas.

Vad gäller vpk:s krav i motion A34 på omedelbar lagstiftning ställer sig
utskottet av ovan nämnda skäl avvisande. Därjämte vill utskottet tillägga
att med hänsyn till att kriterierna för nominering ofta är otydliga och varierande
synes det rent allmänt föreligga ett behov av en öppen debatt om de ^0

principer som ligger till grund för nominering och rekrytering. Enligt pro- AU 1987/88:17
positionen nämns i detta sammanhang att det s.k. ”mångsyssleriet” bör
bekämpas. En sådan debatt som även synes gå utanför frågan om kvinnorepresentationen
kan enligt utskottets mening inte forceras fram. Sammantaget
anser utskottet att regeringens förslag är välavvägt med hänsyn till de
olika kraven.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag
i denna del och avstyrker motion A34 (vpk) i aktuell del.

Projektverksamhet

I propositionen föreslås att 3 milj. kr. tillförs tionde huvudtitelns reservationsanslag
A 6. Särskilda jämställdhetsåtgärder för projektverksamhet i
syfte att öka kvinnorepresentationen. Målet för projektverksamheten skall
vara att höja kvinnorepresentationen i såväl centrala som regionala och
lokala statliga organ. Även nya och okonventionella metoder kan prövas i
projekten. Som riksdagen tidigare informerats om av dåvarande jämställdhetsministern
Anna-Greta Lejon (15 oktober 1987) har projektverksamheten
inletts redan under innevarande budgetår. Avsikten är att projektverksamheten
skall pågå under en treårsperiod.

Till finansieringsfrågan återkommer utskottet under avsnittet Anslagsfrågor.

Regeringens egna rutiner vid utnämningar m.m.

Genom en ändring i förordningen om jämställdhet i statlig verksamhet
(omtryckt 1986:1395) har regeringen markerat sin strävan efter en i huvudsak
jämn könsfördelning vid meddelande av statliga uppdrag. Motsvarande
ändring har även gjorts i kommittéförordningen (1976:119, ändrad senast
1986:1384). Frågan om en skärpning av förordningen om jämställdhet i
statlig verksamhet kommer enligt propositionen att prövas under femårsperioden.

En genomgång av den gemensamma beredningen mellan fackdepartement,
arbetsmarknads- och civildepartementen när det gäller att förordna
ledamöter till nyinrättade eller ombildade styrelser etc. visar en ur jämställdhetssynpunkt
positiv tendens enligt propositionen. Vidare anförs i
propositionen att när en plats i en statlig styrelse skall återbesättas under en
löpande förordnandeperiod bör strävan vara att den i första hand erbjuds
det underrepresenterade könet.

1 propositionen anförs att regeringens hittillsvarande metod att begära två
namn, på en kvinna och en man, vid nomineringar, har mött stort motstånd
hos de nominerande organisationerna. Jämställdhetsministern anser dock,
i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser, att metoden har klara
fördelar och att den även fortsättningsvis bör användas inom departementen.
Enligt propositionen kan organisationer som inte hörsammar regeringens
önskan på denna punkt riskera att mista sitt inflytande över representationen
i den berörda styrelsen.

I den moderata kommittémotionen 1987/88:A35 avvisas regeringens me- 41

tod att begära två namn vid nomineringar. I motionen anförs att detta AU 1987/88:17

system hittills inte fungerat därigenom att få organisationer har följt regeringens
uppmaning. Moderata samlingspartiet har i andra sammanhang
understrukit att partsintressenterna bör bli färre i styrelser för statliga organ.
Där organisationer och riksdagspartier likväl har till uppgift att nominera
ledamöter bör deras självständighet inte trädas för när enligt motionärerna.
Regeringens hot — att de som inte följer nomineringsanvisningarna
kan förlora sin representation — betecknar motionärerna som ett utpressningsförsök.

I centerpartiets kommittémotion 1987/88:A36 yrkas på avslag till den i
propositionen beskrivna metoden med dubbla nomineringar. Enligt motionärernas
uppfattning är det en bättre metod att nominerande parter under
loppet av ett år nominerar så att inget kön blir underrepresenterat.

Därigenom undviks inblandning i de nominerande organisationernas interna
demokrati.

Motsatt uppfattning framförs av Alf Svensson (c) i motion 1987/

88:A809. Han rekommenderar nominering av en man och en kvinna till
varje uppdrag i statliga styrelser, expertuppdrag, kommittéer etc.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1987/88:A34 förslag till
lagstiftning om att nominerande organisationer skall föreslå både en man
och en kvinna vid val till olika statliga organ. Enligt vpk:s erfarenhet ger
denna metod direkta resultat till kvinnornas fördel. Motståndet från bl.a.
fackliga organisationer och SAF mot en lagstiftning är snarast svepskäl för
att män skall kunna bibehålla maktpositionerna.

I folkpartiets kommittémotion 1987/88:A33 pekas på behovet av ytterligare
åtgärder för att öka andelen kvinnor på de poster i statliga organ och
kommittéer där regeringen har rekryteringsansvaret.

Utskottet vill först slå fast betydelsen av att representationen i statliga
styrelser och utredningar blir mer jämnt fördelad mellan könen än vad som
är fallet i dag. Det är uppenbart att allmänna rekommendationer inför
nomineringarna inte givit önskvärt resultat. Den metod som i dag används
och som innebär att för varje plats två namn — en kvinna och en man —
skall anges är ett sätt att, utan att tillgripa lagstiftning, uppnå ett bättre
resultat.

Utskottet kan konstatera att moderata samlingspartiet och centerpartiet i
sina kommittémotioner tar avstånd från regeringens nuvarande form med
dubbel nominering medan vänsterpartiet kommunisterna vill gå längre än
regeringen och begär lagstiftning om dubbel nominering. Utskottet vill för
sin del peka på att flertalet remissinstanser har ansett att metoden har klara
fördelar.

Skulle det visa sig att denna ordning inte ger det resultat man förväntar
sig får man — som också framhålls i propositionen — pröva andra metoder,
t.ex. lagstiftning.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motionerna A809 (c),

A33 (fp), A34 (vpk), A35 (m) och A36 (c) i tillämpliga delar.

Årlig redovisning m.m.

I propositionen uttalas att riksdagen bör få en årlig redovisning om köns- 42

fördelning och om nominerande organisation i kommittéer och statliga

styrelser på central och regional nivå. Bakgrunden är bl.a. att det för närvä- AU 1987/88:17

rande inte finns någon enhetlig modell för hur styrelseledamöter föreslås
och förordnas inom den regionala statsförvaltningen. En enhetlig redovisning
skulle ge bättre möjligheter att följa utvecklingen av könsfördelningen.

Senare i år kommer förslag att läggas hur länsstyrelserna skall rapportera de
aktuella uppgifterna.

Jämställdhetsministern anmäler vidare sin avsikt att uppdra åt delegationen
för jämställdhetsforskning (JÄM FO) att göra en kunskapsöversikt över
pågående och avslutad forskning på området om kvinnors inflytande. Uppdraget
skall redovisas senast hösten 1989 för att kunna utgöra underlag till
eventuella förslag i nästa forskningspolitiska proposition.

I kommittémotion 1987/88:A36 (c) yrkas på särskilda medel till jämställdhetsforskning
samt pekas på vikten av att underlätta för kvinnliga
forskare att bedriva forskning. Det anförs att kvinnor ofta har betydligt
svårare än män att sammanhängande kunna ägna sig åt forskning, beroende
på faktorer som den sociala situationen, ekonomi och bostadssituation
etc. Ett förbättrat stöd till forskarstuderande torde enligt motionärernas
mening behövas. En ökad andel kvinnliga forskare skulle i sin tur innebära
en ökad belysning av de problem som upplevs som väsentliga för kvinnor.

Utskottet behandlade för ett år sedan särskilt frågor om jämställdhetsforskning
och kvinnliga forskares villkor (AU 1986/87:16). Utskottet konstaterade
i detta sammanhang att det finns en gemensam och samstämmig
uppfattning om betydelsen av en intensifierad jämställdhetsforskning. Åtgärder
med det syftet aviserades också i regeringens proposition 1986/

87:80 om forskning. Utskottet betonade JÄMFO:s roll när det gäller att
aktivt följa frågor som rör rekrytering av kvinnor till forskning och de
kvinnliga forskarnas villkor. Utskottet — som inte ändrat uppfattning i
dessa frågor — vill därutöver peka på att arbetsmarknadsdepartementet
årligen fördelar ca en och en halv milj. kr. till jämställdhetsforskning. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motion A36 i denna del.

Anslagsfrågor

Tionde huvudtiteln
Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

Särskilda jämställdhetsätgärder (A 6.)

1986/87	Utgift	6 164 566 Res. 2 835 433
1987/88	Anslag	9 000 000
1988/89	Förslag	17 000 000

43

Regeringen begär i prop. 1987/88:105 ett anslag av 17 milj. kr. med följande AU 1987/88:17
beräkning för anslagsbehovet:

— medel för projekt och undersökningar i syfte att belysa

kvinnors och mäns tidsanvändning 5 milj. kr.

— projektverksamhet i syfte att öka kvinnorepresentationen
i statliga organ m.m. 3 milj. kr.

— projekt i syfte att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden
9 milj. kr.

Regeringens förslag att låta genomföra projekt och undersökningar för
att belysa tidsanvändningen för olika grupper av män och kvinnor — och
därvid i detta syfte tillföra anslaget A 6. Särskilda jämställdhetsåtgärder
5 milj. kr. för budgetåret 1988/89 — avvisas i motion I987/88:A33 (fp).

Motionärerna anser att dessa medel bör användas för att främja jämställdheten
snarare än att studera jämställdhetsbristerna. Bl.a. föreslås i motionen
att riksdagen för budgetåret 1988/89 skall anslå 2 milj. kr. till projektverksamhet
i syfte att uppmuntra pappaledighet och i övrigt främja en friare
mansroll. Därutöver föreslås utökade resurser till JämO och till de regionala
utvecklingsfonderna.

1 centerpartiets kommittémotion 1987/88:A36 konstateras att det är viktigt
att kvinnorepresentationen i beslutande organ inom näringsliv, fackliga
organisationer, politiskt liv m.m. ökar. Motionärerna vill dock betona att
denna utveckling så långt möjligt bör ske på frivillig väg. Berörda organisationer
bör själva ansvara för att kvinnorepresentationen i de statliga organen
ökar. Någon särskild projektverksamhet är inte nödvändig för att öka
kvinnorepresentationen, och centerpartiet yrkar därför på avslag till regeringens
förslag att 3 milj. kr. anvisas till detta ändamål.

Enligt utskottets uppfattning är fördelningen mellan könen av det betalda
och det obetalda arbetet en central fråga för jämställdhetssträvandena.

För att få svar på denna frågeställning krävs uppgifter om hur män och
kvinnor disponerar sin tid. Med tanke på att någon mer omfattande undersökning
på detta område ännu inte har gjorts i Sverige finner utskottet att
projekt och undersökningar som belyser tidsanvändningen är av värde för
det fortsatta jämställdhetsarbetet. Utskottet ställer sig därför bakom regeringens
förslag i denna del.

Utskottet vill härutöver peka på att arbetsmarknadsdepartementet redan
beviljar medel för projekt i syfte att uppmuntra pappaledighet m.m.

Vidare anser utskottet att projektverksamheten kan vara ett av flera medel
för att nå målet om en bättre kvinnorepresentation. Med hänsyn till att
projektverksamhet i många andra sammanhang visat sig vara ett effektivt
medel för att förändra attityder ser utskottet positivt på den föreslagna
projektverksamheten och förutsätter att verksamheten utvärderas efter treårsperioden.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i
propositionen angående studier av tidsanvändningen, projektverksamhet i
syfte att höja kvinnorepresentationen respektive projekt i syfte att förbättra
kvinnors villkor på arbetsmarknaden. 1 konsekvens därmed tillstyrks den
anslagsberäkning som redovisas i propositionen. Motionerna A33 (fp) och

A36 (c) avstyrks i motsvarande delar. 44

Jämställdhetsombudsmannen m.m. (A 7.)

AU 1987/88:17

1986/87 Utgift 2 577 223

1987/88 Anslag 2 450 000

1988/89 Förslag 3 020 000

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt A 7. (s. 65—66) att
till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1988/89 skall anvisas
ett förslagsanslag av 3 020 000 kr. Medel för förvaltningskostnader har beräknats
utan tillämpning av huvudförslaget. Hänsyn har också tagits till
merkostnader för lokalhyra samt för tryckning av informationsbladet Jämsides.

I folkpartimotionen 1987/88:A801 begärs ytterligare 1 milj. kr till JämO
utöver regeringens förslag. Dessa medel skall användas till ytterligare en
handläggartjänst samt för att få möjlighet att bedriva en förstärkt utåtriktad
verksamhet och service mot allmänheten.

I motion 1987/88:A33 av Charlotte Branting m.fl. (fp) begärs 2 milj. kr.
till JämO i syfte att förstärka myndighetens möjligheter att följa upp jämställdhetslagens
krav på aktiva åtgärder för jämställdhet. Detta engångsanslag
skall enligt motionärerna tillkomma utöver den permanenta förstärkning
som föreslagits i partimotionen. Främst bör dessa medel användas
inom de områden på arbetsmarknaden där kvinnor har svårt att göra sig
gällande.

I motion 1987/88:A808 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) yrkas på ett
anslag till JämO på totalt 3 204 000 kr, dvs. i förhållande till propositionens
förslag ytterligare 184 000 kr. Enligt motionärerna är det troligt att antalet
diskrimineringsärenden under en följd av år kommer att vara konstant eller
öka samtidigt som JämO:s arbete med information och projektarbeten måste
ägnas mera tid och resurser. Därför bör JämO tillföras medel för ytterligare
en handläggartjänst.

Utskottet vill erinra om att JämO under föregående år fick ett förhöjt
anslag för att utöka organisationen med en assistent. Syftet därmed var att
avlasta handläggarna och ge myndigheten möjligheter att arbeta mer rationellt.

Utskottet finner inte skäl att frångå de avvägningar som ligger bakom
regeringens anslagsberäkning. Med avstyrkande av motionerna A801 (fp),
A808 (vpk) och A33 (fp) i tillämpliga delar föreslår utskottet således att
anslaget anvisas med det belopp regeringen har begärt.

Trettonde huvudtiteln
övriga ändamål

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (F1.)

1986/87 Utgift 2 597 000

1987/88 Anslag 2 800 000

1988/89 Förslag 2 912 000

45

Regeringen har i budgetpropositionen, bilaga 15, under punkt F 1. (s. 103) AU 1987/88:17
föreslagit riksdagen att till Bidrag till kvinnooganisationernas centrala
verksamhet för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 2 912 000
kr.

Förordningen (1986:552) om statsbidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet (omtryckt 1987:1053) reglerar bidraget. Statsbidraget
utgår i form av grundbidrag och för organisationer med fler än 3 000 medlemmar
i form av rörligt bidrag.

Med hänsyn till att grundbidraget endast höjts i begränsad omfattning
sedan bidraget inrättades år 1982 förordar civilministern att grundbidraget
höjs med 5 000 kr. till 135 000 kr. Detta innebär att grundbidraget för kvinnoorganisationer
med fler än 1 500 men högst 3 000 medlemmar blir 67 500
kr., dvs halva beloppet. Utbetalningen av bidragen skall ske fyra gånger per
år enligt propositionen.

I motion 1987/88:A806 av
bidragsfördelningen vad gäller bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet. Det anförs att något särskilt bidrag inte bör utgå till de politiska
kvinnoorganisationerna, eftersom dessa redan har statligt stöd genom partistödet.
Enligt motionärerna kan det därmed bli möjligt att inom ramen för
det föreslagna anslaget öka bidragen till de övriga kvinnoorganisationerna.

Liknande yrkanden från moderata samlingspartiet har tidigare avstyrkts
av utskottet (se bl.a. AU 1986/87:14). Utskottet har därvid framhållit de
politiska kvinnoorganisationernas betydelsefulla uppgifter i samhället och
att det inte kan godtas att dessa organisationer i motsats till andra jämförbara
folkrörelser skulle missgynnas. I motion A806 framförs inte några nya
omständigheter som skulle kunna motivera en ändrad ståndpunkt från utskottets
sida. Motion A806 avstyrks därför.

I motion 1987/88:A36 av Kersti Johansson m.fl. (c) begärs en ökning av
anslaget för bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet med
3 milj. kr. Bakgrunden är att motionärerna anser att de statliga organen
utan några särskilda projektmedel kan förstärka sin kvinnorepresentation
och att motsvarande medel i stället bör utnyttjas för att förstärka stödet till
kvinnoorganisationerna.

Utskottet godtar regeringens förslag beträffande en höjning med grundbidraget
med 5 000 kr. till 135 000 kr. och beträffande anslagsberäkningen.

Utskottet har tidigare i denna framställning tillstyrkt regeringens förslag
angående projektverksamhet i syfte att öka kvinnorepresentationen i statliga
organ. De skäl som motionärerna har lagt fram kan utskottet inte godkänna
som skäl för den utökning av anslaget som motionärerna föreslagit.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker
därmed motion A36 i motsvarande del.

I motion 1987/88: A807 av vänsterpartiet kommunisterna föreslås på nytt
ett anslag för inrättande av en kvinnohusfond. Avsikten enligt motionärerna
är att kvinnohusföreningar skall kunna vända sig till fonden för att få ekonomiskt
stöd att starta och driva verksamhet. Vidare refereras i motionen
till utskottets välvilliga inställning till kvinnohusen (AU 1986/87:14), enligt
vilket kvinnohusen har ett stort värde såväl för kvinnor som är utsatta för

46

våld som för andra kvinnor vilka har behov av att träffas för att få kontakter AU 1987/88:17

och stärka sitt självförtroende. Eftersom de kommunala och landstingskommunal
bidragen är mycket skiftande finns ett odiskutabelt behov av
statligt stöd enligt motionärerna.

Utskottet har tidigare redovisat uppfattningen i propositionen 1987/

88:105 att kvinnojourerna inte kan undvaras (avsnittet Våld mot kvinnor). 1
detta sammanhang redovisades även jämställdhetsministerns uppfattning
att verksamheten med mansjourer är angelägen i det fortsatta
jämställdhetsarbetet.

Liksom föregående år ser utskottet positivt på verksamheten vid kvinnohusen.
Utskottets beredning har visat att kvinnojourerna utför ett förtjänstfullt
arbete, som i stor utsträckning baseras på frivilliga insatser.

Vidare har utskottet inhämtat att statliga bidrag till kvinnojourerna och
deras riksorganisation RÖKS utgår dels från socialstyrelsens anslag för
utvecklings- och försöksverksamhet dels från det i detta sammanhang diskuterade
anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.

Sammantaget erhöll de 110 kvinnojourerna och deras riksorganisation ca
890 000 kr. budgetåret 1986/87. Under innevarande budgetår uppgår det
totala statliga bidraget till ca 970 000 kr. Till mansjourerna utgår bidrag från
socialdepartementets anslag för forsknings- och utvecklingsarbete samt
försöksverksamhet. Under budgetåret 1986/87 erhöll de 6—7 mansjourerna
730 000 kr.; för innevarande budgetår är beloppet inte fastställt men
kommer enligt uppgift att bli väsentligt lägre. Utskottets beredning har också
visat att kommunernas och landstingens bidrag till kvinnojourerna är
mycket skiftande.

Riksdagen har tidigare under detta riksmöte behandlat en centerpartimotion
i vilken begärts utredning om stödet till kvinno- och mansjourer. Riksdagen
har avslagit motionen på förslag av justitieutskottet (JuU 1987/88:6)
som visade förståelse för motionärernas önskemål men ansåg att saken var
av sådan natur att den beaktas i det regelbundna budget- och beredningsarbetet
inom socialdepartementet. Därutöver ansåg justitieutskottet att frågan
om ett mer permanent stöd i första hand får anses vara en angelägenhet
för respektive kommun och dess socialnämnd.

Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som justitieutskottet,
nämligen att anslagssituationen lämpligen beaktas i samband med det allmänna
budgetarbetet. Från de utgångspunkter utskottet har att svara för
vill utskottet stryka under jämställdhetsaspekterna och att kvinnornas utsatta
situation i här aktuella avseenden motiverar speciell uppmärksamhet.

Utskottet anser slutligen att det kan finnas anledning för berörda departement
och myndigheter att närmare studera bakgrunden till de ovan redovisade
skillnaderna i anslagsgivningen till kvinno- resp. mansjourer. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A807.

Jämställdhetsarbetets organisation

Ansvaret för jämställdheten mellan kvinnor och män ligger på arbetsmarknadsdepartementet.
I den nuvarande organisationen ärarbetsmarknadsmi -

47

nistern tillika jämställdhetsminister. Inom departementet finns en järn- AU 1987/88:17
ställdhetsenhet med uppgift att bereda hithörande frågor. Enheten handhar
även utåtriktad verksamhet såsom spridande av information och publikationer.
För samordningen inom regeringens kansli finns en särskild jämställdhetsberedning
med representanter för samtliga departement. Till
verksamheten på regeringsnivå har också knutits ett rådgivande organ,
jämställdhetsrådet. I rådet ingår representanter för de politiska partierna,
kvinnoorganisationerna, arbetsmarknadens parter och folkrörelserna. Våren
1987 knöts två idégrupper till jämställdhetsrådet, nämligen idégruppen
för mansrollsfrågor och idégruppen för kvinnofrågor. Idégrupperna syftar
till att stimulera till debatt, utveckla nya idéer och främja opinionsbildning
kring jämställdhetsarbetet. Därutöver finns en särskild delegation för att
initiera och följa forskning på jämställdhetsområdet, delegationen för jämställdhetsforskning
(JÄMFO). Delegationen består av ett antal forskare
samt företrädare för de politiska partierna.

Civildepartementet svarar för jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen.
Till civildepartementet har som tidigare nämnts knutits en ledningsgrupp
för jämställdhet i statsförvaltningen.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och jämställdhetsnämnden skall
se till att jämställdhetslagen efterlevs. En viktig uppgift för JämO är också
att informera allmänheten och på andra lämpliga sätt främja jämställdhet i
arbetslivet.

Det parlamentariska inflytandet över jämställdhetsarbetet behandlas i tre
motioner.

I folkpartiets motion 1987/88:A801 krävs en starkare organisation av
jämställdhetsarbetet genom en återgång till en parlamentariskt sammansatt
jämställdhetskommitté. En sådan kommitté bör ha till uppgift att svara för
en samlad överblick över jämställdhetsområdet och kunna tillhandahålla
dokumentation över projekt, forskning, faktaunderlag osv. Motionärerna
beklagar att den parlamentariska förankringen kraftigt har försvagats eftersom
partierna nu inte engageras i själva arbetet utan enbart i ett råd med få
sammanträden och oklara arbetsuppgifter.

I centerpartiets kommittémotion 1987/88:A810 av Kersti Johansson
m.fl. argumenteras för ett återinförande av jämställdhetskommittén. Det
anförs att den tidigare organisationen gynnade kontakt- och informationsverksamheten.

Även Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (båda m) föreslår i motion
1987/88 :A803 ett ökat parlamentariskt inflytande på jämställdhetsarbetet.
Motionärerna anför att information och insatser för närvarande är
splittrade på för många instanser. Vidare anförs att den nuvarande arbetsformen
inte ger parlamentarikerna tillräckliga möjligheter att på idé- och
beredningsstadium påverka utvecklingen och att jämställdhetsrådets arbete
knappast kan sägas vara rationellt.

Frågan om jämställdhetsarbetets organisation togs senast upp av utskottet
i betänkandet AU 1987/88:9, vilket behandlades av riksdagen i december
1987. Med hänvisning till den diskussion utskottet redovisat för ca ett
halvår sedan vidhåller utskottet att det inte kan se att inrättandet av ännu ett

organ med parlamentarisk förankring skulle innebära någon förbättring av 48

jämställdhetsorganisationen. Utskottet avstyrker därför motionerna A80I AU 1987/88:17
(fp), A803 (m), och A810 (c) i aktuella delar.

Folkpartiet tar vidare i motion 1987/88:A801 upp handläggningen av
jämställdhetsfrågor i regeringskansliet. I motionen anförs att ansvaret för
jämställdhetsfrågor på arbetsmarknadsdepartementet respektive på civildepartementet,
vad gäller de statligt anställda, ger en splittrad organisation.

Jämställdhetsfrågornas övergripande karaktär talar enligt motionärerna
för att ansvaret inte bör ligga på något enskilt fackdepartement utan i ett
centralt organ, lämpligen statsrådsberedningen. Detta förutsätter att det
finns ett särskilt statsråd som ägnar sig åt jämställdhetsfrågorna. anför motionärerna.

Kerstin Keen och Ingela Mårtensson (båda fp) vänder sig i motion 1987/

88:A804 mot den nuvarande uppsplittringen av jämställdhetsansvaret på
arbetsmarknads- och civildepartementen. Motionärerna yrkar på att ansvaret
för det statliga jämställdhetsarbetet bör ligga på arbetsmarknadsdepartementet
under en särskild jämställdhetsminister.

Som utskottet tidigare anfört (AU 1987/88:9) bör det vara naturligt att
varje departement tar sitt ansvar för jämställdhetsarbetet inom det egna
verksamhetsområdet. Den nuvarande ansvarsfördelningen följer av departementsförordningen
(1986:1417). Med hänvisning till det sagda och till att
det ankommer på regeringen att själv bestämma om arbetsfördelningen
mellan departementen avstyrks motionerna A801 och A804, den förstnämnda
i aktuell del.

Vissa övriga frågor

1 motion 1987/88:A802 av Karin Ahrland m.fl. (fp) tas vissa internationella
frågorxxpp. Motionärerna erinrar om de tre stora konferenserna under FN :s
kvinnoårtionde: i Mexico antog medlemsländerna ett handlingsprogram, i
Köpenhamn antogs en handlingsplan och i Nairobi ett strategidokument.

Enligt motionärernas uppfattning är det viktigt att det jämställdhetsarbete
som sker redovisas och utvärderas både nationellt och internationellt. Därför
bör riksdagen av regeringen begära en rapport om resultatet av jämställdhetsarbetet
efter Nairobi.

Vidare hävdas i motionen att Sverige även i jämställdhetsfrågor bör vara
en aktiv medlemsstat i FN. Enligt motionärerna bör Sverige redan detta år i
FN ta initiativ till nästa kvinnokonferens och samtidigt starta med förberedelser
i form av utvärdering av tidigare program, planer och strategier.

Utskottet har erfarit att frågan om en ny världskonferens bereds i FN:s
kvinnokommission, där Sverige fr.o.m. år 1988 är medlem för en period av
fyra år. Kommissionens huvuduppgift är för närvarande att följa upp de
strategier för jämställdhet som Nairobikonferensen antog år 1985. Kommissionen
har numera årliga möten, som ägnas åt olika ämnen under de tre
huvudrubrikerna jämställdhet, utveckling och fred. Vid mötet år 1990 kommer
kommissionen att ta ställning till frågan om en ny världskonferens före
år 2000.

När det gäller en svensk utvärdering efter Nairobikonferensen vill utskottet
peka på att den föreliggande propositionen Jämställdhetspolitiken 49

4 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 17

inför 90-talet erbjuder en bred redovisning av det aktuella läget beträffande AU 1987/88:17

jämställdhet på olika områden. Det kan även nämnas att Sverige gjort en

omfattande rapport om det svenska jämställdhetsarbetet mellan åren 1982

och 1986 till CEDAW, FN:s kommitté för övervakning av FN-konventio nen

om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Med hänvisning

till det anförda avstyrks motion A802 i aktuella delar.

Hemställan
Utskottet hemställer

Jämställdhetspolitikens inriktning

1. beträffande jämställdhetsarbetets fortsatta inriktning

att riksdagen avslår motion 1987/88:A36 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande förutsättningarna för jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1987/88:A811 yrkande 1,

3. beträffande arbetsvärdering av olika yrkessektorer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A801 yrkande 2, 1987/

88:A34 yrkande 2 och I987/88:A36 yrkande 4,

4. beträffande klassifikation av mäns och kvinnors yrken
att riksdagen avslår motion 1987/88:A801 yrkande 5,

5. beträffande ärliga jämslälldhetsrapporter

att riksdagen avslår motion 1987/88:A33 yrkande 4,

6. beträffande redovisning av konsekvenserna för jämställdheten
att riksdagen avslår motion 1987/88:A801 yrkande 15,

7. beträffande arbetsmiljön för kvinnor

att riksdagen avslår motionerna I987/88:A33 yrkande 1 och 1987/

88:A36 yrkande 6,

8. beträffande individuell anpassning av arbetstiden

att riksdagen avslår motionerna I987/88:A801 yrkande 4 och 1987/

88:A805 yrkande 4,

9. beträffande deltidsarbetets villkor

att riksdagen avslår motion 1987/88:A805 yrkande 3,

10. beträffande meritvärdering för vård av egna barn

att riksdagen avslår motion 1987/88:A714b i motsvarande del,

11. beträffande disposition av medel för information och utbildning
om medbestämmande

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1987/

88:105,

12. beträffande ofrivillig deltidsarbetslöshet

att riksdagen avslår motion 1987/88:A801 yrkande 6,

13. beträffande sociala trygghetssystem

att riksdagen avslår motion I987/88:A36 yrkande 5,

14. beträffande stimulans till okonventionellt yrkesval

att riksdagen avslår motion 1987/88:A801 yrkandena 1 och 3,

15. beträffande särskilda stödinsatser för kursdeltagare som genomgår
för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning

50

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:A35 yrkande 4 bifaller AU 1987/88:17
proposition 105 i motsvarande del,

16. beträffande samhällsservice och infrastruktur

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:A35 yrkande 5 bifaller
proposition 105 i motsvarande del,

17. beträffande samhällsplanering och regional utveckling för att
främja jämställdheten

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A810 yrkandena 1, 2 och 9
samt 1987/88:A36 yrkande 7,

18. beträffande kvinnors företagande och de offentliga monopolen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A805 yrkande 1, 1987/

88:A811 yrkande 2, 1987/88:N220 yrkande 1, 1987/88:A32 yrkande
1 och 1987/88:A35 yrkande 1,

19. beträffande regional balans och främjande av kvinnligt företagande att

riksdagen avslår motion 1987/88 :A36 yrkande 3,

20. beträffande könsfördelningsregler vid regionalpolitiskt stöd
att riksdagen avslår motion I987/88:A35 yrkande 6,

21. beträffande regionalpolitiska stödformer vid etableringar inom
vårdsektorn

att riksdagen avslår motion 1987/88:A32 yrkande 2,

22. beträffande målgruppen för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:N220 yrkande 2, 1987/

88:N307 yrkande 4 och 1987/88:19337,

23. beträffande utökad rådgivning och utbildning vid utvecklingsfonderna att

riksdagen avslår motion 1987/88:A33 yrkande 9,

24. beträffande könsfördelningen i utvecklingsfondernas styrelser
att riksdagen avslår motion 1987/88:A37,

25. beträffande handelshus för kvinnor

att riksdagen avslår motion 1987/88:A36 yrkande 8,

26. beträffande kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet
och behov

att riksdagen avslår motion 1987/88:19220 yrkande 3,

27. beträffande utökad redovisning från statliga och privata företag
att riksdagen med avslag på motion 1987/88:A35 yrkande 7 bifaller
proposition 105 i motsvarande del,

28. beträffande kartläggning av andelen kvinnor i beslutande positioner
i näringslivet

att riksdagen avslår motion 1987/88 :A801 yrkande 9,

29. beträffande statens ansvar som föregångare på jämställdhetsområdet att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:A801 yrkandena 7, 8, 10
och 16 samt 1987/88:A34 yrkande 1,

30. beträffande den statliga personalpolitiken

att riksdagen lägger till handlingarna punkt 8 i bil. 2 till proposition

51

1987/88:100 i den mån den inte blivit behandlad i föregående mo- AU 1987/88:17
ment,

31. beträffande översyn av jämställdhetslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:A801 yrkande 11,

1987/88:A810 yrkandena 5 och 6, 1987/88:A33 yrkande 3 och 1987/

88:A35 yrkande 8 bifaller proposition 105 i motsvarande del,

32. beträffande familjepolitikens betydelse för jämställdheten

att riksdagen avslår motionerna 1987/88 :A810 yrkande 10 och 1987/

88:A36 yrkande 13,

33. beträffande jämställdhetsutbildningförbarnomsorgspersonalen
att riksdagen avslår motion 1987/88:A34 yrkande 3,

34. beträffande underlättande för män att arbeta deltid
att riksdagen avslår motion 1987/88:A750,

35. beträffande projektmedelförjämställdhetsinsatser inom försvaret att

riksdagen avslår motion 1987/88:A33 yrkande 2,

36. beträffande skydd för kvinnor som utsätts för misshandel, trakasserier
och förföljelse

att riksdagen avslår motion 1987/88 :A36 yrkande 14,

37. beträffande de i proposition 105 angivna målen för kvinnorepresentation
i statliga organ

att riksdagen avslår motion 1987/88:A33 yrkande 11,

38. beträffande lagstiftning om kvinnorepresentation i statliga organ
att riksdagen med avslag på motion 1987/88:A34 yrkande 4 bifaller
proposition 105 i motsvarande del,

39. beträffande regeringens metod vid nomineringar

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:A809, 1987/

88:A33 yrkande 10, 1987/88:A34 yrkande 5,1987/88:A35 yrkande9
och 1987/88:A36 yrkande 16 bifaller proposition 105 i motsvarande
del,

40. beträffande särskilda medel till jämställdhetsforskning m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:A36 yrkande 12,

41. beträffande jämställdhetspolitikensfortsatta inriktning avseende
kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet mellan kvinnor och män på
arbetsmarknaden, i utbildningen och ifamiljen samt kvinnors inflytande
i samhället

att riksdagen lägger till handlingarna punkterna 1—6 i proposition
1987/88:105 i den mån de inte blivit behandlade i föregående moment,

Anslagsfrågor

42. att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:105 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1987/88:A33 yrkandena 5
och 7 samt 1987/88:A36 yrkande 15 i motsvarande del till Särskilda
jämställdhetsåtgärderundetUonde huvudtiteln förbudgetåret 1988/

89 anvisar ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.,

43. att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1987/88:A801 yrkande 13, 52

1987/88:A808 och 1987/88:A33 yrkande 8, till Jämställdhetsom- AU 1987/88:17
budsmannen m.m. under tionde huvudtiteln för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 3 020 000 kr.,

44. beträffande ändring i bidragsfördelningen vad gäller bidraget till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

att riksdagen avslår motion 1987/88 :A806,

45. att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 i motsvarande
del samt med avslag på motion 1987/88:A36 yrkande 15 i
motsvarande del till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 2 912 000 kr.,

46. beträffande anslag för inrättande av en kvinnohusfond
att riksdagen avslår motion 1987/88:A807,

Jämställdhetsarbetets organisation m.m.

47. beträffande det parlamentariska inflytandet över jämställdhetsarbetet att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:A801 yrkande 12, 1987/

88:A803 och 1987/88:A810 yrkande 8,

48. beträffande handläggningen av jämställdhetsfrågor i regeringskansliet att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:A801 yrkande Hoch 1987/

88:A804,

49. beträffande vissa internationella frågor

att riksdagen avslår motion 1987/88:A802 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 10 maj 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s),

Alf Wennerfors (m). Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustaf Persson
(s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson
(c), Monica Öhman (s), Ingrid Hemmingsson (m), Erik Holmkvist (m)
och Karl-Erik Persson (vpk).

Reservationer

1. Jämställdhetsarbetets fortsatta inriktning (mom. 1)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 12 slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att åtskilliga problem måste lösas innan man
når fram till full jämställdhet mellan könen. Det behövs insatser över hela
fältet från såväl offentliga som enskilda organ. Som konstateras i motion 53

A36(c) måste det politiska handlandet utgå ifrån de överordnade kraven på AU 1987/88:17
en god livsmiljö och på ansvaret för kommande generationer. Inom dessa
ramar måste samhället utformas så att varje individ har reella möjligheter
att efter intresse, läggning och förmåga fritt välja sitt livsmönster. En oundgänglig
del i en positiv samhällsutveckling är att både kvinnors och mäns
värderingar och erfarenheter får komma till uttryck i arbetslivet och i samhället,
samtidigt som alla bör ta sin del av ansvaret för hem och barn. Enligt
utskottets mening kan dessa strävanden bäst tillgodoses inom ramen för ett
decentraliserat samhälle.

Utskottet ser positivt på att man inför 1990-talet lägger fast en handlingsplan
mot ett mera jämställt samhälle och kommer i det följande att ta upp
handlingsplanens olika delar. Enligt utskottets uppfattning bör handlingsprogrammet
behandla problemen med den hittillsvarande utvecklingen
mot en koncentration av befolkning, bebyggelse och näringsstruktur. För
att kvinnorna skall kunna finna arbete i glesbygderna måste samhället i
ökad utsträckning stimulera till en mer varierad näringsstruktur i glesbygdskommunerna.
En sådan utveckling innebär att bygderna kommer att
fortleva och att de sociala problemen i samhället minskar. Motion A36
tillstyrks sålunda av utskottet. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande jämställdhetsarbetets fortsatta inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A36 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Arbetsvärdering av olika yrkessektorer (mom. 3)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som motionärerna, nämligen
att kvinnodominerade arbeten av tradition värderas lägre än t.ex.
tekniska yrken. Denna genomgående nedvärdering av kvinnors arbetsinsatser
är en bidragande orsak till löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

För att kunna eliminera sådana löneskillnader krävs enligt utskottets uppfattning
insatser av olika slag. Utskottet vill särskilt peka på betydelsen av
att JÄMFO prioriterar forskning om löner och löneutveckling i ett jämställdhetsperspektiv.
Utöver forskning om de mekanismer vilka bidragit till
det nuvarande lönegapet mellan kvinnor och män behövs attitydpåverkan
för att ändra på det nuvarande arbetsvärderingssystemet. Med särskild hänsyn
till de pressade arbetsförhållandena inom många kvinnodominerade
yrken, t.ex. inom vård och omsorg, anser utskottet att en parlamentarisk
kommitté bör tillkallas för att utveckla arbetsvärderingsinstrumentet. I detta
arbete har självfallet arbetsmarknadens parter en viktig uppgift.

Det anförda, som bör ges regeringen till känna, innebär att motionerna
A801 (fp) och A36 (c) i aktuella delar tillstyrks. Utskottets förslag innebär
att motsvarande krav i motion A34 (vpk) i huvudsak tillgodoses. 54

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsvärdering av olika yrkessektorer
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A801 yrkande 2 och
1987/88: A36 yrkande 4 samt med anledning av motion 1987/88: A34
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Arbetsvärdering av olika yrkessektorer (mom. 3)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

delsM den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A34 (vpk) kan kvinnorna sägas vara utsatta för
en kollektiv lönediskriminering. Utskottet kan konstatera att de satsningar
på olika höglönegrupper som har gjorts under 1980-talet, t.ex. marknadsiönetillägg
inom det statliga området, ytterligare har ökat löneklyftorna mellan
kvinnor och män.

Med hänsyn till de arbetsförhållanden som i dag råder inom de traditionella
kvinnoyrkena anser utskottet i likhet med motionärerna att regeringen
bör ta initiativ till att ett nytt arbetsvärderingssystem utarbetas i syfte att
bryta lönediskrimineringen inom arbetslivet. Vad utskottet här anfört med
tillstyrkan av motion A34 i aktuell del bör ges regeringen till känna. Utskottets
förslag innebär att motsvarande krav i motionerna A801 (fp) och A36
(c) i huvudsak tillgodoses.

dets att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsvärdering av olika yrkessektorer
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A34 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1987/88:A801 yrkande 2 och 1987/88:A36
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Klassifikation av mäns och kvinnors yrken (mom. 4)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har från SCB inhämtat att en ny reviderad version av den internationella
yrkesklassificeringen (International standard classification of
occupations) har antagits under hösten 1987. Med hänsyn till SCB:s pågående
genomgång av den yrkesindelade statistiken anser utskottet i likhet
med motionärerna att det är angeläget att även se över detaljeringsnivån i
klassifikationen aV kvinnors och mäns yrken. Enligt utskottets uppfattning
bör det uppdras åt SCB, statens arbetsgivarverk och arbetsmarknadsstyrelsen
att göra en samlad översyn av det nationella klassifikationssystemet.
Regeringen bör ges till känna vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion
A801 i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: AU 1987/88:17

4. beträffande klassifikation av mäns och kvinnors yrken
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A801 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Arbetsmiljön för kvinnor (mom. 7)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Med hänsyn”
och på s. 17 slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionerna A33 (fp) och A36 (c) att det är
angeläget att arbetsmiljön inom många kvinnodominerade områden förbättras.
Diskussionen om arbetsmiljörisker har i stor utsträckning varit inriktad
på traditionella arbetsmiljörisker som framför allt förekommer inom
manligt dominerade arbetsplatser. Med hänsyn till att det i dag ofta är inom
vårdyrkena som de fysiskt tunga jobben finns anser utskottet att detta område
särskilt måste uppmärksammas. Det är bl.a. nödvändigt att ta fram tekniska
hjälpmedel. Vidare är det angeläget att ta fram ergonomiskt riktiga
verktyg för båda könen.

Utvecklingen innebär att allt fler kvinnor och män kommer att arbeta vid
bildskärmsterminaler. Vad gäller bildskärmsarbetet har arbetsmiljöfrågorna
blivit uppmärksammade. Resultaten är emellertid fortfarande motsägelsefulla
och utskottet anser därför att det är angeläget att man även fortsättningsvis
studerar riskerna med bildskärmsarbetet.

Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motionerna A33 och A36 i
aktuella delar bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsmiljön för kvinnor
att riksdagen med bifall till motionerna I987/88:A33 yrkande 1 och
1987/88:A36 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

6. Ofrivillig deltidsarbetslöshet (mom. 12)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

delsaU den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste jämställdhetsaspekterna beaktas
inom arbetslivets alla områden. De under senare år nyinrättade deltidstjänsterna
inom offentlig verksamhet kan ha bidragit till ökningen av antalet
ofrivilligt arbetslösa — oftast kvinnor. Deltidstjänsterna kan därmed
motverka jämställdheten i arbetslivet.

Utskottet vill understryka angelägenheten av att regeringen tar nya initiativ
för att hjälpa de ofrivilligt arbetslösa till en fastare förankring på arbetsmarknaden.
Det kan erinras om att riksdagen för innevarande resp. kommande
budgetår anslagit 60 milj. kr. till åtgärder för de deltidsarbetslösa. 56

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A801 i tillämplig del anfört bör ges AU 1987/88:17
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande ofrivillig deltidsarbets/öshet

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A801 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Sociala trygghetssystem (mom. 13)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det otillfredsställande att kvinnorna förutom
lägre löner på arbetsmarknaden även har att räkna med en sämre
social trygghet vid arbetslöshet, sjukom och ålderdom.

Utskottet vill peka på att man samtidigt med strävandena för att vidga
kvinnornas arbetsmarknad även bör sträva efter att uppnå mer likvärdiga
sociala trygghetsvillkor för kvinnor och män. Som framhålls i motion A36
förutsätter detta att de sociala trygghetssystemen i större utsträckning än
hittills utgår från grundtrygghetsprincipen med möjligheter till individuell
påbyggnad i det enskilda fallet. Vad utskottet — med tillstyrkan av motion
A36 i denna — del anfört om utformningen av de sociala trygghetssystemen
bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande sociala trygghetssystem

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A36 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Stimulans till okonventionellt yrkesval (mom. 14)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 21 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A801 (fp) bör flickor och pojkar redan från skoltiden
få kontakt med otraditionella yrkesutövare vilket kan bidra till att de
senare i livet kan uppleva en reell valfrihet i sitt studie- och yrkesval. För att
undvika att eleverna gör ett oreflekterat traditionellt yrkesval bör ungdomar
också få särskild stimulans att pröva på yrken som är typiska för det
motsatta könet.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att alla elever får möjlighet
till en positiv praotid på en icke-traditionell arbetsplats. Vidare bör kommunerna
kunna erbjuda yrkesorientering i form av studiebesök, sommarkurser
etc. inom yrkesområden som är typiska för det motsatta könet. Den
mest framgångsrika yrkesinriktade utbildningen på gymnasienivå, lärlings- ^ /

utbildningen, domineras i dag av manliga elever. Det är därför viktigt att AU 1987/88:17
särskilt stimulera flickorna att genomgå lärlingsutbildning.

Utskottet vill erinra om att det åligger AMS att beakta jämställdhetsaspekterna
vid användningen av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Statistik
från ungdomslagen visar att fler flickor än pojkar arbetar i ungdomslag.

Med hänvisning till vikten av att bredda flickornas arbetsmarknad bör ungdomslagen
och inskolningsplatser även erbjuda flickorna sådana arbetsuppgifter
som avviker från traditionella könsrollsmönster. Detta innebär
att också ungdomslagen i högre grad än i dag måste förekomma utanför den
offentliga sektorn.

Utskottet anser att ungdomslagen i betydligt större utsträckning än hittills
bör användas som jämställdhetsinstrument och föreslår att det ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande stimulans till okonventionellt yrkesval

att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A801 yrkandena 1 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Särskilda stödinsatser för kursdeltagare som genomgår
för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning (mom.

15)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson som Erik Holmkvist (alla m) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”otraditionell arbetsmarknadsutbildning” bort
ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det positivt med en jämnare könsfördelning
inom arbetsmarknadsutbildningen. En otraditionell utbildning kan
underlätta för arbetslösa att få ett permanent arbete. Det kan därför vara
motiverat att pröva särskild ekonomisk stimulans för att rekrytera elever till
könsmässigt icke-traditionell arbetsmarknadsutbildning.

Huvuddelen av utbildningen sker dock inom ramen för den normala
arbetsmarknadsutbildningen. Samarbetsvilligheten hos praktikföretagen
kan i hög grad påverka möjligheten att slussa in kvinnor respektive män på
de delar av arbetsmarknaden där de är underrepresenterade. Utskottet förordar
en försöksverksamhet på ett år. Därefter bör en utvärdering göras.

Utskottets ställningstagande, som sålunda innebär ett tillstyrkande av
motion A35 i aktuell del, bör ges regeringen till känna.

dels Ml utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande särskilda stödinsatser för kursdeltagare som genomgår
för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A35 yrkande 4 samt med
anledning av proposition 105 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört. 58

10. Samhällsservice och infrastruktur (mom. 16)

AU 1987/88:17

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 23 slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas bedömning att såväl länsstyrelsernas kartläggning
av kvinnornas förhållanden som arbetstidskommitténs projektverksamhet
kan ge kunskaper om hur samhället kan underlätta för föräldrar
att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap. Arbetstidskommitténs
projekt innebär en omfattande studie av hur föräldrar, barn och olika arbetstagargrupper
i tre skilda kommuner påverkas av olika arbetstidsförkortningar.

Enligt utskottets uppfattning är regeringsförslaget oklart. Regeringens
förslag riskerar att leda till dubbelarbete utan att ge ytterligare kunskaper
om hur samordning av olika politikområden kan bidra till mer likartade
villkor för män och kvinnor. Utskottet avvisar därför propositionen i denna
del och tillstyrker motion A35 i motsvarande del, vilket bör ges regeringen
till känna.

dels ali utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande samhällsservice och infrastruktur
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A35 yrkande 5 samt med
avslag på proposition 105 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Samhällsplanering och regional utveckling för att
främja jämställdheten (mom. 17)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 24 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A810 (c) är det viktigt att samhällsplaneringen
skapar förutsättningar för jämställdhet mellan män och kvinnor. Boendeplanering,
barnomsorg och kollektivtrafik måste vara utformade så att både
kvinnor och män skall ha möjlighet att förvärvsarbeta.

Samhällsplaneringen måste vidare, om jämställdhet skall uppnås, syfta
till en balanserad utveckling inom landet som helhet, inom olika regioner
och inom de enskilda kommunerna. Utskottet delar därför centerpartiets
uppfattning att ett differentierat näringsliv över hela landet är ett viktigt
medel för jämställdhet. Möjligheten att öka tillgången på arbete för kvinnor
i utsatta regioner bör särskilt studeras.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att stödja kvinnligt företagande.
Medel för landsbygdsutveckling bör i ökad utsträckning tilldelas
projekt som ökar det kvinnliga företagandet på landsbygden. Regeringen
bör ges till känna vad utskottet anfört med tillstyrkan av motionerna A810
och A36 i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

59

17. beträffande samhällsplanering och regional utveckling för att AU 1987/88:17
främja jämställdheten

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A810yrkandena 1,2
och 9 samt 1987/88:A36 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

12. Kvinnors företagande och de offentliga monopolen
(mom. 18)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Charlotte Branting (fp), Ingrid
Hemmingsson (m) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls av moderata samlingspartiet och folkpartiet i föreliggande
motioner finns det flera skäl att bryta upp de offentliga monopolen. Om
enskilda alternativ till den offentliga sektorn tilläts skulle skaparförmåga
frigöras och entreprenörsanda uppstå även på dessa områden. Därmed
skulle kvinnor få ökade möjligheter att starta egna företag på områden, där
kvinnor traditionellt är verksamma, t.ex. vård och omsorg. Kvinnornas
arbetsmarknad skulle också breddas i och med att friheten att välja mellan
anställning i enskild eller offentlig verksamhet skulle öka. Även ur konsumenternas
synpunkt är en avveckling av de offentliga monopolen önskvärd
genom att den kan förväntas leda till ökad mångfald vad gäller utbudet av
tjänster inom områden som vård, omsorg och utbildning. Detta medför en
förbättrad situation för framför allt kvinnor.

Med hänvisning till vad ovan anförts tillstyrker utskottet motionerna
A805 (m), A811 (m), N220 (fp), A32 (m) och A35 (m) i tillämpliga delar,
vilket bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande kvinnors företagande och de offentliga monopolen
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A805 yrkande 1,

1987/88:A8II yrkande 2, 1987/88:N220 yrkande 1,1987/88:A32 yrkande
1 och 1987/88:A35 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

13. Regional balans och främjande av kvinnligt
företagande (mom. 19)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet är”
och på s. 26 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner i likhet med vad som anförs i kommittémotion A36 (c) att
grunden för jämställdhetsarbetet måste vara att näringslivet kan utvecklas i
landets alla delar. Det kan konstateras att en viktig och hittills föga utnyttjad
resurs för att utveckla landsbygden — och inte minst avfolkningsbygderna
— är det kvinnliga nyföretagandet, som nu är på stark frammarsch.

En nyligen gjord undersökning visar att kvinnornas företag har relativt sett 60

fler kvinnor anställda än männens företag. Enligt utskottets uppfattning AU 1987/88:17
innebär detta att en satsning på det kvinnliga företagandet har stor betydelse
för att skapa varierad sysselsättning i utsatta regioner. Kvinnoföretagen
kan vara avgörande för att förhindra utflyttning och social utarmning i
glesbygden.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A36 i tillämplig del anfört bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande regional balans och främjande av kvinnligt företagande att

riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A36 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Könsfördelningsregler vid regionalpolitiska stöd (mom.

20)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Till skillnad”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i moderata samlingspartiets
kommittémotion A35 att de nuvarande regionalpolitiska stödformerna
skall slopas och ersättas av en ny form för hjälp till främst nystartade företag.
Något genomgående krav på jämn könsfördelning bör inte ställas med
hänsyn till att könskvotering i arbetslivet kan få motsatt effekt och undergräva
kvinnornas position. Därtill kommer att såväl kvinnor som män har
nytta av ett expanderande näringsliv i glesbygden. Även om det är önskvärt
med en jämn könsfördelning bör inte detta få leda till att tillkomsten av nya
verksamheter försvåras.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet — med tillstyrkan av motion
A35 i aktuell del — anfört i dessa frågor.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande könsfördelningsregler vid regionalpolitiskt stöd
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A35 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Regionalpolitiska stödformer vid etableringar inom
vårdsektorn (mom. 21)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Sorn utskottet”
och slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion A32 (m) anser utskottet att stödformerna
inom regionalpolitiken bör utformas så att de kan stödja såväl industrietableringar
som etableringar inom tjänstesektorn inklusive vård och
omsorg. Enligt utskottets uppfattning innebär en sådan regelförändring att
kvinnornas möjligheter till eget företagande stärks. För glesbygden och 61

dess invånare innebär denna utveckling ökade sysselsättningsmöjligheter. AU 1987/88:17
Utskottets ställningstagande bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande regionalpolitiska stödformer vid etableringar inom
vårdsektorn

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A32 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Målgruppen för utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet (mom. 22)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Charlotte Branting (fp), Ingrid
Hemmingsson (m) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till tjänstesektorns snabba expansion anser utskottet att den
nuvarande avgränsningen av målgruppen för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
till främst tillverkande företag är otidsenlig och motverkar
strävandena efter ett varierat näringsliv över hela landet. Avgränsningen
innebär också att de typer av företag som i stor utsträckning drivs av
kvinnor inte får tillgång till den statliga Finansiering som handhas av utvecklingsfonderna.
Enligt utskottets uppfattning är detta oacceptabelt ur
jämställdhetssynpunkt. Utskottet tillstyrker därför motion N220 (fp) vad
gäller att målgruppen för finansieringsverksamheten skall utvidgas till att
omfatta hela tjänstesektorn. Detta ställningstagande som till viss del tillgodoser
även övriga behandlade motioner, bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande målgruppen för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:N220 yrkande 2 samt
med anledning av motionerna 1987/88:N307 yrkande 4 och 1987/

88:N337 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Målgruppen för utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet (mom. 22)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet är inte berett att förorda en generell utvidgning av utvecklingsfondernas
målgrupp till att omfatta hela tjänstesektorn. Utskottet instämmer
i näringsutskottets uppfattning att en sådan utvidgning skulle ställa
alltför stora krav på fondernas resurser. Däremot bör utvecklingsfonderna i
de sysselsättningssvaga regionerna ges ökade möjligheter att stödja kvinn- 62

ligt företagande inom tjänstenäringarna. Utskottet tillstyrker alltså motio- AU 1987/88:17
nema N307 (c) och N337 (c), vilket bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande målgruppen för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att

riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:N307 yrkande4och
1987/88:N337 samt med avslag på motion 1987/88:N220 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Utökad rådgivning och utbildning vid
utvecklingsfonderna (mom. 23)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”motion A33” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder den uppfattning som förs fram i motion A33 (fp), nämligen
att det är angeläget att utvecklingsfonderna engagerar sig ytterligare i
den del av svenskt näringsliv där många kvinnor är verksamma, nämligen
tjänsteproduktionen. Detta skulle innebära en positiv utveckling för företagande
inom områden som vård, omsorg och utbildning. I ett inledningsskede
krävs emellertid att de nya kvinnliga företagarna får ökad tillgång till
rådgivning och utbildning. Därför tillstyrker utskottet att 1 milj. kr. avsätts i
projektmedel till utvecklingsfonderna för att dessa skall kunna stödja de
nya kvinnliga företagarna, framför allt inom den tjänsteproducerande sektorn.
Utskottets ställningstagande bör ges regeringen till känna.

dels att. utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utökad rådgivning och utbildning vid utvecklingsfonderna att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:A33 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet
och behov (mom. 26)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
ansluter” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse: Enligt

arbetsmarknadsutskottets uppfattning har — med tanke på nyföretagandets
viktiga roll för marknadsekonomin — hela samhället intresse
av att såväl kvinnors som mäns kreativitet tas till vara. Beträffande det
kvinnliga företagandet finns det emellertid stora kunskapsluckor såväl beträffande
vilka företag kvinnorna driver och det ekonomiska resultatet därav
som beträffande deras eventuella problem och speciella behov av stöd.

Utskottet tillstyrker mot den angivna bakgrunden förslaget i motion
N220 att hithörande frågor blir föremål för kartläggning och översyn. 63

(/e/ratt utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: AU 1987/88:17

26. beträffande kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet
och behov

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N220 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Utökad redovisning från statliga och privata företag
(mom. 27)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
anser” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet delar den mening som framförs i moderata
samlingspartiets kommittémotion A35 att det är av intresse att få information
om andelen kvinnor och deras uppgifter inom företagen. För att nå
detta mål krävs att professionella statistikutredare lägger upp en undersökningsplan
och löser de metodproblem som erfarenhetsmässigt är förknippade
med statistikundersökningar.

Regeringens förslag att inhämta information via årsredovisningarna anser
utskottet vara otillfredsställande. Dels blir de erhållna uppgifterna
mindre användbara på grund av osäkerhet om kvaliteten, dels åläggs företagen
ökade skyldigheter utan att man klart kan konstatera motsvarande
nytta. Enligt utskottets uppfattning bör förslag som lägger ökade uppgiftslämnarbördor
på personer eller organisationer generellt åtföljas av en samhällsekonomisk
redovisning av nyttan resp. kostnaderna för olika grupper.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande utökad redovisning från statliga och privata företag
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A35 yrkande 7 samt med
avslag på proposition 105 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Statens ansvar som föregångare på
jämställdhetsområdet (mom. 29)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill — i likhet med vad som framhålls i folkpartimotionen A801
— framhålla statens ansvar som föregångare på jämställdhetsområdet, t.ex.
vad gäller att uppställa tidsbestämda mål för andelen kvinnor på olika
tjänstenivåer och vad gäller försöksverksamhet och utvärdering av nya
idéer såsom karriäravbrottsplaner. Särskilt viktigt är det att regeringen själv
föregår med gott exempel.

Enligt utskottets uppfattning bör de offentliga arbetsgivarna ”ligga ett
steg före” och se till att de inom statsförvaltningen anställda kvinnorna och

männen ges goda förutsättningar att leva ett jämställt liv. Bland annat bör 64

arbetsgivarverket ta initiativ till att de statsanställda männen stimuleras att i AU 1987/88:17

ökad utsträckning ta ut pappaledighet och att förkorta sin arbetstid för vård

av barn. En hög aktivitet på detta område är enligt utskottets uppfattning ett

väsentligt bidrag till försöken att skapa en friare mansroll. Motion A80I

tillstyrks således i dessa delar.

Utskottet har i annat sammanhang uttalat att det inte kan acceptera en
arbetsvärdering som innebär att kvinnors och mäns arbete värderas olika i
flera avseenden. Motion A34 i aktuell del bör inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande statens ansvar som föregångare på jämställdhetsområdet att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:A801 yrkandena 7, 8,10
och 16 samt med avslag på motion 1987/88:A34 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Statens ansvar som föregångare på
jämställdhetsområdet (mom. 29)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 32 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

I likhet med vpk-motionen A34 anser utskottet att de åtgärder som föreslås
i propositionen är ett steg i rätt riktning men att ambitionsnivån måste
sättas betydligt högre. De offentliga arbetsgivarna har ett stort ansvar för att
utforma en personalpolitik som uppvärderar de traditionella kvinnoyrkena.

Nedskärningar av den offentliga sektorn slår hårt mot kvinnor på flera
sätt. Dels minskar den traditionella arbetsmarknaden för kvinnor, dels inskränks
den sociala service som ofta är en förutsättning för att kvinnor skall
kunna arbeta. Mot den angivna bakgrunden vill utskottet bestämt hävda att
försvar och förstärkning av den offentliga sektorn är ett viktigt led i jämställdhetsarbetet.

Kraven i motion A801 (fp) har delvis en annan tyngdpunkt, vilken utskottet
inte kan biträda, varför motionen i dessa delar avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande statens ansvar som föregångare på jämställdhetsområdet att

riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A34 yrkande I samt med
avslag på motion 1987/88:A801 yrkandena 7, 8, 10 och 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Översyn av jämställdhetslagen (mom. 31)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c), Ingrid Hemmingsson (m) och Erik
Holmkvist (m) anser 65

5 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 17

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Enligt AU 1987/88:17
utskottets” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är positivt att jämställdhetslagen nu blir föremål
för en utvärdering. Som framhålls av moderata samlingspartiet och folkpartiet
bör lagen utvärderas av en parlamentarisk utredning. Enligt utskottets
uppfattning bidrar den parlamentariska formen till att markera den vikt
man fäster vid jämställdhetslagen och dess möjligheter att påverka samhället.
Jämställdhetslagen är ett av instrumenten för att skapa ett jämställt
arbetsliv och utskottet menar att det inte går att bortse ifrån att samtliga
partier har värdefulla kunskaper på detta område. Det engagemang över
partigränserna som jämställdhetsfrågorna väckt bör tas till vara i utvärderingen
av jämställdhetslagen.

Utredningen bör — som folkpartiet och centerpartiet pekar på i sina
motioner — särskilt ta sikte på att lösa problemet med trakasserier inom
arbetslivet. JämO:s undersökningar har visat på allvarliga missförhållanden
vad gäller kvinnor som trakasserats på grund av att de har använts sig
av lagen och vad gäller sexuella trakasserier. Andra problem med den nuvarande
lagstiftningen gäller frågan om aktiva jämställdhetsåtgärder, frågan
om påföljd vid missgynnande på grund av kön m.m. Mot bakgrunden av de
allvarliga problemen krävs en grundlig och allsidig översyn av lagstiftningen.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande översyn av jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A801 yrkande 11,

1987/88:A8I0 yrkande 5 och 6, 1987/88:A33 yrkande 3 och 1987/

88:A35 yrkande 8 samt med anledning av proposition 105 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

24. Familjepolitikens betydelse för jämställdheten (mom.

32)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c), Ingrid Hemmingsson (m) och Erik
Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 36 slutar med ”och A36” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning beträffande familjepolitikens
betydelse för jämställdheten. Ett av familjepolitikens mål är att båda föräldrarna
måste ha reella möjligheter att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap
och också i praktiken dela sitt gemensamma ansvar för barnen. Så
kan ske med det gemensamma borgerliga förslaget till ny familjepolitik.

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt ur såväl samhällets som föräldrarnas
och barnens synpunkt att småbarnsföräldrarna får ökad valfrihet
att lösa barnomsorgen på det sätt de själva önskar. Därför bör ett beskattningsbart
vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per år och barn införas för alla 66

barn mellan I och 7 år. Härigenom kan målet om full behovstäckning inom AU 1987/88:17
barnomsorgen senast år 1991 uppnås.

Sammanfattningsvis anser utskottet att en familjepolitik som omfattar
vårdnadsbidrag kommer att leda till betydande fördelar för barnfamiljerna.

En sådan familjepolitik innebär att barnens villkor i det svenska samhället
förbättras samtidigt som det i småbarnsfamiljerna blir lättare att förena
föräldraskap med förvärvsarbete. Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet motionerna A810 och A36 i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande familjepolitikens betydelse för jämställdheten

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A810 yrkande 10
och 1987/88:A36 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

25. Jämställdhetsutbildning för barnomsorgspersonalen
(mom. 33)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A34 (vpk) att det statliga
fortbildningsbidraget till barnomsorgspersonalen bör användas även till
utbildning i jämställdhetsfrågor. Det bör således uppdras åt socialstyrelsen
att se över fortbildningsprogrammet för barnomsorgspersonalen, så att
jämställdhetsfrågorna uttryckligen integreras i utbildningen. Enligt utskottets
uppfattning bör det av kursprogram o.d. klart framgå i vilka kurser
jämställdhetsfrågor ingår.

dels&U utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande jämställdhetsutbildning för barnomsorgspersonalen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A34 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Projektmedel för jämställdhetsinsatser inom försvaret
(mom. 35)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Beträffande
inställningen” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A33 (fp) är det under värnpliktstiden — den
period i livet då pojkar formas till män — som de bör uppmärksammas på
jämställdhets- och samlevnadsfrågor. Just med hänsyn till att försvaret utgör
en enkönad arbets- och utbildningsplats är det viktigt att initiera en
diskussion om jämställdhetsfrågor bland de unga männen. En sådan diskussion
ökar möjligheten att de värnpliktiga anammar en jämställd människosyn
som inbegriper såväl manlig självkänsla som respekt för det kvinnli -

Utskottet har erfarit att arbetsmarknadsdepartementet har beviljat medel AU 1987/88:17
till vissa lokala projekt som inbegripit diskussion om jämställdhetsfrågor.

Enligt vad som framkommit tycks dessa satsningar ha givit positiva reaktioner.
Med hänvisning till vad ovan anförts bör en del av medlen som avsätts
till information och projektverksamhet därför gå till försvaret. Utskottets
ställningstagande bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande projektmedelför jämställdhetsinsatser inom försvaret att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:A33 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Skydd för kvinnor som utsätts för misshandel,
trakasserier och förföljelse (mom. 36)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Utskottets
uppfattning” och slutar med ”är påkallad” bort ha följande lydelse:

1 likhet med motion A36 (c) vill utskottet stryka under vikten av skydd för
kvinnor som utsätts för misshandel, trakasserier och förföljelse. Olika lagförslag
som syftar till att stödja dessa kvinnor behandlas under våren 1988
av justitieutskottet.

Utöver lagstiftning krävs enligt utskottets uppfattning också andra åtgärder
för att komma till rätta med våldet mot kvinnor. Barn måste uppfostras i
en anda där pojkar och flickor lär sig respekt för varandra. Vidare måste en
kvinna som utsätts för våld av en närstående man få hjälp att emotionellt
frigöra sig från honom. Etablerandet av kvinnohus och kvinnojourer måste
därför stödjas. På samma sätt kan det vara lämpligt att inrätta mansjourer
för män som psykiskt far illa. Det är även viktigt att hotade kvinnor får en
reell möjlighet att byta identitet. Vad utskottet — med tillstyrkan av motion
A36 i aktuell del — anfört om skydd för kvinnor som är utsatta för våld bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande skydd för kvinnor som utsätts för misshandel, trakasserier
och förföljelse

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A36 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. De i proposition 105 angivna målen för
kvinnorepresentation i statliga organ (mom. 37)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet
hälsar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att staten formulerar konkreta och 68

tidsbestämda mål för kvinnorepresentationen inom statliga organ. Enligt AU 1987/88:17
utskottets uppfattning är de uppställda målen viktiga milstenar i det långsiktiga
jämställdhetsarbetet. Riksdagen bör därför uttryckligen ställa sig
bakom målen.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande de i proposition 105 angivna målen för kvinnorepresentation
i statliga organ

att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A33 yrkande 11 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

29. Lagstiftning om kvinnorepresentation i statliga organ
(mom. 38)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Utskottet
ställer” och på s. 41 slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med vpk-motionen A34 lägga fast målet att kvinnor
och män skall vara lika representerade i statliga organ. Utskottet utgår ifrån
att det finns en allmän politisk vilja att kvinnor och män på lika villkor skall
kunna utses till ledamöter i statliga styrelser m.m. Såsom också utredningen
om kvinnorepresentation har framfört är lagstiftning den enda säkra metoden
som någorlunda snabbt leder till en jämn könsfördelning inom statliga
organ. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion A34 att riksdagen redan
nu hos regeringen begär förslag till lagstiftning om jämn kvinnorepresentation
i statliga organ. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande lagstiftning om kvinnorepresentation i statliga organ
att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A34 yrkande 4 samt med
anledning av proposition 105 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Regeringens metod vid nomineringar (mom. 39)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Vad gäller nomineringar till statliga styrelser m.m. har enligt utskottets
uppfattning de enskilda organisationerna ett självständigt ansvar för ökad
jämställdhet i samhället. Regeringens möjlighet att påverka nomineringarna
består i att konsekvent framhålla önskvärdheten av en jämn könsfördelning
för organisationerna.

Av det sagda följer att utskottet avvisar regeringens hittillsvarande metod
att begära två namn — en kvinna och en man — vid nomineringar. Motionsyrkanden
med denna inriktning avstyrks. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion A35 (m). Med utskottets ställningstagande 69

tillgodoses också till viss del motion A36 (c). Vad utskottet anfört bör ges AU 1987/88:17
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande regeringens metod vid nomineringar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A35 yrkande 9, med
anledning av motion 1987/88:A36 yrkande 16 samt med avslag dels
på proposition 105 i motsvarande del, dels på motionerna 1987/

88:A809, 1987/88:A33 yrkande 10 och 1987/88:A34 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Regeringens metod vid nomineringar (mom. 39)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Skulle det”
och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Förutom metoden med dubbel nominering krävs andra metoder för att
öka andelen kvinnor i styrelser m.m. I statsförvaltningen, lika väl som i
kommittéväsendet, är det anmärkningsvärt att den grupp som representerar
staten domineras av män i högre utsträckning än t.ex. gruppen partiföreträdare.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det är nödvändigt att skärpa
åtgärderna för en ökad kvinnorepresentation, bl.a. vad gäller de poster i
statliga styrelser och kommittéer till vilka regeringen rekryterar helt på egen
hand. Metoden med konkreta och tidsbestämda mål bör tillämpas även i
detta sammanhang.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med tillstyrkan av
motion A33 (fp) i aktuell del. Med utskottets ställningstagande tillgodoses
även motion A809. Övriga behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande regeringens metod vid nomineringar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A33 yrkande 10, med
anledning av dels proposition 105 i motsvarande del, dels motion
1987/88 :A809 samt med avslag på motionerna 1987/88 :A34 yrkande
5, 1987/88:A35 yrkande 9 och 1987/88:A36 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Regeringens metod vid nomineringar (mom. 39)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör representationen i statliga styrelser och
utredningar bli mer jämnt fördelad mellan könen än vad som är fallet i dag.

Erfarenheterna visar dock att den metod som i dag används — dubbla
nomineringar — inte är någon framkomlig metod att uppnå en jämn könsfördelning.
Utskottet kan därför instämma i den uppfattning som framförs i
motion A36 (c), nämligen att det vore en bättre metod att nominerande 70

parter under loppet av ett år får svara för att nominera så att inget kön blir AU 1987/88:17
underrepresenterat. Därigenom undviker statsmakterna inblandning i de
nominerande organisationernas interna demokrati.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet centerpartiets motion
A36 i aktuell del och avvisar därmed regeringens förslag till metod vid
nomineringar. Med undantag för motion A35, som till viss del tillgodoses
av utskottets ställningstagande, avstyrks övriga behandlade motioner.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande regeringens metod vid nomineringar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A36 yrkande 16, med
anledning av motion 1987/88 :A35 yrkande 9, med avslag dels på
proposition 105 i motsvarande del, dels på motionerna 1987/

88:A809, 1987/88:A33 yrkande 10 och 1987/88:A34 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Regeringens metod vid nomineringar (mom. 39)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är samhället inte demokratiskt med mindre
än att kvinnorna, som utgör hälften av befolkningen och arbetskraften, får
lika stor rätt som männen att forma detta samhälle. Utskottet ställer sig
därför — i likhet med vpk i motion A34 — bakom metoden att regering och
departement begär in namn på både en kvinna och en man från de nominerande
organisationerna. Erfarenheten visar att denna metod ger direkta
resultat till kvinnornas fördel.

För att kunna säkerställa en jämställd utveckling av samhällets beslutsfunktioner
anser emellertid utskottet att lagstiftning erfordras. Utskottet
tillstyrker därför motion A34 vad gäller kravet på omedelbar lagstiftning
om metoden med dubbel nominering, vilket bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande regeringens metod vid nomineringar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A34 yrkande 5, med
anledning av proposition 105 i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1987/88:A809, 1987/88:A33 yrkande 10, 1987/88:A35
yrkande 9 och 1987/88 :A36 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

34. Särskilda medel till jämställdhetsforskning m.m. (mom.

40)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

71

Utskottet är medvetet om att de kvinnliga forskarna har svårigheter i sin AU 1987/88:17
verksamhet på grund av organisationen av forskningsarbetet, familjens
krav, de sociala kraven, ekonomin etc. En viktig del i jämställdhetsarbetet
är därför att kvinnliga forskare får bättre villkor och större möjligheter att
bedriva forskning. Utskottet kan därför ställa sig bakom kravet i motion
A36 (c) på ett förbättrat stöd till kvinnliga forskare.

Som framhålls i motion A36 — och som tidigare framhållits av utbildningsutskottet
— är det angeläget att andelen kvinnliga forskare ökar. Enligt
utskottets uppfattning kan man förvänta sig att en ökad andel kvinnliga
forskare leder till att inriktningen på forskningen breddas och därmed ger
en större belysning av de områden som upplevs som väsentliga för kvinnor.

Ett större antal kvinnliga forskare betyder därför en kunskapsökning på
delvis nya områden. Därtill kommer att ett bättre resursutnyttjande av de
svenska forskarbegåvningarna totalt sett — oavsett kön — har betydelse ur
nationalekonomisk synpunkt. Utskottet anser därför att särskilda medel
bör anvisas som stöd till jämställdhetsforskning i enlighet med ovan redovisade
riktlinjer.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande särskilda mede! till jämställdhetsforskning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A36 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Medelsanvisningen till anslaget Särskilda
jämställdhetsåtgärder (mom. 42)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har inte blivit övertygat om att ytterligare kunskaper om hur
män och kvinnor disponerar sin tid motiverar det angivna beloppet fem
milj. kr. Enligt utskottets uppfattning är det oklart vilka mål som skall
uppnås. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till anslagsberäkning
vad gäller medel för projekt och undersökningar i syfte att belysa
kvinnors och mäns tidsanvändning.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Med hänvisning”
och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom motion A33
(fp) vad gäller avvisande av regeringsförslaget om tidsanvändningsstudier.

Utskottet tillstyrker propositionen beträffande medel för projektverksamhet
i syfte att höja kvinnorepresentationen och projekt i syfte att förbättra
kvinnors villkor på arbetsmarknaden. I konsekvens därmed tillstyrks ett
anslag på 12 milj. kr. till Särskilda jämställdhetsåtgärder. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A33 yrkande 5,
med anledning av proposition 1987/88:105 i motsvarande del samt 72

med avslag på motionerna 1987/88:A33 yrkande 7 och 1987/88:A36 AU 1987/88:17
yrkande 15 i motsvarande del till Särskilda jämställdhetsåtgärder under
tionde huvudtiteln för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 12 000 000 kr.

36. Medelsanvisningen till anslaget Särskilda
jämställdhetsåtgärder (mom. 42)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”uppmuntra pappaledighet m.m.” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan ytterligare kunskaper om mäns och
kvinnors tidsanvändning inte motivera det av regeringen föreslagna beloppet,
fem milj. kr. Problemen på detta område vad gäller exempelvis kvinnornas
dubbelarbete är i huvudsak kända. Dessa medel bör — såsom folkpartiet
föreslår i motion A33 — i stället användas för att främja jämställdheten.

Utskottet anser i likhet med motion A33 att två milj. kr. bör avsättas för
projektverksamhet i syfte att uppmuntra pappaledighet och andra insatser
för att främja en friare mansroll. Förslagen i motion A33 om utökade resurser
till JämO (2 milj. kr.) och till de regionala utvecklingsfondernas rådgivning
(1 milj. kr.) behandlas på annan plats i denna framställning.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Med hänvisning”
och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom motion A33
(fp) vad gäller avvisande av regeringsförslaget om tidsanvändningsstudier.

Utskottet tillstyrker propositionen vad gäller medel för projektverksamhet i
syfte att höja kvinnorepresentationen och projekt i syfte att förbättra kvinnors
villkor på arbetsmarknaden. Utskottet tillstyrker motion A33 vad gäller
medelsanvisning för projekt i syfte att uppmuntra pappaledighet m.m.

Motion A36 (c) avstyrks i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A33 yrkandena 5
och 7, med anledning av proposition 1987/88:105 i motsvarande del
samt med avslag på motion 1987/88 :A36 yrkande 15 i motsvarande
del till Särskilda jämställdhetsåtgärder under tionde huvudtiteln för
budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 14 000 000 kr.

37. Medelsanvisningen till Särskilda jämställdhetsåtgärder
(mom. 42)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Vidare
anser” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först stryka under vikten av att kvinnors och mäns värde- 73

6 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 17
Rättelse: S. 88 innehållsförteckning tillkommit

ringar och erfarenheter får komma till uttryck i det politiska livet. Som AU 1987/88:17
framhålls i motion A36 (c) bör det åligga berörda organisationer att själva
initiera åtgärder i syfte att öka nomineringen av kvinnor till olika poster.

Särskilda statliga medel för att stödja projektverksamhet är i detta sammanhang
obehövliga. Motsvarande medel bör i stället utnyttjas för att förstärka
stödet till kvinnoorganisationerna. (Anslaget till de centrala kvinnoorganisationerna
behandlas på annan plats i denna framställning.)

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i
motion A36 i aktuell del samt proposition 105 vad gäller studier av tidsanvändningen
och projekt rörande kvinnors villkor på arbetsmarknaden. I
konsekvens därmed tillstyrks ett anslag på 14 000 000 kr. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A36 yrkande 15 i
motsvarande del, med anledning av proposition 1987/88:105 i motsvarande
del samt med avslag på motion 1987/88:A33 yrkandena 5
och 7 till Särskilda jämställdhetsåtgärder under tionde huvudtiteln
för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 14 000 000
kr.

38. Medelsanvisningen till anslaget
Jämställdhetsombudsmannen m.m. (mom. 43)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

JämO är en liten myndighet med en central roll i jämställdhetsarbetet och
bör som anförs bl.a. i motion A801 (fp) ytterligare förstärkas. Med hänsyn
till de ständigt växande kraven på JämO att informera allmänheten anser
utskottet att det finns behov av ytterligare en handläggartjänst samt behov
av resurser för en förstärkt utåtriktad verksamhet. Utskottet tillstyrker därför
en uppräkning av JämO:s anslag med 1 milj. kr.

Utskottet har kunnat konstatera olika problem i samband med kravet på
aktiva åtgärder för jämställdhet i enlighet med jämställdhetslagen. Som
föreslås i motion A33 (fp) behövs därför — som en engångsåtgärd — extra
resurser för att säkerställa arbetet på detta område. Utskottet anser att två
milj. kr. bör avsättas för de områden på arbetsmarknaden där andelen kvinnor
är låg samt för de områden där kvinnor har lägre löner och sämre
arbetsvillkor än genomsnittligt.

Med utskottets ställningstagande tillgodoses även motion A808 i aktuell
del.

dels att. utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A801 yrkande
13 och 1987/88 :A33 yrkande 8, med anledning av proposition 1987/

88:100 i motsvarande del och motion 1987/88:A808 till Jämställd- 74

hetsombudsmannen m.m. under tionde huvudtiteln för budgetåret AU 1987/88:17
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 6 020 000 kr.

39. Medelsanvisningen till anslaget
Jämställdhetsombudsmannen m.m. (mom. 43)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Inrättandet av JämO har haft betydelse för att göra samhället medvetet
om att kvinnor diskrimineras. JämO:s uppgifter består dels i att biträda i
diskrimineringsärenden, dels i att informera och på andra sätt medverka i
strävandena att främja jämställdheten i arbetslivet. För att på sikt minska
arbetet med direkta diskrimineringsärenden bör JämO:s resurser för information
och projektarbeten öka. Det är därför nödvändigt enligt utskottets
uppfattning att tillföra JämO anslag för inrättande av ytterligare en handläggartjänst.
Härigenom tillgodoses motionerna A808 (vpk) och i någon
mån A801 (fp) i motsvarande del. Motion A33 i denna del (fp) avstyrks vad
gäller kravet på ett extra engångsanslag till JämO.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A808, med anledning
av proposition 1987/88:100 i motsvarande del och motion
1987/88:A801 yrkande 13 samt med avslag på motion 1987/88:A33
yrkande 8, till Jämställdhetsombudsmannen m.m. under tionde huvudtiteln
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
3 204 000 kr.

40. Ändring i bidragsfördelningen vad gäller bidraget till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (mom. 44)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Liknande
yrkanden” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att särskilda medel inte bör utgå till de
politiska kvinnoorganisationerna. Som framhålls i motion A806 (m) skall
dessa i stället kunna erhålla medel från det partistöd som utgår till resp.
partier. En sådan ändring i reglerna för bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet möjliggör — inom ramen för det föreslagna anslaget
— ett ökat bidrag till övriga kvinnoorganisationer.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande ändring i bidragsfördelningen vad gäller bidraget till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A806 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 75

41. Medelsanvisningen till anslaget Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (mom. 45)

AU 1987/88:17

Under förutsättning av bifall till reservation 37

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i denna framställning avstyrkt regeringens förslag
angående statliga medel till projekt rörande kvinnorepresentationen. Som
en följd av detta ställningstagande anser utskottet att motsvarande ekonomiska
utrymme bör utnyttjas för att förstärka stödet till kvinnoorganisationerna.
Enligt utskottets uppfattning utför kvinnoorganisationerna ett förtjänstfullt
arbete som förtjänar ytterligare stöd med hänsyn till organisationernas
betydelse för jämställdhetsarbetet i samhället.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A36 yrkande 15 i
motsvarande del samt med anledning av proposition 1987/88:100 i
motsvarande del till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 5 912 000 kr.

42. Anslag för inrättande av en kvinnohusfond (mom. 46)
Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion A807” bort ha följande lydelse:

Utskottet har redovisat kvinnojourernas stora värde för såväl misshandlade
kvinnor som för andra kvinnor i samband med studie- och kontaktverksamhet
etc. Med hänsyn till kommunernas varierande praxis vad gäller
bidrag till kvinnojourer och kvinnohus finns — som framhålls i motion
A807 (vpk) — ett odiskutabelt behov av statligt stöd. Utskottet anser därför
att en statlig fond bör inrättas, dit kvinnor kan vända sig för att få ekonomiskt
stöd vid startande av kvinnohusverksamhet. En sådan fond kan stimulera
till uppbyggnad av kvinnohus i de flesta större tätorter i landet och
ge de kvinnohus som redan finns ett välbehövligt bidrag. Med det anförda
har utskottet ställt sig bakom förslaget i motion A807 om inrättande av en
kvinnohusfond vilket bör ges regeringen till känna.

delsalt utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande anslag för inrättande av en kvinnohusfond

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A807 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Det parlamentariska inflytandet över
jämställdhetsarbetet (mom. 47)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c), Ingrid Hemmingsson (m) och Erik
Holmkvist (m) anser

76

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Frågan om” AU 1987/88:17
och på s. 49 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna A801 (fp), A803 (m)och A810 (c) bör organisationen
av jämställdhetsarbetet effektiviseras. En stor brist i dag är att det
inte finns någon naturlig punkt i organisationen, där man har det samlade
ansvaret för informations-, kontakt- och opinionsbildande verksamhet.

Otvivelaktigt hade den tidigare jämställdhetskommittén bättre förutsättningar
att svara för opinionsbildning, informationskampanjer, mötesverksamhet
etc. En annan brist i dag är att parlamentarikerna inte har tillräckliga
möjligheter att på idé- och beredningsstadium påverka utvecklingen.

Enligt utskottets uppfattning bör därför det statliga jämställdhetsarbetet
omorganiseras, så att parlamentarikerna ges ett utökat inflytande över
verksamheten, exempelvis genom en parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté.
Vid ett återinförande av en sådan kommitté bör man se
över samordningen mellan jämställdhetskommittén och JämO i syfte att på
bästa sätt utnyttja tillgängliga resurser. Det anförda, som bör ges regeringen
till känna, innebär att motionerna A801, A803 och A810 i aktuella delar
tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande det parlamentariska inflytandet över jämställdhetsarbetet att

riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A801 yrkande 12,

1987/88 :A803 och 1987/88 :A810 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

44. Handläggningen av jämställdhetsfrågor i
regeringskansliet (mom. 48)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Sorn utskottet”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A801 (fp) ger den nuvarande fördelningen av
jämställdhetsarbetet inom regeringskansliet en splittrad bild. Gränsdragningen
mellan arbetsmarknadsdepartementets och civildepartementets ansvar
kan i vissa frågor upplevas som oklar och ge upphov till handläggningsproblem.
Mot denna bakgrund menar utskottet att jämställdhetsansvaret
bör samlas och läggas på ett centralt organ, t.ex. statsrådsberedningen.
Med hänsyn till jämställdhetsfrågornas tyngd bör organisationen
byggas upp på ett sådant sätt att ett av statsråden får möjlighet att uteslutande
ägna sig åt jämställdhetsarbetet.

Med hänvisning till det anförda — som bör ges regeringen till känna —
tillstyrker utskottet förslaget i motion A801 angående handläggningen i
regeringskansliet av jämställdhetsfrågor. Med utskottets ställningstagande
tillgodoses delvis motion A804 (fp).

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande handläggningen av jämställdhetsfrågor i regerings- 7"

kansliet AU 1987/88:17

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A801 yrkande 14 samt
med anledning av motion 1987/88:A804 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Individuell anpassning av arbetstiden m.m. (morn. 8 och

9)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Charlotte Branting (fp), Ingrid
Hemmingsson (m) och Erik Holmkvist (m) anför:

I motionerna A801 och A805 framhålls behovet av en individuell anpassning
av arbetstiden. Arbetstagarna vill ha flexibilitet vad gäller arbetstidens
längd och förläggning. Vi menar att detta är möjligt om den enskilda arbetstagaren
får ett direkt inflytande över sin arbetstid. Arbetstidskommittén
som belyser frågan om en individuell anpassning av arbetstiden liksom
frågan om deltidsarbetets villkor beräknas slutföra sitt arbete under år 1989.

Vi vill betona vikten av att förslag i dessa frågor läggs fram senast under år
1990.

2. Stimulans till okonventionellt yrkesval (mom. 14)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Vi vill i detta sammanhang erinra om att moderata samlingspartiet i betänkande
AU 1987/88:11 redovisar följande synpunkter på ungdomslag
och inskolningsplatser.

Vi förordar — i stället för ungdomslag och inskolningsplatser — ett utökat
uppföljningsansvar för de 15— 19-åringar som av olika skäl slutar sin
skolutbildning och inte får arbete. Uppföljningsansvaret skall innebära följande: —

studievägledning och möjligheter till yrkesorienterad praktik

— kunskapskomplettering för att komma in på önskad linje

— särskilda insatser för skoltrötta elever

— en individuell plan för varje elev som omfattas av uppföljningsansvaret.

Erfarenheterna visar att det bästa sättet att stimulera kvinnor att välja
traditionellt mansdominerade yrken är att visa dem exempel på kvinnor
som redan är verksamma inom dessa yrken. Riktade informationsinsatser
är också en lämplig metod för att kvinnor skall våga söka sig till för dem
ovanligare arbetsuppgifter.

3. Kartläggning av andelen kvinnor i beslutande positioner
i näringslivet (mom. 28)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Med anledning av motion A801 (fp) uttalar utskottet att den i propositionen
föreslagna kartläggningen av andelen kvinnor i beslutande positioner i 78

näringslivet bör tillgodose motionärernas önskemål. Vi vill i detta samman- AU 1987/88:17
hang understryka att en kartläggning av kvinnornas yrken och ställning i
näringslivet är av intresse men att denna vår mening inte får tas till intäkt
för att ålägga företagen en ny årlig uppgiftslämnarplikt.

4. Vissa internationella frågor (mom. 49)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Som framhålls i motion A802 krävs stora ansträngningar på alla nivåer
för att åstadkomma verklig jämställdhet, inte bara för svenska kvinnor utan
för världens alla kvinnor.

Kvinnokonferenser i FN :s regi är ett viktigt led i detta arbete. Sverige
måste vara en pådrivande kraft vad gäller det internationella utvärderingsarbetet
inför nästa kvinnokonferens. Samtidigt måste man vara medveten
om att det är arbetet på nationell nivå som ger direkta resultat. Vi vill därför
stryka under vikten av en utvärdering av det svenska jämställdhetsarbetet,
varav propositionen Jämställdhetspolitiken inför 90-talet är ett led.

79

Näringsutskottets yttrande
1987/88:3 y

AU 1987/88:17

Bilaga

om jämställdhetspolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:105)

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1987/88:105 om jämställdhetspolitiken inför 90-talet jämte
motioner.

1 detta sammanhang behandlar näringsutskottet även - helt eller delvis -tre motioner frän allmänna motionstiden i år som har hänvisats till
näringsutskottet. Med det yttrande som här följer överlämnar näringsutskottet
till arbetsmarknadsutskottet - under förutsättning av dess medgivande -de tre motionerna i berörda delar.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition 1987188:105
kommenterar näringsutskottet följande:

1987/88:A33 av Charlotte Branting m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (9) att
riksdagen förbudgetåret 1988/89 till utvecklingsfonderna anslår 1 milj. kr. att
användas enligt vad som anförts i motionen.

1987/88:A37 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen i samband med tecknandet av avtal för utvecklingsfonderna
beaktar vad som i motionen anförts om könsfördelning i styrelserna.

De motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till näringsutskottet
och som med detta yttrande överlämnas till arbetsmarknadsutskottet
är följande:

1987/88:N220 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med motivering i motion
1987/88:A801 - yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående de offentliga monopolens negativa inverkan på kvinnligt nyföretagande,

2. hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för bidrag och
rådgivning vid de regionala utvecklingsfonderna enligt vad som anförs i
motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet och behov.

80

1987/88:N307 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (4) - med
motivering i motion 1987/88:A462 - att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas ansvar
för att stärka det kvinnliga företagandet.

1987/88:N337 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari - med motivering i motion
1987/88: A810-yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade
regler för utvecklingsfondernas stödverksamhet i syfte att stimulera kvinnligt
företagande i enlighet med vad i motionen anförts.

Näringsutskottet

Inledning

I det följande kommenteras endast de delar av proposition 1987/88:105 som
klart ligger inom näringsutskottets område. Det är här fråga om de två
delavsnitten Företagsutveckling och nyföretagande (3.6.2) - dock endast
såvitt gäller de regionala utvecklingsfonderna - och Statliga företag (3.6.3).
Flertalet av de motionsyrkanden som behandlas rör utvecklingsfonderna.
Näringsutskottet har nyligen i betänkandet NU 1987/88:24 behandlat en rad
andra motioner rörande utvecklingsfondernas verksamhet.

Den offentliga sektorn och kvinnors företagande

Näringsutskottet behandlar först ett yrkande i folkpartiets motion 1987/
88:N220, med motivering i partiets motion 1987/88:A801 om jämställdhet.
Där anförs att det på områden där kvinnor traditionellt har varit verksamma,
främst det sociala serviceområdet, finns mycket små möjligheter till enskilt
företagande. Monopolet för den offentliga sektorn innebär i praktiken ett
näringsförbud för många kvinnor, hävdas det. Ett brytande av detta
monopol, vilket skulle ge kvinnor möjlighet att starta eget eller själva välja
sin arbetsgivare, betecknas därför som en viktig jämställdhetsfråga.

Näringsutskottet tar avstånd från ensidiga resonemang av denna art, som
innebär att jämställdhet på arbetsmarknaden ses som en fråga om möjligheterna
för kvinnor att starta eget. Häremot vill näringsutskottet bestämt hävda
att en väl utbyggd offentlig sektor är av största betydelse för kvinnornas
möjligheter att göra en insats i näringslivet. Följaktligen instämmer näringsutskottet
i vad som anförs i propositionen (s. 7) om att nyliberala tankegångar
om privatisering inom olika områden i praktiken innebär att resurser
skulle undandras den offentliga sektorn, vilket kan leda till en sänkning i
kvaliteten i barnomsorg, vård och utbildning. Detta skulle i första hand
drabba yrkesverksamma kvinnor, som skulle tvingas att minska sitt förvärvsarbete.
Bl.a. mot bakgrund av industrins svårigheter att få sitt behov av
arbetskraft tillgodosett vore detta enligt näringsutskottets mening en olycklig
utveckling. Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet motionen i
denna del.

AU 1987/88:17

Bilaga

81

De regionala utvecklingsfonderna

Sedan är 1978 finns en regional utvecklingsfond i varje län. Fonderna utgör
stiftelser med staten och landstingen som huvudmän. Till grund för
verksamheten ligger i huvudsak likalydande avta! mellan staten och resp.
landstingskommun eller - i tre fall - kommun utanför landsting. Avtalen
träffas för treårsperioder - senast för åren 1986-1988 - och förlängs
automatiskt såvida de inte sägs upp av någondera parten senast ett år innan
ny avtalsperiod inleds. Efter beslut av regeringen har sådan uppsägning nu
skett från statens sida. Avsikten härmed är att riksdagen skall ha handlingsfrihet
beträffande eventuella avtalsändringar inför nästa period (se prop.
1987/88:100 bil. 14 s. 57).

Enligt avtalen skall utvecklingsfonden inom resp. län vara organ för
samhällets åtgärder i syfte att främja utvecklingen av främst små och
medelstora företag. Medel för fondernas finansieringsverksamhet, som har
tillförts främst från staten, skall enligt avtalen hållas åtskilda. Huvudmännen
skall årligen tillskjuta medel till fondernas löpande verksamhet. De skall i
samband med medelstilldelningen samråda om fondernas verksamhet och
medelsbehov.

Beträffande utvecklingsfondernas organisation stadgas i avtalen följande.
För varje fond skall finnas en styrelse som består av nio ledamöter med
suppleanter. Ledamöterna och suppleanterna väljs av landstinget för en tid
av högst tre år i sänder. Ledamöter och suppleanter bör vara väl förtrogna
med länets näringsliv, dess problem och utvecklingsmöjligheter samt ha
erfarenhet från näringslivet eller dess organisationer eller från facklig
verksamhet eller eljest ha en ställning som ger överblick över den regionala
näringspolitiken. Till styrelsen skall knytas även en personalföreträdare med
personlig suppleant.

Enligt stadgarna för utvecklingsfonderna skall det som underlag för
verksamheten vid varje fond finnas ett handlingsprogram. Detta skall ha sin
utgångspunkt i bl.a. länsstyrelsens program för den regionala industripolitiken.

Statens huvudmannaansvar för utvecklingsfonderna utövas av statens
industriverk (SIND). SIND fördelar de medel som regeringen årligen ställer
till förfogande för fondernas företagsservice och administration m.m. från
anslaget till småföretagsutveckling under industridepartementets huvudtitel.
För innevarande budgetår har för ändamålet beräknats ca 99.2 milj. kr.

Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet regleras genom förordningen
(1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.
Enligt förordningen får fonderna delta i finansieringen av små och medelstora
företag (högst 200 arbetstagare) vars verksamhet avser bl.a. tillverkning,
handel och vissa tjänster samt turism. Finansieringen kan ske i form av lån.
garanti eller s.k. utvecklingskapital. Finansiering får avse endast verksamhet
som har eller bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet. Utvecklingsfonderna
får inte medverka i finansiering som kan ske på den allmänna
kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor.

Utvecklingsfondernas målgrupp, som tidigare omfattade främst den tillverkande
industrin och mot denna inriktade tjänsteföretag, har utvidgats till att

AU 1987/88:17

Bilaga

82

omfatta andra delar av tjänstesektorn. Den senaste utvidgningen skedde år
1987, då också tjänsteföretag som riktar sig till icke tillverkande företag
inkluderades (se NU 1986/87:30 s. 52 f.). Utanför målgruppen ligger nu
endast tjänsteföretag som riktar sig till enskilda.

Målgruppsavgränsningen är emellertid bindande för fonderna endast
såvitt gäller finansieringsverksamheten. Delar av fondernas företagsservice,
t.ex. starta-eget-kurser och rådgivning till nystartade företag, är tillgängliga
för företag inom alla branscher. Verksamhet med inriktning särskilt på
kvinnors nyföretagande bedrivs också inom vissa utvecklingsfonder.

Näringsutskottet har nyligen i betänkandet NU 1987/88:24 behandlat
motioner (fp) om en utvidgning av målgruppen för finansieringsverksamheten
till att omfatta också hantverks- och serviceföretag. Motionerna avstyrktes
med motiveringen att en sådan utvidgning skulle ställa alltför stora krav
på fondernas resurser. Folkpartiets företrädare i näringsutskottet reserverade
sig till förmån för motionerna. Betänkandet kommer att behandlas av
riksdagen inom kort.

I några av de nu aktuella motionerna tas målgruppsfrågan upp från
jämställdhetssynpunkt.

Målgruppen skall omfatta hela tjänstesektorn, föreslås det i motion
1987/88:N220 (fp). Motionärerna menar att detta skulle få stor betydelse för
bl.a. kvinnorna i skogslänen.

1 centerpartiets motion 1987/88:N307, med motivering i partiets motion
1987/88:A462 om regionalpolitiken, anförs att en breddning av kvinnors
arbetsmarknad genom ett ökat nyföretagande skulle kunna få stor betydelse
för sysselsättningen i utsatta regioner. Särskilt borde möjligheterna prövas
att ge kvinnor stöd till företagande inom tjänstesektorn. Motionärerna pekar
på utvecklingsfondernas ansvar härför.

Liknande synpunkter framförs i motion 1987/88:N337 (c). Med hänsyn till
att kvinnors nyföretagande är inriktat på tjänstesektorn och att svårigheterna
för kvinnor att få sysselsättning är stora i de utsatta regionerna bör enligt
motionärernas mening utvecklingsfonderna ges möjligheter att lämna stöd
till kvinnligt företagande inom tjänstenäringarna i dessa regioner.

Näringsutskottet är inte berett att med anledning av vad som anförs i
motionerna ompröva sitt ställningstagande nyligen till frågan om utvecklingsfondernas
målgrupp. Som framgått av redogörelsen har fonderna enligt
nuvarande bestämmelser möjligheter att i betydande utsträckning stödja
också tjänsteföretagen. Det finns inga formella hinder för den typ av insatser
som torde vara av störst intresse i detta sammanhang, dvs. rådgivning m.m.
vid nyetableringar. Med hänvisning till det sagda avstyrker näringsutskottet
motionerna 1987/88:N220 (fp), 1987/88:N307 (c) och 1987/88:N337 (c) i
berörda delar.

Frågor om särskilda insatser för jämställdhet i utvecklingsfondernas verksamhet
har behandlats av riksdagen vid olika tillfällen under senare år. Med
anledning av motionsyrkanden (c; fp) uttalade sig riksdagen år 1985 på
hemställan av näringsutskottet för att det vid varje utvecklingsfond skulle
utses en jämställdhetsansvarig (NU 1984/85:23 s. 27, rskr. 1984/85:242).
Sedan regeringen fäst landstingens och de berörda kommunernas uppmärk -

AU 1987/88:17

Bilaga

83

samhet på riksdagens uttalande har de olika utvecklingsfonderna vidtagit
åtgärder i enlighet därmed.

Vissa utvecklingsfonder har gjort särskilda insatser för att stödja kvinnors
företagande. Som exempel kan nämnas ett projekt med företagsutveckling
och konsultinsatser m.m. som genomfördes åren 1985 och 1986 av fem
utvecklingsfonder i samverkan (se NU 1985/86:15 s. 23). Särskilt stöd till
projektet lämnades av arbetsmarknadsdepartementet.

I proposition 1987/88:105 sägs att de olika utvecklingsfondernas aktiviteter
till stöd för kvinnors företagande har varit av många slag och av varierande
intensitet. Det kan därför vara lämpligt, anförs det, att insatser för att
utveckla kvinnors intresse för att starta och driva företag behandlas särskilt i
handlingsprogrammen för de olika utvecklingsfonderna. Regeringens avsikt
är att inriktningen av handlingsprogrammen i nämnda hänseende skall bli
föremål för överläggning med utvecklingsfondernas övriga huvudmän.

Näringsutskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen på
denna punkt. Såsom påpekas i propositionen finns det stora skillnader
mellan olika utvecklingsfonder i fråga om engagemanget för kvinnors
företagande. I många fall torde det också råda osäkerhet hos fondernas
styrelser, ledning och personal om vilken roll fonderna bör ha på området
och hur verksamheten lämpligen bör bedrivas. En diskussion av dessa frågor
i anslutning till handlingsprogrammen bör enligt näringsutskottets mening
kunna bidra till att skapa ökad klarhet i angivna hänseenden.

I motion 1987/88:A33 (fp) föreslås en ytterligare åtgärd, nämligen att ett
belopp av 1 milj. kr. skall avsättas till utvecklingsfonderna för utökad
rådgivning och utbildning m.m. som riktar sig till kvinnliga företagare,
framför allt inom den tjänsteproducerande sektorn. Motionärernas avsikt
synes vara att medlen skall ställas till förfogande från anslaget till särskilda
jämställdhetsåtgärder under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.

Näringsutskottet anser att utvecklingsfondernas verksamhet med inriktning
på kvinnors företagande i princip bör finansieras på samma sätt som
fondernas företagsservice i övrigt, dvs. genom avgifter och genom de årliga
bidragen från huvudmännen. I den mån särskilda insatser av projektkaraktär
bedöms angelägna bör regeringen liksom hittills kunna ställa medel till
förfogande för ändamålet från nämnda anslag. Motion 1987/88:A33 (fp)
avstyrks alltså.

Frågan om könsfördelningen i utvecklingsfondernas styrelser tas upp i motion
1987/88:A37 (s). Motionärerna hänvisar till en kartläggning av hur utvecklingsfondernas
styrelser är sammansatta som har utförts av SIND år 1987 på
uppdrag av regeringen. I denna kartläggning anges antalet styrelseledamöter
i de 24 fonderna till sammanlagt 221 exkl. personalrepresentanter. Av
ledamöterna var 204 män och 17 kvinnor - dvs. 8 % - vilket enligt
motionärernas uppfattning inte är en tillfredsställande fördelning. De
föreslår att villkor om kvinnlig representation skrivs in i de avtal mellan
huvudmännen för fonderna som skall träffas för nästa period. Som lämplig
grund för sådana villkor betecknas i motionen det mål för andelen kvinnor i
statliga styrelser m.m. som anges i propositionen, dvs. minst 30 % år 1992.

Näringsutskottet har tidigare uppmärksammat frågan om andelen kvinnor

AU 1987/88:17

Bilaga

84

i utvecklingsfondernas styrelser. En kartläggning av styrelsernas sammansättning
år 1985 visade att andelen kvinnor då var 4 %. Näringsutskottet
betecknade denna andel som uppseendeväckande låg och förutsatte att
landstingen vid val av ledamöter inför perioden 1986-1988 skulle beakta
intresset av en rimligare fördelning (NU 1984/85:23 s. 27).

Näringsutskottet konstaterar att andelen kvinnor i fondernas styrelser
under nu löpande period har ökat. Alltjämt är dock den kvinnliga representationen
alldeles för låg, särskilt mot bakgrund av de ökade insatser från
fondernas sida för kvinnors företagande som nyss har förordats. Näringsutskottet
utgår från att frågan om en ökad andel kvinnor i styrelserna kommer
att väckas från statens sida vid de förestående överläggningarna mellan
huvudmännen om avtalen för utvecklingsfonderna under nästa avtalsperiod.
Något initiativ av riksdagen i frågan synes inte erforderligt.

Kartläggning av kvinnors företagande

I motion 1987/88:N220 (fp) begärs en kartläggning av kvinnliga företagares
verksamhet och behov. En sådan kartläggning krävs som underlag för beslut
om insatser för att stödja kvinnors företagande, menar motionärerna.

Näringsutskottet avstyrkte - med reservation från folkpartiets företrädare
- år 1986 ett liknande motionsyrkande. Därvid hänvisades till ett
landsomfattande forskningsprojekt om kvinnor som företagare vilket pågick
vid Umeå universitet (NU 1985/86:15 s. 23). Riksdagen avslog motionen.
Enligt vad näringsutskottet har inhämtat har projektet nu slutförts. Resultatet
föreligger i form av ett antal forskningsrapporter. En sammanfattning i
bokform är under utarbetande.

Motionärernas önskemål får anses vara väl tillgodosedda. Motionen
avstyrks i nu berörd del.

Statliga företag

Näringsutskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförs om
jämställdhetsarbetet i de statliga företagen. Den redovisning av antalet
anställda som enligt propositionen skall lämnas i den årliga redogörelsen till
riksdagen för de statliga företagen bör dock enligt näringsutskottets mening
omfatta såväl antalet anställda som antalet årsarbetande, med fördelning på
kvinnor och män. Genom en sådan redovisning kan omfattningen av
kvinnornas deltidsarbete belysas. Enligt näringsutskottets uppfattning är ett
uttalande av riksdagen till regeringen i denna fråga motiverat.

Stockholm den 14 april 1988
På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

AU 1987/88:17

Bilaga

85

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s). Erik Hovhammar
(m), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m). Åke
Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s),
Per-Ola Eriksson (c). Jörn Svensson (vpk), Sven-Åke Nygårds (s). Gudrun
Norberg (fp) och Leo Persson (s).

Avvikande meningar

1. Den offentliga sektorn och kvinnors företagande

Erik Hovhammar (m). Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Den offentliga sektorn och kvinnors företagande - som börjar med ”Näringsutskottet
tar” och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N220 (fp)
om de offentliga monopolens negativa inverkan på kvinnligt nyföretagande.
Om enskilda alternativ till den offentliga sektorn tilläts skulle kvinnor få
ökade möjligheter att starta egna företag på områden där kvinnor traditionellt
är verksamma. Näringsutskottet anser en sådan utveckling önskvärd,
bl.a. från den synpunkten att den kan förväntas leda till en större mångfald
och högre kvalitet på utbudet av tjänster på dessa områden, vilket skulle få
gynnsamma effekter inom hela näringslivet. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker näringsutskottet motionen i denna del.

2. Den offentliga sektorn och kvinnors företagande

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Den offentliga sektorn och kvinnors företagande - som
börjar med ”Näringsutskottet tar” och slutar med ”denna del” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet anser det angeläget att arbetsmarknaden för kvinnor
breddas genom olika åtgärder. Ett brytande av det offentliga servicemonopolet
- såsom föreslås i motion 1987/88:N220 (fp) - innebär inte i sig ökade
möjligheter till sysselsättning för kvinnor. Det är emellertid viktigt att den
offentliga sektorn ger utrymme också för privata initiativ. Näringsutskottet
ser privat verksamhet inom den offentliga sektorns ram både som ett
värdefullt komplement till den offentliga verksamheten och som en möjlighet
till stimulans av denna.

Överföring av vissa verksamheter från offentlig till enskild eller kooperativ
drift kan alltså vara positiv. Enligt näringsutskottets mening är det emellertid
framför allt ny affärsverksamhet inom tillverkningsindustrin och servicenäringarna
som måste åstadkommas. Av största betydelse är därvid att
villkoren för småföretag förbättras och att nyföretagandet stimuleras. Detta
gäller särskilt med tanke på möjligheterna till sysselsättning för kvinnor i de
utsatta regionerna.

Näringsutskottet anser att riksdagen genom ett tillkännagivande till
regeringen bör ansluta sig till vad som här anförts. Härigenom skulle syftet
med yrkandet i nämnda motion väsentligen tillgodoses.

AU 1987/88:17

Bilaga

86

1

3. Utvecklingsfondernas målgrupp

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet -under rubriken De regionala utvecklingsfonderna - som börjar med ”Näringsutskottet
är” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottets uppfattning har den nuvarande avgränsningen av
utvecklingsfondernas målgrupp till främst tillverkande företag blivit alltmer
otidsenlig till följd av tjänstesektorns snabba expansion. Avgränsningen
innebär att de typer av företag som i stor utsträckning drivs av kvinnor inte
har tillgång till den statliga finansiering som handhas av utvecklingsfonderna.
Näringsutskottet finner detta oacceptabelt från jämställdhetssynpunkt.
Yrkandet i motion 1987/88:N220 (fp) på att målgruppen för finansieringsverksamheten
skall omfatta hela tjänstesektorn tillstyrks därför.

4. Utvecklingsfondernas målgrupp

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken De regionala utvecklingsfonderna - som börjar med ”Näringsutskottet
är” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet, som hänvisar till sitt tidigare ställningstagande i frågan,
är inte berett att förorda en sådan generell utvidgning av utvecklingsfondernas
målgrupp som begärs i motion 1987/88:N220 (fp). Däremot anser
näringsutskottet att utvecklingsfonderna i de eftersatta delarna av landet bör
ges ökade möjligheter att stödja kvinnors företagande också genom finansiering.
Yrkandena härom i motionerna 1987/88:N307 (c) och 1987/88:N337
(c) tillstyrks alltså.

5. Särskilda insatser för jämställdhet

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet -under rubriken De regionala utvecklingsfonderna - som börjar med ”Näringsutskottet
anser” och slutar med ”avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker förslaget i motion 1987/88:A33 (fp) om att
1 milj. kr. skall ställas till utvecklingsfondernas förfogande för särskilda
insatser för kvinnliga företagare.

6. Kartläggning av kvinnors företagande

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Kartläggning av kvinnors företagande - som börjar med
”Motionärernas önskemål” och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till vad som sägs i motion 1987/88:N220 (fp)
om behovet av en kartläggning av kvinnors företagande. Det nämnda
forskningsprojektet vid Umeå universitet kan utgöra en värdefull grund för
en sådan studie. Därutöver erfordras emellertid en analys av de kvinnliga
företagarnas behov av stöd i olika former. Näringsutskottet anser att
regeringen bör ta initiativ till en sådan studie. Motionen tillstyrks alltså i
denna del.

AU 1987/88:17

Bilaga

87

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Bakgrund

Utskottet

Allmänna utgångspunkter

Kvinnornas roll i ekonomin

Jämställdhet på arbetsmarknaden

Arbetsmiljön

Medbestämmande

Arbetstider

Anställningstrygghet m. m

Program för jämställdhetsåtgärder inom arbetslivsområdet

Arbetslöshet

Arbetsförmedlingen m. m

Arbetsmarknadsutbildning

Personalutbildning

Samhällsservice och infrastruktur m. m

Företagsutveckling och nyföretagande

Statliga och privata företag

Statlig personalpolitik

Utvärdering av jämställdhetslagen

Jämställdhet i utbildningen

Jämställdhet i familjen

Barnomsorgen

Föräldraförsäkringen

Mannens roll

Våld mot kvinnor

Kvinnors inflytande

Projektverksamhet

Regeringens egna rutiner vid utnämningar m. m

Årlig redovisning m. m

Anslagsfrågor

Särskilda jämställdhetsåtgärder

Jämställdhetsombudsmannen m. m

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet..

Jämställdhetsarbetets organisation

Vissa övriga frågor

Hemställan

Reservationer 1—44

Särskilda yttranden 1—4

Bilaga

Yttrande från näringsutskottet

Svenskt Tryck Stockholm 1988