Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1987/88:11

om arbetsmarknadspolitiken
(prop. 1987/88:100, bil. 12)

1987/88:11

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:100 bil. 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
såvitt gäller avsnitten B. Arbetsmarknad m.m. anslagspunkterna
B 1-B 3, B 5-B 15 och B 19 samt C. Arbetslivsfrågor anslagspunkterna C
4-C 7. Dessa punkter har i regeringen föredragits av statsrådet Thalén.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 69 motioner från
allmänna motionstiden i år. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en
sammanställning som följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning.
Av sammanställningen framgår var i betänkandet motionerna behandlas.

Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till
anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av innehållsförteckningen
i slutet av betänkandet. Regeringens förslag redovisas i den
löpande framställningen.

Anslagspunkten B 4 behandlas i betänkandet AU 1987/88:18 och punkterna
B 16-B 18 i betänkandet AU 1987/88:15. Punkterna C 1-C 3 är hänvisade
till socialutskottet.

Sammanfattning

Medelsanvisningen

För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1988/89 tillstyrker
utskottet att 16 600 milj. kr. anvisas enligt nedanstående fördelning:

Anslaget till kontantstöd till arbetslösa behandlas av utskottet senare i vår
med anledning av en särskild proposition.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet lägger i reservationer
fram förslag som innebär lägre anslag till arbetsmarknadspolitiken än vad
utskottet förordar. Vpk lämnar i ett antal reservationer förslag som leder till

anslagsökningar. 1

Milj. kr.

Arbetsmarknadsverket m.m.

Arbetsmarknadsutbildning, inkl. AMU-gruppen
Sysselsättningsskapande åtgärder m.m.

Ungdomslag, inskolningsplatser
Samhall

Övriga sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade

2 031
2 681

2 603
1 254

3 433

4 594

1 Riksdagen 1987/88. 18sami. Nr 11

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning AU 1987/88:11

Utskottet gör bedömningen att den ekonomiska politik regeringen förordar
ger goda förutsättningar för utvecklingen av arbetsmarknaden under nästa
budgetår.

Mot detta reserverar sig representanterna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet som i en gemensam reservation beskriver den
ekonomiska politik som de förordar och som enligt deras mening ger bättre
förutsättningar för näringslivets utveckling och därmed för sysselsättningen.
Vpk föreslår i en reservation ett nationellt industrialiseringsprogram och en
omfattande utbyggnad av den offentliga sektorn.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår tillstyrker
utskottet regeringens uppläggning som innebär en betoning av arbetslinjen,
dvs. att man prioriterar arbetsförmedlings- och utbildningsinsatser före
efterfrågestimulerande åtgärder. Utskottet avstyrker motionsyrkanden av
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet som bl.a. rör möjligheterna
till arbetsförmedling i alternativa former. Även vpk:s förslag om en
ny arbetsmarknadspolitik avstyrks av utskottet. Respektive partiföreträdare
har reserverat sig på dessa punkter.

Åtgärder för ungdomar

Utskottet tillstyrker regeringens begäran om anslag till fortsatt verksamhet
för att sysselsätta i genomsnitt 15 000 ungdomar i ungdomslag och 5 000
ungdomar på inskolningsplatser. Moderata samlingspartiet anser att dessa
åtgärder vid det kommande årsskiftet bör ersättas av ett nytt och utvidgat
uppföljningsansvar med arbetspraktikplatser för ungdomar i åldern 15-19 år,
kompletterat med arbetsplatsförlagd utbildning för ungdomar med särskilda
problem. Även vänsterpartiet kommunisterna anser att ungdomslagen och
inskolningsplatserna bör avvecklas. Enligt vpk bör ungdomsarbetslösheten
bekämpas med insatser för att skapa fasta jobb åt ungdomarna, i första hand
inom den offentliga sektorn. Centerpartiet föreslår en parlamentarisk
utredning med uppgift att arbeta fram ett sammanhållet utbildnings- och
praktikansvar i kommunal regi för ungdomar i åldern 16-24 år. I avvaktan
härpå bör under nästa budgetår tillkomma fler inskolningsplatser och färre
platser i ungdomslag än enligt regeringens förslag.

Folkpartiet föreslår en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
för ungdomar med inriktning på en bättre samordning samt en lönebidragsfinansierad
lärlingsutbildning på vissa orter. När det gäller ungdomars
ingångslöner förordar folkpartiet regeringsinitiativ i kombination med
temporär sänkning av arbetsgivaravgifterna för att minska lönekostnaderna.
Moderata samlingspartiet betonar arbetsmarknadsparternas ansvar för att
lönesättningen blir realistisk med hänsyn till nytillträdande ungdomars
begränsade erfarenhet och kunnande.

Arbetsmarknadsverket m.m.

Under innevarande budgetår tillfördes arbetsförmedlingen 250 nya tjänster.
Vidare har hittills totalt ca 500 tjänster flyttats från den centrala administra -

tionen till arbetsförmedlingen. I reservationer har folkpartiet och centerpartiet
med hänvisning härtill förordat en personalreduktion med 250 resp. 200
tjänster.

Starthjälpen upphörde från den 1 juli 1987, utom förvissa nyckelpersoner.
Moderata samlingspartiet begär att starthjälpen skall införas på nytt och då
finansieras inom ramen för tillgängliga medel, medan folkpartiet förordar en
utvärdering av den slopade starthjälpens effekter på rörligheten.

Försöksverksamheten med det s.k. medflyttandebidraget, som kan utgå
till arbetsgivare inom skogslänen och de kommuner utanför dessa som ingår i
stödområde C, skall fortsätta även under budgetåret 1988/89. Centerpartiet
föreslår å ena sidan att detta bidrag förstärks samt å andra sidan att övriga
flyttningsbidrag begränsas och endast utgår vid flyttning till avfolkningsbygder.

Arbetsmarknadsutbildning

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att arbetsmarknadsutbildningen
- med de bedömningar som nu kan göras av utbildningsbehovet- under nästa
budgetår bör omfatta 123 000 deltagare. I anslutning härtill behandlas olika
frågor om utbildningsverksamheten och dess volym, bl.a. den elevsociala
verksamheten, folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar och utbildning
för avbytare i jordbruket, med reservationer från moderata samlingspartiet,
folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna.

I ett inledande delavsnitt tar utskottet upp principiella frågor om arbetsmarknadsutbildningens
inriktning m.m., aktualiserade i en partimotion från
moderata samlingspartiet som i en reservation fullföljer sin ståndpunkt.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att de sysselsättningsskapande
åtgärderna skall få bedrivas med i huvudsak oförändrad omfattning nästa
budgetår. Vidare tillstyrks en regelförändring för statsbidraget till beredskapsarbetena.
Förändringen innebär i vissa fall ett sänkt bidrag. Moderata
samlingspartiet uttalar sig för en ny anslagsteknik i syfte att AMS skall tillåtas
större flexibilitet att disponera anslaget inom ramen för av riksdagen
formulerade mål och generella regler.

Med anledning av motioner anlägger utskottet synpunkter på de problem
som uppstår genom den konjunkturberoende omfattningen av beredskapsarbeten
inom natur- och kulturminnesvården. Liksom tidigare anför utskottet
att man har förståelse för de problem som kan uppstå men att utnyttjandet av
de arbetsmarknadspolitiska resurserna bör bedömas utifrån arbetsmarknadssynpunkter.
Moderata samlingspartiet anser att en del av de statliga
medlen för beredskapsarbeten skall föras över till riksantikvarieämbetet som
ett särskilt anslag.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet reserverar sig för att grundbidraget
vid beredskapsarbeten skall sänkas från nuvarande 60% till 50%.

Folkpartiet och centerpartiet uttalar sig för att starta-eget-bidraget utvidgas
till att även omfatta jordbrukare samt att bidragstiden förlängs till ett år.

AU 1987/88:11

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om 100 nya tjänster till arbetsmarknadsinstituten
samt att antalet lönebidragsplatser hos allmännyttiga organisationer
ökas med 300 och antalet platser vid Samhall-gruppen med 350.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om försöksverksamhet i två
län med mer flexibel användning av lönebidragen.

Med anledning av motioner utgår utskottet ifrån att regeringen vid en
omdaning av lönebidragen gör en samlad bedömning av konsekvenserna för
bl.a. länsmuseerna.

Beträffande lönebidragen anser moderata samlingspartiet och folkpartiet
att lönebidragssystemet bör vara mera flexibelt. Centerpartiet föreslår att
ramarna för olika arbetsgivarkategorier skall upphöra. Vidare uttalar sig
centerpartiet och vpk för att man skall slopa taket för antalet lönebidragsplatser
hos de allmännyttiga organisationerna. Folkpartiet begär en ökning av
antalet platser.

Folkpartiet pekar på behovet av en översyn av sambanden mellan
lönebidrag, anställning inom Samhall och förtidspension. Enligt folkpartiet
bör möjligheterna vidgas att föra över resurser från socialförsäkringssektorn
till arbetsmarknadsåtgärder. Centerpartiet förordar en samhällsekonomisk
studie av sambanden mellan lönebidragen och belastningen på pensions- och
sjukförsäkringssystemen.

I fråga om Samhall anser moderata samlingspartiet att man bör understödja
en utslussning till den reguljära arbetsmarknaden bl.a. genom att
anställningen vid Samhall regelbundet omprövas.

Folkpartiet och centerpartiet förordar en flerårig ekonomisk ram samt
ytterligare platser för Samhalls verksamhet. Moderata samlingspartiet anför
att den centrala administrationen vid Samhall bör kunna minska samt att
styrelsesammansättningen inom de regionala stiftelserna bör förändras bl.a.
vad gäller antalet ledamöter och deras kompetens.

Vpk begär att anslaget till Samhall ökas med 114 milj. kr. utöver
regeringens förslag för att Samhall skall kunna öka antalet anställda med
1 000 personer under det kommande budgetåret.

Motionerna

1987/88: A201 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att ge möjligheter för
AMS att beräkna lönebidrag på sätt som redovisas i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär höjning av medelstilldelningen
avseende speciella arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar till
handikappade egenföretagare.

1987/88:A202 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att bestämmelserna
för anställning med lönebidrag bör ses över och att länsarbetsnämnderna
får större resurser till sitt förfogande, för att kunna få ut fler arbetshandikappade
på den öppna marknaden.

AU 1987/88:11

1987/88:A203 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående arbetsmarknadsutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående arbetsmarknadspolitikens inriktning,

3. att riksdagen beslutar att ändra lagen (1953:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling, så att enskilda arbetsförmedlingar kan etableras i
enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1976:157) om skyldighet att
anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen fr.o.m. 1 juli 1988,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående sysselsättningsskapande åtgärder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående starthjälpen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående den framtida verksamheten vid arbetsmarknadsstyrelsen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående sammansättningen av arbetsmarknadsstyrelsens styrelse,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett flexibelt lönebidragssystem
i enlighet med vad som i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående placering av handikappade vid Samhall,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående organisatoriska förändringar inom Samhall.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N225.

1987/88:A204 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskoleutbildning
som arbetsmarknadsutbildning.

1987/88:A205 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att utöka verksamheten inom Samhall med 500
tjänster utöver regeringens förslag,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i uppdrag att så långt
som möjligt i detta sammanhang försöka anställa psykiskt utvecklingsstörda
personer.

1987/88:A206 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom
arbetsmarknadsmyndighetens ram erbjuda personer i skogliga beredskapsarbeten
fastare sysselsättningsformer.

1987/88:A207 av Lennart Brunander och Karl Erik Olsson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidraget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristyrkesutbildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avbytarkursen
om 20 veckor skall kunna förlängas till 40 veckor för dem som saknar
praktik.

AU 1987/88:11

1987/88:A209 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nödvändigheten
av att handikappades tillgång till arbetsmarknaden underlättas,

2. att riksdagen beslutar slopa taket för lönebidragsanställningar i ideella
organisationer.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So615.

1987/88:A210 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av möjligheterna att förlänga den tid under vilket bidraget
till nystartade företag skall utgå.

1987/88: A211 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande
av nuvarande statsbidrag för beredskapsarbeten.

1987/88:A212 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med uppgift att utreda möjligheterna att på
försök tillåta fristående arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden i
enlighet med vad som i motionen anförts.

1987/88:A213 av Olle Grahn m.fl. (fp,m,c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdiga
lönebidrag för anställning av arbetshandikappade i stat, kommun och
enskilda företag.

1987/88:A215 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
översyn av reglerna för sysselsättningsskapande åtgärder.

1987/88:A216 av Margareta Persson och Sylvia Lindgren (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att främjandelagen skall tillämpas på ett mer aktivt sätt än hittills.

1987/88:A217 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp,m,c,vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att man vid
prövningen av lönebidragets framtida utformning beaktar vad som anförts i
motionen.

1987/88:A218 av Margareta Persson och Sylvia Lindgren (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av lönebidragsplatser inom allmännyttiga organisationer.

1987/88:A219 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för sysselsättningspolitiken
som redovisas i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av AMS förnyelsearbete,

6. att riksdagen beslutar att entalet tjänster hos AMS skall reduceras med
250,

7. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1988/89 anslå 1 860 614 000 kr.
på anslaget B 1,

8. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i syfte att möjliggöra kompletterande, fristående arbetsförmedling.

AU 1987/88:11

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingsutbildningen,

12. att riksdagen beslutar att boendeservicen inom den elevsociala
verksamheten skall avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1988,

13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1988/89 anslå 2 616 498 000
kr. på anslag B 3,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av den s.k. starthjälpen,

15. att riksdagen godkänner vad i motionen förordats om ändrade
bidragsregler för beredskapsarbeten,

16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1988/89 anslå 2 110 500 000
kr. på anslaget B 5,

17. att riksdagen begär att regeringen aktivt verkar för att parterna upptar
överläggningar om särskilda ungdomsavtal enligt vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till sådana diskussioner
med arbetsmarknadens parter som krävs för att förslaget om en temporär
nedsättning av arbetsgivaravgifterna för ungdomar kan genomföras enligt
vad som redovisas i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
ungdomar,

20. att riksdagen beslutar att utöka verksamheten inom Samhall med 500
tjänster utöver regeringens förslag,

21. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1988/89 anslå 3 473 000 000
kr. på anslaget C 7.

1987/88 :A220 av Berit Oscarsson och Hans Rosengren (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att breddata som inbegriper baskunskaper i svenska och
matematik särskilt uppmärksammas inom ramen för föreslaget anslag för
arbetsmarknadsutbildning i företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till utbildning i baskunskaper för korttidsutbildade,

1987/88:A221 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett program för en nationell politik
för arbete åt alla enligt vad som i motionen anförs,

2. att riksdagen till Statsbidrag för kommuner och landsting för budgetåret
1988/89 upptar ett särskilt anslag om 4 miljarder kronor för inrättande av
fasta arbeten

3. att riksdagen till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1988/89
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 502 milj. kr. minskat
belopp,

4. att riksdagen till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret
1988/89 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 125 milj. kr.
minskat belopp,

AU 1987/88:11

1987/88:A222 av Barbro Sandberg och Sigge Godin (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i uppdrag att ändra sina regler
så att färre arbetshandikappade än fem kan anställas i s.k. inbyggda
verkstäder.

1987/88:A223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjandet av
AMS-medel inom kulturområdet.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Kr238.

1987/88:A224 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen initierar en översyn av sambanden
mellan lönebidrag, anställning inom Samhall och förtidspension,

2. att riksdagen begär att regeringen gör en översyn av reglerna för
lönebidrag i syfte att uppnå ett mera flexibelt system.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So235.

1987/88:A225 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om statligt stöd till särskilt anordnad utbildning
genom länsarbetsnämnderna för den sociala hemtjänsten.

1987/88:A226 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att AMS:s utredningsarbete vad gäller de
asylsökandes utbildning bör samordnas och effektiviseras på lämpligt sätt.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Sf518.

1987/88:A227 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att partiellt
arbetsföra i ökad utsträckning bör tränas i reell arbetsmiljö i enlighet med
vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelserna
om bidrag till arbetshjälpmedel bör ges en generösare tillämpning i
enlighet med vad som i motionen anförts, bl.a. i syfte att göra texttelefoner
på arbetsplatser med döva, bidragsberättigande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av arbetsbiträden för handikappade i arbetslivet.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Sf273.

1987/88:A228 av Margareta Fogelberg och Sigge Godin (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte
att möjliggöra kompletterande, fristående arbetsförmedling på kulturområdet.

1987/88:A229 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ofrivillig deltidsarbetslöshet.

1987/88:A230 av Barbro Sandberg och Margareta Andrén (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att insatser för handikappades möjligheter till arbete skall stimuleras.

AU 1987/88:11

1987/88:A231 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om främjandelagen
och vikten av att arbetsmarknadsverket utarbetar planer för hur handikappade
ska få arbete.

1987/88: A232 av Alexander Chrisopoulos m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag som innebär en ändrad inriktning av AMV:s
verksamhet i enlighet med vad som i motionen anförts.

1987/88: A233 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med
flexibel tillämpning av lönebidragsnivåer för unga handikappade.

1987/88:A234 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till ett
nytt flexibelt lönebidragssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inbyggda avdelningar av Samhällsföretag i större företag.

1987/88:A235 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för att
skapa fasta jobb med lön att leva på för ungdomen.

1987/88:A236 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1988/89
anslår 114 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit, dvs. totalt
3 547 000 000 kr.,

2. att riksdagen avslår förslaget under Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning om begränsning av antalet nytillkomna anställningar
med lönebidrag i allmännyttiga organisationer,

3. att riksdagen hos regeringen begär medelsanvisning för utökningen av
lönebidragsanställningar i allmännyttiga organisationer på tilläggsbudget I
för budgetåret 1988/89.

1987/88: A237 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen till fastighetsfonden
under anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1988/89
anslår 25 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit om totalt 3 458 000
kr.

1987/88:A238 av Kjell-Arne Welin och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
organisationen av arbetsförmedlingarna och om omfördelning av resurser
från länsarbetsnämnderna till arbetsförmedlingarna.

1987/88: A239 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring av författningsbestämmelserna om styrelsens
sammansättning i de regionala stiftelserna för skyddat arbete i enlighet med
de synpunkter som anförs i motionen.

1987/88: A240 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att vid
prövningen av lönebidragets framtida utformning beakta vad som anförts i
motionen.

AU 1987/88:11

1987/88:A241 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen sorn sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om platser med
lönebidrag hos ideella organisationer.

1987/88: A243 av Ingvar Björk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av lönebidrag.

1987/88 :A244 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
lösa de problem som uppstår för de äldre i samband med strukturrationaliseringar.

1987/88:A245 av Börje Stensson och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
långsiktiga ramar för Samhalls verksamhet

1987/88:A246 av Nils G Åsling och Ingrid Hemmingsson (c,m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att vid
prövningen av lönebidragets framtida utformning beakta vad som anförts i
motionen.

1987/88.A247 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medflyttandestöd/medflyttandebidrag.

1987/88:A248 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade
resurser för arbetsplacering av arbetshandikappade.

1987/88:A250 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad kartläggning av hur "flaskhalsar” i utbildningssystemet
påverkar löneglidning och samhällsekonomin i stort,

2. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen
anförts om att ge AMS ökade möjligheter att själv omdisponera medel
mellan olika anslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett praktik- och
lärlingssystem som ger alla ungdomar under 25 år möjlighet till en sådan plats
i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen i avvaktan på förslag om ett praktik- och lärlingssystem hos
regeringen begär förslag om att utöka ungdomslagen till att gälla heltid, dvs.
8 tim/dag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att platser inom ungdomslagen skall inrättas i större utsträckning i
näringslivet samt inom hushållssektorn och i jordbruket,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till avskaffande
av ATP-avgiften för ungdom under 25 år,

1987/88:A251 av Nils-Olof Gustafsson och Rune Jonsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av bibehållen nivå på lönebidragsanställningarna hos de allmännyttiga
organisationerna.

AU 1987/88:11

1987/88: A253 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i Gävleborgs län.

1987/88:A254 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av statliga projekteringsbidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärdspaket i krislänen.

1987/88: A255 av Marianne Andersson och Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att
riksdagen till B 6, Särskilda projekt på miljövårdens område för budgetåret
1988/89 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 10 milj. kr.
förhöjt reservationsanslag om 30 500 000 kr. samt att ökningen tas ur
anslaget B 5, bilaga 12, Sysselsättningsskapande åtgärder.

1987/88:A256 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en under
denna huvudtitel ingående särskild ram till folkhögskolorna för kurser för
arbetslös ungdom.

1987/88:A257 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen genomför en översyn av styrelsesammansättningen i Samhalls
moderföretag och regionala stiftelser i syfte att öka antalet ledamöter med
näringslivserfarenhet.

1987/88: A258 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av arbetsförmedlingslagen, i första hand för att från
arbetsförmedlingsbegreppet exkludera uppdragsverksamhet.

1987/88:A259 av Karl-Anders Petersson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att arbetsmarknadsverket får i uppdrag att utvidga området
för tillämpningen av medflyttandebidraget till att även omfatta Blekinge
län.

1987/88:A260 av Gunhild Bolander och Jan Hyttring (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att vid
prövningen av lönebidragets framtida utformning beakta vad som anförts i
motionen.

1987/88:A261 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till statsbidrag till
Samhalls verksamhet, motsvarande bidrag om 109,9 % av lönesumman upp
till 32 200 000 timmar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 3-årsbudget för Samhall,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
anställning med lönebidrag enligt det anförda.

1987/88:A263 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till arbetspraktik för
ungdomar i enighet med vad som i motionen anförts,

AU 1987/88:11

2. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1983:1070) om ungdomslag
fr.o.m. den 1 januari 1988,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till bestämmelser för
uppföljningsansvar för ungdomar i enlighet med vad som i motionen anförs,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskild yrkesutbildning
för långtidsarbetslösa ungdomar med sociala problem i enlighet med vad som
i motionen anförts,

1987/88:A264 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bidrag till arbetsgivare för anställning av
medflyttande skall utgå till arbetsgivare inom stödområdet samt i Gävleborgs
län med undantag av Gävle,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av bidraget till
arbetsgivare för anställning av medflyttande i enlighet med motionen.

1987/88:A265 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sysselsättningspolitikens inriktning,

3. att riksdagen beslutar att till statsbidrag till inskolningsplatser för
budgetåret 1988/89 anslå ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt
reservationsanslag med 250 milj. kr. om totalt 500 milj. kr.,

4. att riksdagen beslutar till statsbidrag för ungdomslag för budgetåret
1988/89 anvisa 670 milj. kr.,

5. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk
kommitté med direktiv att lägga förslag om ett sammanhållet uppföljningsansvar
för ungdomar mellan 16-24 år i enlighet med de riktlinjer som
redovisas i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering av AMS,

7. att riksdagen beslutar till AMS förvaltningskostnader för budgetåret
1988/89 anvisa ett ramanslag av 1 860 614 000 kr.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,

9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om
allmän platsanmälan i de delar som rör förmedling av korta och tillfälliga
arbeten i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. att riksdagen beslutar att till Sysselsättningsskapande åtgärder för
budgetåret 1988/89 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
300 000 000 kr. minskat reservationsanslag om totalt 2 110 500 000 kr.

1987/88:A267 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lägre ingångslöner som ett pilotprojekt i Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt i
motionen anförts om åtgärder vid ungdomsarbetslöshet,

AU 1987/88:11

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för oförändrat anslag öka anslaget till lönebidrag i
ideella organisationer i Skånelänen med 25 %.

1987/88:A268 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bättre
fungerande arbetsmarknad för ungdomar.

1987/88: A434 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande behovet av tekniskt
kunnande och behovet av teknisk utveckling vid de små och medelstora
företagen i Västernorrlands län.

1987/88:A482 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individinriktade stödåtgärder i syfte att stimulera till återflyttning
till kommuner inom stödområde A och B och begär förslag om: a) bidrag till
arbetsgivare för medflyttande,

15. att riksdagen begär att regeringen i samband med kompletteringspropositionen
återkommer med förslag till riktlinjer om regler för flyttningsbidrag
i enlighet med vad som anförs i motionen,

16. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1987/88:100, bil. 12 i denna
del till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1988/89 avseende ett förslagsanslag
av 40 066 000 kr.

1987/88:A486 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den s.k.
starthjälpen bör återinföras,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nytt,
flexibelt lönebidrag bör införas för partiellt arbetsföra.

1987/88: A710 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fackets roll vid beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

1987/88: A715 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Andersson (c) vari
yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Fi708.

1987/88:A728 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av
främjandelagen i statliga verk och myndigheter.

Uppgifter om arbetsmarknadsläget

Antalet sysselsatta fortsatte att öka under år 1987 och uppgick i slutet av året
till 4 329 000 personer. Ökningen under året uppgick till 57 000 personer.

Den snabba ökningen av antalet sysselsatta inom offentlig förvaltning och
tjänster har stagnerat de senaste åren. Antalet sysselsatta har den senaste
femårsperioden ökat mest inom industri, handel och privata tjänster.

AU 1987/88:11

Kvinnorna fortsätter att i snabb takt öka sitt deltagande i förvärvslivet. I
januari 1988 var 81,4 % av kvinnorna i åldrarna 16-64 år förvärvsarbetande.
Motsvarande tal för männen var 85,4 %. Denna utveckling har skett
parallellt med en minskad deltidssysselsättning. En betydande minskning
kan noteras för bl.a. gruppen undersysselsatta på grund av arbetsmarknadsskäl.

Efterfrågan på arbetskraft var hög under år 1987. Ökningen har fortsatt
under januari 1988 då 63 000 platser nyanmäldes vid arbetsförmedlingarna.
Ökningen avsåg främst den offentliga tjänstesektorn och industrin.

Enligt arbetskraftsundersökningarna uppgick antalet arbetslösa i februari
1988 till 71 000. Antalet arbetslösa motsvarar 1,6 % av arbetskraften, vilket
innebär att arbetslösheten ligger på samma nivå som ett år tidigare.
Arbetslösheten har minskat för män, medan det kan noteras en mindre
ökning för kvinnor och ungdomar. Utvecklingen av antalet arbetslösa 1976 -1987 framgår av nedanstående figur.

Antal arbetslösa

1 000-tal personer

200

150

100

arb.lösa

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder framgår av följande
tabell som gäller februari (i några fall januari) månad resp. år.

	1976	1980	1984	1986	1988
AMU exkl. företagsutb.	45 000	59 900	48 300	41 500	51 400
Utbildning i företag	-	2 700	1 200	4 400	2 2001
Beredskapsarbete	24 600	37 100	70 300	24 600	18 500
Ungdomslag	-	-	24 600	29 000	15 400
Inskolningsplatser	-	-	-	-	1 900
Off.skyddat arbete	-	-	-	5 000	5 6001
Rekryteringsstöd	-	-	6 600	13 000	5 0001
Samhall (motsv.)	16 400	21 200	25 300	27 500	28 300'
Arb. träning/prövning	-	2 400	5 100	5 900	5 0001
Lönebidr./motsv.	24 200	28 600	36 900	39 100	42 8001
Summa	110 200	151 900	218 300	190 000	176 100

AU 1987/88:11

1 januari

Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1987 har
inneburit att sysselsättningsskapande åtgärder i form av beredskapsarbete
och ungdomslag kunnat dräs ned. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
har inriktats på dels arbetshandikappade dels anpassningsåtgärder i vad
gäller utbudet av arbetskraft och då främst arbetsmarknadsutbildning.
Antalet arbetshandikappade inom stiftelsen Samhall samt anställda med
lönebidrag har således ökat med 2 200. Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning
uppgick i januari 1988 till 47 900 - en ökning med 22% det senaste
året.

Utskottet

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
Propositionen

I propositionen framhålls att den svenska ekonomin i väsentliga avseenden
står stark och väl rustad inför framtiden. Produktionen och investeringarna
har vuxit, kapacitetsutnyttjandet inom näringslivet har höjts, löntagarnas
realinkomster har stigit och viktigast av allt, arbetslösheten har pressats
tillbaka till en nivå, som innebär att den bara är en femtedel av vad den är i
Europa i övrigt. Samtidigt är sysselsättningen högre än någonsin tidigare.
Sverige är i själva verket det land som nått allra längst i att kombinera en låg
arbetslöshet med en hög sysselsättning.

Vad gäller de ekonomiska utsikterna under åren 1988 och 1989 framhålls i
propositionen att tillväxttakten i OECD-ländema de kommande åren kan
förväntas bli något lägre än de senaste åren, vilket har en dämpande effekt på
den svenska exporten. Tillväxttakten för såväl konsumtionen som investeringar
bedöms bli något långsammare än under år 1987. Läget på arbetsmarknaden
väntas dock bli fortsatt gott under år 1988, även om arbetskraftsefterfrågan
avtar något. Det påpekas emellertid att utvecklingen under år
1988, och i ännu högre grad under år 1989, är beroende av möjligheterna att
få ned löneökningstakten. En fortsatt hög löneökningstakt väntas medföra
en risk för att arbetslösheten stiger under år 1989.

Den fortsatta instabiliteten och risken för negativa konsekvenser av denna
ger enligt propositionen anledning att hålla en hög beredskap om det
allmänna läget skulle försämras.

Motionerna

I moderata samlingspartiets partimotion 1987/88:A203 anförs att förutsättningen
för fler arbetstillfällen och bibehållet välstånd är att näringslivet
växer, vilket kräver ett gott företagsklimat. Detta karaktäriseras bl.a. av
fasta spelregler och en ekonomisk politik som ger förutsättningar för svenska
företag att konkurrera på världsmarknaden. Saknas utvecklingsmöjligheter
för näringslivet hjälper inte ens den mest ambitiösa och kostnadskrävande
arbetsmarknadspolitik.

Den socialdemokratiska politiken hotar på sikt sysselsättningen. De höga

AU 1987/88:11

skatterna påverkar både enskilda individer och företag negativt. Socialdemokraternas
oförmåga att avveckla bindande regleringar gör att det svenska
näringslivet inte får tillräckliga möjligheter att arbeta inom de områden som
internationellt sett tillväxer snabbast. Därför är det nödvändigt att bryta de
offentliga monopolen och ge privata företag möjlighet att erbjuda alternativ.

I motionen redovisas partiets politik på olika områden med syfte att
kraftigt förbättra förutsättningarna för tillväxt och arbete. Det gäller bl.a.
inom ekonomi-, arbetsmarknads- och industripolitiken.

I folkpartiets partimotion 1987/88:A219 framhålls att full sysselsättning
måste vara det högst prioriterade målet för den ekonomiska politiken i
Sverige. Arbetslöshet får aldrig användas som ett medel för att uppnå andra
mål. Den fulla sysselsättningen är, jämsides med en låg inflation, av
avgörande betydelse för att uppnå viktiga fördelningspolitiska mål och ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män.

Grunden för den fulla sysselsättningen ligger enligt motionen i ekonomisk
tillväxt och det enskilda näringslivets vitalitet och konkurrensförmåga. Den
ekonomiska politiken i stort måste därför inriktas på att skapa ett sådant
näringslivsvänligt klimat att framtidstro och företagande stimuleras, såväl
nyföretagande som drift och expansion av existerande företag.

Vidare anförs att tjänstesektorn sannolikt är den del av näringslivet som
kommer att svara för en stor del av den framtida sysselsättningsökningen. Ett
viktigt inslag i sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken bör därför vara
att stimulera konkurrens och nytänkande inom hela tjänsteproduktionen.

Den tekniska utvecklingen skapar enligt motionen inte ökad arbetslöshet
under förutsättning att ekonomin och särskilt arbetsmarknaden har tillräcklig
flexibilitet och anpassningsförmåga. Tvärtom är en fortgående teknisk
utveckling nödvändig för att upprätthålla näringslivets konkurrenskraft och
den fulla sysselsättningen.

I centerpartiets kommittémotion 1987/88:A265 framhålls att kampen mot
arbetslösheten måste föras på ett mer offensivt sätt än i dag. Det är en
självklarhet att politiken skall inriktas på att lindra konsekvenserna för de
som drabbas av arbetslöshet. Den långsiktiga tryggheten för de enskilda bör i
första hand tillgodoses genom en mer expansiv industrisektor där särskilt
småföretagens villkor är viktiga om utvecklingen skall bli positiv.

Kampen mot arbetslösheten måste vidare föras på två fronter samtidigt.
Det gäller att driva en närings- och regionalpolitik som ger tillräckligt många
arbetstillfällen i alla delar av landet. Det gäller också att med utbildningsinsatser
underlätta ny- eller återinträdet på arbetsmarknaden.

Statens kostnader för arbetsmarknadspolitik och sysselsättning kan minska,
fortsätter motionärerna. Om näringslivet självt förmår ge sysselsättning
kan samhället på ett ansvarsfullt sätt minska antalet människor som erhåller
stöd.

Slutligen pekas på de regionala balansproblemen, vilka orsakas av den
förda ekonomiska politiken. Denna har varit starkt koncentrationsdrivande.
Regeringen har gynnat storföretagen och expansiva områden på småföretagens
och regionalt utsatta områdens bekostnad.

I partimotionen 1987/88: A221 anför vpk att Sverige i dag lever i slutskedet

AU 1987/88:11

av en högkonjunktur. Runt hörnet väntar en lågkonjunktur. De ”gynnsamma”
siffror den officiella arbetslöshetsstatistiken uppvisar har sin grund i en
långvarig högkonjunktur, en snabbt tilltagande strukturomvandlingsprocess
i näringslivet samt regeringens ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska
linje om en total anpassning till kapitalets utvecklingsprocess.

Följden är att monopoliseringen och maktkoncentrationen inom näringslivet
ökar. Den ohämmade anpassningen till internationella och transnationella
företags villkor gör det svenska näringslivet sårbart. Priset för denna
utveckling drabbar enligt motionärerna människor genom ökad regional
obalans, med flyttlasspolitik och utarmning av regioner. Härtill kommer
drastiskt ökade klassklyftor med stora löne-, inkomst- och utbildningsskillnader
samt olika möjligheter till människovärdigt liv.

Det framhålls vidare att över en halv miljon människor på ett eller annat
sätt står utanför arbetsmarknaden. På längre sikt är denna utveckling
allvarlig eftersom det inte finns politisk beredskap och framförhållning till ett
läge med sämre konjunktur.

Enligt motionen fortsätter regeringens politik att utvecklas på kapitalets
villkor utan tendens till självständiga villkor och idéer utifrån arbetarklassen
och arbetarrörelsens bas. Den hotar att undergräva samhällets utveckling
och framtid. Regeringens politik på kapitalets villkor innebär vidare ett
accepterande av en permanent arbetslöshet och utsortering från arbetsmarknaden
med fortsatt regional obalans.

I motionen redovisas några huvudpunkter för en nationell politik för
arbete åt alla. Det gäller bl.a. ett nationellt industrialiseringsprogram i
samhällets regi, ett omfattande program för samhällets grundläggande
sociala behov samt en allmän arbetstidsförkortning.

Utskottets överväganden

Utskottet vill anföra följande om förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken.

Den tredje vägens politik har inneburit en medveten satsning på att
Sverige skall arbeta sig ur krisen. Resultaten av den förda politiken har varit
goda. Mellan åren 1982 och 1987 har

- bruttonationalprodukten ökat med 13 %

- industriproduktionen vuxit med nästan 20 %

- industriinvesteringarna ökat med nästan 60 %

- arbetslösheten minskat till under 2 %

- sysselsättningen ökat med 160 000 personer

- budgetunderskottet minskat från drygt 13 % till ca 1 % av BNP

- inflationstakten nästan halverats.

Full sysselsättning är ett övergripande mål för den ekonomiska politiken.
Inriktningen av den ekonomisk-politiska strategin på att stärka de svenska
företagens konkurrenskraft, återställa den finansiella balansen i den svenska
ekonomin och öka tillväxten syftar just till att ge arbete åt alla.

Regeringens politik har sålunda varit framgångsrik. En väsentligt ökad
sysselsättning och en reducerad arbetslöshet har uppnåtts samtidigt som
antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskat.

AU 1987/88:11

2 Riksdagen 1987188.18sami. Nr 11

Förbättringen i den svenska ekonomin har kommit hela landet till del.
Arbetslösheten har minskat, sysselsättningen har förbättrats och företagens
lönsamhet och investeringar har ökat såväl i skogslänen som i övriga landet.
Befolkningsutvecklingen var under år 1987 mera balanserad än de närmast
föregående åren.

Vid en internationell jämförelse är arbetslösheten i Sverige mycket låg.
För OECD-området som helhet beräknas den öppna arbetslösheten ha
uppgått till 8 % år 1987. I Västeuropa beräknas den ha varit 11 %.

Det är sålunda denna politik som enligt motion A203 (m) ”på sikt hotar
sysselsättningen” eller enligt motion A221 (vpk) ”hotar att undergräva
samhällets utveckling och framtid". Utskottet anser för sin del att resultatet
av den hittills förda politiken kan sägas tala för sig själv.

Det är självfallet väsentligt att det även framgent förs en politik som
främjar tillväxten i ekonomin. En fortsatt kraftfull näringspolitik skapar
förutsättningar för en positiv utveckling av sysselsättningen inom näringslivet.
Som anförs i motion A219 (fp) kommer tjänstesektorn att få en ökad
betydelse för sysselsättningen.

Utskottet har i det föregående mer översiktligt behandlat frågan om
förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken. De ekonomisk-politiska
frågorna behandlas mer ingående i finansutskottets betänkande FiU 1987/
88:20.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet här behandlade
motioner i denna del.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Propositionen

I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken spelar en viktig roll i
den ekonomiska politiken. Den är en förutsättning för en sund utveckling i
ekonomin och på arbetsmarknaden. Genom att bidra till att lediga arbeten
snabbt tillsätts och att förhindra att flaskhalsproblem uppstår främjas
tillväxten i ekonomin och en sund lönebildning. Den är dessutom ett effektivt
stöd för den enskilde i den nödvändiga omstrukturering, som ständigt pågår i
den svenska ekonomin. De arbetsmarknadspolitiska insatsernas inriktning
och omfattning måste emellertid varieras med hänsyn till både det ekonomiska
läget och den ekonomisk-politiska strategin. Arbetsmarknadsutbildningen
skall ges fortsatt hög prioritet.

Det anförs vidare att den arbetsmarknadspolitiska strategin de senaste
åren har varit inriktad på att stödja näringslivets expansion och tillväxten i
ekonomin genom att hävda arbetslinjen som innebär att aktiva åtgärder skall
prioriteras framför passiva. Platsförmedling skall alltid komma i första hand.
Om en åtgärd behöver tillgripas prioriteras utbildning framför sysselsättningsskapande
insatser. Kontantstöd skall alltid komma i sista hand.

Trots den goda sysselsättningsutvecklingen finns det grupper som har
särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Det gäller främst långtidsarbetslösa,
arbetshandikappade, invandrare och ungdomar med utbildning som
inte är gångbar på marknaden. Arbetsmarknadspolitikens fördelningsmål

AU 1987/88:11

skall ges ökad prioritet. Ytterligare ansträngningar bör göras i form av såväl
förebyggande åtgärder som direkta insatser för dem som blivit långtidsarbetslösa.

Vidare framhålls betydelsen av åtgärder för att öka arbetsmöjligheterna
för de deltidsarbetslösa och för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.

Slutligen förutsätts en viss neddragning av antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Regeringen kommer emellertid - som tidigare
nämnts - att hålla en hög beredskap för att stödja arbetsmarknaden och vidta
de arbetsmarknadspolitiska insatser som kan behövas.

Motionerna

I moderata samlingspartiets partimotion 1987/88: A203 anförs beträffande de
arbetsmarknadspolitiska riktlinjerna att arbetsmarknadspolitiken i första
hand skall vara ett hjälpmedel för enskilda individer och arbetsgivare att
klara olika omställningar. De enskilda individerna skall i varje situation ges
möjligheter att snabbt komma in på eller återvända till arbetsmarknaden.
Enskilda arbetsgivares önskemål och krav i situationer av expansion eller
omstruktureringar måste också kunna motsvaras på ett effektivt sätt.

Motionärerna anser vidare att det finns anledning att uppmärksamma de
problem som skapas av å ena sidan riksdagens detaljstyrning av AMS och å
andra sidan den nya målstyrningsstrategi som är under utveckling inom
AMS. Försök bör därför göras med nya principer för anslagsgivning till AMS
inom vissa anslagsområden. Konkreta förslag i detta avseende redovisas
beträffande anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.

Enligt motionärerna bör det skapas bättre förutsättningar för service till
arbetssökande och arbetsgivare. Alternativa former för arbetsförmedling
bör därför tillåtas. Rörligheten på arbetsmarknaden bör stimuleras. Vidare
bör satsningen på beredskapsarbeten begränsas till förmån för andra
metoder som underlättar för de arbetslösa att få reguljärt arbete i näringslivet.
Bland de statliga insatserna för att hjälpa arbetslösa anser motionärerna
att arbetsmarknadsutbildning är det mest verksamma. Lönebidragen bör
slutligen göras mer flexibla.

Arbetsmarknadsverkets organisation bör effektiviseras. Det pågående
förändringsarbetet måste därför fortsätta.

I folkpartiets partimotion 1987/88:A219 framhålls att en effektiv förmedling
bör leda till att behovet av andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskar. Förändringen av AMS arbete och inriktning anser man är
berömvärd. Det är mycket positivt att ansvar delegeras till lokal nivå och att
arbetsförmedlingarna själva får ta ställning till de önskemål om service som
finns på orten. Detta får dock inte innebära att arbetsförmedlingen tar över
uppgifter som åligger företagen, inte heller att förmedlingarna förlorar
insikten att deras främsta uppgift är att hjälpa arbetslösa till ett arbete.

Vidare föreslås att arbetsförmedling också skall kunna bedrivas i alternativa
former och att bidragen för arbetshandikappade skall göras mer flexibla.
Slutligen föreslås införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Centerpartiet framhåller i kommittémotion 1987/88: A265 betydelsen av en
hög arbetsmarknadspolitisk beredskap för att möta konjunkturnedgångar

AU 1987/88:11

och de krav sorn strukturförändringar i näringslivet ställer. Män och kvinnor
bör vidare ha samma möjligheter och samma rätt till utveckling på
arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsverket bör decentraliseras och arbetsförmedlingen arbeta
mer aktivt. Arbetsförmedlingslagen bör ses över för att möjliggöra alternativ
och komplement till de offentliga arbetsförmedlingarna. I särskilda motioner
redovisas förslag beträffande ungdomar och arbetshandikappade.

I vpk:s partimotion 1987/88: A221 anförs att den förda arbetsmarknadspolitiken
är en del av regeringens ”nyliberala” ekonomiska politik. Den skyler
över och döljer det kapitalistiska systemets sönderfall och dess syfte är att
jämna vägen för kapitalets strukturomvandling. Därmed blir arbetsmarknadspolitiken
ett verksamt medel för att ”effektivisera” och bevara kapitalismen.

Ett effektivare AMS med ökade kunskaper och bättre service kan enligt
motionen inte skymma det faktum att arbetsmarknadspolitiken och AMS:s
roll är att underordnas kapitalets intressen. Huvudeffekten av den nya
serviceinriktningen är således inte att det i första hand är den arbetslöses
behov som tillgodoses.

Arbetsmarknadspolitiken måste få en annan inriktning och stimulera
framför allt arbetsgivare inom den offentliga sektorn att skapa möjligheter
till fasta jobb. Den utformning som stödåtgärderna för närvarande har
verkar i rakt motsatt riktning.

Slutligen föreslås en kraftig satsning på nya fasta jobb inom den offentliga
sektorn. Dessa jobb bör skapas främst i kommuner och landsting för att
förstärka främst områdena vård, omsorg och service. Ett särskilt anslag om 4
miljarder kronor bör anvisas för ändamålet. Även i motion 1987/88: A232 av
Alexander Chrisopoulos m.fl. (vpk) förs fram kritiska synpunkter på
inriktningen på arbetsmarknadsverkets verksamhet med innebörd att den
främst gynnar arbetsgivarna.

Utskottets överväganden

Utskottet vill först framhålla arbetsmarknadspolitikens betydelsefulla roll i
den ekonomiska politiken. Den skall medverka till att lediga arbeten snabbt
tillsätts och förhindra att flaskhalsproblem uppstår. Den skall också utgöra
ett stöd för dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden och som
drabbas av sysselsättningsproblem.

Utskottet ställer sig bakom den arbetsmarknadspolitik som förts av
regeringen under senare år. Den arbetsmarknadspolitiska strategin har varit
inriktad på att genom aktiva insatser stödja näringslivets expansion och
tillväxten i ekonomin. Platsförmedling har haft hög prioritet. Bland åtgärderna
har arbetsmarknadsutbildning kommit i första hand, medan kontantstöd
har kommit i sista hand.

Som framhålls i propositionen har denna strategi visat sig vara framgångsrik.
Sysselsättningen har ökat främst inom industrin och den privata
tjänstesektorn. Totalt svarar näringslivet för nästan två tredjedelar av
ökningen i sysselsättningen de senaste fyra åren. Samtidigt har de efterfrågeinriktade
åtgärderna skurits ned väsentligt, och omfattar i dag huvudsakligen
de äldre och svårplacerade.

AU 1987/88:11

Utskottet vill framhålla betydelsen av det omfattande förändringsarbetet
inom arbetsmarknadsverket. Syftet har varit att skapa förutsättningar för ett
mer effektivt utnyttjande av resurserna och en förbättrad service från
arbetsförmedlingen till arbetssökande och arbetsgivare. Utskottet kan inte
dela den kritik som förs fram i bl.a. vpk-motionerna A221 och A232 mot
inriktningen på detta arbete inom arbetsmarknadsverket. Det saknas
anledning att skapa ett motsatsförhållande mellan arbetsförmedlingens
strävan till förbättrade kontakter med arbetsgivarna och omsorgen om de
arbetssökande. Som tidigare nämnts har sysselsättningsökningen under
senare år till övervägande del kommit till stånd inom industrin och den
privata tjänstesektorn. Det ingår för övrigt som en viktig uppgift för
förmedlarna att vid kontakterna med företagen också skapa möjligheter till
en placering av de svaga grupperna på arbetsmarknaden, dvs. arbetshandikappade,
invandrare osv.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att omstruktureringen
inom näringslivet förutsätter en rörlighet på arbetsmarknaden. Här
spelar bl.a. utbildningsinsatserna och arbetsförmedlingen en betydelsefull
roll.

Enligt utskottets uppfattning är det vidare väsentligt att arbetet på att
ytterligare reducera långtidsarbetslösheten ges hög prioritet. Detsamma
gäller för övriga grupper med svag ställning på arbetsmarknaden.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget i vpk-motionen A221 om ett
särskilt anslag för nya fasta arbeten på den offentliga sektorn.

Till frågan om arbetsförmedling i alternativa former återkommer utskottet
i ett senare avsnitt.

Med det anförda tillstyrker utskottet de riktlinjer som regeringen presenterar
i budgetpropositionen beträffande arbetsmarknadspolitiken. Som
framgår i propositionen är bedömningen av utvecklingen redan under det
närmaste året osäker. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till åtgärder om så bedöms erforderligt. De i
sammanhanget behandlade motionerna avstyrks i aktuella delar.

Utskottet går härefter över till att behandla motion 1987/88:A244 av
Rinaldo Karlsson (s), i vilken tas upp problem i samband med strukturrationaliseringar.
Utgångspunkten är den situation som uppkommer i samband
med införandet av ny teknik i företagen. Det är därvid främst de yngre
arbetstagarna som är beredda att skaffa sig den erforderliga utbildningen.
Detta innebär i sin tur att turordningen vid permitteringar måste frångås med
påföljd att arbetstagare med många år i företaget står utan arbete. Det är
nödvändigt att finna en för de berörda rimligare lösning på detta problem än
arbetslöshet eller för tidig pensionering, slutar motionären.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären i den aktuella
frågan. Det faktum att de äldre arbetstagarna av förståeliga skäl inte alltid är
beredda att genomgå utbildning i den nya tekniken bör inte utesluta att de
kan utgöra en värdefull resurs för företaget. Här bör den långa erfarenheten
kunna värdesättas och tas till vara på ett bättre sätt än vad som sker i dag.
Utskottet har anledning utgå från att dessa frågor ägnas uppmärksamhet
bl.a. inom företagen, de fackliga organisationerna och arbetsmarknadsmyndigheterna,
varför motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

AU 1987/88:11

I motion 1987/88:A710 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
begärs att det bör vara obligatoriskt med yttrande från den fackliga
organisationen vid ansökan om arbetsmarknadspolitiskt stöd. Motionärerna
pekar på den allt större andelen deltidsmarkerande av de arbetslösa. Särskilt
påtagligt är detta inom servicenäringarna, t.ex. handeln, där andelen
arbetslösa i A-kassorna överstiger genomsnittet för samtliga arbetslösa.
Strävanden att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder ge arbetslösa arbete
kan enligt motionen få den effekten att anställda som fått sin arbetstid
neddragen inte får arbeta full tid när arbetstiden i företaget ökar. I stället
tillkommer ett arbetstillfälle i form av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Denna konflikt bör lösas genom ett obligatoriskt yttrande från den fackliga
organisationen innan en arbetsmarknadspolitisk åtgärd sätts in.

Som framhålls i motionen kan det uppstå vissa problem i avvägningen
mellan de redan anställdas önskemål om en längre arbetstid och arbetsförmedlingens
önskan om placering av en arbetslös. När det gäller frågan om de
fackliga organisationernas inflytande i dessa situationer gäller i dag att de
bereds tillfälle att yttra sig i samband med beslut om alla företagsstöd/
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta gäller emellertid inte rekryteringsstöd
och introduktionsbidrag. Med tanke på att de arbetsmarknadspolitiska
stöden måste kunna sättas in snabbt för att ge önskvärd effekt är utskottet
inte berett att förorda att de fackliga organisationernas yttrande måste
inhämtas i samtliga stödärenden. En facklig förankring bör dock i största
möjliga utsträckning eftersträvas i dessa fall. När det slutligen gäller
möjligheterna till inflytande för de redan anställda vid företaget vill utskottet
hänvisa till arbetsgivarens informationsplikt enligt medbestämmandelagen.
Motion A710 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Slutligen i detta avsnitt behandlar utskottet ett yrkande i motion 1987/
88: A250 av Alf Svensson (c) om kartläggning av flaskhalsar i utbildningssystemet.
Regeringen bör förbättra bevakningen och kartläggningen av samspelet
mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden med avseende bl.a. på
effekten på lönepolitiken och samhällsekonomin i stort, anför motionärerna.

Utskottet delar motionärens uppfattning beträffande betydelsen av ett
nära samspel mellan utbildningens inriktning och omfattning och arbetsmarknadens
behov. Hithörande frågor ägnas också ett betydande intresse,
bl.a. inom ramen för ett kontinuerligt samarbete mellan arbetsmarknadsoch
utbildningsmyndigheterna. Någon åtgärd med anledning av motionen är
därför inte påkallad.

Arbetsförmedlingslagen m. m.

Enligt lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling får
arbetsförmedling med nedan beskrivet undantag inte bedrivas i förvärvssyfte,
dvs. med avsikt att ge vinst. Arbetsförmedling mot självkostnadsersättning
får däremot bedrivas efter tillstånd av AMS. Sådant tillstånd ges endast
till organisationer och föreningar. AMS fastställer maximiavgifter och
meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för verksamheten.

Tillstånd för organisationer att bedriva arbetsförmedling har beviljats

AU 1987/88:11

beträffande artister och arbetskraft på kontorsområdet. Avgiftsfri förmedling
får bedrivas utan tillstånd, men anmälan härom skall göras till AMS inom
tre månader från det verksamheten börjat.

Genom en ändring år 1976 i arbetsförmedlingslagen öppnades möjlighet
att i begränsad omfattning bevilja enskild person eller annan tillstånd att i
förvärvssyfte bedriva arbetsförmedling för musiker och scenartister. Tillstånd
får endast ges för förmedling av anställning utomlands åt i Sverige
bosatt person eller av anställning i Sverige åt den som är bosatt i utlandet.

AMS är tillståndsmyndighet när det gäller arbetsförmedlingslagens efterlevnad.
Den som bedriver enskild arbetsförmedling är skyldig att föra
anteckningar över verksamheten och hålla dessa tillgängliga för AMS samt i
övrigt lämna de uppgifter om verksamheten som behövs för övervakning och
samordning med övrig arbetsförmedling.

Brott mot arbetsförmedlingslagen är belagt med böter eller fängelse i högst
sex månader.

I sju motioner begärs en översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att
öppna möjligheter till arbetsförmedling i alternativa former. Det framhålls
att de förmedlingar det här är fråga om skall avse vissa specialområden, och
ses som komplement till den offentliga förmedlingen. Yrkanden härom förs
fram i parti- och kommittémotionerna 1987/88: A203 (m), 1987/88: A219 (fp)
och 1987/88:A265 (c) samt i motionerna 1987/88:A212 av Göthe Knutson
m.fl. (m,fp,c), 1987/88:A228 av Margareta Fogelberg och Sigge Godin (fp),
1987/88:A258 av Lars Leijonborg (fp), 1987/88:A268 av Jan Sandberg m.fl.
(m) och 1987/88: A715 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Andersson

(c).

I samband med behandlingen av ett antal motioner med likartade
yrkanden våren 1987 uttalade utskottet följande:

Utskottet står fast i sin tidigare redovisade uppfattning beträffande en
översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att möjliggöra arbetsförmedling i
alternativa former. Ansvaret för verksamheten med arbetsförmedling i
landet bör i enlighet med Sveriges åtaganden i ILO inte splittras upp. Det bör
även i fortsättningen ankomma på arbetsmarknadsverket att ha ett samlat
ansvar för förmedlingsverksamheten. Härför talar för övrigt inte minst den
nya teknikens införande ute på arbetsförmedlingarna som väsentligt ökat
förutsättningarna till en rikstäckande information till de arbetssökande om
lediga platser.

Utskottet inser emellertid samtidigt att det faktum att mer än 50 år gått sedan
arbetsförmedlingslagen kom till innebär att den i vissa avseenden kan vara
svår att tolka och tillämpa. Med hänsyn härtill samt till de snabba
förändringarna på arbetsmarknaden med nya verksamheter som kan förete
vissa likheter med arbetsförmedlingsverksamhet framstår den pågående
översynen av arbetsförmedlingslagen i arbetsmarknadsdepartementet som
angelägen. Mot den angivna bakgrunden har utskottet anledning utgå från
att arbetet bedrivs skyndsamt och målmedvetet.

De då aktuella motionerna avstyrktes med hänvisning till vad utskottet
anfört i frågan (AU 1986/87:11 s. 31-32).

Sedermera har arbetsmarknadsverket framlagt en rapport ”Arbetsmarknadsverket
och den olagliga arbetsförmedlingen - rapport med riktlinjer för

AU 1987/88:11

AMS tillsyn enligt arbetsförmedlingslagen”. I rapporten - som antagits den
28 augusti 1987 av AMS styrelse - föreslås att arbetsförmedlingslagen ses
över så att det klart framgår vad som är olaglig arbetsförmedling och vad som
är laglig näringsverksamhet. 1 anslutning därtill bör sanktionssystemet ses
över. Rapporten har överlämnats till regeringen. Därefter har även TCO i en
skrivelse till regeringen hemställt om en översyn av lagen.

Utskottet - som har samma inställning i denna fråga som förra året - har
inhämtat att översynsarbetet i regeringens kansli har intensifierats. Ett
resultat av arbetet beräknas föreligga före hösten.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts avstyrks de i sammanhanget
behandlade motionerna i aktuella delar.

Utskottet övergår härefter till frågor avseende lagen om allmän platsanmälan.

I motion 1987/88:A203 (m) föreslås ett upphävande av lagen om allmän
platsanmälan. Liknande yrkande har tidigare framställts av moderata
samlingspartiet utan att vinna riksdagens bifall.

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning att lagen är ett
betydelsefullt hjälpmedel för arbetsförmedlingen att få en så långt möjligt
fullständig överblick över den dagsaktuella efterfrågan på arbetskraft. Ett
sådant grepp om arbetskraftsefterfrågan blir så mycket mer önskvärt efter
hand som förmedlingens möjligheter förbättras att med datateknikens hjälp
matcha arbetssökande och lediga platser. Motionen avstyrks sålunda i denna
del.

I motion 1987/88:A265 (c) begärs en ändring i lagen om allmän platsanmälan.

Skyldigheten för arbetsgivare att anmäla lediga platser till den offentliga
arbetsförmedlingen omfattar anställningar som beräknas pågå minst 10
dagar. Kortare anställningar behöver alltså inte anmälas. I motionen anförs
att lagen inte bör omfatta korta arbeten som varar längre än 10 dagar.

Enligt utskottets uppfattning rimmar motionärernas förslag dåligt med de
strävanden som finns inom arbetsmarknadsverket - och som riksdagen ställt
sig bakom - att intensifiera sina insatser beträffande korttidsanställningarna.
Vidgade insatser på detta område kan bl.a. vara till hjälp för ungdomar som
ofta utnyttjar vikariat och tillfälliga jobb som ett sätt att bli etablerade i
arbetslivet. Motion A265 avstyrks därför i aktuell del.

Åtgärder för ungdomar

Inledning

De senaste årens förbättring av sysselsättningsläget för ungdomar fortsatte
under år 1987. Arbetslöshetssiffrorna har gått ned samtidigt som insatserna
av de särskilda ungdomsåtgärderna har minskat betydligt i volym. Detta
framgår av följande tabell.

AU 1987/88:11

	1983	1984	1985	1986	1987
Arbetslösa ungdomar 16-19 år 20-24 år	24 000 26 000	10 000 25 000	10 000 25 000	9 000 25 000	8 000 22 000
Ungdomar i åtgärder AMU Beredskapsarbete Ungdomslag Inskolningsplatser	12 900 35 700	13 000 12 300 30 500	12 000 7 700 30 500	12 000 6 400 23 800	12 5001 5 000 17 800 700'
	48 600	55 800	50 200	42 200	36 000

1 Preliminära tal

Nedgången på åtgärdssidan är särskilt påtaglig när det gäller ungdomslagen.
Som mest (sista kvartalet 1984) sysselsattes 39 400 ungdomar per månad i
denna verksamhet. Därefter har deltagandet efter hand sjunkit och uppgick i
januari i år till 16 400. Andelen flickor har ökat successivt. Den utgör nu
nästan 70 % och speglar därmed tonårsflickornas situation på arbetsmarknaden.

I jordbruksdepartementets bilaga av årets budgetproposition lämnar
statsrådet Ulf Lönnqvist en samlad redovisning för ungdomsfrågor som
behandlas inom regeringskansliet. Redovisningen är remitterad för behandling
i kulturutskottet.

I arbetsmarknadsdepartementets bilaga föreslås inte några förändringar i
åtgärdssystemet för ungdomar. Arbetsmarknadsministern anför bl.a. att
även om situationen för ungdomar har förbättrats så måste kvarstående
problem uppmärksammas. Särskilt gäller det om 20-24-åringarna. Arbetsmarknadsministern
anser att det är angeläget att ansträngningarna att
intressera ungdomar i denna ålder för utbildning bör ytterligare intensifieras.

Liksom tidigare år ägnas ett betydande intresse åt problemen med
ungdomars sysselsättning i de föreliggande motionerna. Som kommer att
framgå av den följande redovisningen innefattar motionerna yrkanden som
innebär vittgående förändringar av insatserna för ungdomar.

Ungdomsåtgärdernas inriktning

Moderata samlingspartiet anger i kommittémotion 1987/88:A263 brister i
den praktiska yrkesutbildningen som den viktigaste orsaken till ungdomsarbetslösheten.
Utbildningen sägs inte förmå ge ungdomarna kunskap och
erfarenhet under utbildningstiden, och dess innehåll motsvarar inte heller
kraven på teoretiska eller praktiska kunskaper ute i arbetslivet. Motionärerna
analyserar dessa brister och utvecklar Sin syn på hur en fungerande
yrkesutbildning enligt deras mening bör utformas. Tyngdpunkten läggs på en
brett upplagd, arbetsplatsförlagd yrkesutbildning - en ny lärlingsutbildning.
Motionärerna framhåller som allmänna principer för utbildningen att den
skall ha en effektiv och omfattande anknytning till det praktiska arbetslivet.
Stor hänsyn skall tas till de speciella kraven inom resp. yrke och bransch
samtidigt som det måste finnas en stor frihet att utforma utbildningen efter de

AU 1987/88:11

lokala förhållandena. Undervisningen skall bestå av allmänna ämnen,
fackteori och arbetsteknik. Med utgångspunkt i dessa principer drar
motionärerna upp närmare riktlinjer för den yrkesutbildning de förordar.

Moderaternas förslag till en fungerande arbetsmarknadspolitik för ungdomar
innebär i sammanfattning att det skall införas ett nytt och utvidgat
uppföljningsansvar för ungdomar i åldern 15-19 år. Detta skall ersätta de
nuvarande ungdomslagen och inskolningsplatserna och kompletteras med en
lönebidragsfinansierad lärlingsutbildning för ungdomar med särskilda problem.

Motionärerna hävdar att alla de negativa verkningar av ungdomslagen som
kunde befaras vid verksamhetens tillkomst har blivit verklighet. Ungdomarna
har utnyttjats som gratis arbetskraft av kommuner och landsting.
Inlåsningseffektema har varit påtagliga, vilket har bidragit till att öka
arbetslöshetsperioderna för ungdomar, och deras vilja att söka jobb har
minskat. Lagstiftningen om ungdomslag bör på grund härav upphävas
fr.o.m. den 1 januari 1989.

Försöken att ordna inskolningsplatser, fortsätter motionärerna, har misslyckats.
I årets budget har medel beräknats för 5 000 platser, men av dem har
hittills endast 1 300 kommit till stånd. Detta sägs till stor del bero på att
regeringen har fått de fackliga organisationerna att blockera möjligheterna
att skapa många platser. Inskolningsplatserna bör avskaffas, eftersom
realistiska avtal enligt motionärernas uppfattning inte längre kan träffas.

Motionärerna går härefter in mer i detalj på hur det utvidgade uppföljningsansvaret
skall utformas. De framhåller att däri skall ingå att individuella
planer görs upp för var och en av de berörda ungdomarna. Till varje plan
skall höra ett uppföljningsprogram med studie- och yrkesorientering,
personlig vägledning, facklig information och annan arbetslivsorientering.

Det understryks av motionärerna att de första åtgärderna för att hjälpa
arbetslösa ungdomar skall vara att stimulera dem att skaffa sig utbildning
som gör dem mer attraktiva på arbetsmarknaden. Andra ungdomar bör få
intensifierad arbetsförmedlingshjälp. Ungdomar som har varit arbetslösa i
tre månader bör erbjudas en arbetspraktikplats. Denna placering skall
normalt vara i sex månader och inrättas i första hand i det privata
näringslivet. Statsbidrag förutsätts utgå till kommunerna och bör läggas på en
sådan nivå att dagersättningen till 18-19-åringar blir högre än för 16-17-åringar. Avtal bör kunna träffas om ersättningen till ungdomar i arbetspraktik
på ungefär samma villkor som gäller i nuvarande avtal för ungdomsplatser.
Förnyad placering på arbetspraktikplats bör i normalfallen föregås av en
ny aktiv sökperiod efter arbete.

Motionens förslag om lärlingsutbildning för vissa ungdomar redovisas i det
följande. I fråga om ungdomar i åldern 20-24 år anför motionärerna, att det
finns starka skäl att varaktigt försöka hjälpa de långtidsarbetslösa ungdomarna
i denna ålder in på arbetsmarknaden, bl.a. genom särskilt riktade insatser
inom arbetsmarknadsutbildningen.

Centerpartiet föreslår i kommittémotion 1987/88: A265 att en parlamentarisk
utredning skall tillsättas med uppdrag att arbeta fram förslag till ett
sammanhållet uppföljningsansvar för ungdomar mellan 16 och 24 år.
Motionärerna utgår från att kommunerna skall ha huvudansvaret för de

AU 1987/88:11

praktiska insatserna mot ungdomsarbetslösheten. Dessa insatser bör utformas
så, att de utgör ett led i ungdomars gymnasieutbildning, val av yrke och
yrkespraktik. Statsbidrag skall utgå till kommunerna för verksamheten, och
detta bidrag bör utformas på liknande sätt som det som nu gäller för det
kommunala uppföljningsansvaret. AMS skall som hittills ha det direkta
ansvaret för att ungdomarna snabbast möjligt placeras på den öppna
arbetsmarknaden. Staten bör fastställa yrkes- och praktikersättningen för
hela ungdomsgruppen.

Den stödform motionärerna förespråkar skall enligt dem ersätta ungdomslagen.
I avvaktan på att reformen genomförs bör, understryker de, alla
ungdomsplatser ge heltidsarbete och i ökad utsträckning förläggas till den
privata sektorn. Ersättningsnivån bör sättas högre för äldre ungdomar.

Ett liknande åtgärdsförslag läggs fram av Alf Svensson (c) i motion
1987/88:A250. I den föreslås ett praktik- och lärlingssystem för alla ungdomar
under 25 år. Innan detta system har utformats är det angeläget att arbete
i ungdomslag bedrivs på heltid och i större utsträckning inrättas inom
näringslivet. Ungdomsplatser bör också kunna inrättas i hushåll och inom
jordbruket.

Utskottet vill för sin del anföra följande:

Liknande yrkanden om nya former av uppföljningsansvar och arbetspraktik
har framförts av moderata samlingspartiet och centerpartiet de senaste
åren, dock utan att vinna riksdagens bifall. Utskottet vill med anledning av de
nu föreliggande motionerna på nytt understryka den rangordning som redan
gäller vid valet av stödinsatser för ungdomar. I första hand skall arbete på
ordinarie villkor eller utbildning vara den normala lösningen för arbetssökande
ungdomar. Placering i någon av de särskilda stödåtgärderna skall
sålunda föregås av aktiva förmedlings- och utbildningsinsatser. Placering på
inskolningsplatser och - i sista hand - i ungdomslag skall alltså vara åtgärder
som tillgrips när andra utvägar inte står till buds.

Sysselsättningen inom ungdomslag har gått ned kraftigt de båda senaste
åren. Fortfarande har dock ungdomslagen den viktiga funktionen att hindra
att ungdomar går sysslolösa vid inträdet i vuxenåldern. I stället tillförsäkras
de en lagfäst rätt till betalt och meningsfullt arbete med hänsynstagande så
långt möjligt till deras egna önskemål. I fråga om inskolningsplatserna får
konstateras att verksamheten fortfarande inte nått den volym som man
räknat med. Detta är dock inte skäl för att avveckla dem, utan utskottet vill
på nytt understryka det ansvar parterna på arbetsmarknaden har för att
underlätta ungdomars övergång från skola till arbetsliv och för att förbättra
deras möjligheter till arbetslivserfarenhet inom det enskilda näringslivet.

Utskottet har sammanfattningsvis liksom i fjol uppfattningen att det inte är
aktuellt att slopa de nuvarande särskilda stödinsatserna för ungdomar och
ersätta dem med helt nya åtgärder, antingen tämligen omgående som föreslås
i motion A263 (m) eller något mer på sikt - efter ett utredningsarbete - såsom
förordas i motionerna A265 (c) och A250 (c). Med detta ställningstagande
finns inte anledning för utskottet att i sak diskutera förslagen i sistnämnda
motioner att man övergångsvis skall utöka arbetstiden i ungdomslagen och i
ökad utsträckning låta ungdomar arbeta i enskilda näringslivet. Det bör dock
erinras om att med tillkomsten av inskolningsplatser finns numera möjlighe -

AU 1987/88:11

ten att på rimliga statsbidragsvillkor placera ungdomar i heltidsarbete i det
enskilda näringslivet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A250, A263 och A265 i
de redovisade delarna.

Som redan nämnts innefattar den moderata kommittémotion 1987/
88: A263 också ett yrkande om en särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa
ungdomar med svåra sociala problem och bristande utbildning. Till
denna utbildningsform skall det vara möjligt för arbetsförmedlingen att ge
lönekostnadsbidrag med 75, 50 och 25 % för det första, andra resp. tredje
utbildningsåret. För att den sociala och arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen
skall bli den bästa möjliga förutsätter motionärerna att det sker ett
nära samarbete mellan företag, skola, arbetsförmedling och sociala myndigheter.

En motsvarande lönebidragskonstruktion föreslås även av folkpartiet i
partimotion 1987/88:A219 men med ett annat syfte, nämligen att främja
lärlingsutbildningen på orter där elevtillgången eller strukturen på ortens
näringsliv inte medger att vissa studievägar inrättas. I sådana fall ser
motionärerna den förordade formen av lönebidragsfinansierad lärlingsutbildning
som ett alternativ till linjer i gymnasieskolan.

Som redovisats inledningsvis i detta avsnitt innefattar den moderata
kommittémotionen 1987/88:A263 en utförlig diskussion om inriktning och
utformning av den gymnasiala yrkesutbildningen med framhållande av
betydelsen av en arbetsplatsförlagd utbildning. Önskemål om en förbättrad
yrkesutbildning med ökad tonvikt vid lärlingsutbildningen framställs likaså i
folkpartiets partimotion 1987/88:A219 och i centerpartiets kommittémotion
1987/88: A265. Utskottet vill i anslutning härtill understryka att behovet av en
reformerad yrkesutbildning för ungdomar inte är ifrågasatt. Vad som här i
korthet har återgivits ur de nyssnämnda motionerna kan jämföras med de
uttalanden som görs av utbildningsministern i årets budgetproposition
(bilaga 10 s. 22 och 23) om att det är nödvändigt att höja den grundläggande
yrkesutbildningens kvalitet och att det brådskar med en modernisering av
yrkesutbildningen.

Den inte minst från sysselsättningspolitisk synpunkt betydelsefulla frågan
om en förbättrad yrkesutbildning får, som utskottet ser det, förutsättas bli
ingående behandlad i utbildningsutskottet dels med anledning av vad som
anförts och föreslagits i budgetpropositionen och de i anslutning till denna
väckta utbildningspolitiska partimotionerna från moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet (1987/88:Ub806, Ub246 resp. Ub801), dels den
nyss avgivna propositionen 1987/88:102 om utveckling av yrkeslinjerna i
gymnasieskolan och de motioner som väcks med anledning av den. Till detta
kan fogas att olika frågor om lärlingsutbildning och annan företagsförlagd
utbildning har aktualiserats hos utbildningsutskottet även genom andra
motioner från allmänna motionstiden, väckta av företrädare för s, m, fp och
c.

Mot denna bakgrund begränsar sig utskottet till att i utbildningsfrågorna
behandla de ovan till utskottet remitterade motionsyrkandena om former av
lärlingsutbildning där statsbidragen föreslås bli konstruerade efter samma
modell som de lönebidrag för arbetshandikappade som faller inom utskottets
normala beredningsområde.

AU 1987/88:11

Vad först beträffar yrkandet i kommittémotionen 1987/88: A263 (m) om en
särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa ungdomar med sociala problem
så har motsvarande yrkanden behandlats även tidigare av utskottet,
senast i förra årets arbetsmarknadsbetänkande AU 1986/87:11, s. 35, res. 16
(m). Utskottet vidhåller sin principiella uppfattning att lönesubventioner på
den nivå det här gäller bör förbehållas handikappade arbetssökande. De
ungdomar som åsyftas i den moderata motionen bör i en del fall kunna slussas
in i arbetslivet på det sätt motionärerna tänker sig med anlitande av de
reguljära introduktions- och lönebidragen för handikappade. Alternativt
finns möjligheter att underlätta ungdomarnas inträde i arbetslivet med hjälp
av rekryteringsstöd och de nyss behandlade inskolningsplatserna. Utskottet
anser att riksdagen inte har skäl att frångå sina tidigare ställningstaganden i
frågan utan avstyrker det aktuella yrkandet i motion A263.

Folkpartiyrkanden om en lönebidragsfinansierad lärlingsutbildning har
tidigare år handlagts av utbildningsutskottet, senast i betänkandet UbU
1986/87:14 s.39-40, res. 29 (m,fp). Utskottet anser att det ovan redovisade
principiella synsättet är tillämpligt även på det förslag det nu gäller. Med
hänvisning härtill och till vad nyss sagts om den mer övergripande behandling
av frågorna kring företagsförlagd utbildning som är att vänta i utbildningsutskottet
avstyrks även det förevarande förslaget i motion A219.

Folkpartiet begär i partimotion 1987/88:A219 också en översyn av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för ungdomar. Motionärerna pekar på
att för 16-17-åringar, 18-19-åringar och 20-24-åringar varierar åtgärderna i
fråga om huvudmän och organisatorisk uppbyggnad, ersättningsvillkor,
arbetstider och subventionsgrader. Åtgärderna sägs vara dåligt samordnade,
och det råder snarast en viss konkurrens mellan dem. Även om målet är att
minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för ungdomar kommer de att
behövas också i framtiden. Det är därför angeläget att få till stånd en
utvärdering av de gjorda insatserna för de olika åldersgrupperna och en
översyn av insatsernas utformning.

De olika åtgärderna för ungdomar, framför allt verksamheten med
ungdomslag, har de senare åren utvärderats av olika instanser och från skilda
utgångspunkter. Den senaste undersökningen har utförts av AMS, som på
regeringens uppdrag har gjort en uppföljning av arbetshandikappade
ungdomar i ungdomslag. Undersökningsresultatet refereras i budgetpropositionens
anslagspunkt om statsbidrag för ungdomslag. Den bedrivna utredningsverksamheten
har lett till återkommande modifieringar av ungdomsåtgärdernas
inriktning och utformning. Utskottet anser att det är självklart att
nya erfarenheter och ändrade förutsättningar - det må gälla exempelvis
konjunktursvängningar eller förändringar av gymnasieskolans yrkesutbildning
- kommer att leda till fortsatta anpassningar av åtgärdernas inriktning
och dimensionering. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motion A219 är sålunda inte påkallat, utan den bör i den aktuella delen
lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Vänsterpartiet kommunisterna aktualiserar i partimotion 1987/88: A235 på
nytt behovet av riktlinjer för insatser för fasta jobb åt ungdomar. Bakgrunden
till förslaget är en kritisk genomgång av tidigare och nuvarande åtgärdssystem
för ungdomar. Som utgångspunkt för kritiken anför vpk att såväl

AU 1987/88:11

socialdemokratiska som borgerliga regeringar sökt göra kampen mot ungdomsarbetslösheten
till en fråga om att komma på nya typer av särlösningar,
vilkas främsta syfte tycks ha varit att dölja de besvärande ungdomsarbetslöshetssiffrorna.

Motionärerna anser vidare att det i många av de vidtagna specialåtgärderna
göms en orättvis behandling av ungdomen, inte minst lönemässigt.
Åtgärder som ungdomskooperativ, rättvisa lärlingssystem och rejäla yrkesutbildningar
kan spela en positiv roll för ungdomen, men i grunden är
problemet med ungdomsarbetslösheten djupare och måste bekämpas med
en politik som syftar till fasta jobb med lön som det går att leva på. Nya
arbetstillfällena bör kunna tas fram genom en massiv satsning på utbyggnad
av vård, omsorg och utbildning/kultur, finansierad genom en skärpt beskattning
av bolagsvinsterna och åtgärder mot storkapitalets penningspekulation
och kapitalexport. Motionärerna yrkar att vad de anfört skall ges regeringen
till känna.

Det minskade utbud av nya arbetstillfällen som har blivit en följd av att den
offentliga sektorns expansion har bromsats upp bidrar till ungdomarnas
svårigheter på arbetsmarknaden. I motsats till vpk tror utskottet emellertid
inte att en ensidig satsning på en utbyggnad av den offentliga sektorn på det
sätt vpk förespråkar löser ungdomarnas sysselsättningsproblem. Därför
avstyrker utskottet att riksdagen gör det i motionen begärda tillkännagivandet
till regeringen.

Löner och avgifter

Folkpartiet yrkar i motion 1987/8: A219 som åtgärd för att sänka lönekostnaden
för ungdomar att riksdagen skall uppdra åt regeringen att ta initiativ till
överläggningar mellan arbetsmarknadens parter om särskilda ungdomsavtal.
Dessa förutsätts bli kombinerade med en temporär nedsättning av arbetsgivaravgifterna
med exempelvis 10 % första året, 7,5 % andra året, 5,0 %
tredje året och 2,5 % fjärde året varefter nedsättningen upphör. Parterna
skall komma överens om oförändrade ungdomslöner under den tid avgiftsnedsättningen
gäller. Därmed skulle enligt motionärerna uppnås att kostnaderna
för att anställa ungdomar anpassas till en mer rimlig nivå jämfört med
kostnaderna för mer erfaren arbetskraft. Detta sägs innebära en kraftig
konkurrensförbättring för ungdomarna och vidgar den arbetsmarknad som
står till deras förfogande.

Lägre ingångslöner för ungdomar föreslås som pilotprojekt i Skåne av
Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) i motion 1987/88:A267. Som andra åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten i Skåne förordar motionärerna hjälp och stimulans
att starta eget, förbättrat statsbidrag till lärlingsutbildning, arbete på heltid i
ungdomslag m.m.

Höga ingångslöner som hinder för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden
påtalas också i den moderata kommittémotion 1987/88: A263. Motionärerna
understryker samtidigt att ingångslönerna primärt är en fråga för
parterna på arbetsmarknaden, och de framställer inte något yrkande i ämnet.
Ungdomslönerna diskuteras också, ehuru från en annan utgångspunkt, i
partimotion 1987/88:A235 från vpk.

AU 1987/88:11

Ingångslönerna för ungdomar har med anledning av motioner, däribland
från folkpartiet, behandlats av utskottet flera gånger de senare åren. I dessa
motioner liksom i den nu föreliggande har man ansett det vara önskvärt att
hålla tillbaka löneutvecklingen för ungdomar. Utskottets huvudinvändning
mot dessa förslag till riksdagsinitiativ har varit att det är en vedertagen
princip att löner och allmänna anställningsvillkor skall fastställas genom
förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden utan inblandning från
statsmakternas sida. Utskottet vidhåller denna inställning och kan därför inte
biträda tanken i motion A219 att regeringen på uppdrag av riksdagen skall
initiera partsöverläggningar om särskilda ungdomsavtal.

Av det sagda följer att utskottet inte har anledning att närmare gå in på
motionens förslag om sänkta arbetsgivaravgifter. Det kan dock påpekas att
antalet sysselsatta ungdomar i åldern 16-24 år uppgår till nästan 700 000. En
generell sänkning av arbetsgivaravgifterna för dem medför ett betydande
inkomstbortfall för det allmänna utan att man har några garantier för att
eventuella positiva effekter står i rimlig proportion till inkomstbortfallet.
Åtgärder för att sänka lönekostnaderna har i och för sig använts sedan länge
inom arbetsmarknadspolitiken. Rekryteringsstöd, bidrag till inskolningsplatser
samt introduktions- och lönebidrag är medel av det slaget som
används för närvarande. Genom att dessa lönekostnadspåverkande åtgärder
kan inriktas på enskilda individer och bestämda målgrupper finns det bättre
förutsättningar att till rimliga kostnader stödja de grupper det gäller än
genom en generell åtgärd av den typ motionärerna förordar.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionerna A219 och A267
i de förevarande delarna. Utskottet är inte heller berett att medverka till
regionala särlösningar för Skåne på grundval av vad som i övrigt anförs i
motion A267 utan avstyrker motionen även i den delen.

I motion 1987/88:A250 föreslår Alf Svensson (c) att ATP-avgiften skall
avskaffas för ungdomar under 25 är i syfte att göra det lättare för ungdomar
att få anställning. Yrkandet avstyrks med hänsyn till det avsevärda inkomstbortfall
för socialförsäkringssystemet som åtgärden skulle medföra.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

1986/87 Utgift 1 718 000 000

1987/88 Anslag 1 817 388 000

1988/89 Förslag 1 900 614 000

Från anslaget bekostas löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen,
länsarbetsnämnden och AMS.

Regeringen föreslår under punkt B 1. (s. 67-73) att riksdagen skall

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1988/89
besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket
under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1987/88,

2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1988/
89 anvisa ett ramanslag av 1 900 614 000 kr.

AU 1987/88:11

	1987/88	Beräknad ändring 1988/89 Föredraganden
Personal	7 366	_
Budget Utgifter Förvaltningskostnader	1 614 360 0001	+ 110 359 000
(därav lönekostnader)	(1 246 761 000)	(+ 77 808 000)
Kapitalkostnader	23 500 000	- 13 500 000
Af/ADB, m. m.	160 350 000	+ 6 245 000
Handledarinsatser för ungdomslag	19 878 000	- 19 878 000
Kulturarbetsförmedling	-	-
Aske kursgård	-	-
Summa utgifter	1 818 088 000	+ 83 226 000
Avgår inkomster	700 000	-
Nettoutgift (= anslag)	1 817 388 000	+ 83 226 000

1 Regeringen har medgivit att budgetposten får överskridas med 8 000 000 kr. för vissa
kostnader för uppvärmning av lokaler. Lokalkostnaderna beräknas fr. o. m. budgetåret
1987/88 under denna budgetpost.

I propositionen lämnas följande sammanställning över det totala antalet
tjänster, tjänstgörande, årsarbetare och lönekostnad den 1 juli 1987 med
finansiering dels över de gemensamma förvaltningskostnaderna, dels över
andra anslag.

Sammanställning över totala antalet tjänster, tjänstgörande, årsarbetare och lönekostnad
den 1 juli 1987 finansierade dels över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, dels över andra anslag.

Placering	Antal tjänster	Antal tjänst- görande	Antal årsar- betare	Löne-kostnad (1 000-tal kr.)
AMS	633	596	560	105 295
Länsarbetsnämnder	2 142	2 132	1 923	328 165
Arbetsförmedling	6 028	6 224	5 415	929 973
AMU-förläggningar	96	114	91	13 704
Arbetsmarknadsinstitut	2 380	2 405	2 063	368 447
Regionkontor	277	189	173	59 882
Summa	11 556	11 660	10 225	1 805 466

Fördelning av lönekostnader budgetåret 1986/87 (1 000-tal kr.)

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 1 318 200

Arbetsmarknadsutbildning 1 200

Ami-organisationen 369 800

Arbetsmarknadsinformationm.fi.

Anställda med lönebidrag 121 600

Summa 1 818 800

Sedan budgetåret 1987/88 ingår arbetsmarknadsverket i en försöksverksamhet
meds.k. ramanslag. Anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
förs därför upp som ett ramanslag.

Tidigare har medel dels för förläggningpersonal m.m. vid Nordkalottens

AU 1987/88:11

AMU-center, dels handläggarkostnaderna för det arbetsmarknadspolitisk
motiverade bilstödet beräknats under detta anslag. För budgetåret 1988/89
har vid medelsberäkningen hänsyn tagits till att lönemedlen för förläggningspersonal
m.m. vid Nordkalottens AMU-center kommer att bestridas från
anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning och till att ansvaret för det
arbetsmarknadspolitiskt motiverade bilstödet flyttas till annan huvudman än
AMV. Vidare kommer från nästa budgetår medel för handledarinsatser för
ungdomslag, som innevarande budgetår tas upp som egen budgetpost under
anslaget, att i stället anvisas tillsammans med övriga lönemedel i detta
anslag.

Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.

Arbetsmarknadsverket har - som redovisats i ett tidigare avsnitt - under de
senaste åren genomgått en genomgripande omorganisation som syftar till
anpassa de olika verksamhetsdelarna till de principer som utgör grunden för
det s.k. serviceprogrammet. Bl.a. har en omfattande översyn gjorts av
arbetsförmedlingens lokala organisation och arbetsformer.

Frågor om arbetsmarknadsverkets organisation m.m behandlas i två
motioner. I centerpartiets kommittémotion 1987/88:A265 anförs bl.a. att
den påbörjade decentraliseringen av AMS bör fortsätta. Antalet anställda på
centrala AMS och i viss mån på länsarbetsnämnderna går att minska med 200
tjänster. Motionärerna framhåller vidare att arbetsförmedlingen bör aktivt
och kontinuerligt undersöka vilka arbeten som finns att tillgå och inte enbart
vara mottagare av de arbeten som anmäls. I motion 1987/88:A238 av
Kjell-Arne Welin och Margitta Edgren (fp) förslås att resurser bör föras över
från länsarbetsnämnderna till arbetsförmedlingarna. Liknande synpunkter
förs fram i motion 1987/88:A203 (m).

Utskottet vill framhålla att förändringsarbetet inom arbetsmarknadsverket
har skapat förutsättningar för en större effektivitet i verksamheten och en
förbättrad service till arbetsförmedlingens kunder. Decentralisering på den
centrala nivån till regionerna har följts upp på det regionala planet. Ett
mycket stort antal, ca 500 tjänster, beräknats härigenom ha frigjorts för den
platsförmedlande verksamheten. Utskottet anser för sin del att man därmed
uppnått ett mycket positivt resultat av förändringsarbetet. Huruvida man
kan gå vidare med en ytterligare neddragning av personalresurserna centralt
är det svårt för utskottet att ha en bestämd uppfattning om. Motionen ger i
vart fall inget underlag för att så skulle vara möjligt i nuläget.

På sätt som anförs i motion A265 om en aktiv arbetsförmedling är ett
viktigt led i förmedlingens arbete att kontinuerligt hålla kontakt med bl.a.
företagen. Arbetsplatsförmedlarna gör t.ex. numera regelbundna besök ute
på arbetsplatserna.

Med hänvisning till vad som ovan anförts om förändringsarbetet inom
arbetsmarknadsverket avstyrker utskottet de i sammanhanget upptagna
motionerna i aktuella delar.

Utskottet övergår härefter till att ta upp frågan rörande sammansättningen
av AMS styrelse m.m. I motion 1987/88:A203 (m) föreslås att sammansättningen
av AMS styrelse bör ändras.

AU 1987/88:11

3 Riksdagen 1987/88.18sami. Nr 11

I motionen anförs att parterna på arbetsmarknaden i dag dominerar AMS
styrelse vilket visat sig medföra problem i flera avseenden. Parternas
möjligheter att utöva inflytande och bidra med kunskaper och erfarenheter
kan tryggas på annat sätt än genom direkt styrelserepresentation.

Utskottet erinrar först om att arbetsmarknadsparterna alltsedan AMS
tillkomst varit representerade i styrelsen. Utskottet har tidigare (bl.a. AU
1986/87:11 s. 43-44) framfört den principiella uppfattningen att parterna på
arbetsmarknaden bör vara företrädda i styrelsen. Detta bl.a. därför att det
visat sig vara en klar fördel att styrelsens sammansättning återspeglar
trepartssamverkan mellan staten och arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna.
Utskottet vidhåller denna uppfattning, varför motion A203
avstyrks i föreliggande del.

Arbetsförmedlingens personalresurser m.m.

Arbetsförmedlingens resurser har under åren byggts ut såväl personellt som
tekniskt för att möta de olika behoven på arbetsmarknaden. Innevarande
budgetår har arbetsförmedlingen tillförts 250 nya tjänster (AU 1986/87:11 s.
44-45).

I propositionen anförs om personalresurserna vid arbetsförmedlingen att
överväganden om ytterligare personalförstärkningar får göras först sedan en
utvärdering gjorts av effekterna av de 250 nya tjänster som tillkommit under
innevarande budgetår.

I motion 1987/88:A219 (fp) anförs att de 250 nya tjänsterna till arbetsförmedlingen
bör avskaffas då rationaliseringsarbetet inom arbetsmarknadsverket,
genom att tjänster flyttats från centrala administrationen, redan har
medfört att förmedlingen tillgodogjorts motsvarande antal tjänster.

Utskottet vill framhålla att det fortgående förändringsarbetet som innebär
minskning av personal på det centrala planet och tillskottet av de 250 nya
tjänsterna innebär att arbetsförmedlingen i än större utsträckning får
möjligheter till ett mer aktivt, utåtriktat förmedlingsarbete. Detta är viktigt
för att förmedlingen skall kunna möta de ökande kraven hos såväl företag
som sökande. Som tidigare nämnts kommer effekterna av förstärkningen
med de 250 tjänsterna att utvärderas. Detta beräknas vara klart i sin första
etapp under hösten 1988. Utskottet kan med hänvisning till det anförda inte
ställa sig bakom förslaget i motion A219 i aktuell del.

Medelsanvisningen m.m.

I det föregående har utskottet tagit ställning till vad som anförts i propositionen
om personal vid arbetsförmedlingarna. Utskottet tillstyrker även vad
som i övrigt anförts under anslaget. Det gäller bl.a. kostnader för teknisk
utrustning, lokaler och kapitalkostnader.

Till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader föreslås för
nästa budgetår 1 900 614 000 kr., varav 1 324,6 milj. kr. för de sammanlagda
lönekostnaderna. Vid beräkningen av lönekostnaderna har hänsyn tagits till
det långsiktiga besparingsmål som gäller för arbetsmarknadsverket och som
för budgetåret 1988/89 innebär en minskning av kostnaderna med 25 milj. kr.

AU 1987/88:11

i 1985 års prisläge, vilket motsvarar 29,9 milj. kr. i dagens prisläge. Av
lönemedlen bör enligt propositionen 5 milj. kr. avsättas för tillfälliga
förstärkningar av arbetsförmedlingen, medel som bör stå till regeringens
förfogande.

Som en konsekvens av förslagen beträffande antalet förmedlingstjänster
föreslås i motionerna 1987/88:A219 (fp) och 1987/88:A265 (c) ett med 40
milj. kr. reducerat belopp när det gäller medelsanvisningen i denna del.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen beträffande anvisning
av medel till det här aktuella anslaget. De i sammanhanget upptagna
motionerna avstyrks i motsvarande delar.

Slutligen tillstyrker utskottet att AMS liksom tidigare bemyndigas att
avskriva vissa lånefordringar inom verket.

Arbetsmarknadsservice

1986/87 Utgift 565 723 000

1987/88 Anslag 123 920 000

1988/89 Förslag 130 066 000

Från anslaget betalas service åt arbetssökande i form av reseersättningar och
traktamenten i samband med inställelse till arbetsförmedlingen, läkarundersökningar
samt tolkhjälp. Vidare betalas kostnader för flyttningsbidrag och
inlösen av egna hem m .m. Flyttningsbidrag omfattar bidrag för att underlätta
för arbetssökande att söka och anta arbeten utanför hemorten. Från
anslagsposten Inlösen av egna hem m.m. betalas utgifterna för att lösa in
fastigheter och bostadsrätter från arbetslösa som flyttar av arbetsmarknadsskäl.

	1987/88	Beräknad ändring 1988/89 Föredraganden
Utredningskostnader	7 920 000	+ 396 000
Flyttningsbidrag	115 000 000	+5 750 000
Inlösen av egna hem m. m.	1 000 000	-
	123 920 000	+6 146 000

Under punkt B 2. (s. 73-75) föreslår regeringen att riksdagen skall
till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag
av 130 066 000 kr.

Utredningskostnader

Från denna anslagspost betalas kostnaderna för arbetssökande i vad avser
utredning om förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering, resersättningar och traktamenten i samband med
inställelse till arbetsförmedlingen, läkarundersökningar och tolkservice.
Medelsbehovet för Utredningskostnader beräknas till 8,3 milj. kr.
Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen under denna punkt.

AU 1987/88:11

Flyttningsbidrag

AU 1987/88:11

Frågan om återinförande och utvärdering av den förra budgetåret slopade
starthjälpen har tagits upp i några motioner.

I motion 1987/88:A203 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att den s.k.
starthjälpen var väsentlig då denna täckte en del av kostnaderna för dem som
flyttade till en ny ort och därigenom stimulerade rörligheten. Därför bör
AMS ges möjlighet att inom ramen för tillgängliga medel utge starthjälp.

I motion 1987/88: A486 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) anförs
att slopandet av den s.k. starthjälpen har minskat rörligheten på arbetsmarknaden
och att starthjälpen därför bör återinföras.

Folkpartiet anför i motion 1987/88:A219 att den rörlighetsstimulerande
arbetsmarknadspolitiken kan ses som delar av en mer fullständig arbetslöshetsförsäkring
än vad enbart kontantbidrag utgör. Tillspetsat kan det därför
sägas att arbetslöshetsförsäkringen försämrades när starthjälpen slopades
förra året. Motionärerna föreslår att regeringen bör presentera en utvärdering
av starthjälpen och återkomma med förslag till riksdagen om det visar sig
att starthjälpen hade gynsamma effekter på rörligheten.

Utskottet vill erinra om att starthjälpen, utom för vissa nyckelpersoner,
slopades av besparingsskäl och för att möjliggöra en prioritering av
regionalpolitiska insatser i budgeten (AU 1986/87:11 s. 48-50). Utskottet
anser, i likhet med vad som anfördes förra året, att det inte kan uteslutas att
slopandet av starthjälpen kan få hämmande effekter för rörligheten på
arbetsmarknaden. Effekterna av beslutet om starthjälpen förra året kommer
att följas uppmärksamt. Om åtgärden får negativa konsekvenser för
rörligheten utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen i
frågan.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet de i sammanhanget
upptagna motionerna i aktuella delar.

I centermotionen 1987/88:A482 föreslås nya riktlinjer för flyttningsbidragen
m.m. Motionärerna framhåller att flyttningsbidragen framdeles bör
utformas så att de både främjar en bättre regional balans och ytterligare
minskar belastningen på statsbudgeten. Arbetsgivarna bör i expansionsorterna
svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft från utflyttningsorter.
Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utgå vid flyttningar till
regionalpolitisk! prioriterade områden. Regeringen bör i kompletteringspropositionen
återkomma med förslag till riktlinjer och regler för ett sådant
flyttningsbidragssystem och därvid anvisa 25 milj. kr. för återflyttningsbidrag
m.m.

Utskottet kan inte biträda förslaget som bl.a. skulle innebära att ersättning
för de reella flyttningskostnaderna inte längre skulle kunna utgå vid
arbetsmarknadspolitisk! motiverade flyttningar i andra delar av landet än
avfolkningsbygder. Ett ökat arbetsgivaransvar för kostnader i samband med
flyttning vid rekrytering kan inte uteslutas vid en fortsatt expansion i vissa
regioner. Utskottet avstyrker med det anförda motionen i aktuell del.

Utskottet tar härefter upp frågan om bidraget för medflyttande. Regeringen
föreslår att försöksverksamheten med bidrag till arbetsgivare för anställning
av medflyttande bör få bedrivas även under budgetåret 1988/89. Det

aviseras att AMS skal! ges i uppgift att utvärdera medflyttandebidraget.

I centerpartiets partimotion 1987/88:A482 anförs att det är positivt att
bidraget skall vara kvar även under nästa budgetår, men att bidragsprocenten
till arbetsgivaren bör höjas från nuvarande 50 % till 90 % av den totala
lönekostnaden för den anställde under det första året. I motion 1987/88:A
264 av Gunnel Jonäng (c) yrkas dels att bidragsprocenten i medflyttandebidraget
höjs till 90 % dels att medflyttandebidraget bör utgå till arbetsgivare
inom stödområdet samt i Gävleborgs län med undantag av Gävle. I
motionerna 1987/88:A247 av Christer Skoog m.fl. (s) 1987/88:A259 av
Karl-Anders Petersson (c) yrkas att medflyttandebidraget skall få utnyttjas
även vid arbetsplatser i Blekinge län.

Enligt bestämmelserna om flyttningsbidrag m.m. utgår medflyttandebidrag
bl.a. om arbetsplatsen är belägen i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län eller i
en kommun som ingår i stödområde C. Vidare lämnas bidrag på 50 % av den
totala lönekostnaden under högst tolv månader. Det var under föregående
budgetår som bidragsprocenten höjdes till sin nuvarande nivå och bidragsperioden
utsträcktes till ett år.

Utskottet anser inte, med hänsyn till att det ännu är en försöksverksamhet
och bidragsvillkoren nyligen har förändrats, att det föreligger några skäl att
nu förändra bidragsreglerna. Inte heller bör området inom vilket medflyttandebidrag
utgår förändras. Blekinge län bör därför inte komma ifråga för
denna bidragsform. Som redovisats ovan kommer för övrigt effekterna av
medflyttandebidraget att utvärderas. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till fortsatt försöksverksamhet med det s.k. medflyttandebidraget
även under budgetåret 1988/89. De aktuella motionsyrkandena
avstyrks därför med hänvisning till vad ovan anförts.

I motion 1987/88: A434 av Sigge Godin (fp) föreslås särskilda projektmedel
till länsarbetsnämnden i Västernorrlands län. Dessa medel skall användas för
att stimulera högskoletekniker att söka anställning vid mindre och medelstora
företag i länet. Därmed skulle de nyutbildade teknikerna ges information
och kunskaper om västernorrländska företags kapacitet och utvecklingsmöjligheter
samtidigt som teknikerna kan tillföra det tekniska kunnande som är
en förutsättning för att särskilt de små och medelstora företagen skall kunna
utvecklas positivt.

Utskottet delar motionärens uppfattning när det gäller betydelsen av
teknikspridning i de små och medelstora företagen i Norrland. Här har också
tillkomsten av den tekniska högskolan i Luleå visat sig fylla en viktig
funktion.

Som framhålls i motionen har en försöksverksamhet sedan en tid pågått vid
länsarbetsnämnden i Luleå i syfte att åstadkomma en bättre introduktion och
praktik ute på företagen för studerande vid tekniska högskolan i Luleå.
Utskottet är inte berett förorda att liknande försök görs i andra län.
Resultatet av verksamheten i Norrbotten bör först utvärderas innan ställning
tas till en eventuell utvidgning till andra Norlandslän.

Utskottet vill slutligen erinra om att de tekniker som det här är fråga om är
sådana nyckelpersoner som kan beviljas starthjälp för att tillträda anställningar
i de delar av Norrland som avses i motionen. Rekryteringen av dem

AU 1987/88:11

bör också främjas av bidraget vid anställning av medflyttande. I den mån
sådana åtgärder inte räcker bör den form av teknikspridning som det här
gäller - under förutsättning att den bedöms vara angelägen - liksom andra
särskilda teknikspridningsåtgärder finansieras över de regionalpolitiska
medlen under industridepartemenets huvudtitel. Med hänvisning till det
ovan anförda avstyrker utskottet motionen.

Medelsanvisningen

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1988/89 har beräknats till 130 066 000 kr.

Centerpartiets förslag beträffande flyttningsbidragen i motion 1987/88:A
482 innebär att anslaget bör räknas ned med 90 milj. kr.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen beträffande anvisning
av medel till det aktuella anslaget. Den i sammanhanget upptagna motionen
avstyrks i motsvarande del.

Arbetsmarknadsutbildning

1986/87 Utgift 2 866 609 000 Reservation 167 156 000

1987/88 Anslag 2 500 000 0001

1988/89 Förslag 2 644 398 000

'Härtill kommer 40 milj. kr. enligt tilläggsbudget I (AU 1987/88:12).

Från anslaget betalas utgifterna för upphandling av särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning, bidrag till utbildning i företag, yrkesförberedande
praktik inom försvaret, elevsocial verksamhet inom AMU-gruppen samt
för AMS boendeservice till deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsbidrag
till deltagare i arbetsmarknadsutbildning finansieras dels genom
arbetsgivaravgifter, dels över anslaget B 4. Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag.

Arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som en person genomgår
av arbetsmarknadsskäl och till vilken bidrag beviljas av arbetsförmedlingen.
Det kan vara utbildning för personer som är eller riskerar att bli arbetslösa
och som uppbär utbildningsbidrag under utbildning vid särskilt anordnade
kurser eller i det reguljära utbildningsväsendet, eller utbildning av anställda
för vilka bidrag från arbetsmarknadsverket utgår till arbetsgivaren.

	1987/88	Beräknad ändring 1988/89 Föredraganden
Särskilt anordnad arbets-
marknadsutbildning	2 284 800 000	+ 68 830 000
Bidrag för utbildning
i företag m. m.	132 000 0001	+ 71 000 (»0
Yrkesförberedande praktik
inom försvaret	30 000 000
Elevsocial verksamhet	53 200 000	+ 4 568 000
	2 500 000 0001	+144 398 000

AU 1987/88:11

Anslagsposten Särskild anordnad arbetsmarknadsutbildning avser kostnader
för sådan utbildning som länsarbetsnämnderna upphandlar från såväl
AMU-gruppen som från bl.a. komvux, högskola, folkhögskola, studieförbund
eller företag. Bestämmelser om särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
inkl. elevsocial verksamhet och boendeservice finns i förordningen
(1987:406) om arbetsmarknadsutbildning.

Anslagsposten Bidrag för utbildning i företag m.m. avser kostnader för
bidrag enligt förordningen (1984:518, omtryckt 1987:514) om bidrag till
sådan utbildning.

Försöksverksamhet med yrkesförberedande praktik inom det militära
försvaret för arbetslösa ungdomar bedrivs som arbetsmarknadsutbildning
efter särskilda föreskrifter från regeringen.

Elevsocial verksamhet avser hälsovård och kurativt stöd som AMUorganisationen
tillhandahåller deltagare i AMU-kurser. Vidare avser den
arbetsmarknadsmyndigheternas ansvar att ordna förläggning för dem som
deltar i arbetsmarknadsutbildning utanför hemorten. Det senare omfattar
deltagare i såväl särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning som den som
uppbär utbildningsbidrag för studier inom det reguljära utbildningsväsendet.

Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning m.m.

I propositionen framhålls att arbetsmarknadsutbildningen är ett aktivt
instrument som förbättrar de sökandes möjligheter att erhålla arbete,
underlättar strukturförändringar och förbättrar produktionförutsättningarna.
Teknikutvecklingen och därmed förändrade kompetenskrav i arbetslivet
tillsammans med förändringar i arbetskraftens åldersstruktur ställer höga
krav på utbildningsinsatser både för de redan anställda i företagen och för de
arbetssökande.

Under budgetåret 1986/87 deltog 118 000 personer i arbetsmarknadsutbildning
varav drygt 69 000 i den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.
Kvinnorna utgjorde 45 % av deltagarna i utbildningen exkl.
företagsutbildningen. Det framhålls som angeläget att kvinnornas andel av
arbetsmarknadsutbildningen anpassas till en nivå som bättre svarar mot
deras andel av arbetslösheten. Arbetsmarknadsutbildningen bör dessutom
utnyttjas för att stödja ungdomar i åldern 20-24 år med bristfällig eller
mindre efterfrågad yrkesutbildning.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att arbetsmarknadsutbildningen
bör bibehållas på hög nivå. Det beräknas att 123 000 personer
kommer att behöva erbjudas arbetsmarknadsutbildning under nästa budgetår,
varav merparten för särskilt anordnad utbildning.

Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. behandlas i moderata samlingspartiets
partimotion 1987/88:A203.1 motionen anförs att kompetensen
och kunskaperna hos den enskilde individen är helt avgörande för möjligheterna
till framgång på arbetsmarknaden. Individerna i dagens samhälle bör få
kontinuerlig och återkommande utbildning för att kunna anpassa sig till
förändringar. Arbetsmarknadsutbildning är den mest effektiva metoden att
motverka långvarig arbetslöshet. Höga krav på flexibilitet av utbildningen

AU 1987/88:11

ställs då denna dels skall motsvara arbetsgivarnas behov, dels motsvara den
enskildes intressen och behov. I motionen anförs vidare att arbetsmarknadsverkets
nya frihet att upphandla utbildning måste användas till att ge andra
utbildningsanordnare än AMU möjligheter att få genomföra arbetsmarknadskurser.
Nya vägar för finansiering av AMU:s verksamhet kan öppnas i
takt med att den återkommande utbildningen ökar i betydelse.

Utskottet vill först erinra om vad som i ett inledande avsnitt sagts om
arbetsmarknadsutbildningens betydelse. Arbetsmarknadsutbildningen
kompletterar brister i kompetens hos den enskilde, medverkar till att lösa
omställnings- och anpassningsproblem på arbetsmarknaden, samt bidrar till
att begränsa arbetslösheten. Den har stor betydelse för att stärka de svaga
gruppernas ställning.

Utbildning är en samhällsekonomiskt lönsam åtgärd och bör därför
prioriteras bland de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Genom utbildning
ges möjlighet att kunna undanröja inflationsdrivande flaskhalsar och att
tillgodose behoven av nyckelpersonal. Arbetsmarknadsutbildningen måste
därför kunna erbjuda kurser i olika steg för att fylla tomrummen i de
vakanskedjor som uppstår på arbetsmarknaden. Inom AMU-gruppen pågår
kontinuerligt en sådan inriktning av verksamheten. Det är sålunda angeläget
att de arbetslösa som söker ett arbete skall kunna erbjudas en adekvat
utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen.

Vad gäller frågan om upphandling av utbildning - som tas upp i motion
A203 - vill utskottet erinra om att det numera ankommer på länsarbetsnämnderna
att sköta upphandlingen när det gäller arbetsmarknadsutbildning. De
har då möjlighet att vända sig till andra utbildningsanordnare än AMUgruppen.
Den del av utbildningen som ligger på andra utbildningsanordnare
har också ökat, och uppgår under innevarande budgetår till ca 7 %.
Länsarbetsnämnderna har för övrigt att beakta såväl kostnads- som kvalitetsaspekter
vid valet av utbildningsanordnare.

Med det ovan anförda ställer sig utskottet bakom den inriktning för
arbetsmarknadsutbildning som kommer till uttryck i propositionen. Motion
A203 avstyrks i aktuell del.

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning m.m.

Med särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning avses sådan utbildning
som länsarbetsnämnden upphandlar som arbetsmarknadsutbildning oavsett
huvudman eller anordnare.

I propositionen beräknas resurserna för en omfattning av verksamheten
som motsvarar 78 000 deltagare. Medelsbehovet bedöms uppgå till 2 356,6
milj. kr. Inom en sådan volym bör efterfrågan på såväl grundläggande som
kompletterande yrkesutbildning för olika grupper av sökande hos arbetsförmedlingen
och arbetsgivarna kunna tillgodoses.

Det framhålls särskilt i propositionen att det är väsentligt att arbetsmarknadsutbildningen
är anpassad både till den aktuella efterfrågan på kompetens
och till de arbetssökandes behov av yrkesutbildning. Orienterande
datautbildning för deltagare i de yrkesinriktade kurserna bör ses som en
naturlig del i denna anpassning.

AU 1987/88:11

I motion 1987/88:A256 av Charlotte Branting m.fl. (fp) om behovet av
folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar erinras om att uppemot 50 av
landets 125 folkhögskolor under åren 1979-1986 tog emot ca 10 000
ungdomar i kurser för arbetslös ungdom. Sedan de finansiella betingelserna
förändrats har kurserna för arbetslösa ungdomar kraftigt minskat vid
folkhögskolorna. Motionärerna föreslår att folkhögskolorna får en egen ram
för dessa kurser. Regeringen bör återkomma till riksdagen om precisering av
behovet. I motionen anges som ett riktmärke 10 000 bidragsveckor. Finansieringen
får ske över anslaget Arbetsmarknadsutbildning och torde röra sig
om ca 6 milj. kr.

Utskottet vill i likhet med vad som anfördes förra året - AU 1986/87:11 -framhålla att i de allmänna intentionerna rörande arbetsmarknadsutbildningen
ingår att folkhögskolorna vid behov skall kunna genomföra kurser för
arbetslös ungdom. Det får ankomma på länsarbetsnämnderna att bedöma
behovet av sådan utbildning och göra erforderlig upphandling. Länsarbetsnämnderna
skall därvid som tidigare nämnts bl.a. beakta såväl kostnads- som
kvalitetsaspekter. Med hänvisning härtill avstyrks motion A256 i aktuell del.

I motion 1987/88:A207 av Lennart Brunander och Karl Erik Olsson (c)
behandlas behovet av arbetsmarknadsutbildning för avbytare i jordbruket.
Motionärerna framhåller att det är angeläget att bristyrkesutbildning för
jordbrukets avbytarverksamhet startas. Vidare anförs att det är ett krav på
att ha praktik för att få gå igenom de avbytarkurser som nu finns. Som anförs i
motionen finns det i vissa delar av landet med hög arbetslöshet personer som
har intresse för avbytaryrket men saknar den formella behörigheten eller
saknar praktik. En tillräcklig förberedande praktik bör ingå i utbildningen
och ur ersättningssynpunkt betraktas som arbetsmarknadsutbildning. Kursen
bör då omfatta 40 veckor.

Utskottet är medvetet om de behov som föreligger när det gäller avbytare i
jordbruket. Länsarbetsnämnderna anordnar särskilda kurser för denna
kategori inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Under 1988 planeras
kurser för avbytare inom lantbruket på nio orter med en geografisk spridning
över landet. Enligt utskottets uppfattning får det ankomma på länsarbetsnämnderna
att bedöma om det föreligger ytterligare behov av utbildningkapacitet
och förändrat kursinnehåll för utbildning av avbytare inom lantbruket.
Utskottet vill slutligen erinra om att en förutsättning för att bevilja
arbetsmarknadsutbildning med därtill knutna utbildningsbidrag är att man är
arbetslös eller riskerar att bli arbetslös. En ytterligare förutsättning för att få
den ökade volymen på utbildningen som motionärerna önskar är att det finns
tillräckligt många arbetssökande som är lämpade och intresserade av
utbildningen i fråga. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motionen
A207 i aktuella delar.

Elevsocial verksamhet

AMS har det ekonomiska ansvaret för den elevsociala verksamheten inom
arbetsmarknadsutbildningen. AMU-gruppen svarar dock för hälsovård och
kurativt stöd inom verksamheten och AMS för boendeservicen.

En särskild arbetsgrupp har sett över den elevsociala verksamheten. I en

AU 1987/88:11

rapport (DsA 1987:5) Kursdeltagarstöd inom arbetsmarknadsutbildningen
föreslås att den hälsovårdande och kurativa verksamheten skall bedrivas som
uppdragsverksamhet. Vad gäller boendeservicen föreslås att deltagarna i
fortsättningen själva skall få betala den faktiska hyreskostnaden. Kompensation
får ske genom en höjning av deltagarnas traktamenten.

I propositionen föreslås att rapportens förslag om hälsovård och kurativ
verksamhet genomförs. Vad gäller boendeservicen förslås inga förändringar.
För att ytterligare klargöra innebörden av arbetsgruppens förslag har AMS
fått i uppdrag att redovisa konsekvenserna av det som föreslagits om
boendeservicen. När denna utvärdering är klar under våren 1988 kommer
regeringen att ta förnyad ställning till förslaget.

För den elevsociala verksamheten beräknas totalt 57,7 milj. kr., varav 28,5
milj. kr. för upphandling inom AMU-gruppen och 27,9 milj. kr. för AMS
boendeservice.

I partimotion 1987/88:A219 (fp) anförs om boendeservice inom den
elevsociala verksamheten att det som föreslås i ovan nämnda arbetsgrupp om
boendeservice skall genomföras fr.o.m. den 1 juli 1988. Detta kommer då att
innebära en minskning av anslaget med 27,9 milj. kr.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen om den hälsovårdande
och kurativa verksamheten. Som redovisats ovan har AMS fått i uppdrag
att i en utvärdering klargöra konsekvenserna av arbetsgruppens förslag om
boendeservicen. Denna skall vara klar under våren 1988 varefter regeringen
skall pröva frågan på nytt. Motion A219 avstyrks med hänvisning till det
anförda i aktuell del.

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet m.m.

Antalet personer som behöver beviljas utbildningsbidrag för utbildning inom
det reguljära skolväsendet eller hos vissa andra utbildningsanordnare under
nästa budgetår beräknas till ca 20 000. Här avses bl.a. kvinnors behov av
utbildning nära hemorten, flyktingar och vissa handikappade, vilka kan
erbjudas lämpliga förberedande utbildningar.

För sådan yrkesförberedande praktik inom försvaret som anordnas för
ungdom förslås oförändrad omfattning - 2 000 ungdomar - till en kostnad av
30 milj. kr.

I motion 1987/88:A204 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) om industriinriktad
högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning anförs att rekryteringsbasen
för högre teknisk utbildning skulle breddas väsentligt om industriinriktad
högskoleutbildning upp till 120 poäng kunde genomföras som arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet vill erinra om att arbetsmarknadsutbildning som högskoleutbildning
enligt gällande regler kan bedrivas upp till högst 40 veckor (40 poäng)
med inriktning mot sysselsättning i näringslivet. Den får emellertid inte vara
en fortsättning eller en avslutning på en tidigare påbörjad eftergymnasial
utbildning. Inte heller får den vara en del av en längre sammanhållen
eftergymnasial utbildning. Länsarbetsnämnden har dock befogenhet att
upphandla högskoleutbildning i särskild ordning. Utskottet är inte berett att
förorda en ändrad praxis när det gäller denna utbildning. En viktig aspekt i

AU 1987/88:11

detta sammanhang är bl.a. skillnaderna i ekonomiska förutsättningar för en
studerande vid högskola och vid AMU. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion A204.

I motion 1987/88:A226 av Nils Carlshamre m.fl. (m) om utredningsarbetet
angående de asylsökandes utbildningsbehov anförs att varje arbetsförmedling
eller länsarbetsnämnd i dag gör utredningar om flyktingars behov av lämplig
utbildning eller komplettering till utländsk utbildning. Det bör utredas om
inte dessa utredningar bör göras centralt för att uppnå ökad kunskap om att
ta till vara olika utländska utbildningar.

Utskottet har inhämtat att AMS inom projektet Kunskapsbanken har
utarbetat ett utvecklingsprojekt där utländska yrkesutbildningar m.m.
jämförs med motsvarande svenska. Avsikten är att skapa ett system som kan
utnyttjas av arbetsförmedlingarna eller länsarbetsnämnderna i hela landet.
Inte enbart teoretiska jämförelser utan även praktisk arbetsprövning ingår.
AMS arbetar i samråd med universitets- och högskoleämbetet, statens
invandrarverk, skolöverstyrelsen, lantbruksuniversitetet och socialstyrelsen.
Någon utredning av asylsökandes utbildningsbehov görs inte utan endast då
det gäller flyktingar och invandrare. Motionen bör med hänvisning till det
arbete som sålunda pågår inom arbetsmarknadsverket inte påkalla någon
riksdagens åtgärd.

Utskottet ansluter sig i övrigt till vad som anförts i propositionen
beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbilningsväsendet
m.m.

Bidrag till utbildning i företag m.m.

Med bidrag till utbildning i företag avses utbildning som anordnas med stöd
av bidrag från AMU i företag. I propositionen föreslås att medel beräknas för
25 000 deltagare mot för innevarande budgetår 15 000 deltagare.

Medelsbehovet för utbildning i företag m.m. för nästa budgetår beräknas i
propositionen till 203 milj. kr. Bedömningen utgår från att kostnaden för
bidrag vid utbildning i stället för permittering eller uppsägning inte kommer
att överstiga 10 milj. kr. samt att 10 milj. kr. avsätts för utbildning inom
tekoindustrin. Av de då återstående 183 milj. kr. får högst 20 % utnyttjas för
bidrag till offentliga arbetsgivare. De korttidsutbildade kvinnorna bör ägnas
särskild uppmärksamhet vid denna utbildning.

I partimotion 1987/88:A225 (vpk) om utbildning av vårdbiträden inom
hemtjänsten föreslås att det skall utgå statligt stöd till särskilt anordnad
utbildning genom länsarbetsnämnderna. 1 motionen framhålls att det
beräknade behovet av vårdbiträden inte täcks genom det antal elever som
genomgår gymnasieskolans sociala servicelinje. Därför måste andra än
ungdomar rekryteras. Därvid är den första förutsättningen att lön utgår
under utbildningstiden.

Utskottet vill erinra om att arbetsmarknadsutbildningen främst är en
åtgärd som syftar till att förbättra de arbetslösas möjligheter att få ett arbete.
Utbildningens dimensionering och inriktning anpassas till utbud och efterfrågan
på arbetsmarknaden. Denna utbildning skall ses som ett komplement till

AU 1987/88:11

den utbildning som bedrivs inom det reguljära utbildningsväsendet.Arbetsmarknadsutbildningen
har sålunda inte till uppgift att ta över det ansvar som
gymnasieskolan har att tillgodose det långsiktiga behovet av t.ex. vårdbiträden
i samhället. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
A225.

I motion 1987/88:A220 av Berit Oscarsson och Hans Rosengren (s) om
breddatautbildning m.m. för korttidsutbildade anförs dels att särskild uppmärksamhet
bör riktas mot de korttidsutbildades behov av breddatautbildning
som inbegriper svenska och matematik dels att arbetsmarknadsutbildningen
ger de korttidsutbildade baskunskaper så att de kan tillgodogöra sig
yrkesutbildningen och utnyttja datatekniken. Motionärerna framhåller att
datorer och databaser ställer krav på alla anställdas förmåga att hantera
skriftliga uppgifter. I utvärderingar av försöksverksamhet med breddatautbildning
för vuxna har det visat sig att de korttidsutbildade behöver djupare
och mer aktiva kunskaper i svenska och matematik.

De av motionärerna redovisade problemen är under särskilt övervägande
inom regeringskansliet. Redan nu kan dock bidrag inom ramen för utbildning
i företag ges till korttidsutbildade för grundläggande datautbildning som
även innehåller svenska och matematik. Under budgetåret 1986/87 genomgick
drygt 1 900 personer sådan utbildning. Den övervägande delen av dessa
var kvinnor. Vid yrkesutbildning inom AMU får deltagare vid behov
kompletterande yrkesinriktade baskunskaper. Individens behov av utbildning
faställs i en individuell utbildningsplan. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion A220.

Utskottet ansluter sig i övrigt till vad som anförts i propositionen.

Medelsanvisningen

I propositionen beräknas medel för en utökning av kapaciteten inom
arbetsmarknadsutbildningen i förhållande till föregående års budgetproposition
med 3 000 personer. För budgetåret 1988/89 beräknas att de totala
utgifterna under anslaget kommer att uppgå till 2 644 milj. kr., varav 2 353,6
milj. kr. för upphandling av särskild anordnad arbetsmarknadsutbildning,
203 milj. kr. för bidrag till utbildning i företag m.m., 30 milj. kr. för
yrkesförberedande praktik inom försvaret och 57,7 milj. kr. för den
elevsociala verksamheten.

Utskottet har tidigare i framställningen avstyrkt förslaget i folkpartiets
partimotion 1987/88:A219 om AMS kostnader för boendeservicen i den
elevsociala verksamheten. I konsekvens härmed avvisar utskottet förslaget i
samma motion om minskning - med 27,9 milj. kr. - av de av regeringen
föreslagna medlen till elevsocial verksamhet. Den aktuella motionen bör
därför avslås beträffande medelsanvisningen.

Av den tidigare framställningen framgår att utskottet tillstyrkt den
omfattning m.m. av arbetsmarknadsutbildningen som föreslås i propositionen.
Den begärda medelstilldelningen för budgetåret 1988/89 om 2 644 milj.
kr. bör därför bifallas av riksdagen.

AU 1987/88:11

Sysselsättningsskapande åtgärder

1986/87 Utgift 2 958 776 000 Reservation 1 558 533 000

1987/88 Anslag 2 504 500 000

1988/89 Förslag 2 410 500 000

Från anslaget betalas utgifter för de sysselsättningsskapande åtgärderna
Beredskapsarbeten, Åtgärder för långtidsarbetslösa, Rekryteringsstöd för
svårplacerade, Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet, Industribeställningar,
Strukturstöd för byggarbetsmarknaden, Försöksverksamhet
med sysselsättningsskapande åtgärder och Nordiska handlingsplanen. Av
medel beräknade för beredskapsarbeten disponerar regeringen viss del
under anslagsposten Särskilda medel.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 5. (s. 81-89)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna att statsbidrag till beredskapsarbeten alltid skall utgå enligt
bidragsreglerna för beredskapsarbeten,

2. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 2 410 500 000 kr.

	1987/88	Beräknad ändring 1988/89 Föredraganden
Beredskapsarbeten1	1 724 000 000	-114 000 000
Åtgärder för långtidsarbetslösa	350 000 000	+ 20 000 000
Rekryteringsstöd för svårplacerade	160 000 000	+ 6 000 000
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet	90 000 000	+ 4 000 000
Industribeställningar	15 000 000	-
Strukturstöd för bygg-arbetsmarknaden	50 000 000	- 10 000 000
Försöksverksamhet med syssel-sättningsskapande åtgärder	15 000 000	_
Nordiska handlingsplanen	500 000	-
Särskilda medel1	100 000 000	-
Summa	2 504 500 000	- 94 000 000

1 Anslagsposterna Beredskapsarbeten och Särskilda medel måste räknas ihop för att få
fram medelsbehovet för beredskapsarbeten.

Allmänna frågor

Medlen under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder är fördelade på
olika poster på sätt som framgår av sammanställningen ovan. Enligt
anslagsföreskrifterna för AMS under innevarande budgetår har AMS vissa
möjligheter att omdisponera medel mellan olika anslagsposter, bl.a. mellan
anslagsposten Åtgärder för långtidsarbetslösa och vissa övriga anslagsposter
inom anslaget.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1987/88: A203 en ny anslagsteknik
för anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder fr.o.m. kommande
budgetår på så sätt att AMS bör tillåtas större flexibilitet att disponera
anslaget inom ramen för av riksdagen formulerade mål och generella regler.

AU 1987/88:11

Detta skulle ge AMS ledning större förutsättningar att effektivisera arbetsmarknadsverket.
Enligt moderata samlingspartiets uppfattning är beredskapsarbete
inte något kraftfullt instrument trots att det kan vara viktigt för
att bevara människors förmåga att fungera på arbetsmarknaden. Satsningen
på beredskapsarbeten bör sålunda begränsas till förmån för andra metoder
som underlättar för de arbetslösa att få reguljärt arbete i näringslivet.
Huvuddelen av resurserna inom anslaget bör därför inriktas mot denna
sektor på arbetsmarknaden.

Även Alf Svensson (c) förordar i motion 1987/88: A250 att AMS får ökade
möjligheter att själv omdisponera anslagsmedlen. Därmed ökar flexibiliteten
enligt motionären och AMS kan snabbare och mer resolut vidta åtgärder
vid behov utan att anslagsfördelningen mellan olika konton begränsar
handlingsfriheten.

I motion 1987/88: A253 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) föreslås - mot
bakgrund av arbetsmarknadssituationen i Gävleborgs län - att man inom
länet får bedriva försöksverksamhet med en total delegering av medelsanvändningen
för olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Motionärerna anför
vidare att det bör vara möjligt för länen och arbetsmarknadsverket att
överföra resurser från beredskapsarbeten till arbetsmarknadsutbildning om
detta skulle visa sig ändamålsenligt. Med hänsyn till att Gävleborgs län har en
låg utbildningsnivå måste resurserna för arbetsmarknadsutbildning i länet
öka enligt motionärerna. Vidare krävs i motionen att definitionen av
långtidsarbetslöshet utvidgas.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt med en fortsatt
effektivisering inom arbetsmarknadspolitiken. En viktig förutsättning härför
är att medelsarsenalen kan användas på ett flexibelt sätt. Förslaget att AMS
skulle svara för ett enda sammanhållet anslag för de sysselsättningsskapande
åtgärderna förutsätter emellertid en långtgående målstyrning och resultatanalys
som i dag inte finns. Arbete i denna riktning pågår inom AMS. De nu
gällande reglerna för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder ger verket
möjligheter att inom givna ramar pröva olika vägar för att uppnå en god
effektivitet i verksamheten. Utskottet vill särskilt peka på att medel under
anslagsposten Åtgärder för långtidsarbetslösa kan utnyttjas för såväl sysselsättningsskapande
åtgärder som för arbetsmarknadsutbildning.

Den organisatoriska och geografiska decentralisering som under flera år
pågått inom arbetsmarknadsmyndigheterna är en faktor som befrämjar ett
regionalt synsätt i enlighet med önskemålen i motion A253. I detta
sammanhang vill utskottet även erinra om vad arbetsmarknadsministern
anför i budgetpropositionen om vikten av att AMS vid fördelningen av
anslagsmedel till länsarbetsnämnderna beaktar behovet av att behålla medel
för AMS disposition centralt. Orsaken till detta är att det är nödvändigt att
AMS håller vissa reserver för att kunna möta hastigt uppkomna problem
lokalt och regionalt under hela budgetåret. Utskottet är med hänsyn till det
anförda inte berett att föreslå någon åtgärd med anledning av ovannämnda
motioner utan avstyrker A203 och A250 i här aktuella delar samt A253.

Ett återinförande av de statliga projekteringsbidragen föreslås i motion
1986/87:A254 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s). Motionärerna framhåller
att de senaste årens insatser har tärt framför allt på kommunernas objektre -

AU 1987/88:11

serv, som nu sägs vara alltför liten. Kommunernas ekonomi begränsar dock
möjligheterna att bygga upp en ny reserv av angelägna byggnadsprojekt. På
grund av samhällsintresset är det rimligt att statsbidrag ges för projektering
av lämplig objektreserv.

Såsom utskottet även tidigare år redogjort för slopades projekteringsbidraget
i början av 1980-talet av statsfinansiella skäl och med hänsyn till att det
bedömdes ha en begränsad betydelse för projekteringsverksamheten. Härtill
kommer att om ett objekt antas till beredskapsarbete får projekteringskostnaden
räknas in bland de kostnader för vilka statsbidrag utgår. Med
hänvisning till det anförda samt mot bakgrund av ambitionen att hålla nere de
offentliga utgifterna avstyrker utskottet motion A254 i denna del.

I samma motion föreslås vidare åtgärdspaket med lämpliga beredskapsobjekt
i områden där man vet att det kommer att behövas beredskapsinsatser
under många år. Genomförandet av dessa paket skulle garanteras genom att
pengar ställs till förfogande under en längre period. Därigenom förenklas
framtagande av objekt på områden som kulturminnesvård, turism, skogsbruk
m.m.

Utskottet vill i detta sammanhang anföra att beredskapsarbeten till sin
natur är tillfälliga. Motionens förslag om långsiktigt pågående beredskapsarbeten
strider mot denna grundprincip. Det kan också erinras om att syftet
med beredskapsarbeten är att ge arbete åt arbetslösa, inte att utgöra en
basresurs för samhällsutbyggnaden. Självfallet bör dock arbetsmarknadsmyndigheterna
vid objektvalen i största möjliga omfattning ta hänsyn till den
långsiktiga planeringen hos kommuner och andra huvudmän. På grund av
det anförda avstyrker utskottet motion A254 även på denna punkt.

Beredskapsarbeten

Posten beredskapsarbeten omfattar statliga beredskapsarbeten samt statsbidrag
till kommunala och enskilda beredskapsarbeten. Beredskapsarbeten
syftar till att motverka arbetslöshet till följd av säsong- och konjunkturnedgång
eller när arbetstillgången av andra skäl är otillräcklig. Vidare ges
sysselsättning åt äldre, lokalt bunden eller handikappad arbetskraft, som har
svårigheter att få arbete på öppna marknaden även i goda konjunkturer.

De under innevarande budgetår anvisade medlen för beredskapsarbeten -1 724 milj. kr. - motsvarar enligt AMS 2,8 miljoner dagsverken. Detta är,
enligt AMS, en nivå som ligger under nivån för ett s.k. normalår.

Beträffande statsbidragsbestämmelserna föreslås en regelförändring som
innebär att bidrag till beredskapsarbete alltid skall utgå enligt reglerna för
beredskapsarbete och inte, vilket nu är möjligt, i enlighet med andra
författningars bidragsnivå, som i vissa fall är högre. Denna regelförändring
beräknas medföra en minskning av kostnaderna för beredskapsarbeten med
50 milj. kr.

Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) anser i motion 1987/88:A211 att de
nuvarande reglerna för statsbidrag till beredskapsarbeten bör bibehållas.
Bakgrunden är att förordningen (1981:447) om statsbidrag till kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse stadgar att statsbidrag kan utgå med 90% eller
50% av de överkostnader som uppstår i samband med vård av aktuellt
objekt. I motionen anförs att riksantikvarieämbetet disponerar helt otillräck -

AU 1987/88:11

liga resurser för denna verksamhet. Genom att arbetet har kunnat utföras
som beredskapsarbete har en kulturinsats kunnat göras även om omfattningen
de senaste åren varit låg med hänsyn till arbetsmarknadsläget. Enligt
motionärerna innebär förslaget i budgetpropositionen - statsbidrag i enlighet
med reglerna för beredskapsarbeten - att möjligheterna att bevara värdefulla
kulturminnesmärken minskar.

Enligt utskottets mening bör man dra en klar skiljelinje mellan förordningen
om beredskapsarbete och andra förordningar. Beredskapsarbete är
arbete som anordnas för arbetslösa, vilket är reglerat med vissa bidragsbestämmelser.
Strävan är att få till stånd så mycket sysselsättning som möjligt
för de insatta resurserna. Angelägenheten inom olika samhällsområden bör
däremot inte tillåtas styra verksamheten med beredskapsarbete. För statsbidrag
till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse föreligger annan bakgrund
och andra bidragsbestämmelser. Utskottet anser att förslaget i budgetpropositionen
innebär fördelar därigenom att statsmakternas engagemang på olika
anslagsområden förtydligas. Utskottet avstyrker därmed motion A211 och
tillstyrker regeringens förslag i aktuell del.

I motion 1987/88: A223 av moderata samlingspartiet anförs att utnyttjande
av AMS-medel inom kulturområdet utgör en betydande del av insatserna för
kulturminnesvården. Detta leder till ryckighet och osäkerhet i anslagsgivningen.
Regeringen bör därför i fortsättningen överföra en del av dessa
medel till riksantikvarieämbetet som ett särskilt anslag.

Likartade motionsförslag har behandlats av utskottet såväl under föregående
budgetår som tidigare. Utskottet har förståelse för de problem som kan
uppstå för kulturminnesvården på grund av osäkerheten i anslagsgivningen.
Liksom tidigare vill dock utskottet hävda att utnyttjandet av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna bör bedömas utifrån arbetsmarknadssynpunkter
och inte användas som basresurs för olika angelägna samhällsområden.
Beredskapsarbete är till sin natur tillfälligt och vänder sig främst till de
arbetslösa, som skall stå till arbetsmarknadens förfogande även under den tid
som de omfattas av åtgärderna. Kulturminnesvårdsarbeten har dock ofta
visat sig vara lämpliga som beredskapsarbete, varför resurserna bör kunna
användas även på detta område. När behovet av beredskapsarbeten har
minskat i takt med de senaste årens förbättringar i sysselsättningsläget har
självfallet problem uppstått för kulturminnesvården, inte minst i Stockholms
län där neddragningen av beredskapsarbeten varit särskilt stor. Utskottet
bekräftar därför sin tidigare uppfattning att det är angeläget att natur- och
kulturminnesvården blir mindre beroende än hittills av de arbetsmarknadspolitiska
medlen. Regeringen har i dagarna lagt fram förslag till särskilda
åtgärder i fråga om kulturmiljövården (prop. 1987/88:104). Med hänvisning
till det anförda avstyrks motion A223.

I motion 1987/88: A215 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) föreslås en översyn av
reglerna för sysselsättningsskapande åtgärder. Enligt motionärerna är reglerna
för beredskapsarbete inte alltid så väl anpassade för kultursektorn, varför
vissa problem kan uppstå beträffande beredskapsanställningens omfattning
och utformning. Mot bakgrunden av den höga arbetslösheten bland kulturarbetarna
bör regeringen låta göra en översyn av reglerna för sysselsättningsskapande
åtgärder, bl.a. med hänsyn till situationen för kulturarbetare.

AU 1987/88:11

Utskottet vill erinra om att den höga arbetslösheten bland kulturarbetarna
motiverat att bidragsbeloppet för de beslutade beredskapsarbetena inom
kultursektorn under innevarande budgetår uppgår till drygt 35 milj.kr, vilket
kan jämföras med 15 milj. kr budgetåret 1985/86. Enligt det arbetsmarknadspolitiska
programmet för kulturområdet (Arbetsmarknadsstyrelsen 1986)
har flera åtgärder införts som syftar till att bättre utnyttja de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för kulturarbetarna samt att nedbringa arbetslösheten
bland dem. Nyligen har organiserats en s.k. kulturarbetsförmedling med
regionkontor runt om i landet. Vid AMS finns numera en kulturarbetsdirektör
och för övergripande frågor finns en kulturarbetsdelegation. Kulturarbetarnas
situation får genom dessa åtgärder en ökad uppmärksamhet. Med
hänsyn till det anförda är utskottet inte berett att förorda en översyn av
reglerna för beredskapsarbete med hänsyn till kulturarbetarnas behov.
Motion A215 avstyrks sålunda.

Folkpartiet föreslår i motion 1987/88: A219 sänkt grundbidrag vid beredskapsarbeten.
Enligt folkpartiet är beredskapsarbeten en kostnadskrävande
men nödvändig del av arbetsmarknadspolitiken. Med tanke på de knappa
resurserna och det för närvarande gynnsamma arbetsmarknadsläget föreslås
att det med statsmedel finansierade grundbidraget minskas till högst 50% av
lönekostnaderna utom i stödområdena A och B. De möjliga besparingarna
bör bl.a. ge utrymme för en ökad satsning på arbetstillfällen till handikappade.

Utskottet erinrar om att grundbidraget i normalfallet har sänkts från 70 till
60% fr.o.m. innevarande budgetår (prop. 1986/87:100, bil. 12, AU 1986/
87:11, rskr. 139). Den ytterligare sänkning till 50% som folkpartiet - i likhet
med föregående budgetår - föreslagit kan utskottet inte biträda med hänsyn
till den intresseavvägning som här måste göras mellan stödbehov och
besparingssynpunkter. Vad nu anförts leder till att utskottet avstyrker
motion A219 i aktuell del.

1 motion 1987/88: A206 av Martin Segerstedt m.fl. (s) föreslås att personer i
skogliga beredskapsarbeten erbjuds fastare sy sselsättningsförmer inom arbetsmarknadsmyndighetens
ram. Enligt motionärerna är det inte rimligt att en
stor grupp människor, som ofta är lokalt bundna, år efter år som enda
arbetsalternativ får gå till och från beredskapsarbeten i skogen och varva
dessa med A-kasseersättning och ibland socialhjälp. Om skogsstyrelsen får
tillsvidareanställa sådana personer för att utföra skogsvård på uppdrag av
enskilda markägare uppnås fördelar i form av arbetssociala förhållanden,
status och trygghet för de enskilda samt förstärkning av glesbygden och ett
bättre skogstillstånd. Även företag inom Samhalls ram har i olika län visat
intresse att stå som arbetsgivare för skogligt arbete. Finansieringen - utöver
en normalkostnad för markägaren - bör ske i likhet med annat offentligt
skyddat arbete.

I budgetpropositionen tas frågan om beredskapsarbeten i skogen upp. Det
redovisas att ett stort antal skogsarbetare mer eller mindre året runt
sysselsätts i beredskapsarbeten hos skogsvårdsstyrelserna. AMS har efter
samråd med skogsstyrelsen föreslagit att ett antal av dessa skogsarbetare
skall anställas direkt hos skogsvårdsstyrelserna och att medel härför anvisas
över anslaget C6. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare.

AU 1987/88:11

4 Riksdagen 1987188. 18samt. Nr 11

Enligt arbetsmarknadsministerns bedömning måste emellertid ytterligare
utredningar och överväganden göras i denna fråga innan ett eventuellt
förslag kan läggas fram.

Utskottet är med hänsyn till det anförda och med hänsyn till att frågan för
närvarande utreds inom regeringskansliet inte berett att föreslå någon
ändring med anledning av motion A206 utan avstyrker denna.

Behovet av beredskapsarbete under kommande budgetår bedöms enligt
budgetpropositionen till totalt 3,2 miljoner dagsverken. AMS uppfattning att
det går att fastställa en s.k. normalnivå för omfattningen av beredskapsarbeten
delas inte av arbetsmarknadsministern. Behovet måste i stället varje år
fastställas utifrån de särskilda förutsättningar som då råder. Kostnaden för
3,2 miljoner dagsverken beräknas till 1 710 milj. kr., av vilket belopp 100
milj. kr. bör stå till regeringens disposition för särskilda insatser av
sysselsättningsskapande åtgärder. Under budgetåret 1986/87 uppgick andelen
investeringsinriktade beredskapsarbeten till ca 8 %. Ambitionen bör vara
att bibehålla denna andel i stort sett oförändrad även under budgetåret
1988/89.

Utskottet har ingen invändning mot de i propositionen redovisade
bedömningarna beträffande verksamhetens omfattning under nästa budgetår.
Regeringen har möjlighet att återkomma till riksdagen med förslag om
ytterligare insatser eller utnyttja finansfullmakten om behovet av insatser blir
större än väntat.

Åtgärder för långtidsarbetslösa

Posten åtgärder för långtidsarbetslösa inbegriper olika medel såsom arbetsmarknadsutbildning
och vissa sysselsättningsskapande åtgärder (beredskapsarbete,
rekryteringsstöd och starta-eget-bidrag) vilka är särskilt riktade
till långtidsarbetslösa.

För budgetåret 1987/88 disponerar AMS 350 milj. kr. till åtgärder för
långtidsarbetslösa.

Det kan erinras om att rekryteringsstödet under föregående budgetår
delades upp i två delar avseende målgrupperna långtidsarbetslösa resp.
övriga svårplacerade. Enligt budgetpropositionen är syftet med särskilda
medel för riktade insatser mot långtidsarbetslöshet att ge ökad frihet för
arbetsförmedlingen i kampen mot långtidsarbetslösheten.

Arbetsmarknadsministern anför att det tidigare målet att minska antalet
långtidsarbetslösa till under 25 000 under det första halvåret 1988 nu kan ses i
ett nytt perspektiv och att förmedlingen bör eftersträva att till våren 1989
sänka antalet långtidsarbetslösa till under 20 000. Under de därpå följande
budgetåren skall antalet minskas ytterligare. Det anförs att det är ytterst
angeläget att förmedlingen fullt ut utnyttjar det goda arbetsmarknadsläget
som förväntas under år 1988 för att reducera antalet och andelen långtidsarbetslösa.

Eftersom det har visat sig svårt att utnyttja stödet för de långtidsarbetslösa
har AMS efter förslag i 1987 års kompletteringsproposition (prop. 1986/
87:150, AU 1986/87:19, rskr. 1986/87:354) getts möjlighet att använda
beviljade medel även till bl.a. beredskapsarbeten och utbildning för de

AU 1987/88:11

långtidsarbetslösa. I propositionen anförs att denna möjlighet skall användas
i de fall arbetsförmedlingen ej bedömer att en arbetsplacering är möjlig.

Enligt budgetpropositionen räknas med ett oförändrat medelsbehov eller
370 milj. kr. efter pris- och löneomräkning.

Med hänvisning till vad ovan anförts biträder utskottet regeringens förslag
i denna del.

Rekryteringsstöd för svårplacerade

Rekryteringsstöd för svårplacerade är avsett för arbetssökande som av
arbetsförmedlingen bedöms som svårplacerade även om de inte kan räknas
som långtidsarbetslösa.

Under innevarande budgetår disponerar AMS 160 milj. kr. för detta stöd,
vilket beräknas räcka till ca 600 000 sysselsättningsdagar. Enligt budgetpropositionen
beräknas medelsbehovet för budgetåret 1988/89 till 166 milj. kr
efter pris- och löneomräkning.

Utskottet har intet att invända mot regeringens förslag i denna del.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

Posten bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet avser bidrag till
personer som är 20 år eller äldre för att dessa vid start av eget företag skall
klara sin försörjning under ett initialskede. Bidrag lämnas under högst sex
månader.

Under innevarande budgetår har 90 milj. kr. anslagits till detta ändamål.
Det kan erinras om att starta-eget-bidraget permanentades den 1 juli 1987
varvid bidraget också blev pensionsgrundande. Sedan bidragets tillkomst år
1984 har ca 7300 bidrag utbetalats. Enligt budgetpropositionen innebär detta
att en försiktig uppskattning ger vid handen att bortåt 10 000 personer har
fått sysselsättning genom denna verksamhet. Drygt en tredjedel av bidragen
har utbetalats i glesbygds- och skogslänen.

1 motion 1987/88: A207 av Lennart Brunander och Karl Erik Olsson (c)
föreslås att starta-eget-bidraget skall kunna utgå även till jordbrukare som
lägger ned eller minskar sin jordbruksrörelse. Förutsättningen att vara
berättigad till arbetslöshetsstöd uppfylls i allmänhet inte av jordbrukarna och
därför bör reglerna förändras.

Utskottet vill erinra om att starta-eget-bidraget har tillkommit som ett
alternativ till reguljär arbetslöshetsersättning, vilken förutsätter att de
arbetslösa står till arbetsmarknadens förfogande. Bidrag lämnas med samma
belopp som personen annars skulle ha varit berättigad till i form av a-kassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd, om verksamheten som rörelseidkare inte
hade påbörjats. Jordbrukare är liksom andra företagare berättigade till
kontant arbetsmarknadsstöd när deras verksamhet i rörelsen har upphört
annat än tillfälligt.

Inom ramen för det åtgärdsprogram för Norrlandsjordbruket som trädde i
kraft den 1 juli 1987 kan jordbrukare i de sju nordligaste länen få bidrag för
att starta verksamhet som kompletterar deras sysselsättning inom jordbruket.
Jordbruksutskottet relaterar följande i sitt betänkande JoU 1986/87:26
s. 28 angående åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige:

AU 1987/88:11

Utöver de förbättrade finansieringsmöjligheter som tidigare föreslagits
behövs enligt jordbruksministern särskilda insatser för att främja tillkomst
och utveckling av kombinationsföretag.

Regionalt bör en genomgång göras av dels behovet, dels möjligheterna att
utnyttja befintliga arbetsmarknadspolitiska stödformer i de areella näringarna.
Härvid bör särskilt understrykas behovet av utbildning och stöd i
samband med uppbyggnad och utveckling av kombinerade företag. Försöksvis
bör som ett led i stimulans till uppbyggnad av kombinationsföretag
starta-eget-bidrag införas för verksamhet som inte är ett naturligt led i
jordbruksdriften. Kvinnans situation skall särskilt uppmärksammas i detta
sammanhang.

Med hänsyn till det annorlunda syftet för försöksverksamheten med startaeget-bidrag
i Norrlandsjordbruket belastar den inte anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder utan anslag B 8. Särskilda åtgärder för jordbruket i norra
Sverige (bilaga 11 till budgetpropositionen 1988).

Motionärernas förslag till en generell utvidgning av möjligheterna att få
starta-eget-bidrag synes emellertid utskottet tveksamt, bl.a. därför att även
andra arbetslösa som av olika anledningar inte har rätt till ersättning från
arbetslöshetskassa i vanlig ordning skulle kunna ställa motsvarande krav. En
sådan utveckling torde inte vara förenlig med syftet för starta-eget-bidraget.
Utskottet är med hänsyn till de nu gjorda påpekandena inte berett att
tillmötesgå motionärernas önskemål, utan motion A207 avstyrks i här aktuell
del.

Britta Bjelle (fp) föreslår i motion 1987/88:A210 att regeringen skall
uppdras att göra en översyn av möjligheterna att förlänga tiden för starta-egetbidrag.
Enligt motionärerna är det svårt att få ett nystartat företag att på sex
månader bli så inarbetat att det ger inkomster som både täcker företagarens
lön och övriga omkostnader i företaget. Bidrag till nystartade företag borde
därför kunna beviljas under en tid av ett år.

Utskottet har inhämtat att de uppföljningar som AMS har gjort avseende
starta-eget-bidraget visar att 80% av bidragstagarna fortfarande varit
verksamma i sina företag ett till två år efter bidragsperiodens slut. Därmed
måste enligt utskottets mening bidragsperioden uppfattas som tillräcklig av
de flesta som erhåller bidraget. Utskottet vill också peka på de rapporter som
tydligt visar att de nya företagarna har stora behov av information,
utbildning, fadderverksamhet etc. Nuvarande försöksverksamhet inom
arbetsmarknadsverkets ram med informations- och kursverksamhet för
nyföretagare är därför ett viktigt led i utvecklingen av starta-eget-bidragets
hantering. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A210.

I budgetpropositionen föreslås 94 milj. kr. till bidrag till arbetslösa för att
starta egen verksamhet, vilket anses kunna räcka till 1700 bidrag.

Utskottet delar regeringens bedömning ifråga om medel till delprogrammet
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet.

Industribeställningar, strukturstöd för arbetsmarknaden m.m.

I bugetpropositionen redovisas kortfattat medelsberäkningen för återstående
poster under anslaget.

Industribeställningar avser kostnader för statliga industribeställningar som

AU 1987/88:11

läggs ut av sysselsättningsskäl. För industribeställningar beräknas i budgetpropositionen
oförändrat 15 milj. kr. för budgetåret 1988/89. Det anförs att
om behovet visar sig vara större, bör ytterligare högst 15 milj. kr. få föras
över från anslagsposten Beredskapsarbeten till denna anslagspost.

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden omfattar stöd för anställning av
byggnadsarbetare som är arbetshandikappade eller äldre än 54 år och
svårplacerade. Stödet utgår som ett bidrag till lönekostnaderna till de
regionala bolag som anställer de arbetslösa byggnadsarbetarna. För innevarande
budgetår har riksdagen beviljat 50 milj. kr. vilket beräknas räcka till
bidrag för ca 500 byggnadsarbetare. Arbetsmarknadsministern förordar att
40 milj. kr. beviljas för budgetåret 1988/89 och - om det visar sig erforderligt
- att ytterligare högst 10 milj. kr. får föras över från anslagsposten
Beredskapsarbeten till denna post.

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder omfattar statsbidrag
för projektstöd och sysselsättningsskapande affärsidéer. Medlen har
bl.a. använts för försöksverksamheter för kvinnor och ungdomar. I det s.k.
KARM-projektet pågår försöksverksamhet över hela landet för att stödja
ungdomar som vill starta kooperativ och inom ramen för landsbygdsprojektet
Hela Sverige skall leva har medel bl a anvisats för uppbyggnad av
telestugor i glesbygden. I budgetpropositionen beräknas för budgetåret
1988/89 medelsbehovet till oförändrat till 15 milj. kr.

Anslagsposten Nordiska handlingsplanen avser försöksverksamhet för
ekonomisk utveckling och full sysselsättning inom handlingsplanens ram.
Projekten skall godkännas av regeringen. Från anslagsposten får också
medel avsättas för projektansvariga inom arbetsmarknadsverket. För budgetåret
1988/89 beräknas i budgetpropositionen oförändrat 0,5 milj. kr. för
att möjliggöra arbetsmarknadspolitiska insatser inom ramen för planen.

De under detta avsnitt nämnda anslagsposterna ger inte utskottet anledning
till särskilda uttalanden.

Medelsanvisningen

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder anges i propositionen till 2 410 500 000 kr., varav som tidigare
redovisats 1 710 milj. kr. beräknats för beredskapsarbeten, 370 milj. kr. för
åtgärder för långtidsarbetslösa, 166 milj. kr. för rekryteringsstöd för
svårplacerade och 94 milj. kr. för starta-eget-bidraget. Resterande 70,5 milj.
kr. avser anslagsposterna industribeställningar, strukturstöd för byggarbetsmarknaden,
försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder samt
Nordiska handlingsplanen.

Mot bakgrunden av det gynnsamma arbetsmarknadsläget föreslår folkpartiet
i motion 1987/88:A219 att det till Sysselsättningsskapande åtgärder
anslås 2 110 500 000 kr., dvs ett 300 milj. kr. lägre belopp än regeringsförslaget.
Folkpartiet har som framgår av avsnittet Beredskapsarbeten föreslagit
regelförändringar som skulle minska kostnaderna för statsbidraget till
beredskapsarbete.

Även Börje Hörnlund m.fl. (c) föreslår i kommittémotion 1987/88:A265
att anslaget minskas med 300 milj. kr. Motionärernas bedömning baseras

AU 1987/88:11

dels på den rådande goda konjunkturen dels på den stora reservation som AU 1987/88:11
föreligger för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.

1 motion 1987/88:A255 av Marianne Andersson och Per-Ola Eriksson (c)
föreslås att anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder minskas med 10 milj.
kr. för att därigenom möjliggöra att anslaget B6. Särskilda projekt på
miljövårdens område enligt budgetpropositionen, bilaga 16, ökas i motsvarande
mån. Motionärerna anför att det är nödvändigt med stimulansåtgärder
från samhällets sida för att bibehålla de gamla brukningsmetoderna på
särskilt skyddsvärda områden. Under innevarande budgetår har 10 milj. kr.
anslagits till denna verksamhet. Enligt motionärerna bör anslaget åtminstone
fördubblas och med hänsyn till att det i stor utsträckning handlar om att skapa
sysselsättning åt lokalt bunden arbetskraft bör höjningen tas ur anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder.

Utskottet har i det föregående med avstyrkande av föreliggande motioner i
motsvarande delar godtagit regeringens förslag beträffande de olika åtgärdernas
omfattning och inriktning samt beträffande ändrade bidragsregler för
beredskapsarbetena. Även regeringens beräkning av medelsbehovet under
de enskilda posterna har godtagits.

Mot bakgrund av den i motion A265 nämnda reservationen på anslagstiteln
har utskottet informerat sig om arbetsmarknadsverkets pågående
översyn av ekonomiredovisningen. Utskottet har därvid inhämtat att ett
resultat inom ramen för detta arbete varit att den ointecknade delen av
reservationen på anslaget B 5. visat sig vara större än vad som tidigare
beräknats. Av den totala reservationen på 1 549 milj. kr. utgjorde den
ointecknade delen 550 milj. kr. vilket är 370 milj. kr. mer än som tidigare
beräknats. Utan att gå in på de olika orsaker som ligger bakom felbedömningen
kan utskottet nu konstatera, dels att regeringen återfört motsvarande
medel till statskassan, dels att risken för liknande fel i framtiden minskat
avsevärt genom införande av förbättrade ekonomisystem.

Beträffande det i motion A255 nämnda behovet av anslagsförstärkning på
miljövårdens område vill utskottet hävda att även om naturvårdsåtgärder
ibland kan vara lämpliga sysselsättningsobjekt för t.ex. beredskapsarbete
skall inte anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder generellt användas för
insatser på andra i och för sig viktiga områden. Med avstyrkande av
motionerna A219 och A265 i här aktuella delar samt motion A255 föreslår
utskottet att anslaget för nästa budgetår förs upp med det belopp som
regeringen har begärt.

Statsbidrag för ungdomslag

1986/87

1987/88

1988/89

Utgift

Anslag

Förslag

1 469 656 000
1 140 000 000
1 004 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 6 (s. 89-90) att riksdagen till Statsbidrag
för ungdomslag för budgetåret 1988/89 skall anvisa ett förslagsanslag av

1 004 000 000 kr.

Motionsförslag om att ersätta ungdomslagen med andra åtgärder har

behandlats av utskottet i det tidigare avsnittet Åtgärder för ungdomar.

På uppdrag av regeringen har AMS gjort en uppföljning av arbetshandikappade
ungdomar som varit sysselsatta i ungdomslag under tiden oktober
1986- mars 1987. I propositionen finns en sammanfattning av uppföljningsresultatet.

Verksamheten med ungdomslag har de senaste åren minskat avsevärt.
Arbetsmarknadsministern räknar med att i genomsnitt per månad 15 000
ungdomar kommer att vara placerade i ungdomslag under nästa budgetår.

I två motioner föreslås att det anslagsbelopp regeringen begär, 1 004 milj.
kr., skall sänkas.

Börje Hörnlund m.fl. (c) förordar sålunda i motion 1987/88:A265 att
anslaget minskas med 334 milj. kr. till 670 milj. kr. Motionärerna hänvisar till
att AMS i sin anslagsframställning har begärt medel för 10 000 ungdomslagsplatser
och för lika många inskolningsplatser. Eftersom målsättningen måste
vara att få ungdomar att vinna inträde på den privata arbetsmarknaden
biträder motionärerna AMS förslag till platsfördelning. Förevarande anslag
kan därmed sänkas. Å andra sidan bör anslaget till inskolningsplatser räknas
upp i förhållande till regeringens förslag. Motionärernas yrkande i den delen
redovisas i nästföljande anslagspunkt.

Därjämte föreslås av vpk i motion 1987/88:A221 att anslaget sänks till
hälften, dvs. till 502 milj. kr., med hänvisning till det tidigare redovisade
yrkandet i samma motion om ett nytt särskilt anslag om 4 miljarder kronor till
statsbidrag åt kommuner och landsting för att inrätta fasta arbeten.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Ett ökat genomslag för inskolningsplatserna innebär att ungdomslagen
avlastas. När man har att ta ställning till nästa budgetårs medelsbehov för
ungdomslagen blir det alltså av betydelse i vilken omfattning det går att få
fram fler inskolningsplatser. Om detta är meningarna delade. AMS och den
aktuella kommittémotionen från centerpartiet utgår från ett genomsnittligt
antal av 10 000 inskolningsplatser. Arbetsmarknadsministern räknar med
5 000 platser. Med tanke på att det faktiska platsantalet så sent som vid
årsskiftet 1987-1988 endast uppgick till ca 1 300 anser utskottet att arbetsmarknadsministerns
bedömning har goda skäl för sig. Detta innebär att
behovet av platser i ungdomslag under det kommande budgetåret inte kan
väntas minska mer än vad arbetsmarknadsministern har kalkylerat med. I
vart fall bör anslagsgivningen utgå från den volym på sysselsättningen i
ungdomslag som hon har angett. Ändras förutsättningarna så att man nästa
budgetår får fler inskolningsplatser än väntat, vilket i och för sig är önskvärt,
och det till följd härav behövs färre ungdomslagsplatser bör medlen under
respektive anslag kunna fördelas om utan nämnvärd omgång i samband med
någon av de återkommande tilläggsbudgetarna.

Vad härefter beträffar yrkandet i vpk-motionen A221 om att anslaget till
ungdomslagen skall sänkas till hälften så får konstateras att yrkandet är
avhängigt av den i samma motion föreslagna politiken för arbete åt alla och
anslagsgivningen för det ändamålet. Dessa förslag har utskottet avstyrkt i det
tidigare riktlinjeavsnittet.

På grund av det nu anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till

AU 1987/88:11

medelsanvisning för ungdomslagen och avstyrker motionerna A221 och AU 1987/88:11
A265 i de föreliggande delarna.

Statsbidrag till inskolningsplatser

1987/88

1988/89

Anslag

Förslag

250 000 000
250 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 7 (s. 90-91) att riksdagen till Statsbidrag
till inskolningsplatser för budgetåret 1988/89 skall anvisa ett reservationsanslag
av 250 000 000 kr.

Börje Hörnlund m.fl. (c) yrkar i kommittémotion 1987/88:A265 att
anslaget höjs till 500 milj. kr. Lars Werner m.fl. (vpk) yrkar å andra sidan i
partimotion 1987/88:A221 att anslaget skall sänkas till hälften, 125 milj.kr.

Med hänvisning till framställningen i föregående punkt biträder utskottet
regeringens förslag och avstyrker samtidigt de aktuella motionsyrkandena.

Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer

1986/98 Utgift 8 323 000

1987/88 Anslag 9 000 000

1988/89 Förslag 13 760 000

Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 91) att riksdagen till Statsbidrag till
frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1988/89 skall anvisa ett
förslagsanslag av 13 760 000 kr.

Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer
som är engagerade i utbildning av personal för arbete i krigstid inom
totalförsvarets civila del.

Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen under denna
punkt.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

1986/87 Utgift 25 569 000 Reservation 8 127 000

1987/88 Anslag 23 500 000

1988/89 Förslag 10 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 9 (s. 91-92) att anslaget för budgetåret
1988/89 skall föras upp med 10 000 000 kr.

Från anslaget bekostas arbetsmarknadsverkets utgifter för investeringar i
telefonutrustning vid AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen.
Andra investeringar finansieras över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.

Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen under denna punkt.

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och
konfektionsindustrierna

AU 1987/88:11

1986/87

1987/88

1988/89

Utgift

Anslag

Förslag

141 557 000
95 000 000
71 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 10 (s. 92 - 93) att riksdagen skall till
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna för
budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 71 000 000 kr.

Utskottet har i de två senaste årens arbetsmarknadsbetänkanden behandlat
frågan att ersätta det förevarande s.k. äldrestödet med annan form av stöd
till textil- och konfektionsindustrierna (se AU 1985/86:11 s. 71 - 72 och
1986/87:11 s. 87 - 89). Vid förra årets behandling av frågan uttalade
riksdagen att regeringen borde redovisa sina bedömningar i en proposition
till hösten 1987. Detta skedde i proposition 1987/88:25, bilaga 14, med
industriministern som föredragande. Ärendet bereddes av näringsutskottet
(NU 1987/88:12), på vars förslag riksdagen i december instämde i regeringens
bedömning att det inte är motiverat att införa utvecklingslån i stället för
andra stödformer, däribland äldrestödet. Frågan om stöd till tekoindustrin
efter budgetåret 1988/89 får enligt näringsutskottet göras senare utifrån de
förutsättningar som då gäller.

För nästa budgetår beräknas medelsbehovet till 71 milj. kr. enligt ett
bidragsunderlag som motsvarar högst 3 % av lönekostnaderna för tillverkande
personal. Anslaget för innevarande budgetår är beräknat på 4 % av
samma lönekostnader. Anslagsberäkningen godtas av utskottet. Det begärda
anslaget bör anvisas av riksdagen.

Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten

1988/89 Förslag 37 500 000

Regeringen föreslår under punkt B 11 (s. 93-94) att riksdagen skall till
Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 37 500 000 kr.

Anslaget finansierar försök i östra Norrbotten med en friare användning av
de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Arbetsmarknadsministern redovisar
i motsvarande punkt i budgetpropositionen försökens hittillsvarande inriktning
och resultat och föreslår att verksamheten skall fortsätta även under
budgetåret 1988/89 med oförändrat anslagsbelopp. Utskottet biträder förslaget.

Åtgärder för deltidsarbetslösa

1986/87 Utgift

1987/88 Anslag

6 477 000
37 500 000

Reservation 16 023 000

1987/88

1988/89

Anslag

Förslag

60 000 000
60 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 12 (s. 94-95) att riksdagen skall till
Åtgärder för deltidsarbetslösa för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 60 000 000 kr.

Anslaget, som är nytt fr.o.m. innevarande budgetår, skall finansiera en
försöksverksamhet med arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade till deltidsarbetslösa.
I propositionen sägs att det pågår ett omfattande arbete inom
arbetsmarknadsverket med att upprätta handlingsplaner för den kommunala
sektorn. Ett arbete pågår också inom verket med att få till stånd handlingsplaner
inom andra branscher. Syftet med insatserna är att hjälpa deltidsarbetslösa
att få den arbetstid de önskar. En redovisning av AMS för
erfarenheterna av det arbete som bedrivits kommer inom kort att lämnas till
regeringen.

Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (båda fp) påtalar i motion
1987/88:A229 att av anslaget hade i januari 1988 använts blott ca 1,7 milj. kr.
Mot den bakgrunden anför motionärerna att det inte räcker med att avsätta
medel i budgeten. Det gäller att också informera och entusiasmera de parter
som berörs så att det faktiskt händer något. Ofrivilligt deltidsarbete är
oacceptabelt, framhåller motionärerna vidare, och därför är det viktigt att
regeringen med kraft verkar för att komma till rätta med dessa problem, som
de menar vara i högsta grad en jämställdhetsfråga. De yrkar att riksdagen
skall ansluta sig till vad de anfört och delge detta till regeringen.

Den försöksverksamhet och det nya anslag det här gäller tillkom förra året
på förslag av regeringen (prop. 1986/87:150 bil. 6, AU 1986/87:19 s. 10-13),
sedan regeringen gjort begränsningar i rätten att uppbära arbetslöshetsersättning
i samband med deltidsarbete. Ett av skälen till begränsningarna var
att då gällande regler underlättade för arbetsgivare, både offentliga och
privata, att inrätta deltidsarbeten i vetskap om att de berörda arbetstagarna
ekonomiskt kompenseras av arbetslöshetsersättningarna.

Utskottet anser att det är för tidigt att av den blygsamma medelsåtgången
på detta anslag dra några slutsatser om den nya försöksverksamhetens
effekter. I stället vill utskottet hävda att det inte gärna kan föreligga några
skiljaktiga meningar om behovet att på en bred front angripa problemen med
deltidsarbetslösheten. Såsom motionärerna riktigt påpekar är det särskilt de
unga kvinnorna som berörs av dessa problem. Med denna uppfattning i den
egentliga sakfrågan och med hänvisning till det inledda programarbetet på
den kommunala sektorn, där deltidsarbetet är ymnigt förekommande, är det
enligt utskottets mening inte behövligt att med ett särskilt riksdagsuttalande
ytterligare fästa regeringens uppmärksamhet på de nu diskuterade problemen.
Motionen påkallar sålunda inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Det av regeringen begärda anslaget, 60 milj. kr., tillstyrks av utskottet.

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet

1986/87 Utgift 0

1987/88 Anslag 1 000

1988/89 Förslag 1 000

AU 1987/88:11

Regeringen föreslår under punkt B 13 (s. 95-98) att riksdagen skall till AU 1987/88:11

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag av 1 000 kr.

Den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildning, AMU-gruppen,
startade den 1 januari 1986. Verksamheten skall bedrivas så att intäkterna
täcker uppkommande kostnader. I budgetpropositionen redovisas AMUstyrelsens
preliminära resultaträkning för budgetåret 1986/87. För budgetåret
1986/87 redovisas en vinst på ca 4 milj. kr. För innevarande budgetår
räknar AMU-gruppen med ett visst underskott. Det bedöms att AMUgruppen
genom fortsatta effektiviseringar kan uppnå besparingar som
motsvarar 3 % av de fasta kostnaderna för den utbildningsverksamhet som
säljs till arbetsmarknadsverket.

Anslaget bör som regeringen föreslagit anvisas med ett formellt belopp av
1 000 kr.

AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter

1986/87 Utgift 29 500 000 Reservation 0

1987/88 Anslag 25 300 000

1988/89 Förslag 21 300 000

Regeringen föreslår under punkt B 14 (s. 98-99) att riksdagen skall till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1988/89 anvisa
ett reservationsanslag av 21 300 000 kr.

Från anslaget betalas kostnader dels för utvecklingsarbete, personalutbildning
och marknadsföring som föranleds av omorganisationen av arbetsmarknadsutbildningen,
dels eventuellt underskott vid Nordkalottens AMUcenter.
Anslaget skall årligen minskas med 5 milj. kr. när det gäller
utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring.

Medelsberäkningen i propositionen lämnas av utskottet utan erinran.

AMU-gruppen: Investeringar

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 15 (s. 99) bör riksdagen till
AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

1986/87

1987/88

1988/89

Utgift

Anslag

Förslag

1 000
1 000
1 000

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 19 (s. 102) bör anslaget som
hittills uppföras med endast ett formellt belopp av 1 000 kr.

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade

AU 1987/88:11

Inledning

För att komma fram till en uppskattning av antalet arbetshandikappade
måste man först klargöra begreppet arbetshandikapp. Här kan utgångspunkten
antingen vara att arbetshandikapp är nedsättning av någon funktion
(fysisk eller psykisk) orsakad av någon skada. Eller kan utgångspunkten vara
förmågan att klara av ett arbete inom det yrke personen har valt. Självklart
innebär inte en funktionsnedsättning alltid ett arbetshandikapp eller tvärtom.
Ett annat definitionsproblem är att begreppet förutsätter en bestämd
gräns mellan arbetshandikappade och icke-arbetshandikappade, medan
graden av nedsättning kan variera från noll till hundra procent.1

I SCB: s levnadsförhållandeundersökningar används begreppet ”i hög grad
nedsatt arbetsförmåga på grund av långvarig sjukdom” vid intervjuerna.
Resultatet av dessa undersökningar är att mellan åren 1975 och 1985 har
andelen med nedsatt arbetsförmåga bland befolkningen (16-74 år) minskat
för såväl kvinnor som män. År 1985 hade 8,7 % av samtliga nedsatt
arbetsförmåga.

Enligt AMS definieras en arbetssökande som arbetshandikappad om han
eller hon på grund av fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller socialt handikapp
har eller förväntas få svårigheter att erhålla eller behålla ett förvärvsarbete.

Under fjärde kvartalet 1987 uppgick antalet arbetshandikappade, inskrivna
vid arbetsförmedlingen, till 35 900 personer enligt förmedlingens bedömningssystem.
Detta system utgår från en restriktiv bedömning. Utvecklingen
sedan år 1980 framgår av följande tabell.

Antal sökande vid arbetsförmedlingen

År	Totalt Antal sökande	Varav arbets-handikappade	Procent arbets- handi- kappade
1980	217 500	27 800	13
1981	278 500	30 300	11
1982	317 800	30 700	10
1983	335 200	30 100	9
1984	319 700	31 000	10
1985	313 400	31 000	10
1986	321 800	32 800	10
1987	315 400	35 900	11
1987 män	125 800	19 200	15
1987 kvinnor	189 600	16 700	9

Källa: AMS

Fördelningen efter handikapp i december månad 1987 visas i följande
sammanställning.

1 Källa: Arbetsmarknadspolitik under omprövning, kap. 8 av professor Eskil
Wadensjö. SOU 1984:31

Arbetshandikapp		Procent
	Män	Kvinnor
Rörelsehinder		38	48
Hjärt-, kärl- och lungsjukdom		5	6
Syn- och hörselskada		5	5
Övriga somatiska arbetshandikapp		16	23
Psykiska handikapp		9	10
Förståndshandikapp		3	3
Socialmedicinska arbetshandikapp		24	6
		100	100
Källa: AMS
I följande tabell redovisas antalet arbetshandikappade	i olika anställnings-
former och åtgärder under åren 1984-1987. Uppgifterna avser medeltal per
månad för sista kvartalet.
Åtgärd	1984	1985	1986	1987
Anställda med lönebidrag och
introduktionsbidrag	37 900	39 300	42 100	42 700
Samhall	25 600	27 000	28 000	28 300
Ami	3 300	3 600	3 600	3 500
Beredskapsarbete	6 700	4 200	3 300	3 400
Offentligt skyddat arbete			4 900	5 700
A-utbildning (exkl. före-
tagsutbildning)	9 400	9 200	10 300	12 300
Ungdomslag	1 100	1 100	1 200	1 100
Summa	84 000	84 400	93 400	97 000

Källa: AMS

Av tabellen framgår att antalet arbetshandikappade med lönebidragsanställning
och inom Samhallföretagen har ökat kraftigt. Antalet arbetshandikappade
i beredskapsarbete har minskat till hälften sammanhängande med
övergång till offentligt skyddat arbete. I sammanhanget kan också redovisas
att antalet förtidspensionerade totalt uppgick till 328 500 personer, varav
förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl till 16 500 personer (december
1986).

Allmänna synpunkter på åtgärder för arbetshandikappade

Enligt budgetpropositionen beräknas utgifterna för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för handikappade till 7,8 miljarder kronor för budgetåret
1988/89. Åtgärderna består av bidrag till arbetshjälpmedel, näringshjälp,
lönebidrag, yrkesinriktad rehabilitering samt skyddat arbete med statsbidrag
till offentliga arbetsgivare och till Stiftelsen Samhall. Målet är att arbetslinjen
skall hävdas och förstärkas för att motverka att handikappet leder till
långtidsarbetslöshet eller utslagning från arbetsmarknaden.

I propositionen framhålls att de arbetsmarknadspolitiska insatserna för de
arbetshandikappade under senare år i hög grad varit inriktade på dem som
har svårare funktionsnedsättningar. Föreliggande budgetförslag innebär en
fortsatt satsning på dessa grupper genom att arbetsmarknadsinstituten

AU 1987/88:11

föreslås få betydande personalförstärkningar, lönebidragsanställningarna
beräknas öka även framgent och medlen som anvisas till datorbaserade
hjälpmedel föreslås bli fördubblade från 10 till 20 milj.kr.

I propositionen understryks att det är särskilt viktigt att unga handikappade
kan ges möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden i stället för att
förtidspensioneras. I detta sammanhang informeras om att AMS under
hösten 1987 lämnat en första delrapport om den uppsökande verksamheten
bland unga förtidspensionerade för att hjälpa dem till arbete. Under det
första försöksåret har knappt 1 000-talet ungdomar omfattats av försöksverksamheten
som givits rubriken Arbete åt unga handikappade. Bl.a. syftar
verksamheten till att utveckla arbetsmetoderna och samverkansformerna
mellan skola, arbetsförmedling, försäkringskassa etc.

Den pågående utvecklingen mot minskad institutionsvård är en annan
faktor som kommer att innebära att allt större krav ställs på den yrkesinriktade
rehabiliteringen och det skyddade arbetet för arbetshandikappade.

I centerpartiets motion 1987/88: A209 framhålls att handikappades tillgång
till arbetslivet skall underlättas. Skolan bör tillsammans med de arbetsvårdande
myndigheterna underlätta övergången från skola till arbete. Ungdomar
med funktionshinder behöver erfarenheter av yrkeslivet som arbetsintroduktion.

Christer Skoog m.fl. (s) framhåller i motion 1987/88:A248 behovet av
ökade resurser för arbetsplacering av arbetshandikappade. Enligt motionen
begränsas placeringen av arbetshandikappade av de ”tak” som finns inom
olika delområden. Generellt bör statens resurser för arbetshandikappade
styras till regioner med svag och ensidig sysselsättning.

Enligt utskottets uppfattning är det en given utgångspunkt för arbetsmarknadspolitiken
att målet om arbete för alla omfattar samtliga som önskar ett
arbete, dvs även de arbetshandikappade. Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten
kan bekräfta att många handikappade som i dag står
utanför arbetsmarknaden både vill och kan arbeta. AMS siktar mot en ökad
andel arbetshandikappade i arbete eller utbildning de närmaste åren. Detta
mål kan-enligt Arbetsmarknadsverkets handikapprogram-nås bl.a. genom
att effektivisera organisationen och arbetsmetoderna samt genom att ta
tillvara den tekniska utvecklingen.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att underlätta
inträdet i arbetslivet för unga handikappade. Såsom ovan beskrivits pågår
också en brett upplagd försökverksamhet benämnd Arbete åt unga handikappade.
I denna ingår en särskild satsning på att utveckla formerna för
arbetsförmedlingens samverkan med skolan när det gäller övergången från
skola till arbetsliv för dessa ungdomar.Samtliga län har tillförts medel som
möjliggör inrättandet av en tillfällig tjänst som samordningsansvarig för
denna verksamhet. I regeringsuppdraget ingår att försöksverksamheten skall
utvärderas. Slutligen vill utskottet erinra om att de sysselsättningsskapande
åtgärderna för handikappade inte får ses som ett regionalpolitiskt medel,
även om de i realiteten i vissa fall kan få också sådana effekter.

Med hänvisning till vad utskottet ovan allmänt anfört beträffande insatserna
för de arbetshandikappade på arbetsmarknaden avstyrks motionerna
A209 och A248, den förstnämnda i aktuell del.

AU 1987/88:11

Tillämpningen av främjandelagen tas upp i fyra motioner. Inledningsvis ges
en kortfattad beskrivning av den berörda lagen.

Lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder, ofta benämnd
främjandelagen, innehåller dels regler om varsel vid driftsinskränkning, dels
regler om åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare och
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. AMS är tillsynsmyndighet för
frågor som gäller främjandelagens tillämpning och utfärdar riktlinjer för hur
arbetet skall bedrivas i samverkan med de centrala parterna på arbetsmarknaden.
Det kan i detta sammanhang tilläggas att en ändring i arbetsmiljölagstiftningen
från den 1 januari 1986 har gett arbetsgivaren ett uttalat ansvar för
det interna anpassningsarbetet. Arbetsförmedlingen är således inte längre
initiativtagare till att bilda anpassningsgrupper utan skyddskommittén på
arbetsplatsen har att verka för att anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet
bedrivs.

Åtgärderna för att främja anställning av äldre och arbetshandikappade i
främjandelagen kan beskrivas som en trappa med ett första trappsteg av
frivillig samverkan till ett gradvis ökande av tvång. Utgångspunkten för
främjandelagen är samverkan mellan de tre parterna arbetsmarknadsverket,
arbetsgivare och fackliga organisationer. Enligt 7 § kan länsarbetsnämnden
begära uppgifter av arbetsgivaren om arbetskraftens sammansättning, t.ex.
antalet arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Om samverkan inte kommer
till stånd kan länsarbetsnämnden begära överläggning med arbetsgivaren
bland annat i frågan om nyanställning av äldre arbetstagare eller
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga samt om åtgärder för att främja
sådan anställning (8 §). På grundval av överläggningarna kan länsarbetsnämnden
meddela arbetsgivaren anvisningar (9§). Om arbetsgivaren undandrar
sig att medverka vid överläggningen eller inte följer de meddelade
anvisningarna går ärendet vidare till AMS (10 §). Efter det att arbetsgivaren
och berörda fackliga organisationer har beretts tillfälle att yttra sig kan AMS
kalla till överläggning eller utfärda anvisningar (11§). Följer arbetsgivaren
inte de givna anvisningarna kan AMS förordna att arbetsgivaren inte får
anställa någon annan arbetstagare än den som arbetsförmedlingen har
anvisat eller godkänt (12 §).

Enligt handikappkommittén (Vägar till arbete för handikappade, Ds A
1984:12) har kritik mot tillämpningen av främjandelagen framförts från såväl
handikapporganisationerna som de fackliga organisationerna. De försök
med tillämpningen av 8 § som gjordes under högkonjunkturen år 1979-1980
gav enligt utredningen resultat. Därefter var arbetsgivarnas rekryteringsbehov
så begränsade eller hade sådan inriktning att en extra press på
arbetsgivare att anställa handikappade inte ansågs rimlig. Enligt kommitténs
mening visade arbetsmarknadssituationen för arbetshandikappade och utfallet
av nuvarande främjandelag att mera kraftfulla insatser måste vidtas.

I föreliggande motioner begärs en mer aktiv tillämpning av främjandelagen
främst genom att AMS utarbetar sysselsättningsplaner för handikappade.
Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1987/88:A231 att lagen
under de år den existerat, med några få undantag, spelat en mycket passiv
roll. Uppfattningen att lagen ”verkar genom sin existens” förefaller inte ha
förankring i verkligheten. Arbetsmarknadssituationen för handikappade har

AU 1987/88:11

inte blivit bättre trots att arbetslösheten generellt har gått ner i landet.
Motsvarande uppfattningar framförs av Margareta Persson och Sylvia
Lindgren (s) i motion 1987/88:A216, av Barbro Sandberg och Margareta
Andrén (fp) i motion 1987/88:A230 samt av Karin Israelsson m.fl. (c) i
motion 1987/88:A728.

Utskottet vill beträffande tillämpningen av främjandelagen erinra om
förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. I
denna ger regeringen riktlinjer för verksamheten i arbetsmarknadsverket.
Enligt förordningen skall särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för att
främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga. Till uppgiften hör även att underlätta för handikappade att
behålla ett arbete. Ett led i AMS arbete på detta område är en inom verket
nyligen startad översyn av främjandefrågorna. Bland annat undersöks hur
dessa frågor skall komma in i det ordinarie rekryteringsarbetet. Ett av
undersökningens syften är också att se om arbetssättet behöver kompletteras
med andra åtgärder såsom information och utbildning m.m. för att främja de
arbetshandikappades sysselsättning. Utskottet vill stryka under vikten av det
pågående arbetet och avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna
A216, A230, A231 samt A728.

I folkpartiets motion 1987/88:A224 pekas på behovet av en översyn av
sambanden mellan lönebidrag, anställning inom Samhall och förtidspension.
Folkpartiet anser att det är alltför vattentäta skott mellan de resurser som
disponeras för förtidspensionering resp. för arbetsmarknadspolitiska insatser
och att möjligheterna bör vidgas att föra över resurser från socialförsäkringssektorn
till arbetsmarknadsåtgärder.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den av regeringen tillsatta
rehabiliteringsberedningen (S 1985:02) vilken väntas lämna förslag på detta
område under år 1988. Bland annat behandlas frågan om hur man genom
tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder skall kunna minska belastningen på
socialförsäkringssystemet genom att förkorta sjukskrivningstiderna och
minska utslagningen. Ett led i detta arbete är att beredningen prövar om
sjukpenningen kan användas under en rehabiliteringsperiod med träning på
arbetsplatsen. Enligt direktiven är det också viktigt att klarlägga ansvarsförhållandena
i rehabiliteringsarbetet eftersom samhällets insatser är uppdelade
påen rad olika organ, bl.a. försäkringskassor, landsting, arbetsmarknadsverket
och kommuner.

Utskottet vill vidare peka på de intressanta erfarenheter som rapporteras
från det s.k. Trelleborgsprojektet inom vilket man prövat nya uppslag i
rehabiliteringsarbetet. Detta projekt började i november 1985 och avslutades
i juni 1987 och beräknas ha inneburit en besparing på ca 4 milj. kr. per år
på färre utbetalda sjukpenningdagar inom Malmöhus försäkringskassa.
Projektet har bl.a. betytt att försäkringskassans handläggare i stor utsträckning
arbetat ute på arbetsplatserna. Den sjukskrivne kontaktas så tidigt som
möjligt för att han eller hon inte skall tappa motivationen att gå tillbaka till
arbetet. Försäkringskassetjänstemännen arbetar sedan tillsammans med de
fackliga organisationerna, företaget, läkare och sjukgymnaster samt den
sjukskrivne själv för att åstadkomma en återgång till arbetslivet eller annan
lösning.

AU 1987/88:11

Att den arbetshandikappade får möjlighet att arbeta har också den
effekten att det är lönsamt för samhället. Under år 1986 utbetalades totalt ca
330 000 förtidspensioner till en kostnad av 20 miljarder kronor, varav drygt
1,1 miljard avsåg förtidspensioner som beviljats på enbart arbetsmarknadsmässig
grund. Som framhållits i motion A224 är det därför angeläget att
handikappade i så stor utsträckning som möjligt kan beredas arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Med hänvisning till vad utskottet anfört samt till
det pågående arbetet inom rehabiliteringsberedningen m.m. anser utskottet
att någon riksdagens åtgärd med anledning av motion A224 inte är påkallad.

Yrkesinriktad rehabilitering

1986/87 Utgift 513 710 000 Reservation 43 625 000

1987/88 Anslag 554 464 000

1988/89 Förslag 607 083 000

Från anslaget betalas anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami)
samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 4. (s. 108-110)
att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1988/89 skall
anvisa ett reservationsanslag av 607 083 000 kr.

I budgetpropositionen anförs att väntetiden för en sökande som behöver
vägledning och yrkesinriktad rehabilitering vid ett arbetsmarknadsinstitut i
genomsnitt uppgår till 150 dagar. En resursförstärkning, som ger möjlighet
att förkorta väntetiden, skulle innebära dels besparingar för staten, dels
fördelar för de sökande. Därför förordas i propositionen att verksamheten
tillförs ytterligare 100 tjänster. Det tidigare nämnda projektet Arbete åt unga
handikappade föreslås fortsätta även under budgetåret 1988/89. För detta
ändamål beräknas oförändrat 10 milj. kr. Vidare anmäls i budgetpropositionen
att regeringen begärt en redovisning av den konsultverksamhet som
AMS försöksvis bedriver mot företag och förvaltningar i bl.a. anpassningsfrågor.

I motion 1987/88. A227 av Nils Carlshamre m.fl. (m) begärs att de partiellt
arbetsföra i större utsträckning bör få träning i reell arbetsmiljö. En sådan
träning är viktig inte minst för personer med ”osynliga handikapp” såsom
epilepsi och allergier. Motionärerna anser att rekommendationer och
positivt stöd till arbetsgivare är mycket bättre åtgärder än tvingande
bestämmelser.

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motionen peka på den
betydelse Ami har när det gäller att erbjuda sökande med arbetshandikapp
de förberedande åtgärder i form av arbetsträning och vägledning som behövs
innan en arbetsplacering kan bli aktuell. Vid arbetsmarknadsinstituten är
60% av de inskrivna arbetshandikappade. Det innebär att ca 13 000
arbetshandikappade får en fördjupad vägledning och/eller rehabilitering vid
Ami under ett år. Förslaget om ytterligare 100 tjänster vid Ami innebär en
förstärkning av organisationen. Verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten
beräknas under innevarande budgetår omfatta 21 000 inskrivna personer.

AU 1987/88:11

5 Riksdagen 1987188.18 sami. Nr 11

AMS räknar därvid med att ytterligare 2 000 personer skall kunna skrivas in
vid Ami under budgetåret 1988/89 och att väntetiden före inskrivning kan
förkortas med 10 dagar. Utskottet instämmer med propositionen att en viss
förstärkning bör kunna ske på områden som i dag är sämre tillgodosedda än
andra. I detta sammanhang har nämnts att behoven är särskilt uttalade inom
det socialmedicinska området och när det gäller insatser för psykiskt
arbetshandikappade, där flertalet län uttalat att de behöver förstärkning.

Som utskottet tidigare berört arbetar rehabiliteringsberedningen med
frågor som har betydelse för arbetsträning i reell miljö. Bland annat prövas
om försäkringsfrågorna kan lösas så att fler arbetshandikappade kan träna i
reell arbetsmiljö med bibehållen sjukpenning. I det ovan nämnda Trelleborgsprojektet
utbetalas i stor utsträckning rehabiliteringssjukpenning, dvs
bibehållen sjukpenning under t.ex. en arbetsträning. På så sätt har den
sjukskrivne möjlighet att utan prestationskrav lära sig nya arbetsuppgifter.
Motion A227 avstyrks i denna del med hänvisning till vad ovan anförts.

Utskottet tillstyrker vad som redovisas i propositionen när det gäller den
planerade verksamhetsinriktningen och den gjorda anslagsberäkningen.
Anslaget bör därför uppföras med det av regeringen begärda beloppet.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1986/87 Utgift 3 286 113 000

1987/88 Anslag 3 423 694 000

1988/89 Förslag 3 623 748 000

Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning omfattar
anslagsposterna Arbetshjälpmedel åt handikappade, Näringshjälp och Anställning
med lönebidrag. Från och med budgetåret 1988/89 föreslås anslagsposterna
Arbetshjälpmedel åt handikappade och Näringshjälp bli sammanslagna
till en post. Medlen disponeras av AMS.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 5 (s. 110-114)
att riksdagen

1. skall godkänna vad som förordats angående försöksverksamhet med
ändrade regler för anställning med lönebidrag,

2. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för
budgetåret 1988/89 skall anvisa ett förslagsanslag av 3 623 748 000 kr.

	1987/88	Beräknad ändring 1988/89 Föredraganden
Arbetshjälpmedel åt
handikappade (1)	164 840 000	- 32 946 000'
Näringshjälp (1)	25 600 000
Anställning med
lönebidrag	3 233 254 000	+ 233 000 000
Summa	3 423 694 000	+ 200 054 000

1 Anslagsposterna Arbetshjälpmedel åt handikappade och Näringshjälp föreslås bli
sammanslagna till en anslagspost fr. o. m. budgetåret 1988/89.

AU 1987/88:11

Arbetshjälpmedel åt handikappade och Näringshjälp

AU 1987/88:11

Arbetshjälpmedel åt handikappade omfattar bidrag till arbetshjälpmedel
eller anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den handikappade
skall kunna utföra sitt arbete samt bidrag till motorfordon. Bidrag till
hjälpmedel och anordningar lämnas såväl till arbetsgivare som anställer
handikappade, som till de handikappade personligen. Om särskilda skäl
föreligger kan bidrag lämnas även för personer som har blivit handikappade
sedan de anställts och till handikappade företagare eller fria yrkesutövare.
Vidare kan bidrag lämnas i samband med praktisk arbetslivsorientering för
handikappade ungdomar. Bidrag till arbetsbiträde skall göra det möjligt för
handikappade att med hjälp av biträde kunna utföra i stort sett normala
arbetsinsatser.

I propositionen framhålls betydelsen av att satsningen på datorbaserade
arbetshjälpmedel kan fortsätta. För budgetåret 1988/89 bör AMS kunna
disponera sammanlagt 20 milj. kr. för detta ändamål, vilket innebär en
fördubbling jämfört med innevarande budgetår. Den ökade satsningen
föreslås ske dels genom en anslagsökning med 5 milj. kr. dels genom
omprioriteringar. Sammanslagningen av posterna Arbetshjälpmedel och
Näringshjälp bör kunna underlätta sådana omprioriteringar.

Beträffande bidrag till motorfordon bör nämnas att regeringen i proposition
1987/88:99 har föreslagit ett förbättrat bilstöd till handikappade.
Förslagen syftar i korthet till att ge fler handikappade rätt till bilstöd, att
förbättra själva stödet samt att få till stånd förenklingar av stödet genom en
ökad samordning. Administrationen av det nya bilstödet föreslås ankomma
på riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. De nya
bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1988, varvid det
nuvarande arbetsmarknadsanknutna bilstödet skall upphöra. Därigenom
uppstår vissa besparingar på föreliggande anslagspost. Propositionen kommer
senare i vår att behandlas i riksdagen.

Näringshjälp i form av bidrag skall ge en handikappad arbetssökande
möjlighet att starta eget företag. Näringshjälp kan lämnas för anskaffande av
maskin eller verktyg eller för annan kostnad i samband med företagsstarten.
Som förutsättning gäller att personen i fråga inte kan få ett lämpligt arbete på
den öppna arbetsmarknaden men kan driva egen verksamhet och därigenom
helt eller delvis få sin försörjning.

I motion 1987/88:A201 av Lennart Brunander och Marianne Andersson
(c) behandlas behovet av bidrag till arbetstekniska hjälpmedel till handikappade
egenföretagare. I motionen framhålls att budgeterat belopp är för lågt i
relation till behovet, vilket innebär att ett stort antal personer fått avslag på
grund av medelsbrist. Detta har enligt motionärerna i värsta fall lett till att
verksamheten har fått läggas ned och att personerna i fråga förtidspensionerats,
då några alternativa lösningar ej funnits. Medelstilldelningen för detta
ändamål bör därför utökas.

Utskottet är medvetet om att det även bland de handikappade företagarna
kan finnas behov av arbetshjälpmedel. Enligt förordningen (1987:409) om
bidrag till arbetshjälpmedel m.m. kan bidrag också lämnas till såväl egna
företagare som fria yrkesutövare och redan anställda handikappade om det

finns särskilda skäl. Fr.o.m. budgetåret 1987/88 har regeringen - till skillnad
mot tidigare - inte någon särskild kostnadsram för bidrag till handikappade
egna företagare. Bidragen får dock inte avse sådana hjälpmedel eller
anordningar som normalt behövs i verksamheten eller som krävs för att
arbetsmiljön skall vara tillfredsställande. Utskottet anser att den större
flexibilitet som nu karaktäriserar anslagsposten arbetshjälpmedel främjar
det arbetsmarknadspolitiska syftet med bidragen, nämligen att underlätta
sysselsättning av handikappade. Den nu gällande ordningen gör det möjligt
för arbetsmarknadsverket att göra den prioritering som man med hänsyn till
de olika behoven bedömer lämplig. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motion A201 i aktuell del.

Nils Carlshamre m.fl. (m) framhåller i motion 1987/88:A227 behovet av
arbetsbiträden och ökade bidrag till arbetshjälpmedel, bl.a. texttelefoner på
arbetsplatser med döva. I motionen anförs att tillgången till arbetsbiträde är
av stor betydelse för många handikappade i arbetslivet. När det gäller döva
personer bör biträdespersonen vara teckenspråkkunnig. Vidare pekar
motionärerna på behovet av social anpassning på arbetsplatsen. För t.ex.
döva personer kan ofta en känsla av isolering uppstå, främst om den döve är
ensam om sitt handikapp på arbetsplatsen. Arbetsgivare, som har döva
personer anställda, bör därför få bidrag till anskaffning av texttelefon.
Offentliga myndigheter borde enligt motionärerna alltid vara utrustade med
sådana.

Utskottet vill först erinra om att bidrag enligt ovannämnda förordning
(1987:409) kan lämnas för arbetsbiträde, om biträdet förorsakar utgifter som
väsentligt överstiger det normala för verksamheten. Beträffande döva
arbetstagare är arbetsbiträdet som regel en teckenspråkstolk. Bidrag kan
också lämnas till kostnaden för utbildning av arbetsbiträde i teckenspråk.
Utskottet har förståelse för behovet av texttelefon på arbetsplatser med döva
och gravt hörselskadade. Texttelefoner kan också beviljas till handikappade
som behöver texttelefoner för att kunna utföra sitt arbete. Om å andra sidan
en döv arbetstagare inte behöver texttelefon i sitt arbete utan snarare för sina
sociala behov, kan bidrag inte lämnas av arbetsmarknadsverket, eftersom
bidraget till arbetshjälpmedel är strikt arbetsanknutet. Utskottet är inte
berett att frångå denna ordning. Med hänvisning till vad som ovan anförts
kan utskottet inte biträda motion A227 i aktuella delar.

I propositionen beräknas kostnaderna för Arbetshjälpmedel åt handikappade
och Näringshjälp för budgetåret 1988/89 till 157 494 000 kr., vilket
innebär en minskning med 32 946 000 kr. i förhållande till motsvarande
beräkning för innevarande budgetår.

Utskottet godtar den planerade verksamhetsinriktning som anges i
propositionen.

Anställning med lönebidrag

Anställning med lönebidrag skall dels göra det lättare för den arbetshandikappade
att få arbete, dels kompensera arbetsgivaren för de merutgifter som
det innebär att ha en anställd med nedsatt arbetsförmåga. Utskottet
redovisar inledningsvis i detta avsnitt de regler för anställning med lönebidrag
som för närvarande gäller.

AU 1987/88:11

Anställning med lönebidrag budgetåret 1987/88

Introduktionsbidrag

AU 1987/88:11

90 % av lönekostnaden i 960 timmar
Ram om högst 2,7 miljoner årsarbetstimmar
eller 3 000 platser samt
ytterligare 200 platser i Malmöregionen -

100 % av lönekostnaden, ingen tidsgräns Ram

om högst 5 937 platser varav
högst 5 600 vid statliga myndigheter
90 % av lönekostnaden, ingen tidsgräns Ram

om högst 14 900 platser (ca
15 500 personer)

50 % av lönekostnaden i 2 år
25 % i ytterligare 2 år
25 % vid eventuell förlängning
Ingen ram fastställd

90 % av lönekostnaden första året
50 % under andra, tredje och fjärde
året

25 eller 50 % vid eventuell förlängning Ram

om 4 200 platser samt ytterligare
100 platser i Malmöregionen

Antalet personer som sysselsätts med hjälp av lönebidrag uppgick vid
utgången av budgetåret 1986/87 till drygt 42 000 personer, vilket innebär en
ökning med drygt 5 000 personer på tre år. Personerna fördelade sig på
arbetsgivarkategori på följande sätt: hos allmännyttiga organisationer sysselsattes
15 499 personer, hos enskilda företag 12 024 personer, hos kommuner,
landsting och affärsdrivande verk 8 041 personer samt hos statliga myndigheter
och allmänna försäkringskassor m.fl. 6 728 personer.

Statens utgifter för lönebidragen har under 1980-talet ökat betydligt.
Utgifterna från den 1 juli 1984, då det nuvarande regelverket med introduktionsbidrag,
lönebidrag och särskilt lönebidrag infördes framgår av följande

tabell.
Budgetår	Utgifter
1984/85	2 415,7 milj.kr.
1985/86	2 709,3 milj.kr.
1986/87	3 150,7 milj.kr.
1987/88	3 233,3 milj.kr. (anslag)

I propositionen framhåller arbetsmarknadsministern att lönebidragen nu har
en volym som innebär att omkring 1 % av arbetskraften har lönesubventione -

Enskilda företag, affärsdrivande
verk, kommuner och landsting.
Även statliga myndigheter m. fl. kan
få introduktionsbidrag om anställning
därefter kan beredas utan lönebidrag.

Lönebidrag

Statliga myndigheter och allmänna
försäkringskassor m.fl.

Allmännyttiga organisationer

Andra arbetsgivare

Särskilt lönebidrag

rade anställningar på den reguljära arbetsmarknaden. Därtill kommer ca
33 000 personer som finns i olika former av skyddat arbete. Ett skäl till att de
anvisade medlen fortlöpande behöver ökas anges vara att en så stor andel av
lönebidragsanställningarna inte övergår i reguljära anställningar utan bidrag.
Enligt budgetpropositionen är det angeläget att antalet placeringar i
näringslivet, kommunerna och landstingen ökar, eftersom dessa anställningar
erfarenhetsmässigt har de bästa möjligheterna att gå över i reguljära
anställningar utan stöd. Arbetsmarknadsministern avser i fortsättningen att
verka för en ny inriktning av lönebidragen, där ökningen av de högst
subventionerade och i praktiken permanenta bidragen får ge vika för
placeringar inom sektorer som kan erbjuda reguljär anställning i takt med att
den anställdes arbetsförmåga förbättras.

I AMS anslagsframställning liksom i riksdagsmotioner under tidigare
riksmöten har föreslagits att lönebidraget skall ges en mer flexibel konstruktion,
så att bidragsnivån skall kunna bestämmas utifrån en bedömd rehabiliteringsutveckling
och inte i första hand utifrån en viss arbetsgivarkategori.
Arbetsmarknadsutskottet har med anledning härav bl.a. framhållit att en
långtgående differentiering av bidraget efter handikappets svårighetsgrad
dels kan innebära risker för meritvärdering av den handikappade, dels
medföra en olycklig förhandlingssituation mellan arbetsgivare och förmedlingen.
Arbetsmarknadsministern anser att de skäl riksdagen fört fram mot
en ökad differentiering av lönebidraget är tungt vägande och att en ökad
flexibilitet också skulle kunna innebära ökade kostnader. För att ändå få
möjlighet att studera effekterna av ett mera flexibelt bidragssystem föreslår
hon i budgetpropositionen att AMS får bedriva försöksverksamhet med
ändrade regler för anställning med lönebidrag i två län. Försöket bör
genomföras på ett sådant sätt att arbetsförmedlingen får använda utrymmet
för bidrag på 90 och 100 % till placeringar inom andra sektorer på
arbetsmarknaden än den statliga och de allmännyttiga organisationerna.
Bidrag bör i dessa fall kunna lämnas med högst 90 % av lönekostnaden. Det
bör också vara möjligt, inom ramen för försöket, att lämna bidrag på lägre
nivåer än 100 resp. 90 % till statliga myndigheter m.fl. samt till allmännyttiga
organisationer. Försöksverksamheten bör utvärderas.

Enligt utskottets uppfattning är förslaget om en försöksverksamhet
inriktat på att finna nya vägar för att förbättra stödmöjligheterna för de
arbetshandikappade samtidigt som statens resurser utnyttjas på ett effektivt
sätt. Utskottet tillstyrker därför att denna försöksverksamhet kommer till
stånd.

Frågan om den allmänna utformningen av lönebidraget tas upp i flera
motioner.

I partimotion 1987/88:A203 av moderata samlingspartiet förordas ett
vidareutvecklat lönebidragssystem som kan bereda fler arbetshandikappade
arbete på vanliga arbetsplatser. Med anledning härav föreslås ett mer
flexibelt lönebidragssystem. Bidraget bör enligt motionärerna kunna varieras
beroende på hur den handikappades arbetsförmåga utvecklas och skall
kunna utgå så länge den handikappade är anställd. Även höga lönebidrag
anser man blir billigare än en anställning inom Samhall, samtidigt som den
handikappades sociala situation i regel främjas av att vederbörande är

AU 1987/88:11

placerad på en vanlig arbetsplats. Vid en översyn av hela lönebidragssystemet
bör man enligt moderata samlingspartiet även beakta introduktionsbidragets
utformning.

Även i partimotion 1987/88:A224 av folkpartiet framhålls behovet av en
översyn av lönebidragsreglerna i syfte att uppnå ett mera flexibelt system.
Nuvarande regler med nedtrappning av det särskilda lönebidraget kan göra
det svårt för grupper med mycket grava handikapp att få arbete. Möjligheterna
att låta lönebidraget permanent utgå på en högre nivå än vad som i dag är
möjligt bör därför övervägas. Folkpartiet anser att de försök som pågår med
ett flexibelt lönebidrag bör uppmuntras och spridas till övriga landet.

I kommittémotion 1987/88:A261 av Börje Hörnlund m.fl. (c) föreslås
ändrade regler för anställning med lönebidrag på så sätt att de begränsningar
som nu finns i form av ramar för olika arbetsgivarkategorier bör upphöra. En
samhällsekonomisk studie bör göras över arbetshandikappades rätt till
arbete, i vilken särskilt beaktas det minskade behovet av pensionering och
den minskade belastningen på sjukförsäkringssystemet. De i kommittémotionen
föreslagna åtgärderna kan ingå i den av regeringen föreslagna
försöksverksamheten med mer flexibelt lönebidragssystem.

Hans Rosengren (s) föreslår i motion 1987/88:A233 försöksverksamhet
med flexibel tillämpning av lönebidragsnivåer för unga handikappade. Det
anförs att erfarenheterna från AMS pågående försöksverksamhet för unga
handikappade med pension och sjukbidrag visar på svårigheter för utplaceringen
på grund av att arbetsgivarna tycker att ersättningen är låg med tanke
på arbetsnedsättningen.

Förslag om flexibelt lönebidragssystem förs även fram i motionerna
1987/88:A201 av Lennart Brunander och Marianne Karlsson (c), 1987/
88:A486 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) samt i motion
1987/88: A234 av Göran Ericsson (m). I sistnämnda motion föreslås också att
man beträffande bidragen inte bör göra skillnad mellan olika kategorier av
arbetsgivare. Den senare frågan aktualiseras också i motion 1987/88: A213 av
Olle Grahn m.fl. (fp, m, c), i vilket föreslås att bidragen till de enskilda
företagen likställs med bidragen till statliga institutioner eller till Samhall.
Det anförs att ett sådant bidragssystem sannolikt skulle reducera Samhall
men i gengäld få de positiva effekterna att fler arbetshandikappade totalt sett
fick arbete.

Utskottet vill först stryka under den betydelse lönebidragen har för att
underlätta för de arbetshandikappade att få en anställning. Antalet anställda
med lönebidrag har också successivt ökat och uppgår som tidigare nämnts till
drygt 42 000 personer. Utskottet bekräftar sin tidigare uppfattning att man
bör ta sikte på att bidragsformen så långt möjligt skall vara anpassad till de
arbetshandikappades behov (AU 1985/86:11 s. 90). Bidraget bör också vara
konstruerat så att antalet placeringar i näringslivet, kommunerna och
landstingen ökar. Utskottet har tidigare tillstyrkt den av regeringen föreslagna
försöksverksamheten vilken ger möjligheter att pröva en större flexibilitet
i lönebidragssystemet. Vad beträffar förslaget i motion A233 om flexibel
tillämpning av lönebidragsnivåer för unga handikappade, vill utskottet peka
på att försöksverksamheten med flexibla bidrag också omfattar ungdomarna,
vilket kan innebära en höjning av nuvarande bidragsnivåer till privata och

AU 1987/88:11

kommunala arbetsgivare. AMS prövar frågan om var försöken med flexibla
bidrag skall bedrivas.

Enligt utskottets uppfattning är det självklart att var och en efter sin
förmåga skall ges möjligheter att delta i arbetslivet. Arbetet ger inte enbart
den enskilde en materiell standard; det innebär också en väg till social
gemenskap. Ett adekvat arbete för en arbetshandikappad ger även samhällsekonomiska
fördelar, vilka delvis är svåra att värdera. I en samhällsekonomisk
bedömning ingår även statens kostnader som ett kalkylunderlag.
Utskottet har härvidlag från regeringskansliet inhämtat följande uppgifter
beträffande de genomsnittliga kostnaderna per plats för budgetåret 1986/
87:

Bidrag Kostnad per person (kr)

Lönebidrag till statliga

myndigheter m. fl. 115 600

Lönebidrag till allmännyttiga
organisationer 99 600

Samhallanställning 97 700

Särskilt lönebidrag till

enskilda företag, kommuner etc. 52 000

Lönebidrag till enskilda företag,

kommuner, landsting, affärsverk 35 000

Mot bakgrund av ovanstående sammanställning vill utskottet i likhet med
arbetsmarknadsministern peka på att det finns en risk att en ökad flexibilitet
när det gäller lönebidragen måste vägas mot en förändrad kostnadsbild.

Sammantaget bör utvärderingen av försöksverksamheten och det forskningsprojekt
angående lönebidragsystemet som bedrivs vid Lunds universitet
ge ett gott underlag inför överväganden inom regeringskansliet av
lönebidragets inriktning och utformning i framtiden. Även det inom AMS
planerade projektet att undersöka, analysera och beskriva övergångarna
från anställning med lönebidrag till anställning utan bidrag blir ett värdefullt
underlag i detta sammanhang. Beträffande motionskravet att lönebidraget
bör kunna variera beroende på utvecklingen av den handikappades arbetsförmåga
anser utskottet att man vid bedömningarna av det framtida
lönebidraget måste göra en avvägning mellan kraven på flexibilitet och
kraven på enkelhet och enhetlighet i systemet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts om utformningen av lönebidraget
avstyrks motionerna A201, A203, A213, A224, A233, A234, A261 och A486
i tillämpliga delar.

För budgetåret 1988/89 räknas i budgetpropositionen med en fortsatt
ökning av antalet lönebidragsplatser. En utgångspunkt vid medelsberäkningen
har varit att de icke antalsbegränsade platserna inom näringslivet och hos
de kommunala arbetsgivarna kommer att öka i ungefär samma takt som för
närvarande. Antalet platser med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer
beräknas enligt propositionen att öka med 300 under budgetåret 1988/89,
dvs. från 14 900 platser till 15 200. Som tidigare nämnts uppgår bidraget till
90 % av lönekostnaden. I flera motioner yrkas på slopande av taket för
lönebidragsanställningar i allmännyttiga organisationer.

AU 1987/88:11

I centerpartiets motion 1987/88: A209 anförs att man motsätter sig att taket
för lönebidragsanställningar i ideella organisationer sänks. Att alternativet
för den handikappade ofta är samhällsekonomiskt mer kostsamt är enligt
centerpartiet ett skäl att slopa taket.

Även i vpk:s partimotion 1987/88: A236 framhålls att taket för lönebidragsanställningar
i allmännyttiga organisationer bör tas bort. Motionärerna anför
att vi i dag har en situation där organisationer söker personer som kan
anställas med lönebidrag och att det samtidigt finns funktionshindrade som
vill ha dessa jobb. Det som brister är samhällets förmåga att administrera
resurserna. Vpk följer upp sin begäran om borttagande av taket i allmännyttiga
organisationer med förslag om motsvarande medelsanvisning på tilläggsbudget
I.

Marianne Karlsson (c) anför i motion 1987/88:A202 att många ideella
föreningar inte har ekonomisk möjlighet att anställa andra än lönebidragsanställda.
Därför bör man överväga att höja taket för lönebidragsanställning
hos ideella organisationer. Även i motion 1987/88: A241 av Kjell-Arne Welin
(fp) begärs en ökning av antalet lönebidragsplatser hos ideella organisationer.
I motion 1987/88:A218 av Margareta Persson och Sylvia Lindgren (s)
framhålls att de avtrappade lönebidrag som regeringen nu vill satsa på i första
hand kommer att gynna personer med relativt lindriga funktionsskador.
Begränsningen av lönebidragen hos de allmännyttiga organisationerna anser
man kommer att leda till att fler personer med grava funktionshinder ställs
utanför arbetsmarknaden. Likartade synpunkter framförs av Ingvar Björk
(s) i motion 1987/88:A243, i vilken pekas på behovet av en samordnad
rehabiliteringsverksamhet. Nils-Olof Gustafsson och Rune Jonsson (s)
framhåller i motion 1987/88: A251 att den nya inriktningen enligt budgetpropositionen
bör gälla ökningen av lönebidragsplatserna och att nuvarande
antal lönebidragsanställningar hos allmännyttiga föreningar inte får minska.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna vad gäller kraven
på att man bör pröva alla möjligheter att uppnå ur bidragssynpunkt rätt
avpassade arbeten för de handikappade. Det är självfallet en fördel om de
personer som anställs med lönebidrag kan få arbete på sådana områden, där
det finns förutsättningar för en reguljär anställning utan lönebidrag på sikt.
Det är också viktigt att bidragen anpassas så att de stimulerar arbetsgivare att
anställa även personer med grava funktionsnedsättningar. Regeringsförslaget
om 300 nya lönebidragsplatser inom de allmännyttiga organisationerna
liksom den tidigare refererade försöksverksamheten med ökad flexibilitet
även inom organisationerna bör enligt utskottets mening ge ökade förutsättningar
att finna tillfredsställande lösningar. Med hänvisning till det anförda
samt till vad tidigare sagts om forskningsuppdrag och utvärderingar angående
lönebidragens utformning avstyrks motionerna A202, A209, A218, A236,
A241, A243 och A251 i tillämpliga delar.

I motion 1987/88: A267 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) begärs att anslagen
till lönebidrag till ideella organisationer i Skånelänen skall öka med 25 procent
inom ramen för ett oförändrat totalanslag. Motionärerna anför att läget för
de arbetshandikappade i Skåne torde vara sämre än för Sverige i genomsnitt.

Enligt utskottets uppfattning bör det ankomma på AMS att besluta om den

AU 1987/88:11

regionala fördelningen av dessa bidrag. AMS fördelar platserna i förhållande
till antal arbetshandikappade sökande i de olika länen. Utskottet är inte
berett att föreslå några ändringar i den gällande ordningen och avstyrker
därmed motion A267 i denna del.

Lönebidragens betydelse för länsmuseerna behandlas i fyra motioner,
nämligen 1987/88:A217 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp, m, c, vpk),
1987/88:A240avMaud Björnemalmm.fl. (s), 1987/88: A246 av Nils G Åsling
och Ingrid Hemmingsson (c, m) samt 1987/88: A260 av Gunhild Bolander och
Jan Hyttring (c). I motionerna anförs att de lönebidragsanställda utgör
närmare 35% av samtliga anställda vid länsmuseerna och en ännu större
andel om man endast räknar den fasta personalen. Samtidigt som de
lönebidragsanställda svarar för oumbärliga arbetsinsatser har det också visat
sig att den arbetsmiljö som länsmuseerna erbjuder är utomordentligt
välgörande för många av de arbetshandikappade. Enligt motionärernas
mening är det viktigt att länsmuseerna även i fortsättningen kan anställa
personal i nuvarande omfattning och att museernas rekryteringsmöjligheter
säkerställs i samband med förändringar i lönebidragssystemet.

Utskottet är för sin del överens med motionärerna om betydelsen av
lönebidraget hos allmännyttiga organisationer för de handikappades möjligheter
till en sysselsättning. Länsmuseerna har visat sig vara en god
arbetsmiljö, där de handikappade kan göra mycket goda arbetsinsatser.
Utskottet vill dock liksom tidigare i avsnittet Beredskapsarbeten stryka
under skillnaden mellan de arbetsmarknadspolitiska stöden - i detta fall till
sysselsättning av svårt handikappade personer - och verksamhetsstöd till
angelägna samhällsområden. Enligt utskottets sätt att se måste i första hand
arbetsmarknadspolitiska synpunkter göras gällande i fråga om antalet
lönebidragsplatser på länsmuseerna. Från detta perspektiv kan konstateras
att möjligheterna att övergå till reguljär tjänst utan bidrag är ytterst små på
länsmuseerna, eftersom det finns så få reguljära tjänster i förhållande till
antalet lönebidragsanställda. Det kan också konstateras att lönebidragen till
länsmuseerna har avlastat de kommunala huvudmännen visst kostnadsansvar.
Vid en omdaning av lönebidragen utgår utskottet från att man inom
regeringen gör en samlad bedömning av konsekvenserna för bl.a. länsmuseerna.
Med det anförda avstyrks motionerna A217, A240, A246 och A260.

Medelsanvisningen

I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1988/89 skall anvisa ett
förslagsanslag av 3 623 748 000 kr. Utskottet har tidigare i framställningen
ställt sig bakom regeringens förslag under de olika posterna. I konsekvens
härmed tillstyrker utskottet den begärda medelsanvisningen.

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

1986/87 Utgift 295 336 000 Reservation 265 135 000

1987/88 Anslag 363 000 000

1988/89 Förslag 363 000 000

AU 1987/88:11

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 6. (s. 114-115) att
riksdagen till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för
budgetåret 1988/89 skall anvisa ett reservationsanslag av 363 000 000 kr.

Från anslaget utgår statsbidrag till offentliga arbetsgivare som anordnar
skyddat arbete för i första hand personer som tidigare under lång tid och i
flera omgångar har varit sysselsatta med beredskapsarbete i kommunal regi.
Statsbidrag utgår med högst 75 % av lönekostnaderna, inkl. lönebikostnader,
för arbetstagare som har anvisats till den skyddade sysselsättningen.

AMS har begärt att antalet platser i offentligt skyddat arbete, skall öka
med 1 000, främst genom inrättande av platser med skogsvårdsstyrelserna
som huvudmän.

I propositionen framhåller arbetsmarknadsministern att hon inte kan
biträda AMS förslag om utbyggnad av det skyddade arbetet hos offentliga
arbetsgivare. Som tidigare redovisats i avsnittet Sysselsättningsskapande
åtgärder anför hon att ytterligare utredningar och överväganden måste göras
innan ett eventuellt förslag kan läggas fram. Av propositionen framgår att
anslaget inte räknats upp med pris- och löneomräkning.

Utskottet har inhämtat att man räknar med en oförändrad verksamhetsvolym.
Skälet till att någon pris- och löneomräkning ej ägt rum är att man kan
utnyttja ointecknade resurser av de medel som reserverats under anslaget.
Enligt utskottets uppfattning är det en klar fördel med hänsyn till önskvärdheten
att kunna överblicka statsfinanserna att ointecknade reserverade
medel på detta sätt tas i anspråk.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen under denna punkt.
Anslaget bör därför föras upp med 363 milj. kr.

Bidrag till Stiftelsen Samhall

1986/87 Utgift 3 104 000 000

1987/88 Anslag 3 216 000 000

1988/89 Förslag 3 433 000 000

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhall - tidigare Stiftelsen
Samhällsföretag - dels för täckande av merkostnaderna i verksamheten vid
verkstäderna för skyddat arbete, dels till företagsgruppens fastighetsförvaltning.

	1987/88	Beräknad ändring 1988/89 Föredraganden
Driftbidrag	2 850 000 000	+ 210 000 000
Bidrag till fastig-
hetsfonden	366 000 000	+ 7 000 000
Summa	3 216 000 000	+ 217 000 000

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 7. Bidrag till
Stiftelsen Samhall (s. 115-121) att riksdagen skall

1. till driften av Samhallgruppens verksamhet under budgetåret 1988/89
anslå medel motsvarande 111,2 % av lönesumman för arbetstagarna i

AU 1987/88:11

skyddat arbete (inkl. lönebikostnader) upp till högst 31 miljoner arbetstimmar
- exkl. de särskilda uppdragen i Malmfälten m.m.,

2. medge att regeringen får besluta om ökat antal bidragsberättigade
arbetstimmar under budgetåret 1988/89, för att möjliggöra överföring av
timmar mellan budgetåren,

3. till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag av 3 433 000 000 kr.

Samhallgruppens verksamhetsidé är att genom produktion av varor och
tjänster ge meningsfullt och utvecklande arbete till arbetshandikappade.
Arbetsplatsernas läge och storlek avgörs i samråd med arbetsmarknadsverket.
De personer som behöver ett arbete inom Samhall-gruppen anvisas plats
av arbetsförmedlingen. Grundläggande är att verksamheten skall bedrivas
efter affärsmässiga principer.

Samhallgruppen omfattar stiftelsen Samhall, 24 regionala stiftelser/företag
samt ett antal säljbolag. I juni 1987 hade gruppen 353 olika produktionsenheter
i 220 av landets 284 kommuner. För förvaltning av stiftelsens fastighetsoch
lokalbestånd finns en särskild organisatorisk enhet kallad fastighetsfonden.
Utvecklingen av antalet anställda framgår av följande sammanställning: Antal

anställda

1980 (1/1)

1981 (30/6)

1982 (30/6)

1983 (30/6)

1984 (30/6)

1985 (30/6)

1986 (30/6)

1987 (30/6)

Antal arbets-	Antal direkt-	Totalt
handikappade'	anställda2
20 895	5 450	26 345
22 580	5 469	28 049
23 551	5 451	29 002
24 707	5 266	29 973
25 224	5 205	30 429
26 481	5 044	31 525
27 571	4 960	32 531
28 127	4 902	33 029

1 Anvisning från arbetsförmedlingen

2 Arbetsledare, tjänstemän m.fl.

Verksamhetens inriktning m.m.

Inledningsvis redogörs i propositionen för Samhalls bedömning av verksamheten,
dess arbetmarknadspolitiska resultat samt framtidsperspektiven.

Samhall har liksom tidigare betonat vikten av att företagsgruppen ges
långsiktiga - treåriga - mål och ramar för verksamheten. Samhall framhåller
att man har kapacitet och kommersiella förutsättningar att ge fler arbetshandikappade
arbete. En sådan utökning kan ske samtidigt som företagsgruppens
behov av statligt stöd per arbetstillfälle successivt minskar. Nyanställningar
kan ske till förhållandevis låga kostnader för Samhall och staten,
vilket ger en samhällsekonomisk lönsamhet.

Vad gäller antalet övergångar till den reguljära arbetsmarknaden är
Samhalls ambitioner för budgetåret 1988/89 att öka antalet övergångar från
drygt 870 år 1986/87 till ca 1000 personer, eller motsvarande 3,5% av antalet
anställda.

Samhalls affärsmässiga strategi kan sammanfattas på följande sätt:

- ökat samarbete med övrigt näringsliv

AU 1987/88:11

- byte till mer lönsam produktionsinriktning i den takt det är möjligt

- ökning av en samordnad export inom sådana delar av verksamheten där
förutsättningarna bedöms som mest gynnsamma samt utveckling av nya
områden där företagsgruppen traditionellt sett inte varit verksam, främst
utanför tillverkningsindustrin.

Samhall har i anslagsframställningen för budgetåret 1988/89 liksom tidigare
beräknat avskrivningar på fastighetsbeståndet till återanskaffningsvärde.

Arbetsmarknadsministern framhåller att hon inte är beredd att gå längre
vad gäller utfästelser om Samhallgruppens ekonomiska förutsättningar än en
period på ett budgetår. Hon anser vidare beträffande fastighetsfonden att de
kalkylmässiga avskrivningarna bör baseras på ett uppskattat anskaffningsvärde
för fastigheterna, vilket medför att bidraget till fastighetsfonden
föreslås bli uppfört med 373 milj. kr. för budgetåret 1988/89.

Utskottet övergår härefter till att behandla de motioner som väckts
beträffande Samhalls verksamhet.

I partimotion 1987/88:A203 (m) behandlas frågan om placeringen av
handikappade vid Samhall. I motionen anförs att anställning vid Samhall är
den dyraste formen av handikappsysselsättning och att den därför måste
förbehållas personer med svåra handikapp. Med hänsyn till att det finns
Samhallanställda som kan och vill arbeta på den reguljära arbetsmarknaden
bör man understödja en utslussning från Samhall. Dels bör anställningen vid
Samhall bli föremål för regelbunden prövning. Dels bör de Samhallsanställdas
löneavtal revideras med hänsyn till geografisk spännvidd, så att inte vissa
yrkeskategorier på vissa orter kan vara bättre betalda på Samhall än på
vanliga företag.

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att utslussningen från
Samhall till den reguljära arbetsmarknaden har ökat betydligt sedan
företagsgruppens tillkomst år 1980. Antalet övergångar har således ökat från
296 budgetåret 1980/81 till 870 budgetåret 1986/87. Utskottet kan för sin del
inte biträda motionärernas uppfattning att löneläget på Samhall skulle utgöra
något särskilt problem i sammanhanget. En undersökning som har gjorts av
en partssammansatt grupp visade att företagsgruppens löneläge under andra
kvartalet 1984 var 87% av jämförbara löner på den reguljära arbetsmarknaden.
Utredningens slutsats var att endast i ett fåtal undantagsfall var
företagsgruppens löneläge ett hinder för övergång till reguljärt arbete.
Beträffande den i motionen berörda kostnadsbilden för olika anställningsformer
av arbetshandikappade vill utskottet peka på den under avsnittet
Anställning med lönebidrag redovisade tabellen över kostnad per person i
olika anställningsformer. Som framgår av tabellen är en lönebidragsplats vid
statlig myndighet mer kostsam än en Samhallanställning.

Utskottet vill slutligen stryka under betydelsen av att fortsatta ansträngningar
görs i syfte att stimulera utslussningen till den reguljära arbetsmarknaden
under hänsynstagande till såväl handikappolitiska som ekonomiska
faktorer. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion A203 i
denna del.

Kenth Skårvik (fp) yrkar i motion 1987/88: A205 att Samhall får i uppdrag
att öka anställningarna av psykiskt utvecklingsstörda.

AU 1987/88:11

Utskottet vill erinra om att det är arbetsförmedlingen som anvisar de
arbetshandikappade till Samhall. Därvid har förutsatts att rekryteringen i
princip sker i direkt proportion till sammansättningen av de arbetssökande.
Med hänsyn till de förskjutningar mot en större andel förståndshandikappade,
psykiskt handikappade och socialt/socialmedicinskt handikappade bland
samtliga arbetshandikappade, kommer även fördelningen i företagsgruppen
att påverkas. Förändringarna innebär sammantaget att andelen fysiskt
handikappade sjunker från nuvarande 50 % till 40% vid mitten av 1990-talet.
Andra handikappgrupper ökar i motsvarande mån. För det innevarande
budgetåret har Samhall i samråd med AMS beslutat att upp till 50 % av
nyrekryteringen skall bestå av psykiskt sjuka, psykiskt utvecklingsstörda och
andra med svåra funktionsnedsättningar. Motion A205 i aktuell del påkallar
således inte någon riksdagens åtgärd.

I ett par motioner tas upp frågor om inbyggda verkstäder. Sedan några år
kan anställda inom företagsgruppen få arbete i inbyggda verkstäder inom
andra företag eller fullgöra entreprenadarbeten som Samhall har åtagit sig
gentemot andra företag. Verksamheten har successivt ökat i omfattning.

I motion 1987/88:A222 av Barbro Sandberg och Sigge Godin (fp) föreslås
att Samhall ändrar sina regler så att färre arbetshandikappade än fem kan
komma i fråga för anställning i inbyggda verkstäder. Regeln utesluter många
företag som annars kan vara helt lämpliga.

Göran Ericsson (m) pekar i motion 1987/88:A234 på fördelarna med
inbyggda verkstäder i större koncerner. Sådan verksamhet medför dels att de
handikappade får arbete i en ”riktig” industri, vilket har ett stort socialt
värde, dels att det blir lättare att åstadkomma en överföring till ordinarie
jobb inom företaget.

Utskottet ser i likhet med motionärerna positivt på Samhallgruppens
försök med inbyggda verkstäder och entreprenader. Samhalls under budgetåret
1986/87 genomförda utvärdering av försöket visar att verksamheten med
inbyggda verkstäder innebär en ökad integrering med övrigt arbetsliv, vilket
också ökar möjligheterna för företagsgruppens anställda att övergå till annat
arbete. Dessutom medger verksamheten etablering på orter där det finns
behov, men inte tillräckligt underlag för att företagsgruppen skall kunna
bedriva egen verksamhet. Den nämnda utvärderingen ligger till grund för
bedömningen att den inbyggda verksamheten inte längre skall betraktas som
en försöksverksamhet inom Samhall utan som en normal verksamhetsform.
Därför planeras de närmaste tre åren en utbyggnad av verksamheten med ca
150 arbetstillfällen årligen. I utvärderingen nämns även att det för glesbygdsorter
skulle kunna vara motiverat med en ny försöksverksamhet, där man
frångår kravet på att en inbyggd verksamhet skall omfatta en grupp på minst
fem arbetstagare. Utskottet vill dock, liksom tidigare år när frågan varit
aktuell, framhålla att det ankommer på företagsgruppen själv att - med
utgångspunkt i de riktlinjer och ekonomiska ramar som statsmakterna anger
- besluta i organisatoriska frågor av det slag som tas upp i motion A222.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att motionerna A222 och
A234 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I två motioner begärs att statsmakterna skall ge en flerårig ekonomisk ram
för Samhalls verksamhet.

AU 1987/88:11

I kommittémotion 1987/88:A261 av Börje Hörnlund m.fl. (c) föreslås att
Samhall skall få arbeta med en treårig ram. Även Börje Stensson och Elver
Jonsson (fp) yrkar i motion 1987/88:A245 på långsiktiga ramar för Samhalls
verksamhet mot den bakgrunden att Samhall själv bedömer att man har
möjlighet avi skapa 1 000 nya arbetstillfällen varje år jämsides med en
fortsatt successiv sänkning av behovet av statlig ersättning. I motionen anförs
att detta kräver ett målmedvetet och långsiktigt förändringsarbete, där också
riksdagen bör ge uttryck för sina långsiktiga förväntningar på Samhall.

Utskottet kan konstatera att arbetsmarknadsministern inte är beredd att
biträda förslag om flerårig budgetram för Samhall. Inte heller utskottet är
berett att förorda en sådan ordning. Här aktuella motioner, A245 och A261 i
motsvarande del, avstyrks därför.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1987/88:A203 organisatoriska
förändringar i Samhall innebärande bl.a. att den centrala administrationen
bör kunna minska. I motionen anförs vidare att Samhalls nuvarande
organisationsform med en huvudman i varje län troligen innebär administrativa
merkostnader. Regeringen bör därför undersöka möjliga metoder att
effektivisera Samhall genom organisatoriska förändringar.

Utskottet vill erinra om att företagsgruppens centrala administration i
Tullinge successivt har minskat från drygt 100 personer vid Samhalls
tillkomst år 1980 till ca 70 personer i dag. I detta sammanhang kan även
erinras om att antalet arbetshandikappade anställda inom gruppen kontinuerligt
har kunnat öka samtidigt som antalet direktanställda minskat med ca
500 personer sedan år 1981. En faktor bakom minskningen av antalet
direktanställda är att de arbetshandikappade själva har kunnat gå in på vissa
områden som t.ex. förmansuppgifter vilka tidigare utförts av direktanställda.
Utskottet vill också peka på att tidigare överväganden om omorganisation av
Samhall inte vunnit gehör och att motionen inte ger underlag för någon ny
bedömning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A203
i aktuell del.

I detta sammanhang tar utskottet även upp två motioner om styrelsens
sammansättning i de regionala stiftelserna m.m.

I motion 1987/88:A239 av Erik Holmkvist (m) föreslås en ändring av
författningsbestämmelserna angående styrelsens sammansättning med innebörd
att styrelsen skall bestå av åtta ordinarie ledamöter och fem suppleanter
och att samtliga ledamöter och suppleanter skall utses av Samhall. Vidare bör
en av styrelseledamöterna utses efter förslag av landstinget och en efter
förslag av länsarbetsnämnden. En av styrelseledamöterna bör vara stabstjänsteman
hos Samhall och två vara företrädare för personalen. Inom
styrelsen bör vidare finnas erfarenhet av företagsledning från näringslivet
samt specialkompetens inom områden som rehabilitering, personalutveckling
etc.

Karin Söder m.fl. (c) förordar i motion 1987/88:A257 en översyn av
styrelsesammansättningen såväl i de regionala stiftelserna som i Samhalls
moderföretag i syfte att öka antalet ledamöter med näringslivserfarenhet.
Motionärerna anför att utvecklingen för Samhallgruppen totalt hänger
samman med dess kommersiella förmåga.

Utskottet har inhämtat att man inom regeringskansliet överväger en

AU 1987/88:11

genomgång av erfarenheterna av den nuvarande modellen för styrelsesammansättning
såväl inom moderföretaget Samhall som inom de regionala
stiftelserna. Resultatet från det arbetet får sedan utvisa om det finns
anledning att vidta några förändringar. Med hänvisning till det anförda anser
utskottet att motionerna A239 och A257 inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet godtar vad som i övrigt anförs i propositionen angående
verksamhetens inriktning.

Verksamhetens omfattning

Samhall föreslår i samråd med AMS en sysselsättningsökning till 32,2
miljoner timmar för budgetåret 1988/89, vilket motsvarar en ökning på 1 200
anställda i förhållande till budgetåret 1987/88.1 Samhalls långtidsstudie görs
bedömningen att 1000 nyanställningar skulle kunna genomföras per år
(netto) upp till 36 000 anställda budgetåret 1995/96.

De senaste årens resultatförbättring har enligt Samhall i hög grad
underlättats av gynnsamma konjunkturförutsättningar. Från en fakturering
på 2 365 milj. kr. (preliminärt utfall) för budgetåret 1986/87 beräknar
Samhall att faktureringen för 1988/89 uppgår till 2 880 milj. kr., dvs. en
ökning på 12%. Under samma period sjunker driftsunderskottet i procent av
lönekostnaderna för de arbetshandikappade från 117,8% till 109,9% enligt
Samhalls beräkningar.

Arbetsmarknadsministern föreslår en ökning av antalet arbetstimmar till
sammanlagt 31,4 miljoner för budgetåret 1988/89 exkl. de särskilda uppdragen
i Malmfälten m.m. Med hänsyn härtill bör bidragsprocenten läggas fast
till 111,2 (inkl. lönebikostnader) för den aktuella perioden och driftbidraget
till 3 060 milj. kr. Förslaget innebär att Samhall genom omprioriteringar får
möjlighet till en ökning med ca 350 anvisade arbetstagare inom företagsgruppen.

Härutöver föreslås i propositionen att stiftelsen ges möjlighet att få överresp.
underskrida timantalet med högst 1,5% under ett budgetår, men att
balans skall erhållas under en treårsperiod. Regeringen bör inhämta
riksdagens bemyndigande när det gäller att öka antalet arbetstimmar under
budgetåret.

Frågan om sysselsättningsvolym vid Samhall tas upp i tre motioner.

I kommittémotion 1987/88:A261 av Börje Hörnlund m.fl. (c) föreslås
statsbidrag upp till 32,2 miljoner arbetstimmar. Motionärerna anför att detta
innebär ca 1 200 nya jobb i stället för de 350 som regeringen ansett sig kunna
stanna vid. Enligt motionen är det angeläget att öka arbetstillfällena i
enlighet med Samhalls egen bedömning av de kommersiella möjligheterna.

Med tanke på den förhållandevis höga arbetslösheten bland de arbetshandikappade,
bristen på alternativa sysselsättningsmöjligheter samt ökningen
av övergångar från Samhall till reguljära arbeten begärs i folkpartiets motion
1987/88: A219 ytterligare 500 platser vid Samhall. I motionen pekas på att den
av Samhall beräknade marginalkostnaden för att anställa ytterligare 500-1 000 arbetshandikappade utöver nuvarande nivå endast uppgår till 80% av
lönekostnaden.

AU 1987/88:11

Även i motion 1987/88: A205 av Kenth Skårvik (fp) begärs att verksamheten
vid Samhall utökas med ytterligare 500 tjänster.

Med tillstyrkan av den i propositionen föreslagna sysselsättningsvolymen
vid Samhall avstyrker utskottet de i sammanhanget behandlade motionerna
A205, A219 och A261 i motsvarande delar.

Beträffande driftbidraget till Samhall föreslås i kommittémotion 1987/
88: A261 av Börje Hörnlund m.fl. (c) ett statsbidrag motsvarande 109,9% av
lönesumman.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag att med en mer begränsad
utökning av antalet arbetstimmar bör bidragsprocenten uppgå till 111,2 och
3 060 milj. kr. utgå för detta ändamål under budgetåret 1988/89. Motion
A261 avstyrks alltså i motsvarande del.

I propositionen föreslås vidare att fastighetsfonden tillförs ett bidrag av 373
milj. kr.

I motion 1987/88:A237 av Görel Thurdin (c) yrkas att riksdagen beslutar
om ett belopp som är 25 milj. kr. högre än det av regeringen föreslagna till
fastighetsfonden. Bakgrunden är att behovet av arbetsmiljöinvesteringar i
annat fall inte helt kommer att kunna tillgodoses.

Utskottet biträder propositionen i denna del. Med hänvisning till att
Samhalls driftbidrag är så konstruerat att det skall generera medel till sådana
åtgärder som tas upp i motionen, bl.a. arbetsmiljöinvesteringar, avstyrker
utskottet motion A237.

Vidare tillstyrker utskottet propositionsförslaget att regeringen får besluta
om ökat antal bidragsberättigade arbetstimmar under budgetåret 1988/89 för
att möjliggöra överföring av timmar mellan budgetåren.

Medelsanvisningen

Tidigare redovisat förslag i motion 1987/88: A219 (fp) om en utökning av den
föreslagna verksamhetsvolymen följs upp av ett yrkande om motsvarande
höjning av medelsanvisningen med 40 milj. kr.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1987/88:A236 att det till
Samhall anslås 114 milj. kr. mer än vad regeringen föreslagit för att Samhall
skall kunna öka antalet anställda med 1 000 personer under det kommande
budgetåret. Eftersom man bör koncentrera sina ansträngningar på grupper
med svårare handikapp, bör kompensationsnivån stanna vid 112% av
lönekostnaderna.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag beträffande de
olika delposterna. Som en konsekvens av dessa ställningstaganden tillstyrks
den av regeringen begärda medelsanvisningen. De här aktuella motionerna
A219 och A236 bör avslås i motsvarande delar.

AU 1987/88:11

6 Riksdagen 1987188. 18saml. Nr 11

Hemställan

AU 1987/88:11

Utskottet hemställer

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A203 yrkande 2 i motsvarande
del, 1987/88:A219 yrkande 1 i motsvarande del, 1987/88:A221
yrkande 1 i motsvarande del och 1987/88: A265 yrkande 1 i motsvarande
del,

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A203 yrkandena 2 och 7 i
motsvarande delar, 1987/88.A219 yrkandena 1 i motsvarande del och
5, 1987/88:A221 yrkandena 1 i motsvarande del och 2, 1987/88:A232
och 1987/88:A265 yrkande 1 i motsvarande del,

3. beträffande problem i samband med strukturrationaliseringar
att riksdagen avslår motion 1987/88:A244,

4. beträffande yttrande från den fackliga organisationen vid ansökan
om arbetsmarknadspolitiskt stöd

att riksdagen avslår motion 1987/88:A710,

5. beträffande kartläggning av flaskhalsar i utbildningssystemet
att riksdagen avslår motion 1987/88:A250 yrkande 1,

Arbetsförmedlingslagen m.m.

6. beträffande en översyn av arbetsförmedlingslagen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A203 yrkande 3, 1987/
88:A212, 1987/88:A219 yrkande 8, 1987/88:A228, 1987/88:A258,
1987/88: A265 yrkande 9,1987/88: A268 och 1987/88: A715 yrkande 2,

7. beträffande ett upphävande av lagen om allmän platsanmälan
att riksdagen avslår motion 1987/88:A203 yrkande 4,

8. beträffande en ändring i lagen om allmän platsanmälan
att riksdagen avslår motion 1987/88:A265 yrkande 10,

Ungdomsfrågor

9. beträffande uppföljningsansvar för ungdomar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A250 yrkandena 3-5, 1987/
88:A263 yrkandena 1-3 och 1987/88:A265 yrkande 5,

10. beträffande särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa ungdomar att

riksdagen avslår motion 1987/88:A263 yrkande 4,

11. beträffande lönebidragsfinansierad lärlingsutbildning som alternativ
till linjer i gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1987/88:A219 yrkande 10,

12. beträffande översyn av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för
ungdomar

att riksdagen avslår motion 1987/88:A219 yrkande 19,

13. beträffande insatser för fasta jobb ät ungdomar
att riksdagen avslår motion 1987/88 :A235,

14. beträffande åtgärder för sänkta lönekostnader för ungdomar
m.m.

res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (vpk)

res. 3 (m)
res. 4 (fp)
res. 5 (c)
res. 6 (vpk)

res. 7 (m, fp, c)

res. 8 (m)

res. 9 (m)
res. 10 (c)

res. 11 (m)
res. 12 (c)

res. 13 (m)

res. 14 (fp)

res. 15 (vpk)

res. 16 (vpk)

res. 17 (fp)
res. 18 (m)

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A219 yrkandena 17 och 18
samt 1987/88:A267 yrkandena 1 och 2,

15. beträffande avskaffande av ATP-avgiften för ungdomar
att riksdagen avslår motion 1987/88:A250 yrkande 6,

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

16. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: A203 yrkande 7 i motsvarande
del, 1987/88:A238 och 1987/88:A265 yrkandena 6 och 8,

17. beträffande sammansättningen av AMS styrelse m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:A203 yrkande 8,

18. beträffande personalresurserna vid arbetsförmedlingen
att riksdagen avslår motion 1987/88:A219 yrkande 6,

19. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A219 yrkande 7 och 1987/
88:A265 yrkande 7 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1988/89 anvisar ett ramanslag av 1 900 614 000 kr.,

20. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att
under budgetåret 1988/89 besluta om avskrivning av lånefordran
uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar
som gäller för budgetåret 1987/88,

21. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

A rbetsmarknadsservice

22. beträffande starthjälpen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A203 yrkande 6, 1987/
88:A219 yrkande 14 och 1987/88:A486 yrkande 4,

23. beträffande nya riktlinjer för flyttningsbidragen m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:A482 yrkande 15,

24. beträffande bidraget för medflyilande

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A247, 1987/88:A259, 1987/
88:A264 och 1987/88:A482 yrkande 14 a,

25. beträffande särskilda projektmedel till länsarbetsnämnden i
Västernorrlands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:A434,

26. att riksdagen med avslag på motion 1987/88: A482 yrkande 16 till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 130 066 000 kr.,

Arbetsmarknadsutbildning

27. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:A203 yrkande 1,

28. beträffande behovet av folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar att

riksdagen avslår motion 1987/88:A256,

29. beträffande behovet av arbetsmarknadsutbildning för avbytare i
jordbruket

AU 1987/88:11

res. 19 (m)
res. 20 (c)

res. 21 (m)

res. 22 (fp)

res. 23 (fp)
res. 24 (c)

res. 25 (m)
res. 26 (fp)

res. 27 (c)

res. 28 (m)
res. 29 (c)

res. 30 (m)
res. 31 (c)

res. 32 (m)
res. 33 (fp, c)

res. 34 (fp, c)

att riksdagen avslår motion 1987/88:A207 yrkandena 3 och 4,

30. beträffande boendeservice inom den elevsociala verksamheten
att riksdagen avslår motion 1987/88:A219 yrkande 12,

31. beträffande industriinriktad högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning att

riksdagen avslår motion 1987/88:A204,

32. beträffande utredningsarbetet angående de asylsökandes utbildningsbehov att

riksdagen avslår motion 1987/88:A226,

33. beträffande utbildning av vårdbiträden inom hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1987/88.A225,

34. beträffande breddatautbildning m.m. för korttidsutbildade
att riksdagen avslår motion 1987/88:A220,

35. att riksdagen godkänner att den hälsovårdande och kurativa
verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen får bedrivas som
uppdragsverksamhet,

36. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1987/88: A219 yrkande 13 till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 2 644 398 000 kr.,

37. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

38. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 21 300 000 kr.,

39. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.,

Sysselsättningsskapande åtgärder m.m.

40. beträffande ny anslagsteknik för anslaget till Sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A203 yrkande 5, 1987/
88:A250 yrkande 2 och 1987/88:A253,

41. beträffande återinförande av de statliga projekteringsbidragen
att riksdagen avslår motion 1987/88:A254 yrkande 1,

42. beträffande åtgärdspaket med lämpliga beredskapsobjekt
att riksdagen avslår motion 1987/88:A254 yrkande 2,

43. beträffande förhållandet till andra statsbidragsbestämmelser
att riksdagen med avslag på motion 1987/88: A211 godkänner vad som
anförts i propositionen om att statsbidrag till beredskapsarbeten alltid
skall utgå enligt bidragsreglerna för beredskapsarbeten,

44. beträffande utnyttjande av AMS-medel inom kulturområdet
att riksdagen avslår motion 1987/88:A223,

45. beträffande översyn av reglerna för sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen avslår motion 1987/88:A215,

AU 1987/88:11

res. 35 (fp)

res. 36 (vpk)

res. 37 (m)
res. 38 (fp)

res. 39 (m)

res. 40 (m)
res. 41 (m)

46. beträffande sänkning av grundbidraget vid beredskapsarbeten
att riksdagen avslår motion 1987/88:A219 yrkande 15,

47. beträffande fastare sysselsättningsformer i skogliga beredskapsarbeten att

riksdagen avslår motion 1987/88:A206,

48. beträffande starta-eget-bidrag till jordbrukare
att riksdagen avslår motion 1987/88:A207 yrkande 2,

49. beträffande översyn av möjligheterna att förlänga tiden för
starta-eget-bidrag

att riksdagen avslår motion 1987/88:A210,

50. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A219 yrkande 16, 1987/
88:A255 och 1987/88:A265 yrkande 11 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
2 410 500 000 kr.,

51. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A221 yrkande 3 och 1987/
88:A265 yrkande 4 till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 004 000 000 kr.,

52. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A221 yrkande 4 och 1987/
88: A265 yrkande 3 till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 250 000 000 kr.,

53. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 13 760 000 kr.,

54. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 71 000 000 kr.,

55. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag av 37 500 000 kr.,

56. beträffande insatser mot ofrivilligt deltidsarbete
att riksdagen avslår motion 1987/88:A229,

57. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Åtgärder för deltidsarbetslösa för budgetåret 1988/89 anvisar ett
reservationsanslag av 60 000 000 kr.,

58. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Handikappade

59. beträffande allmänna synpunkter på åtgärder för arbetshandikappade att

riksdagen avslår motion 1987/88:A209 yrkande 1 och motion
1987/88:A248,

AU 1987/88:11

res. 42 (m)
res. 43 (vpk)

res. 44 (vpk)
res. 45 (fp, c)

res. 46 (fp, c)
res. 47 (m)

res. 48 (m)
res. 49 (fp, c)

res. 50 (m)
res. 51 (c)
res. 52 (vpk)

res. 53 (m)
res. 54 (c)
res. 55 (vpk)

res. 56 (m)

res. 57 (m)

res. 58 (c)

60. beträffande tillämpningen av främjandelagen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A216, 1987/88:A230, 1987/
88:A231 och 1987/88:A728,

61. beträffande översyn av sambanden mellan lönebidrag, anställning
inom Samhall och förtidspension

att riksdagen avslår motion 1987/88:A224 yrkande 1,

62. beträffande träning i reell arbetsmiljö

att riksdagen avslår motion 1987/88: A227 yrkande 1,

63. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 607 083 000 kr.,

64. beträffande bidrag till arbetstekniska hjälpmedel till handikappade
egenföretagare

att riksdagen avslår motion 1987/88:A201 yrkande 2,

65. beträffande behovet av arbetsbiträden och ökade bidrag till
arbetshjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1987/88:A227 yrkandena 2 och 3,

66. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om
försöksverksamhet med ändrade regler för anställning med lönebidrag,

67. beträffande den allmänna utformningen av lönebidraget

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A201 yrkande 1, 1987/
88:A203 yrkande 9, 1987/88:A213, 1987/88:A224 yrkande 2, 1987/
88:A233, 1987/88:A234 yrkande 1, 1987/88:A261 yrkande 3 och
1987/88:A486 yrkande 5,

68. beträffande lönebidrag hos allmännyttiga organisationer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: A202,1987/88: A209 yrkande
2, 1987/88:A218, 1987/88:A236 yrkandena 2 och 3, 1987/88:A241,
1987/88:A243 och 1987/88:A251,

69. beträffande lönebidrag till ideella organisationer i Skånelänen
att riksdagen avslår motion 1987/88:A267 yrkande 3,

70. beträffande lönebidragens betydelse för länsmuseerna

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A217, 1987/88:A240, 1987/
88:A246 och 1987/88:A260,

71. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 623 748 000 kr.,

72. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 363 000 000 kr.,

Samhall

73. beträffande placeringen av handikappade vid Samhall
att riksdagen avslår motion 1987/88:A203 yrkande 10,

74. beträffande ökad anställning av psykiskt utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motion 1987/88:A205 yrkande 2,

AU 1987/88:11

res. 59 (vpk)
res. 60 (fp)

res. 61 (m)
res. 62 (fp)
res. 63 (c)

res. 64 (fp)
res. 65 (c)
res. 66 (vpk)

res. 67 (fp)

res. 68 (m)

res. 69 (m)
res. 70 (vpk)

75. beträffande inbyggda verkstäder

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A222 och 1987/88:A234
yrkande 2,

76. beträffande flerårig ekonomisk ram för Samhalls verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A245 och 1987/88:A261
yrkande 2,

77. beträffande organisatoriska förändringar i Samhall
att riksdagen avslår motion 1987/88:A203 yrkande 11,

78. beträffande styrelsens sammansättning i de regionala stiftelserna
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A239 och 1987/88:A257,

79. beträffande sysselsättningsvolym vid Samhall

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:A205 yrkande 1,
1987/88: A219 yrkande 20 och 1987/88: A261 yrkande 1 i motsvarande
del bifaller propositionen i motsvarande del,

80. beträffande driftbidraget till Samhall

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:A261 yrkande 1 i
motsvarande del bifaller propositionen i motsvarande del,

81. beträffande fastighetsfonden

att riksdagen med avslag på motion 1987/88: A237 bifaller propositionen
i motsvarande del,

82. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
ökat antal bidragsberättigade arbetstimmar under budgetåret 1988189,

83. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A219 yrkande 21 och
1987/88 :A236 yrkande 1 till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 433 000 000 kr.

Stockholm den 17 mars 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m),
Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Bengt Wittbom (m), Sten Östlund
(s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Inge Carlsson
(s), Kersti Johansson (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sven Lundberg (s) och
Ture Ångqvist (s).

AU 1987/88:11

res. 71 (fp)

res. 72 (fp, c)
res. 73 (m)

res. 74 (m)

res. 75 (m)

res. 76 (fp)
res. 77 (c)

res. 78 (c)
res. 79 (m)

res. 80 (fp)
res. 81 (vpk)

Reservationer

AU 1987/88:11

1.Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt
Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet
vill" och på s. 18 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A203 (m), A219 (fp) och A265
(c) att det bakom den officiella statistiken beträffande antalet arbetslösa
finns problem som inger oro. Det gäller bl.a. ungdomsarbetslösheten och
långtidsarbetslösheten. Också de regionala balansproblemen har fördjupats.

Som närmare utvecklas i de nämnda motionerna fordras en omläggning av
den förda politiken så att den ekonomiska utvecklingen främjas och en
långsiktigt positiv sysselsättningsutveckling därmed underlättas. Tillväxten
måste komma hela landet till del. Målet skall vara en decentraliserad
samhällsstruktur där det råder regional balans. Uppnås inte detta skapas
problem såväl i storstadsområdena som i glesbygden.

De icke-socialistiska partierna har i finansutskottets betänkande FiU
1987/88:20 redovisat hur den ekonomiska politiken bör utformas för att den
ekonomiska utvecklingen skall främjas.

De framhåller bl.a. att en väsentlig förutsättning för en tillväxtbefrämjande
politik är att staten respekterar hushållens och företagens krav på stabila
spelregler. Den kortsiktighet och ryckighet som kännetecknat den ekonomiska
politiken under senare år har förstärkt osäkerheten för företagare och
anställda. Detta innebär att färre vågar ta risker varvid långsiktiga satsningar
och investeringar tenderar att utebli.

De pekar vidare på betydelsen av att den ekonomiska politiken inriktas på
att undanröja tillväxthinder. Det gäller skattepolitiken, som bör utformas
bl.a. så att de mindre företagen kan utvecklas på ett positivt sätt. Det gäller
vidare finanspolitiken, som bör bedrivas med stor stramhet. Den offentliga
sektorn måste avmonopoliseras och möjligheterna till ökad konkurrens och
ökad effektivitet inom denna sektor tas till vara. En ytterligare typ av
tillväxthinder som måste avskaffas anser man utgörs av den byråkrati och
regleringsapparat som byggts upp under efterkrigstiden. Slutligen anförs att
den ekonomiska politiken bör medverka till att skapa incitament till en bättre
fungerande lönebildning.

Arbetsmarknadsutskottet anser för sin del att en omläggning av den
ekonomiska politiken enligt redovisade riktlinjer är en absolut förutsättning
för att en kraftig försämring på arbetsmarknaden skall kunna undvikas när
den internationella konjunkturen vänder.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A203, A219 och A265 om
förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken bör ges regeringen till
känna.

De förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken som förs fram i vpkmotion
A221 avstyrks i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A203 yrkande 2 i
motsvarande del, 1987/88:A219 yrkande 1 i motsvarande del och
1987/88: A265 yrkande 1 i motsvarande del samt med avslag på motion
1987/88:A221 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (morn. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 18 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom vad som anförs om den ekonomiska politiken i
vpk:s partimotion A221 om den ekonomiska utvecklingen. Arbetslösheten
är numera ett stående inslag i ekonomin. Full sysselsättning i klassisk mening
är inte längre möjlig med rådande ekonomiska och sociala strukturer.
Regeringens arbetslöshetspolitik är, som vpk framhåller, ett resultat av att
allas rätt till arbete är underordnad budgetunderskottet, åtgärder mot
löneökningar och stimulans till storfinans och exportinriktning.

Som vpk:s företrädare framhållit i finansutskottets betänkande FiU
1987/88:20 krävs en ambitionshöjning när det gäller den ekonomiska
politiken med starkare styrmedel och en i jämförelse med i dag mer
målmedveten inriktning.

Följande sju punkter bör utgöra utgångspunkterna vid utformningen av
den ekonomiska politiken:

1. Demokratisk styrning av övergripande riktlinjer för ekonomins utveckling.

2. En ekologisk närings- och teknologipolitik som kan upphäva motsättningen
mellan produktionssystem och natur.

3. En omfördelning av resurser i samhället till de breda folklagrens
förmån.

4. Stärkt skolning och ökad social medvetenhet hos folkflertalet vilket
gynnar både demokratin och den ekonomiska aktiviteten.

5. Större resurser till infrastruktur och offentlig sektor.

6. En teknologiutveckling som sprider makt och motverkar elitism.

7. Kortare arbetsdag för alla.

Denna inriktning kräver att viktiga reformer genomförs som innebär en
ökad satsning på den offentliga sektorn.

Åtgärder som bör vidtas omgående eller inom de närmaste åren är bl.a. ett
program för arbete åt alla, en allmän arbetstidsförkortning till sex timmars
arbetsdag samt ett regionalpolitisk! program med inriktning mot de mest
utsatta regionerna.

Som framhålls i vpk-motion A221 krävs sålunda en förändrad inriktning på
den ekonomiska politiken. De riktlinjer utskottet fört fram med tillstyrkan
av motion A221 bör ges regeringen till känna.

Den kritik som utskottet redovisat när det gäller regeringens ekonomiska
politik kan i ännu högre grad riktas mot den politik som förordas i de

AU 1987/88:11

borgerliga partiernas motioner A203 (m), A219 (fp) och A265 (c). Dessa
partier företräder andra intressen än arbetstagarna, nämligen företagarna
och kapitalägarna. De tre motionerna avstyrks därför i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A221 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1987/88:A203
yrkande 2 i motsvarande del, 1987/88:A219 yrkande 1 i motsvarande
del och 1987/88: A265 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 21 slutar med ”aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadspolitiken skall som anförs i moderata samlingspartiets
partimotion A203 i första hand vara ett hjälpmedel för enskilda individer.
Dessa skall i varje situation ges bästa möjliga alternativ för att snabbt få en
anställning. Inom arbetsmarknadspolitiken måste de kontanta utbetalningarna
över statskassan minska till förmån för andra åtgärder. Utbildning är ett
av de viktigaste instrumenten för att stärka den arbetslöses ställning på
arbetsmarknaden. Vid sidan av en väl fungerande information om situationen
på arbetsmarknaden och en effektiv privat och offentlig arbetsförmedling
måste olika typer av utbildning sättas före beredskapsarbeten, ungdomslag
etc. Det är också angeläget att flexibiliteten på arbetsmarknaden
förbättras genom att enskilda människor stimuleras till ökad yrkesmässig och
geografisk rörlighet. Här spelar faktorer som lägre marginalskatter och en
fungerande bostadsmarknad avgörande roll, men arbetsmarknadspolitiken
har också betydelse i sammanhanget. Utskottet avvisar därför senare i
framställningen regeringens förslag om ett slopande av starthjälpen, ett
förslag som skulle få den rakt motsatta effekten.

I en ny arbetsmarknadspolitik ingår också att det skapas bättre förutsättningar
för service till arbetssökande och arbetsgivare. Härför krävs att
möjligheterna till arbetsförmedling i alternativa former öppnas. Till frågan
om en översyn av arbetsförmedlingslagen i detta syfte återkommer utskottet
senare i framställningen.

Det synsätt utskottet här redovisat i fråga om den allmänna avvägningen
mellan de arbetsmarknadspolitiska medlen bör också komma till uttryck vid
anvisning av medel till de olika ändamålen. Utskottet återkommer härtill i
det följande men vill redan här fästa uppmärksamheten på de problem som
riksdagens nuvarande detaljstyrning av AMS ger upphov till i samband med
den nya målstyrningsstrategi som är under utveckling inom AMS. Det finns
skäl att redan kommande budgetår genomföra försök med nya principer för
anslagsgivning till AMS inom vissa anslagsområden. Utskottet återkommer
till frågan vid behandlingen av anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.
Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den övergripande syn

AU 1987/88:11

beträffande arbetsmarknadspolitiken inför kommande budgetår som framförs
i den moderata partimotionen A203. Detta bör ges regeringen till känna.
Med utskottets ställningstagande bör övriga i sammanhanget behandlade
motioner lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A203 yrkandena 2 i
motsvarande del och 7 samt med avslag på motionerna 1987/88: A219
yrkandena 1 i motsvarande del och 5, 1987/88:A221 yrkandena 1 i
motsvarande del och 2, 1987/88:A232 och 1987/88:A265 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad'
utskottet anfört.

4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 21 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i folkpartiets partimotion A219 att
en aktiv arbetsmarknadspolitik måste ha till uppgift att underlätta nödvändiga
omställningar på arbetsmarknaden och mildra effekterna för enskilda
människor.

Som framhålls i motionen var konsekvenserna av strukturförändringar,
teknisk utveckling och ”kriser” svårare för medborgarna i slutet av 1970-talet
när vi inte hade någon tillväxt än under 1960-talet när tillväxten generellt var
hög.

Som också framhålls i folkpartiets partimotion A219 skapar inte den
tekniska utvecklingen ökad arbetslöshet under förutsättning att ekonomin
och särskilt arbetsmarknaden har tillräcklig flexibilitet och anpassningsförmåga.

Inom arbetsmarknadspolitiken bör de kontanta utbetalningarna minska
till förmån för främst arbetsmarknadsutbildningen, som bör ha en central
roll. Den nu pågående tekniska utvecklingen kommer att ställa allt större
krav på de anställdas kunskapsnivå. Bristen på kvalificerade yrkesarbetare
och tjänstemän inom tekniska yrken tyder också på att kompetenskraven på
arbetsmarknaden har ökat. En kraftfull satsning på arbetsmarknadsutbildning
bör därför komma till stånd.

Utskottet vill vidare framhålla betydelsen av en flexibel arbetsmarknad
där enskilda människor stimuleras till ökad yrkesmässig och geografisk
rörlighet.

Utskottet vill ansluta sig till uppfattningen i motion A219 att en effektiv
förmedling bör leda till att behovet av andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar. Förändringsarbetet får dock inte innebära att arbetsförmedlingen
tar över uppgifter som åligger företagen, inte heller att förmedlingarna
förlorar insikten att deras främsta uppgift är att hjälpa arbetslösa till
ett arbete.

Slutligen bör arbetsförmedling också kunna bedrivas i alternativa former.
Till frågan om en förändring av arbetsförmedlingslagen i detta syfte

AU 1987/88:11

återkommer utskottet senare i framställningen.

Med hänvisning ttill det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i
motion A219 (fp) om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken. Övriga i
sammanhanget behandlade motioner avstyrks i tillämpliga delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A219 yrkandena 1 i
motsvarande del och 5 samt med avslag på motionerna 1987/88: A203
yrkandena 2 i motsvarande del och 7, 1987/88:A221 yrkandena 1 i
motsvarande del och 2, 1987/88:A232 och 1987/88:A265 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 21 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i centerpartiets kommittémotion A265 att
samhället måste ha en hög beredskap för att möta konjunkturnedgångar och
de krav som strukturförändringar inom näringslivet ställer. Män och kvinnor
bör vidare ha samma möjligheter och samma rätt till utveckling på
arbetsmarknaden.

Kampen mot arbetslösheten måste föras mer aktivt och på två fronter
samtidigt. Det gäller att driva en närings-, regional- och glesbygdspolitik som
ger tillräckligt många arbetstillfällen utan behov av långsiktigt samhällsstöd
samt arbetstillfällen i alla delar av landet. Det gäller också att med
utbildningsinsatser hjälpa människor att ta de jobb som tillskapas. Särskilt
måste dessa åtgärder riktas till de nytillträdande på arbetsmarknaden och till
långtidsarbetslösa.

Kontantutbetalningarnas andel av de totala arbetsmarknadspolitiska
utgifterna måste pressas tillbaka till förmån för andra åtgärder. Arbetslinjen
måste hävdas liksom att möjligheterna till utbildning måste tillvaratas.
Flyttkostnaderna bör kunna bäras av dem som söker arbetskraft i de
expansiva regionerna.

Vidare bör arbetsmarknadsverket kunna väsentligt decentraliseras ytterligare
och arbetsförmedlingarna kunna arbeta mer aktivt. Arbetsförmedlingen
bör också kunna bedrivas i alternativa former. Till den frågan återkommer
utskottet senare i framställningen.

Det anförda innebär ett tillstyrkande av vad som anförs i motion A265 (c)
om arbetsmarknadspolitikens inriktning. Övriga i sammanhanget behandlade
motioner bör lämnas utan bifall.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A265 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1987/88: A203
yrkandena 2 i motsvarande del och 7, 1987/88:A219 yrkandena 1 i

AU 1987/88:11

motsvarande del och 5, 1987/88:A221 yrkandena 1 i motsvarande del
och 2 och 1987/88:A232 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (morn. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 21 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i vpk-motionen A221 att den förda arbetsmarknadspolitiken
är en del av regeringens ”nyliberala” ekonomiska politik.
Den skyler över och döljer det kapitalistiska systemets sönderfall och dess
syfte är att jämna vägen för kapitalets strukturomvandling. Därmed blir
arbetsmarknadspolitiken ett verksamt medel för att ”effektivisera” och
bevara kapitalismen.

Kännetecknande för dagens arbetsmarknadspolitik är att den förvaltar och
gömmer undan de strukturarbetslösa med allehanda projekt. Därför kan den
öppna arbetslösheten hållas nere samtidigt som behovet av nya jobb inte
framträder så tydligt.

AMS är förvaltaren av dagens arbetsmarknadspolitik. Den s.k. serviceinriktningen
av AMS verksamhet är en strikt serviceåtgärd för företagens och
det kapitalistiska systemets fortlevnad och inte i första hand en service åt de
arbetslösa eller en åtgärd för att skapa arbete åt alla.

Ett effektivare AMS med ökade kunskaper och bättre service kan enligt
motionen inte skymma det faktum att arbetsmarknadspolitiken och AMS
roll är att underordnas kapitalets intressen. Huvudeffekten av den nya
serviceinriktningen är således inte att det i första hand är den arbetslöses
behov som tillgodoses.

Arbetsmarknadsåtgärdernas innehåll och syfte bör förändras i betydelsefulla
delar. De bör bättre utveckla människors kunnande och ansluta till
deras yrkesskolning, överallt där så är möjligt. De arbetandes rättsliga
ställning bör stärkas och tvångsmomenten avvecklas. Rätten till understöd
vid arbetslöshet skall inte villkoras med ett tvång att ta vilket arbete som
helst. Rättssituationen för arbetande inom arbetsmarknadspolitikens ram
skall inte generellt vara sämre än i övriga arbetslivet.

Utskottet ansluter sig slutligen till förslaget i motion A221 om en kraftig
satsning på nya fasta jobb inom den offentliga sektorn. Dessa jobb bör skapas
främst i kommuner och landsting för att förstärka främst områdena vård,
omsorg och service. Ett särskilt anslag om 4 miljarder kronor bör anvisas för
ändamålet.

Vad utskottet med tillstyrkan av motionerna A221 och A232 (vpk) anfört
om arbetsmarknadspolitikens inriktning bör ges regeringen till känna.
Övriga i sammanhanget behandlade motioner bör avslås i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A221 yrkandena 1 i
motsvarande del och 2 och 1987/88: A232 samt med avslag på

AU 1987/88:11

motionerna 1987/88:A203 yrkandena 2 i motsvarande del och 7,
1987/88: A219 yrkandena 1 i motsvarande del och 5, och 1987/88: A265
yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

7. En översyn av arbetsförmedlingslagen (mom. 6)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt
Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”1 samband”
och på s. 24 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget med en förutsättningslös och
genomgripande översyn av arbetsförmedlingslagen. Denna uppfattning
framfördes också i en reservation till AMS-kommitténs betänkande av
företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.

Arbetsmarknadsverket har i dag en faktisk monopolställning när det gäller
arbetsförmedling. I all monopoliserad verksamhet finns en risk för att
effektivitet och service eftersätts. Det är mot denna bakgrund viktigt att det
kan skapas alternativ och komplement till den offentliga förmedlingen.
Detta gäller i synnerhet på specialområden med särskilda behov där den
offentliga förmedlingen visat sig vara mindre effektiv, t.ex. artist- och
kontorsserviceområdena. Det finns anledning utgå från att service till såväl
arbetssökande som arbetsgivare med en sådan ordning skulle kunna
förbättras.

Från socialdemokratiskt håll har framhållits att den översyn av lagen som
för närvarande pågår inom arbetsmarknadsdepartementet skall avse lagens
språkliga och redaktionella utformning.

Utskottet vill framhålla vikten av att arbetet ges en vidare och förutsättningslös
inriktning. Till saken hör att både AMS och TCO i skrivelser till
regeringen förordat en högre ambition i arbetet än regeringen tänkt sig.

Vad utskottet anfört om en översyn av arbetsförmedlingslagen, som
innebär att de i sammanhanget upptagna motionerna tillstyrks, bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en översyn av arbetsförmedlingslagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A203 yrkande 3,
1987/88:A212, 1987/88:A219 yrkande 8, 1987/88:A228, 1987/
88:A258, 1987/88:A265 yrkande 9, 1987/88:A268 och 1987/88:A715
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

8. Ett upphävande av lagen om allmän platsanmälan (mom. 7)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”denna del" bort ha följande lydelse:

AU 1987/88:11

Utskottet delar uppfattningen i motion A203 (m) att lagen om allmän
platsanmälan bör avskaffas. Effekterna av denna lag har nämligen medfört
olägenheter i form av merarbete för såväl företagen som för arbetsförmedlingens
personal. Det extra antal lediga platser som förmedlingarna får
tillgång till genom lagen kan på intet vis uppväga dessa negativa konsekvenser.
Riksdagen bör sålunda ansluta sig till ett principuttalande om lagens
upphävande, varefter det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande ett upphävande av lagen om allmän platsanmälan
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A203 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Ändring i lagen om allmän platsanmälan (mom. 8,
motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar
med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att lagen om allmän platsanmälan
skall upphävas. Mot denna bakgrund saknas anledning att pröva den i motion
A265 aktualiserade frågan om ändring i denna lag. Motionen avstyrks
därför.

10. Ändring i lagen om allmän platsanmälan (mom. 8)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion A265 om behovet av en
ändring i lagen om allmän platsanmälan. Det kan inte anses vara vare sig
motiverat eller rationellt att arbeten som varar kortare tid än 30 dagar skall
behöva anmälas till arbetsförmedlingen. Den tid som åtgår för arbetsgivarna
och arbetsförmedlarna med anmälan av kortvariga arbeten kan användas på
ett mer ändamålsenligt sätt. Regeringen bör sålunda återkomma till riksdagen
med förslag till ändring av lagen i enlighet härmed. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ändring i lagen om allmän platsanmälan

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A265 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1987/88:11

11. Uppföljningsansvar för ungdomar m.m. (mom. 9)

AU 1987/88:11

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Liknande
yrkanden” och på s. 28 slutar med ”redovisade delarna” bort ha följande
lydelse:

Det nuvarande systemet med ungdomslag och inskolningsplatser bör
ersättas med åtgärder som underlättar i stället för att försvåra ungdomars
övergång från skola till arbetsliv. Detta bör förberedas redan i grundskolan. I
moderata samlingspartiets partimotion om utbildningspolitiken har föreslagits
förändringar med detta syfte. Däri ingår skolstart vid sex års ålder, fler
valmöjligheter på högstadiet samt förkunskapskrav till gymnasieskolans
linjer i kombination med möjligheter att förbättra eller komplettera behövliga
förkunskaper.

Det utvidgade uppföljningsansvar för 15-19-åringar som förordas i
moderata samlingspartiets här föreliggande kommittémotion A263 och som
utskottet ställer sig bakom syftar till att stödja sådana grupper av ungdomar

- som har genomgått grundskolan och inte vill fortsätta i gymnasieskolan

eller inom den företagsförlagda yrkesutbildningen,

- som avbryter skolgången eller yrkesutbildningen och misslyckas i sitt

arbetssökande,

- som slutar gymnasieskolan och misslyckas i sitt arbetssökande.

Uppföljningsansvaret skall ha följande ingredienser:

Vägledning för elever som inte vet om eller vad de skall läsa i gymnasieskolan
eller inom den företagsförlagda yrkesutbildningen. Möjligheter skall
finnas till yrkesorienterande praktik.

Komplettering av ett eller flera ämnen för elever som alltför sent
upptäcker att de borde ha gjort ett annorlunda tillval på högstadiet.

Komplettering för elever som har för lågt betyg i ett förkunskapsämne eller
för lågt betygsgenomsnitt i samtliga ämnen för att komma in på en önskad
linje.

Hjälp till studietrötta elever att få en plats i arbetslivet genom en speciell
arbetsförmedlingsinsats eller genom arbetspraktikplats.

För varje elev som omfattas av uppföljningsansvaret skall göras en
individuell plan, i vilken skall ingå ett uppföljningsprogram.

Utbildningsdelen av uppföljningsansvaret har närmare övervägts i den
ovannämnda kommittémotionen, till vilken hänvisas. Utskottet vill liksom
motionärerna understryka att de första åtgärderna för att hjälpa arbetslösa
ungdomar skall vara att stimulera dem att skaffa sig utbildning som gör dem
mer attraktiva på arbetsmarknaden. Detta kan ske genom gymnasiestudier,
lärlingsutbildning och andra utbildningsformer. Andra bör få en intensifierad
arbetsförmedlingshjälp.

Ungdomar som har varit arbetslösa i tre månader bör erbjudas en
arbetspraktikplats. Syftet med sådana platser skall vara att minska ungdomarnas
tid i arbetslöshet genom att kontakt skapas framför allt med
näringslivet. Normalt skall ungdomarna kunna ha en arbetspraktikplats upp
till sex månader, men de skall stå till arbetsmarknadens förfogande och vara
aktivt arbetssökande.

Statsbidrag skall utgå till kommunerna och bör läggas på en sådan nivå att
dagersättningen till 18-19-åringar blir högre än för 16-17-åringar. Avtal bör
kunna träffas om ersättningen till ungdomar i arbetspraktik på ungefär
samma sätt som gäller i nuvarande avtal för ungdomsplatser. Förnyad
placering på arbetspraktikplats bör i normalfallen föregås av en ny period av
aktivt arbetssökande.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att med ledning av nu angivna
riktlinjer utforma förslag till den nya verksamhetens uppläggning mer i
detalj. I detta ingår statsbidrags- och övriga finansieringsfrågor samt
omprövning av kommunernas nuvarande uppföljningsansvar enligt skollagen.
Det gäller här att bygga vidare på fleråriga erfarenheter av det
nuvarande uppföljningsansvaret för 16-17-åringar. Det bör därför vara
möjligt för regeringen att redan under hösten 1988 utfärda direktiv och
bestämmelser samt framlägga förslag i de fall ytterligare beslut kräver
riksdagens medverkan - det gäller bl.a. anvisande av nya anslag. Parallellt
härmed inleds under hösten en avveckling av ungdomslagen och inskolningsplatserna.
Avvecklingen bör kunna vara avslutad till den 1 januari 1989 då
lagstiftningen om ungdomslag förutsätts upphöra att gälla - förslag härom
läggs fram i hemställan - och det nya och utvidgade uppföljningsansvaret
träder i stället.

Med det anförda tillgodoses yrkandena i motionerna A265 (c) och A250
(c) om sammanhållet uppföljningsansvar för ungdomar m.m. Motionerna
påkallar därmed inte någon särskild riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande uppföljningsansvar för ungdomar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A263 yrkandena 1-3 samt
med avslag på motionerna 1987/88:A250 yrkandena 3-5 och 1987/
88:A265 yrkande 5

dels godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett utvidgat

uppföljningsansvar för ungdomar i åldern 15-19 år,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

förslag till riksdagen om finansiering och författningsmässig reglering

av uppföljningsansvaret,

dels antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare skall upphöra att gälla vid utgången av år 1988.

12. Uppföljningsansvar för ungdomar m.m. (mom. 9)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Liknande
yrkanden” och på s. 28 slutar med ”redovisade delarna” bort ha följande
lydelse:

AU 1987/88:11

7 Riksdagen 1987188.18saml. Nr 11

Utskottet ansluter sig till förslaget i centerpartiets kommittémotion A265
att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att
arbeta fram förslag till ett sammanhållet uppföljningsansvar för ungdomar i
åldern 16-24 år.

Häri skall ingå att kommunerna har huvudansvaret för de praktiska
insatserna mot ungdomsarbetslösheten. Dessa insatser bör inriktas så, att de
utgör ett led i ungdomars utbildning, val av yrke och yrkespraktik.
Arbetsmarknadsverket skall som hittills ha det direkta ansvaret för att
ungdomarna snabbast möjligt placeras på den öppna arbetsmarknaden.
Statsbidraget till kommunerna bör utformas på ett sätt som motsvarar det
nuvarande bidraget i kommunernas uppföljningsverksamhet. Staten bör
fastställa den ersättning som skall utgå till ungdomarna under yrkespraktiken.
Ersättningsnivån bör sättas högre för äldre ungdomar.

Den nu förordade stödformen skall ge ungdomar yrkespraktik över hela
arbetsmarknaden och är avsedd att ersätta ungdomslagen. I avvaktan på att
reformen genomförs bör, såsom understryks i motion A265, huvudregeln
vara att alla ungdomsplatser ger heltidsarbete. Platserna bör i ökad
utsträckning förläggas till den privata sektorn. Halvtidsarbete bör enbart
förekomma av utbildnings- eller sociala skäl. En sådan utformning innebär
en bättre anpassning till de förhållanden som normalt råder på arbetsmarknaden.
Detta torde vara en fördel med tanke på ungdomarnas fortsatta
yrkesverksamma liv.

Vad utskottet ovan anfört bör delges regeringen. Med de nu redovisade
ställningstagandena tillgodoses samtidigt motsvarande förslag i motionerna
A250 (c) och A263 (m). Dessa motioner påkallar därmed inte någon särskild
riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande uppföljningsansvar för ungdomar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A265 yrkande 5 samt med
avslag på motionerna 1987/88:A250 yrkandena 3-5 och 1987/88:A263
yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

13. Särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa ungdomar
(mom. 10)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Vad först”
och slutar med ”motion A263” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder uppfattningen i motion A263 att det snarast bör inrättas
en särskilt anpassad yrkesutbildning för att ge stöd och hjälp åt långtidsarbetslösa
ungdomar med svåra sociala problem och bristande yrkesutbildning.
Systemet bör konstrueras så, att arbetsförmedlingen får möjlighet att ge
lönekostnadsbidrag med 75, 50 och 25 % under första, andra resp. tredje
utbildningsåret. Utbildningen skall läggas upp med tanke på att förutsättningarna
för en social och arbetsmarknadsmässig rehabilitering blir de bästa

AU 1987/88:11

möjliga. Detta kräver ett nära samarbete mellan företag, skola, arbetsförmedling
och sociala myndigheter.

Det bör uppdras åt regeringen att för riksdagen presentera förslag till den
nu förordade särskilda yrkesutbildningens utformning och finansiering.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa ungdomar att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:A263 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Lönebidragsfinansierad lärlingsutbildning som alternativ
till linjer i gymnasieskolan (mom. 11)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Folkpartiyrkanden
om” och slutar med ”motion A219” bort ha följande lydelse:
Lärlingsutbildning tillhör de mest framgångsrika metoderna att förmedla
yrkesutbildning. I stället för att stimulera denna form av utbildning har
regeringen kringgärdat inrättandet av lärlingsplatser med en mängd bestämmelser
och förbehåll. Detta har fört med sig att antalet platser har minskat,
vilket sedan används som argument mot lärlingsutbildningen. Enligt utskottets
mening bör man mer aktivt använda denna form av yrkesutbildning för
att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Lärlingsutbildningen
borde exempelvis, såsom föreslås i motion A219 (fp), utnyttjas som ett
alternativ till linjer i gymnasieskolan på orter där elevtillgången eller
strukturen på ortens näringsliv inte medger att vissa yrkesinriktade studievägar
inrättas. För att underlätta tillkomsten av lärlingsplatser i sådana fall bör
statsbidrag kunna utgå med gradvis sjunkande lönetäckning enligt motionens
förslag.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande lönebidragsfinansierad lärlingsutbildning som alternativ
till linjer i gymnasieskolan

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A219 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Översyn av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för
ungdomar (mom. 12)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”De olika” och
slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Åtgärderna för de olika åldersgrupperna bland ungdomar är utformade
efter olika principer. Hälften av ungdomsplatserna för 16-17-åringar finns på
den privata arbetsmarknaden, medan ungdomslagen är koncentrerade till
den offentliga sektorn. Ungdomslagen ger sysselsättning på halvtid medan
övriga åtgärder innebär heltidssysselsättning.

AU 1987/88:11

Vidare handläggs åtgärderna olika ur organisatorisk synvinkel. Ersättningsvillkoren
varierar kraftigt. Samordningen mellan de olika åtgärderna är
dålig, och det råder snarast en viss konkurrens mellan dem.

Även om målet är att minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
ungdomar kommer det också framöver att behövas sådana åtgärder. Det är
därför angeläget att utvärdera de insatser som gjorts för olika åldersgrupper
och se över åtgärdernas utformning.

Vid översynen bör bl.a. subventionsgraden övervägas på nytt liksom
fördelningen av insatser på olika arbetsgivare, arbetstider, ersättningsvillkor
och den organisatoriska uppbyggnaden.

Vad särskilt beträffar ungdomslagen så har konstaterats att dessa ofta har
utnyttjats som en förstahandsåtgärd i stället för att sättas in först när de
arbetssökande ungdomarna och arbetsförmedlingen en tid prövat olika
alternativ. Ungdomslagen ger vidare begränsade möjligheter att gå över till
andra jobb därför att de i så hög grad är koncentrerade till den offentliga
sektorn där möjligheterna till fast arbete inte är stora under överskådlig
framtid. I sammanhanget bör uppmärksammas den numera mycket höga
andelen flickor (70 %) i ungdomslagen. Nya åtgärder för att stödja
tonårsflickorna i deras besvärliga situation på arbetsmarknaden är angelägna.

En sänkning av arbetsgivaravgifterna - förslag härom behandlas i det
följande - minskar behovet av dagens stödåtgärder för ungdomar. I första
hand gäller det om ungdomslagen, som under år 1987 sysselsatte inte fullt 18
000 ungdomar i genomsnitt per månad. Placering i ungdomslag kan behövas
som en extra resurs i vissa fall. Sedan de här föreslagna förändringarna har
förverkligats bör det vara möjligt att låta en längre tid än för närvarande
förflyta innan placering sker i ungdomslag. Det bör också vara möjligt att
inrätta fler ungdomslagsplatser inom den privata sektorn.

När det slutligen gäller ungdomar i åldern 20-24 år visar erfarenheten att
det ofta tar lång tid att lösa sysselsättningsproblemen för dem. Kraftansträngningar
sätts ibland inte in förrän mot slutet av den period då de uppbär
arbetslöshetsersättning. Det borde i samband med den nu föreslagna
översynen prövas om man kan påskynda en anställning för dessa ungdomar
genom att de tar med sig sin rätt till återstående arbetslöshetsersättning som
ett slags bonus till arbetsgivaren. Med en sådan ordning skulle det löna sig för
arbetsgivare att anställa arbetslösa ungdomar så snabbt som möjligt.

Vad utskottet ovan anfört med anslutning till motsvarande delar i
folkpartimotionen A219 bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande översyn av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för
ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A219 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1987/88:11

100

16. Insatser för fasta jobb åt ungdomar (mom. 13)

AU 1987/88:11

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Det
minskade” och slutar med ”till regeringen” bort ha följande lydelse:

Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har i vårt land försökt
göra kampen mot ungdomsarbetslöshet till en fråga att komma på nya typer
av särlösningar, vilkas främsta syfte tycks vara att dölja de besvärande
ungdomsarbetslöshetssiffrorna. Oavsett om namnet har varit yrkesintroduktion,
ungdomsslussar, ungdomsplatser, ungdomslag eller inskolningsplatser
så handlar det om särlösningar som gör att de unga försvinner ur den officiella
arbetslöshetsstatistiken. Vidare har de gemensamt att de på intet sätt skapar
fler jobb eller ger de unga trygghet för framtiden. Till det problematiska med
dagens särlösningar hör dessutom att man i dem gömmer en mycket orättvis
behandling av ungdomen, inte minst lönemässigt. Man kan också ifrågasätta
tvångskaraktären i dessa modeller. Den som inte är med ställs utan allt
ekonomiskt stöd.

Orättvisan mot de unga skiner igenom även på andra områden, exempelvis
när det gäller studiestöd och studielån. I hela samhället finns en otäck
tendens att anse ungdomar vara mindre värda. Det har inneburit att
myndighetsåldern i vårt land bara i teorin är 18 år men på allt fler ställen i
praktiken 20 år. Det gäller inte minst på arbetsmarknaden. En sådan
samhällsutveckling hotar redan i dag ungdomens rätt och värdighet. Denna
tendens och farliga ungdomsfientliga utveckling måste bekämpas med all
kraft.

I samhället finns stora behov. Genom att tillfredsställa dem skapas nya
fasta jobb. Denna syn är den verkligt optimistiska och offensiva. Ungdomskooperativ,
rättvisa lärlingssystem och rejäla yrkesutbildningar kan spela en
positiv roll för ungdomen. Men i grunden är problemet med ungdomsarbetslöshet
så mycket djupare och kräver en politik som syftar till fasta jobb med
lön som går att leva på. För att nå dit krävs att en rad samhälleliga behov blir
tillfredsställda och å andra sidan att man vidtar kraftåtgärder mot storkapitalets
penningspekulation och kapitalexport samt genomför en skärpt beskattning
av storbolagsvinsterna.

Ett sätt att kombinera kampen för ungdomens rätt till fasta jobb med
åtgärder mot storkapitalet är att införa en ”beskattning mot ungdomsarbetslöshet”.
Skattemedlen kan användas till åtgärder för att skapa fasta jobb
inom samhällsnödvändiga sektorer.

I enlighet med vpk:s förslag bör det uppdras åt regeringen att utarbeta en
kraftfull åtgärdsplan för att tillgodose den mängd av behov av vård, omsorg
och utbildning/kultur som finns i vårt samhälle. Med en sådan massiv satsning
skapas nya arbetstillfällen som ger arbetslösa ungdomar jobb.

Med de nu förordade åtgärderna bör det vara möjligt att under nästa
budgetår avveckla ungdomslagen och inskolningsplatserna. Vid behandling i
det följande av anslagsgivningen till dessa verksamheter kommer följaktligen
att föreslås en halvering av de medel regeringen begärt härför i årets
budgetproposition. Besparingarna kan användas för att delfinansiera det

101

anslag som i ett tidigare avsnitt föreslagits för att inrätta fasta arbeten hos
kommuner och landsting.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande insatser för fasta jobb åt ungdomar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A235 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Åtgärder för sänkta lönekostnader för ungdomar m.m.
(mom. 14)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Ingångslönerna
för” och slutar med "den delen” bort ha följande lydelse:

Arbetslösheten bland ungdomar har flera orsaker, varav de ökade
lönekostnaderna för att anställa ungdomar är en. Ungdomarnas löner har
successivt närmat sig nivån för andra löntagare. En följd av detta är att många
arbetstillfällen som tidigare varit lämpliga ingångsjobb nu helt enkelt har
försvunnit.

Normalt bör ungdomars inträde på arbetsmarknaden ske utan statliga
subventioner i form av ungdomslag, beredskapsarbeten och rekryteringsstöd.
Konsekvensen av denna inställning är att arbetsmarknadens parter
måste ta ett större ansvar för ungdomsarbetslösheten. För detta krävs avtal
som bl.a. reglerar villkoren för företagen att anordna introduktionsutbildning
för ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden. I praktiken innebär
detta att de totala lönekostnaderna för ungdomar blir lägre under introduktionsskedet
på arbetsmarknaden. För att underlätta tillkomsten av sådana
avtal bör arbetsgivaravgifterna för ungdomar sänkas under en övergångstid.

Den temporära nedsättning av socialförsäkringsavgifterna som här förordas
innebär att avgiftsreduktionen första året är 10 %, andra året 7,5 %,
tredje året 5 %, fjärde året 2,5 % och sedan ingen nedsättning. Med
nedtrappningen motverkas risken att avgiftsnedsättningen utnyttjas av
parterna till lönehöjningar.

Regeringen bör ta initiativ för att förmå parterna att överenskomma om
oförändrade löner under den tid avgiftsnedsättningen varar. Lönekostnaderna
för ungdomar anpassas därmed till en mer rimlig nivå jämfört med
kostnaderna för mer erfaren arbetskraft.

De minskade offentliga intäkterna till följd av avgiftsnedsättningen
uppskattas till mellan 1 och 1,5 miljarder kronor. En partsöverenskommelse i
angiven riktning bör dock leda till ett kraftigt minskat behov av andra
sysselsättningsskapande åtgärder för ungdomar. Totalt sett behöver det
därför inte uppkomma någon belastning på statsbudgeten. De föreslagna
åtgärderna medverkar tvärtom på sikt till en vidgad arbetsmarknad för
ungdomar och får till följd att många ungdomar slipper få sin första kontakt
med vuxenvärlden i form av arbetslöshet.

Vad ovan uttalats innebär att utskottet ansluter sig till vad som anförts i
folkpartimotionen A219. Denna tillstyrks alltså i den nu föreliggande delen.

AU 1987/88:11

102

Med det anförda får motion A267 anses vara tillgodosedd i motsvarande AU 1987/88:11
del.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande åtgärder för sänkta lönekostnader för ungdomar
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A219 yrkandena 17 och 18
samt med anledning av motion 1987/88:A267 yrkandena 1 och 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Åtgärder för sänkta lönekostnader för ungdomar m.m.
(mom. 14, motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Ingångslönerna för” och
slutar med ”motionärerna förordar” bort ha följande lydelse:

Lönesättningen måste motsvara det bidrag till produktionen arbetstagaren
kan ge. Detta innebär att man måste ta hänsyn till de yngsta ungdomarnas
bristande kunskap, praktiska erfarenhet och mognad jämfört med äldre,
yrkeserfaren arbetskraft. Erfarenheterna både i Sverige och utlandet visar
att höga ingångslöner hindrar ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden
att få anställning.

De fackliga organisationerna vill inte acceptera en sådan förändring utan
förespråkar ständigt högre ingångslöner. De bör betänka att de har ett ansvar
även gentemot de ungdomar som ännu inte har fått anställning - och inte
blivit medlemmar i facket. De blir genom sitt envetna motstånd medansvariga
till de sociala problem som följer i ungdomsarbetslöshetens spår.

Med den ordning vi har här i landet är löne- och anställningsvillkoren
primärt frågor för arbetsmarknadens parter. Det är deras ansvar att
överenskommelser träffas om realistiska ingångslöner för de yngsta ungdomarna
som söker sig ut på arbetsmarknaden. Detta bör kunna ske utan
statsmakternas tillskyndan med subventionsinslag av den typ som förordas i
den aktuella folkpartimotionen.

19. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m. (mom. 16)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets partimotion
A203 att de pågående positiva förändringarna av arbetsmarknadsverkets
organisation måste fortsätta. Den centrala administrationen inom AMS bör
ytterligare kunna minskas. De problem som skapas genom å ena sidan
riksdagens detaljstyrning av AMS och å andra sidan den nya målstrategi som
är under utveckling inom verket kommer att öka om inte riksdagens och
regeringens teknik att styra AMS förändras. Till den senare frågan återkommer
utskottet längre fram i betänkandet.

Utskottet vill också ansluta sig till förslaget i motion A203 att länsarbetsnämndernas
funktion bör förändras. Den viktigaste uppgiften för nämnder -

na bör vara att som AMS regionala organ svara för upphandling av
arbetsmarknadspolitiska tjänster från offentliga och enskilda institutioner.

Det bör slutligen övervägas att ge arbetsförmedlingen en fristående
ställning inom verket. Därmed skulle ges ökade möjligheter till en positiv
utveckling av servicen.

Vad utskottet anfört om arbetsmarknadsverkets organisation m.m. kan
sägas tillgodose kraven på decentralisering i motionerna A238 och A265.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A203 yrkande 7 i
motsvarande del samt med anledning av motionerna 1987/88:A238
och 1987/88: A265 yrkandena 6 och 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

20.

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med vad som anförs i kommittémotion A265 (c)
framhålla betydelsen av att decentraliseringen av AMS fortsätter. Antalet
anställda på centrala AMS och länsarbetsnämnderna bör kunna minska
ytterligare. Personalstyrkan vid centrala AMS och vid länsarbetsnämnderna
bör sammanlagt kunna minska med 200 tjänster.

Vad utskottet anfört om decentralisering bör kunna tillgodose kraven
härpå i motionerna A203 och A238.

Vad utskottet i anslutning till de aktuella motionerna anfört om decentralisering
inom arbetsmarknadsverket bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A265 yrkandena 6 och 8
samt med anledning av motionerna 1987/88: A203 yrkande 7 i motsvarande
del och 1987/88:A238 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

21. Sammansättningen av AMS styrelse m.m. (mom. 17)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”föreliggande del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i moderata samlingspartiets partimotion A203 har parterna på
arbetsmarknaden en helt dominerande roll i AMS styrelse, vilket visat sig
medföra problem i flera avseenden. Parternas möjligheter att utöva inflytande
och bidra med kunskaper och erfarenheter kan tryggas på annat sätt än
genom direkt styrelserepresentation. Styrelsen bör därför rekryteras utanför
den krets av arbetsmarknadsparter som nu dominerar styrelsen.

AU 1987/88:11

104

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A203 anfört om sammansättning- AU 1987/88:11
en av AMS styrelse bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande sammansättningen av AMS styrelse m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A203 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Personalresurserna vid arbetsförmedlingen (mom. 18)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som anförts i folkpartiets partimotion A219 har genom bl.a. förenklingar
av regelsystem, delegering av befogenheter, förändrad organisation och ökat
ADB-utnyttjande ca 500 tjänster från den centrala administrationen kunnat
föras över till arbetsförmedlingarna. Dessa rationaliseringseffekter tillsammans
med det jämförelsevis goda sysselsättningsläget bör innebära att den
utökning som skedde då 250 nya tjänster för arbetsförmedlingen inrättades
från budgetåret 1987/88 ej är erforderlig. Med hänsyn till vad som ovan sagts
bör dessa 250 tjänster kunna dräs in.

Vad utskottet anfört om personalresurserna vid arbetsförmedlingen bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande personalresurserna vid arbetsförmedlingen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A219 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 19)

Under förutsättning av bifall till reservation 22

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Sorn en” och
slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Som en konsekvens av utskottets förslag om en reducering på 250
förmedlingstjänster ute i organisationen i enlighet med förslag härom i
motion A219 (fp) bör anslaget räknas ned i förhållande till regeringens
förslag med 40 milj. kr. Motion A265 (c) har en annan utgångspunkt för sitt
besparingsförslag och avstyrks därför.

Till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör i enlighet
härmed anvisas 1 860 614 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A219 yrkande 7,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1987/88:A265 yrkande 7 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1988/89 anvisar ett ramanslag av
1 860 614 000 kr.

24. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 19)

Under förutsättning av bifall till reservation 20

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Sorn en” och
slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Som en konsekvens av att utskottet tidigare i framställningen tillstyrkt
förslaget i motion A265 (c) om en neddragning av 200 tjänster vid centrala
AMS och vid länsarbetsnämnderna bör det förevarande anslaget räknas ned
med 40 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

Motion A219 (fp) har en annan utgångspunkt för sitt besparingsförslag och
avstyrks därför.

Till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör i enlighet
härmed anvisas 1 860 614 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A265 yrkande 7 med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1987/88:A219 yrkande 7 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1988/89 anvisar ett ramanslag av
1 860 614 000 kr.

25. Starthjälpen (mom. 22)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som anförs i partimotion A203 (m) är det viktigt att arbetslösa kan utnyttja
möjligheterna till rörlighet på arbetsmarknaden. Att flytta är alltid förenat
med kostnader, varför flyttningsbidraget är betydelsefullt. Den s.k. starthjälpen
fyllde en väsentlig funktion. Den täckte nämligen en del av kostnaderna
för dem som flyttade till en ny ort och stimulerade därigenom rörligheten.
AMS bör därför ges möjlighet att inom ramen för tilldelade resurser utge
startbidrag. Utskottets ställningstagande tillgodoser även motion A486 i
aktuell del.

Motion A219 bör i motsvarande del inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande starthjälpen
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88: A203 yrkande 6 och
1987/88:A486 yrkande 4 samt med avslag på motion 1987/88:A219
yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1987/88:11

106

26. Starthjälpen (mom. 22)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 sorn börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som anförs i partimotion A219 (fp) är det viktigt med en rörlighetsstimulerande
arbetsmarknadspolitik. Slopandet av starthjälpen kan ha fått negativa
konsekvenser. Därför bör regeringen presentera en utvärdering av starthjälpen.
Om denna visar att starthjälpen haft gynnsamma effekter på rörligheten
bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Motionerna A203 och A486 bör i tillämpliga delar inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande starthjälpen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A219 yrkande 14samt med
avslag på motionerna 1987/88:A203 yrkande 6 och 1987/88:A486
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

27. Nya riktlinjer för flyttningsbidragenm.m. (mom. 23)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i centerns kommittémotion A482 beträffande
flyttningsbidragen. Dessa bidrag bör utformas på sådant sätt att de både
främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar belastningen på
statsbudgeten. De arbetskraftssökande arbetsgivarna i expansionsorterna
bör svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft från utflyttningsorter.
Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utgå vid flyttningar till
regionalpolitisk! prioriterade områden.

Regeringen bör mot den angivna bakgrunden i kompletteringspropositionen
återkomma till riksdagen med förslag till riktlinjer och regler för ett
sådant flyttningsbidragssystem och därvid anvisa 25 milj. kr. för återflyttningsbidrag
m.m. Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A482 bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande nya riktlinjer för flyttningsbidragen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A482 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Bidraget för medflyttande (mom. 24)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

AU 1987/88:11

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ovan anförts” bort ha följande lydelse:

107

Utskottet finner att medflyttandebidraget bör upphöra vid innevarande
budgetårs utgång. Bidraget som utgår med 50 % av lönekostnaderna under
sex månader har inte visat sig påverka nyckelpersoners flyttningsbenägenhet
i någon större utsträckning. De problem som kan föreligga vid anställning i
stödområden av s.k. nyckelpersoner till följd av svårigheter att finna
anställning på den nya orten för den medflyttande bör lösas på annat sätt än
genom det här aktuella bidraget. Regeringen bör underrättas om vad
utskottet anfört.

I sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande bidraget för medflyttande
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88: A247,1987/88: A259,
1987/88:A264 och 1987/88:A482 yrkande 14 a som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Bidraget för medflyttande (mom. 24)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ovan anförts” bort ha följande lydelse:

Det är positivt att medflyttandebidraget fortsätter att utgå under nästa
budgetår. Därmed stimuleras återflyttning till kommuner inom stödområdena
A och B. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i kommittémotion
A482 (c) att möjligheterna att rekrytera s.k. nyckelpersoner ofta är
avhängiga om en medflyttande maka eller make kan beredas arbete på orten.
Bidraget bör dock göras mer effektivt än i dag. Utskottet biträder därför
förslaget i motionen att höja bidraget till 90 % av den totala lönesumman för
den anställde under det första året.

Utskottets ställningstagande innebär att också motion A264 bör anses vara
tillgodosedd i motsvarande del. Beträffande en utvidgning av den geografiska
tillämpligheten av stödet avstyrks motionerna A247, A259 och A264 i
motsvarande del.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag i enlighet med
vad utskottet uttalat. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande bidraget för medflyttande
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88: A482 yrkande 14 a och
1987/88:A264 i motsvarande del samt med avslag på motionerna
1987/88: A247,1987/88: A259 och 1987/88: A264 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsservice
(morn. 26)

Under förutsättning av bifall till reservation 28

AU 1987/88:11

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

108

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet AU 1987/88:11
tillstyrker” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare tillstyrkt förslaget i reservation 28 beträffande
bidraget för medflyttande. Som en följd härav bör till anslaget Arbetsmarknadsservice
anvisas 118 066 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. att riksdagen med avslag på dels propositionen i motsvarande
del, dels motion 1987/88:A482 yrkande 16 till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 118 066 000 kr.

31. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsservice
(mom. 26)

Under förutsättning av bifall till reservation 29

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i
centerns kommittémotion A482 om bl.a. inskränkningar i de nuvarande
flyttningsbidragen vilket innebär att bidraget inriktas mot flyttningar från
expansionsregionerna till avfolkningsbygderna. Som en följd av utskottets
ställningstaganden bör till anslaget Arbetsmarknadsservice för budgetåret
1988/89 anvisas 40 066 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A482 yrkande 16
samt med anledning av propositionen i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
40 066 000 kr.

32. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. (mom. 27)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad moderata samlingspartiet anför i
partimotion A203 att de enskilda individernas kompetens och kunskaper är
helt avgörande för deras möjligheter att med framgång söka sig ut på
arbetsmarknaden. Kontinuerlig och återkommande utbildning är betydelsefull
för individens förmåga att anpassa sig till förändringar. I dagens
föränderliga samhälle täcker en utbildning sällan hela livets utbildningsbehov.

En arbetslös person har ofta stort behov av att få nya eller fördjupade
kunskaper och färdigheter. Den mest effektiva metoden att motverka
långvarig arbetslöshet är utbildning. Den viktigaste statliga insatsen för att
bekämpa existerande arbetslöshet är därför utbildning i olika former, bl.a.
arbetsmarknadsutbildning. Utbildning kan ofta ge en individ de kvalifikatio- 109

ner som radikalt förbättrar möjligheterna att få arbete.

Det måste ställas höga krav på flexibilitet på arbetsmarknadsutbildningen.
En region kan ha hög arbetslöshet men samtidigt en betydande brist på
utbildad arbetskraft inom vissa arbetsområden. Arbetsmarknadsutbildningen
måste medverka till att fylla denna efterfrågan. En arbetslös måste av
arbetsförmedlingen styras in mot utbildningar som dels motsvarar arbetsgivarens
behov, dels svarar mot intressen och förutsättningar hos den
enskilde.

Arbetsmarknadsverkets nya frihet att upphandla utbildning måste användas
till att ge andra utbildningsanordnare än AMU möjligheter att genomföra
arbetsmarknadskurser. På sikt kommer därför AMU:s ställning som s.k.
uppdragsmyndighet att kunna omprövas.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A203 i motsvarande del anfört om
arbetsmarknadsutbildningens inriktning bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A203 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Behovet av folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar
(mom. 28)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att folkhögskolorna varje år under budgetåren
1979/80-1985/86 fick speciella resurser för att anordna särskilda kurser för
arbetslös ungdom. Folkhögskolorna skaffade sig därmed en stor kompetens
och erfarenhet inom denna sektor.

Av de utvärderingar som bl.a. gjorts av SÖ framgår att kursdeltagarna i
mycket hög utsträckning stimulerats till fortsatta studier och/eller gått bättre
rustade ut på arbetsmarknaden och i många fall sedan fått stadigvarande
anställning. Under de sju åren har inemot 50 av landets 125 folkhögskolor
engagerats i verksamheten. Uppskattningsvis har ca 10 000 undomar genomgått
kurser av denna typ. Rekryteringen har skett i samverkan mellan
syo-konsulenter, arbetsförmedlingar och föreningslivet. Folkhögskolan har
på skiftande sätt själv format kursernas innehåll i samarbete med eleverna
och arbetsmarknadsorganisationerna.

Utskottet delar motionärernas mening att det är angeläget att folkhögskolorna
på nytt beviljas en särskild ram för kurser för arbetslös ungdom. Det
bör ankomma på regeringen att fastställa storleken på ramen och återkomma
till riksdagen med förslag. Ett riktmärke kan vara 10 000 bidragsveckor och
finansieringen av den beräknade kostnaden på ca 6 milj. kr. kan tas från
medlen av anslaget för arbetsmarknadsutbildning.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan till motion A256 (fp) bör ges
regeringen till känna.

AU 1987/88:11

110

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: AU 1987/88:11

28. beträffande behovet av folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar att

riksdagen med bifall till motion 1987/88: A256 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Behovet av arbetsmarknadsutbildning för avbytare i
jordbruket (mom. 29)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet är” och slutar
med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med vad som anförs i motion A207 (c) om behovet av
en utökad utbildning av avbytare inom jordbruket.

Som anförs i motionen ställer avbytaryrket stora krav på kompetens och
förmåga att arbeta självständigt. Därför måste en avbytare ha såväl goda
teoretiska kunskaper som praktiska erfarenheter. De teoretiska kunskaperna
kan för närvarande erhållas vid en gymnasial utbildning vid lantbruksskola
eller vid en särskild avbytarkurs på 20 veckor.

Tillgången på avbytare har under de senaste åren varit betydligt lägre än
behovet. Lantbrukets avbytartjänst AB omfattar med sitt abonnemangssystem
endast 30 % av landets mjölkproducenter. Många kretsar saknar
ordinarie avbytare och ett stort antal lantbrukare står i kö för att komma med
i en krets. Länsarbetsnämnderna i många län genomför särskilda avbytarkurser
på 6 eller 20 veckor. Omfattningen av utbildningen svarar emellertid inte
mot behovet eller tillgången på sökande. En försvårande omständighet i
rekryteringen till kurserna är kravet på praktik före den teoretiska utbildningen.
En förberedande praktik i erforderlig omfattning bör ingå i
utbildningen och då omfatta 40 veckor. För att inte några av ekonomiska skäl
skall tvingas avstå från utbildningen bör denna i dessa fall betraktas som
arbetsmarknadsutbildning.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande behovet av arbetsmarknadsutbildning för avbytare i
jordbruket

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A207 yrkandena 3 och 4
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Boendeservice inom den elevsociala verksamheten
(mom. 30)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

En arbetsgrupp har sett över och kommit med förslag om den elevsociala
verksamheten i samband med arbetsmarknadsutbildning.

Arbetsgruppen föreslår vad gäller den hälsovårdande och kurativa verk- lil

samheten att den skall utföras och finansieras som uppdragsverksamhet. Vad
gäller boendeservicen föreslår arbetsgruppen att kursdeltagarna själva skall
ordna sitt boende och betala den faktiska hyreskostnaden. Särskilda
bostäder skall dock finnas i den utsträckning det är nödvändigt. Om det
behövs kan fördyringen ersättas genom förhöjda traktamenten.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen om att hälsovården
och den kurativa verksamheten skall bedrivas som uppdragsverksamhet.

Utskottet finner dock på sätt som anförs i motion A219 att det är rimligt att
boendekostnaden belastar den boende. Med hänsyn härtill bör från nästa
budgetår kursdeltagarna själva betala sina boendekostnader. Detta kommer
då att medföra en besparing på ca 27 milj. kr.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A219 i tillämplig del anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande boendeservice inom den elevsociala verksamheten
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A219 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Utbildning av vårdbiträden inom hemtjänsten (mom. 33)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Utskottet vill” och
slutar på s. 44 med ”motion A225” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner i likhet med vad som anförs i partimotion A225 (vpk) att
personalrekryteringen till den sociala hemtjänsten är dålig. Enligt äldreberedningens
beräkningar behöver totalt omkring 10 000 vårdbiträden årligen
rekryteras fram till år 2000. Det motsvarar 10 % av varje årskull ungdomar.
Det är inte realistiskt att tro att så stor andel av ungdomarna plötsligt skulle
visa så stort intresse för arbete inom hemtjänsten, särskilt med tanke på att
arbetet är påfrestande både fysiskt och psykiskt. Lönerna är inte lockande
och möjligheterna till vidareutbildning och befordran är så gott som
obefintliga. Dessutom har gymnasieskolan inte kapacitet för 10 000 nya
platser inom social servicelinje.

Därför måste man vända sig till andra än ungdomar. I sådant fall måste lön
utgå under utbildningstiden samt arbetet göras mer attraktivt. Utbildningen
för hemtjänstens behov bör genomföras med statligt stöd från länsarbetsnämnderna.

Utskottets ställningstagande med tillstyrkan av motion A225 (vpk) i
aktuell del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande utbildning av vårdbiträden inom hemtjänsten
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A225 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1987/88:11

112

37. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsutbildning AU 1987/88:11
(mom. 36)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Av den” och
slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

För arbetsmarknadsutbildning har totalt beräknats medel på 2 644 milj.
kr. Däri ingår bl.a. bidrag till utbildning i företag med 203 milj. kr.
omfattande även utbildningsbidrag till den offentliga sektorn.

Utskottet anser att några särskilda utbildningsbidrag inte bör utgå till den
offentliga sektorn. Det övergripande målet med arbetsmarknadsutbildning
är bl.a. att genom ökad tillgång av utbildad arbetskraft öka antalet
sysselsättningstillfällen. Något sådant mål uppnås inte genom att ge utbildningsbidrag
till den offentliga sektorn.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. att riksdagen med anledning av propositionen samt med avslag
på motion 1987/88: A219 yrkande 13 till Arbetsmarknadsutbildning för
budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 2 607 798 000
kr.

38. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsutbildning
(mom. 36)

Under förutsättning av bifall till reservation 35

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt förslaget i motion A219 (fp)
om minskning med ca 27 milj. kr. av kostnaderna för boendeservicen inom
den sociala verksamheten. Med hänsynstagande härtill tillstyrker utskottet
förslaget om medelstilldelning för budgetåret 1988/89 om 2 616 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A219 yrkande 13
samt med anledning av propositionen i motsvarande del för budgetåret
1988/89 till Arbetsmarknadsutbildning anvisar ett reservationsanslag
av 2 616 498 000 kr.

39. Ny anslagsteknik för anslaget till Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 40)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
anser ” och slutar med ”samt A253 ” bort ha följande lydelse:

Beredskapsarbeten är i årets budgetproposition liksom tidigare år den
kostnadsmässigt dominerande delposten under anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder. Beredskapsarbeten är dock inte något kraftfullt arbetsmark -

8 Riksdagen 1987/88.18saml. Nr 11

nadspolitiskt instrument. Traditionella offentliga beredskapsarbeten leder
mycket sällan till fasta anställningar. De kan dock vara viktiga ur den
synpunkten att arbetslösa kan hålla kvar en social och yrkesmässig kontakt
med arbetslivet i stället för en långvarig öppen arbetslöshet. Satsningen på
beredskapsarbeten måste emellertid begränsas till förmån för andra metoder
som underlättar för de arbetslösa att få reguljärt arbete i näringslivet.

För att öka effektiviteten inom de sysselsättningspolitiska åtgärderna bör
grundprinciperna för riksdagens anslagsgivning, regeringens direktiv och
AMS organisation och policy i större utsträckning harmoniera med varandra.
Som framhålls i motion A203 (m) bör man ge AMS ledning större
förutsättningar att effektivisera verksamheten genom att tillämpa en ny
anslagsteknik för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder från och med
kommande budgetår. Utskottet anser i likhet med motionärerna att AMS
bör tillåtas större flexibilitet att disponera anslaget inom ramen för av
riksdagen formulerade mål och generella regler. Med en sådan uppläggning
ankommer det på AMS att utarbeta en optimal avvägning mellan olika
insatser såsom beredskapsarbeten, rekryteringsstöd, försöksverksamhet
med sysselsättningsskapande åtgärder m.m. Huvuddelen av resurserna bör,
som ovan nämnts, riktas mot näringslivet.

Den flexibilitet i anslagsanvändningen som ovan förordats tillgodoser även
förslaget i motion A250 (c), nämligen att AMS får ökade möjligheter att själv
omdisponera anslagsmedlen för att snabbt och resolut kunna vidta åtgärder
vid behov. Kraven i motion A253 (s) har andra regionala utgångspunkter,
som utskottet inte kan ansluta sig till, varför motionen avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande ny anslagsteknik för anslaget till Sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A203 yrkande 5, med
anledning av motion 1987/88:A250 yrkande 2 samt med avslag på
motion 1987/88:A253 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

40. Utnyttjande av AMS-medel inom kulturområdet (mom.

44)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Likartade
motionsförslag” och slutar med ”motion A 223” bort ha följande lydelse:

Förstöring och söndervittring av många av vårt lands kulturskatter fortgår i
accelererande takt. Vårt samhälle måste besinna sitt ansvar inför kommande
generationer när det gäller att skydda och bevara värdefulla kulturminnen
från gångna tider. De statliga medel som står till förfogande är dock ringa och
täcker på intet sätt överkostnaderna för att vidmakthålla egendomen i önskat
skick.

En betydande del av insatserna för kulturminnesvården sker genom
AMS-administrerade beredskapsarbeten m.m., vilket leder till ryckighet och
osäkerhet i anslagsgivningen. Utskottet delar därför den mening som
framgår av moderata samlingspartiets motion A223 där man föreslår att en

AU 1987/88:11

114

del av dessa medel överförs till riksantikvarieämbetet som ett särskilt anslag.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A223 anfört om utnyttjande av
AMS-medel inom kulturområdet bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande utnyttjande av AMS-medel inom kulturområdet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88.A223 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

41. Översyn av reglerna för sysselsättningsskapande åtgärder
(mom. 45, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 39

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med
”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att utskottet tidigare föreslagit en ny anslagskonstruktion
för de sysselsättningsskapande åtgärderna får AMS möjlighet att göra
erforderliga omfördelningar mellan olika slag av åtgärder för att bekämpa
den höga arbetslösheten bland kulturarbetarna. Motion A215 (s) påkallar
därigenom inte någon riksdagens åtgärd.

42. Sänkning av grundbidraget vid beredskapsarbeten (mom.
46)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att beredskapsarbete inte är något kraftfullt arbetsmarknadspolitisk!
instrument måste satsningen på beredskapsarbeten begränsas
till förmån för andra metoder. Det är därför riktigt att minska statsbidraget
till beredskapsarbeten, därigenom att statens bidragsandel minskas från 60
till 50 %. Folkpartiet har i motion A219 framfört förslag om en motsvarande
minskning.

Utskottets ställningstagande, som sålunda innebär ett i huvudsak tillstyrkande
av motion A219 i aktuell del, bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande sänkning av grundbidraget vid beredskapsarbeten
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: A219 yrkande 15 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Sänkning av grundbidraget vid beredskapsarbeten (mom.
46)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

AU 1987/88:11

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Beredskapsarbeten är en mycket kostnadskrävande men också nödvändig

115

del av arbetsmarknadspolitiken. Folkpartiet föreslår i motion A219 att AU 1987/88:11
statsbidraget till beredskapsarbeten som regel bör uppgå till högst 50 % utom
i stödområdena A och B. Utskottet har vid sina överväganden av bl.a.
arbetsmarknadsläget bedömt det vara möjligt att minska statens bidragsandel
från 60 % till 50 % och biträder därför motionsförslaget.

Vad utskottet anfört i denna del bör med tillstyrkan till motion A219 i
aktuell del ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande sänkning av grundbidraget vid beredskapsarbeten
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A219 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

44. Fastare sysselsättningsformer i skogliga beredskapsarbeten
(mom. 47)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”avstyrker denna” bort ha följande lydelse:

Utskottet har konstaterat att långtidsarbetslösheten inom skogsarbetarkåren
är mycket hög jämfört med andra branscher. Skogsarbetareförbundet
redovisar att nära en tredjedel av deras medlemmar drabbas av arbetslöshet
under ett år. Skogliga beredskapsarbeten har för en inte obetydlig grupp
människor blivit det enda alternativet under långa perioder.

Skogsstyrelsens erbjudande att inom ramen för offentlig skogsvårdsservice
tillsvidareanställa personer som under lång tid gått i skogligt beredskapsarbete
innebär fördelar både vad gäller trygghet i anställningen och ur regionalpolitisk
synpunkt. Även andra organisatoriska alternativ kan tänkas. Utskottet
delar därför den uppfattning som framförs i motion A206 (s) att personer
inom skogliga beredskapsarbeten bör erbjudas fastare sysselsättningsformer
inom arbetsmarknadsmyndighetens ram. Detta bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande fastare sysselsättningsformer i skogliga beredskapsarbeten att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:A206 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Starta-eget-bidrag till jordbrukare (mom. 48)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 52 slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill peka på att den omställning som pågår inom jordbruket
kommer att innebära att många jordbrukare måste minska ned eller helt sluta
med sin verksamhet inom jordbruket. Vissa jordbrukare kan då vara
intresserade av att starta ny verksamhet, även som komplement till

verksamhet på den egna gården. Kravet för att kunna få starta-eget-bidrag är AU 1987/88:11
i dag att man är berättigad till a-kassa. Eftersom jordbrukarna i allmänhet
inte uppfyller detta krav, kan de inte erhålla starta-eget-bidrag.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att inom ramen för
åtgärdsprogrammet för Norrlandsjordbruket kan jordbrukare i de sju
nordligaste länen få bidrag för att starta verksamhet som kompletterar deras
sysselsättning inom jordbruket. Reglerna bör emellertid ändras, så att
jordbrukare i hela landet kan få sådana bidrag. Detta är också vad som
föreslås i motion A207 (c). Utskottet delar uppfattningen att en utvidgning av
starta-eget-bidragets tillämpningsområde till hela jordbruket skulle innebära
stora fördelar för att utveckla landsbygden. Det bör uppdras åt regeringen att
återkomma med förslag i denna fråga. Regeringens överväganden bör även
omfatta de andra frågor som kan behöva tas upp rörande starta-egetbidraget.
Vad utskottet med tillstyrkan till motion A207 anfört om startaeget-bidrag
till jordbrukare bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande starta-eget-bidrag till jordbrukare

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A207 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Översyn av möjligheterna att förlänga tiden för starta-egetbidrag
(mom. 49)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion A210” bort ha följande lydelse:

Starta-eget-bidraget kan för närvarande utgå under sex månader. Svårigheterna
att få ett nystartat företag lönsamt på så kort tid som ett halvår
påpekas i motion A210 (fp). Det bör också nämnas att flertalet konkurser är
att hänföra till enmansföretag eller företag med få anställda samt att många
av dem som gick i konkurs var nystartade företag. Vid den utvärdering av
starta-eget-verksamheten som har gjorts av högskolan i Växjö förordas att
bidragets maximala tid utsträcks till ett år, antingen så att förlängningsmöjlighet
med ytterligare sex månader införs eller så att bidraget kan beviljas upp
till tolv månader redan från början. Utskottet delar därför den uppfattning
som förs fram i motion A210 att man bör undersöka möjligheterna att
förlänga den tid under vilket bidraget skall utgå. Det bör uppdras åt
regeringen att överväga dessa frågor och återkomma med förslag i nästa års
budgetproposition. Regeringens överväganden bör även omfatta de andra
frågor som kan behöva tas upp rörande starta-eget-bidraget.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A210 anfört om starta-egetbidraget
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande översyn av möjligheterna att förlänga tiden för
starta-eget-bidrag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A210 som sin mening ger 117

regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Översyn av möjligheterna att förlänga tiden för starta-egetbidrag
(mom. 49, motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet har” och slutar
med ”motion A210” bort ha följande lydelse:

Enligt flera rapporter har de nya företagarna stort behov av information
och utbildning etc. Utskottet vill i detta sammanhang peka på behovet av
överblick av de många informations- och kursverksamheter som finns för nya
företagare, bl.a. inom ramen för utvecklingsfonderna, länsstyrelserna,
handelskamrarna m.fl. Däremot är utskottet inte berett att ändra på den
nuvarande ordningen med en bidragsperiod på sex månader för starta-egetbidraget.
Motion A210 (fp) avstyrks därför.

48. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 50)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 39, 40 och 42

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”än väntat” utgår.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”denna del” utgår.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”denna del” utgår.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”De under”
och slutar med ”särskilda uttalanden” utgår.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare ställt sig bakom en ny anslagskontruktion för
anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder. Denna innebär att de nuvarande
programmen för beredskapsarbete, åtgärder för långtidsarbetslösa, rekryteringsstöd
för svårplacerade och strukturstöd för byggarbetsmarknaden på
försöksbasis bör ersättas med en ny anslagsform. Systemet med industribeställningar
bör däremot upphöra, eftersom denna form av subventioner till
företag i grunden är skadliga.

Med den nya anslagsteknik som utskottet har ställt sig bakom finns det
enligt utskottets uppfattning inte anledning till något riksdagens ställningstagande
beträffande omfattningen av de olika delposterna såsom Beredskapsarbeten,
Åtgärder för långtidsarbetslösa etc. under anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder.

Ingen person bör vara placerad i sysselsättningsskapande åtgärder under
längre tid än sex månader, och statsbidraget skall inte överstiga halva
lönekostnaden. Syftet med placeringarna skall vara att minst hälften av
personerna skall få varaktiga anställningar på den reguljära arbetsmarknaden.
De nu föreslagna förändringarna jämte tidigare ställningstagande om

AU 1987/88:11

118

bidragsnivån för beredskapsarbeten innebär minskade kostnader för staten. AU 1987/88:11

Utskottet anser därför att ett anslag av 2 030 500 000 kr. bör vara rätt

avpassat med hänsyn till arbetsmarknadsläget. Skulle förhållandena på

arbetsmarknaden försämras bör regeringen utnyttja finansfullmakten för att

skapa fler sysselsättningsskapande åtgärder. Motionerna A219 (fp), A255 (c)

och A265 (c) avstyrks i tillämpliga delar.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A219 yrkande 16, 1987/

88:A255 och 1987/88:A265 yrkande 11 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
2 030 500 000 kr.

49. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 50)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående konstaterat att konjunkturutsikterna för
närvarande är gynnsamma och att arbetslösheten totalt sett är mycket låg i
Sverige. En fortsatt kraftfull näringspolitik och regionalpolitik skapar
förutsättningar för en positiv sysselsättningsutveckling. Dessa förhållanden
gör det också möjligt att under budgetåret 1988/89 minska anslaget till
Sysselsättningsskapande åtgärder, främst därigenom att beredskapsverksamheten
kan reduceras. Det förevarande anslaget bör därför kunna sänkas
med 300 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag, vilket också föreslås i
motionerna A219 (fp) och A265 (c). Motion A255 (c) avstyrks i motsvarande
del.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A219 yrkande
16 och 1987/88:A265 yrkande 11, med anledning av propositionen i
motsvarande del samt med avslag på motion 1987/88:A255 till
Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1988/89 anvisar ett
reservationsanslag av 2 110 500 000 kr.

50. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag för ungdomslag
(mom. 51)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Ett ökat” och
på s. 56 slutar med ”föreliggande delarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom moderata samlingspartiets
förslag om ett nytt och utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar. Detta är

avsett att vid utgången av år 1988 ersätta bl.a. verksamheten med ungdomslag.
Vid bifall härtill behöver anslag för ungdomslagen endast anvisas för att
täcka kostnaderna under första hälften av nästa budgetår. Det är en
grundtanke i det nya systemet att ungdomarna mer än nu skall stimuleras att
söka arbete på egen hand innan de placeras i arbetsrriSrknadspolitiska
åtgärder. Utskottet utgår från att detta får genomslag redan under höstens
förberedelser med att avveckla ungdomslagen. Anslaget kan därmed reduceras
med något mer än hälften av det belopp regeringen har begärt.

De anslagsbelopp som föreslås i motionerna A221 (vpk) och A265 (c) har
andra utgångspunkter. Dessa har avstyrkts i den föregående framställningen,
och utskottet avstyrker även de i motionerna föreslagna beloppen.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. att riksdagen med avslag på dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1987/88:A221 yrkande 3 och 1987/88:A265
yrkande 4 till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 452 000 000 kr.

51. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag för ungdomslag
(mom. 52)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Ett ökat” och
på s. 56 slutar med ”föreliggande delarna” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar centerpartiets och AMS uppfattning att det under nästa
budgetår bör vara möjligt att genomsnittligt sysselsätta ca 10 000 ungdomar
på inskolningsplatser. Därigenom blir det ett minskat behov av sysselsättning
i ungdomslagen. Liksom centerpartiet anser utskottet att anslaget för
verksamheten med ungdomslag till följd av vad nu sagts bör kunna räknas
ned till 670 milj. kr.

Den anslagsminskning som föreslås i motion A221 (vpk) har en annan
utgångspunkt, som utskottet i det föregående inte har kunnat ansluta sig till.
Motionen avstyrks sålunda även i den nu aktuella delen.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A265 yrkande 4 samt
med avslag på propositionen i motsvarande del och motion 1987/
88:A221 yrkande 3 till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 670 000 000 kr.

52. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag för ungdomslag
(mom. 51)

Under förutsättning av bifall till reservation 16
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Ett ökat" och
på s. 56 slutar med ”föreliggande delarna” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående biträtt vänsterpartiet kommunisternas

AU 1987/88:11

120

förslag om åtgärder för att skapa fasta jobb åt ungdomar. Vidare har AU 1987/88:11

utskottet anslutit sig till vpk:s uppfattning att det härigenom bör vara möjligt

att avveckla verksamheten med ungdomslag från den 1 januari 1989. Det

anslag regeringen begär för ändamålet bör på grund härav kunna minskas till

hälften, dvs. till 502 milj. kr.

Den anslagsminskning som föreslås i motion A265 (c) har en annan
utgångspunkt, som utskottet i den tidigare framställningen har avstyrkt.

Därför avstyrks även det i motionen angivna anslagsbeloppet.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A221 yrkande 3 samt
med avslag på propositionen i motsvarande del och motion 1987/

88:A265 yrkande 4 till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 502 000 000 kr.

53. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag för
inskolningsplatser (mom. 52)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i den föregående framställningen förordat att verksamheten
med inskolningsplatser inpassas i det nya system med arbetspraktik som skall
ingå i det nya och utvidgade uppföljningsansvaret för ungdomar. Medel för
bidrag till inskolningsplatser behöver vid bifall härtill endast beräknas för
den första hälften av nästa budgetår. Med hänsyn härtill och till den
nuvarande verksamhetens ringa omfattning är det tillräckligt att anvisa ett
belopp om 100 milj. kr.

Förslagen till medelsanvisningar i motionerna A221 (vpk) och A265 (c)
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. att riksdagen med avslag på dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1987/88:A221 yrkande 4 och 1987/88:A265
yrkande 3 till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.

54. Medelsanvisningen till Statsbidrag till inskolningsplatser
(mom. 52)

Under förutsättning av bifall till reservation 51

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Med
hänvisning” och slutar med "aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i den föregående punkten tillstyrkt att verksamheten med

inskolningsplatser utökas i förhållande till regeringens förslag. På grund
härav bör i överensstämmelse med vad som föreslagits i motion A265 (c)
anslaget räknas upp till 500 milj. kr. Förslaget till medelsanvisning i motion
A221 (vpk) avstyrks samtidigt.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A265 yrkande 3, med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1987/88:A221 yrkande 4 till Statsbidrag till inskolningsplatser
för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 500 000 000
kr.

55. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag till
inskolningsplatser (mom. 52)

Under förutsättning av bifall till reservation 16
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Med vänsterpartiet kommunisternas av utskottet biträdda förslag om
insatser för att skapa nya fasta jobb åt ungdomar blir det möjligt att vid
kommande årsskifte avveckla inskolningsplatserna. Det anslag regeringen
begär för ändamålet bör därmed kunna sänkas till hälften eller till 125 milj.
kr. Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker den i motion
A265 (c) begärda anslagsfördubblingen.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A221 yrkande 4 samt
med avslag på propositionen i motsvarande del och motion 1987/
88: A265 yrkande 3 till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.

56. Medelsanvisningen till anslaget Utvecklingsinsatser i östra
Norrbotten (mom. 55)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Anslaget
finansierar” och slutar med ”biträder förslaget” bort ha följande lydelse:
För innevarande budgetår har anslaget Regionala utvecklingsinsatser - det
s.k. länsanslaget - på industridepartementets huvudtitel räknats upp kraftigt.
Anslaget föreslås av regeringen ligga kvar på den högre nivån även för nästa
budgetår. Det bör sålunda vara möjligt för länsstyrelsen att anlita länsanslaget
för att stödja de utvecklingsinsatser i östra Norrbotten som anses vara
viktiga. På grund härav behövs inte något särskilt anslag för ändamålet.
Regeringens anslagsframställning på denna punkt bör följaktligen avslås.
Utskottet utgår från att en indragning av det förevarande anslaget beaktas

AU 1987/88:11

122

av regeringen vid fördelningen av medel för nästa budgetår från länsanslaget AU 1987/88:11
till Norrbottens län.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. att riksdagen avslår propositionen i vad avser begäran om anslag
till Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret 1988/89.

57. Medelsanvisningen till anslaget Åtgärder för
deltidsarbetslösa (mom. 57)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Det av” och
slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att arbetsmarknadspolitiska insatser i första hand skall
inriktas mot dem som är helt utan arbete.

Deltidsarbetslösheten har utvecklats till ett problem framför allt för många
kvinnor inom de offentliga vårdmonopolen. Det är emellertid många gånger
svårt att dra gränsen mellan självvalt och ofrivilligt deltidsarbete. Många
önskar arbeta deltid för att lättare kombinera yrkesverksamhet med
familjeansvar men finner att de ekonomiska förutsättningarna inte medger
detta. De nya reglerna för rätt till inkomstutfyllnad från arbetslöshetskassa
har medfört att denna möjlighet har begränsats, vilket också var avsikten.

Problemen för de deltidsarbetande kan knappast lösas med särskilt riktade
statsbidrag. Sådana riskerar att bli ett tomt slag i luften så länge man inte
angriper de verkliga orsakerna. Dessa ligger emellertid i allt väsentligt
utanför arbetsmarknadspolitikens egentliga område.

En förbättrad arbetsförmedling är en viktig åtgärd för att hjälpa personer
som vill öka sin arbetstid. Om AMS anser att särskilda insatser därutöver är
påkallade, bör kostnaderna för detta kunna täckas av befintliga medel.

Utskottet har tidigare tagit ställning för att AMS skall ha möjligheter att
friare disponera sina anslag.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser begäran om
anslag till Åtgärder för deltidsarbetslösa för budgetåret 1988/89.

58. Allmänna synpunkter på åtgärder för arbetshandikappade
(mom. 59)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill stryka under vad som anförs i motion A209 (c) att rätten till
arbete skall gälla alla vuxna människor i samhället.

Verkligheten har visat att allt fler människor slås ut från arbetsmarknaden.

Att kraven på de arbetssökande har stigit speglas bl.a. i arbetslöshetsstatistiken
för de handikappade.

Den öppna arbetsmarknaden måste bli öppen i ordets egentliga bemärkelse.
Detta ställer ökade krav på insatser från bl.a. skolans sida vad gäller att

underlätta övergången för eleverna från skola till arbete. Alla unga
handikappade och nyhandikappade skall ha alternativ försörjning till
förtidspension så länge de deltar i rehabilitering. Förtidspensionering skall
för övrigt inte utgöra ett hinder för inträde i arbetslivet. Motion A248 (s)
avstyrks.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet med tillstyrkan av motion
A209 i aktuell del anfört i dessa frågor.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande allmänna synpunkter på åtgärder för arbetshandikappade att

riksdagen med bifall till motion 1987/88: A209 yrkande 1 samt med
avslag på motion 1987/88:A248 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

59.Tillämpningen av främjandelagen (mom. 60)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”samt A728” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen som förs fram i vpk-motion A231 att
arbetsmarknadssituationen för handikappade inte har blivit bättre trots att
arbetslösheten generellt har gått ned i landet. Påståendet att främjandelagen
”verkar genom sin existens” förefaller inte ha förankring i verkligheten.
Ansvaret för främjandelagen och de handikappades arbetssituation måste nu
tas på större allvar. Det krävs betydande insatser för att ändra på nuvarande
förhållanden, dels i form av utökade resurser, dels genom en mer aktiv
tillämpning av främjandelagen. Arbetsmarknadsverket måste använda alla
de instrument de politiska beslutsfattarna ställt till förfogande för att ge
handikappade arbete. Inom ramen för de verksamhetsplaner som utarbetas
varje år inom arbetsmarknadsverket, bör planer utarbetas även för de
handikappade. I dessa planer bör även finnas en redovisning över hur
främjandelagen skall användas. Regeringen bör underrättas härom.

Vad utskottet anfört bör i huvudsak tillgodose motsvarande krav i
motionerna A216 (s), A230 (fp) och A728 (c).

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande tillämpningen av främjandelagen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A231 samt med anledning
av motionerna 1987/88: A216,1987/88: A230 och 1987/88: A728 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

60. Översyn av sambanden mellan lönebidrag, anställning
inom Samhall och förtidspension (mom. 61)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ”Utskottet
vill” och på s.65 slutar med ”är påkallad” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A224 (fp) att möjligheterna bör

AU 1987/88:11

124

vidgas att föra över resurser från socialförsäkringssektorn till arbetsmark- AU 1987/88:11
nadspolitiska åtgärder. En sådan omfördelning skulle innebära samhällsekonomiska
fördelar och dessutom förbättra möjligheterna för de handikappade
att få utföra ett arbete. Regeringen bör därför ges i uppdrag att göra en
översyn av sambanden mellan de olika resurserna för handikappade och
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Detta bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande översyn av sambanden mellan lönebidrag, anställning
inom Samhall och förtidspension

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A224 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

61. Den allmänna utformningen av lönebidraget (mom. 67)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 72 slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion A203 (m) om
behovet av större möjligheter till individuell anpassning av lönebidragen.

Systemet bör vara så flexibelt att bidraget kan varieras beroende på hur den
handikappades arbetsförmåga utvecklas. Bidraget bör vidare kunna utsträckas
i tiden med hänsyn till behovet. Den förändring av lönebidragssystemet
som skedde år 1984 var ett steg i rätt riktning, men nu måste systemet
vidareutvecklas. Förslag om ökad flexibilitet förs även fram i flera andra
motioner.

Utskottet vill mot denna bakgrund stryka under betydelsen av att det av
regeringen aviserade översynsarbetet enligt ovan angivna riktlinjer snarast
kommer i gång. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande den allmänna utformningen av lönebidraget
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A203 yrkande 9 samt med
anledning av motionerna 1987/88:A201 yrkande 1, 1987/88:A213,

1987/88:A224 yrkande 2, 1987/88:A233, 1987/88:A234 yrkande 1,

1987/88:A261 yrkande 3 och 1987/88:A486 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

62. Den allmänna utformningen av lönebidraget (mom. 67)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ”Utskottet
vill" och på s. 72 slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med folkpartimotionen A224 att de försök som
pågår med ett flexibelt lönebidrag bör uppmuntras och spridas till övriga
landet. Vid den av regeringen aviserade översynen av lönebidragsystemet
bör riktmärket vara flexibilitet, vilket också anförs i övriga motioner på
området. Bland annat bör övervägas att permanent låta lönebidraget utgå på

en högre nivå än vad som i dag är möjligt med hänsyn till att de mycket gravt
handikappade har svårt att få arbete trots det särskilda lönebidraget. Vad
utskottet anfört om den allmänna utformningen av lönebidraget bör
regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande den allmänna utformningen av lönebidraget
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A224 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1987/88:A201 yrkande 1, 1987/88:A203
yrkande 9, 1987/88:A213, 1987/88:A233, 1987/88:A234 yrkande 1,
1987/88: A261 yrkande 3 och 1987/88:A486 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

63. Den allmänna utformningen av lönebidraget (mom. 67)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med "Utskottet
vill” och på s. 72 slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anslutar sig till uppfattningen i motion A261 (c) att en
försämring har inträffat för de arbetshandikappade på den svenska arbetsmarknaden,
samtidigt som det allmänna sysselsättningsläget är gott. Om
arbetshandikappade inte erhåller arbete, uppstår samhällsekonomiska kostnader
inom andra områden. Som exempel kan nämnas att inom sjukförsäkringen
är kostnaden nära nog densamma som lönekostnaden och inom
pensionssystemet är den 65 % av lönekostnaden.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att genomföra en samhällsekonomisk
studie beträffande de arbetshandikappades rätt till arbete. Dessutom
bör reglerna för lönebidrag ändras så att ramarna för antalet platser hos olika
arbetsgivarkategorier tas bort. Därigenom kan arbetstillgången för de
handikappade väsentligt förbättras. De här föreslagna åtgärderna kan prövas
inom det av regeringen föreslagna försöket med flexibilitet i lönebidragssystemet.
Krav på ökad flexibilitet framförs även i övriga motioner på
området.

Vad utskottet i anslutning till de i detta sammanhang behandlade
motionerna anfört om den allmänna utformningen av lönebidraget bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande den allmänna utformningen av lönebidraget
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A261 yrkande 3 samt med
anledning av motionerna 1987/88:A201 yrkande 1, 1987/88:A203
yrkande 9, 1987/88:A213, 1987/88:A224 yrkande 2, 1987/88:A233,
1987/88:A234 yrkande 1 och 1987/88: A486 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

64. Lönebidrag hos allmännyttiga organisationer (mom. 68)

Under förutsättning av bifall till reservation 60
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

AU 1987/88:11

126

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:
Resurserna för att bereda handikappade arbete är starkt begränsade.
Samma begränsning finns dock inte när det gäller resurser för förtidspensionering.
Utskottet har därför tidigare i framställningen anslutit sig till
förslaget i motion A224 (fp) att möjligheterna bör vidgas att föra över
resurser från socialförsäkringssektorn till arbetsmarknadsåtgärder. En sådan
omfördelning i kombination med en ökad flexibilitet inom lönebidragssystemet
gör att resurserna för lönebidragsplatser hos allmännyttiga organisationer
bör kunna öka: I likhet med motion A241 (fp) anser utskottet att antalet
platser med lönebidrag hos ideella organisationer bör utökas med åtminstone
600 jämfört med läget under innevarande budgetår. Det är ställt utom tvivel
att många handikappade genom åren har erhållit meningsfulla arbeten inom
sådana organisationer.

Övriga motioner på området tar upp samhällsekonomiska aspekter,
behovet av att slopa de begränsande ramarna m.m. Med utskottets ställningstagande,
vilket bör ges regeringen till känna, kan övriga i sammanhanget
behandlade motioner till viss del sägas vara tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande lönebidrag hos allmännyttiga organisationer
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A241 samt med avslag på
motionerna 1987/88:A202, 1987/88:A209 yrkande 2, 1987/88:A218,
1987/88:A236 yrkandena 2 och 3, 1987/88:A243 och 1987/88:A251
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

65. Lönebidrag hos allmännyttiga organisationer (mom. 68)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A209 (c) att arbetslinjen måste
föredras framför pensionering. Mot bakgrunden av såväl de enskilda
handikappades önskemål som allmänna besparingssynpunkter bör taket för
lönebidragsanställningar i ideella organisationer slopas. Det är också angeläget
att pröva viss flexibilitet och individuell anpassning i bidragsnivån. Med
utskottets ställningstagande, vilket bör ges regeringen till känna, kan övriga i
sammanhanget behandlade motioner sägas vara i huvudsak tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande lönebidrag hos allmännyttiga organisationer
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A209 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1987/88:A202, 1987/88:A218, 1987/88:A236
yrkandena 2 och 3, 1987/88:A241, 1987/88:A243 och 1987/88:A251
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1987/88:11

127

66. Lönebidrag hos allmännyttiga organisationer (mom. 68) AU 1987/88:11

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den omfattande arbetslösheten bland de funktionshindrade
avvisar utskottet tanken att antalet nya platser med lönebidrag i
allmännyttiga organisationer skall begränsas. I likhet med motion A236
(vpk) förordar utskottet att taket för lönebidragsanställningar i allmännyttiga
organisationer tas bort. Medel för detta bör anvisas i tilläggsbudget I för
budgetåret 1988/89. Detta ställningstagande bör ges regeringen till känna.
Övriga motioner som till vissa delar kan sägas ha samma syfte påkallar inte
någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande lönebidrag hos allmännyttiga organisationer
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A236 yrkandena 2 och 3
samt med avslag på motionerna 1987/88: A202,1987/88: A209 yrkande
2,1987/88: A218,1987/88:A241,1987/88: A243 och 1987/88: A251 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

67. Lönebidragens betydelse för länsmuseerna (mom. 70)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 börjar med ”Utskottet är” och
slutar med ”och A260” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionerna A217 (fp, m, c, vpk), A240 (s),
A246 (c, m) och A260 (c) att de lönebidragsanställda svarar för väsentliga
arbetsinsatser inom länsmuseerna, vilket är viktigt att beakta vid förändringar
i lönebidragssystemet. Därutöver är museimiljön välgörande för de
arbetshandikappade.

Uppbyggnaden av länsmuseerna till regionala kulturinstitutioner har varit
en av hörnstenarna i den nya kulturpolitiken. Genom lönebidraget har
insatserna av statliga regionmuseibidrag och anslag från de lokala huvudmännen
kunnat begränsas. En förutsättning för att verksamheten skall
kunna bestå är att länsmuseerna även i fortsättningen bereds tillfälle att
anställa personal i nuvarande omfattning. Vad utskottet i anslutning till de i
sammanhanget behandlade motionerna anfört om lönebidragens betydelse
för länsmuseerna bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70. beträffande lönebidragens betydelse för länsmuseerna
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A217, 1987/88:A240,
1987/88:A246 och 1987/88:A260 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

128

68. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare AU 1987/88:11
(mom. 72)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”363 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ansvaret för social rehabilitering av personer med
missbruksproblem primärt måste vara en kommunal uppgift. Det är positivt
att kommunerna nu övertagit det organisatoriska ansvaret för sysselsättning
av dessa personer. Enligt utskottets uppfattning bör kommunerna även bära
en större andel av kostnaderna för verksamheten med skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare. Statsbidraget bör därför sänkas till maximalt 50 % av
lönekostnaderna för dem som anvisats sådant arbete. Därmed bör medelsanvisningen
till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare uppgå
till 242 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:

72. att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del
till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för
budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 242 000 000 kr.

69. Placeringen av handikappade vid Samhall (mom. 73)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion A203 (m) att placering av handikappade
vid Samhall i en del fall kan vara en bra lösning. Eftersom anställning vid
Samhall tillhör de dyraste formerna av handikappsysselsättning, bör den
emellertid förbehållas dem som på grund av svåra handikapp har behov av de
särskilda resurser som Samhall förfogar över.

Enligt utskottets uppfattning finns det en risk att Samhalls dubbla
målsättning - att ge arbete åt arbetshandikappade och samtidigt agera
företagsekonomiskt - leder till att Samhall vid sin rekrytering inte prioriterar
gravt handikappade, t.ex. psykiskt handikappade, i den utsträckning som
vore önskvärt.

Såväl ur social som kostnadsmässig synvinkel är det angeläget att fler
handikappade med hjälp av lönebidrag kan placeras vid reguljära arbetsplatser.
Utskottet anser därför att en sådan utslussning bör understödjas och
påskyndas. Bl.a. bör anställningen vid Samhall bli föremål för regelbunden
prövning och de Samhallanställdas löneavtal revideras med hänsyn till det
allmänna löneläget på orten. En ökad genomströmning medför att fler gravt
handikappade kan beredas plats inom Samhall. Det anförda bör bringas till
regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:

73. beträffande placeringen av handikappade vid Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A203 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9 Riksdagen 1987188. 18 sami Nr 11

70. Placeringen av handikappade vid Samhall (mom. 73,
motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 77 som
börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har den allmänna förbättringen i sysselsättningsläget
inte i något avseende kommit de funktionshindrade till del.
Utskottet anser att en önskvärd och hög ambitionsnivå på detta område
åtminstone måste innebära samma målsättning som för alla andra, nämligen
full sysselsättning. Som utskottet återkommer till i samband med medelsanvisningen
bör man utnyttja den möjlighet till ökad sysselsättning som
Samhall erbjuder.

71. Inbyggda verkstäder (mom. 75)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med ”Utskottet ser”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser positivt på att de inbyggda verkstäderna vid Samhall inte
längre skall betraktas som försöksverksamhet utan som en normal verksamhetsform.
Som framhålls i motion A222 (fp) är det nu angeläget att gå vidare
och släppa kravet på att antalet arbetshandikappade måste uppgå till minst
fem personer på varje arbetsplats för att en inbyggd verkstad skall kunna
komma till stånd.

Ett slopande av reglerna om antalskravet skulle medföra att även mindre
företag kan ta emot arbetshandikappade. Enligt utskottets uppfattning kan
de små företagen vara väl så lämpliga ur denna synpunkt, eftersom där ofta
finns ett personligt engagemang från såväl företagsledning som de anställda.
Det borde vara möjligt för Samhall att komplettera den befintliga arbetsledningen
med särskilda kurativa insatser så att de sociala målen för det
skyddade arbetet kan fullföljas. Regeringen bör mot denna bakgrund uppdra
åt Samhall att bedriva försöksverksamhet avseende inbyggda verkstäder med
färre än fem arbetshandikappade. Motion A222 tillstyrks sålunda av
utskottet. Utskottets ställningstagande ligger även i linje med vad som anförs
i motion A234 (m). Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. beträffande inbyggda verkstäder
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A222 samt med anledning
av motion 1987/88: A234 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

72. Flerårig ekonomisk ram för Samhällsverksamhet (mom.
76)

Elver Jonsson (fp). Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

AU 1987/88:11

130

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Utskottet AU 1987/88:11
kan” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionerna A245 (fp) och A261 (c) att det
finns en rad skäl som talar för att Samhall ges långsiktiga mål och ramar för
sin verksamhet. Samhall har i sin anslagsframställning begärt att få treåriga
ramar för sin verksamhet. Med hänsyn till att det råder stor politisk enhet om
Samhalls uppgifter bör statsmakterna därför underlätta Samhalls planeringsprocess.
Vad som anförs i motionerna A245 och A261 om behovet av
långsiktighet i planeringen av Samhalls verksamhet tillstyrks, vilket bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:

76. beträffande flerårig ekonomisk ram för Samhalls verksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A245 och 1987/

88:A261 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

73. Flerårig ekonomisk ram för Samhalls verksamhet (mom. 76
-motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar
med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till önskvärdheten att fler arbetshandikappade bereds sysselsättning
på den reguljära arbetsmarknaden anser utskottet att inriktningen
bör vara att begränsa Samhallverksamheten till förmån för ett flexibelt
lönebidragssystem. Mot denna bakgrund och med hänsyn till Samhalls svåra
uppgift att svara för två olika mål, nämligen att ge arbete åt arbetshandikappade
och samtidigt agera företagsekonomiskt under olika konjunkturcykler,
anser utskottet att statsmakterna tills vidare bör ha möjlighet att påverka
utvecklingen årsvis. I ett längre perspektiv bör emellertid en flerårig
budgetram kunna övervägas på nytt. Med hänvisning till det anförda - som
ansluter till de allmänna överväganden som återfinns i motion A203 (m) - bör
motionerna A245 och A261, den senare i aktuell del, avslås.

74. Organisatoriska förändringar i Samhall (mom. 77)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den bedömning som görs i motion A203 av moderata
samlingspartiet att Samhalls nuvarande organisationsform med en huvudman
i varje län sannolikt innebär administrativa merkostnader. Regeringen
övervägde för några år sedan att genomföra en omorganisation med färre
regionala enheter, vilken syftade till att underlätta rekryteringen av kompetenta
specialister och som också skulle innebära lägre administrationskostnader.
Dessa intentioner kom emellertid inte till genomförande.

Vidare bör den centrala administrationen inom Samhall kunna minskas,
samtidigt som man prövar nya driftsformer för verkstäderna, bl.a. ett ökat

antal inbyggda verkstäder.

Utskottet ansluter sig till motionens förslag att regeringen åter bör låta
undersöka möjliga metoder för att effektivisera Samhall. Vad utskottet
anfört bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:

77. beträffande organisatoriska förändringar i Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A203 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

75. Styrelsens sammansättning i de regionala stiftelserna m.m.
(mom. 78, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 74

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med ”Utskottet har” och på s. 80
slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom kravet i motion A203 (m) på
en översyn beträffande Samhallgruppens organisation och administration. I
detta sammanhang bör också styrelsesammansättningen såväl inom de
regionala stiftelserna som inom moderföretaget Samhall ses över. Motionerna
A239 och A257 bör mot denna bakgrund inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

76. Sysselsättningsvolym vid Samhall (mom. 79)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Med
tillstyrkan” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motion A219 (fp) om en utökning av
verksamheten med 500 platser utöver regeringens förslag. Bakgrunden är
bland annat att Samhall har anfört att marginalkostnaden för att anställa
ytterligare 500-1 000 arbetshandikappade utöver nuvarande nivå endast
skulle uppgå till 80 % av lönekostnaden för dessa anställda. Med utskottets
ställningstagande tillgodoses också motion A205 (fp). Motion A261 (c)
avstyrks i aktuell del. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:

79. beträffande sysselsättningsvolym vid Samhall
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A205 yrkande 1 och
1987/88:A219 yrkande 20, med anledning av propositionen i motsvarande
del samt med avslag på motion 1987/88:A261 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

77. Sysselsättningsvolym vid Samhall (mom. 79)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Med

AU 1987/88:11

132

tillstyrkan” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse: AU 1987/88:11

Utskottet tillstyrker förslaget i kommittémotion A261 (c) om en ytterligare
ökning av verksamheten vid Samhall i enlighet med företagets anslagsframställning,
dvs. med 900 000 timmar till totalt 32,2 miljoner timmar. Detta
innebär ca 1 200 nya platser i stället för de 350 som regeringen föreslagit. En
sådan satsning framstår som synnerligen motiverad med hänsyn till att den
registrerade arbetslösheten bland de handikappade nu är högre än någonsin
under efterkrigstiden. Eftersom merkostnaden för varje arbetstillfälle beräknats
uppgå till endast 80 000 kr. är en utökning av antalet platser intressant
såväl ur samhällsekonomiskt som statsfinansiellt perspektiv. Detta bör ges
regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:

79. beträffande sysselsättningsvolym vid Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A261 yrkande 1 i
motsvarande del, med anledning av propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A205 yrkande 1 och 1987/

88:A219 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

78. Driftbidraget till Samhall (mom. 80)

Under förutsättning av bifall till reservation 77

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i kommittémotion A261 (c) kan - vid en ökning av
timantalet till 32,2 miljoner timmar - andelen statsbidrag räknat på
lönesumman för arbetshandikappade sänkas från 111,2 % till 109,9 %.

Utskottet tillstyrker därför motionsförslaget, vilket bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:

80. beträffande driftbidraget till Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A261 yrkande 1 i
motsvarande del samt med anledning av propositionen i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

79. Driftbidraget till Samhall (mom. 80, motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrunden av att en anställning inom Samhallgruppen tillhör de
dyraste formerna av handikappsysselsättning anser utskottet att någon
utökning av verksamheten vid Samhall inte bör genomföras. Vidare bör
driftbidraget sänkas med 1 procentenhet i förhållande till regeringens 133

förslag. Motsvarande resurser bör utnyttjas för att erbjuda fler arbetshandikappade
sysselsättning med lönebidrag. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med förslag till åtgärder med denna inriktning. Motion A261 i
aktuell del avstyrks.

80. Medelsanvisningen till anslaget Bidrag till Stiftelsen
Samhall (mom. 83)

Under förutsättning av bifall till reservation 76

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare ställt sig bakom förslaget i motion A219 (fp) med
innebörd att verksamhetsvolymen bör utökas med 500 platser utöver
regeringens förslag. Som en konsekvens härav bör anslaget räknas upp till
3 473 000 000 kr. Motion A236 avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:

83. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A219 yrkande 21,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1987/88:A236 yrkande 1 till Bidrag till Stiftelsen Samhall för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 473 000 000 kr.

81. Medelsanvisningen till anslaget Bidrag till Stiftelsen
Samhall (mom. 83)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att man bör utnyttja den möjlighet till ökad sysselsättning
som Samhall erbjuder. Inriktningen bör vara att öka antalet anställda med
handikapp med 1 000 personer under det kommande budgetåret. Enligt
utskottets uppfattning bör ansträngningarna koncentreras på grupper med
svårare handikapp, särskilt utvecklingsstörda. Detta medför att man inte bör
sänka kompensationsnivån så mycket som förutsätts i Samhalls förslag, utan
stanna vid 112 % av lönekostnaden för anställda med handikapp. Som en
konsekvens härav bör anslaget räknas upp med 114 milj. kr. dvs. till totalt
3 547 000 000 kr. Motion A219 avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:

83. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A236 yrkande 1,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1987/88: A219 yrkande 21 till Bidrag till Stiftelsen Samhall för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 547 000 000 kr.

AU 1987/88:11

134

Särskilda yttranden

AU 1987/88:11

1. Företagsförlagd utbildning (mom. lOoch 11)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:

I vår motion A265 har vi som en av orsakerna till ungdomens sysselsättningssvårigheter
särskilt framhållit att yrkesutbildningen inte har tagit hänsyn till
stora ungdomsgruppers behov och inte heller till arbetsmarknadens och
näringslivets förutsättningar. Vi anser att det behövs en mer omfattande
lärlingsutbildning. Målsättningen måste vara att öka denna form av utbildning
och jämställa den med annan gymnasieutbildning. I likhet med utskottet
räknar vi med att frågorna om en förbättrad yrkesutbildning under våren
kommer att ingående diskuteras inom utbildningsutskottet med anledningen
av den nyligen framlagda propositionen i ämnet (1987/88:102). Vi utgår från
att centerpartiets synpunkter och förslag på lärlingsutbildningen och annan
företagsförlagd utbildning kommer att närmare prövas i det sammanhanget.

2. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m. (mom. 16)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Den utveckling som skett under senare år har varit positiv. Genom
decentralisering från den centrala nivån har nya resurser tillkommit i den
direkta förmedlingsverksamheten. Vi vill i detta sammanhang stryka under
betydelsen av att detta arbete drivs vidare på ett målmedvetet sätt och att om
så är möjligt tempot i decentraliseringsarbetet höjs.

3. Personalresurserna vid arbetsförmedlingarna (mom. 18)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

Vi vill i anslutning till att utskottet avstyrker ett förslag om en reducering av
personalresurserna vid arbetsmarknadsverket hänvisa till vad vi i reservation
19 anfört om arbetsmarknadsverkets organisation. Vi föreslår bl.a. en
fortsatt neddragning av tjänsterna i den centrala administrationen och en
fristående ställning för arbetsförmedlingen inom verket. Dimensioneringen
av AMS personalresurser under kommande år kan först avgöras sedan den
nu pågående genomgripande organisationsförändringen är fullt genomförd.

4. Starthjälpen (mom. 22)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:

Som framhålls i motion 1987/88:A482 (c) har flyttningsbidragen bidragit till
den pågående koncentrationsutvecklingen. Tidigare bidrog starthjälpen
också till detta men den avskaffades från den 1 juli 1987. När regeringen lade
fram förslaget om avskaffande av starthjälpen baserat på besparingsskäl och
för att möjliggöra en prioritering av regionalpolitiska insatser var vi positiva
till detta. Vi anser för vår del att bidragen vid flyttningar i framtiden bör

utformas så att de både främjar en bättre regional balans och ytterligare
minskar belastningen på statsbudgeten. Det blir anledning att återkomma
med konkreta förslag härom.

5. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. (mom. 27)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Utskottet har i betänkandet framfört vissa synpunkter vad det gäller
inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill i anslutning härtill
erinra om vpk:s reservation nr 46 i betänkandet AU 1986/87:11. Där
framhölls bl.a. att förändringen av arbetsmarknadsutbildningens organisation
innebar att AMU omvandlades till ett serviceorgan för näringslivet, att
stödet till dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden skjutits
i bakgrunden till förmån för de tillväxtpolitiska målen. Detta har fört med sig
att en större del av personalutbildningskostnaderna förts över på samhället.

1 den nämnda reservationen anförde vpk vidare att man bäst stödjer de
svagaste på arbetsmarknaden genom att överbrygga utbildningsklyftorna.
Utbildningen bör därför vara allsidig och bred samt hållas på en hög nivå.
Målgrupperna för utbildningsverksamheten bör i första hand vara de
arbetslösa och de som riskerar att bli det.

Det alltmer intimare samarbetet mellan staten och kapitalet är oroväckande.
Arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska och sociala mål har
skjutits åt sidan och i stället har denna utbildning blivit ett serviceorgan för
det privata näringslivet. En djupgående accelererande korporativistisk
process har startat. Staten har nu blivit ett instrument som garanterar
individens fullständiga och oreserverade anpassning till industrins lönsamhetskrav.
Jag vill när det gäller vpk:s inställning i denna fråga sålunda hänvisa
till dessa uttalanden från vår sida.

6. Behovet av folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar
(mom. 28)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

I betänkandet avstyrker utskottet förslaget om folkhögskolekurser för
arbetslös ungdom. Jag har ställt mig bakom utskottets ställningstagande på
denna punkt, som innebär att det får ankomma på länsarbetsnämnderna att
bedöma behovet av att kurser läggs ut på folkhögskolorna. Jag vill emellertid
erinra om att många ungdomar saknar grundkunskaper för att kunna gå
vidare i sin yrkesutbildning. För sådana ungdomar och för ungdomar med
avvisande inställning till studier är dessa kurser ett värdefullt komplement till
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Skolan har möjlighet att utgå från
den enskilde individens behov och resurser och forma en utbildningsgrupp
där man samtidigt stimulerar varandra till ett aktivt samhällsengagemang.

AU 1987/88:11

136

7. Industriinriktad högskoleutbildning som AU 1987/88:11

arbetsmarknadsutbildning (mom. 31)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Vid 1970-talets början ställdes stora förhoppningar till att också arbetarklassens
barn skulle beredas möjlighet till högre studier via bl.a. ett bra
studiemedelssystem. Utbildningsklyftorna har trots detta inte minskat. Det
är viktigt att elevbilden stämmer överens med samhällets sociala sammansättning.
För att minska den sociala snedrekryteringen till högskolan kan ett
sätt vara att i vissa fall betrakta högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning.
För många är studiefinansiering helt avgörande för om hon eller
han har råd att skaffa sig en utbildning. Det är därför nödvändigt att nya
grupper bereds ekonomisk möjlighet till vidareutbildning. Detta skulle vara
ett sätt att bredda rekryteringsunderlaget, även ur social utgångspunkt, till
olika tekniska utbildningar på högskolenivå. Hithörande fråga bör främst
behandlas i ett övergripande utbildningspolitiskt sammanhang. Från vpk:s
sida har i motion 1987/88:Ub266 om vuxenutbildning och folkhögskola dessa
frågeställningar aktualiserats. Den motionen behandlas i utbildningsutskottet.

8. Utredningsarbetet angående de asylsökandes
utbildningsbehov (mom. 32)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

Många flyktingar har god yrkesutbildning och många är högskoleutbildade.

UHÄ har sedan 1970-talet i uppdrag att finna vägar för ett bättre tillvaratagande
av utländska utbildningar. Det har inte visats några nämnvärda
resultat från det arbetet. Det bör då utredas om inte en centralisering bör ske
av de nu förekommande utredningarna som görs bl.a. på arbetsförmedlingarna.
Om så skedde skulle bättre underlag finnas inför ställningstagande av
lämpliga utbildningar. Behovet av den ordning som här förordas ökar om
man inför temporära arbetstillstånd på sätt förespråkas i motion 1987/

88:Sf518 av Nils Carlshamre m.fl. (m).

Det är också viktigt att invandrare som önskar bedriva egen verksamhet
får erforderlig information om svenska förhållanden och regler. Vi ämnar
återkomma till denna fråga.

9. Breddatautbildning m.m. för korttidsutbildade (mom. 34)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Vi anser att arbetsmarknadsutbildningen är en del av vuxenutbildningen och
den bör verka för att stödja dem som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden. Det bör ske genom åtgärder som syftar till att överbrygga
utbildningsklyftorna och därigenom verkar för ökad jämlikhet och social
rättvisa. Därför bör utbildningen vara allsidig och bred, och den bör hållas på
så hög nivå som möjligt. Inom vissa delar av den nya tekniken är
kunskapsexplosionen enorm och kräver stora utbildningsinsatser. Detta

ställer då krav på nya insatser på utbildning inom arbetslivet. Särskild
uppmärksamhet bör riktas mot de korttidsutbildades behov av breddatautbildning
samt att arbetsmarknadsutbildningen ger de korttidsutbildade
baskunskaper så att de kan tillgodogöra sig yrkesutbildningen och utnyttja
datatekniken.

10. Utnyttjande av AMS-medel inom kulturområdet (mom.
44)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Med anledning av motion A223 (m) uttalar utskottet att problem har uppstått
för kulturminnesvården på grund av att volymen av beredskapsarbeten har
minskat i takt med de senaste årens förbättringar i konjunkturläget. Vpk vill
understryka att vid en samlad bedömning av beredskapsverksamheten måste
man även ta hänsyn till angelägenheten av beredskapsobjekten. Det goda
konjunkturläget bör alltså inte få medföra att kulturminnesvården eftersätts.

11. Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och
konfektionsindustrierna (mom. 54)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:

När det gäller stödet till tekoindustrin är det centerpartiets uppfattning att
huvuddelen av de ekonomiska resurser som nu utgår i form av äldrestöd och
selektivt riktat branschstöd bör sammanföras till utvecklingslån. Dessa skall
utgöra ett generellt och konkurrensneutralt stöd för tekoindustrins utveckling
och anpassning. Tanken är att de skall utformas som en offensiv
industripolitisk åtgärd och bli en stimulans till framtidsinriktade investeringar
inom teko.

När det gäller initiativ från centerpartiet för att genomföra den ordning
som här skisserats hänvisar vi till att frågan om utvecklingslån m.m.
aktualiserats senast i den till näringsutskottet hänvisade motionen 1987/
88:N247.

12. Insatser mot ofrivillig arbetslöshet (mom. 56)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

I den föregående framställningen understryker ett enigt utskott att det inte
föreligger några skiljaktiga meningar om behovet att på en bred front angripa
problemen med deltidsarbetslösheten. Även i övrigt ansluter sig utskottet till
vår uppfattning i sakfrågan. Vi har därför inte anledning att reservera oss när
det gäller behandlingen av motion A229 (fp).

Vi vill framhålla att vi inte vänder oss mot deltidsarbetet som sådant.
Självfallet bör de som så önskar ha möjlighet att minska sin arbetstid. Vad
man däremot måste reagera mot är att anordnandet av deltidstjänster
numera har en sådan utbredning att det har uppkommit en deltidsarbetslöshet
av oacceptabel omfattning. Detta drabbar i första hand kvinnliga

AU 1987/88:11

138

arbetstagare och särskilt de unga kvinnorna. Vi vill understryka att det är AU 1987/88:11
angeläget att regeringen liksom parterna på arbetsmarknaden med kraft
verkar för att man kommer till rätta med problemen. Att så sker är enligt vår
mening av stor betydelse också från jämställdhetssynpunkt.

13. Insatser mot ofrivilligt deltidsarbete (mom. 56)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:

Regeringen anmälde i kompletteringspropositionen på våren 1987 att den
hade beslutat att begränsa ersättningsrätten för deltidsarbetslösa. Från
centerpartiets sida vände vi oss mot detta och ansåg att regeringen borde
uppmanas att återta sitt beslut (se AU 1986/87:19 res. nr 11). Enligt vår
mening riktade sig regeringens åtgärd mot kvinnorna och särskilt kvinnor i
regionalpolitisk utsatta områden. Den stimulerar också till flyttning från
sådana områden. Regeringens defensiva regler bör, som vi ser det, ersättas
av en mer offensiv regionalpolitik och annan ekonomisk politik.

14. Insatser mot ofrivilligt deltidsarbete (mom. 56)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

I en reservation (nr 12) till betänkandet AU 1986/87:19 krävde vänsterpartiet
kommunisterna att regeringen skulle återta sitt beslut att begränsa ersättningsrätten
vid deltidsarbetslöshet. Regeringen hade dessförinnan anmält
saken för riksdagen i kompletteringspropositionen på våren 1987. Åtgärden
drabbar främst kvinnorna, vilkas arbetsmarknad till stor del finns inom
områden med ofta förekommande deltidsbefattningar. Enligt vpk:s uppfattning
är det naturligare att i första hand rikta åtgärderna mot arbetsgivarna i
stället för att försämra för arbetstagare som inte får behålla det heltidsarbete
de haft tidigare och på grund härav uppbär arbetslöshetsersättning.

15. Allmänna synpunkter på åtgärder för handikappade (mom.
59)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden är speciell av flera
anledningar. De påverkas kraftigare än andra grupper av skiftningar i
konjunkturerna. En hög och varaktig efterfrågan på arbetskraft ger dem
däremot större möjligheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden.

Handikapp av olika slag är många gånger av sådan karaktär att arbete på
den öppna arbetsmarknaden inte är möjligt. I sådana fall skall de handikappade
erhålla ett väl avpassat stöd. Målet måste vara att ge de arbetshandikappade
arbetsvillkor som så nära som möjligt ansluter sig till dem som råder på
den reguljära arbetsmarknaden. Offentliga medel är nödvändiga för att detta
mål skall kunna nås.

Enligt vår mening kan man, genom en annorlunda fördelning av resurserna,
ge ökade möjligheter att erbjuda arbete till handikappade som nu står
utanför arbetsmarknaden. Insatserna måste differentieras med hänsyn till

arten och svårighetsgraden av olika handikapp. De allmänna försäkringskassorna
bör ges en central roll då det gäller att åstadkomma en effektiv och
samordnad rehabilitering. Varje handikappad bör erbjudas en kontaktperson.
Handikappade ungdomars situation måste särskilt uppmärksammas.
Stödet till arbetshandikappade med missbruksproblem bör alltid utgå från
det övergripande målet att bryta missbruket.

16. Lönebidragens betydelse för länsmuseerna (mom. 70)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Med anledning av bl.a. motion A217 (fp, m, c, vpk) uttalar utskottet att
länsmuseerna har visat sig vara en god arbetsmiljö, där de handikappade kan
göra mycket goda arbetsinsatser. Samtidigt erbjuder museimiljön en välgörande
och stimulerande arbetsplats. Mot denna bakgrund borde utskottet
enligt min mening ha framhållit betydelsen av att länsmuseerna även i
fortsättningen får möjlighet att anställa personal i åtminstone nuvarande
omfattning.

AU 1987/88:11

140

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Motionerna

Uppgifter om arbetsmarknadsläget

Utskottet

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

Propositionen

Motionerna

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Propositionen

Motionerna

Utskottets överväganden

Arbetsförmedlingslagen m

Åtgärder för ungdomar

Inledning

Ungdomsåtgärdernas inriktning

Löner och avgifter

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Arbetsmarknadsverkets organisation m

Arbetsförmedlingens personalresurser m. m

Medelsanvisningen m. m

Arbetsmarknadsservice

Utredningskostnader

Flyttningsbidrag

Medelsanvisningen

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning m. m

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning m. m

Elevsocial verksamhet

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet
m. m

Bidrag till utbildning i företag m. m

Medelsanvisningen

Sysselsättningsskapande åtgärder

Allmänna frågor

Beredskapsarbeten

Åtgärder för långtidsarbetslösa

Rekryteringsstöd försvårplacerade

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

Industribeställningar, strukturstöd för arbetsmarknaden m. m...

Medelsanvisningen

Statsbidrag för ungdomslag

Statsbidrag till inskolningsplatser

Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten

Åtgärder för deltidsarbetslösa 57 AU 1987/88:11

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet 58

AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter 59

AMU-gruppen: Investeringar 59

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar 59

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade 60

Inledning 60

Allmänna synpunkter på åtgärder för arbetshandikappade 61

Yrkesinriktad rehabilitering 65

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 66

Arbetshjälpmedel åt handikappade och näringshjälp 67

Anställning med lönebidrag 68

Anställning med lönebidrag budgetåret 1987/88 69

Medelsanvisningen 74

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare 74

Bidrag till Stiftelsen Samhall 75

Verksamhetens inriktning m. m 76

Verksamhetens omfattning 80

Medelsanvisningen 81

Utskottets hemställan 82

Reservationer 88

1. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (m, fp, c) 88

2. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (vpk) 89

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (m) 90

4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (fp) 91

5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (c) 92

6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (vpk) 93

7. En översyn av arbetsförmedlingslagen (m, fp, c) 94

8. Ett upphävande av lagen om allmän platsanmälan (m) 94

9. Ändring i lagen om allmän platsanmälan (c) 95

10. Ändring i lagen om allmän platsanmälan (m) 95

11. Uppföljningsansvar för ungdomar m. m. (m) 96

12. Uppföljningsansvar för ungdomar m. m. (c) 97

13. Särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa (m) 98

14. Lönebidragsfinansierad lärlingsutbildning som alternativ till linjer

i gymnasieskolan (fp) 99

15. Översyn av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för ungdomar

(fp) 99

16. Insatser för fasta jobb åt ungdomar (vpk) 101

17. Åtgärder för sänkta lönekostnader för ungdomar m. m. (fp) 102

18. Åtgärder för sänkta lönekostnader för ungdomar m. m. (m) 103

19. Arbetsmarknadsverkets organisation m. m. (m) 103

20. Arbetsmarknadsverkets organisation m. m. (c) 104

21. Sammansättningen av AMS styrelse m. m. (m) 104

22. Personalresurserna vid arbetsförmedlingen (fp) 105

23. Medelsanvisningen till AMVs förvaltningskostnader (fp) 105

24. Medelsanvisningen till AMVs förvaltningskostnader (c) 106

25. Starthjälpen (m) 106

26. Starthjälpen (fp)

27. Nya riktlinjer för flyttningsbidragen m. m. (c)

28. Bidraget för medflyttande (m)

29. Bidraget för medflyttande (c)

30. Medelsanvisningen för Arbetsmarknadsservice (m)

31. Medelsanvisningen för Arbetsmarknadsservice (c)

32. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m. m. (m)

33. Behovet av folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar (fp, c)...

34. Behovet av arbetsmarknadsutbildning för avbytare i jordbruket
(fp. c)

35. Boendeservice inom den elevsociala verksamheten (fp)

36. Utbildning av vårdbiträden inom hemtjänsten (vpk)

37. Medelsanvisningen för Arbetsmarknadsutbildningen (m)

38. Medelsanvisningen för Arbetsmarknadsutbildningen (fp)

39. Ny anslagsteknik för anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder
(m)

40. Utnyttjande av AMS-medel inom kulturområdet (m)

41. Översyn av reglerna för sysselsättningsskapande åtgärder (m)....

42. Sänkning av grundbidraget vid beredskapsarbeten (m)

43. Sänkning av grundbidraget vid beredskapsarbeten (fp)

44. Fastare sysselsättningsformer för skogliga beredskapsarbeten

(vpk)

45. Starta-eget-bidrag till jordbrukare (fp, c)

46. Översyn av möjligheterna att förlänga tiden för starta-eget-bidrag

(fp, c)

47. Översyn av möjligheterna att förlänga tiden för starta-eget-bidrag

(m)

48. Medelsanvisningen till Sysselsättningsskapande åtgärder (m) ....

49. Medelsanvisningen till Sysselsättningsskapande åtgärder (fp, c) ..

50. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag för ungdomslag (m) ..

51. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag för ungdomslag (c)...

52. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag för ungdomslag (vpk)

53. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag till inskolningsplatser

(m)

54. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag till inskolningsplatser

(c)

55. Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag till inskolningsplatser
(vpk)

56. Medelsanvisningen till anslaget Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten
(m)

57. Medelsanvisningen till anslaget Åtgärder för deltidsarbetslösa (m)

58. Allmänna synpunkter om åtgärder för handikappade (c)

59. Tillämpningen av främjandelagen (vpk)

60. Översyn av sambanden mellan lönebidrag, anställning inom
Samhall och förtidspension (fp)

61. Den allmänna utformningen av lönebidrag (m)

62. Den allmänna utformningen av lönebidrag (fp)

63. Den allmänna utformningen av lönebidrag (c)

64. Lönebidrag hos allmännyttiga organisationer (fp) 126 AU 1987/88:11

65. Lönebidrag hos allmännyttiga organisationer (c) 127

66. Lönebidrag hos allmännyttiga organisationer (vpk) 128

67. Lönebidragens betydelse för länsmuseerna (fp) 128

68. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (m) .... 129

69. Placeringen av handikappade vid Samhall(m) 129

70. Placeringen av handikappade vid Samhall (vpk) 130

71. Inbyggda verkstäder (fp) 130

72. Flerårig ekonomisk ram för Samhällsverksamhet (fp, c) 130

73. Flerårig ekonomisk ram för Samhalls verksamhet (m) 131

74. Organisatoriska förändringar i Samhall (m) 131

75. Styrelsens sammansättning i de regionala stiftelserna m.m.(m) .. 132

76. Sysselsättningsvolymen vid Samhall (fp) 132

Sysselsättningsvolymen vid Samhall (c) 132

78. Driftbidraget till Samhall (c) 133

79. Driftbidraget till Samhall (m) 133

80. Medelsanvisningen till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhall (fp) 134

81. Medelsanvisningen till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhall (vpk) 134

Särskilda yttranden 135

1. Företagsförlagd utbildning (c) 135

2. Arbetsmarknadsverkets organisation (fp) 135

3. Personalresurserna vid arbetsförmedlingen (m) 135

4. Starthjälpen (c) 135

5. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning (vpk) 136

6. Behovet av folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar (vpk) ... 136

7. Industriinriktad högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning
(vpk) 137

8. Utredningsarbetet angående de asylsökandes utbildningsbehov

(m) 137

9. Breddatautbildning (vpk) 137

10. Utnyttjande av AMS-medel inom kulturområdet (vpk) 138

11. Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
(c) 138

12. Insatser mot ofrivilligt deltidsarbete (fp) 138

13. Insatser mot ofrivilligt deltidsarbete (c) 139

14. Insatser mot ofrivilligt deltidsarbete (vpk) 139

15. Allmänna synpunkter om åtgärder för handikappade (m) 139

16. Lönebidragens betydelse för länsmuseerna (vpk) 140

gotab Stockholm 1988 14894

144