Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1987/88:1

om statlig personalpolitik

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sju motioner från det förra riksmötet berörande
vissa frågor inom den statliga personalpolitiken. Ett par av motionerna gäller
ledigförklaring och meritvärdering. Vidare aktualiseras frågor om personalutbildning,
nattraktamente och tjänstledighet för biståndsarbete. I en
motion föreslås på nytt en statlig ”gagnlöshetsnämnd”.

Utskottet finner det inte påkallat för riksdagen att föreslå någon åtgärd
med anledning av motionerna. Till betänkandet har fogats en reservation av
vpk om regional och lokal personalutbildning.

Motionerna

1986/87: A601 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag till lag om inrättande av en gagnlöshetsnämnd i
enlighet med motionens syfte.

1986/87:A803 av Ingrid Sundberg och Gunnel Jonäng (m,c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lika tjänstledighetsregler för tjänstledighet för biståndsarbete i
enskild och statlig eller statligt understödd biståndsorganisation.

1986/87: A805 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
värnpliktstjänstgöring får ett meritvärde likvärdigt med annan anställning.

1986/87: A808 av John Andersson m.fl.(vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regional och
lokal personalutbildning.

1986/87:A811 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om traktamente i vissa
fall.

1986/87: A816 av Karin Ahrland (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av att kungöra
ledigförklarade statliga tjänster.

1986/87:A818 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar begära
förslag från regeringen om språktillägg till lönen för tjänster inom den
offentliga sektorn där tvåspråkighet anses ha meritvärde.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87:Ub829.

1987/88:1

1 Riksdagen 1987/88.18sami. Nr 1

Utskottet

AU 1987/88:1

I det följande behandlar utskottet några frågor om den statliga personalpolitiken,
aktualiserade i motioner från det förra riksmötets allmänna motionstid.
Frågorna berör förfarandet vid tjänstetillsättningar och meritvärdering
samt personalutbildning, ersättningar m.m. Avslutningsvis tar utskottet upp
en på nytt väckt fråga om att inrätta en ”gagnlöshetsnämnd”.

Enligt 4 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning skall ledigförklaring
av statliga tjänster ske om inte regeringen bestämmer annat. Regeringen
har i anställningsförordningen (1965:601) gett föreskrifter som generellt
bemyndigar myndigheterna att i vissa fall gå ifrån huvudregeln om ledigförklarande.
Detta gäller bl.a. vid omplaceringar under de förutsättningar som
anges i förordningen.

Karin Ahrland (fp) förespråkar i motion 1986/87:A816 att lediga tjänster
regelmässigt skall kungöras. Under en följd av år har myndigheternas anslag i
besparingssyfte sänkts med 2 %. Ingen verkschef, anför motionären, vill
avskeda en anställd därför att löneanslaget inte förslår. Myndigheterna
tvingas sålunda att internkungöra vakanta tjänster, vilket i praktiken
utestänger sökande utanför den egna myndigheten. Enligt motionären kan
besparingskravet därmed komma att försämra myndigheternas effektivitet
och samtidigt försämra rättssäkerheten. Rörligheten på arbetsmarknaden
dämpas, och många myndigheter kommer att gå miste om möjligheten att
utifrån anställa sökande som kan ha större kompetens. Det måste därjämte
vara till nytta för statsförvaltningen om tjänstemännen under sin karriär får
tjänstgöra på flera myndigheter. Mot bakgrund av det anförda föreslår
motionären ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att ledigförklarade
statliga tjänster kungörs.

Som utskottet ovan erinrat om är huvudregeln att lediga tjänster hos
statsmyndigheterna skall offentliggöras genom ett kungörelseförfarande.
Motiveringen för denna ordning kan sammanfattas så, att hänsynen till
statsnyttan kräver att den mest skickade erhåller den lediga tjänsten. Som
motionären påpekar ökar möjligheterna att vid en tjänstetillsättning välja ur
en kompetent krets av sökande genom att det dessförinnan har bringats till
allmän kännedom att tjänsten är till ansökan ledig.

Staten har emellertid liksom övriga arbetsgivare att ta andra hänsyn i sin
personalpolitik. Hit hör ansvaret för de anställda vid övertalighet på grund av
arbetsbrist. Enligt anställningsskyddslagen anses en uppsägning inte vara
sakligt grundad om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder
arbetstagaren annat arbete hos sig, dvs. möjligheterna till omplacering på
den egna arbetsplatsen skall prövas före uppsägningen. Trygghetsavtalet för
de statsanställda räknar härutöver med att omplacering på grund av
övertalighet skall kunna ske inte bara hos den egna myndigheten utan också
hos andra statliga myndigheter. Därför har myndigheterna genom anställningsförordningen
möjlighet att avstå från ledigkungörande om det är
aktuellt att tillsätta en ledig tjänst genom omplacering.

Motionären varnar för att ett alltför vidsträckt bruk av interntillsättningar
kan leda till en minskad kompetens hos myndigheterna. Utskottet vill här
stryka under att anställningsskyddslagen förutsätter att den som omplaceras

också har tillräckliga kvalifikationer för att kunna sköta de nya arbetsuppgifter
som omplaceringen medför. Rätten till omplacering enligt det statliga
trygghetsavtalet bygger på samma synsätt. Dessutom sägs uttryckligen i
avtalet att hänsyn måste tas till att verksamheten kan fullgöras på ett riktigt
sätt.

Av vad utskottet anfört framgår sammanfattningsvis att statsmyndigheterna
är skyldiga att som regel offentliggöra sina lediga tjänster. Undantag kan
komma i fråga i vissa fall. Skall undantagen begränsas, vilket motionären
förespråkar, måste man samtidigt ifrågasätta betydelsen av de särskilda
hänsyn som motiverat dem. Detta är utskottet inte berett att göra utan
föreslår att motionen av riksdagen lämnas utan åtgärd.

I motion 1986/87:A805 yrkar Lennart Brunander (c) att meritvärdet av
värnpliktstjänstgöring skall likställas med annan anställning. I motiveringen
för yrkandet anger motionären som exempel två lärare, en manlig och en
kvinnlig, som examineras samtidigt. Därefter fullgör den manlige läraren sin
värnpliktstjänstgöring, medan den kvinnliga läraren börjar arbeta. De
kommer senare att tjänstgöra vid samma skola. När det blir nödvändigt att
dra in lärartjänster vid skolan därför att elevantalet minskar blir det den
manlige läraren som får sluta. Hans kvinnliga kollega har nämligen hunnit få
totalt sett fler tjänsteår.

För meritvärdering av värnpliktstjänstgöring gäller den allmänna principen
vid statliga tjänstetillsättningar att all erfarenhet som har relevans för
den sökta tjänsten får åberopas. Detta gäller även värnpliktstjänstgöring och
däri ingående utbildning. Av det exempel som valts i motionen framgår att
den fråga det här gäller har mindre att göra med meritvärdering än med de i
anställningsskyddslagen eller avtal fastställda turordningsreglerna vid uppsägning
på grund av arbetsbrist. En lösning på det problemet skulle vara att
tiden för värnpliktstjänstgöring i turordningshänseende jämställs med anställningstid.
Utskottet är inte berett att förorda en ordning av det slaget utan
anser att motionen inte bör leda till någon riksdagens åtgärd.

I anslutning härtill skall redovisas yrkandet i motion 1986/87: A818 av Alf
Svensson (c) med begäran om förslag från regeringen om språktillägg till
lönen för tjänster inom den offentliga sektorn där tvåspråkighet anses ha
meritvärde. Med detta förslag vill motionären att finska språket skall få ett
ytterligare stärkt meritvärde inom den offentliga sektorn.

Med det flexiblare lönesystem som utvecklas inom statsförvaltningen med
placering av tjänster i lönefält i stället för i fasta lönegrader ökar möjligheterna
till individualiserad lönesättning i de fall det behövs för att rekrytera
personal med särskild kompetens, t.ex. tvåspråkighet. I den mån det
härutöver behövs särskilda åtgärder för att rekrytera eller behålla personal
med den speciella kompetens som här avses får detta i vanlig ordning prövas i
förhandlingsarbetet beträffande de offentliganställdas löne- och anställningsvillkor.
Med hänsyn härtill avstyrks motionen.

John Andersson m.fl. (vpk) förordar i motion 1986/87:A808 en ökad
regional och lokal personalutbildning. Motionären hänvisar till den försöksverksamhet
på området som har bedrivits och framhåller att personalutbildning
som genomförs regionalt eller lokalt blir billigare för staten och
dessutom ger regionalpolitiska sysselsättningseffekter.

AU 1987/88:1

Utskottet betonade i sitt betänkande AU 1983/84:14 (s. 4) att det är
angeläget med en statlig personalutbildning på regional och lokal nivå. Som
nya former för en sådan utbildning pekade utskottet på de försök som redan
då hade gjorts med länsstyrelserna som utbildningssamordnare. Regeringen
har härefter den 15 maj 1986 uppdragit åt länsstyrelserna att planera och
påbörja samordning av den statliga personalutbildningen i resp. län (utom
Stockholms län). Som exempel på utbildningssatsning som genomförts på
detta sätt skall här anges information och utbildning om den nya förvaltningslagen.
En första utvärdering av utbildningsverksamheten har gjorts av
länsstyrelsernas organisationsnämnd och har i maj 1987 överlämnats till
civildepartementet.

Som framgår av redovisningen finns inga skiljaktiga uppfattningar om
värdet av en decentraliserad personalutbildning. Den begränsade försöksverksamheten
med regionalt samordnad utbildning under 1980-talets första
hälft har ersatts av en mer fullskalig verksamhet med lovande resultat. På
grund härav anser utskottet att det inte är påkallat med något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionen, som sålunda kan lämnas utan
åtgärd.

Vid övernattningar i samband med tjänsteresor utgår ersättning för ”styrkt
logikostnad”, dvs. i praktiken kostnaden för ett hotellrum. Om förrättningsmannen
inte haft någon logikostnad eller inte kan styrka denna utgår
nattraktamente med 55 kr. Om förrättningen pågår längre än 30 dygn sänks
beloppet till 32 kr.

Margit Gennser (m) förespråkar i motion 1986/87:A811 att riksdagen skall
ge regeringen till känna att nattraktamentet bör höjas till förslagsvis 250 kr.
Motionären hävdar att traktamentsbestämmelsernas utformning motverkar
intresset hos de anställda att söka billigare övernattningsmöjligheter än
hotell. Med ett schablonbelopp på angiven nivå räknar motionären med att
många befattningshavare vid tjänsteresor skulle ha valt billigare, privata
alternativ.

Rese- och traktamentsersättningarna för statstjänstemän regleras genom
det allmänna reseavtalet (ARA). Det nuvarande nattraktamentet har varit
oförändrat under många år. En höjning av beloppet har tidigare diskuterats i
samband med förhandlingarna om statstjänstemännens löne- och anställningsvillkor.
Frågan har i år tagits upp i nya förhandlingar. Dessa är för
närvarande ajournerade.

Utskottet har sympati för motionens syfte att begränsa de höga övernattningskostnaderna
vid tjänsteresor och utgår från att förhandlingarna i frågan
tas upp på nytt i en snar framtid. Riksdagen bör dock i detta sammanhang
avstå från att ge direktiv för det fortsatta förhandlingsarbetet på det
preciserade sätt som motionsyrkandet förutsätter.

Utöver den metod för att bringa ned övernattningskostnaderna vid
tjänsteresor som här diskuterats kan det vara anledning att erinra om att det
ingår i uppdraget för den nya utredningen (1987:29) om reformerad
inkomstbeskattning att se över reglerna för beskattning av traktamenten och
övriga kostnadsersättningar vid resor. Med det anförda får motionen anses
besvarad, och den påkallar härutöver inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Vid tjänstledighet för att delta i biståndsarbete är gällande ledighetsregler

AU 1987/88:1

för statsanställda mer liberala om det är fråga om statlig eller statsunderstödd
verksamhet än om enskild verksamhet utan statligt stöd.

Med hänvisning till vad utskottet förra året anförde i denna fråga föreslår
Ingrid Sundberg (m) och Gunnel Jonäng (c) i motion 1986/87:A803 ett
uttalande från riksdagens sida om lika tjänstledighetsregler när det gäller
biståndsarbete.

Utskottet uttalade i fjol i betänkande AU 1986/87:2 (s. 4) som sin mening
att det är önskvärt med en utjämning av föreliggande skillnader i möjligheterna
till tjänstledighet för biståndsarbete. Mot den bakgrunden har regeringen
nyligen, den 8 oktober, ändrat bestämmelserna så att de fr.o.m. den 1
december i år ger samma rätt till tjänstledighet för anställning inom offentlig
och privat biståndsverksamhet. Motionens syfte är därmed tillgodosett, och
den påkallar inte någon riksdagens åtgärd.

Slutligen behandlar utskottet ett förslag i motion 1986/87:A601 av
Marianne Karlsson (c) om att inrätta en ”gagnlöshetsnämnd". Nämndens
tänkta uppgift är att pröva påståenden från statsanställda om att den
verksamhet vari de är sysselsatta är onyttig och, om påståendena befinns vara
riktiga så att verksamheten kan avvecklas, tilldela vederbörande en belöning.

Ett likartat yrkande behandlades av utskottet i betänkande AU 1984/
85:15. Utskottet kan inte se att den föreslagna nämnden skulle bli till nytta i
det fortlöpande arbetet med att effektivisera statsförvaltningen. Riksdagen
bör inte medverka till att ett organ av detta slag inrättas, varför motionen
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ledigförklaring av statliga tjänster
att riksdagen avslår motion 1986/87:A816,

2. beträffande meritvärdet av värnpliktstjänstgöring
att riksdagen avslår motion 1986/87:A805,

3. beträffande språktillägg

att riksdagen avslår motion 1986/87:A818,

4. beträffande regional och lokal personalutbildning
att riksdagen avslår motion 1986/87:A808,

5. beträffande nattraktamente

att riksdagen avslår motion 1986/87 :A811,

6. beträffande tjänstledighet för biståndsarbete
att riksdagen avslår motion 1986/87:A803,

7. beträffande inrättande av en gagnlöshetsnämnd
att riksdagen avslår motion 1986/87:A601.

Stockholm den 20 oktober 1987
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander

AU 1987/88:1

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Inge
Carlsson (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg (vpk),
Mona Sahlin (s), Anders G Högmark (m), Johnny Ahlqvist (s), Monica
Öhman (s) och Erik Holmkvist (m).

Reservation

Regional och lokal personalutbildning (mom. 4)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utvärderingen av länsstyrelsernas samordning av den statliga personalutbildningen
på regional nivå visar att denna utbildning är relativt okänd hos en
del centrala verk och myndigheter. I andra fall är myndigheterna obenägna
att släppa till utbildningspengar till regionala och lokala organ. I flera fall är
det fråga om myndigheter med egna centrala resurser för allmän personalutbildning
som man inte är beredd att upphöra med. Mot den bakgrunden
anser utskottet att det är motiverat att regeringen utfärdar klara direktiv till
statliga myndigheter och affärsverk att i enlighet med statsmakternas
intentioner så långt möjligt genomföra sin personalutbildning regionalt och
lokalt. Detta bör riksdagen med bifall till motion A808 (vpk) ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande regional och lokal personalutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A808 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1987/88:1

gotab Stockholm 1987 13787