Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1986/87:74

om näringspolitik inför 1990-talet

Prop.

1986/87:74

Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagits upp i bifogade uidrag ur regeringsprotokollel den 5 februari 1987 för de ålgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Thage G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Näringslivsutvecklingen präglas av en fortsatt snabb strukturomvandling. Denna berör alla branscher och sker i allt störte utsträckning på ett internaflonelll plan, där nya konkurrenter och nya tekniska lösningar ständigl ändrar konkurrensförutsättningarna. Med denna omvandling har bl. a. följt atl gränserna mellan vad som traditionellt kan betraktas som industri-resp. tjänsteproduktion alltmer suddas ut. Av denna anledning har begreppen näringsUv och näringspolitik använts i proposilionen vid en principiell diskussion av utvecklingen.

I propositionen redovisas inledningsvis (avsnitt 2) näringspolitikens mål och motiv, dess roll i den svenska ekonomin samt näringspolitikens medel. De mål och riktlinjer för industripolitiken som lades fast år 1982 preciseras och utvecklas nu i denna proposition.

I den därpå följande genomgången av näringslivets utveckling och konkurrenskraft (avsnitt 3) konstateras att svensk industri- och tjänstesektor långsiktigt har förlorat marknadsandelar utomlands. Även om läget förbättrats efler år 1982, måste svenskl näringsliv i framtiden inrikta sig på atl klara en härd ökad internationell konkurrens på såväl traditionella marknader inom Europa som på andra marknader. Bland viktiga förutsättningar för atl långsiktigt siärka konkurrenskraften framhålls därvid behovet av att på bred bas delta i internationell teknikutveckling, ait gradvis höja kvalitets- och servicenivån samt all ulnyllja de effektivitetsfördelar som ny produktionsteknik ger. Av specielll slor betydelse är utvecklingen inom mikroelektroniken och dess olika informalionsteknologiska tillämpningar,

1 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 74

vilka kommer atl starkt påverka den ekonomiska utvecklingen under de Prop. 1986/87:74 närmaste 5-10 åren.

För alt svenskt näringsliv skall ha möjlighet atl klara konkurrensen måste den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen bringas ned till den nivä som råder i våra främsta konkurrentländer. I annat fall kommer trycket på en snabbare strukturomvandling att åter öka liksom svårigheterna att upprätthålla sysselsättningen.

Mot bakgrund av del inlernalionella konkurrensläge som kan förutses presenteras näringspolitikens långsiktiga huvuduppgift (avsnitt 4) i termer av tre delmål. Dessa är alt medverka lill att näringslivet har:

- en effektiv produktionsapparat,

- en mångsidig industri- och tjänstesektor,

~ en slor andel produkler med högl förädlingsvärde i form av teknologi

eller annat avancerat kunskapsinnehåll.

Vad gäller näringspolitikens medel föreslås bl.a. att neddragningen av defensiva stöd fullföljs och att ekonomiska stimulanser främst inriktas mot teknikutveckling och småföretagsutveckling. Näringspolitiken bör därvid förfoga över medel för såväl generella som selektiva insalser. Strategin bör vara mångsidig och inte orienleras till vissa utpekade framtidsbranscher.

Näringspolitikens principiella inrikining inför 1990-lalel sammanfattas i ett program bestäende av tio insatsområden. Områdena anknyter till följande avsnitt i propositionen (avsnitten 5-14).

De ekonomisk-politiska ramarna (avsnitt 5) utgör en viktig förutsättning för näringspolitiken. Därvid kan konstateras atl kredit- och riskkapitalmarknaderna har genomgålt avsevärda förändringar under 1980-lalet. Även förelagsskattesystemet är en viktig del i de ekonomisk-politiska ramförutsättningarna. En kommillé arbetar för närvarande med en översyn av företagsbeskattningen. Insatserna inom ramen för det statliga exportkreditfinansieringssystemet och Sveriges Investeringsbank AB har omprövats under senare år och anpassais lill nya förutsättningar. Några förslag till förändringar presenleras inte på delta område.

Infrastrukturens (avsnitt 6) betydelse för näringslivets internationella konkurrenskraft och för den regionala utvecklingen ökar i takt med utvecklingen mol mer kunskapsintensiv industri och utnyttjande av informationsteknologi. Flera åtgärder pä detta område har presenterats i årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14). I denna proposiiion presenteras insalser inom utbildningsområdet för att bygga upp kompeiensen inom området kvalitetsstyrning.

Arbetet med avregleringar och förenklingar (avsnitt 7) redovisas. Belydande positiva effekter har uppnåtts. Avregleringsarbetet drivs vidare. Dessutom redovisas i detta sammanhang genomförda och föreslagna förenklingar och anpassningar inom det näringspolitiska stödsystemet.

I propositionen förordas en fortsalt myckel resirikliv inslällning beträffande statligt stöd lill krisdrabbade företag (avsnitt 8). Omställningsproblem skall i StäUet bemötas med ålgärder som minskar de negativa konsekvenserna för de anslällda och för regionerna. Lokala sysselsättningskriser bör därvid i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga närings-, regional- och arbetsmarknadspoliliska program och med medverkan från

näringslivet, fackliga organisationer samt lokala och regionala iniressen- Prop. 1986/87:74 ler. I undanlagsfall kan särskilda slatliga insalser bli akluella.

Vad gäller företagens internationella investeringar (avsnitt 9) konstateras bl.a. atl dessa ökal mycket kraftigt under senare år, såväl vad gäller svenska företags investeringar utomlands som utländska förvärv i Sverige. Näringslivet går mot en gradvis ökad internationalisering. För alt följa svenska företags investeringar utomlands aviseras förbättringar av statistiken pä omrädet. Vidare kommer överiäggningar att initieras med de större ullands verksamma förelagen. Vissa förenklingar föreslås i lagstiftningen om ulländska förvärv av svenska företag.

Ålgärder för leknisk forskning och utveckling (avsnitt 10) utgör en belydelsefull del av näringspolitiken. I proposilionen presenteras omfattande satsningar på informationsteknologi i elt samordnat nationellt program, ett belydligl förstärkt nytl Ireårsprogram för slyrelsen för teknisk utveckling med bl.a. ökade satsningar på bioteknik, biomedicinsk teknik, materialteknik, miljöteknik, verkstadsteknik samt på ett nytl område: mikronik. Fonden för industriellt utvecklingsarbete föreslås få en delvis ändrad inriktning för att ytterligare stärka de små och medelstora företagen samt olika initiativ inom ramen för det europeiska forskningssamarbetet inom EUREKA. Slutligen föreslås särskilda resurser för att tillvarata de möjligheter som inlemalionelll forsknings- och utvecklingsarbete erbjuder. Förslag inom delta område har också redovisats i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80). De båda propositionerna bör därför vad gäller teknikpolitiken ses i elt sammanhang.

Inom området småföretagsutveckling (avsnitt 11) inriktas ålgärderna på att slimulera nyföretagandel och undanröja hinder för småförelag med expansionsmöjligheter. Satsningar görs på rådgivning, fördjupad utbildning och riskfinansiering. Stiftelsen Småföretagsfonden föreslås få 100 milj. kr. i medelstillskott. Sliftelsen Norrlandsfonden bör inrikta sin verksamhet på små och medelstora företag och samordna den med utvecklingsfonderna i de fyra nordligaste länen. Systemet med s. k. industrigarantilån avvecklas, eftersom behovet tillgodoses på annat sätt genom bl.a. de regionala utvecklingsfonderna. Del särskilda anslaget för bidrag lill Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) utgår ur statsbudgeten. I slället får statens industriverk lämna bidrag till SIFU inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling.

Vad gäller statliga JÖretag (avsnitt 12) slås fast att staten även framgent kommer atl ha en belydande roll som ägare till förelag inom såväl basindustrierna som andra mer expansiva branscher. Den förbättrade situationen för de statsägda företagen bedöms därvid ge möjligheter lill en mera offensiv utveckling. 1 vissa fall förutses att även andra ägare kan bli aktuella som minoritetsägare i samband med nyemissioner i de statliga företagen. I propositionen behandlas även ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV, som behåller sin nuvarande företagsform.

Näringspolitiken omfallar även utvecklingsinsatser i vissa branscher
(avsnitt 13). Inom mineralpolitikens område föreslås fortsatta satsningar
på prospeklering, geologisk kartering saml forskning och utveckling. Till
etl treårigt program för uiökad prospektering m. m. föreslås 96 milj. kr. 3

Vidare föreslås att de branschfrämjande åtgärderna förden träbearbetande industrin liksom del allmänna struklurulvecklingsprogrammel inom slatens induslriverk fortsätter under den kommande treårsperioden. De branschfrämjande ålgärderna samordnas med utvecklingsfondernas verksamhet. Del pågående programmei för havsindustrieU kompetensutveckling vid industriverket förlängs med elt år, varvid en ulvärdering av programmet genomförs.

Som tionde programpunkt redovisas utrednings- och samrådsverksamheten (avsnitt 14) inom industridepartementets område. Därvid föreslås att statens induslriverk även i fortsättningen skall ha ett huvudansvar all tillgodose riksdag, regering och allmänhet med näringspolitiska utredningar.

Av följande tablå framgär vilka anslag för budgetåret 1987/88 som föreslås i proposilionen samt - i förekommande fall - föreslagna anslagsramar för treårsperioden 1987/88-1989/90(1 OOO-lal kr.):

Prop. 1986/87:74

B I. Statens industriverk:

Förvaltningskostnader B 2. Statens industriverk:

Ulredningsverksamhel B 4. Åtgärder för att främja

industridesign B 11. Branschfrämjande åtgärder B 12. Småföretagsutveckling B 13. Täckande av förluster vid

viss garantigivning, m. m. B 14. Åtgärder för havsindustrieU

kompetensutveckling D 7. Program för uiökad

prospektering m. m. F 3. Bidrag flll Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga

atlachéverksamhel F 7. Europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete F 19. Industriell utveckling m.m.

inom informalionsleknologiområdet F 20. Industriell utveckling inom

mikroelektroniken

	Ram
1987/88	1987/88-1989/90
52998	-
4500	14 500
5000	15000
17000	51000
159930	494 930
50000	-
6 700	-
96000	96000
26400	-
1000	-
30000	90000
18500	_

Förslag vad avser medel till verksamhelen inom styrelsen för leknisk utveckling samt övriga delar av det nationella informalionsteknologipro-grammet redovisas i proposilionen om forskning (prop. 1986/87: 80).

I Förslag till Prop. 1986/87:74

Lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. dels att 12 § skall upphöra att gälla, dels atl rubriken närmast före 12 § skall ulgå, dds att I, 2, 7, 8 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Denna lag innehåller bestämmel- Denna lag innehåller bestämmel
ser om begränsningar i rätten för ser om begränsningar i rätlen för
ufländska rättssubjekt och vissa utländska rättssubjekt och vissa
svenska rättssubjekt att förvärva svenska rättssubjekt alt förvärva
akiier i svenska akliebolag, andelar aktier i svenska akliebolag. andelar
i svenska handelsbolag eller rörel- i svenska handelsbolag eller rörel
ser som drivs här i landel. Genom ser som drivs här i landel.
lagen begränsas också rätten all
sluta avtal om handelsbolag.

2§ Denna lag tillämpas inle på svenska bank- eller försäkringsakliebolag eller pä aktierna i sådana bolag.

Bestämmelserna om förvärvslUl-siånd i 7-11 §§ tillämpas inte ifråga om

1. leckning av aktier i samband med stiftandet av etl aktiebolag,

2. förvärv av akiier i bolag som aldrig har bedrivU verksamhet och som saknar anställda,

3. förvärv av aktier i akliebolag, andelar i handelsbolag eller äganderätt eller nyitjanderäll Ull röielse eller del av rörelse, om tillgångarnas nettovärde i bolaget eller rörd-sen enligt den fastställda balansräkningen för det senasle räkenskapsåret inte översiiger ell gränsbelopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåi-el eller om anlalel anstäUda i bolaget eller rörd-sen under det senaste räkenskapsårel inte vid något lillfälle har överstigit 10.

Om det bolag i vilket aktie eller andel förvärvats är ell moderföre-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

tag inom en koncern, skall vid beräkning enligt andra slyckel 3 också inräknas lillgångarnas nettovärde eller antalet anslällda i dotterföretagen inom koncernen.

7§' Kontrollsubjekl får inte ulan tillstånd (förvärvslillstånd) för varje särskilt fall förvärva

1. så många aktier i svenska aktiebolag att genom förvärvet förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga akiier i bolagel kommer att överskrida nägot av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller femtio procenl,

2. andelar i svenska handelsbolag,

3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landel eller delar av sådana rörelser.

Förvärvstillständ behövs inle för förvärv inom samma koncern, om förvärvaren är elt svenskt förelag inom koncernen. När ett utiändskt förelag i koncernen har elt bestämmande infiytande över förvärvaren, krävs dockförväivsliUstånd, om ett svensk förelag har etl bestämmande infiytande över alla företagen i koncernen. Om vissa utländska bankföretags förvärv finns särskilda bestämmelser i 14a §.

8§ Vid beräkning av anlal akiier enligt 7 § skall varje aktie räknas med som lillhör

1. ell företag som ingår i samma koncern som förvärvaren,

2. elt företag över vilkel förvärvaren har elt besiämmande inflylande, om förvärvaren är utländsk medborgare,

3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon eller ett företag över vilket en sådan anhörig har ell bestämmande inflylande.

Första slyckel I. gäller inte när Försia slycket I. gäller inte ifrå-

ell utländskt rättssubjekt inom en ga om förvärv av aktier inom en koncern förvärvar aktier i ett koncern, svenskl bolag inom samma koncern.

18 §

Tillstånd att sluta avtal om han- Tillstånd att förvärva andelar i ett delsbolag eller alt förvärva andelar handelsbolag får meddelas endast i etl handelsbolag får meddelas en- om det finns elt avtal enligl vilkel

' Senaste lydelse 1985:501. - Senaste lydelse 1984: 284.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

dast om del finns ett avtal enligt Inlräde i bolagel skall vara medgi-vilket bolagel skall vara sluiet eller vet i och med atl lillslånd ges. inlräde är medgivet i och med atl tillstånd ges.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. Beträffande förvärv som har sketl före ikraftträdandet skall lagen
fortsätta all gälla i sin äldre lydelse, om förvärvel avser en eldistributions-
anläggning.

2 Förslag till Prop. 1986/87:74

Lag om ändring i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § och 2 kap. 2 § lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

lkap2§'

Förvärvstillstånd behövs inte

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2. för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 § akliebolagslagen (1975: 1385),

3. för förvärv genom inrop på exekuliv auktion,

4. om förvärvaren är gift med en svensk medborgare,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning alt överlåtaren inle är skyldig atl avytira egendomen enligt 3 kap. 1 § eller enligt 6 § lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.eller 16 § jordförvärvslagen (1979: 230),

6. om förvärvaren är eil svenskl företag inom samma koncern som överiåtaren.

När ett utländskl företag i koncernen har elt besiämmande infiytande över förvärvaren, gäller inte första stycket 6, om ett svenskt företag har ell bestämmande infiytande över alla företagen i koncernen.

2 kap. 2 §

Förvärvslillstånd behövs inle

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2. för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975: 1385),

3. för förvärv genom inrop på exekutiv auktion,

4. om förvärvaren är gift med överiåtaren och inle heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning alt överiåtaren inte är skyldig att avytira egendomen enligt 3 kap. 5 §,

5. om förvärvaren är elt svenskt företag inom samma koncern som överiåtaren.

När elt utländskt företag i koncernen har etl bestämmande inflytande över förvärvaren, gäller inle försia slyckel 5, om etl svenskl fö-

Senaste lydelse 1985:944.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

retag har ett bestämmande inflytande över alla företagen i koncernen.

1. Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987.

2. Beiräffande förvärv som har skell före ikraftträdandet skall lagen
fortsätta att gälla i sin äldre lydelse, om förvärvel avser en hyreshusenhet,
en jordbruksfastighet eller en eldistributionsanläggning.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:74

Nuvarande lyddse

Föreslagen lydelse

2§

Krigsmateriel får inle tillverkas här i riket utan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifier som har meddelals med stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskl handelsbolag eller svenskt akliebolag. För tillverkning i ringa omfallning får dock lillstånd ges även åt annan.

Krigsmateriel får inte tillverkas här i rikel utan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd atl lillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt handelsbolag / vilkel inle någon av bolagsmännen är kontrollsubjekl som avses i 3 § lagen (1982: 617) om Ulländska förvärv av svenska förelag m.m. och svenskl aktiebolag ;' vars bolagsordning inlagds ullän-ningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen får meddela föreskrifier om undanlag från tillslåndskravet enligt första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973: 1176) samt för lillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunilion för tillverkarens egel bruk.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1987.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att punkt 7 övergångsbestämmelserna till lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1986/87:74

Nuvarande lydelse

7'. Summan av de medel som enligt 27 § andra stycket första meningen får överföras till en lönlagar-fondstyrelses förvaltning skall för år 1984 minskas med elt belopp om 20 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket skall överföra sammanlagt 700 miljoner kronor till en av regeringen inrättad småföretagsfond.

Föreslagen lydelse

1. Summan av de medel som enligl 27 § andra stycket första meningen får överföras till en löntagarfondstyrelses förvaltning skall för åren 1984 och 1987 minskas med ett belopp om 20 miljoner kronor vardera året. Riksförsäkringsverket skall efler beslut av regeringen överföra sammanlagt 200 miljoner kronor till en av regeringen inrättad småföretagsfond.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1987.

Senasle lydelse 1984:704.

Industridepartementet ■""p- ' '

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987

Närvarande: slalsminislern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Peierson

Proposition om näringspolitik inför 1990-talet 1 Inledning

I propositionen om induslriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135) lämnade jag en samlad redogörelse för industripolitikens inriktning. Jag vill nu följa upp och föra vidare vad jag därvid anförde.

Som jag senare närmare kommer atl beröra, pågår en snabb internationell omvandling av industrisektorn. Omvandlingen orsakas bl.a. av att konkurrensen har skärpts betydligt inom mogna branscher. Vidare skapar den lekniska utvecklingen ständigt nya möjligheter, vilket förändrar förutsättningarna för industrieU produktion. Med denna omvandling har följl alt gränserna mellan vad som iradiflonellt har betecknats som industriproduktion resp. tjänsteproduktion alltmer suddas ut. Jag flnner därför att del är mer relevant aft vid en principiell diskussion av utvecklingen i fortsättningen använda begreppen "näringsliv" och "näringspolitik" i stället för "industri" resp. "industripolitik". Därmed villjag även ge uttryck för min uppfattning att olika verksamheter såsom transporter, konsulttjänster m. m. ärav lika stor betydelse som renodlad industriell produktion. Det är också vikligl all slå fast all del föreligger ell nära samband mellan olika aktiviteter i näringslivet och att konkurtenskraften inle bara bestäms av enstaka framgångsrika aktiviteter, utan av samspelet mellan olika aktiviteter.

Jag har lidigare denna dag vid min anmälan till proposilionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 10) behandiai verksamheten vid slyrelsen för teknisk utveckling saml forskning inom ramen för ett nationellt program med lyngdpunkl på tekniskt induslriella områden.

Genom beslut av regeringen den 20 november 1986 remitterades till
lagrådet förslag till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv
av svenska företag m. m., lag om ändring av lagen (1982:618) om ulländska
förvärv av fast egendom m. m. samt lag om ändring av lagen (1983:1034)
om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m.m. Lagrådsremissen
bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga 1. Lagrådets yltrande
över förslagen bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 2. Jag vill
nu la upp dessa lagstiftningsfrågor. 12

Som underlag för mina aUmänna överväganden har inom industridepar- Prop. 1986/87:74 tementet utarbetats en promemoria om Svenskt näringsliv i etl inlernalionellt perspekliv. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Jag lar vidare upp frågor som har behandlats i en rad betänkanden och rapporter.

Direktinvesleringskommittén (DIRK) har avlämnat betänkandet (SOU 1983: 17) Näringspolitiska effekter av internationella investeringar. Betänkandet har remissbehandlais. DIRK har också till regeringen överlämnat fem separata expertrapporter, nämligen:

- (SOU 1981:33) Effekter av investeringar utomlands. En studie av sex industrier.

- (SOU 1981: 43) De internationella investeringarnas effekter. Några fallstudier.

- (SOU 1982: 15) Internaflonella företag i svensk induslri. En jämförelse mellan svenska multinationella, utländska och nationella företag.

- (SOU 1982: 27) Svensk industri i utlandet. En analys av drivkrafter och effekter.

- (SOU 1983: 16) Sysselsäliningsslrukluren i inlernalionella förelag. En studie av utvecklingen i svensk industri 1966- 1980.

Slatens induslriverk (SIND) har till regeringen överlämnat rapporten (SIND 1980:4) MultinationeUa företag: FoU-verksamhet, tekniköverföring och företagstillväxl.

En arbelsgrupp inom industridepartementet har avlämnat rapporten (Ds 1 1985: 7) Utländskt inflytande i svenska förelag. Rapporten har remissbehandlats.

SIND härtill regeringen överiämnat rapporten (SIND 1985: 7) Konkursutredningen. En sammanfallning av rapporlen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfallning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 5.

SIND har till regeringen överiämnat rapporten Kompetensutveckling för konkurrenskraft - Om slalens slöd till småförelagens kompetensutveckling. En sammanfatining av rapporten bör fogas flll protokollet i delta ärende som bUaga 6. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bUaga 7.

SIND har till regeringen överlämnal rapporlen (SIND 1986:5) Köp av familjeägda industriföretag. Rapporten har behandlats i Småföretagsdelegationen (I 1977: D).

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har till regeringen överiämnat rapporten (SPK 1986:4) Ulvärdering av SlND:s branschprogram. Rapporten har remissbehandlats.

SIND har lill regeringen överlämnat rapporten (SIND 1986: I) Sågverks-och iräskiveindustrin inför år 2000. Rapporlen har remissbehandlats.

SIND har lill regeringen överiämnat rapporten (SIND PM 1986:10) Möbelindustrin - Nuläge och framtidsmöjligheter.

Ulredningen om vissa frågor inom mineralområdet har avlämnat betän
kandet (Ds I 1986: 7) Utveckling av landets organiserade mineraljakter. En
sammanfattning av beiänkandei bör fogas till protokollet i detta ärende 13

som hilaga 8. Belänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av Prop. 1986/87:74 remissyllrandena bör fogas lill protokollet som bilaga 9.

Delegationen för samordning av havsresursverksamhelen (DSH) har till regeringen överlämnal rapporlen (DSH 1985:5) Marin fjärranalys.

Televerket har till regeringen överlämnat en skrivelse om verkels satsningar inom forskning och utveckling saml bidrag lill det svenska informationsteknologiprogrammet. Skrivelsen bör fogas till protokollet som bilaga 10.

Vidare har synpunkier och förslag lill åtgärder förts fram i skrivelser från organisaiioner, företag och enskilda personer.

Den följande framställningen kommerjag att disponera på följande säll. Inledningsvis behandlar jag utgångspunkterna för näringspolitiken (avsnitt 2). Jag gär därefter över till att redogöra för nuläge, utvecklingsmöjligheter och problem för svenskl näringsliv i elt intemationelll perspektiv (avsnitt 3). Efter detta behandlar jag näringspolitikens principiella inriktning och presenterar ett tiopunktsprogram för näringspolitiken för de närmaste tre åren (avsnitt 4). Dessa tio punkler utvecklar jag närmare i vart och ett av de följande avsnitten (avsnitten 5-14).

I avsnillen 5-8 saml 12 behandlas frågor där inga förslag till beslul underställs riksdagen.

I avsnitt 5 behandlas sambandet mellan näringspolitiken och den ekonomiska politiken samt vissa skatte- och finansieringsfrågor.

I avsnitt 6 behandlas infrastrukturens betydelse för näringslivels utveckling.

I avsnitt 7 behandlas frågor om avreglering och regelförenkling. I avsnitt 8 behandlas näringspolitikens roll vid större industrikriser. 1 avsnitt 9 behandlas intemationella investeringar, varvid jag återkommer till de lagstiftningsfrågor somjag nyss nämnde.

I avsnitt 10 behandlas frågor om teknisk forskning och utveckling. Jag kommer därvid all föreslå ändrade rikllinjer för verksamheten vid fonden för industriell utveckling (Industrifonden). Vidare föreslår jag etl nytl informationsleknologiprogram. Jag föreslår också all systemet med forskningsbidrag till teknikbaseräde småföretag avvecklas.

I avsnitt 11 behandlas frågor om småföretagsutveckling. Jag kommer därvid att föreslå en lagändring, som innebär att Småföretagsfonden lillförs ytteriigare medel inom ramen för ATP-systemet. Vidare kommer jag au föreslå att stödformen industrigarantilån avvecklas.

1 avsnill 12 behandlas frågor om de statsägda företagen. I avsnitt 13 behandlas utvecklingsinsatser i vissa branscher och i avsnitt 14 den näringspolitiska utrednings- och samrådsverksamheten.

Anslagsfrågorna för de områden somjag tar upp i avsnitten 10, 11, 13 och 14 behandlas samlal i avsnitt 17. Mina förslag i avsnitten 10, II, 13 och 14 är - i den mån som medel samlidigt begärs för ändamålet - formelll alt se som anslagsvillkor.

I avsnitt 15 redovisar jag vilka lagförslag som har upprättats och somjag föreslår skall ingå i proposilionen.

Avsnitt 16 innehåller min hemställan på andra punkler än de som avser
anslagsfrågor, 14

2 Näringspolitikens utgångspunkter

Prop. 1986/87:74

1 detta avsnitt redovisas inledningsvis huvuddragen i den omläggning av näringspolitiken som har sketl sedan hösten 1982. Efter denna genomgång presenteras målen för näringspolitiken, varefter motiven för en offensiv näringspolitik utvecklas. Slutligen tas näringspolitikens roll i en marknadsekonomi upp. I detta sammanhang berörs framför allt frågan om vilken handlingsfrihel som föreligger att med näringspolitiska medel söka påverka utvecklingen i en internationellt öppen ekonomi som den svenska. Andra vikliga principiella frågor gäller avvägningen av central planering kontra lokala initiativ liksom sammansättningen av de näringspolitiska medlen.

2.1 Näringspolitiken efter år 1982

Sammanfattning: Efler regeringsskiftet år 1982 påbörjades arbetet med atl rekonstruera ekonomin och åter få i gång en induslriell tillväxt. Detta krävde en kostnadsanpassning och en omläggning av näringspolitiken i en mer offensiv rikting.

Förändringarna i näringspolitiken efler år 1982 har varit framgångsrika. Omläggningen av politiken i offensiv riktning - baserad på insatser för tillväxt, förnyelse och en förbättrad näringslivsmiljö - har åtföljis av expansion och ökad lönsamhet i näringslivet. De defensiva stödinsatserna har i stort sett avvecklals.

Det första steget i den nya näringspolitiken syftade till att åstadkomma de grundläggande föratsältningama för en industriell expansion. Devalveringen år 1982 gav induslrin elt förmånligt koslnadsläge och höjde vinstnivån, varigenom företagen gavs möjligheter att utnyttja uppgången i den internationella konjunkturen. Den inhemska eflerfrågan stimulerades genom ett omfattande investeringsprogram inom energisektorn, på kommunikationsområdet och inom den s. k. ROT-sektorn (reparalion-ombygg-nad-iillbyggnad). Gruvindustrins prospekteringsbas breddades genom ett program för utökad prospektering på 300 milj. kr.

Näringspolitiken hade under sluiet av 1970-talet och början av 1980-talet en starkt defensiv inriktning. Slödel Ull ki-isdrabbade föieiag och branscher fick en dominerande roll. Denna politik hade flera negaliva effekler, bl. a. för resursallokeringen och för statsfinanserna. Efler regeringsskiftet år 1982 gavs arbetet med att skära ned det omfattande krisföretagsstödet en hög prioritet. För all lägga grunden för en sådan omläggning av politiken gjordes betydande omstruktureringar och finansiella insatser i den slatliga företagssektorn. Avsiklen var att även dessa företag skulle kunna dra fördel av den förbättrade konkurrenskraften. Siödet till varvsindusirin skars ned kraftigt och beslut fattades sedermera om atl lägga ned de två återstående stora varven för nyproduktion av civila fartyg i Uddevalla resp. Malmö. En omstrukturering av specialstålindustrins rostfria seklor genomfördes med insatser från staten och ägarna samt andra intressenter.

Krisprogrammet

Avveckling av det

defensiva

företagsstödet

Regeringen har efter dessa insalser haft en mycket restriktiv inställning och ytterligare stöd till krisdrabbade företag och branscher har inte givils.

Ålgärderna för att vända den tidigare negativa industriutvecklingen har varit framgångsrika. Såsom framgår av bilaga 3 om svenskl näringsliv i etl internationellt perspekliv, har näringslivet haft en överlag mycket positiv utveckling efter år 1982. Svenskt näringsliv - och det gäller också delar av de tidigare krisbranscherna och krisförelagen - har visat prov på en slor vitalitet och omställningsförmåga dä näringspolitiken har kunnat ge de rätta ulvecklingsbeiingelserna.

Näringspolitikens andra steg bestod i all utveckla de offensiva instrumenten för atl främja näringslivets/ör/iye/ie. 1 propositionen om induslriell fillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379) redovisades förändringar på några vikliga insatsområden: ökade insalser för småförelag med expansionsmöjligheter, ökade insalser för underleveranlörsulveck-ting, ökad betoning av siödet till nyföreiagande, ökad satsning på uppbyggnad av leknisk kompetens, nya insatser för att främja spridning av ny leknik resp. utveckling av teknikupphandling som industripolitiskt instrument.

Vad gäller huvuddragen i politikens inrikining anfördes, uiöver de nämnda insatsområdena, bl.a. vikten av öppenhet och samverkan mellan samhälle, företag och de anslällda genom att hög prioritet lades vid verksamheten inom de rådgivande organ som är knulna lill induslrideparlemenlet. Vidare underströks vikten av en ökad samordning mellan induslri- och regionalpolitik liksom behovet av en förenkling av det administrativa regelverk som påverkar företagens arbetsbetingelser. Slutligen framhöUs betydelsen av ett utvidgat och intensifierat nordiskl samarbete inriklal på all nå konkreia resultat.

Genom riksdagens beslul med anledning av proposilionen om industriell tillväxt och förnyelse resp. propositionen om forskning (prop. 1983/84: 107, NU 45, rskr. 407) vidtogs flera belydelsefulla konkreta åtgärder. Insatserna för småförelagsutveckling förstärktes. För Fonden för industrielli utvecklingsarbete (Industrifonden) anslogs ett kapilaltillskoll för all fonden skulle kunna fortsätta och intensifiera sitl leknikstöd. Inom verksamheten vid styrelsenför teknisk uiveckling gavs särskild prioritet åt informationsteknologi, verkstadsteknik, de nya materialens teknologi och bioteknik. Program inrättades för teknikupphandUng och för havsindustrieU kompeiensutveckUng.

Jag viil också nämna några andra viktiga, offensiva näringspolitiska insatser under de senaste åren. Satsningarna på rymdverksamheten har fortsall i samarbele inom Norden i Tele-X-projektet och inom Europa. Regionalt har delta fått en stor betydelse för Kirunaregionen. Elt första steg i uppbyggnaden av etl nationellt informationsleknologiprogram logs genom att del nationella mikroeleklronikprogrammel inrättades. Delta program syftar till att förslärka kompeiensen alt utveckla halvledarkretsar. Vidare har ell särskilt arbele ulförls för atl ta till vara de industri- och regionalpolitiska effekterna i samband med upphandlingen av det s. k. JAS-projektet. Del intemationella industripoUliska samarbetet - inom bl.a. EFTA, med EG och inom Norden - har varit livaktigt. På den

Prop. 1986/87:74

Förnyelsepropositionen

Nya offensiva insatser

senaste liden har Sverige spelat en aktiv roll i det europeiska forskningssamarbetet inom EUREKA.

Omläggningen av näringspolitiken kan tydligt avläsas i utvecklingen av nettokostnaderna för industristödet (diagram 2.1). Den slalliga finansieringen har delats upp i insatser för omställning och neddragning resp. tillväxt och förnyelse. De defensiva insatserna svarade tidigare för 70-80 % av de totala nettokostnaderna. Denna andel var nere i 48 % budgetåret 1985/86. Att andelen inte sjunkit mer förklaras i huvudsak av eftersläpningseffekter på grund av tidigare beslul om stöd till varvsindustrin. För innevarande budgetår kan en kraftig minskning av varvsstödet förväntas.

Prop. 1986/87:74

Minskade nettokostnader

Diagram 2.1 Industristöd 1975/76-1985/86 fördelat på stöd för omställning/neddragning resp. tillväxt/förnyelse (fasta (1980 års) priser, miljarder kronor)

Omställning/Neddragning Tillväxt/Förnyelse

Därav M varvsslöd

16% H I 84% 75/76

27° 19°/ 1 1 17	i 0 % 31%	76/77 77/78 78/79 79/80
		80/81

_h	%	81/82

	\|26°/	. 82/83

	54 %	83/84

	66%	84/85

	50 %	85/86

1 2	3 4 Miljarder kr

73%

81 %

83%

79%

74%

46%

50%

11 10 987654321 Miljarder kr

Anm.: Omställning/neddragning = icke-permanent stöd -f- branschstöd. Tillväxt/ förnyelse = FoU-stöd -t- regionalpolitiskt stöd -l- exportstöd -l- småföretagsstöd.

Ökningen av det defensiva stödet budgetåret 1985/86 faller helt på exlra-ordinära tillskott på 2 miljarder kronor till Svenska Varv för nedläggningskostnader och inlösen av skuldebrev från 1983.

Gemensamt för de näringspolitiska insatserna efler år 1982 har varit en sirävan all återge svenskt näringsliv betingelserna för flllväxl och förnyelse saml att återge näringspoliflken dess offensiva och tillväxtskapande roll.

Jag kan konstalera all vi i del slora hela har nåll dit vi strävade. Delta

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

beror inte enbari på den förda polifiken. Den internationella ekonomiska situalionen har bidragit positivt, men jag menar all vi väl har lyckais all utnyttja de möjligheter som har erbjudits. Allmänl sett finns nu ett slörre handlingsutrymme än tidigare att utveckla en långsiktig, framåtsyftande näringspolitik.

Prop. 1986/87:74

2.2 Målen för näringspolitiken

Min bedömning: Målen för näringspolitiken bör vara att åsladkomma en god långsiklig tillväxt inom näringslivet genom att främja förnyelse och omvandling inom industri- och tjänstesektorn och härigenom upprätthålla en god inlernationell konkurrenskraft.

Näringspolitikens yttersta syfte är atl skapa förutsättningar för att bibehålla och utveckla välfärden. Del innebär att näringspolitiken med beaktande av bl. a. fördelningspolitiska och miljöpolitiska målsättningar skall bidra till atl åstadkomma en sådan långsiktig tillväxt inom svenskl näringsliv som möjliggör stigande realinkomster. Näringspolitiken, den allmänna ekonomiska politiken, regional- och arbetsmarknadspolitiken kompletterar därvid varandra.

Sedan år 1982 har Sveriges ekonomiska läge starkt förbättrats. Somjag närmare kommer all redovisa i följande avsnill har produktion, sysselsällning, lönsamhet, kapacilelsutnyltjande m. m. under dessa fyra år utvecklats mycket positivt. Vi kan i dag med fog påstå att Sverige har kommit ur det akuta krisläge landel befann sig i under etl antal år. De senaste årens erfarenheter ger belägg för atl det är av utomordentlig vikt alt stabiliseringspolitiska målsättningar uppfylls om en långsiktig näringspolitik skall ge önskat resultat. Det är enbart genom en balanserad kostnadsutveckling och en framgångsrik anpassningsprocess som en god konkurrenskrafi kan förenas med ett högt ulnytljande av produktionsresurserna och därmed grunden läggas för en ekonomisk tillväxt på längre sikt.

Sverige är en liten nation på världsmarknaden och omvärldsberoendet är stort. Förändringar på världsmarknaden kommer även fortsätiningsvis att ske snabbt. Få kunde i början av 1970-talel ana alt en dramatisk oljeprishöjning var föreslående. Än färre förutsäg de omskakande konsekvenser en sådan höjning skulle få på världsekonomin. Erfarenheterna har också visat alt industri- och tjänstesektorn i Sverige — i likhet med andra små industriländers - är ytterst känslig för protektionistiska störningar i världsekonomin. Det är därför av utomordentligl stor vikt att det inlernalionella samarbetet förstärks och att en fri handel upprätthålls och utvecklas. Sverige har långsiktigt allt att tjäna på etl fritt varu- och tjänsteflöde på världsmarknaden.

Strukturkriserna under 1970-lalet ullöstes av utvecklingen av oljepriset, världsmarknadsefterfrågan och det inhemska kostnadslägel. De bakomliggande orsakerna till kriserna var dock flera. Erfarenheterna visar atl möjligheterna all möla framflda, oföruisedda kriser av bransch- och företagskaraktär, är genom att upprätthålla en god förmåga till förändringar: inle genom att söka undandra oss väridsmarknadens konkurrens. En sådan

Okad välfärd

Konkurrenskraft

Internationellt samarbete och fri handel

Fortsatt strukturomvandling

strategi släller stora krav inte bara på en väl fungerande näringspolitik. Arbelsmarknads-, regional- och utbildningspolitiken etc. har här viktiga uppgifter. Förändringar som redan i dag kan förutses måsle mötas med insatser för förnyelse. Enligt min rnenihg har Sverige goda förutsättningar alt la lill vara de möjligheter som en fortsatt strukturomvandling kommer att ge. Försök alt upprällhålla produklion i etl ålderdomligt och icke konkurrenskraftigt näringsliv kommer däremot på sikt alt leda lill välfärdsföriuster.

Å andra sidan kan en snabb omvandlingsprocess framstå som kortsiktigt framgångsrik, men samtidigt riskera alt leda till alt arbetare och tjänstemän slås ut från arbeismarknaden och alt landets samlade arbetskraftsresurser därmed minskar. På längre sikt kan en okontrollerad omvandlingsprocess även innebära att altraktivileien hos exempelvis industriarbete minskar, vilkel i sin lur leder till effektivitetsförluster. Strukturomvandlingen måste därför ske i sådana former att landels samlade produktionsresurser tillvaratas och den enskildes irygghet värnas.

Prop. 1986/87:74

2.3 Motiven för en offensiv näringspolitik

Sammanfattning och bedömning: Marknadsekonomin har slora förtjänster i form av decentralisering och flexibilitet. Den har emellerlid också brister och behöver då, bl. a. med hänsyn lill övergripande samhällsmål, korrigeras med näringspolitiska insalser för att möta spontana koncentrationstendenser och kompensera för olika inlåsningseffekter, för alt höja den långsiktiga effektiviteten saml för alt säkerslälla en långsiktig förnyelse genom investeringar i forskning och utveckling.

Grunden för en aktiv näringspolitik lades redan i början av 1960-talet. Bakgrunden var atl 1950-talets snabba strukturomvandling förde med sig olika samhällsproblem. Framförallt hamnade välfärdsstatens ambitioner i uppenbara konflikter med marknadsekonomins spontana utveckling, dess påtagliga kortsiktighet vad gäller hanteringen av problem samt de fördelningspoliiiskt ohållbara konsekvenserna av många gånger snäva, företagsekonomiska beslut.

Detta innebar inte att marknadsekonomins grunder sattes i fråga. Marknadssystemets bidrag lill den snabba standardutvecklingen var uppenbart. Jag vill här erinra om all filosofin bakom näringspolitiken - försia gången formulerad i Landsorganisationens näringspolitiska program år 1961 - var all inom marknadsekonomins ram främja ekonomisk tillväxt genom all underiätta strukturomvandlingen i näringslivet.

De näringspolitiska ålgärder som därvid föreslogs (s. 64) "syflar inte i försia hand till att ge utvecklingen en viss, i förväg utstakad inriktning -della vore orimligl, ime minsl med lanke på Sveriges slarka beroende av världsmarknaden och de snabba kastningar, som kan inträffa som följd härav - utan till atl stärka de expansiva krafterna inom vårt näringsliv och undanröja hindren i deras väg."

Näringspolitikens grunder

1 marknadssystemet finns inbyggt en strävan till hushållning med resurser som bygger på en decentralisering av beslut och ansvar. En annan av marknadsekonomins fördelar är dess flexibilitet. Företagens anpassning till nya förutsättningar sker förhållandevis snabbt.

Del krävs emellertid samhällsinsatser för att korrigera marknadssystemet om de övergripande samhällsekonomiska målen skall kunna uppnås. Korrigeringarna syftar dels till alt anpassa sysiemel lill olika välfärds- och fördelningspolitiska mål, dels till att effeklivisera systemel.

Näringspolitikens uppgift vad avser alt anpassa marknadsekonomin lill välfärds- och fördelningspolitiska mål beslår framför alll i all underlätta en nödvändig strukturomvandling, bl. a. genom insatser för att få i gång nya företag och jobb på orter som drabbats av förelagskriser. Del kan också gälla insatser i vissa branscher som utsätts för etl hårt strukluromvand-lingslryck. Jag kommer senare (avsnitt 8 resp. 13) atl ytteriigare utveckla målen för och motiven bakom sådana insatser.

De näringspolitiska insalser som tar sikle på atl eliminera effektivitets-brister i marknadsekonomin är av flera olika slag. Det gäller t.ex. brister av mer konkret natur avseende hur marknadsekonomin i prakliken fungerar. Som exempel pä sädana brister kan nämnas att ägar- och produktions-koncentrationen å ena sidan kan leda till trögheler i anpassningen lill nya förhållanden. Å andra sidan finns ofta ell behov av all förelag är slora och ekonomiskt starka för att kunna möta en hård internationell konkurrens. Samhället får här ikläda sig rollen som balanserande krafl. Somjag kommer all utveckla senare (avsnitt 9 resp. 12) är detta etl vikligl moliv bakom politiken för internationella investeringar och slalligl ägarengagemang i näringslivet. Också småförelagspolitiken vilar på denna grund (avsnill 11). 1 andra fall kan bristen i informalionsspridning medföra att nödvändigl beslulsunderiag saknas för effektiva beslut inom företagen (avsnill 14).

Även en perfekt fungerande marknadsekonomi har emellertid visat sig vara behäftad med brister som sammanhänger med den långsiktiga effektiviteten i systemet. En viklig del av näringspolitiken sett ur detla perspektiv, är att skapa grundförutsättningar för olika ekonomiska aktiviteter. Sålunda ankommer den ulomordenlligl viktiga uppgiften alt bygga upp en fungerande infrastruktur på samhällel (avsnill 6). Slora, inlernationella koncerner har i vissa fall tillräckliga resurser för att själva klara utbildning, transporler etc. För de små och medelstora företagen kommer emeUertid samhällets insatser att på denna punkt vara helt avgörande. En fungerande kapitalmarknad (avsnitt 5) kan ses som ett annat exempel. Likaså ankommer det på samhällel att, utifrån näringspolitiska grunder, utveckla och noga pröva det regelsystem (avsnill 7) som utformats med sikte på atl tillfredsställa andra samhällspoliflska mål och som påverkar näringslivet. En av de mer allvarliga brislerna i marknadsekonomins funktionssätt är all invesleringar i forskning och utveckling (FoU) (avsnitt 10) tenderar atl bli för små. Från samhällssynpunkt skall de kosinader som läggs ned vägas mot den framtida nyttan för företag och konsumenter. Ett företag som satsar pä utvecklingsarbete väger däremot endast in framtida egna vinster. Ofta överstiger samhällsnyttan av en lyckad utvecklingssatsning den avkastning företaget kan förväntas få. Risken att andra förelag bättre förmår

Prop. 1986/87:74 Decentralisering och flexibilitet

Behov av en balanserande kraft

Långsiktig effekUvitet

Forskning och utveckling

exploatera tekniska nyheter finns alllid. Företaget måste räkna med att andra förelag lar upp den nya tekniken. Genom konkurrens pressas priserna ned till fördel för konsumenterna, men till förfång för de företag som inilerade utvecklingsarbetet. Med patentering ökar visserligen möjligheterna att tillgodogöra sig det ekonomiska värdel av en innovation, men alla utvecklingsresultat är inle patenterbara och pateni ger inle heller alllid elt tillräckligt skydd. Om etl företag bedömer att det inte får tillräckligt stor del av nyttan i form av egna intäkter, kommer investeringen inte till stånd.

Vidare har stordriftsfördelarna i FoU-verksamheten ökal på flera områden. Många företag har inte resurser att själva nå den omfaUning i forsknings- och utvecklingssatsningar som är nödvändig för att kunna följa med i teknikutvecklingen.

Samhällel kan korrigera tendenserna till underinvestering genom atl på olika sätl öka utvecklingsinvesteringarnas lönsamhet, 1 de tidigare leden av utvecklingsarbetet kan det lämpligen ske genom att samhällel i vissa fall lar över en del av kostnaderna och därigenom lyfter av en del av risken. Ett likarlat resonemang kan föras t. ex. avseende prospekleringsverksamheten inom gruvnäringen och i vissa fall avseende nyföretagande.

Prop. 1986/87:74

2.4 Näringspolitikens roll

Sammanfattning och bedömning: Synen på planeringens möjligheter och begränsningar har ändrats. Det är inte näringspolitikens roll att söka diktera utvecklingen genom alt välja ut framlidsbranscher eller framtidsprodukler. Handlingsfriheten vad gäller beslut avseende internationellt beroende eller i övrigl beträffande genomförandet av politiska beslul är begränsade.

Näringspolitiken har atl balansera olika önskemål och delvis molslridiga krav ule i samhällel. Exempel på ell sådant krav är den ökade internationaliseringen, vilken å ena sidan kan vara en förutsättning för ökad ekonomisk tillväxt samtidigt som den å andra sidan skapar risker för ett ökat beroende av omvärlden. Etl annat exempel är avvägningen mellan centrala insatser kontra initiativ ute i företagen. Den primära rollen för näringspolitiken är därvid att genom klara spelregler och kontroll all dessa efterlevs, rådgivning, informationsinsatser och erfarenhetsutbyte samt vissa kompletterande flnansiella insatser öka förutsättningarna för ett engagerat och decentraliserat beslutsfattande på lokal nivå.

Erfarenheterna från 1970-lalet har medfört att synen på planeringens möjligheter har modifierats. Såväl i samhällel som i organisationer och företag har den förändrade synen på planering och slyrbarhel av utvecklingsförlopp fåll avsevärda konsekvenser. Begrepp som framtidsplanering, koncernplanering etc. har i dag fält en annan innebörd än lidigare. Nu diskuleras i första hand frågor om vilka förutsättningar som gäller för all möta och hantera framtidens hot och möjligheter. Begreppet framtidsplanering har fält en mer dynamisk innebörd.

Ett modifierat planeringstänkande

Det är därvid, somjag lidigare konstaterade, inte näringspolitikens roll Prop. 1986/87: 74 att söka ge utvecklingen en viss i förväg utstakad inriktning. Jag vill understryka att det aldrig - annat än i undantagsfall såsom av beredskapsskäl - är statens uppgift att förutse och planera för produktionen av enslaka varor eller tjänster. Det har visal sig vara ytterst svårt au förulsäga marknadens utveckling, tekniska förändringar eller konsumenternas önskemål.

Det leder frågan över lill vilkel handlingsutrymme som näringspolitiken har. Jag vill i detta sammanhang korl beröra två förhållanden som kan begränsa handlingsutrymmet, nämligen del internationella beroendet och den beflnlliga näringslivsstrukturen.

Sveriges näringsliv är höggradigt inlernationaliserat. Ungefär hälften av Internationella industriproduktionen exporteras och ytteriigare en stor del av svenska beroendet ökar företags produktion är förlagd i ullandel. Inom Sverige ägs och konlrolleras en icke obetydlig del av näringslivet av utlandsägda företag. Vi är också i hög grad beroende av imporl för vår försörjning av varor och tjänsler. Mätt på detta sätt har Sveriges beroende av omvärlden ökal kontinueriigt under efterkrigstiden. Delta omvärldsberoende har både posiliva och negativa sidor. Ullandsberoendet har också olika innebörd för olika branscher och förelag.

Basindustrin producerar i huvudsak i Sverige och säljer merparlen av sin produktion på export. Det produktionstekniska kunnandet är till skillnad mot marknadsbilden av tradilion starkt lokalt förankrat. Även inom branscher som läkemedel och medicinsk leknik sker produklionen till största delen i Sverige. Här spelar dock samarbele och licensering med förelag i andra länder en allt slörre roll. Ett annat exempel är verkstadsindustrin, där lidigare siarkt hemmamarknadsorienlerade underleverantörssystem blir mer globala vad gäller leveransmönslren. Äter ett annat exempel är elektronikområdet, som kännetecknas av en stark internationalisering. Forskning, utveckling och produktion ulförs allt oftare i samarbete med olika forskningsorganisationer och specialister runt om i världen. Integrationen av lal- och dalakommunikaiion har också medfört högre krav på det tekniska kunnandet av vilket följer etl ökat behov av samarbete mellan företagen. Även på energiuirustningsmarknaderna kan en ökad internationalisering märkas.

En ökad produktion och ökade inköp av underieveranser i andra länder
kan naturiiglvis på korl sikt innebära ett hot mot sysselsätlningen i Sveri
ge. På längre sikt torde emellerlid utvecklingen mot etl ökat internationellt
samarbete minska Sveriges sårbarhet. Genom all della i flera internationel
la nätverk av samverkande eller kompletterande förelag kan svensk indu
slri forlfarande vara internationellt betydande inom vissa områden ulan alt
alllför myckel av de samlade resurserna koncentreras till en eller ett fåtal
slutmarknader. Del är därvid också vikflgt alt nuvarande underieverantö
rer stärker sina positioner och ökar sin export. Utvecklingen inom varvs
näringen kan i någon mån belysa riskerna med atl många och slora svenska
företag är starki internt sammanflätade genom leveransströmmar, samti
digt som de är helt beroende av utvecklingen på världsmarknaden.
Å andra sidan kan en tyngdpunktsförskjutning mot större ullandspro- 22

duktion och större andel utländskt ägande medföra en krympande, inhemskt kontrollerad industriell bas i Sverige. Tyngdpunklsförskjutningen kan exempelvis på sikl resultera i en utflyttning av koncernstrategiska funktioner som forskning och utveckling samt avancerad tillverknings- och företagsledning. Näringspolitiken ställs i dessa sammanhang inför svårlösta avvägningsfrågor, där rollen blir att tillgodose olika ofta motstridiga önskemål. Jag ålerkommer till denna fråga senare (avsnitt 9).

En annan fråga som siarkt påverkar näringspolitikens roll är beroendet av den idag befintliga samhällsstrukturen. Den nuvarande produkflonsin-riktningen, de nuvarande företagen och organisationerna, etc. begränsar möjligheterna alt finna nya lösningar. Det tar ofta läng lid all ändra organisationsstruktur eller verksamhetsinriktning. Till detta kommer att det över lag finns etl organisatoriskt motstånd mot förändringar som kommer utifrån. Idéer och förslag om all exempelvis i samhällsregi uppfinna nya produkler och transplantera dessa till företag i kris, har visat sig utomordentligt svåra atl genomföra. De lyckade exempel man kan finna, gäller ofta i samband med teknikupphandling och där beställarrollen är klar och kännetecknas av hög kompetens.

Det måste därför slå helt klart att näringspolitikens roll är att skapa förutsättningar för olika initiativ inom förelagen att under eget ansvar utveckla och förverkliga ny verksamhel. Näringspolitikens roll är däremot primärt Inte att söka genomdriva förändringar som man på det lokala planet inte tror pä eller i övrigt inte finner motiverade.

Prop. 1986/87:74

Organisatoriska trögheter

2.5 Näringspolitikens medel

Sammanfattning och bedömning: Näringspolitiken verkar genom en rad olika medel av såväl generell som mer selekliv karaktär. Det selekliva slatliga finansieringssystemet riktat direkt mol företagen har successivt växt fram under etl par decennier, varvid den samlade näringspolitiska profilen och helhetsbilden blivit mindre klar. Det pågående arbetet att förenkla stödregler och administration samt att samla insatserna mot vissa offensiva områden bör drivas vidare.

Näringspolitikens medel beslår av slallig finansiering, rådgivning och information, beskattning, statligt ägande, infrastrukturella åtgärder, tillstånd och regleringar samt teknikupphandling. Medlen är av såväl direkl som indirekl karaktär. Exempel på olika former av indirekta medel är Slatliga insatser för informationsspridning. Dessa är viktiga för bl.a. nya företag och andra småföretagare, genom att de ger dessa ell bälire beslulsunderiag om kommersiella och tekniska förändringar. Information om mer allmänna ekonomiska förhållanden och utvecklingen inom enskilda branscher spelar också en roll för att skapa förståelse för de krav på omvandling och förnyelse som ställs i en öppen ekonomi. De indirekta medlen syftar primärl till atl på olika sätl förbättra den generella näringslivsmiljön.

Direkta och Indirekta medel

medan direkla medel syftar till att förändra ulvecklingsbeiingelserna för enskilda förelag eller grupper av förelag.

Nära sammanhängande härmed är avvägningen mellan generella och selektiva medel. Somjag framhållil tidigare i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135) finns det motiv för både generellt och selektivt utformade insalser. De generellt ulformade åtgärderna innebär som regel en mindre risk för alt konkurrensen snedvrids. De bör dock kompletteras med selektiva insatser inriktade på alt korrigera sådana brister i marknadssystemet, somjag tidigare gav exempel på. Då det gäller all möta problem inom en viss bransch, en avgränsad grupp av företag eller en viss region är det oftast mest verkningsfullt att ulforma medlen speciellt för del aktuella problemet. Även vad gäller salsningar på forskning och utveckling visar erfarenhelen att selektiva insalser har stora förtjänster framför generella medel.

Jag övergår nu till all redovisa förändringar inom det statliga induslrifl-nansieringssystemet. Detta kan delas upp i följande beståndsdelar: stöd till branscher och företag med strukturproblem, matchningsålgärder som påkallats för att ge viss kompensation för utländska stödåtgärder, stimulanser (bidrag, lån, riskdelning) för tillväxt och förnyelse samt slatliga krediter (lån och garanlier) som kompensation för brister i kreditmarknadens funktionssätt.

Det slatliga finansieringssystemet har växt fram under en följd av år. Under 1960-talet och början av 1970-lalel inrättades lokaliseringsstöd, teknikstöd från styrelsen för teknisk utveckling och selektiva branschprogram. Redan tidigare hade åtgärder vidtagits för alt underiätta finansieringen av småföretag genom bl. a. företagareföreningarna. Systemet var inledningsvis av begränsad omfattning och relativt lällöverskådligl. Moiiven för insatserna var vid denna lid främst den ökande frihandeln och de därav följande kraven på strukturomvandling, den sjunkande lönsamheten och de ökande kraven på exlernfinansiering samt de slora geografiska omflyttningarna.

Som en följd av bl. a. oljekriserna och de slora strukturproblemen inom svensk industri byggdes systemet ut kraftigt under 1970-talel och början av 1980-lalet. Antalet stödprogram och stödorgan ökades. Den samlade näringspolitiska profllen och helhetsbilden blev mindre klar.

Del finns även andra problem med den sammansättning som den slalliga finansieringen har kommii atl få. Brislen på samordning och överblick genom atl ålgärder har lagrats på varandra är elt sådanl. Mängden av program är ett annat. Det kan vara svårt för förelagen atl använda systemet. Av en konsultstudie, som industridepartementet låflt genomföra, framgår att framför allt de mindre företagen har problem med detla.

Jag vill hävda att situalionen har förbättrats avsevärt genom den förändrade inrikining som näringspolitiken fåll under de senasle åren. Men del flnns anledning att ytterligare förenkla systemet och alt anpassa det till näringslivets förändrade förutsättningar. Förändringsstrategierna ser olika ul för de skilda slagen av statlig finansiering. Jag skall här redovisa den generella inriktning som bör gälla för förändringarna. Jag återkommer

Prop. 1986/87:74

Generella och selektiva medel

Statliga finansiella insatser

Svåröverskådligt stödsystem

senare (se bl. a. avsnitt 7.5) med en mer utförlig redovisning av mina överväganden i denna fråga.

Stödet till företag och branscher med strukturproblem - främst varvs-och stålindustrierna - har redan dragits ned kraftigt och till stora delar helt avvecklats. Denna förändringsinriktning ligger fast. Jag vill här också hänvisa till den redovisning av principerna för hanleringen av störte industrikriser som jag senare kommer atl lämna (avsnitt 8).

Kompensations- eller malchningsålgärderna är numera i stort sett begränsade till delar av det kvarvarande varvsstödet. Subventioneringen inom de statsstödda exportkrediterna och det s. k. hemmamatchningsstö-det har under senare år haft en myckel liten omfattning. Inrikiningen är att även fortsättningsvis hålla delta slags åtgärder på en låg nivå.

Stimulanser för tillväxt och förnyelse avser främst områdena teknisk forskning och utveckling, småföretagsutveckling och regional utveckling. Här finns det även i framfiden skäl för aktiva näringspoliflska insalser. Del är emellertid väsentligt alt systemet är överskådligt och lätl atl använda för förelagen. Antalel program och anlalet slödformer bör vara begränsat. Likaså är det väsentligt atl administrationen av stödåtgärderna är enkel och moisvarar företagens behov.

Statliga kredilformer - som industrigarantilån och rörelselån från utvecklingsfonderna — är primärl inrättade för atl kompensera för brister pä kredilmarknaden. Tidigare styrdes kredilmarknaden med ransoneringar. Dessa ledde till att vissa kategorier lånlagare (t. ex. småföretag och företag i glesbygd och/eller förelag som hade sämre kreditvärdighel) och långsiktiga projekt med hög risk hade svårl alt få flnansiering. Under de allra senaste åren har kreditmarknaden genomgålt en krafiig förändring. Räntesäitningen är i princip fri, ransoneringarna har upphört och kreditutbudet har differentierats. Därmed har också vissa av förutsättningarna för den slalliga kredilgivningen ändrats. En översyn av de samlade effeklerna av förändringarna på kreditmarknaden för olika näringspolitiska flnansie-ringsinslrument bör därför initieras. Jag ålerkommer senare (avsnitt 5) flll denna fråga.

Prop. 1986/87:74 Ny strategi

3 Svenskt näringsliv i ett internationellt perspektiv

Prop. 1986/87:74

Mot bakgrund av dessa allmänna utgångspunkter för näringspolitiken skall jag nu övergå till att korl erinra om orsakerna bakom 1970-lalets krisår, närmare presenlera min syn på nuläget inom det svenska näringslivel samt ge en bred orienlering om utvecklingsmöjligheter och problem inför 1990-talet. En utförlig genomgång av näringslivsutvecklingen finns redovisad i en särskild promemoria, som utarbetats inom industridepartementet (bil. 3).

Sammanfattning och bedömning: Läget inom den svenska industrioch tjänstesektorn har kraftigt förbättrats under senare år. Näringslivet har visat god förmåga att tillvarata de möjligheter som 1982 års devalvering gav. Sverige har under de allra senaste åren flyttals uppåt på listan över länder med hög internationell konkurrenskraft. På korl sikl är också utsikterna för en expansion med bibehållen, hög lönsamhel goda även om utvecklingen av det svenska pris- och kostnadsläget inger oro liksom de ökade regionala obalanserna.

Näringslivel genomgår en ständig omvandling. Under vissa tider går denna omvandlingsprocess fortare och får mer genomgripande effekter än under andra, mer stabila skeden. Dagens näringslivs-struktur skiljer sig i väsentliga avseenden från 1970-talets. Även inom företagen kan märkbara förändringar noleras vad gäller produktsammansättning m. m. 1970-talets delvis krisartade förändringar har under senare år fält ett lugnare förlopp. De senaste årens stabila utveckling kan emellerlid snabbt förändras. Strukturomvandlingen fortsäller i hög takt och i alll högre ulslräckning på internationell nivå. Den lekniska utvecklingen går forlfarande mycket snabbt.

Svenskl näringsliv måste i framliden inriktas på att klara en ökad internationell konkurrens på såväl traditionella hemmamarknader inom Europa som på nya och mer avlägsna marknader, alt på bred bas delta i internationell teknikutveckling, atl gradvis höja kvalitets-och servicenivå m. m. samt att ta till sig och utnyttja de effektivitetsfördelar ny produktionsteknik medför. Framför allt torde ulvecklingen inom mikroelektroniken och dess olika informalionsteknologiska användningar komma alt påverka den ekonomiska utvecklingen under de närmaste 5—10 åren.

3.1 1970-talets strukturproblem

Svenskt näringsliv genomgick en djup strukturell kris under senare hälflen av 1970-talet. Marknadsandelsförlusterna på exportmarknaderna var dramatiska. En jämförelse med andra länder visar atl industriproduktionen i Sverige utvecklades betydligt sämre än i de störte OECD-länderna och i våra grannländer. I Sverige minskade industriproduktionen mellan åren 1975 och 1982.

Diagram 3.1 Industriproduktionen i Sverige och vissa andra OECD-länder 1975—1982 (volymförändring i procent)

Prop. 1986/87:74

20 -

-10

jm FIN NOR LBR FRG FRB GER SIE

Den vanliga förklaringen är all del svenska koslnadsläget under några år Minskad i mitten av 1970-lalel snabbt prissatte den svenska induslrin ur marknaden, efterfrågan och Å andra sidan hade svensk industri under hela efterkrigsperioden fått kostnadskris vidkännas elt långsiktigt ökal kostnadstryck. Skillnaden var dock den att under tidigare skeden var de åriiga relativa kostnadsökningarna måttliga. Vidare kompenserades de under vissa år höga kostnadsökningarna av betydande produktivitetsförbättringar samt en successiv strukturomvandling. Under senare hälften av 1970-talel försvagades emellertid värids-marknadsefterfrågan drastiskl. Närmarknaderna i Europa utvecklades över lag svagt och nya konkurrenter dök upp på flera områden. 1 denna siluaiion sjönk kapacilelsutnyltjandel och därmed produklivilelsöknings-takten samiidigi som kostnaderna i form av löner, ränlor och avgifter steg mycket kraftigl i Sverige.

De kostnadshöjningar, produkt- och marknadsförändringar och den fi- Negafiva nansiella oro som präglade situationen under slutet av 1970-lalel, fick från anpassnings-samhällsekonomisk synpunki betydande negaliva konsekvenser. Vissa in- processer ternationellt verksamma förelag reagerade genom att omstrukturera sin verksamhet och förlägga produktion lill andra länder. Underleverantörer drabbades efter hand liksom leverantörer av utrustning. Företagen i de fyra slora krisbranscherna — gruvorna, slålsektorn, skogssektorn och varven — ställdes inför elt val mellan drastiska nedskärningar och omfattande statliga ingrepp. Tillsammans svarade dessa seklorer vid mitten av 1970-lalel för 27 % av sysselsältningen i industrin (år 1985 var molsvarande andel 22 %). Jag vill här också peka på del stora inbördes beroende i form av leveranser som förelåg inom varv, stål och järnmalmsgruvor. På samma sätt som kopplingarna inom delta stora block av industrier en gång kraftfullt bidragit lill en självförstärkande och positiv utveckling av slor regional betydelse spreds nu de negaflva effeklerna genom leveranlörssy-stemen.

3.2 Den industriella återhämtningen

Prop. 1986/87:74

Är 1982 befann sig svensk induslri i ett bottenläge efter en rad av år med mycket dålig lönsamhet. Devalveringarna under detla år och årel före återförde det svenska kostnadsläget i balans med omväriden.

Därefter har situationen inom det svenska näringslivel väsentligt förbättrats. Exempelvis har industriproduktionen under perioden 1982-1986 ökat med ca 17 % och investeringarna i maskiner och byggnader med nära 40 %. Orderlägel är fortsatt högl och inför år 1987 beräknas induslrin öka sina investeringar i byggnader och maskiner med drygl 12 %, varav Sveriges två personbilstillverkare svarar för en belydande del.

Trols de senaste årens invesleringsökning föreligger i dag brisl på kapacilet i flera förelag. Enligt statistiska centralbyråns mätningar ligger industrins kapacitetsutnyttjande myckel högt för tredje årel i rad. Under tredje kvartalet 1986 registrerades ell fakliskl kapacilelsutnyltjande på nära 89 %. Vissa branscher hade då åler förbättrat sin beläggning efter en mindre svacka i början av året.

Diagram 3.2 Industrins kapacitetsutnyttjande 1980—1986 (procent)

Investeringsökning och fullt kapacitets-utyttjande

—Möjligt kap-utnytt

' Faktiskt kv-utnytt

80 Bl az

Anm.: Säsongrensade värden.

Förelagens utlandsinvesteringar har också fortsatt atl öka. Utifrån riksbankens tillslåndsstatislik kan svenska företags investeringar i utlandet under perioden 1982- 1985 beräknas ha motsvarat ca 40-45 % av investeringarna i byggnader och maskiner i Sverige. Detta är en markant ökning jämfört med tidigare år.

Antalel sysselsatta inom industrisektorn har enligt SCB:s arbetskrafts-undersökning ökat med 11 000 (årsmedeltal) underår 1986. Framförallt har sysselsättningen inom verkstadsindustrin ökal. Under år 1985 var ökningen 18000. Sedan bottenlaget i slutet av år 1983 har antalet sysselsalla inom industrin ökat med ungefär 40000 personer till totalt ca 1 030000. Sysselsältningen inom de privala Ijänstenäringarna har under samma period ökat med 84000 personer.

Likaså minskar skillnaderna vad beträffar andelen sysselsatta av olika kön. Enligt preliminära beräkningar har nästan hela sysselsätlningsökning-

Sysselsättningen har ökat

en under år 1986 utgjorts av kvinnor. Bakom delta ligger bl. a. de speciella rekryteringsinsatser för att få kvinnor lill industri- och teknikyrken, som inleddes höslen 1983. Rekryteringsinsatserna gjordes mot bakgrund av alt kvinnornas andel av de industrisysselsalia endast uppgår lill drygl 25 %. Dagens situation visar på en förändrad rekryteringsprofil från företagens sida. Forlfarande kvarslår dock problemet med en oproporflonelli hög andel kvinnor i rutinmässiga arbetsuppgifter, vilka på sikl riskerar att rationaliseras bort.

En kraftigt bidragande orsak till den starka expansionen inom svenskt näringsliv är givetvis den kraftigt förbällrade lönsamhetssilualionen. Inte sedan början av 1960-lalet har industrins genomsnittliga lönsamhet varit så hög under en femårsperiod som under perioden 1982-1986. Även vid en internalionell jämförelse framslår företagsklimatet i Sverige idag som gott. I många konkurrentländer är företagsbeskattningen hårdare och beräkningar för de svenska inlernalionella koncernerna visar alt resultalförbäll-ringen i deras svenska delar varit större under senare år än i deras utländska delar. Det är dock mindre tillfredsställande att en hög andel av vinsterna kommer från finansiella placeringar.

Lönsamhetsförbättringen har kraftigt stärkt förelagens finansiella ställning. Soliditeten har förbättrats avsevärl och torde år 1986 ha nätt över 32 % i genomsnitt. Detta ger företagen en stabil ekonomisk grund för atl möta och hantera framtida strukturförändringar.

Prop. 1986/87:74

Stärkta finanser i företagen

Diagram 3.3 Industrins lönsamhet m. m. 1970—1986

-- Soliditet, '/,

■■■ t.Aieränta, */,

--- n kastning

■■- Räitabili-tet, >.

Soliditet =Eget kapital (inkl. hälften av obeskaltade reserver) i pro-

cenl av totalt kapital

Låneränta = Räntekostnader och kursdifferenser i procenl av räntebärande skulder

Avkaslning = Rörelseresultat plus finansiella intäkter i procent av sysselsatt kapital

Räntabilitet = Resultat efter finansnetto i procent av egel kapital (inkl. hälflen av obeskattade reserver)

Även den kortsiktiga handlingsberedskapen är för näringslivet som helhel god. Totalt setl beräknas näringslivel (exkl. banker, försäkringsbolag, m. fl.) förfoga över nära 180 miljarder kronor i likvida flllgångar. Mellan en tredjedel och hälften därav kan induslrin uppskattas svara för. Vid 1985 års utgång motsvarade de likvida medlen i industrisektorn tvä års investeringar med full självfinansiering. Framför alll har de slörre inlernalionella koncernerna en myckel stark likviditet.

Småföretagens siluation har påtagligt förbättrats under den senaste femårsperioden. Lönsamhet och soliditet har ökat.

Nyföretagandel synes ha ökat i alla näringsgrenar sedan år 1982. Den tidigare återhållsamma inslällningen lill att vara egen företagare tycks ha förändrats. Det är nu vanligare än lidigare atl t. ex. anställda i större företag eller inom offentlig sektor blir egna företagare. Det största antalet förelag startas inom handels- och reslaurangnäringen och därefter kommer tjänsler och uppdragsverksamhet. Omkring vart sjunde förelag som startas och som driver verksamhet är etl induslriföretag. Det ökade nyföretagandel ger också utslag i en viss ökning av konkursfrekvensen. Anlalet anslällda som blir långsiktigt arbelslösa efter småförelagskonkurser är dock litet.

Investeringarna i småföretagen visar på en trendmässig uppgång. Särskilt glädjande är att investeringarna i ny teknik tagit fart. Omkring 60 % av de småförelag som kan använda mikroelektronik i produkterna beräknas i dag, enligt en pågående studie inom SIND, till någon del också använda sådana komponenter. Antalel förelag som använder på mikroelektronik baserad utrustning i produktionsprocesserna är också mycket högl. Däremot förefaller utrustningen utnyttjas endast under en begränsad del av den totala tiden eller med svag integration lill annan utrustning, varför det synes flnnas slora vinster atl göra genom en ökad användning och utveckling av den nya produktionstekniken.

Någol som är mer svårmälbart än de fasta investeringarna i maskiner och byggnader, är indusirins forsknings- och utvecklingsaktivitet (FoU). Av tillgängliga mått att döma har också denna aktivitet ökat väsenlligl i omfattning under 1980-talet. Den reella ökningstakten har uppskattats till ca 11 % per år. Enligt en undersökning av OECD moisvarar kosinaderna för forskning och utveckling i Sverige ca 2,5 % av förädlingsvärdet i företagssektorn, vilket kan jämföras med 1,8 % i Japan och 2,3 % i Förbundsrepubliken Tyskland. Svenska företag ligger säledes relativt väl framme i teknikutvecklingen, vilket kan vara en orsak till att företagens licensintäkter har ökat snabbt och ungefär fördubblats hittills under 1980-talet.

Det svenska FoU-systemet domineras av företagssektorn, vilken beräknas svara för två Iredjedelar av all forsknings- och utvecklingsaktivitet i landel. Huvuddelen av den FoU-verksamhel som bedrivs i företagen avser utvecklingsarbete, medan universitet och högskolor i huvudsak bedriver forskning. FoU-verksamheten inom företagssektorn är vidare starkt koncenlrerad flll etl fåtal stora företag och branscher. Sålunda beräknas maskinindustrin, elektro- och elektronikindustrin, transportmedelsinduslrin, instrumentindustrin samt läkemedelsindustrin åren 1983-1984 i genom-

Prop. 1986/87:74

Småföretagens läge förbättrat

Ökad forskningsoch utvecklings-akflvitet

snitt ha utfört nära 80 % av all FoU inom industrin. Dessa branscher svarar samtidigt för knappt 40 % av industrins förädlingsvärde. Det är också framför allt inom dessa branscher de ungefär IOO företag återfinns, vilka satsar mer än 15 % av förädlingsvärdet på FoU-verksämhel.

De uppgifter somjag nu har redovisat om indusirins siluation ger intryck av en stabil utveckling. Samlidigt fortsätter strukturomvandlingen i hög takt och i allt större utsträckning på en internationell nivå. Den tekniska utvecklingen går fortfarande mycket snabbt inom bl. a. elektronikområdet. Även marknadsförändringar inlräder snabbt, vilkel inte minst det snabba omslaget från stark expansion till överkapacitet och kris inom persondatorområdei kan exemplifiera. Ägarförändringarna är många och antalet fusioner storl. Finansmarknaderna är också föremål för snabba internationella förändringar. Samtidigt har uppenbarligen förelagens riskbenägenhel ökat, vilket framgår av att både eflerfrågan och utbud av riskkapital har ökal.

Sammanfattningsvis har siluationen för svensk industri radikalt förbättrats för alla typer av företag under de senaste fyra åren. Trols delta har den svenska exporten åter börjat förlora marknadsandelar, vilket lill en del torde bero på den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen. Samtidigt har också konkurrenterna blivil både fler och bälire. Konkurrensen under den senaste tioårsperioden har blivit alltmer global med elt flertal framgångsrika s. k. NlC-länder som nya aktörer. Framför alll är det dock Förbundsrepubliken Tyskland och Japan som framstår som svensk industris huvudkonkurrenter inom området bearbetade varor.

Innan jag ger min syn på ulvecklingen framål i liden, vill jag peka på några centrala lendenser i den nuvarande utvecklingen som inger oro.

Det har i debatten påståtts att hela devalveringseffekten från år 1982 nu är uppäten. Så är inte fallet. År 1986 beräknas det relaliva kostnadsläget (totala röriiga kostnader) för hela den svenska tillverkningsindustrin fortfarande ha varit ca 9 % lägre än år 1980. Genom att vissa outnyttjade produktivitetsreserver, bl. a. i form av ledig kapacitet, kunde tas i anspråk under åren 1983 och 1984 och genom gynnsamma växelkursförändringar under senare lid har konkurrenskraften mätt på detta sätt, och för induslrin som helhet, dock relativt väl kunnat upprätthållas.

Å andra sidan är del ett faktum att vi inte lyckats växla ner i en inhemsk pris- och koslnadsslegringstakl som är i nivå med våra konkurrentländers. Mest påtagligt framgår detta vid en jämförelse av den svenska prisutvecklingen för bearbetade varor (dvs. industrivaror exkl. livsmedel, massa, råvaror och petroleumprodukter) med utvecklingen i länder som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Således var relativpriset för den svenska exporten av bearbetade varor år 1986 endasl ca 3 % lägre än år 1980. Om den Inhemska pris- och kostnadsutvecklingen även fiamgent skulle förbli högre än omvärldens, kommer tryckel på en snabbare strukturomvandling all åler öka liksom svårighelerna atl uppi-ätthålla sysselsättningen.

Prop. 1986/87:74

Hög struktur-omvandlingstakt

Oroande kostnadsutveckling

Diagram 3.4 Marknadsandelar och relativa priser för svensk export av bearbetade varor perioden 1970-1986 (index 1980= 100)

12D|------------------------------------------------------------------------

Prop. 1986/87:74

110

lOl -

I I I I I ~~I I~~ I i I I I I I ~~I I I~~
7D72 74 7e7Ba082B4ee

-Marknads-

Relativpris

Nära hälften av den svenska indusirins produklion exporteras, varav två tredjedelar avsätts på europeiska marknader. Detta innebär att i genomsnitl var tredje svensk industriarbetare arbelar med beställningar från marknader i Europa. Det kan konstateras att svensk exportindustri har fått vidkännas en försvagad marknadsposition i Europa under det senaste årel. Lägel på den nordamerikanska marknaden har däremoi varil bälire, bl. a. beroende på en under börian av år 1986 synnerligen hög dollarkurs. Framför alll har den svenska bilexporten varit framgångsrik på denna marknad.

Vad gäller projektexporten, vilken utgör en tung post av totalexporten lill övriga marknader, har denna utvecklats svagl. I della fall inverkar skuldsätlningssitualionen för flertalet u-länder. liksom OPEC-ländernas försämrade köpkraft, som en återhållande faktor. Tjänsteexporten (exkl. flnansiella ijänster) motsvarar knappt en femledel av varuexporten. Under 1980-talet har framför allt industriföretagens export av tekniska tjänster utvecklats posiflvt. Ullandsenlreprenaderna har däremoi inte utvecklats lika gynnsamt. Vidare har intäkterna från sjöfarlen stagnerat.

Eftersom föriuster av marknadsandelar av erfarenhet har visat sig svåra au återerövra är det av största vikt alt den nuvarande tendensen, alt svensk export förlorar marknadsandelar, bromsas upp.

Förbättringen av det ekonomiska läget och tillväxten inom industri- och ijänstenäringarna under de senaste åren har inle varit jämnt fördelad över landet. De regionala obalanserna har ökat. Eftersom jag nyligen i årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) har lämnat en ulföriig redogörelse för den regionala problembilden och de aktuella utvecklingstendenserna villjag här endast peka pä några huvuddrag.

Storstadsområdena och då främst Stockholmsregionen har för närvarande en kraftig befolkningstillväxt, medan folkmängden i skogslänen och vissa län i södra och mellersla Sverige minskar. De snabbast växande delarna av induslri- och tjänstesektorerna är siarkt koncentrerade till de

Förlust av marknadsandelar

Regional obalans

större orterna i landel och främsl lill Stockholmsregionen. Även om tillväxttakten i dessa växande branscher inte är högre i de slörre orterna än på andra håll, blir tillväxten i antal arbetstillfällen stor just på grund av dessa branschers koncentration till de stöire örterna.

Rekryteringen lill de nya arbelena på slörre orler måsle i slor ulslräckning ske från annat häll. Samtidigt finns också de största möjligheterna att hitta arbeten som passar med hänsyn lill utbildnings- och intresseinriktning i de större orterna. För många arbeissökande i andra delar av landet blir flytining till dessa orter del som väljs framför atl slanna på den egna orten eller i regionen med de problem och begränsningar som där råder på arbetsmarknaden. Detta förhållande förstärks av atl det i många fall handlar om alt finna arbeten till två personer i elt hushåll och att arbetsmarknaden i så hög grad är könsuppdelad.

De regioner som minskar sin folkmängd kraftigast har i allmänhel en ogynnsam näringslivsstmktur. De expansiva verksamheterna är andels-mässigt små och beroendet av enslaka, mogna branscher med minskande sysselsättning är ofta stort. Under 1970-talet har de könsmässiga regionala variationerna i förvärvsintensitet utjämnats i stort sett samlidigt med den offentliga sektorns expansion. Mulliplikatoreffeklerna i tjänste- och servicesektorn riskerar vid neddragningar i industrin atl få negativa effekter på framför allt kvinnornas arbetsmarknad. Del är därför betydelsefullt alt strukturförändringar genomförs så alt samhällels resurser i form av utbildad arbelskrafl, serviceanläggningar m. m. tillvaratas på bästa möjliga sätt.

De drag i den regionala ulvecklingen som jag här har nämnl är inle speciflka för Sverige, utan har sin motsvarighet i flertalel länder inom OECD-områdel. De ger emellertid anledning lill oro och släller stora krav på utformningen och inriktningen av poliliken på en rad områden.

Prop. 1986/87:74

3.3 Framtidsbilder

Den ekonomiska utvecklingen har växlat krafligl mellan olika decennier under efterkrigsperioden. Stabila tillväxtperioder har avlösts av omskakande kriser. Hela tiden har det skett en förändring av produktionsbetingelser och av näringslivsstrukluren. Erfarenheterna visar att förändringar kan komma snabbt, är svåra all förulse och inte sällan svåra alt hantera även om man kan förulsäga dem. Del lorde i dag råda bred enighet om att man aldrig med säkerhel kan uttala sig om framlidsprodukter eller framtidsbranscher annat än på en myckel översiktlig nivå. Politiken måste därför inriktas på att skapa förutsättningar för olika typer av produktion och för atl möla oförutsedda händelser inom ramen för en strategisk viljeinriktning.

Bedömningar av ulvecklingen på längre sikl är av naturliga skäl behäftade med stor osäkerhet. Det visar sig att bedömningar av utvecklingen på lång sikl ofta präglas av konjunkturen vid prognoslillfället och av erfarenheterna från de närmaste föregående åren. Efter några goda år tenderar sålunda prognoserna atl bli för optimistiska; efler några svaga år blir framlidsbedömningarna pessimistiska. Det är troligt atl bedömningar som

Svårt att prognoslicera strukturomvandlingen

3 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

görs nu fortfarande påverkas av de omskakande 1970-ialskriserna, av den osäkerhel som är förknippad med tekniska genombrott vad gäller elektroniken, nya material etc, av förekomslen av fler och mer kvalitetsmedvetna konkurtenter på världsmarknaden samt inte minst av etl ökal ömsesidigt beroende mellan länder och förelag. Situalionen idag kännetecknas av en viss fortsatt försiktighet från näringslivets sida, vilken endasl kan övervinnas genom en konsekvenl och målinriktad näringspolitik och ekonomisk politik.

Många bedömare har hävdat atl västvärlden skulle befinna sig i någol av en permanent ekonomisk kris. Framför alll skulle Europa ha hamnat på efterkälken i utvecklingen. Europa har betraktats som förslelnai och åsikter har framförls alt den ekonomiska tillväxten och förnyelsen kommer all ske i helt andra regioner. Jag delar inte denna pessimistiska syn för Europa, även om tillväxten i vissa östasiatiska länder kan förulses bli kraftigare. Enligl min mening är denna pessimism i alltför hög grad präglad av intryck från 1970-lalet.

Ser vi längre tillbaka var 1950-lalet elt årtionde av genomsnittligt hög men siarkt växlande flllväxl, medan 1960-talel präglades av en, ur historisk synvinkel, unikt hög och jämn tillväxt. Även om 1960-talets utveckling inte är möjlig atl upprepa, bedömer jag atl slutet av 1980-talel och börian av 1990-talel har föratsättningar alt bli en stark och ur ekonomisk synvinkel stabil tillväxlperiod i OECD-områdel.

Enligl bedömningar från Inlernationella valutafonden (IMF) kan lillväxttaklen i världshandeln räknat i volym uppgå till i genomsnitt nära 5 % per år 1987-1990, vilket är högre än liUväxten åren 1976-1986. Under den senaste lioårsperioden uppgick tillväxten i volym till ca 4 % per år. Stabila och tämligen låga energi- och råvarapriser är därvid vikliga fakiorer som främjar tillväxten. En annan sådan viktig faktor är den drivkraft som elektronikens landvinningar forlfarande utgör. Tekniken har skapat möjligheter som för bara tio år sedan ansågs utopiska. Mycket kommer dock atl avgöras av hur väl länderna i samförslånd lyckas alt lösa betalningsbalans-problematiken i u-länder, avväria proleklionisflska tendenser etc.

Svensk industri- och tjänstesektors möjligheter att dra nytta av en global tillväxt är goda. Förutsättningarna skiljer sig emellerlid radikalt åt mellan olika delar av näringslivel.

Som framgår av bilaga 3 kan omkring en fjärdedel av den svenska industriprodukflonen beskrivas som forskningsbaserad i bemärkelsen att satsningar på forskning och utveckling utgör ett framträdande konkurrensmedel. Hit räknar jag bl. a. läkemedelsindustrin, bilindustrin, flygindustrin och leleproduktinduslrin. Kompetensnivån i dessa branscher är hög även med internationella måll mätt. Delta gäller för övrigt även vissa tjänsieproducerande näringar, t. ex. konsultbranschen, vars export ökat kraftigt under de senaste flo åren. De forsknings- och utvecklingsintensiva branscherna har sedan mitten av 1970-talet hafl en snabbare produktionsflll-växt än industrin i genomsnitl. Det gäller dock inte projektexporten och annan mer kundanpassad tillverkning. Trots detta bedömer jag utsikterna för den forskningsbaserade produklionen för de närmaste åren vara goda. För dessa typer av företag kommer det internationella tekniska samarbetet

Prop. 1986/87:74

Goda tillväxtförutsättningar

Forskning och

utveckling

betydelsefull

att vara av stor betydelse på lång sikt liksom våra inhemska forsknings- Prop. 1986/87: 74 och utvecklingssatsningar.

En hög leknik- och kompetensnivå utmärker också den råvarubaserade industrin, som svarar för nära 30 % av iridustriproduktionéri. Till denna del av industrin hör skogsindustrin och stålindustrin samt produktion av pelroleumprodukler, kemikalier och basplaster. Tillverkning av kemikalier, basplaster och petroleumprodukter har svarat för den snabbaste produktionstillväxten inom den råvarubaserade industrin sedan mitten av 1970-taIet. Men även produktionen av massa och papper har ökal i snabbare lakl än industriproduktionen i genomsnitt. Den råvarubaserade industrin är den i särklass mest konjunkturkänsliga delen av den svenska industrin, varför lönsamheten varieral kraftigt år från år. I hög ulslräckning har tekniknivån i dessa industrier efter hand byggts in i en höggradigt automatiserad produktionsprocess. Produktionen är ofta kapitalintensiv, varför det framför allt är utvecklingen av priserna på råvaror och energi som är avgörande för konkurrenskraften på längre sikt.

Hälften av indusirins produklion kan karaktäriseras som arbetskraftsba-serad. Till denna seklor hör konsumtionsvaror, t. ex. kläder, skor, livsmedel, hushållsartiklar och hushållskapilalvaror. Hit räknar jag också insatsvaror, t. ex. byggmaterial och en hel del investeringsvaror. I och med atl det finns näraliggande substitut pä marknaden är priset viktigt som konkurrensfaktor, låt vara att detta kan vara mer eller mindre uttalat för olika produkter. När det gäller konsumtionsvaror och standardiserade insalsvaror finns del således möjligheter all minska priskänsligheten genom t. ex. märkesdiffereniiering eller andra former av satsningar på design och kvalitet. Jämfört med den forskningsbaserade resp. den råvarubaserade induslrin torde emellertid den arbetskraftsbaserade sektorn av näringslivel vara mer beroende av lönekostnadslägel.

Produktionen inom den arbetskraftsbaserade induslrin har sjunkil sedan mitten av 1970-talet. Detta beror framför allt på utvecklingen inom tekoindustrin, varvsindusirin och byggmaierialindustrin. I dessa branscher har 10000-lals arbeten förlorats under en tioårsperiod. Att sysselsätlningen har minskat kraftigl även i andra branscher, torde delvis bero på ralionaliseringsinvesteringar. Därmed bör emellertid den arbetskraftsbaserade industrins konkurrenskraft ha förstärkts, varför utvecklingen borde kunna förbällras på sikl. Jag noterar i alla händelser all den genomsnittliga lönsamheten i denna del av induslrin har utvecklats positivt under de senaste åren.

De förändringar av strukturell karaktär som under senare år sketl i svenskt näringsliv torde ha bidragit till att markant höja den långsikliga konkurtenskraften. Del finns emellerlid, som jag tidigare understrukit, anledning att räkna med att konkurrensen kommer att vara fortsatt mycket hård på världsmarknaden. Allmänl sell lorde del svenska näringslivel därvid ha mycket alt vinna på att söka konkurrera med kvalitet snarare än med pris. Del torde gälla oavsett vilken bransch företagen tUlhör.

Låt mig avslula med alt beröra vissa cenirala inslag i den konkurtensbild
som svenskt näringsliv har att räkna med under de närmasle åren och som
är av väsenllig betydelse för näringspolitikens framtida inriktning. 35

Fortsatt hög takt i teknikutvecklingen

Sedan slutet av 1970-talet gör företag och stater stora ansträngningar för Prop. 1986/87: 74 atl forcera utvecklingen av ny teknik. Inför utsikten om bestående ekonomiska problem har kraven på kvalitativ förnyelse vuxit och ny teknologi setts som ett viktigt medel all åsladkomma denna. Denna internationella "leknikkapplöpning" har också resulterat i nya organisationsformer, t. ex. ökat forsknings- och utvecklingssamarbete mellan förelag och forskningsinstitutioner.

Förändringar på världskartan

Industrin är i ökad utsträckning beroende av kunskap och teknik för sin förnyelse och konkurrensförmåga. Det gäller inte bara de högteknologiska förelagen. Det räcker inte heller längre att bygga sin verksamhet på ett smalt teknikområde. Ny teknik blir snabbi också av betydelse inom områden där den inte lidigare använls. Samtidigt har det nödvändiga forskningsoch utvecklingsarbetet blivil alll dyrare och mer sysleminriklal än tidigare. Kraven på grundläggande kompelens inom allt fler teknikområden ökar. Jag bedömer att framför allt mikroelektroniken och dess olika användningar kommer i hög grad atl prägla ulvecklingen under de närmasle 5-10 åren. Den lekniska omdaning som pågår inlernationellt kommer att få genomgripande konsekvenser för det svenska samhället. Liksom tidigare kommer Sverige för sin välfärd att vara beroende av den tekniska utveckling som drivs fram utomlands, inte minst i USA och Japan. Inom flera omräden torde dock utvecklingen inom Europa att vara väl så intressant.

Stort produktivitetsgap

Sveriges industriella bas är, somjag lidigare konstaterade, flilverkning och export av råvaror (inkl. bearbetade sådana) och investeringsvaror till Europa. Marknadsslällningen i andra delar av världen och på andra produktområden är som regel svag om man bortser från projektexporten och delar av tjänsteexporten, vilken lill slor del avsätts i u-länder. Del finns anledning all ulgå ifrån alt svensk industris huvudmarknader i Europa generellt sett kommer att uppvisa en något långsammare tillväxt än de mest expansiva områdena i världen såsom Japan och Ostasien. Trots detta kommer Europa, vid sidan av Nordamerika, att vara den utan jämförelse slörsta homogena marknaden i världen. På denna marknad kommer svensk industri att möta hård konkurrens inte minst från tyska förelag. Förbundsrepubliken Tyskland är i dag världens slörsia exportör av industriprodukter. Också Japan kommer sannolikt att med ökat inlresse vända sig mot Europa även på andra områden än bilar och hemelektronik. Som framgår av bilaga 3 är exempelvis den japanska importandelen vad avser maskiner m. m. hela 35 % i USA, vilket kan jämföras med endast ca 10 % av den europeiska marknaden. De japanska direktinvesteringarna ökar nu myckel snabbi i Europa. Del är min uppfattning atl svenskl näringsliv i ökad Ulslräckning kommer all tvingas försvara sin marknadsbas i Europa samiidigi som man strävar efter all ulöka exporten till nya marknader.

Jag har redan framhållit den tillväxtpotential som ligger i elektronikens och dataleknikens tillämpningar. Det är troligt att denna potential för produktutveckling, produktionsutveckling elc. är generellt sett stor. I vissa delar av näringslivet, såsom i processindustrin, har tillämpningarna vad gäller slyr- och reglérsystem redan kommii långt. Inom andra delar av induslrin - bl.a. inom verkstadsindustrin — lorde möjligheterna lill att ytteriigare ta till vara elektronikens möjligheter atl vara stora. Del finns

exempel på företag som mer än fördubblat sin produktivitet genom införandet av ny produktionsteknik. Produktion kan därmed förbilligas. Produkler kan också göras mer sofistikerade och kvaliteten höjas. Strukturomvandlingen kan därmed å ena sidan mycket snabbi komma all drabba företag som inte satsar på ny teknik med stor kraft. Rationaliseringar och kostnadsbesparingar kommer atl framkallas av en hårdnande konkurrens. Detla kan ytterligare öka pressen på mindre företag och underleverantörer som släpar efter i investeringsutvecklingen. Samtidigt torde å andra sidan svensk industri- och tjänstesektor ligga långl framme att utnyttja de möjligheter som detta produktivitetsgap ger i form av lillverkning av utrustning för industriaulomaflon m. m.

Jag nämnde tidigare att sysselsältningen har ökat snabbare inom tjänstenäringarna än i tillverkningsindustrin under senare år. Det är etl led i den långsiktiga utvecklingen mot ett samhälle där tjänster och service alltmer dominerar den ekonomiska utvecklingen. Dels innebär denna utveckling atl hek nya Ijänster uppkommer, vilka saknar en direkl koppling till industrin, dels att tjänsleinnehållet ökar även vid försäljningen av traditionella varor. Varor säljs med individuell ulformning efler olika kunders krav, med serviceåtaganden osv. Varor säljs också för atl passa in i olika syslem där systemberoendet är viktigt. Tjänsteinnehåll, systemdesign och andra mer kvalitativa aspekter kommer således att successivt spela en alll vikfl-gare roll för industrins utveckling och utgöra en alll större del i industrins export.

Det finns också goda möjligheter att öka vissa delar av den frislående tjänsteexporten. Eftersom förädlingsvärdet vad avser den reala tjänsteexporten (bortsett från turism) i huvudsak uppstår utomlands och inkomsterna även i slor utsträckning förbrukas utomlands, torde dock bidraget till bylesbalansen atl bli relativt begränsat. Den internationella konkurrensen är vidare myckel hård även på detla område. Som exempel på del senare kan utvecklingen inom sjöfarlsomrädel ses. Del är därför mindre sannolikl alt den reala tjänsteexporten kommer att växa påtagligt i relation till varuexporten under överskådlig tid.

Prop. 1986/87:74

Tjänsteinnehållet ökar

4 Näringspolitikens principiella inriktning

Prop. 1986/87:74

Sammanfattning och bedömning: Den offensiva näringspolitiken fullföljs nu för alt svenskt näringsliv även fortsättningsvis skall vara mångsidigt, effeklivl och hålla en hög kunskapsnivå. Näringspolitiken för de närmaste tre åren sammanfattas i ett tiopunktsprogram där tyngdpunkten läggs vid insalser på teknikområdet och småföretagsområdel.

4.1 Erfarenheter av strukturomvandlingen

En vikflg förklaring till nedgången i eflerfrågan på svenska produkter under senare hälften av 1970-lalet var atl investeringsutvecklingen i Europa stannade av. Uppskattningsvis en tredjedel av den svenska varuexporten och 15 % av industriproduktionen var direkt avhängig investeringsutvecklingen i Europa. De nya expansiva investeringsvarumarknaderna i Mellersta Östern krävde slora resurser både i marknadsföringsfasen och vid genomförandet av projekt. Dessa marknader blev därigenom aldrig annat än i undantagsfall ett alternativ för småföretagen utom för dem som fungerade som underleverantörer flll de slora projektleveranlörerna. Inom nya expansiva marknadssegment som energiutrustning och offshoreverk-samhet hade svensk industri, bl. a. på grund av proleklionisflska åtgärder i omvärlden, svårt att göra sig gällande. Den svenska konsumtionsvaruin-dusirin var över lag svag och hemmamarknadsinriktad. Exempelvis erövrades det expansiva konsumenlelektronikområdet snabbi av japanska företag.

Sammanlaget kan emellertid inte den svenska branschstrukturen sägas ha varit mer oförmånlig än vad som gällde för genomsnittet av våra konkurtentländer. Däremot kan Sverige sägas ha haft nackdelen av alt befinna sig i ett område där samtliga närmarknader också utvecklades svagt. Som framgår av bilaga 3 har effekten av ländersammansältningen i exporten varit negaflv och kan beräknas ha medfört ett bortfall i exporttillväxt på nära 2 % per år under perioden 1975-1985. Delta bortfall återspeglar atl Sverige har haft en jämförelsevis liten del av sin export inrikiad pä den expansiva nordamerikanska marknaden och i stället en stor del på de mer långsamt växande nordiska grannländerna.

Del finns därför ingen enkel och heltäckande förklaring till varför svenskt näringsliv har hafl en klart oförmånligare produktionstillväxt än flertalet OECD-länder och då inte minst vid en jämförelse med övriga nordiska länder. Jag har tidigare beröri ett anlal delförklaringar, bl. a. prisoch kostnadsutvecklingen, vilka var och en bidrar till helhetsbilden. Faktum kvarstår atl svensk induslri, som helhel och oberoende av produktinriktning, under perioden 1970-1985 inte förmått att hålla samma utvecklingstakt som konkurtentema.

Det sistnämnda framgår av diagram 4.1, i vilket marknadstillväxten inom OECD och den svenska exportens marknadsandelsförändringar återges. De varugrapper där svensk industri vunnii marknadsandelar under perioden svarar totalt sett endast för knappt 20 % av lolalexporten.

Ogynnsam länder-sammansättning

Som synes finns det inget samband i diagrammet som tyder på att den Prop. 1986/87:74 svenska konkurtenskraften skulle vara bättre i fråga om varagrapper där marknadstillväxten är snabb än där den är långsam.

Diagram 4.1 Marknadstillväxt och marknadsandelar för svensk export perioden 1970-1985

Marknadstillväxt

Petroleumprodukter

Motorfordoi Elektriska produkler

Instrument

• Övriga trävaror • Övr. transportmedel

Övr. kemiska produkter-—n

Marknads-■ andelsförändring'

Maskineri Teko

-T-------- T

-6 -5

12 3 4 5 Grafiska produkter

# Livsmedel

4 -3 ,„-

7 I Papper

Melallvaror/ 15-Mineraliska produkter

Sågade irävaror_ i o

0 IO

Järn och stål yC _
Massa* Jordbruk

14-

Övr. mineraler

Icke-järnmelallcr

Fariyg

• Järnmalm Genomsnittlig procentuell förändring per år 1970-1985 (löpande priser).

Produktgrupp	.Andel	Produktgrupp	Andel
	i "/oo av		i "/oo av
	svensk		svensk
	export		export
	1985		1985
Jordbruk	8	Övr. kemiska produkter	87
Järnmalm	12	Mineraliska produkter	11
Ovr. mineraler	9	Järn och släl	61
Livsmedel	20	Icke-järnmelaller	23
Teko	30	Melallvaror	56
Sågade trävaror	35	Maskiner	158
Övriga trävaror	31	Elektriska produkter	61
Massa	37	Motorfordon	155
Papper	99	Fartyg	8
Grafiska produkter	6	Ovr. transportmedel	14
Petroleumprodukter	56	Inslrumenl	23
		Totalt	1000

Dagens svenska näringslivsslruklur framstår som väsentligl siarkare än 1970-lalets. Jämfört med de flesta andra små industriländer har Sverige ett brett och differentierat näringsliv. Produktionstekniken i svensk industri är över lag modern och effektiviteten hög. Likaså är tekniknivån hög i våra ledande internationella verksladskoncerner och i vår basindustri.

Vår situation kan emellertid inte jämföras med något internationellt genomsnitl. Med den industrislraklur som Sverige har i dag, finner jag anledning atl snarare göra jämförelser med Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, vilka är svensk industris huvudkonkurtenter inom bl. a. verk-sladsområdet. Inom enskilda produktområden finns givetvis en rad konkurtenter även i andra länder. 1 denna internationella konkurtensmiljö framstår därvid svenska företag ofta som små.

Setl från struktursynpunkt är svensk induslri fortfarande behäftad med vissa svagheier. För del försia är produklionskoncentrationen fortsatt hög. Beroendet av några få produktgrupper och stora koncerner är enligt min mening alltför slort. Detla kan endast avhjälpas genom atl nya produkler uppfinns, nya produktionsmetoder skapas och atl nya företag startas. För del andra är svensk informaiionsteknologibaserad industri- och tjänstesektor, trots hög lillväxllakl, fortfarande internationellt sett liten. För det tredje finns en relativt stor produktion samlad i mogna branscher där man kan förulse en tilltagande global strukturomvandling. Flera av verkstadsindustrins delbranscher kan sannolikl räknas hit. För det fjärde föreligger det också en regional strukturell obalans. De expansiva delarna av industrioch tjänstesektorn är väsentligt underrepresenterade i de regionalpolitiskt prioriterade regionerna, medan mogna branscher är överrepresenterade där.

Dessa strukturella svagheter kommer inte att kunna byggas bort på korl sikt. Målsätlningen bör dock vara all la till vara de förutsättningar som skapas genom en världsekonomisk lillväxl. En sådan strukturanpassning sker inte automatiskt eller genom atl enbart anpassa koslnadsläget. En balans i koslnadsulvecklingen belraklar jag som en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning. Dessutom måste det vara en strävan atl få ut ell så högl pris (i termer av förädUngsvärde) som möjligl för den industriproduktion som exporteras. Detla för all ha råd att betala för önskvärd import.

En svensk strategi måste mot denna bakgrund utgå ifrån det positiva i att vår lönestruktur medför att kvalificerat arbete har en relativt sett mer konkurtenskraftig posiflon än okvalificerat i förhållande till andra länder. För att utnyttja detta krävs en fortsatt uppgradering av produkter genom bl. a. leknisk forskning och utveckling och ökade satsningar på kvalitet och design även i icke-högteknologiprodukter. Vidare krävs en fortsatt aulomatisering och effektivisering i produktionsprocesser samt, inle minst, en höjd kompelens hos de anslällda genom ett breddat rekryteringsunderlag och en höjd utbildningsnivå genom bl. a. förelagsinlerna utbildningsinsatser.

En utgångspunki för näringspolitiken inför 1990-lalel är därför atl del svenska koslnadsläget förblir högt och att lönestrukturen blir jämnare än i flertalel nytillkommande konkurrentländer. Jag utgår vidare ifrån att teknik- och kvalitetsnivån successivt höjs även hos dessa nya konkurrenter.

Prop. 1986/87:74

Styrka och svagheter

Fortsatt strukturanpassning

Till den yttre ramen hör därvid även, vilket jag nyss nämnde, atl väridsekonomin växer och att ett viktigt inslag i denna tillväxt är elektronikens och dalateknikens tillämpningar. Däremoi finner jag att utsikterna för en kraftfull kommersialisering av den på-längre sikt utomordentligt intressanta biotekniken är begränsade i det tidsperspektiv jag nu överblickar.

Prop. 1986/87:74

4.2 Tre delmål för strukturomvandlingen

Mot bakgrund av det internationella konkurrensläge svenskt näringsliv beflnner sig i och den utveckling som idag kan förutses, anser jag atl näringspolitikens långsiktiga huvuduppgift bör vara alt medverka till atl näringslivel har:

- en modern och inlernalionellt konkurrenskraftig produktionsapparat,

- en från slruktursynpunkt mångsidig industri- och tjänstesektor,

- en stor andel produkter med högt förädlingsvärde i form av teknologi eller annal avancerat kunskapsinnehåll.

Jag skall nu korl redogöra för innebörden av dessa delmål för slrukluromvandlingen och hur näringspolitiken kan bidra tiil atl dessa mål uppfylls.

4.2.1 Effektivisering

Ur förelagets synvinkel innebär en ökad inlernationell konkurrens i försia Ständigt hand och på kort sikt alt kraven på kostnadseffektivitet skärps. Företagen kostnadstryck kan endast upprätthålla en hög effektivitet genom ständiga förändringar kräver och förbättringar av produkler, invesleringar i produktions- och disiribu- investeringar flonskedjor osv. Även samhällets infraslruklurinvesteringar är viktiga i detta sammanhang. Erfarenheter har därvid visat att etl ständigt, men någoriunda måttligt kostnadstryck skapar bäitre förutsättningar för en effektivisering av verksamheten än större och plötsliga kostnadshöjningar mellan vilka perioder av relativt stora överskott återkommer. Anpassningsprocessen blir lugnare. Det är därvid väsentligt atl se till att företagen har en lillräckligt hög lönsamhet för att möjliggöra nödvändiga investeringar.

Även en ur teknisk synvinkel aldrig sä effektiv produktionsanläggning är Rationell i vissa fall inte flllräckligl effekliv från konkurtenssynpunkl. De svenska produktion varven kan tas som exempel på all hög effektivitet inte är lillräcklig på marknader som är söndersubventionerade eller föremål för protektionistiska ingrepp. Även i framtiden kan svenskl näringsliv komma att ställas inför sådana marknadsmässiga imperfektioner. Mest vanligl lorde del dock vara att det är konkurrensen med företag i andra länder, som kommer alt tvinga vissa förelag lill nedskärningar och t. o. m. till nedläggningar. Som jag redogjorde för i avsnittet 3 kan omfattningen av en strukturomvandling i global skala snabbt komma all tillta inom mogna branscher. Också i konkurtensen inom landel kommer kravel på en ökad effekflvisering all

resultera i beslut om all samordna produktion och verkställa produklionsnedskärningar. Jag menar att della är en ofrånkomlig men också nödvändig process. För alt de sociala och ekonomiska konsekvenserna i vissa orter och regioner inle skall bli oacceptabla måste denna process mötas med offensiva insatser inom såväl näringspolitiken som andra polilikområden och i samarbete mellan näringsliv och samhälle.

Prop. 1986/87:74

4.2.2 Differentiering

Utvecklingen under senare år tycks gå i riktning mol att företag koncentrerar sin verksamhet till färre affärsområden och produkter. I många fall har en uppdelning av förelag skett på flera nya bolag i syfte att bidra lill en ökad styrbarhet. Delvis är detta en följd av en allt hårdare konkurtens, delegering av lönsamhetsansvar samt insikt om alt även ledningsresurserna är knappa. På koncern- eller ägarnivå tycks utvecklingen däremot gå i motsatt riklning. Ägarkoncentrationen är fortsatt hög och koncern- och ägarsambanden har blivil allt komplexare och synes gripa över alll fler delbranscher. I alll väsentligl torde delta vara ett ulslag av en sirävan att sprida riskerna.

Utvecklingen inom näringslivel är en god illustration till den ökade konkurtens som råder. Stordriflsfördelarna i varje led av produktionsprocessen, distributionen, flnansieringen osv. är ofta stora. För alt hävda sig på konkurtensutsalta och ofta mogna marknader måsle verksamheten därför koncenlreras till begränsade marknadssegment under en renodling av konkurrensstrategierna. Även om del ekonomiska utbytet därvidlag ökar, ökar också riskiagandei. Del ökade risktagandet kan kompenseras genom atl flera olika produktionsinriktningar ryms inom varje koncern. För att minska konjunkturkänslighelen söker exempelvis många företag ha verksamhel i olika branscher.

Sveriges situation som helhel uppvisar ell likartal behov av både koncentralion av produktionen flll intemationelll konkurrenskraftiga enheler och en önskvärd spridning av verksamheter på många branscher och produktområden. Om kopplingarna i form av leveransströmmar är alltför starka mellan olika branscher och företag inom landel blir näringslivsstrukluren som helhel sårbar. Erfarenhelerna av 1970-talet visar på att beroendet av varven, stålet och gruvorna slog tillbaka med kraft då de internationella marknaderna plötsligt vek. Att försöka hanlera den internationella konkurtensen genom en satsning på atl bygga upp kompletta inhemska nätverk kan således visa sig riskabel.

Alt i ökad utsträckning salsa på internationella nätverk kan å andra sidan också medföra risker. Den andel av svensk industriproduktion som exporteras ökat trendmässigt; från knappt 30 % år 1970 till närmare 50 % år 1985. Av denna export är närmare en tredjedel internleveranser lill svenskägda dotterbolag i utlandet. De senaste årens i stor utsträckning exportledda tillväxt samt ökade utlandsinvesteringar har accentuerat denna utveckling. Samtidigt ökar importen och den del av industrin som är utsatt för importkonkurtens. Det internationella beroendet blir med andra

Produktions koncentration och riskspridning

ökat internationellt samarbete

ord successivt slörre. Ell utvidgat internationellt samarbele blir därvid av Prop. 1986/87:74 ökad vikl.

Inom Europeiska Gemenskaperna (EG) finns exempelvis mycket ambitiösa planer på alt harmonisera öch integrera de västeuropeiska marknaderna som är Sveriges viktigaste exportmarknader. Även om dessa planer bara delvis förverkligas torde kraven på atl Sverige anpassar sig lill utvecklingen att väsenfligt förstärkas. Ett annat inslag i den internaflonella bilden är alt behoven av forskningssamarbele över gränserna ökar. Jag kommer senare (avsnitt 10) alt redogöra för min syn på del europeiska tekniska forskningssamarbetet.

Under senare år har även del nordiska samarbetet tillmätts ökad betydelse. De nordiska länderna har därvid manifesterat sin övertygelse om värdel och behovel av offensiva satsningar dels för att undanröja hinder av skilda slag som kan föreligga för atl uppnå målet "Norden som hemmamarknad", dels för att skapa resp. bygga ul eller effektivisera organ som har lill uppgifl att främja samarbetet.

Jag kommer senare (avsniil 9) att beröra frågor om de företagsförvärv som fortlöpande sker över Sveriges gränser. Därvid har också konstaterats att de internordiska företagsförvärven utgör etl naturiigt och välkommet led i företagens strävanden alt skapa konkurrenskraftiga enheter.

Vad beträffar den ökade offentliga resursförstärkningen till det nordiska samarbetet vill jag främsl hänvisa till de beslul som fattades av Nordiska minslerrädet i mars 1985 och som ingår i den nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning.

I handlingsplanen fastställdes bl.a. alt det industriella forsknings- och utvecklingssamarbetet i Norden skulle slärkas genom en rad åtgärder. I det sammanhanget framstår beslutet att kraftigt öka de ekonomiska resurserna för den nordiska industrifonden som särskiU betydelsefullt. Anslagen lill nordiska projekt för teknisk forskning och utveckling har på tre år ökal från 40 till 75 milj. kr. Därutöver har de nordiska regeringarna beslulat att under en femårsperiod satsa omkring IOO milj. kr. på stöd till industriell utveckling på dataleknologiområdet. En nyligen genomförd sammanslagning av Nordisk industrifond och NORDFORSK utgör etl led i strävandena all skapa effekflvare organisationsstrukturer för del nordiska samarbetet.

På del bilaterala nordiska områdel ulgör den svensk-norska industrifonden elt exempel på lyckat samarbete.

Våren 1981 kom Sveriges och Norges regeringar överens i ett särskilt protokoll om att upprätta en fond för svensk-norskt industriellt samarbete (svensk-norska industrifonden). Riksdagen godkände överenskommelsen (prop. 1980/81: 189, NU 65, rskr. 427). I prolokollet kom regeringarna bl. a. överens om atl Sverige skulle flllskjuta totah 150 milj. kr.under åren 1982-1985. Vidare skulle ytteriigare 50 milj.kr.vardera flilskjutas från Sverige och Norge vid tidpunkter som parlerna senare kommer överens om. Vidare fick fonden medgivande alt ikläda sig förbindelser i form av lånelöflen upp lill 250 milj. kr., dock högsl 30 milj. kr. uiöver vad parterna flllskjutk.

Syftet med fonden är att med lån stödja projekt med hög teknisk eller Prop. 1986/87: 74 marknadsmässig risk som bedrivs mellan svenska och norska förelag på det induslriella området.

Intresset för svensk-norskt industrisamarbete har ökat under de senasle åren. Delta avspeglas bl. a. i den kraftiga ökningen av ansökningar till fonden i konkreta samarbelsprojekt.

Fonden har nu gjort åtaganden om nära 180 milj. kr. Diskussioner har inletts mellan de båda regeringarna beträffande möjligheterna alt tillskjuta de resterande 50 milj.kr. från vardera Sverige och Norge. Jag avser alt återkomma lill regeringen i denna fråga senare i vår.

Även en aktiv småförelagspolilik bidrar till alt skapa ell mångsidigt Småföretagens näringsliv. Den svenska näringslivsslrukturen med ett relativt stort bero- betydelse ende av stora multinalionella förelag moiiverar aktiva stimulansinsalser för atl genom ett högt nyföretagande och en snabb tillväxt i småföretags-sektorn bibehålla en differentierad näringslivsstmktur.

De små och medelslora företagen samverkar ofta med slörre företag, bl.a. genom underieverantörsrelationer. Även i underleveraniörsledet pågår en snabb strukturförändring. Små självständiga underleverantörer ersälts med störte dotterbolag till de dominerande koncernerna och/eller med en ökad internalionell komponenthandel. I denna omvandling ivingas många små underleverantörer att utveckla ny kompetens och/eller nya verksamhetsområden för alt överleva. Del är därvid viktigt att underleverantörerna breddar sin marknad och i ökad ulslräckning satsar på export.

De små och medelslora förelagen har vidare en särskild regionalpolitisk betydelse. För många mindre orter är småförelag ett villkor för en meningsfull sysselsättning och en långsikflg överlevnad.

Nyföretagandel och ett expansivt småföretagande har mot bakgrund av del jag nyss nämnl en nyckelroll när del gäller den långsikliga utveckUngen inom näringslivet. Flertalet småföretag startas och utvecklas utan statliga insatser. Jag vill dock peka på vissa generella förhållanden som motiverar en offensiv småförelagspolilik.

För det försia gäller det insalser för att främja nyföretagandel. En företagsstart är ofta förknippad med ett stort risktagande. Siaten erbjuder därför olika former av information, utbildning och rådgivning lill de som står i begrepp att starta egel. Syftet med detta är inte enbari alt stimulera till ett ökat nyföretagande, ulan också alt ge dem som vill starta, en mer nyanserad bild av såväl fördelar som risker med atl vara egenföretagare. Risktagandet vid nyetablering är i regel myckel högl och en betydande andel affärsidéer visar sig inte vara lönsamma. Denna process är emellerlid nödvändig för alt de tekniskt och kommersiellt gångbara produkterna skall komma fram som kan ersätta den icke-konkurrenskrafliga produktionen i mogna branscher.

För del andra gäller det insalser som syflar till au ta iill vara den
utvecklingspotential som finns hos många småföretag. Det finns flera
orsaker till atl ell förelag inle fortsätter att växa trots alt tekniken och
marknaden erbjuder goda tillväxtmöjligheter. Många gånger saknas den
nödvändiga kompetensen samtidigt som småföretagsanpassad rådgivning
och utbildning inte finns tillgänglig på marknaden. Staten gör därför insat- 4

ser för all öka tiUgången till småföretagsanpassad utbildning och rådgivning. 1 vissa fall saknas också det nödvändiga riskkapitalet. Här spelar insatser på lagstiftnings- och skatteområdet en viklig roll. För vissa kategorier av företag - i synnerhet nystartade - erbjuder också siaten direkta insatser för att förbättra tillgången till riskkapital. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitt 11).

Prop. 1986/87:74

4.2.3 Uppgradering

Med uppgradering avser jag en ökning av den del av industriproduktionen som har hög tekniknivå, högl kunskapsinnehåll och högt förädlade produkter. Somjag redovisade tidigare (avsnitt 3) har denna del av industrin haft en klart positiv sysselsättningsutveckling under senare år. Det är också inom området högkvalitativa produkter som svenskl näringsliv har sina komparativa fördelar i den internationella konkurtensen. Detta mål gäller alla sektorer av induslrin, inle bara s. k. hög-teknologibranscher.

Historiskt har industristrukturen under den första efterkrigsperioden förskjutits från arbetskraflsintensiv till kapitalinlensiv produktion. Nya drag i stmkluromvandlingen har under senare tid gjort sig alltmer gällande. Induslrin har blivit mer kunskapsintensiv, dvs. företagen utnyttjar i allt högre grad kvalificerade leknologiska kunskaper. Insatserna för forskning och teknisk utveckling har därmed ökat samtidigt som efterfrågan på kvalificerad arbetskraft har blivil slörre. Produkterna är mer tekniskt avancerade och differentierade efter olika kunders önskemål. Produktionsapparaten har blivit mer flexibel.

Drivkrafterna är flera. Informationsteknologins genombrott under det senaste decenniet är av mycket stor betydelse. Stora framsteg inom andra teknikområden som bioteknik och materialteknik har också spelat in, om än i mindre grad. Kundernas krav har blivit mer sofistikerade och kvali-lelsmedvetandel har ökal. Tjänsleinnehållet i indusirins produkter har ökat; dessutom har den till induslrin relaterade tjänstesektorn expanderat. Globalt sker förändringar i den inlernalionella arbetsfördelningen, så alt de traditionella industriländernas konkurrenskrafi i ökande grad baseras på teknik och kunskap, medan arbetskraflsintensiv flilverkning förskjuls mol nya industriländer och tredje världen.

Genom sin höga tekniknivå och stora anpassningsförmåga har svensk induslri goda förutsättningar atl höra tiil de ledande i denna utveckling. Men del behövs också aktiva, understödjande näringspolitiska åtgärder, framför alll i form av en framåtsyftande forsknings- och utvecklingspolitik.

Det finns en viktig skillnad mellan den önskvärda generella uppgrade-ringen av svensk industri och ensidiga satsningar på s. k. högteknik-branscher. En del länders industripolitik innehåller slora insatsprogram för vissa spelsteknologier. Jag anser inle alt en sådan ansats är eftersträvansvärd för Sveriges del. Vi måste la fasta på bredden i den strukturella förändring som håller på att ske och på att de näringspolitiska insatserna måste ha en differentierad karaktär. Uppgraderingsmålet gäller alla seklorer av svensk induslri, dvs. både högteknikbranscher och mer mogna branscher som stål, skog, maskinindustri och lekoindustri; likaså både

Betydelsen av teknisk forskning och utveckling

stora och små förelag. Detta är en bakgrand till den breda inriktningen på de insatser för stimulans till förnyelse genom forskning och utveckling och på det informationsleknologiprogram somjag senare (avsnill 10) kommer att föreslå.

I min redogörelse för de krav som i framliden kommer all släUas på svenskt näringsliv har jag betonat vikten av anpassning til! marknadens krav, behov och förvänlningar saml nödvändigheten av atl samlidigt la lill vara alla möjligheter till en effektiv produktion av såväl varor som tjänsler. Kvalilel har därmed blivit ett av de vikligasle medlen i konkurrensen mellan företag.

Jag kan med lillfredsslällelse konstatera alt inlressel för kvalitetsfrågor ökar såväl i induslrin som i samhället i övrigt. Det är ute hos företagen och på arbetsplatserna som kvaUteisarbetet måste bedrivas. Det krävs därvid etl aktivt långsiktigl engagemang från såväl ledning som anställda.

För att undersiryka kvalitetsfrågornas betydelse startades en nationell kvalitetsoffensiv under hösten 1986. Bakom offensiven står Rådet för utvecklingsfrågor. En särskild kommitté "Nationalkommittén för Svensk Kvalitet" har bildats, i vilken ingår förelrädare för regeringen, arbetsmarknadens parter, näringslivet och den offenlliga sektom. Offensiven skall stimulera och underlätta kvalitetsarbete i företag och förvaltningar.

Utbildning och forskning inom ämnesområdet kvalitetsstyrning är av särskUd betydelse för en långsiktig och posiliv kvalitetsutveckling. Jag återkommer till dessa frågor senare (avsnitt 6).

Prop. 1986/87: 74

Kvalitetsfrågor

4.3 Näringspolitiken och välfärden

Näringspolitiken syftar till all främja tillväxt och inlernationell konkurrenskraft för atl därigenom lägga en grund förökad välfärd. Produktionen och tillväxten har inte elt egenvärde, utan den är nödvändig för atl tillfredsställa människors behov av varor och ijänster av olika slag.

En framgångsrik näringspolitik bidrar till att skapa ett överskott som främjar inte bara rent ekonomiska mål, utan också social rättvisa, jämlikhet, utveckling i alla landels regioner och solidaritet med folk i andra länder. Erfarenheterna från slutet av 1970-talel och början av 1980-talet har tydligt visat följderna av en utveckling med låg tillväxt och förnyelsetakt. Handlingsutrymmet för reformer och för utveckling av den enskildes valfrihet minskar drastiskt. Ett starki näringsliv är grunden för vällarden.

Näringspolitiken utformas utifrån marknadsekonomins förutsättningar och består följaklligen av olika medel för att förbättra, stödja och komplettera marknadens funktionssätt. Grunden härför är del faklum att marknaden är det mest effektiva, i praktiken fungerande system som finns för atl fördela produkfionsresurserna. En ohämmad utveckling av marknadskrafterna kan emellerlid leda lill negativa konsekvenser i form av miljöförstöring, utslagning och sociala orättvisor. Därför måste näringspolitiken utformas med hänsyn till behovet att kortigera för sådana konsekvenser.

Insatser för regional utjämning, mer skonsamma omställningar eller bättre arbetsförhållanden uppfattas på sina håll som improduktiv resursanvändning. Detta är ett förenklal och missvisande synsätt. Det är, enligt min

mening, inle bara etl socialt ansvarstagande utan också rent samhällseko- Prop. 1986/87:74 nomiska skäl som gör del nödvändigt att näringspolitiken ulformas med hänsynstagande både lill effektiviteten och till de negativa effekler som kan följa av tillväxten. En politik söiti alltför ensidigt'förlitar sig på marknadskrafterna kan leda till att förändringar motarbetas och därmed till att den ekonomiska tillväxten minskar. Exempel från utlandet visar på hur välfärd och förnyelse påverkas negaiivt då näringspolitiken inte kan svara upp lill krav på trygghel och rättvisa.

Det program för näringspolitiken somjag här lägger fram har utformats för atl, med beaktande av sociala mål, bidra till en långsiklig tillväxt och förnyelse.

4.4 Näringspolitik inför 1990-talet - ett tiopunktsprogram

Svenskt näringsliv har, som jag tidigare framhållit, en rad styrkefaktorer all bygga vidare på. Vår nations litenhet, vårl perifera läge på världsmarknaden och vårt i dagsläget förhållandevis differentierade näringsliv medför emellertid att vi inte kan forma en strategi som ensidigl är baserad på en eller ett par av dessa styrkefaktorer. Inte heller kan näringspolitiken riktas flll en eller ett par avgränsade målgrupper, t.ex.enbart satsning på s.k. högteknologiföretag eller på atl utveckla landets råvaruresurser. En sådan kraftsamling på ett enstaka insatsområde eller en begränsad grupp av företag må vara kortsiktigt lyckosam, men skulle i föriängningen leda till en ökad sårbarhet och en försvagning av svenskt näringsliv totalt sett.

En svensk näringspolitik inför 1990-talet måsle i slället ta sikte på att En mångsidig uppfylla etl flertal delmål och utveckla en kombination av åtgärder, vilka strategi riktas mot flera målgrupper. För en sådan bred sirategi talaräven, somjag fldigare nämnde, del faktum alt det i dag inte flnns någol underlag för att peka ul vilka som blir de viktigaste branscherna i framtiden. Eftersom kraven på internationell konkurtenskraft kan komma alt accentueras, slår det klart att näringspolitiken ytterligare bör förskjutas i en offensiv riktning och atl någon löpande subvention av branscher och förelag inte skall förekomma.

Vidare vill jag understryka den vikt jag fäster vid den regionala problem
bilden. De tendenser till ytterligare koncentralion av befolkning och eko
nomisk aktivitet till etl begränsat anlal orter och regioner i landet, som nu
är lydliga, inger oro. De regionalpoliliska målen har därför givits hög
prioritet i regeringens arbete. Regionalpolitiska hänsyn måste i ökad grad
vägas in i sektorpolitiken på olika områden. Del gäller också inom närings
politiken. Det är därför angeläget att de konkreta åtgärderna inom ramen
för del tiopunktsprogram för näringspolitiken, som jag redovisar i del
följande, utformas så atl en förbättrad regional balans främjas. Det är
samtidigt angeläget alt betona alt belydande delar av de regionalpoliflska
insatserna också är viktiga inslag i en samlad näringspolitik. De bidrar till
elt högt ulnyttjande av de samlade produkflonsresurserna i landet. Vid
hanteringen av större industrikriser kan bl.a. regionalpolitiska insatser
ofta vara etl verkningsfullt medel för alt åsladkomma ny produklion och
sysselsättning i berörda orter och regioner etc. Jag har tidigare i årets 47

budgetproposUion (prop. 1986/87: 100 bil. 14) redovisal förslag i fråga om de regionalpolitiska medlens inriktning och omfattning m. m.

En näringspolitik för 1990-lalet bör, mol bakgrund av vad jag nu har anfört, ta sikte pä att utveckla en kombinalion av verkningsfulla åtgärder i enlighet med de huvudlinjer som jag nu kommer alt presenlera.

En del av dessa ålgärder syftar till att vidmaklhålla och utveckla redan uppnådda styrkepositioner och att ge svenskt näringsliv goda generella betingelser för att utvecklas i den riklning som jag har beskrivii. Därför anserjag det nödvändigt:

1. att kapital- och kreditmarknaden fungerar så att näringslivets behov av såväl mer löpande krediter som långsiktigl riskkapkal tillgodoses samt all företagsbeskattningen utformas så alt skatteunderlaget breddas och inlåsningseffekler undviks (avsnill 5),

2. att ulbyggnaden av utbildning och kommunikationer ges hög prioritet för atl näringslivel skall kunna bygga sin utveckling på en effektiv och modern infrastmktur (avsnitt 6),

3. alt förnyelse och uppkomsten av kreativa miljöer främjas genom bl. a. avreglering, förenklingar, decentralisering och understödjande av lokala initiativ (avsnitt 7).

Dessa insatser betraktar jag som grundläggande för näringslivsutvecklingen. Insalser på de uppräknade områdena har genomförts under de senaste åren och förslag har nyligen redovisats i budgetpropositionen. Jag redovisar senare (avsnitten 5-7) min bedömning av dessa insatsområdens betydelse för en samlad näringspolitik.

De generella insatserna måste komplelteras med mer direkta insalser för alt främja näringslivets förnyelse och långsiktiga utveckling. Därför anser jag det nödvändigt:

4. att ulvecklingen vad avser näringslivets internationalisering noga bevakas genom förbättrat informalionsunderlag och i diskussioner med vissa av de internationellt verksamma företagen (avsnitt 9),

5. att insatserna inom området teknisk forskning och utveckling kraftigl ökas varvid framför allt det informationsteknologiska omrädet ges en ökad prioritet (avsnitt 10),

6. att småföretagsutveckling och nyföretagande främjas bl. a. genom risk-kapitalförsörining, teknikspridningsinsatser, förelagsservice och fortbildning (avsnitt 11),

7. atl staten genom särskilda informationsinsatser medverkar till att det flnns en god baskunskap om näringslivsutvecklingen (avsnitt 14).

En mycket stor andel av näringspolitikens finansiella resurser har tidigare gått till krisdrabbade statliga företag och andra krisföretag. Detta förhållande har förändrats efter regeringsskiftet år 1982. För att den offensiva näringspolitiska färdriktningen skal! kunna hållas är det av största betydelse alt någon återgång till den tidigare defensiva inriktningen inte sker. Därför anserjag det nödvändigt:

8. att avvecklingen av stödet flll krisdrabbade förelag befästes och att andra former för sysselsällningsskapande insalser vid störte industrikriser användes (avsnill 8),

9. att statens roll som ägare ulvecklas för alt ytteriigare öka den långsik-

Prop. 1986/87:74

Förbättrad näringslivsmiljö

Tillväxt och förnyelse

Fortsatt förändring av näringspolitiken

tiga konkurrenskraften inom den slatliga företagssektorn och för all Prop. 1986/87:74 bidra till att en differentierad ägarslmktur i svenskl näringsliv upprätthålls (avsnitt 12), 10. att inriktningen på olika branschpi-ogram förändras i syfte att ge dessa en mer offensiv profil (avsnitt 13). Jag övergår nu lill att presenlera mina bedömningar och förslag avseende dessa lio programpunkter.

49 4 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 74

5 Ekonomisk-politiska ramförutsättningar m.m. för tillväxt och förnyelse

5.1 Inledning

Den allmänna ekonomiska polifiken och näringspoliflken har flera beröringspunkter. Ulan framgångsrika stabiliseringspoliliska insatser kommer en långsiktigt syftande näringspolitik aldrig att få full effekl. Stmkluromvandlingen riskerar att få etl alltför snabbi förlopp och flUskapandet av resurser för alt säkra en långsikflg tillväxt och förnyelse uteblir. Enligt min mening finns det framför allt två element i "den tredje vägens" ekonomiska politik som knyter samman näringspolitiken med den ekonomiska politiken. Det är kampen mol inflalionen och vilaliseringen av kredit- och kapitalmarknaden. Jag skall här kort ta upp frågan om hur vissa förändringar på riskkapital- och kreditmarknaden berör näringslivels förulsältningar för tillväxt och förnyelse. Jag kommer också alt ta upp vissa skattefrågor och redovisa min syn på det svenska exportkreditsystemet saml Investeringsbanken.

Prop. 1986/87:74

Sammanfattning och bedömning: Riskkapitalmarknaden och kredilmarknaden har genomgålt en betydande förändring under 1980-taIet. Detta har underlätlat förelagens finansiering. Trots detla kan svårigheter föreligga alt finansiera vissa typer av högriskprojekt som rymdprojekt, civila flygprojekt etc. samt nystartade företag. Förändringarna på de finansiella marknaderna påverkar inriktningen av det näringspolitiska stödet. Jag avser att inom kort föreslå atl en särskild utredare tillkallas för att analysera hur dessa förändringar päverkar det näringspolitiska finansieringssystemet.

Även skatlesyslemei påverkar företagens finansieringsmöjligheter. Det finns i det nuvarande skattesystemet betydande konsolideringsmöjligheter för företagen, vilket kan skapa inlåsningseffekler och därmed molverka en önskvärd strukturomvandling mot mer kunskapsintensiv produktion. Ett bättre underlag för en diskussion av dessa vikliga frågor kommer att finnas då den kommitté som arbelar med en översyn av företagsbeskattningen har lämnat sitt betänkande.

Statsstödda exportkrediter har sedan år 1978 verksamt bidragit flll alt svenska projektexporlörer kunnat hävda sig i konkurrensen om slora utlandsprojekt. Det stafliga stödet flll exportkredilflnansiering-en har sedan några år riktals mot projekt i u-länder eller mycket slora affärer. Den mera löpande exporten av mindre projekt och vanliga kapitalvaror finansieras i ökad utsträckning med marknadsmässiga krediter, varigenom kostnaderna för staten sjunker. Jag förordar ingen förändring av SEK-systemet.

Investeringsbanken medger en statlig närvaro på den betydelsefulla marknaden för finansering av näringslivets investeringar. Invesleringsbanken har utvecklats positivt under senare år. Riktlinjerna för banken bör ligga fast.

5.2 Riskkapitalmarknaden

Den svenska riskkapilalmarknaden har genomgått en dramatisk förändring under 1980-talel. Mest markant haf äéttä manifesterats i aktiemarknadens förändring. Många nya aktörer/riskkapilalkanaler har därvid spelat en utomordentligt vikflg roll för alt åter vitalisera aktiemarknaden. Jag syftar därvid på bl.a. olika former av skattefonder, löntagarfonder och andra institutionella placerare saml ulländska placerare. En effekl av della är en stigande omsättning på Stockholms fondbörs. Under 1970-talet låg omsättningen tämligen stilla. I genomsnitt uppgick den till 1,7 miljarder kronor, varefter en snabb expansion vidtog. Under Qoläret omsattes akiier för drygt 140 miljarder kronor.

Vidare har nyemissionsaktivitelen ökal krafligl och en rad helt nya instrument för att öka utbudet av riskkapital har tillskapats. Från att ha pendlat kring en nivå på ungefär 400 milj. kr. åriigen under 1970-lalet, har sålunda nyemissionsvolymen ökal med mer än 10 gånger i genomsnitt för perioden 1981-1986. År 1983, som var elt rekordår, nyemitterades aktier till etl sammanlagt värde av 9,4 miljarder kronor. Därvid har inte riklade emissioner m. m. inräknats.

Prop. 1986/87:74

Ökad nyemissions-aktivitet

Diagram 5.1 Aktiemarknadens bruttotillskott av eget kapital till företagen 1980-1986 (milj. kr.)

lOOGO

7300 -

SOQO

ZStD —

19B0 1981 ISeZ 19B3 1964 1965 IS

Anm.: Exkl. riktade nyemissioner av akiier och konvertibler i Sverige.

En icke obelydlig del av de emissioner som företas av aktiemarknadsbolagen sker ulan företrädesrätt för de gamla ägarna. Såväl aktie- som konvertibelemissioner kan i slället vara riktade till enskilda fysiska eller juridiska personer. Under åren 1984 och 1985 uppgick dessa riklade aklieemis-sioner till totalt ca 2,5 miljarder kronor per år. Däruiöver inbringade konvertibelemissionerna i genomsnitl nästan 2 miljarder kronor per år under åren 1984-1986.

För att få en förståelse för beloppens storlek kan en jämförelse göras med samtliga börsregistrerade industriföretags totalt redovisade egna kapital (inkl. hälften av obeskattade reserver). Delta kapital uppgick vid ut-

gången av år 1985 lill ca 140 miljarder kronor. Med en genomsnittlig åriig emissionsaklivitel på i storleksordningen 6-10 miljarder kronor motsvarar denna således 5-7% av det redovisade kapitalet. Siffrorna kan också jämföras med att lönsamheten efler skatt på motsvarande egna kapkal uppgick till 13 % samma år och utdelningarna flll ca 4 %. Det är min bedömning alt denna ökning av riskkapilalulbudet via aktiemarknaden har varil utomordentligl viktig för alt ge företagen bäitre förutsättningar atl salsa på t. ex. forskning och utveckling. Ulan lillgång flll en sådan kapitalmarknad har förelag sämre förutsättningar atl klara del långsiktiga risktagande som konkurtensen kräver.

Ulvecklingen på fondbörsen förknippas ofta med handeln i aktier i vissa stora internationella koncerner. Även om dessa företag vad gäller aktieomsättning och emissionsvolymer dominerar bilden, har aktiemarknaden vidgals vad gäller främsl de medelstora företagens möjligheter till riskkapitalanskaffning. Jag syftar därvid framför allt på uppkomsten av den s. k. OTC-marknaden under år 1982. Sedan dess har inte mindre än 83 företag introducerats på OTC-listan. Efter uppköp m. m. kvarstod i början av innevarande år 72 företag, vilka hade ett sammanlagt marknadsvärde på 11 miljarder kronor. Däruiöver finns ett 30-tal förelag — även dessa i slor utsträckning medelslora företag - inofficiellt noterade med ett marknadsvärde av ca 17 miljarder kronor. Denna möjlighet atl anskaffa externt riskkapital, som en marknadsnotering innebär, torde påtagligt öka de medelstora företagens tillväxtpotential.

Utöver fondbörs, OTC-lista etc. har även vissa andra nya riskkapitalkanaler introducerats på den svenska marknaden. Vid sidan om riktade emissioner från befintliga börsbolag till vissa akfieplacerare har exempelvis lill privatpersoner riktade placeringar (s. k. private placements) av aktier i icke börsnoterade bolag börjat användas i Sverige under 1980-talet. Detta innebär atl en bank eller en fondkommissionär vänder sig lill en liten utvald grapp placerare med erbjudande att teckna aktier i ett nybildal eller ett befintligt, expanderande förelag. Omfattningen av denna verksamhet är inle volymmässigt så stor, men kan trols detta vara intressant i vissa fall och därigenom bidra till alt bredda finansieringsmöjligheterna.

En vanligare och mer uppmärksammad ny riskkapilalkälla är riskkapi-laibolagen (de s. k. venture capital-företagen). Även denna marknad har vuxil fram under 1980-talet. För närvarande finns med en bred definition ca 40 sådana riskkapitalbolag i landet. Dessa bolag disponerar för närvarande ett samlat kapital på inemot 2 miljarder kronor, varav knappt 1,5 miljarder kronor är invesleral i drygt 350 portföljföretag. Under den senaste tiden har elt antal större bolag gjort sin entré på marknaden, delvis med hjälp av ufländskt kapital. Vidare har ett antal bolag slagits ihop till störte enheter.

Del renodlade riskkapitalbolagel satsar i form av minoriletsengagemang i onoterade företag och med ett begränsat inflytande över portföljföretagens dagliga skötsel. Avkastningen på investeringarna tas ut i form av realiserad värdetillväxt när ägarandelen i resp. företag säljs ut, eventuellt i samband med börs- eller OTC-inlroduktion. Venture capilal-marknaden är därför starkt beroende av en fungerande OTC-marknad.

Prop. 1986/87:74

OTC-marknad och andra nyheter

40 riskkapital-företag

En klar tendens under de senaste åren har varit att dessa riskkapitalbolag i allt högre grad satsar på att äga en majoritet i resp. dotterbolag för atl dels kunna bättre påverka företagets ekonomiska utveckling, dels löpande få ta del av förelagels överskott. År 1982 hade drygt 50 % av bolagen som affärsidé att satsa i form av minoritetsengagemang; en andel som i dag har sjunkit flll ca 25 %.

En annan lika tydlig utveckling är att investerarna i allt störte utsträckning satsar på mogna, väletablerade förelag i tradiflonella branscher. Bolagens satsningar i enskilda sådana företag tenderar att bli allt störte, medan nystartade företag - även i tillväxtbranscher - får svårare all lill sig denna lyp av riskkapilal.

År 1984 startades Stiftelsen Småföretagsfonden med ett kapital på 100 milj.kr.från AP-fondsystemet. Fonden skall i försia hand engagera sig i sådana riskkapitalbolag, som i sin tur investerar i småföretag. Jag kommer senare (avsnitt 11.4) att redovisa förslag om ytterligare medel lill Småföre-lagsfonden.

Jag vill slutligen också erinra om att de regionala utvecklingsfonderna i många fall dellar i flnansiering av småföretag med s. k. ulvecklingskapital eller konvertibla skuldebrev och därmed agerar på riskkapilalmarknaden. Sammanfattningsvis bedömer jag därför att företagens riskkapitalförsörjning avsevärt förbättrats under senare år. Trots detla kan t. ex. nystartade företag fortfarande ha problem atl få sin riskkapitalförsörining ordnad. Somjag strax återkommer till, avser jag att inom kort lillkalla en utredare för atl analysera dessa frågor.

Prop. 1986/87:74

Stiftelsen Småföretagsfonden

5.3 Kreditmarknaden

Kredilpolitiken arbetade tidigare med ransonering som huvudinstrument för att reglera såväl den totala kredilgivningen som enskilda sektorers upplåningsmöjligheler. I tider med kredilknapphei var del på en sådan marknad nödvändigl för företagen atl ha en bra bankkontakt för atl kunna utveckla verksamheten; kontakterna blev ofta långsiktigl stabila och konkurrensen mellan olika banker försvagades. En annan orsak lill att förelag kan behandlas olika på kredilmarknaden är alt möjligheterna alt lämna säkerhel varierar markanl mellan olika förelag beroende bl. a. på sammansättningen av förelagets tillgångar. Vissa typer av företag kan således få en svagare ställning på kreditmarknaden än vad som kan anses lämpligt från näringspolitiska ulgångspunkler. Delta var motivet ull atl olika särskilda flnansieringsinslrument skapades för alt tillförsäkra sådana företag kredit-utrymme även i lider av kredilknapphei. Del gäller dels direkla statliga lån över budgeien, dels alt institut som Industrikredil och Industrifonden inrättades.

När kreditmarknaden nu har bytt karaklär ler sig en omprövning och utveckling av tidigare instrument naturiig. Kredilpolitiken använder inte längre ransoneringen som medel atl påverka kreditvolymen i samhällel; varken totall eller sektorsvis. I stället är det nu räntenivån som skall styra kreditefterfrågan. Konkurtensen på marknaden har skärpts mellan olika typer av institut. Mångfalden av instrument och låneformer med skifiande

Från

kreditknapphet till räntestyrning

egenskaper har vidare gjort atl möjligheterna för olika förelag alt få sina finansieringsbehov tillgodosedda har väsenlligl förbättrats. En betydligt störte differentiering av finansieringskoslnaden med hänsyn lill riskläget har också skelt.

Sammanlaget kan della innebära all behovel av särskilda ålgärder för all lillförsäkra t. ex. småföretag eller företag i vissa regioner tillgång lill krediler inte längre är lika stort som tidigare. Att en siluation av beslående kredilknapphei åter skulle uppslå är mindre sannolik. En återgång flll kreditransonering är knappast längre möjlig med hänsyn till den mångfald som utvecklats vad gäller antalet aktörer och låneformer. Det är svårt atl tro all en kreditåtstramning vad gäller näringslivet i dag kan göras effektiv med ransonering som metod. Det är inte heller självklart all en sådan åtstramning nu skulle drabba vissa grupper av förelag hårdare än andra.

En avveckling av vissa inslag i näringspolitiken avseende en mer konventionell finansiering innebär i sig självfallel inle att ambilionerna sänks; i stället är det en konfirmering av att dessa instmment spelat ul sin roll och inte längre är effektiva för sina syften. I avsnitt 7 redogör jag för vissa konkreia förändringar i de näringspolitiska medlen. De samlade effeklerna av förändringarna på kreditmarknaden och riskkapitalmarknaden för olika näringspoliflska finansieringsinstrument är emellertid ännu svåra all konkretisera. Behovet av vissa finansieringsinstrument kan ha minskat, medan del i andra fall kan vara fråga om alt ändra formema för finansieringen. Jag avser atl inom kort flllkalla en särskild uiredare för att analysera hur förändringarna på kredilmarknaden och riskkapitalmarknaden påverkar det näringspolitiska finansieringssystemet.

Prop. 1986/87:74

Utredning om det näringspolitiska finansieringssystemet

5.4 Företagsbeskattningen

Det är angeläget alt skattesystemet är utformat så all den ekonomiska lillväxien främjas samtidigt som fördelningspolitiska mål tillgodoses.

Ur näringspolitisk synvinkel är förelagsbeskattningen av speciellt stort intresse. Del är t. ex. viktigt alt skattereglerna inte utformas så alt produktionsresurser låses in i stagnerande företag och därmed förhindrar att resurserna utnyttjas på elt från samhällsekonomisk synpunki effektivt sätt.

I den nuvarande bolagsskatten tas en hög nominell skattesats ut på ett rörelseresultat som är kraftigt reducerat till följd av bokslulsdisposilioner. Möjligheten för företagen att göra skatlemässiga dispositioner (totalt ca 20 miljarder kronor inom industrin) innebar enligt SCB: s finansstatistik för verksamhetsåret 1985 ell uttag av bolagsskatt för industriföretag (förelag >20 anställda) om 4,2 miljarder kronor, eller ca 11 % av vinsten före dispositioner. Beloppet motsvarade 1,6 % av statsbudgetens totala inkomster budgetårel 1985/86. Därtill kom knappt 1 miljard kronor i vinstdelningsskatt.

Den dominerande filosofin bakom den svenska företagsbeskattningen har länge varit atl förelagen skall stimuleras lill konsolidering, dvs. till att skapa finansiell stadga genom att, via beslutsdisposilioner, fondera delar av rörelseöverskotlel. Konsolideringstanken återfinns också i ulformningen av investeringsfondsystemet, men här har lagregierna utformats så atl

Hög nominell skatt och generösa dispositionsmöjligheter

det också skall vara möjligt all uppnå en styrning av företagens invesleringar.

Den svenska företagsbeskattningen byggdes upp under en period av hög och slabil ekonomisk lillväxl enligt en modell där självflnansieringsmål och invesleringsmål saltes höga. Strukturomvandlingen skedde från de areella näringarna till industrisektorn. Industrin var under denna period den expansiva kraften i ekonomin.

Situalionen är nu annorlunda. Stmkturomvandlingstakten är hög, men sker nu inom industrisektorn. Under senare år har utvecklingen gått från kapitalintensiv industri lill mer kunskapsinlensiv induslri med slort tjän-steinnehåU. Kunskapsinnehållet ökar trendmässigt. Sådana slruklurella förändringar måste finnas med i bilden vid överväganden om den framtida företagsbeskattningen.

En omläggning av företagsbeskattningen har också inletts. På grundval av förslag i promemorian (Ds Fi 1983: 21) Breddat underiag för produk-lionsfaklorskaller, beslöl riksdagen i december 1983 alt begränsa utrymmel för lagernedskrivning med 10 procentenheter och att sänka den statliga skallesalsen för akliebolag med 8 procentenheter. Riksdagen beslöt samtidigt all slopa det särskilda forskningsavdraget (prop. 1983/84:64, SkU 14, rskr. 98; SFS 1983: 983-986). En ytteriigare breddning av skatteunderiagel följde av atl tidsperioderna för de särskilda invesieringsavdragen inte föriängdes.

En särskild kommitté gör för närvarande en översyn av företagsbeskattningen (dir. 1985: 30). Ett viktigt syfte med översynen är atl pröva möjligheten atl åstadkomma en mer likformig beskattning av arbele och kapital, dvs. de produktionsfaktorer som skapar produklionsresullatel. Kommittén skall också ta ställning till vilka ändringar i skattereglerna som kan genomföras för att sflmulera kapitalet till en ökad röriighet mellan olika företag och branscher. Det finns anledning att anta atl en hög nominell skattesals i bolagssektorn i förening med stora reserveringsmöjligheter kan hämma kapitalets röriighet och minska ekonomins omställningsförmåga. En väsenllig uppgift för kommillén är vidare atl belysa skillnaderna i olika vinslmått och pröva vilket som bäst kan anses spegla den del av förädlingsvärdet som tillfaller företagets ägare.

Riksdagen har nyligen på förslag av regeringen beslutat att fribeloppel för vinstdelningsskatten skall höjas från 0,5 till 1 milj. kr., vilket innebär att närmare en tredjedel av de företag som i dag betalar vinsldelningsskatt beräknas bli befriade från skatten (prop. 1986/87:42, SkU 7, rskr. 71; SFS 1986:1234-1235). Reformen gynnar främsl små och medelslora förelag.

Riksdagen har vidare beslutat om vissa förändringar rörande värderingar av aktier vid kapitalbeskattningen, dvs. vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten (prop. 1986/87:54, SkU 12, rskr. 72; SFS 1986:1197-1198). Beslulen innebär i korthet att börsnoterade aktier vid fastställande av dessa skatter skall värderas till 75 % saml att OTC-akfler och andra inofficiellt noterade aktier skall värderas till 30 % av de noterade värdena. Vidare sänks de högsia skatlesalserna vid arvs- och gåvobeskattningen. Reformen innebär sammanlaget en sänkning av arvs- och gåvoskatten på samtliga nämnda akfieslag, en sänkning av förmögenhetsskatten på börsnoterade aktier samt en höjning av förmögenhetsskatten på OTC-aktier.

Prop. 1986/87:74

Bolagsskattens strukturomvandlingseffekt

Reformerad företagsbeskattning

Vissa aktuella skattefrågor

Förmögenheten i form av icke noterade aktier i rörelsedrivande småföretag får för närvarande värderas till endasl 30 % av substansvärdet vid beräkning av förmögenhetsskatten. Dessa s. k. lätinadsregler gäller också för värderingen av tillgångar i direktägda rörelsedrivande företag och i jordbruksförelag. Jag har förståelse för att förmögenhetsskatten trols delta kan kännas betungande för främst vissa medelstora företag med ett högl substansvärde. Dessa nackdelar får vägas mot den fördelningspolifiska aspekten. Frågan om en eventuell förändring av beskatlningen av företags förmögenhet får prövas i samband med den störte översyn av skattesystemet som nyligen aviserats.

Prop. 1986/87:74

5.5 Vissa finansiella insatser

S.5.1 Exportkreditfinansiering

Statiigl stödda exportkrediter lämnas av AB Svensk Exportkredit. Bolaget bildades år 1962. Sedan år 1978 har statsstödda krediler lämnats där staten belalar mellanskillnaden mellan upp- och utlåningsräntan samt vissa kursförluster. De statsstödda kreditema hade åren 1978-1983 stor omfattning. Parallellt med de statsstödda krediterna har den ursprangliga marknadsmässiga kredilgivningen fortsatt. Den 30 juni 1986 var de utestående kredilerna i den statsstödda utlåningen 26,3 miljarder kronor och i den marknadsmässiga 6,9 miljarder. Under år 1986 ökade nyutlåningen kraftigl avseende de marknadsmässiga krediterna.

Det statliga stödel till exportkreditfinansieringen har sedan några år fåll en ny inriktning. Marknaden för projektexporten har också förändrals kraftigt. Del stafliga stödet gick under slutet av 1970-talet och börian av 1980-talet huvudsakligen till projekt i u-länder och stalshandelsländer och till fartyg med slora subventioner. Nu är den del av projektexporten som flnansieras med stafligt stöd i första hand biståndsstödda projekt och vissa mycket omfattande exportaffärer. Den mera löpande exporten av mindre projekl och vanliga kapitalvaror finansieras med marknadsmässiga krediter. Orsaker till denna utveckling är neddragningarna inom varvsindustrin, höjningen av räntorna för statsstödda krediter samt den kraftiga ulbyggnaden av u-kreditsystemet. Även inom exportkreditnämnden (EKN) har förändringen inneburit alt engagemanget i u-länder och statshandelsländer har minskat. Vid sidan av nyss nämnda fakiorer har den internafionella skuldkrisen spelat en stor roll.

Enligl en sludie, som nyligen genomförts inom industridepartementet, uppgick projektexporten flll ca 26 miljarder kronor år 1985. Till detta kommer leveranser för 14 miljarder kronor som svenskägda företag fakturerat från sina utländska dotterbolag. Projeklexporten svarade år 1985 för omkring 8 % av Sveriges lotala export av varor och ijänsler. Ökningen mellan 1985 och 1986 uppgår till ca 10 % (räknat i löpande priser). Projektexporten domineras hell av 11 slora projeklexportörer som vardera hade en projektexport på minst 500 milj. kr. år 1985. Det bör dock uppmärksammas atl projektexportörema i stor utsträckning anlitar mindre förelag som underieverantörer och därmed gör en belydande insats för att indirekt öka

Ny inriktning av SEK-systemet

Svag utveckling av projektexporten

de mindre och medelslora företagens export. Projektexporten sysselsätter direkt och indirekt i runda tal 80000 personer, eller ca 7 %, av det totala antalet sysselsalla i tillverkningsindustrin och byggnadsindustrin.

Under första hälften av 1980-lalet ha.r en förskjutning sketl från u-länder och OPEC-länder mol i-länder. Marknaderna i Sovjet och Östeuropa har minskat. Etl slöd flll projektexporten moiiveras främst av atl del är projektexporten som ger underiag för fortsatla leveranser av reservdelar och komponenier och under en lång följd av år. Vidare krävs som regel finansiering av projeklexport av det skälet atl de länder som köper mer eller mindre färdiga projekt befinner sig i ett utvecklingsstadium där kapitalimport är ett vanligt inslag.

Frågan om en fortsatt statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit har behandlats i budgelproposilionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14). Där har även anslagsfrågorna behandlats. Som komplettering lill vad där har sagls vill jag understryka atl en fortsatt ulbyggnad av den marknadsmässiga kredilgivningen i AB Svensk Exportkredit är till fördel för den svenska exportindustrin samtidigt som det statsunderstödda systemet är av stor betydelse för främst affärer med vissa u-länder och för en del myckel omfallande exportaffärer där slallig finansiering ofta är ell villkor för framgång för exportören. Kosinaderna för de lidigare åtagandena inom exportkreditsystemet sjunker nu dels på grund av ändrade växelkurser och sjunkande ränlor, dels på grund av att uleslående krediter amorteras relativt snabbt och i många fall - inte minst när del gäller fartyg - inlöses.

Prop. 1986/87:74

Kostnaderna minskar

5.5.2 Sveriges Investeringsbank AB

Investeringsbankens verksamhet utvecklas nu positivt. Nyutlåningen ökade under år 1985 med 69 % och beräknas under år 1986 öka med ytteriigare 50 %. Resultatförbättringen är också avsevärd. För år 1986 beräknas elt rörelseresultat på 340 milj. kr., vilkel får anses fillfredsställande med hänsyn till verksamhetens inriktning.

Banken har under senare år deltagit i ell flertal slörre investeringsprojekt inom massaindustrin och den kemiska industrin. Vidare har banken medverkat i olika slrakturförändringar, bl. a. i stålindustrin.

Elt av skälen flll att banken bildades var att den skulle kunna medverka vid större investeringsprojekt som på annal sätt skulle vara svåra atl finansiera. Banken har både under 1970-talet och på senare år medverkat i finansieringen av ell antal störte projekt. Därmed har banken fylll denna uppgift. Bankens möjligheter alt gå in som delägare i projekt och företag har kommit flll allt större användning. Della har varil betydelsefullt bl.a. vid medverkan i störte projekt.

Mot bakgrund av utvecklingen på kredit- och kapitalmarknaden behandlades bankens verksamhet ingående i propositionen om induslriell flllväxl och förnyelse (prop. 1983/84: 135). Banken gavs då större flexibilitet vid val av engagemang och utformning av kreditvillkor etc. Därefter har regeringen godkänt ändringar i bankens bolagsordning som återspeglar den ökade flexibilitet somjag då förordade. I del sammanhangei formulerades även ett avkastningskrav.

Positiv utveckling

Med hänsyn till Investeringsbankens positiva utveckling under de senas- Prop. 1986/87: 74 le åren finns för närvarande inga skäl att genomföra några ändringar i Oförändrad riktlinjerna för Invesieringsbankens verksamhel. De ändringar som ge- inriktning nomfördes år 1984 har visat sig vara positiva för bankens utveckling och bör därför ligga fast.

6 Infrastruktur

Prop. 1986/87:74

Sammanfattning och bedömning: Infrastrukturens betydelse för näringslivets internationella konkurtenskraft och för deri regionala utvecklingen ökar, bl.a. som en följd av alt stmkluromvandlingen innebär en utveckling mot mer kunskapsinlensiv industri och utnyttjande av informationsteknologi. Flera åtgärder som innebär en förbättring av infrastrukturen har vidtagits eller beslutats inom områdena energi, transporter, utbildning och telekommunikationer. Insatser görs för alt bygga upp kompetensen inom det vikliga området kvalitetsstyrning.

6.1 Infrastrukturens betydelse för näringslivets utveckling

En god infrastruktur hör lill de grundläggande förulsältningarna för näringslivets utveckling. Det finns flera väsenlliga näringspoliflska aspekter av infrastrukturen. Näringslivet har behov av en effektiv transportapparat, ett utbildningsväsende som lillhandahåller kompetens och rält utbildning, etl gott forskningsklimat, en god teknisk infrastruktur för informationsöverföring, provning och kontroll, väl utbyggda telekommunikationer, ett effektivt och säkert energisystem m. m.

Jag skall i detta avsnitt redovisa min principiella syn på infraslrukturfrå-gorna med avseende på energi, transporter, utbildning och telekommunikationer samt redovisa närings- och regionalpolitiska insatser inom dessa områden.

1 stort måsle infrastrukturen i Sverige betecknas som väl ulvecklad i en internationell jämförelse. Jag bedömer emellertid att näringslivsutvecklingen under de kommande åren ställer nya och kvalitativt annoriunda krav på infrastrukturen. Strukturomvandlingen präglas nu av atl tjänsleinnehållet i industrin ökar och atl tekniken blir en allt vikligare konkurrensfaktor. Likaså ökar betydelsen av kundanpassning av produklerna, snabba leveranser och ett effektivt produktionsflöde. Denna utveckling behöver understödjas av en utveckling av infrastrukturen.

Infrastrukturens betydelse för den regionala utveckUngen ökar. I många regioner hämmas näringslivsutvecklingen av att infrastrukturen inle motsvarar de krav som ett modernt näringsliv släller. För att uppfylla de regionalpoliliska målen måsle de infrastrukturuppbyggande insatserna därför betonas ytteriigare i regionalpolitiken. Belydande ålgärder med denna inriktning föreslås i årets budgetproposition.

Lokaliseringsfrågorna kan också ses i ett internationellt perspektiv. TraditioneUt har produktionskostnaderna i en mer snäv bemärkelse betraktats som den avgörande lokaliseringsfaktorn. För kunskapsintensiv industri är dock tillgången på utbildad arbelskraft, forskningsmiljön och andra aspekter av infrastmkturen avgörande. Sveriges möjligheter atl behålla och attrahera avancerad industri beror lill stor del på att infrastrukturen - i vid bemärkelse - håller hög klass.

Infrastrukturuppbyggnad kan också bidra till en teknisk utveckling ge-

Konkurrensfaktor

nom teknikupphandling. Bakom framväxten av flera framgångsrika företag Prop. 1986/87:74 inom svensk industri ligger en framsynt och kvalificerad upphandling av utrastning för infrastrakturuppbyggnad.

6.2 Energi

Jag vill här ta upp energifrågornas betydelse för induslrin. Energipolifiken skall medverka till atl de mål som satts upp för samhällsutvecklingen kan uppnås. En billig och säker energiförsörjning har varit av slor belydelse för den induslriella ulvecklingen i Sverige. Induslrin svarar för nära en tredjedel av landels energiförbrakning. De energiinlensiva industrierna kommer all även i fortsättningen spela en stor roll i den svenska ekonomin - inle minst i exportsammanhang. Massa- och pappersindustrins andel av industrins energiförbrakning var år 1985 43 % och av elförbrakningen 35 %. Industrin måste även i framtiden fillförsäkras flllgång till billig och säker energi, vilket är nödvändigt för den fortsatta industriella utvecklingen. Således är det viktigt att elanvändningen inom industriprocesser, i likhet med annan el som är svår alt ersälta, priorileras vid avvecklingen av kärnkraften. Delta får emellertid inte innebära att industrin underiåler att förbättra effektiviteten i sin energianvändning.

En fortlöpande energieffektivisering har skell inom induslrin. Energianvändningen har minskat med i genomsnitl 2,3 % per år mellan åren 1973 och 1984. Användningen av oljeprodukter minskade under samma period med 7,5 % åriigen, eller från 6,4 till 2,9 Mtoe. Strävandena att förbättra effektiviteten i industrins energianvändning har medfört all svensk ener-giutrustningsindustri är på väg atl bli världsledande när det gäller miljövänlig och energisnål leknik. Potentialen för att ytterligare sänka energiförbrukningen är betydande.

Regeringen avser atl senare i vår åierkomma till riksdagen med en proposition om energipolitiken med anledning av den översyn av denna som skelt efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

6.3 Transporter

Investeringarna i transportsystemet är av mycket långsiktig karaktär. De Långsiktiga investeringar som görs i dag skall vara anpassade till behoven på 10-20 års investeringar sikt. Transportsystemet är svårt att förändra då investeringarna väl är gjorda. Detta gör det särskilt viktigt att identifiera de utvecklingstendenser inom näringslivel som är belydelsefulla för transporterna. Jag vill här peka på några sådana tendenser.

Den vidgade synen på transportfrågorna som håller på att bryta igenom inom näringslivet medför atl kraven på godstransporterna ändras. Rationa-liseringsslrävandena inriklas alltmer mot effektivisering av materialadministrationen, dvs. av produktflödet inom företaget och mellan företaget och omvärlden. I denna process kommer transporlfrågorna att spela en allt slörre roll.

Distributionskostnaderna uppgår nu inom flera branscher till uppemot
50 % av en varas pris. En stor del av dessa kosinader består av kapital- 60

kostnader för varor under transport, i lager och för produkter i arbete. I 1990-talets högaulomaliserade miljö kan man förvänla atl dislribulionen i hög grad kommer alt bestämma kostnadsbilden. Transportsystem som präglas av tillförlitlighet, snabbhet sänit jämna och små flöden kommer att växa i belydelse. Denna utveckling innebär vidare atl förbättringar i hela transportsystem bör beaklas i ökad utsträckning. Del är inte bara transportkostnaderna i en mer snäv bemärkelse som avgör effektiviteten.

Ulvecklingen inom näringslivel går mot ökade krav på informaflons-överföring. Delvis kommer dessa krav att lillgodoses genom utbyggnaden av nya lekniska lösningar. Samtidigt kommer anspråken på persontransporterna atl öka. Konlakl- och reseinlensiva verksamheter kommer atl svara för en allt störte del av sysselsättningen.

Europa kommer även framgent atl vara den viktigaste marknaden för svensk industri. Samtidigt ökar kraven på snabba leveranser, kvalilet och kundanpassning. Goda förbindelser med kontinenten är därför en annan viktig näringspolitisk transportfråga. Jag vill här erinra om att regeringen i samband med att beslut logs om all avveckla den civila delen av Kockums Varv AB aviserade sin beredskap alt medverka till att etablera en fast förbindelse över Öresund.

I årels budgetproposition föreslås elt omfallande investeringsprogram för atl höja bärigheten på vägnätet. Huvuddelen av salsningen sker inom skogslänen. Programmet är också ett led i ett närmande till EG:s regler på vägområdet.

Det sker en omfattande upprustning a\ Järnvägarna. I Stockholmsregionen byggs kapaciteten ut kraftigt. En utbyggnad av dubbelspår sker på delar av norta stambanan och av Västkustbanan. Genom förslag lill ökade invesleringar i årets budgetproposition kan dessa satsningar fullföljas, liksom satsningen på snabbtåg.

Ijuni 1986 gav regeringen i uppdrag till de fyra Irafikverken luftfartsverket, sjöfartsverket, vägverket och slalens järnvägar att genomföra en samordnad långsiklig investeringsplanering. I planeringen förutsätts länsstyrelserna bidra med underlag om de regionala aspekterna av investeringsbesluten. Verken skall ularbela planer för invesleringar i infrastrukturen för en femårsperiod och göra långsiktsbedömningar inom sina resp. områden för en tioårsperiod. Den första redovisningen av uppdraget skall lämnas före den 1 september 1987.

För alt utveckla integrerade transportsystem efter lokala och regionala förulsältningar bedrivs etl särskilt utvecklingsarbete. Transportrådel, statens industriverk och några länsslyrelser bedriver projekt som syflar till alt utveckla materialadministrationen på dessa nivåer. En del projekt är hell inriklade på en begränsad region, medan andra har internalionell räckvidd.

För att minska avståndels betydelse för industrilokalisering finns ett regionalt transportstöd, vilkel huvudsakligen lämnas till godstransporter. En mindre del går till persontransporter och datakommunikation.

I syfte att förbåttra fiy g t rafiken i stödområdena har i årels budgeiproposifion (prop. 1986/87:100 bil. 8) föreslagils eU driftbidrag på 15 milj. kr. flll vissa kommunala flygplatser i skogslänen.

Kommunikationsdepartementet inledde under höslen 1986 etl arbele för

Prop. 1986/87:74

Investeringsprogram

alt förbereda en vidareutveckling av 1979 års trafikpolitiska beslul. Della Prop. 1986/87: 74 arbele kommer enligt planerna att redovisas i en proposition under år 1988. Jag har samrått med chefen för kommunikationsdepartementet om hur de näringspolitiska och regionalpolitiska aspekterna av transporlfrågorna bör vägas in i det trafikpolifiska arbetet.

6.4 Utbildning

Jag har tidigare behandlat bakgrunden lill utbildningsfrågornas ökade näringspolitiska betydelse: del växande inslaget av forskning och utveckling, behovel av förmåga lill anpassningar lill ny leknik och lill omställningar efler industrikriser samt behovet av nya kompetenser.

Jag vill här understryka att jag inte ser någon motsättning mellan de näringspolitiska kraven på utbildningen å ena sidan och de välfärdspoli-tiska och kulturella poliliska målen för utbildningspolitiken å andra sidan.

De näringspoliflska utbildningsfrågoma har en sammansatt karaklär. Under senare år har bl. a. de följande problemen varil aktuella:

- Flaskhalsproblem som gällt tillgången på kvalificerade tekniker och på vissa kategorier yrkesarbetare. Särskilt bristen på kvalificerade tekniker har på sina håll varil besvärande.

- Omskolningsproblem. Som en följd av framför alll den breda introduktionen av informationsteknologi på konlor och i verksläder har ett stort antal anställda fått ändrade arbelsuppgifter. Utvecklingen har ställt krav på utbildning för att klara de nya yrkeskraven, men även för atl skapa acceptans för förändringar. Samstämmiga bedömningar pekar mot atl omskolningsbehoven kommer att öka kraftigt. Omskolningsinsaiser är av slor betydelse även i samband med driftsinskränkningar och nedläggningar.

- Fort- och vidareulbildning. En del företag kan av kostnadsskäl ha svårt att klara fortbildningsbehoven, men för särskilt de mindre företagen finns dessulom problemet att avvara nyckelpersoner som under en längre tid behöver genomgå utbildning.

De här problemen har bemötts genom anpassningar inom del befintliga Anpassning i det utbildningsväsendet eller genom särskilda ålgärder. Exempelvis har kapa- befintliga systemet citeten på vissa utbildningslinjer inom de tekniska högskolorna höjts för atl försöka avhjälpa den s. k. teknikerbristen. Inom ramen för utbildningspolitiken har särskilda åtgärder vidtagils för all förstärka högskolorna och för alt öka rekryleringsbasen för tekniska utbildningar. På grund av de långa utbildningsfiderna dröjer det dock uppemot ett halvt decennium innan en del av de vidlagna ålgärderna får full effekt.

Inom arbetsmarknadsutbildningens (AMU) ram ges årligen omskolning, fort- eller vidareutbildning för över 100 000 personer. En ny och decenlraliserad organisation har genomförts. Vidare har på senare tid aktiva insatser gjorts i företag inom ramen för AMU för atl bl. a. lösa flaskhalsproblem.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har på mitt uppdrag gjort en när
mare analys av teknikerbristen. För närvarande arbetar IVA med ett
regeringsuppdrag avseende analys av samspelet samhälle-näringsliv, där 62

förutsättningarna för atl med infrastrukturuppbyggnad och relaterad teknikupphandling bidra till industriell utveckling.

Inom det näringspolitiska områdel bidrar siaten genom Sliftelsen Institutet för Företagsutveckling och de regionala utvecklingsfonderna flll utbildningen inom småföretagsområdet.

Förslag till riktlinjer för en moderniserad yrkesutbildning lades våren 1986 fram av arbetsgruppen för Översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY). Beredning av förslagen pågår inom regeringskansliet. Avsikten är atl en särskild proposiiion skall föreläggas riksdagen under år 1987. Viss försöksverksamhel kommer emellertid att genomföras med börian läsåret 1987/88. ÖGY:s förslag innebär i stort att den gymnasiala yrkesutbildningen förlängs från två till tre år och att ansvaret för genomförandet delas mellan samhället och näringslivet. Förslaget ligger väl i linje med näringslivets krav på utformningen av yrkesutbildningen. Bakgrunden är att den tekniska utvecklingen innebär väsentliga förändringar när det gäller arbetslivels behov av ulbildad personal. Kravel på processtänkande och systematisk kompetens ökar för de anslällda. Fordringarna pä teoretiska kunskaper ökar starkt även inom yrkesutbildningen.

Utbildningsbehoven har också kunnat bemötas genom att företagen själva kraftigt har expanderat sin utbildningsverksamhet. Numera kan näringslivets kosinader för köpla och inlernl anordnade kurser grovt skal-tas ull i storieksordningen 2 % av lönekoslnaderna. Beräkningen är dock osäker.

Förnyelsefondema möjliggör kraftfulla satsningar på utbildning och forskning. I oktober 1986 hade 6100 företag avsatt sammanlagi 5,2 miljarder kronor till fonderna. Industriföretagen svarade för omkring två tredjedelar av beloppel. Resten faller på byggentreprenörer, handelsföretag, banker och försäkringsbolag. Av de ansökningar om utnyttjande av fonderna som hade inkommit mol slulel av år 1986 utgjorde utbildningsprojekten 40% av värdet, den övriga delen rör forskning och utveckling. Förnyelsefonderna utgör således en stor resurs för utbildning inom näringslivet. Jag avser att följa den fortsatta utvecklingen av förnyelsefondernas användning.

Somjag tidigare har anfört är utbildning och forskning inom ämnesområdet kvalitelsstyrning av väsentlig betydelse för en långsiklig och positiv kvalitetsutveckling i vårt land. Industridepartementet har därför låtit en utredare dels kartlägga beflnflig och planerad utbildning inom ämnesområdet, dels lämna förslag lill ålgärder som snabbi kan möla de ökade kraven på utbildning inom ämnesområdet. Utredaren redovisade i november 1986 sitt arbete.

Uiredaren föreslår atl i en första elapp bl.a. kompetensuppbyggnad inom ämnesområdet kvalitetsstyrning inleds vid Chalmers Tekniska Högskola och Handelshögskolan vid Göleborgs Universitet samt att en professur i ämnet kvalitetsstyrning inrättas vid vardera högskolan.

Göteborgs kommun. Näringspolitiska delegationen, har i en skrivelse den 13 januari 1987 anmält att ett antal förelag med anknytning till Västsverige samt Göleborgs kommun är positiva till atl medverka som delfinansiärer av den föreslagna verksamheten vid de två högskolorna under en

Prop. 1986/87:74

Kvalitetsstyrning

inledande treårsperiod. Härvid förutsätts staflig medverkan i molsvarande utsträckning.

Jag ser positivt på den föreslagna verksamheten vid Chalmers Tekniska Högskola och Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet. Jag har erfarit att statens induslriverk och slyrelsen för teknisk utveckling avser att svara för kosinaderna för statens medverkan under en treårsperiod.

Jag har också erfarit att universitets- och högskoleämbetet för närvarande låter utreda vissa frågor rörande den fortsatta kunskapsuppbyggnaden inom ämnesområdet. Jag har i dessa frågor samråti med chefen för utbildningsdepartementet.

För den regionala utveckUngen har utbildningen och därtill nära relaterade frågor om forskningsmiljöer och tillgång till teknisk kompetens slor belydelse. För alt ge regioner med sysselsättningsproblem förutsättningar för en god utveckling behöver infrastrukturen i dessa delar av landet förstärkas.

De regionala forsknings- och utvecklingsråd och forskningsstiftelser som vuxit fram, inte minst de som finns i anslutning till de mindre högskolorna, medverkar till ell förbättrat kontaktnät och till att formerna för informationsutbyte och kunskapsöverföring blir effektivare. Det växande anlalet funktioner av typen kontaktsekretariat vid högskoloma kan också bidra till dessa syften.

Den forsknings- och utbildningsverksamhet som bedrivs i Kiruna och vid högskolorna i Umeå och Luleå har väsenfliga posiliva effekter för regional kompelensuppbyggnad. De mindre högskolorna spelar en allt slörre roll som regionala kompetenscentra. Här kan bl. a. nämnas projektet "Bergslagens Tekniska Högskola". De teknikcentra som med stafliga stöd byggts upp på orter i vissa delar av landet verkar i samma syfle.

Förslag till fortsatta åtgärder för regional kompetensutveckling lades fram i årels budgelproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 10 och 14) och tidigare denna dag i proposuionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 6 och 10). Dessa förslag berör både industri- och utbildningsdepartementens områden.

Utbildningsfrågornas belydelse för den internationella konkurtenskraften, för den regionala ulvecklingen och balansen saml för möjligheterna till en positiv strukturomvandling kan förväntas öka. Många ur närings- och regionalpolitisk synpunkt positiva åtgärder på utbildningsområdet har, som framgått av min redovisning, vidtagils. Jag avser att även i framtiden noga följa utbildningsfrågornas utveckling och verka för all näringslivets behov av kompelenl och rält utbildad personal kan flllgodoses. Ett led i detta arbete är att en för utbildnings- och industridepartementen gemensam arbetsgrupp har inrättats. Grappen behandlar frågor om forskning, utbildning och regional utveckling.

Prop. 1986/87:74

Regional kompetensuppbyggnad

6.5 Telekommunikationer

Sverige har ett inlernationellt sett välutvecklat lelenät. Antalet telefonlinjer (från telefonstation till abonnent) per invånare är högre än i något annat land. Samlidigt är telefontaxorna bland de lägsta i väriden. Även när det gäller tätheten av datanätanslutningar ligger Sverige långt före övriga

Europa och i nivå med USA. Det nordiska mobiltelefonsystemet i Sverige, Finland, Danmark och Norge är det största sammanhängande systemet i väriden. Norden är väridsledande tack vare ett avancerat nordiskt leknikupphandlingsprojekl, som driviis gemensaml av televerken. Della har även givit teleindustrin stora exportframgångar. Del stora genomslaget för mobilljänsler beror bl.a. på att dessa kommit att utnyttjas av många smä företag inom hantverk och service med röriig verksamhet.

Telekommunikationer spelar en belydelsefull roll för utvecklingen inom svenskl näringsliv och förvallning. Della beror på en kombination av avancerad utbyggnad och förmåga hos kunderna att utnyttja ny teleteknik. I Sverige utvecklades lidigt omfattande datanät för administrativa ändamål i den statliga förvallningen samt inom bank- och försäkringsväsendena. Datalraflken växer med 30-50 % om året. För närvarande pågår en omfattande kontorsautomatisering samt ökad användning av datateknik inom tillverkningsindustri, transportväsende och servicenäringar. Härigenom försöker man uppnå ökad snabbhei och effektivitet. En viktig ekonomisk konsekvens för industrin är minskad bindning av kapital i produkter under arbele eller transport.

Utvecklingen leds i allmänhet av de slora förelagen, men sprids frän dem till en bred krets av mindre företag i underleverantörsledet. De senare knyts både när del gäller produktutveckling och varudislribution lill de stora företagens system. Del faktum att datanäten täcker slora delar av landel har den vikliga regionala konsekvensen, alt avancerad industriproduktion kan upprätthållas på många håll i Sverige.

Internationella dalanät är av slor betydelse för de multinationella företagen når det gäller alt uppräUhålla kommunikalion mellan bolag i olika länder. Dessa företag är slora användare av elektroniska meddelandesystem, som snabbt och billigt kan överföra elektroniska brev mellan anläggningar i olika världsdelar. För atl förbättra de internationella tjänsterna till svenska företag upprätiar televerket nya företag inom Teleinvestgruppen. Ett exempel är Mailstar AB, där televerkskoncernen gäll samman med rymdinduslrin för all med svensk leknik kunna erbjuda kommunikalion liil platser i världen som är svåra att nå med konventionella medel.

Inom televerket pågår en kraftig utbyggnad med digilal leknik. Under år 1987 kommer många företag att kunna erbjudas kopplade datatjänster med belydligl högre hastighet än i dag via digitala företagsväxlar och det digitala telenätet. Höga hastigheter krävs för vissa avancerade datatillämpningar. Förslag om försök med ny teleteknik har på regeringens uppdrag presenterats av televerket, styrelsen för teknisk utveckling och statskontoret. Ur regionalpolilisk synpunkt är det av stor belydelse atl de nya, kvalificerade teletjänsterna kan erbjudas alla förelag, oberoende av lokalisering. Det är ur denna aspekt också gynnsamt alt teletaxorna för närvarande anpassas så alt betydelsen av långa avstånd minskar.

Jag vill här också erinra om den potentiella betydelsen av Tele-X-salelliten för telekommunikationerna. När satelliten är i funktion finns möjlighet att telekommunikationstjänster som kräver stor överföringskapacitet kan erbjudas till användare i hela landet utan att någon anslulning till det markbundna nälel krävs. Tele-X kan således genom all vara ell komple-

Prop. 1986/87:74

Datanät

Nya tjänster

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

menl flll andra teletjänster komma atl ge gynnsamma närings- och regi- Prop. 1986/87: 74 onalpolitiska effekler.

På dataområdet råder nu en stor mångfald av förelagsinlerna standarder. Betydande arbete pågår emellerlid för att skapa internationella gemensamma slandarder, vilka fordras för att bredda användningen av datateknik. Som närmare redovisas i avsnitt 10 är det viktigt alt Sverige dellar i denna utveckling.

Jag räknar med atl det föreslagna informationsteknologiprogrammet, som jag senare återkommer till, skall ge värdefulla bidrag lill den fortsatta ulvecklingen och användningen av telekommunikationerna i Sverige.

7 Avreglering och regelförenkling

Prop. 1986/87:74

Sammanfattning och bedömning: Insatserna för färre och enklare regler gentemot förelagen har avsatt positiva resultat. Avregleringar har i en del fall genomförts. Flera reformer som innebär administrativ förenkling för företagen har beslutals. Myndighelernas service genlemol förelagen har förbättrats. Det internationella harmoniseringsarbelel har intensifierats.

Avreglerings- och förenklingsfrågorna kvarstår som en permanent uppgift för näringspolitiken. Bl.a. kommer etl nu inlett arbete med förenkUng och anpassning av den näringspolitiska flnansieringen, som redan givit resultat, att drivas vidare.

7.1 Allmän bakgrund

Staten päverkar företagens villkor genom normerande verksamhet på flera andra områden än del närings- och induslripolitiska. Jag har l.ex. redan erinrat om betydelsen av vissa, för förelagen grundläggande skatteregler.

Det finns sammanlagt ell fyrtiotal cenirala myndigheler som har förelagen som målgrupp. De arbetar ofta med s.k. administrativa styrmedel, dvs. regler som ivingar företagen alt förfara på visst sätl, iaktta vissa gränsvärden, underkasta sig registrering, tillståndsgivning, tillsyn etc.

Moiiven bakom den slatliga normgivningen växlar. I en del fall är syftet närmasl all i föriängningen av civilrättens bestämmelser etablera spelregler för näringsutövandet. Huvudmotivet bakom skattelagstiftningen är atl finansiera den offenlliga verksamheten. Vissa regleringar har kommit lill för att garantera en lillfredsställande och rättvis försörjning med varor, tjänsler eller andra nyttigheier. Alt värna om de inhemska näringarna eller den inhemska kontrollen över en viss typ av egendom är ett annal moliv, liksom önskemålet atl skydda en svagare part på arbetsmarknaden eller konsumlionsvarumarknaderna. Ett viktigt skäl bakom statlig normgivning är slutligen behovet atl skydda liv, hälsa och miljö. Etl femtonial myndigheter har della huvudsyfle bakom sin verksamhel.

7.2 Normgruppen

Samtidigt som statlig normgivning är en nödvändig förutsättning för att näringslivet skall fungera friktionsfritt, går det inle all blunda för att den också för med sig vissa problem. En reglering kan vid sidan av de avsedda effeklerna få negaliva strukiiireffekter genom att konkurrensen försvagas och nyföreiagande och innovationer hämmas. Elt specialfall är när nationella särregler får lill följd alt det internationella varufiödet försvåras. En oundviklig följd av en reglering är vidare ofta alt extrakostnader uppstår hos förelagen. I sista hand påverkas därmed de internationella konkurrensförutsättningarna.

Vidare kan för företagen det administrativa merarbete och det byråkratiska krångel som normeringen för med sig vara belungande. Delta gäller

särskilt de minsta företagen. De kan normalt inte avdela särskilda resurser Prop. 1986/87: 74 för myndighetskontakter. Dessa blir en lillkommande belaslning på ägaren/företagaren vid sidan av andra arbetsuppgifter.

Det finns alltså en risk för alt de statliga reglema, om de tillåls utveckla sig ohämmat, blir etl hinder för expansion och nyföreiagande. Som ett led i anslrängningarna att skapa goda förutsättningar för en industriell förnyelse tillkallade jag därför efter regeringens bemyndigande i december 1983 en arbetsgrupp (I 1983: H), den s. k. normgruppen, med uppgift alt gå igenom den statliga normgivningen gentemoi näringslivel. De rikllinjer och prioriteringar som har gällt för gruppens arbele har jag lidigare redovisal för riksdagen (prop. 1985/86: 142, NU 23, rskr. 336).

Normgruppens uppgifl har varit att genom en i liden koncenlrerad insats som sammanhållande lednings- och ulredningsorgan inspirera, driva på och förmedla erfarenheter av avreglerings- och förenklingarbetet. Häri har också ingått atl genom attitydpåverkande och kunskapshöjande insatser stimulera förvaltningen. Huvudansvarei för att resultat uppnås har dock liksom tidigare legat på fackdepartemenlen och myndigheterna.

Normgruppens arbele har gäll hand i hand med andra breda insalser för attitydförändring och nytänkande. Jag vill erinra om bl.a. det alltjämt pågående frikommunförsöket under civildepartementels ledning och om det arbete som pågår med att avskaffa föråldrade och onödiga författningar och dra klarare gränser mellan vad som skall vara bindande föreskrifter och vad som är allmänna råd. Av särskild vikt i sammanhangei är de av regeringen initierade och nu hos många myndigheler pågående ansträngningarna atl förbättra servicen gentemot allmänhel och förelag. I denna anda verkar också den nyligen av riksdagen antagna nya förvaltningslagen.

7.3 Uppnådda resultat och aktuella initiativ

Regeringen har tidigare för riksdagen redovisat konkreia åtgärder som beslutals inom ramen för förenklingsarbelet (Skr. 1985/86: 165, KU 28, rskr. 319).

Jag skall i det följande sätta in några av de viktigaste hitlills beslutade åtgärderna och vissa nu aktuella initiativ i deras näringspolitiska sammanhang.

Under de senaste åren har omfattande förändringar skett i kreditmark- Båttre fungerande nåds- och valutaregleringen genom åtgärder från riksbanken och regering- marknader en.

Den inhemska kreditmarknaden är numera i stort sett avreglerad. Tidigare gällande ränte- och utlåningstak för bankerna har avskaffats. Även den reglering som tvingat försäkringsbolagen och AP-fonden atl förvärva priorilerade stats-, boslads- och jordbruksobligalioner lill en lägre ränta än den rådande marknadsräntan har upphört au gälla fr. o. m. december 1986.

Statsmakterna fattade år 1986 ett principbeslut om atl genomföra lättnader i valularegleringen. Det har härvid ullalats (prop. 1985/86:150, FiU 30, rskr. 358-359) att dessa särskilt bör inriklas på de delar av valutaregleringen som kan bedömas hämma näringslivets utveckling.

Även företagsbeskattningens utformning har betydelse för frågan om 68

effektiv användning av kapital. Den kommitté som nu arbetar med att reformera förelagsbeskattningen (dir. 1985:30) och som jag redan berört skall bl. a. ta ställning lill vilka ändringar i skattereglerna som kan genomföras för atl minska olika inlåsningseffekler när del gäller kapitalets fördelning mellan olika företag och branscher.

För en väl fungerande arbetsmarknad spelar en effekliv arbetsmarknadsservice en avgörande roll. AMS genomför sedan två år tillbaka ett program för atl förbättra servicen till arbetsgivare och arbetssökande. En förenkling av regelsystemet och adminislraflonen är en viktig del av programmet.

På arbetsrättens område övervägs för närvarande inom arbetsmarknadsdepartementet ändringar av vissa formella regler i bl. a. lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Syftet är atl skapa enhefligare och mera läu-tillämpade regler. 1985 års semeslerkommitté har fått i uppdrag atl undersöka bl. a. om de regler om ledighet som finns i många olika förfatiningar kan sammanföras lill ell mer enhetligt syslem.

Vissa näringar har av tradition varit omgärdade av bestämmelser som tämligen ingående reglerat marknadsliUlrädet. Betydelsefulla sleg i avreglerande riklning har tagits på flera sådana områden. Reformerna har genomgående lill följd alt del blir lättare för nya företag all vinna tillträde på marknaden. Konkurtensen ökar därmed.

Utländska banker har numera tillåtelse att etablera sig i Sverige. Nyligen har också beslutats att svenska banker skall få räu att inrätta fliialer i utlandet (prop. 1986/87: 12, NU 16, rskr. 92). Del har också blivk lätlare för nya bolag att bedriva försäkringsrörelse och för befintliga bolag atl utvidga sin rörelse lill nya försäkringsgrenar.

Prövningen av ulländska företagsförvärv föreslås nu bli förenklad i enlighet med vad jag senare kommer atl beröra. Förslaget innebär bl. a. alt förvärv av mindre företag helt undantas från tillslåndsplikl.

Ett område som särskilt förtjänar att nämnas i sammanhanget är kommunikationssektorn, som har stor betydelse för den induslriella infrastrukturen. Här har ett omfattande förenklingsarbete inletts.

Inom den yrkesmässiga godslrafiken på väg har sålunda slegvisa reformer genomförts. Riksdagen har senast (prop. 1986/87:5, TU 7, rskr. 68) beslulal att behovsprövningen vid godslinjetrafik och vid transportförmedling skall slopas. Inom busslrafiken minskar fr.o. m. år 1989 lidigare tillståndsprövning, samtidigt som trafikhuvudmännen kan handla upp trafiktjänster mer marknadsmässigl.

På laxiområdel inleds nu ett reformarbete i syfle alt minska regleringen och förbättra kundservicen (prop. 1986/87: 5, TU 7, rskr. 68).

Även inom luftfarten har nyligen avreglerande åtgärder beslutats (prop. 1986/87:4, TU 5, rskr. 41). Inom ramen för del skandinaviska luftfartssamarbelet kommer den s. k. fraktchartern atl i princip släppas helt fri.

På teleområdet har televerkels lidigare gällande monopol på att ansluta telefoner till del allmänna telenätet numera upphört. Televerkets roll som provande och godkännande organ för utrustning som skall anslutas till telenätet utreds för närvarande på regeringens uppdrag.

Jag vUl i detla sammanhang också beröra vissa förändringar som avses

Prop. 1986/87:74

Underlättat marknadstillträde och ökad konkurrens

ske i den s. k. träfiberprövningen, vilken för närvarande sker enligt regler i 136 a § byggnadslagen. Den hittillsvarande utformningen av reglerna som syftar till alt trygga råvaruförsöriningen till svensk skogsindustri har visat sig medföra administrativt krångel och stelheler på marknaden. Byggnadslagen upphör att gälla den I juli 1987. Jag avser att senare föreslå regeringen att lägga fram förslag om en ny prövningsordning. En väsentlig inskränkning i prövningsskyldighelen planeras därvid ske. Anlalet prövningspliktiga företag inom skogsindustrin kommer genom förslaget att minska från för närvarande omkring 450 företag till omkring 60 företag.

En viktig aspekt av förenklingsarbelet är ansträngningarna atl uppnå en ökad internationell harmonisering. Dessa har intensifierats både i det internordiska samarbelel och på en bredare internationell bas. Del rör sig om elt mödosamt arbete, där resultat kan uppnås först efler långa förberedelser.

Ett huvudmål för det nordiska samarbetet är att utveckla Norden som hemmamarknad. De nordiska regeringarna har lagit fram ell förslag lill ell nordiskt samarbelsprogram som i dagarna kommer att föreläggas Nordiska Rådel.

I fråga om lekniska handelshinder är slutmålet atl varor från etl nordiskl land utan hinder skall kunna marknadsföras i de övriga nordiska länderna. Detta fömtsätter att föreskrifterna är likvärdiga och att principen om ömsesidigt erkännande av provningsresultat tillämpas.

Målet för arbetet vad gäller övriga icke-tariffära handelshinder, t.ex. reglerna för offenllig upphandling, är att uppnå största möjliga marknadstillträde för varor och tjänster.

För alt förebygga all nya handelshinder uppstår, föreslås att myndigheter när de överväger att föra in nya eller ändrade bestämmelser först bör underrätta motsvarande myndigheler i andra nordiska länder.

Det aktuella EFTAlEG-samarbelet har mot bakgrund av EG: s arbete på att skapa en inlern marknad inriklals på sakområden. Man vill åstadkomma en parallell utveckling och förhindra uppkomslen av nya handelshinder. Ett område där förhandlingarna jusl avslutals gäller införandet av ett enhetligt tulldokument för hela del europeiska frihandelsområdel. Dokumentet skall användas både vid export, transit och import. Till detta kommer att man också förhandlar om en gemensam transiteringsordning.

EG och EFTA-länderna har också kommit överens om att fr. o. m. den 1 juli 1987 införa s. k. periodiska varucertifikat, dvs. etl varucertifikat per företag och år i stället för etl per sändning. I Sverige utfärdas omkring en miljon varucertifikat varje år, varför reformen kommer att leda till ekonomiska vinster för förelagen och mindre byråkrati.

Inom olika bransch- och sakområden bedrivs harmoniseringsarbelel genom särskilda samarbetsorgan. Som exempel på vad som uppnåtts hitfllls villjag här lyfta fram elt par för företagen vikliga samhällsavsnilt.

På byggområdet år ett av målen atl samordna byggbestämmelsema i de nordiska länderna. Gemensamma nordiska riktlinjer har tagits fram på etl flertal ämnesområden. De införs nu successivt i resp. land. Elt annat inlernordiskl samarbete gäller ömsesidigt godkännande och kontroll av byggprodukter. Gemensamma produklregler föreligger hittills för fem vamgrupper.

Prop. 1986/87:74

Internationell harmonisering

På trafikområdet har konkreta harmoniseringsåtgärder på senare tid vidtagils successivi när del gäller en rad fordonsbeslämmelser. Harmoniseringen sker här i första hand på alleuropeisk bas inom ramen för samarbetet i ECE.

I årets budgelproposition har ålgärder föreslagils för all Sverige skall kunna anpassa sina bärighetsregler för huvuddelen av det svenska vägnätet lill nyligen införda EG-direktiv. De årliga företagsekonomiska vinsterna för svenska förelag av de harmoniserade belastningsbestämmelsema har beräknats uppgå till belopp på flera miljarder kronor.

Inom flera andra delar av det trafikpolitiska områdel undersöks för närvarande på intemordisk bas förutsättningarna för att ta ytteriigare harmoniseringssteg. Det gäller bl.a. möjligheterna att införa likartade regler för fordonsavgifter i de nordiska länderna och att öka enhetligheten i Norden i fråga om beslämmelser för enlreprenadmaskiner.

Regler om teknisk provning och kontroll återfinns inom ett stort antal myndighetsområden och påverkar därför många företag inom olika branscher. Området har prioriterats av regeringen i förenklingsarbetet. Flera initiativ har tidigare redovisats för riksdagen.

Bl.a. har en ny lag om obligatorisk kontroU genom teknisk provning m.m. (prop. 1985/86:27, NU 8, rskr. 96) trätt i kraft år 1986. Ett viktigt syfle med denna lag är att öka flexibiliteten i den kontroll som sker genom teknisk provning och som är tvingande. Den nya lagen ger ökad möjlighet att ha kontrollordningar som lar hänsyn till företagens egna kontrollåtgärder. Tillverkarnas egna provningsresultat kan i ökad utsträckning läggas till grund för beslut om godkännande. Della kan medföra belydande förenklingar för många förelag.

Sedan förenklingsarbetet senast redovisades för riksdagen har regeringen på mitt förslag lagt fram en proposiiion om dels en ny konlrollordning för handeln med äddmetaUarbeten, dels förenklade former för kontroll av volym och vikl. Förslagen har nyligen godtagits av riksdagen (prop. 1986/87:8, NUS, rskr. 36).

Nya arbetsformer för att uppnå en effektiv samhällskontroll med mindre detaljstyrning prövas nu på flera håll i förvaltningen eller uireds av kommittéer under regeringen eller genom myndighetsinlerna initiativ. Detta gäller bl.a. miljöskydds- och arbetsmiljöområdena. Frågan om ändrade kontrollformer för elektrisk materiel i syfte att uppnå ökad säkerhet och europeisk harmonisering bereds för närvarande inom regeringskansliel. Jag vill också hänvisa till de uttalanden till förmän för ett ökat inslag av egenkontroll som regeringen gjort i anslutning till förslagel om en ny plan-och bygglag som nyligen behandlals av riksdagen (prop. 1985/86:1, BoU 1986/87:1, rskr. 27).

Flertalet åtgärder som jag hillills nämnl har betydelse för företag i alla storieksklasser. Av skäl somjag berört är del dock för de minsta företagen särskilt viktigt med insatser för att förenkla de statliga reglerna i administrativt hänseende och förbättra myndighelernas handläggningsformer, service, information etc. Alt så är fallet framgår av bl. a. en ulredning som statens industriverk gjort för normgruppens räkning (Krångelsverige — Myt eller sanning?; SIND 1986:4).

Prop. 1986/87:74

Teknisk provning och kontroll

Administrativ förenkling

Arbelet med administrativa förenklingar börjar nu ge synliga resullal i Prop. 1986/87:74 förvaltningen. En del myndigheter har i särskilda utvecklingsprojekt med bred personalmedverkan arbetat med frågorna. Detta gäller myndigheler med sä skiftande slorlek och förutsättningar som AMS och länsstyrelsen i Örebro län.

Flera av de förändringar som nu prövas i frikommunförsöket, t.ex. på plan- och byggområdet i anslutning till en ny plan- och bygglag, syftar till administrativa förenklingar för enskilda och företag.

En arbetsgrupp inom regeringskansliel arbetar för närvarande med att la fram underlag för en översyn av metoderna att beräkna bostadslån och låne- och räntebidragsunderlag för ny- och ombyggnader. En uppgift för gruppen är att undersöka vad som kan göras för att förenkla och effeklivisera belåningssysiemets olika delar.

Del flnns också goda exempel på hur man i enskilda kommuner gör anslrängningar atl. lillsammans med de på lokalplanet verksamma slatliga förvaltningarna, skapa mindre krångliga handläggningsformer och ett förbättrat småföretagarklimat.

Skatteadministrationen år ett fält där åtgärder från slalsmakterna och skatteförvaltningen samspelat på ett positivt sätt och där ytterligare åtgärder nu är på väg. Jag har tidigare berört elt antal för förelagen materiellt vikliga reformer. Till administrativa reformer som beslutats tidigare hör den samordnade uppbörden av källskatt och arbetsgivareavgifter liksom den slopade kommunala taxeringen avjuridiska personer fr. o. m. 1986 års taxering.

Sedan förenklingsarbetet geniemot näringslivet senasl samlat anmäldes för riksdagen har ytteriigare beslut tillkommit:

- De administrativa rutinerna kring invesleringsfonder har blivit enklare
(prop. 1985/86: 150 bil. 1, SkU 50, rskr. 360).

- Uppbörden av kvarskatt har förenklats (prop. 1985/86: 150 bil. I, SkU
50, rskr. 360).

- Ett nytt, förenklat taxeringsförfarande har beslutats (prop. 1986/87:47,
SkU 11 och 19, rskr. 95 och 101).

Samlidigt med dessa åtgärder, som förutsatt förändringar i lagstiftningen, bedriver skatteförvaltningen ett internt förenklingsarbele. Förulom rena regelförändringar gäller anslrängningarna också servicen till allmänhet och företag. En särskild serviceplan för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet har antagils. Målen sätts i denna högt när det gäller bl.a. förebyggande företagsbesök och information till förelagen som komplemenl till den traditionella skattekontrollen.

Det fortsatta administrativa reformarbetet inom företagsbeskattningen har som mål att deklaration och taxering skall kunna baseras på ett standardiserat räkenskapsschema. 1 ett sådant system hämtas underiag för taxeringen direkt ur företagens redovisning. Riksskatteverket har nyligen pä regeringens uppdrag redovisat förutsättningarna för en sådan reform. Beredningen av frågan vidtar nu inom regeringskansliet.

En typ av administrativa problem som uppmärksammats är de som
uppstår när flera myndigheter uppträder som regelgivare eller regeltilläm-
pare inom samma verksamhelsområde. Riksrevisionsverkei (RRV) har 72

nyligen på regeringens uppdrag undersökt dessa med särskild tonvikt på de Prop. 1986/87: 74 samordningsproblem som uppstår i samband med nyetablering avförelag och de därmed förenade registreringsbehoven. (Samordnat myndighetsagerande. En studie av regler m. m; vid start av företag).

1 RRV: s utredning diskuteras olika ålgärder som syftar lill atl åstadkomma en samlad företagsregistrering och lill alt minska antalet myndigheter som nyföretagaren behöver kontakta och lämna uppgifter till. Jag bedömer atl ålskilliga av de frågor som RRV aktualiserat behöver uppmärksammas i det fortsatta förändringsarbelei.

Det arbele, som jag lidigare nämnt, med all avskaffa föråldrade och Övrigt onödiga författningar och dra klarare gränser mellan bindande föreskrifier och allmänna råd har på några områden stor betydelse för näringslivet.

Detta gäller t. ex. på arbelsmiljöområdel. Arbelarskyddsstyrelsen har här under en längre tid omarbetat sina anvisningar och föreskrifter. Arbetet har resulterat i en förenkling av regelbeständet. Antalet författningar har kunnat nedbringas till ungefär hälften mot lidigare. Genom alt de nya föreskrifterna gjorts funktionsinriktade, har den lolala regelmängden i själva verket minskat ännu mer. Reglernas rällsliga status har dessutom gjorts tydligare.

Ett arbele med motsvarande principiella belydelse för berörda förelag pågår för närvarande på plan- och byggområdet, där statens planverk slutför utarbetandet av en ny svensk byggnorm i anslutning till den nya plan- och bygglagstiftningen.

7.4 Det fortsatta arbetet med avreglering och regelförenkling gentemot näringslivet

Av vad jag hittills sagt framgår att det gjorls framsteg jämfört med förhållandena för några år sedan, både när det gäller konkreta ålgärder och i fråga om attityderna i förvallningen. Fler myndigheter än lidigare har i dag en positiv inställning till atl kritiskt se över styrmedel och arbetsformer för all uppnå förenklingar i sitt eget och företagens arbele.

Jag bedömer att även inställningen hos förelagen själva och deras organisationer i viss mån har förändrats i takt med att det kommii fram resultat från förnyelsearbetet. Den nyss nämnda utredningen av statens industriverk ger belägg för detta. Kvarstående kritik synes oftare än tidigare kombineras med en nyanserad syn på vilken grad av regelförenkling som del är möjligl att uppnå i en samhällsförvaltning som den svenska.

Enligt min mening vore det dock fel alt slå sig till ro med det hUlills uppnådda. Hindren och trögheterna på vägen mot omtänkande och förnyelse är allljäml avsevärda både i förvaltningen och i en del branschkretsar.

Statskontoret har på regeringens uppdrag i ett antal fallstudier undersökt
drivkrafter och hinder i förenklingsarbelet. Verkels slulsalser är bl. a. att
det många gånger behövs en starkare politisk markering än hitlills om
avsiklen är all åsladkomma en förändring i samband med all man påbörjar
översynen av etl regelområde. Statskontoret har också betonat vikten av
alt avreglerings- och förenklingsålgärderna behandlas i en öppen utred- 73

ningsprocess, som de olika intressenterna bereds tillfäUe att följa och Prop. 1986/87:74 påverka.

Jag anser atl statskontorets slulsalser utgör värdefulla bidrag lill deballen om hur förnyelsearbetet bör läggas upp för att få gynnsammast möjliga föriopp och effekler.

I det fortsatta arbetet anser jag att det är nödvändigt atl odogmaliskl arbela längs flera parallella linjer. En sådan är alt underlätta prövandet av alternativa vägar för den statliga regleringen av näringslivet. 1 detta syfte beslöt riksdagen förra året (prop. 1985/86: 142, NU 23, rskr. 336) atl vägar skulle öppnas för alt mer systematiskt än hittills utnyttja försöksverksamheter ule i förvaltningen. Försöksverksamheter förulsälls enligt riksdagsbeslutet bl. a. kunna utnyttjas för att pröva alternativa styrmedel.

Jag vill även erinra om den pågående kvalitelsoffensiven. Etl ökat inslag av kvalitetsstyrning hos säväl myndigheter som företag bidrar till avreglering och regelförenkling.

Vid sidan av åtgärder som syflar till att åsladkomma en omprövning av befintliga regler, är det en vikflg uppgift för framtiden att stävja tillkomsten av belungande nya regler. Den författning med detta syfte som hillills gälll, den s. k. begränsningskungörelsen, har varit förenad med vissa bris-ler. Vidare har efterlevnaden av kungörelsen från myndighelernas sida lämnat åtskilligt i övrigt att önska.

Slat-kommunberedningen under civildepartementet och normgruppen har nyligen tillsammans sell över begränsningskungörelsen och lämnal förslag till en reviderad förordning (Bättre regelekonomi. Ds C 1986: 14). Förslaget inebär en skärpning av kravet på alt myndigheterna i samband med sin regelgivning gör ordentliga konsekvensberäkningar av bl.a. de kostnader för övrig förvallning, kommuner, företag eller enskilda som är förenade med genomförandet av tilltänkta regler. Jämfört med vad som hittills gällt skärps också kravel på att myndigheterna i efterhand följer upp de koslnadsmässiga effeklerna av sin regelgivning. Liksom hittills förutsätts förslag som medför inte oväsentliga koslnadsökningar att underställas regeringens prövning. Siat-kommunberedningens och normgruppens rapporl remissbehandlas nu.

När det i övrigl gäller all åstadkomma incitament till fortsatt avreglering och regelförenkling är detla en fråga som är intimt förknippad med de allmänna former i vilka statsmakterna styr förvaltningen. Inle minst spelar här den budgetmässiga styrningen av myndigheterna och den till denna knutna incitamentsstrukturen en viktig roll. Dessa frågor övervägs fortlöpande inom regeringen. Det är regeringens avsikt att i framtiden i ökad utsträckning samordna avreglerings- och förenklingsarbelet med den treårsplanering som nu successivt införs i förvallningen. Sålunda kommer myndigheterna, i samband med atl direkliv för deras treårsplanering meddelas, atl ges anvisning om på vilka områden det ankommer på dem all ta fram underlag för regeringens prövning, som belyser effekterna av hittillsvarande regleringar samt tänkbara former av styrmedelsskiflen, organisationsförändringar elc. och de berörda konsekvenserna av dessa.

Jag vill slufligen för riksdagens kännedom beröra vissa organisationsfrå- Normgruppens gor inom regeringskansliel som slår i samband med normgruppens framlid. framtid

Syftet med normgruppen när den tillkallades var, somjag lidigare be- Prop. 1986/87:74 rört, atl genom en lidsbegränsad insals dels få fram konkreta avregleringar och regelförenklingar som kunde bidra lUl den industriella förnyelsen, dels få till stånd mer långsiktigl verkande attitydförändringar till arbelel med förnyelsefrågorna geniemot näringslivet. Avsiklen var däremot inte att gruppen som ett permaneni organ skulle ersätta det arbete med de aktuella frågorna som bör ingå som en normal del av fackdeparlemeniens och myndigheternas ansvarsområden.

Jag anser alt denna målsättning bör kvarslå. Det betyder att normgruppen på sikl bör kunna avvecklas som etl organ utanför den ordinarie linjeorganisationen inom regeringskansliet. Med hänsyn till behovet att leda och följa utvecklingen av ett antal nu aktuella inkiativ bör normgruppen emellertid få verka ytterligare någon tid.

Enligt min bedömning kommer det även efter det att normgruppen har avvecklats all finnas behov av att inom industripolitikens ram samlal överblicka och utreda effekterna av den från olika håll utgående regleringen av näringslivet och att ta initiativ till sådana förändringar som framstår som önskvärda från näringspolitisk utgångspunkt. Jag avser därför att, när normgruppen avvecklats, förlägga ett ansvar för dessa frågor i industridepartementets ordinarie organisation. Delta innebär bl.a. alt de kontakter med näringslivsorganisationerna och de fackliga organisationerna som normgruppen upprätthållit och som bedömts vara ömsesidigt värdefulla, kommer atl kunna fortlöpa som hittills.

7.5 Förenkling och anpassning av den näringspolitiska finansieringen

Ett annat viktigt omräde för förenklingsarbelet är den näringspolitiska flnansieringen. Tidigare harjag redovisat de mer generella riktlinjerna för de näringspolitiska medlen. Där angavs förändringsstrategier för de olika typerna av näringspolitisk flnansiering, dvs. stöd, matchningsåtgärder, stimulanser och statliga krediter. Jag skall här ge en samlad redogörelse för åtgärder som beslutals eller föreslås för att åstadkomma förenklingar och anpassningar på området.

Den näringspolitiska flnansieringen har inte omfattats av normgruppens Överskådligt och
verksamhet. I stället har en inlern översyn inom regeringskansliel skell. lätt att använda
Som underlag för detla arbele har på industridepartementets uppdrag en
brett upplagd sludie gjorts bland de små och medelstora företagen, för alt
bl. a. undersöka deras ulnytljande av, attityder flll och kunskaper om den
näringspolitiska finansieringen. Uppdragel redovisades år 1986. Resulta
ten av studien visar bl. a. att företagens attityder till näringspolitisk finansi
ering och service över lag är mycket positiva. Detta gäller framför allt
FoU-sfimulanser, småföretagsstöd och regionalpolifiskl stöd. Ett problem,
som framkom i undersökningen, är dock alt kunskapen om olika stödåtgär
der upplevs som otillräckligt; särskilt småföretagen har ofta svårt att
överblicka och använda systemet. Vidare har generaldirektören Erik Pet
tersson på industridepartementets uppdrag sammanställt en promemoria
med förenklingsförslag (Ds I 1986:5) Industripolitiskt stöd - några syn- 75

punkter på förenklingar och effekiivisering. 1 denna ulredning framhålls bl.a. vikten av att begränsa antalet stödformer och stödorgan och att stödens finansiella utformning bör vara sådan atl den tillåter en flexibel anpassning till olika företags situation.

De viktigaste utgångspunkterna för förändringar av den näringspolitiska finansieringen är att systemet skall vara överskådligt och lätl atl använda för företagen och all det skall vara anpassat efter aktuella problem och behov. Detta innebär alt vägledande för arbetet är såväl mer renodlade förenklings- eller avregleringsaspekler som förändringar i industriutvecklingen och av t. ex. kredilmarknaderna.

Mer konkret kan förenklingarna av den näringspolitiska finansieringen la sig flera utiryck. Del kan gälla all avskaffa eller att slå samman slödformer, för atl på del sättet minska antalet program. Det kan också gälla att minska antalet organ eller att förbättra samordningen och befogenhetsfördelningen dem emellan och all göra deras profli klarare. Förenklingar kan också åstadkommas genom all administrationen decentraliseras och all utformningen av de flnansiella instrumenten görs mer flexibel, liksom atl stödorganens service och informalionsgivning förbältras.

En del förenklingar av den näringspolitiska flnansieringen beslår av atl program avskaffas eller atl sammanslagningar av program görs. Flera sådana förändringar är beslutade eller föreslagna.

Jag kommer senare atl föreslå att sysiemel med industrigaranlilån avskaffas vid utgången av innevarande budgetår. Eflerfrågan på dessa garantier har minskat, bl.a. lill följd av utvecklingen på kreditmarknaden. Forskningsbidraget till teknikbaseräde småförelag bör också avskaffas från utgången av innevarande budgetår. Styrelsen för teknisk utveckling har utvärderat verksamheten och funnit atl stimulanseffekterna är marginella. Behov av insatser för att nå samma syfle som bidraget bör kunna tillgodoses genom insatser inom småföretagsområdel och del regionalpolitiska områdel. Vid samma tidpunkt bör styrdsens för teknisk utveckling lån för ulrustning avvecklas. Efterfrågan på dessa lån har minskat, bl. a. på grund av alt lånens subventionsinnehåU i stort sett tagits bort. Del treåriga programmet för stimulans liU spridning av fiexibla tillverkningssystem som bedrivits vid statens industriverk bör inle fortsätta efter den nuvarande programperioden. Belydande insatser med delvis samma inrikining görs inom bl.a. styrelsens för leknisk utveckling Verkstadstekniska program. Vidare har flera teknikcentra byggts upp, vilka också bidrar lill att nå det demonstraflonssyfle som låg bakom FMS-programmet. Regeringen kan lämna garanfler flll s. k. tillväxiinvestbolag med verksamhet i regioner med sysselsättningsproblem. Ett mycket begränsat belopp återstår av för detta ändamål anvisade medel. Jag räknar med atl medel för företag inom de priorilerade regionerna med likartad inriktning vid behov skall kunna avsättas inom ramen för regionalpoliliken, och därför bör ingen ny garantiram för detta ändamål läggas fast.

Branschprogrammen vid statens industriverk har under senare år fått en mer offensiv inriktning och genomgått andra betydande förändringar. Bl.a. har programmen för gjuterier och för den manuella glasindustrin

Prop. 1986/87:74

Konkreta åtgärder

redan tidigare avvecklals. Även den flnansiella stödformen slrukturgaran- Prop. 1986/87: 74 tier har upphört.

En del förenklingar tar sikte på att öka fiexibiUteten i finansieringen, så att individuella anpassningar till olika behov hos företagen kan göras. Som jag senare redovisar (avsnitt 10) föreslås alt styrelsen för leknisk utveckling får ökade möjligheter atl ge utfästelse om slöd. Delta är etl slags projektförsäkring, som innebär all företaget finansierar elt projekt med egna medel med en utfästelse från styrelsen att utbetala stöd om projektet misslyckas. En sådan procedur förenklar hanteringen. Tidigare har styrelsen för leknisk utveckling varit tvungen alt reservera hela det garanterade beloppel. Enligt förslaget behöver endasl 50 % reserveras. Möjligheterna atl använda denna finansieringsform ökar därmed avsevärt. Jag vill här också erinra om att reglerna för ulvecklingsfondernas finansiering redan medger en betydande flexibilitet.

En annan lyp av förenkling är som nämnts att stödorganens profil och befogenheier görs klarare och mer koncentrerade. Enligl förslag i avsnitt 10 kommer industrifondens verksamhet alt inriklas på de medelslora förelagen, sedan behovel av statlig riskkapilalfinansiering i de störte förelagen minskat. Norrlandsfondens verksamhel bör i störte utsträckning prioritera de små och medelslora förelagen. En ökad samordning med utvecklingsfonderna i de fyra nordligaste länen och med industrifonden bör ske. Vidare har jag erfarii att TEMU Interactor AB överväger att koncentrera sin verksamhet flll elt färre anlal områden.

Förenklingar av mer administrativ arl är att programindelningen för styrelsen för teknisk utveckling förenklas och att olika mindre stödinsatser inordnas under de bredare programmen. Med lanke på att styrelsen har en stor målgrupp, som till stor del består av mindre företag, är del angeläget att styrelsens verksamhet har en överskådlig och klart presenterad stmktur.

Arbetet med förenklingar och anpassningar av den näringspolitiska finansieringen kommer alt drivas vidare. En arbetsgrupp vid industridepartementet prövar olika möjligheter atl förenkla och effektivisera det regionalpoUtiska stödet. Jag avser vidare, som redan framgått, alt föreslå atl en utredare tillkallas för alt analysera hur förändringarna på kredii- och riskkapitalmarknaderna påverkar behovel av näringspolitisk finansiering.

8 Näringspolitikens roll vi(d större industrikriser Prop. 1986/87:74

Min bedömning: Den mycket restriktiva inställningen till statligt stöd åt krisdrabbade företag bör ligga fast. Lokala sysselsättningskriser bör i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga närings-, regional- och arbetsmarknadspoliliska program. Näringslivet har elt ansvar för all aklivi medverka lill lösningen av krisfall. Vid slora och allvarliga krisfall bör också speciella regionutvecklande och sysselsättningsskapande ålgärder, avpassade efler varje enskill fall, kunna sältas in.

8.1 Bakgrund

Jag skall i detta avsnitt redovisa min syn på näringspolitikens roll vid större industrikriser.

Förmågan lill omställningar är av central betydelse för näringslivets konkurrenskraft. Olönsamma verksamheter måsle kunna läggas ned eller förnyas för att resurser skall kunna föras över till växande sektorer. Denna omvandlingsprocess är ofta svår för de berörda. En av näringspolitikens viktigaste uppgifter är alt ge förulsällningarna för en strukturomvandling som ur samhällsekonomisk och social synpunkt bidrar till största möjliga välfärd.

Omställningsproblemen bemöttes under flera år i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet med omfattande flnansiellt stöd till krisdrabbade förelag och branscher. Efler regeringsskiftet år 1982 har strävandena att skära ned krisföretagsslödet haft hög prioritet i näringspolitiken. Inslällningen till krav på nya stöd till förelag har varil ytterst restriktiv. Samiidigi har regionala hänsyn fått en ökad betydelse inom näringspolitikens alla områden. Della har avspeglats bl. a. i akliva insalser på orler där slörre driftsinskränkningar har ägt rum.

Insatserna vid sysselsällningskriser har således ändral karaktär. Jag avser atl här ge en samlad redovisning av min syn på näringspolitikens roll vid slörre kriser. Del är, enligt min mening, angeläget atl det finns utvecklade principer på detta område för all företagen, de anslällda och andra intressenter skall ha klara spelregler och rimliga förväntningar på statliga insatser.

För att ge underiag för mina bedömningar har en intern arbetsgrupp inom induslrideparlementel gjort en översyn av frågor i anslulning till större industrikriser.

Krispolitiken inrymmer två huvuddelar: För det försia stödet tiU krisföretag och för del andra åtgärderna för de anställda och orten.

8.2 Den tidigare krishanteringen

Under åren 1975 — 1982 gjordes mycket omfattande stödinsatser i krisdrabbade förelag och branscher. De sammanlagda nettokostnaderna - som är ett mått på de statsflnansiella kostnaderna för utbetalda bidrag, lån, garan-

Omfattande stöd

fler och aktiekapital - under budgetåren 1975/76-1982/83 uppgick till 60,6 miljarder kronor (i 1986 års penningvärde). Insatserna har varit slarki koncentrerade till ett fålal branscher: varvsindusirin, slålinduslrin, massa-och pappersindustrin och tekoindustrin. Enbari varvsstödel svarade för 48% av krisföretagsslödet under den akluella perioden.

Krisföretagsstödet var betydande i förhållande till industrins storlek. Del molsvarade 4,3 % av gruv- och tillverkningsindustrins förädlingsvärde under nämnda period. Räknat som andel av dessa sektorers driftöverskott uigjorde slödel inle mindre än 52 %. Del slatliga slödel flll de mesl föriustdrabbade företagen bidrog väsentligt till att soliditeten i svensk industri kunde uppräUhållas. För de s. k. krisbranscherna var självfallel motsvarande relationstal avsevärt större.

Det stora krisföretagsslödet hade först och främsl sin grund i del dåliga läget för svensk industri och för ekonomin i allmänhel under slutet av 1970-lalet, vilket jag tidigare redogjorl för. Här vill jag särskilt framhålla det förhållandet att kriserna hårt drabbade vissa branscher, ofta på utsatta orter. Utslagning hotade siora delar av induslrin. Samtidigt sjönk industriproduktionen och förnyelsetakten var läg. Det fanns inte expanderande seklorer som efterfrågade de personer som riskerade att föriora sitt arbeie. Det var således en extrem ekonomisk situation. Till detta bör läggas att kriserna kom snabbt och blev allvariiga. Det fanns inte en tillräcklig beredskap och erfarenhet att bygga mer långsiktigt verkande åtgärder på.

Krisinsatserna hade vissa posiliva effekter. De möjliggjorde mjukare omställningar. Sysselsättningen kunde minskas under mer skonsamma former för de anställda.

Nackdelarna var dock övervägande. Allokeringsföriuster uppstod på grund av att olönsamma verksamheter tilläts fortsätta. Arbetslösheten hölls nere på kort sikl, men på längre sikt har stödet inte kunnal förhindra personalminskningar. Bankerna och de tidigare ägarna behövde inte ta de fulla konsekvenserna av de slora förlusterna. Spelreglerna på marknaden och förhållandet meUan staten och näringslivet påverkades negafivt. Statligt stöd av den art det här var fråga om skapar risker för att företagen ägnar sig åt alt anpassa sig till det slatliga stödel snarare än åt den affärsmässiga och industriella delen av verksamhelen. De stalsfinansiella kostnaderna blev stora och i längden ej samhällsekonomiskt försvarbara.

Detta var bakgrunden till den omläggning av krispolitiken som skedde efter regeringsskiftet år 1982. De rikllinjer som sedan dess varit vägledande för statens agerande vid krisfall präglas av en myckel restriktiv inslällning till krav på stöd till förelag. Delta har emellertid inte inneburil ett passivt accepterande av de negativa sysselsällningsmässiga och regionala effeklerna av driftsinskränkningar. Insatser har gjorts för att skapa nya arbetstillfällen och utveckling i berörda regioner. Men det är viktigt att komma ihåg atl stödinsatser där de har förekommit har varil riktade mot de anslällda och mol regionen, inle mot krisföretagei.

Jag vill här hänvisa till varvsnedläggningarna i Uddevalla och Malmö, insalsema i Malmfällen samt lill konkurserna för Saléns och Consafe som fall där den nya krispolitiken har kommit till konkret uttryck. Staten har

Prop. 1986/87:74

Nackdelarna övervägde

Omläggning av politiken

inte, till skillnad från tidigare, övertagit ägaransvarel för krisdrabbade Prop. 1986/87:74 företag.

Omläggningen av politiken avspeglas tydligt i utvecklingen av nettokostnaderna för krisföretagsslödet (diagram 8.1). Stödet till stålindustrin och "annat krisförelagsstöd" (f.d. Statsförelag, LKAB, skogsindustriföretag, m. fl.) har inte upprepats. De små kvarstående kostnaderna är kapitalkostnader på utestående lån och aktiekapital. Stödet till varvsindusirin har visal sig svårare att påverka på kort sikt. Gamla beslul och ålaganden förorsakar fortfarande icke obetydliga kosinader. Framför alll är det infrianden av tidigare ställda fartygskreditgarantier som har orsakat kostnaderna.

Diagram 8.1 Stöd till krisdrabbade företag 1979/80-1985/86 (nettokostnader, milj. kr., 1980 års priser)

8000	-		/		—-Stöd exkl varv & stål
	-		/	\ Totalt	- ■ - Krisslöd exkl varv
6000	—	\	/		---- Totalt
	-	\	/	\ \	krisstöd
	:	\	s. / ■ '
4000	—		/ /	*\ \
2000	-	_.,••'	Var>/ _ //'	\. \ \ ■ \ \ . V,—	-—-
0	-	Annat	krisföretagsstöd
0	1

1979/80

80/81

81/82

82/83

83/84 84/85

85/86

Anm.: Nettokostnaderna för fartygskreditgarantier är svåra att periodisera, eftersom infriandena hänför sig till beslut under flera lidigare år. Fartygskreditgarantiema ingår därför inte i figuren. Under åren före 1984/85 gav systemet nettointäkter eller små kosinader. Budgetåret 1984/85 var nettokostnaden I 740 milj. kr. och 1985/86 590 milj. kr. (1980 års priser).

Den markanta omläggning av stödpolitiken som genomförts bör ses i ett internationellt perspektiv. Tillgängliga uppgifter om stödpoliliken i andra länder visar på ett fortsatt betydande stöd till krisdrabbade förelag och branscher i flera länder. Där har man inte, som i Sverige, lyckais ändra politiken. Då skall man också beakta att stora kapacitetsnedskärningar i branscher som varv, stål och teko har gjorts i Sverige, medan en del andra länder ännu har belydande omställningsproblem framför sig.

8.3 Principerna för krisföretagsstöd

Den nuvarande mycket restriktiva inställningen till slöd åt krisdrabbade Restriktiv företag bör gälla även i forlsätiningen. Jag skall här redovisa skälen för inställning

denna princip och även specificera de nödvändiga villkoren för atl en sådan princip skall kunna upprätthållas i praktiken.

Erfarenheterna från de senasle årens sätt alt bemöta industrikriser har varit positiva. Jag ser inga skäl till att ompröva den restriktiva inställningen. Genom all de defensiva insatserna kraftigt har dragits ned, har näringspolitiken återfått sin rätta roll som en politik för tillväxt och förnyelse.

Krispolitiken bör ses i förhållande till lägel i industrin och i ekonomin generellt. Den svenska ekonomin har kommii i bättre balans och industrins konkurrenskrafi har stärkts. Företagen är nu finansiellt sett väsenlligl siarkare jämförl med för 5—10 år sedan, och de har därmed slörre ulhållighet att själva klara av en krisperiod. Samtidigt har utvecklingen på kredit-och riskkapilalmarknaderna varit mycket expansiv. Kredilulbudel har ökats och differentierats genom avregleringen på kreditmarknaden. Börsen har fått en väsentligt ökad belydelse som flnansieringskälla. Sammantaget innebär utvecklingen atl omstruktureringar bör kunna hanteras av ägarna och andra aktörer, ulan någol behov av särskilda statliga flnansiella insalser i företaget.

Till detta villjag lägga de handelspolitiska aspeklerna. Dessa har, enligl min bedömning, kommit att väga alll tyngre i takt med alt industristödsfrågor i ökande utsträckning har diskuterats i internationella fora som OECD, EFTA, GATT och Nordiska Ministerrådet. Även utvecklingen inom EG är belydelsefull. Liberaliseringssträvandena inriktas alllmer på avveckling av industristöd, tekniska handelshinder och andra s. k. icke-tariffära handelshinder.

För den statliga företagssektorn lillkommer alt staten här också finns i ägarrollen. Somjag nyss nämnt har siaten främst under 1970-lalet genom köp av privata företag i kris sökt lösa krisen genom att ta ell ägaransvar. Detta har i vissa fall lett till målkonflikter för företagen, som kostat staten/ ägaren avsevärda belopp. Statens ägarroll måste bl.a. därför vara klarare. Jag kommer senare (avsnitt 12) all närmare utveckla min syn på de slatliga förelagen. Jag vill emellerlid här konslalera att staten inte bör hantera kriser i företag eller branscher genom elt utökat statligt ägande. För de nuvarande statliga industriföretagen måste ägaren/staten liksom andra ägare siräva efter alt minska riskerna för kriser i företagen och medverka i långsiktigt verkningsfulla sturkturlösningar för att förebygga eller avhjälpa kriser.

Under årens lopp har en lång rad argument för krisföretagsstöd lagts fram. Två av dessa har varit särskilt vanliga.

En argumentationslinje säger att staten bör ge stöd för all övei-biygga tillfälliga problem i en i grunden konkurrenskraftig verksamhel. Det är självfallel olyckligt om en på sikl konkurrenskraftig verksamhet läggs ned på grund av övergående problem. Men jag menar att del inle kan vara slatens huvudansvar att göra en prövning av huruvida verksamheten är livskraftig. Om överievnadsmöjligheter flnns bör förelaget kunna fä slöd från andra intressenter än staten, eflersom insatser för att rädda livskraftiga verksamheter bör vara på sikt lönsamma investeringar. Jag upprepar att förutsättningarna för marknadsmässiga lösningar på företagskriser nu är väsentligl bättre än vad de var i slutet på 1970-lalel och i börian av

Prop. 1986/87:74

Överbryggning

6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

1980-lalet. 1 och med att den ekonomiska situalionen kraftigt har förbättrats och alt kredit- och aktiemarknaderna har vitaliserats finns nu betydligt fler och siarkare aktörer än tidigare, som kan medverka i slrukturlösning-ar.

Enligl ell annal sätt atl argumentera bör beslut om slöd till krisföretag baseras på samhäUsekonomiska kalkyler. En sådan kalkyl innebär, förenklal, att den företagsekonomiska resultaträkningen jusleras med bl. a. alter-nativkoslnaden för den friställda arbetskraften, med produktionsbortfall och med kostnader för underutnyttjande av infrastruktur. 1 princip är det riktigt alt ha ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt, men man måste ha bristerna i kalkylmetoden i minne. Kalkylresultatcn är myckel känsliga för antagandena om pris- och efterfrågeutvecklingen, vilka har visal sig vara specielll svåra att göra i råvarubaserade branscher och branscher med slor överkapacitet. En annan kritisk punkt i kalkylen är bedömningen av hur många av de anställda som blir arbelslösa vid en eventuell nedläggning. Del finns en så pass stor osäkerhel i meloden alt jag inte anser att samhällsekonomiska kalkyler kan få vara utslagsgivande för beslut i krisfall. Däremoi kan de ha ett värde som ett beslutsunderlag bland flera andra.

Den problembild som möter den framtida krishanteringen skiljer sig i väsentliga avseenden positivt från situalionen på 1970-talet. Men även under förutsättning att tillväxten under de närmaste åren blir tämligen god, så kommer betydande omställningar och produklionsnedskärningar alt ske inom delar av näringslivet. Della är en följd bl. a. av införande av ny teknik och konkurrens från nya länder. Det vore fel alt föreställa sig dessa omställningsprocesser som smärtfria.

En bärkraftig och realistisk krispolitik enligt de riktlinjer somjag redovisal måsle därför innehålla verkningsfulla medel för att kunna bemöta de sysselsätlningsproblem som följer av industrikriser. Jag skall nu övergå till att redogöra för hur jag ser på dessa problem och vilka ålgärder som bör sättas in.

Prop. 1986/87:74

Framtida problem

8.4 Principerna för krisortsinsatser

En grundläggande princip, som det finns bred uppslutning kring i Sverige, är att människor inte ensamma skall behöva bära strukturomvandlingens negativa konsekvenser. Det har därför funnits en övergripande samhälls-solidarilet och ett väl utbyggt socialt skyddsnät som underiätlal övergången lill nya näringar och ny sysselsättning. De regionalpolitiska målen är högt prioriterade och de konkreta ålgärderna inriklas framför alll på långsiktig utveckling och ny sysselsättning.

Sverige har på detta område vall en annan väg än en del andra länder i Europa, där regioner med krisdrabbad industri har lämnats att efter bästa förmåga lösa sina problem. Där insatser gjorls, har dessa ofta ensidigl inriktats på ekonomiska vederlag till dem som slutar sin anställning och lill invandrare som flytlar lillbaka till sina hemländer. Delta har inle hjälpt de drabbade regionerna och följden har blivit svåra omställningsprocesser och i flera fall strejker och ockupationer. Det är inte förvånande att de anställda reagerar med oro, misstänksamhet eller konfrontation när alter-

Ansvarstagande

nalivel lill bevarad anställning i de gamla branscherna är arbetslöshet och uiarmning av hembygden.

En sådan utveckling är inte förenlig med de grundläggande värderingar som finns i Sverige. Även i fortsättningen bordet finnas ett stort ansvarstagande för människor i krisdrabbade orler och regioner.

En viktig utgångspunkt bör också vara en nära samverkan mellan staten och de fackliga organisalionerna. I Sverige finns sedan länge en stor föreståelse i den fackliga rörelsen för nödvändighelen av anpassning till tekniska och ekonomiska förändringar. Denna förståelse har byggt på ekonomiska insikter, men också på att staten aktivt och gemensamt med organisafionerna har underlättat omställningarna. De anställda och deras organisationer, liksom lokala samhällsföreträdare och företagen, bör vara delakiiga i och påverka omställningsprocessen.

Ambitionerna för att mildra påfrestningarna vid omställningar bör således vara höga, men för atl verkligen kunna utforma insatserna riktigt krävs en god bedömning av hur problemen ser ut. För att få en systematisk bild av sysselsättningsproblemen vid industrikriser har den tidigare nämnda arbetsgruppen inom induslrideparlementel sluderal erfarenheterna av de stora neddragningarna i Malmfälten och efter varvsnedläggningarna i Landskrona och Uddevalla. Gmppen har också inventerat forskning om industrinedläggningar och låtit Arbelslivscenlmm sammanställa resultat från en undersökning av ett antal industrinedläggningar, där de uppsagdas arbetsmarknadssituation under två år efter uppsägningen kartlagts.

För det första kan konstateras atl andelen anslällda som har fått nytt arbete efter en nedläggning, har minskat Irendmässigt sedan 1960-talet och nu uppgår till omkring hälften. Utslagningen, dvs. förtidspensionerade och långlidsarbetslösa, är ofta betydande. Svårigheterna att komma tillbaka lill arbetsmarknaden efter en ofrivillig föriusl av anslällningen har alltså ökal. Bakom detta genomsnittstal flnns dock stora lokala variationer. I en del fall klaras omställningen relativt bra, medan det i andra fall uppslår slora problem för de berörda. Hur slora problemen blir beror till stor del pä de anslälldas ålder och utbildning. De äldre och de lågutbildade har störst problem på arbetsmarknaden. Man kan också flnna klara skillnader mellan könen. Kvinnorna har avsevärt svårare att få ny anställning, vilket bl.a. lorde höra samman med att de i genomsnitl har korlare arbetslivserfarenhet och smalare arbetsmarknad än männen. Den lokala arbetsmarknaden har också en avgörande betydelse. På små orter med dåliga pendlingsmöjligheter är problemen större.

En annan fråga gäller effekterna i underleverantörsled och i servicenäringarna. Studier av de s. k. mulliplikatoreffeklerna visar att dessa i de flesla fall är begränsade, specielll om man endast ser lill regionen runt den berörda arbetsplatsen. För många underleverantörer gäller atl de har andra kunder än det förelag som läggs ned och alt de har en betydande anpassningsförmåga. Effekterna på servicenäringarna är allmänt sett ännu mindre, åtminstone i del kortare perspektivet. Genom olika transfereringar upprätthålls köpkraften till störte delen, varför efterfrågan inom handeln och offenlliga tjänster kvarstår. Delta gäller självfallet inte om en driftsinskränkning följs av en betydande utflyttning. Man kan dock konstatera alt

Prop. 1986/87:74

Sysselsättningseffekter

effekterna i andra och Iredje led är små i förhållande till effeklerna för dem som är direkt berörda av en driftsinskränkning. Till delta vill jag foga vikten av att inle se omställningsproblemen i ell statiskt perspektiv, utan också beakla den dynamik och anpassningsförmåga som i verkligheten kännetecknar omställningsprocessen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att sysselsättningsproblemen efler en neddragning har en mycket sammansatt karaklär. 1 många fall, där den lokala arbeismarknaden är god och då de berörda anställda har förutsättningar alt få ny anställning, kan omställningen klaras utan slörre påfrestningar. Men det flnns också situationer där problemen är allvarliga. Jag vill således understryka den stora variation som finns i storieken på problemen.

Jag anser atl utgångspunkten bör vara att problemen skall hanleras inom ramen för redan befintliga generella program, i första hand en kombination av arbelsmarknadspolitiska och regionalpolitiska ålgärder.

Jag vill här erinra om alt ell väsentligl motiv bakom arbetsmarknadspolitiken år atl den skall underlätta omställningen i samband med driftsinskränkningar. De arbetsmarknadspolitiska medlen ulgör elt kraftfullt instrument för att möta sysselsättningskriser genom effektivt och lidigt förmedlingsarbete, arbetsmarknadsutbildning, rörlighetsunderiältande insalser och skilda former av sysselsättningsskapande ålgärder. Utbildningsinsatser genom framför alll arbetsmarknadsutbildning är av slor och växande belydelse för alt ge de anställda förutsättningar för atl finna nytt arbete. I samma riktning verkar insatser för att underlätta arbete på annan ort, liksom möjligheter all ge aklivt slöd lill egenföretagande. All genom beredskapsarbeten och andra sysselsättningsskapande insatser dels kunna skapa arbete under avvecklingsfasen, dels medverka i uppbyggnad av en ny infrastruktur, är en annan väg som visal sig vara effekliv. Erfarenheten visar också på den stora betydelsen av all genom utbildningsinsatser i nya företag kunna medverka lill inskolning av friställda. Det är av slort värde au möjligheter finns att utnyttja vissa medel flexibelt så att de kan anpassas lill individuella och lokala behov.

Etl för Sverige unikl och myckel betydelsefullt instrument är förelagens skyldighel atl varsla arbetsmarknadsmyndigheterna om störte förestående förändringar. Härigenom ges förutsättningar för att på ett tidigt stadium inleda elt aktivt arbete till stöd för anställda och företag. Vid driftsinskränkningar görs regelmässigl särskilda arbetsmarknadspoliflska insalser. De kan oftast göras genom omdisponeringar av befintliga resurser, men också genom särskilda resurstillskott. Erfarenhelerna från senare års störte företagskriser visar på viklen av tidiga och snabba förmedlingsinsatser.

RegionalpoUtiskt stöd i form av t.ex. lokaliseringsstöd och offertslöd finns flllgängligt för lokala sysselsättningskriser. Länsslyrelserna har särskilda regionalpoliliska medel som kan användas också för krisortsinsatser. Regeringen har i årels budgetproposition (prop. 1986/87: IOO bil. 14) föreslagil alt 300 milj. kr. avsäits för särskilda regionalpolitiska insatser för infraslruklurulbyggnad. Därigenom ökas resurserna för långsiktiga utvecklingsinsatser på krisorter.

Prop. 1986/87:74

Befintliga program

Jag vill undersiryka att näringsUvet har ett betydande ansvar för all minska de negativa sysselsällningsmässiga konsekvenserna av industrikriser. Företagen bör i god tid planera för omställningar genom att ha beredskap för nya verksamheter eller omlokalisering av vérksariihet. Det finns tyvärr dåliga exempel på fall där företag inte i lid förberett givna strukturförändringar, med följd atl alternativa sysselsättningsmöjligheter har saknats då krisen kommit. Det finns också goda exempel där förelagen, ibland efler överläggningar med staten, aktivi har medverkat till nyetableringar, alternativ inriktning av produktionen eller andra positiva ålgärder. Dessa insatser värderar jag mycket positivt. Här kan också erinras om de s. k. Trygghetsfonderna, som har inrättats av arbelsmarknadens parter. Insatser från näringslivel är således nödvändiga för atl lösa problemen vid kriser och nedläggningar. Jag menar all näringslivet måsle la etl sådanl ansvar genom att avsätta ekonomiska och organisatoriska resurser för krisortsinsatser; insatser för atl främja, bredda och förnya näringslivsstrukturen på orter och i regioner som drabbas av kriser och strukturförändringar. Vidare anserjag att näringslivet vid nysatsningar särskilt bör pröva möjligheten alt förlägga verksamhet till orter och regioner med problem.

I undantagsfall, vid stora driftsinskränkningar på utsatta orler, kan del bli aktuellt med särskilda statliga insatser. Sådana insalser bör föregås av en noggrann prövning och värdering av de regionala och sysselsällningsmässiga problemen. Storleken på åtgärderna måste anpassas lill varje enskilt fall, eftersom problemens storlek och art ofta är slarki differentierade. Dimensioneringen av statiiga insatser i tidigare krisfall kommer således inle all läggas till grund för några allmängiltiga tumregler för hanteringen av kommande kriser.

I konsekvens härmed bör sammansättningen av krisinsatserna anpassas till del enskilda fallet. Såväl kortsiktigt som mer långsiktigl verkande medel kan vara moliverade. På kort sikt är det som regel fråga om arbetsmarknadspolitik. På längre sikt är det fråga om företagsutvecklande och infraslruktumppbyggande ålgärder söm kan bidra till regionens tillväxt och förnyelse.

De induslri- och regionalpoliliska instrumenten är i försia hand lämpade för att åsladkomma en långsiktig utveckling för en krisort. Regionala investmentbolag kan vara ell instrument för att långsiktigl främja närings-livsutvecklingen. En strävan, som kommit till uttryck under de senasle åren, är att näringslivet skall svara för den dominerande delen av kapitalinsatsen. Investmentbolagen får därigenom en bredare krets intressenter och siarkare lokal förankring. Del regionalpolitiska siödet, bl.a. lokaliserings-slödel, är lill vissa delar ulformal för all möjliggöra flexibla insalser i krisregioner. De regionala utvecklingsfonderna och styrelsen för teknisk utveckling har på senare lid fått en mer aktiv roll i krishanteringen. Del är enligt min mening av stort värde att dessa organs specifika kompetens inom företagsutveckling och teknisk forskning och utveckling kan tas till vara också i krisfall.

Jag vill betona betydelsen av lokala inUiaiiv i samband med industrikriser. Den bäsla kunskapen om problemen - och lösningarna - finns på

Prop. 1986/87:74

Särskilda insatser

lokal och regional nivå. Vägledande för ulformningen av framtida krisin- Prop. 1986/87: 74 satser kommer därför all vara all lokala och regionala intressenter - både offenlliga och privala - i största möjliga utsträckning bör svara för förslag och genomförande av krislösningar. Det bör finnas en öppenhet för alt sätta in nya och okonventionella lösningar. Näringsliv, länsstyrelse, kommun och landsling har betydande ekonomiska och personella resurser som kan utnyttjas i ett krisläge. Jag förutsätier då alt insalsema för kommunernas del inte kommer att gå utanför de av statsmakterna fastställda gränserna för den kommunala kompeiensen.

Etablering av ny verksamhet är oftast det mest verkningsfulla sättet att lösa en stor sysselsättningskris. Industridepartementet har återkommande kontakter med de större förelagen om investeringsplaner och lokaliseringar. Den informalion som framkommer på delta sätt bidrar till all skapa överblick av möjliga omlokaliseringar. Alternativ sysselsättning var möjlig att finna i samband med nedläggningen av Uddevallavarvet och av den civila delen av Kockums Varv i Malmö saml salsningar på projekl i Timrå, i Blekinge och i Bergslagen. Man bör dock vara medvelen om alt möjligheterna att lokalisera ny verksamhet till krisorler är begränsade.

Särskilda åtgärder kan bli aktuella även inom del arbetsmarknadspoliliska områdel. De har stor betydelse för de individer som direkl berörs av en industrikris. Sådana ålgärder har i tidigare krisfall utformats så atl olika arbetsmarknadspoliliska instrument, somjag lidigare nämnl, har förstärkts och anpassats till den lokala siluationen. Här kan bl. a. erinras om de särskilda arbetsförmedlingar som inrättades i samband med neddragningarna i Malmfällen, i Uddevalla och i Malmö.

I slörre krisfall har ålgärder salts in även inom andra områden. Jag avser här bl. a. tidigareläggningar av väg- och byggprojekt. Sådana insatser ökar på kort sikt sysselsätlningen, men de bidrar också till atl förbättra infrastrukturen i den berörda regionen.

Min samlade värdering av de olika instrument som slår lill förfogande för atl lösa problemen i samband med industrikriser, är att det flnns verkningsfulla medel för att mildra de problem som är ofrånkomliga i samband med omställningar.

9 Internationella investeringar

9.1 Inledning

Ett av de mer framlrädande dragen i strukturomvandlingen är den sedan länge ökande internationaliseringen. Somjag redan understrukit är Sveriges näringsliv i dag i hög grad inlernationaliserat. En stor del av vår produktion exporteras och en betydande del av svenska företags produktion är föriagd till utlandet. Inom Sverige ägs en inte oväsentlig del av näringslivet av utländska intressen.

Som jag tidigare nämnt är denna internationalisering förenad med såväl fördelar som nackdelar, vilket ställer näringspolitiken inför olika avvägningsproblem.

Det svenska näringslivets internationalisering hänger samman med den allmänna internationalisering som skett i omvärlden under efterkrigstiden. Parallellt med detta har del skett en snabb ekonomisk utveckling, i vilken tekniska förändringar och strukturomvandling varit viktiga inslag. Utvecklingen har också präglats av en stark koncenlration av produktionen och inom flera marknader har etl fålal förelag kommit att dominera.

De multinalionella förelagen har spelat en viktig roll i denna inlernatio-naliseringsprocess, som dock inte i första hand kan lillskrivas företagens utlandsinvesteringar. Den inlernalionella handeln ger i sig upphov flll teknisk förnyelse och strukturförändringar. Utlandsinvesteringarnas roll är i detla sammanhang all de förstärker dessa effekter.

Vid bedömningen av Sveriges roll i den pågående internationaliserings-processen bör beaktas att Sverige är ett litet land vid sidan av de större marknaderna. Detta gör att det finns risk för att verksamhelen i Sverige kan komma all inta en perifer position, bl. a. i förhållande lill företagens verksamhet utomlands. Vidare svarar etl myckel begränsat antal multinationella koncerner, varav flerlalel är höginternalionaliserade, för en mycket stor del av investeringarna utomlands. Dessa koncerner svarar också för en avsevärd del av den industriella verksamheten i Sverige.

Frägor om inlernationella invesleringar, såväl utländska investeringar i Sverige som svenska företags investeringar utomlands, har varil föremål för ell omfattande utredningsarbete.

Direktinvesteringskommittén (DIRK) publicerade våren 1983 sitt betänkande Näringspolitiska effekter av inlernationella investeringar (SOU 1983: 17), vilket främsl behandlar de svenska företagens utlandsinvesteringar. Som ett led i utredningsarbetet initierade DIRK fem större undersökningar, vilka har publicerats som separata expertrapporter, nämligen:

- Effekler av investeringar utomlands. En sludie av sex industrier (SOU 1981:33),

- De internaflonella investeringarnas effekter. Några fallstudier (SOU 1981:43),

- Internationella förelag i svensk industri. En jämförelse mellan svenska multinationella, utlandsägda och nationella förelag (SOU 1982: 15),

Prop. 1986/87:74

Investeringar utomlands

- Svensk induslri i utlandet. En analys av drivkrafter och effekler (SOU 1982: 27), och

- Sysselsätlningsstrukluren i internationella förelag. En studie av utvecklingen i svensk industri 1966- 1980 (SOU 1983: 16).

Enligl direktiven (dir. 1977:94) skulle DIRK för viss del av sitt uppdrag i största möjliga utsträckning bygga på statens industriverks utredningsarbete om de multinaflonella förelagens belydelse för svensk induslriell leknisk utveckling, vars resultat har redovisals i rapporten Multinationella företag: FoU-verksamhet, tekniköverföring och företagstillväxl (SIND 1980:4).

En arbetsgrupp inom industridepartementet har utrett vissa frågor rörande utländska investeringar i Sverige. Enligt direktiven skulle arbetsgruppen dels överväga i vad mån del är behövligt med hänsyn till samhällets intressen att ytteriigare begränsa möjligheterna för utländska rättssubjekt all skaffa sig inflytande i svenska förelag, dels mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheler av förelagsförvärvslagen överväga om jusleringar av lagstiftningen behövde göras. Arbetsgruppen har under hösten 1985 överlämnal dels rapporten Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag, dels rapporlen (Ds I 1985: 7) Utländskl inflylande i svenska förelag. Den senare rapporten behandlar frågan om utlänningars köp av vissa aktier i svenska bolag. Rapporterna har remissbehandlats.

Jag kommer i de följande avsnitten att först beröra svenska företags investeringar utomlands och därefter behandla frågor rörande utländska förelagselableringar och investeringar i Sverige.

Prop. 1986/87:74

Utländska investeringar i Sverige

9.2 Svenska företags investeringar i utlandet

9.2.1 Utvecklingen av utlandsinvesteringar och deras effekter

Sysselsätlningen vid svenska industrikoncerners dotterföretag utomlands uppgick år 1985 flll ca 330000 anställda, varav huvudparten var sysselsatta i produktionsbolag i utlandet. Anlalel anställda vid dessa produktionsbolag kan beräknas motsvara drygl 30% av hela tillverkningsindustrins sysselsättning i Sverige. De 17 största utlandsinvesterande koncernerna (17-gruppen) — med avseende på antalet anställda i utlandet - svarade samma år för ca 85% eller ca 280000 av den toiala sysselsätlningen utomlands. 17-gruppen sysselsatte år 1985 totalt 540000 personer, varav således något mer än hälften är anslällda utomlands. För denna grupp av förelag var ullandsprodukiionen av slörre omfallning än exporten från Sverige vid försäljningen till de utländska marknaderna. Den svenska ekonomin är starkt beroende av 17-gruppens utveckling. Koncernerna i denna grupp står för en Iredjedel av industrisysselsätlningen i Sverige, nästan 40 % av Sveriges export och ca 60 % av industrins toiala forskningsoch utvecklingsverksamhet.

Ullandsandelen för bl. a. sysselsättning och invesleringar har varit relativt slabil under försia hälften av 1980-talet; elt fålal slora förvärv uiom-

Sysselsättningen utomlands en tredjedel av den svenska

lands år 1986 synes emellertid ha inneburit en ökning av den utländska andelen.

För en fylligare beskrivning av omfattningen och ulvecklingen av utlandsinvesteringarna hänvisas tili bilägä 3.

Direktinvesteringskommittén (DIRK) hade till uppgift att utreda de direkta investeringarnas näringspolitiska effekler - såväl i det förflutna som på sikl - med avseende på branschstruktur, koncenlration, sysselsättning, export, teknisk forskning och utveckling samt förelagens inlernationella konkurtenskraft. Enligl direktiven skulle DIRK också lämna förslag lill statistik- och informalionssyslem.

DIRK:s slutsatser angående de näringspolkiska effeklerna kan i mycket starki koncentrat sammanfallas enligl följande.

Vid jämförelse med ett hypotetiskt alternativ, där inga utlandsinvesteringar hade förekommit, blir slulsalsen att direkiinvesteringar hitfllls hafl övervägande posiliva effekler för den ekonomiska tillväxten. De multinalionella koncernernas lotala inlernationella konkurrenskrafi, i form av t. ex. marknadsställning, har i allmänhet gynnats av utlandsinvesteringar.

Det gär inte att generellt uttala sig om effekterna vid olika omfattning av företagens och hela industrins utlandsinvesteringar. Det kan enligt DIRK bara bedömas från fall till fall. De posiliva effekterna av utlandsinvesteringar avtar när andelen utlandsproduktion blir myckel slor och försvinner helt om centrala företagsfunktioner flyttas från Sverige till utlandet. Tecken på en begynnande lyngdpunktsförskjutning av stora svenska företag kan också skönjas enligl DIRK; uflandsprodukflonen är t. ex. vikligare än exporten för försöriningen av de utländska marknaderna för de svenska multinationella företagen tagel som en grupp.

Prop. 1986/87:74

Direktinvesteringskommittén

9.2.2 Direktinvesteringskommitténs förslag till åtgärder

Mol bakgrund av riskerna med att tyngdpunkten i de stora företagens verksamhet förläggs ulom landet, finner DIRK atl samhällel bör ha ett starkt intresse av atl kunna följa och vid behov påverka utvecklingen av företagens ullandsetableringar; en sådan påverkan kan och bör ske på skilda sätl:

—Det inlernationella ekonomiska samarbetet bör effektiviseras för att undanröja ekonomiska (l.ex. krav på lokal produklion) och lekniska handelshinder. Detta skulle kunna dämpa utlandsinvesteringarnas omfattning. Dessutom behövs internationella överenskommelser för alt få till slånd elt samarbete mellan länderna när del gäller frägan om den fortgående företagskoncentrationen medför otillbörlig konkurrensbegränsning. Varie land kontrollerar enligt DIRK sammanslagningar inom det egna landet, medan samgåenden mellan förelag i olika länder faller mellan regelsystemen.

—Staten kan förbättra villkoren för industriell verksamhel i Sverige genom insalser inom områden som forskning och utveckling, utbildning och kommunikationer.

—DIRK anser atl del finns behov av elt informalionsulbyle kring förelagens strategier i syfte att bevaka svenska näringspolitiska intressen. Ell

system med överläggningar mellan staten och vart och ett av de ur Prop. 1986/87:74 näringspolitisk synvinkel väsentligaste företagen (de 20 största multinationella företagen samt vissa andra förelag) bör därför införas. Syftet med överläggningarna skulle vara atl ömsesidigt informera varandra och skapa bättre harmonisering mellan samhällspolitiken och företagens strategier. Utlandsinvesteringarna förutsätts uigöra ett vikligl objekt för överläggningarna, men de bör inle behandlas isolerat utan ses i samband med förelagens övergripande strategi val, inkl. den totala investeringsverksamheten.

- En prövning av utlandsinvesteringarna bör även i fortsättningen ske
inom ramen för valularegleringen; denna prövning kan utgöra ett kom
plement lill överläggningssystemet. Vid prövningen bör man kunna ta
reella näringspolitiska hänsyn, t. ex. i samband med en uppskattning av
utlandsinvesteringarnas effekter på exporten.

— Det bör sörjas för en uppbyggnad av elt analys- och staiistiksystem
rörande direktinvesteringarnas utveckling och effekter; etl sådanl sy
stem behövs bl. a. för alt ge elt underlag om de stora förelagens verk
samhe' vid etl överläggningssystem.

9.2.3 Remissinstansernas synpunkter

Förslaget om ett analys- och stalisiiksysiem stöds av flertalet remissin- Analys- och stanser. En remissinstans ställer sig tveksam och tre avstyrker förslaget. statistiksystem

Positiva till förslaget i dess huvuddrag är bl.a. näringsfrihelsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd (SPK), statens induslriverk, statistiska centralbyrån (SCB), TCO och LO med sina förbund. SPK anser bl. a. att DlRK:s förslag skulle innebära att underiagel för industri- och näringspolitiska beslut skulle förbättras. SPK delar vidare DIRK:s uppfattning att onödigt dubbelarbete vid informationsinsamling inom statsförvaltningen och inom förelagen bör undvikas. TCO anser det vara viktigt all det föreslagna systemet ger en samlad syn på struktureffeklerna i Sverige kontra investeringslandei. Det är väsentligl alt få kännedom om vad som händer med t.ex. ledningsfunktioner, strategiska funktioner samt forskning och utveckling. SCB delar DIRK:s uppfattning alt behovet av information måste vägas mot den totala kostnaden för informationsframsläll-ningen.

Förslaget avstyrks av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Sveriges
Industriförbund och Företagens Uppgiftslämnardelegation. SAF och Indu
striförbundet anser alt analys- och slalisliksyslemet skulle leda till en ökad
byråkratisering utan nytta för samhällsekonomin. Organisationernas upp
fallning är alt Sverige har mer omfattande information om indusirins
utlandsverksamhet än vad något annat land har, bl. a. genom det material
som Industrins Ulredningsinstilut samlat in. Man hyser även stora farhå
gor för att ett institutionaliserat slatistikarbete kommer alt innebära att
ytterligare statliga enheter skapas eller utvidgas och att dessa får intresse
av sin egen fortlevnad. Man pekar vidare på vikten av all sekretesskyddet
efterievs när det gäller företagsspecifika uppgifler som SCB samlas in. 90

Allmänl sell kan sägas all del inte varil någon entydig remissopinion om DlRK:s förslag till överläggningssysiem. Näringslivets organisationer har tagit klart avstånd från förslaget (med undantag av Kooperativa Förbundel). De fackliga organisationerna stöder däremoi förslaget. Vissa av de slatliga verken är för ett överläggningssystem, medan andra verk är skeptiska.

Följande remissinstanser är generellt positiva till förslagel eller har ingen erinran emot del: TCO, LO med förbund (Beklädnadsarbetarnas förbund. Svenska Metallinduslriarbetarförbundel och Svenska Fabriksarbetare-förbundet), Lantbrukarnas Riksförbund, riksbanksfullmäktige, statens pris- och kariellnämnd, arbelsmarknadsstyrelsen, företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet och Kooperativa Förbundet (KF). TCO anser det vara angeläget atl få till stånd systematiserade överiäggningar mellan staten och en begränsad grupp av stora utlandsinvesterande företag, bl.a. med anledning av de risker som kan vara förknippade med en internationalisering av koncernens lednings- och FoU-funktion. LO menar alt förslaget bör prövas. Efter en tid måste dock systemet utvärderas, så att det kan effektiviseras och eventuellt modifieras på grundval av gjorda erfarenheter. Svenska Metallinduslriarbetareförbundet anseratt överiägg-ningssystemel bör utnyttjas aklivt och inte endast i form av ett passivt informationsutbyte; företagens strategival bör kopplas till klart industripolitiska målsättningar. SPK anser atl det föreslagna systemet skulle ge ett positivi bidrag lill förståelsen för företagens olika överväganden i investeringssammanhang och därmed bredda grunden för en effektiv näringspolitik. Däremot bör inte alltför stor vikt läggas vid kortsiktiga arbetsmarknads- och regionalpolitiska aspekter. KF har bl. a. uppfatlningen att systemet skall vara frivilligt, dvs. ingen lagstiftning skall ivinga företagen alt della. I likhei med förelagsekonomiska inslilutionen i Lund anser också KF att överläggningarna bör beröra hela den strategiska utvecklingen, inte bara utlandsinvesteringar.

Direkt negaliva till förslagel är Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och företagsekonomiska institutionen vid Göleborgs universitet. SAF och Induslriförbundel anser i sitt gemensamma remissvar att en instilutionalisering av kontakterna mellan företag och myndigheter kan innebära alt en mygelekonomi utvecklas. Del föreslagna systemet skulle uigöra ett led i en ökad byråkratisering och ta lid och kostnader i anspråk för båda parter, men utan nytta för samhällsekonomin. Ett samråd i avtalsform är enligt SAF och Industriförbundet således inte motiverai för att få lill slånd en dialog. Erfarenheterna från det s. k. lokaliseringssamrådet är snarast alt en fortlöpande dialog mellan staten och de största svenska industrikoncernerna inte förutsätter något avtal som grund.

Skeptiska till förslaget är kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens industriverk. NO hyser farhågor att systemel innebär etl steg mot ökad förhandlingsekonomi. Enligt NO:s uppfattning ger redan valutaregleringen möjlighet till prövning av utlandsinvesteringar.

Prop. 1986/87:74 Överläggnings-system

9,2.4 Min bedömning beträffande svenska företags investeringar i utlandet Prop. 1986/87:74

Sammanfattning och bedömning: Utlandsinvesteringarna har i huvudsak främjat tillväxten och den internationella konkurrenskraften. Samtidigt kan dock konstateras att vissa av våra multinationella företag har en sådan omfattande verksamhel ulomlands atl kopplingen till den svenska verksamheten inle är lika slark som lidigare, vilket l.ex. kan leda lill att FoU och andra cenirala koncernfunktioner i ökad utsträckning förläggs lill utlandet. Våra slora multinationella förelag svarar för en avsevärd del av den industriella verksamhelen i Sverige, vilkel medför all dessa förelags beslul får stor betydelse för den induslriella utvecklingen i Sverige.

Mol bakgrund därav avser jag la initiativ lill att förbättra statistiken om utlandsinvesteringar. Jag avser också att iniliera kontakter med vissa av de störte svenska multinaflonella koncernerna i frågor som rör utlandsinvesteringar och internationalisering. 1 dessa kontakler bör behandlas koncernernas strategier och utveckling i Sverige och utlandet.

Jag har tidigare redogjort för min allmänna syn på de fördelar i form av ökad konkurrenskraft och tillväxt som en internationalisering innebär men samfldigt pekat på den uppmärksamhet som måste ägnas åt risken för ökad sårbarhet och beroende. Inom ramen för denna övergripande bedömning ser jag i stort utlandsinvesteringarna som en nödvändig del i den svenska industrins utveckling.

Min bedömning är alt utlandsinvesteringar i huvudsak har främjat den ekonomiska flllväxten och den internationella konkurrenskraften. Även om elablering av tillverkande dotterföretag kanske i vissa fall inle ger någon ökad export - eller rent av minskar exportmöjligheierna från Sverige - kan koncernens totala försäljningsvolym bli större. Den ökade volymen kan i sin tur bära omfattande och kapiialkrävande forsknings- och utvecklingssatsningar. Därigenom kan också exportmöjligheierna på övriga marknader stärkas.

Samiidigi kan dock konstateras att vissa av våra multinationella förelag har fått en sådan omfattande och vittförgrenad verksamhet utomlands aft kopplingen till den svenska verksamheten inte är lika stark som tidigare. Sambandet meUan de svenska och ufländska enhetema kan tunnas ut. Delta kan också leda lill att cenirala koncernfunktioner som FoU, avancerad tillverkning och företagsledning i ökad utsträckning förläggs till utlandet. Då våra stora och multinalionella företag svarar för en avsevärd del av produktion, sysselsättning samt forskning och utveckling i den svenska induslrin får dessa företags beslut stor betydelse för den toiala kompetens-och kapacitelsutbyggnaden i Sverige och därmed för den industriella basen.

Mot denna bakgrund finner jag - i likhet med DIRK och flertalet av remissinstanserna — att statsmakternas möjligheter atl följa ulvecklingen av företagens internationalisering bör förbältras.

Det råder i dag brist på statistisk information rörande den svenska industrins utlandsverksamhet. Enligt min uppfattning bör det finnas en grundläggande informationskälla om internationaliseringen av de multinationella företagen. Det bör därför upprättas en löpande statistik som skulle omfatta t. ex. följande punkler:

- Anställda, investeringar, export, resultat- och balansräkningar för de stora multinationella förelagen med fördelning på Sverige och utlandet.

- Länderfördelning av anställda. Uppgifter om FoU, produktions- och försäljningsbolag, m. m.

- Utvecklingen i Sverige för de multinationella företagen jämförl med övrig industri.

Dessutom bör del göras ålerkommande kartläggningar. Dessa skall ge en mer fullsländig bild av utlandsverksamhetens omfattning och inriktning. Jag avser alt ta iniliativ till alt en löpande statistik upprättas och att återkommande kariläggningsundersökningar kan genomföras, förslagsvis vart Iredje år. Jag ålerkommer till regeringen i denna fråga.

Jag anser vidare - också i likhet med DIRK — atl det fmns behov av ett informationsutbyte kring förelagens strategier i syfle all bevaka svenska intressen. Industridepartementet har regelbundna kontakter med bl. a. de stora svenska företagen. I dessa konlakler diskuleras näringspoliflska frågor som är av betydelse för en bransch eller ett enskilt företag. Del s. k. lokaliseringssamrådet är elt exempel på kontakter mellan regeringen och de slora industrikoncernernas företagsledningar för ulbyte av information om regional- och sysselsättningspoliliska frågor. Samrådet har främst kommit att avse frågor med anknytning till investeringar vid befintliga arbetsställen och omlokaliseringar. Också i samband med handläggningen av t. ex. frågor om regionalpolitiskt stöd, ianspråklagande av investeringsfonder m.fl. ärenden förekommer långtgående konlakler mellan regeringen och företagen.

Dessa konlakler är enligt min mening värdefulla för atl på ett förtroendefullt sätt samarbeta i näringspolitiska frågor. Jag har tidigare nämnl att det är ell myckel begränsat antal multinationella koncerner, som svarar för den helt dominerande delen av den svenska industrins utlandsverksamhet. Vidare spelar dessa koncerners verksamhel i Sverige en mycket betydande roll för den svenska industriella utvecklingen. Jag avser därför att ta initiativ till kontakter med vissa av de större multinationella koncernerna i frägor som rör utlandsinvesteringar och internationalisering. I dessa kontakter bör behandlas koncernernas strategier och utveckling i Sverige och utlandet saml sambandet dem emellan. Som DIRK påpekat, bör inle frågan om utlandsinvesteringar behandlas isolerat, utan ses i samband med företagets övergripande strategi. Det är därför lämpligl att det i kontakterna med företagen också ägnas uppmärksamhet åt olika ålgärder som kan förbällra villkoren för industriell verksamhel i Sverige, exempelvis genom insatser inom områden som forskning och utveckling, utbildning och kommunikalioner.

Del är enligt min mening uppenbari alt de fackliga organisalionerna kan lillföra värdefulla synpunkier i diskussionerna om företagens utlandsinvesteringar och internationalisering. Berörda centrala fackliga organisaiioner

Prop. 1986/87: 74 Brist på statistik

Informationsutbyte och kontakter

bör därför på lämpligl sätt beredas lillfälle atl lämna synpunkter på och få Prop. 1986/87: 74 insyn i den problemalik som behandlas i dessa kontakler med förelagen.

I DIRK:s betänkande finns även förslag rörande prövningen av direkiinvesteringar inom ramen för valularegleringen. Regleringen av bl.a. direktinvesteringar har behandlals av Valutakommittén i slutbelänkandet (SOU 1985:52) Översyn av valutaregleringen, vilkel har remissbehandlats och nu bereds inom regeringskansliet.

Såvitt rör DIRK:s förslag om internationellt samarbete för att undanröja olika tekniska och ekonomiska handelshinder, villjag hänvisa lill avsnill 7, där jag redogör för olika åtgärder för internationell harmonisering inom ramen för del nordiska samarbetet och EFTA/EG-samarbetel. Jag vill även peka pä Sveriges aktiva medverkan i OECD:s arbete rörande frågor om de multinalionella företagens konkurrensbegränsande aktiviteter.

Riksdagen bör beredas tillfälle ta del av vad jag har anförl om svenska företags invesleringar i utlandet.

9.3 Utländska företagsetableringar och investeringar i Sverige

Sammanfattning och bedömning: Ulländska förvärv har varil myckel framträdande under de senaste åren i Sverige. Åtaganden från den utländske förvärvaren om den fortsatta verksamheten i det förvärvade förelagel har i flera fall utgjort förutsättningar för bifall till ansökningar om förvärvslillstånd.

Jag anser mol bakgrund av de erfarenheter som vunnits under de år företagsförvärvslagen varit i krafl alt tillämpningen av lagen bör effektiviseras i vissa avseenden. Jag föreslår därför ändringar av lagen för att möjliggöra vissa förenklingar i handläggningen, m. m.

Beträffande frågan om utlänningars köp av vissa börsregistrerade aktier konstaterar jag att det nu inte finns lekniska förutsättningar all genomföra de förändringar som föreslagits i en rapport om elt nytt kontrollsystem. Ytteriigare utredningar måsle sålunda göras.

9.3.1 Omfattning m. m.

Den totala utlandsägda företagsseklorn uigjorde år 1984 - mätt i anlal Var tolfte anställd i anställda - ca 150000 personer eller 8% av sysselsättningen inom hela utlandsägda företag näringslivel. Därav är 132000 personer, motsvarande en sysselsättnings-andel på 7 %, anställda i de 2 IOO företag, där aktierna till mer än hälften är utlandsägda (majoritetsägda förelag).

Del utländska ägandet är mest framlrädande inom partihandel. Drygt 1100 utländska dotterföretag med 34500 anställda svarade år 1984 för ca 19% av del toiala antalel sysselsatta inom parflhandeln. Omfattningen av det ulländska ägandet inom partihandeln har inle genomgått några stora förändringar under 1980-talet.

Inom tillverkningsindustrin uppgick år 1984 anlalet utländska majoritets- 94

ägda företag till 440, vilka sysselsatte 64000 personer eller 7,9% av den toiala sysselsältningen inom denna industri. Den utländska andelen i lillverkningsinduslrin kan i dagsläget uppskattas till drygt 9%; om minoritets-ägda förelag inkluderas sflger andelen lill 11 %, eller 90000 anslällda.

Den utlandsägda förelagssektorn i Sverige har ökat både i absoluta och relaliva lal under de senaste årtiondena. Inkl. uppköpen åren 1985 och 1986 torde antalet anställda vid de utländska lillverkningsföretagen hittills under 1980-talel ha ökat med drygl 20 000, eller en tillväxt av den utländska andelen med från 6 fill 9%. I ett längre tidsperspektiv har det skett én mycket stark ökning. Antalet anställda i majoritetsägda företag inom tillverkningsindustrin har nästan tredubblats mellan åren 1962 och 1984 (från 23 000 till 64 000) motsvarande en ökning av den utländska andelen från 2,5 fill 7,9%.

Den utlandsägda företagssektorns tillväxt i Sverige beror näslan helt på de utländska uppköpen av svenska företag. Under den senaste 40-årsperio-den (1946- 1985) har utländska förelag förvärvat svenska tillverkningsförelag med tillsammans ca 73000 anslällda vid förvärvstidpunklen. Nästan 80% av förvärven har inträffat under 1969-1984. Förvärvsintensiteten (mätt i antal anställda per år) har varil dubbelt så hög under den försia hälften av 1980-lalel jämfört med slutet av 1970-lalel.

Länderfördelningen av de utländska förvärven under 1980-lalet uppvisar ell annat mönsier än lidigare. Förelag från de nordiska länderna dominerar nämligen numera som förvärvare genom alt svara för nästan 60% av anlalel anslällda i uppköpia förelag i samtliga näringsgrenar under 1980-1985. Därav kan nästan 40 procentenheter lillskrivas finländska företagsförvärv. Detta är betydligt mer än de nordiska ländernas andel av beståndet av utlandsägda företag.

Det finns lecken som lyder på atl förskjutningen till de nordiska länderna sker samtidigt som förvärven till viss del fått en annan bransch- och företagsinriktning. Förvärven förefaller ha fält en inriktning mol baskemi och företag som lillverkar relativt "mogna" produkter på stagnerande eller minskande marknader. Nordiska företag har köpl relativt stora förelag eller hela delbranscher, som visseriigen kan ha en stark marknadsställning, men som inom en nära framlid kan förväntas bli föremål för olika former av strukturförändringar i syfte alt skapa en konkurrenskraftig verksamhet.

Beträffande den nordiska företagsintegrationen över gränserna bör framhållas att denna, t. ex. genom en specialisering av produktionen, kan skapa konkurrenskraftiga enheler i både Sverige och övriga nordiska länder, vilket kan möjliggöra en samlad satsning på väridsmarknaden. Men jag vill betona att denna förelagsinlegraiion inte får skapa sämre fömlsätlningar för fackligt arbele. Jag vill i sammanhanget nämna att det från fackligt håll föreslagits etl koncernfackligl samarbete i nordiska koncerner. Det finns anledning atl i denna fråga understryka vad som anförts av de nordiska finansministrarna i den år 1985 antagna "Nordisk handlingsplan för ekonomisk utveckling och full sysselsättning", nämligen att det är angeläget atl berörda arbetsmarknadsparter genom avtal söker finna praktiska förutsättningar för atl utveckla ett sådant fackligl samarbete. Jag förutsätter därför att de avtalsförhandlingar som jag erfarit avses inledas

Prop. 1986/87:74

Utländska förvärv

Koncernfackligt samarbete

inom kort mellan parterna leder fram till en acceptabel lösning. En fortsatt Prop. 1986/87: 74 nordisk integration främjas ifall de anställdas företrädare får möjlighet alt diskutera gemensamma iniressen på likartat sätl som övriga företrädare för nordiska förelag.

9.3.2 Gällande regier om utländska investeringar i Sverige m. m.

Den 1 januari 1983 Irädde lagen (1982:617) om ulländska förvärv av svens- Företagsförvärvska företag m. m. (företagsförvärvslagen) i kraft. Enligt företagsförvärvsla- lagen gen får utländska medborgare, ulländska juridiska personer samt vissa svenska rätlssubjekl (kontrollsubjekt) inte utan tillstånd förvärva aktier i svenska aktiebolag, om förvärvel innebär att kontrollsubjektets innehav i det förvärvade bolagels aktiekapital/röstetal kommer alt översliga vissa gränser (10, 20, 40 eller 50%). Kravet på lillslånd gäller också vid förvärv av rörelse, delar av rörelser och andelar i handelsbolag.

Enligt lagen skall flllstånd meddelas om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. Tillståndsfrågorna handläggs av länsstyrelsen eller, i frågor om vissa viktigare ärenden, av regeringen. Del bör anmärkas att tillstånd enligl gällande praxis inle behövs i samband med nyetableringar.

Som anfördes i samband med tillkomsten av företagsförvärvslagen (jfr prop. 1981/82:135 s. 23-24) kan utländska investeringar i Sverige medföra en rad positiva effekter för svensk industri. Sverige kan härigenom få viktiga bidrag till välståndsutvecklingen genom flllgång till ulländska finansiella marknader, vUkel kan underlätta del svenska näringslivets försörjning med riskvilligt kapital.

Vi kan också genom de ullandsdominerande förelagen få tillgång till avancerad teknik, vilket är av stor betydelse för den framtida expansionen av den utlandskonkurrerande seklorn i Sverige. Inle minsl gäller detta de multinalionella förelagen, som ofta disponerar betydande tekniska resurser.

Även i fråga om marknadsföringen och den utveckling som sker forllöpande på della område är det en stor fördel för Sverige all genom de utländska direktinvesteringarna kunna få del av nya impulser.

I nämnda proposition anfördes emellertid också att det inte kan förnekas all del ulländska inflylandel också i vissa fall kan vålla problem. Detla gäller särskilt när det är fråga om större multinationella företag med en hög internalionaliseringsgrad. I sådana företag fattas ofta beslulen i de avgörande frågorna utanför Sverige. Detta kan medföra att såväl de anställda som svenska myndigheler och organisaiioner får sämre möjligheter lill insyn i och påverkan av beslutsprocessen jämfört med vad som är fallel med rent svenska företag.

Etl företag som förvärvas blir efler förvärvel en enhet inom en större
koncern och den svenska verksamhelen underordnas en övergripande
inlernationell strategi. Detta kan leda till olika former av beroende. Del
kan också flnnas risk för all viktiga forsknings- och ulvecklingsfunktioner
eller produktionen helt eller delvis förs över lill ulländska koncernförelag
efter förvärvel. 96

Del är bl. a. dessa risker som gjort del motiverat atl genom förelagsförvärvslagen skapa en kontroll över de utländska förvärven

När det gäller upprättandet av helt nya verksamheter torde ofta fördelarna med etableringen dominera. Som framgått ovan flnns inte heller någon kontroll av nyetableringar av utländska företag i Sverige. Det flnns i stället anledning att befrämja dessa elableringar, vilka dock spelat en mycket liten roll under de senaste två-tre decennierna. Industridepartementet har därför givit ut en broschyr som informerar om Sverige som investeringsland. Broschyren vänder sig till utländska förelag med budskapet alt förulsällningarna all bedriva, i synnerhet högteknologisk, industriell verksamhel i Sverige är goda. Regeringen kommer att fortsätta denna informalionsverksamhel. Jag vill dock undersiryka all utländska företag inte skall erbjudas några speciella förmåner vid etablering av verksamhet i Sverige jämfört med svenska förelag.

Företagsförvärvslagen har nu varit i kraft i ca fyra år och det finns anledning att mol bakgrund av hittillsvarande erfarenheter ta ställning till om det behövs några förändringar i lagen. Som jag har nämnt har vissa uiredningar gjorls i della avseende, bl.a. när det gäller förenklingar i det nuvarande systemel. I del följande kommerjag alt gå in på dessa frågor. Innan dess anserjag det emellertid motiverat att redovisa hur handläggningen av ärendena på regeringsnivå sker.

Prop. 1986/87:74 Nyetableringar

9.3.3 Handläggningen i förvärvsärendena och grunderna vid tillämpningen av företagsförvärslagen

Vid prövningen av vikligare ärenden inom regeringskansliet inhämtas först informalion om del förvärvade företagel. Det kan därvid vara fråga om verksamhetens art, produktfördelning, forskning och utveckling, sysselsättning, marknadsandelar, de viktigaste konkurrenterna, etc. Denna information används för alt ta ställning lill om förvärvel berör s. k. skyddsintressen eller skyddsvärda intressen. 1 den praxis som utvecklats vid tillståndsprövningen kan följande skyddsintressen identifieras:

- induslri- och regionalpolitiska iniressen (företag med belydande forskning och utveckling, marknadsposition, produklion eller sysselsättning m. m.),

- säkerhels- och beredskapspoliliska iniressen (förelag av belydelse för totalförsvaret),

- intresset av nationellt självbestämmande och oberoende (företag eller branscher, i vilka etl dominerande utländskt inflytande skulle kunna innebära svårigheter att hävda en oberoende svensk politik),

- nationella kulturella intressen och liknande (företag inom informalions-och massmediaområdet).

I nästa steg görs en bedömning av effekterna av förvärvet, vilka bl. a. beror på de dispositioner som köpama avser - eller kan förväntas -genomföra och som har belydelse för de skyddsvärda intressena i det förvärvade företagel. Del är säledes fråga om de risker som finns för atl dessa intressen kommer att trädas för när på grund av förvärvel. Information inhämtas om det förvärvande förelaget med avseende på syftet med

Skyddsintressen

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

förvärvet, produklion, marknader, kapacitetsutnyttjande, FoU-verksamhel, möjligheter till strukturrationalisering, framtida strategier, finansiell ställning, elc.

Sammantaget kan sägas atl prövningen mynnar ut i en bedömning av följande förhållanden: ~ Arten och storleken på de eventuella skyddsvärda intressena i det

förvärvade företagel. — Evenluella risker för skyddsintressena på grund av förvärvet. Därvid bedöms bl.a. effekterna av förvärvet med avseende på fortsall verk-samhetsmässig och finansiell självständighet för det förvärvade företaget, del förvärvade företagets utvecklingsmöjligheter i den förvärvande koncernen samt strukturförändringar med hänsyn taget lill "överiapp-ningar" gällande produklion, marknader och FoU mellan det förvärvade och förvärvande företaget,

I huvuddelen av antalet fall har den angivna prövningen givet vid handen att elt förvärv inte berör några skyddsinlressen. Det kan t. ex. vara fallet i fråga om små företag utan några skyddsvärda tillgångar av väsenllig betydelse. I dessa fall meddelas givetvis lillstånd utan vidare ålgärder.

I vissa fall har emellertid förvärvet bedömis innebära sådana risker för skyddsvärda iniressen att förvärvet ansetts strida mol väsentligt allmänl intresse enligt lagen. I dessa fall förekommer det enligl praxis att det förvärvande företaget kan göra frivilliga ålaganden för alt minska eller undanröja riskerna i fråga om de skyddsvärda intressena och därigenom möjliggöra bifall till en ansökan.

Utformningen av sädana åtaganden varierar givetvis allt efter omständigheterna och förutsättningarna i del enskilda fallel. Vissa lyper av ålaganden förekommer dock relativt ofta vid förvärvsprövningen. Innebörden i dessa ålaganden är t. ex. atl verksamhelen kommer alt ulvecklas genom investeringar, få en självsländighet i olika hänseenden och förändras i både omfattning och inrikining på elt balanserat sätt i samband med strukturförändringar inom den förvärvande koncernen.

En speciell fråga vill jag särskilt la upp i della sammanhang. Den gäller när elt utländskt företag förvärvar etl svenskt förelag indirekt genom ett helägt holdingbolag eller annat dotterföretag i Sverige. Detla sker ibland så all holdingbolaget finansierar en mycket stor del av köpeskillingen genom lån. Räntekostnader och amorteringar betalas i huvudsak genom överföring av medel från det förvärvade företaget till holdingbolaget och den finansiella ställningen för den konsoliderade svenska verksamheten kan försämras påtagligt i jämförelse med förhållandena före förvärvel. Delta skapar sämre verksamhetsförutsätlningar för del förvärvade företaget.

Det har givetvis varit svårt för regeringen all acceptera en sådan uppläggning av etl förvärv, varför sökanden i dessa fall avgivit ålaganden som inneburit en förändring av den finansiella uppläggningen av förvärvel.

Jag vill betona atl det inte är avsikten att genom åtaganden förhindra förändringar på grund av allmänna kostnads- och marknadsändringar utan tanken är att fånga upp de specifika risker som kan vara förknippade med det utländska ägandet.

Prop. 1986/87: 74

Åtaganden

Många av de uppgifter som brukar lämnas i åtganden är skyddade av sekretess enligt sekretesslagstiftningen. Detla innebär alt dessa åtaganden inte delges t. ex. företrädare för de anslällda. Jag vill emellertid understryka att det enligl min mening är rimligt atl åiagandena blii" föremål för redovisning i det förvärvade förelagets slyrelse, där förelrädare för de anställda ingår.

Under föreiagsförvärvslagens hittillsvarande tillämpningslid har åtaganden förekommit i samband med ca 45 ansökningar om förvärvslillstånd. Ätaganden har varit relativt frekventa under senare år, vilkel berolt på ett stort antal förvärv av förelag med skyddsvärda iniressen under dessa år.

Jag vill emellertid också betona att det givelvis kan förekomma fall där ölägenheterna av ett utlänskl förvärv är så stora alt del inle är möjligt att undanröja dessa genom åtaganden.

Den utlandsägda företagssektorn har vuxit i betydelse i svenskt näringsliv och de utländska förvärven har därvid spelat en dominerande roll. Det kan också noteras atl företagsförvärvslagen varit i kraft i fyra år och all del inte genomförts någon systematisk utvärdering av de åtaganden som gjorts i samband med prövningen. Bl.a. mol denna bakgrund harjag efler bemyndigande från regeringen lillkallat en särskild uiredare med uppdrag att utreda frågor om utvecklingen hos förelag i Sverige vilka förvärvats av utländska intressen (dir. 1986:29). Utredaren har bl.a. till uppgift alt bedöma om utvecklingen i de förvärvade företagen varit i överensslämmelse med de ålaganden som de ulländska förelagen gjort vid förvärvel.

Riksdagen bör beredas tillfälle ta del av vad jag nu anfört om grunderna vid tillämpningen av företagsförvärvslagen.

Prop. 1986/87:74

Utredning om åtaganden

9.3.4 Förslag till lag om ändring I lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m.

I den tidigare nämnda rapporten Översyn av lagen (1982:617) om ulländska förvärv av svenska förelag m. m. föreslås vissa förändringar för att åstadkomma förenklade handläggningsrutiner, färre ärenden och därmed förkortade handläggningslider.

På grundval av rapporten har inom induslrideparlementel utarbetats förslag till ändringar i förelagsförvärvslagen. Förslaget innebär atl ulländska förvärv av mindre svenska företag undanlas hell från den nu gällande lillståndsplikten. Vidare förtydligas atl lagens kontrollsystem i fråga om ufländsk elablering är begränsat lill att avse de rena övertagandefallen.

Det huvudsakliga syftet med ändringama är atl begränsa prövningen till de väsentliga fallen av överlåtelser. Härigenom bör handläggningstiden av sådana ärenden kunna begränsas utan att behandlingen blir mindre noggrann.

Det kan finnas skäl atl, även om kravet på förvärvslillstånd vid förvärv av mindre företag slopas, följa den samlade utvecklingen. En möjlighel vore att tillämpa någon form av anmälningsförfarande, men även andra möjligheter torde kunna bli aktuella genom utnyttjande av existerande informationskällor. Jag har för avsikt atl ytterligare överväga denna fråga.

I övrigt föreslås vissa ändringar - bl.a. avseende förvärv inom samma

koncern, s. k. inomkoncernsförvärv - mot bakgrund av erfarenheter frän den praktiska tillämpningen av företagsförvärvslagen och annan därmed sammanhängande lagstiftning. Detta har också föranlett förslag till ändringar i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. samt i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m. m.

Förslagel, som granskals av lagrådet, flnns som bilaga 1.

Lagrådet, vars yttrande flnns i bilaga 2, har inle haft någon erinran mot förslaget.

Jag förordar, i samråd med justitieministern och slalsrådel Gradin, en del språkliga ändringar i förslaget vad avser 7 § andra stycket företagsförvärvslagen. I konsekvens härmed har della också föranlett språkliga ändringar i I kap 2 § och 2 kap 2 § lagen om ulländska förvärv av fast egendom, m. m.

I delta sammanhang bör nämnas att regeringen nyligen ändrat förordningen (1982: 878) om utländska förvärv av svenska företag m. m. (ändrad 1986:697), så alt regeringen numera direkl prövar ärenden som avser företag med mer än 500 anslällda. Tidigare gällde att alla ärenden först skulle beredas hos länsstyrelsen. Också denna förändring är ägnad att förkorta handläggningsliden och om erfarenheterna blir posiliva bör övervägas om gränsen skall sänkas ytterligare.

Prop. 1986/87: 74

9.3.5 Utlänningars köp av svenska börsregistrerade aktier i vissa fall

En kontroll av det utländska inflytandet - vid sidan av förvärvskontrollen enligt företagsförvärvslagen - finns också genom systemet med utlän-ningsförbehåU i svenska bolag. Ett utlänningsförbehåll enligt företagsförvärvslagen är ett förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt aktiebolag, enligl vilkel utländska företag eller likställda subjekt endast får förvärva en viss del av aktierna i bolagel, vid vae tidpunkt motsvarande mindre än 40% av akliekapitalet och 20% av rösterna för samtliga aktier i bolagel. Tillstånd till ändring av ullänningsförbehållel skall ges, om del inte strider mol någol väsentligt allmänt intresse.

Jag kommer i detta avsnitt behandla frågan om del ufländska inflytandet i de bolag vars bolagsordning saknar utlänningsförbehåll. Förvärvskontrollen enligt företagsförvärvslagen tillämpas oavsett om del bolag vars aktier förvärvas har ullänningsförbehåll eller ej. Denna kontroll är således heltäckande, när del är fråga om förvärv som innebär atl en och samma utländska förvärvare innehar eller förvärvar mer än 10 % av aktierna eller rösterna i svenskt aktiebolag. Detla kontrollsystem omfattar emellertid inte utländska förvärv av mindre poster i bolag som saknar utlänningsförbehåll, även om det sammanlagda ulländska aktieinnehavet i ett sådant bolag skulle vara myckel betydande.

Tidigare förekom inom ramen för valularegleringen en viss kontroll av utlänningars köp av svenska aktier genom att tillstånd krävdes för utförsel av sådana akiier. Riksbankens nuvarande praxis innebär i praktiken all del är fri utförsel av börsregistrerade aktier. Valulakommitlén har i silt betänkande föreslagit att valutaregleringen inte skall omfatta utlänningars köp av svenska börsaktier.

Utlänningsförbehåll

100

De utländska nettoköpen av svenska börsregistrerade aktier har varit av slor omfattning under åren 1980-1985. Underår 1986 har dock neltoköpen av svenska akiier minskal jämfört med är 1985. Den relativa omfattningen av de utländska innehaven av svenska börsaktier har uppskattals till 7-10% av del totala börsvärdet. Den utländska andelen av aktiekapitalet i enskilda börsbolag' var i mars/april 1986 Ericsson (43%) därnäst Pharmacia och Electrolux (båda 26%), Atlas Copco (17%), PLM (16%) och Volvo (15%). Den utländska andelen av röstvärdet för aktierna i dessa bolag är i regel betydligt lägre på grund av de fria aktiernas lägre röstvärde. Det bör noteras att alla här nämnda bolag ulom Volvo och PLM saknar utlänningsförbehåll i bolagsordningen.

Prop. 1986/87:74

Utredningen

Efler en motion i riksdagen om utlänningars aklieförvärv i svenska företag (motion 1982/83:429) beslöl riksdagen alt ge regeringen lill känna atl ett bättre täckande skydd borde skapas mot utländskt inflytande i svenska företag och att det borde utredas om skyddet kan skapas genom en utvidgning av 1982 års lag.

1 anledning av riksdagens beslut tillsattes inom industridepartementet en arbelsgrupp för att uireda frågan.

Motiven lill utredningen är den lidigare nämnda slora nettoexporten av svenska börsregistrerade akiier, som påböriades år 1979, i och med riksbankens praxisändring i liberal riktning för utförsel av sådana akiier. Samtidigt har det noterats att företagsförvärvslagen inte vinner tillämpning på utlännings förvärv av aktieposter på 10% eller därunder av aktiekapitalet eller röstetalet i svenska bolag, och atl vissa slörre skyddsvärda företag med börsregistrerade akiier saknar utlänningsförbehåll.

Utredningen om

utländska

akfleförvärv

Det föreslagna kontrollsystemet

Arbetsgruppen har i den tidigare nämnda rapporlen (Ds 1 1985:7) bl.a. föreslagit att en ny lag införs, nämligen lag om lillstånd till förvärv av aktier m.m. i vissa fall.

Förslaget syftar till att uppnå en kontroll genom en tillståndsprövning av ulländska köp av svenska börsregistrerade aktier i bolag som saknar utlänningsförbehåll vid sidan av den kontroll som för närvarande finns enligt den s. k. företagsförvärvslagen. Dessa utländska köp, portföljinvesteringar, skall endasl kontrolleras, när del aktuella bolagets totala aktieslock har elt utländskt inflytande som överstiger 40% av hela aktiekapitalet och 20% av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Enligl förslaget skall Värdepapperscentralen VPC Akliebolag (Värdepapperscentralen) bevaka när dessa gränser har passerats i ett bolag. Eftersom det föreslagna systemet syflar till att i så hög grad som möjligt överensstämma med valulareglering-ens nuvarande regler vad gäller kontrollförfaranden, innebär det atl svens-

' De angivna andelarna har för Ivå företag beräknats inkl. en slor riktad emission utomlands resp. en omfattande försäljning av aktier till utlandet, vilka genomfördes senare under vären 1986.

101

ka medborgare som är bosalla ulomlands (s.k. valutautlänningar) jämställs Prop. 1986/87: 74 med utländska medborgare i den föreslagna kontrollen. Rapporlen har remissbehandlats.

Remissinslanserna

LO och TCO liksom Svenska Fabriksarbeiareförbundet och Svenska MelaUinduslriarbelareförbundet ser positivt på förslaget i dess helhel (ändamålsenligl förslag, begränsningsregler liksom kontroll- och sanklionsregler lillslyrks).

Samtliga remissinstanser från näringslivet hänvisar flll alt det inle föreiigger någol behov av den föreslagna kontrollen, eftersom inga redovisade negativa verkningar av den visade ökningen av det ufländska inflytandet föreligger. På dessa och andra grunder avstyrks förslaget.

Riksbanken vidhåller atl del finns behov av ett mer fullständigt skydd mot oönskat inflytande i svenska aktiebolag. Man säger emellertid alt behovel av elt sådanl skydd kan te sig mindre brådskande än vad som förul kunnal antas. Dessutom pekar man på frågans komplexitel. Förslagel avsiyrks därför.

Värdepapperscenlralen, som enligl förslagel förutsätts ha en nyckelfunktion för att systemet skall fungera, avstyrker förslaget och hänvisar därvid lill alt värdepapperscenlralens nuvarande system inte är uppbyggt för atl fullgöra de förutsatta arbelsuppgifterna. Alt bygga upp ett nytt system skulle, enligt värdepapperscentralen, ta läng tid och kräva stora kostnader. Dessulom skulle elt nylt dalanäi mellan värdepapperscenlralen och fondhandlarna behövas.

Även Stockholms fondbörs och bankinspeklionen avslyrker förslagel.

Min bedömning av förslagel

Utlänningars köp av svenska börsregistrerade akiier utgör enligl min uppfaUning ytterligare ett exempel, där man måste gå en balansgång mellan de för- och nackdelar för del internationella beroendet som uppkommer vid utlänningars aktieköp.

Det finns väsenlliga fördelar med ett fortsatt utländskt intresse för svenska aktier. De svenska förelagens försörjning med riskvilligt kapital kan underlättas. Genom notering på utländska börser kan företagen bli kända på de ulländska marknaderna. Det allmänna utländska ägande som medges inom ramen för etl ullänningsförbehåll kan sägas utgöra en avvägning mellan fördelarna av utländsk riskkapitalanskaffning och de risker som är förenade med denna. Jag anser att det finns behov av detta slag av gränser för del utländska ägandet även i de börsföretag som i dag saknar utlänningsförbehåll.

Det har emellertid vid beredningen framkommit att det skulle uppkomma belydande lekniska problem, om del föreslagna kontrollsystemet skulle införas i dag. Både enligl värdepapperscentralen och arbetsgruppen förutsätter del föreslagna systemet vissa nytillkommande lekniska installationer o.d., som inte finns i dag. Arbetsgruppen konstaterar, att endast

102

vissa av de informationsvägar som behövs för ett fungerande system finns redan nu. Därutöver förutsätter det föreslagna systemet att de berörda bolagen, fondkommissionärerna och fondbörsen får tillgång till snabb och aktuell information om storleken av den utländska andelen i ett berört bolag. Utredningen förordar därvid ell s.k. "on-line-system", i vilket bolagen och övriga berörda intressenter i Sverige omedelbart kan få lillgång till relevant informalion via lerminaler, som är kopplade lill värdepapperscenlralens dalor.

Värdepapperscenlralen har i en skrivelse till arbetsgruppen anförl angående de tekniska förutsättningarna, att del nuvarande sysiemel måste kompletteras med ett nytt rapporteringssystem, om värdepapperscentralen fortlöpande skall kunna dokumentera utlandsägandets omfattning i de berörda bolagen. Värdepapperscentralen skall enligt förslaget svara för dels sammanställandet av de dagliga rapporterna från de egna och förvaltarnas registreringar av utlandsägandets omfattning, dels informationsläm-nandei lill Stockholms fondbörs och fondhandlarna om uirymme finns eller saknas för ett ökat utländskt ägande i de berörda bolagen. I etl skede då del finns ett datanät som sammanbinder fondbörsen, fondhandlarna och värdepapperscentralen borde denna överföring av information kunna ske utan svårigheter. Värdepapperscentralen tror alt ett sådanl datanät kan komma lill slånd ganska snart. Centralen hänvisar också till att del föreslagna systemet innebär att förvaltarna, hos vilka det största utländska portföljägandel inryms, måste komplettera sina nuvarande redovisningssyslem med ett av samma typ som värdepapperscentralen behöver skapa.

Det skall också noteras, all värdepapperscenlralen år 1986 till regeringen lämnal ett förslag om ett s. k. värdepapperslöst syslem på aktiemarknaden. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet. Ett värdepapperslöst system förutsätier nya tekniska hjälpmedel.

Jag finner del således klarlagt, all den föreslagna kontrollen inle kan fungera i dag med befintligt rapporteringssystem. Det är vidare ovisst hur lång tid det kan ta att införa etl sådant system och vilka kostnader detla för med sig för värdepapperscenlralen, berörda bolag, fondkommissionärerna samt förvaltarna. Ytterligare utredningar måste sålunda göras. Regeringen bör under denna utredningstid noga följa ulvecklingen av det utländska ägandet i de företag, vars akiier är börsregistrerade och som saknar ullänningsförbehåll. Som ell led i delta bör exempelvis ingå all regeringen — inom ramen för de kontakter som föruiskickais i föregående avsnitt - tar upp med de aktuella företagen frågor om utländskt ägande och inflytande. Detta kan också tjäna syftet att belysa olika praktiska och andra frägor som aklualiseras genom länkbara system för en ytterligare kontroll.

Sammanfattningsvis anserjag således:

- att det föreslagna kontrollsystemet i rapporten (Ds I 1985:7) Ufländskt
inflytande i svenska förelag inle går all genomföra för närvarande.
Ytterligare uiredningar måsle göras,

- att regeringen under denna utredningstid noggrant bör följa ulveckling
en av det utländska ägandet i de berörda företagen.

Prop. 1986/87:74

Ytterligare utredningar

103

10 Teknisk forskning och utveckling

Prop. 1986/87:74

Sammanfattning: Teknikpolitiken som en del av näringspolitiken beskrivs till sin allmänna inriktning och struktur. Följande aktuella insatser presenteras:

- en ny kraftfull salsning på informationsteknologi i ett samordnai nationellt program,

- elt betydligt förstärkt ireårsprogram för slyrelsen för leknisk utveckling med bl. a. ökade forsknings- och utvecklingssatsningar på bioteknik, biomedicinsk teknik, materialteknik, miljöteknik och verkstadsteknik saml en ny kraftfull salsning inom området mikronik,

- en förändrad inriktning av slödel genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete, vars kapitalbehov reduceras,

- resurser för att tillvarata de möjligheter som internationell forskning och utveckling erbjuder, särskilt europeiskt samarbete, inom ramen för dels del särskilda avtal som Sverige slutit med de Europeiska Gemenskaperna (EG), dels EUREKA-samarbetet.

10.1 Teknikpolitiken

10.1.1 Allmän inriktning

Teknikpolitik kan användas som samlande beteckning på de insatser inom tekniska områdel som syflar till alt skapa resurser och möjligheter för förverkligande av övergripande politiska mål. Huvuddelen av teknikpolili-ken har näringspolitisk inriktning och ingår således i milt ansvarsområde.

Under de senaste åren har den svenska indusirins ekonomiska ställning slarki förbättrats. Därmed har del åler blivit möjligt för framför alll de slörre företagen atl i ökad utsträckning själva sörja för införandet av ny teknik i enskilda produkter och tillverkningssystem. 1 dagsläget är företagens investeringar i ny teknik slora. 1 branscher som transportsmedels-, läkemedels- och elektronikindustrin är dessa invesleringar störte än de som görs i byggnader och produktionsutrustningar. För invesleringar i forskning och utveckling (FoU) har företagen, uiöver egna vinstmedel, tillgång till en vitaliserad marknad för riskkapital. Den förbättrade situationen gör det möjligt att flytta fram positionerna när del gäller satsningarna pä teknik.

Det krävs ofta läng tid för att en insats inom del tekniska området skall ge avsedd effekt. Detla gör alt det finns betydande inslag av lånsikflghet och uthållighet i teknikpolkiken. Del gäller inte minst stödel flll den lekniska infrastruktur som beslår av nationella resurser för mätning, provning, paienthantering och slandardisering samt verksamheier för insamling, värdering och spridning av teknisk information.

I dagens leknikpolitik måsle informationsteknologin ges en cenlral roll. Den mekaniska teknologin har länge utgjort själva fundamentet för vår industri. Den utgör fortfarande ett dominerande inslag i industrins pro-

Informations-teknologi

104

dukter och tillverkningsutruslningar. Materialens teknologi skapade från börian dess förutsättningar och elektromekaniken har sedan seklets mitt utgjort ett viklig komplement. Under de senasle årtiondena har emellertid informationsteknologins framväxt skapat en ny situation. Inte bara så att den med sina datorer har mött den stigande efterfrågan på lagring, bearbelning och överföring av informalion. Elektronikens snabba utveckling mot stor snabbhet och kapacitet, små dimensioner och låga kostnader har gjort det möjligt att i en lång rad produkter och processer utnyttja informations-teknologiska systemdelar. Dessa har till uppgift att reglera och styra funklioner och förlopp och ersäller i många fall komplicerade och kostsamma elektromekaniska arrangemang. På så vis kan prestandan höjas i allt från konsumtionsvaror till processutrustningar, från motorsågar till medicinsk apparalur. De informalionsteknologiska komponenterna, de s. k. chipsen, och därav byggda delsystem utgör i sig en snabbt växande marknad. Än vikligare är dock alla de användningar som informationsteknologiska system kan få. Flertalet industriländer har uppfattat den nya dimension som informationsteknologin håller pä att tillföra den industriella tekniken. De gör därför extraordinära forsknings- och utvecklingssatsningar på området. Så har t. ex. våra tre grannländer Danmark, Norge och Finland startat särskilda utvecklingsprogram inom informationsteknologin. Jag återkommer strax till mitt förslag om ett sådant program.

Några viktiga krav måste slällas på teknikpolitiken. Den måste till en börian ha den grad av flexibilitet som krävs för att vid behov kunna genomföra nationella program och projekt av den typ som Tele-X-salelliten, det nationella mikroeleklronikprogrammel och nu informaiionstekno-logiprogrammet represenlerar. Samlidigt fordras resurser för att långsiktigt bygga upp kompelens inom områden som sakta men säkert växer i belydelse. Exempel på sådan uthållig kompetensuppbyggnad finns inom styrelsens för leknisk utveckling program, bl.a. när det gäller verkstadsteknik, bioteknik och keramer och fiberkomposiler.

Teknikpolitiken måste vidare lillgodose krav på både bredd och specialisering. Svensk industri har en betydande bredd sell i förhållande lill landets storlek. Denna bredd befrämjar industrins förmåga att utnyttja tekniska framsteg och förnya sig. Kommersiella krafter verkar ofta för koncentralion mot vissa teknikområden. Kraftsamling och specialisering erbjuder förelagen möjlighel att nå storleksfördelar på sina marknader. Vi måsle emellertid inom landel bibehålla bredden i den lekniska kompetensen. Denna ambition ställer utbildnings- och forskningssystemen inför avvägningsproblem. Med begränsade resurser måste stora teknikområden läckas, ulan alt insatserna blir så små alt de inle får effekl. Del förslag lill treårsprogram för slyrelsen för teknisk utveckling, som lidigare i dag anmälls i proposiflonen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 10), avser atl åsladkomma balans i detta hänseende. För sammanhangets skull redovisar jag även här huvuddragen i detla program. Detla ireårsprogram innehåller bl.a. fortsatta betydande eller ökade forsknings- och utvecklingsinsatser på elt anlal områden av strategisk vikl för framtida svensk industri samt startande av forskning inom ett nytl område - mikronik - som betecknar lekniken för att utnyttja myckel små geometriska strukturer med speciflka biologiska, kemiska eller fysikaliska egenskaper.

Prop. 1986/87:74

Bredd och specialisering

105

10.1.2 Teknikpolitikens delar

Statens insatser för leknisk utveckling m. m. kan för industridepartementets verksamhetsområde delas in i tre grupper:

Nationella program och projekt på särskilt prioriterade områden, till vilka i nulägel hör:

- telesatellitprojektet Tele-X,

- det nationella mikroelektronikprogrammet (NMP).

Dessa insalser utmärks av högt ställda och väl definierade tekniska mål samt av en hård styrning inom vid starten tillmätla lids- och resursramar. De innebär för svenska förhållanden betydande salsningar av statliga medel.

Stimulans lill teknisk förnyelse genom Jorskning och utveckUng omfattande verksamheter vid:

- slyrelsen för teknisk utveckling (STU),

- sliftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden),

- statens delegation för rymdverksamhet (DFR).

Stimulansen består bl.a. av ekonomiskl stöd lill projekl inom ett tekniskt brett spektrum. Enskilda stödprogram är inriktade på prioriterade teknikområden, särskilt inlressanla lyper av projekt eller utvalda grupper av idégivare, initiativtagare och aktörer. För att uppnå eftersträvade effekler måsle insatserna vara långsikliga och uthålliga.

Stöd lill teknisk infrastruktur, vari ingår anslag till verksamheier vid:

- delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörining (DFI),

- stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel (STATT),

- patent- och registreringsverket (PRV),

- granskningsnämnden för försvarsuppflnningar,

- slatens provningsanslalt (SP),

- statens mät- och provråd (MPR),

- Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),

- Slandardiseringskommissionen i Sverige (SIS).

Dessa verksamheier bildar sammantaget en leknisk infrastruktur, som i sin produklion av tjänster utgör en nationell resurs för att vidareutveckla den industriella tekniken.

Prop. 1986/87:74

Nationella program och projekt

FoU-stimulans

Teknisk infrastruktur

10.1.3 Aktuella insatser

Förslag till riksdagen avseende leknisk forskning och utveckling läggs nu fram i flera olika sammanhang.

1 årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14) återfinns regeringens förslag beträffande slödel till teknisk infrastruktur med undantag för DFI och STATT. Vidare behandlas däri förslag beträffande statens delegation för rymdverksamhet och telesatellitprojektet Tele-X.

Jag har vidare tidigare denna dag vid min anmälan lill proposilionen om forskning redogjort för mina förslag rörande STU. Jag avser atl även nu i korthet redogöra för verksamheten vid STU och dessa förslag.

I det följande presenterar jag:

106

- under rubriken Nationellt program (avsnitt 10.2) ett informationsleknologiskt program,

- under rubriken Slimulans till teknisk förnyelse genom forskning och utveckling (avsnitt 10.3) det nyss härnnda förslaget till ett treårigt program för STU, förslag om inriktning av Industrifondens verksamhet samt vad som finns att anföra om forskningssamarbetet med Europeiska Gemenskaperna och EUREKA-samarbetet,

- under rubriken Stöd till leknisk infrastruktur (avsnitt 10.4) förslag angående stödel till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel.

Prop. 1986/87:74

10.2 Nationellt program på informationsteknologiområdet 10.2.1 Översikt över informaflonsteknologiprogrammet

Sammanfattning: En rad åtgärder i fråga om utbildning, forskning och industriell utveckling som har vidtagits, pågår eller föreslås av regeringen utgör lillsammans ell informationsleknologiskt handlingsprogram (IT-programmet). Dess syfte är atl vidmaklhålla och stärka den informationsteknologiska kompeiensen och att härigenom minska vårt beroende av omvärlden på detta område saml att främja en god användning av informationsteknologin. Målet är alt upprätthålla en internalionell konkurrenskraft på valda nyckelområden och därigenom upprällhålla en bas för atl tillgodogöra sig den inlernationella teknikutvecklingen på andra områden.

Programmet består av tre block. Del första utgörs av det pågående nationella mikroelektronikprogrammet (NMP), som fullföljs enligt gällande riktlinjer.

Ett andra block avser teknisk-industriell informaiionssystemtek-nik. Åtgärder föreslås av regeringen i propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 6 och 10) i fråga om grundläggande (IT 2) och måiinriklad (IT 3) forskning. Vidare förordas i det följande industriell utvecklingsverksamhet (IT 4) gemensam mellan staten och industriföretag.

Ett iredje block (ITA) omfattar forsknings- och utvecklingsinsatser m.m. med syfle atl främja en god användning av informationsteknologin.

Det systemtekniska blocket inom programmet, som har föreslagils av regeringen (IT 2 och IT 3) och förordas i det följande (IT 4), omfattar en statlig resursinsats av ca 600 milj.kr. Om förutsatta tillskott från näringslivet räknas in i den gemensamma delen omfaltar denna del av IT-programmet ca I, I miljard kronor.

Bakgrund: Riksdagen beslöl år 1983 om etl femårigt nationellt mikroelektronikprogram (NMP: prop. 1983/84:8, NU 11, rskr. 130), som omfaltar utbildning, grundläggande och målinriktad forskning saml industriell utveckling i fråga om mikroelektronik. Programmei syftar till att stärka

107

Sveriges förmåga att konstruera och lillverka mikroelektronikkomponenter. I proposilionen angav regeringen hur NMP kunde ses som ett block inom ett samlat, brett upplagt informalionsteknologiprogram. Ett andra block skulle därvid omfatta systemteknologi (maskin- och programvara) och elt iredje skulle omfatta forskning inom och samverkan med humanvetenskaperna med syfle dels att stötta och vidareutveckla informationsteknologin, dels atl uppmärksamma och bäitre förslå informationsteknologins inverkan på människor och samhälle. Näringsulskollel uttalade i sill belänkande all, medan ställning kunde och borde tas vid detta tiUfälle lill frågan om elt mikroeleklronikprogram, det vore angeläget att arbelet med ett informationsleknologiskt program fullföljdes och att ett samlat program redovisades för riksdagen. Riksdagen beslutade all som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anförl.

Formerna för finansieringen och genomförandet av mikroeleklronikprogrammel utvecklades ytterligare i proposilionen om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr 379).

Regeringen gav ijuni 1984 vissa myndigheter som är direkt berörda av informationsteknologin i uppdrag att uiarbeta ett underlag till ell svenskt informationsteknologiprogram. Slyrelsen för teknisk utveckling, universitets- och högskoleämbetet och arbelarskyddsfonden (numera arbetsmiljöfonden) fick i uppdrag att gemensamt samordna arbetet. Programunderlaget remissbehandlades. Med utgångspunkt i underiagel utarbetade och överlämnade regeringen en skrivelse (skr. 1984/85: 218) till riksdagen med redovisning av vissa planerade åtgärder för alt effektivisera statens insatser inom informationsteknologiområdet.

I propositionen om datapolitik (prop. 1984/85:220) föreslog regeringen riktlinjer för den framlida dalapolitiken. Redovisningar lämnades bl. a. för lägel i fråga om statliga insalser för forskning och utveckling inom informationsteknologiområdet och för åtgärder för alt införandet och användningen av datateknik på olika samhällsområden skall ske i för individer och grupper acceptabla former. Riksdagen beslutade i enlighet med proposilionen (FiU 1985/86: 5, rskr. 88).

I sin anmälan för försvarsdepartementets område till proposilionen (bil. 2) anförde föredragande statsrådet alt den teknikutveckling som tas fram inom försvarei borde kunna finna tillämpningar även inom samhället i övrigt och atl det borde prövas om åtgärder som föreslås för alt främja forskning och teknikupphandling m. m. kunde kombineras med de långsikliga investeringsprogram som flnns inom det militära området.

Det är nu dags att vidga satsningen på informationsteknologin utöver mikroelektroniken. De inlenlioner härom som ursprungligen uttrycktes i proposilionen om det nationella mikroelektronikprogrammet kan nu förverkligas. Förslag av regeringen tidigare i dag i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 6 och 10) och det jag i det följande kommer alt förorda om industriell utvecklingsverksamhet anger tillsammans riktlinjerna för en kraftfull och samordnad salsning på etl nationellt informationsteknologiprogram (IT-program). Det centreras inledningsvis på systemnivån i teknisk-industriell informationsteknologi och avser såväl maskin-som programvara.

Prop. 1986/87:74

Underlag och utgångspunkter

108

Som chefen för civildepartementet har anmäll i proposiflonen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 11) avser han att återkomma till regeringen med en särskild och samlad redovisning av olika ålgärder för alt främja en god användning av informationstekriölogih.

Transistorn och de integrerade mikroelektronikkrelsarna har skapal förutsättningar för en mycket bred användning av informationsteknologin (IT). Ulvecklingen är för närvarande ytterst dynamisk. Kommunikalion mellan daiorer och överföring av information - som data, tal eller bild - kan ske med mycket hög kapacilet. bl. a. genom att elektroniska och optiska metoder kombineras. Bearbetning av bilder och lal i IT-system och vidareutveckling av program med logiska uppgifter öppnar nya tillämpningsområden. Informationsteknologin utnyttjas vid utveckling av produktionsprocesserna i olika industribranscher och näringslivel i övrigl som etl självklart inslag i effektiviseringarna. I själva produkterna utnyttjas allt oftare informationsteknologi i stället för styrning med tidigare mekaniska eller elektromekaniska metoder. Bilar, verktygsmaskiner och instrument, hushållsapparater och kontorsmaskiner innehåller alll flera komponenier och systemdelar som bygger på mikroelektronik.

Språkgränser, transportkostnader och råvarutillgång innebär knappast några begränsningar för informationsteknologin och dess tillämpningar. Däremot är tillgången på avancerat kunnande och välutbildad personal av avgörande betydelse. Kostnaderna för utveckling av nya system och tilllämpningar är belydande och måsle tas igen innan näsla uivecklingssteg förändrar marknadsförutsättningarna. Detta sker i en miljö med myckel starka internationella kopplingar och koncentrationslendenser. Utvecklingstakten besläms av de effektivaste kombinationerna av forsknings- och utvecklingsresurser, produktionsapparat och tillgäng till avsättningsmarknader. En utvecklad produktionsteknik aren styrkefaktorfrämst på marknaderna för komponenier och standardsystem. Det land som släller sig vid sidan av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen förlorar möjlighelen atl vara med om fortsättningen. Detla innebär elt ullandsberoende på IT-området som dels hämmar utvecklingen och konkurrensförmågan hos mänga industribranscher, dels är en säkerhetspolitisk riskfaktor. Å andra sidan innebär en kontinueriig kompetensutveckling inom IT-området atl förmågan bevaras att utveckla tillämpningar, system och produkter på nya områden. Förmågan all utveckla IT-syslem är, i förening med väl avvägda forskningsinsatser, en flexibel resurs för nya induslriella utmaningar.

USA och Japan anger utvecklingstakten på IT-området. 1 Japan förs en medveten induslriell utvecklingspolitik som grundas på effektiv produktionsteknik för att möta behov på stora marknader och därigenom göra ambitiösa uivecklingssteg möjliga. 1 USA är drivkraften i betydande utsträckning den militära systemutvecklingen, som bidrar till all täcka kostnader för forskning och utveckling. På del europeiska planet har man, i medvetande om den risk för industriell utarmning man anser sig löpa, dels i flera fall initierat nationella stödprogram för informationsteknologi, dels slutit sig samman i europeiskt samarbete, varvid främst EG-programmel ESPRIT och projekl inom EUREK.A-samarbetel bör nämnas. Dessa insatser synes många gånger vara i större utsträckning inriktade på atl stärka

Prop. 1986/87:74

Industriell betydelse

Kompetens nyckelfaktor

109

kompetensen i forsknings- och utvecklingsleden än på att möta identifierade marknadsbehov. De innebär etl avsevärl flnanseringsbidrag lill omfattande, kompetenshöjande utvecklingsprojekt i Europa och påverkar konkurrensförutsättningarna i Europa och möjligheterna att della i samarbele över gränserna.

Informationsteknologins genombrott i induslri och i hela samhällslivet är utan överdrift en förändring av genomgripande betydelse, jämförbar med de allra slörsta omvälvningarna i teknikhistorien. Informationsteknologin öppnar möjligheter till en effektiv, resurssnäl och från monotoni befriad industriell verksamhel och den effektiviserar och öppnar nya vägar för tjänsteproduktionen. Men det framtida utnyttjandet av informationsteknologin hos förelag och i samhället i övrigl förutsätier också en förändringsprocess inom arbetslivet och förden enskilde, som kan vara krävande och medföra risker och problem som måste lösas. En grundläggande insikt om förändringsprocessernas natur vid den nya teknikens införande mäste skapas och spridas genom forskning och utbildning.

En översiki av del samlade handlingsprogrammet ges i följande uppställning.

Prop. 1986/87:74

Översikt över programmet

Figur 10.1 Sammanställning av del informationsteknologiska handlingsprogrammet, omfattande mikroelektronik (NMP), teknisk-industriell informationsteknologi och insatser som rör informationsteknologins användning

Utbildningsåtgärder

Grundläg-	Målin-
gande forsk-	riktad
ning	forskning

Industriell utveckling, demonstrationsprojekt m. m.

Mikroelektronik (NMP)

Tekniskl-in-duslriellt informationsleknologiprogram

Insalser i fråga om informationsteknologins användning (ITA)

NMPl teknikspridning

r----------------- 1

1 NMP2 1

1 Grundforsk- [

ning och fors- ,

1 karutbildning i

NMP3 STU-inilie-rad lill-lämpad forskning m. m.

NMP4 Utvecklingsprojekt

Vidgad utbildning i daialeknik m.m. (genomförd)

1 1T2 'i

IT3

STU-initie-rad till-lämpad forskning m. m.

1T4

Industriella utvecklingsprojekt

Dalakunskap m, m.

inom högre utbildning

1 ITA 1
L___________ J

Forskningsprojekt betr. datoranvändning

Demonstrationsprojekt mm.

Jag vill lämna följande redovisning av IT-programmets delar och av hur dessa grundas på tidigare åtgärder och beslut av regering och riksdag samt på propositionen om forskning och på vad jag kommer alt förorda i del följande.

Propositionerna om elt nationellt mikroeleklronikprogram (prop. 1983/84:8, NU 11, rskr. 130) och om induslriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379) anger rikflinjerna för det nationeUa

110

mikroelektronikprogrammet (NMP). NMP I ulgörs av teknikspridningsin- Prop. 1986/87: 74 satser i form av kurser i kretskonstruktion som l.o. m.budgetåret 1986/87 finansieras över reservationsanslaget F 18. Vidareutbildning och kunskapsspridning inom mikroelektroniken (2 milj. kr.). Jag återkommer i det följande om slutförandet av delprogrammet för industriell utveckling inom mikroelektroniken (NMP 4).

Utbildningskapaciteten vid högskolornas dataundervisning har vidgats. Antalet platser inom civilingenjörsutbildningen med inriktning mot informationsteknologiområdet har ökats med 60 procent under 1980-talet. Utbildning i att använda datateknik ingår i ökande utsträckning i undervisningen för övriga kategorier högskolestuderande.

Regeringen har i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 6) föreslagit ökade insatser i fråga om grundläggande forskning inom informalionsleknologiområdet (NMP 2, IT 2 och ITA). Vidare har regeringen i den nämnda propositionen (bil. 10) lämnat förslag och angivit riktlinjer för målinriktad forskning inom del tekniskt-induslriella informalionsleknologiområdet (IT 3). Förslaget innebären tillägg utöver styrelsens för teknisk utveckling basalternativ för området. Tillägget ökar enligt förslaget under perioden 1987/88-1989/90 till 43 milj. kr. förbudgeiårei 1989/90 och omfattar totalt 84,5 milj. kr. under perioden.

Jag återkommer i det följande till frågor om statligt engagemang i induslriell utveckling inom informationsteknologin (IT 4). Jag kommer därvid att föreslå att 30 milj. kr. per år satsas under perioden 1987/88-1989/90. Detta innebär - tillsammans med insalser från myndigheler inom försvarssektorn och televerket - alt 495 milj. kr. av statliga medel ställs till förfogande för projeklverksamhel gemensam med privala företag.

I sin anmälan till den nämnda propositionen om forskning (bil. 11) har chefen för civildepartementet anförl alt han avser atl åierkomma lill regeringen med en samlad redovisning av ålgärder för att främja en god användning av informationsteknologin (ITA).

10.2.2 Industriell utveckling inom systemteknikområdet

Jag övergår nu till att behandla den industriella utvecklingsverksamheten inom IT-programmet (IT 4). Dess syfte bör vara all främja en forlsall och förstärkt industriell förmåga alt utveckla och producera informalionsteknologiska syslem och meloder och säkra lillgång till den inlernationella utvecklingens framsteg på området. Pä områden där förutsättningarna är särskilt gynnsamma bör ambilionen vara all uppnå och upprällhålla en internationell konkurrenskrafi. För att nå del målet krävs såväl elt samspel mellan utbildnings- och forskningsinsatser och en kraflfuUl bedriven leknisk utvecklingsverksamhet som insikter om framflda behov och efterfrågan inom området. Jag har lidigare denna dag (prop. 1986/87:80 bil. 10) förordat ett ökat slöd, via styrelsen för teknisk utveckling, lill målinriktad forskning på IT-området. Jag avser nu all behandla omfattningen och riktlinjerna för samlade insalser för alt driva på industriell utveckling inom informationsteknologiområdet.

Ill

Mina förslag: För atl initera och genomföra industriella utvecklingsprojekt inom informationsteknologiområdet bör 30 milj. kr. anvisas för budgetåret 1987/88. För budgetåren 1988/89 och 1989/90 bör en gemensam ram av totalt 60 milj. kr. beräknas för samma ändamål. I den statliga delen av verksamhelen inom programmet ingår även teknikutveckling som inileras från försvarsmyndigheler och televerket. För atl genomföra projekten förutsätts industriföretag delta med en minst lika slor andel som den slalligl finansierade.

För delprogrammel Industriell utveckling inom det nationella mikroelektronikprogrammet (NMP 4) bör 18,5 milj. kr. anslås för budgelåret 1987/88.

Prop. 1986/87: 74

Myndigheternas förslag: Till grund för regeringens tidigare nämnda skrivelse (skr. 1984/85:218) lill riksdagen om etl informationsteknologiprogram låg, somjag nyss har nämnt, ell omfattande myndighelsunderlag, där grundstrukturen till programmet ingick. Myndighetsunderlagei återgavs i sammanfattningen Svensk informationsteknologi: En presentation som bilaga I till skrivelsen.

1 anslutning lill sin anslagsframställning för budgetårel 1987/88 har slyrelsen för teknisk utveckling (STU) bl.a. redovisat förslag till forskningsoch utvecklingsprogram inom informationsteknologiområdel för budgetåren 1987/88-1989/90, omfallande även alternativ för en offensiv salsning under treårsperioden. STU har i sina förslag översikligt berört den induslriella utvecklingsverksamheten. Anslagsframställningen har remissbehandlats. En sammanfatining av remissyttrandena i vad avser informaflonsteknologi ingår i proposiflonen om forskning (prop. 1986/87:80 underbil. 10.2).

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet får jag anföra följande. Televerkel har underår 1986 lämnal in sin treårsplan för åren 1988-1990. Verket ger i planen bl.a. en beskrivning av sina forskningsoch utvecklingsinsatser. Verkets toiala satsningar på forskning och utveckling under perioden 1988—1990 beräknas uppgå lili ca 700 milj. kr. per år. En väsentlig del av dessa insatser är forskning och utveckling inom området informationsteknologi. Televerket har vidare i skrivelse den 19 januari 1987 till regeringen redovisat planerade insatser inom områdel industriell utveckling inom informationsteknologin som en del av IT-programmet. Skrivelsen bör fogas till protokollet i delta ärende som bUaga 10. Områden som anges är bl. a. krets- och processutveckling på mikroelektronikområdet, hjälpmedel för komponent- och systemkonstruktion samt avancerad kommunikaflonsleknik. De planerade insatserna uppgår för televerkets del flll 85 milj.kr. per år under perioden 1987/88-1989/90. Vidare framgår av skrivelsen att televerket avser alt stödja vissa demonstrationsprojekt som rör användningen av ny teleteknik. Syftet är atl sprida kunskaper om de möjligheter som den nya kommunikationstekniken skapar. Dessa senare insatser beräknas uppgå flll 15 milj.kr.per år under den nämnda perioden. Televerkel har också redovisat alt verket är

112

berett att undersöka möjligheterna atl starta forsknings- och utvecklings- Prop. 1986/87: 74 verksamhel i Bergslagen och i Kalmar. Chefen för kommunikationsdepartementet avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

Remissinstanserna: Yttranden över STU:s förslag på inforinalionstekno-logiomrädet har avgivits av 13 instanser. Genomgående har elt siarkt slöd uttalats för statliga insalser på området och åtgärder betecknas som nödvändiga för att bevara vår industriella konkurrenskraft och våra möjligheter atl hävda en oberoende utveckling i elt internaflonelll perspekliv. Landsorganisationen i Sverige m.fl.har även betonat vikten av alt de leknisk-induslriella insatserna kompletteras med forskning på informationsteknologins användningssida. Nägra instanser, bl.a. överbefälhavaren och Ingenjörsvelenskapsakademien, har lämnal detaljerade synpunkter på programmets uppläggning och förordal en omfattande salsning gemensaml av siaten och induslrin även på industriell utvecklingsverksamhet för alt på kort sikt höja den tekniska kompeiensen inom strategiska delområden.

Skälen för mina förslag: Motiven för en nationell satsning inom informalionsleknologiområdet följer av min redogörelse (avsnitt 10.2.1) för den inlernationella ulvecklingen och marknadsförhållandena. Jag delar den uppfattning som flera remissinstanser har fört fram, nämligen att investeringarna i forskning och utveckling inom delta område tenderar att vara för små. På sikt riskerar vi att på flertalel delområden av informationsteknologin bli alllmer beroende av kompelens i utlandet och även att ställas utanför det europeiska samarbetet, om inte en nationell kraftsamling görs med statlig medverkan. De motiv, som regeringen ulvecklade i skrivelsen till riksdagen (skr. 1984/85: 218) om vissa planerade ålgärder för att effektivisera statens insatser inom informalionsleknologiområdet har sedan dess snarast ökat i bärkraft.

Beträffande den uppläggning av programmet som jag förordar vill jag anföra följande. Vetenskap och teknologi, och därigenom forsknings- och utvecklingsverksamheterna, har på IT-områdel en särskilt nära, ömsesidigt stimulerande växelverkan. En varaklig kompetenshöjning förutsätter insatser på båda områdena. På forskningsområdet har siaten det primära ansvaret ochjag vill erinra om regeringens förslag härvidlag i proposilionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 6 och 10).

I fråga om industriell utveckling har staten för det första omfattande egna behov av teknikutveckling inom vissa myndigheter, särskilt televerket och inom försvarssektom. Genom den överblick som etl sammanhållel program ger skapas möjligheter atl vid sidan av de primära projektmålen också tillgodose behovet av samlad kompetensuppbyggnad på ett medvetet sätt.

För det andra kan siaten genom resurslillskotl medverka i flnansiering och riskavlyft i sådana industriella ulvecklingsprojekt som är särskilt angelägna för den samlade kompetensutvecklingen.

Jag förordar att den slatliga sektorns behov och resurser används som
drivkraft i ett IT-program somjag nu har angivit. Delen industriell utveck
ling inom IT-programmet bör utformas som en sammanhållen projektverk
samhet där såväl stal som induslri dellar. Enligt min mening bör därför den 113

8 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

svenska industrin som bedriver verksamhet inom informationsteknologiområdet inbjudas till samarbete inom programmei. Härigenom skulle företagens överblick över teknikläge och marknader komma verksamheten lill godo, främst vid valet av projekl men även vid inrikiningen av den lillämpade forskningen. Tack vare statlig delfinansiering bör det å andra sidan bli attraktivt för företagen att föriägga sin utvecklingsverksamhet inom landel, så atl den blir tillgänglig för kompetensutvecklingen och samspelet med forskningen. Samtidigt bör även inom programmels ram öppningarna mot inlernationellt samarbele, inle minsl i europeiska sammanhang, tillvaratas och vidareutvecklas. Genom all ett forum skapas på nationell nivå för atl iniliera utvecklingsprojekt torde kontaktvägar och samordningsmöjligheter skapas och deltagande i olika utvecklingsarbeten få så stor bredd som är möjligl med hänsyn till de deltagande intressentgruppernas inrikining.

För att ell stafligt engagemang i utvecklingsverksamheten gemensaml med induslrin skall vara meningsfullt erfordras att verksamheten kan få en lillräcklig omfattning. Jag kan med tillfredsställelse konstatera att del nu finns föratsättningar för en omfattande satsning på induslriell utveckling, IT4, inom informalionsleknologiområdet.

I samband med beredningen inom regeringskansliet i fräga om finansieringen av informationsteknologiprogrammet har det framkommil alt såväl försvarsmaklen som televerket avser all inkiera utvecklingsprojekt och verka för viss målinriktad forskning inom IT-programmet. Chefen för försvarsdepartementet har i sin anmälan till propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 3) anfört alt som försvarels del av etl brett upplagt informationsteknologiprogram 50 milj. kr. planeras bli avsalla för vart och elt av budgetåren 1987/88-1989/90. Huvuddelen av dessa medel avses Ulnylljas för industriell utveckling inom vissa områden som anges i propositionen. Den närmare anslagsfördelningen avses bli utvecklad i den särskilda propositionen om totalförsvaret under våren 1987.

Som jag har nämnl i del föregående har televerkel i en skrivelse till regeringen redovisal planerade insatser inom informalionsleknologiområdet att ingå i IT-programmets del för industriell utveckling

För egen del harjag beräknat att 30 milj. kr. bör anvisas för budgelåret 1987/88 och totalt 60 milj. kr. för budgetåren 1988/89 och 1989/90 för industriell utveckling inom delprogrammet. Härigenom bör del kunna säkerställas att kompetensutvecklingen till följd av utvecklingsverksamheten blir lillräckligl allsidig med hänsyn lill de projekl som de nämnda myndigheterna engagerar sig i.

Jag förordar som ett riktmärke för finansieringen av utvecklingsprojekten samma modell som tillämpas inom mikroelektronikprogrammet, nämligen att de slalliga medelstillskotten skall motsvaras av elt minsl lika stort sammanlagt tillskott från de dellagande förelagen.

I fråga om delprogrammel Industriell utveckling inom mikroelektronikprogrammet (NMP 4) vill jag anföra följande. 1 propositionen om ell nationellt mikroeleklronikprogram (prop. 1983/84: 8) angavs alt programmet avsågs att bli femårigt och omfatta budgetåren 1983/84-1987/88. Budgetåret 1987/88 är det femte året för delprogrammet NMP 4 inom program-

Prop. 1986/87:74

Statlig satsning på utveckling

114

met. Beroende på delprogrammets försenade start kommer del alt behöva utsträckas upp lill två år i liden. För budgetårel 1987/88 beräknarjag 18,5 milj. kr. för reservationsanslaget Industriell utveckling inom mikroelektroniken. Insatser av sådanl slag som nu inryms inom mikroelektronikprogrammet (inom NMP 4) och som erfordras för IT-programmets systemtek-nikulveckling bör vidareutvecklas inom IT-programmet (IT 4) efter det att NMP har avslutats.

Den konkreia planeringen och genomförandet av utvecklingsprojekten inom IT-programmei (1T4) bör inle låsas i förväg ulan bör bli en uppgifl för ett tillfälligt programledningsorgan med representanter såväl för de dellagande statliga intressenterna som för industrisidan. Dessulom kan det flnnas motiv för alt inrätta ell rådgivande organ med bredare representation. Det bör ankomma på regeringen alt närmare besluta om organ av nämnda slag.

Ett allmänt riktmärke för verksamhelen inom programmet bör vara att genom val av utvecklingsprojekt som drivs gemensamt av slalliga parter och näringslivsiniressenier inte bara nå de avsedda projektmålen utan också nå en strategisk kompetenshöjning i enlighet med IT-programmels mål.

Åtgärder inom programdelen ITA, särskilt undersökningar av framtida ADB-användning inom den offentliga sektorn, torde även kunna ge uppslag lill teknikutvecklingsprojekt inom IT 4.

Prop. 1986/87:74

Programmets genomförande

10.2.3 Spridning på bredden av informationsteknologisk kompetens

Jag har i del föregående uppehållit mig vid behovet av att följa den snabba utvecklingen på IT-områdel i sig och de åtgärder jag förordar för atl öka industrins möjligheter atl utveckla och producera utrustning och programvara. Åtgärdernas mål är att svensk industri åtminstone på några områden skall kunna hålla internationell konkurtenskraft och därigenom även vara kompetent att utnyttja utvecklingsresultat från andra håll.

Som jag inledningsvis anförde är emellertid informationsteknologin i ökande grad en nyckelteknik inom de flesta branscher i näringslivel och därigenom en betydelsefull faktor i dess omstrukturering. Det är därför angelägel att informationsleknologiskt kunnande blir tillgängligt på bred front och inte förbehålls etl mindre antal stora företag, ofta belägna i utvecklingsmässigt slarka regioner.

Statens industriverk har under år 1986 på uppdrag av industridepartementet kartlagt användningen av mikroelektroniken i svenska förelag. 1 sludien konstateras atl den nya tekniken används av de flesta förelag, men atl de små företagen inte i lika hög grad som de slora utnyttjar mikroelektroniken. Som ett hinder för att öka användningen anger företagen bl.a. brist pä kompetens.

En primär uppgift för IT-programmet bör enligt min mening vara atl slå vakt om en inlemalionelll sett högkvaliflcerad kompetens som på sikl kommer alt avgöra möjligheterna all utnyttja informationsteknologin i former som vi själva väljer. Såväl inom programmei som utanför det, bl. a. inom regionalpoliliken, görs dock insalser av belydelse för att bredda

115

användningen av informationsteknologin. Inom styrelsens för leknisk ul- Prop. 1986/87: 74 veckling (STU) program på IT-områdel lämnas innovationsstöd, som regel till mindre och medelslora förelag, för tillämpningar av informationsteknologi. STU svarar också för leknikspridning inom mikroelektronikprogrammet (NMP 1). Denna verksamhet avser konstruktion av iniegrerade kretsar för speciella behov. Jag anser alt denna verksamhel bör fullföljas inom IT-programmets ram och all man bör undersöka om motsvarande verksamhel kan initieras när det gäller systemkonstruktion. Televerkels planer på au undersöka möjligheterna att påböga utvecklingsverksamhet inom informationsteknologiområdel i Bergslagen och i Kalmar lorde vidare kunna få positiva effekter när det gäller atl sprida kompelens inom området.

Jag vill också framhålla att vad som har anföris i det föregående om televerkets forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhel i flera avseenden har en klar regionalpolilisk inriktning.

Den breda spridningen av informationsteknologisk kompelens avser även teknikens användande. Statliga insalser som rör frågor kring informationsteknologins användning har föreslagits av regeringen i propositionen om forskning tidigare denna dag. Till en del - bl. a. medel till det humanis-tisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet - avser insatserna grundläggande forskning. Det av STU och arbetsmiljöfonden gemensaml planerade ramprogrammet för forskning på temat Människor-Datorteknik-Arbelsliv hör även hit. Televerkels stöd lill demonstrationsprojekt som rör användning av ny teleteknik bör också ses i della sammanhang.

Som jag lidigare har nämnt avser chefen för civildepartementet alt återkomma till regeringen med en samlad särskild redovisning av åtgärderna för all främja en god användning av informationsteknologin. Av särskild belydelse i delta sammanhang är de insatser som därvid planeras för att, baserat på krav på nya system inom den offentliga sektorn, ge den svenska informalionsteknologiinduslrin intressanta utvecklingsuppdrag. Andra belydelsefulla insatser där användarkraven i den offentliga seklorn kan ge viktiga bidrag till den svenska informationsteknologiindustrin är målinriktad melodforskning för att främja effektiviteten i utveckling, införande, drifl och förvallning av informalionsleknologiska syslem.

10.3 Stimulans till förnyelse genom forskning och utveckling

10.3.1 Verksamheten vid styrelsen för teknisk utveckling

Jag har tidigare i dag vid min anmälan till propositionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 10) redogjorl för mina förslag rörande slyrelsen för teknisk utveckling (STU). Jag avser att även i della sammanhang redovisa vad jag där har anfört om STU:s verksamhet.

116

Sammanfattning: Sammanlagt bör 2 325,8 milj. kr. anvisas lill anslaget F I. Slyrelsen för leknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling under treårsperioden 1987/88- 1989/90. Härav bör avsättas:

- 726,8 milj. kr. för budgetårel 1987/88,

- 778,7 milj. kr. för budgetårel 1988/89 och

- 820,3 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

STU:s programstruktur ändras för att bättre motsvara syftet med olika inriktningar av siödet. De nya programmen benämns:

- Program I. Ny kunskap

- Program 2. Ny teknik

- Program 3. Nya produkter

Följande strategiska teknikområden priorileras särskilt under den kommande treårsperioden:

- informalionsleknologi,

- miljöteknik,

- materialteknik,

- bioteknik,

- biomedicinsk teknik och

- verkstadsteknik.

För treårsperioden 1987/88-1989/90 beräknas 12 milj. kr. för att påbörja satsningar inom områdel mikronik. Följande insatsområden påbörjas budgelåret 1987/88:

- Driftutvecklingssystem för processindustrin

- Medicinska bild- och kunskapssystem

- Högpresterande konstruklionskeramer

- Kommunikationssystem för handikappade

- Gruvleknik 2000

Kraftfulla insalser föreslås för att finansiera europeiska samarbelsprojekt inom FoU-området.

Ramen för STU:s lekniska forskningsrådsfunktion föreslås öka från 20 milj. kr. per år till minsl 25 milj. kr. per år under treårsperioden 1987/88-1989/90.

STU:s möjligheter att siödja utvecklingsprojekt utökas genom ändrade regler för s. k. projeklförsäkring.

3 milj. kr. beräknas för budgetåret 1987/88 för insatser vid Svenska uppfinnareföreningen för en försöksverksamhet med alt bl.a. bygga upp etl näl av lokala och regionala rådgivare samt för alt utveckla informationsservicen.

Prop. 1986/87: 74

STU är cenlral förvaltningsmyndighel för slatens initiativ och stöd lill samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, om sådana uppgifter inte ankommer på annan statlig myndighel.

STU:s finansiella slöd kan utgå i form av bidrag, lån eller utfästelse om stöd, s. k. projeklförsäkring. Slöd kan också ges i form av utvecklingsuppdrag och som stipendier eller pris till uppfinnare.

Utöver finansiellt stöd kan STU bistå med rådgivning och service.

117

STU:s programverksamhet finansieras under innevarande bud- Prop. 1986/87:74 getår från reservationsanslaget F 1. Styrelsen för leknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling. Från anslaget F 1. finansieras innevarande år dessulom informationsförsörjningsverksamhet samt statens bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT). Jag föreslår i del följande (avsnill 10.4.1 och 17) att verksamheten vid STATT fr.o. m budgelåret 1987/88 finansieras under etl eget reservationsanslag (F 3. Bidrag till Sliftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel).

STU:s slöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet lämnas inom ramen för energiforskningprogrammet under innevarande budgelår från reservationsanslaget E 12. Energiforskning under den tolfte huvudliteln. Chefen för miljö- och energidepartementet har tidigare i dag vid sin anmälan av proposilionen om forskning (bil. 12) redovisal etl nytt treårigt energiforskningsprogram och integrerade forskningsinsatser på energiområdel. För alt långsiktigt trygga kunskapsuppbyggnaden på området har föreslagits atl vissa delar av programmet överförs till berörda myndighelers basanslag. För STU har föreslagits att 80 milj. kr. tillförs för energiforskningsinsatser under treårsperioden 1987/88-1989/90. Jag har vid min medelsberäkning för budgetåret 1987/88 beräknai 26 milj. kr. för delprogrammet Energiteknik för transporter. Härav tillförs anslaget Fl. Slyrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling 24 milj. kr. och anslaget F2. Slyrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader 2 milj. kr. Chefen för miljö- och energidepartementet har lämnat en fullständig presentation av programmet, inklusive de integrerade delarna.

Kostnader för STU:s förvaltnings- och medelsfördelande verksamhet finansieras från förslagsanslaget F 2. Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader.

Vid STU lillämpas programbudgetering med följande programindelning för innevarande budgetår:

1. Industriellt och samhällsinriklai tekniskt utvecklingsarbete

2. Kunskapsutveckling

3. Inlernationell kontaktverksamhet

4. Teknikupphandling

Programmet Industriellt och samhällsinriklai utvecklingsarbete indelas i följande delprogram: la. Insatsområden Ib. Teknikområden Ic. Induslriservice Id. Arbetstagarprojekl

STU bidrar till att stärka forskning och utveckling (FoU-systemet) och dess funktion, så att det blir en viklig konkurrensfaktor för svensk industri. Insatserna koncentreras på atl initiera och stödja FoU-verksamhet som syflar flll att:

- Bygga upp ny kunskap och förstärka den vetenskapliga basen inom områden av strategisk betydelse för svensk industris långsiktiga utveckling.

- Utveckla och föra in ny leknik inom etablerade verksamhetsområden, sprida erfarenheler av tekniken samt bidra flll teknikspridningen, främst lill små och medelstora företag i olika regioner.

- Utveckla ny industriell verksamhet, som bygger på teknikbasera- 118 de nya produkter med hög flllväxtpotenlial.

STU:s nuvarande programindelning har i huvudsak tillämpats Prop. 1986/87:74 sedan budgelåret 1978/79. Verksamheten vid STU har sedan dess utvecklats och preciserats. Jag föreslår därför att programstrukturen förenklas och ändras, så att den på ett överskådligare sätt kopplas till inriktningen av STU:s stöd. STU:s verksamhel bör således indelas i följande program:

- Program I: Ny kunskap

- Program 2: Ny teknik

- Program 3: Nya produkler

Styrelsen för teknisk utveckling

STU har i sin anslagsframställning för budgetårel 1987/88 samt i STU-Perspektiv 1986 lämnal förslag till plan för verksamheten för budgelåren 1987/88 -1989/90.

Som underlag för anslagsberäkningarna för budgelåren 1987/88-1989/90 har STU anmodats lämna förslag som bl.a. innebär en ökning av forskningsresurserna med 5 %. STU har dessutom redovisat ell basallernativ med oförändrad ambitionsnivå, elt förslag med minskad ambilionsnivå saml ett offensivt alternativ med en krafligl ökad ambitionsnivå.

STU:s basallernativ innebär i sina huvuddelar ett fullföljande av de insatser som har påbörials under början av 1980-talet. En omfördelning inom en oförändrad resursram föreslås till förmån för de av STU särskilt prioriterade områdena informationsteknologi, verkstadsteknik, bioteknik, biomedicinsk teknik och materialteknik.

STU:s "Plus 5 %"-alternaliv innebär en förstärkning av basaller-nalivet med 99 milj. kr. under treårsperioden, varav 27 milj. kr. för 1987/88. I förhållande till basalternativet föreslås förstärkta insatser på keram- och polymerområdena samt biomedicinsk leknik. Vidare föreslås insatser på mikronikområdet.

Inom ramen "Minus 5 %" förordar STU bl. a. ett minskal stöd lill basindustriernas processtekniska utveckling.

I bollen på STU:s förslag lill ett offensivt FoU-program ligger STU:s basallernativ. Därutöver föreslås ell åriigt medelsfillskott på ca 400 milj. kr. för att genomföra STU:s förslag till offensiva FoU-program inom områdena informationsteknologi, verkstadsteknik, materialteknik, bioteknik, mikronik, biomedicinsk leknik, miljövårdsteknik och regional innovationspolilik. Vidare föreslås STU:s lekniska forskningsrådsfunktion få kraftfullt förstärkta resurser.

Remissyttranden

STU:s anslagsframställning för budgetåret 1987/88 och plan för verksamheten för budgelåren 1987/88-1989/90 har remissbehandlats. En sammanfatining av remissvaren återfinns i proposilionen om forskning (prop. 1986/87:80, underbil. lO.I och 10.2).

Föredragandens överväganden

Jag vill inledningsvis ge STU ett erkännande för det omfattande och väl avvägda planeringsunderlag som tagils fram.

Induslrin är i ökad utsträckning beroende av kunskap och leknik
för sin förnyelse och konkurrensförmåga. Ny leknik blir snabbi av
betydelse även inom områden där den inle tidigare använts. Samfi
digl har det nödvändiga FoU-arbetet blivil allt dyrare och mer 119

sysleminriklal än fidigare. Kraven på grundläggande kompelens Prop. 1986/87:74 inom alll fler teknikområden ökar.

Svensk industris framtida konkurrenskraft ligger inom produki-och produkiionsområden med kvalificerat ingenjörskunnande, som kräver elt ständigl tillskott av FoU-resultai. En föratsätlning för alt lyckas är alt FoU-systemet förmår bygga under och påskynda utvecklingen i denna riktning.

Teknisk forskning och utveckling lillmäts också intemationelll en allt större betydelse som elt medel för alt utveckla såväl näringsliv som offentlig verksamhet. Teknikpolitiken framstår allt tydligare som ett utslagsgivande instrument för att främja överordnade politiska mål såsom ekonomisk tillväxt, en god miljö, full sysselsättning, balans i handeln med omvärlden och regional utveckling.

Svensk industri har sedan milten av 1970-talel krafligl ökat satsningama på FoU. Indusirins insatser avser i huvudsak utvecklingsarbete, dvs. att med utgångspunkt i en beflnllig teknisk-vetenskaplig kunskapsbas ta fram nya eller förbättrade produkter, processer, meloder och system. Den inlernationella konkurrensen förutsätter emellerlid all utvecklingsarbelel bygger på ny teknik. Ny teknik är i hög grad velenskapsbaserad. Saknas den vetenskapliga basen, eller är den otillräcklig jämfört med omvärldens nivå, saknas också en väsentlig förutsättning för en fortsalt induslriell tillväxt och intemalionell konkurrenskrafi.

Under senare år har slora satsningar inom för Sverige strategiska teknikområden påbörjals i samarbete mellan flera länder och med betydande slallig medfinansiering. Sverige bör aktivi delta i sådana inlernationella program för all möjliggöra för såväl forskarna som förelagen att följa och dra nytta av den internationella teknikutvecklingen. Jag föreslår därför en kraftfull ökning av STU:s resurser för alt möjliggöra elt svenskt deltagande i europeiska samarbelsprojekt inom FoU-området.

På flera avgörande delområden för indusirins utveckling och konkurrensförmåga är den svenska teknisk-vetenskapliga basen så svag att den inle ulgör en tillräcklig grund för industriell utveckling. En ökning av FoU-insalserna är därför nödvändig på vissa områden av strategisk betydelse.

Chefen för ulbildningsdepartemenlel har lidigare i dag i proposilionen om forskning (bil. 6) anförl att en förstärkning av högskolans basresurser vid bl. a. de tekniska fakulteterna har myckel hög prioritet. Riklade förslärkningar till särskilt prioriterade områden har också föreslagils liksom en förstärkning av resurserna vid de olika forskningsråden. Detta medför alt verkningsgraden på de insatser som STU gör inom siralegiska teknikområden ökar. Mitt förslag innebär alt staten kraftigl ökar sina insalser för atl understödja och komplettera industrins ansträngningar, så atl:

- förstärkningar uppnås av FoU-verksamheten inom några strategiskt viktiga teknikområden,

- den lekniskl-vetenskapliga basen i landel kan byggas ut,

- slöd lill utvecklingsidéer som innebär ett stort risktagande men som har stor potential kan ges i ökad omfattning,

- förbättrade möjligheter skapas till nära kontakter och samarbete mellan svensk forskning och framstående internationell forskning,

- en balanserad regional utveckling främjas.

120

Inriktningen av mina förslag har slora likheter med STU:s alternaflv "Plus 5 %". Därutöver harjag, inom ramen för detta anslag, beräknai insalser för måiinriklad forskning inom det nationella in-formalionsteknologiprogrammet, insatser för att flnansiera europeiska forskningssamarbetsptojekl, en ökning av STU:s insatser inom områdel miljövårdsteknik, medel för atl sälla i gång insalsområdel Gruvleknik 2000 samt en integrering av delprogrammel Energiteknik för transporter inom energiforskningsprogrammet.

STU har i dag möjlighet att lämna stöd i form av utfästelser om stöd, s. k. projektförsäkring. STU skall härvid reservera ett belopp som motsvarar utfästelsebeloppet inom sitt disponibla anslag för stöd. För projektförsäkringsåtagande skall ulgå försäkringsavgift, royaity eller annan löpande avgift. För att STU inom tilldelade anslagsramar bl. a. skall kunna öka den totala volymen av projektstöd, anser jag att STU vid utfästelse om stöd bör reservera ett belopp som motsvarar 50 % av uifästelsebeloppet. Detla torde enligt min bedömning väl täcka de kostnader som kan föranledas av att STU Ivingas infria vissa gjorda projeklförsäkringsåtaganden. För den verksamhel som finansieras över anslaget F I. Slyrelsen för

leknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling beräknar jag för

denna period ett medelsbehov av totalt 2325,8 milj. kr., varav 726,8 milj.

kr. för budgetåret 1987/88, 778,7 milj. kr. för budgetåret 1988/89 och 820,3

milj. kr. för budgelåret 1989/90.

Prop. 1986/87:74

Programverksamheten vid STU

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av STU:s programverksamhet vid STU under anslaget F I. (milj. kr.):

1985/86	1986/87	1987/88
Utfall	Budget'	Beräknar föredraganden

Kostnader

Program 1. Ny kunskap Program 2. Ny teknik Program 3. Nya produkter

Verksamhetsvolym/ Summa kostnader

585,7

266,0	316,3
254,0	288,0
144,5	151,9

756,2

664,5

Avgår finansiering av STU:s verksamhet utöver anslag

Återbetalade projektmedel 25,9

Ej utnyttjade projektmedel 21,1

Summa medel till STU under anslaget F 1. 538,6

26,0 17,0

621,5

27,0 17,0

712,2

Omräknat till ny programstruktur.

Somjag tidigare har nämnl föreslår jag en ny programstruktur för STU. Jag har gjort en preliminär fördelning av anslaget för budgetåret 1987/88 på de olika programmen. Del ankommer på regeringen att besluta om den slutliga fördelningen sedan STU har redovisat sin detaljerade planering av verksamhelen för kommande budgetår.

Jag går nu närmare in på verksamheten inom de olika programmen.

121

Program 1. Ny kunskap

Programmet utgörs i huvudsak av de fldigare programmen 2. Kunskapsulveckling och 3. Internationell kontaktverksamhet.

Syftet med programmet är att bygga upp ny kompetens och förstärka den tekniskt-vetenskapliga basen i det svenska FoU-systemet genom atl:

- initiera forskning inom nya forskningsområden,

- bygga ut forskningen inom strategiska områden,

- initiera tvärvetenskaplig teknisk forskning,

- stödja inomvelenskapligl framstående forskning samt

- stödja internationellt forskningssamarbete.

STU:s insatser inom detta program görs dels i form av ramprogram för kunskapsutveckling, dels i form av obundei projektstöd, dels via STU:s tekniska forskningsrådsfunktion.

I samverkan med högskolesektorn initierar, planerar och samordnar STU s. k. ramprogram för kunskapsulveckling. Det innebär all större koncentrerade och målinriktade forskningsinsatser genomförs under en tidsperiod på minst fem år. 1 planeringsarbetet deltar också representanter från de större industriföretagen. Programmen hai stor betydelse när det gäller att bygga upp kunskap och föra ut den lill induslrin. De stärker därigenom Sveriges förmåga all utveckla egen teknik och lillgodogöra sig ulländsk. För närvarande genomförs följande 22 ramprogram vid STU för en sammanlagd årsbudget av 120,3 milj. kr.

Prop. 1986/87:74

Ramprogram

Ramprogram

Start åt

Planerat l.o.m. år

Daiorbaserade hjälpmedel för reglérsystem

Människa - datorinteraktion

Makromolekylära funktionskemikalier

Snabbstelnande legeringar

Cellbiologi för induslriella tillämpningar

Bioteknisk separationsleknik

Kolhydralkemi

Genteknologi för industriell tillämpning

Civil flygteknisk forskning

Strömnings- och kavitalionsmekanik

Cerealier

Mineralteknisk processkemi

Trä och fukt

Produktionsteknik i träindustrin

Adaptiv styrning av verktygsmaskiner

Adaptivt styrda industrirobotar

CADCAM-syslem med produktmodeller och AI

Sensorer

Processteknologier - VLSI

Konstruktionsteknologi CAD/VLSI

Nya maierial och komponenter för höghastighets- och oploelektronik

Kraftkomponenler

1984/85	1988/89
1986/87	1981/82
1984/85	1988/89
1984/85	1988/89
1986/87	1986/87
1985/86	1900/91
1985/86	1991/92
1985/86	1986/87
1981/82	1989/90
1981/82	1989/90
1984/85	1986/87
1984/85	1990/91
1986/87	1990/91
1986/87	1990/91
1981/82	1991/92
1981/82	1991/92
1985/86	1991/92
1985/86	1989/90
1984/85	1989/90
1984/85	1989/90
1984/85	1989/90
1984/85	1989/90

Under budgetåret 1987/88 harjag helt eller delvis inom anslaget F 1. beräknat medel för atl påbörja följande nya ramprogram;

- Cellulosabaserade flerkomponentsystem

- Metallbaserade fiberkomposiler

- Elledande polymerer och dessas elekiriska egenskaper

- Biomaterial

122

- Prospekleringsinriklad malmgeologi

- Biomedicinsk mätteknik

- Protein engineering

Dessulom kommer etl anlal nya ramprogram alt påbörjas inom ramen för det nationella informationsteknologiprogrammet.

STU bör även i fortsättningen sträva efler all hålla hälften av resurserna under detla program fria ulanför ramprogrammen för kunskapsulveckling. Härigenom bör en tUlräcklig grad av flexibilitet kunna upprätthållas. Siödet för ett ramprogram skall vara tidsbegränsat. När ett ramprogram skall avvecklas måste detla ske successivt och förberedas i god lid.

För all särskilt värna om teknisk grundforskning ulifrån renl velenskapliga värderingar och kvalitetsaspekter har en leknisk forskningsrådsfunktion (STUF) inrättats inom STU. Forskningsrådet, som både är vall och sammansatt av forskare, lar beslul om stöd lill kvalitativt högtstående forskning vars relevans kan avgöras först på mycket lång sikt. Innevarande treårsperiod har 20 milj. kr. per år beräknals för denna verksamhel.

På grund av ansökningarnas slora antal och mycket höga kvalitet beräknar jag alt ramen för STUF inom detla program under den kommande treårsperioden bör höjas lill minst 25 milj. kr. per år.

Beträffande svenskl dellagande i europeiskl forskningssamarbete villjag anföra följande.

Belydande resurser satsas nu inom EG på forskning och utveckling inom etl anlal högintressanta teknikområden. Resultaten av denna FoU-verksamhel kommer att påverka industrins utveckling inte bara inom EG:s gränserutan i hela Europa. Här villjag speciellt peka på de standardiseringsåtgärder som informationsteknologi- och telekommunikalionsprogrammen leder lill, vilka i hög grad påverkar den svenska induslrin.

Det är av största vikl alt svensk forskning och induslri ges möjlighel att della i EG:s forsknings- och ulvecklingsprogram: dels för att dra nylla av de resultat som kommer fram, dels för atl kunna vara med och påverka utvecklingen, inle minst vad gäller framlida slandardisering. När nu EG öppnar dörren till sina industrislrategiska FoU-program bör svenska företag och institutioner utnyttja möjligheterna atl medverka i dem. Jag föreslår därför en kraftfull ökning av STU:s resurser inom della program för projekt som ulförs inom ramen för EG:s FoU-program.

Även samarbetet inom de rent forskningsinriktade EG-program-men bör breddas från svensk sida. Här kan den europeiska samar-betsorganisalionen inom velenskaplig och teknisk forskning (COST) erbjuda en kanal lill sådanl samarbete. EG ger särskilda möjligheter för länder som dellar i COST-samarbetet alt della i EG:s program. Sverige deltar i COST-samarbetel sedan 1971.

Under program 1. Ny kunskap planeras och slöds även STU:s inlernationella kontaktverksamhet samt viss projektsamverkan. Vidare inryms medel för STU:s bilräde till departement och myndigheter vid förhandlingar med främmande länder och internationella organisaiioner.

För sistnämnda verksamhel harjag beräknai medel för budgetåret 1987/88 på en oförändrad nivå. Jag har erfarii alt STU inom ramen för program 1. Ny kunskap, tillsammans med SIND, avser alt medverka vid den kompetensuppbyggnad i ämnet kvalitetsstyrning somjag tidigare redogjort för (i avsnitt 6.4).

Prop. 1986/87:74

Forskningsråds-funktionen

Europeiskt forskningssamarbete

123

Program 2. Ny teknik

Programmei utgörs av det tidigare delprogrammel la. Insatsområden, de delar av delprogrammet Ib. Teknikområden som utgör slöd lill dels kollektiv forskning, dels sådana FoU-projekt som avser nya produktionssystem och -processer samt de delar av delprogrammel 1 c. Induslriservice som avser särskilda teknikspridningsinsalser. STU:s insalser inom detta program sker i form av:

- Insatsområden

- Kollekliva FoU-program

- FoU-projekl: nya produktionssystem och processer

- Särskilda teknikspridningsinsalser - utöver dem som görs inom ramen för insatsområden och kollekliva FoU-program Insatsområden upprällas för att i programform åstadkomma en

nationeU kraftsamling av FoU-resurser inom särskilt prioriterade områden för alt utveckla och föra in ny leknik i avancerade tillämpningar.

Flertalet insatsområden utgår från ett definierat problem eller avgränsal problemområde. Del finns exempel på insatsområden med industriell inrikining och insatsområden med syfle att lösa ett specifikt samhälleligt problem.

Insatserna är tidsbegränsade och engagerar förelag, forskningsinstitutioner och andra intressenter mot ett gemensamt mål. Hillills har 12 insatsområden genomförts och 9 pågår under innevarande budgetår för en sammanlagd årsbudget om 64 milj. kr.

Följande sammanslällning ger en kort redovisning av pågående och planerade insatsområden (milj. kr.):

Prop. 1986/87:74

Insatsområden

Insatsområden	Påbörja-	Kostnad	Förslag	Total	Beräknas
	des/pla-	(Budget)	1987/88	kostnad	vara av-
	neras på-	1986/87			slutat
	börias
Polymera konstruktions-
material	81/82	3,9	-	35,0	87/88
Djupprospekterin	82/83	3,9	2,3	19,0	87/88
Oljebekämpning	80/81	6,2	2.3	30,0	87/88
Tekniska fiberkomposiler	85/86	6,1	8,4	30,0	89/90
Lim- och fogningsmetoder	85/86	3,4	3.6	14,0	89/90
Induslrimineraler	84/85	4,5	5,7	22,0	90/91
CAD/CAM-syslem i
verkstadsföretag	83/84	16,0	16,0	121,0	91/92
Flexibla tillverkningssystem 83/84		10,0	11,0	94,0	91/92
Flexibel automatiserad
montering	84/85	10,0	13.0	91,0	91/92
Driftutvecklingssystem för
processindustrin	87/88	-	11,0	77,0	91/92
Medicinska bild- och
kunskapssystem	87/88	-	4,0	22,0	91/92
Högpresterande
konstruklionskeramer	87/88	-	8,0	45,0	91/92
Kommunikationssystem fÖi
handikappade	87/88	-	3,5	24.0	92/93
Gruvleknik 2000	86/87	(5,0)'	8,0	55,0	91/92
Summa insatsområden		64,0	96,8	679,0

Finansiering genom återföring från Stiftelsen Forskningsgruvan.

Jag räknar med att pågående insatsområden fortsäller planenligl och förordar alt verksamhet inom några nya insatsområden sätts i gång under den kommande treårsperioden. För budgeiårei 1987/88

124

har jag, utöver medel för all fullfölja redan pågående verksamhel, beräknat medel för all påböria insatsområdena Driftutvecklingssy-slem för processindustrin. Medicinska bild- och kunskapssystem, Högpresterande konslruktionskeramer samt Kommunikationssystem för handikappade. Dessa fyra insatsområden ingår i de av mig särskilt prioriterade teknikområdena. Vidare harjag beräknat medel för insatsområdet Gruvleknik 2000, som STU har föreslagil inom ramen för "regional innovationspolitik". Jag har lämnat en närmare redogörelse för detta insatsområde under avsnitt 13.2.4.

Kollektiv forskning innebär samverkan inom en bransch eller annan grupp av företag kring ett gemensamt forskningsprogram. Syftet med denna verksamhet är atl stödja indusirins gemensamma ansträngningar och pä bredden bygga upp en kompetens- och teknikbas för atl lösa gemensamma problem. Industrin har ett uttalat ansvar för val av mål och utformning av programmen. För närvarande flnns 29 kollekliva program. Inom dem samarbetar ungefär 1 200 förelag i forskningsföreningar. Ungefär hälften av de kollekliva programmen genomförs vid kollekliva institut och hälften av programstyrelser, vilka lägger ut forskningen pä beflnlliga institut, universitet och högskolor samt i vissa fall även på företag. Programmen för skogsindustri, verksladsinduslri saml järn- och stålindustri har slörsl omfattning.

Prop. 1986/87:74

Kollektiv forskning

Kollektiva forskningsprogram

STU:s budget Sista 1986/87 (1000 kr. )avtalsår

Massa- och pappersforskning

Textilforskning

Livsmedelsforskning

Optikforskning

Grafisk forskning

Keramforskning

Järn- och metallforskning

Metallurgisk forskning

Verkstadsteknisk forskning

Korrosionsforskning

Ytkemisk forskning

Förpackningsforskning

Möbelforskning

Tillämpad matematik

Bioteknisk forskning

Värmeteknisk forskning

Bergteknisk forskning

Bearbetningsteknisk forskning

Detonikforskning

Träteknisk forskning

Mineralteknisk forskning

Plast- och gummiteknisk forskning

Membranteknisk forskning

Brandteknisk forskning

Marinteknisk forskning

Systemutveckling

Tillämpad datorvetenskap

Fluid systemteknik

Materialadministration

Summa

19400	86/87
3 800	87/88
9200	88/89
3 500	88/89
2890	86/87
800	86/87
6800	88/89
2 750	88/89
II 189	89/90
3 500	87/88
4 900	88/89
5 000	87/88
2175	88/89
660	87/88
800	87/88
1850	86/87
1300	86/87
2650	88/89
1500	86/87
18700	87/88
840	88/89
3080	88/89
750	86/87
1400	1987
2000	86/87
2200	86/87
10000	86/87
325	87/88
1 167	87/88

125 100

För närvarande genomförs kollektiva forskningsprogram för en sammanlagd årsbudget för STU av 125,1 milj. kr. Industrins satsning är lolalt 149,6 milj. kr. innevarande budgelår.

125

Frågan om fortsatt program och nytl avtal för resp. område tas regelmässigt upp under sista avtalsåret. Under 1987/88 kommer 10 program atl behandlas på della sätt.

STU har ålagts att siräva efter att minska statens finansieringsandel för kollektiv forskning lill 40 %. Jag har med lillfredsslällelse kunnat konstatera att de avtal som träffats därefter visar atl industrin nu tar på sig etl större ansvar och successivt anpassar flnansieringen lill de nya riktlinjerna. Det är angelägel att STU även i fortsättningen strävar efter atl minska statens finansieringsandel ned tUl 40 %.

STU:s stöd till FoU-projekl med inriktning mot nya produktionssystem och processer syflar till alt utveckla nya eller oprövade processer och produktionssystem och ge dem ett försia fäste inom landet.

En viklig uppgifl för STU är alt påskynda spridningen av ny teknik lill små och medelslora förelag i olika regioner. Inom ramen för bl.a. insatsområden och kollektiva FoU-program görs sådana insatser. STU gör i samarbete med utvecklingsfonderna särskilda insalser. Dessulom finansierar STU hell eller delvis följande aktiviteter:

- kontaktsekretariaten vid universitet och högskolor

- småföretagsservice vid kollektiva institut

- teknikservice vid tekniska gymnasier

- leknikspridning via projektet "Ny teknik i rätt tid"

Jag vill i detta sammanhang nämna alt STU har redovisat förslag till en "regional innovationspolitik" som föreslås omfatta såväl förelagsinriktade insalser som insatser som ändrar rambetingelserna för förelagen. Jag ålerkommer till dessa frågor under avsnitt 11.

Vidare harjag inom ramen för program 2. Ny teknik beräknat medel för atl finansiera förstudier inom ramen för EUREKA-samarbetet. En redovisning av EUREKA-samarbetet återfinns i avsnitt 10.3.4.

Prop. 1986/87:74

Teknikspridning

Program 3. Nya produkter

Programmet utgörs av de delar av de fidigare delprogrammen Ib. Teknikområden och I c. Industriservice som avser stöd lill produklulveckling och produklförnyelse, delprogrammel ld. Arbetslagar-projekt samt programmet 4. Teknikupphandling.

Programmei syflar till atl bredda den industriella basen genom alt utveckla nya industriella verksamheter som bygger på teknikbaseräde produktulvecklingsidéer med hög tillväxtpotential.

Stödel under delta program ges till produklulveckling och produklförnyelse och mottagare av slödel är främst

- enskilda personer eller organisationer med begränsade egna ekonomiska resurser,

- nya teknikbaseräde företag,

- elablerade små och medelstora förelag.

Under detta program harjag även beräknat medel för olika teknik-upphandlingsstödjande aktiviteter, arbetslagarinilierade projekl, småföretagsservice, innovationsbefrämjande åtgärder m.m.

Jag föreslår att STU:s stöd till produktulveckling även i forlsållningen hålls på en mycket hög nivå. De möjligheter att bredda den induslriella basen som öppnats genom det ökade utbudet av kvalificerade teknikbaseräde produklidéer bör så långt möjligt tas lill vara.

Produktutveckling

126

STU:s roll inom teknikupphandling år att underiätta för främst offentliga användare att anskaffa produkler eller syslem som inte fmns på marknaden och all få fram nya produkler elier syslem som bättre svarar mot användarnas behov och krav. STU medverkar också vid teknikupphandling ulanför den offenlliga seklorn, l. ex. mellan företag eller för att lösa problem för t. ex. en viss yrkesgrupp, äldre eller rörelsehandikappade.

Genom teknikupphandling samordnas och stärks användare för alt som beslällare kunna driva fram en efterfrågad utveckling. Etl lika viktigt syfte med alt utnyttja instrumentet teknikupphandling är all främja indusirins produktförnyelse och konkurrenskrafi.

STU har vidare ett ansvar all allmänt främja teknikupphandling genom utbildning och information i samarbete med bl. a. kommunala upphandlande organ.

Inom landstingssektorn slöds leknikupphandlingsprojekten av den av STU och Landstingsförbundet bildade Landstingens Fond för Teknikupphandling och ProduktutveckUng (LFTP). För närvarande pägår ca 20 STU-stödda projekl med primärkommuner som beställare och ca 30 projekt där fonden har engagerat sig. Erfarenheterna av verksamhelen är goda och det finns behov av fortsatta teknikupphandlingsinsatser från STU.

En arbetsgrupp inom industridepartementet disponerar fr. o. m. budgetåret 1983/84 (prop. 1983/84:135) 26 milj. kr. för att främja teknikupphandling och underieveranlörsutveckling. Av beloppel skulle 2 milj. kr. användas för kompetensuppbyggnad hos det statligt ägda TEMU Interactor AB.

Industridepartementets åtgärder har tagil sikle pä att iniliera konkreta teknikupphandlingsprojekt inom följande områden:

- teknikupphandlingsprojekt mellan industriföretag,

- leknikupphandlingsprojekl mellan offentliga sektorn och industriförelag,

- leknikupphandlingsprojekl mellan industriföretag och dess underleverantörer.

De ekonomiska resurser som disponerats har i huvudsak använls för atl delfinansiera förstudier kring leknikupphandlingsprojekl. Bidrag har lämnals lill ca 25 projekl som alla vid lyckat utfall har stor industriell potential. Bidragels storiek har varierat mellan 30-50 % av beräknad försludiekoslnad och maximalt 750000 kr. per projekt. Vid posilivi utfall har projekten vid behov förts över lill Industrifonden eller STU.

Erfarenheterna av att lämna bidrag till förstudier visar att det kan vara en effektiv melod all iniliera leknikupphandlingsprojekl. Med begränsade slatliga insatser påbörjas studier av stora och långsiktiga projekl som annars har en tendens att prioriteras bort. De resurser som industridepartementet disponerar för atl stimulera teknikupphandling och underieveranlörsutveckling är ännu ej helt utnyttjade, utan verksamheten beräknas kunna fortsätta under en del av budgetåret 1987/88. Därefler bör denna lyp av verksamhet tas över av STU, som genom bidrag till förstudier bör slimulera en ökad användning av teknikupphandlingsmetoden.

Jag har beräknat medel för fortsatta särskilda teknikupphandlingsinsatser inom STU på en i stort setl oförändrad ambitionsnivå.

Arbeislagarinitierade projekt (ATIP) syftar till att få i gång ett lekniskl industriellt utvecklingsarbete som är grundat på idéer eller

Prop. 1986/87:74 Teknikupphandling

Arbets tagar-

inltierade projekt

127

initiativ från anställda som inle arbetar med forskning och utveckling.

Verksamhelen utvärderades av STU år 1984. Bl.a. framkom då atl mer än hälflen av de projekl som då hade avslutats hade givit etl tekniskl och marknadsmässigl lyckat resultat och tillverkning och försäljning hade påbörjats. För närvarande pågår ett 30-tal projekt. STU:s erfarenheter av verksamhelen är goda och verksamheten bör utvärderas under 1987, då ytterligare en treårsperiod har förflulit.

Jag har beräknat medel för denna verksamhel på en oförändrad ambitionsnivå under budgetåret 1987/88.

När det gäller stödel till enskilda uppfinnare anför STU följande.

Enskilda uppfinnare har ett stort behov av finansiellt slöd och rådgivning. Stödet till dem har på senare år vidgats och blivit mer variationsrikt. I en internationell jämförelse är siödet väl uppbyggt. Syflel med STU:s slöd är i många fall atl ge uppfinnaren möjlighel all ta fram underlag för alt konkretisera sin idé.

STU:s insatser för alt stödja enskilda personers uppfinningar bidrar lill all underlätta och tidsmässigt minska vägen fram till nyttiggörande.

Vid sidan av stödel till utvecklingsprojekt har STU vissa särskilda slödformer för atl främja uppfinningsverksamhel, bl.a. uppfinnar-stipendier, idéutvecklingsstipendier och ett särskilt näringsbidrag för innovatörer.

STU har dessulom avsall vissa medel för punktvisa insatser för att främja uppfinnandet i samhället. Handböcker har utarbetats om kommersiell bedömning av lekniska utvecklingsprojekt, skatlehand-ledning för innovatörer samt köp och försäljning av idéer och uppfinningar. Information, handböcker etc. distribueras via uppfinnareföreningarna och etl komplett siudiecirkelmaierial "Från idé till kommersiell succé" har utarbetats i samverkan mellan SIND och STU.

För egen del vill jag anföra följande.

Uppflnnare svarar för en viklig del av det idéflöde som bidrar till förnyelsen av industrin. Under den senaste treårsperioden har ett lOO-lal lokala idé- och uppfinnareföreningar bildats i kommunerna runt om i landet. Dessa föreningar utgör en god resurs när det gäller att utveckla det lokala och regionala näringslivet. Det finns alltsä skäl alt staten i detta skede bidrar till deras fortbestånd och utveckling.

En majoritet av de nämnda föreningarna har associerat sig till Svenska Uppfinnareföreningen för atl erhålla en kommunikationskanal och ett språkrör på riksnivå. För att ekonomiskl genomföra och vidmaklhålla denna process har Uppfinnareföreningen erhållit särskilda medel från STU. Medel har också utgått för alt upprätta ett nätverk av lokala och regionala rådgivare i frågor som är relaterade till utveckling och exploatering av uppfinningar.

STU har dessulom avsatt vissa medel för punktvisa insatser för att främja uppfinnandet i samhället.

Jag anser all det nu bör göras en mera samlad insats på området i form av en treårig försöksverksamhet vid Svenska Uppfinnareföreningen. Försöksverksamheien bör omfatta:

- Uppbyggnad och vidmakthållande av etl nät av lokala och regionala rådgivare.

- Informalionsservice för lokala idé- och uppfinnareföreningar.

- Projekt vilka främjar samarbetet mellan uppfinnare/innovatörer

Prop. 1986/87:74

Enskilda uppfinnare

128

och andra som arbetar för att uppfinningar skall kunna tillgodogöras i samhällel.

För detla ändamål beräknarjag 3 milj. kr. under program 3. Nya produkler för budgeiårei 1987/88. Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare inriktningen och omfattningen av verksamhelen.

Under de senasle åren har STU:s samlade stöd till uppfinnareföreningar uppgått till drygt 1,5 milj.kr. åriigen. Den föreslagna satsningen innebär alltså en avsevärd förstärkning. Budgelåret 1986/87 uppgick stödet till 3,5 milj. kr. beroende på särskilda satsningar med anledning av uppfinnarårel 1986.

Förelrädare för uppfinnarinlressen har vidare framfört förslag om atl skapa ett forum där samtliga organisationer i landet som är engagerade inom området kan vara företrädda. Syftet med delta forum skulle vara att ytterligare lyfta fram uppfinnandet som elt vikflgt inslag i den industriella utvecklingsprocessen. Jag avser all låta utreda denna fråga närmare.

Prop. 1986/87:74

Prioriterade teknikområden

1 propositionen om forskning (prop. 1983/84: 107 bil. 9, NU 45, rskr 407) behandlades förslagen till STU:s nuvarande treårsprogram. De teknikområden som då prioriterades var verkstadsteknik, informalionsleknologi, bioteknik, materialteknik, massa- och pappersteknik, träteknik, kemiteknik, teknik för hälso- och sjukvård, havsteknik, lekoteknik samt flygteknik.

STU har i silt förslag till program för verksamheten under kommande treårsperiod i första hand prioriterat sådana leknikområden som innebär en långsiktig teknisk förnyelse med mycket stor framtida industriell potential.

STU har således föreslagit utökade resurser inom områdena informationsteknologi, materialteknik, bioteknik, biomedicinsk leknik, miljövårdsteknik och verkstadsteknik. Vidare har STU föreslagit etl nytt forskningsprogram inom området mikronik. Remissinslanserna inslämmer i huvudsak i STU:s val av områden.

Jag delar STU:s bedömning när det gäller vilka områden som skall ges högsta prioritet.

STU har under de senaste åren fördelat om sina resurser mol de av STU särskilt priorilerade siralegiska områdena. En viss yllerligare omfördelning av STU:s resurser mol dessa områden är även under den kommande treårsperioden nödvändig för atl skapa utrymme för att kunna genomföra tillräckligt stora satsningar på de områden som är av avgörande betydelse för bl. a. svensk industris framlida utveckling och konkurrensförmåga. STU bör därför omfördela sina resurser i huvudsak enligl silt basförslag.

Jag avser nu att i korthet kommentera insatserna inom de särskilt prioriterade områdena samt insatserna inom de övriga teknikområden som prioriterades innevarande treårsperiod.

Den tekniska och industriella utvecklingen går myckel snabbt inom informationsteknologin (IT). För de statliga stödinsatserna har STU en cenlral roll när det gäller alt initiera målinriktad forskning inom lillhörande områden, bl. a. datavetenskap, kommunikationsteknik och signalbehandling, tal- och bildbehandling samt reglerteknik. Jag har inom detta anslag för budgetåret 1987/88 beräknat 11,5

Informationsteknologi

129

9 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

milj.kr. - uiöver STU:s basförslag - för ökade salsningar inom Prop. 1986/87:74 denna forskning som utgör delprogrammet IT3. Målinriktad forskning, i ell nationellt informalionsteknologiprogram. Den närmare inriktningen och omfattningen av STU:s insatser inom

informationsteknologiområdet redovisas i milt förslag till etl nationellt

informationsteknologiprogram under avsnitt 10.2.

Svensk induslri måsle även i framliden bygga sin styrka pä alt Verkstads-effektivt använda ny teknik. Verkstadstekniken år mitl uppe i en teknik period av genomgripande förändringar. Radikalt nya högaulomaliserade och flexibla produktionssystem (FMS) kan helt förändra konkurtensförhållandena inom branschen. STU:s insalser bör främst inriktas mot alt påskynda all integrerade informalions- och produktionssystem i verkstadsföretagen införs och att erfarenheler av denna nya teknik sprids även till andra företag än de stora och resursstarka. Vidare bör STU främja utvecklingen av en kvalificerad teknisk-vetenskaplig bas inom nyckelområden för utvecklingen av framtida produktionssystem. STU:s stöd inom det verkstads-tekniska områdel är omfallande och jag har beräknat medel för en fortsall kraftfull insals inom detta område enligl STU:s basförslag.

STU:s maieriallekniska insalser spänner över flera teknikområ- Materialteknik den med huvudinriktning på konstruktionsmaterial för främst verkstads- och byggnadsindsutrin. Satsningarna genomförs lill stor del i form av program i samverkan mellan företag, högskolor och forskningsinstitut. Industrins medverkan i finansieringen är belydande, även i vissa forskningsinriktade program. STU:s FoU-insalser har i ökad usträckning inriktats på material för mer kvalificerade tillämpningar. Denna inrikining bör fortsätta även under den kommande treårsperioden. Utöver de FoU-insatser som STU har föreslagit i sitl basallernativ, harjag beräknai medel för en försiärkning av den alltför smala FoU-basen inom nya materialområden, främst polymera maierial och keramer.

Statsministern har lidigare i dag i proposilionen om forskning Bioteknik berört behovet av insatser inom biotekniken. Internationellt ulvecklas forskningen inom grundläggande vetenskaper och teknologier mycket snabbt. Samtidigt befinner sig den moderna biotekniken industriellt i ett tidigt utvecklingsskede.

Indusirins FoU-insatser inom bioteknikområdel har ökal mycket snabbt under 1980-lalel. För atl ge en lillräcklig bas för en forlsall ökning av industrins FoU-insalser krävs en fortsatt utbyggnad av den slatliga biolekniska forskningen. Förstärkningarna bör inriklas på svenska styrkeområden och på utvecklingsintensiva områden av strategisk betydelse för en framtida industriell utveckling. STU bör således även i fortsättningen salsa på genteknik (cell- och molekylärbiologi) och bioteknisk separationsteknik saml öka sina insatser inom områdena animal cellodling och protein engineering (studier av sambandet mellan proteiners siruktur och funktion). Jag har beräknat medel för en successiv ökning av insatserna inom bioteknikområdet i enlighet med vad STU har föreslagil i silt basförslag. Tyngdpunkten kommer liksom för innevarande treårsperiod atl ligga på utveckling av ny kunskap.

Sverige har goda förutsättningar alt bygga upp en betydande   Biomedicinsk
industri inom det biomedicinska området (tidigare "teknik för hälso-     teknik
och sjukvård"). Landels omfattande och högtstående medicinska
forskning ulgör härvid en betydande resurs. Ofta kombineras elek-    130

tronik, nya material och bioteknik i en och samma medicinska Ulrustning. Den teknisk-medicinska industrin är därför synneriigen högteknologisk till sin karaklär. Uiöver de medel som STU har föreslagit i silt basalternaliv, harjag beräknat medel för en förstärkning av insatserna inom detta strategiska omiåde. Insatserna bör inriktas mot de områden som STU har föreslagit i sill basförslag samt de i STU:s "Plus 5 %"-alternaliv priorilerade delområdena som innebär förstärkta satsningar på industriella ulvecklingsprogram och -projekt saml på kunskapsuppbyggnad inom området biomedicinsk mätteknik. STU har i sin anslagsframställning begärt medel för ett nytt insalsområde. Kommunikationssystem för handikappade. Jag beräknar 3,5 milj. kr. under budgetåret 1987/88 för alt påbörja insatsområdet. Detta innebär alt STU:s insalser inom handikappområdel kraftigl ökas.

Kopplingen mellan olika områden där det redan bedrivs högklassig forskning bedöms bli alll vikligare både för forskningens utveckling och för möjligheterna att lillämpa forskningsresultaten. Ett sådanl tvärvetenskapligt område som förvänlas få särskilt slor belydelse för framliden har givits beteckningen mikronik. Det är elt tvärområde mellan elektronik, mekanik och biologi, kemi och fysik. Mikronik kan definieras som teknik för atl framställa komponenter vars funktioner bygger pä en kombinalion av ytterst små geometriskt bestämda strukturer med varierande biologiska, kemiska och fysikaliska egenskaper. Området bedöms på sikt kunna bli av nästan lika stor betydelse för induslrin som mikroelektronikområdet. Grundläggande framsteg kan bli mycket vikliga för tillämpningar såsom separation, immobilisering av biokalalysatorer, avancerade artificiella katalysatorer och sensorer.

Två tvärvetenskapliga områden har nyckelkaraktär för mikroni-ken, nämligen dels forskning om ytfenomen och ytprocesser (dvs. skeenden i de yttersta atomskikten i gränsytor), dels forskning om hur man kan bygga specificerade strukturer från atomär eller molekylär nivå som grund för skräddarsydda komponenter.

Det är viktigt att i utgångsläget ha elt bretl program och inte låsa sig för en viss uppläggning av mikroniksalsningen. Ansatsen bör vara atl under de närmasle åren bygga upp ett tvärvetenskapligt samarbele utan

Hänsyn till miljön är i dag en nödvändighet för utvecklingen inom många industri- och samhällssektorer. Del är vidare en förutsätlning för alt skapa goda långsikliga villkor för viktiga näringsgrenar såsom exempelvis skogsindustrin.

Det innebär att miljöleknisk FoU måste vara en inlegrerad del av FoU-verksamheten inom olika seklorer såsom iransporl, energi, jord- och skogsbruk saml induslri. Miljövänlighet och resurssnålhel utgör alll viktigare utgångspunkter vid utvecklingen av ny induslriell produktionsteknik.

STU har det samlade ansvarei för det slatliga stödel till forskning och utveckling beträffande teknik på miljöområdet. STU:s ansvar omfaltar de delar av miljöskyddsområdet som är av teknisk nalur och är inriktad mot utveckling av processer, produkter, ulmstningar

Prop. 1986/87:74

Mikronik

Miljöteknik

131

och reningstekniker fram t.o. m. steget före prototyp- och demonslralionsanläggningar. Chefen för miljö- och energidepartementet föreslår i årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 16) att verksamhetsområdet för den s. k. bränslemiljöfonden utvidgas till att gälla även generellt leknikinlroduktionsslöd för miljövänlig leknik. Därigenom skapas möjlighet alt stödja miljölekniska ulvecklingsprojekt även i de sleg som ligger efter dem där STU:s insatser slutar.

Miljövårdstekniska och miljörelaterade insatser ingår som en integrerad del i många teknikområden som STU slöder. Särskilt STU:s insatser inom energiforskningsprogrammet har ett starkt miljövårdsinslag.

Ökade forskningsinsatser inom miljösektorn är nödvändiga ur elt såväl globall som nationellt perspekliv. Miljövårdsområdet bördarför priorileras också inom STU:s verksamhet. Detta bör ske genom att miljöintressena beaktas och genom alt miljötekniska insalser i ökad grad inlegreras i STU:s slöd inom samtliga berörda leknikområden. Vidare bör ökade resurser anvisas för särskilda miljötekniska projekt. Jag har därvid beräknat att STU ökar sina insatser från ca 6 till lOmilj. kr. per år under den kommande treårsperioden för sådana projekl. Miljötekniska projekt med anknytning till massa- och pappersindustrin och till avfallsområdet är i detta sammanhang av särskilt hög prioritet.

Förutom nyss nämnda insatser inom områdel miljövårdsteknik och STU:s insatser på miljöområdet inom främst energiforskningsprogrammet kan teknikupphandlingsprojektet TOBOS 85 nämnas. Syftet med projektet är alt utveckla teknik för oljebekämpning lill sjöss.

Det är vidare, enligt min mening, angeläget med ett nära samarbele mellan STU och bl. a. slalens nalurvårdsverk i frågor rörande mil-jövårdstekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Frågan om samordning mellan STU och naturvårdsverket tas upp av den särskilda ulredning om översyn av miljövårdsorganisationen (dir. 1986:25) som nyligen tillsatts. Utredaren beräknas lägga fram sill förslag den 1 september 1987.

Jag vill nu beröra områdena träleknik, massa- och pappersleknik, kemiteknik, lekoteknik, flygteknik, havsteknik och livsmedelsteknik.

STU inledde under budgetåret 1979/80 en kraftfull satsning inom områdel träleknik. Sverige har gamla traditioner inom träområdel och träprodukter har länge hafl en stor belydelse för sysselsättning och handelsbalans. Träindustrin bedöms ha stor betydelse även i framliden. Jag har beräknat alt STU:s insatser inom träteknikområdel fortsätter på en oförändrat hög nivå.

Massa- och pappersindustrins betydelse för svensk ekonomi är belydande. För att utveckla massa- och papperslekniken har jag beräknat alt STU:s insalser inom området fortsätter på en i stort setl oförändrat hög nivå. Det nya insatsområde som jag har föreslagit inom informationsteknologiområdet, Driftulvecklingssyslem för processindustrin, skall genomföras med inrikining mot bl.a. pappersindustrin. Det grundläggande övergripande målet med insatsområdet är att utveckla processlyrsyslem, som tar lill vara och utvecklar både driftledningens och processoperatörernas yrkesskicklighet.

Prop. 1986/87:74

Träteknik

Massa- och pappersteknik

132

Kemiindustrin är en annan bransch som omfattas av de insatser som föreslås inom insatsområdet Driftulvecklingssyslem för processindustrin. Insatserna är här inriktade mol driftstyrning saml försöks- och reaklionsoptimering i kemiska processanläggningar. I övrigl har jag beräknat en fortsättning av STU:s insalser inom områdel kemiteknik på en i huvudsak oförändrad nivå.

FoU-insatser inom tekoindustrin är även i fortsättningen av slor belydelse för alt på lång sikt öka konkurrenskraften inom tekobranschen. I proposuionen om forskning (prop. 1983/84: 107 bil. 9) anförde jag alt det, enligt min mening, är etl överlevnadsvillkor för denna induslri i Sverige all tekoiekniken utvecklas. Jag menar att gäller delta även inför denna treårsperiod. Jag vill därför erinra om STU:s ansvar för FoU-insatser inom delta område.

I proposilionen föreslogjag vidare alt ett flerårigt ramprogram för civil fiygteknisk forskning skulle genomföras för alt säkerställa den långsikliga kunskapsutvecklingen inom svensk flygindustri. Denna satsning bör fortsätta även under den kommande treårsperioden. Däruiöver kommer de av mig förordade satsningarna inom det materialtekniska området (keramer och polymerer) att vara av stort intresse för flygindustrin.

Havstekniken utgör i dag ell brett fält som innehåller egen teknik i smala nischer, men också tillämpningar från snart sagt alla de leknologiska områden som utvecklats utanför havsresursverksamheten. STU har i sitt förslag inle särskilt prioriterat det havstekniska områdel för all i stället kunna lillgodose de mesl angelägna FoU-behoven inom de tidigare nämnda strategiskt vikliga områdena för svensk industri. STU bedömer alt satsningar på flera av dessa nyckelområden kommer att få slor betydelse även för tillämpningsutvecklingen inom det havslekniska området. Jag kommer senare (avsnitt 13.4) att mer ingående redogöra för mina förslag beträffande stöd till havsteknisk forskning och utveckling.

STU:s stöd till Uvsmedelsteknisk forskning sker dels via elt kollektivt forskningprogram, dels via ramprogram för kunskapsutveckling. För nästa ireårsperiod har STU, som lidigare nämnts, dessutom föreslagil ett nytt insatsområde. Driftutvecklingssystem för processindustrin. Livsmedelsindustrin är elt av de tre områden som insatsområdet är särskilt inriktat mot.

Regeringen har givit STU i uppdrag atl sludera de tekniska förutsällningarna för småskalig livsmedelsproduktion. STU redovisade sitt uppdrag den 15 december 1986. Ärendel bereds för närvarande inom regeringskansliel.

Prop. 1986/87:74 Kemiteknik

Tekoteknik

Flygteknik

Havsteknik

Livsmedelsteknik

133

10.3.2 Industriellt utvecklingsarbete och Industrifonden

Prop. 1986/87:74

Mitt förslag: Riktlinjerna för stödel genom Fonden för industriellt Utvecklingsarbete (Industrifonden) förändras delvis fr. o. m. budgetåret 1987/88. Industrifonden ges i uppgifl all hos främst de små och medelstora förelagen siödja potentiellt lönsamma men riskbetonade utvecklingsprojekt. De projekt som innebär satsningar på avancerad teknologi skall särskilt prioriteras. Medverkan i leknikupphandlingsprojekl och i utvecklingen av svenska underleverantörer lill olika branscher skall även fortsättningsvis ingå som delar av fondens verksamhet.

Vidare skall fonden aklivt arbeta med projekl inom EUREKA-samarbetet och därvid särskilt beakta den utvecklings- och marknadspotential som projektsamarbetet innebär.

Industrifondens ändrade inriktning motiverar alt stiftelsens kapital reduceras med 155 milj. kr.

Bakgrund: Genom del stöd som lämnas av slyrelsen för teknisk utveckling (STU) lill teknisk forskning och utveckling (FoU) söker staten bidra till all bl.a. skapa förutsättningar för nya produkler och processer inom industrin. I många fall, särskilt för slörre projekt, gäller emellertid atl betydande tekniska och marknadsmässiga risker kan kvarstå även sedan projekien har passerat de utvecklingsstadier där stöd från STU kan komma i fråga. För att möjliggöra statligt slöd även i senare utvecklingsskeden inrättades den I juli 1979 stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) (prop. 1978/79: 123 bil. 1, NU 59, rskr. 415).

Fonden har till ändamål att enligt förordningen (1979:630) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete (omlryckt 1980:470, ändrad senast 1984:610) stödja utveckling av nya produkter, processer och system för induslriell produklion (industriellt utvecklingsarbete). Fonden avger på begäran av regeringen yttranden i andra ärenden rörande statligt stöd lill induslriellt utvecklingsarbete. Fonden skall vidare ta emot ansökningar om stöd enligt förordningen (1981:923) om slöd genom Fonden för svensk-norskt induslriellt samarbele och bereda ärenden åt denna fond (jfr prop. 1980/81: 189).

I förnyelseproposkionen (prop. 1983/84:135, NU 42, rskr. 379) blev fonden vidare ålagd att inom eller vid sidan av sin huvuduppgift särskilt siödja:

- teknikupphandlingsprojekt,

- utveckling av svenska underieverantörer lill olika branscher, t. ex. bilindustrin,

- utvecklingsprojekt och referensanläggningar inom området flexibla tillverkningssystem (FMS).

Industrifonden har stött teknikupphandlingsprojekt genom främst villkorslån, där återbetalningen görs beroende av hur projektet lyckas. Under perioden 1983/84-1985/86 har fonden beslutat om stöd till etl tjugotal leknikupphandlingsprojekl med en sammanlagd slödvolym av 106 milj. kr.

Fonden har lämnat stöd till ell mindre antal underleverantörsprojekl

134

inom bilbranschen genom royaltyavlal och villkorslån. Under perioden 1983-1986 har fonden beslulal om slöd till underleverantörsprojekt med sammanlagt43 milj.kr.

Under perioden 1983/84-1985/86 har Industrifonden engagerat sig i sex projekt för utveckling av produkter som skall ingå i automaflserade tillverkningssystem, främst avsedda för elektronikindustrin.

Budgeiårei 1979/80 anvisades etl grundkapital av 300 milj. kr. för Industrifondens verksamhel. Under perioden 1981/82-1983/84 tillfördes fonden ytteriigare 450 milj.kr., fördelade med 150 milj.kr. per budgelår. Våren 1984 beslutade riksdagen (NU 42, rskr 379) att fonden under vart och ett av budgetåren 1984/85-1986/87 skulle lillföras ell kapilaltillskoll om 200 milj. kr. Av dessa totalt 600 milj. kr. har fonden endast anvisats 200 milj.kr.för budgetåret 1984/85. Skälet är att fonden inte har behövt det beslutade ytteriigare kapilaltillskoltet om 400 milj. kr. Fondens stiftelsekapital uppgår därmed till 950 milj. kr.

Industrifondens verksamhet har ulvärderals av en konsultfirma. Enligt utvärderingen har fondens arbetssätt och riskdelande flnansiering resulterat i en påtaglig nytta för den svenska induslrin.

Ulvärderingen syflade lill all bedöma måluppfyllelsen i fondens verksamhet och grundades på 35 stödärenden från perioden 1979-1984. Av dessa projekt är 27 genomförda eller under genomförande med fondens stöd och 8 har inte kommit lill slånd och/eUer inte erhållit fondens slöd. I samtliga fall har VD eller annan nyckelperson i förelaget medverkat i en omfattande intervju. De 27 projekten representerar ekonomiskt mer än hälften av fondens engagemang och antalsmässigt exakt hälften av de 54 projekt som har kommit så långt att återbetalning pågår eller böriar senast underår 1987.

De 27 projekten har av Industrifonden fått stöd med sammanlagt 323 milj.kr. De totala investeringarna i projekten beräknas lill 1,2 miljarder kronor från företagen och fonden och den lolalt genererade årsomsättningen till 2,5 miljarder. Projekten beräknas skapa minst I 500-2000 årsarbeten.

Av de 27 projekten bedöms 15 som lyckade, 8 som svårbedömda och 4 som misslyckade. De sistnämnda kommer sannolikl alt tvinga fonden alt avskriva fordringar på 62 milj. kr. För hälften av projekten anses fondens stöd ha varit av avgörande betydelse. Projekten förvänlas ge i genomsnitt högre avkastning än normalt i företagen. Projekien i små företag visar den största relaliva effekten i form av omsättning och sysselsättning. Samma karaktäristika har projekt i högleknologiska förelag. Begränsad företagsstoriek och hög teknologi är en vanlig kombinalion i de studerade projekten.

Utvärderingen visar atl Industrifonden under senare delen av femårsperioden ökal silt engagemang i förelag av mindre storlek. Del flnns också en trend mol ett ökat inslag av marknadsrisk i de av fonden slödda projekten.

Genom studier av författningar och övriga bestämmelser för Industrifonden och de 27 projektens:

- lönsamhet på längre sikt,

- bidrag till ökat utvecklingsarbete i förelagen.

Prop. 1986/87:74

Utvärdering

135

- risk för företagen,

- innehåll av offensiv förnyelse,

- vikt för företagens vidareulveckling,

- beroende av fondens stöd

når ulvärderarna sin sammanfaitande bedömning "alt Industrifonden sannolikt har en hög grad av måluppfyllelse."

Industrifondens förslag: Industrifonden har t.o. m. budgetåret 1985/86 fattat beslut om lån eller bidrag till ca 130 projekt. Det sammanlagda åtagandet uppgår flll ca I 130 milj.kr. Fondens styrelse fattade under budgetåret 1985/86 beslut om slöd med sammanlagt ca 280 milj. kr.

Fonden gör följande prognos för sin ekonomi och stödkapacitet under kommande budgetär:

Tabeil 10.1 Industrifondens ekonomi enligt fondens förslag (milj. kr.)

Prop. 1986/87:74

	86/87	87/88	88/89	89/90	90/91
Ingående balans av disponibla
likvida medel	355	172	88	80	114
Ränlor, amorteringar och
royallies från projekt
som erhållit stöd	72	89	174	246
Bankräntor	82	72	67	66
Adm. kostnader	-9	-9	-9	-9
Anslag		75	75	75
Kapacitet för slöd
under budgetåret	328	311	315	344

Under budgeiårei 1985/86 beslutade och avtalade Industrifonden om stöd till ett tjugotal olika nya projekt, vilka framgår av labell 10.2.

Industrifonden föreslår i sin anslagsframställning att statsmakterna fattar beslut om att fondens stödverksamhet för industriellt utvecklingsarbete skall fortsätta under treårsperioden 1987/88-1989/90 och förväntar sig en förslärkt eflerfrågan från bl.a. följande företags- och projektkategorier:

- Riskdelning i myckel slora projekt i stora förelag. Förvänlade stödbelopp uppgär till över 20 milj. kr. per projekl.

- Riskdelning, projektanalys och rådgivning i verkligt nydanande projekt i mindre underleverantörsföretag. Fonden förutser stödbelopp av 4-10 milj. kr. per projekt.

- Riskdelning, projeklanalys och rådgivning i projekt hos små, nya företag som bildas i närheten av forskningsfronten. Stödbelopp av 5-10 milj. kr. per projekl förvänlas.

- Delfinansiering i den svenska delen av lämpliga EUREKA-projekl.
Industrifonden föreslår att bedömningskriterierna för projektstöd i prin
cip skall vara oförändrade, medan omslutningen ökar starki. För treårspe
rioden skulle detta innebära stödåtaganden om totalt ca I 350 milj. kr.

Fonden beräknar medelsbehovei för treårsperioden till 225 milj. kr., varav 75 milj. kr. för budgelåret 1987/88.

Nu gällande regler för Industrifondens verksamhet innebär bl. a. alt stöd får ges med högst 50 milj. kr. per projekt. Mol bakgrund av penningvärdesförsämringen sedan beloppsgränsen fastställdes år 1979, föreslår fonden

136

Prop. 1986/87:74

oc	lL
■o	a.
3
,a
	j<:
•a	•
c	■?
3	2
Vi

B

a

'>
n
x:
u
o
tA

«

3	tUJ
	ca
CA
01	i>
.fi	O
C	U.
u
■o

tu Ob a~.B

C	c
:0	'u
B	l/l
	3
1	-O
	C
c
ra	ra
t/1	T3
	(U
5 c/)	_>
ra	ra
J	SI

cz o

t/1 -J

00:

o ö

— o

00 ON

3 ä ca

_ i. o "i

S .D Q. -o

E -C ■!=>,£ =

U Q -= -S . 5 _ „.;£ °.:£ M

S Z c/o t/i [-cn 2

c — tJ 5j

i<:

3 ■O C

i:5

O C

.St

-O -5

*— '■ CO "— C 00

00 oi

CQ U. O.

■O

re —

Wc/o

_ii

■.5:5 g

« "U -A

c/5 C/2 -J

o r-. o rJ »r- o

00 m \0 fvl (J r*-,

o o

v-, IA-,

LU <

o U

o H u u

o E

U ä

ci ra

ra c

EtA

— C/2

CO CJ

■c o

o ■

o "" c» _ X CO -

uju-xx,

> öl

g al

S t E £ .3

137

atl den övre storleksgränsen för stöd till etl projekt slopas. Beslul över 75 milj. kr. skall dock få fattas högst två gånger om årel. Fonden föreslår även att beloppsgränsen för beslut som skall underställas regeringen höjs från 25 lill 50 milj. kr.

Skäl för mitt förslag: Industrifonden har under de senasle åren alllmer kommit att engagera sig i projekl hos andra förelag än de slörsia. Den hittillsvarande utvecklingen är spontan och inte i sig resultatet av en förändrad inriktning.

Den projekllyp mot vilken Industrifonden alltsedan sin slarl inriktat sitl slöd är fortfarande industripolitiskt prioriterad. Den förändring som skelt gäller företagen som ansvarar för projekten. Här har tyngdpunkten vad gäller anlalet projekt förskjutils från de största mot de något mindre företagen.

Industripolitiskt är de små och medelstora företagen en intressant grupp. De kan generera en betydande induslriell tillväxt. Antalet medelstora företag är relativt sett litel och tillväxten lägre än önskvärt. Jag anser all fonden bör inrikta sin verksamhet mot gruppen smä och medelstora företag. Med medelstora företag avser jag den grupp företag som inle lillhör de slörsia. För all Industrifonden skall engagera sig i ell projekt är inle företagets slorlek i sig avgörande, utan atl projektet är slort i förhållanden lill förelagets kapacitet.

Industrifondens engagemang i leknikupphandlingsprojekl liksom i underleverantörsprojekl har varit framgångsrikt. Etl antal projekt har utvecklats så väl, att fonden redan böriat få återbetalning av det lämnade stödet. Fonden bör även fortsättningsvis stödja teknikupphandlings- och underieverantörsprojekt.

Vad gäller slöd lill s. k. flexibla tillverkningssystem (FMS) har inget företag begäri stöd hos fonden för att införa sådan teknik i sin produktion. En anledning till delta kan vara att denna möjlighet legat vid sidan av fondens huvudsakliga inriktning och inte varil tillräckligt känd. I STU:s insalser på del Verkstadstekniska områdel ingår salsningar på FMS. Enligt min bedömning bör framtida statligt främjande av FMS-tekniken ske enbart inom ramen för STU:s verksamhel.

I avsniu 10.3.4 lämnas en beskrivning av EUREKA-samarbetet. Detta innebär, inle minst för små och medelslora företag, chanser atl finna intressanta samarbetspartners ute i Europa. Samarbete över de europeiska nationsgränserna ökar möjligheterna att tekniskt och marknadsmässigl bilda slagkraftiga samarbetskonslellationer. Del är därför angeläget att Industrifonden aktivt arbetar med och särskilt uppmärksammar de projekt som innebär all medelstora och små svenska förelag engagerar sig i projekl inom EUREKA-samarbetet.

Med hänsyn titl att inriktningen förskjuls mot små och medelstora företag bör Industrifonden utveckla samarbelel med STU, de regionala utvecklingsfonderna och Sliftelsen Norriandsfonden.

Fondens uppgift är enligt dess sladgar att stödja industriellt utvecklingsarbete enligl de rikllinjer som kommer lill uttryck i regeringens förordning (1979:630) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete. I förordningen kommer de av riksdagen beslutade riktlinjerna för detta stöd

Prop. 1986/87:74

Fler mindre företag

Ändrad inriktning

138

till uttryck. Fondens förändrade verksamhetsinriktning ryms därför inom stadgarnas ram.

Mitt förslag atl ändra riktlinjerna för stödet genom Industrifonden innebär att fonden kommer alt få ett minskat kapitalbehov. Därmed bör en möjlighel öppnas för fonden alt reducera silt stiftelsekapital och att återföra 155 milj. kr. lill statskassan.

Såsom jag tidigare har beskrivii är stödel genom Industrifonden etl av de leknikpolkiska insirumenten för atl sfimulera fill teknisk förnyelse genom forskning och utveckling. Detla framgår av riksdagens beslut (NU 59, rskr 415) och fondens stadgar. Även om Industrifonden är elt självständigt organ, får del därmed förutsättas all fonden efterkommer riksdagens slällningstagande, inle bara vad gäller verksamhelens inrikining, ulan också vad gäller reduceringen av stiftelsekapitalet.

Prop. 1986/87:74

Minskat kapitalbehov

10.3.3 Forskningssamarbete med Europeiska Gemenskaperna

Jag har tidigare i dag vid min anmälan av propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 10) anfört att STU bör tilldelas ökade resurser för atl finansiera forskningssamarbetet med EG. I samband härmed har jag redovisal detta samarbele enligl följande.

Inom EG har under senare år kraftfulla initiativ tagils för all förstärka samarbetet på forskningsområdet. Ett övergripande ramprogram för EG:s forsknings- och utvecklingsverksamhet för åren 1984-1987 godkändes av EG:s räd år 1983. Programmet syflar till alt hävda EG:s konkurrenskraft utåt, särskilt på del induslriella området. En rad nya beslul på forskningsområdet logs underår 1984; bl.a. godkändes en budget på sammanlagt ca 8 miljarder kronor avseende fusion, strålskydd och radioaktivt avfall, bioteknologi, program för slimulans av forskarutbytet, ny teknik för tillverkningsindustrin saml icke-nukleär energi.

De största ansträngningarna för alt höja den tekniska nivån i europeisk industri har gjorts inom eleklronikområdel.

Redan i februari 1984 hade rådet fallat beslul om en slörre forskningssatsning genom atl anta ett program för informationsteknologi ESPRIT (European Strategic Programme for Research and Development in Information Technology). Detta är det största och mesl prioriterade av EG-pro-grammen med en budget i första fasen på ca 10 miljarder kronor för programperioden 1984-1988, varav EG och induslrin svarar för hälflen var. Programmei har som mål alt:

- ge europeisk informationsteknologiindustri den lekniska grunden för att vara internationellt konkurrenskraftig under 1990-talet,

- stimulera industriellt samarbele på informationsteknologisektorn,

- bidra till utvecklingen av internalionell slandardisering.
ESPRIT-programmet har samlat de ledande förelagen och forskningsin
stituten i EG-länderna i genomförandet av ca 100 projekt. ESPRIT innebär
därigenom, enligt de flesta bedömare, etl slort steg framåt i utvecklingen
av forsknings- och utvecklingssamarbetet i Europa.

ESPRIT-programmet omfaltar dels basteknologier (mikroelektronik, programvaruteknologi och avancerad informationsbehandling), dels teknologi för att använda dessa. Projekl som genomförs inom programmet skall avse teknologi som är konkurrensneutral. Projekten finansieras till hälften av EG och till hälften av de medverkande företagen och institutionerna. I varje projekt finns minst två företag från olika länder.

RACE (Research and development of Advanced Communicalion tech-

Ökade resurser

139

nologies in Europé) är elt annat storl program inom EG, som syftar lill atl teknologiskt lägga grunden lill elt för EG-länderna gemensaml bredbandigl kommunikationsnät. Centralt för programmet är alt utveckla gemensam standardisering. Samtidigt avses programmet bidra lill förbättrade konkurrensvillkor för den europeiska teletekniska industrin genom en även tekniskl sett gemensam marknad.

Ell Iredje EG-program av strategisk betydelse är BRITE (Basic Research in Industrial Technologies for Europé). Programmels syfle är alt modernisera tillverkningsindustrin genom grundläggande leknisk forskning på områden som laserteknik, nya material, nya provningsmetoder, CAD/CAM och matematiska modeller, membranteknik, katalys- och parli-kelleknik m. m.

EG:s forsknings- och utvecklingsaktiviteter omfattar även en rad andra program. För närvarande bereds förslag om etl nytt ramprogram som täcker EG:s alla insatser avseende forskning och utveckling under perioden 1987-1991. Ramprogrammet är inriktat mol åtta slora mål: livskvalitet, informationssamhället, infrastruktur för den gemensamma marknaden (telekommunikation, transport), ny teknologi för alt modernisera industrin, energi, bioteknik, havsleknik och forskarröriighet.

Del nya ramprogrammet har en föreslagen EG-budget på lolalt ca 50 miljarder kronor, varav ESPRIT svarar för ca 15 miljarder, RACE för 5,5 miljarder och BRITE för 3,5 miljarder. Induslrin förväntas bidra med motsvarande belopp för dessa program. Andra områden är energiforskning, bioteknik, materialforskning, miljö- och klimatforskning samt medicinsk forskning.

Som elt allmänt villkor för att delta i de högteknologiska EG-program-men har hitlills gälll att ett företag är etablerat inom EG och att forskningen bedrivs där. Det har således inle varit möjligl för elt förelag i ett land utanför EG-kretsen att medverka i programmen om det inte skelt genom dotterföretag som är verksami i ett EG-land. På en del områden - såsom maierial, bioteknologi, miljö/klimat samt stimulansprogram för forskarrörlighet — finns dock vissa möjligheter för inslilulioner och förelag i länder utanför EG atl della. Även på strålskyddsområdel är EG öppel för samarbete med Iredje land. I samband med alt de icke-öppna programmen ESPRIT och BRITE revideras, väntas EG:s kommission föreslå rådel all denna inskränkning i behörighetsreglerna tas borl. Länder som slutit bilaterala ramavtal med EG om forskningssamarbete skall erbjudas della. För RACE har ett sådant förslag redan lagls.

Redan i dag deltar Sverige i forskningssamarbete med EG, bl. a. genom den europeiska samarbetsorganisationen inom vetenskaplig och leknisk forskning, COST (Cooperation in the field of Sience and Technology) som ursprungligen initierades av EG. Även inom ramen för kol- och stålgemenskapen (CECA) och det nya arbetsmiljöavtalel med EG bedrivs forskning. Som statsrådet Gradin tidigare i dag har redovisal (prop. 1986/87:84 bil. 2, kap. 4.2) är Sverige också anslutet fill EG:s fusionsforskningsprogram genom samarbelsavlal med Euratom. Dessutom har Sverige ingått bilalerala avtal med EG på områdena avfallsålervinning, träforskning saml hälso- och sjukvård. Del är dock regeringens vilja att forskningssamarbelel med EG breddas ytteriigare. Som ett led i en sådan utveckling slöts år 1986 ett ramavtal mellan Sverige och EG om fördjupat forsknings- och utvecklingssamarbete. Ramavtalet nämner inga områden, men är en ömsesidig viljeyttring att siräva lill samarbele där det är lill nytta för båda parter.

Jag har lidigare nämnt all Sverige slutit bilaterala avtal med EG på områdena avfallsåtervinning, träforskning, hälso- och sjukvård m. m. Sverige deltar i dessa program i deras helhet, vilket medför all Sverige bidrar

Prop. 1986/87:74

Ramavtal

140

till EG:s budget för del akluella forskningsprogrammet enligl en bestämd Prop. 1986/87: 74 fördelningsnyckel. I gengäld medverkar svenska institutioner i resp. program på likställd fot med institutioner inom EG vad gäller fillgång till forskningsresultat, möjlighel all få forskningskontrakt från EG m.m. och därmed få forskningsprojekten delvis finansierade av EG.

Förhandlingar har inletts om samarbete på områdel avancerade material (EURAM) enligl samma former som på de ovan nämnda områdena.

Möjligheten atl della i hela EG-program gäller hittills endast områden av ren forskningskaraktär med begränsai industriintresse.

De industriinriktade programmen - ESPRIT, RACE och BRITE - har hittills varil sä gott som hell stängda för företag ulanför EG. Även om en uppmjukning av behörighetsreglerna är på väg, så kommer Sverige sannolikt inle att få möjlighel att delta i dessa program i deras helhel. Svenska förelag och institutioner kommer troligen att kunna delta endasl på projektnivå, varför de med all sannolikhet inte kan erhålla projektmedel från EG.

Det svenska deltagandel måste således säkerställas inom ramarna för våra svenska resurser och utformas som en integrerad del av ordinarie verksamheier.

10.3.4 EUREKA

Under de senasle åren har en politisk medvetenhet om all högteknolo- EG—Japan—USA giområdena är av strategisk vikt för framtiden växt fram i Europa. Stora statliga satsningar i USA och Japan har skapat oro för att Europas konkurrenskraft på världsmarknaden skall bli allt sämre. En viktig anledning till detta är bristande samordning av forsknings- och ulvecklingsinsalserna och alt Europa är alltför uppdelat i små nationella marknader, varigenom man inte får de skalfördelar som USA och Japan åtnjuter. EG har vidare kritiserats för tröghet och byråkrati, vilket har sin grund i att EG-beslut fordrar konsensus i den inhomogena krelsen av medlemsländer saml att EG:s budgetarbete domineras av en konlroversieU jordbrukspolitik, som försvårar slörre salsningar pä forsknings- och utvecklingsområdet.

Europa anses dock ha en god kunskapsbas och totall setl belydande forskningsresurser, som emellertid inle i lillräcklig grad kunnat omvandlas i kommersiella framgångar.

Frankrike tog mot ovanstående bakgrund kontakt med Förbundsrepubliken Tyskland och lanserade i april 1985 en idé om ökat internationellt samarbete i Europa. Initiativet, som fick namnel EUREKA, presenterades för EG-slaierna och andra västeuropeiska stater. Vid en ministerkonferens i Paris ijuli 1985 nåddes en allmän politisk uppslutning bakom EUREKA, vilket manifesterades i en deklaration som antogs av mötet. EUREKA:s medlemmar är nu 19 västeuropeiska länder samt EG-kommissionen. Vid en andra ministerkonferens i Hannover i november 1985 kunde en deklaration antas, som fastställde principerna för arbetet. Vissa inledande projekl presenterades också.

Ordförandeskapet roterar mellan deltagarländerna och den tredje minis
terkonferensen hölls i London i juni 1986, då projeklprocedurerna fast
ställdes. Etl 60-tal nya projekt anmäldes vara klara, vilket visade att
samarbetet tagit god fart. 141

Som första land utanför EG-kretsen hade Sverige ordförandeskapet för EUREKA andra halvåret 1986. Ordförandeperioden avslutades med den fjärde ministerkonferensen som hölls i Siockholm i december 1986. Under del svenska ordförandeskapei har EUREKA ytterligare stabiliserats. Sålunda har etl sekretariat i Bryssel etablerats och grunderna för elt daiorbaserat informalionssyslem lagls. EUREKA-samarbetet omfattar nu 109 anmälda projekt till etl beräknat sammanlagt värde av 25 miljarder kronor. Sverige deltar i elt tjugotal av dessa projekl.

Målel för EUREKA är alt höja Europas leknologiska nivå och öka den europeiska industrins konkurrenskraft på världsmarknaden genom elt ökat forsknings- och utvecklingssamarbete.

En grundprincip är alt projektarbetet - till skillnad från forsknings- och utvecklingsprogrammen inom EG - skall ha en flexibel organisation och finansiering, dvs. olika deltagarkonstellationerförutses förprojekten. Som en konsekvens av detta inrättas ingen gemensam fond för atl finansiera projekt.

Deltagare i projekten är i övervägande grad industriförelag och industrin själv är i första hand initiativtagare till projekten.

Projektdeltagarna upprätiar avtal mellan sig som reglerar samarbetet och äganderätten till resultat m. m. Det är också projektdeltagarna som avgör vilka parter som skall knytas till samarbetet.

Det är resp. regeringar som avgör om etl projekt skall få EUREKA-sta-lus på basis av vissa kriterier såsom all projektet skall: vara civUl, ha hög teknisk nivå och ha hög innovalionsgrad.

Ett anlal leknikområden identifierades redan i Hannoverdeklarationen som särskilt angelägna, nämligen: informationsteknologi, teleteknik, ro-bolisering, tillverkningsteknik, laserutveckling, materialteknik, bioteknik, havsteknik, miljövård och transportteknik.

Informationsteknologiområdel svarar i dag för den slörsta andelen EUREKA-projekl. Projekt på andra områden än de nämnda kan förekomma, men en av grundprinciperna i EUREKA är alt inte dubblera arbete som utförs i andra organisaiioner.

Finansiering av projekl förutsätts i första hand ske av deltagarna själva med eget kapital eller genom insatser från kapitalmarknaden. Beiräffande möjligheter till statligt stöd lill förstudier och projektgenomförande hänvisar jag till vad jag har anfört beträffande verksamheterna vid STU resp. Industrifonden.

Prop. 1986/87:74

Projektsamarbete

10.3.5 Forskningsbidrag tiil teknikbaseräde småföretag

Mitt förslag: Systemet med forskningsbidrag lill teknikbaseräde småföretag avskaffas.

I budgetpropositionen (prop. 1986/87: IOO bil. 14) harjag föreslagit atl, i avvakian på särskild proposiiion, för budgetåret 1987/88 beräkna elt reservationsanslag av 21,7 milj.kr. lill Forskningsbidrag till teknikbaseräde småföretag. Jag avser nu atl ta upp denna fråga.

142

Bakgrund: Från anslaget Forskningsbidrag lill teknikbaseräde småförelag bekostas innevarande budgetår STU:s kostnader för bidrag som utgår enligt förordningen (1984:810) om forskningsbidrag lill teknikbaseräde småföretag. Bidragel utgör ett icke projeklbundel stöd för alt främja forskning och utveckling inom mindre företag som i hög grad är beroende av teknisk kompelens inom företaget, s. k. teknikbaseräde småföretag.

Skälen för mitt förslag: STU har utvärderat verksamheten och konstaterar atl bidragels generella stimulanseffekter är marginella saml all del i huvudsak är företag lokaliserade till högskoleorter som har sökt och erhållil slöd. Jag anser, i likhei med STU, all de generella sfimulanseffeklerna är små. Jag förordar därför att systemet med forskningsbidrag lill teknikbaseräde småföretag avskaffas.

Flera av mina övriga förslag kompenserar de små och medelslora förelagen för denna stödform som jag nu föreslår ska upphöra. Härvid kan nämnas:

- Förslagel om att Industrifonden skall inrikta sin verksamhet mot små och medelstora företag i stället för de allra största.

- Den kraftfulla ökningen av resurser lill STU. STU:s företagsstöd och teknikspridningsinsalser är inriktade mol de smä och medelslora förelagen.

- Innovalionsstöd och leknikspridning lill små och medelslora företag inom ramen för informationsteknologiprogrammet.

- Förslaget om atl Norrlandsfonden i slörre ulslräckning än lidigare inriktar sin verksamhet på finansiering av industriellt utvecklingsarbete i små och medelstora företag.

Prop. 1986/87:74

10.4 Stöd till teknisk infrastruktur

10.4.1 Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

Mitt förslag: Ett nytl reservalionsanslag bör föras upp för budgelåret 1987/88. Under detta nya anslag, F 3. Bidrag till Sfiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga aliachéverksamhet, bör medel anvisas för verksamheten vid STATT. För budgetåret 1987/88 harjag beräknai 26,4 milj. kr. Jag återkommer till detla i avsnill 17.

Under innevarande budgetär finansieras statens bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel (STATT) från anslaget F 1. Slyrelsen för leknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling.

Bakgrund: STATT har i sin nuvarande form funnils sedan år 1981. Den tekniska atiachéverksamheten som sådan har emellertid funnits i 40 år, dvs. sedan slutet av andra världskriget. Attachéverksamheten, som började med en attaché i USA (New York) omfallar nu elt 60-tal personer på nio siralegiska platser i väriden. I USA finns det attachékontor i Washington, Los Angeles och San Fransisco. I de tre viktigaste industriländerna i Västeuropa finns det konlor i Paris, Bonn och London. Dessutom finns det altachékonlor i Sovjetunionen (Moskva), Kina (Peking) och Japan (Tokyo). Dessa sju länder svarar sammanlagt för mer än 90 % av världens samlade forsknings- och utvecklingsinsatser.

143

Attachékonloren är i allmänhet lokaliserade vid de svenska ambassaderna. Från vissa attachékontor sker även specialislbevakning av länder, där atiachéverksamheten inte är etablerad. Hela verksamheten adminislreras från ett hemmakontor i Stockholm.

Organisationsformen och arbetssättet för STATT har ändrals under åren. Atiachéverksamheten är nu ett offensivt "leknikpolitiskt instrument" med uppgift atl förse svenska företag, organisationer och myndigheter med teknisk, vetenskaplig och industriell informalion. Verksamheten har utvärderats vid ett flertal tillfällen. De allmänna omdömena om STATT är mycket goda.

Skäl för mitt förslag: Medel för verksamheten vid STATT har tidigare anvisats under anslaget F 1. Styrelsen för leknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling som en separat anslagspost. Som framgår av vad jag nyss har nämnt har emellerlid verksamhelen nu nätt en sådan omfattning och självständighet att del är motiverat med ett separat anslag för Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel.

Sveriges framtid som industrination är beroende av en kontinueriig tillförsel av ny leknisk kunskap från omväriden. Del finns också elt behov av en vidgad teknikpolitisk utlandsbevakning, eftersom leknikpoliliken under det senaste decenniet blivit ett tungt inslag i de flesta länders politiska program. Här finner jag att STATT har en viktig funktion att fylla.

Vi upplever nu och inom en överskådlig lid en kraftigl fortsatt internationaliseringsprocess inom praktiskt taget alla verksamhetsområden. Denna internationalisering medför bl. a. att personliga internationella kontakter kommer att öka samt alt förelag och organisaiioner i Sverige fortlöpande kommer att utveckla sina internationella verksamheier. Atlachésysiemel kan här ge en överblick, förklara sammanhang och ge en vidgad syn på den tekniska ulvecklingen utomlands. Detta finner jag väl förenligt med STATT:s grundidé, nämligen att snabbi förmedla intressant teknisk-vetenskaplig och industriell information fill svensk förvaltning och svenskt näringsliv.

Med tanke på de stora forsknings- och utvecklingssatningar som görs gemensamt inom Västeuropa villjag peka på Sveriges behov av en leknisk bevakning av verksamheten inom EG. Enligl min mening bör därför atiachéverksamheten på begränsad tid placera en teknisk attaché i Bryssel för att handha dessa frågor. I övrigt har jag för del kommande budgetåret räknat med alt attachéverksamheten behåller sin nuvarande omfallning i fråga om befintliga kontor. Den nuvarande basrapporteringen i form av bl. a. rapporter och notiser skall behållas under en treårsperiod.

Mot bakgrund av att det finns nya intressanta regioner i vilka STATT inte har några kontor villjag emellertid framhålla att det är viktigt att även sådana områden bevakas när del gäller leknik, induslriförnyelse och forskningspolitik. Exempel på detta är Italien och Indien. Jag föreslår därför alt försöksverksamhet etableras i dessa båda länder.

Prop. 1986/87: 74

Verksamhetens innehåll

144

11 Småföretagsutveckling

11.1 Inledning

Småföretagen spelar en viklig roll för ulvecklingen av marknadssekono-min. Genom ett högl nyföretagande upprätthålls dynamiken i näringslivet. Småföretagspolitiken syftar till att stimulera nyföretagandel och atl undanröja hinder för småföretag med expansionsmöjligheter i syfte alt främja elt konkurrenskraftigt näringliv som ger möjlighel till en ökad och trygg sysselsäUning.

En rad åtgärder vidlas för atl stimulera ulvecklingen av småföretagandet. Jag har tidigare redovisat min syn på de ekonomisk-politiska ramförutsättningarna (avsnitt 5), infrastrukturens betydelse för näringslivets utveckling (avsnitt 6), arbetet med avreglering och regelförenkling (avsnitt 7) samt teknisk forskning och utveckling (avsnitt 10).

Jag har för avsikl att i delta avsnitt redovisa min syn på de specifika insatser som behövs - som etl komplement fill de mer generella åtgärderna - för all undanröja hinder för expansion och slimulera utveckling av småförelagen.

Innan jag går närmare in på småföretagspolitikens mål och medel villjag inledningsvis redogöra för småföretagens betydelse och nämna någol om den ekonomiska utvecklingen i småföretagsseklorn. Inom industridepartementet har upprättats en promemoria om svenskl näringsliv i ell internationellt perspektiv (bil. 3). I den ges ytteriigare uppgifterom bl. a. småföretagens ekonomiska utveckling.

Det finns nästan en halv miljon företag i Sverige, varav mer än 99 % är små eller medelstora, dvs. har färre än 200 anställda. Därav lillhör ca 50000 lillverkningsinduslrin. En klar majoritet av dessa företag är familjeägda. Småföretagen har sammanlagt över I miljon anslällda. Redan det visar att dessa företag har stor betydelse för näringsliv och samhälle.

Småförelagen är viktiga för den tekniska och kommersiella förnyelsen. Det finns en stor idérikedom och förmåga till förnyelse i de mindre företagen. Det gäller såväl nya produkter och systemlösningar som nya former för handel och distribufion.

Småföretagen är av fundamental betydelse för marknadsekonomin. En slor småföretagssektor innebär atl konkurrensen upprätthålls på olika marknader. Småförelagen kan flexibelt anpassa sig lill nya situationer och ställa om produktionsapparaten efter marknadens utveckling.

Småföretagen bidrar i stor utsträckning till vår produktion och export, inte minsl som underieverantörer till större företag. Våra storföretags framgångar bygger i hög grad på tillgången till effektiva underieverantörer med en hög teknisk kompetens.

Genom att småföretagen är spridda till olika delar av landel, har de stor belydelse för möjligheterna att nå en tillfredsställande regional balans. Orler med många småföretag står bra rusiade inför strukturkriser i stora förelag och branscher. En positiv utveckling av småföretagen är angelägen från regionalpolilisk synpunki, särskilt mot bakgrund av ökade regionala obalanser under senare år.

Prop. 1986/87:74

Småföretagen — dynamik i näringslivet

Teknik och

kommersiell

förnyelse

Underleverantörer

Stor betydelse för regional balans

10 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

145

Etablering och utveckling av småföretag är en nödvändig del av strukturomvandlingen. Eftersom strukturomvandlingen bl.a. leder lill all företag och produktområden slås ut genom internalionell konkurrens måste näringslivet, bl. a. genom elablering och utveckling av småförelag, tillföras ny verksamhet som ersättning för den som slås ul. För samhällel är det därför motiverat alt med särskilda medel minska de hinder som kan föreligga för småföretagens utveckling. Bl.a. härigenom kan den induslriella produktionen utvidgas.

Del är viktigt alt se de små och stora företagen som delar i elt sammanhängande ekonomiskt system. Det är de stora industrikoncernerna som svarar för den största delen av exporten och de inlernationella kontakterna, medan de mindre industri- och tjänsteföretagen i första hand är underleverantörer och hemmamarknadsinriktade. En expansion inom de stora internationellt inriktade koncernerna ger ofta belydande positiva effekter i de små och medelstora företagen.

Vidare är det viktigt att utgå från att företagen har en livscykel. Många små och medelslora förelag är relativt unga och i en tillväxtfas. Det innebär också att de som regel inte har samma ekonomiska karakteristika som äldre förelag. Expansionen i företagen påverkar och påverkas av bl. a. de finansiella förutsättningarna och de ekonomiska resultaten. Ett viktigt förhåUande är alt småföretagen — bl.a. genom att deras satsningar är riskfyllda - kan ha svårt alt snabbi ackumulera elt lillräckligl stort eget kapital. Detta kan avläsas genom atl soliditeten i regel är lägre i små företag än i större. Det finns anledning atl understryka att de skillnader i ekonomiska förhållanden som finns mellan små och stora företag således väsentligen är en naturlig konsekvens av atl de små och medelslora förelagen befinner sig i en tillväxtprocess. Av den anledningen kan det inte vara etl mål i sig för näringspolitiken atl eftersträva en likformighet i fråga om ekonomiska förhållanden i å ena sidan små och medelstora företag och å andra sidan storföretag.

Den ekonomiska utvecklingen i småförelagen är dock myckel positiv. Produkfionen och exporten har stigit, kapacilelsutnytljandet har ökat och investeringarna ligger på en hög nivå. Lönsamheten har kraftigl förbättrats under senare år. Avkastningen på eget kapital låg 1985 på drygt 20 % för små och medelstora industriföretag. Småföretagens export ökade med 50 % mellan åren 1982 och 1984, vilket var mer än för övriga företag.

Nyföretagandel ökar i Sverige. Under åren 1983-1985 beräknas i genomsnitt ca 20000 företag med hell ny verksamhet ha tillkommit inom näringslivet.

Även sysselsättningen utvecklas posifivt i småföretagssektorn. Mellan åren 1982 och 1985 ökade de små och medelstora industriföretagen sin sysselsättning med drygt 5 %, vilkel innebär en betydligt starkare uppgång än för de större företagen.

De flesla små och medelslora industriföretag är i privat ägo. Ca 90 % av alla förelag med anställda kan klassificeras som familjeföretag. Jag vill i detta sammanhang redogöra för en utredning om uppköp av små och medelstora företag inom industrin som industriverket överlämnade till regeringen i december 1986 (jfr bil. 3, avsnitt 13.5). Av utredningen fram-

Prop. 1986/87:74

Sammanhängande ekonomiskt system

Positiv utveckling

Uppköp av familjeföretag har liten omfattning

146

går att uppköpen av familjeföretag i slor utsträckning samvarierar med konjunkturen. Antalel uppköp har därför ökat under de senaste årens högkonjunktur. De uppköpia företagen utgör dock en myckel liten andel, ca I %, av det lotala antalet små och medelstora industriföretag.

Drygt hälflen av köpen görs av andra familjeföretag. Köparföreiaget är ofta beläget i geografisk närhet av det uppköpta företaget. 1 regel görs endast små förändringar av förelagens verksamhet och sysselsättning efter uppköpen. Som skäl för atl sälja företagen anger ägarna ofta personliga motiv, såsom ålder m. m. Mer sällan anges t. ex. skatteskäl.

Dessa fusioner medverkar enligt industriverket inte i nämnvärd utsträckning till någon ökad ägarkoncenlralion i näringslivel. Indusiriverkel bedömer att förelagsöveriåtelserna har mycket begränsade industri- och regionalpoliliska konsekvenser.

Prop. 1986/87:74

11.2 Småföretagspolitikens mål och medel

Min bedömning: Småföretagspolilikens mål bör ligga fast. Behovet av riktade insatser kvarstår. Poliliken inriktas på alt slimulera nyföretagandel och alt undanröja hinder för småföretag med expansionsmöjligheler, i syfte alt främja etl konkurrenskraftigt näringsliv som ger möjlighet till en ökad och trygg sysselsättning.

Bakgrund och skäl för min bedömning: Målen för småföretagspolitiken har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen. Senast i regeringens proposition om industriell tillväxt och fömyelse behandlades samhällels insalser för atl stimulera utvecklingen av små och medelstora förelag (prop. 1983:84/135, NU: 42, rskr. 379). Småföretagspolilikens mål utgår från småföretagens stora betydelse för

- marknadsekonomins utveckling,

- leknisk och affärsmässig förnyelse,

- produktion och distribution av varor och tjänster,

- sysselsättning,

- underieveranser lill slörre företag,

- den regionala utvecklingen.

Småföretagen möter särskilda utvecklingshinder i form av brisl på riskkapilal, speciella behov av utbildning samt otillräcklig information och service. Målel för småförelagspolitiken är att undanröja dessa hinder och på olika sätt stimulera förelagens produktion, export, förnyelse och konkurrenskraft.

Av slor betydelse för småförelagens utveckling är givetvis den allmänna ekonomiska politik som förls sedan år 1982. Som ett komplement till denna och för atl underlätta småförelagens utveckling görs ytterligare insalser. Inom ramen för näringspolitiken uppmuntras och stimuleras nyföretagandel. Småföretagens utveckling underlättas genom bl.a. insalser för att förbättra rådgivning, utbildning och lillgång på riskkapital. Det sker genom alt del privata utbudet av utbildning och rådgivning saml finansierings-tjänster komplelteras med olika riktade samhällsinsatser.

Målen ligger fast

Goda

allmänekonomiska

förutsättningar

147

Ell av de viktigaste insirumenten i småföretagspolitiken är de regionala utvecklingsfonderna. Staten, landstingen och berörda kommuner har strävat efter att successivt bygga ul organisalionen och höja kompetensen och effektiviteten. Anslagen för småföretagsutveckling - som går främst till utvecklingsfonderna - har höjts från ca IOO till ca 150 milj. kr. perår sedan regeringsskiftet år 1982. Under den närmasle treårsperioden kommer insatserna att fortsätta i oförminskad skala.

Som jag fidigare har redovisat (avsnitt 7) pågår ett omfattande arbete som syftar till att förenkla och ta borl regler som medför onödiga kostnader och olägenheler för näringslivet. Erfarenheterna hittills visar på posiliva resultat inom etl flertal områden. Så har t. ex. inom skatteområdet genomförls etl antal administrativa reformer — samordnad uppbörd av källskatl och arbetsgivaravgifter, höjda momsgränser m.m. - som är av särskild betydelse för småföretagen. Av särskilt intresse för nyföretagandel är en studie som riksrevisionsverket har utfört på regeringens uppdrag och som syftat till all undersöka möjligheten att samordna olika myndighelers agerande i samband med all nya företag etableras.

Skattefrågorna är väsentliga. Jag har tidigare (avsnitt 5.4) redogjort för vissa skattefrågor som har belydelse för småföretagen. Som därvid nämndes har riksdagen nyligen beslutat atl fribeloppel för vinstdelningsskatlen skall höjas från 0,5 till 1 milj. kr., vilket gör att en tredjedel av de företag som i dag betalar vinsldelningsskatt blir befriade från den skallen.

Regeringen lägger slor vikt vid överföringen av teknisk kompetens från bl.a. högskolor till småförelag. En rad teknik- och utvecklingscenlra har vuxit fram i många regioner. Siaten har på olika sätt medverkat i den ulvecklingen.

Under de senaste åren har regeringen satsat på även andra innovations-främjande åtgärder som har visat sig vara framgångsrika. Bl. a. kan nämnas näringsbidrag lill innovatörer från slyrelsen för leknisk utveckling, som varje år ger ca 10 uppfinnare möjlighel atl på hellid under två års lid ägna sig åt kreativ verksamhet.

Del finns också ca 20 rådgivare i uppfinnarfrågor som är placerade ute i landets olika regioner. Styrelsen för teknisk utveckling har uppdragit ål Svenska Uppfinnareföreningen att utbilda dessa rådgivare och hålla dem med aktuellt arbetsmaterial. Det finns ett slort behov av den här formen av service, väl spridd över hela landet.

Jag har tidigare (avsnitt 10) redogjort närmare för stödet till enskilda uppfinnare. Under budgelåret 1987/88 beräknarjag alt 3 milj. kr. bör anvisas till uppfinnarföreningar, vilket är en avsevärd försiärkning jämfört med fidigare år.

Särskilda insatser görs även för att främja småförelagens export. Sveriges Exportråd har avdelat särskilda resurser för detta ändamål. Bl. a. kan nämnas delprogrammel Exportchef-att-hyra. Exportrådet samarbetar med bl.a. industriverket och utvecklingsfonderna. Induslriverkets olika branschfrämjande åtgärder innehåller inslag av exportslöd. Insatserna riklar sig i hög grad till små och medelstora företag.

Arbetsmiljöfonden har tidigare finansierat flera småförelagsprojekl. Fondens erfarenheter visar på behovet av en samordnad insats vad gäller

Prop. 1986/87:74 Utvecklingsfonder

Förenkling och avreglering

Skatter

Teknikspridning

Innovationer

Export

Arbetsmiljö

148

arbetsmiljön i småföretag. Fonden har därför nyligen beslutat att sammanföra sina insalser till etl särskilt program. Delta kommer att bedrivas i samarbete med parterna på arbetsmarknaden samt SIND och arbetarskyddsstyrelsen.

Exempel på andra insatser som statsmakterna har genomfört under senare år är stöd till industridesign, den särskilda småföretagsfonden och — tillsammans med kooperalionen - elt särskilt utvecklingssystem för ny kooperation. Småförelagen får också en slor del av statens betydande regionalpolitiska slödålgärder i form av lån, bidrag, företagsutvecklande insatser, förbättrad infrastruktur m. m.

Prop. 1986/87:74

Design, flnansiering

Kooperativ Utveckling

11.3 De regionala utvecklingsfonderna

Min bedömning: Utvecklingsfondernas inriktning, verksamhet och organisation bör ligga fast. Insatserna bör, liksom hittills, i huvudsak riktas till tillverkande företag. Även företag som tillhandahåller tjänster till industrin och till andra branscher bör ingå i fondernas målgrupp. Liksom hittills ingår också turistföretag i målgruppen.

Bakgrund och skäl för min bedömning: För alt genomföra den riktade småföretagspolitiken har en regional utvecklingsfond inrättats i varie län. Fonderna, som är stiftelser, har bildats av staten och landstingskommunerna samt i några fall även kommuner. Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen och berörda kommuner och till avtalen fogade sladgar för stiftelserna. Avtalen är treåriga. Nuvarande avtalsperiod löper t. o. m. kalenderåret 1988. Landstingen och berörda kommuner utser styrelsen i resp. fond och bidrar tillsammans med siaten till att täcka fondernas driftskostnader.

En viktig utgångspunkt för fondernas verksamhet är att de skall komplettera del befintliga ulbudel av såväl finansierings- som informalions-och rådgivningstjänster till småförelagen. Enligt min bedömning är ulvecklingsfondernas service- och finansieringsprogram av en mycket stor belydelse för att slimulera småföretagens utveckling. De kosinader som är förknippade med fondernas verksamhet uppvägs på lång sikt av en ökad konkurrenskraft i näringslivel. Fondernas verksamhet skall även stä i samklang med samhällets regionalpolitiska strävanden. De ulgör därmed viktiga instrument för atl utveckla företag över hela landet och bidrar därigenom till atl förbättra den regionala balansen.

Utvecklingsfondernas insalser riktas i försia hand mot de tillverkande företagen och företag som tillhandahåller tjänster till industrin samt turistförelag. Krav på atl uividga fondernas målgrupp till all omfalta samtliga näringar har under de senaste åren framförts av SHIO-familjeföretagen, Sveriges Köpmannaförbund och Tjänsteförbundet. Som motiv har bl.a., angetts ett rätlvisekrav, dvs. att alla förelag oavsett branschtillhörighet borde ha tillgång till samhällets stödåtgärder. Men även tjänstesektorns expansion och informationsamhällels framväxt är motiv som förts fram i debatten.

Stat, landsting och kommuner driver regionala utvecklingsfonder

Komplettering av befintliga resurser

Målgrupp

149

Mot den bakgrunden villjag anföra följande. Det finns motiv som lalar för att utvecklingsbara företag oavsett bransch, som kan vara i behov av samhällets stöd, bör ha möjlighet alt få del av detta. En sådan inställning måste emellertid vägas mot de resurser som kan ställas till utvecklingsfondernas förfogande. Jag förordar därför en fortsatt inrikining på i huvudsak industriföretag. Härvid priorileras också branscher som dels svarar för huvuddelen av näringslivets tekniska utvecklingsarbete, dels har en produktion som är delvis inriktad på export. Vidare vill jag erinra om all industrin ofta ulgör basen för tjänsteverksamhet saml atl omfattningen av industrins produktion är olillräcklig och att elt av regeringens mål är att väsentligl uividga denna.

Jag vill erinra om atl en stor del av tjänstesektorn redan i dag ryms inom utvecklingsfondernas målgrupp genom att tjänsteföretag som lillhandahåller tjänster till induslrin redan ingår i målgruppen. Fortsättningsvis bör fill målgruppen också kunna räknas tjänsteföretag som riklar sig till andra branscher. Jag räknar vidare med alt fonderna inom givna resursramar i högre utsträckning kommer att arbeta med tjänsteföretag.

Del bör vidare nämnas atl utvecklingsfondernas etableringsrådgivning och starta-eget-kurser m. m. är tillgängliga för företag i samtliga näringsgrenar. I vissa län lämnar fonderna också särskilt bistånd till länsarbelsnämnden för arbetssökanden som önskar starta egna företag. Erfarenhelerna visar atl denna del av fondernas verksamhet i stor utsträckning riktas till personer som har för avsikt att starta företag inom handel och service.

Jag övergår nu till vissa frågor som rör utvecklingsfondernas rådgivningsverksamhet.

Utvecklingsfonderna arbetar med olika former av förelagsservice, såsom allmän informalions- och kontaktverksamhet, översiktliga företagsanalyser och djupare konsullinsatser. Rådgivning till enskilda förelag skall i huvudsak inriktas på strategiska frågor av typ produktutveckling, marknadsval etc. För mer omfattande konsultinsatser utlas i regel arvoden. Denna del av konsultverksamheten har ökat markant under senare år.

I samband med förnyelsepropositionen (prop. 1983/84:135) infördes begreppel strategisk företagsutveckling. Detta syftar till alt utvecklingsfonderna skall prioritera företag med utvecklingsmöjligheter och insatser som leder till strategisk utveckling och genomtänkta marknads- och produktval.

Genom att samarbeia djupare med ett antal utvecklingsbara förelag bidrar fonderna lill att utvecklingspotentialen hos dessa förelag snabbi tas lill vara. Fonderna kan delfinansiera konsullinsatser i förelagen. Om s. k. ulvecklingskapital lämnas för produktutveckling, marknadsinvesteringar e.d. kan SIND i efterskott lämna bidrag till fonderna som motsvarar hälften av sådana finansieringsinsatser.

Denna offensiva verksamhet har pågått i knappt två år. Erfarenheterna hittills visar alt fonderna samarbetar med förelag med goda utvecklingsmöjligheter. Preliminära beräkningar tyder på att dessa företag kommer all väsentligt höja sin omsättning, vinstnivå och sysselsättning. Programmet bör enligt min mening fortsätta med samma höga ambitionsnivå.

Prop. 1986/87:74

Företagsservice

Strategisk företagsutveckling

150

Jag räknar med att fonderna i sin verksamhet med företagsservice ger ökad uppmärksamhet även ål de kvalitetsfrågor som jag tidigare har berört.

Prop. 1986/87:74

11.4 Vissa finansieringsfrågor

Mitt förslag och min bedömning: Stiftelsen Småföretagsfonden tillförs ytteriigare IOO milj. kr. från AP-fondssyslemel. Det statliga systemet med s. k. industrigarantilån avskaffas vid ingången av budgetåret 1987/88. Stiftelsen Norriandsfonden bör inrikla sin verksamhet på små och medelstora företag och samordna den med ulvecklingsfondernas i de fyra nordligaste länen.

Skäl för mitt förslag: Jag har lidigare (avsnitt 5) redogjorl för min allmänna syn på kapitalmarknadens utveckling. Jag avser nu att ta upp vissa finansieringsfrågor med särskild betydelse för småförelagen.

Genom skilda beslul under år 1985 har regleringen av bankernas utlåningsränlor avskaffats och de s. k. ullåningstaken slopats. Avregleringen har ökat konkurrensen mellan olika långivare och därmed underlätlat för företagen atl få sedvanliga krediter. Det gäller även småföretagen.

Del finns emellertid bland småföretagen en belydande eflerfrågan på finansieringsinsatser med elt högt risktagande. Ofta saknar småföretagen erforderiiga säkerheler för krediter. Småförelagens finansieringsbehov kan därför inte hell tillgodoses av den ordinarie kreditmarknaden. Förulom den slora förlustrisken i sådana projekt innebär prövningen av ärendena belydande insalser i form av rådgivning och uppföljning. När del gäller små företag och projekt har bankerna inte alltid möjlighet till etl högt risktagande i kombinalion med etl sådant kostnadskrävande berednings-och uppföljningsarbete, trots att projekten kan vara lönsamma för både förelagen och samhället.

De företag som agerar på den s. k. venlure-capilal-marknaden (jfr avsnitt 5.2) är etl viktigt inslag men kan inte helt tillgodose småförelagens behov av riskkapital. Venlure-capital-företagen inriktar ofta sina investeringar på företag och produkler som utvecklats under ett anlal år. Däremot satsas relativt lilel på nystartade företag och helt nya produkler. Del är därför motiverat med samhälleliga insatser genom bl. a. de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet och Småföretagsfonden för att tillgodose finansieringsbehoven vad gäller nya företag och nya produkler.

När det gäller kompletterande försörjning med riskkapital och krediter lill småföretag har samhället en viktig uppgift alt fylla, främst genom de regionala utvecklingsfonderna. Riksdagen behandlade utvecklingsfondernas finansieringsverksamhel senasl våren 1984 (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379). Verksamhelen regleras i förordningen (1982:682) om slallig finansiering genom regional utvecklingsfond (omtryckt 1984: 556).

Fonderna arbetar för närvarande med olika former av finansiering: rörelselån, garantier samt s.k. ulvecklingskapital. Den sistnämnda finansieringsformen kan ges som villkorslån eller bidrag mot royaity. Fonderna i

Småföretagen har särskilda finansieringsbehov

Riskkapital

Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

151

vissa län kan också bevilja s. k. regionalpolitiskt utvecklingskapital (prop. 1984/85:115, AU 13, rskr. 354). Allmänl gäller att fonderna skall kompleltera den ordinarie kreditmarknaden genom alt bl. a. acceptera en högre risknivå. Jag vill betona att fonderna när del gäller ulvecklingskapital har möjlighet att kompensera silt risktagande genom att få lillbaka väsentligt större belopp än de som har satsats, såvida projekten lyckas väl.

Utvecklingsfonderna hade per den 31 december 1985 utestående lånefordringar på drygt I miljard kronor och en likvid reserv i samma storleksordning. En del av denna reserv motsvaras dock av beslutade, ännu inte utbetalade lån m. m. År 1985 gick fonderna in i nya engagemang (brutto) i form av rörelselån med ca 380 milj.kr., garanlier med ca 50 milj.kr.och utvecklingskapital med ca 160 milj. kr. Andelen ulvecklingskapital av fondernas totala finansieringsinsatser har successivt ökat under senare år.

Jag har tidigare framhållil alt krav vad gäller fondernas finansieringsverksamhel bör vara att kapitalet bevaras (prop. 1983/84: 135 s. 153). Delta krav bör ligga fast. En ökad satsning på utvecklingskapital som finansieras med medel från den egna lånefonden, kan dock medföra en temporär urholkning av en fonds reserver, vilkel efter några år skall kompenseras av inbetalning av t. ex. royaity till fonden från de projekt som lyckas. Sådana långsiktiga salsningar skulle hindras om utvecklingsfonderna inriktade sig på alt kortsiktigt bevara sitt kapital. Pengarna gör bäst nytta när de satsas i framåtsyftande projekt i utvecklingsbara förelag. Vad jag nu har anförl innebär ingen ändring av den allmänna risknivån i fondernas finansieringsverksamhel.

Den närmare ulformningen av fondernas finansieringsverksamhet ankommer det på regeringen att besluta om inom ramen för de huvudlinjer som riksdagen har godkänt. Jag vill för riksdagens informalion anmäla att jag avser att se över fondernas finansieringsförordning i syfle all göra reglerna enklare.

Jag avser nu all redogöra för den hittillsvarande verksamheten i Sliftelsen Småföretagsfonden saml ge förslag till medelstillskott till stiftelsens framtida verksamhel.

Småföretagsfonden inrättades år 1984 (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379). I enlighet med lagen (1984:704) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden har riksförsäkringsverkel överfört 100 milj. kr. fill fonden som stiftelsekapital. Fondens sladgar har fastställts av regeringen. Fonden har en av regeringen utsedd styrelse men är knuten lill Sveriges Investeringsbank AB på så sätl atl fonden mol ersättning utnyttjar bankens expertis och kansliresurser.

Syftet med fonden är att bidra fill att finansiera små och medelslora förelag. Fondmedlen skall placeras så all kraven på god avkaslning, långsikiighel och riskspridning tillgodoses. Fonden skall årligen för liden 1985-1987 till AP-fondsystemet överföra en real avkastning som motsvarar I % av de tillförda medlen. Avkastningskravet höjs sedan successivt tiU3'%fr.o. m. år 1991.

Fonden skall förvärva minorilelsposler i form av akiier, konverlibla skuldebrev m. m. i främst investment- och ulvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade på att göra placeringar av riskkapital i andra småföretag. Med

Prop. 1986/87:74

Mer utvecklingskapital

Långsiktiga satsningar

Enklare regler

Småföretagsfonden

Satsar på riskkapital i småföretag

152

hänsyn lill avkastningskravet har fonden tills vidare inemol 30 % av sina medel i ränteavkastande placeringar.

Per den 31 december 1986 hade fonden använl sina 100 milj.kr. jämle ränteintäkter på följande sätt (milj. kr.)

Prop. 1986/87:74

Genomförda engagemang

Beslutade, ej genomförda engagemang

Fasla placeringar

Likvida medel för salsningar

i nya projekt och i nuvarande kundförelag

Summa

46 18 29

22 115 milj. kr.

Jag förordar att Småföretagsfonden nu tillförs ytteriigare IOO milj. kr. från AP-fondsystemet på samma sätl som när fonden bildades. Fonden bör ha en i huvudsak oförändrad verksamhetsinriktning och placeringspolicy. De ulökade resurserna innebär dock alt fonden får möjlighet att satsa en slörre del av silt kapital än för närvarande i regionalpolitiskt prioriterade områden. Jag förutsätier att fonden kan utveckla elt närmare samarbete med de regionala utvecklingsfonderna.

Samma krav på avkaslning bör gälla för de nya medlen som för de som fonden redan disponerar. Det innebär att fonden fr.o. m. år 1988 till AP-fondsystemet skall överföra en avkastning på 1 % av nuvärdet av de senasl tillförda kapitalet.

Det är lämpligl att fonden fortfarande vid behov utnyttjar Investeringsbankens expertis och kansliresurser. Del ankommer på regeringen atl besluta om de ändringar av Småföretagsfondens stadgar som kan behövas.

Inom industridepartementet har upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Förslagel - som beslår i ell lillägg i övergångsbestämmelserna - har upprällals i samråd med chefen för socialdepartementet och innebär att riksförsäkringsverket år 1987 skall föra över ytteriigare 100 milj. kr. lill Småförelags-fonden. Därmed kommer sammanlagt 200 milj.kr. ätt ha förts över till fonden.

Jag redogjorde våren 1986 (prop. 1985/86: 100 bil. 14, NU 14, rskr. 170) för min syn på Stiftelsen Norrlandsfondens verksamhet. Jag förordar atl den inriktningen i stort sett ligger fast. Del är dock motiverat att fonden i större utsträckning inriktar sin verksamhel på alt finansiera induslriellt . utvecklingsarbete i små och medelstora företag. Härvid bör ell nära samarbete utvecklas mellan Norrlandsfonden och de regionala utvecklingsfonderna i de fyra nordligaste länen. Vidare kan det vara motiverai alt Norrlandsfonden i beredningen av enskilda projekt i ökad utsträckning samverkar med Industrifonden och Småföretagsfonden. Jag har tidigare lagil upp frågor om Industrifondens verksamhet (avsnitt 10).

Norrlandsfondens finansiella ställning är för närvarande god. Under budgetåren 1987/88-1989/90 kan fonden inle räkna med statliga kapitaltillskott. Verksamhelen måsle ulformas med hänsyn till della förhållande.

Det ankommer på regeringen all besluta om den närmare utformningen av Norrlandsfondens verksamhel.

Ytterligare 100 milj. kr. till småföretagsfonden

Norrlandsfonden — ökad inriktning på småföretag

153

Systemet med industrigarantilån behandlades av riksdagen senast våren Prop. 1986/87: 74 1984 (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379). Stödformen har funnils sedan Minskat behov av 1950-talet (prop. 1954: 210, NU 29, rskr. 318). För närvarande regleras den lånegarantier i förordningen (1978:507) om industrigaranlilån m.m. (omtryckt 1985: 651). Från att från börian ha varit riktad lill hemslöjd, hantverk och småindustri övergick siödformen i och med statsmakternas beslul våren 1983 lill atl inriktas mol industriförelag oavsett sloriek (prop. 1982/83; 113, NU 39, rskr. 376). Huvuddelen av anlalel industrigarantilån har under senare år gells till medelstora företag, som genom den slalliga garantin har kunnat få banklån även till riskfyllda projekt.

Under senare år har stödformen industrigarantilån använts i liten omfattning. Under budgetåren 1984/85 och 1985/86 har garanlier tecknats för lån på sammanlagt knappt 90 milj.kr. Avregleringen på kreditmarknaden torde ha underiätlal för medelstora förelag att få lån ulan statlig garanti. En ytteriigare förklaring till den låga efterfrågan är att de regionala utvecklingsfonderna har fått ökade möjligheter att ge både egna lån och garanlier för banklån. Jag vill erinra om all fonderna ulan samråd med SIND kan ge rörelselån på upp lill 3 milj.kr.tiU ell enskill förelag. Del genomsnittliga industrigarantilånet låg under budgetåret 1985/86 pä knappl 1,5 miij. kr.

Jag förordar atl siödformen industrigarantilån upphör vid ingången av budgetårel 1987/88. Endast ansökningar som görs dessförinnan bör prövas. Förslagel innebär dock ingen förändring i fråga om ålaganden från statens sida som gjorts eller görs innan siödformen upphör. Med tanke på bl.a. utvecklingsfondernas goda finansieringsmöjligheter räknar jag med alt småföretagen inte skall få sina låneinöjligheter försämrade genom mitt förslag. Jag vill erinra om att riskvilliga krediter i form av lokaliseringslän kan lämnas till företag i regionalpolitiskt prioriterade områden.

11.5 Nyetableringsinsatser m. m.

Min bedömning: Insatserna för att stimulera lill en ökad nyetablering bör fördjupas och mer än lidigare koncenlreras till atl ge bestående effekler i nya företag med bärkraftiga affärsidéer.

Skäl för min bedömning: Jag har lidigare (bl.a. avsnitt 4) betonat den Nyetableringar

stora betydelsen av att nya företag startas och utvecklas. De bidrar allmänt lill dynamiken i näringslivet och ersätter sådana företag som slås ul av strukturella och andra skäl.

Vid min anmälan lill prop. 1983/84: 135 (s. 157) redogjorde jag för min syn på SlND:s och utvecklingsfondernas verksamhet med alt slimulera ett ökat nyföretagande. SIND fick särskilda medel för ändamålet för atl kunna driva egna projekt och samverka med fonderna. Även länsstyrelserna kan via utvecklingsfonderna bidra till förelagsstimulerande åtgärder. Härvid är nyetablering elt prioriterat område.

Jag vill nu för riksdagens information redovisa några av de hittillsvarande insatserna och ge min syn på den framlida verksamhelen.

154

Bland de projekt som SIND har finansieral, hek eller delvis, under Prop. 1986/87:74 budgetåren 1984/85-1985/86 kan nämnas:

• radio/TV-serien Nylt företag i samarbete med Utbildningsradion,

• handledarulbildning för slarta-égel-kurser,

• datoriserat budgetsystem för nyelablerade företag,

• kvinnliga Förelagarskolan i Luleå,

• erfarenhetsträffar för personal vid utvecklingsfonderna, med tonvikt på kvinnligt nyföreiagande,

• uiredningar, konferenser, mässor m. m.

Utvecklingsfonderna bedriver löpande dels information om nyförela- Starta eget gande, dels starta-eget-kurser, dels individuell rådgivning för och finansiering av nya företag. Kostnaderna belastar i huvudsak de driflbidrag som fonderna får av landstingen, siaten och berörda kommuner. Somjag tidigare nämnt omfattar utvecklingsfondernas nyetableringsinsalser alla branscher.

Hög nyetableringstakt

Inom regionalpoliliken förekommer en rad olika aktiviteter för atl bl. a. stimulera nyföretagande. Bl.a. bedrivs ett samarbete mellan regionala högskolor och andra regionala organ för alt genom s.k. avknoppning starta nya verksamheter som initieras genom forskning och utveckling vid resp. högskola.

Genom alt dels allmänt uppmuntra enskilda personer atl starta nya företag, dels vidta de konkreta stimulansåtgärder som jag nyss har nämnt har staten bidragil lill de senaste årens höga nyetableringsnivå. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar har — som jag lidigare nämnt -under åren 1983-1985 i genomsnitl ca 20000 företag med hell ny verksamhel tillkommit. Därutöver har ytterligare ett stort antal nya företag registrerats lill följd av s. k. avknoppningar av vissa verksamhetsgrenar från större företag eller av andra skäl.

Nyföretagandel har en strategisk betydelse för utvecklingen av ett konkurrenskraftigt näringsliv och för alt förbättra den regionala balansen. Som jag tidigare har anfört bidrar en hög nyetableringsnivå till atl mildra de negativa effekler som är förknippade med en snabb strukturomvandling. Genom elt högt nyföretagande upprätthålls dynamiken i näringslivel, nya idéer prövas på marknaden och sysselsällningslillfällen skapas. Jag förordar därför atl SIND även i fortsättningen får disponera särskilda resurser för alt stimulera och utveckla nyetableringar, med hjälp av bl.a. utvecklingsfonderna.

En brett upplagd verksamhet har hittills bidragit lill att väcka intresse för Mer djupgående alt starta eget och till all nya företagare fått en inledande utbildning och insatser rådgivning. Del är dock väsenlligl alt insatserna i fortsättningen kan vara relativt djupgående, så att de ger beslående effekler och medverkar lill en långsiktigt positiv utveckling i de nyelablerade företagen. Med tanke på SIND:s och utvecklingsfondernas begränsade resurser kan denna inriktning innebära behov av en större samverkan med andra organ vad gäller den breda inledande rådgivningen lill bl. a. personer som är allmänl intresserade av all starta eget. När del gäller denna allmänna rådgivning villjag betona atl många kommuner redan i dag bedriver en sådan verksamhet. Det är positivt att många kommuner har upprättat näringslivsprogram eller

155

på annal sätt lagit initiativ för att, inom ramen för sin kompelens, allmänt främja det lokala näringslivel. Dessa insatser av kommunerna innebär att utvecklingsfondema, kan ägna större resurser åt en mer djupgående rådgivning åt nya förelag med bärkraftiga affärsidéer. Jag vill i detla sammanhang erinra om att stat-kommun-beredningen i sitt nyligen avgivna belänkande Kommunal Näringslivspolitik - samverkan med siaten och näringslivet (Ds C 1986: 16) har anfört att kommunernas och landstingskommunernas åtgärder inom näringspolitiken måste tillmätas slor betydelse och alt de nuvarande kompelensreglerna ger kommunerna möjlighet alt göra belydande lokala näringslivsinsatser.

Det är angeläget alt utvecklingsfonder även kan avråda från atl starta företag i de fall där affärsidéerna inte håller. På så sätt begränsas antalet misslyckade företagsetableringar.

Samlidigt som antalet nyelablerade företag har ökat har även antalel konkurser ökat kontinuerligt. Fram till år 1980 ökade konkurserna med i genomsnkl ca 2 % per år. Därefter har ökningslakten legat på ca 10 % per år. En liknande ökning av konkursfrekvensen har inträffat i andra länder med en hög nyetableringsfrekvens. Relativt sett utgör de konkursdrabbade förelagen en liten andel (I %) av det totala anlalet företag.

SIND har i november 1985 redovisat en rapport (bilaga 4) om konkursorsaker och föreslagit vissa åtgärder för all minska anlalet konkurser. Rapporlen har remissbehandlats (bilaga 5).

Bland konkursorsakerna framhålls särskilt bristen på kunskap hos företagsledningarna. SIND föreslår därför en ökning och fördjupning av samhällets insatser med utbildning och informalion i samband med bl.a. alt nya företag startas. Remissinstanserna är i huvudsak posiliva till dessa förslag, liksom till ett förslag om förbättrad konkursstatistik. Det senare förslaget berör frågor som det ankommer på statistiska centralbyrån att ta ställning fill. Jag ålerkommer strax lill utbildningsfrågorna (avsnitt 11.7).

Vidare föreslås en ändring av förmånsrättsordningen i konkurser när det gäller lönefordringar. Denna fråga behandlas för närvarande av lönegarantiulredningen (A 1982:04). Jag är därför inle beredd att nu ta initiativ lill någon sådan ändring i förmånsrätlsordningen. Jag vill dock nämna all regeringen idag har föreslagit atl fordringar på gmnd av revisionsuppdrag i konkursdrabbade företag skall få förmånsrätt i konkurser (prop. 1986/ 87:90).

Kvinnor har länge varit en stor grupp bland de som startar nya förelag. Mot bakgrund av näringsulskottels yttrande våren 1985 (NU 1984/85: 23 s. 26-27, rskr. 242) har regeringen tillsammans med landstingsförbundet verkat för att varje fond skall utse en jämslälldhetsansvarig. Aktiviteterna har i de olika fonderna varit av många olika slag och också varierat i intensitet. Erfarenheterna hitfills visar att behovet av slöd lill kvinnliga företagare är slort i form av utbildning, rådgivning och kontaktskapande verksamhel. Jag ser denna verksamhel som elt naturligt inslag i fondernas arbete.

Regeringen har gett etl flertal utvecklingsfonder särskilt finansiellt stöd för alt mer aktivi arbeta med unga företagare. Erfarenheterna hitlills av denna verksamhet är posiliva.

Jag har nyss (avsnitt 11.3) behandlat frågan om de regionala utvecklings-

Prop. 1986/87:74

Konkurserna ökar, men är relativt få

Kunskapsbrist

viktig

konkursorsak

Satsningar för kvinnor

156

fondernas målgrupp och därvid förordat att fonderna koncentrerar sina insalser till tillverkande företag, turistföretag och förelagsinriktade tjänsteförelag. När det gäller nyetableringsverksamheten bör dock SIND och fonderna liksom hitlills vara fria att inrikta åtgärderna mol företag och blivande företagare inom även andra områden.

Prop. 1986/87:74

11.6 Underleverantörsfrågor

Som underleverantörer räknas företag som framställer produkter och tjänster som är avsedda att ingå i ett köparföretags slutprodukt. Underle-verantörssystemel är särskilt betydelsefullt i verkstadsindustrin. Bland små och medelstora företag dominerar underleveranlörsrollen; bland de större företagen dominerar köparrollen.

Under 1980-lalet har köparföretagen tydligt markerat att de ställer nya krav på sina leverantörer. En strävan har varit alt minska antalel leveranlörer och öka flexibiliteien bl. a. för att motsvara företagens krav på "just in time'"-produklion.

I en studie som genomförts gemensamt av MelaUinduslriarbelareförbundet och Mekanförbundet våren 1986 konstateras att storföretagen i verkstadsindustrin är inne i en omvandlingsprocess med inriktning mol högre kvalilel, minskad kapitalbindning och utnyttjande av ny teknik. Detla medför bl.a. ökade krav på fungerande kvalitelsslyrningssysiem hos un-derieveraniörerna. I ökad utsträckning kommer därför också de små och medelslora företagen att genomföra liknande insatser. Underleverantörssystemet är ett finmaskigt nätverk av företagsrelationer, vilket kommer alt uigöra basen för atl sprida de kunskaper och krav som hör samman med den nya inriktningen. Anpassningen är inte utan problem och det är troligt att de nya kraven på svenska underieverantörer kommer att leda till en viss utslagning bland de företag som saknar tillräckliga resurser för att genomdriva långsikliga åtgärdsprogram.

SIND och de regionala utvecklingsfonderna genomför en rad särskilda aktiviteter för alt siärka svenska underleverantörer. Exempel på sådana insatser är mässdeltagande, kontaktträffar mellan underieverantörer och större köpare samt kursverksamhet. Dessutom medverkar de regionala utvecklingsfonderna genom finansieringsinsatser och ålgärder inom företagsserviceområdet till att förbättra underleverantörernas situafion.

Problemen för underleverantörsföretagen innefattar även den typ av problem som småföretagen i allmänhet möter. De insatser som SIND och de regionala utvecklingsfonderna erbjuder ger därför goda möjligheter all stärka underleverantörernas position på marknaden. Även inom ramen för Exportrådets verksamhet genomförs särskilda insatser för underieverantörer i exporlfrämjande syfte.

Härutöver kan det finnas behov av särskilda insalser för alt möta köpar-företagens krav på underleverantörerna. Kraven på rätt och jämn kvalitet, god service, rätl pris och säker leverans i rätt tid ökar. Insatserna bör bl. a. ta sikte på alt öka samarbetet mellan underleverantörerna för att minimera antalet kontaktytor sett från köparförelagens horisont. De teknikcentra som etablerats på en rad håll, i vissa fall med statligt stöd, kan spela en

Ökade krav på underleverantörerna

Kvalitet och säkra leveranser

157

viktig roll när det gäller att bistå underleverantörsförelagen i lekniska frågor.

Industrifonden medverkar på olika sätt med rådgivning och finansiering i syfte att höja kompetensen hos svenska underleverantörer. Riktlinjer m. m. för fondens verksamhet har redovisats tidigare (avsnitt 10.2.).

Särskilda insatser i form av rådgivning och utbildning har beslutats för att stärka underleverantörsföretag i Uddevallaregionen. Sammanlagt har 3,8 milj, kr. anslagits för ändamålel. Utvecklingsfonderna i Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län svarar för atl insatserna genomförs.

Prop. 1986/87:74

1.7 Utbildningsfrågor

Mitt förslag och min bedömning: Reservationsanslaget Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling utgår ur statsbudgeten.

SIND bör samordna och fördela de statliga resurserna till stiftelsen och annan småförelagsinriktad fortbildning. Medlen bör disponeras från anslaget Småförelagsutveckling. Verkets stöd till stiftelsen bör delas upp i en årlig basresurs och bidrag för speciella småföretagsinsalser.

SIND har i seplember 1986 överlämnat utredningsrapporten Kompetensutveckling för konkurrenskraft (bil. 6). Verket slår fast dels betydelsen av kompetent, välutbildad personal för alt företagen skall bli framgångsrika, dels att staten har etl ansvar i detta sammanhang. Småföretagen har generellt sell etl betydande fortbildningsbehov samtidigt som deras kunskap om ulbudel är bristfälligt. Ingen kursartangör ägnar sig idag huvudsakligen åt småföretag. Del beror bl. a. på att småförelagen anses utgöra en olönsam marknad atl bearbeta.

SIND gör en närmare analys av dels verksamhelen hos de regionala utvecklingsfondernas sex s. k. utbildningsenheter, dels Stiftelsen Institutet för Förelagsutveckling (SIFU). För utbildningsenheternas del skisserar industriverket en möjlig utveckling med ökade resurser och en ombildning till särskilda ulbildningssfiflelser. Verkel föreslår dock tills vidare en i storl sett oförändrad organisation och verksamhet.

SIFU spelar enligt SIND en viktig industripolitisk roll, främst inom teknikområdet. Verket föreslår att det industripolitiskt moliverade slatliga stödet ges dels som en basresurs till SIFU, dels för specificerade program som verket och stiftelsen kommer överens om. SIND föreslår att verkel i fortsättningen får besluta om sådana statsbidrag lill SIFU. På så sätt kan de statliga insatserna för småförelagsinriklade utbildningsinsatser samordnas bäitre, eflersom verket redan nu förfogar över vissa andra resurser för detla ändamål (anslaget Småföretagsutveckling). Vidare föreslår verket all SIFU får bidrag av statsmakterna från regionalpolitiska medel för att läcka merkostnaderna för SlFU:s dubbla lokalisering lill Stockholm och Borås.

Remissinstanserna: SlND:s utredningsrapport har remissbehandlats (bil. 7). Remissopinionen är splittrad. Vissa instanser tillslyrker att SIND får i uppgift att besluta om bidrag till SIFU. Andra befarar t. ex. en ökad byrå-

Betydande fortbildningsbehov

SIFU och utvecklingsfonderna

158

krati eller all SIFU:s självsländighet kan gå förlorad med en sådan ordning. En åsikt som förs fram är att SIND och utvecklingsfonderna inte bör få utökade personella resurser för sin fortbildningsverksamhel.

Många instanser betonar vikten av alt även andra uibildningsorgan än SIFU bör ha möjlighet all få bidrag för kursutveckling m. m. I fråga om allmänl utökade statliga satsningar på fortbildning för småföretag finns både positiva och negaliva åsikter bland remissorganen.

Skäl för mina ställningstaganden: Goda möjligheter lill fortbildning är en förutsäuning för en gynnsam utveckling av små och medelstora företag. Forlbildning bedrivs såväl i prival som i samhällels regi, varvid samhällsinsatserna avses komplettera den privata verksamhelen. Inom industridepartementets verksamhetsområde bedrivs fortbildningsverksamhet för småföretag av SIFU, SIND och de regionala utvecklingsfonderna. Jag vill, i likhet med bl. a. skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet betona alt andra vikliga insatser görs bl. a. inom ramen för högskolornas uppdragsutbildning saml av Komvux och Slatens Skola för Vuxna i Härnösand (SSVH) som medverkar i bl.a. skolöverstyrelsens glesbygdsprojekt.

Det är angeläget alt olika aktörer fortsätter att utveckla och erbjuda utbildning för småförelag. Del gäller både privala utbildningsföretag och offentliga institutioner som högskolor, komvux, SSVH m. fl.

Jag vill också erinra om de olika kompetensutvecklande insatser som görs inom ramen för regionalpolitiken. De resurser för sådana åtgärder i regionalpolitiskt prioriterade regioner som regeringen föreslog i budgetpropositionen 1987 bör bl. a. kunna användas till att stödja projekl som syftar till att på olika sätt höja kompetensen inom småföretagen i dessa regioner, exempelvis genom utbildning.

Småföretagen har myckel skilda behov. En individuell anpassning av åtgärderna till företagens situation kräver ofta aktiva insalser på lokal och regional nivå. Utvecklingsfonderna har därför en viklig roll atl spela, bl. a. som förmedlare av fortbildningstjänster. Mol bakgrund av vad jag nyss har anfört om nyetablering m. m. (avsnitt 11.5) anserjag vidare att utbildning på områdena starta egel och driva egel företag bör ägnas stor uppmärksamhel. Del ankommer på SIND atl la ställning till hur delta närmare skall organiseras. I likhet med vad SIND anfört i sin rapport (bilaga 4) om konkursuivecklingen bör utbildningsinsatserna vad gäller nyetableringar och nystartade förelag utökas och fördjupas. Jag vill betona att det är angeläget alt berörda offentliga organ även i framtiden i hög grad anlitar den kompetens och de resurser som finns i den privata ulbildningsseklorn, t. ex. hos branschorganisationerna. Della har också påpekals av flera remissinstanser.

Det ankommer på SIND atl i samråd med övriga huvudmän och fonderna själva, inom ramen för konsortialavtal och sladgar, organisera fondernas gemensamma funktioner för utbildning.

SIFU inrättades år 1980 och skall bedriva forlbildning för främst små och medelstora företag i bl.a. lekniska ämnen (prop. 1979/80:88, NU 41, rskr. 274). SIFU:s kunder kommer i dag från såväl småföretag som större företag och offentlig förvallning.

Prop. 1986/87:74

.Även andra resurser

Fördjupade starta eget-insatser

159

Elt skäl för staten att bedriva verksamheten och stödja den med bidrag har varil all SIFU kan tillhandahålla vissa kurser som inle är lönsamma i snäv förelagsekonomisk mening men som ändå gynnar företagens utveckling och påskyndar teknikspridningen. SIFU kan av samhällsekonomiska skäl ta slora risker med ny oprövad utbildning och visa uthållighet i sitl utbud av kurser (jfr prop. 1979/80:88 s. 10).

SIFU är ålagd att bedriva verksamhel i både Borås och Siockholm, vilkel minskar möjligheterna till lönsamhet i företagsekonomisk mening. Statsbidraget lill SIFU har näslan halverats från 22 milj.kr. budgelåret 1982/83 fill 12 milj.kr.för 1986/87. SIFU:s självfinansiering i form av kursavgifter täcker för närvarande drygt 80 % av kostnaderna.

1 likhet med SIND och flera remissinslanser anserjag alt statens bidrag lill SIFU bör samordnas med SIND:s resurser för småförelagsinriktad forlbildning. Jag förordar därför att reservationsanslaget Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling utgår från slalsbudgeten. SIND bör besluta om dels årliga basresurser för atl SIFU skall kunna långsikfigt upprätthålla en småföretagskompelens, dels löpande bidrag för småföretagsinsatser som verket och SIFU kommer överens om. Jag räknar med att denna nya finansieringsordning inte på korl sikl medför någon väsenllig minskning av SIFU:s resurser. Liksom hittills bör även större förelag och offentlig förvaltning på kommersiell basis kunna anlita stiftelsen.

Det ankommer på regeringen att besluta om erforderliga ändringar i SIFU:s sladgar.

Jag vill betona att den nya finansieringsordningen inte bör minska möjligheterna för även andra utbildningsorgan alt såsom nu få bidrag av industriverket för att bl. a. anpassa sin utbildning så atl den passar småföretag.

Jag är inle beredd att förorda särskilda regionalpolitiska medel till SIFU. Jag är medvelen om alt SIFU:s dubbla lokalisering medför inläktsbortfall och vissa merkostnader för bl.a. hyra och löpande drift. Del får dock ankomma på SIND att ta hänsyn till detta när basresursen till SIFU besläms.

Prop. 1986/87:74

Ökad samordning SIFU-SIND-Utvecklings-fonderna

11.8 Teknikspridning

Teknik- och kompetenshöjande åtgärder med samhällets medverkan bör i försia hand riklas lill små och medelstora företag. De slörre företagen klarar som regel utvecklingsarbete, introduktion av ny teknik etc. med egna resurser.

De industri- och näringspolitiskt motiverade insatserna för teknikspridning bör medverka lill alt utveckla och förnya näringslivet. Insatserna bör bestå av förmedling av kunskap om ny teknik och kontaktskapande aktiviteter. De resurser som bör utnyttjas är i försia hand universitet/högskolor, kollektiva forskningsinstitut och andra typer av resurscentra (t. ex. teknik-och utvecklingscenlra). Insatserna bör främst rikta sig till små och medelstora företag. Teknikspridningsinsatserna bör också ges en regionalpolitisk inriktning.

Småföretagen främsta målgrupp

160

Ett nära samarbete måste finnas mellan de organ som har elt ansvar för att sprida ny teknik, nämligen utvecklingsfonder, länsstyrelser, länsskolnämnder, länsarbetsnämnder, kontaktsekretariaten vid universitet och högskolor samt näringslivets organisationer. Centralt bör SIND, STU, skolöverstyrelsen (SÖ) samt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) ge ett aktivt stöd i detta arbete.

De regionala utvecklingsfonderna har genom sina insatser inom områdena företagsservice och finansiering en naturlig uppgifl i arbetet med att sprida ny teknik lill småförelagen. Utöver fondernas ordinarie verksamhet pågår olika projekt där fonderna dellar. Som exempel kan nämnas projektet "Ny teknik i rätt lid", som SIND har initierat. Syftet är att sprida kännedom om nya tekniker och nya organisatoriska lösningar och att erbjuda småförelagen möjligheter atl närmare sludera om teknikförnyelse ytterligare kan utveckla företagets affärsidé lill ekonomisk framgång. Erfarenhelerna hittills av denna verksamhet är positiva och visar på behovel av alt iniliera projekt för atl få igång en teknikspridningsprocess.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om kvalitetsfrågornas betydelse i enlighet med vad jag tidigare har anförl. Det är väsenlligl atl möjligheterna till höjd kvalilel tillvaratas och beaklas vid ianspråktagandet av ny leknik.

All utnyttja och komplettera befintliga forsknings-, utbildnings- och utvecklingsorgan och företag saml nätverk mellan dessa är ett viktigt inslag i arbelet.

De regionala FoU-råd och forskningsstiftelser som vuxil fram, inte minsl i anslulning till de mindre högskolorna, medverkar till elt förbättrat kontaktnät och effeklivare former av informationsutbyte och kunskapsöverföring. Del växande anlalet funktioner av lyp kontaktsekretariat vid både större och mindre högskolor har också sådana uppgifter.

S. k. teknikcentra som bygger på samverkan mellan olika intressenter -näringsliv, gymnasieskola, högskola m.fl. - syflar lill all på olika sätl underlätta att ny leknik sprids lill främsl små och medelslora företag. Också sådana centra är viktiga inslag i teknikspridningsprocessen. Verksamheten vid dessa centra kan bestå av konsultverksamhet (t. ex. CAD/ CAM), utvecklingsarbete (prololypliUverkning m.m.), utbildning (för gymnasieskola, kommunal vuxenulbildning, högskola, företag, länsarbetsnämnd m. fl.) och uthyrning av teknisk utrustning. Verksamhelen finansieras ofta gemensaml av intressenterna. Vissa teknikcentra med regional verksamhel kan också innehålla avancerad teknologi som gör alt forskning och utveckling är en viktig del av verksamheten (t.ex. Daltek och teknikcentra i Sandviken och Hagfors). De har därmed på dessa områden en nationell betydelse.

Inom ramen för del föreslagna informationsleknologiprogrammet inryms en rad ålgärder som syftar till att sprida ny teknik (avsnitt lO.I).

Alla de nämnda resurserna för att sprida ny leknik har stor belydelse för ulvecklingen av små och medelstora företag i alla delar av landet. Skillnaden i behoven mellan de regionalpoliliskt prioriterade regionerna och landet i övrigt är att del i de förra regionerna finns en eftersläpning i tillgången på nämnda resurser och bredden på dessa samt att tillgänglighe-

Prop. 1986/87:74

Utvecklingsfonderna

Teknikcentra

161

1 I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

ten bl.a. på grund av långa avstånd är sämre. De mer allmänt inriklade leknik- och kompelensspridningsinsatserna bör därför ha sin lyngdpunkl i olika ålgärder för atl dels göra de små och medelstora företagen uppmärksamma pä de behov och möjligheter som finns, dels hjälpa dessa företag atl få del av insatserna.

Beträffande åtgärder i de regionalpolitiskt prioriterade regionerna måste dessa ha en betydligt större bredd och också i hög grad inriklas på atl kompleltera och bygga upp kompetensstrukturen.

Det regionalpolitiskt prioriterade området för insatser som främjar leknik- och kompetensspridning omfattar stödområdet och vissa stödjepunkter i nära anslulning lill detta saml de delar av Bergslagen som inte tillhör stödområdet. Vidare bör vissa insatser kunna göras som främjar ulvecklingen i sydöstra Sverige. Beträffande regionalpolitiska insatser för kompetensutveckling och leknikspridning har dessa redovisats i budgetpropositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14). STU har redovisat förslag till en regional innovationspolilik som föreslås omfatta såväl förelagsinriktade insatser som insatser som ändrar rambetingelserna för förelagen. STU redovisar bl.a. förslag om elt "riksnät" av teknikcentra. Dessa teknikcentra skulle skaffa sig en hög kompetensnivå - specialisera sig - inom elt visst leknikområde.

Innan ställning tas fill STU:s förslag bör resultatet av det teknikspridningsuppdrag, som SIND, STU, UHÄ och SÖ skall redovisa fill regeringen i mars 1987, avvaktas.

Prop. 1986/87:74

11.9 Design och kvalitet

Mitt förslag: Särskilda medel slälls lill SIND:s förfogande för atl under ytterligare en treårsperiod slimulera designverksamhel främst i små och medelslora förelag.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Design är och kommer under de närmaste åren att vara elt viktigt medel för all stärka konkurrenskraften i svensk industri och i synnerhet de små och medelstora företagen. Det kommer därför även under de närmaste åren att behövas speciella insatser för att stimulera företagen att satsa på god design. Liksom hittills bör insatserna riklas till produktutveckling och design i tillverkande förelag. Insatserna bör ta sikte på att stärka hela företagets identitet. Informalion, utbildning och konsultstöd är vikliga inslag i etl sådant program.

Inom ramen för branschprogrammen för lekoindustrin och den träbearbetande induslrin genomförs olika typer av insatser för all utveckla företagens design. Exempel på sådana insalser är konsultstöd, utbildning, mässdeltagande, resor och exportfrämjande insatser. Industriverket har i samverkan med STU i flera år bedrivit en viss designstödjande verksamhet som är riklad till möbelindustrin. Denna verksamhet avser verket att bygga ut.

Erfarenheterna hittills visar atl intresset för design hos de svenska tekoföretagen ökar. Det gäller även efterfrågan på SIND:s insatser i fråga

Stärka

konkurrenskraften genom design

Branschprogram

162

om design i denna bransch. Även det produktionstekniska utvecklingsoch utbildningscentrum, Proteko, som nu byggs upp i Borås, bör på olika sätt kunna medverka i designinsatser riktade till framför allt mindre företag. Jag räknar med atl SIND och Proteko tillsammans kan utarbeta ett program för hur Proteko bäst skall kunna främja tekoföretagens designverksamhet och utbildning av designers.

En treårig försöksperiod med designfrämjande åtgärder inleddes budgetåret 1984/85. Totall har 15 milj. kr. anslagits för dels elablering och drift av elt Design Center i Stockholm, dels insalser för atl främja design i enskilda småföretag.

Verksamhelen vid Design Center består av två huvudområden, dels att förmedla kontakter mellan industri och industridesigners, dels av en program- och utställningsverksamhet. Försöksperioden går ut den I juli 1987.

Del är en tids- och resurskrävande uppgift alt bygga upp etl Design Center. Resurser bör därför tillföras under ytteriigare tre år. På sikt bör verksamheten i högre utsträckning kunna finansieras genom bl. a. konsultintäkter. Enligt vad jag har erfarit avser SIND att mot bakgrund av erfarenheterna hitlills lämna förslag till Design Centers fortsatta verksamhetsinriktning, huvudmannaskap, finansieringsformer och lämplig organisalionsform. I god tid före treårsperiodens slut bör verksamheten utvärderas.

Parallelll med att Design Center byggdes upp har särskilda medel satsals på designfrämjande insatser i enskilda företag. SIND har lillsammans med bl.a. de regionala utvecklingsfonderna genomfört en rad aktiviteter för produktutveckling och designinsatser i enskilda förelag. Erfarenheterna visar på myckel goda resullal med relativt sett små medel. Jag anser därför all verksamheten bör fortsätta. SIND bör liksom hitlills via de regionala utvecklingsfonderna svara för högst 50 % av kostnaderna. Insatserna bör la sikle på att stärka hela företagels identitet, inle enbari produkten som sådan. En helhetssyn på designinsalserna eftersträvas. I den mån intitiativ lill designfrämjande insatser kommer fram lokalt, bör dessa samordnas med verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna.

1 min redogörelse för de krav som i framliden kommer alt slällas på svenskt näringsliv har jag betonat viklen av anpassning lill marknadens krav, behov och förväntningar samt nödvändigheten av att samtidigt ta till vara alla möjligheter lill en effektiv produklion av såväl varor som tjänsler. Endast genom en fungerande kvalitetsstyrning av verksamheten kan dessa krav uppfyllas.

Det är en uppgift för den nationella kvalitetsoffensiven att informera om detta samt underiälla och slimulera kvalitetsarbete i företag och förvaltningar.

De smä och medelslora förelagen är alll oftare ulsatla för krav på alt ha effektiva kvalitetsslyrningssystem. Jag räknar med alt de regionala utvecklingsfonderna och SIND liksom övriga berörda myndigheter inom ramen för kvalitetsoffensiven vidtar olika kvalitetsfrämjande åtgärder. Som exempel kan nämnas SlND:s medverkan i den kompetensuppbyggnad i ämnet kvalitetsstyrning vid Chalmers Tekniska Högskola och Handelshögskolan i Göteborg, somjag tidigare har redogjort för.

Prop. 1986/87:74

Design Center

Utvecklingsfonderna

Kvalitetsoffensiv

163

.10 Kooperativ utveckling

Prop. 1986/87:74

Frågor som rör kooperativ utveckling har behandlats av siatsmakterna vid flera lillfällen. Huvudsyftet med de statliga ålgärdema har varit att jämställa villkoren för utveckling av kooperativa företag med de villkor som gäller för aktiebolag och andra företagsformer. Insatserna har främsl rört kapitalförsörining, forskning och utveckling, utbildning m. m. Senast våren 1986 beslutades om medel för kooperativ utveckling i nära anslutning till kooperalionen och Kooperaliva rådets verksamhet (anslaget Småföretagsutveckling). Det förutsattes atl kooperationen själv skulle bidra med motsvarande belopp.

Kooperationen och siaten har i september 1986 beslutat att bygga upp etl Kooperationens utvecklingssystem. Verksamhelen skall omfatta åtgärder på tre områden: allmänna informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser, kooperaiiv företagsservice saml slöd lill uppbyggnad av lokala kooperaliva utvecklingscenlra.

Kooperationen kommer att medverka i finansieringen med upp lill 50 % av kostnaderna, eller högst 2,5 milj. kr., per år.

Jag vill understryka atl denna insals skall ses som en temporär åtgärd för att initiera och påskynda uppbyggnaden av kompetens och andra resurser för atl utveckla ny kooperativ verksamhel inom skilda områden. På sikt bör dessa utvecklingsresurser kunna integreras med samhällels generella näringspolitiska organisation, i första hand SIND och utvecklingsfonderna. Väsentligt är härvid all den kooperativa specialkompetensen även i denna miljö kan bevaras och utvecklas. Det är därför lämpligt att successivt söka finna former för en regional och cenlral samverkan mellan berörda intressenter.

Under 1986 har genomförls informalions- och utbildningsinsatser som varit riktade lill lärare, ungdom, glesbygdsområden saml till personal inom kooperativa organisationer och slalliga organ. En seminarieserie under den sammanfattande rubriken Kooperativa framtidsperspektiv har genomförts. Del ökade intresset bland kvinnor för alt slarla förelag berör även kooperalionen. Föreningsbanksrörelsen har bl.a. medverkat till atl slarla kvinnliga förelagsorganisationer, kvinnomässor och ulbildningsakliviieier. Elt omfattande studie- och utbildningsmaterial för kvinnligt förelagande, benämnt Kvinnor och Ekonomi, har tagits fram. Vidare har initiativ tagits för atl kartlägga förutsättningarna för kooperativ verksamhet inom del sociala tjänsteområdet. Även frågan om en förnyad analys av den etablerade kooperationens villkor har aktualiserats.

Åtgärderna för kooperaiiv utveckling har kanaliserats via kooperaliva rådel som är kooperationens och slalens gemensamma operativa organ.

Rådet skall initiera eller medverka i karlläggning och analys av kooperalionens utvecklingsmöjligheter samt söka undanröja de hinder och utveckla de förulsältningar som härvid aktualiseras. Rådet kan vidare i samverkan med kooperalionen och samhälleliga organ siödja olika utvecklingsinsatser i form av information, utbildning, forskning och företagsutveckling.

Kooperativt utvecklingssystem

164

12 Statsägda företag

Prop. 1986/87:74

Jag redovisar i detta avsnitt den statliga förelagssektorn under industridepartementels ansvarsområde och de senasle årens utveckling för dessa företag. Riktlinjer för statens fortsatta politik som ägare av dessa företag presenteras.

Sammanfattning och bedömning: Staten kommer att ha en belydande roll som ägare till företag inom såväl basindustrierna som andra mer expansiva branscher. Genom det slatliga engagemanget vidgas den ägarmässigä basen för en expansion av svenskl näringsliv. Den förbättrade situalionen för de stalsägda förelagen lorde i växande utsträckning ge möjligheter till en mera offensiv utveckling. En successivt ökad utdelning från de statliga företagen kommer atl kunna användas för nya industriella salsningar i dessa företag. I vissa fall bör även andra intressenter kunna bli aktuella som minoritetsdelägare i samband med nyemissioner i de statliga företagen.

12.1 Bakgrund

Staten driver företagsverksamhet dels inom sju affärsverk, dels i ett antal hel- eller delägda aktiebolag. Totalt omsatte den statliga företagssektorn ca 168 miljarder kronor år 1985 och sysselsatte ca 310000 personer. Slalens samlade engagemang inom området redovisas varie år för riksdagen i en särskild skrivelse. Så skedde senasl i 1986 års redogörelse för de slatliga förelagen (skr. 1986/87:20, NU 7, rskr. 95), i vilken redogjordes för 1985 års verksamhet.

En viktig del av denna företagsamhet är underställd industridepartementet. Inom departementets område finns sålunda två affärsverk med dotterbolag samt närmare tjugo hel- eller delägda företag. Flera av företagen är i sin lur moderbolag i industrikoncerner.

Denna statliga företagsgrupp består dels av de två affärsverken domänverket och affärsverket FFV med sina dollerbolag, dels aktiebolagen Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb), Procordia AB, SSAB Svenskl Stål AB, AB Slatens Skogsindustrier (ASSI), Svenska Varv AB, Sveriges Geologiska AB (SGAB) samt Zenit Shipping AB. Det är denna företagsgrupp jag kommer att behandla i della kapitel efter det att jag redovisat vilka övriga förelag som finns inom industridepartementets ansvarsområde.

Bland dessa övriga företag finns två kreditinsfitut, nämligen Sveriges Investeringsbank AB och Svensk Exportkredit AB. Dessa båda företag och deras utveckling harjag behandlat lidigare i min föredragning.

Elt par av företagen har en speciell siluation genom att de är riksprovplalser och har att utföra provning av elektrisk materiel resp. tryckkärl, cisterner, lyftanordningar m. m. Dessa företag är AB Statens Anläggningsprovning och SEMKO, Svenska Elekiriska Materielkonlrollanslalien AB. Två andra företag - TEMU Interactor AB och SSPA Maritime Consulting

De tio industriföretagen

Övriga företag

165

AB — har särskilda uppgifter inom forsknings-, utvecklings- och prov- Prop. 1986/87:74 ningsområdet.

Till en annan kategori av förelag hör de som är knutna lill de svenska rymdprogrammen. Svenska rymdaktiebolaget och Nordiska Satellitaktiebolaget.

Några av förelagen bedriver ingen rörelse och har inga anställda. Så är fallet i Norrbotiens Järnverk AB (NJA). Della bolags slörsia lillgång är en fordran på staten om 450 milj. kr. Denna fordran uppkom i samband med att SSAB Svenskt Stål AB bildades år 1978. Ett annat företag utan egen rörelse är Kockums Air AB.

I samtliga hillills nämnda bolag äger siaten minsl hälften av aktierna. Dessutom äger staten aktier i Luxor AB (10% av aktiekapitalet) och Cementa AB (5 %) samt sedan år 1986 i Utvecklings AB Kranen (40 %), som är lokaliserat till Malmö.

Jag återgår nu lill atl lala om de tio induslriföretag jag nyss räknade upp.

Av företagen är samtliga utom SSAB och Ncb helägda av staten. I dessa två bolag äger staten 67 resp. 72 % av aktiekapitalet. Genom att de övriga ägarna helt eller delvis har B-aktier med lägre rösträtt än statens A-aktier uppgår statens andel av rösterna i de båda bolagen lill 80 resp. 96 %. För SSAB förutsätter de nämnda andelarna att riksdagen godkänner de förslag som lämnals i proposilionen om vissa aktiefrågor för SSAB Svenskl Slål AB, m. m. (prop. 1986/87: 71).

Sammantaget omsatte de två affärsverken och älta företagen/företags- Omfattning grupperna år 1985 något över 53 miljarder kronor och gav ell resullal efter finansiella intäkter och kostnader på närmare 2,5 miljarder kronor. Exportvärdet uppgick lill 22,5 miljarder kronor och förelagen svarade därmed för 9 % av den toiala svenska exporten. För år 1986 beräknas omsättning resp. resultat bli ca 55 resp. ca 2,2 miljarder kronor.

Det totala anlalet anställda uppgick år 1985 till inemot 87000. Härav är 10000 personer eller 11% anställda utomlands. Dessa statliga företags andel av den toiala industrisysselsättningen i Sverige är 8 %.

De statliga ägarengagemangen har tillkommit vid olika tidpunkter och av skilda skäl. Flera engagemang är av gammall datum, t. ex. det i LKAB, där staten köpte 50 % av aktierna i börian av 1900-talet och i ASSI, som bildades på 1940-lalet. Delar av den verksamhet som drivs inom domänverket och FFV har också ett tidigt ursprung.

Under senare delen av 1970-lalel skedde en markanl uividgning av slatens ägarengagemang. Staten förvärvade då en rad företag, vilka genomgående var i ekonomiskt myckel dåligi skick. De statliga förvärven berodde främst på de omfattande strukturkriserna inom basindutrin och varvsnäringen. Siaten gick sålunda år 1979 in som ägare i Södra Skogsägarna AB, Ncb och i Luxor. SSAB bildades år 1978 och staten blev då hälftenägare i bolaget. Denna andel utökades vid årsskiflet 1981-1982 till 75 %. År 1977 övertog staten aktierna i AB Götaverken och Svenska Varv AB bildades som moderbolag för de statliga varvsengagemangen. Två år senare införlivades Kockum AB:s varvsrörelse i den slalliga varvskoncernen. Kostnaderna för dessa engagemang har blivit myckel höga.

166

12.2 De senaste årens utveckling Prop. 1986/87:74

De slalliga företagen hade i början av 1980-lalet så goll som genomgående stora problem. 1 flera av företagen var förlusterna stora, medan andra visade positiva resullal, vilka dock var helt otillräckliga för atl möjliggöra en långsiklig positiv utveckling. Särskilt gällde delta för basindustrierna och Svenska Varv AB. Den då nylillträdda regeringen föreslog därför i slutet av år 1982 riksdagen en omfattande rekonstruktion av Statsföretagsgruppen (prop. 1982/83:68, NU 15, rskr. 181). Efler riksdagsbeslut i frågan förvärvade staten samtliga Statsföretags (numera Procordia) aktier i bl.a. ASSI, LKAB och SSAB för tolall 2,4 miljarder kronor. Dessa tre företag är alla kapitaltunga och starki konjunkturkänsliga och deras resultat och investeringsvolymer visade sig ha så stor påverkan på Statsföretagsgruppen atl hela koncernens utveckling kom i fara. Det bedömdes därför vara en nödvändighet alt skilja ut de berörda förelagen. Rekonstruktionen gav Staisförelagsgruppen förulsältningar att genomföra de övriga förändringar som var nödvändiga för atl ge gruppen ny utvecklingskraft. Samlidigt erhöll ASSI ett betydande ägarkapitaltillskolt från staten.

Senare har finansiella rekonstruktioner genomförts i LKAB efter beslut i riksdagen år 1983 och i Svenska Varv senast efler beslut i riksdagen år 1986.

Ansträngningarna har i de olika företagen/förelagsgrupperna inriktats på fortsatt omstrukturering och effekiivisering av verksamheterna. 1 flera fall har myckel stora ingrepp varil nödvändiga för att stoppa ytteriigare förluster. Som exempel kan nämnas de omfattande neddragningarna av nybyggnadskapacitelen i Svenska Varv och de stora personalminskningarna inom LKAB. Inom Procordia har också skett en kraftig omstrukturering.

Detta arbele har varit framgångsrikt. Förluslbringande eller föråldrade verksamheter har dragils ned eller helt avvecklats samtidigt som betydande satsningar har gjorls inom mera utvecklingsbara områden. I en del fall har förelag sålls till nya ägare, vilka bedömts ha bättre möjligheter atl utveckla företagen. Inom de olika företagsgrupperna har i andra fall köpts en rad företag för att kompletlera och siärka den befintliga verksamhelen.

Den allmänt goda induslrikonjunkturen och den markanta förbättringen av konkurrenskraften, som inte minsl devalveringen höslen 1982 medförde, har naturligtvis gynnat också den statliga företagsseklorn.

Vissa uppgifter om affärsverken/företagen framgår av de följande tabellerna. Där framgår atl såväl omsättning som resultat så gott som genomgående utvecklats positivt. Även investeringarna har med någol enslaka undantag ökal. Däremot har sysselsätlningen genomgående minskat. Detta är en följd av rationaliseringar liksom alt nedläggningar/avyllringar av vissa verksamheter inte fullt ut motverkats av nysatsningar/företagsköp.

Uppgiflerna beiräffande Zenit Shipping har inte medtagits i sammanställningarna då bl. a. lämnade ackord från riksgäldskontoret gör atl resultaten och investeringarna blir missvisande.

167

Tabell 12.1 Omsättningen i vissa statliga företag under åren 1980—1985 (milj.kr.)

Prop. 1986/87:74

	Omsättning (inkl		. övriga	rörelseintäkter)
	1980	1981	1982	1983	1984	1985
Affärsverket FFV inkl.
FFV AB	2666	2110	2 374	3096	3023	3 522
Domänverket inkl.
Domänföretagen AB	2198	2 393	2523	2760	2713	2917
AB Statens Skogsindustrier,
ASSI	3471	3 656	4 357	5086	5408	5 502
Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB, Ncb	4019	3 040	2408	3 208	3519	3485
Luossavaara-Kiirunavaara
AB, LKAB	2317	2242	2084	2649	3 340	3684
Procodia AB	13990	15401	10586	11454	II 950	12444
SSAB Svenskt Stål AB	7 383	7 267	8979	10435	11 960	12931
Svenska Varv AB	6160	7 320	8372	9648	7 255	7 122
Sveriges geologiska AB
(SGAB)	-	-	56	131	188	213
Totalt	36416'	37531'	42739	48467	49356	51820

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna.

Tabell 12.2 Resultatet i vissa statliga företag under åren 1980—198S (milj.

kr.)

	Resultat efter finansiella inläkler				och kostnader
	1980	1981	1982	1983	1984	1985
Affärsverket FFV inkl.
FFV AB	34	101	172	170	134	202
Domänverket inkl.
Domänföretagen AB AB Statens Skogsindustrier, ASSI	209 II	192 -526	163 -523	307 245	267 541	206 155
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, Ncb	-97	-71	79	203	328	200
Luossavaara-Kiirunavaara
AB, LKAB	-352	-663	-406	101	545	833
Procodia AB	261	-578	-299	529	533	733
SSAB Svenskl Slål AB	-584	-774	23	303	565	205
Svenska Varv AB	-1474	-1839	-1383	312	-811	41
Sveriges geologiska AB (SGAB)	-	-	4	4	II	-8
Totalt	-1651'	-2969'	2170	2174	2113	2567

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn lill detta har tagits i totalsiffrorna.

Kostnader för omstrukturering har i flera fall lagits som extraordinära kostnader saml ägartillskott tagits upp som extraordinär intäkt, vilket gör att nettoresultatet kan avvika avsevärt från det i tabellen angivna resultatet.

168

Tabell 12.3 Investeringar i vissa statliga företag under åren 1980—1985 (milj.kr.)

Prop. 1986/87:74

Investeringar (inkl. aktier och andelar)
	1980	1981	1982	1983	1984	1985
Affärsverket FFV inkl.
FFV AB	160	121	106	122	119	171
Domänverket inkl.
Domänföretagen AB	248	647	315	270	258	254
AB Statens Skogsindustrier,
ASSI	1002	924	243	276	366	475
Norriands Skogsägares
Cellulosa AB, Ncb	336	164	99	134	388	367
Luossavaara-Kiirunavaara
AB, LKAB	602	470	359	208	174	252
Procodia AB	2 334	1844	448	523	624	678
SSAB Svenskl Stål AB	1 160	840	458	316	533	708
Svenska Varv AB	306	347	165	105	265	998-
Sveriges geologiska AB
(SGAB)	-	-	22	8	7	5
Totalt	4544'	3963'	2215	1962	2734	3908

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har

tagits i totalsiffrorna.

- Beloppet påverkas av en tillfällig investering i fartyg och riggar.

Tabell 12.4 Antal anställda i vissa statliga företag under åren 1980—1985

	Antal anställda
	1980	1981	1982	1983	1984	1985
Affärsverket FFV inkl.
FFV AB	7984	8 135	•8379	8174	7834	8024
Domänverket inkl.
Domänföretagen AB	7898	7896	7 789	7548	6952	6498
AB Statens Skogsindustrier,
ASSI	9884	9213	8528	8301	7734	7688
Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB, Ncb	6445	5 747	5 160	4488	4 376	3 848
Luossavaara-Kiirunavaara
AB, LKAB	7628	7 387	6806	5670	4922	4 752
Procodia AB	46 390	46080	27 701	25719	24 392	24 349
SSAB Svenskt Stål AB	17 573	17017	14 709	14711	15012	14 865
Svenska Varv AB	24 292	24090	22545	19599	17714	16634
Sveriges geologiska AB
(SGAB)	-	-	492	518	506	490
Totalt	102 883'	101161'	102 109	94728	89442	87148

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna

Den statliga företagsseklorn har en förhållandevis stor andel av sin verksamhet inom basnäringarna gruv-, stål- och skogsindustri. Delta innebär ett stort engagemang i branscher vilka kännetecknas av hög kapitalintensitet, stark konjunkturkänslighet och kraftigt konkurrensutsatla inlernalionella marknader. Även en stor del av de övriga bolagen inom den slatliga företagsgruppen är verksamma i myckel konkurrensutsatla bran-

169

scher. Sammanlaget innebär detta för en och samma ägare ett ovanligt stort och koncentrerat såväl kort- som långsiktigt risktagande.

Geografiskt är de statliga förelagen verksamma över hela landel. Sysselsältningsmässigt är betydelsen särskilt slor i Norrbollen där de svarar för inte mindre än 60 % av induslrisysselsättningen. På många enskilda orler är det statliga företaget den helt dominerande industriarbetsgivaren.

De statliga förelagen har vidare en viklig och i vissa fall dominerande roll inom flera industribranscher. På några områden är statliga företag de enda producenterna. Så är fallet i fråga om exempelvis järnmalm, viss försvarsmateriel och lobaksprodukter. Inom ytteriigare andra branscher -t. ex. drycker och handelsstål - svarar de statsägda bolagen för en stor del av den svenska produktionen.

Jag ålerkommer senare med en kortfattad förelagsvis redovisning av mera betydande händelser under senare år.

Under de senaste åren har staten som ägare också genomfört vissa försäljningar inom förelagssektorn. Sålunda avvecklades år 1985 det statliga engagemanget i Södra Skogsägarna AB.

Det statliga ägandet i Luxor AB avvecklades etappvis. År 1984 såldes 70 % av aktierna i bolaget lill den finska industrikoncernen Oy Nokia Ab. Reslerande 30 % köptes av Nokia till en del vid årsskiftet 1986-1987 och till en del vid ett senare tillfälle. Härigenom skapas bättre förulsältningar för Luxor att inlegreras i ett företag med omfattande utvecklingsresurser och där stordriflsfördelarna i produktionen kan utnyttjas bättre tack vare en produktuppdelning mellan olika enheter.

Nyligen har också slutits avtal om en ägarförändring i SSAB som innebär dels att Gränges AB som delägare ersätts av ett konsortium av institutionella placerare, dels att statens ägarandel minskas från tre ijärdelar lill två tredjedelar. Dessa förändringar är för närvarande föremål för behandling i riksdagen (prop. 1986/87:71).

Jag lämnar nu en kortfattad redogörelse för utvecklingen i de olika affärsverken/företagsgrupperna.

Utvecklingen inom FFV-koncernen — affärsverket FFV och FFV AB med dotterbolag — har de senaste åren varil god. Koncernens orderingång ökade mellan år 1982 och år 1986 från 2,9 miljarder lill 5,5 miljarder kronor. Omsättningen har under samma period ökat med 2,2 miljarder till 4,3 miljarder kronor.

Minskade och senarelagda svenska försvarsbeställningar medför att FFV måste öka sina satsningar inom andra produktionsområden och på andra marknader. Det svenska försvaret är dock alltjämt FFV:s största kund. Med minskade svenska beställningar har sålunda exporten blivit av en avgörande betydelse för koncernen. Exportandelen uppgick år 1986 till ca 35 %. Motsvarande andel i börian av 1980-talel var 24 %.

FFV har valt att inför framtiden så långl som möjligl renodla militär resp. civil verksamhel. Målsättningen är atl förstärka de militära verksamheterna som finns inom koncernen i dag samiidigi som man successivt utökar del civila verksamhetsområdet. Det senare har skelt såväl genom egen expansion som genom förvärv av förelag. Som exempel på detla kan nämnas tillverkningen av förpackningsmaskiner för AB TetraPak och för-

Prop. 1986/87:74

FFV-koncernen

170

värvet av C E Johansson AB. Den civila sektorn svarar nu för 35 % av Prop. 1986/87: 74 koncernens omsättning.

Med en ny marknadsorienterad organisation fr. o. m. årsskiftel 1985-1986 har FFV-koncernen under år 1986 arbetat vidare för all skapa en bredare och tryggare bas i verksamhelen. För år 1986 förvänlas en kraftig föräljningsökning medan resullatet däremot kommer atl försämras i förhållande till år 1985. Under hösten 1986 drabbades FFV av en omfattande och kännbar arbetsmarknadskonflikt, vilket medförde kraftiga ekonomiska konsekvenser för vissa affärsområden. Denna konflikl beräknas kosta FFV ca 50 milj.kr. Till resultatförsämringen bidrar också utvecklingen inom Gevärsfaktoriet och försenade minleveranser lill Förbundsrepubliken Tyskland och Holland. För de kommande åren förvänlas en god utveckling för FFV-koncernen vad gäller såväl omsättning som resultat.

Domängruppen består av domänverket med dollerbolag. De senare är Domängruppen med etl par undantag samlade inom Domänföretagen AB. Domänverkets uppgifl är alt på affärsmässiga villkor sköta slalens skogar, marker och vattenområden. Verkel är Sveriges största markförvaltare och sköter ungefär en femledel av landets produktiva skogar. Verksamhelen inriktas på att vidmakthålla ell uthålligt skogsbruk med god ekonomisk avkastning. Domänverket är vidare landels största förvaltare av jordbruksmark och hyr dessutom ut permanent- och fritidsbostäder.

Domänföretagen AB är moderbolag i en koncern med ett 15-tal rörelsedrivande dotterbolag med huvudsakligen träförädlingsverksamhet. Den relativt omfattande omstruktureringen av Domänföretagen som påbörjades år 1983 är nu slutförd. Denna medförde avyttring av bl. a. betongva-rulillverkningen.

Under år 1986 beräknas en resultatförsämring för Domängruppen som helhel. Domänverkets resultat försämras framför allt genom sänkta virkespriserna samt en viss nedgång i avverkningsvolymen. Resultatet för Domänföreiagens största verksamhetsområde, virkesförädlingen är fortsatt svagl. För övriga verksamheier förväntas en viss resultalförbällring.

Den slora andelen yngre skog inom domänverket gör att avverkningen har nödgals minska. Delta innebär i sin lur att anpassningar måste göras inom Domängruppen, bl.a. i gruppens egna industrier. Del betyder också att den virkesförbrukande industrin måsle räkna med minskade leveranser från domänverket.

År 1983 övertog staten Statsföretag AB:s aktier i ASSI. Samlidigt erhöll AB Statens
ASSI ett kapilallillskolt på 2 miljarder kronor. Skogsindustrier

ASSI är i dag etl företag med tyngdpunkten inom förpackningssektorn (ASSI) med lillverkning av kraftliner och wellpapp. Genomgripande investeringsprogram har genomförts i bl. a. Karlsborg och Frövifors. Ett investeringsprogram genomförs för närvarande vid anläggningen i Lövholmen.

ASSI har tre huvudprodukter som är utsatta för kraftiga konjunktur
svängningar; pappersmassa, kraftliner och sågade trävaror. Företagets
strategi är att minska denna konjunkturexponering främst genom övergång
lill produkter som inte är utsatta för utomeuropeisk konkurrens, genom
ökad integration framåt i förädlingskedjan saml genom inrikining på kun
der med jämnare efterfrågeutveckling över liden. 171

ASSI har Västeuropa som del dominerande områdel för avsättning av förelagets produkter. Exportandelen vid koncernens svenska företag var 66% år 1985.

Som ett led i ASSLs sirategi om en integration närmare marknaden har under senare år etl fiertal wellpappföretag förvärvals. 1 och med köpet i januari 1987 av del engelska wellpappföretaget Thames Case Ltd i England kommer koncemens försäljning - inkl. utlandsbolagens - på marknaderna utom Sverige atl öka ytteriigare utöver de 74 % som gällde år 1985.

Lönsamheten inom ASSI-koncernen har över en konjunkturcykel inle uppnått de uppsatta målen. Resultalspridningen inom koncernen är stor, men flertalel enheler visar en tillfredsställande lönsamhel. ASSI Karisborg och ASSI Timber har dock visat klart otillfredsställande lönsamhet. Inom dessa verksamheier kommer särskilda åtgärdsprogram att sällas in.

ASSI saknar egen skog. Domänverket är förelagels största råvaruleverantör och svarar för ca 40 % av råvarutillförseln. Detta innebär att domänverkets avverkningssvacka drabbar ASSI särskilt hårt.

Riksdagen har senast år 1984 (prop. 1983/84: 102, NU 22, rskr. 188) behandlat Ncb. Riksdagen beslutade vid detta tillfälle atl eu statligt lån på IOO milj. kr. skulle konverteras lill eget kapital för atl delfinansiera etl investeringsprojekt i Ncb:s sulfat- och pappersbruk i Väja.

Ncb:s svenska del är koncentrerad till säckpappersproduktionen i Dy-näsfabriken i Väja samt Vallviks sulfatfabrik i Söderhamn. Vidare produceras sågade trävaror m.m. vid dotterbolaget Edsby n-KUafors AB.

Ncb har nyligen förvärvat Medway Packaging Ltd, etl engelskt förpackningsföretag som bl.a. tillverkar säckar. Detta förvärv skall i likhet med aktieinnehavet i Hannover Papier i Tyskland och Charfa i Frankrike ses som en del i Ncb:s strategi alt stärka banden mellan sina två produktionsenheter i Sverige och marknaden i Västeuropa. Koncernens försäljning på marknader utom Sverige uppgick till 83 % år 1985.

Som ett led i koncentrationen till Dynas- och Vallviksenheterna har Dalaträ Mockfjärd och Edet AB sålts. Därigenom har resurser frigjorts för atl användas bl. a. för nödvändiga marknadsinvesteringar.

Ncb har efter år 1981 visal ett positivt resultat.

Ncb äger ingen egen skog. Merparten av den erforderliga råvaran kommer från privata skogsägare. Skogsägarna är också representerade bland Ncb:s aktieägare.

LKAB rekonstruerades finansielll senasl år 1983 (prop. 1982/83: 120, NU 38, rskr. 306). För atl anpassa produktionskapaciteten till marknadsförutsättningarna har anläggningarna nu dimensionerats till en årlig produktion av ca 15 miljoner ton järnmalm. Anlalet anslällda har minskat från knappt 9000 år 1976 till ca 4000. De lägre personalkostnaderna i kombinalion med ökad produktivitet har minskal produktionskostnaderna för järnmalm väsenlligl. Kvaliteten på företagels produkler har samtidigt höjts i belydande omfattning.

Dessa åtgärder inom företagel har tillsammans med en gynnsam prisutveckling i svenska kronor på järnmalm medfört starki förbättrade resultat under åren 1984-1986. Det ökade priset på järnmalm beror dock helt på ökningen av dollarkursen omräknal i svenska kronor. Del lägre värdet på

Prop. 1986/87:74

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb)

Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB)

172

dollarn under senare lid och ett tilltagande utbudsöverskott på järnmalm och därmed sjunkande priser medför att resultatet för år 1987 kommer att starkt försämras. LKAB avser att möta de försämrade marknadsförhållandena genom olika åtgärder för att öka effektivitet öch produktivitet inom förelaget samlidigt som kvaliteten på produkterna ytteriigare förbättras.

LKAB har under senare år koncentreral sin verksamhet till järnmalmsrörelsen, vilket bl.a. inneburit att koppargruvan Viscaria saml industrimi-neralföretaget AB Forshammars Bergverk sålts.

Procordia AB har efter den rekonslruklion som genomfördes per den 31 december 1982 genomgått en fortsalt omstrukturering. Förelaget är nu koncentrerat till fyra affärsområden, nämligen konsument, service, verkstad och kemi/läkemedel.

Inom ramen för denna omslruklurering har en rad förelag förvärvals samtidigt som andra verksamheier avyttrats eller avvecklats. Bland de förvärvade förelagen kan nämnas AB Pripps Bryggerier, Bryggeri AB Falken och Ahlgrens Tekniska Fabriker. De förvärvade företagen har en omsättning av 4 miljarder kronor. Bland företag som lämnat koncernen kan nämnas AB Eiser, Rockwool AB, AB Beijer Bygg och AB Beroxo. Detta innebär att Procordia AB lämnat såväl textil och konfektions- som byggmaterialomradet. Under åren 1983-1986 har företag med en sammanlagd omsättning av ca 3 miljarder kronor avvecklats eller avyttrats. Genom försäljningarna och förvärven har konsumentsektorn fått näslan 50% av företagels omsättning, vilket bl. a. gör företaget mindre konjunkturberoende.

Organisatoriska och finansiella rekonstruktioner har skett i några dotterbolag som t.ex. Liber och KabiVitrum, vilkel gjort alt dessa företag fått förutsättningar alt åter visa positivt resultat.

Sammanlaget har dessa förändringar i form av ändrad koncernsammansättning och åigärdsprogram i vissa företag medfört att koncernens lönsamhet och tillväxtpotential ökats betydligt. För år 1986 räknar företaget med ett resultat efter finansiella kostnader på ca 800 milj. kr. Resultatmässigt är konsumentsektorn av mycket stor belydelse för förelagels resultat. Avsikten är att denna obalans skall korrigeras genom all andra seklorers lönsamhet stiger.

SSAB Svenskl Stål AB har beskrivits i den proposiiion som nyligen förelagts riksdagen med anledning av de föreslagna ägarförändringarna i bolaget (prop. 1986/87: 71). En enig styrelse beslutade i december 1986 att uppdra åt förelagsledningen alt utarbeta elt förslag lill struklurplan för SSAB. Sedan förslagel presenterats för styrelsen den 2 februari 1987 behandlas det för närvarande inom företaget.

Svenska Varv AB har under de senasle åren genomfört en omfallande omstrukturering. Öresundsvarvet i Landskrona och Uddevallavarvet AB har lagls ned, beslul har fattats om avveckling av handelsfartygsproduktionen vid Kockums AB, samt om väsentliga minskningar av antalet anställda vid Cilgogruppen och Götaverken Arendal AB i Göteborg. En rekonstruktion och komplettering har genomförls av verksamhelen vid Finnboda AB genom att stålbyggnadsverksamhelen inom Gränges Hed-

Prop. 1986/87:74

Procordia AB

SSAB Svenskt Stål AB

Svenska Varv AB

173

lund tillförts bolagel. Generator Induslri AB har köpts och sammanslagils med Götaverken Energy Systems AB.

Svenska Varvs lidigare omfallande farlygsinnehav har överförts i del nu av staten direktägda Zenit Shipping AB, vilket reducerat risknivån i Svenska Varv betydligt. Det tidigare av Svenska Varv ägda Rederi AB Oktetten har sålts. Koncernen har under en ireårsperiod minskat antalet anställda med 6000 och minskningen kommer att fortsätta. De stora enskilda neddragningarna av antalet anställda har gjorts på ett sådant sätt och i en sådan lakl all den kunnal anpassas lill särskUda åtgärder som initieras av regeringen, såsom etableringen av nya industriella verksamheter i Uddevalla och Malmö. De ålgärder som vidtagits inom förelaget har också medfört att utbildning har erbjudits de uppsagda inom företaget så all de varil bättre rustade att gå ut på arbeismarknaden. Dessa insatser och omstruktureringar har krävl slora kapitalinsatser från ägaren/staten. År 1983 beslöt riksdagen (prop. 1982/83: 147, NU 55, rskr. 383) om direkla medeltillskott till förelagel på 2555 milj.kr. För all ålerslälla Svenska Varvs kapitalbas efler avvecklingen av varvsenheter och fartygsinnehav beslöl riksdagen våren 1986 att tillföra Svenska Varv ett kapilaltillskoit om 950 milj. kr. På grund av de omstruktureringar som genomförs beräknas Svenska Varv atl även år 1986 redovisa förlust. Förelagel har dock goda förutsättningar att efter omstruktureringarna som nu genomförs bli ett företag med normal lönsamhet.

Sedan SGAB bildades år 1982 av verksamhel som överfördes från Sveriges Geologiska Undersökning har en anpassning av resurserna sketl. För all öka flexibUiteten och möjliggöra elt snabbare agerande, l.ex.när del gäller att utveckla nya affärsområden, har bl. a. en stor del av de administrativa stödfunktionerna förls ul lill de olika divisionerna. De olika divisionerna och avdelningarna har också fått elt ökat resultatansvar. Ullands-uppdragen motsvarade underår 1985 drygt 20 %av SGAB:s totala omsättning. Denna del av verksamheten beräknas öka ytteriigare. Även inom instrumenlulveckling, mätning m. fl. stödfunktioner ser SGAB goda förutsättningar att upparbeta nya marknader.

Zenit Shipping AB och dess dotterbolag Uddevalla Shipping AB ansvarar för avvecklingen av del statliga fartygengagemangel. I propositionen om vissa varsvfrågor m. m. (prop. 1985/86: 120, NU 34, rskr. 314) redovisades senasl omfattning och förändringar i farlygsinnehavet.

Under åren 1983-1986 har Zenit Shipping sålt 46 fartyg. Av fartygsinnehavet återstår därefter endasl två fartyg avsedda för transport av flytande naturgas, dvs. de s. k. LNG-fartygen som byggts vid Kockums. Under åren 1985-1986 sålde Uddevalla Shipping åtla fariyg. Bolaget förvallade och drev i samarbele med andra rederier sju fariyg den 1 januari 1987. Därtill har bolaget andelar i eller fordringar avseende 14 fartyg, där kon-traklsenliga betalningar hittills har eriagts.

Fullmäklige i riksgäldskontoret beslöt den 7 november 1985, efter hörande av regeringen, alt bifalla framställningar från Zenit Shipping och Uddevalla Shipping att riksgäldskontoret skulle överta betalningsansvaret för en del av varje fartygslån som inte täcktes av kommande försäljningspris för fartyget. Den sammanlagda kostnaden härför var beräknad till 3,4 mil-

Prop. 1986/87:74

Sveriges Geologiska AB (SGAB)

Zenit Shipping AB

174

jarder kronor. Under år 1986 ökade andrahandsvärdet på tankfartyg. Här- Prop. 1986/87: 74 igenom kunde bättre försäljningspris erhållas än vad bolagen beräknat i sina framställningar till fullmäktige i riksgäldskonlorel. Den I januari 1987 hade riksgäldskontoret betalat ut 1,1 miljarder kronor: Om nuvarande andrahandspriser på tankfartyg kan bibehållas lorde den beräknade kostnaden för avvecklingen underskridas.

12.3 Den fortsatta ägarpolitiken

Jag har lidigare framhållit att den fortsatta välfärdsulvecklingen i vårl land är beroende av etl långsiktigt konkurrenskraftigt och expansivt näringsliv. De åtgärder jag i övrigl förordar syftar väsentligen lill att underiälla för och slimulera näringslivel alt genomföra de förändringar och nysatsningar som är nödvändiga för att säkra en sådan utveckling.

Samtidigt är det angeläget att landets industriella utveckling kan ske inom ramen för olika slags ägarformer och en differentierad produktionsstruktur. Starka krafter verkar dock i motsatt riktning. Slora kapitalbehov för såväl realinvesteringar som utvecklingsarbete och marknadssatsningar verkar mot en ökad ägarkoncenlralion inom svensk industri. Ägarkoncentrationen inom svenskt näringsliv är myckel hög.

Den statliga företagsamheten har här en viktig uppgift som en motvikt till en ensidig privat ägarkoncenlralion. Genom del statliga engagemanget vidgas den ägarmässigä basen för en expansion av svenskl näringsliv. Tillsammans med bl.a. olika kooperativa ägarformer utgör etl statligt ägarengagemang inom industrin en nyttig balanserande faktor såväl ur ell produktions- som ett finansieringsperspektiv. Härutöver har del funnits och finns i de enskilda fallen en rad andra motiv för ell statligt ägande. Jag kan här nämna bl.a. regionalpolitiska/arbetsmarknadspolitiska och för-söriningspolitiska skäl. I vissa fall kan också ett statligt ägande underlätta eller vara helt nödvändigt för alt angelägna strukturförändringar skall komma till stånd. Ett exempel härpå är tillskapandet av och satsningen på SSAB, som var en förutsättning för den svenska handelsslålindustrins effekiivisering och överlevnad.

Jag har tidigare pekat på den stora betydelse som den slalliga företagsamheten har för sysselsätlningen inom vissa regioner liksom för utvecklingen inom enskilda industribranscher. Utan elt slatligt ägarengagemang hade flera av företagen/produktionsenheterna knappast existerat i dag. Detta skulle inneburit en sysselsättningsmässig och induslriell utarmning i delar av landet och i vissa branscher.

De kommande årens uppmärksamhet och insatser från ägaren/statens Framtidsperspektiv
sida måste koncentreras till fortsatt utveckling i den befintliga gruppen av
statsägda företag. Det betyder bl. a. att en mycket betydande del av den
slatliga företagssektorn även framdeles kommer att finnas inom s. k. mog
na branscher. Men det är samlidigt angelägel alt slatligt ägande är repre
senterat också inom nya och mera expansiva områden inom näringslivel.
Det är därför tUlfredsställande att flera statliga förelag även satsar och har 175

framgång t. ex. inom elektronikindustrin och bioteknikområdet liksom Prop. 1986/87:74 inom tjänstesektorn. Det är naturligt och också helt nödvändigt atl satsningarna på nya områden fortsäller och intensifieras.

Av min tidigare redovisning framgår atl den slatliga företagsgruppen har genomgått en mycket betydande omstrukturering under de senasle åren. Omfallande produktions- och produktanpassningar har skelt. Stora investeringsprogram har genomförts inom såväl befintliga produklionsanläggningar som för att vidga verksamhelen till nya produktionsområden och nya marknader.

Detla har varit en kostsam och för många människor påfrestande process. Stora sysselsätlningsminskningar har inte kunnat undvikas när vissa verksamheter dragits ned eller hell avvecklals. Från statens sida har gjorts stora insatser både direkt i företagen och för atl skapa ny sysselsäUning på de orler där konsekvenserna blivit särskilt allvarliga. Jag har tidigare nämnt de finansiella rekonstruktionerna år 1983 av Statsföretagsgruppen, ASSI och LKAB, vilka tillsammans kostade 6,1 miljarder kronor. I Svenska Varv har under senare år satsats ca 3,5 miljarder kronor. Belydande insalser har också gjorts för att skapa nya sysselsättningstillfällen där slora neddragningar/nedläggningar varit nödvändiga. Så har skett bl. a. i Malmfälten samt i Uddevalla- och Malmöregionerna.

Förutsättningarna för den statliga företagsgruppens fortsatta utveckling är i dag markant bättre än för fyra—fem år sedan. Såväl stmkturelll som finansielll har förelagen en mycket starkare bas än då. Företagen har kompetent och engagerad personal. Sammanlaget ger detta förelagen goda möjligheter att flytta fram sina positioner, utveckla nya produkler och verksamhetsområden saml gå in på nya marknader. På sikt bör della kunna ge väsentliga bidrag til! en nödvändig induslriell expansion i vårt land. Det är en central uppgift för staten som företagsägare atl medverka i och underlätta denna utveckling.

Denna allmänl sett positiva bild får dock inte undanskymma att det inom den statliga företagsgruppen finns kvarvarande strukturproblem liksom att nya krav på anpassning i företagen ständigt gör sig gällande. Jag vill understryka atl det är nödvändigl all företagen lar sig an dessa problem. Såväl våra egna svenska erfarenheter som ulvecklingen i andra länder visar detta. 1 flera länder har strukturproblemen tillåtits växa till myckel svårhanteriiga proportioner med massavskedanden, stora regionala problem och en väldig kapitalförstöring som följd.

Inom Procordia har genomförts en myckel målinriktad strukturering och koncentration av verksamhelen. Lönsamheten har successivt kunnat höjas och koncernen slår nu inför en ny utvecklingsfas med goda expansionsmöjligheter på flera intressanta områden. Denna utveckling kan komma att kräva en betydande utökning av det egna kapilalel i Procordia. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Inom FFV-koncernen pågår en lovande utveckling som bl. a. innebär en
stark tillväxt av den civila produktionen - lill väsenllig del elt resultat av
alt man inom detla område kan utnyttja erfarenheler och kunskaper från
den militära verksamheten. Inbrytningar görs på nya marknader med bety
dande exportökningar som följd. Somjag senare i min föredragning åler- 176

kommer lill är del angeläget atl FFV ges en större ekonomisk handlingsfri- Prop. 1986/87:74 hel så alt man lättare och mera effektivt kan tillvarata de expansionsmöjligheler som finns.

Svenska Vai-v genomgår under 1980-talet en omvandlingsprocess som saknar motstycke i svensk induslri. Från alt ha varit en av väridens största varvskoncerner kommer Svenska Varv om några år att vara en företagsgrupp med merparten av sin omsättning inom energi- och installationsområdet. Dock kvarstår de specialinriktade varven som belydelsefulla verksamhetsgrenar i koncernen. Inom varvssektorn pågår för närvarande en fortsatt marknadsanpassning av verksamheten vid enheterna i Göteborg.

Parallellt med neddragningen på varvssidan har sålunda skett viktiga nysatsningar inom Svenska Varv, bl. a. inom energiområdel. Möjligheterna att gå vidare inom dessa områden måste tas till vara och förutsättningarna härför förbältras i takt med alt de olönsamma och särskilt riskfyllda delarna av varvsverksamheten avvecklas. Jag vill här erinra om att riksdagen våren 1986 dels beviljade Svenska Varv ett betydande kapitaltillskott, dels reducerade företagets borgensåtaganden och därmed dess risktagande.

Att de senaste årens strukturanpassningar och konsolidering medförl en stark förbättring av företagens läge gäller också i hög grad för de statliga företagen inom basindustrierna. Genom såväl omfattande rationaliseringar som en utbyggd vidareförädling har förelagen genomgående kunnat stärka sina marknadspositioner inom viktiga produktgrupper och på de slörre marknaderna. Samtidigt villjag undersiryka alt detta är branscher med en exlreml hård internalionell och i vissa fall också slark inhemsk konkurrens. Kraven på effektivitet i alla verksamhetsled är mycket höga. Inom såväl gruv- och stålindustrin som skogsindustrin finns i dag delar vilka med stor sannolikhet kommer alt kräva relativt genomgripande åtgärder för att säkra företagens konkurrenskrafi.

Påjärnmalmsområdet ger den befintliga globala överkapacitelen - förstärkt med ytteriigare tillkommande kostnadseffektiv kapacitet i andra länder - en stark prispress. Den under är 1986 fallande dollarkursen förstärkte problemen för de svenska järnverksproducenterna. Inom både LKAB och SSAB överväger man nu vilka åtgärder som är nödvändiga för att möta denna situation.

Inom handdsstålsproduktionen finns produktsegmenl där kvarvarande strukturproblem måsle lösas för alt försatta stora föriuster skall kunna undvikas. I SSAB pågår för närvarande arbetet med en ny struktur- och invesleringsplan. Jag vill här erinra om all förelagel erhållil yllerligare finansiella möjligheter för nya satsningar genom det konverfibla lån som LKAB nyligen givit SSAB.

Inom den statliga skogsindustrisekioi-n har problemen blivit markanta pä sågverkssidan. Situationen är här densamma som i övriga svenska skogsindustrikoncerner. 1 ASSI övervägs vad som bör göras för atl ge sågverksrörelsen långsikliga goda överievnads- och utvecklingsmöjligheter.

Min sammanfallande bedömning är alt även de närmasle åren kommer
att kännetecknas av en fortsatt konsolidering och strukturanpassning inom
de slalliga basindustrierna. Jag vill emellerlid starkt understryka alt denna 177

12 Rik.sdagen 1986/87. I saml. Nr 74

process i hög grad måste innefatta också offensiva salsningar. Investering- Prop. 1986/87:74 ar i ny teknik, vidareförädling och ulbyggda marknadsfunktioner är exempel på satsningar som är nödvändiga för att öka företagens konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Det är en uppgift för de slatliga förelagen också inom basindustrierna all aklivi medverka lill att skapa ny produktion, nya verksamheter och ny sysselsättning.

Den slatliga företagsamheten karaktäriseras på många områden av storskalighet i produktionen, vilkel gör erforderiiga anpassningsåtgärder både kosinadskrävande och sysselsältningsmässigt mycket påfrestande. Det senare underslryks av all verksamhelerna i flerlalel fall är lokaliserade till orter och regioner med i övrigl svaga arbetsmarknader. Jag har tidigare i min föredragning redovisal min syn på näringspolitiken vid slörre sysselsättningsneddragningar. Jag har där understrukit att näringslivet har ett ansvar för att minska de negativa konsekvenserna av sådana åtgärder. Detla gäller självfallel också för de slatligt ägda förelagen oberoende av branschtillhörighet. Den förbättring av de slatliga företagens ställning som sketl under senare år ger dem slörre möjligheter till effektiva egna insatser i de fall neddragningar blir nödvändiga.

Jag har lidigare också framhållit att näringslivet vid nysatsningar särskilt bör pröva möjligheterna alt förlägga verksamhel fill de regioner där behovet av ny sysselsättning är storl. Det är mycket viktigt att detla forllöpande görs också inom alla de statliga företagen.

Samtidigt villjag framhålla alt de slatliga förelagen inle bör åläggas att ta större sysselsättningsansvar och därmed högre kostnader än företag med andra ägare. Om ägaren/staten vill få till stånd mera långtgående ålgärder bör detta därför regleras i särskilda avtal. Härför finns möjligheter genom del s, k. offerlförfarandel. Delta synsäll, som närmare utvecklades i propositionen om rekonstruktion av Staisförelagsgruppen (prop. 1982/83:68, NU 25, rskr. 181) har varit en viktig utgångspunkt förden statliga företagspolitiken under de senasle åren.

Det är i företagen som den industriella utvecklingen sker. Det är där som Ägarrollen olika utvecklingsvägar utvärderas och besluten fattas om investeringar, produktion och marknadssatsningar. På ägaren faller ansvaret att i vissa myckel väsentliga avseenden ge förutsättningarna för företagens agerande. På ägaren ankommer bl.a. alt svara för atl förelagen har styrelser med högsia möjliga kompelens. Ägaren skall vidare ange den allmänna verksamhetsinriktningen och eventuella speciella krav på de olika företagen saml säkerställa företagets kapitalförsörjning. Jag vill i det följande kortfattat redovisa min syn på det statliga ägandet i dessa avseenden.

Det är en viklig uppgift för ägaren atl definiera sina önskemål och krav
vad gäller de enskilda förelagens utveckling. Detla får ökad aktualitet när
förelagen kan lämna en period där akuta överlevnadsproblem dominerat
och i stället överväga nya och mera offensiva utvecklingsvägar. Del är
frågor, som för varie förelagsgrupp bör diskuteras mellan ägare, slyrelse
och ledning samt de anslälldas företrädare. Jag vill än en gång undersiryka
alt också de statliga förelagen skall medverka till ökad tillväxt genom
salsningar på nya produkter, nya marknader och ny sysselsättning. De
möjligheter lill en ekonomiskt försvarbar expansion som finns måsle där- 178

för tas till vara. Företagen bör arbela efter långsikliga struktur- och investeringsplaner. Sådana planer finns eller ularbelas för närvarande i alla de statliga företagen. En mera offensiv utveckling släller samlidigt krav pä ägaren vad avser den framtida kapitalförsöriningen. Jag återkommer till detta senare i min föredragning.

Jag vill i del här sammanhangei framhålla vikten av att del i de slatliga företagen finns en väl utvecklad samverkan med de anslällda och deras organisafioner. En aktiv medverkan från facklig sida i de analyser och överväganden som görs av företagets situation och utvecklingsmöjligheter är en styrkefaktor i förtagen. Det ger möjligheter lill en ökad bredd i bedömningarna och slörre förståelse för de beslul som fattas. Del finns inom den statliga företagssektorn många exempel på en mycket väl fungerande sådan samverkan. Jag utgår från att det i alla de slalliga företagen forllöpande las de initiativ som krävs för att vidmakthålla och vidareutveckla ett konstruktivt samarbete med de anslällda och deras represenlanler.

I företagens siralegiska överväganden utgör ofta del inlernationella beroendet en central faklor. Jag vill därför här också någol beröra de statliga förelagens egen utlandsverksamhet. De statliga företagen har dels en omfattande export, dels viss verksamhet utomlands i egen regi. Ett flertal företag har producerande enheter ulomlands. Om de statliga företagen skall kunna säkra en fortsalt konkurrenskraft och expansionsförmåga så är utlandsverksamheten ofta ett nödvändigt produktions- och marknadsmässigl komplement lill den inhemska verksamhelen. Förhållandena är i detta avseende desamma som för näringslivet i övrigt. Jag har tidigare i min föredragning (avsnill 9) redovisal min syn generelll på svensk industris internationalisering. Vad gäller de statsägda företagen villjag undersiryka att de satsningar som görs utomlands skall vara enbart elt komplement till den svenska verksamheten. Del är den inhemska verksamhelen som skall vara basen och som måste ges högsta prioritet vad gäller överväganden om investeringar, produklion och utvecklingsarbete.

Enligl min mening måste också de slatliga företagen leva och utvecklas av egen kraft. En hell avgörande förutsättning härför är alt företagen har en långsiktigt god lönsamhet. Brislande lönsamhel med löpande förlust-täckning genom bidrag över statsbudgeien är ingen god grund för en positiv företagsutveckling. Såväl statsfinansiella som induslriella hänsyn talar mot en sådan förelagspolitik. Även i delta avseende är erfarenheterna från både vårt eget land och andra länder entydigt avskräckande.

En god och stabil lönsamhet är nödvändig för atl säkra den ekonomiska basen för erforderliga investeringar och marknadssatsningar samt erforderligt utvecklingsarbete. Lönsamheten blir därmed också grunden för en tryggare sysselsättning. Detta är inte minsl viktigt för företag, vilka har en slor del av sin verksamhel i regioner med en i övrigl svag arbetsmarknad. Della är fallet för flera av de stalsägda företagen.

Det ekonomiska resulialel skall även medge en avkaslning på det kapital som satsas i företaget. Det kravel har naturligt nog fått slå tillbaka under den konsolideringsperiod som flertalet av de statsägda företagen gått igenom under de senaste åren. Lönsamheten är emellertid nu sådan i så gott

Prop. 1986/87:74

Lönsamhetskrav och utdelning

179

som alla företagen atl ägaren bör erhålla avkastning på insatt kapital. Del Prop. 1986/87:74 torde därvid bli fråga om en successiv uppbyggnad av uidelningsvolymen. Jag är medvelen om att del för enslaka företag kan dröja ännu något eller några år innan utdelning över huvud taget kan bli aktuell. Jag har dock anledning att förvänta mig en betydande utdelningshöjning inom den statliga företagsseklorn redan under innevarande år. Dessa medel ökar slatens möjligheter att som ägare medverka till nya offensiva satsningar inom den statliga företagsseklorn. Jag ålerkommer senare till denna fråga.

Att den statliga företagsamheten under överskådlig tid kommer att vä- Riskexponering sentligen finnas inom samma områden som i dag betyder en fortsalt slark konjunkturkänslighet och hög riskexponering för staten som ägare.

Inom de enskilda företagen görs stora anslrängningar för all minska konjunkturberoendet och riskiäget. Som exempel från basindustrierna kan nämnas integrafion framål i produktionskedjan liksom mera långsikliga och nära kundrelationer.

Del särskilt slora slatliga riskiagandei har också minskat belydligl genom alt den civila fartygsproduklionen avvecklats under senare år. Inom såväl Svenska Varv i övrigt som inom FFV-koncernen och Procordia pågår en utveckling i samma riktning. Målel är alt skapa en bättre balans mellan verksamheter med olika konjunklurkänslighel, marknadsprofil, kapitalintensitet etc. Härigenom erhålls en jämnare försäljnings- och lönsamhetsutveckling. Somjag nämnde tidigare var den rekonstruktion av Stats-företagsgruppen som genomfördes år 1983 en viktig åtgärd i detta avseende.

En fortsalt strävan mol en minskad konjunkturkänslighet och riskexponering i de enskilda företagen och därmed sammantaget för den statliga företagsamheten är angelägen.

I vissa fall kan det vara lämpligt alt siaten delar det direkla risktagandet i etl företag med andra intressenter och alt ägandet då sker på likvärdiga villkor. Delta var ett lungt vägande skäl till ägarförändringen i SSAB.

Jag har fidigare framhållit all de statliga företagen successivi bör kunna Nytt ägarkapiial ulvecklas så atl mera offensiva satsningar blir möjliga. Detta kommer alt slälla krav på nyu ägarkapiial som ell komplemenl till de finansiella resurser som ges av egna vinstmedel. En huvuduppgifl för siaten som ägare är all medverka lill att företagen får lillgång till sådanl nylt eget kapital. Frågan om kapitaltillskott i form av nyemission diskuteras för närvarande mellan förelrädare för industridepartementet och Procordia AB. Jag avser att återkomma lill regeringen i denna fråga vid elt senare fillfälle.

Jag har lidigare nämnt att utdelningen till ägaren successivt bör kunna höjas i de statliga förelagen. De resurser som staten erhåller på detta säll bör användas för tillskotl av nytl eget kapital lill företag inom den slalliga ägarsfären. Härigenom kommer utdelningarna atl återanvändas för nya induslriella salsningar.

Det är emellerfid inte givet atl staten alltid ensam skall svara för tillskott av nytt kapital. Det kan sålunda vara lämpligt atl genomföra en riskspridning till fler ägare i samband med ett större behov av nytl egetkapital i ett

180

statligt företag. Nya ägare kan också kompletlera staten genom att tillföra Prop. 1986/87: 74 företaget ytterligare kompetens, marknadskontakter elc. Även rent stalsfinansiella begränsningar kan motivera att staten vid vissa tidpunkter avstår från a» teckna nytt kapital.

Jag är sålunda av den principiella uppfattningen atl det ulifrån såväl ägarens som företagens synpunkt i vissa fall kan vara motiverat med en spridning av ägandet inom den statliga företagsseklorn. En omsorgsfull prövning måste emellerlid göras i varie enskilt fall, som kan komma att aktualiseras. Jag vill slarki undersiryka att detta är en politik som myckel starkt skiljer sig från de massiva och ofta ideologiskt betingade utförsäljningar av slallig företagsamhet som pågår i vissa andra länder. För svenskl vidkommande är del fråga om atl företrädesvis i samband med nödvändiga kaplalförstärkningar i etl företag låta nya intressenter träda in som minoritetsägare. Därvid skall ställas slora krav på de nya delägarnas kompetens, resurser och långsiktiga avsikler.

Frågan om en ägarspridning i slatliga företag har tagils upp av LO i brev av den 8 december 1986 lill regeringen. LO framhåller alt man bör pröva all vidga möjligheterna för de statliga företagens finansiering genom atl släppa in nya delägare med långsiktiga ägarintressen. Samtidigt understryks alt staten bör behålla aktiemajoriteten i bolagen. LO anser det också vara positivi för företagen om aktier blir börsnoterade.

En ägarspridning är ofta kopplad lill en börsintroduktion av aktierna. Enligl min mening kan en sådan i vissa fall vara lämplig också för företag där staten är majoritetsägare. Etl skäl härför är att flertalel av de placerare som kan vara aktuella som nya delägare måste — även om placeringen är långsiktig - ha möjligheter att i framtiden avyttra sina aktier. Den naturliga marknaden är därvid börsen.

För företagel i fråga finns del, vilket också LO påpekar, posifiva effekter av en marknadsnotering. En sådan är atl det ger ökade möjligheter alt vidta t. ex. angelägna strukturella förändringar genom atl betalning av företagsköp kan göras med egna aktier. Att inte ha denna möjlighet är en konkurrensnackdel för de slatliga företagen. En marknadsnotering öppnar också nya möjligheter vad gäller framfida kapitalförsörjning.

I det avtal mellan siaten och de nya delägarna i SSAB, som förelagts riksdagen för godkännande, har överenskommits att företaget skall noteras på Stockholms Fondbörs när förutsättningar härför föreligger. Skälen fill detta är de jag redovisat ovan.

Jag vill samtidigt understryka att en börsinlroduktion naturiigtvis inle i sig påverkar slatens ägarandel i ett förelag där andra ägare har släppts in. Hur stor denna statliga andel skall vara har fortfarande ägaren/staten exklusiv beslutanderätt över. Om inte staten särskilt beslutar därom blir det endasl övriga delägares aktier som kan bli föremål för börshandel.

12.4 Samordning inom den statliga företagsgruppen

Jag vili nägot beröra frägan om samordning inom den statliga företagssek
torn mellan olika förelags verksamheier. En sådan samordning som har
diskuterats är kombinationen LKAB-SSAB. 181

De båda bolagen har nyligen kommii överens om villkoren för elt lån Prop. 1986/87: 74 från LKAB till SSAB. Lånebeloppet är 700 milj. kr. och lånel har den konstruktionen att skulden vid ett senare tillfälle kan omvandlas till aktier i SSAB om LKAB så önskar. Somjag framhållit i annal sammanhang (prop. 1986/87:71), anser jag detta vara ett bra arrangemang, som ytterligare stärker basen för del kommersiella samarbetet mellan de båda företagen. Från statens sida är det inle aktuellt med några iniliativ för att ägarmässigt förändra relationerna mellan LKAB och SSAB.

Även förhållandena på skogsområdet övervägs forllöpande. Grunder för elt fördjupat samarbete bör enligt min mening vara atl det ger konkreta resultat i ökad konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.

Samordningsfrågan inom skogsindustrin har studerats och bedömts inom industridepartementet. Arbetet har genomförts i nära kontakt med berörda företag — domänverket, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) och AB Slatens Skogsindustrier (ASSI) - samt med anlitande av utomstående expertis.

Samarbetet mellan domänverket och ASSI är omfattande eftersom domänverket är ASSLs slörsta enskilda råvaruleverantör. Formerna för detla samarbele behandlades av riksdagen, bl.a. år 1968 (prop. 1968:103, JoU: 32, rskr. 264) där nu gällande riktlinjer för domänverkets verksamhel och samordningen med ASSI lades fast. Enligt beslutet skall gälla ett gemensaml mål för företagen. Detta gemensamma mål finns inskrivet i förordningen (1975: 1021) med instmktion för domänverket samt sedan år 1985 i bolagsordningen för ASSI.

Då ASSI inle har någon egen skog är samarbetet avseende råvaruleveranser tili ASSI av slörsta vikl för företagel. De myckel nära kontakterna mellan domänverket och ASSI ger enligl min mening goda fömlsätlningar för att samverkansmöjligheterna dem emellan även fortsätiningsvis blir seriöst prövade. Ägaren/staten följer noga denna utveckling.

När del gäller beröringspunkterna mellan ASSI och Ncb bedömer jag dessa vara begränsade. Företagen har i sina strategier valt att gå olika vägar när det gäller såväl produktmix som råvaruanskaffning. Vidare verkar Ncb regionalt i delar av landet där ASSI inte är representerat. Jag kommer även fortsättningsvis att följa bolagens utveckling också när det gäller samordningsfrågor, men finner för dagen ingen anledning att förorda någon särskild åtgärd från ägarens sida.

12.5 Ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV

FFV är en industrikoncern med såväl militära som civila kunder och arbetar under stark inhemsk och internalionell konkurrens. FFV har varken myndighets- eller förvaltarfunktioner.

FFV-koncernen består av dels affärsverket med koncernledning och
koncernstaber inom olika verksamhetsområden, dels förvaltningsbolaget
FFV AB som omfattar 15 helägda rörelsedrivande dotterbolag i Sverige
och ullandel. I syfte att öka effektiviteten och anpassa verksamhelen till
marknadens krav, inte minst på det inlernationella området, genomförde 182

FFV under år 1985 en indelning i fem affärsområden med resultatansvar. Prop. 1986/87: 74 Tre av dessa affärsområden består både av en del av verket och etl anlal bolag. FFV-koncernen beräknas år 1986 ha omsatt ca 4,3 miljarder kronor och sysselsätter ca 8700 personer.

Frågan om förändrad företagsform för affärsverket FFV har varil föremål för diskussion vid etl flertal tillfällen under de senasle 10-15 åren. Senasl under åren 1985-1986 i samband med behandlingen av verksledningskommitténs betänkande (SOU 1985:41) Affärsverken och deras förelag. Jag är inte beredd atl nu föreslå en förändrad företagsform för FFV.

Affärsverket FFV är det av de sju affärsverken som är mesl kommersielll inriktat. FFV är också etl av de affärsverk som längst behållit de gamla reglerna för affärsverken, såsom t.ex. anslagsframställning och driftslal. Andra affärsverk har också under senare år erhållit en rad andra lättnader inom det ekonomiska och finansiella områdel. Mot denna bakgrund har affärsverket FFV i skrivelser i november 1984 och i november 1986 hemställt om ändrade ekonomiska befogenheter för verket. Den förra skrivelsen lämnade regeringen utan åtgärd med hänvisning till pågående arbete inom verksledningskommittén.

Jag anser det lämpligt alt nu studera vilka lättnader inom det ekonomiska och finansiella områdel som kan införas även för affärsverket FFV. Utgångspunkten för dessa lättnader är att FFV skall få en mera självsländig ekonomisk och finansiell ställning än tidigare. Delta innebär för FFV all en effeklivare affärsverksamhet uppnås. Som exempel på områden där ändrade ekonomiska befogenheter för FFV som har begärts av verket kan jag nämna finansieringen av verkets investeringar, upplåning och placering av medel, borgensåtagande saml kassahantering. Ändrade befogenheterna kan också komma att medföra atl FFV:s invesleringar i framtiden inle behöver finansieras över statsbudgeten. Jag vill också påpeka att vissa frågor av denna karaktär kommer senare all tas upp i regeringens proposition om affärsverken och deras företag och som berör samtliga affärsverk.

En arbetsgrupp har tillsatts för att uiarbeta närmare förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsvei-kel FFV. Utgångspunkten för gruppens arbete skall vara FFV:s senaste skrivelse om ändrade ekonomiska befogenheter. Arbelet kommer att ske skyndsamt. Jag avser senare i år att återkomma lill regeringen med närmare förslag om ändrade ekonomiska befogenheier för affärsverket FFV.

Jag förordar sålunda att regeringen bereder riksdagen tillfälle atl la del av vad jag anfört om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV.

183

13 Utvecklingsinsatser i vissa branscher

13.1 Inledning

Jag har nu för avsikl att redovisa de slatliga insatser som görs i vissa branscher dels för alt skapa en bas för förelagens verksamhet, dels för atl genom direkta åtgärder stimulera företagens utveckling. Insatserna är av olika karaktär inom de olika branscherna. De branscher som är föremål för insatser är gruv- och mineralindustrin, den träbearbetande industrin, tekoindustrin och företag med produkter inom havsteknikområdet. Dessa branscher svarar tillsammans för ca en tiondel av den lotala industriproduktionen.

Jag avser vidare att behandla de åtgärder som statens industriverk (SIND) genomför inom ramen för det allmänna struklurulvecklingsprogrammel (ASP).

Gruv- och mineralindustrin är grunden för flera vidareförädlingsindu-strier och en viktig avnämare och samarbetspart för den svenska gruvut-rustningsindustrin. Elt karaklärisfiskl drag hos gruvinduslrin är att elablering av ny verksamhet och uividgning av befintliga gruvor kräver etl omfattande informafionsunderlag om mineraUseringars lokalisering och utbredning. Informafionsinsamlingen kan ske genom systematiserad jordarts- och berggrundskartering och prospekteringsinsaiser. Arbelet med alt skaffa fram den erforderliga informationen är mycket lids- och kostnadskrävande. Det finns därför en betydande risk för att företagens beteende under normala marknadsbelingelser leder till att befintliga fyndigheler i försia hand utnyttjas och att insatserna för att skaffa fram tillräckligt informalionsunderlag för en utvidgad gruvverksamhet underdimensione-ras. Del principiella problemet är således i viss utsträckning sammanfallande med frågor rörande dimensionering av forskning och utveckling (FOU) inom andra branscher. Härav följer att på samma sätt som det kan anses vara ett samhälleligt intresse att främja FoU i allmänhel, för atl denna inte skall bli underdimensionerad, är det etl samhälleligt inlresse alt medverka i den gmndläggande informations- och kunskapsutvecklingen inom gruv- och mineralsektorn.

Staten bidrar genom Sveriges geologiska undersökning (SGU) till en kostnad av för närvarande ca 69 milj. kr. per år lill att successivt bygga ut den samlade kunskapen om landets jord- och bergarter. Denna baskunskap är en förutsätlning för att staten och andra intressenter genom prospektering skall kunna undersöka nya fyndigheter och kunna utveckla befintliga gruvor. Staten satsar för närvarande genom nämnden för slatens gruvegendom (NSG) ca 43 milj.kr.per år på sådan prospeklering. Härulöver har staten under senare år, i ett speciellt program, lämnat ett särskilt stöd till enskilda förelags prospektering. Jag kommer senare att framlägga förslag om en fortsättning av detta program (avsnitt 13.2.4).

Staten har under senare år satsat ungefär 75 milj.kr.per år i stöd lill teknisk forskning inriktad på gruv- och mineralhantering. Även inom detla område harjag för avsikt att framlägga förslag senare denna dag (avsnitt 13.2.4).

Prop. 1986/87:74

Utvecklingsinsatser

Gruv- och mineralindustrin

184

Slutligen vill jag erinra om att staten är ensamägare av Loussavaara-Kirunavaara AB (LKAB) och huvudägare till SSAB Svenskl Stål AB.

De slatliga insatserna för gruv- och mineralindustrin är således mycket omfattande.

De statliga insatserna inom den träbearbetande induslrin och tekoindustrin år av annan karaktär och motiveras av alt marknaden för de svenska företagen i väsentlig utsträckning förändrats. Antingen har produkterna inte varit konkurrenskraftiga trots en expanderande marknad (gäller t. ex. lekoindustrin) eller har marknaden minskal väsenlligl (gäller t. ex. trähusindustrin). I båda fallen har marknadsutvecklingen framtvingat betydande produktionsnedskärningar. Betydande kapital- och arbetskraftsresurser har härvid friställts.

De slatliga insatserna för nyssnämnda branscher syftar till att bidra till att utveckla de delar av resp. bransch som bedöms ha förutsättningar alt överleva på längre sikt trots de betydande marknadsförändringarna. Huvudinriktningen har härvid varit atl bidra till atl utveckla nya produkter och produktsortiment samt all vidga företagens marknader genom export. Vidare har insatser gjorts för att effektivisera kvarvarande produklion.

Det bör noleras all de industripolitiska åtgärderna inom den träbearbetande induslrin är av begränsad omfallning, medan betydligt slörre insatser har gjorts inom tekoindusirin.

De industripolitiska utvecklingsinsatserna för tekoindustrin har senast behandlats i budgetproposUionen 1987 (prop. 1986/87: IOO bil. 14 s. 45).

Insatserna inom havsteknikområdet har varit inriktade på att stödja vissa speciella utvecklingsprojekt inom de delar av detta område där svenska företag är konkurrenskraftiga. Avsikten med dessa åtgärder är att under etl initialskede avlasta företagens risktaganden på en svårbedömd marknad.

Vad slutligen gäller den verksamhet som SIND bedriver inom ramen för det s. k. allmänna strukturuivecklingsprogrammet (ASP) syflar denna främsl lill alt skapa ett underlag för olika former av samverkan mellan företag i olika delbranscher.

Prop. 1986/87: 74

Träbearbetande industri och tekoindustrin

Havsteknik

Allmänna struktur-utvecklingsprogrammet

13.2 Mineralpolitik 13.2.1 internationell översikt

Lönsamheten för svensk gruv- och mineralinduslri är slarki avhängig ulvecklingen på världsmarknaden för mineral och metaller. Världens gruv-och metallindustri kännetecknas sedan börian av 1980-talet av överutbud och möter en stagnerande efterfrågan inom flertalet produktområden och då inte minst för de för vårl land inlressanla järnmalmsprodukterna och basmetallerna koppar, bly och zink. Siluationen avspeglas i kraftiga svängningar i melallpriserna, vilka i stor utsträckning varil trendmässigt fallande. De senaste årens valutakursfluktuationer, med den amerikanska dollarns uppgång och fall i centrum, har bidragit till instabiliteten i metallpriserna.

Utvecklingen på ulbudssidan, som inneburil en belydande expansion på många håll, har delvis silt ursprung i felaktiga investeringsbeslut vid milten

Marknadsutvecklingen avgörande

185

av 1970-talet. Dessa beslut gmndades på de prognoser som då fördes och som förutspådde brisl på mineral och melaller på 1980-talet. På efterfrågesidan spelar en minskad s. k. förbrukningsintensitet i induslriländerna en viktig roll och hänger samman med bl. a. ökad substitution av metaller mot plaster och keramer. Sammantaget har detta lelt fill en markanl obalans på marknaderna för en rad mineral och metaller.

Den inlernationella marknadsutvecklingen, med krafiiga fall i metallpriserna, har fall särskilt genomslag för högkoslnadsproducenter i industriländerna, vilka tvingals till genomgripande strukturrationaliseringar, bl. a. i form av nedläggning av ineffektiva gruvanläggningar och smällverkskapa-citet. Omfattande neddragningar på basmetallsidan har hittills ägt rum i främst Nordamerika.

Bly har en negaliv efterfrågeutveckling. Marknaden bedöms vara mättad och några nya tillämpningsområden av större betydelse har inle kunnal utvecklas. Bly kommer sannolikt att alltmer ersättas av andra metaller och material. De senasle årens låga blypriser har dock gjort metallen konkurrenskraftig gentemot möjliga substitut och har befäsl blydominansen inom batteriseklorn.

Av basmetallerna bedöms zink ha den mest gynnsamma efterfrågeutvecklingen framöver. Det är främst bättre galvaniseringsmetoder och nya legeringar som förväntas ge zink en fortsatt relativt positiv framtid. Vad gäller smältverkssidan råder för närvarande global överkapacitet. Permanenta nedläggningar av ineffektiv kapacitet har dock skett i Nordamerika. I Europa, som har den största andelen smällkapacitet i västvärlden, har verken i EG-länderna under ett anlal år varit föremål för diskussioner rörande omstrukturering. Några konkreta resultat har emellertid inte uppnåtts.

Världens konsumtion av koppar ökade under 1970-talet. Mellan åren 1980 och 1983 inträffade emellertid en vändning och konsumlionsutvecklingen blev negativ. Sedan år 1984 visar konsumtionen återigen viss ökning, men trenden indikerar en stagnation.

En yllerligare avmattning i eflerfrågan på koppar kan föranledas dels av elt ökal genomslag för glasfiberkablar inom telekommunikationsområdet, dels av en fortsall substitution med material som aluminium och plaster. Mindre malerialåtgång kommer också atl vara avgörande. Några nya liliämpningsområden, som kan kompensera det nämnda bortfallet i eflerfrågan, har inle utvecklats. Den stagnerade efterfrågan lill trots, fortsäller dock västvärldens gruvprodukfion att öka.

Vad gäller gruvproduktionen av guld kan noteras att Sydafrikas andel av väridsproduktionen har sjunkit under senare år genom att det sker en kraftig utbyggnad av guldgruveindustrin i andra länder. Prospekteringen efter nya malmer har intensifierats.

Guld spelar fortfarande en vikfig monetär roll i världsekonomin och guldpriset har under de senaste åren varit starkt avhängigt utvecklingen av den amerikanska ekonomin och särskilt dollarkursen. Priserna är mycket beroende av inflationsförväntningar, ränteutveckling och därmed sammanhängande alternativa investeringsobjekt. Den totala efterfrågan på guld väntas öka i framliden, främst beroende på förväntad tillväxt av del induslriella bruket av guld.

Prop. 1986/87:74

Bly

Zink

Koppar

Guld

186

De senaste årens höga priser pä silver har stimulerat produktionsökningar i skuldtyngda länder i Latinamerika. Silvermarknaden är för närvarande i obalans till följd av ökande utbud och krympande eflerfrågan, främsl inom folografiomrädel. Slora silverlager verkar prispressahde och en alll svagare koppling lill guldel försämrar möjligheterna till prisuppgång. Prisulvecklingen för silver följer snarare samma mönster som för basmetallerna.

Marknaden för Järnmalm kännetecknas för närvarande av överutbud och pressade priser. 1986 års väridsmarknadspris ligger ca 20 % lägre än 1982 års. Mot bakgrund av en stagnerande slåleflerfrågan och ytteriigare produktionslillskoll från delvis nya källor kommer situalionen sannolikl atl vara bestående framöver. För den närmaste lioårsperioden vänlas ingen avgörande ökning av stålproduktionen i i-länderna. En del bedömningar tyder snarare på en viss nedgång i de stora ekonomierna EG, Japan och USA, vilka svarar för ca 70 % av världens järnmalmsimport.

Liksom genomgripande omstruktureringar har pågått inom delar av världens stålindustri under ett antal år har järnmalmssektorn tvingats till omfattande rationaliseringar. Många av de lidigare ekonomiskt hårt pressade järnmalmsgruvorna har trots den ogynnsamma prisulvecklingen åter kunnat uppvisa vinstresultat till följd av gjorda effektiviseringar. Samtidigt som vissa gruvor har produktionsanpassats kommer dock ny konkurrenskraftig malm ut på marknaden.

Prop. 1986/87:74

Silver

Järnmalm

13.2.2 Svenska förhållanden

Den svenska sulfidmalmsnäringen domineras av Bolidenkoncernen, som Icke-järnmalms-är landets ledande när det gäller framställning av icke-jämmelaller. I 17 näringen gruvor i norra och mellersta Sverige bryter Boliden malm i en omfattning av ca 16,5 miljoner ton malm (år 1986). Malmen vidareförädlas till mineralkoncentrat i Bolidens egna anrikningsverk. Produktionen av koppar- och blykoncentrat går huvudsakligen till smältverket i Rönnskär.

Andra företag inom svensk icke-järnmalmsnäring är det belgiska företaget Vieille Montagne, STORA AB, LKAB:s dotterbolag AB Slatsgruvor samt del numera finskägda Viscaria AB.

Utmärkande för de svenska sulfidmalmerna är atl malmvärdel och malmsammansällningen varierar kraftigt mellan de olika gruvorna. Ett gemensamt drag är emellerfid att malmerna i många fall är relativt låghaltiga och komplext sammansatta. De låga malmvärdena ställer särskilt höga krav på bl.a. effektiv brytnings- och anrikningsteknik för alt utvinningen skall vara internationellt konkurrenskraftig. Den svenska branschens framträdande ställning härvidlag bygger på en hög teknisk kompetens, bl. a. utvecklad i nära samverkan med den inhemska gruvutruslningsindu-slrin. Branschens lekniska kunnande ulgör även elt viktigt inslag i internationella samarbelsprojekt på gruvsidan och i samband med förvärv i ullandel.

Den svenska järnmalmsproduktionen hamnade år 1986 på ungefär sam- Järnmalms-ma nivå som föregående år, dvs. 20,5 miljoner ton. Produktionen är kon- näringen centrerad fill gruvorna i Kiruna och Malmberget, vilka ägs av det statliga Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). De övriga två järnmalmsgravorna i Sverige ägs av SSAB Svenskt Stål AB.

187

Sveriges export av järnmalmsprodukter uppgick år 1985 till ett värde av 3,1 miljarder kronor, vilket motsvarar I % av den svenska lolalexporten.

LKAB:s produktion uppgick år 1986 till ca 17,8 miljoner lon järnmalmsprodukter. Produktionen av pellets ökade från ca 6,6 miljoner ton år 1984 till ca 8,8 miljoner ton år 1986, varvid även andelen pellets av den toiala produktionen tonnagemässigl ökade. Nära hälflen av LKAB:s exportleveranser går till EG-länderna. Eflerfrågan på järnmalm var slark under år 1986 och kapaciletsutnyitjandet i LKAB:s gruvor var högt.

Produktionen i SSAB:s järnmalmsgravor i Dannemora och Grängesberg uppgick år 1986 till ca 2,7 miljoner ton. Ca 40 % av produkfionen går till stålverket i Oxelösund, medan övrig produktion i huvudsak exporteras.

När det gäller framtidsbilden för järnmalm kan förväntas, alt den rådande globala överkapacitelen i exportgruvorna kommer all öka väsentligt under de närmaste åren. Överutbudet av järnmalm på världsmarknaden i kombinalion med en långsiktigt stagnerande eflerfrågan från slålinduslrin, ger ännu kärvare marknadsläge framöver. Dollarns fall under år 1986 och en fortsatt låg kurs framöver påverkar ytterligare den svenska järnmalmsindustrins lönsamhet.

Prop. 1986/87:74

13.2.3 Mineralpolitikens mål och medel

Min bedömning: Mineralpolifikens mål bör ligga fast och det utvecklingsprogram som startades är 1983 förs vidare. Fortsatta satsningar bör göras på nyckelområdena prospeklering, geologisk kartering saml forskning och utveckling. Härigenom ges bälire förutsättningar för en långsiktigt bärkraftig svensk gmv- och mineralindustri.

Bakgrund och skäl för min bedömning: Gruv- och mineralindustrin är en samhällsekonomiskt viklig basnäring. Den inhemska råvaruulvinningen är viklig från såväl industriell synpunkt som från sysselsättningssynpunkt. Mineralsektorn är helt avgörande för sysselsättningen i vissa regioner. Svensk gruv- och mineralindustri har även betydelse för ulvecklingen av delar av verkstadsindustrin som t. ex. gruvutruslningsinduslrin. Genom en bärkraftig inhemsk verksamhet har vidare de svenska gruvföretagen den nödvändiga basen för teknikexport.

Mineralpolitiken, som en del av industripolitiken, syftar till att tillvarata utvecklingsmöjligheterna inom den svenska råvaruindustrin. Mineralpolitiken skall därvid syfta till att skapa förutsättningar för en god försörining av mineralråvaror för den svenska industrin. Utnyttjandet av landets mineraltillgångar måste dock ske med hänsynslagande lill en god miljö och kraven på elt effektivi resursuttag. Även de regionalpolitiska målen ulgör en viktig faktor i mineralpolitiken, eftersom mineralsektorn har stor belydelse för sysselsältningen i vissa regioner och i flera fall i sådana områden där det är särskilt svårl alt finna alternativ sysselsättning.

Samhällsekonomiskt viktig basnäring

Utnyttjande av mineraltillgångar med hansyn tagen till miljön

188

Landels råvaruresurser måsle utvinnas till kostnader som möjliggör konkurrenskraftiga priser. De geologiska fömtsättningarna för gruvverksamhet i Sverige är goda jämfört med i andra länder men de svenska malmernas komplexa karaktär släller höga krav på effektivitet i samtliga led i utvinningen. För att nå konkurrenskraft måste gruv- och mineralindustrin ha en tillräckligt hög teknisk nivå och vara flexibel för att kunna anpassas till skiftande produktionsförhållanden och marknader. En fortlöpande forsknings- och ulvecklingsverksamhel är därför nödvändig för en fortsatt utveckling och förnyelse av del lekniska kunnandet i vid mening inom mineralområdet. Industripoliliken är i hög grad inriktad på att stödja denna typ av salsningar. Med syfte att underiätta och kompletlera industrins egna anslrängningar satsar staten också sedan en längre tid tillbaka på en rad nyckelområden inom mineralsektorn.

När det gäller den grundläggande geologiska karteringen, bedrivs statlig verksamhet genom Sveriges geologiska undersökning (SGU). SGU utför allmän geologisk kartering och bedriver prognos-, informations- och dokumenlalionsverksamhet inom mineralområdet. Myndighetens årliga anslag uppgår för närvarande till ca 69 milj. kr. och finansierar bl. a. upprättande av baskartor för prospektering. SGU är cenlral förvaltningsmyndighet i fråga om landets geologiska beskaffenhet samt ärenden rörande bergsbruk. SGU är även chefsmyndighel för bergsstaten, vars verksamhet inom det gruvräiisliga området finansieras av ett åriigl anslag om ca 2,9 milj. kr.

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) svarar för den statliga prospekteringen. Prospektering är en ekonomiskt riskfylld verksamhet, som kräver uthållighet över konjunkturväxlingarna. NSG:s prospektering har en långsiktig inrikining och kompletterar därigenom gruv- och mineralindustrins satsningar. Nämndens anslag för den egna prospekleringsverksamhelen uppgår enligl vad regeringen föreslagil i 1987 års budgetproposition fill ca 43 milj. kr. för budgeiårei 1987/88. Resultaten av prospekteringen kommer direkt gruvnäringen till del genom atl NSG arrenderar ut sina fyndigheter. Förutom prospekleringsverksamheten, svarar NSG för förvaltningen av statens gruvrälligheter.

Genom NSG verkar staten även för att stimulera och effektivisera övrig prospektering i landel. Genom del särskilda prospekteringsanslagel (programmet för utökad prospektering m. m.) har staten sålunda lämnat bidrag lill prospekleringsverksamhel med i genomsnitt drygt 40 milj. kr. per år under de senaste fyra åren.

Genom det av staten ägda företaget Sveriges Geologiska AB (SGAB) medverkar staten i del prakliska genomförandel av prospekteringsinsatserna. Även LKAB har etl särskilt prospekteringsbolag.

För att på längre sikl kunna upprätthålla och utveckla den svenska produktionen av mineralrävaror ur inhemska fyndigheter är det nödvändigt all råvambasen uiökas och breddas samt alt den internationella konkurrenskraften hos gruvindustrins produkler förbättras. Förutom geologisk kartering och prospektering är olika forsknings- och utvecklingsinsatser inom de minerallekniska och metallurgiska områdena av avgörande betydelse. Långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete på mineralområdel bedrivs främsl vid universitet, högskolor och inom kollektiva forsk-

Prop. 1986/87:74

Forskning och

utveckling

avgörande

Viktiga myndighetsfunktioner

Sveriges geologiska undersökning

Nämnden för

statens

gruvegendom

Sveriges Geologiska AB

Prospektering lägger grunden

189

nings- och utvecklingsorgan. Forsknings- och utvecklingsverksamheten finansieras genom såväl statliga organ som av industrin. Resursmässigt uppgår den toiala satsningen under senare år till ungefär 150 milj. kr. om året, varav staten svarar för ca hälflen.

De statliga medlen fördelas huvudsakligen genom universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), forskningsrådsnämnden (FRN) och styrelsen för teknisk utveckling (STU). UHÄ svarar för basresurserna för undervisning och viss forskning vid de geovetenskapliga högskoleinsfiiulionerna, medan NFR och FRN tillsammans med STU svarar för finansieringen av dessa institutioners grundforskning och tillämpade lekniska forskning. STU driver flera angelägna projekl inom mineralområdet. Ett exempel är mineralleknisk processkemi, som delvis finansieras genom medel från programmei för utökad prospeklering. Ett annal exempel är insatsområdet för utveckling av teknik för framställning och användning av kvalificerade industrimineral. I egenskap av statens centrala organ för stöd fill tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete fördelar STU dessutom medel lill s. k. kollektiva forskningsorgan.

De kollektiva forsknings- och utvecklingsorgan som direkt berör mineralområdet är stiftelserna Bergteknisk Forskning (BeFo), Mineralleknisk Forskning (MinFo) och Svensk Detonikforskning (SveDeFo), Verksamheten inom de kollekliva organen baseras på fleråriga ramprogram som induslrin och STU samfinansierar genom kollektiva forskningsavtal. Inom BeFo bedriver företag inom gruv- och berganläggningsområdet tillsammans med staten teknisk vetenskaplig forskning med utgångspunkt i industrins behov av gemensamt utvecklingsarbete. MinFo är den minerallekniska industrins organ för att gemensamt med staten främja utvecklingen inom det mineraltekniska områdel. SveDeFo har till huvudsaklig uppgifl att främja, samordna och bedriva grundläggande lillämpad forskning i sprängämnesleknik, sprängleknik, bergmekanik, bergbryiningsteknik och miljöteknik inom gruv- och anläggningsområdet.

Sammantaget gör staten omfattande och kontinuerUga insatser för all främja utveckling och förnyelse av gruvnäringen och denna satsning fortsätter. Anslagen för myndigheterna inom mineralområdel bör enligl vad regeringen föreslagit i 1987 års budgetproposition uppgå till totalt 124,8 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Utöver dessa insatser fortsätter det år 1983 startade särskilda utvecklingsprogrammel för gruv- och mineralindustrin. Jag ålerkommer senare lill denna fråga.

Siaten är ensamägare av LKAB och huvudägare av SSAB. Utöver dessa bolags järnmalmshantering bedriver LKAB:s dotterbolag AB Statsgruvor volframbrytning i Yxsjöberg. LKAB har även genom dåvarande dotterbolaget Viscaria AB öppnat en kopparfyndighet i Kiruna kommun. Denna gruva, Viscaria AB, har sedermera avyttrats till Outokumpu Svenska AB, som är dotterbolag till det finska företaget Outokumpu Oy.

Detta innebär att det är de statsägda företagen som svarar för all järnmalms- och legeringsmalmsproduktion i Sverige. Somjag redovisat i min tidigare genomgång av den statliga företagsamheten har siaten salsal myc-'cet stora belopp i de akluella förelagen. Utan dessa insalser skulle produk-

Prop. 1986/87:74

Forskning

Staten betydande i gruvnäringen

190

tionsneddragningarna skett snabbare, varit mer omfattande och med än Prop. 1986/87:74 slörre sysselsätiningskonsekvenser, i synnerhet i Malmfällen. I både LKAB och SSAB utarbetas nu långsiktiga siruktur- och investeringsplaner för den framtida verksamheten.

13.2.4 Program för utökad prospektering m. m.

Mitt förslag: Som ytteriigare ett led i utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin görs en fortsatt satsning i form av etl nyll treårsprogram för prospektering saml forskning och utveckling. För delta ändamål ställs ett belopp om 96 milj. kr. till regeringens förfogande. Däruiöver anvisas STU 33 milj.kr.för forsknings- och utvecklingsprogrammet Gruvleknik 2000. En samordning av s. k. mineraljakt i Mellansverige genomförs.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Riksdagen beslöt hösten 1982 (prop. Program för utökad

1982/83: 50 bil. 6, NU 18, rskr. 111) att anvisa 300 milj. kr. för ett femårigt prospektering program för uiökad prospektering m.m. som ett första led i ett utvecklingsprogram avseende gruv- och mineralindustrin. Syftet med programmet är atl öka livslängden hos befintliga gruv- och mineralfyndigheter och skapa förutsättningar för nya sådana. Regeringen har gett nämnden för statens gruvegendom (NSG) i uppdrag att svara för projektbedömning, administration och utvärdering av programmet. Projektbedömningen sker efter samråd med en referensgrupp där gruvindustrin, Sveriges geologiska undersökning saml arbetstagarorganisationerna på området är representerade.

Under perioden 1983-1986 har regeringen inom ramen för programmei för utökad prospeklering fattal beslut om användning av sammanlagt 266 milj. kr. Huvuddelen av dessa medel, ca 167 milj. kr., har lämnals som stöd till olika prospekleringsprojekt. Åriigen har etl trettiotal projekt beviljats bidrag. Därutöver har ca 25 milj.kr.beviljats ett flertal forsknings- och utvecklingsprojekt inom mineralområdel. Sveriges geologiska undersökning har erhållil ca 14 milj. kr. för atl della i elt nordiskt geologiskt projekt på Nordkalotten. För att finansiera en djupundersökning i Stekenjokk beviljades NSG 52 milj. kr. år 1983. Av dessa medel lämnades elt villkorslån fill Boliden Mineral AB om 9,3 milj. kr. för undersökningen.

Den utvärdering av det särskilda prospekteringsanslagel som NSG har redovisat omfattar åren 1983-1985. Utvärderingen visar att den lolala prospekteringsvolymen i landet har ökal under programtiden: från ca 130 milj. kr. år 1982 till ca 186 milj. kr. år 1985. Därav utgjordes 43 milj. kr. av prospekteringsstöd år 1985. För år 1986 uppskattas prospekteringsvolymen till ungefär ca 200 milj. kr. Programmet har enligt ulvärderingen även medverkat till alt prospektering i väsentlig omfattning startat vid vissa mindre gruvor och mineralbroll.

Vidare har programmei medfört etl ökat intresse alt pröva nya former
för samverkan bland etablerade prospeklörer men också med nya intres
senter. 191

Programmet har medverkat till en breddning av prospekteringsverksam- Prop. 1986/87: 74 heten i Sverige. Under programtiden har sålunda en förskjutning skett från basmelallprojekt mot en ökande andel ädelmetall- och industrimineralpro-jekt. Mer än hälften av de beviljade medlen går emellertid till basmelallprojekt.

Programmet har nu pågått i fyra år. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken omfattning ytterligare exploatering kommer till stånd som en följd av programmet. Däremoi kan man redan nu konstatera atl undersökningar inom programmei letl fram till flera lovande fyndigheter, såsom guld i Västerbolten, industrimineral (kaolin) i Skåne och en fyndighet med bly, zink och silver i Bergslagen. Vid gruvan i Enåsen har siödet bidragit till en trolig utvidgning av malmbasen och därmed förlängning av gruvans livslängd. Även inom det omfattande djupprospekteringsprojekt som Boliden bedriver i Skelleflefällel har väsenlliga framgångar nåtts.

I syfte att fömya och utveckla gruvinduslrin har som tidigare nämnts ca 25 milj. kr. av programmedlen avsatts till ett anlal forsknings- och ulvecklingsprojekt. Det är projekt som har till syfte att effektivisera och modernisera prospekleringslekniken eller atl möjliggöra utnyttjandet av mineralfyndigheter som det i dag saknas leknik eller ekonomiska förutsållningar för att nyttiggöra. Däribland har STU, som jag lidigare nämnt, fåu 5 milj.kr.som bidrag till ramprogrammet Mineralteknisk processkemi. LKAB Prospeklering AB, Svenska rymdaktiebolaget, Sveriges Geologiska AB och SGU har för etl gemensamt projekt, som syflar lill att introducera fjärranalys och bildbearbetning i karterings- och prospekteringsarbelet, beviljats 4 milj. kr. av dessa medel.

Nytt prospekteringsprogram — ett led i utvecklingsprogrammet för gruvindustrin

Som jag lidigare lagit upp förutsälter nyttiggörandet av våra inhemska mineralresurser en prospekleringsverksamhel. Prospektering ulgör en ekonomiskl riskfylld verksamhet som kräver uthållighet. Den är till sin karaktär likartad andra branschers forsknings- och utvecklingsverksamhet. För att upprätthålla en sådan prospekteringsvolym som kan uigöra basen för en konkurrenskraftig gruv- och mineralinduslri lämnas ell visst statligt slöd, dels i form av direklfinansierad statlig prospektering, dels i form av grundläggande geologisk kartering för alt underlätta företagens egen prospektering, dels i form av stöd för forskning och utveckling inom mineralsektorn. Som en särskild satsning startade år 1983 elt utvecklingsprogram för gruv- och mineralindustrin i vilket programmet för utökad prospektering m. m. uigör etl försia led. Av programmet för uiökad prospeklering återstår nu ett år. Efler det alt programmets sista elapp är avslutad kan befaras att utvecklingsinsatserna inom branschen kommer atl minska. Delta skulle få allvarliga konsekvenser för näringens möjligheter alt upprätthålla sin långsiktiga konkurrensförmåga och därmed angelägen produktion och sysselsättning. Mol denna bakgrund bör, som ytteriigare ett led i utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin, etl nytt program för utökad prospeklering inrättas. Jag beräknar etl reservalionsanslag om 96 milj. kr. för delta ändamål. Medlen skall användas under en ireårsperiod. Del bör ankomma på regeringen att närmare besluta om medlens användning.

192

Även i fortsättningen bör syftet med programmet vara att öka livslång-

den hos befintliga gmvor och mineralfyndigheter samt all lägga gmnden för nya sådana. En viklig del av denna målsättning bör vara att åstadkomma en breddning och en utveckling av industrin. Här är den utveckling mot en ökande andel ädelmetall- och iridustrimineralprojekt sorn skett under pågående program positiv. Även satsning på samverkansprojekt som medverkar till en breddning av induslrin bör understödjas. Det avgörande vid resursernas fördelning måste dock vara de enskilda projektens förutsättningar alt bli ekonomiskt framgångsrika.

Förulom satsningen på ren prospekleringsverksamhel är det också viktigt att industrins konkurrenskraft stärks genom fortsatta satsningar på forskning och utveckling. En förnyelse och utveckling av prospekterings-teknik, brytnings- och anrikningsleknik ger gruv- och mineralindustrin förutsättningar atl på ell effeklivare sätt hitla och nyltiggöra fyndigheter. Flera sådana angelägna projekt har utarbetats och jag föreslår att de olika intressenternas insatser kompletteras med visst statligt stöd. Härigenom kan projekten ges erforderlig omfallning och krafl.

Ett konkret forsknings- och utvecklingsprojekt som delvis bör finansieras med medel från programmet är Prospekleringsinriklad malmgeolo-gisk forskning. Programmet är sexårigt och har lagits fram i samverkan mellan slyrelsen för leknisk utveckling (STU), gruvindustrin och prospekteringsbolag saml universitet och högskolor. Det övergripande målet är atl skapa en prospekleringsinriklad malmgeologisk kunskapsbas i landel, som kan bidra lill att upprätthålla och stärka malmbasen för svensk gruvindustri under 1990-talet och därefter. Totalkostnaden för programmet är beräknad till 24 milj. kr. varav industrin har förbundit sig att bidra med 6 milj. kr. STU avser alt avsälla 10 milj. kr. för ändamålet inom en anslagsram jag tidigare denna dag framlagl förslag om (prop. 1986/87:80 bil. 10). Reslerande 8 milj. kr. bör finansieras av programmet för utökad prospeklering på så sätt att 3 milj. kr. beviljas från pågående program och 5 milj. kr. avsätts av den föreslagna ramen för de kommande tre budgetåren.

Inom ramen för STU:s verksamhel bör yllerligare en salsning göras inom mineralområdel. STU föreslår i sin anslagsframställning att ett nytt insalsområde benämnl Gruvleknik 2000 startas. Syftet med programmei är atl genom att bl.a. utveckla nya brytningsmetoder, maskinell utrustning saml planerings- och styrsystem markant sänka brytningskoslnaderna. STU har för detta ändamål begärt 32 milj.kr. för budgelåren 1987/88-1989/90. Verksamheten avses pågå i fem år, dvs. l.o.m. budgelåret 1991/92. Koslnaden för STU skulle under hela femårsperioden bli 50 milj.kr., medan gruvföretag och gruvutruslningsiillverkare bidrar med ca 300 milj. kr. Kostnaden för hela programmei blir således totalt 350 milj. kr. Jag anser att STU:s förslag till ett nytl insalsområde inom mineralområdet ligger väl i linje med den uppgift och den strävan siaten har att underlätta för gruvindustrins utveckling och förnyelse. Jag har tidigare i dag i min anmälan till proposilionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 10) behandlat frågan om anslag lill STU för denna verksamhel.

Utredningen om vissa frågor inom mineralområdel (1 1982: 02) överlämnade i mars 1986 betänkandet (Ds 1 1986: 7) Utveckling av landets organiserade mineraljakter. En sammanfallning av beiänkandei redovisas i bi-

Prop. 1986/87:74

Utökad forskningsoch utvecklingsverksamhet

Samordnad mtneraljakt

193

13 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

laga 8. Den organiserade mineraljaktens målsättning är atl den med allmänhetens hjälp skall främja prospeklering efter mineralråvaror. I landel finns i dag tre regionalt organiserade mineraljakter, nämligen en i Norrland, en i Värmlands län och en i vissa andra delar av Bergslagen. Utredningen föreslår i silt betänkande bl. a. all den norrländska mineraljakien fortsätter tills vidare som en fristående organiserad verksamhel med Norrlandsfonden som huvudman. Vidare föreslås all en samordnad och uiökad mineraljakt etableras med i första hand Bergslagsregionen som geografiskt verksamhelsområde. Utvidgningen skall ske genom en frivillig anslutning av intresserade län. Verksamheten får en varaktighet på fem år, varefler den utvärderas och omprövas. Vid en anslutning av fem län uppgär den ärliga kostnaden till 2 milj. kr. Utredningen föreslår atl en Qärdedel av beloppel samfinansieras av de deltagande länen och att reslerande tre fjärdedelar finansieras genom bidrag ur de medel som regeringen ställt till Bergslagsdelegationens förfogande.

Förslaget har remitterats. Remissinstansernas synpunkter redovisas i bilaga 9. Beträffande förslaget att en samordnad mineraljakt elableras i Bergslagsregionen har flertalet av de berörda remissinstanserna varil positiva. Länsstyrelsen i Värmland framhåller att del är viktigt alt mineraljakten har en slark lokal förankring. Därför pågår nu en uppbyggnad av en organisation för att bedriva en mineraljakt i länel. Mol denna bakgrund avslyrker länsstyrelsen i Värmlands län ulredningens förslag om en samordnad mineraljakl. Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker utredningens förslag, men konstaterar samiidigi att länsstyrelsen för närvarande saknar ekonomiska resurser för att finansiera ell femårigt deltagande. Länsstyrelsen i Uppsala län är i princip positiv till de förslag som presenteras i belänkandet, men är för närvarande inte beredd all delta i den samordnade mineraljakten. Länsstyrelsen avser atl aklualisera frågan i kommande samtal med landslingel och utvecklingsfonden och låter i avvaktan på delta frågan vila. Länsslyrelserna i Västmanlands län, Örebro län och Kopparbergs län är positiva till förslaget om en samordnad mineraljakt med en varaktighet i fem år. Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker förslaget, men anser en varaklighel av tre år vara mer lämplig. Således har fyra län anmält inlresse atl della i en samordnad mineraljakt. Utvecklingfonden i Örebro län har också ställt sig posiliv lill utredningens förslag alt utvecklingsfonden skall ta huvudansvarei för verksamhelen och svara för kanslifunktionerna.

I likhei med flerlalel remissinstanser finner jag utredningens förslag om en utökad och samordnad mineraljakl i Bergslagsregionen vara väl motiverat. Remissomgången har dock visat att de deltagande länen blir någol färre än i utredningens förslag, fyra län i stället för fem i ett initialskede, och alt varaktigheten kan behöva begränsas lill tre år innan en utvärdering sker. Eftersom det därmed också sker en geografisk förskjutning av verksamhetsområdet är inte heller den finansiering genom medel från Berg-slagsdelegalionen, som utredningen föreslår, lämplig. Mot denna bakgrund bör 2,5 milj. kr. av de medel som jag föreslår för en fortsättning av prospekteringsprogrammel avsättas för att finansiera en del av den samordnade mineraljakien i Mellansverige. Jag beräknar den lolala koslnaden

Prop. 1986/87:74

Remissinstansernas synpunkter

Samordnad mineraljakt i fyra län

194

för delta projekt med ett deltagande av fyra län i tre år lill ca 5 milj. kr. Den Prop. 1986/87: 74 återstående hälflen av medelsbehovet bör regionala och lokala organ i de deltagande länen bidra med. Medel från prospekteringsanslagel bör utgå i samma omfattning som medelslillskottet från berörda län, dock högsl med 2,5 milj. kr. sammanlagt.

Sammanfattningsvis innebär ett nylt prospekteringsprogram och de forsknings- och utvecklingsinsatser som kanaliseras genom STU en årlig nysatsning inom gruv- och mineralindustrin på 43 milj. kr. under tre år.

13.2.5 Ny minerallagsfiftning

Kommiitén (I 1983:04), med uppgift atl göra en översyn av minerallagstiftningen, påböriade sitl arbete under höslen 1983.1 direktiven (dir. 1983:41) framhölls bl. a. alt kommittén skulle utreda hur den nuvarande lagstiftningen, som är splittrad i ett inmutnings- och elt koncessionssystem, borde förändras för att kunna ersättas av ett mer enhetligt rättsligt regelsystem. En utgångspunki var att de nuvarande systemen skulle ersättas av ett nytt system som i huvudsak byggde på koncessionsprincipen, men med inmut-ningsrältsliga inslag. Kommittén har nyligen överlämnat sitt belänkande (SOU 1986: 53 och 54) Ny minerallagstiftning. Jag avser att under hösten 1987 ta upp frågan om en ny minerallagsiifining.

13.2.6 Olje- och gasletning i Östersjön

Prospektering efter olja och gas pä svensk kontinentalsockel har sedan börian av 1970-talet bedrivits av det delvis slatligt ägda Oljeprospektering AB (OPAB). Bolagel har tillstånd att undersöka i stort setl hela del svenska kontinentalsockelområdet söder om 59:e breddgraden. Koncessionen gäller t. o. m. år 1987. Under del senaste året har ell visst intresse märkts även från andra förelag all företa undersökningar i syfle atl finna olja och gas på svenskl konlinentalsockelområde, främst i Öslersjön. 1 samband med atl OPAB:s lillstånd går ut i och med ulgången av år 1987 kan della inlresse förväntas öka.

Tillstånd för att söka efler och utvinna olja och gas från svensk kontinentalsockel regleras i kontinentalsockellagen (1966: 314). Om sådana tillstånd beslutar regeringen. Del finns anledning atl närmare överväga hur etl ökat intresse alt på svensk konlinentalsockel söka efler olja och gas bör hanleras. Inom regeringskansliet har en arbelsgrupp tillsatts för att bereda dessa frågor med miljö- och energidepartementet som sammanhållande.

195

13.3 Utvecklingsinsatser inom den träbearbetande industrin Prop. 1986/87:74

Mitt förslag: De branschfrämjande åtgärderna för den träbearbetande induslrin fortsätter under treårsperioden 1987/88-1989/90. Åtgärderna inriktas liksom hittills på utvecklingsinsatser för atl bistå företag med att vidga sina marknader och förändra sitl produktsortiment i riktning mot produkler med högre lönsamhel. En ökad samordning sker mellan de branschfrämjande ålgärderna vid slalens industriverk och utvecklingsfondernas service- och finansieringsprogram.

Bakgrund: Verksamhelen med ålgärder för att främja vissa branschers utveckling startade budgetåret 1970/71 med ett program för textil- och konfektionsindustrin (tekoindustrin) samt för den manuella glasindustrin. Dessa branscher utmärktes av en svag utveckling, vilken ledde lill ett behov av personalreduklioner. Då tekoindustrin och den manuella glasinduslrin var starkt koncentrerade fill vissa regioner fick denna utveckling ett starki genomslag på berörda regioners arbetsmarknad. Syftet med dessa branschporgram var dels att förhindra en alltför kraftig och snabb minskning av sysselsättningen, dels alt utveckla de livskraftiga delama i berörda branscher sä att branscherna i sin helhel skulle kunna uppnå en godlagbar företagsekonomisk lönsamhel.

Branschprogram har senare införts för ytterligare branscher samtidigt som program för vissa branscher successivt avslutats. För närvarande finns program med branschfrämjande åtgärder för den Iräbearbetande industrin (möbel-, snickeri-, trähus- och sågverksindustrierna), för tekoindustrin (textil- och konfektionsindustrierna) saml för övriga industrisektorer. Programmet för lekoindustrin är upptaget i ell särskilt anslag och berörs därför inle i delta sammanhang. De branschfrämjande ålgärderna för övriga industriseklorer - numera benämnt del allmänna struklurut-vecklingsprogrammet - behandlas senare (avsnitt 13.6).

Industriverkets förslag: Internationaliseringen inom möbelindustrin förväntas fortsätta som en följd av pågående omstrukturering. Vidare förulser verkel en fortsatt koncenlration inom distributionsledet såväl inom Sverige som i Västeuropa, vilken medför en ökad konkurrens men även ökade möjligheter för svensk möbelindustri. Av rapporlen Möbelinduslrin -Nuläge och framtidsmöjligheter (SIND PM 1986:10) framgår att möbelindustrin har låg lönsamhet och brisl på resurser för utveckling och produktförnyelse. Delta hotar på sikt branschens internationella position. Mot denna bakgrund föreslår industriverket en koncentralion av programmei lill vissa insatsområden. Bl.a. föreslås ett fortsatt exportstöd med inriktning på nya marknader. Tidigare verksamhet inriktad på företagsproblem rörande administration, kalkylfrågor m. m. bör enligt verkel framöver läggas inom ulvecklingsfondernas ordinarie verksamhet.

Snickeriinduslrin har en betydande överkapacitet. Samtidigt har analyser visal att del finns betydande exportförutsältningar. Enligt verkels bedömningar utgör företagens svaga ekonomi och brislande exportmognad

Utvecklingsinsatser för att bistå utvecklingsbara företag

Möbelindustri

Snickeriindustri

196

ett hinder för ökad export. Programmei bör därför inriklas på alt öka branschens avsättningsmöjligheter, framför allt på export. De exporlfrämjande aktiviteterna bör främst ske i samverkan med Svensk bygg- och energiexport (SWEBEX) inom Sveriges Exportråd.

Genom den minskade nybyggnationen har en betydande överkapacitet uppstått inom irähusindustrin. De exportsatsningar som gjorls under senare tid har resulterat i en ökad export. Dessa satsningar har dock enligt SIND inte hunnit påverka branschens lönsamhel. Branschprogrammet har under senare år koncentrerats till teknikhöjande och exportförberedande projekl av generell karaktär saml delfinansiering lillsammans med SWEBEX av exportprojekt. Behovet av insatser i omstrukturerande syfte har enligt verket ökat drastiskt under senare tid. Ökade resurser bör därför filiföras under den kommande ireårsperioden för all iniliera och medverka i branschens omstrukturering.

Industriverket förutser en kraftig strukturomvandling inom sågverksindustrin. Lönsamheten vid sägning av trävaror i bulk är generelll selt svag. Programmet är inriktat på att främja en ökad vidareförädling och kundanpassning, vilken är viktig för atl stärka sågverkens inlernalionella konkurrenskraft. SIND föreslår därför kraftfulla insatser med kulmen under budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Industriverkels anslagsäskande för branschfrämjande ålgärder avseende den träbearbetande industrin uppgår fill sammanlagt 23, 24 resp. 19 milj. kr. för budgetåren 1987/88, 1988/89 och 1989/90.

Statens pris- och kartellnämnds utvärdering: Regeringen uppdrog i juni 1985 åt statens pris- och kariellnämnd (SPK) all genomföra en utvärdering av verksamheten med branschfrämjande ålgärder vid statens industriverk. Utvärderingen skulle omfatta samtliga befintliga program med branschfrämjande åtgärder, dvs. programmen för tekoindustrin och den träbearbelande induslrin samt del allmänna struklurulvecklingsprogrammel. SPK avlämnade sin rapport Utvärdering av SIND:s branschprogram (SPK:s utredningsserie 1986:4) lill regeringen i april 1986.

Utvärderingsresultaten tyder enligt SPK inte på att branschprogrammet för den träbearbetande industrin totalt sett lett till några mer påtagliga förändringar i berörda branscher. Stödets omfattning är enligt SPK alllför begränsad med hänsyn till syftet med branschprograminsatserna.

Remissyttranden över SPK:s utvärdering: SPK:s rapporl har remitterats. Ett flertal av remissinslanserna kritiserar det underiag på vilket SPK baserat sin ulvärdering av programmet för den träbearbetande induslrin. Med utgångspunkt i denna kritik förkastas SPK:s negativa bedömning av SIND:s träprogram. På basis av den egna erfarenheten av träprogrammet framhåller flera remissinstanser den posiliva effekten av verksamheten på bl.a. kompetensutveckling i vid bemärkelse. Vidare delas inle SPK:s bedömning att de förhållandevis små resurserna gör programmet ineffektivt. I stället pekar flera remissinstanser på att - eftersom del i huvudsak rör sig om kollektiva projekl - förhållandevis betydande effekter har kunnat uppnås med begränsade resurser. Enligt vissa remissinstanser kan även individuella projekt få en spridningseffekt, då dessa kan tjäna som referensprojekt för andra företags satsningar.

Prop. 1986/87:74

Trähusindustri

Sågverksindustri

Utvärdering

197

Industriverkets utredning om sågverks- och träskiveindustrin: I november 1984 uppdrog regeringen ål statens industriverk alt utreda den svenska sågverks- och träskiveindustrins utvecklingsmöjligheter på följande fyra nyckelområden:

- efterfrågeutvecklingen fram lill år 2000,

- konkurrenskraften,

- den tekniska utvecklingen,

- möjlighelen att genom en ökad vidareförädling siärka branschernas ställning.

I december 1985 överlämnade industriverket rapporten Sågverks- och träskiveindustrin inför år 2000 (SIND 1986:1) till regeringen.

I fråga om sågverksindustrin konstateras atl den västeuropeiska marknaden förväntas stagnera. Vidare finns uppgifter om att sågverksindustrin i Kanada kommer alt satsa kraftigt på ökad försäljning till Västeuropa. Detla kommer alt medföra alt svensk sågverksindustri framöver kan förväntas möta en hårdnande konkurrens på sin huvudmarknad. För att möta denna siluation måste svensk sågverksindustri söka sig till de nya expansiva marknader som kan fömtses - t. ex. vissa länder i Nordafrika och Asien - eller öka sina marknadsföringsinsatser på sina nuvarande huvudmarknader. Vidare kan i denna situation krävas alt de svenska sågverksföretagen i ökad utsträckning inriktar sig på mer förädlade och kundanpassade produkler, vilkel i sin lur medför ökade krav på teknisk kompetens.

Efterfrågan pä träbaserade skivor förväntas stagnera fram till sekelskiftet. Överkapacitet finns redan nu i ett flertal länder. Nya konkurrenskraftiga produktionsanläggningar fillkommer i nya producentländer samfidigl som nya typer av skivor som konkurrerar med de traditionella skivorna införs.

Mol bakgrund av nämnda framlidsscenario har SIND övervägt olika former av statliga stödinsatser. För sågverksindustrin kommer den ökade inrikiningen mol mer förädlade produkler atl kräva att FoU-verksamhelen ökas. Vidare anser verket alt del finns skäl att överväga stöd till informationsinsatser avseende trä som material. Härutöver föreslås i ulredningen, som komplement lill del befintliga branschprogrammel för sågverksindustrin, statliga stödinsatser avseende bl. a. konlinuerlig marknadsbevakning samt uppföljning av skogsskadeutvecklingen och dess följder för svensk sågverksindustri.

För skivinduslrin pekar verket på behovet av dels en översyn av strukturen med beaktande av de olika anläggningarnas regionalpoliliska betydelse, dels ökade satsningar på produktutveckling — bl.a. med inriktning på förädlade produkter - och på förbättrade produktionsprocesser.

Remissyttranden över SIND:s förslag: Industriverkets rapport Sågverks-och träskiveindustrin inför år 2000 har remitterats tillsammans med SPK:s rapport rörande de branschfrämjande ålgärderna. Flertalel remissinstanser delar de bedömningar som industriverket redovisat och anser att föreslagna insatser är motiverade.

Skälen för mitt förslag: Som SPK konstaterat är de resurser som avsatts för de enskilda programmen inom den iräbearbetande industrin begränsade. Syftet med dessa insatser är dock inle att generellt lyfta av förelagen

Prop. 1986/87:74 SIND-utredning

198

vissa kostnader, utan att genom i huvudsak kollektiva projekt höja effektiviteten och konkurrensförmågan inom berörda branscher. Med hänsyn härfill delar jag inte SPK:s bedömning att de lilldelade resurserna måste vara betydligt slörre för atl vara meningsfulla.

Av industriverkets anslagsframställning framgår all vissa exportframgångar har kunnat noteras för möbel-, snickeri- och trähusindustrierna. Dessa har därmed till viss del kunnat kompensera den stagnerande hemmamarknaden. Jag förordar därför att verksamhelen fullföljs.

Av industriverkets utredning om sågverks- och träskiveindustrin framgår att en ökad konkurrens kan förulses på den svenska sågverksindustrins huvudmarknader - i första hand vad avser slandardsortimentel. För ".it kunna hävda sig krävs en ökad inriktning mol mer kundanpassade produkter samtidigt som produktionen måsle effekfiviseras. Detta kräver kunskaper som stora delar av sågverksindustrin för närvarande inte besitter. De insatser som görs inom ramen för industriverkets program med branschfrämjande ålgärder är för sågverksindustrins del just inriktat på all främja en sådan kompetenshöjning alt en ökad vidareförädling möjliggörs. Dessa insalser bör därför fortsätta. Behovel av insatser i de regionalpolitiskt prioriterade områdena bör härvid beaktas.

Det är viktigt att de branschfrämjande insatserna ses som ett av flera industripoliliska medel riklade till företagen i de berörda branscherna. Eftersom flertalet av de företag som berörs av branschprogrammen för möbel-, snickeri-, trähus- och sågverksindustrierna är små och medelstora omfattas företagen även av det service- och finansieringsprogram som de regionala utvecklingsfonderna kan erbjuda. Utvecklingsfondernas serviceprogram innefattar företagsekonomisk rådgivning avseende bl.a. marknadsföring, administration och personalulveckling. Även lekniska Ijänster som produkl- och produktionsutveckling ingär. Mot denna bakgrund bör utvecklingsinsatserna inom de här aktuella branschprogrammen inriktas på vissa speciella serviceinsatser som komplemenl till utvecklingsfondernas verksamhel. I första hand bör utvecklingsinsatserna inriktas på exportfrämjande insatser, marknadsundersökning och konsultstöd lill produktutveckling. Syftet med denna typ av insalser är dels alt söka vidga förelagens marknader, dels att söka förändra deras produktsortiment i riktning mot produkter med högre lönsamhet.

Den av mig förordade inriktningen av de olika utvecklingsinsatserna inom de aktuella branscherna medför att genomförandet av de branschfrämjande åtgärderna bör ske i nära samverkan mellan SIND och de regionala utvecklingsfonderna. Uppläggningen av åtgärderna inom delta område kan härvid föranleda att en del av de resurser som avsäits för branschfrämjande åtgärder av praktiska skäl kan komma all föras via berörda utvecklingsfonder. Liksom hittills bör SIND vad avser de exportfrämjande insatserna även framledes samverka med Sveriges Exportråd och dess utlandsorganisation.

Prop. 1986/87:74

Åtgärderna för möbel-, snickerl-och trähusindustrierna fullföljs

Insatserna för

sågverken

fortsätter

Samordning med

övriga

småföretagsinsatser

199

13.4 HavsindustrieU kompetensutveckling

Prop. 1986/87:74

Mitt förslag: Det pågående programmei för havsindustrieU kompetensutveckling vid statens industriverk förlängs med elt år. Under nästa budgetår bör ett visst stöd också lämnas till forskning inom havsteknikområdel vid universitet och högskolor.

Etl anslag om 6,7 milj. kr. slälls lill industriverkets förfogande för detta ändamål. En utvärdering av det pågående programmet genomförs.

Statens industriverks förslag: SIND har i silt förslag till ireårsplan lämnat förslag lill en fortsättning på programmet för havsindustrieU kompetensutveckling under perioden 1987/88-1989/90. Förslaget innebär en ompriorilering från det pågående programmet, där huvudtemat varil kompetensuppbyggnad, till ett program som innehåller insatser inom fyra områden, nämligen:

- offshoreteknik,

- undervattensteknik,

- arktisk teknik,

- omvärldsbevakning och omvärldsanalys.

För Ireårsperioden beräknar SIND koslnaden till 85 milj. kr.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Det pågående programmei för havsindustrieU kompetensutveckling siktar på att fylla industrins och samhällets långsiktiga behov av leknisk kompelens och därvid dels ge en grund för nya produkter, dels nya tillämpningar inom svensk, såväl civil som militär myndighetsverksamhet med havsindustriella beröringspunkter. SlND:s insatser inom området skall kompleltera bl.a. STU:s huvudsakliga inriktning mot forskning och utveckling.

STU har inom området havsleknik sedan milten av 1970-talet varit ansvarig myndighel för planering och stöd lill långsiktig kunskapsutveckling och industriellt utvecklingsarbete. STU har även deltagit i SIND:s program för havsindustrieU kompetensutveckling. STU har i sin anslagsframställning för budgelåren 1987/88-1989/90 inte särskilt prioriterat det havstekniska området, för att i stället kunna tillgodose de mesl angelägna forsknings- och utvecklingsbehoven inom svensk industris strategiskt viktiga områden som informationsteknologi, materialteknik m.fl. STU bedömer att satsningar på dessa nyckelområden kommer att få stor belydelse även för tillämpningsutvecklingen inom det havstekniska området. Slutligen hemställer STU i sin anslagsframställan att medel särskilt anvisas för kunskapsutveckling om etl beslut fattas om ett program för havsteknik vid slatens industriverk.

Försvarels malerielverk (FMV) har på uppdrag av överbefälhavaren (ÖB) gjort en redovisning av den havslekniska verksamhel som kan vara av inlresse för samverkan med civila intressenter. Redovisningen markerar försvarets beroende av forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdel.

SIND förordar havsteknik

200

Traditionellt sker dialogen mellan försvaret och industrin, universitet, högskolor saml andra forskningsinstitutioner inom havsteknikområdet inom ramen för den materialanskaffning, som läggs ul på svensk industri, eller inom ramen för den gemensamma försvarsforskningen. Försvarets forskningsanstalt (FOA) har genom elt avtal med STU från år 1977 elt samarbete inom civil havsleknik. FMV framhåller viklen av att kompelens inom det havstekniska områdel bibehålls och vidareutvecklas.

Regeringen tillsatte den 20 februari 1986 en regional samordningsgrupp med uppgift alt utreda vissa frågor rörande induslri- och regionalpoliliska åtgärder inom Malmöhus län. Gruppen fick bl.a. i uppgifl att utreda förutsättningarna för att i anslutning lill verksamhelen vid Kockums varv inrätta elt centrum för marin- och undervattensleknologi. Utredningen om centrets verksamhetsinriktning, organisalion och finansiering genomförs för närvarande av sfiftelsen för undervattensleknologi, (UVEON). UVEON är tänkt atl utgöra en hörnslen i det planerade centret. Stiftarna lill UVEON är länsstyrelsen i Malmöhus län, Kockums AB och Lunds universitet. Uiöver dessa ingår även marinen i stiftelsens styrelse. UVEON har till ändamål atl inom området undervattensleknologi, särskilt undervattensgeoteknologi, bl.a. aktivera och slimulera kontakter mellan näringslivel och universitet och högskola och därvid aklivi föra ut akluell vetenskap och leknik till näringslivel samt medverka till utbildnings-, forsknings- och ulvecklingsverksamhel inom områdel.

Vid högskolan i Luleå har i samarbele med Norrlandsfonden inrättats ell cenirum för forskning, utveckling och sammanställning av fakla angående leknik för kallt klimat, kallat COLDTEC. Syftet är att bedriva forskningsoch utvecklingsverksamhet som grund för industriella salsningar i subark-tiska och arktiska regioner av världen.

SSPA Maritime Consulting AB bedriver konsullverksamhet inom del marintekniska områdel saml i anslulning därtill forskning och utveckling. Verksamhelen syftar till att genom teoreliska beräkningar och prakliska försök i speciallaboralorier och full skala analysera och lösa lekniska problem kring projektering, konstruktion och drift av fartyg, farleder, utrustning för offshore och andra marina installationer.

Även inom Svenska Varv AB bedrivs utvecklingsarbete inom det havstekniska områdel.

Av de remissinstanser som yttrat sig över SIND:s treårsplan har STU, Industrifonden och statskontoret yltrat sig över förslaget fill program för havsleknik. STU hänvisar till sin anslagsframställning för budgelåren 1987/88-1989/90 där slyrelsen inle särskilt prioriterat det havslekniska området. Industrifonden konstaterar all vissa projekl som passar in i SlND:s havsteknikprogram också passar in i Industrifondens ansvarsområde. Statskontoret anser att statens stöd till havsteknisk utveckling bör koncentreras till en myndighet. Med hänsyn till den inriktning en sådan verksamhel bör ha anser statskontoret atl resurserna bör finnas inom STU.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i sill yttrande över STU:s anslagsframställning framfört synpunkter på del statliga stödet till havsindustrieU kompetensutveckling. DSH anser att de

Prop. 1986/87:74

Vikfigt för försvaret

Flera instanser arbetar med havsteknik

201

industripoliliska grundprinciperna för stödet till havslekniken bör innebära att elt uthålligt och målmedvetet slöd lämnas lill grundläggande och förhållandevis bred kompetensutveckling och atl stödel därvid bör riklas mol områden som förväntas förbli betydelsefulla oavsett temporära ändringar i de inlernationella marknadsbetingelserna. Därigenom ges också impulser till nyföretagande och teknisk förnyelse på sikt. DSH anser vidare, mol bakgrund av alt STU inle särskilt prioriterat det havstekniska området, alt ca 25 % av de medel som SIND föreslär till ett havstekniskt program bör avsättas till den kunskapsutvecklande institutionella forskningen.

Som framgår av min redovisning pågår verksamhet inom havsteknikområdel vid flera organisaiioner med en delvis överlappande inrikining. Jag anser att statens insatser på områdel bör ses över bl. a. i syfte att undvika att flera organ täcker samma områden medan andra lika viktiga områden lämnas utan stöd. Jag avser därför alt senare i vår föreslå regeringen all elt uppdrag lämnas att dels utvärdera de insatser som gjorts inom ramen för programmet för havsindustrieU kompetensutveckling, dels alt mot denna bakgrund och med hänsyn tagen lill övrig verksamhel på detta område lämna förslag på inrikining och omfattning av verksamheten efter budgetåret 1987/88. I avvakian därpå ärjag inte beredd atl föreslå elt program av den omfallning och inrikining som SIND lagt fram. Däremot anserjag att det nu pågående programmet bör fortsätta även under budgetåret 1987/88. Jag anser i likhet med STU och DSH atl viss del av medlen bör avsättas för kunskapsulveckling vid universitet och högskolor. Beslul om dessa medel bör las i samråd med STU.

Delegationen för samordning av havsresursverksamhelen har i oktober 1985 överiämnat rapporten Marin fjärtanalys (1985: 5). Rapporten har utarbetats i samarbete med slatens naturvårdsverk, SMHI, zoologiska institutionen vid Stockholms universitet och statens delegation för rymdverksamhel.

1 rapporten lämnas ell flertal förslag lill åtgärder för alt stimulera och öka satsningar på forskning och utveckling av fjärranalysens tillämpning inom det marina områdel. Samtidigt lämnas förslag till hur produkler och Ijänster inom det marina fjärtanalysområdet skulle kunna cbjudas fill försäljning på exportmarknaden. Bl.a. föreslås att rymddelegationen får en årlig resursförstärkning om 1 milj. kr. under en treårsperiod för alt stimulera utvecklingen av tillämpningar inom den marina fjärranalysen. Vidare föreslås all regeringen bör skapa ekonomiska förutsättningar för inrättandet av en professur i marin Qärranalys.

Rapporten har remissbehandlats. Flerlalel remissinstanser är positiva lill eller har inget att erinra mol rapportens förslag fill resursförstärkning till rymddelegationen.

Beträffande förslaget alt inrätta en professur i ämnet är remissopinionen delad.

I likhei med vad som framhålls i rapporten, och som även framhålls av flera remissinstanser, bedömer jag att det bör finnas goda möjligheter atl använda fjärranalys inom ett flertal områden rörande den marina miljön. Belydelsefulla insatser görs beträffande bearbetning och användning av fjärranalysinformation bl. a. av lantmäteriverket, kustbevakningen, SMHI

Prop. 1986/87:74

En utvärdering bör ske

Marin fjärranalys

Betydelsefulla insatser sker för ökad användning

202

och slatens naturvårdsverk. Med hänsyn till del viktiga utvecklingsarbete Prop. 1986/87: 74 som pågår och all en prövning av Qärtanalysens användbarhet torde ingå i myndigheternas effekliviseringsslrävanden ärjag inte nu beredd att föreslå några särskilda åtgärder inom områdel marin fjärranalys.

13.5 Strukturpåverkande insatser

Mitt förslag: Verksamhelen med det allmänna struklurulvecklingsprogrammel inom ramen för de branschfrämjande åtgärderna vid statens induslriverk fortsätter under treårsperioden 1987/88-1989/90. Verksamheten utökas när utrymme finns för ompriorilering frän andra branschfrämjande åtgärder.

Industriverkets förslag: Det allmänna struklurulvecklingsprogrammel Struktur-(ASP), i 1985 års budgetproposition benämnt struktur- och utvecklingspro- utveckling i olika gram för övriga industriseklorer, är den centrala verksamheten inom ver- branscher kets program för strukturell omvandling. Insatserna inom ASP är begränsade till omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser. Beslul om utredningsinsatser fattas i nära samråd med berörda företag samt branschorganisationer och fackliga organisaiioner.

Bevakningsområdet för ASP är i princip hela den svenska industrin inkl. den industrislödjande tjänsteproduktionen som sker i nära anslutning lill industriföretag. Målen med insatserna är främst alt slimulera företagen till alt vidta åtgärder som:

- ökar konkurrenskraften för berörd induslri internationellt och på hemmamarknaden,

- främjar en omorientering och förnyelse i enskilda förelag,

- främjar elt konstruktivt samarbete mellan förelag så att exempelvis en bas för systemförsäljning skapas,

- främjar förbättring av tekniker för produktion och administration.
Verket hänvisar i sin anslagsframslällning lill den ulvärdering som sla
tens pris- och kartellnämnd gjort av verksamheten med branschfrämjande
åtgärder, inom vilken ASP ingår som ett delprogram. Mol bakgrund av den
posiliva bedömning som nämnden gjort av ASP-verksamheten föreslår
SIND att verksamheten lilldelas utökade resurser. Därutöver föreslås alt
ASP får utgöra en separat anslagspost. För del första året av treårsperio
den 1987/88-1989/90 äskar SIND 7,7 milj. kr. och för de tvä därpå följande
åren drygl 8,0 resp. 8,3 milj. kr.

Industriverket redovisar i sin anslagsframslällning atl ASP under budgetårel 1986/87 enligl verksamhetsplanen kommer atl ha projekt avseende etl 20-lal branscher. I en del fall rör det sig om små insatser mätt i pengar och projektledartesurser. Verkels ambition är atl framöver koncentrera sina insatser till ett mindre antal seklorer. Erfarenhelen visar nämligen enligt verket atl insalser måsle göras under en relativt lång tid för alt etl förtroendefullt samarbete skall kunna etableras och "rält" problem och möjligheter skall kunna formuleras.

Bioleknikindustrin samt handikapphjälpmedelsinduslrin hör till de bran- 203

scher som under de senasle åren omfattats av ASP-insatser. För dessa två branscher föreslår verket alt mer kompletta branschprogram inrättas.

För bioleknikindustrin föreslås ell anslag om 2 milj. kr. per år under budgetåren 1987/88 och 1988/89. Utformningen av de föreslagna insatserna har närmare presenterats i en promemoria fogad fill en skrivelse, vilken överlämnades till regeringen i febmari 1986 . I skrivelsen pekar verket på att statliga medel redan satsas på utbildning och FoU inom bioteknikområdet. SIND anser fiden nu vara mogen för att gå ett steg vidare och stimulera den kommersiella lillämpningen av biotekniken. I inledningsskedet avser verket alt ta fram elt underiag för att ulforma insalser som bl. a. avser:

- riskkapilaltillgången,

- teknikspridning särskilt med anknytning lill problem vid övergång från laboratoriemiljö till industriell produktion,

- kunskapshöjning avseende förelagsledning och marknadsföring.

I fråga om industrin för handikapphjälpmedel och handikapputrustning framhåller industriverket i sin anslagsframställning alt de senasle årens låga expansionstakl inom kommunerna lelt fill en viss slagnation inom handikapphjälpmedelsindustrin. Det föreslagna branschprogrammet avses stärka företagens exportkompelens samt siödja kollektiva exportsatsningar. Kostnaden för programmei beräknas fill 0,5 milj. kr. per år under treårsperioden.

Industriverket förutser atl etl antal av de branscher som varit föremål för ASP-insatser under det första året av treårsperioden eller tidigare kan erfordra mer omfattande insatser än vad som kan genomföras inom ramen för ASP-verksamheten. Mot denna bakgrund föreslår industriverket alt ett särskilt anslag för nya program inrättas för budgetåren 1988/89 och 1989/90. Anslagsbeloppet bör enligt SIND uppgå till 20 milj. kr. vardera årel.

Statens pris- och kartellnämnds utvärdering: Som nämnts tidigare har ASP-verksamheten utvärderats av slatens pris- och kartellnämnd (SPK) på uppdrag av regeringen (avsnitt 13.3). Nämnden anser atl ASP kan ge värdefulla bidrag till utvecklingen i många industribranscher. Som statlig stödform är programmet enligt SPK etl flexibelt och effekiivt sätt att med begränsade resurser stödja projekt ulan all ge avkall på konkurrensneutraliteten.

SPK:s rapport har remissbehandlats. Inga remissinslanser har i sina yttranden redovisat några synpunkier som direkt avser ASP-verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Erfarenheterna av det allmänna struklurulvecklingsprogrammel visar att man med relativt små resurser kan påverka företagen till all vidta sådana åtgärder all den inneboende utvecklingspotential som finns inom berörda förelag och branscher tillvaratas på etl bättre sätt. Den arbetsmetod som industriverket tillämpat, nämligen att göra relativt begränsade insalser av utredningskaraktär som i mån av behov och möjlighel kompletteras med insatser inom ramen för det befintliga slödsyslemet - exempelvis regionalpolitiskt stöd och småföretagsstöd

- kan medföra alt effektiviteten i dessa andra stödformer höjs. Industri-

Prop. 1986/87:74

Bioteknik

Handikapphjälpmedel

Utvärdering

204

verket har i sin hittillsvarande verksamhet i vissa projekt även använl resurserna för informationsspridning, förhandlingsinsalser o.d. Sådana insatser anserjag passar väl in i ASP.

Med hänsyn till de positiva erfarenheter som hittills vunnits av ASP-verksamheten föreslår jag att programmet fortsäller under ytterligare en treårsperiod fram t. o. m. budgetåret 1989/90. Jag anser dock inte att ASP bör tilldelas elt egel anslag i enlighet med induslriverkets förslag. Den flexibilitet som den nuvarande anslagskonstruktionen medger är enligt min bedömning värdefull. ASP kan framöver komma att tilldelas utökade resurser när utrymme finns för omprioriieringar från andra branschfrämjande ålgärder.

Vad avser induslriverkets förslag om att inrätta ell särskilt program för bioteknikindustrin anserjag att utvecklingen inom detta område inte motiverar mer omfattande insatser från industriverkels sida. Enligt förslag som denna dag framlagts av chefen för utbildningsdepartementet skall den biolekniska forskningen vid högskolorna under kommande treårsperiod tillföras 35 milj. kr. årligen (prop. 1986/87:80). Jag har tidigare i dag föreslagil en kraftfull förstärkning av anslaget till styrelsen för teknisk utveckling (STU) (avsnitt 10.4). Härigenom får STU möjlighet att öka sina insatser inom bl. a. det biotekniska området. Del är säledes betydande slatliga resurser som tillförs den biolekniska sektorn.

Utvecklandet av företag baserade på bioteknik har rönt ett allmänt inlresse under senare år. Del torde i regel därför inte föreligga nägra betydande svårigheter för de förelag som drivii verksamhet under några år alt finansiera sin expansion på kapitalmarknaden. Däremot torde de små företagen ha problem att finansiera produktulveckling. För dessa är del dock möjligt att använda sig av de regionala utvecklingsfondernas service-och finansieringsprogram. SIND bör inrikta sin verksamhet inom bioteknikområdel på viss informationsverksamhet och erfarenhetsutbyte mellan små bioteknikföretag. Detta arbete bör bedrivas i samverkan med de regionala utvecklingsfonderna. SIND:s arbete inom bioteknikområdet bör ske inom ramen för ASP-programmet.

Vad avser SIND:s förslag om ett särskilt program för handikapphjälpmedel och handikapputrustningsindustrin anserjag likaledes att eventuella insatser även fortsättningsvis bör ske inom ramen för ASP-programmet. Skälet till della ställningslagande är alt de åtgärder som föreslagits av SIND väl passar in i ASP-programmet.

Vad avser industriverkets förslag om ett anslag för de två sista åren i treårsperioden för branschprogramåtgärder för nya inte specificerade branscher anserjag att en prövning måste ske av konkreta programförslag.

Prop. 1986/87:74

Positiva erfarenheter

Utökade resurser

genom

omprioriteringar

205

14 Utrednings- och samråds verksamhet

14.1 Inledning

I detta avsnitt ges en samlad redovisning av den utrednings- och samrådsverksamhet som bedrivs inom industridepartementets ansvarsområde.

Utredningsverksamhetens viktigaste syfte är att ge underlag för näringspolitikens utformning och atl bidra lill en effektiv informationsspridning. Del senare ulgör bl. a. en förutsättning för en väl fungerande marknadsekonomi. I normalfallet sprids informationen på marknaderna som ell naturligt inslag i affärsverksamheten. I vissa situationer är dock informationen brislfällig sett i etl samhällsekonomiskt perspektiv. Å ena sidan gäller det t. ex. information lill nyförelagare, viss rådgivning tUl småföretagare om kommersiella och tekniska förändringar m. m. Å andra sidan behövs en lillförlitlig och snabb informalion om allmänna ekonomiska förhållanden och om näringslivels strukturella förändringar. Ulan sådan informalion föreligger svårigheter atl skapa förståelse för kraven på omvandling och förnyelse.

Samrådsverksamheten syftar, som jag tidigare berört, lill atl skapa elt öppel och gotl samarbetsklimat mellan slal, näringsliv och fackliga organisaiioner.

Prop. 1986/87:74

14.2 Utredningsverksamheten vid statens industriverk

Min bedömning: Utredningsverksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas så att riksdagens, regeringens och allmänhelens behov av informalion om väsenlliga frågor som rör näringslivets utveckling. Inriktning och innehåll inom huvudområdena internationalisering, strukturomvandling samt småförelagens och tjänstesektorns utveckling bör preciseras ytterligare i en av regeringen årligen fastställd utredningsplan. Planen, som utformas efler förslag från industriverket, bör ge uirymme för atl lillgodose under året uppkomna utredningsbehov.

Statens industriverks förslag: Utredningsverksamheten syftar lill att ge beslutsfattare inom poliliska organ, organisationer och induslriföretag elt bättre underiag för sina beslut genom att inhämla och förmedla kunskaper om hinder, samspel och drivkrafter i industrin och dess omvärld.

Ett huvudinslag i verkets utredningsverksamhet föreslås vara olika utredningar på temat internationalisering. Den svenska industrins internationella konkurrenskraft blir härvid det centrala området. Verkel föreslår vidare sludier av strukturomvandlingen och teknikutvecklingen; och då särskilt inom mikroelektronikområdet och inom området nya material. Sludierna syftar till att ge en ökad förståelse för den framtida utvecklingen av svensk industri. Genom en inom verkel utvecklad databas - del s.k. SIND-DATA-systemel - vill verket belysa olika aspekter som rör svensk industris anpassningsförmåga till ändrade omvärldsförhållanden.

206

Vidare vill verket ägna tjänstesektorns expansion en ökad uppmärksamhet liksom småföretagens betydelse för tillväxten och förnyelsen av näringslivel.

Verket avser att löpande redovisa effekter och erfarenheter av indusiripoliUk, huvudsakligen på direkta uppdrag från antingen regeringen eller verkels operativa enheler. Slutligen föreslår verkel all spridningen av resultaten från utredningsverksamheten förbättras.

Verkel föreslår att omfaltningen av utredningsverksamheten i stort sell bibehålls. För alt i ökad utsträckning kunna anlita experler, lillfällig personal och köpa andra tjänster m. m. föreslår verket atl reservationsanslaget B2. Statens induslriverk: Utredningsverksamhet höjs med 20%, dvs. från 4,5 fill 5,4 milj. kr.

Bakgrund till min bedömning: I regeringens proposition om statens industriverks framtida verksamhet m.m. (prop. 1982/83:113, NU 39, rskr. 376) redovisade jag för riksdagens information min syn på hur utredningsverksamheten vid slatens industriverk i stort bör bedrivas. Riksdagen har senare med anledning av förslagen i propositionen om induslriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr. 379) preciserat utredningsverksamhetens innehåll och omfaUning. Jag föreslår att de rikfiinjer som riksdagen därvid fastställde även i fortsättningen i huvudsak bör ligga fast.

Sedan riksdagen senasl fattade beslul om utredningsverksamhetens framtida inrikining har dock vissa förändringar inom verkel och i verkets omgivning inträffat som föranleder behov av en ytteriigare precisering av verkets utredningsverksamhet. Jag kommer därför atl beröra att andra verk och myndigheter vid sidan av statens industriverk i stor omfallning bedriver en näringspolitisk utredningsverksamhet, atl verkel internt utökat resurserna för utredningar även på de avdelningar som arbetar med finansiella slöd och småförelagsfrågor saml att erfarenheler nu kan dras från det samarbete som regeringen och verkel haft i samband med all den åriiga ulredningsplanen upprättas.

En omfattande utredningsverksamhet bedrivs inom etl flertal myndigheter och organisationer inom industridepartementets ansvarsområde.

Styrelsenför teknisk utveckling (STU) bedriver i huvudsak två typer av ulredningsverksamhel. Dels genomförs uiredningar av mer övergripande karaklär, varav ca hälften är ulvärderingar av STU:s egna insalser. Dels görs i anknylning lill STUs program tekniska utredningar, marknadsbeskrivningar och rapporter som beskriver teknisk utveckling i olika länder.

Expertgruppen för forskning och regional utveckling (ERU) har som huvuduppgifl att intiera och samordna forskningen på regionalpolilikens område. Härutöver genomförs ett antal uppdrag som gäller olika regioners villkor och utvecklingsbefingelser.

Sliftelsens Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) har till uppgift all följa den inlernationella teknikutvecklingen och att medverka till ett ökal kontaklutbyte på området. 1 vissa fall har rapporteringen utvidgals lill atl innefatta även den nationella induslripoliliska deballen och den ekonomiska utvecklingen i vissa länder.

Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) syfte är att främja ingenjörsvetenskap och näringsliv. Verksamheten inriktas på att följa, analysera och

Prop. 1986/87:74

Den samlade näringspolitiska utredningsverksamheten

207

informera om den tekniska utvecklingen samt all via bl.a. seminarier skapa kontakter och initiera samverkan. Tidigare var verksamhelen mer inrikiad på teknikfrågor. I dag spänner akademien över ett vidare fäll. där exempelvis utbildnings- och designfrågor ingår.

Utredningsverksamheten inom det näringspolitiska områdel är således av slor omfattning. De resurser som satsas på utredningar och analyser har ökat. Jag vill för riksdagens information nämna att jag har för avsikt att låla göra en översyn av den samlade näringspolitiska utredningsverksamhetens omfattning och inriktning för atl föreslå eventuella ålgärder för en ytteriigare samordning och effektivisering.

Det förhållande alt flera verk och myndigheler idag gör uiredningar på del näringspolitiska området ändrar inte min bedömning att SIND även i fortsättningen skall ha elt huvudansvar för utredningsverksamheten inom det näringspolitiska områdel.

Verkel har under den senasle ireårsperioden på ett förtjänstfullt sätt bidragit med kunskap om samhällsförändringar av avgörande belydelse. 1 en serie rapporter har verket kartlagt förändringarna i invesleringsmönster (t. ex. SIND 1983: 5 Invesleringar i företag) och därigenom bidragil lill en debatt om bl. a. den nuvarande statistiska bilden av investeringsnivån i samhället. Verket ger också löpande information om lönsamhets- och produktivitetsutvecklingen inom hela industrin och inom olika regioner (t.ex. SIND-DATA). De stora företagens utveckling följs med avseende på bl.a. invesleringar, nyetablering, sysselsättning m.m. Verket har vidare i ett antal rapporter beskrivit utvecklingen bland de mindre och medelstora företagen (t. ex. SIND 1986: 2 Riskkapitalet och de små företagen - en studie av venture capilal-marknaden).

SIND har dessutom kartlagt vissa regionala och ortsspecifika förhållanden. I en serie utredningar har den kommunala näringspolitiken behandlals (SIND 1984:8 Kommunal näringspolitik - omfattning och erfarenheler. Huvudrapport). Dessa utredningar har tjänat som etl underlag i bl.a. stat-kommunberedningens arbele och som en allmän bakgrund till debatten om kommunernas roll i näringspolitiken. Verkel har också gjort utvärderingar av effeklerna av de s. k. krisorlsgrupperna (SIND 1983: 7).

Tillsammans med allmänna struklurbeskrivningar och karlläggningar av regionala förändringsförlopp ger dessa sludier en grund till förståelsen för de omvandlingsbehov som alllid finns i en öppen ekonomi.

Verkel har också enligt min mening en mer direkt uppgifl att bistå regeringen med underlag i olika näringspolitiska frågor. Jag vill erinra om att industriverket på regeringens uppdrag kartlagt omfaltningen och orsakerna lill det ökade antalet konkurser (SIND 1985:7 Konkursutredningen). Bakgrunden till ulredningen var att statistiska cenlralbyrån i sina ålerkommande undersökningar redovisade en hög och tilltagande konkursfrekvens. Det är angeläget alt verket har resurser som snabbt kan sättas in för att belysa akluella frågeslällningar. Verket har på liknande sätt snabbt lagit fram uppgifter om omfattningen och orsakerna lill förvärven av småförelag (SIND: Uppköp av familjeföretag) och om småföretagens upplevelser av byråkrati och krångel m.m. (SIND 1986:4 Krångel-Sverige - Myt eller sanning?). Jag viU framhålla atl verket härvid aklivt bidragit lill all skapa ett underlag till näringspolitiska ställningslagande i olika frågor.

Prop. 1986/87:74

Statens industriverks roll

208

Verket har ett ansvar för atl förmedla informalion om det näringspolilis- Prop. 1986/87:74 ka stödsystemet. Jag har tidigare låtit uireda attityder och kunskaper om statlig finansiering och service inom näringspolitiken. Jag kan med tillfredsslällelse konslalera all ailityderna till slöden ehUgi ulredningen är positiva, i synnerhet till de teknikpolitiska stöden. Vid undersökningen framkom dock resultat som visade att kunskaperna om slödformerna inle var hell tillfredsställande, framför alll bland de minsta förelagen. Industriverket har tagit del av resultaten och sprider i ökad omfattning information om stöden (bl. a. stödhandboken).

Industriverket har också återkommande bidragit med underiag lill industridepartementets årliga översiki över industrin och industripoUtiken.

Slutligen kan nämnas att utredningsverksamheten också bör användas för all ge underlag lill verkets egna operativa insalser inom områdena regional utveckling, induslriell omvandling och småföretagsutveckling.

Jag har nyss nämnt de områden och de uiredningar som industriverket arbetat med. Enligt min mening har verksamhelen i allt väsentligl svarat mot de mål som fastslälldes i och med att riksdagen beslutade i enlighel med förslagen i den s.k. induslriverkspropositionen (prop. 1982/83:113 NU 39, rskr. 376) och i den s. k. förnyelsepropositionen (prop. 1983/84: 135 NU 42, rskr. 379). Sedan dessa mål fastställdes har verkets utredningsverksamhet inom resp. program stärkls. Detta är i slort i enlighet med intentionerna i nyss nämnda propositioner. Effektiviteten i utredningsverksamheten torde dock yllerligare kunna ökas. Jag har därför med tillfredställelse erfarit atl verket nyligen inlett en inlern översyn i syfle alt ytteriigare samordna och effeklivisera de interna utredningsverksamheterna. Jag utgår ifrån atl denna översyn leder till alt fördelarna med etl särskilt utredningsprogram och tre separata mindre utredningsresurser inom de operativa programmen tas till vara samtidigt som dubbelarbete undviks. Jag har också erfarit att verket i samband med sitt förslag till utredningsplan senasl den 15 maj 1987 avser alt inkomma med en redogörelse av översynen.

Inriktningen och innehållet inom huvudområdena har årligen preciserats i en av regeringen fastställd utredningsplan. Planen ulformas efter förslag från verket. Enligt min mening har della samspel med verket fungerat på etl konstruktivt sätl. Vid utarbetandet av utredningsplanen har olika centrala frågeslällningar behandlats och den slulliga planen har alltid kunnat fastställas i samförstånd med verket, vilket enligl min bedömning i del närmasle är en föruisättning för ett effektivt erfarenhetsutbyte mellan verket och regeringen. Jag anser därför all den nuvarande ordningen bör bibehållas.

Beiräffande höjningen av anslaget till utredningsverksamheten delar jag inle verkeis bedömning. Jag föreslår etl oförändrai belopp, dvs. 4,5 milj. kr., för budgetåret 1987/88, men därefter en höjning med sammanlagi 1 milj. kr. för budgetåren 1988/89 och 1989/90 (avsnitt 17). Jag har bedömt möjligheterna att föra över resurser från andra enheler som goda för att därigenom täcka eventuellt ytterligare ökade medelsbehov. Verket bör även ha möjlighet att i ökad utsträckning samfinansiera utredningsprojekt

209

14 Riksdugen 1986/87. I saml. Nr 74

med andra sektorsorgan och med olika organisaiioner liksom att även öka andelen uppdragsfinansierade projekt.

De beräknade kostnaderna för utredningsprogrammet under budgelåret 1987/88 framgår av följande tablå (I OOO-lal kr.):

Prop. 1986/87:74

Andel av förvallningskoslnaderna Särskilda utredningar m. m.

Summa

12879 4 500

17379

14.3 Samrådsverksamheten vid industridepartementet

Min bedömning: Målet för verksamheten i de till industrideparlementel knutna råden och delegationerna är att bidra till en bred förslåelse och enighet mellan företrädare för samhället, näringslivel och lönlagarnas organisationer om behovel av samverkan för alt främja produktionen i näringslivet. Regeringen fäster stort avseende vid verksamhelen inom råden och delegationerna. Inriktningen och omfattningen av verksamheten är ständigt föremål för omprövning.

Regeringen har fidigare i budgetpropositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14) föreslagit riksdagen att anvisa medel för bl.a. råds- och delegalionsverk-samheten. För riksdagens informalion vill jag nämna att industridepartementets råd och delegationer bidrar med värdefulla impulser till arbelel inom induslrideparlementel och till beslulsprocessen i regeringskansliet i frågor av slor betydelse för näringslivets villkor. Detla har varit fallet beträffande exempelvis mikroelektronikprogrammet och dess fortsättning i etl nationellt informationsleknologiprogram, regeringens insalser för att komma till rätta med bristen på teknisk personal, arbetet med infrastrukturella frågor inom näringspolitiken, insatserna för att främja utvecklingen i små och medelslora företag, beskattningen av utländska forskare och specialister, uppmärksammandet av kvalitetsfrågornas belydelse, tekopolitikens inrikining och teknikutvecklingens roll inom regionalpolitiken.

Jag fäster således stort avseende vid den möjlighet till överläggningar som delegationerna och råden erbjuder.

Det övergripande målet för verksamheten är att bidra till en bred förståelse och enighet mellan förelrädare för samhället, näringslivet och löntagarnas organisaiioner om behovet av samverkan för atl främja produktionen i näringslivel och därigenom bygga upp det välstånd som finns att fördela. Verksamheten bygger på en avgörande förutsättning för den industripolitik som förts sedan år 1982, nämligen strävan att skapa öppenhet och samverkan mellan samhället, företagen och de anställda.

Följande delegalioner och råd är för närvarande knutna fill departementet.

Näringspolitiska rådet. Rådet är ett samrådsorgan med ledamöter från regering, näringsliv, cenlral förvaltning och fackliga organisationer för diskussion om övergripande och principiella frågor av långsiktig näringspolitisk belydelse.

210

InduslrieUa och lekniska rådet. Rådet används för samråd mellan utbild- Prop. 1986/87: 74 nings-, forsknings- och industriintressen rörande frågor om industrins lekniska förnyelse.

Regionalpolitiska rådel. Rådet är regeringens samrådsorgan för regionalpolitiska frågor. I rådet finns olika representanter för regionala intressen, företrädare för regional forskning, representanter från de fem riksdagspartierna m.fl.

Småföretagsdelegationen. Delegationen är regeringens organ för överläggningar med organisafioner som förelräder små och medelstora företag, fackliga organisationer, berörda myndigheter och forskare rörande inriktningen av slalliga åtgärer som berör de små och medelstora förelagen.

Kooperativa rådel. Rådet är regeringens samrådsorgan med företrädare för kooperativ verksamhel med huvudsaklig uppgifl alt i samverkan med kooperationen stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperation.

Rådet för handels- och distributionsfrågor. Rådets uppgift är att följa utvecklingen inom inrikeshandel och distribution, att diskutera åtgärder inom området och att allmänt förbättra kontakterna mellan handelsföretagen och regeringen.

Uiöver nyss nämnda råd och delegationer finns dessutom etl antal branschråd, som t.ex. bilbranschrådet, lekobranschrådel, läkemedelin-duslrirådet och flygtekniska rådel.

211

15 Upprättade lagförslag Prop-1986/87:74

I enlighet med del anförda (avsnitten 9.3.8 och 11.4) har inom induslrideparlementel upprättats förslag till:

1. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för juslitiedepartementel, förslaget under 3 i samråd med statsrådet Gradin och förslaget under 4 i samråd med chefen för socialdepartementet.

Förslaget under 4 är av så enkel beskaffenhet att det lorde vara obehövligt all höra lagrådel.

212

16 Hemställan Prop. 1986/87:74

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag all regeringen föreslår riksdagen

dels all anla förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

3. lag om ändring av lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

dds att godkänna

5. de rikfiinjer somjag har förordat för industriell utveckling inom etl informationsleknologiskt program (avsnitt 10.2.1),

6. att systemet med forskningsbidrag fill teknikbaseräde småföretag avskaffas (avsniu 10.3.5),

7. att reservationsanslaget Forskningsbidrag till teknikbaseräde småföretag under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr.o.m. budgetåret 1987/88 (avsniu 10.3.5),

8. de ändrade riktlinjer och det minskade kapitalbehovet för stöd Ull industrieUt utvecklingsarbete genom Sliftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete somjag har förordat (avsnitt 10.3.2),

9. att i enlighet med vad jag har förordat stödformen industrigaranlilån avskaffas (avsnitt 11.4),

10. alt reservationsanslaget Bidrag lill Sfiftelsen Insfitutet för
Företagsutveckling under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr. o. m.
budgetåret 1987/88 (avsnitt 11.7).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle atl ta del av vad jag har anfört om

11. svenska företags investeringar i utlandet (avsnitt 9.2),

12. grunderna för alt bevilja tillstånd till utländska förvärv av svenska företag (avsnitt 9.3.3),

13. ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV (avsnitt 12.5),

14. näringspolifiken i övrigl.

213

17 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 Prop. 1986/87:74

TOLFTE HUVUDTITELN

I årets budgelproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14) har regeringen föreslagit att, i avvakian på särskild proposiiion, för budgetåret 1987/88 beräkna

till Stålens industriverk: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 52000000 kr.,

till Slatens industriverk: Utredningsverksamhet elt reservationsanslag av 4500000 kr.,

lill Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling ett reservafionsanslag av 12000000 kr.,

till Branschfrämjande ålgärder elt reservationsanslag av 16638000 kr.,

tUl Småföretagsutveckling ett reservationsanslag av 143 275000 kr.,

fill Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. etl förslagsanslag av 50000000 kr.,

till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete ett reservafionsanslag av 1 000000 kr.,

till Industriell utveckling inom mikroelektroniken ell reservalionsanslag av 21 500 000 kr. Jag vill nu ta upp dessa och vissa andra anslagsfrågor.

B. Industri m. m.

Verksamheten vid statens industriverk

Statens industriverk är sedan den 1 juli 1983 cenlral förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri och hantverk samt för det regionalpoliliska stödel lill näringslivet. Industriverket kan även la upp frågor som inte direkt hänför sig tiil nämnda näringar, men ändå är av betydelse för dessa från induslri- och regionalpolilisk synpunkt.

Industriverket utövar statens huvudmannaansvar för den regionala utvecklingsfonden i varie län och svarar för service till fonderna i frågor med anknytning till statens näringspolkik.

Huvuduppgiflerna för industriverket är dels alt främja industrins omvandling och tillväxt genom utredningsverksamhet, industripolitiskt stöd och företagsutvecklande insatser, dels att bidra fill en balanserad regional utveckling genom regionalpolitiskt finansiellt företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill.

Industriverket handlägger dessutom vissa ärenden om investeringsfonder m. m.

Vidare skall verket svara för medelsförvaltning och personaladministration samt lämna del biträde i övrigt som behövs för verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor och sprängämnesinspektionen.

Verkel får utföra uppdrag för annan. För uppdrag åt annan än regeringen 214

skall ersättning tas ut.

När ärenden som gäller statligt stöd till enskilda företag avgörs, skall Prop. 1986/87:74 industriverket beakta Sveriges inlernationella förpliktelser.

Industriverket leds av en slyrelse. Chef för indusiriverkel är generaldirektören. Inom verket finns fem enheter: en för utredningsverksamhet, en för industriell omvandling och tillväxt, en för regional utveckling och finansiellt stöd, en för småförelagsutveckling och en för administration. Inom verket finns också ett informationssekretariat. En regionalpolitisk nämnd och en nämnd för fartygsfinansiering är knutna lill verket.

Verksamheten vid industriverket är indelad i huvudprogrammen Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt. Regional utveckling och Småföretagsutveckling.

För budgetåret 1987/88 behandlar jag i detla sammanhang följande anslag för verksamheten vid industriverket:

- B I. Slatens industriverk: Förvaltningskostnader

- B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet

- B 4. Åtgärder för alt främja industridesign

- B 11. Branschfrämjande åtgärder

- B 12. Småföretagsutveckling

- B 13. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m.

- B 14. Åtgärder för havsindustrieU kompetensutveckling

För anslagen B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet, B 4. Åtgärder för att främja industridesign. Bil. Branschfrämjande åtgärder och B 12. Småförelagsutveckling lägger jag fram förslag om medelsramar för budgetåren 1988/89 och 1989/90. Genom ramar för vissa anslag kan industriverket göra en bedömning i slort om den berörda verksamhetens omfattning under hela ireårsperioden. Detta bör underlätta verksamhetsplaneringen.

Utöver de medelsförslag som tas upp i detta sammanhang har regeringen i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14) lagt fram medelsförslag avseende induslripoliliska åtgärder för tekoindustrin och regionalpolitiska åtgärder som berör induslriverkets verksamhet.

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

1985/86 Utgift 51091726

1986/87 Anslag 52000000

1987/88 Förslag 52 998000

Anslaget fördelas fr. o. m. budgetåret 1984/85 på fyra program, nämligen Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt, Regional utveckling samt Småförelagsutveckling. I följande tabell anges för riksdagens information en uppskattning av hur förvaltningskostnaderna kan komma att fördelas mellan de olika programmen för budgeiårei 1987/88:

Huvudprogram Förslag 1987/88

(I OOO-tal kr.)

1. Utredningsverksamhet 12879

2. Industriell omvandling och Ullväxt 17489

3. Regional utveckling 15952 215

4. Småföretagsutveckling 6678

Summa 52 998

Anslagsberäkningen framgår av sammanställningen. Prop. 1986/87: 74

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88
Personal	193	-
Anslag
Utgifter
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader	44445000 (35931000) 7905000	+ 494000 (+823000) + 154000
	52350000	+648000
Inkomster
Medel som lillförs anslaget från anslaget E 4. Utbildning och rådgivning m. m. för atl spara energi'	350000 350000	-350000 -350000
Nettoutgift kr.	52000000	+998000

Anslaget upphör fr. o. m. budgetåret 1987/88.

Statens industriverk

Regeringen beslutade ijuni 1985 atl elt ADB-syslem för slödformer inom statens industriverks ansvarsområde skulle införas. Industriverket beräknar koslnadema för systemutformningen till 2 560 000 kr. för budgetåret 1987/88. Driftstarten beräknas ske i böoan av år 1987.

Med hänsyn lill de besparingar som uppkommer genom att ADB-systemet införs samt genom ändring av administrativa mtiner bör ytteriigare besparingar under treårsperioden 1987/88-1989/90 inte åläggas verkel. Verket förordar i stället en oförändrad anslagsnivå för budgetåret 1987/88 jämfört med 1986/87.

Föredragandens överväganden

För statens industriverk bör medel beräknas med ulgångspunkl i en real minskning av utgifterna om 5 % på tre år. För nästa budgetår föreslår jag atl utgifterna minskas med 1,75 %.

Beträffande utgifterna för ADB-systemet för stödformer inom industriverkets ansvarsområde anser jag att de bör bekostas från anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m. (prop. 1986/87:100 bil. 14). Under detta anslag anvisas medel för bl.a. viss administration av regionalpoliliskl stöd. De regionalpoliliska stöden utgör den slörsta delen av de slödformer som kommer atl ingå i ADB-systemet.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

atl till Slatens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetårel
1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 52 998 000 kr. 216

B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet Prop. 1986/87:74

Reservation 595941

1985/86 Ulgift	5 738864
1986/87 Anslag	4 500000
1987/88 Förslag	4500000

Från anslaget betalas kostnader för experter och tillfällig personal, resor samt övriga kostnader som hänger samman med utredningsverksamheten inom statens industriverks arbetsområde.

Utredningsverksamheten bedrivs bl. a. enligt de rikllinjer som regeringen fastställer i en årlig utredningsplan. Utredningsplanen, som ulformas efter förslag från industriverket, bör inle binda samtliga utredningsresurser inom verkel, utan göra det möjligt att vissa utredningsbehov som uppkommer under året kan tillgodoses.

Utredningsplanen för innevarande budgelår omfattar bl.a. en grupp projekl som syftar till att bygga upp och vidmakthålla baskunskapen om industriutvecklingen. Vidare omfattar utredningsplanen projekt som, via sludier av företagens beleende och strukturförändringar samt sektorslu-dier, behandlar olika aspekter av industrins funktionssätt. Slutligen omfaltar utredningsplanen vissa projekt som framför alll berör effekter och erfarenheter av induslripolifiska åtgärder.

Indusiriverkel skall till regeringen lämna underlag till en utredningsplan för budgetåret 1987/88 senast den 15 maj 1987.

Statens industriverk

Industriverket föreslår en uppräkning av anslaget med 20 % till 5,4 milj. kr. för budgetåret 1987/88, dvs. en ökning med 0,9 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med ett oförändrat belopp för budgeiårei 1987/88, dvs. 4,5 milj. kr.

10 milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

1. medge atl under budgetåren 1988/89 och 1989/90, uiöver under
budgetårel 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt lOOOOOOO kr.
får användas för utredningsverksamhet vid statens induslriverk,

2. fill Statens induslriverk: Utredningsverksamhet för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 4 500000 kr.

217

B 4. Åtgärder för att främja industridesign Prop. 1986/87:74

Nyu (förslag) 5000000

I statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisades till Åtgärder för att främja industridesign 15 milj. kr. att användas under budgetåren 1984/85-1986/87. I enlighet med vad jag fidigare har anfört (avsnitt 11.9) bör detla reservafionsanslag på nytt föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

Statens industriverk

Erfarenheterna hittiUs ger inle anledning lill någon ändring av formerna för stöd till att främja industridesign. Enligt industriverket bör Design Center få etl fortsatt bibehållet stöd. Även insatser för alt främja design i enskilda småföretag bör fortsätta. Industriverket hemsläller att 6 milj. kr. anslås för budgetåret 1987/88.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag lidigare anfört om Design m. m. (avsnitt 11.9) beräknarjag medel för att främja industridesign med 5 milj. kr. för budgelåret 1987/88.

10 milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Hemställan

Jag hemsläller att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt lOOOOOOO kr.
får användas fill ålgärder för att främja industridesign,

2. till Åtgärder för ait främja industridesign för budgetåret
1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 5 000000 kr.

Bil. Branschfrämjande åtgärder

1985/86 Utgift 19966498 Reservafion 31446350

1986/87 Anslag 16638000

1987/88 Förslag 17000000

Från anslaget bekostas industriverkets verksamhet med branschfräm
jande åtgärder för vissa branscher. Åtgärderna omfattar utbildningsinsat
ser samt omställningsfrämjande och exporlfrämjande verksamhet enligt av
statsmakterna tidsbegränsade program. Inom ramen för anslaget för
branschfrämjande verksamhet bedrivs dels ell program för den träbearbe
tande industrin, dels etl struktur- och ulvecklingsprogram för övriga indu
strisektorer. 218

Programmet för den träbearbetande industrin har förlängts till att omfat- Prop. 1986/87: 74 ta budgetåren 1984/85-1986/87 (prop. 1983/84:135, NU 42, rskr. 379). Fr.o.m. budgelåret 1983/84 omfattas även sågverksindustrin av programmet (prop. 1982/83: IOO bil. 14, NU 34, rskr. 373). Programmet för sågverksindustrin syftar till att främja en utökad vidareförädling. Sedan tidigare genomförs, inom ramen för programmei för den träbearbetande industrin, insalser i möbel-, snickeri- och trähusindustrierna. Denna del av branschprogrammet för den träbearbetande industrin syftar dels till att främja utveckling mot en rationell branschstruktur, dels till att höja kompetensen avseende administration, marknadsföring, produktionsteknik m.m. samt atl främja exporten. När det gäller exportfrämjande ålgärder samverkar industriverket med Svensk bygg- och energiexport (SWEBEX) inom Sveriges exportråd.

Struktur- och utvecklingsprogrammet för övriga industrisektorer infördes som en försöksverksamhet budgeiårei 1979/80 (prop. 1978/79: 100 bil. 17, NU 59, rskr. 415). Efter ett uppehåll permanentades verksamheten budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 34, rskr. 373).

Industriverkets förslag har redovisats tidigare (avsnitten 13.3 och 13.5).

Föredragandens överväganden

I enlighet med vad jag har anfört lidigare (avsnitt 13.3) föreslår jag atl verksamheten med de branschfrämjande åtgärderna inom den träbearbetande industrin under budgetåret 1987/88 genomförs i oförändrad omfallning. Vidare föreslår jag, i enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 13.5), att verksamheten inom ramen för det allmänna strukturutvecklingsprogrammet under budgetåret 1987/88 skall fortsätta med en i slort sett oförändrad omfattning. Sammanlagt beräknarjag 17 milj. kr. för branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88.

För budgetåren 1988/89 och 1989/90 bör en gemensam ram om 34 milj. kr. gälla.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

1. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 34000000 kr.
får användas för verksamhelen med branschfrämjande åtgärder,

2. till Branschfrämjande åtgärder för budgelåret 1987/88 anvisa
etl reservationsanslag av 17000000 kr.

219

B 12. Småföretagsutveckling Prop. 1986/87:74

1985/86 Utgift 121610203 Reservation 122553953

1986/87 Anslag 143 275000

1987/88 Förslag 159930000

Från anslaget betalas kostnader för:

1. de regionala utvecklingsfonernas företagsservice och administration
m.m.,

2. strategisk företagsutveckling,

3. övergripande insatser inom småföretagsområdel,

4. nyetableringsinsalser,

5. utbildningsinsatser inom småföretagsområdet,

6. stöd till arbetskooperafion m. m.

Statens industriverk

Industriverket betonar bl. a. vikten av att anslaget räknas upp, så att de regionala utvecklingsfonderna får kompensation för inträffade och framtida kostnadsökningar och därmed kan bevara sin kompetens. Utöver del belopp på 2,5 milj. kr. som slår till regeringens förfogande för slöd fill arbetskooperafion m.m. föreslår verket 166 milj. kr. för budgetårel 1987/88.

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling

Sfiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) söker bidrag med dels 10 milj. kr. som kompensation för utiokaliseringen till Borås, dels 9 milj. kr. för nuvarande näringspolitiska uppgifter, dels 4,5 milj. kr. för vissa nya utvecklingsprojekt. Dessutom hemsläller SIFU om elt sfiftelsekapital som inte anges storieksmässigt.

Föredragandens överväganden

Jag har fidigare (avsnitt 11.3) redogjort för min syn på de regionala ulvecklingsfondernas verksamhet och verksamheten med småföretagsutveckling i övrigt vid industriverket.

Jag har vidare (avsnitt 11.7) föreslagit vissa förändringar beträffande finansieringen av SIFU. Det får fill följd att del hittillsvarande särskilda bidragsanslagel lill SIFU upphör och att medel för ändamålet i stället beräknas under anslaget Småförelagsutveckling, anslagsposten Utbildningsinsatser inom småföretagsområdel.

Jag beräknar sammantaget medelsbehovet för budgetåret 1987/88 till 159930000 kr. Det ankommer på regeringen att fördela anslaget på resp. delprogram.

335 milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

220

Hemställan Prop. 1986/87: 74

Jag hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgelåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 335000000 kr. får användas för småföretagsutveckling,

2. lill Småförelagsutveckling för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 159930000 kr.

B 13. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m.

1985/86 Ulgift 58 237082

1986/87 Anslag 50000000

1987/88 Förslag 50000000

Medel från anslaget används för all:

1. infria statliga garantier enligt förordningen (1978: 507) om industrigarantilån m. m.,

2. infria statlig garanti som har beviljats enligt brev (handelsdepartementet) den 30 juni 1965 till kommerskollegium och fullmäktige i riksbanken angående föreskrifier i fråga om statlig garanti för lån till turisthotell,

3. infria statlig garanti som har lämnats enligl förordningen (1977: 387) om investeringsgaranti (upphävd 1980:442),

4. infria statlig garanii som nar lämnals enligt förordningen (1977: 1123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstålinduslrin m. m. (upphävd 1979: 1180),

5. efter prövning av regeringen i varie särskilt fall infria garanti som har lämnats för län lill skogsindustrin enligt föreskrifier senast i regleringsbrev den 14 juni 1979 (1979/80 XIV B 18),

6. infria statliga strukturgaranlier, särskilda slrukturgaranlier för texliloch konfektionsinduslrierna saml särskilda slrukturgaranlier för manuell glasindustri som har lämnats enligl förordningen (1981:661) om strukturgaranlier m. m. (upphävd 1985:434),

7. infria garanlier som har lämnats lill Tillväxiinvestbolag m. m. enligt föreskrifter som regeringen meddelar,

8. bekosla bidrag till regionala utvecklingsfonder för alt till viss del täcka förluster i anledning av sådana garanlier - enligl förordningen (1982:682) om slallig finansiering genom regional utvecklingsfond (omlryckt 1984:556) - som fonderna har beslutat om t.o.m. år 1983 (jfr prop. 1983/84:40 bil. 10, NU 8, rskr. 94,

9. bekosla bidrag för ränlebefrielse i samband med lån med slruklurgaranti till förelag inom gjuieriindustrin och delar av den träbearbelande industrin saml lån med särskild slruklurgaranti till företag inom tekoindustri och manuell glasindustri, varom beslut har fatlats före den I juli 1985.

Av den toiala belastningen på anslaget - 58 milj. kr. - svarade infrian
den av garantier enligl punkl I för 45 milj. kr. Riksdagen har beslulat alt
garantier av delta slag får beviljas i en sådan omfattning, atl det samman
lagda beloppel för utestående garantier uppgår lill högst 1050 milj. kr. 221

Denna engagemangsram skall dock räknas ned med hänsyn till de nettoför- Prop. 1986/87:74 luster som drabbar verksamheten (prop. 1983/84:135 s. 137, NU 42, rskr. 379). Per den 30 juni 1986 fanns utestående garantier till ett sammanlagi värde av 440 milj. kr.

Statens industriverk

Industriverket föreslår att 60 milj. kr. anvisas på anslaget för budgetåret 1987/88. Vidare föreslås vissa lekniska förändringar beträffande engagemangsramen samt vissa förändringar i reglerna för stödformen industrigaranlilån med hänsyn till den låga efterfrågan.

Föredragandens överväganden

Jag har lidigare (avsnitt 11.4) redogjort för mitl förslag atl siödformen industrigarantilån skall upphöra i och med ingången av budgeiårei 1987/88. Förändringen får ingen omedelbar effekl på anslagsbelastningen. Jag beräknar det totala medelsbehovet till 50 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 50000000 kr.

B 14. Åtgärder för havsindustrieU kompetensutveckling

Nytt (förslag) 6700000

I statsbudgeten för budgelåret 1984/85 anvisades till Åtgärder för havsindustrieU kompetensutveckling ett reservalionsanslag av 20 milj. kr. att användas under budgetåren 1984/85-1986/87. I enlighel med vad jag lidigare har anfört (avsnitt 13.4) bör detta reservationsanslag på nytt föras upp på statsbudgeien för budgetåret 1987/88. Jag beräknar medelsbehovet till 6,7 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder för havsindustrieU kompelensuiveckling för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservalionsanslag av 6700000 kr.

222

D. Mineralförsörjning m. m. Prop 1986/87:74

D 7. Program för utökad prospektering m. m.

Nytt (förslag) 96000000

På tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgeiårei 1982/83 (prop. 1982/83:25 bil. 7, NU 15, rskr. 116) anvisades fill Program för utökad prospektering m.m. ett reservationsanslag av 300 milj. kr. att användas under en femårsperiod. I enlighel med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 13.2.4) bör detta reservalionsanslag på nyll föras upp på statsbudgeten för budgeiårei 1987/88. Jag beräknar del sammanlagda medelsbehovet för budgetåren 1987/88-1989/90 lill 96 milj. kr. Beloppet bör av anslagstekniska skäl lämpligen anvisas i sin helhet under budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att lill Program för utökad prospektering m.m. för budgelåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 96000000 kr.

F. Teknisk utveckling m. m.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

Nytt (förslag) 26400000

I enlighet med vad jag har anfört (avsnitt 10.4.1) bör etl nytt reservationsanslag. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel, föras upp på slatsbudgelen för budgeiårei 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl lill Bidrag Ull Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga atlachéverksamhel anvisa ett reservationsanslag av 26400000 kr.

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

1986/87 Anslag 1000000

1987/88 Förslag 1000000

Under detta anslag anvisas medel för att främja forsknings- och utveck
lingssamarbete inom ramen för det särskilda avtal som Sverige slutit med
de Europeiska Gemenskaperna (EG) samt EUREKA-samarbetet. 223

Bakgrund Prop. 1986/87: 74

Vid ministerkonferensen under år 1985 antogs deklarationen om att skapa EUREKA som en ram för forsknings- och utvecklingssamarbete i Västeuropa. Sverige anslöl sig lill deklaralionen. I januari 1986 undertecknades ett ramavtal mellan Sverige och EG om elt fördjupat forsknings- och utvecklingssamarbete.

Föredragandens överväganden

EUREKA har under sitt första verksamhetsår fått en betydande projektvolym. I december 1986 hade ca 110 samarbetsprojekt startals.

EG ökar kraftigl sina insalser på forsknings- och utvecklingsområdet. Under våren 1987 väntas EG:s råd godkänna elt ramprogram för forskning och utveckling för åren 1987-1991 med en budget på ca 50 miljarder kronor. Mycket tyder på att EG kommer atl ge de icke-EG-länder (däribland Sverige) med vilka EG slutit ramavtal om forskningssamarbete, betydligt ökade möjligheter att delta i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram.

Kostnaden i samband med projektsamarbetet inom EUREKA och med EG förutses bäras huvudsakligen av företagen själva. När del gälier statligt stöd för alt genomföra projekl hänvisar jag lill vad jag tidigare anförde om styrelsen för leknisk utveckling resp. Industrifonden (avsnitt 10.3.1 resp. 10.3.2).

Möjligheterna till elt europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete som erbjuds genom EUREKA och EG bör utnyttjas. För atl uppnå detta krävs etl avsevärt sonderings- och förberedelsearbete samt kontaktskapande aktivkeier och resor. Jag beräknar medelsbehovei för denna verksamhet till 1 milj. kr. under budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

att till Europeiskl forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av I 000000 kr.

F 19. Industnell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet

Nyu (förslag) 30000000

Under anslaget bör medel anvisas för statiigl dellagande i induslriella ulvecklingsprojekt m. m. inom informationsteknologiområdel i enlighet med vad jag har anfört i avsnitt 10.2.

Del bör ankomma på regeringen alt besluta om alt verksamheten vid det programorgan, som efter beslul av regeringen skall svara för projeklverksamhel, uppföljning, information m. m. inom programmet, får bekostas med medel från anslaget.

224

Ramen för det statliga deltagandet i utvecklingsprojekt utgörs, förulom Prop. 1986/87:74 av inom detla anslag disponibla medel, av projektmedel som ställs till förfogande av myndigheter inom försvaret och av televerket.

Medel som sålunda är disponibla för industriell utveckling bör få sättas in i projekt gemensamt med industrin med en statlig finansieringsandel av högsl 50 %.

Jag har i denna fråga samrått med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen.

Hemställan

Jag hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen alt

1. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, 60000000 kr. får användas till induslriell utveckling m. m. inom informalionsleknologiområdet,

2. lill Industriell utveckUng m. m. inom informationsteknologiområdel för budgetårel 1987/88 anvisa ell reservationsanslag av 30000000 kr.

F 20- Industriell utveckling inom mikroelektroniken

1985/86 Utgift +1003152 Reservalion 37812015

1986/87 Anslag 21500000

1987/88 Förslag 18500000

Under della anslag anvisas medel för bidrag i anslutning lill delprogram 4. Industriell utveckling inom mikroelektronikprogrammet (prop. 1983/84:8, NU 11, rskr. 130 och prop. 1983/84:135, NU 42, rskr. 379).

Regeringen inrättade den 15 mars 1984 etl programråd för industriell utveckling inom mikroelektroniken. Rådels uppgift är att, med utgångspunkt i de riktlinjer som har fastställts för mikroeleklronikprogrammel av regering och riksdag, främja utvecklingen inom mikroelektronikområdet och all följa upp dessa avtal.

1 proposilionen om ell nationellt mikroeleklronikprogram (prop. 1983/84:8) angavs aU programmei avsågs all bli femårigt och omfalla budgelåren 1983/84-1987/88.

Riksdagen har för de fyra försia åren anvisal 98,5 milj. kr. över detia anslag. Till detta belopp skall läggas de medel som de medverkande myndigheterna bidrar med. Dessa medel beräknas uppgå lill totalt 33 milj. kr. förde fem åren (prop. 1983/84: 135 s. 91).

För budgetårel 1985/86 uppgick anslaget till 16500000 kr. Programrådet har rekvirerat 14450000 kr. från försvarsmakten, överstyrelsen för civil beredskap samt televerket. Dessa medel har svarat för de löpande utbetalningarna under budgetåret.

225

15 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 74

Föredragandens överväganden Prop. 1986/87: 74

I enlighet med vad jag tidigare anfört (avsnitt 10), är budgetårel 1987/88 det femle året för delprogrammel Industriell utveckUng inom mikroelektroniken. Delprogrammet bör slutföras enligt ursprungliga riktlinjer. För budgelåret 1987/88 beräknarjag medelsbehovet till 18,5 milj. kr. Beroende på programmets försenade slart kommer det dock att behöva föriängas tidsmässigt med upp lill två år.

Jag har i denna fråga samrått med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen.

Hemställan

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

att till Induslriell utveckUng inom mikroelektroniken för budgetåret 1987/88 anvisa elt reservationsanslag av 18500000 kr.

226

18 Beslut Prop. 1986/87:74

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposiiion förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

227

Bilagal Prop. 1986/87:74

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 20 november 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carisson, HeUström, Wickbom, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:statsrådet Peterson

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

1 Inledning

Lagen (1982:617) om ulländska förvärv av svenska förelag m.m. (företagsförvärvslagen) som trädde i kraft den 1 januari 1983 innehåUer regler som möjliggör en kontroll av det utländska inflytandet över vårt näringsliv. Lagen gäller utländska förvärv av svenska aktiebolag med undantag av bank- och försäkringsakliebolag och av svenska handelsbolag samt utländska överlaganden av rörelser eller delar av rörelser.

Enligl förelagsförvärvslagen får fysiska och juridiska personer inte ulan förvärvslillstånd förvärva större aktieposter i svenska aktiebolag, svenska handelsbolag eller rörelser, som bedrivs i Sverige. De subjekt som omfattas av kontrollen är utländska medborgare, ulländska juridiska personer men också vissa svenska juridiska personer. Kontrollen enligl företagsförvärvslagen sker vidare genom ell syslem med utlänningsförbehåll. Utlänningsförbehåll är elt förbehåll i bolagsordningen för elt svenskt akliebolag, som begränsar det utländska inflytandet i bolaget.

Efter del all företagsförvärvslagen trält i kraft den I januari 1983 gjorde länsstyrelsernas organisalionsnämnd (LON) en enkäl hos de olika länsstyrelserna om deras erfarenheler av tillämpningen av den nya lagstiftningen. I anledning av resultatet föreslog LON att lagstiftningen borde ses över i vissa avseenden. Aktiefrämjandet och Industriförbundet har också framfört olika krav på förändringar i den gällande regleringen.

Våren 1984 tillsatte chefen för induslrideparlemenlet en arbetsgrupp
med förelrädare för finans-, jusfifie- och bostadsdepartementen saml för
riksbanken. Enligt direktiven var arbelsgruppens uppgifl alt bl.a. mot
bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av företagsförvärvslagen och an
nan därmed sammanhängande lagstiftning överväga om justeringar av
lagsiiftningen behövde göras. Sådana förändringar skulle enligt direktiven 228

hållas inom ramen för lagstiftningens syfle. Arbetsgruppen avlämnade Prop. 1986/87:74 hösten 1985 en rapport Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. Rapporten har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas det lagförslag söm lagts fram i rapporten som bilaga 1 och en förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena som bilaga 2.

2 Föredragandens överväganden och förslag

2.1 Allmänna utgångspunkter för ändringar i lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m.

2.1.1 Lagstiftningen och dess bakgrund

Samhällets kontroll av utländska förvärv av svenska förelag sker genom lagen om ulländska förvärv av svenska företag m.m. Denna kontroll sker dels genom en tillståndsprövning av vissa förvärv (förvärvskontrollen), dels genom elt system med ullänningsförbehåll. Förvärvskontrollen innebär att ett s.k. kontrollsubjekt inte utan förvärvslillstånd får förvärva aktier i svenska aktiebolag, om kontrollsubjektets innehav av andel av aktiekapital eller röstetal i bolaget därigenom kommer alt överskrida vissa gränser (10, 20, 40 eller 50 %). Företagsförvärvslagen tillämpas oavsett om det bolag vars aktier förvärvas har utlänningsförbehåll eller inte. På liknande sätt skall en tillståndsprövning äga mm varie gång ett kontrollsubjekt förvärvar en andel i ett svenskl handelsbolag eller äganderätten eller nyttjanderätten till rörelser som drivs här i landet. Även förvärv av delar av rörelse är tillståndspliktiga.

Syftet med dessa regler i företagsförvärvslagen är att konlrollera del utländska inflytandet över vårt näringsliv när det bedöms nödvändigt med hänsyn till svenska allmänna intressen. I likhet med den lagstiftning, som reglerade dessa frågor före företagsförvärvslagens ikraftträdande, lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom m.m. (1916 års lag) och lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m.m. (1968 års lag), syftar de nuvarande reglerna enbari till en kontroll i fråga om utländskt övertagande av svenska företag. Ett huvudsyfte med företagsförvärvslagen var att åstadkomma regier som svarar mot aktuella krav och samiidigi är enkla att tillämpa (prop. 1981/82:135 s.27).

Systemet med utlänningsförbehåll i ett akliebolags bolagsordning bygger
på beslämmelser i företagsförvärvslagen och aktiebolagslagen
(1975: 1385). Ett ullänningsförbehåll enligt företagsförvärvslagen är ett
förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt aktiebolag, enligl vilket ett
kontrollsubjekl endast får förvärva en viss del av aktierna i bolagel, vid
varie tidpunkt motsvarande mindre än 20 % av röstetalet för samtliga
akfier i bolagel och 40 % av aktiekapitalet. Med etl utlänningsförbehåll
enligt företagsförvärvslagen avses också förbehåll enligt vilket strängare
föreskrifter i nu angivna avseenden gäller. Svenska akliebolag kan ta in
sådana utlänningsförbehåll i sin bolagsordning. De kan också i enlighet 229

med aktiebolagslagen i sin bolagsordning införa förbehåll, som innebär slörre möjligheter för utländska innehav både beiräffande aktiekapital och röstetal än vad elt utlänningsförbehåll enligl företagsförvärvslagen medger. Etl utlänningsförbehåll som uppfyller föreiagsförvärvslagens krav får inte ändras utan särskilt lillslånd.

Kontrollsubjekl enligt företagsförvärvslagen är utländska medborgare, oavsett om de är bosatta i Sverige eller inte, andra utländska rättssubjekt, svenska aktiebolag som saknar utlänningsförbehåll, svenska handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt, svenska stiftelser saml svenska ekonomiska föreningar (med åtskilliga undantag). Svenska aktiebolag, med en bolagsordning utan utlänningsförbehåll eller med ett "mildare" förbehåll, är således kontrollsubjekt som behöver förvärvslillstånd. Kontrollsubjekt får enligt lagen (1982:618) om ufiändska förvärv av svenska fastigheter m.m. inte heller förvärva fast egendom utan en tillståndsprövning. Beslul i ärenden enligt förelagsförvärvslagen fattas av länsstyrelsen eller, i vissa fall, av regeringen. Del senare är fallel om antalel anslällda i det förvärvade företaget har överstigit IOO personer eller om företagels tillgångar har etl nettovärde som överstiger 1000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av det senasle räkenskapsåret.

Enligt företagsförvärvslagen skall tillstånd meddelas, om det inte strider mot någol väsentligt allmänt intresse. I förarbetena till företagsförvärvslagen (prop. 1981/82: 135, s. 44 ff) nämns som exempel på skyddsvärda intressen svenska förelags teknik, know-how, dyrbara maskiner, patent och varumärken. Etl förelag kan också i sig vara skyddsvärt i synnerhet när det är fråga om företag som på grund av sin sloriek eller produktionsinriktning har särskild belydelse för landets försvar, försörining eller ekonomi. Atl bevara ett svenskt företag i en bransch med elt mycket siarkt inslag av utländskt ägande kan även vara elt skyddsvärt intresse.

Prop. 1986/87:74

2.1.2 Arbetsgruppen och dess förslag

I anledning av vissa tillämpningsproblem i samband med den nya lagens ikraftlrädande läl länsstyrelsens organisationsnämnd (LON) göra en enkät hos samtliga länsstyrelser om ärendemängden enligl företagsförvärvslagen, fördelningen av ärenden på olika ansökningsgrunder och vad för typ av näringsverksamhet som ärendel avsåg. Enkäten avsåg tiden under de tre försia kvartalen år 1983. Av enkäten kunde bl.a. utläsas alt tillståndsprövningen enligt förelagsförvärvslagen till stor del avsåg verksamheier där del knappast kunde finnas något skyddsvärt intresse. Fördelningen var följande:

Handel (köp, sälj, imporl och export) 362

Restauranger (även gatukök, kiosker, lunchrestauranger) 455

Kontorsverksamhet (ex. databranschen, köp av bostadsrätter) 73

Slädverksamhet 53

Video/musik/folo 35
Övrigt (ex. hantverk, bilverkstäder,

solarium, taxi, åkeri, laboratorium) 315

230

I anledning av den av LON redovisade enkäten och i anledning av vissa Prop. 1986/87:74 inkomna förslag om ändringar i regleringen av de ulländska förvärven, beslöl chefen för industridepartementet den 10 april 1984 att filisätta en arbelsgrupp inom industridepartementet med förelrädare frän justitie-, finans- och bostadsdepartementen och riksbanken. Arbelsgruppen skulle överväga behovet av justeringar i regleringen inom ramen för lagstiftningens syfle. Skrivelser från bl.a. LO, TCO, Industriförbundet och Aktiefrämjandet med synpunkter i fråga om tillämpningen av företagsförvärvslagen har också överlämnats lill arbetsgruppen för beaktande. Hösten 1985 avlämnade arbetsgruppen promemorian Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m., som har remissbehandlats under våren 1986.

I promemorian föreslås vissa förenklingar för att åstadkomma förenklade handläggningsrutiner, färre ärenden och därmed förkortade handläggningslider. Bl.a. föreslås att vissa nu tillståndspliktiga förvärv helt undantas från en lillståndsplikt, att bestämmelsen om atl kontrollsubjekl inte får sluta avtal om svenskl handelsbolag utan lillslånd upphävs och alt de utländska medborgare, som är berättigade atl rösta vid val lill kommunfullmäktige, inte längre skall vara kontrollsubjekl i företagsförvärvslagens mening. Promemorian innehåller också vissa förslag till förtydliganden i anledning av frågor som uppkommit vid tillämpningen.

De flesta remissinstanserna tillslyrker i huvudsak arbelsgruppens förslag och framför allt syftet med dem, t.ex.länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län. Industriförbundet, Kooperaliva förbundel. Aktiespararna samt statens invandrarverk. Några remissinstanser har invändningar mot den tekniska utformningen av de framlagda förslagen och har också lämnat alternativa förslag på utformningar och tekniska lösningar för att uppnå molsvarande syflen. Del gäller bl.a. länsslyrelserna i Malmöhus, Göleborgs- och Bohus saml Örebro län, LO samt överbefälhavaren.

2.1.3 Allmänt om mitt förslag

Det är givetvis angeläget atl kontrollen av ulländska förvärv begränsas lill sådana fall där en kontroll är nödvändig med hänsyn lill de syflen som ligger bakom lagen. Såväl LON:s enkät som arbetsgruppens överväganden visar atl del är möjligt att införa begränsningar i kontrollen utan atl della kommer i konflikt med lagens syften. Enligt min uppfattning är arbetsgruppens förslag i huvudsak väl ägnade att läggas fill grund för lagstifining. I vissa hänseenden harjag dock tagit intryck av remissinslansernas invändningar och synpunkter.

Jag kommer att i det följande att närmare redovisa de olika förslagen.
Innan jag går in på detla villjag betona det vikliga i alt berörda myndighe
ter handlägger ärendena ulan onödig tidsutdräkt. Denna fråga har behand
lats i riksdagen med anledning av en molion (1984/85:2635) om atl införa
en generell tidsbegränsning för myndigheternas handläggning av ärenden
enligt företagsförvärvslagen. Riksdagen ulgick dock i sitl beslut från att
handläggningen sker skyndsamt och ulan onödig tidsutdräkt och avslog
molionen. 231

Jag vill i detta sammanhang, efter samråd med slalsrådel Gradin, föreslå vissa ändringar på elt område där del av säkerhetspolitiska skäl är särskUt angeläget all kontrollera atl det utländska ägandet hålls inom begränsade ramar, nämligen när det gäller den svenska försvarsmaterielindustrin. De ändringar jag förordar innebär att nu gällande huvudregel i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. om att tillstånd atl tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt handelsbolag eller svenskt aktiebolag, kompletteras med bestämmelser om krav på svenskdomineral delägarskap i handelsbolag och utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning. Dessulom förordar jag att den undantagsregel som redan i dag finns i nyssnämnda lag angående möjlighet atl meddela lillstånd i fall då huvudregeln ej är uppfylld, får en annan utformning.

I det följande kommer jag att närmare gå in på de olika förslagen och därvid behandla frågan om:

- En förenklad handläggningsordning i avsnitt 2.2.

- Nyetablering av företag i avsnitt 2.3.

- Inomkoncerntransaktioner i avsnitt 2.4.

- En begränsning av begreppet kontrollsubjekt i avsnill 2.5.

- Sanktioner i avsnitt 2.6.

- Ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. i avsnitt 2.7.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).

Prop. 1986/87:74

2.2 En förenklad handläggningsordning

Mitt förslag: Vissa förvärv undanlas helt från tillslåndsplikl. Undantaget kopplas till storleken på det förvärvade förelaget (storieken = tillgångarnas netlovärde) och till anlalel anslällda i företagel.

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår atl undantaget kopplas till vissa branscher, som arbetsgruppen bedömer sakna skyddsvärde.

Remissinstanserna:De flesta remissinstanserna tillslyrker syftet med arbelsgruppens förslag. Några remissinslanser, bl.a. länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län, LO, HandelsanstäUdas förbund saml Svenska Livs-medelsarbeiareförbundet, avstyrker eller är tveksamma till förslaget, bl. a. eftersom det kan medföra avgränsningsproblem.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av min lidigare redovisning uppställs det i företagsförvärvslagen krav pä tillstånd när ett kontrollsubjekt förvärvar akiier i ett svenskt aktiebolag och därvid överskrider vissa i lagen angivna gränser för sitt innehav. Vidare föreskrivs del krav på tillstånd vid kontrollsubjekts förvärv av andelar i svenska handelsbolag och vid förvärv av äganderätten eller nylljanderälten till rörelse eller del av rörelse, som drivs här i landet. Det har dock ingen betydelse om det aktiebolag, handelsbolag eller rörelse som skall förvärvas är storl eller lilel, eller vilken bransch eller verksamhet det förvärvade företaget ägnar

232

sig åt. Om förvärvet avser ett aktiebolag har det heller ingen belydelse om Prop. 1986/87:74 bolagets aktier är regisirerade på Stockholms fondbörs eller inle.

Ulgångspunklen för arbelsgruppens förslag har varil all undanta från prövning sådana förvärv, där några skyddsvärda intressen i prakliken aldrig föreligger beroende pä verksamhetens storlek eller lypen av verksamhel.

Undantagen knyts i första hand lill verksamhetens art. Förslaget innebär att förvärv av bolag eller rörelser inom vissa branscher kan undantas. Undantaget skall emellertid också anknytas till företagets slorlek på så sätt att tillståndsplikt föreligger om företagets anställda översiiger etl visst anlal. Detaljhandeln samt restaurang- och hotellverksamhet nämns av arbetsgruppen som exempel på verksamhet, där det är uppenbart att ett utländskt överlagande av mindre förelag aldrig kan anses slrida mot någol väsentligt allmänl intresse.

Grundtanken med arbetsgruppens förenklingsförslag, all koncentrera prövningen till väsentliga ärenden och atl minska handläggningsliden finner jag välgrundad. Denna grundtanke har också fått ett övervägande posilivi mottagande av samtliga remissinstanser. Flera av dessa anser dock inte atl arbelsgruppens förslag är tillräckligt långtgående för att komma till rätta med de långa handläggningstiderna. De anser atl förslaget bör utökas genom att yllerligare branscher undantas från en tillståndsprövning i samband med utländska förvärv. Vissa av de fackliga remissinstanserna avstyrker alt undantaget skall kopplas lill bestämda branscher eller näringsgrenar. De framhåller, atl det skulle vara olyckligt genom all berörda lillståndsmyndigheter överhuvudtaget inle skulle kunna följa utvecklingen av de utländska förvärven inom dessa undantagna näringsgrenar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit de avgränsningsproblem som kan uppstå vid den föreslagna konstruktionen med branschuppräkning. Så kan exempelvis ett förvärvat företag delvis ha verksamhet i en bransch, som undantagits ifrån tillståndsprövningen, samt delvis ha annan verksamhet i en bransch, där en tillståndskontroll fortfarande krävs. Förslagel kan på så sätt leda lill svårigheter för kontrahenterna i ett förvärv alt veta om förvärvet kommer att kräva tillstånd eller inte. Gränsdragningen gentemot det tillståndsplikliga området bör istället knytas liU storleken på det förvärvade förelagel, så all endasl sådana förvärv prövas där tillgångarnas nettovärde i förelaget enligt den fastställda balansräkningen för del senaste året uppgår till elt visst belopp. Om etl gränsbelopp på 100 gånger del basbelopp som gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring redan hade gäUl under åren 1984 resp. 1985, skulle länsstyrelsen ha haft 57 resp. 73 % färre ärenden om aklieförvärv. Molsvarande siffror ifråga om förvärv av andelar i handelsbolag resp. förvärv av rörelser är 100 % och 95 % resp. 93 % och 92 %.

För egen del finner jag alt grundtanken i det förslag lill gränsdragning
som har framlagts av länsstyrelsen i Göleborgs- och Bohus län är lUlta-
lande. Det medför en mycket stor arbetslättnad och är enkell all fillämpa.
Dessutom medför förslaget att ingen näringsgren helt ställs utanför sam
hällskontrollen, som över vissa nivåer måste bedömas som nödvändig för
att samhället i varie fall skall ha en möjlighet alt följa utvecklingen av ett 233

ökande ufiändskt inflytande. Jag föreslår därför att vissa utländska förvärv helt undantas från den gällande lillståndsplikten och all undanlaget kopplas till storleken pä tillgångarna i det förvärvade bolaget eller rörelsen. Dock bör antalet anställda i den förvärvade verksamheten också fillmätas betydelse. Oavsett bransch bör förvärv av ett företag vars tillgångar värdemässigt överstiger IOO gånger basbeloppet eller med fler än 10 anställda vara tillståndsplikligt enligt företagsförvärvslagen.

Prop. 1986/87:74

2.3 Nyetablering av företag

Mitt förslag: Kravet på förvärvsfillslånd begränsas helt lill övertagandefallen. I lagtexten förtydligas att aktieteckning och förvärv av akfier i s. k. skrivbordsbolag inte kräver tillstånd. Bestämmelsen om att kontrollsubjekl inte får sluta avtal om svenskt handelsbolag utan tillstånd upphävs.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinslanserna fillslyrker arbelsgruppens förslag.

Skälen för mitt förslag:! förarbetena till företagsförvärvslagen (prop. 1981/82: 135 s. 28) uttalas klart att lagens kontrollsystem inle skall omfalta nyetablering av förelag. Detta framgår dock inte lydligl av lagtexten. LON har i sin skrivelse framfört att det bl.a. är oklart om ett förvärv av ett s. k. skrivbordsbolag, dvs. ett bolag som aldrig har bedrivit något slag av verksamhet och som hell saknar anslällda, kan inrymmas under begreppel nyetablering eller inte. Vad gäller denna fråga har regeringen vid tillämpningen av lagen jämställt förvärv av sådana bolag med nyetablering. Regeringen har när lillstånd för sådana förvärv begärts uttalat, att det inte krävs, och lämnat ansökningen utan prövning.

Eftersom lagen inle är tydligt utformad i fråga om nyetableringsfallen finner jag i likhet med arbetsgruppen att den bör förtydligas. I lagtexten bör slås fast alt kravet på tillstånd inte gäller leckning av aktier i samband med stiftandet av etl aktiebolag eller förvärv av aktier i s.k. skrivbordsbolag.

1 företagsförvärvslagen finns en bestämmelse enligt vilken ett kontrollsubjekt inte får sluta avtal om svenskt handelsbolag ulan tillstånd. Avtal utan sådana lillstånd är ogiltiga. Denna bestämmelse gäller alltså vid sidan av den vanliga övertagandekontrollen. Bestämmelsen i fråga gällde redan före företagsförvärvslagens ikraftlrädande genom lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskl handelsbolag m.m. och före 1968 genom lagen (1916: 159) innefattande fillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.

I förarbetena till företagsförvärvslagen diskulerades om del fanns anledning att vid sidan av en övertagandekontroll bibehålla de angivna inskränkningarna i rätten alt sluta avtal om svenskt handelsbolag. Ulredningen om ulländska övertaganden av svenska förelag erinrade i sitl belänkande (SOU 1978: 73) Kontroll av ulländsk företagsetablering i Sverige m.m. om

234

atl handelsbolagsformen är underlägsen aktiebolagsformen ifrån allmänna insynssynpunkler och fann inte anledning att lämna denna företagsform öppen för ulländsk etablering före en väntad reform av lagsfiftningen om handelsbolag. I prop. 1981/82: 135 hänvisade föredraganden till den moderniserade lagstiftningen på handelsbolagsrällens område, som trätt i kraft den 1 juli 1981 och som verksami bidragil till en förbättrad insyn i handelsbolagen, men fann ändå inte anledning att upphäva den nu redovisade kontrollen.

LON har i sin skrivelse anförl att bestämmelsen numera inle har någon funktion att fylla och föreslår alt den upphävs. LON påpekar all företagsförvärvslagen också uppställer krav pä alt det finns ett avtal, enligt vilket bolagel skall vara slutet i och med atl tillstånd ges, innan lillslånd att sluta avtal om handelsbolag får meddelas. Detta medför att tillslåndsmyndighe-tens prövning endast kommer atl innebära ett rent formelll konstaterande av att ett avtal har givits in i varje ärende.

Jag delar arbetsgruppens och remissinstansernas uppfattning atl bestämmelsen bör upphävas. Den står dessutom i strid med den lidigare redovisade grundtanken atl företagsförvärvslagen inle bör omfatta nyetableringssituationer. Jag vill i delta sammanhang också erinra om bestämmelserna i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag alt idka näring här i riket. Enligl denna lag anses även deltagande såsom bolagsman i näringsverksamhet som drivs av svenskt handelsbolag som näringsidkande. Detla innebär alt det också krävs fillstånd för att en bolagsman, som antingen är etl utländskt företag eller en utländsk medborgare utan permaneni uppehållslillstånd, skall få driva näring här i riket.

Prop. 1986/87:74

2.4 Inomkoncernstransaktioner

Mitt förslag: I likhet med vad som gäller i fråga om större aktieförvärv skall förvärv av andelar i handelsbolag och förvärv av rörelser inom en koncern inte längre kräva tillstånd, i den mån transaktionen innebär att andelen eller rörelsen förvärvas av ett svenskt bolag i koncernen.

Skälen för mitt förslag: Somjag lidigare angivit syflar företagsförvärvslagen till alt kunna kontrollera det utländska inflytandet över svenska företag i samband med vissa förvärvssituationer. För att beräkna om ett kontrollsubjekls aktieinnehav tillsammans med eventuella tidigare aktieinnehav i elt bolag blir tillståndspliktigl genom att någol av de lidigare angivna gränsvärdena överskrids finns i lagen en s.k. sammanräkningsregel (8 §). 1 paragrafen anges i tre punkter hur aktier skall sammanräknas, för all avgöra om etl aklieförvärv är tillslåndspliktigt eller inte. Enligl prop. 981/82:135 s. 61 är avsikten med bestämmelsen atl hindra att förvärvslagstifiningen kringgås genom atl aktier sprids lill förvärvaren närstående fysiska och juridiska personer.

Enligt sammanräkningsregeln punkten 1 skall sammanräkning ske inom en koncern, dvs. varie aktie i det förvärvade bolagel skall räknas med som tillhör ett förelag som ingår i samma koncern som förvärvaren.

235

Enligl punklen 2, som enbart avser det fallel att förvärvaren är en Prop. 1986/87:74 utländsk medborgare, dvs. en fysisk person, skall sammanräkning ske med varie aktie som lillhör elt företag, över vilket förvärvaren har elt bestämmande inflytande.

Enligt punkten 3 skall sammanräkning ske med de akfier i det förvärvade bolaget, som tillhör nära anhöriga till förvärvaren eller förelag över vilka sådana anhöriga har ett bestämmande inflylande.

I delta sammanhang är endast sammanräkningsregeln i punkten 1 av inlresse. Begreppel koncern används här enligl förarbetena till bestämmelsen (prop. 1981/82: 135 s. 61) i en vidsträckt belydelse. En koncern kan således föreligga oberoende av om moderföretaget är etl aktiebolag, en ekonomisk förening eller elt handelsbolag. Dessulom inryms även utländska koncerner i bestämmelsens koncernbegrepp. Detta får betydelse t. ex. i de fall då svenska dotterbolag ingår i en ufiändsk koncern eller etl koncernförhållande föreligger mellan flera ulländska företag.

Med hänsyn till vad som anförts ovan innebär en sammanräkning av antalet förvärvade aktier enligt punklen I alt aktielransaklioner inom en koncem aldrig kräver förvärvsfillslånd, eflersom en sådan sammanräkning i princip alltid visar, att den övre gränsen för förvärvskontroll (50 %) redan är överskriden vid varje ny transaktion inom koncernen. Självfallet kan i enlighet med aktiebolagslagen förekomma sådana koncernförhållanden, där moderbolagets innehav av aktier i elt dotterbolag omfattar mindre än hälflen av rösterna för samtliga aktier i bolagel, men där moderbolaget i annat fall på grund av aktieinnehav eller avtal ensamt har elt besiämmande inflytande och en betydande andel i resullatet av ett dotterbolags verksamhet. I ett sådant fall krävs tillstånd. Genom en lagändring år 1984 har företagsförvärvslagen kompletterats med ett tillägg till sammanräkningsregeln i 8 § (prop. 1983/84: 171, NU 36, rskr. 298). Denna ändring innebär att aktieförvärv inom samma koncern alltid blir tillståndspliktiga, om förvärvaren är elt utländskl bolag inom koncernen. Skälet till denna förändring illustrerades med ett exempel på vad som skulle kunna inträffa om inte någon ändring genomfördes. "Det utländska företaget A vill ulan någon förvärvsprövning köpa det svenska företagel C, som är ett helägt dotterbolag tUl ett utländskt eller svenskt företag, B. B bildar utomlands ett nytl dotterföretag D, som kan förvärva aktierna i det svenska förelaget C ulan någon fillslåndsprövning. Den ändrade stmkluren inom koncernen innebär ju ingen ändring av ägandeförhållandet och den nuvarande ordningen kräver enligt företagsförvärvslagen ingel fillstånd. Del ulländska företaget A kan därefter förvärva aktierna i bolaget D och därvid också det svenska företaget C utan något lillstånd, eftersom den svenska lagen inte är tillämplig på företagsförvärv utomlands. Förvärvel prövas alltså inte trots alt det svenska förelaget C därigenom får en ny utländsk ägare."

Efter denna lagändring är således berörda akfietransaktioner inom en
koncern tillståndsplikliga, om transaktionen innebär att de förvärvade
akfierna passerar den svenska gränsen, medan övriga akfieförvärv inom en
koncern, där enbart svenska bolag är inblandade i princip aldrig kan bli
tiUslåndspliktiga.
Bl. a. Industriförbundet har i anslulning fill dessa bestämmelser pekat på 236

atl vissa aktietransaktioner inom en koncern inte kräver tillstånd medan Prop. 1986/87:74 lillståndsreglerna vid sådana inomkoncernstransaktioner fillämpas när del gäller förvärv av andelar i handelsbolag och av rörelser. Förbundel föreslår atl detta rätias till och att inomkoncernstransaktioner inle blir föremål för prövning oavsett vilkel slag av tillgångar det är fråga om. Även arbetsgruppen har berört dessa frågor.

Jag delar Industriförbundets synpunkter i detta hänseende. Förvärv av tillgångar - akiier, rörelser, andelar i handelsbolag liksom också fast egendom - bör således i princip inle kräva lillslånd om förvärvel sker inom en koncern. Liksom enligt nuvarande regler bör dock förvärv av koncernbolag ulomlands kräva tillstånd. Därutöver bör lagen nu kompletteras i etl hänseende. Härom villjag anföra följande.

Elt svenskt moderbolag kan t.ex. äga aktierna i ell utländskt dollerbolag, som i sin tur direkt eller indirekl äger aktierna i elt svenskl dotterföretag. En överiåtelse av tillgångar från t.ex. del svenska moderbolaget till del av del ulländska dotterföretaget ägda svenska dotterbolaget är från lagens skyddssynpunkt liktydigt med atl ägandet direkt flyttas utomlands. Även sådana förvärv bör därför vara tillståndspliktiga.

2.5 En begränsning av begreppet kontrollsubjekt

Skälen för mitt förslag: Företagsförvärvslagen har infört begreppet kontrollsubjekl, som den förvärvare mot vilken kontrollen skall riktas. Kontrollsubjekl är utländska medborgare, oavsett om de är bosatta i Sverige eller inle, andra ulländska rättssubjekt samt svenska aktiebolag som saknar utlänningsförbehåll (3 §). Den ulländska anknyiningen såvitt rör fysiska personer är enbart knuien lill medborgarskapet. I lagen (1982:618) om ulländska förvärv av fast egendom m.m. används också företagsförvärvslagens begrepp kontrollsubjekl, som den förvärvare mol vilken kontrollen skall riklas (I §). Delta innebär all de som är kontrollsubjekl enligt företagsförvärvslagen ocksä är kontrollsubjekt enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m m.

1 skrivelser som har överlämnats till arbetsgruppen har Aktiefrämjandet föreslagit en utvidgad rält för i Sverige bosatta ulländska medborgare, att inneha bundna aktier i svenska bolag. Aktiefrämjandet föreslår bl.a. alt utlänningar som är berättigade atl rösta i val till kommunfuUmäklige skall ges samma möjligheter all spara i svenska bolags bundna aktier som svenska medborgare har. Aktiefrämjandet föreslår också att alla utländska medborgare som är bosatta i Sverige skall få rätl att förvärva aktier i det företag där de är anställda i samband med erbjudande från sin arbelsgivare.

Arbetsgruppen har anslutit sig till grundtanken i Aktiefrämjandets för
slag och föreslagit alt utländska medborgare som är bosatta i Sverige och
som har varit bosatta i landet under en sammanhängande tid av minst tre år
hell skall likställas med svenska medborgare i föreiagsförvärvslagens me
ning. Detta uppnås genom att dessa inte längre skall vara kontrollsubjekt.
De får därmed i likhet med alla svenska medborgare rält atl inneha bundna
akiier och att fritt förvärva slörre aktieposter i svenska bolag, andelar i
svenska handelsbolag, rörelser i Sverige samt fast egendom utan någon 237

tillståndsprövning.

Flera av remissinstanserna - bl.a. länsstyrelserna i Malmöhus, Göte- Prop. 1986/87:74 borgs- och Bohus samt i Örebro län, överbefälhavaren, värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (VPC), Göta hovrätt samt Svenska Bankföreningen — har avstyrkt arbetsgruppens förslag.

Några av dessa har pekat på de svårigheter, som kommer alt uppstå i de fall en utländsk medborgare, som inte längre är kontrollsubjekt, flyttar lillbaka fill sitt hemland efter alt ha genomfört etl annars lillståndspliktigt förvärv. Sådana svårigheler har särskilt utpekats i samband med förvärv av fast egendom. Överbefälhavaren och länsstyrelsen i Göleborgs- och Bohus län har särskilt pekat på vissa negaliva konsekvenser ur säkerhetssynpunkt vad gäller sådana förvärv. Några av remissinstanserna hänvisar slufiigen till alt förslaget medför problem i den prakliska ärendehanteringen genom alt kontrollsubjektsbegreppet uppluckras och blir mer otydligt. Det blir t.ex.svårare atl bedöma om ett handelsbolag är kontrollsubjekl eller inte. Förutom att förslaget medför en myckel arbetskrävande kontroll, kommer del också att medföra en ökad användning av personbevis.

För egen del finner jag att fördelarna med arbetsgmppens förslag, en utjämning mellan svenska och utländska medborgare och i viss mån färte ärenden för berörda tillståndsmyndigheter, är stora. Jag har dock tagit intryck av de svårigheter med förslagel som flera av remissinslanserna har pekat på och är för närvarande inte beredd att föreslå en förändring av det gällande kontrollsubjektsbegreppet såvitt avser de ulländska medborgarna.

Den föreslagna förenklingen i fråga om de prövningspliktiga förvärven som redovisats i avsniU 2.2 innebär dock inle bara en förenkling för länsslyrelserna utan är också avsedd alt göra del enklare för alla ulländska medborgare att förvärva mindre rörelser och bolag i Sverige. Vad gäller Aktiefrämjandeis förslag att vissa utländska medborgare skulle få rätt att inneha bundna akfier, t.ex. i samband med ell erbjudande från en arbetsgivare eller i löntagarägda företag, vill jag erinra om följande. Enligt företagsförvärvslagen kan det genom särskilt tillstånd medges, alt elt förbehåll i ell bolags bolagsordning med annal innehåll än ett ufiänningsförbehåll i lagens mening skall anses likställt med ett sådant förbehåll. Detta gäller självfallet i fråga om förbehåll med annorlunda och mindre stränga krav än del i företagsförvärvslagen reglerade förbehållet. Att ett sådanl förbehåll likställs med etl utlänningsförbehåll medför, att elt bolag med ett sådant förbehåll får förvärva större aktieposter, andelar i handelsbolag och rörelser samt fast egendom i Sverige utan krav på tillstånd. Ett förbehåll, enligt vilket här sedan tre år bosatta utlänningar har rätt atl förvärva akfier i samma utsträckning som svenska medborgare, borde om inte särskilda skäl föreligger däremot kunna likställas med lagens utlänningsförbehåll. På så sätt skulle Aktiefrämjandets förslag kunna lillgodoses.

Slutligen villjag också erinra om att frågan om alt underiätta för nordiska medborgare atl förvärva fast egendom inom Norden för närvarande övervägs i de nordiska länderna, sedan frågan uppmärksammats av Nordiska rådel Ofr LU 1985/86:17).

238

2.6 Sanktionsfrågan

Prop. 1986/87:74

Skälen för mitt förslag: I företagsförvärvslagen anges atl ell lillståndspliktigt förvärv är ogiltigl, om förvärvstillstånd inte söks inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller om förvärvstillstånd vägras. Innebörden av denna ogiltighetspåföljd är alt ingendera parten, vare sig köpare eller säljare, blir skyldig atl fullgöra sina ålaganden på grund av förvärvsavialet. Enligt förarbetena (prop. 1981/82: 135 s. 63) lorde det kunna förutsättas, att parterna i så väsenlliga ting som företagsförvärv i allmänhet gör avlalet beroende av all lillstånd lämnas och all de i avtalet anger vad som skall gälla, om lillslånd inte ges.

Vid sin granskning av förslaget till företagsförvärvslag behandlade lagrådet utförligt frågan om denna ogikighetsregel (se prop. 1981/82:135 s. 91- 94). Regeln godtogs bl.a. eftersom dess motsvarighet enligl tidigare lagsfiftning veterligen ej vållat några prakliska problem. Lagrådel framhöll emellertid att frågan borde ägnas uppmärksamhet vid tillämpningen av den nya lagen. Föredragande departementschefen instämde i detta (prop. 1981/82:135 s. 99).

För egen del vill jag nu anföra följande. Det framslår i och för sig som rimligt att en lagstiftning av förevarande slag borde förses med sanktionsregler av straffrältslig natur i slället för en ogikighetsregel av del slag som berörts ovan. Lagen har emellertid nu varit i kraft ca fyra år och några praktiska problem har ej uppkommit ulan den gällande ordningen har fungerat liilfredsslällande. Det finns därför enligt min mening inle lillräckliga skäl att la upp frågan om en ändring i delta hänseende.

2.7 Ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Mitt förslag: Bestämmelserna om att tillstånd att lillverka krigsmaleriel enligl huvudregeln får meddelas endast svensk medborgare, svenskl handelsbolag eller svenskl akfiebolag komplelleras med föreskrifier om krav på svenskdomineral delägarskap i handelsbolag och utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning.

Nuvarande undanlagsregel om alt tillstånd får ges även ål annan, om fråga är om tillverkning i ringa omfattning, får en annan utformning.

Skälen för mitt förslag: Mot bakgrund av angelägenheten av att begränsa ulländska intressen i den svenska försvarsmaterielindustrin intogs redan i den lag som föregick den nu gällande, nämligen lagen (1935:395) om kontroll över lillverkningen av krigsmateriel m.m. ell förbehåll av innebörd alt tillstånd all tillverka krigsmateriel inte fick ges annan än svensk medborgare, svenskt handelsbolag där det ej fanns utländsk bolagsman och svenskl akliebolag i vars bolagsordning intagits ullänningsförbehåll enligl dåvarande 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom m.m. Detla gällde dock inle om det var fråga om lillverkning i ringa omfattning.

239

1 samband med tillkomsten av förelagsförvärvslagen utmönstrades in- Prop. 1986/87:74 skränkningarna för tillståndsgivningen enligt nyss nämnda lag i fråga om svenska handelsbolag och svenska aktiebolag. Som skäl härtill angavs atl det inte var nödvändigl att vidmakthålla det absoluta förbud mol tillverkning av krigsmaleriel i större skala som gällde beträffande dessa kontrollsubjekt, eftersom en betryggande ordning kunde uppnås inom tillståndsprövningens ram. Någon ändring av grundema för tillståndsprövningen avsågs dock inte.

Reglerna om tillståndsgivning för ifrågavarande rättssubjekt överfördes år 1984 till den nu gällande lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m.m. (prop. 1983/84:36, NU 6, rskr. 74). Enligt denna gäller således att tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt handelsbolag eller svenskt aktiebolag. För tillverkning i ringa omfattning får dock tillstånd ges även åt annan.

Det är självfallet viktigt att utländska intressen inte får inflytande över den svenska krigsmalerieltillverkningen. För att tillgodose detta och för atl motverka den risk som i detla hänseende kan vara förbunden med en ökad internationalisering på krigsmaterielområdet har regeringen sedan den 1 januari 1983, då företagsförvärvslagen och de tidigare redovisade ändringarna i förutvarande lillverkningslag trädde i kraft, villkorat flertalet tillstånd för krigsmaterieltillverkning i aktiebolagsform av att det i bolagsordningen finns intaget ett utlänningsförbehåll som inte är mindre strängt än det som anges i 4 § förelagsförvärvslagen. Eftersom kravet på alt akliebolagen har intagit ullänningsförbehåll i sina bolagsordningar således utgör tillämpad praxis, bör delta också avspegla sig i de regler som gäller för tillståndsgivningen.

Också när det gäller svenska handelsbolag bör nu gällande regler komplelleras med krav på svenskdomineral delägarskap. Jag förordar därför atl det i lagen skrivs in atl tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endasl svenskl handelsbolag i vilket inle någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt som avses i 3 § företagsförvärvslagen.

Som jag lidigare redogjort för medger nu gällande beslämmelser all tillstånd att tillverka krigsmaleriel kan ges även andra rättssubjekt, om del är fråga om tillverkning i ringa omfattning. Denna möjlighel bör bestå. Ett införande i lagen av de strängare villkoren för svenska handelsbolag och svenska aktiebolag aktualiserar emellerlid etl behov av alt även i vissa andra enstaka undanlagsfall kunna meddela ett lillverkningsiiilstånd, trots att kravet enligt huvudregeln ej är uppfyllt. Ett sådant undantagsfall kan vara ett bolag som har etl mindre strängt utlänningsförbehåll i sin bolagsordning, om omständigheterna är sådana att syftet med regleringen inte äventyras och förutsättningar för tillstånd i övrigt föreligger.

240

3 Upprättade lagförslag Prop. 1986/87:74

I enlighet med vad jag nu har anförl har inom industridepartementet upprättats förslag till

l.lag om ändring i lagen (1982:617) om ulländska förvärv av svenska förelag m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1982:618) om ulländska förvärv av fast egendom m.m.,

3.lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med justitieministern och förslagel under 3 i samråd med statsrådet Gradin.

Lagförslagen bör fogas lill prolokollet i delta ärende som bil. 3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

I § Denna lag innehåller beslämmelser om begränsningar i rätten för ulländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt all förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet.

1 paragrafen anges ramen för den i lagen reglerade kontrollen av ufiändska företagsetableringar här i landet. Ändringen innebär all sista meningen, enligt vilken lagen begränsar rätten alt sluta avtal om handelsbolag, har tagils borl. Samtidigt har 12 § upphävts. Härigenom begränsas kontrollen av ulländsk elablering lill all enbari avse övertagandefallen.

2 § Denna lag tillämpas inte på svenska bank- eller försäkringsaktiebolag eller på aktierna i sådana bolag. Bestämmelserna om förvärvstillstånd i 7-11 §§ tillämpas inte i fråga om

1. leckning av aktier i samband med stiftandel av elt aktiebolag,

2. förvärv av aktier i bolag som aldrig har bedrivit verksamhel och som saknar anslällda,

3. förvärv av aktier i akliebolag, andelar i handelsbolag eller äganderätt eller nyttjanderätt lill rörelse eller del av rörelse, om tillgångarnas nettovärde i bolaget eller rörelsen enligt den faslställda balansräkningen för det senaste räkenskapsåret inte överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 100 gånger del basbelopp enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret eller om antalet anslällda i bolaget eller rörelsen under det senasle räkenskapsåret inte vid någol tillfälle har översiigii 10.

Om del bolag i vilket aklie eller andel förvärvals är etl moderföretag inom en koncern, skall vid beräkning enligt andra slycket 3 också inräknas tillgångarnas nettovärde eller anlalet anställda i dotterföretagen inom kon-

I den ändrade lydelsen av paragrafen anges i tre punkter undantagen ifrån lagens beslämmelser om förvärvslillstånd. Undanlagen har behand-

16 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

241

lats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3 såvitt avser p. 1 och 2 samt Prop. 1986/87:74 avsnitt 2.2 såvitt avser p. 3).

Den första punkten är etl förtydligande av lagtexten, som har bedömts nödvändigt, eftersom den i lagen reglerade kontrollen endast skall ange de s.k. övertagandefallen och inte inriklas mot nyetableringar av företag.

Enligt punklen omfattas inte elt kontrollsubjekls teckning av aktier i samband med att etl svenskt akliebolag stiftas. Del skall dock erinras om all denna teckningsrätt för ett kontrollsubjekl kan bli begränsad, om bolaget i sin bolagsordning avser att inta etl ullänningsförbehåll enligl 4 § i företagsförvärvslagen. Syftet med elt ullänningsförbehåll är ju att hindra att bolaget domineras av utländska intressen. Både akfieförvärv genom nyteckning och genom överlåtelse begränsas därför genom ett utlänningsförbehåll.

Det framgår således numera tydligt alt det inte krävs tillstånd enligt företagsförvärvslagen för atl nyetablera elt akliebolag i Sverige. Förulom den begränsning som inlräder, om bolagel har ell ullänningsförbehåll i sin bolagsordning, gäller också vanliga förvärvsregler enligt företagsförvärvslagen i de fall ett aktiebolag nybildas, och annan egendom än pengar (s.k. apportegendom) tillskjuls mot aktier i bolaget. Apportegendom kan utgöras av varie slag av egendom, som kan redovisas som fillgång i ett bolags balansräkning, t.ex, fastigheter, lösören, aktier och andra bolagsandelar. I de fall apportegendom ingår i samband rned atl ett aktiebolag nybildas, gäller således föreiagsförvärvslagens förvärvsregler med krav på tillstånd för ett kontrollsubjekt (i delta fall ett akliebolag under nybildning, som saknar utlänningsförbehåll), som förvärvar den apportegendom som utgörs t.ex. av akiier eller en affärsrörelse.

Vissa beslämmelser som begränsar en ulländsk medborgares möjligheter alt bilda etl aktiebolag återfinns i aktiebolagslagen.

I p. 2 regleras etl förhållande, som kan bedömas som jämställt med nyetablering av ett akliebolag nämligen förvärv av s.k. skrivbordsbolag. Lagerbolag är en annan benämning av sådana bolag, som också förekommer. Bestämmelsens innebörd är atl förvärv av sådana bolag, som aldrig har bedrivit någon verksamhel och som inte har och aldrig har haft några anställda, skall inrymmas under begreppel nyetablering och därför undantas ifrån lagens tillämpningsområde.

Enligt p. 3 undantas förvärv av vissa mindre förelag ifrån lagens tillämpningsområde. Detla innebär atl elt kontrollsubjekts förvärv av större aktieposter i etl mindre akliebolag, andelar i etl mindre handelsbolag eller förvärv av en mindre rörelse inte blir tillståndspliktigl enligl förvärvsreglerna i företagsförvärvslagen. De undantagna förvärven är kopplade till storieken på de förvärvade förelagen. Slorieken skall därvid mätas antingen med hänsyn till tillgångarnas nettovärde i det förvärvade bolaget eller rörelsen enligl den fastställda balansräkningen för det senaste räkenskapsårel eller med hänsyn lill antalet anställda i bolaget eller rörelsen under del senasle räkenskapsåret före förvärvet.

De i lagtexten använda orden "tillgångarnas netlovärde" har samma
betydelse som i akliebolagslagen. Den balansomslutning som avses i della
sammanhang omfattar de redovisade tillgångsvärdena med avdrag för 242

eventuellt redovisade passivposter för värdeminskning, varulagerreserv, Prop. 1986/87:74 ackumulerade överavskrivningar etc.

I paragrafens sista stycke anges, att i de fall förvärvet avser aktier eller andelar i ell moderföretag i en koncern förhållandena i de förelag som är underordnade moderförelagel också skall vara av belydelse för all avgöra om andra slyckel p. 3 i paragrafen är tillämpligt. Vid beräkningen av lillgångarnas nettovärde och av antalet anställda skall därför tillgångarna och antalet anslällda i samtliga dotterföretag beaktas.

7 § Kontrollsubjekt får inle utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varie särskilt fall förvärva

1. så många aktier i svenska akliebolag alt genom förvärvel förvärvarens
andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier i bolaget
kommer att överskrida något av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller
femtio procent,

2. andelar i svenska handelsbolag,

3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landet eller delar av sådana rörelser.

Förvärvstillstånd behövs inte för förvärv inom samma koncern, om förvärvaren är elt svenskl företag inom koncernen. Förvärvstillstånd krävs dock, om etl svenskt företag inom koncernen har etl besiämmande inflytande över alla företagen i koncernen och ett utländskt förelag i denna har etl bestämmande inflytande över förvärvaren.

Om vissa ulländska bankföretags förvärv finns särskilda bestämmelser i 14a §.

I det nya andra slycket i paragrafen behandlas förvärv av akfier, förvärv av andelar i handelsbolag saml förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt lill rörelser eller delar av sådana rörelser inom en koncern. Med förvärv inom en koncern avses sådana förvärv, där förvärvare och överiåtare ingår i samma koncern. Inomkoncernsförvärv kan avse sådana förvärv där både förvärvare och överiåtare antingen är ett överordnat förelag i en koncern (moderföretag) eller etl underordnat förelag (dotterförelag) i samma koncern. Del kan också vara fråga om en transaktion mellan två företag, som bägge är underordnade elt gemensaml moderföretag, direkt eller indirekt.

Koncernbegreppet enligt förelagsförvärvslagen används, som framgår
av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) i en vidsträcki betydelse.
Begreppet överensstämmer med det som används i 3 § lagen (1982:80) om
anslällningsskydd (prop. 1981/82:71 s. 115 fO. Med koncern avses kon
cerner enligt definitionerna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen, 1 a § lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar och i 1 kap. 1 § lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag. Vidare omfattas koncerner enligl
bank- och försäkringslagstiftningen. Även koncerner med stiftelser som
moderföretag räknas med. Koncernbegreppet är också mer vidsträckt än
vad som gäller enligt den associalionsrältsliga lagstiftningen, eftersom
bestämmelsen också kan avse ulländska koncerner. En koncern kan såle
des bestå av etl utländskt moderföretag med dotterföretag i Sverige eller
den omvända situationen, att moderföretaget är svenskt och alt dotterföre- 243

tagen är ulländska rättssubjekt.

Huvudregeln enligl paragrafens nya andra stycke är atl förvärvslillstånd Prop. 1986/87:74 inte behövs, när det är fråga om förvärv av akiier i ett svenskt företag, andelar i etl svenskt handelsbolag eller av rörelser, som drivs här i landet, om förvärvaren är elt svenskt företag inom samma koncern som del förvärvade företagel. I andra meningen behandlas situalionen, när förvärvstillstånd ändå skall krävas i fråga om förvärv inom en koncern. I meningen regleras inomkoncernsförvärv i en koncern där koncernens "huvudmoder", dvs.det företag, som inte är underordnat elt annat företag inom koncernen, är beläget i Sverige.

Elt förvärv inom en sådan koncern kan komma att kräva tillstånd, även om förvärvaren är elt svenskt företag. Enligl andra slyckel andra meningen krävs tillstånd i de fall förvärvaren, del svenska företaget, antingen direkt eller indirekt är underordnat ett utländskt företag inom samma koncern.

8 § Vid beräkning av anlal aktier enligt 7 § skall vae aktie räknas med som tillhör

1. ett företag som ingår i samma koncern som förvärvaren,

2. ett företag över vilket förvärvaren har ett bestämmande inflytande, om förvärvaren är utländsk medborgare,

3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon eller ell förelag över vilkel en sädan anhörig har elt bestämmande inflytande.

Försia stycket I gäller inte i fråga om förvärv av aktier inom en koncern.

Ändringen i paragrafens sisla siycke innebär alt sammanräkningsregeln i första stycket p. I inte skall gälla när det är fråga om aktielransaklioner inom samma koncern. Det är således fråga om sådana förvärv, där förvärvare och överiåtare ingår i samma koncern. Regeln innebär atl del krävs förvärvstillstånd om etl inomkoncernsförvärv medför, atl förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet kommer att överskrida något av gränsvärdena i 7 § försia slyckel I.

18 § Tillstånd att förvärva andelar i etl handelsbolag får meddelas endast om det finns ett avtal enligt vilket inträde i bolaget skall vara medgivet i och med all lillstånd ges.

Paragrafens ändrade lydelse är en konsekvensändring, som har samband med att bestämmelsen om alt kontrollsubjekt inte får sluta avtal om svenskt handelsbolag utan tillstånd upphävs.

Genom en särskild övergångsbestämmelse får lagen i dess äldre lydelse fortsätta att gälla efter ikraftträdandet ifråga om sådana förvärv av eldistri-bulionsanläggningar, som har skelt före ikraftlrädandet. Detta beror på atl tillståndsprövningen enligl företagsförvärvslagen ersätter den prövning som i annat fall skall ske enligt lagen (1976:240) om förvärv av eldistribu-lionsanläggningar m. m. Faller kravet på tillstånd enligt företagsförvärvslagen borl, gäller alltså i slället krav på tillstånd enligt nyssnämnda lag.

244

4.2 Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv Prop. 1986/87:74

av fast egendom m.m.

1 kap. 2 §

Förvärvstillstånd behövs inle

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2. för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen
(1975: 1385),

3. för förvärv genom inrop på exekutiv auktion,

4. om förvärvaren är gift med en svensk medborgare,

5. om förvärvaren är gift med överiåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning atl överiåtaren inte är skyldig att avytira egendomen enligl 3 kap. I § eller enligt 6 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller 16 § jordförvärvslagen (1979: 230),

6. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma koncern som överlåtaren.

Första stycket 6 gäller inte om ett svenskt företag har ett besiämmande inflytande över alla företagen i koncernen och elt utländskt företag i denna har ett bestämmande inflytande över förvärvaren.

Paragrafens nya p. 6 överensstämmer med vad som gäller ifråga om s.k. inomkoncernsförvärv av aktier, andelar i handelsbolag samt förvärv av rörelser. Inomkoncernsbegreppet i paragrafen överensslämmer också med del som har redovisats i specialmotiveringen fill den ändrade lydelsen av 7 § i företagsförvärvslagen.

I fråga om de utländska förvärven av fast egendom sker en kontroll av om nödvändigt tillstånd till förvärvet har meddelats i samband med inskrivningsmyndigheternas prövning av lagfartsärendel. Det får ankomma på den som söker lagfart atl visa att förvärvsfillslånd inte behövs enligt de nya reglerna. Della synes enklast kunna ske genom alt ett intyg företes i inskrivningsärendet från det förvärvande företagets revisor, om att förvärvaren och överiåtaren ingår i samma koncern och att förvärvel är till-ståndsfritl enligt de nya reglerna. Därvid måste revisorn givetvis ange skälen för alt förvärvel är tillslåndsfritt, t.ex. att det är elt utländskt företag som har ett bestämmande inflytande över alla företag i koncernen. Atl förvärvaren är ett svenskl rättsubjekl framgår av handlingar som regelmässigt företes i inskrivningsärenden.

2 kap. 2 §

Förvärvstillstånd behövs inte

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2. för förvärv genom fusion enligl 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975: 1385),

3. för förvärv genom inrop på exekutiv aukiion,

4. om förvärvaren är gift med överiåtaren och inte heller om förvärvaren

eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiålarens 245

avkomling, alll under föruisättning alt överlåtaren inte är skyldig alt Prop. 1986/87:74 avyttra egendomen enligt 3 kap. 5 §,

5. om förvärvaren är elt svenskl företag inom samma koncern som överiåtaren. Första stycket 5 gäller inle, om etl svenskl förelag har elt besiämmande

inflylande över alla företagen i koncernen och etl utländskt företag i denna

har etl besiämmande inflytande över förvärvaren.

Ändringen motsvarar den ändring som har gjorts av 1 kap. 2 §.

I övergångshänseende har införts en regel som motsvarar den som infördes när 1 kap 2 § senasl ändrades (SFS 1985:944). Övergångsregelns innebörd framgår av motiven till den lagändringen (se prop. 1985/86:7 s. 21).

4.3 Lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

2 § Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket ulan fillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endasl svensk medborgare, svenskt handelsbolag i vilket inle någon av bolagsmännen är kontrollsubjekl som avses i 3 § lagen (1982:617) om ufiändska förvärv av svenska företag m.m.och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagks ullänningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen får meddela föreskrifier om undantag från tillslåndskravet enligt försia stycket för ändring eller ombyggnad av skjulvapen i fall som avses i 24 § försia stycket vapenlagen (1973:1176) samt för tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bmk.

Paragrafen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7).

första styckets andra mening slås sålunda fast all lillstånd att tillverka krigsmateriel enligt huvudregeln får meddelas endasl svensk medborgare, svenskt handelsbolag i vilket inte någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt som avses i 3 § förelagsförvärvslagen och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning inlagils utlänningsförbehåll som avses i nyssnämnda lag.

Genom bestämmelsen i första stycket tredje meningen ges regeringen möjlighet att meddela tillverkningstillstånd även i andra fall, om del föreligger särskilda skäl. Undantagsregeln är avsedd att tillämpas, liksom vad som gäller för närvarande, för fillverkning i ringa omfattning, men även i enstaka fall för annan tillverkning i bolag som inte uppfyller föreskrifterna enligt huvudregeln. En förutsättning härför är givetvis att syflel med regleringen inte äventyras.

246

5 Hemställan Prop. 1986/87:74

Jag hemsläller att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

l.lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

3.lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

247

BUaga 1.1 Prop. 1986/87:74

Förslag

till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:617) om ufiändska förvärv av svenska förelag m.m. dels alt 12 § och 18 § skall upphöra alt gälla, dels atl rubriken närmast före 12 § skall utgå, dels alt 1-3 §§ skall ha följande lydelse.

Gällande lydelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om begränsningar i rätten för utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska akliebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet. Genom lagen begränsas också rätten ati sluta avtal om handelsbolag.

2 § Denna lag lillämpas inte på svenska bank- eller försäkringsaktiebolag eller på aktierna i sådana bolag.

3 § kontrollsubjekl enligt denna lag är

1. utländska medborgare och
andra utländska rättssubjekt,

2. svenska aktiebolag som inle har ullänningsförbehåll i bolagsordningen,

3. svenska handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekl,

4. svenska stiftelser,

5. svenska ekonomiska förening-

Föreslagen lydelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om begränsningar i rätlen för utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt atl förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet.

2 § Denna lag tillämpas inle på

1. teckning av aktier i samband med stiftandel av etl aktiebolag

2. förvärv av aktier i bolag som aldrig har bedrivii verksamhet och som saknar anställda

3. förvärv av aktier i aktiebolag, andelar 1 handelsbolag eller förvärv av förelser inom i förordningen (1982:878) om ulländska förvärv av svenska företag m.m. angivna verksamheier, om antalet anstäUda hos bolagel eller i rörelsen under del senaste räkenskapsåret inte har överstigit 20.

4. svenska bank- eller försäkringsakliebolag eller på akfierna i sådana bolag.

3 § Kontrollsubjekt enligt denna
Iagär

1. utländska medborgare om inte annat följer av andra stycket och andra utland ska rättssubjekt,

2. svenska aktiebolag som inte har utlänningsförbehåll i bolagsordningen,

3. svenska handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekl,

4. svenska stiftelser,

5. svenska ekonomiska förening-

248

GäUande lydelse

ar vars verksamhet regleras av lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, bostadsrättslagen (1971: 479), lagen (1975:417) om sambruksföreningar eller äldre lagsliflning, som moisvarar lagen om ekonomiska föreningar eller bostadsrältslagen.

Första slycket 5 gäller inte

a) föreningar - ulom sambruks
föreningar - som har lill huvudsak
ligt ändamål atl främja medlemmars
ekonomiska intressen genom att
anskaffa livsmedel eller andra för
nödenheter åt medlemmarna,

avsätta alster av medlemmarnas verksamhel,

avsätta transporttjänsler som medlemmarna utför,

bereda andra bosläder än fritidsbostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna,

b) föreningar som ulgör en sam
manslutning av föreningar som inte
är kontrollsubjekt.

Genom särskilt tillstånd kan medges att en svensk stiftelse eller en svensk ekonomisk förening inle skall vara kontrollsubjekl. Sådana lillslånd kan begränsas alt gälla endast för viss tid och kan återkallas om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger.

Föreslagen lyddse

ar vars verksamhet regleras av lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, bostadsrältslagen (1971: 479), lagen (1975: 417) om sambruksföreningar eller äldre lagstiftning, som motsvarar lagen om ekonomiska föreningar eller bostadsrättslagen.

Första stycket I gäller inte utländsk medborgare, om han har va-rU kyrkobokförd i Sverige Ire år närmast före det år förvärvet skell.

Första stycket 5 gäller inte

a) föreningar - utom sambruksföreningar - som har till huvudsakligt ändamål att främja medlemmars ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna,

avsätta alster av medlemmarnas verksamhet.

bereda andra bostäder än fritidsbosläder åt medlemmarna eller anskaffa lån ål medlemmarna,

b) föreningar som utgör en sammanslutning av föreningar som inte är kontrollsubjekl.

Genom särskilt tillstånd kan medges att en svensk stiftelse eller en svensk ekonomisk förening inle skall vara kontrollsubjekl. Sådana tillstånd kan begränsas alt gälla endast för viss fid och kan återkallas om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger.

Prop. 1986/87:74

Denna lag träder i krafl den 1 januari I98B men tillämpas inte på förvärv som skett dessförinnan.

249

Bilaga 1.2 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av remissyttranden över departementspromemorian Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Efter remiss har yttrande över departemenispromemorian avgelts av överbefälhavaren, riksskatteverket, slatens invandrarverk, patent- och registreringsverket, statskontoret, riksrevisionsverkei, Göta hovrätt, kammarrälten i Jönköping, länsstyrelsernas organisationsnämnd (efter hörande av länsstyrelserna i Stockholms, Örebro, Gävleborgs, Malmöhus samt Göteborgs- och Bohus län), Sveriges riksbank, Stockholms Handelskammare, Kooperativa Förbundet, Landsorganisafionen i Sverige, Centralorganisationen SACO/SR, Aktiefrämjandet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska OTC-föreningen, Sveriges Advokaisamfund, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Industriförbund, Tjänslemännens centralorganisation, Värdepappersentralen VPC Aktiebolag samt av Svensk Industriförening. Svenska Bankföreningen har på eget initiativ avgivit yttrande.

Allmänt

Förslaget får ett generellt positivi bemötande. De flesta instanser stäUer sig i huvudsak posiliva tiU innehållel i utredningsförslaget såvitt gäller den föreslagna begränsningen av kontrollsubjektsbegreppet samt de föreslagna undantagen ifrån lillståndsplikten.

Bland de remissinstanser som uttryckligen ulifrån silt arbetsområde anser sig positiva lill utredningsförslaget är statens invandrarverk, patent-och registreringsverkel, slatskolorel, kammarrätten i Jönköping, länsstyrelsernas organisalionsnämnd, länsstyrelsema i Gävleborgs, Stockholms samt Örebro län, Stockholms Handelskammare, Kooperaliva förbundel. Aktiefrämjandet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Advokatsamfund, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Industriförbund samt Svensk Industriförening.

Begränsning av begreppet kontrollsubjekt

Slalens invandrarverk

TiUstyrker förslaget och hänvisar tiU att invandrarpolifiken präglas av en
strävan att så långt möjligt undanröja skillnader i rättslig ställning mellan
svenska medborgare och ufiändska medborgare, som är varaktigt bosatta i
landet. Förslagel är enligl verkel hell i enlighet med denna utveckling.
Grunden tiU en negafiv insläUnig fill förslaget kan indelas enligt följande:
1. Förslaget kan medföra problem i en praktisk ärendehantering.
— Länsstyrelserna i Malmöhus och Göleborgs- och Bohus län, som av-
Styrker förslagel, hänvisar bl.a. till att det medför att kontrollsubjekts
begreppet bUr uppluckrat och otydligt. Det blir 1. ex. svårare att bedöma 250

om etl handelsbolag är kontrollsubjekl eller inte. Prop. 1986/87:74

—Värdepapperscenlralen VPC Akliebolag (VPC) avstyrker ändringen med hänsyn till att de erforderiiga kontrollerna av förslaget kommer att bli myckel arbetskrävande för VPC och fondhandeln.

—Svenska Bankföreningen påpekar alt förslaget innebär alt varie utländsk medborgare, som varil bosatt i Sverige under så lång tid alt vederbörande är röstberättigad måste styrka detta förhållande genom att förete dokumentation, t.ex. personbevis varav framgår datuom för inflyttning i landet. Detta medför också att användningen av personbevis kan komma alt öka.

2. Svårigheter med del begränsade kontrollsubjektbegreppel i fråga om
tillämpningen av lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egen
dom m.m. har framförts.

—Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län påpekar alt det uppluckrade kontrollsubjektbegreppel i fråga om lagen om ulländska förvärv av fast egendom m.m.medför att det inte går alt hindra att berörda utvisningshotade ulländska medborgare frilt kan komma att förvärva fast egendom och därmed få en fastare knytning till landet. Länsstyrelsen föreslår därför atl kontrollsubjektsbegreppet begränsas enbart i fråga om lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

—Överbefälhavaren bkräder inte förslaget, främst med tanke på förslagets inverkan på lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m.

3. Svårigheter kan också komma att uppstå i de fall en ufiändsk med
borgare, som enligt förslaget inle längre skulle vara kotrollsubjekt,
flyttar tiUbaka fill sitt hemland efter genomförda förvärv.

—Länsstyrelsen i Örebro län och Göta hovrätt har särskUt pekat på dessa svårigheter i fråga om tillämpningen av lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.

—En remissinstans, länsstyrelsen i Stockholms län, tycker inte alt förslaget är tillräckligt långtgående, ulan framför att kontrollsubjektsbegreppet bör begränsas utöver utredningens förslag, så att nordiska medborgare och utländska medborgare med permanent uppehåUstillstånd kan likställas med svenska medborgare i aktuellt hänseende.

En förenklad handläggningsordning

Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs- och Bohus län samt Örebro län, Sveriges Industriförbund samt Sveriges Advokaisamfund tillslyrker i huvudsak den föreslagna gränsdragningen i fråga om tillståndsplikten.

Flera av remissinstanserna anser att förslaget inte är fillräckligt långtgående.

Sveriges Industriförbund finner inte att de föreslagna undantagen från lillståndsplikt för detaljhandel saml restaurang- och hotellverksamhet är lillräckliga för atl komma fill rätta med de otillfredsställande långa handläggningstiderna.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att någon ytterligare bransch bör 251

undantas från tillståndsplikten, såsom branscher inom servicesektorn, Prop. 1986/87:74 l.ex. städ-, frisör- och konsultverksamhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner atl ulredningens förslag alt undanta vissa branscher från tillslåndsplikl är en lämplig ordning, men att del vore önskvärt alt hell undanta dessa branscher utan någon begränsning fill anlal anslällda.

Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län påpekar atl utredningens förslag kan medföra vissa avgränsningsproblem. Företag kan exempelvis delvis ha verksamhet i undantagen bransch, delvis i bransch där förvärvskontrollen skall fortfara att gälla. Förvärv av akiier i akfiebolag och andelar i handelsbolag, vars resp. verksamheter lill någon (liten) del faller inom tillståndspliklig bransch drabbas efter förslagets ordalydelse av lillståndstvång så snart hela företaget har fler anställda än det föreslagna gränsania-let (20). Del gäller oavsett om förvärvet uppenbarligen saknar betydelse ur skyddssynpunkt. - På motsvarande säll förhåller det sig vid förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse. - Förslaget innebär också ökade svårigheter för bestämmelsernas användare att hålla reda på i vilka fall tillslåndsplikl föreligger och, i fråga om etl aktuellt förvärv, om del förvärvade bolagel eller rörelsen (rörelsedelen) har någon verksamhet inom tillslåndspliktig bransch. De här antydda gränsdragningsproblemen leder till rättsosäkerhet.

Länsstyrelsen föreslår i stället följande gränsdragning mol del tillståndsplikliga området: Man undantar fall där tillgångarnas nettovärde enligt den faslställda balansräkningen för det senaste året ej överstiger ett visst gränsbelopp. Besiämmer man detta belopp exempelvis till 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret (för närvarande drygt 2 milj.kr.) vinner man med säkerhet följande fördelar:

1. En regel som är enkel att uppfatta och lätt alt tillämpa;

2. Inga fall, som kan tänkas slå i slrid mot väsentligt allmänl intresse, kan — enligl hitlills här vunnen erfarenhet - finna i undantagsgruppen;

3. Undantagsregeln befriar samtliga länsstyrelser från en ur arbelssynpunkl någol betungande volym ärenden av trivial natur (exempelvis inom handels- och servicesektorn). Man kan på goda grunder anta att nästan alla bolag och rörelser inom de av arbelsgruppen i silt förslag angivna branscherna härigenom på ell enkelt och smidigt sätt undanlas från förvärvstillståndsområdel.

Följande remissinstanser - Landsorganisationen, HandelsanstäUdas Jörbund och Svenska livsmedelsarbetareförbundet — år tveksamma eller avstyrker utredningens förslag.

Landsorganisationen, som är tveksam fill förslaget, tycker atl del är olyckligt atl såväl nuvarande lillståndsmyndigheter som de lokala förbundsföreträdarna inte längre skulle kunna följa utvecklingen inom de berörda branscherna. Delta skulle enligt LO möjligen kunna lösas genom alt tillståndskravet i dessa fall ersätts med någon form av anmälningsplikt vid utländska förvärv.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet hänvisar till alt livsmedelsproduk
tionen inte bör vara i händerna på ufiändska multinationella företag eller 252
under inflytande av utländska intressen.

Nyetablering Prop. 1986/87:74

Samtliga remissinstanser, som har yltrat sig över förslagen, tillslyrker dessa.

Länsstyrelsernas organisationämnd samt länsslyrelserna i Stockholms och Örebro län tillslyrker all lagen förtydligas så all del i klartext anges, att förvärv av akiier i s.k.lagerbolag undantas från tillståndsplikt, och alt kravet på lillslånd för alt sluta avtal om handelsbolag slopas.

253

BUaga 1.3 Prop. 1986/87:74

Lagrådsremissens lagförslag 1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. dels att 12 § skall upphöra att gälla, dels alt rubriken närmast före 12 § skall utgå, dels att 1, 2, 7, 8 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Denna lag innehåller bestämmel- Denna lag innehåller bestämmelser om begränsningar i rätten för ser om begränsningar i rätten för ulländska rätlssubjekl och vissa utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt all förvärva svenska rättssubjekt alt förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar aktier i svenska akliebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörel- i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet. Genom ser som drivs här i landet. lagen begränsas också rätlen atl sluta avtal om handelsbolag.

2§ Denna lag tillämpas inte på svenska bank- eUer försäkringsaktiebolag eller på aktierna i sådana bolag.

Bestämmelserna om förvärvstillstånd i 7-11 §§ lillämpas inle ifråga om

1. leckning av aktier i samband med stiftandet av ell akliebolag,

2. förvärv av aktier i bolag som aldrig har bedrivii verksamhet och som saknar anställda,

3. förvärv av aktier i aktiebolag, andelar i handelsbolag eller äganderätt eUer nytljanderått till rörelse eller del av rörelse, om tillgångarnas nettovärde i bolagel eller rörelsen enligt den fastställda balansräkningen för del senaste räkenskapsåret inle översiiger ell gränsbelopp som moisvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret eller om antalet anställda i bolaget eller rörd-sen under det senasle räkenskapsåret inle vid någol lillfälle har överstigit 10. 254

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:74

Om det bolag i vilket aklie eller andel förvärvats är elt moderföretag inom en koncern, skall vid beräkning enligl andra stycket 3 också inräknas tillgångarnas nettovärde eller antaiei anstäUda i dotterföretagen inom koncernen.

7§' Kontrollsubjekt får inte utan tillstånd (förvärvstillstånd) för vae särskilt fall förvärva

1. så många aktier i svenska aktiebolag alt genom förvärvet förvärvarens
andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga akfier i bolaget
kommer att överskrida något av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller
femtio procenl,

2. andelar i svenska handelsbolag,

3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landel eller delar av sådana rörelser.

Förvärvslillstånd behövs inte för förvärv inom samma koncern, om förvärvaren är etl svenskt företag inom koncernen. Förvärvstillstånd krävs dock om ett svenskt företag har elt besiämmande infiytande över alla förelagen i koncernen och elt utländskt företag 1 denna har ett besiämmande inflytande över förvärvaren.

Om vissa utländska bankförelags förvärv finns särskilda bestämmelser i 14 a §.

8§-Vid beräkning av antal aktier enligl 7 § skall varje aklie räknas med som tillhör

1. ell företag som ingår i samma koncern som förvärvaren,

2. ell förelag över vilket förvärvaren har ell bestämmande inflylande, om förvärvaren är utländsk medborgare,

3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon eller ett förelag över vilket en sådan anhörig har ell bestämmande infiytande.

Försia stycket I. gäller inte när Första slyckel 1 gäller inte i frå-

etl utländskt rättssubjekt inom en ga om förvärv av aktier inom en koncern förvärvar akiier i etl koncern. svenskt bolag inom samma koncern.

Senasle lydelse 1985:.SOI.
' Senaste lydelse 1984: 284. 255

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:74

18 §

Tillstånd atl sluta avtal om handelsbolag eller att förvärva andelar i ett handelsbolag fär meddelas endast om del finns elt avtal enligt vilket bolaget skall vara slutet eller inträde år medgivet i och med alt tillstånd ges.

Tillstånd alt förvärva andelar i etl handelsbolag får meddelas endasl om det finns ell avtal enligt vilket inträde i bolaget skall vara medgivet i och med alt tillstånd ges.

1. Denna lag iräder i krafl den I juli 1987.

2. Beträffande förvärv som har skelt före ikraftlrädandet skall lagen
fortsätta alt gälla i sin äldre lydelse, om förvärvel avser en eldistributions-
anläggning.

256

2 Förslag till Prop. 1986/87:74

Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Härigenom föreskrivs atl 1 kap. 2 § och 2 kap. 2 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lkap2§' Förvärvslillstånd behövs inte

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2. för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 § akliebolagslagen (1975:1385),

3. för förvärv genom inrop på exekufiv auktion,

4. om förvärvaren är gift med en svensk medborgare,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligl 3 kap. 1 § eller enligt 6 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.eller 16 § jordförvärvslagen (1979:230),

6. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma koncern som överlåtaren.

Försia stycket 6 gäller inte, om elt svenskl företag har etl bestämmande inflytande över alla företagen i koncernen och etl utländskt företag i denna har ett bestämmande inflytande över förvärvaren.

2 kap. 2 § Förvärvstillstånd behövs inle

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2. för förvärv genom fusion enligl 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),

3. för förvärv genom inrop på exekutiv aukfion,

4. om förvärvaren är gift med överiåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiålarens avkomling, alll under fömtsättning all överiåtaren inle är skyldig all avyttra egendomen enligt 3 kap. 5 §,

5. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma koncern som överiåtaren.

Första stycket 5 gäller inte, om elt svenskl företag har etl bestämmande infiytande över alla förelagen i koncernen och ett utländskt företag i denna har ett bestämmande infiytande över förvärvaren.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. Beträffande förvärv som har skelt före ikraftträdandet skall lagen fortsätta att gälla i sin äldre lydelse, om förvärvet avser en hyreshusenhel,

en jordbruksfastighet eller en eldistributionsanläggning. 257

' Senaste lydelse 1985:944.

17 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

3 Förslag till Prop. 1986/87:74

Lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983: 1034) om kontroll över ull-verkningen av krigsmateriel, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§
Krigsmateriel får inle tillverkas Krigsmateriel får inle tillverkas

här i riket ulan tillstånd av regering- här i rikel ulan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrif- en, om ej annal följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av ter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmaleriel får meddelas endast krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt han- svensk medborgare, svenskt handelsbolag eller svenskt aktiebolag. delsbolag / vilkel inte någon av bo-För lillverkning i ringa omfattning lagsmännen är kontrollsubjekl som får dock tillstånd ges även ål annan, avses i 3 § lagen (1982:617) om

utländska förvärv av svenska företag m. m. och svenskt aktiebolag / vars bolagsordning intagils ullänningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreUgger, får dock tillstånd ges även ål annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt första slycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 § försia slycket vapenlagen (1973: 1176) saml för tillverkning av enslaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987.

258

Bilaga 2 Prop. 1986/87:74

LAGRÅDET Utdrag

PROTOKOLL vid sammanträde 1986-11-24

Närvarande: f.d.justitierådet Hull, regeringsrådet Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 november 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Peierson beslutat inhämla lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmaleriel, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Annika Marcus.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

259

Bilaga 3 Prop. 1986/87:74

Svenskt näringsliv i ett internationellt perspektiv

Promemoria upprättad inom industridepartementet 1 Inledning

Under 1980-talet har industriproduktionen åter tagit fart, lönsamheten har förbättrats och investeringarna har ökat. Strukturproblemen i branscher som varv, stålindustri och teko är på väg att lösas. Läget för den svenska industrin är i dag belydligl bättre än förtio år sedan. Men strukturomvandlingen är inte avslutad. Näringslivet kommer även i framtiden att genomgå genomgripande förändringar. Impulserna till dessa förändringar kommer i hög grad från väridsmarknaden, t. ex. i form av nya produkter, ny produktionsteknik och nya konkurrenter men också som en direkt följd av att eflerfrågan ändras.

Vårl utlandsberoende är stort och Sveriges ekonomi är i dag på ett komplicerat sätt sammanflätad med omväriden. De slora svenska industrikoncernerna är internafionella förelag med verksamheten spridd över hela världen. Den ökade internationaliseringen är förutsättningen för det välstånd som vi åtnjuter i dag, men den skapar också beroenden. Sverige, med ungefär I % av världens BNP, kan inte nämnvärt påverka den internationella ekonomiska utvecklingen. Däremot får ulvecklingen i omvärlden betydande konsekvenser här hemma, som vi måste anpassa oss till för atl i längden kunna upprätthålla en god ekonomisk lillväxl. Detta kan vi bl.a. lära av erfarenheterna från 1970-talet.

Näringspolitikens uppgift är att underiälla anpassningen till de förändrade konkurrensbetingelserna på världsmarknaden och verka för att näringslivets inlernalionella konkurrenskraft förstärks. I följande avsnitt presenteras en del av det material, som legat fill grund för 1987 års näringspolitiska proposition. Promemorian har utarbetats inom industridepartementets struktursekretariat. Därvid har ell flertal rapporter och analyser utförda av olika oberoende ulredningsorganisationer, konsulter och andra experter utnyttjats. Analyserna syftar till att belysa olika aspekler på näringslivets konkurrenskraft och strukturomvandling samt beskriva förulsällningarna inom vissa speciella områden, t.ex. den råvarubaserade induslrin, kon-sumtionsvaruindustrin, projektexporten och småföretagen. Någon explicit analys av den s. k. leknikfaklorns belydelse och läget inom den tekniska forskningen och ulvecklingen har ej gjorts, eftersom en sådan redovisning finns i rapporten STU-perspektiv 1986 från slyrelsen för teknisk utveckling.

260

Promemorian har disponerats på följande sätt: En överblick över den Prop. 1986/87:74 inlernationella ekonomin är en naturlig avstamp för analyser av strukturomvandlingen. En sådan överblick presenleras i avsnitt 2. Avsnitt 3 innehåller en översiki över utvecklingen av industrins produklion, sysselsättning, produktivitet, lönsamhel och investeringar sedan mitten av 1970-lalet. Den minsta gemensamma nämnaren för de två följande avsnitten är den svenska industrins internationella konkurrenskraft. I avsnill 4 analyseras den svenska exportens marknadsandelar i OECD sedan år 1970 med avseende på den relaliva kostnadsutvecklingen samt med avseende på exportens länder- och varusammansättning. Avsnitt 5 ägnas den svenska industrins internationalisering med särskild tonvikt på ullandsetableringar-nas betydelse för näringslivet och samhällsekonomin.

Ägarstrukturen i näringslivet har över tiden utvecklats mot en dominans för de institutionella ägarna. Vidare har sambanden mellan olika ägargrupper blivit alltmer komplicerade. Dessa frågor tas upp i avsnitt 6.

I avsnitten 7 och 8 beskrivs hur branschstrukturen i näringslivet som helhel resp. inom industrin har utvecklats. Därvid presenteras olika mått på omvandlingstaklen. En branschindelning är emellerlid inte särskilt lämpad för analyser av industrins internationella konkurrenskraft, eftersom de faktorer som är strategiska i detta sammanhang är knutna till produkter och produktionsprocesser. I avsnitt 8 presenteras en indelning av induslrin med avseende på produkternas differentiering och produktionsapparaternas flexibilitet. Denna indelning används för att analysera hur konkurrens-betingelserna - och därmed behovel av näringspolitiska åtgärder - varierar mellan olika typer av produktion i induslrin. Indelningen används också för atl beskriva industrins siruktur i olika regioner.

Tjänstesektorn och tjänsteexporten har under de senaste åren uppmärksammats alltmer. Avsnitt 9 belyser det intima samspelet mellan tjänsieproducerande näringar och induslrin, det växande inslaget av tjänsteproduktion i industriföretagen samt tjänsteexportens struktur.

Tillgången på inhemska råvaror är alltjämt basen för en betydande del av den svenska industrin. Dess förutsättningar analyseras i avsnitt 10. Produklionen av konsumtionsvaror - t. ex. livsmedel, konfektion, möbler, grafiska alster, husgeråd, fritidsulruslning etc. - underskattas ofta när man bedömer framtidsmöjligheterna för industrin. Här kan eventuellt finnas en utvecklingspotential som kan utnyttjas bäitre. En kort redovisning av konsumfionsvaruinduslrins slorlek och utveckling presenleras i avsnitt 11. Avsnitt 12 handlar om projeklexporten, vars marknad försvagats under 1980-talet bl. a. på grund av betalningsproblemen i u-länderna.

Småförelagen är viktiga för vitaliteten och förnyelsen av näringslivet. De har inte minst mycket stor betydelse för att upprätthåUa regional balans. I avsnitt 13 beskrivs ulvecklingen av nyföretagandel och konkurser samt småföretagens lönsamhel, investeringar och sysselsättning.

I det avslutande avsnittet 14 analyseras förutsättningarna inom vissa
industriella nyckelområden, dvs. branscher och företagsgrupper som är
ömsesidigt beroende när det gäller leveranser av insatsvaror, investerings
varor saml leknisk utveckling. De områden som behandlas har byggts upp
kring produktion inom områdena metall och skogsprodukter, fartyg, bilar, 261

energiutrustning, eleklronik samt läkemedel och medicinsk teknik.

2 Internationell bakgrund

Världshandelns utveckling

Under 1970-talet och hittills under 1980-talet har såväl väridshandelns som världsproduklionens tillväxt fluktuerat kraftigt (figur 2.1). Världshandeln återhämtade sig visserligen snabbt efler djupdykningarna 1975 och 1982, men den genomsnittliga åriiga tillväxten under perioden 1973-1985 var bara drygt 4 % i volym jämfört med drygt 9 % per år 1965-1973. Vid sidan av dämpningen av tillväxten karaktäriseras perioden efter 1973 av kraftiga variationer i priser och växelkurser. Kontrasten mot de betydligt stabilare 1950- och 1960-talen - bortsett från den s. k. "koreaboomen" - är sålunda markant.

Prop. 1986/87:74

Figur 2.1 Världshandel och världsproduktion 1973—1986 (procentuell förändring i volym per år)

13	-
10	i 1 i _ \ i 1 \ - \	\	*! \* 1 \					A / / \ / * / »
s	:\	\		\	K		/	/	,«-=
0		\ 1				\	i
0		_--- f—r				—T---	T"
		\ 1				\	/
	'	\ 1				\	/
	"	i 1 \ 1				\
	-	\i
	„	v
-5					1		-

-Världapro-diktioi

Värlite-handBl

Källa: IMF, World Economic Outlook, April 1986.

Likväl har del internationella handelsmönstret inte förändrats påfallande under de senaste 20 åren (tabell 2.1). Industriländerna har under hela perioden 1965-1985 svarat för mellan 65 och 70 % av världens importmarknad. Förskjutningarna inom gruppen under 1980-talet speglar främst skillnader i konjunkturbilden mellan å ena sidan Europa och å andra sidan USA.

U-länderna har under de senaste 20 åren svarat för drygt 20 % av världens varuimport. U-länderna i Asien har ökal sin andel, medan de afrikanska och latinamerikanska ländernas andel minskat. Dessa förskjutningar är strukturella och speglar dels oljeländernas ökade köpkraft under 1970-lalet, dels vissa asiatiska länders på industrivamexporl baserade importförmåga.

Det är främst fyra östasiatiska länder, nämligen Hongkong, Singapore, Sydkorea och Taiwan, som blivit kända för sin snabba exportorienterade tillväxt (figur 2.2). Dessa länder har sedan börian av 1970-lalet kraftigt ökal

262

sin exporl av arbelskraftsinlensiva industrivaror, t. ex. kläder, leksaker och fartyg. Under senare år har dessa länder även ökat sin export av elektronikprodukter i snabb lakl. Taiwan, Sydkorea och Hongkong har idag vardera en ungefär lika stor andel av världsexportmarknaden som Sverige.

Prop. 1986/87:74

Tabell 2.1 Varuimporten i världen fördelad på olika länderområden 1965, 1970, 1975, 1980 och 1985 (andelar i procent)

	Industriländer				Stats-	U-länder				Summa
					handelsländer
	Väst-	Nord-	Japan	Övriga	handelsländer	Afrika	Latin-	Mel-	Övriga
	europa	amerika		industriländer'			amerika	lersta Östern	Asien
1965	45	15	4	4	12	4	6	2	7	IOO
1970	44	15	6	4	II	4	6	2	6	IOO
1975	42	15	6	4	11	4	6	4	6	IOO
1980	43	15	7	3	9	4	6	5	7	100
1985	37	21	6	3	11	3	4	5	9	100

Källa: UN, Monthly Bulletin of Statistics

' Jugoslavien, Israel, Sydafrika, Australien och Nya Zealand.

Figur 2.2 Exporttillväxt och produkUonstillväxt (BNP) i de ledande exportländerna 1973-1984 (prtoeent per år)

Produktionstillväxt

Nvihcfl.i • (.CFm.ity. , K Swii/.rlinJ*

Exportiillväxt

Källa: GATT, International Trade 1984/85.

Utvecklingen i Slillahavsområdel har tilldragit sig allt slörre uppmärksamhet under senare år. Den slarka expansionen i Japan, på USA: s västkust saml i de nyindustrialiserade länderna i Ostasien slår i bjärt konlrast emot den jämförelsevis svaga ulvecklingen i Europa under 1980-lalet. Handeln över Stilla havet har ökal sin andel av världshandeln från omkring 6 % i början av 1960-talet till drygt 11 % vid millen av 1980-lalel, medan handeln över Atlanlen under molsvarande period har minskat sin andel från 15 till 11 %. Som jämförelse kan nämnas att handeln inom Europa sedan början av 1960-talel har svarat för drygt en fjärdedel av världshandeln.

263

Prisutvecklingen

Under 1970-lalet steg såväl priserna på bearbetade varor som råvaror trendmässigt (figur 2.3). Råvarupriserna - bortsett från oljepriserna -ökade dock i långsammare takt än priserna på bearbetade varor. Under 1970-lalet höjdes oljepriset drastiskt i två omgångar. Men från 1980 har trenden pekat nedåt och under loppet av vintern och våren 1986 upplevde världen en "inverterad oljekris" då oljepriset halverades.

Prop. 1986/87:74

Figur 2.3 Priser i världshandeln på bearbetade varor, råvaror exkl. olja samt råolja 1978-1986 uttryckta i SDR (index 1975 = 100)

400

300

200

100

I I I I I I I I I ' I I I I I 73 74 757577787980 818283848586

' ~ Bearbetade varor

-- Råolja

--- Råvaror

exkl olia

Källa: UN, Monthly Bulletin of Statistics.

Anm: I figuren anges priserna i termer av Internationella valutafondens "särskilda

dragningsrätter" (SDR), dvs. i förhållande till ett vägt genomsnitt av de viktigaste

västvalutorna.

Utvecklingen av oljepriserna speglar utvecklingen från ett läge i början av 1970-talel med efterfrågeöverskott till dagens läge med utbudsöverskolt på oljemarknaden. Sedan den försia oljekrisen år 1973 har produktionskapaciteten byggis ut samtidigt som förbmkningen av olja som energiråvara har minskat. Eftersom såväl efterfrågans som produktionskapacitetens anpassning fill prisförändringar tar flera år, torde ett lågt oljepris beslå under återstoden av 1980-talet. Även när det gäUer andra råvaror, t.ex. olika metaller, förefaller en liknande obalans ha uppstått. Priserna på råvaror kan därför förväntas vara pressade även under de närmaste åren.

Växelkurser och räntor

Sedan 1973, då systemet med fasta växelkurser övergavs till förmån för ett system med friare kurser, har växelkurserna fluktuerat kraftigt. Det gäller inte minst den för världsekonomin så betydelsefulla amerikanska dollarn (figur 2.4). Valutakursflukluafioner skapar kursrisker och anses därför hämma internationell handel. Den hämmande effekten på handeln har

264

kanske trots alll inte varil så stor, eftersom förelagen har anpassal sig och funnit vägar att minska kursriskerna, t. ex. med hjälp av terminsaffärer och genom att minska sin valutaexponering. Nedgången i väridshandelns tillväxt åren 1973-1985 beror snarare främst på att produktionens tillväxt i väriden avtagit och att effeklerna av den på 1960-lalet påböriade liberaliseringen av handeln mellan industriländerna ebbat ut. Under de senaste tio åren har handelsutbytet mellan industriländerna präglats av ökade spänningar, vilkel i flera fall lelt till ökad protektionism.

Prop. 1986/87:74

Figur 2.4 Effektiva växelkurser för USA dollar, D-mark, Yen och svenska kronor åren 1971-1986 (index: 1973 = 100)

130 -

100

-SEK EH Yen USD

Källa: Morgan Guaranty Trust Company, World Financial Märkets.

De friare växelkurserna samt kapitalmarknadernas internationalisering har inneburit alt kursutvecklingen för de stora världshandelsvalutorna på kort sikt besläms av skillnader i ränlor mellan länder, snarare än skillnader i inflation och kostnadsutveckling. Detta gäller särskilt dollarn, eflersom den flyter frilt och USA fillåter fria kapitalrörelser.

Dollarkursens uppgång under första hälften av 1980-talet är förknippad med de stora federala budgetunderskotten, vilka drev upp räntan i USA relativt omvärlden (figur 2.5). Detta ledde till att eflerfrågan ökade på dollartillgodohavanden och USA blev snabbt den största lånlagaren på den internationella kapitalmarknaden. Den höga ränian i USA spred sig lill andra länder och eflersom inflationstakten samtidigt sjönk blev realräntorna under första hälften av 1980-talet i ett historiskt perspektiv höga.

265

Figur 2.5 Penningmarknadsräntor (6 månaders) i USA, Förbundsrepubliken Tyskland och Japan åren 1980-1986 (procent)

Prop. 1986/87:74

15 -

10 -

I I I I I I ~~I I I~~ I I I I I ~~I I~~ I ~~I I~~ I I I I I
81 82 83 84 85 8E

— USH " Japan - Västtiffkl

Källa: Morgan Guaranty Trust Company, World Financial Märkets.

Konjunkturen i industriländerna under 1980-ialet

Under de första åren av 1980-talet var den ekonomiska polifiken i induslriländerna över lag stram. Syftet var att dämpa inflationen, som hade accelererat bl. a. på gmnd av oljeprishöjningarna 1979-1980. Detta ledde till att tillväxten blev svag, inte minst i Västeuropa (tabell 2.2), och att arbetslösheten steg mycket kraftigt. Trots detta valde regeringarna att prioritera kampen mot inflationen. En hög inflation ansågs nämligen hämma investeringar i produktionskapital och därmed skada de långsikfiga tillväxtbefing-elserna.

Tabell 2.2 Bruttonationalproduktens tillväxt i volym 1976—1986 i olika länder och ländergrupper (procentuell förändring per år)

	1976-	1981-	1981	1982	1983	1984	1985'	1986-
	1980	1985
Industriländer	3,5	2,3	1,4	-0,4	2,6	4,7	2,8	3,1
USA	3,4	2,4	3,4	-3,0	2,9	6,6	2,2	3,0
Japan	5,1	4,0	3,7	3,1	3,2	5,1	4,6	3,0
Västeuropa	3,9	1,3	0,0	0,6	1,5	2,2	2,4	2,8
Statshandelsländer	4,5	4,5	2,3	3,9	5,2	6,2	5,3	4,9
U-Iänder	4,9	1,4	3,5	2,2	1,6	1,3	4,1	3,2
Oljeexporterande	-	-0,6	-1,2	-0,3	-1,0	0,7	-1,1	-0,1
Industrivaruexpor-
terande	-	6,4	4,7	5,0	7,2	8,3	6,6	6,1

Källor: UN, World Economic Survey, cember 1986.

' Beräknat Prognos

1986, och OECD, Economic Outlook, De-

266

Under år 1982 lades emellertid USA: s finanspolitik om i expansiv riktning, vilket utlöste den kraftigaste konjunkturuppgången på 20 år. Imporlen ökade myckel siarkt under 1983 och 1984 (labell 2.3), vilkel slimulerade väridshandeln. Uppgången gynnade särskilt länder söm Japan och Canada som traditionellt har elt stort handelsutbyte med USA. Även tillväxten i Västeuropa stimulerades, om än inte i lika hög grad eftersom länderna där lUl slörsta delen handlar med varandra. Här kom den fortsatt strama ekonomiska politiken atl prägla utvecklingen, vilket medförde att tillväxten blev väsentligt långsammare än i USA och Japan.

Prop. 1986/87:74

Tabell 2.3 Importtillväxt i volym 1976-1986 i olika länder och ländergrupper (procentuell förändring per år)

	1976-	1981-	1981	1982	1983	1984	1985'	1986=
	1980	1985
Industriländer	6,2	4,4	-1,5	0,1	5,1	13,0	5,2	5,0
USA	7,8	6,4	1,0	-5,0	10,6	22,8	2,7	5,8
Japan	5,5	1,8	-2,0	-1,0	1,2	10,8	0,2	6,8
Västeuropa	6,4	2,7	-4,9	1,6	2,3	6,2	5,1	5,9
Danmark	3,5	4,1	-2,7	3,6	4,8	7,5	7,1	5,5
Norge	1.1	5,6	-0,4	6,1	- 3,3	13,8	12,0	9,8
Finland	3,1	0,7	-5,7	1,0	4,0	-0,4	4,7	4,0
U-länder	-	0,3	7,1	-4,2	- 3,2	2,2	- 0,3	- 0,6
Oljeexporterande	-	-0,4	22,1	5,1	-10,1	-7,4	-11,8	-16,5
Industrivaruexpor-
terande	—	4,3	1,7	-4,9	6,5	8,9	9,3	4,2

Källor: UN, World Economic Survey, 1986 och OECD, Economic Outlook, December 1986. ' Beräknat. ' Prognos.

Dollarkursens uppgång försvagade den amerikanska industrins konkurrenskraft, vilket bidrog till ett växande underskott i USA: s bytesbalans. I Japan däremot uppstod etl betydande överskott och även i Västeuropa förstärktes bytesbalanserna — inte minst i Förbundsrepubliken Tyskland - genom kombinationen av en stram ekonomisk politik och draghjälpen från USA (tabell 2.4).

Tabell 2.4 Bytesbalanssaldon 1980—1986 i olika länder och ländergrupper (miljarder USD)

	1980	1981	1982	1983	1984	1985'	1986-
OECD-länder	-69	-27	- 29	-28	- 66	- 57	- 20
USA	2	6	- 8	-47	-106	-138	-136
Japan	-II	5	7	21	35	49	82
Förbundsrepubli
ken Tyskland	-15	- 6	3	4	7	13	32
Sovjet och
Osteuropa	- 2	0	8	II	II	5	0
U-länder	38	-37	- 89	-46	- 32	- 41	- 74
OPEC	106	48	- 22	-11	- 10	- 5	- 51
Övriga	-65	-85	- 67	-35	- 22	- 20	- 7
Restpost'	-30	-65	-110	-63	- 85	- 78	- 78

Källa: OECD, Economic Outlook, December 1986. ' Beräknat. - Prognos.

'Restposten beror bl.a. på tidsförskjutningar i rapporteringen av export resp. import och på brister i registreringen av tjänster.

267

Japans andel av den samlade exporten av industrivaror i världen har näslan fördubblals under de senasle 20 åren. Närmare beslämt har den ökat frän 7 % år 1965 lill för närvarande 12 %. Japan exporterar uteslutande industrivaror, varav ca 70 % utgörs av verkstadsindustriprodukler. De slörsia enskilda produktgrupperna är landsvägsfordon (SITC 78), telekom-munikafionsutruslning (SITC 76) och elektriska maskiner (SITC 77), vilka tillsammans svarar för ca 40 % av Japans export.

Ökningen av importen från Japan i induslriländerna har varit särskilt iögonfallande när det gäller vissa konsumentkapitalvaror, t.ex. personbilar, TV- och videoutrustning, stereoanläggningar och kameror. Den japanska importpenetrationen har väckt oro i Europa och USA, bl. a. därför att man anser atl den egna exporten fill Japan försvåras av olika administrativa och lekniska handelshinder. Detta har lelt lill motåtgärder i Europa och USA i form av importrestriktioner och s.k. "frivilliga" begränsningar från japanernas sida.

Av tabell 2.5 framgår all andelen imporl från Japan är högsl när det gäller maskiner och transportmedel och att den över lag är väsentligt högre i USA än i Västeuropa. Importandelen i Sverige ligger på ungefär samma nivå som i Västeuropa i genomsnitl. Andelen japansk import har stigii trendmässigt sedan mitten av 1970-talet, utom när det gäller landsvägsfordon och "diverse bearbetade varor" i USA. Mesl iögonfallande är ulvecklingen när del gäller importen av bilar till USA. Japans andel av denna ökade starkt från mitten av 1970-talet till 1981, då trenden bröts. Därefter har den åtminstone t. o. m. 1984 pekal nedål. Della lorde hänga samman med atl Japan medvetet hållit lillbaka sin export till USA.

Prop. 1986/87: 74

Tabell 2.5 Importen från Japan i procent av den totala importen av vissa varugrupper till USA, Västeuropa och Sverige 1975—1985

	Landsvägsfordon			Maskiner och transport-			Diverse bearbetade
	(SITC 78)			medel exkl. landsvägsfordon			varor	(SITC 6 och 8)
				(SITC 7./.78)
	USA	Västeuropa	Sverige	USA	Västeuropa	Sverige	USA	Västeuropa	Sverige
1975	27	8	_	25	6	_	17	2	_
1976	32	9	-	32	8	-	17	2	-
1977	35	9	10	32	9	8	17	2	4
1978	40	10	8	32	8	9	16	2	3
1979	43	9	10	27	7	7	15	2	3
1980	46	12	12	29	7	6	16	2	3
1981	49	14	15	32	9	8	18	3	4
1982	44	II	16	30	8	8	17	3	4
1983	42	13	17	31	9	9	14	3	4
1984	39	13	16	36	10	II	14	3	4
1985	-	-	15	-	-	II	-	-	4

Källor: OECD, Foreign Trade Statistics och SCB, Utrikeshandelsstatistik.

Under 1980-talel har Japan ökat sina direktinvesteringar ulomlands, främsl i USA. Japan har dock valt all placera övervägande delen av den fordringsökning på omvärlden som bytesbalansöverskolten innebär i portföljinvesteringar. Apprecieringen av yenen har emellertid inneburit att det

268

av kostnadsskäl blivit allt fördelaktigare för japanerna att lägga ut tillverk- Prop. 1986/87: 74 ning av komponenter i andra länder. Därmed kan man samtidigt kringå de olika restriktioner som riktas mol importen från Japan. Man torde därför kunna räkna med alt de japanska företagens ullandsetableringar fortsäller och att de i framtiden i ökad utsträckning sker i Europa.

U-ländernas beialningsproblem

Prisutvecklingen på världsmarknaden har under en följd av år försämrat de råvaruproducerande u-ländernas bytesförhållande. Därmed har de fått allt svårare att betala importen och räntorna på utlandslånen. Många u-länder skuldsatte sig kraftigt under 1970-lalet för atl finansiera sina utvecklingsprogram. Räntehöjningarna i böan av 1980-talet ufiöste akuta belal-ningskriser i många u-länder. Bland de värst drabbade var Mexico, Brasilien och Argeniina, där räntebetalningarna netto slukade hälften av exportinkomsterna. Plötsligt föreföll hela det inlernalionella betalningssystemet all svikta. De akuta kriserna har emellerlid lösts - åtminstone temporärt. Lånen har omförhandlats och Internationella valutafonden och olika centralbanker har ställt upp med överbryggningskrediler.

De oljeimporterande u-ländernas bytesbalansunderskott har reducerals sedan 1981 främsl lill följd av kraftiga åtstramningar av importen. Däremot har de oljeexporterande u-ländernas bytesbalanser försämrats drastiskl (tabell 2.4) på grund av .sjunkande oljeexport och fallande priser.

Utsikter inför återstoden av 1980-talel

Väridsekonomin präglas i dag av två fundamentala problem, nämligen dels obalansen i handeln mellan å ena sidan USA och å andra sidan Japan och Västeuropa, dels det latenta hotet mot det internationella betalningssystemet som u-ländernas beialningsproblem ulgör. Dessa stora problemkomplex kommeralt prägla utvecklingen i väridsekonomin under återstoden av 1980-talet.

Obalanserna i handelsutbytet mellan induslriländerna är symptom på inlerna obalanser, som på sikt måsle rättas till. Det inhemska sparandet' är för lågl i USA och för högt i Japan och Västeuropa. En åiergång lill ell balanserat handelsutbyte kräver alltså en åtstramning i USA: s ekonomi och en mer expansiv politik i Japan och Europa, i synnerhet i Förbundsrepubliken Tyskland.

Mot bakgrund av den åtstramning av finanspolifiken som krävs i USA för all som planerat uppnå balans i den federala budgeien år 1992, vore det önskvärt om samlidigt den inhemska efterfrågan i Europa och Japan gavs slörre uirymme. En sådan politik har för övrigt efleriysls, bl. a. av induslriländernas ekonomiska samarbetsorganisation OECD.

' Bytesbalansens saldo är definitionsmässigt lika med skillnaden mellan inhemskt
sparande och investeringar i ett land. Eu underskott i bytesbalansen innebär au det
inhemska sparandet är otillräckligt för atl finansiera investeringarna, medan ett
bytesbalansöverskott innebär att det inhemska sparandet är större än investeringar
na. 269

Det närmaste man hittills har kommit en samordning av den ekonomiska Prop. 1986/87: 74 politiken inom OECD är överenskommelsen mellan de fem största medlemsstaterna i seplember 1985, alt gemensamt styra dollarkursen ned mot en långsiktigt rimlig nivå. Den höga dollarkursen hade blivil en allt större olägenhet för den internationella handeln. Bl. a. hade den amerikanska industrin som nämnls fått sin konkurrenskraft nedsatt, vilket lett till krav på importbegränsningar. Men samlidigt befarades alt ell okontrollerat dollarfall skulle kunna skada det inlernalionella betalningssystemet. Dollarn har, som framgår av figur 2.4, sjunkil alllsedan böqan av år 1985. I slutet av januari 1987 låg dollarn i förhållande till D-mark på samma nivå som i oktober 1980. Yenen hade aldrig under efterkrigsfiden slåll så högl i förhållande till dollarn.

Oljeprisfallet under 1986 skapade gynnsamma förutsättningar för en ökad inhemsk efterfrågan i industriländerna (utom Norge och Storbritannien). Hitlills har emellertid effekterna blivit mindre än väntat. Det tar dock en viss tid innan oljeprissänkningarna via höjd köpkraft i hushållen och ökade vinster i företagen slår igenom på konsumlion och investeringar.

I USA har man nu lagit ell första steg mot balans i den federala budgeten. Enligl OECD: s beräkningar reduceras underskollet under kalenderåret 1987 med i storleksordningen 1 % av BNP. Under de följande åren krävs dock ytterligare nedskärningar av federala ulgifter eller skatte- och avgiftshöjningar, i synnerhet som the Tax Reform Acl lär medföra minskade skalleiniäkter under 1988.

OECD-sekretarialet konstaterar i sin konjunkturrapport i december 1986 att utvecklingen av oljepriser, inflation och ränlor under 1986 saml åtgärderna för atl reducera budgetunderskottet i USA har ökat förutsällningarna för en uthållig - om än måttlig - tillväxt i OECD under 1987 och första hälften av 1988. Närmare bestämt räknar man med en årlig genomsnitfiig BNP-fillväxt på 2,5-3 %.

En bedömning av utvecklingen ända till 1990 blir givetvis osäkrare, eflersom ulvecklingen i världsekonomin kan förväntas förbli labil under flera år. Även om åtgärder vidlas för all utjämna handelsutbytet mellan industriländerna, beslår obalansen av allt att döma under återstoden av 1980-talel. Under loppet av anpassningsperioden finns risk för slora växelkurs- och räntefluktuaiioner saml för protektionistiska åtgärder.

En annan osäker faktor är utvecklingen av priserna på råolja och andra råvaror, som spelar en avgörande roll för u-ländernas importförmåga och deras möjligheter att sanera sin betalningssiluation. Visserligen lenderar räntenedgången all minska skuldbördan, men den negaliva trenden i relativpriset på råvaror innebär likväl atl kostnaderna i termer av exporl ökar. Detta gäller i synnerhet de fattigaste u-länderna, för vilka räntorna inte är marknadsbestämda.

Även om del är omöjligt atl förutsäga vilkel oljepris som kommer alt
råda under återstoden av 1980-talet, torde det säkeriigen ligga lägre än
under första hälften av 1980-talet. Del verkar också sannolikl alt övriga
råvarupriser förblir pressade. De råvaruexporterande u-länderna löper
därmed risk alt få sitt bytesförhållande ytterligare försvagat.
För att på sikt lösa u-ländernas beialningsproblem måsle dessa tillföras 270

ytteriigare lån. Vidare krävs att industriländerna för en mer liberal han- Prop. 1986/87:74 delspolilik saml att det inhemska sparandet i de skuldsatta länderna ökar och all kapitalflykten hejdas. En permanent lösning kan inte åsladkommas under de närmasle åren, varför betalningssystemet i världen kan utsättas för ytterligare påfrestningar.

Internationella valutafonden (IMF) har utarbetat elt scenario för den ekonomiska utvecklingen i världen till 1991. Det bygger på atl vissa strategiska variabler, t. ex. oljepriser, råvarupriser, räntor och växelkurser (tabell 2.6), utvecklas på ett sätt som underlättar en uljämning av obalanserna i världsekonomin.'

Tabell 2.6 IMF:s scenario för världsekonomins utveckling 1986—1991

1981-85 1986 1987 1988-91

Världshandel i volym, % per år BNP i industriländerna, % per är USD, effektiv kurs, % per är LIBOR, 6 mån.'

2,6

2,2

7,0

12,0

3,3

3.0

-11,2

7.5

3,8 3,2 0

7,5

5,0

3,0

-2,1

8,0

Världsmarknadspriser, % per år

Bearbetade varor

Olja

Övriga råvaror

-2,7 -2.5 -5,0

14,0

-40,0

12.0

4,5

-6,3

1,0

4,5 4,5 4.2

Källa: IMF, World Economic Outlook, April 1986.

' London Interbank Offered Råte (LIBOR) används ofta som basränta för internationella lån. I USD.

IMF: s scenario innebär alt utvecklingen under återstoden av 1980-talet blir gynnsammare än under decenniets första hälft. Sålunda skulle t.ex väridshandelns tillväxttakt i volym fördubblas under perioden 1988-1991 jämfört med åren 1981-1985. En världshandelstillväxt på 5 % per år är emellertid inle anmärkningsvärd jämfört med ulvecklingen under 1960-och 1970-talen och är inte heller osannolik med de antaganden som gäller. Sålunda antas en bantning av det federala underskottet i USA och räntor nära dagens nivå skapa förutsättningar för en genomsnittlig årlig BNP-tillväxt på ca 3 % i industriländerna. I u-länderna som grupp bedöms tillväxten bli drygt en procentenhet snabbare. I de s. k. nyindustrialiserade länderna blir tillväxten starkare än genomsnillet. Detla relativt gynnsamma scenario för u-ländernas del är siarkt beroende av antagandel om atl den negativa trenden i realpriserna på råvaror bryts; ett antagande som kan ifrågasättas.

Sammanfattningsvis pekar de bedömningar som nu görs på att importtillväxlen under de närmasle åren blir jämförelsevis god i Västeuropa, men svagare i USA. I och med all OPEC-länderna tvingas dra åt svångremmen, så framslår de s. k. nyindustraliserade länderna i Ostasien som de mest lovande marknaderna bland u-länderna under återstoden av 1980-talet.

Se vidare IMF, Worid Economic Outlook, April 1986. 271

Delta skulle innebära att Västeuropa under de närmaste åren ökar sin Prop. 1986/87: 74 andel av världens import. Den har ju (vilket framgår av tabell 2.1) minskat under första hälflen av 1980-lalet. Detta torde vara lill fördel för den svenska induslrin, som iradiiionelli haft sin dominerande marknad i Västeuropa.

Den dämpning som kan förvänlas på den amerikanska marknaden på grund av åtstramningen i syfle alt återställa balansen i den federala budgeten, torde innebära att Japan ökar sina ansträngningar i Europa när det gäller såväl export som direktinvesteringar. Den japanska importpenetrationen är ju här ännu låg jämfört med i USA. Konkurrensen på den västeuropeiska marknaden mellan Förbundsrepubliken Tyskland, Japan och Sverige skulle sålunda skärpas, inte minst när det gäller för Sverige vikfiga varuområden som maskiner och transportmedel.

272

3 Industrins utveckling åren 1975-1986 3.1 Produktionen

1970-talet har kallats "de svikna förväntningarnas årtionde" och när det gäller industrins utveckling är karaklärisiiken träffande. Åren 1975-1982 präglades nämligen av stagnation, vilket klart avspeglas i ulvecklingen av produktionen, produktiviteten och lönsamheten i induslrin.

Figur 3.1 Industrins produktionsvolym i Sverige, USA, Japan och OECD-Europa 1970-1986 (index 1974 = 100)

Prop. 1986/87:74

130

125

100

Källa: OECD, Main Economic Indicators.

Anm.: Ar 1974 har valts som bas eftersom OECD-länderna detta är någorlunda var i

fas i konjunkturcykeln.

Den svenska industriproduktionens utveckling under den senare hälften av 1970-talet var betydligt ogynnsammare än i flertalel andra OECD-länder (figur 3.1). TiU skillnad från i Sverige sjönk industriproduktionen i OECD kraftigt är 1975, för att sedan snabbt återhämta sig och fortsätta att växa. I Sverige kom nedgången senare, men den blev i gengäld långvarig.

Bakgrunden till stagnationen under senare hälften av 1970-talet är dels den s.k. "kostnadskrisen" åren 1975 och 1976, dels de strukturproblem som blottlades inom framförallt gruv-, stål- och varvsindustrierna. Strukturproblem drabbade även skogsindustrin, främst på grund av den otillräckliga inhemska råvamtillgången (vid rådande priser).

Kraffiga ökningar av arbetskraftskostnaderna åren 1974-1976 i kombinalion med en svag produktivitetstillväxt ledde lill alt de svenska exportföretagen höjde priserna relativt konkurrenterna. Resultatet blev stora marknadsandelsförlusler åren 1976 och 1977. Devalveringarna 1976 och 1977 återställde kostnadsläget, men en även fortsätiningsvis ogynnsam pris- och kostnadsutveckling jämfört med andra industriländer ivingade fram ytterligare nedskrivningar av kronan åren 1981 och 1982. Effekterna av dessa devalveringar i kombination med konjunkluråterhämtningen i OECD efter

273

18 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

recessionen åren 1980-1982, skapade ett kraftigt uppsving i industriproduktionen åren 1983 och 1984. Under 1985 och 1986 har tUlväxltaklen åter sjunkit, vilkel till stor del torde bero på att kapacitetstaket är nått. Orderingången låg ännu under 1986 på en hög nivå.

Trots marknadsdelsförlusterna är det exporten som varit motorn bakom den svenska industriproduktionens tillväxt sedan mitten av 1970-talel. Under 1980-talet har orderingången från hemmamarknaden varit i stort sett oförändrad. Detta förklaras delvis av att importens andel av den inhemska förbrukningen av industriprodukter ökat. Den var 42 % år 1985 jämförl med 34 % vid mitten av 1970-talet. Sammantaget har dessa tendenser inneburit att tillverkningsindustrins (exkl. varv) export ökat med i genomsnitt 4,5 % per år mellan 1975 och 1985, medan försäljningen till den inhemska marknaden minskat med i genomsnitl drygt I % per år. Följaktligen har exportens andel av industriproduktionen från mitten av 1970-lalet lill år 1985 ökal från 33 fill 47 %.

Prop. 1986/87:74

3.2 Produktivitetsutvecklingen

Under 1960-lalet ökade produktiviteten (mätt som förädlingsvärde per arbetad timme) i den svenska industrin i en snabb och jämn takt. 1970-talet och försia hälflen av 1980-lalet har däremoi präglals av krafiiga fluktuationer i produktivitelsfillväxten (figur 3.2). I genomsnitt har lillväxttaklen halverats jämfört med 1960-lalel.

Figur 3.2 Förädlingsvärde per arbetad fimme i industrin 1970-1986 (genomsnittlig procentuell förändring per år; tre års glidande medeltal)

Källa: SCB, Nationalräkenskaper.

274

Kortsiktiga förändringar i produktiviletstillväxten speglar variationer i Prop. 1986/87:74 kapacitetsutnytijandet. Produktivitetens långsiktiga tillväxt är i ett land som Sverige med hög förvärvsinlensitet avgörande för realinkomstulvecklingen. Den påverkas av förändringar i produktionstekniken samt av strukturomvandlingen, som bl.a. innebär att arbelskraft fördelas om från anläggningar med låg produktivitet till anläggningar med hög produktivitet. Även kvalitetshöjningar, l.ex. i form av förbättrade lekniska prestanda hos produkterna eller produktdifferentiering, aren källa till produktivitetstillväxt. Produktiviletshöjningar är sålunda förknippade med investeringar i realkapital, men också med insalser för produktutveckling och inte minsl utbildning av personal.

I labell 3.1 jämförs produktivitetsutvecklingen i Sverige och de största industriländerna åren 1960-1985. Produktiviletstillväxten var generellt långsammare under 1970-lalel och försia hälften av 1980-lalet än under 1960-talet. I de flesta industriländer har produktivitetstillväxten i runda tal halverats. Det visar sig vidare att utvecklingen i Sverige stämmer ganska väl överens med de andra länderna med undantag för Japan. Japan står i en klass för sig och har under hela perioden 1960-1985 haft den snabbaste produktivitetstillväxten. Gapet till andra länder har dock krympt och under åren 1982-1985 var ökningslakten starkare i Sverige än i Japan.

Som nämnls påverkas produktivitetstillväxten på kort sikl i hög grad av variationer i kapacitetsutnyttjandei. Följaktligen sjönk produktivitelslill-växten i flertalet länder (tabell 3.1) under åren 1979-1982, men återhämtade sig under konjunkturuppgången 1982-1985.

Generellt ökar produktiviteten långsiktigt i snabbare takt i ett land som är i färd med att bygga upp sin industri än i mogna industriländer, där strukturomvandlingen och förnyelsen varie år berör en relativt liten del av industrin. Detta torde vara bakgrunden till skillnaden i produktivitetslill-växt mellan Japan och andra industriländer under tidigare årtionden.

Tabell 3.1 Produktivitetsutvecklingen' 1960-1985 1 några OECD-länder (genomsnittlig procentuell förändring per år)

	1960-	1969-	1979-	1982-
	1969	1979	1982	1985
USA	4,3	2,5	1,7	4,2
Japan	11,7	8.3	7,0	4,8
Förbundsrepubliken
Tyskland	6,9	4,5	1,7	4,1
Frankrike	7,7	5,4	2,9	4,1
Storbritannien	5.8	2,2	3,5	4,8
Sverige	7,6	3,6	2,0	5,7

Källa: OECD, Economic Outlook.

Förädlingsvärde per arbetad timme. 275

3.3 Lönsamheten i industrin

Prop. 1986/87:74

Lönsamheten i industrin uppvisade under 1950- och 1960-lalen jämna cykliska variationer. I figur 3.3 redovisas utvecklingen av indusirins lönsamhel sedan bönan av 1950-talet enligl SCB:s finansstatistik. Fram till omkring 1980 märks en Irendmässig försämring av lönsamheten. Därefter har lönsamheten förbättrats, även om en försämring åter kan regislreras för åren 1985-1986. Efter 1981 har lönsamheten - nominellt sett - kommit upp mot den nivå som gällde under 1950- och 1960-talen.

Höjd låneränta har ökal avkastningskravet

Räntabiliteten på eget kapital före exiraordinära poster och skalt har fluktuerat kraftigl från 1970 (figur 3.4). Bakom fluktuationerna ligger utvecklingen av avkastningen på sysselsatt kapital (totalt kapital minus icke räntebärande skulder) och finanskostnaden (låneräntan inkl. valutaföriuster).

Aren 1970-1976 låg finanskostnaderna runt 7-8 %. Eftersom industrins avkastning på sysselsatt kapital var högre fick företagen ett räntabilitets-tillskott genom lånefinansieringen (framgår i figuren som skillnaden mellan räntabilitet och avkastning). Mest markerat var detla under det s. k. övervinståret 1974, då lånefinansieringen bidrog med ca 10 procentenheter till räntabiliteten.

Från 1976 steg finanskostnaderna markant och uppgick 1982 lill hela 19 %. Uppgången förklaras dels av sfigande räntor, dels av slora valutakursförluster på utlandslån. De senare uppgick 1982 till ca 4,5 % och den egentliga ränian till 14,5 %.

Samtidigt med uppgången av finanskostnaderna försämrades avkast-

Figur 3.3 Industrins rörelse- och nettomarginal samt finansnetto i procent av omsättning 1953-1986

10.0

7.5

5.0

2.5

0.0

-2.5

IIIIIIIIII' 53

Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

\ ' \ I

-IterelsB-marginal

Fin.retto' cnsättn

ttettcmars

276

ningen på sysselsatt kapital åren 1977 och 1978. Trots atl avkastningen förbättrades under de följande åren var den lägre än finanskostnaderna ända till år 1983. Detta innebar att industrin under sju år i rad förlorade på sin lånefinansiering, med en svag räntabilitet och investeringsvilja som följd.

Figur 3.4 illustrerar väl vilka krav på ökad avkastning som etl höjt ränteläge medför. Avkastningen var både 1983 och 1984 något högre än under "övervinstårel" 1974, men trols della var räntabiUlelen 7-8 procentenheter lägre.

Nedgången i finanskostnaderna sedan år 1982 från 19 till 12 % är i första hand en följd av vinster och föriuster på grund av valutakursförändringar, som utvecklats från en föriust på 4,5 % fill en kursvinst på I % år 1986 (prognos). Företagens räntekostnader har samtidigt sjunkit med i genomsnitt drygt I procentenhet.

Prop. 1986/87:74

Hög likviditel

Del förbättrade lönsamhelsläget under de senasle åren har trots en uppgång i investeringarna medfört att industrins likvida medel ökat mycket kraftigt. De har i det närmaste tredubblats sedan år 1980 och uppgick vid 1985 års utgång till ca 75 miljarder kronor. Detta motsvarar mer än två års investeringar med full självfinansiering. Med 1970-talet som mått på normallikviditet hade industrin 1985 en överiikviditel på ca 20 miljarder kronor.

De likvida medlen och andra finansiella placeringar har blivit en allt viktigare inkomstkälla för induslrin. Totall beräknas finansiellt kapital uppgä till nära 35 % av det lotala kapitalel är 1986. Av detta svarade aktier

Figur 3.4 Industrins räntabilitet m. m. 1970-1985 samt prognos för 1986 (procent)

70 717273 74 757677787980 818283848586(3 Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

Soliditet

'Läneränta

Rvkastning

Räntabilitet

277

i svenska och utländska dotterbolag för ca 13 %, övriga aktier för ca 3 %, Prop. 1986/87: 74 likvida medel för 12 % och långfristigt utlånade medel för resterande 7 %. Det finansiella kapitalel bidrog med drygt halva den beräknade avkastningen på sysselsatt kapUal imder 1986 på 14 %.

Man kan också grovt jämföra direktavkastningen på finansiellt och arbetande kapital (=lotalt kapital minus finansiellt kapital). Under den studerade perioden är del endasl tre år som det arbetande kapilalel givit likvärdig avkaslning som det finansiella kapitalet - åren 1974, 1983 och 1984. Vid det höga ränteläge som råder i dag erhålls en hög riskfri avkastning på likvida medel. Della driver upp förtäntningskravet på reala investeringar där även en riskpremie måste kalkyleras in. Skall dessulom en investering delvis lånefinansieras, medför ell högt ränteläge ytterligare en bromsande effekt för nysatsningar. Man kan säga alt en hög ränla sätter dubbel press på viljan och förmågan atl investera.

Solditeten återhämtas

Lönsamheten är av avgörande betydelse för företagens tillväxlmöjligheler genom dess "kaphalskapande" funkfion. Del gäller all:

- skapa en tillräcklig självfinansiering,

- klara de krav som bankerna ställer för långivning,

- attrahera kapital från börsen (nyemissioner).

Indirekl kan man säga att om kravet på självfinansiering är uppfyllt, klaras mer eller mindre automatiskt de båda övriga kraven. Ett mått på självfinansiering är soliditeten, som visar hur stor del av del totala kapitalet som är finansierat med eget kapital (inkl. obeskattade reserver med avdrag för latent skatteskuld).

I figur 3.4 framgår soliditelens utveckling sedan 1970. Mellan åren 1970 och 1977 sjönk soliditeten Irendmässigt från ca 34 till 27 %. Med andra ord var räntabiliteten lägre än tillväxten i del toiala kapitalet under hela perioden.

Under perioden 1978-1981 var soliditeten i stort sett oförändrad. Detta kan synas något förvånande med hänsyn lill den svaga räntabnitelen. Förklaringen är dels att industrin - i första hand de statliga företagen -fick stora statliga slöd som inte medräknats i räntabiliteten, dels atl perioden präglades av låg nominell tillväxt. Efter 1981 har soliditeten åter höjts och beräknas år 1986 uppgå lill ca 32 %.

I tabell 3.2 redovisas utvecklingen under 1980-talet av de olika komponenter som påverkar soliditeten. De första åren karaktäriserades av låg nominell fillväxt. Realt sett - nomineU fillväxt minus inflationstakt -innebar åren 1980-1982 ungefär noUfillväxt. Att soliditeten ökade 1982 trots låg räntabilitet berodde på stora fondemissioner mol uppskrivningar av anläggningstillgångar.

278

Tabell 3.2 Räntabilitet, tillväxt och soliditet 1980-1985 samt prognos för Prop. 1986/87: 74

1986 (procent')

	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986
Räntabilitet efter
skatt	8	7	11	15	16	13	10
Nyemissioner	3	5	4	7	4	3	3
Utdelningar	-4	-4	-4	-4	-4	-4	-4
Tillväxt, eget
kapital	8	II	13	19	18	12	9
Tillväxt i totalt
kapital	9	11	10	13	15	10	8
Soliditetsföränd-
ring, procentenheter	-0,1	0,0	-0,9	-t-1,6	+0,7	-h0,4	+0,4
Inflationstakt	13	9	10	9	8	6	3
"Real" räntabilitet'	-5	-2	+ 1	+6	+ 8	+ 1	+7

Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

' Avser industriföretag med minst 20 anställda.

Avser inflationstakten december/december.

' Räntabilitet minus inflationstakt - en grov approximation av real räntabilitet.

Inlernationell jämförelse

Jämförelser av indusirins lönsamhet i olika länder försvåras av skillnader i redovisningspraxis, skatteregler m. m. och av att reala lönsamhetsberäkningar inte är generellt förekommande.

En av de få internationella jämförelserna av räntabiliteten har ulförts av Business and Induslry Advisory Committee to the OECD (BIAC).

Det är svårl alt dra några säkra slutsatser från BlAC:s studie, bl. a. på grund av anlagandena vid skatteberäkningarna saml skillnaderna i inflationstakt. Av allt atl döma har dock lönsamheten i Sverige under perioden 1970-1984 som helhel varit lägre än i de flesta av våra konkurrenlländer på grund av den myckel låga lönsamheten under 1970-talet.

Industrin finansiellt väl rustad för framtiden

Genom del förbättrade lönsamhetslägel efter den senasle devalveringen slår industrin i dag åter väl rustad för framtiden. Soliditeten uppgår till ca 32 % och ligger därmed endasl obetydligt under nivån vid 1970-talets börian. Ränlabilketen ligger realt selt väl i nivå med de bästa åren på 1970-talet. Industrin har aldrig hafl så god likviditel och har ell starkt positivt finansnelto.

Man måsle dock komma ihåg all denna beskrivning avser den totala
industrin i genomsnitt. Spridningen i lönsamhet mellan olika förelag är
fortfarande slor och synes inte ha minskat. Sålunda gick vart fjärde indu
striföretag med föriust under de vinstrika åren 1983-1985. Dessa förlust
förelag svarade för ca en sjättedel av antalel anställda i industrin. Etl fåtal
slora koncerner svarade för halva vinstsumman i induslrin år 1985. Detta
är väsentligl mer än deras andel av sysselsättningen (figur 3.5). 279

Figur 3.5 Vinstkoncentration i industrin år 1985 (procent av hela industrin) Prop. 1986/87:74

-
-			_p
-	₁	₁

33 -40 -30 201-

Fidel av vinsten

BZZftndal av forädl.v

KaFkxIel av

5 största Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

10 största

En oroande lendens för närvarande är att rörelsemarginalen har försämrats under tre år i följd och nu är tillbaka på ungefär samma nivå som 1982. Detta förhållande döljs delvis av den positiva utvecklingen av finansnettot och kommer inte heller fram tydligt i räntabilitetstalen. I avsaknad av en genomarbetad inflationsredovisning är det också svårt att avgöra i vad mån den försämrade rörelsemarginalen är reell eller en effekl av den fallande inflafionstakten. Det står dock klart au den egentliga industrirörelsen gav ett lägre resultat under år 1985 än vad induslrin tjänade på finansiellt kapital - i båda fallen före räntekostnader.

3.4 Investeringarna

Bruttoinvesteringarna i realkapital (maskiner, transportmedel, byggnader och inventarier) nådde år 1976 sin högsia volym under efterkrigstiden. Åren 1970-1976 var bmltoinvesleringarnas andel av indusirins förädlingsvärde i genomsnitl drygt 18 %. Under den senaste tioårsperioden var motsvarande andel i genomsnitt drygt 14 %. År 1985 var andelen uppe i 16% (figur 3.6).

Under 1970-talels andra hälft var investeringsviljan svag vilkel delvis berodde på alt kapacitetsutnyttjandet var lågt, varför del helt enkelt inte behövdes någon omfallande utbyggnad av industrins produktionskapacitet. Den krafiiga försämringen av lönsamheten i industrin torde vidare ha påverkat företagens förväntningar om lönsamheten på investeringar i negativ riktning. Den skärpta konkurrensen på världsmarknaden och den snabba tekniska ulvecklingen torde samtidigt ha ökat riskerna i industriell verksamhet och därmed också ökal avkastningskraven. Den krafiiga förbättringen av lönsamheten under 1980-talet borde dock ha slärki invesle-

280

Figur 3.6 Bruttoinvesteringas andel i procent av förädlingsvärdet i industrin 1970-1985

Prop. 1986/87:74

15 -

__ — __..- —

10 -

5' I i I I I r I I I I I I i i I I 70 717273 74 757677787980 8182838485

Källa: SCB, Nationalräkenskaper.

Mask-inv/' <örädl-v

Tot inv <örädl-v

ringsviljan, men då avkastningen på finansiella placeringar är högre än på företagens arbetande kapital hämmas investeringsviljan.

Industrins investeringar har under perioden 1970-1985 omfördelats från basindustrierna (gruvorna, skogsindustrin samtjärn- och stålindustrin) lill framför allt verkstadsindustrin (exkl. varv) (se figur 3.7). Förskjutningen är inte särskilt stor, men trenden är likväl klar. Sålunda svarade basindustrierna åren 1971-1975 för i genomsnitt 39 % av industrins investeringar, mot 34 % åren 1981-1985. Motsvarande tal för verkstadsindustrin (exkl. varv) är 28 resp. 35 %.

För att få en rättvisande bild av förnyelsen av det fysiska kapitalet måste man vid sidan av industrins investeringar ta hänsyn lill förelagens "leasing" av maskiner, fordon och inventarier, som harökai under 1980-talet. Enligl uppgifter från SCB har "leasing" av ulrusining motsvarat 5-12 % av industrins bruttoinvesteringar under försia hälften av 1980-talet. Den högsta andelen nåddes är 1983. Ibörjanav 1970-talet svarade "leasing" för ungefär I % av investeringarna. Vidare hyr industriföretagen lokaler i större utsträckning än tidigare. I vissa fall har stora industrikoncerner bildat fristående fastighetsbolag. Utrustning och lokaler som industriföretagen hyr registreras i statistiken som investering hos maskinulhyraren eller fastighetsförvaltaren, dvs. i tjänstesektorn. Delta innebär att förnyelsen av realkapitalet i industrin under 1980-talet varil mer omfattande än vad statistiken över industriinvesteringarna anger.

Förskjutningen i industrins siruktur från realkapitaliniensiva branscher som skogsindustri och stålindustri lill mer "humankapitalintensiva" branscher, exempelvis inom verkstadsindustrin, har medfört att industrins behov av realkapital per förädlingsvärdekrona idag är mindre än i början av 1970-talet. Däremot har satsningar på forskning och utveckling, kunskapsuppbyggnad saml långsikliga satsningar på marknadsföring med sikte på att öppna nya marknader (immateriella invesleringar) ökat i betydelse.

281

Figur 3.7 Industrins investeringar 1970—1985 fördelade på vissa branschgrupper (andelar i procent)

Prop. 1986/87:74

100

Övriga branscher

Verkslads-:, industri ■; exkl. varv

50-

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85

Källa: SCB, Nationalräkenskaper.

Sådana verksamheter ingår inle i del iradilionella investeringsbegreppel. En undersökning av SCB tyder på att förelagens immateriella investeringar nu är större än investeringarna i maskiner och byggnader. Spännvidden mellan olika branscher är dock stor. I verkstadsindustrin beräknas exempelvis de immateriella investeringarna vara tre gånger så stora som de maleriella, medan förhållandel i järn- och stålindustrin är omvänt.

I figur 3.8 redovisas utvecklingen av materiella investeringar inkl. leasing av utmstning, kostnader för forskning och utveckling (FoU) samt marknadsinvesteringar i tillverkningsindustrin åren 1975-1985 enligt beräkningar av SIND och SCB. Om man tar hänsyn till såväl immateriella som maleriella invesleringar skulle investeringsvolymen år 1985 enligt dessa beräkningar överstigit 1975 års nivå.

Till skillnad från investeringarna i fysiskl kapital har industrins utgifter för FoU som andel av förädlingsvärdet ökat i stadig takt. Om man jämför FoU-kostnadernas andel av företagssektorns förädlingsvärde i olika

282

Figur 3.8 Materiella och immateriella investeringar i tillverkningsindustrin Prop. 1986/87:74 1975-1985 (milj. kr, 1980 års priser)

40000

3ccrin —

20000 —

lOOQO -

narlnads-invBSt

3 FaU-invest

■Materiella

1375 1377

Källor: SCB och SIND.

1373

isei

1383

1985

länder, finner man att Sverige intar en lälplats. Detla framgår av tabell 3.3. Tillväxten i FoU-kostnaderna i Sverige har dock sedan milten av 1970-talet varit långsammare än i t.ex. Japan och Förbundsrepubliken Tyskland.

Det exislerar ingen officiell statistik över företagens marknadsinvesteringar. Olika undersökningar tyder emellertid på, all deras andel av den toiala omsättningen i industrin ligger på 4-6 %. Den färskaste undersökningen har genomförls av SCB och visar alt verkstadsindustrins marknadsinvesteringar år 1985 uppgick lill 9 % av omsättningen. Molsvarande tal för järn- och stålindustrin var knappl 2 %. Svårigheterna atl göra åtskillnad mellan löpande försäljningsomkoslnader och marknadsinvesteringar är dock stora, varför omfaltningen av förelagens marknadsföringsinvesle-ringar torde vara överskattade.

Tabell 3.3 Forsknings- och utvecklingskostnaderna i procent av förädlingsvärdet i företagssektorn

1981

1983

Sverige

Förbundsrepubliken Tyskland

Storbritannien

USA

Japan

Norge

Danmark

Finland

2,27	2,48
2,15	2.28
2.12	1,93
2,04	2,23
1,59	1,83
0,84	0,98
0.86	0,98
0,88	1,02

A:ä//or-OECD och SCB.

283

3.5 Arbetskraften

Sysselsättningen

Den strukturella omvandling som ägt rum inom industrin under perioden 1970-1986 har på många sätt påverkat sysselsättningen. Sammantaget har antalet industrisysselsalia under denna period neltomässigl minskal med 74 000 personer eller ca 8 %. Minskningen har varit något större för män än för kvinnor, vilket medfört att andelen kvinnor ökat från 25 till 26 %. Nedgången i anlalel sysselsatta har mera markanl kunnat vändas först fr. o. m. sista halvårel 1983. Under perioden 1983-1986 ökade induslrisysselsättningen med drygt 40000. Alt inle ökningen varit större trots en relativt kraftig högkonjunktur och en framgångsrik devalvering hänger samman med att industrin i första hand utnyttjade redan lidigare ledig kapacitet samt att övertidsullaget ökade.

Figur 3.9 Industrisysselsättningen under åren 1970—1986 (1 OOO-tal personer, 16—74 år)

Prop. 1986/87:74

I I I I I I I I I 7D717375767779 818Z83M858G

-Totalt " Kvirror 'Hän

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen.

Under perioden redovisad sysselsättningsförändring har varierat kraffigt mellan olika branscher. Medan exempelvis träindustrin samt textil-, läder-och konfekfionsindustrierna fått vidkännas kraftiga sysselsätlningsminskningar har andra branscher, som massa- och pappersindustrin, haft en relativt slabil sysselsättningsutveckling. Till de sysselsältningsmässigt tillväxande branscherna hör främsl delar av verkstadsindustrin, specielll transportmedels- och elektronikindustrierna.

284

Tabell 3.4 Sysselsättningsförändringar inom vissa branscher åren 1970, 1976, 1982, 1986 (1 OOO-tal)

Prop. 1986/87:74

Bransch	1970	1976	1982	1986'	Total förändring perioden 1970-1986
Transportmedel
Män	90	112	88	100	+ 10
Kvinnor	11	16	17	19	+ 8
Totalt	101	128	105	119	+ 18
Elektronik
Män	57	58	61	67	+ 10
Kvinnor	23	30	31	30	+ 7
Totalt	80	88	92	97	+ 17
Hela verkstadsindustrin
Män	347	399	340	360	+ 13
Kvinnor	75	99	97	105	+ 30
Totalt	422	498	437	465	+ 43
Kemiska industrin
Män	51	50	50	45	- 6
Kvinnor	22	26	20	35	+ 13
Totalt	73	76	70	80	+ 7
Livsmedel
Män	58	54	51	49	- 9
Kvinnor	42	38	31	35	- 7
Totalt	100	92	82	83	-17
Teko, läder
Män	37	26	18	18	-19
Kvinnor	60	45	29	25	-35
Totalt	97	71	47	43	-54
Papper, massa
Män	56	56	47	48	- 8
Kvinnor	12	14	14	14	+ 2
Totalt	68	70	61	62	- 6
Träindustrin
Män	87	86	67	62	-25
Kvinnor	12	16	15	15	+ 3
Totalt	99	102	82	77	-22

' Uppskattning.

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen.

De strukturella förändringarna inom olika branscher har haft en sysselsältningsmässigt kraftig regional effekt (se även avsnitt 8.6). Om man undantar neddragningen inom varvsindusirin - som i huvudsak drabbade Göleborg, Uddevalla, Landskrona och Malmö - har strukturförändringen främst påverkat regioner och orter med ensidig eller åldrande industriell siruklur. De regioner som i första hand har fått del av företag i branscher under slark sysselsättningsmässig expansion har varit Storstockholm och i viss män Göteborg. Elektronikindustrin har således fått en kraftig koncentralion till Slockholmsregionen medan bilindustrin ökat starkt inom Göteborgsregionen och näraliggande orter.

Till följd av den strukturella förändringen och lekniska ulvecklingen inom industrin har den relativa fördelningen mellan arbetare och tjänstemän kraftigt förändrals. Andelen tjänstemän inom induslrin uppgick således år 1986 fill 32,8 % mot 27,0 % år 1970.

285

Tabell 3.5 Procentuellt antal arbetslösa inom industrin 1970—1986, fördelat på storstadsregioner, skogslän och övriga regioner

Prop. 1986/87:74

1970

1971 1973 1975

1976

1977

1979

1981

1982

1983

1984

1985

1986'

Storstadsregioner Skogslän Övriga

1,2 2,3 1,4

2,2 2,0 1,2 3,6 3,9 2,7 2,4 2,2 1,5

1,2

2.5 1,5

1.5

2,7 1.7

1,6 3,0 2,0

1.8 3,6

2,5

2,3 4,4 3,3

2,6 4.8 3,5

2,4 4.2 3,1

2,2 4,0 2,8

2.1 4,0 2,8

' Uppskattning.

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen.

Utbildning och arbetslöshet

Som en följd av att industrin snabbt utvecklas mot atl bli alltmer kunskapsintensiv och därmed ökar efterfrågan på arbelskrafl med nya yrkesprofiler, har en utbildningsstrukturell obalans uppståti mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder av belydande omfattning via AMS, AMU, SIFU m.fl. statliga institutioner men också utbildningsinsatser av näringslivsorganisaiioner och enskilda företag har till viss del kunnat eliminera denna brist.

Även om nya utbildnings- och yrkesprofiler slänger ule många arbetstagare från nya arbeten synes det i första hand drabba personer med låg grundutbildning. Som framgårav figur 3.10 och 3.11 innebären förgymna-sial utbildning (folkskola, grundskola) fyra gånger slörre risk för arbetslöshet än om man har eftergymnasial utbildning.

Figur 3.10 Relativa arbetslöshetstal inom olika utbildningsnivåer för män, 16—74 år (procent)

Pl I I ~~I I~~ I I I I I I I I i I i

717273 74 757677787980 8182838485

Eftergan-nasial utb

Läng sjn-nasial utb

' Kort <3Jii-nasial utb

-Förgama-sial utb

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen.

286

Figur 3.11 Relativa arbetslöshetstal inom olika utbildningsnivåer för kvinnor, 16—74 år (procent)

Prop. 1986/87:74

4 -

3 -

I I I I I I i I I I I I I I I 717273 74 757677787380 8182838485

EHergtjn-nasial utb

nasial utb

Kort 9-nasial utb

"Föriima-sial utb

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen.

Trols att arbetskraftens allmänna utbildningsnivå ökal kraftigt under perioden 1979-1985 och mer än befolkningen i sin helhel var andelen personer utan gymnasial eller längre utbildning endast 36 % år 1985.

Att arbetskraften ökat utbildningsnivån mera än befolkningen i sin helhel sammanhänger med atl uppgifterna omfattar åldrarna 16-74 år. Det kan med säkerhel antas att åldersgruppen över 64 år tillhör de förgymnasiala årgångarna och därmed medverkar till att befolkningens förgymnasiala utbildningsnivå inte minskar i samma takt.

Vidare kan noteras att medan den totala arbetskraften med förgymnasial utbildning uppgår till 36 % är motsvarande siffra för arbetskraften inom induslrin 45 %. Av totalt ca 1 miljon induslrianställda har således ca 450000 förgymnasial utbildning i form av folkskola eller grundskola. Till övervägande del är dessa 35 år och äldre.

Tabell 3.6 Utbildningsförändring i procent inom arbetskraften och hela befolkningen i åldrarna 16—74 år under perioden 1970—1985

Förgymnasial

utbildning

1970-85

Gymnasial utbildning 1970-85

Eftergymnasial

utbildning

1970-85

Arbetskraften Befolkningen

59-*36 65-47

3343 28-» 37

9-21 716

Källa: SCB. Arbetskraftsundersökningen.

Vid en av SCB genomförd undersökning vad avser personalulbildning våren 1986 visade sig alt 82 % av arbetskraften inom tillverkningsindustrin inte erhållit någon form av utbildning genom företagets försorg. Endast de anställda inom jord-, skogsbruk och fiske saml inom byggnadsindustrin

287

uppvisade högre siffror. Av andra undersökningar kan man anla atl de som Prop. 1986/87: 74 inte har erhållit någon utbildning i första hand är kategorin arbetare med förgymnasial utbildning. Mol bakgrund av att de anställda med förgymnasial utbildning löper fyra gånger så slor risk att bli arbetslösa som de eftergymnasialt utbildade är detta oroande. En uppgradering av utbildningsnivån för de med förgymnasial utbildning skulle inte enbart minska arbetslöshetsriskerna utan också underiätta för företagen vad gäller acceptans av teknikhöjande åtgärder. Den slutsats man kan dra av denna kortfattade genomgång är att de fortsatta krav på strukturomvandling som reses kommer att medföra ett stort utbildningsbehov inom industrin.

288

4 Marknadsandelar och konkurrenskraft

Prop. 1986/87:74

Kostnadsutveckling och konkurrenskraft

Diskussioner om industrins konkurrenskraft baseras ofta på jämförelser av hur arbetskraftskostnaderna per producerad enhet ulvecklas i Sverige och i de viktigaste konkurrentländerna. Enhetsarbetskostnaderna, som bestäms av utvecklingen av löner och kollektiva avgifter, produktivitet och växelkurser, påverkar exportpriserna och därmed efterfrågan på svensk exporl. Enhetsarbetskostnaderna äremellertid inte den enda faktorn som bestämmer prisutvecklingen. Man måsle också ta hänsyn lill priserna på insatsvaror, energi samt kapitalkostnader. Dessutom påverkar faktorer vid sidan av priset valet av leverantör, t.ex. leveranssäkerhet, produktanpassning och service. I praktiken kan det därför krävas betydande relativprisförändringar innan etl företag byter leverantör resp. för en leverantör, som prissatt sig ur marknaden, alt få lillbaka sina kunder.

Om man ser tillbaka på utvecklingen sedan 1970, finner man alt de relativa enhetsarbetskostnaderna i den svenska lillverkningsinduslrin räknat i nationella valutor ökat trendmässigt (figur 4.1). Ökningarna var myckel kraftiga åren 1976-1977 resp. 1984-1986. Åren 1976-1977 var orsaken främsl dels att de sociala avgifterna ökade, dels att produktivitetsutvecklingen var svagare än i OECD-länderna i genomsnitt. Sammantaget var limlöneökningarna under dessa två år lägre än i konkurrentländerna i OECD. Under perioden 1984-1986 har dock timlönerna i den svenska industrin ökat i snabbare takt än i OECD, vilket är den främsta orsaken till ökningen av de relaliva enhetsarbetskostnaderna.

Räknal i enheilig valuta, l.ex. svenska kronor, har dock Sveriges relativa enhetsarbetskoslnader under senare år varit avsevärt lägre än under 1970-talet (figur 4.1). De relativa enhetsarbeiskoslnaderna beräknas år

Figur 4.1 Relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet inom tillverkningsindustrin; Sverige i förhållande fill OECD 1970-1987 (index 1980 = 100)

1201

110

100 -

30 - -

Naticnell valuta

-SEK

Källa: KonJLinkturinstitutet.

289

19 Riksdagen 1986/87. I .saml. Nr 74

1986 ha varit drygt 20 % lägre än 1970. Delta beror givetvis på devalveringarna åren 1976, 1977, 1981 och 1982, som alltså fått en krafiig och bestående effekt på Sveriges kostnadsläge vad arbetskraflskostnaderna beträffar. Dessutom har den inlernalionella valutakursutvecklingen under åren 1985 och 1986 medfört en effekfiv depreciering av den svenska kronan.

Relativpriset på bearbetade varor (varor exkl. jordbruksprodukter, livsmedel, malm, massa, trävaror och pelroleumprodukler) - dvs. priset på svensk export jämfört med ett vägt genomsnitt av våra viktigaste konkurrenters exporl - var år 1986 drygt 3% lägre än år 1970 (figur 4.2). Relativpriset har sålunda inte sjunkil proportionellt mot enhetsarbeiskoslnaderna. Detta beror dels på atl företagen utnyttjat en del av devalveringarna lill alt höja sina vinstmarginaler, dels på all devalveringarna medfört att importerade insatsvaror blivit dyrare. Det senare slår hårdare på bearbetade varor än på t. ex. råvaror.

I labell 4.1 redovisas en beräkning av det relaliva kostnadsläget i hela den svenska tillverkningsindustrin åren 1980-1986 saml en prognos för år 1987. Jämförelsen avser de 14 viktigaste konkurrenterna inom OECD fill den svenska industrin. Enligl dessa beräkningar var del svenska relativa kostnadsläget år 1986 ca 9% lägre än under år 1980. Kronans värde skrevs ned med sammanlagt 23% åren 1981 och 1982 samt sjönk ytterligare i effektiva termer under 1985 och 1986 (en följd av valutakorgens konstruktion) på grund av dollarfallet och uppgången för D-mark och Yen. Utan denna sistnämnda effektiva depreciering skulle det relativa kostnadsläget år 1986 bara vara 4% lägre än år 1980. Del är särskilt de svenska insats-vamkoslnaderna per producerad enhet som ökat i snabbare takt än i omvärlden. Den relaliva insatsvarukostnaden i gemensam valuta var år 1986 7% lägre än år 1980, medan de relafiva enhetsarbeiskoslnaderna var 19% lägre.

Prop. 1986/87:74

Figur 4.2 Relativa priser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD 1970-1986 (index 1980 = 100)

72 74 76

Källa: Konjunkturinstitutet.

290

Under år 1987 bedöms de relafiva insatsvarukostnaderna vara oföränd- Prop. 1986/87: 74 rade, medan de relativa arbetskraftskostnaderna ökar med en procenl. Sammanlaget skulle därmed del relativa kostnadsläget vara oförändrat under 1987. Till delta resultat bedöms en fortsatt effektiv depreciering av den svenska kronan bidra med nära 2%.

Olika orsaker Ull förlusten av marknadsandelar

Sell i etl relativt långt perspektiv har Sveriges andel av den inlernationella handeln minskat. Detla har dokumenterats i ell flertal utredningar och konjunkturrapporter under senare år. Bilden av fallande svenska andelar blir lämligen likarlad oavsett om man mäter den svenska exporten som andel av världshandeln, den svenska exporten som andel av OECD-ländernas samlade export eller den andel av OECD-ländernas samlade import som köps från Sverige.

När man studerar exporten och dess konkurtenskraft från den mer kortsiktiga stabiliseringspolitikens synpunkt är det naturligt atl tillmäta den övergripande pris- och kostnadsutvecklingen en avgörande belydelse. 1 ell näringspolitiskt sammanhang är även andra aspekter viktiga. En fråga man kan slälla är i vilken utsträckning de minskade marknadsandelarna beror på att den svenska exporten varil inriktad på varor där efterfrågelillväxten i omvärlden varit jämförelsevis svag. På liknande sätt kan man fråga sig om exporten haft en länderfördelning som missgynnat Sverige, dvs. om Sverige som sina främsla avsättningsmarknader hafl länder med en jämförelsevis långsam efterfrågetillväxl.

Om det är så att Sverige förlorat marknadsandelar på grund av en oförmånlig sammansättning hos exporten i dessa avseenden, är del intressant atl veta i vilken mån exportens sammansättning ändå förändrats mol en mer gynnsam struktur med hänsyn till efterfrågelillväxten - eller om den i värsta fall förskjutils mol en mindre gynnsam. Man kan med andra ord ställa frågan hur mycket långsammare (eller möjligen snabbare) exporttillväxlen varit om vamsammansättningen resp. länderfördelningen varil hell oförändrad under den studerade perioden.

Tabell 4.1 Relativa priser, kostnader och marginaler per producerad enhet inom tillverkningsindustrin 1980—1986 samt prognos för 1987. Sverige jämfört med 14 OECD-länder (enhefiig valuta, index 1980=100)

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 I987P

Insatskostnad	100	IOO	94	88	93	96	93	93
Arbetskraftskostnad	IOO	101	89	75	79	83	81	82
Summa rörlig kostnad	100	IOO	93	85	90	93	91	91
Produktpris	IOO	IOO	93	87	92	94	92	91
Marginal	IOO	IOO	100	102	102	101	101	IOO

P = prognos

Anm.: De 14 industriländerna är sammanvägda med vikter som avspeglar vatje

lands betydelse som konkurrent till Sverige på OECD-marknaden. Vikter enligt

konjunkturinstitutet. 291

När man bedömer ulfallel av beräkningar av detta slag bör man komma i Prop. 1986/87: 74 håg att del inte i alla hänseenden är praktiskt möjligl alt anpassa exportens sammansättning i en gynnsam riktning. Vissa lyper av råvaror kan exempelvis inle produceras i Sverige, hur kraftigl efterfrågan på väridsmarknaden än kan tänkas växa. För bearbelade produkter borde det mer generellt vara möjligl alt anpassa branschstrukturen på ett framgångsrikt sätl. Undantag kan emellertid finnas även här: somliga varor är kanske omöjliga att tillverka i Sverige till konkurrenskraftiga priser, även om eflerfrågan på dem ökar snabbi. Skälen härtill kan vara många, t.ex. patenrättigheler, brist på induslriell tradition eller utbildad arbetskraft eller proteklionism i omväriden. En gräns finns självfallet också för hur snabbi anpassningen kan gå på grund av trögheter på arbets- och kapitalmarknaderna och i implementeringen av teknik. Det är emellerlid etl av näringspolitikens syflen att undanröja sådana trögheler. A andra sidan får strukturanpassningen inte ske så snabbi all det uppstår stora omslällningskoslnader på grund av efterfrågeförändringar som visar sig vara av mer tillfällig natur.

Även när del gäller exportens länderfördelning kan det finnas liknande begränsningar i anpassningsmöjligheterna. Trögheter på marknadsområdet finns, vilka också hör lill näringspolitikens uppgift att reducera. Det är ändå troligt och rimligt alt Sverige också i framtiden kommer all avsätta en förhållandevis slor del av sin export lill närmarknader såsom de nordiska länderna, även om dessa skulle ha en långsammare efterfrågetillväxl än vissa andra länder. Vinsterna av en högre tillväxt måsle ju vägas mot de extra kosinader och risker som del innebär att exportera lill mer avlägsna marknader.

De förluster av marknadsandelar som inle kan förklaras av varu- och ländersammansältningseffekler är ullryck för konkurrenskraftens försvagning i en mer renodlad förelagsekonomisk mening. Del rör sig här om förmågan att upprätthålla konkurrensen när det gäller dels priser, dels kvalilel, teknisk nivå, service och marknadsföring, samt inle minsl förmågan alt inom ramen för exislerande branschstruktur ställa om produktionen och ge den en mer konkurrenskraftig inrikining. Att befrämja konkurrensförmågan i denna mening är delvis även det en uppgifl för näringspolitiken. Problem av della slag måsle dock i allt väsentligl lösas inom del enskilda förelagets ram.

1 de beräkningar av varusammansättningens och länderfördelningens
effekler på exportens tillväxt under de senaste 15 åren (som återges i tabell
4.2 resp. 4.3) har handeln med råolja och petroleumprodukter exkluderats.
Skälen är enkla. Sverige har av nalurliga skäl inte kunnat exportera råolja
och en förändring i andra länders oljeefterfrågan har omöjligen kunnal
påverka den svenska exportens tillväxt. Petroleumprodukter exporteras
visseriigen från Sverige, men exporten har ett litet inhemskt förädlings
värde (ca 2,8 miljarder kronorår 1984, eller 1,4%, av industrins förädlings
värde) och kan i siort setl betraktas som återulförsel av importerad råolja.
1 tabellerna redovisas även beräkningar där exporten av fariyg exkluderats
samt beräkningar för bearbetade varor exkl. fariyg. Den sisinämnda grup
pen omfaltar produkter från tillverkningsindustrin, bortsett från livsmedel,
trävaror, pappersmassa och en del andra råvarubetonade produkter. Vi- 292

dåre har effekterna delats upp på volym och priskomponenter. På så vis kan man se om en viss effekt, hänförlig till exportens strukturella inriktning, berolt på marknadens volymutveckling eller prisulveckling.

Prop. 1986/87:74

Varueffekter

Som framgår av labell 4.2 har exportens varusammansättning i mycket liten grad bidragit lill minskningen i Sveriges marknadsandelar under perioden 1970-1985. Under femårsperioden 1975-1980 var dock varueffekten mer tydligt negaliv och svarade då för ett bortfall i exportiillväxt på i genomsnitl 0,5 % per år. Både denna effekt och den svagl negaliva effekt som därefter präglade försia hälflen av 1980-lalel kan återföras på alt Sverige haft en förhållandevis stor andel fartyg i exporten, samlidigt som farlygseflerfrågan i avnämarländernaju varit mycket liten.

Exkluderas fartygen från beräkningarna blir varueffekten svagl positiv under alla de tre redovisade femårsperioderna. Detla resultat förklaras av atl Sveriges exporl haren (ijämförelse med avnämariändernas imporl) hög andel bearbetade varor, för vilka efterfrågan vuxit snabbare än för råvaror. Inom själva gruppen bearbetade varor (exkl. fariyg) har däremot inga positiva varueffekter gjort sig gällande (och för övrigl inte heller inom gruppen råvaror, som inte särredovisas i tabellen). Sammansättningen inom gruppen bearbetade varor har om man bortser från fartyg i stort sell varit neutral i förhållande efterfrägetillväxten på olika produktslag.

De varueffekter som förekommil är enligt vad som framgår av tabell 4.2 i huvudsak hänförbara till efterfrågeutvecklingen i volym. Effeklerna via priset är obetydliga. Detta betyder att den svenska exporten varit inriktad

Tabell 4.2 Varusammansättningens betydelse för marknadsandelarna för Sveriges export till OECD-länderna; effekter på exporttillväxten i procent per år

	1970-84	1970-75	1975-80	1980-84	1980-85'
Totalt, exkl. råolja och
petroleumprodukter	-0,1	0,3	-0,5	-0,1	-0,1
därav: volym	-0,1	0,4	-0,6	-0,2
pris	0,0	-0,1	0,1	0,1
Totalt, exkl. råolja, petro-
leumprodukter och fartyg	0,3	0,2	0,3	0,4	0,4
därav: volym	0,2	0,1	0,2	0,4
pris	0,1	0,1	0,1	0,0
Bearbetade varor exkl.
fartyg	0,0	0,1	-0,1	0,0	0,0
därav: volym	0,1	-0,5	0,1	0,1
pris	-0,1	0,6	-0,2	-0,1

' Data medger inte uppdelning på volym och pris för 1985.

Anm. Beräkningarna avser Sveriges andelar i 14 OECD-länders (OECD-länderna utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet) imporl, varvid grundmaterialet omfattar 30 varugrupper. En utförlig beskrivning av den använda beräkningsmetodiken återfinns t. ex. i "Marknadsandelar för svensk export 1978-1984, en 'Constant-Market-Shares' analys" av Eva Christina Horwitz (Arbetsrapport nr 15 från Kommerskollegii utredningssekretariat).

293

på varor där världsmarknadspriserna varken ökal särskilt mycket eller Prop. 1986/87:74 särskilt litet; sammansättningen har varit neutral med hänsyn till världsmarknadsprisernas utveckling.

Ländereffekter

Länderfördelningen hos exporten har (som visas i tabell 4.3) haft slörre effekler på exportutvecklingen än vamsammansättningen. Ländereffek-terna blir i slort sett likartade oavsett om man inkluderar eller exkluderar fartygshandeln, eller om man enbart ser till de bearbetade varorna. Sett över hela femlonårsperioden från 1970 har ländereffeklen varil negativ och svarat för ett bortfall i exportiillväxt på ungefär 1 % per år i genomsnitt. Under femårsperioden 1970-1975 då en del av de för Sverige viktiga närmarknaderna i Europa var jämförelsevis expansiva - inle så lidigt och så hårt drabbade av den försia s. k. oljekrisen - var ländereffeklen positiv. Under andra hälften av 1970-talet och i ännu högre grad första hälften av 1980-talet blev däremot ländereffeklen kraftigl negativ. Detta återspeglade att Sverige hafl en jämförelsevis liten del av sin export inriktad på den expansiva nordamerikanska marknaden och i stället en slor del på de långsammare växande nordiska grannländerna (figur 4.3). Man kan konstatera att den kraftigl negaliva ländereffeklen åren 1980-1984 till mer än hälflen låg på prissidan. Detta betyder att prisutvecklingen (mätt i enhetlig valula, l.ex. svenska kronor) på Sveriges viktiga marknader i Europa var långsammare än i t. ex. Nordamerika. Della hänger i sin lur naturligtvis samman med att dollarkursen under den ifrågavarande perioden sleg kraftigt genlemol de europeiska valutorna.

Varu- och länderkorrigerade marknadsandelar

Den kombinerade effekten av varusammansättning och länderfördelning var positiv under första hälften av 1970-talet (positiva såväl varu- som

Tabell 4.3 Länderfördelningens betydelse för marknadsandelarna för Sveriges export till OECD-länderna; effekter på exporttillväxten i procent per år

	1970-84	1970-75	1975-80	1980-84	1980-85'
Totalt, exkl. råolja och
petroleumprodukter	-1,0	0,9	-1,7	-2.5	-1,8
därav: volym	-0,5	1,1	-1,7	-1,0
pris	-0,5	-0,2	0,0	-1,5
Totalt, exkl. råolja, petro-
leumprodukter och fartyg	-0,9	0,6	-1,1	-2,6	-1,8
därav: volym	-0,4	0,9	-1,1	-1,0
pris	-0,5	-0,3	0,0	-1,6
Bearbetade varor exkl.
fartyg	-1,1	0,9	-1,7	-2,9	-2,0
därav: volym	-0,5	1,2	-1,6	-1,2
pris	-0,6	-0,3	-0,1	-1,7

' Se not tabell 4.2.

Anm. Se anm. tabell 4.2. 294

Figur 4,3 Svensk exports ländersammansättning 1985

Norden

Västajropa exkl Nord.

Statä-ian-delsländer

-länder

Källa: SCB, utrikeshandelssiatistiken.

övr industriländer

ländereffekter). Därefter har den kombinerade slruktureffekten varit negaliv, främsl lill följd av de negativa ländereffekterna. Delta betyder, om man ser till exportens marknadsandelsutveckling, alt man får en mindre negativ bild av densamma under de senasle tio åren om man korrigerar den för varu- och ländereffekterna. Konkurrenskraften har alltså avtagit något mindre siarkt än vad okorrigerade beräkningar av exportens marknadsandelsutveckling skulle ge anledning tro. I figur 4.4 visas ulvecklingen av den svenska exporten fill de OECD-länder som analysen omfallar; dels i relalion till deras sammanlagda import utan hänsyn till hur den svenska expor-

Figur 4.4 Marknadsandelar i löpande priser för Sveriges export av varor till OECD 1970—1985, okorrigerad resp. korrigerad för varu- och ländersammansättning (index 1970 = 100)

110

Itorr "Olorr

295

len är fördelad, dels efler korrigering för de kombinerade varu-och länder- Prop. 1986/87: 74 fördelningseffekterna. Den korrigerade marknadsandelen har som synes sedan 1975 fallit mindre än den okorrigerade. Nedgången är likafullt betydande, och det är uppenbari att den svenska exportens fördelning på länder och varugrupper är en mindre viklig faktor bakom de lio senaste årens svaga exportutveckling än förmågan atl med priser och på annal sätt upprällhålla konkurrenskraften.

Beiydelsen avförändringar i strukturen

De i del föregående visade beräkningarna av varu- och ländereffekter har baserats på den fakiiska struktur som exporten haft under vart och ett av de enskilda åren. Förändringar i varu- och länderstrukturen har alltså successivt beakiats i beräkningarna. Som nämndes inledningsvis har det etl särskilt intresse att belysa i vilken utsträckning förändringar i export-strukturen mot mer snabbväxande varuområden och avnämariänder bidragit till alt höja exporttillväxlen.

Om man gör tankeexperimentet att exportens sammansättning inte skulle ha förändrats sedan 1970 och räknar fram vilka varu- och ländereffekter som då hade uppkommit får man praktiskt tagel samma lal som de som redovisas i tabellerna 4.2 och 4.3. Gör man elt omvänt experiment och antar att exporten haft 1985 års sammansättning alllsedan 1970 och beräknar varu- och ländereffekter under detla anlagande blir effeklerna räknal per år bara några tiondels procenlenheler bättre än med 1970 års struktur. Slutsatsen är således att strukturomvandlingen i svensk industri (som den kommer filt uttryck i dessa beräkningar) gått i en positiv riklning under 1970- och 1980-lalen, men atl effekten av denna strukturomvandling endast marginellt bidragit till den totala exportens tillväxt.

De strukturförändringar som skett har alltså inte i någon nämnvärd grad ökat exporttillväxten, nota bene på del speciella viset all exporten inriktats mol mer snabbväxande varugrupper och länder. Strukturförändringarna har dock på andra sätt varit både gynnsamma och nödvändiga. I själva verket hade det varit näst inlill omöjligt att upprätthålla 1970 års exporlstruktur. Att fortsätta exportera varor som Sverige, vid rådande kostnadsläge, inle längre hade konkurrenskraft att producera och alt inle öka inslaget av sådana produkler som landel var mer konkurrenskraftigt på, hade endasl varit tänkbart till priset av starkt försämrad levnadsstandard. Det är en helt annan sak atl de produkter som svenskt näringsliv är mest konkurrenskraftigt på att producera inte nödvändigtvis är de som efterfrågan växer snabbast på, eller - omvänl - alt Sverige mycket väl kan sakna förutsättningar att konkurrera på varuområden där världens efterfrågetillväxl är starkast.

I figur 4.5 visas sambandet mellan marknadsandelsförändring och mark-
nadsfiUväxi för olika varugrupper under perioden 1970-1985. Figuren
stöder inte hypotesen att den svenska konkurrenskraften är starkare på
produktområden med snabb än med långsam marknadstillväxt. Om man av
de skäl som angetts ovan bortser från petroleumprodukter, så uigjorde
varugrupper där Sverige under perioden ifråga ökat sin andel på mark
nader med snabbare tillväxt än genomsnittet blott 7% av varuexporten. 296

Drygt hälflen av exporten består av produktområden med snabbare än Prop. 1986/87:74 genomsnittlig tillväxt, men där Sverige lappar marknadsandelar. Till denna kategori hör viktiga varugrupper som maskiner och motorfordon.

Figur 4.5 Samband mellan marknadsandelsförändring och marknadsandelstillväxt för Sveriges export av varor 1970—1985 (löpande priser i svenska kronor)

Marknadstillväxt

Petroleumprodukter

22-21

Motorfordon

Instrument

9 Övriga trävaror • Övr. transportmedel

—I------- 1------ 1----- 1—

12 3 4 Grafiska produkter

# Livsmedel

_u.

Elektriska maskineri

övr. kemiska produkter—s,

Maskiner ( ) —- Teko -

T----- 1---- 1 V I

-5 -4 -3 ,

1 Papper

' Papper Metallvaror I 15 Mineraliska produkter 14

Sågverk,trävaror

Järn och slål

Marknads-- andelsförändring'

Icke-järnmetaller

Massa* Jordbruk

Fartyg 10

• Järnmalm Genomsnittlig procentuell förändring per år

Övr. mineraler

Produktgrupp	Andel	Produktgrupp	Andel
	i %, av		i %, av
	svensk		svensk
	export		export
	1985		1985
Jordbruk	8	Övr. kemiska produkter	87
Järnmalm	12	Mineraliska produkler	II
Övr. mineraler	9	Järn och stål	61
Livsmedel	20	Icke-järnmelaller	23
Teko	30	Metallvaror	56
Sågade trävaror	35	Maskiner	158
Övriga trävaror	31	Elektriska produkter	61
Massa	37	Motorfordon	155
Papper	99	Fartyg	8
Grafiska produkter	6	Ovr. transportmedel	14
Petroleumprodukter	56	Instrument	23

Tolall

1000

297

5 Svenska företags investeringar utomlands Pop. 1986/87:74

5.1 Inledning

I detta avsnitt ges en statistisk beskrivning av svenska förelags investeringar i utlandet. Först redogörs för omfaltningen av den ulländska verksamhelen. Framställningen koncenlreras därvid lill det begränsade antal koncerner (ca 20), som svarar för merparten av svensk industris engagemang i utlandet. Därefter beskrivs sambandet mellan de svenska och utländska enheterna inom de multinalionella koncernerna med avseende . på internexport. I elt iredje avsnitt beskrivs hur den svenska verksamheten i de multinationella koncernerna har utvecklats i jämförelse med övrig svensk induslri.

5.2 Använda dalakällor

Som underlag till beskrivningen har använls främsl två källor:

Direktinvesteringskommitténs (DIRK) betänkande "Näringspolitiska effekler av internationella invesleringar" (SOU 1983:17) och vissa av DIRK publicerade expertrapporter utgör det huvudsakliga underlaget för framställningen om utlandsverksamheten till år 1978. Det görs ingen redogörelse av DIRK:s studier om effekterna av utlandsinvesteringar för enskilda företag eller industrier, då syflel endast är att ge en övergripande beskrivning.

För perioden 1978-1985 har statistiska centralbyrån på induslridepartemenlels uppdrag genomfört såväl en uppdatering som en komplettering av vissa uppgifler. Detla maierial grundar sig främsl på uppgifter från olika statistiska register, men kompletteringar har också skett genom direktkontakt med de berörda förelagen.

Vid tolkningen av den följande redogörelsen bör beaktas all resultaten från de två olika datakällorna (DIRK och SCB) inte är direkl jämförbara med varandra beroende på olikheter i urval, indelningar, begrepp, materialinsamling, m. m. En ytterligare reservation bör göras för al' statistiken på detla område är behäftad med osäkerhel, i synnerhet när del gäller utlandsverksamheten,

5.3 Omfattningen av den utländska verksamheten

5.3.1 Sysselsättningen

År 1965 fanns det enligt DIRK 82 svenska koncerner med producerande dotterföretag i utlandet. Dessa koncerner sysselsatte år 1965 totalt ca 170000 anställda vid 800 egna dotterföretag i utlandet finkl. icke producerande dollerbolag). Om även minoritetsägda företag inräknas, var antalet anslällda ca 195000.

I labell 5.1 visas utvecklingen av de olika slagen av utlandsverksamhet
under perioden 1960-1985. Därav framgår att den lotala sysselsätlningen
vid de egna dotterbolagen ökade med ca 75% till 301000 anställda mellan
1965 och 1978. Inräknal minoritetsägda företag, uppgick sysselsättningen 298

till drygt 360000. Anlalel svenska koncerner med produklionsverksamhel Prop. 1986/87: 74

ulomlands steg är 1978 lill 118, vilka hade sammanlagi 1700 dotterbolag i

utlandet.

Enligt SCB-undersökningen, vilken omfattar ca 80 koncerner, ökade anlalel anställda i dotterbolagen utomlands med 14000, eller 4%, under perioden 1979-1985 till 329000. Sysselsätlningen har således varil relativt stabil under perioden. De senaste två åren 1983-1985 har det skell en väsenllig ökning (ca 8%) i sysselsältningen ulomlands. Denna tendens synes även ha varit gällande år 1986. Om nu kända förelagsförvärv inkluderas, torde den toiala sysselsättningen utomlands vid slutet av år 1986 grovt kunna uppskattas till 370000 anslällda; dvs. mer än en fördubbling sedan år 1965.

Anlalet anslällda i de producerande dotterföretagen svarar för merparlen (eller 75-85%) av den lotala sysselsältningen ulomlands. Sysselsätlningen i dessa företag har enligt DIRK mer än fördubblats under perioden 1960-1978, från drygt 100000 lill nästan 230000 anställda år 1978 fördelal på totalt 570 produktionsföretag. Den slörsia ökningen skedde under 1960-talet, medan ökningen under slutet av 1970-talel (1974-1978) varit liten. Del kan vara av inlresse alt notera om ökningen skett genom expansion i befintliga dotterföretag eller genom uppköp av andra företag. Mellan 1960 och 1970 skedde en viss ökning av personal i de befintliga förelagen. Under 1970-lalel har däremot sysselsätlningen i befintliga företag minskat och den nelloökning som redovisas för de ulländska tillverkningsbolagen förklaras främst av företagsuppköp men även av viss nyetablering av dotterbolag. En viktig anledning lill den minskade sysselsättningen i gruppen för de befintliga företagen är att flera, lidigare svenska, dotterföretag under perioden övergått lill ulländsk ägo, ibland i kombinalion med betydande svenskt minoritetsintresse.

Del finns ingen totalundersökning för sysselsätlningen i produktionsbolagen efler år 1978. De uppskattningar som SCB presenieral för etl begränsat antal multinationella koncerner (17-gruppen) lyder dock inle på att det

Tabell 5.1 Utvecklingen av sysselsättningen i dotterbolagen utomlands 1960-1978 resp. 1979-1985

Antal anställda (i I OOO-tal) Antal anställda (i I OOO-tal)

1960 1965 1970 1974 1978 1979 1981 1983 1985

Producerande

dotterföretag 106 148 183 220 228 - _ _ _

Försäljande

dotterföretag - 22 36 50 54 _ _ _ _

Övriga rörelse-
drivande dotter
bolag - (1)' (4)' 16 20 - - _ _

Summa

Dotterföretag - 171 222 285 301 315 326 304 329

Källa: För åren 1960-1978: Direktinvesteringskommittén. För åren 1979-1985: SCB.

' Uppgift saknas. Siffrorna inom parentes hänför sig till anställda i övriga rörelsedri
vande dotterbolag som felaktigt klassificerats som försäljande dotterföretag år 1965. 299

skelt några stora sysselsättningsökningar i produktionsbolagen mellan Prop. 1986/87:74 1978-1985. De företagsförvärv som gjorls underår 1986 lorde dock enligt en överslagsberäkning innebära atl anlalet anställda ökar lill ca 270000.

Sedan milten av 1960-talel har sysselsätlningen i svensk industri minskat med undantag av de senaste åren. De svenska multinationella företagen har samtidigt ökal sin sysselsättning i utlandet. Satt i relafion till antalet anställda i svensk induslri ökade anlalel sysselsatta i de utländska producerande dotterbolagen från 12% år 1960 till 26% år 1978 (tabell 5.2). Enligt en överslagsberäkning torde motsvarande andel utlandsanställda i produk-fionsbolagen år 1986 ha sfigit till ca 31 %.

' '20-(17)-gruppen''

Etl begränsat antal företag svarar för merparlen av den svenska industrins utlandsverksamhet. Enligt DIRK stod de 20 största utlandsinvesterande koncernerna' för näslan 90% av antalet anställda i svenska tillverkande dotterbolag i utlandet. I SCB-undersökningen motsvaras 20-gruppen av 17 koncerner; antalet "självständiga" koncerner har minskal beroende på förvärv inom gruppen och att en koncern inte längre har några ulländska produktionsföretag.

Enligt DIRK har sysselsättningen i 20-gruppens utländska produktionsföretag ökat med drygt 60000 anställda eller knappt 50% mellan 1965 och 1978 (labell 5.3). Enligt SCB:s uppskattning synes det ha varit en oförändrad sysselsättning mellan 1978 och 1985. En viss uppgång har skell under de senasle åren. Den tycks - enligt en grov uppskattning - ha fortsatt med

Tabell 5.2 Antal anställda i de svenska koncerndelarna 1 multinationella koncerner och antal anställda i produktionsbolagen utomlands i relation till totala antalet industrisysselsatta i Sverige.

1960 1965 1970 1974 1978

Antalet anställda i de
svenska koncerndelarna i
de multinationella kon
cernerna (i 1 OOO-tal)                     -        326      396      432      416
- i procent av toiala
antalet industrisyssel
satta i Sverige                                  -         35        43        46        48
Antalet anställda i
produktionsföretag utom
lands i procent av
totala antalet industri-
sysselsatta i Sverige                                            12   16        20        24        26

/Cä//a. pirektinvesteringskommitlén.

Anm. Ökningen av den andel av total industrisysselsättning som arbetade i de svenska koncerndelarna i multinationella koncerner beror enligt DIRK dels på att ytterligare koncerner blivit multinafionella under perioden, dels på all koncernerna förvärvat företag också i Sverige.

' De 20 största utlandsinvesterande koncernerna rangordnas efter del lolala antalet

anställda i utlandet. 300

ökad slyrka år 1986, då sysselsättningen i produktionsföretagen beräknas ha stigit med ca 40000 anställda eller drygl 20% tack vare ett fåtal stora företagsförvärv.

17-gruppens sysselsättning i Sverige i relalion till det toiala antalet industrisysselsatta i Sverige ökade från 23% år 1965 till 30% år 1978; och enligl SCB lill 31 %år 1985. Den ökande andelen är inle resultatet av inlern tillväxt i 17-gruppens koncerner ulan beror främst på förvärv av andra svenska förelag. Det är också fråga om någon överskattning av andelens storiek, emedan 17-gruppens sysselsättning i Sverige också avser verksamhet som ligger ulanför tillverkningsindustrin.

SCB-materialet ger även den totala sysselsättningens fördelning mellan Sverige och utlandet. Därav framgår att 17-gruppens sysselsättning utomlands (i alla typer av dotterbolag) satt i relation till gruppens lolala antal anslällda har ökat från 49,5 % år 1978 till 51,4% år 1985; år 1986 har denna andel troligen stigit ytteriigare några procentenheter.

Enligt en grov uppskattning av fördelningen mellan Sverige och utlandet av 17-gruppens sysselsättning inom enbart tillverkningsindustrin, dvs. exkl. försäljningsbolag och annan verksamhet i koncernerna, är utlandsandelen ca 45 % år 1985; förvärven år 1986 torde ha inneburit att denna andel har närmat sig 50%-gränsen.

Prop. 1986/87:74

Tabell 5.3 Antal anställda (i 1 OOO-tal) i Sverige och utomlands i de 20 största utlandsinvesterande koncernerna 1965—1978 resp. i de 17 största utlandsinvesterande koncerner 1978—1985

1965 1970 1974 1978 1978 1983 1985

1986

20(17)-gruppens sysselsättning i Sverige

- i procent av
svensk industri

17-gruppens totala

sysselsättning

utomlands

- i procent av
17-gruppens totala
sysselsättning

219 247 272 260 266 255 262

23 27 29 30 30 31 31

- 261 260 278

- - - - 49,5 50,5 51,4

ca 320'

Troligen några procentenheter högre än år 1985

20(17)-gruppens sysselsättning i de utländska produktionsföretagen

- i procent av 17-gruppens totala sysselsättning inom produktionsföretag'

133 158 190 197 li

44,9-

173

44.4

186

45.4

ca 225-230'

Troligen några procentenheter högre än år 1985

Källa: 1965-1978; Direktinvesteringskommittén; 1978-1985: SCB och vissa bearbetningar av SCB:s material.

1. Grov uppskattning (industridepartementet).

2. Enligt SCB är det stor osäkerhet för den angivna uppgiften år 1978.

3. 17-gruppens totala sysselsättning inom produktionsföretag = sysselsättning i tillverkningsföretag i Sverige -I- sysselsättning i produktionsföretag utomlands. Sysselsättningen vid tillverkningsföretag i Sverige har skattats till 85 % av koncernernas totala sysselsättning i Sverige.

301

Inom 17-gruppen finns koncerner med vitt skilda internationaliserings- Prop. 1986/87: 74 grader. En uppdelning av 17-gruppen på två undergrupper har genomförts: Låginternationaliserade (Låg-MNF) och höginlernafionaliserade (Hög-MNF) koncerner. Till Låg-MNF räknas koncerner i vilka andelen anslällda ulomlands ligger under 50%; för att räknas lill Hög-MNF skall denna andel översliga 50%.

Det fanns sju koncerner i Låg-MNF-gruppen som år 1985 sysselsatte 143 000 anställda i Sverige och 65 000 ulomlands, varav drygt hälften i produktionsbolagen. Gruppen domineras storleksmässigt av ASEA, Saab-Scania och Volvo. Sysselsättningen ulomlands har ökal under perioden 1978-1985, vilket medfört en ökning av utlandsandelen från 27,7 % år 1978 till 31,3% år 1985. I Hög-MNF-gruppen ingår tio koncerner med 119000 anställda i Sverige. Gruppen domineras storieksmässigt av Electrolux, Ericsson och SKF (SKF väger dock mindre tungt i gruppens verksamhet i enbari Sverige). I utlandet sysselsattes 212000, varav 151 000 vid produktionsbolagen; Hög-MNF-gruppen slår därmed för 65% av den svenska industrins totala antal anställda utomlands. Ullandsandelen har ökat från 61,9% år 1978 till ca 64% år 1983 och 1985; år 1986 sleg troligen andelen ytterligare några procenlenheler.

Det är således en stor skiUnad i utlandsandelen mellan de två grupperna; denna skillnad skulle bli ännu mer markerad om enbari den andel som var sysselsatt i produktionsbolagen ulomlands betraktades.

Tabell 5.4 Antal anställda (i 1 OOO-tal) i Sverige och utomlands i Låg-MNF' och Hög-MNF

	1978	1983	1985	1986
Antal anställda i Sverige
Låg-MNF	138	143	143	-
Hög-MNF	128	111	119	-
Antal anställda utomlands
Låg-MNF	53	60	65	Ca 10000 i ökning
Hög-MNF	208	200	212	Betydlig ökning (ca 30000) genom förvärv
Antal anställda i produk-
tionsbolag
Låg-MNF	-	32	36	Ca 10000 i ökning
Hög-MNF		141	151	Betydlig ökning (ca 30000) genom förvärv
Andel av total sysselsätt-
ning som är anställda utomlands
Låg-MNF	27,7	29,5	31,3	-
Hög-MNF	61,9	64,2	64,1	Några procentenheter högre andel än år 1985

Källa: 1978-1985: SCB. 1986: överslagsberäkning av industridepartementet.

' Låg-MNF = Multinationella koncerner i vilka andelen utlandsanställda ligger

under 50% (ASEA, ASTRA, Euroc, PLM, Saab-Scania. SCA och Volvo).

" Hög-MNF = Multinationella koncerner i vilka andelen utlandsanställda ligger

över 50% (AGA, Alfa Laval, Atlas Copco, Electrolux, Ericsson, ESAB, Esselte,

Sandvik, SKF och Swedish Match). 302

5.3.2 Investeringar och materiella anläggningstillgångar

I DIRK-materialet finns inga uppgifter om investeringarna ulomlands i byggnader och maskiner. Industrins utredningsinstitut gjorde dock en uppskattning med utgångspunki i DIRK-materialet. Enligt denna uppskattning skulle investeringarna i produktionsbolagen under åren 1975-1978 molsvara ungefär 25% av indusirins invesleringar i Sverige under perioden.

Riksbankens lillståndsstatistik över direkiinvesteringar utomlands medger inte av olika skäl (se olika årgångar av publikationen "Industri och industripolitik") all en fullständig bild av investeringsvolymen kan redovisas. Den kan dock användas för att skatta den trendmässiga utvecklingen av utlandsinvesteringarna. Som framgår av figur 5.1 har både tillstånden till direkiinvesteringar (totalt och för produktionsföretagen) och borgensåtaganden ökat mycket starki sedan år 1978. Om realinvesteringarna ulomlands har ökal i samma takt som tillslåndsbeloppet för direkiinvesteringar i produktionsföretag, torde investeringsvolymen i utlandet ha motsvarat omkring 40% av investeringarna i byggnader och maskiner i Sverige under perioden 1982-1985; dvs. en uppgång av andelen från ca 25% under åren 1975-1978. Den myckel markanta ökningen av tillstånden för direktinvesteringar utomlands år 1986 indikerar atl denna andel stigit ytteriigare detta år, även om hänsyn las till att en ökande andel av tillstånden aldrig utnyttjas för direkiinvesteringar.

Prop. 1986/87:74

17-gruppen

SCB har uppskattat 17-gruppens invesleringar i byggnader och maskiner i Sverige och utomlands. I tabell 5.5 har beräknats olika mått på invesleringsulvecklingen 1978-1985. Den andel av 17-gruppens lotala invesleringar som sker i de utländska bolagen har i regel vid de olika måtten legat

Figur 5.1 Tillstånd till svenska direktinvesteringar i utlandet 1975—1986 (miljarder kronor, löpande priser)

mdr kr

	-		Tbtalt for	/
	-		du-ektinvesteringw / 1
30 20	-		Borgens- orh i garantiförbindelser / \	/ f / / / i 1
10	-		/ / / / / y / / •
			----' _..■■■■* Direktinwsterinqor produktionsföretag
Q
Q		1 1

1380

19S5

1975

Källa: Riksbanken.

303

mellan 35-45% under perioden. Om förvärv inkluderas synes invesle-ringsandelen minskat några procentenheter under senare delen (1982-1985) av perioden. När investeringarna i enbart produkfionsförelagen sätts i relation lill koncernens investeringar i dess totala verksamhel har andelen i regel pendlat mellan 30—35%; även här kan en viss minskad andel förmärkas under sluiet av perioden. Andelen för produktionsföretagen ökar lill inlervallel 40-45%, när investeringarna i dessa förelag relateras

Prop. 1986/87:74

Tabell 5.5 Investeringar i byggnader och maskiner (milj. kr.) I 17-gruppen 1978-1985

		1978	1979	1980	1981	1982	1983	1984	1985
A.	Investeringar exkl förvärv i Sverige och utomlands Investeringar i utländska bolag	2 363	2687	3 699	4999	5 250	4966	5 885	7114
	- i procent av 17-gruppens totala investeringar (i Sverige och utomlands)	37,3	39,1	39,0	41.4	43,2	40,7	38.7	37,1
B.	Investeringar inkl förvärv Investeringar i utländska bolag	2536	3027	4 482	7 163	5 238	5 111	6 101	8115
	- i procent av 17-gruppens totala investeringar	37,5	41,3	43,0	45,9	42,5	41,3	37.4	37.3

Investeringar i produk
tionsföretag i procent av
17-gruppens totala inves
teringar 30,7 35.2 33.4 31,5 23,9 30,1 27.9 28.6

C. Investeringar exkl förvärv
i Sverige men inkl förvärv
utomlands

Investeringar i utländska
bolag i procent av totala
invesleringar 39.0 42,0 43,6 50,3 43,1 41.4 39.6 40,2

Invesleringar i produk
tionsföretag i procent av
toiala investeringar 32.0 35.8 33,9 34,5 24,3 30.1 29.6 30,8

D. Investeringar i produk
tionsföretag utomlands

- i procent av 17-gruppens
skattade totala investe
ringar i produktionsverk
samhet (grov uppskattning) 41,2 45.1 44,5 48,1 36,3 40,6 39,5 40,7

Källa: SCB och vissa bearbetningar av SCB:s material (industridepartementet). Anm.: Uppgifterna rörande investeringarna i byggnader och maskiner har hämtats från årsredovisningen för koncernen och en enkät för de utländska bolagen. Först har investeringarna i de utländska bolagen beräknats. Därefter har investeringarna i Sverige residualberäknats (uppgifter för koncernen minus investeringarna i de utländska bolagen). Förvärv avser restvärde på tillgångar som erhållits vid företagsförvärv och som hämtats från enkäl och årsredovisningar. Residualmetoden innebär således i detta fall att investeringarna i Sverige också omfattar verksamhet utanför tillverkningsindustrin. I rad D i ovanstående tabell har investeringarna i produktionsföretagen utomlands salts i relation till den uppskattade totala investeringen i alla produktionsföretag. I denna ingår de uppskattade investeringarna i produktionsföretagen i Sverige; för att göra denna uppskattning har förutsatts samma relation i Sverige mellan totala invesleringar och investeringar i produktionsföretagen som i den utländska verksamheten.

304

lill koncernens invesleringar enbari inom industrin. Denna andel har också Prop. 1986/87: 74 minskat under senare hälften av perioden. Förvärven utomlands år 1986 torde medföra en betydligt högre utlandsandel detta år.

Den noterade nedgången i investeringsandelen utomlands vid flera av måtten torde till viss del bero på den inverkan som uppkommer vid förvärv; belydande förvärv eller försäljningar kan t. ex. förrycka jämförelser över tiden. Om vi ser enbart lill investeringarna exkl. förvärv, framkommer atl ullandsandelen varit relativt stabil över perioden 1978-1985; den genomsnittliga andelen (ca 39%) för förra (1978-1981) och senare (1982-1985) delen av perioden ligger på samma nivå.

En viss uppfattning av förvärvens betydelse kan fås genom statistiken över 17-gruppens netloköp av svenska och utländska aktier åren 1978-1984. Neltoköpen har haft en större omfattning (labell 5.6) under den senare delen (1981 -1984) av perioden; nettoköpen av utländska akiier var under dessa år t.ex. fyra gånger slörre än under den förra (1978-1980) delen av perioden. De ulländska neltoköpen var i sin tur betydligt slörre än neltoköpen av svenska aktier. De stora ulländska neltoköpen åren 1981-1984 borde rimligen medföra en ökande andel för investeringar utomlands under samma period, när investeringarna också inkluderar förvärvade förelag. En orsak lill att detta inte inträffat kan vara alt neltoköpen av ulländska akiier till avsevärd del avsett forskningsföretag eller företag inom energisektorn, i vilka anläggningstillgångarna i byggnader och maskiner kan vara av relativt liten omfattning i jämförelse med ett tillverkningsförelag och i förhållande till köpeskillingens storlek.

Uppgifler om de maleriella anläggningstiUgångarna ger en något annan bild än den ovan beskrivna ulvecklingen över investeringar. De ulländska dotterbolagens andel av 17-gruppens totala fillgångar har ökat från 39,7% år 1978 lill 46,3% år 1983; andelen har därefler legat kvar på denna nivå till år 1985. Den genomsnittliga andelen för den senare delen av perioden ligger ca 5 procenlenheler över motsvarande andel för periodens förra del (1978-1981). Det är osäkert hur uppgifterna för den senare delen av perioden påverkas av förändrade värderingsregler för lillgångama i de utländska bolagen. Om vi ser till produktionsbolagen har deras andel av de

Tabell 5.6 17-gruppen$ nettoköp av svenska och utländska aktier (milj. kr.) 1978-1984

1978-

1980

1981-1984

Utlänc aktier

Iska

Svenska aktier

Utländska aktier

Svenska aktier

Låg MNF HögMNF

Totalt 17-gruppen

1015 1503

2 528

1646 -1424

178

3 933

7 545

11478

3 772
932

4 704

Kdla: SCB.

Anm. Köpen av utländska aktier underskattas troligen, så endast de svenska bola
gens aktieköp omfattas; dvs de utländska dotterbolagens egna aktieköp ingår såle
des inle. 305

20 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

totala tillgångarna ökat från 31,1% år 1978 lill ca 36% år 1983 och 1985. Prop. 1986/87: 74 När tillgångarna i produktionsbolagen relateras lill 17-gruppens uppskattade totala tillgångar endasl inom produklionsverksamhel uppgår andelen till 39,7% år 1978 för alt stiga till 45,5% år 1983 och 1985. De här givna uppgifterna tyder således på en viss förskjutning av del lolala realkapitalet mot ullandel.

5.3.3 Forsknings- och utvecklingsverksamhet

För forsknings- och utvecklingsverksamheten finns endast uppgifter tillgängliga t.o.m. år 1978.

De svenska multinationella företagen svarade år 1978 för större delen -70% - av industrins forsknings- och utvecklingsaktiviteter. De svenska dotterbolagen utomlands stod år 1978 för endast 14 % av de multinationella förelagens totala FoU-verksamhet. Denna andel har varil oförändrad sedan 1970, medan den mellan åren 1965 och 1970 ökade från 9%. En bidragande orsak till stagnationen i tillväxten av den ulländska FoU-verksamheten under 1970-talet är atl flera FoU-iniensiva dotterbolag ulomlands avyttrades under denna tid. Antalel koncerner som bedrev FoU-verksamhet i utlandet ökade dock från 14 år 1965 till 43 år 1978. Del finns stora variationer i omfattningen utomlands mellan olika företag. 1 maskininduslrin, den kemiska induslrin och eleklroindustrin var FoU-arbetel i utlandet belydande; i t. ex. maskinindustrin var denna andel 36% år 1978. De slörsia svenska multinalionella koncernernas FoU-andel ulomlands var enligt DIRK 14%, meni några fall hade väsentliga delar av FoU-aklivi-teterna förlagts utomlands. De 10 företag som hade mer än hälflen av sina anslällda utomlands under år 1975 hade ca 30% av sin FoU-verksamhel i utlandet.

FoU-intensiteten i de svenska koncerndelarna av de multinationella koncernerna höjdes mer än för koncernerna som helhet mellan åren 1965 och 1978.

5.4 Internexportens betydelse

År 1978 svarade alla svenska multinationella förelag för 58% av den toiala svenska exporten. "20-gruppen" stod för 36% av den lolala exporten, varav internexporten till dotterbolagen ulomlands (inkl. icke producerande) utgjorde hälflen.

Den lotala internexporlen från Sverige till de tillverkande bolagen är
mycket blygsam i relalion till indusirins ufiandsförsäljning (dvs. total
svensk exporl plus utlandsproduklion). Ar 1978 var denna andel 6%,
varav dock enbart hälflen är insatsvaror lill produktion. En mindre del
(3% år 1978) av svenska företags utlandsproduklion exporteras fill Sveri
ge. Inom t. ex. den höginternalionaliserade maskinindustrin är dotterbola
gens exporl lill Sverige större än moderbolagets exporl av insatsvaror lill
dem. De utlandsproducerande dotterbolagen exporterade år 1978 lill tred-
jelandsmarknader ca en fjärdedel av omsättningen, vilket utgjorde en
fördubbling sedan år 1978. 306

Ullandsprodukiionen ökade sin andel av den toiala ullandsförsäljningen mellan åren 1965 och 1978 från 27 lill 34%. Denna ökning är dock näslan hell och hållel hänförbar till perioden 1974-1978. Denna tendens blir ännu mer uttalad när man studerar utlandsproduktionens andel av de svenska multinationella företagens lolala utlandsförsäljning. För hela gruppen multinationella företag ökade sålunda andelen från 42 till 52% mellan åren 1970 och 1978. För de svenska multinationella företagen var således deras utlandsproduklion av större omfattning än deras export från Sverige vid försäljningen lill de ulländska marknaderna.

Prop. 1986/87:74

"17-gruppen"

SCB-materialet möjliggör en ungefärlig jämförelse mellan hög- och låginternationaliserade koncemer med avseende på exportens och internexpor-lens betydelse.

Det kan därvid först konstateras all 17-gruppen sammanlagt svarar för 38% av Sveriges toiala export (tabell 5.7), dvs. något högre än motsvarande andel (36%) för 20-gruppen är 1978. Ser man enbart till Låg-MNF står dessa för 23% av Sveriges export, medan andelen för Hög-MNF utgör 15%. Låg-MNF:s dominans i 17-gruppen har förslärkls sedan år 1978 på grund av den goda exportutvecklingen för bl. a. bilindustriföretagen i denna förelagsgrupp (avsnitt 5.5). Omkring 60% av 17-gruppens export är internleveranser lill dollerbolag ulomlands. Huvuddelen (ca två tredjedelar) av internexporlen beslår i sin tur av leveranser till försäljande dotterföretag.

Den resterande tredjedelen av internexporlen, som går till produktionsbolagen utomlands, utgörs för hela 17-gruppen till hälften vardera av färdigvaror till återförsäljning och insatsvaror för vidare bearbelning eller reservdelar. De två olika undergrupperna avviker markanl från della genomsnitl i sammansätiningen av internexporlen. Hög-MNF har knappast

Tabell 5.7 17-gruppens export och internexport år 1985 i relafion till Sveriges totala export och till produktionsbolagens omsättning

	17-Gruppens, hög-		MNF:sresp. läg-MNF:s
	Export i	Intern-	Intern	Internexport		Internexporl		Utländska Exporten
	%av	export	export	till produktions-		till produl	i-	produkt-	av insats-
	Sveriges	i % av	i % av	bolagen	i% av	tionsbolagen		tions-	varor
	totala	Sveriges	resp.	resp. grupps		i % av dei	ras	bolags	till pro-
	export	totala	grupps	totala export		omsättnin	Ig	export	duktions-
		export	totala						bolagen
		export	totala						bolagen
				total	varav	total	varav	rige i %	i %av
				mtern	insats	mtern	msats	av Sveri-	Sveriges
				export	varor	export	varor	ges totala export	totala expon
Totalt
17-gruppen	38	22,5	59	19	10	15	8	1	4
Hög-MNF	15	8	56	19	1	9	0,5	1	0
Låg-MNF	23	14	61	19	16	25	21	0	4

Källa: Bearbelning av SCB:s material.

307

några insatsvaror i sin internexport till produktionsbolagen. Denna export Prop. 1986/87: 74 beslår näslan helt och hållet av färdigvaror. Låg-MNF befinner sig i en motsatt situation; en mycket stor del (ca 85%) av Låg-MNF:s internleveranser till produktionsbolagen är insatsvaror. Däremoi är leveranserna av färdigvaror ytterst blygsamma i omfattning. Dessa förhållanden resulterar också i stora skillnader i insatsvaruexporlens betydelse för de olika gruppernas totalexport. Dessa internleveranser utgör 1 % av den totala exporten för Hög-MNF och 16% för Låg-MNF.

I huvudsak samma mönster återkommer när internexporlen sätts i relation till omsättningen vid de ulländska produktionsbolagen. För 17-gruppens totala internexport är denna andel 15%. Delas gruppen upp så visar del sig atl de totala inlernleveranserna i förhållande till produktionsbolagens omsättning uppgår till 9% i hög-MNF och till 25% i Låg-MNF. Del finns även uppgifter om exporten av enbari insatsvaror, mätt som andel av produktionsbolagens omsättning. Denna andel är närmast försumbar för Hög-MNF, men uppgår till 21 % för Låg-MNF

Exporten/rå/i produktionsbolagen utomlands lUl Sverige är av mycket liten omfallning (1 %) mätt i relation till Sveriges totala export. Detta gäller även 17-gruppens insatsvaruexport från Sverige till produktionsbolagen. Denna uppgår till endast 4% av Sveriges totala export; för Hög-MNF är denna andel t.o.m. noll. Exporten av insatsvaror från Sverige lill de utländska produktionsbolagen är för Hög-MNF mindre än deras export //// Sverige.

5.5 Utvecklingen i Sverige: En jämförelse mellan multinationella företag och övrig svensk industri

SCB har undersökt utvecklingen i några variabler för olika företagsgrupper. Syftet har därvid varit att belysa gruppernas utveckling i Sverige korrigerad för företagsköp och avyttringar. Man mäter således utvecklingen för samma förelag, s. k. makaföretag, över hela perioden. I de följande avsnitten presenteras ulvecklingen för följande företagsgrupper:

1. Låg-MNF: De två personbilstillverkarna svarar som tidigare nämnts för
en myckel stor andel av gruppens verksamhet.

2. Hög-MNF.

3. Nationella företag: Svenskägda förelag som i princip inte har någon produktion i utlandet.

4. Totalt för hela tillverkningsindustrin resp. verkstadsindustrin. 1 uppgiflerna om den lotala utvecklingen ingår även förelag som inte ingår i ovan angivna företagsgrupper.

SCB-materialet omfattar makaföretagens utveckling 1978-1985 (för år
1985 är värdel skattat). Jämförelsen mellan de olika grupperna påverkas
även av skillnader i andra faktorer, t. ex. bransch- och storleksfördelning.
De slora multinalionella företagen har t. ex. en koncentration lill verk
stadsindustrin. Gruppernas utveckling i både tillverknings- och verkstads
industrierna har därför undersökts. Unika företagsförhållanden kan vidare
i vissa fall få en relativt stark påverkan på ulvecklingen (t.ex. Volvo och
Saab-Scania i gruppen Låg-MNF inom verkstadsindustrin). Det lycks 308

dock som om fiertalet av förelagen i både Hög-MNF och Låg-MNF har

haft en relativt likartad utveckling inom resp. grupp. Det bör betonas att Prop. 1986/87: 74 skillnaderna mellan gruppernas utveckling kan förklaras av andra faktorer än skillnader i internalionaliseringsgrad. De statistiska skillnaderna mellan företagsgruppernas utveckling kan således inle utan vidare användas för slutsatser för vad som skulle ha hänt om ullandsprodukiionen hade haft en annan omfattning.

5.5.1 Sysselsättningen

Hög-MNF har haft den svagaste sysselsättningsutvecklingen av företagsgrupperna under perioden; antalet sysselsatta har minskat med ca 11 % 1978-1984, varav i stort sell hela minskningen faller på 1980-talet (labell 5.8). År 1985 har sysselsättningen ökat endast marginellt. Låg-MNF har i jämförelse med hela tillverknings- eller verkstadsindustrin och övriga företagsgrupper i stället haft den största ökningen i antalet anställda. Sysselsättningen sleg med ca 5% (8% i verkstadsindustrin) 1978-1984 med huvuddelen av ökningen under 1980-talet; år 1985 var ökningen så pass stor som nästan 5%.

Tabell 5.8 Sysselsättningsutvecklingen för olika företagsgrupper 1978-1984 och 1984—1985 inom tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv resp. verkstadsindustrin, exkl. varv

	1978-	1980	1980-1984	1978-1984	1984-1985
	Förändring		Förändring	Förändring	Identiska företag
	i%		i%	i%	Förändring i %
HögMNF	-0,1		-10,9	-11,1	0,7
	(0,0)		(-10,1)	(-10,1)	(0,7)
Låg MNF	1,4		3,3	4,8	4,8
	(2,2)		(6,1)	(8,4)	(4,8)
Nationella	1,7		-8,4	-6,8	-0,5
företag	(1,7)		(-7,9)	(-6,4)	(1,3)
Totalt	0,7		-6,3	-5,7	1,1
	(1,1)		(-3,3)	(-2,3)	(2,8)

Källa: SCB.

Anm. Utvecklingen mellan år 1984 och 1985 har skattats med hjälp av s. k. identiska

företag; dvs. företag som är jämförbara mellan dessa är.

5.5.2 Utvecklingen av förädlingsvärdet

Förändringen av förädlingsvärdet (tabell 5.9) för de olika företagsgrupperna ger samma mönsier som för sysselsättningen. Hög-MNF har lägst ökningstakt (69%) 1978-1984. Låg-MNF har en nästan dubbeU så stor ökning (133%). De nationella förelagens utveckling är något starkare (83 %) än för Hög-MNF. Denna rangordning mellan de olika förelagsgrupperna är i huvudsak intakt över hela tidsperioden. Utvecklingen efter devalveringen år 1982 kan vara av särskilt intresse alt nämna. Under perioden 1982-1984 hade Låg-MNF en tre gånger så hög ökningslakt än Hög-MNF (40 resp. 12%), medan förändringen för nationella företag är dubbelt så hög jämfört med Hög-MNF. I själva verket har förädlingsvärdet för Hög-MNF realt minskat under denna period. Det bör noleras alt

förädlingsvärdets utveckling påverkas av olikheter i lönsamhetsutveck- 309

ling.

Tabell 5.9 Procentuell förändring av förädlingsvärdet 1978—1984 och 1984—1985 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv

Prop. 1986/87:74

	1978-	-1984	1978-	-1980	1980-	-1984	1982-1984 1984-1985
	Förändring		Förändring		Förändring		Förändring Förändring
	i%		i%		i%		i % i % (identiska) företag)
Hög MNF	69		28		32		12 2
Låg MNF	133		33		88		40 8
Nationella
företag	83		25		46		27 2
Totalt	98		28		54		30 3

Källa: SCB.

Anm. Ulvecklingen mellan år 1984 och 1985 har skattats med hjälp av identiska

företag.

5.5.3 Investeringsutvecklingen

Ett mått på investeringsbeteendet är nettoinvesteringskvolen (dvs. nettoinvesteringar/förädlingsvärde). Av figur 5.2 framgår all kvoten för Hög-MNF under hela perioden underskred kvoten för hela tillverkningsindustrin och kvoten för både nationella förelag och Låg-MNF. Kvoten har utvecklats ungefär enligl samma cykliska mönster i alla företagsgrupperna med undanlag för nationella företag i början av perioden. Investeringskvoten ökade starkt i alla grupperna fr. o. m. 1982 eller 1983; i synnerhet var detta fallet för Hög-MNF mellan 1984 och 1985. Uppgiflerna för år 1985 är dock osäkra.

Figur 5.2 Utvecklingen av nettoinvesteringskvoten (1 %) 1978—1984 och 1984—1985 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustri och varv

-Totalt

Nationella (öretag

Läg htF

riö9 rrF

I I

19SZ

19B4

19B0

1978 Källa: SCB.

Anm. Neltoinvesteringskvot = nettoinvesteringar dividera! med förädlingsvärdet. För år 1985 är kvoten skattad med hjälp av identiska företag.

310

Del bör även uppmärksammas atl det valda kvoimåitet påverkas av Prop. 1986/87:74 förädlingsvärdets utveckling; en relativt måttlig investeringsökning kan ge ett kraftigt utslag i det använda kvoimåitet, om förädlingsvärdet har förändrats svagt.

För atl få en mer precis uppfattning av investeringskvoten för olika företagsgrupper och delperioder har beräknals den genomsnittliga kvoten för år 1978-1980, 1980-1984 och 1985 (skattat värde). Kvoten för Låg-MNF och hela tillverkningsindustrin var slabil över perioderna med viss uppgång för år 1985 och låg i regel högst bland företagsgrupperna (se tabell 5.10). Hög-MNF hade del lägsta kvotvärdet av grupperna, men detla har haft en viss uppgång under 1980 lalet, framför aUt år 1985.

Verkstadsföretagen är starkt representerade i Hög-MNF-gruppen. Verkstadsindustrin har i regel lägre investeringskvot än hela tillverkningsindustrin. Del är därför möjligt att de ovan redovisade skillnaderna i kvotvärde mellan grupperna är ell uttryck för gruppernas olika branschinriktning. I tabell 5.10 har därför gjorls en jämförelse enbart inom verkstadsindustrin. Därav framgår alt Hög-MNF har en lägre investeringskvot än hela verkstadsindustrin (med undanlag för år 1985), men en lika stor eller större kvot än nationella företag under 1980-talel. Låg-MNF har den högsta kvoten och betydligt högre än för Hög-MNF. Del bör dock noteras all skillnaderna mellan grupperna i kvotvärde blir betydligt mindre i verkstadsindustrin än inom hela tillverkningsindustrin. Det är möjligt att återstående skillnader i nettoinvesteringskvol till stor del kan förklaras utifrån olikheter i kapitalintensitet för de företag som ingår i de olika grupperna.

1 del här använda datamaterialet från SCB:s finansslafistik finns inga uppgifter om realinvesteringarna utomlands. Del finns dock vissa uppgifter om företags netloköp av både utländska och svenska akiier. För att få viss jämförbarhet med den tidigare redovisade nettoinvesteringskvolen har dessa aktieköp relaterats till förädlingsvärdet för resp. år. Det visar sig då atl Hög-MNF i tillverkningsindustrin under perioden 1981-1984 har en högre investeringskvot för utländska aktieköp (11,5 %) än för invesleringar

Tabell 5.10 Utvecklingen av nettoinvesteringskvoten 1978-1980, 1981-1984 resp. 1984—1985 i fillverkningsinduslrin, exkl. stålindustrin och varv, resp. verkstadsindustrin, exkl. varv.

Tillverkningsindustrin Verkstadsindustrin

Nettoinvesteringskvoten Nettoinvesteringskvoten

för perioderna (i %) för perioderna (i %)

1978-1980 1981-1984 1985 1978-1980 1981-1984 1985

HögMNF              7,3                8,4              13,5       8,4    8,4 13,4
Låg MNF             14,1               14,3              17,2     11,8 12,6           14,5
Nationel
la föret                  14.6              12,1              15,5       9,7     8,3       9,7

Totalt 13,6 12,9 16,0 10,7 10,6 13,0

Källa: SCB.

Anm. Nettoinvesteringskvot = nettoinvesteringar dividerat med förädlingsvärde.

För år 1985 är kvoten skattad med hjälp av identiska företag. 311

i byggnader och maskiner (7,5%). I Sverige har Hög-MNF under samma period desinvesterat i svenska akfier, dvs. man har sålt mer akiier i svenska förelag än man köpt. För Låg-MNF och totalt för tillverkningsindustrin är förhållandet del omvända: Invesleringskvoten för köp av ulländska aktier ligger under de angivna åren belydligl lägre än nettoinvesteringskvolen för reala anläggningstillgångar (4,0 resp. 14,3% för Låg-MNF). Kvoten för köp av svenska aktier ligger på ungefär samma nivå som för de ulländska aktieköpen. Hög-MNF avviker således markant gentemoi övrig industri genom sin starka inrikining på utländska aktieköp (dvs. främst förvärv eller nyetablering av dollerbolag ulomlands).

Prop. 1986/87:74

5.5.4 Forskning och utveckling

Enligt fillgängliga uppgifter om löner för FoU-arbete har FoU-intensiteten ökat något under perioden 1978-1984 i hela fillverkningsinduslrin (figur 5.3). Låg-MNF och Hög-MNF har en mycket högre genomsnittlig FoU-In-tensitet (5-6%) jämfört med t.ex. hela tillverkningsindustrin (2,5-3%). För Hög-MNF har FoU-inlensUeten ökal under sluiet av perioden. Detta är dock snarast effekten av en svag utveckling av förädlingsvärdet under denna period. Låg-MNF och nationella företag har legat kvar på ungefär samma nivå under perioden.

Figur 5.3 Utvecklingen av FoU-intensiteten (i %) 1978-1984 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv

7.5

1S78

iseo

1982

Källa: SCB.

Anm. FoU-intensitet = lönekostnader för forskning och utveckling dividerat med

förädlingsvärde

5.5.5 Exporten

Hög-MNF har - med undantag för år 1985 (skallat värde) - hafl den lägsla ökningstakten under hela perioden och olika delperioder; exporten

312

har ökat endasl hälften så myckel som exportvärdet för Låg-MNF. Hela tillverkningsindustrin och nationella förelag har under 1980-lalet (med undantag för 1985) haft en belydligl starkare ökningslakt än Hög-MNF. Under tiden efter devalveringen (1982-1984) utvecklades således expor-

Prop. 1986/87:74

Tabell 5.11 Procentuell förändring av exportvärdet 1978-1984 och 1984-1985 i fillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv

	1978-1984	1980-1984		1982-1984	1984-1985
	Förändring	Förändring		Förändring	Förändring
	i%	i%		i%	i% (identiska företag)
Hög MNF	113		52	28	8
Låg MNF	198		125	54	5
Nationella företag	127		78	41	6
Totalt	154		86	44	7

Källa: SCB.

Anm. Utvecklingen 1984- 1985 har skattals med hjälp av identiska företag.

Figur 5.4 Utvecklingen av exportandelen (i %) i verkstadsindustrin exkl. varv 1978-1984 och 1984-1985

—Totalt

-Nationella företag

'••_ _______ ------------ •••..•■'

--LågfF

••-HögfiF

19?B 1S80 1SG2 1SB4

Källa: SCB.

Anm. Exportandelen = exportvärdet dividerat med omsättningen. Utvecklingen

1984-1985 har skattats med hjälp av identiska företag.

313

ten med 28% för Hög-MNF jämfört med 41 % för nationella förelag och Prop. 1986/87: 74 44% för hela tillverkningsindustrin.

Exportandelen (export/omsättning) har utvecklats olika för företag inom verkstadsindustrin. Den låga ökningen av exportvärdet för Hög-MNF har resulterat i atl exportandelen för denna grupp har sjunkit några procentenheter under 1980-talet (figur 5.4); från att tidigare haft den största exportandelen (ca 64%) är denna nu lägre än för Låg-MNF. Exportandelen för Låg-MNF har nämligen ökat myckel siarkt under 1980-lalel. Även nationella företag och hela lillverkningsinduslrin har hafl en utveckling som resulterat i ökande exportandelar.

314

6 Ägarstrukturförändringar Prop. 1986/87:74

Ägandet i det svenska näringslivet karlläggs för närvarande av den s. k. ägarutredningen (I 1985:04). Enligt preliminära uppgifter från ulredningen har ägarstrukturen i näringslivet genomgått stora förändringar under senare är. I avvaktan på utredningens slutbetänkande redovisas här i korthet ulvecklingen vad belräffar institutionaliseringen, ägarkoncentrationen samt det ömsesidiga ägandet.

Instilutionalisering av ägandet

Det enskilda ägandels andel av det lotala aktieägandet har minskat under 1970- och 1980-talen. Försäkringsbolag, pensionsfonder, inveslmentbolag och rörelsedrivande bolag har ökal sina ägarandelar.

Den utveckling fram l.o. m. år 1983 som Studieförbundet Näringsliv-Samhälle (SNS) beskrivii i boken Institutioner som aklieägare (SNS 1985) bekräftas av fortsatta studier inom området. I industridepartementets årsrapport Industri och industripolitik 1985 görs en förnyad bedömning av ägarstrukturförändringarna. Underår 1984 har andelsförändringarna för de olika kategorierna av institutionella aktieägare varit relativt små. Den ovanligt stora volymen nyintroduktioner under år 1983 och år 1984 kan ha brutit den tidigare minskningen av andelen för de privata hushållen genom att nyintroduktioner tecknats av privatpersoner. Dessa kan å andra sidan i betydande omfattning ha sålls vidare till andra placerare. Utvecklingen efter år 1984 finns inte kartlagd. Mycket tyder dock på att ägarandelarna varil förhållandevis konstanta sedan år 1983. Den brutna kursuppgången på börsen kan möjligen ha stimulerat hushållen till aktieförsäljning.

Utländska placerare har visat ett ökal inlresse för svenska aktier under 1980-talet. Under 1986 tycks dock utländska placerare ha netlosålt akiier för uppskattningsvis ett par miljarder kronor vilkel i så fall minskal deras andel av aktieägandet i svenska börsföretag. En ökad andel av nyemissionerna på börsen är riklade till i förväg utsedda köpare. Det finns i dagslägel inga säkra uppgifler om fördelningen av emissionerna på institutioner resp. hushåU (t.ex. anslällda). Del är därför inte möjligl att bedöma hur ägarstrukturen har påverkats av det ökade användandet av riktade emissioner.

Tabell 6.1 Ägarkategoriernas procentuella andelar av börsvärdet 1975— 1983

	1975	1979	1981	1982	1983
Rörelsedrivande bolag Investmentbolag Försäkringsföretag Fjärde AP-fonden Aktiefonder	1 13 11 25	5 14 13 2 2	7 16 14 2 3	8 16 14 3 5	9 16 14 3 5
Stiftelser, pensionsfonder elc.	1 13 11 25	24	24	24	24
Utländska ägare	4	4	4	5	7
Svenska hushåll	47	36	30	25	22
	IOO	IOO	IOO	100	100

Källa: SS 1985.

' Uppgift saknas. 315

Tabell 6.2 Största akfiepostens genomsnittliga andel av röstetal och aktieka- Prop. 1986/87:74 pital i aktiemarknadsbolag år 1985 (268 företag)

Andel av	Andel av
röstetal	aktiekapital
%	%
41	33
55	46
63	46
59	46
52	42

Kurslista

A I-listan A Il-listan Väntelistan OTC-listan Inofficiella listan

Samtliga 50 40

Källa: Ägarutredningen

Ägarkoncentration

Flertalet aktiemarknadsförelag (268 företag på A I-, A II-, vänte- och OTC-listorna samt den inofficiella listan) domineras av en eller etl fåtal ägare. I genomsnitl har den största ägaren 50 % av röstetalet i dessa företag (tabell 6.2).

Ägarna kan sammanföras i olika grupper eller sfärer. Fyra sådana ägar-sfärer dominerar svenskl näringsliv.

Wallenberg, Industrivärden/SHB, Skånska och Volvo har styrelserepresentation och är största ägare i företag, som svarar för närmare två tredjedelar av sysselsättningen i akliemarknadsförelagen (inkl. sysselsältningen i Volvo). Ett fåtal stora ägargrupper har således möjlighel alt utöva etl betydande inflytande i stora delar av del svenska näringslivel.

En hög ägarkoncenlralion är dock inte någon ny företeelse i den svenska ekonomin. Under 1960-talel arbetade den s. k. koncentralionsutredningen med kartläggning av ägarkoncentrationen i näringslivet (SOU 1986:7). Utredningen identifierade 17 belydelsefulla ägargrupper år 1963.1 en senare utredning från slatens industriverk (SIND 1980:5) identifierades 32 sådana grupper. En del av ökningen i anlalet ägargrupper är emellerlid en följd av att industriverket utnyttjat ell annat urval där även kooperafiva och fackligt ägda företag ingick.

De 32 grupperna hade år 1979 aktieinnehav' som översteg 5 % i företag med tillsammans 813 000 anslällda i Sverige. De hade intressen i nästan alla förelag med mer än 500 anställda och berörde därmed 97 % av de totalt 841 000 anställda i storföretagen.

Beaklas endast starkare intressen - aktieinnehav förenat med styrelsepost eller med majoritet på bolagsslämman - hade de 32 ägargrupperna sådana intressen i företag med 718000 anställda. - Detla motsvarade 85 % av de anställda inom storföretagen.

' Aktieinnehaven beräknades genom en summering av familjemedlemmarnas inne
hav, familjeanknutna stiftelsers innehav liksom till familjen närstående investment
bolags innehav. 316

Tabell 6.3 Stora ägargrupper åren 1963 och 1979 Prop. 1986/87: 74

Ägargrupper år 1963 Nytillkomna ägargrupper år 1979

Asken Ahlsell-Euroc-Cementgjuteriet

Bergengren AP-fonden

Bonnier Beijerinvest

Broström Cardo

Custos Företagsfinans

Dunker ICA

Edstrand Konsumentkooperationen

Ericsson Lantbrukskooperationen

Industrivärden-Handelsbanken LO-arbetarrörelsen

Ax: son Johnson Persson

Kempe Philipson

Kinnevik Praktikergruppen

Kockum Salén

Söderberg Safveån

Wallenberg Sörensen

Wehtje

Åhlén

Källor: SOU 1968: 7 och SIND 1980: 5.

De största ägargrupperna år 1979 var Wallenberg-gruppen och Induslri-värden/SHB. Övriga ägargrupper berörde inte på långt när lika många anställda. Närmast kom Konsumentkooperationen, AP-fonden och Lantbrukskooperationen, följda av Custos, Ax: son Johnson och LO.

Betydande förändringar kunde, enligt utredningen, konstateras för de 17 ägargrupper som identifierats år 1963. De anställda i samtliga företag som berördes av dessa gruppers aktieinnehav hade ökat från 445000 till 480000 anställda eller med 8 %. Det motsvarade i stort sysselsättningsökningen inom storföretagen under samma period (9 %), men översteg tillväxten i den privata sektorn (4 %). I de förelag där grupperna också hade en styrelsepost eller majoritet på bolagsslämman hade sysselsättningen emellertid ökat i mindre omfattning (4 %). Detla berodde, enligt ulredningen, bl.a. på att vissa ägargrupper omfördelat sina innehav till fler mindre poster i ett större antal företag. För några familjer hade huvudverksamheten också kraftigl reducerats.

Under de senasle decennierna har fortsalla förskjutningar mellan olika ägarblock noterats. Infiytandet för stora ägare som familjerna Broström och Wethje har reducerats väsenlligl och nya ägare som Penser, Wall och Lundberg har stärkt sin ställning. På den senasle liden har mycket snabba ägarförändringar ägt rum i flera företag på börsen. Sammanfattningsvis kan konstateras att ägarkoncentrationen är fortsatt hög i svenskt näringsliv men att elt definitivt underlag f. n. saknas för alt bedöma om en ökning skett under de senaste tio åren.

Ömsesidigt ägande mellan börsförelag

Även om det inte är någon ny företeelse i svenskl näringsliv har förekoms
ten av ömsesidigt ägande varit föremål för belydande debatt under år 1986.
Det har framhållils alt det ömsesidiga ägandet ger upphov till inlåsnings- 317

effekler, liksom att det stärker företagsledningens ställning på bekostnad Prop. 1986/87:74 av ägarnas inflytande. Det hävdas även att ömsesidigt ägande ofta etableras i syfle alt blockera uppköp och andra ägares möjligheter all utöva inflytande och all en av kapitalmarknadens grundläggande uppgifler därmed sätts ur spel.

Mol detta har anföris att de senasle årens många konlrollpostskiften och företagsuppköp på den svenska aktiemarknaden skapat behov av stabila ägarstrukturer. Ömsesidigt ägande har därför utnyttjats som ett sätt atl främja förelagens långsikliga utveckling och stabilitet.

Ägarutredningen företog under vintern 1985-1986 en kartläggning av ömsesidigt ägande mellan företag med akiier noterade på Stockholms Fondbörs (Ds I 1986:6).

Vid årsskiftet 1985-1986 var 38 börsföretag involverade i en eller flera direkta, ömsesidiga ägarrelationer med andra börsföretag. Del samlade värdet av dessa innehav motsvarade ca 7 % av börsvärdel per den 31 december 1985.

Av de 38 företagen hade 34 företag aktier noterade på A I-listan. Bland dessa återfanns exempelvis Boliden, Skånska och Volvo jämte fiertalet av A I-listans investmentbolag.

Flera av de ömsesidiga ägarrelationer som indenlifierades mellan akliemarknadsbolag omfaltade relativt små aktieposter. Ulredningen fann dock att ca en fjärdedel av de aktieinnehav som ingick i ömsesidiga ägarrelationer motsvarade minst 20 % av röstetalet. 1 ca 45 % av fallen motsvarade innehaven mer än 10 % av röstetalet.

Ägarutredningen har därefter fortsatt karlläggningsarbetet och gör under år 1987 analyser av orsaker och effekter av de kartlagda ägarstrukturförändringarna.

318

7 Olika näringars utveckling och omvandlingstakt P''"P- '986/87:74 7.1 Förändringar i näringsstrukturen 1950-1985

Sedan 1950-talets början har olika näringars andel av den samlade produktionen i samhällel (BNP) och av sysselsättningen förändrats kraftigt (tabell 7.1). Sålunda har de råvaruproducerande näringarnas (jordbruk, skogsbruk, fiske och gruvor) andel av BNP minskat frän 14 % år 1950 fill blotl 4 % i dag. I absoluta tal var nedgången störst mellan 1950 och 1970. Tillverkningsindustrin och energisektorn har en svagt nedåtgående trend. Dessa båda sektorer svarade under 1950- och 1960-talen tillsammans för drygt 30 % av BNP mot strax under 30 % år 1985. Även byggnadsindustrins andel har sjunkit någol. De tjänsieproducerande näringarna (exkl. byggnadsindustrin) har däremot sedan år 1950 stadigt ökat sin andel av BNP; från 45 % år 1950 lill 60 % år 1980. Andelsökningen var i absoluta tal starkast under 1960- och 1970-talen.

Mätt som andel av sysselsättningen (anlal arbelade limmar) blir förskjutningen mellan olika näringar än mer markant. Del är intressant atl notera, att jordbruk, skogsbruk, fiske och gruvor år 1950 svarade för 14 % av BNP, men för hela 22 % av antalet arbetade timmar. År 1985 var motsvarande andelar 4 resp. 5 %. Resursnyttjandet har här sålunda blivit avsevärl effektivare.

Ökningen av tjänsternas andel av produklionen och sysselsätlningen hänför sig till den offentliga tjänsteproduktionen. De privata tjänsternas andel av BNP är inte större i dag än är 1950. (Se vidare avsnitt 9).

1 labell 7.2 redovisas hur produkfionsvolymen och sysselsätlningen mätt i anlal arbetade timmar i olika näringar har utvecklats under perioden 1950-1985.

Produktionen (förädlingsvärdet) i tillverkningsindustrin och energisektorn ökade i snabbare takt än privata och offentliga tjänsler under perioden

Tabell 7.1 Produktionsvolym och sysselsättning i timmar I olika näringar 1950, 1960, 1970, 1980 och i 985 (index 1970 = 100)

		Förädlingsvärde, volym					Antal arbetade timmar
		1950	1960	1970	1980	1985	1950	1960	1970	1980	1985
1.2	Jordbruk, skogsbruk,
	fiske,gruvor	85	88	100	95	105	267	193	100	65	56
3,4	Tillverkningsindustri,
	energiproduktion	37	56	100	117	132	110	IIO	IOO	81	75
5	Byggnadsindustri	52	72	100	109	115	86	98	IOO	74	69
6,7,8,9	Tjänster	49	69	100	134	144	73	85	100	109	116
	Totalt	48	66	100	121	132	101	102	100	94	95
	Näringslivets tjänster	54	75	IOO	129	138	na	na	100	94	98
	Offentliga tjänster	40	57	100	142	155	na	na	IOO	138	151

KäUa: SCB. Nationalräkenskaperna.

319

Tabell 7.2 Olika näringars andel av bruttonationalprodukten och sysselsättningen 1950, 1960, 1970, 1980 och 1985

Prop. 1986/87:74

Andel i procent av BNP

Andel i procent av antalet arbetade timmar

		1950	1960	1970	1980	1985	1950	1960	1970	1980	1985
1,2	Jordbruk, skogsbruk.
	fiske, gruvor	14	10	6	4	4	22	15	8	6	5
3,4	Tillverkningsindustri,
	energiproduktion	33	33	31	27	28	32	31	29	25	23
5	Byggnadsindustri	8	9	9	8	8	8	9	10	8	7
6,7,8,9	Tjänster	45	48	54	61	60	38	44	53	61	64
	Summa	100	100	100	100	100	100	100	100	IOO	100
	Näringslivets tjänster	36	36	37	36	36	na	na	34	34	35
	Offentliga tjänster	9	II	17	25	24	na	na	18	27	29

Källa: SCB, Nationalräkenskaperna.

1950-1970. Därefter har förhållandet varit omvänl. Den starkaste expansionen har sketl i den offentliga tjänsteproduktionen. Produktionen i privata tjänstenäringarna har inle ökal i påtagligt snabbare takt än industriproduktionen.

Resursinsatsen i tillverkningsindustrin och energisektorn i termer av arbetade timmar upphörde alt öka vid mitten av 1960-lalel. Antalel arbelade timmar i privat och offenllig tjänsteproduktion sammantaget har däremot ökat under hela perioden 1950-1985. Även mätt på delta sätt har expansionen varil slarkasi i den offenlliga sekiom. I den privala tjänsteproduktionen har antalet arbelade timmar - åtminstone under perioden 1970-1985 - varit i det närmasle oförändrat.

Produktionen i den offenlliga seklorn ökar av statistiska skäl proportionellt mol antalet arbetade timmar. 1 stafistiken mäts nämligen den offentliga produktionen i termer av insatta resurser. Detla innebär atl produktivi-telstillväxten definitionsmässigt är lika med noll. Om man utgår i från all det i verkligheten förekommer en produkiiviietstillväxt även i den offentliga sektorn, kommer produktionens tillväxt där att underskattas i statistiken.

7.2 Branschförändringar

Under 1970- och början av 1980-talel har stora förändringar skett i branschstrukturen. Branschkoncentrationen i svensk industri har dock inle ökat nämnvärt sedan år 1970. Både under 1970 och 1985 svarade de tio största branscherna (mätt på 4-siffrig SNI-nivå) för hälften av industrins förädlingsvärde. Rangordningen mellan de största branscherna har dock ändrats under perioden.

320

Den slörsta förändringen har varit att bUindustrin har vuxil krafligl och Prop. 1986/87: 74 ökat sin andel av industrins förädlingsvärde från 5 % under år 1970 lill drygt 8 % år 1985. Samtidigt har basindustrier som massa och papper, och järn och stål minskat sina andelar (se figur 7.2). Av figurerna framgår vidare alt leleproduktinduslrin har fått ökad betydelse liksom kemisk industri och den elektriska industrin.

Specielll intressant är ulvecklingen inom elektronikindustrin; en bransch som var myckel obelydlig för drygl tio år sedan. Elektronikindustrin

Figur 7.1 Branschkoncentration i industrin 1970 och 1985 ::

1370

ises

5 15 Z5 35

Bra-scher i storleksorctiing

Källa: SCB:s industristalistik.

Figur 7.2 De tio största branscherna 1985 (andel av förädlingsvärde)

Källa: SCB:s industristalistik.

321

21 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

sysselsatte år 1984 ca 51000 personer. De stora arbetsställena har en Prop. 1986/87:74 väsentligt större andel av sysselsätlningen i elektronikindustrin än i verkstadsindustrin som helhet. Av arbetsställena hade 10 % fler än 500 sysselsatta och svarade för två tredjedelar av sysselsättningen.

Mellan åren 1975 och 1984 ökade produkfionens saluvärde av elektronikprodukter med 164 % i löpande priser. För tillverkningsindustrin totall och verkstadsindustrin var ökningen av saluvärdet under samma period 151 resp. 131 %. Jämförelser av delta slag tenderar dock lätt att bli missvisande då prisutvecklingen inom eleklronikområdel varit fallande medan den inom övrig industri varit krafligl ökande.

Bland elektronikproduktionens olika varugrupper svarade kommunikationsutrustning för ca 45 % av saluvärdet både 1975 och 1984. Medicinsk elektronik, datorer och kringutrustningar samt elektroniska komponenter visade de största ökningarna av saluvärdet i löpande priser mellan de båda åren. En myckel svag produktionsutveckling noteras för konsumentelektronik och kontorsmaskiner, vars saluvärde i löpande priser endast steg med ca 20 % under perioden.

Flesl anlal producerande arbetsställen under år 1984 fanns inom varugrupperna industriell eleklronik och elektroniska passiva komponenter.

En annan vikfig tillväxtbransch har varit den kemiska induslrin. Flera sektorer inom kemisk industri har fått ökad belydelse sedan år 1970. Industrin för kemikalier, gödselmedel och ogräsbekämpningsmedel har tagil plats bland de tio största branscherna. Läkemedelsindustrin har fördubblat sin andel av industrins förädlingsvärde och ligger mycket nära de tio största. Även plastindustrin harökai sin produkfionsvolym kraftigl.

Bland de branscher som minskat sin andel av svensk industriproduktion återfinns framför alll järn och slål, varven och konfekfion.

Järn- och stålindustrin var den näsl slörsta branschen år 1970. Sedan dess har andelen av industrins förädlingsvärde sjunkit 2,5 procentenheter till ca 5 %. Branschens förutsättningar i dag beskrivs närmare i avsnitt 10.

Flera stora nedläggningar har under senare år gjorls inom varvsnäringen. Från att år 1970 ha varit en av de tio största branscherna i svensk induslri, svarade varven år 1985 endasl för 1,6% av del sammanlagda förädlingsvärdet (se vidare avsnill 14).

Inom leko-induslrin år det framför alll konfektionsdelen som gått tillbaka i förhållande lill andra branscher. År 1970 hade beklädnadsindustrin en plals som tionde slörsia bransch, medan den i dag hamnar belydligl längre ner på listan.

7.3 Strukturomvandlingstakt

Takten i strukturomvandlingen skiljer sig mellan olika tidsperioder och mellan olika länder. Nedan har elt måll på omvandlingstaklen räknats fram genom atl de absoluta sysselsällningsförändringarna av olika sektorers procentuella andel av näringslivet adderats.

I labell 7.3 visas omvandlingslakten i hela näringslivel, dels i tre tidspe
rioder, dels i fyra länder. 322

För Sveriges del framgår att omvandlingslakten var högre under 1965- Prop. 1986/87: 74 1975 än under senare perioder. Detta beror framför alll på övergången från jordbruks- till industrisamhälle. Mellan 1965 och 1975 krympte som lidigare redovisats jordbrukets andel av sysselsättningen kraftigt. Under 1970-och 1980-talen har även industrin fått en mindre andel. Jämfört med de tre övriga länder som redovisas här hade Sverige en lägre strukiuromvandlingslakt under 1970-1980. För perioden 1975-1984 visar Sverige däremoi en högre omvandlingslakt än Förbundsrepubliken Tyskland, men lägre än Japan och USA. Japan har hafl högsl omvandlingstakt. Landet hade 1970 en relativt storjordbruks- och fiskesektor, som krympt kraftigt sedan dess. Mest har sysselsältningen ökat i vissa tjänslenäringar. I Förbundsrepubliken Tyskland sysselsatte handel, restauranger och holell allt fier särskilt under 1970-lalet. Induslrin och jordbruket har minskal sina resp. andelar sedan 1970. Industrins betydelse vad gäller sysselsättningen har minskat även i USA. Där spelar istället bank-, försäkrings- och prival uppdragsverksamhel saml vissa andra Ijänster en växande roll.

En beräkning har även gjorls av omvandlingstaklen inom tillverkningsindustrin. Tabell 7.4 visar ett mätt framräknat på samma sätt som för hela näringslivet ovan.

1 Sverige var strukturomvandlingen inom tillverkningsindustrin större mellan 1965 och 1975 än under senare perioder. Minsl var den under den senaste perioden. Det är främst verkstadsindustrin som vuxil och tekoindustrin som gått fillbaka under de senaste tjugo åren. En internationell jämförelse visar att 1975-1984 var omvandlingstakten något högre i Sverige och Japan än i USA och Förbundsrepubliken Tyskland. I de andra länderna har, liksom i Sverige, verkstadsindustrin fått en ökad andel av

Tabell 7.3 Strukturomvandlingstakt i näringslivet
Sverige	Förbundsrepubli ken Tyskland	USA	Japan
1965 - 1975 0,65 1970 - 1980 0,53 1975 - 1984 0,58	0,69 0,51*	0,74 0.63*	0,98 0,66

* 1975 - 1983

Källa: OECD-statistik.

Anm.: Näringslivet har delats in i nio sektorer (SNl 1-9).

Tabell 7.4 Strukturomvandlingstakt i fillverkningsindustrin
Sverige	Förbundsrepubliken Tyskland USA	Japan
1965 - 1975 0,86 1970 - 1980 0,62 1975 - 1984 0,51	0,45* 0,49*	0,51

* 1975 - 1983

Källa: OECD-statistik.

/Inm.; Tillverkningsindustrin har delats in i nio sektorer (SNl 31-39), 323

industrisysselsätlningen, medan teko-induslrins andel minskal. Minst utta- Prop. 1986/87: 74 lal är detta mönster i USA.

7.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan det noleras att strukturomvandlingen inneburit stora förändringar i näringslivsbilden under efterkrigstiden. Industrisektorn redovisade sin högsta sysselsättning under 1950- och börian av 1960-talet. År 1985 var antalel arbetade limmar ungefär två tredjedelar av antalet år 1960. Däremot växer tjänstesektorn. Även inom industrisektorn har stora förändringar ägt rum. Internationella jämförelser visar därvid atl den svenska strukturomvandlingstakten varit lika snabb som i konkurrenskraftiga industriländer som Japan, Förbundsrepubliken Tyskland och USA. Studier som gjorts inom bl. a. OECD bekräftar detta.

324

8 Sektorsindelad Strukturanalys Prop. 1986/87:74

8.1 Analysmodell

Den svenska indusirins internationella konkurrenskraft har stått i centrum för den ekonomisk-politiska debatten under de senaste tio åren. I avsnitt 4 analyserades konkurrenskraflsförändringar i lermer av förändrade relativpriser m. m. Slutsatsen av den jämförelsen var att strukturella variabler som varusammansättning och länderfördelning inle till fullo kan förklara svenska marknadsandelsförluster. Vid sidan av kostnadsläget finns en rad andra faktorer som är väsenfiiga för industrins konkurrenskraft i elt längre perspektiv.

Industriproduktionen kan delas in efler bransch eller produkternas användningsområde. Ingendera av dessa principer är dock särskilt lämpade för att analysera industrins konkurrensförutsättningar. De faktorer som är strategiska i detla sammanhang är knutna till egenskaper hos produklerna och produktionsprocesserna. Elt sätt att analysera detla är genom att ta fasta på i vilken utsträckning som produkterna är differentierade resp. hur flexibel produktionsapparaten är. Delta bygger på att förelagens strategiska siluation bestäms av dessa faktorer. De kompetenskrav som konkurrenssituationen medför bestämmer också hur forskning och utveckling (FoU) kan bidra lill atl stärka konkurrenskraften.

En modell' har utarbetats i vilken industrin siuderas ulifrån produkternas differentiering och produktionsprosessens flexibilitet. Med denna ulgångspunkl kan industrin enligt figur 8.1 delas in i fyra olika kategorier med hänsyn till dessa två variabler. Klassificeringen av enskilda branscher liksom de valda beleckningarna på de fyra grupperna kan givelvis alllid diskuteras. Syftet är emellertid att utifrån en enkel indelning i korthet diskutera vilka förutsättningar som gäller olika typer av förelag.

Figur 8.1 Indelning av industrin i fyra sektorer

Differentierade produkter

Kundanpassad produktion

Forskningsdriven produktion

Flexibel produktion

Standardiserad produktion

Arbetskraft-baserad produktion

Rävarubaserad produktion

Standardiserade produkter

Källa: Gruppen för Resursstudier i Oslo.

' Modellen har utvecklats inom Gruppen för Resursstudier i Oslo (se Norges indu
striella framtid. Strategiska muligheter for bedret konkurrenseevne. Norges Tek- 325
nisk-Naturvitenskaplige Forskningsråd, 1986).

Konkurrensförmågan inom råvarubaserad produktion besläms av pro- Prop. 1986/87:74 duktionslekniken och möjligheterna att la till vara slordriftsfördelar. Tekniken är i allmänhet internationellt given. Eftersom kapitalintensiteten är hög och avskrivningstiderna därmed långa, så kommer anläggningarnas åldersstruktur globalt sett alt variera. Producenterna med de modernaste anläggningarna blir prisledare. Arbetskraftskostnaderna spelar mindre roll för råvarubaserad produktion. Råvaror, energi och avskrivningar är de stora kostnadsposterna. Produktionsekonomin bygger i hög grad på alt kapaciteten utnylljas för fulll.

Arbetskraflsbaseradproduktion ulgörs av produkler som är förhållandevis standardiserade och som tillverkas i jämförelsevis korta serier. Det finns ofta näraliggande substitut och priset är viktigt som konkurrensmedel. I vissa fall kan märkesdifferentiering ha stor betydelse. Eftersom arbetskraften svarar för en betydande del av totalkostnaderna finns starka incitament atl införa arbetskraftsbesparande teknik. Ökad aulomatisering är också ett sätt atl få en högre och jämnare produktkvalitet.

Kundanpassade produkler år i hög grad differentierade och håller en hög FoU-nivå. Eftersom nära substitut saknas är de inte så priskänsliga. Produktionen är jämförelsevis flexibel med ett slort behov av tekniker och servicepersonal. Salsningar på produktutveckling och förmåga all utveckla lösningar för enskilda kunder är centrala för konkurrensförmågan. Produklerna måste fortlöpande ändras för atl förhindra konkurrenter att kopiera dem.

När det gäller forskningsdriven produklion år salsningar på forskning och utveckling utslagsgivande. Långa serier är nödvändiga för atl få täckning för utvecklingskostnaderna. Möjligheterna att få tillbaka nedlagda kostnader i en avlägsen framtid kan knappast bedömas på förhand. Verksamheten är alltså riskfylld.

För atl operationalisera denna modell har data över realkapital i form av maskiner och inventarier per sysselsatt använls som måll på produktionsapparatens flexibilitet. Hög kapitalintensitet indikerar låg flexibilitet och vice versa. Forsknings- och utvecklingskostnaderna i förhållande till lönekostnaderna representerar graden av produktdifferentiering. En hög andel forsknings- och utvecklingskostnader indikerar en hög grad av produktdifferentiering.

I tabell 8.1 visas hur produktion och sysselsällning utvecklats i de olika seklorerna under del senasle decenniet. Arbetskraflsbaserad produklion svarade år 1985 för nära hälften av förädlingsvärdet och 60 % av antalet sysselsatta i tiUverkningsindustrin. Dess andel av industrins produktion och sysselsättning har dock minskat sedan år 1975, medan den kundanpassade, forskningsdrivna och råvarubaserade produktionens andelar har ökat.

Den forskningsdrivna produktionen uppvisar den snabbaste tillväxten av förädUngsvärdet under perioden. Den arbetskraftsbaserade produktionen har minskat i volym sedan år 1975. Anlalet sysselsatta har ökat i den forskningsdrivna produktionen, men inom övriga sektorer har antalet sys-

326

Tabell 8.1 Förädlingsvärde och antal sysselsatta i tillverkningsindustrin fördelade på olika typer av produktion 1975 och 1984

Prop. 1986/87:74

	Förädlingsvärde			Antal sysse		satta
	Andel	procenl	Index - 1984 med 1975= IOO	Andel	procenl		Index
	1975	1984	Index - 1984 med 1975= IOO	1975		1984	1975=100
Kundanpassad produktion Forskningsdriven produklion Råvarubaserad produktion Arbetskraftsbaserad produktion Tillverkningsindustri, totalt	10 9 24 57 IOO	12 11 28 49 IOO	127 136 122 90 105	9 6 22 63 100		9 9 22 60 100	89 117 88 82 86

selsatta minskat. Nedgången har varit störst i den arbetskraftsbaserade produktionen.

Räntabiliteten i resp. sektor under åren 1978-1985 framgår av figur 8.2. Under år 1986 bedöms den nominella räntabiliteten ha fallit för alla grupper. Den största försämringen gäller för den råvambaserade industrin. I övrigt bedöms de inbördes relationerna bestå, med kanske en yllerligare relativ förbättring för den forskningsdrivna induslrin.

Forskning och utveckling (FoU) är en viktig konkurtensfaktor i stora delar av industrin. Det kan röra sig om att ta fram nya produkter, som är överlägsna dem som finns på marknaden eller att utveckla effektivare produktionsmetoder så att priserna kan sänkas i förhållande till konkurrenterna.

Figur 8.2 Räntabilitet före extraordinära poster och skatt 1978—1985

■KJ	_
	-		/"
	-
30	—		/ /
	-		/ /
	-		/ /
	-		/ ..
20	—	-.	'" "'" .



	-	*" .f"-'*—	*-<'' y \ ".**
	-	■/	/ \
10	—	./	\
		*/ f*	\
		1	\
	~	t
0
0		t	.-'•'''
		t
		t
10	M

Rävarubaserad

flrtBts-intersiv

Forsln.-drivai

-Kmd-

787960 81 82838485

Anm.: Gäller företag som funnits hela perioden.

327

Tillverkningen av differentierade produkler (kundanpassad och forskningsdriven produklion) karaktäriseras av en högre FoU-intensitet än industrin i genomsnitt. Drygt 60 % av tillverkningsindustrins FoU-kostnader läggs ned i dessa båda segment, som tillsammans svarar för knappl en fjärdedel av industriproduktionen. Övervägande delen av kostnaderna -ca två tredjedelar - faller på teleprodukler och bilar.

Den arbetskraftsbaserade produklionen svarar för en fjärdedel av industrins FoU, varav hälften utnyttjas i maskininduslrin (exkl. daiorer och kontorsmaskiner). Den råvarubaserade sektorn står för dryga 10 % av FoU-insatsen i induslrin.

Över tiden tenderar den kundanpassade och forskningsdrivna produklionen att öka sin andel av tillverkningsindustrins FoU.

Del kan konstaleras all utrikeshandeln vuxit kraftigl i alla fyra sektorerna. Över lag har exporten ökat mer än imporlen. Den arbetskraftsbaserade industrin har en något blygsammare exportökning än övriga sektorer. Både exportandelen och imporlandelen (dvs. importens andel av den svenska marknaden) har vuxit i samtliga seklorer. I dag är andelarna över hälften i många produktgrupper. Sverige har elt överskott i utrikeshandeln med flera slora produktgrupper. Den seklor där handelsbalansen är negativ för flesl grupper är inom den arbetskraftsbaserade industrin.

I det följande ges en mer detaljerad redovisning för de fyra seklorerna.

Prop. 1986/87:74

Figur 8.3 Industrins forsknings- och utvecklingskostnader under 1980-talet, fördelade på olika sektorer

Kuid-

Forsloi-driven

Rävarubaserad

Rrbetskr-baserad

Källa: SCB.

328

8.2 Forskningsdriven industri Prop. 1986/87:74

Tillväxten har under perioden 1975-1984 varit snabbast inom den forskningsdrivna industrin. Denna sektor svarar dock inle för mer än i runda lal

10 % av tillverkningsindustrins proc/wAf/ow och sysselsättning.
Produktionstillväxten har varit högst i läkemedelsindustrin, som 1984

svarade för omkring 20 % av den forskningsdrivna produktionen. Anlalet sysselsatta i forskningsdriven produktion ökade med sammanlagt runt

11 000 personer mellan 1975 och 1984. Större delen av denna ökning faller
på bilindustrin.

Under åren 1978-1985 har den forskningsdrivna industrin varje år haft en högre rånlabililet före extraordinära poster och skatt än de övriga grupperna, vilket framgick av figur 8.1. Mest markanl är detta efter devalveringen, då räntabiliteten varit nästan dubbelt så hög som för övriga industri (över 30 %). Den forskningsdrivna industrin är också den mest exportintensiva gruppen.

Beträffande fördelningen mellan fiUväxande och stagnerande företag är den forskningsdrivna helt unik. Hela 90 % av de anställda i sektorn arbelar i tillväxande förelag.

Den forskningsdrivna produktionen svarar för en tredjedel av FoU-kostnaderna i industrin. Bilindustrin, som står för uppemot en tiondel av industriproduktionen, svarar för inte mindre än en fjärdedel av industrins FoU. FoU-intensiteten är högre i läkemedelsindustrin, men branschen är betydligt mindre - blott 2 % av industriproduktionen. Likväl svarar den för 8 % av indusirins FoU. Den FoU som bedrivs i dessa båda branscher är av mycket olika karaktär. 1 läkemedelsindustrin är del i stor utsträckning fråga om forskning för att ta fram hell nya produkler, medan det i bilindustrin snarare gäller alt utveckla en befintlig produkt så att dess prestanda och design skiljer sig från konkurrenternas nära substitut på ett för marknaden tilltalande sätl.

Utrikeshandeln i forskningsdriven induslri kännetecknas av alt trans-portmedelsexporten ökade med 70 % och exporten av läkemedel mer än fördubblades mellan åren 1975 och 1985. Även importen av dessa varor ökade, men inte lika kraftigt som exporten.

Exportandelen ökade i transportmedelsindustrin från knappl 50 % år 1975 till drygt 60 % år 1985. I den kemiska delbranschen var andelen betydligt lägre trots en fördubbling under perioden. Imporlandelarna ökade på båda varugruppsområdena med 10 procentenheter till 50 % i transportmedelsinduslrin och till närmare 40 % i den kemiska delbranschen.

Svensk bilindsutri visade ett slort överskott i utrikeshandeln mellan 1975 och 1985. Det har dessutom ökal under perioden. Även för motorer är handelsbalansen i dag klart posiliv. För fio år sedan var däremoi imporlen slörre än exporten i denna delbransch. Handeln med medicinska och farmaceutiska produkter visade underskott 1975, men överskott 1985.

8.3 Kundanpassad industri

329

Teleprodukler samt elmotorer och generatorer är de snabbast växande produktgrupperna inom den kundanpassade produklionen. Antalet syssel-

satta har dock minskat i alla branscher i denna kategori under perioden Prop. 1986/87: 74 1975-1984, utom i produklion av elmotorer och generatorer. Totalt uppgick minskningen fill omkring 10000 personer. Den relativt sett största nedgången har sketl i tillverkning av datorer och koniorsmaskiner, där sysselsättningen sjunkit med drygl en tredjedel under perioden.

Den kundanpassade tillverkningen är förhållandevis arbelskraftsinten-siv. De strategiska resursema är forskning och utveckling, marknadsföring och service. Tillgången lill bl.a. tekniker och specialister är viktig för ulvecklingen. I och med att differentieringen av produkterna bygger på marknadsföring och service och detta bäst sker på köparens marknad, sker sekloms expansion delvis ulomlands. Även om tillgången lill yrkesutbildad arbetskraft ger Sverige en komparativ fördel i tillverkningsledet, kan del vara fördelaktigt all lägga även en del av tillverkningen nära kunderna, l.ex. montering. Ulvecklingen av arbetskraftskostnader i Sverige torde även i fortsättningen skapa incitament till ökad aulomatisering.

Den kundanpassade industrin hade en relativt sett god ränlabUitet fram t.o.m. år 1983. Därefter har räntabiliteten faUil från 23 fill 8 % år 1985. Utvecklingen beror i slor utsträckning på att några förelag inom gruppen dras med stora förluster. Under år 1985 uppgick den samlade föriuslen till drygt 1,5 miljarder kronor och "vinstföreiagens" resultat till ca 2,9 miljarder.

Drygl 25 % av de sysselsalla i kundanpassad industri ålerfinns i expansiva företag.

Den klart högsta sysselsättningslillväxlen har de expansiva företagen inom den kundanpassade industrin haft (31 %). I detta fall har tillväxten varil alltför hög för vissa förelag och soUditelen har krafligl försämrals -obalanserad fillväxt. Trots mycket stora exiraordinära nettointäkter - i huvudsak koncernbidrag — har således inte räntabiliteten räckt för den expansionstakl som gruppen haft.

Knappt en tredjedel av FoU-kostnaderna i fillverkningsindustrin har under 1980-talet lagts ned i kundanpassad produktion. Drygt hälften satsades för att utveckla teleprodukler.

Vad beträffar utrikeshandeln ökade eleklroindustrin - som dominerar seklorn — sin exporl med nästan 75 % i fasla priser under perioden 1975-1985. Importen ökade med drygt 60 %. Såväl export- som importandelen låg år 1985 vid 55 %. De hade då ökat med 10 resp. 15 procentenheter på lio år.

Beiräffande datorer och tillbehör har både export och imporl mångdubblats under fioårsperioden. Instrumentexporten fördubblades under samma tid, medan importen ökade ca 60 %. Ar 1985 var såväl exporten som imporlen av flygplan betydligt större än tio år tidigare. Utrikeshandeln med flygplan varierar dock kraftigt mellan åren.

För några av de vikigaste produkterna i branscherna med kundanpassad
produktion är handelsbalansen klart posifiv. Del gäller l. ex. ADB-maski-
ner och teleprodukler. Importen av delar och tillbehör till datorer är
däremot större än exporten. Importen har dessulom vuxit snabbare under
den senasle tioårsperioden. För handeln med instrument är balansen nega
tiv i dag liksom år 1975. Beträffande flygplan visas i dag ett visst överskott 330
till skiUnad från det underskott som fanns tidigare under tioårsperioden.

Den kundanpassade industrin svarar för én stor del av den svenska Prop. 1986/87:74 projektexporten (se vidare avsnitt 12).

8.4 Arbetskraflsbaserad industri

I den arbetskraftsbaserade sektorn minskade såväl produktionen som sysselsättningen under perioden 1975-1984. Detta beror till en del på att teko och varv ingår där. Tekoindustrins produklion sjönk under perioden med nära 40 % i volym och varvsproduktionen halverades. Sammanlagi skars sysselsättningen i dessa båda branscher ner med drygt 50000 personer mellan 1975 och 1984. Även produktionen i jord- och stenvaruindustrin (lillverkning av produkter av porslin, lergods, glas samt tegel och cement m.m.) har sjunkit åren mellan 1975 och 1984 och sysselsättningen har reducerats med nära en tredjedel. Den arbetskraftsbaserade produkfionen exkl. nu nämnda branscher var år 1985 i volym i stort selt oförändrad jämfört med 1975, men sysselsättningen var 20 % lägre.

Den ogynnsamma sysselsättningsutvecklingen hänger av allt att döma samman med atl priset är en viktig konkurtensfaktor när del gäller arbetskraftsbaserad produktion. Kostnadsutvecklingen i Sverige åren 1975-1984 har skapat slarka incitament till rationaliseringar, vilket minskat arbetskraftsinsaisen per producerad enhet.

Viss tillverkning inom den arbetskraftsbaserade sektorn har dock expanderat starkt. Det gäller produktion av gummivaror, kemiska färdigvaror, plastvaror och grafiska alster. Endast i en av dessa branscher, nämligen tillverkning av kemiska färdigvaror, har dock sysselsätlningen ökal nämnvärt åren 1975-1984. Närmare bestämi ökade antalel sysselsatta med drygt 6000 personer. I den grafiska industrin har sysselsältningen ökal obetydligt, medan plastvaruindustrins sysselsättning sjunkil något. Gummibranschen har omstrukturerats sedan mitten av 1970-talet. Trots alt produklionen har ökat med 75 % i volym, har sysselsättningen reducerats med inte mindre än en tredjedel.

Sedan år 1982 har räntabiUlelen legat i slort selt stilla kring 18-19 % och gruppen har således inte känt av vinstkonjunkluren efter devalveringen.

I seklorn ligger andelen sysselsalla i expansiva förelag strax över 25 %.

Den arbetskraftsbaserade produktionens andel av industrins FoU år långt mindre än dess andel av industriproduktionen. Under 1980-talet har i genomsnitt en fjärdedel av industrins FoU satsats i detta segment, som svarar för mer än halva industriproduktionen. Maskininduslrin svarar för nära hälften av FoU-kostnaderna och metallvaror, elektriska apparater samt kemiska produkter (exkl. läkemedel) för ytterligare nära 30 %. Inom branscher som tekoindustri, livsmedelsindustri, trävaruindustri, grafisk induslri samt iransportmedelsindustri (exkl. bilindustri) är FoU-kostnaderna mycket låga.

Utrikeshandeln har utvecklats myckel varierande mellan de olika branscherna i arbetskraflsbaserad industri.

Mellan åren 1975 och 1985 ökade exporten från hela den arbetskraflsba- 33I

serade industrisektorn med nännare 45 % i fasla priser. Om varvsindusirin Prop. 1986/87: 74 exkluderas uppgick ökningen till drygt 60 %. Maskinindustrin dominerade exporten och ökade ca 50 %.

Exportens andel av produktionen varierade myckel mellan branscherna. Lägst var den i konsumfionsvarubranscher som grafisk industri och livsmedels-, dryckesvaru- och lobaksindustrin (se vidare avsnitt 11). Högst exportandelar hade industrier för foto m. m. och maskinindustri. Tekoindustrin ökade exportandelen slarki under tioårsperioden.

Importen i de arbetskraftsbaserade branscherna ökade drygl 40 % jämfört med 1975. Varvsindustrin drog ned ökningen några procentenheter. Även importen dominerades av maskininduslrin, där ökningen var 55 % under perioden.

Importandelen av den svenska marknaden skiljde sig stort mellan branscherna. I industrier för foto m. m. samt tekoindusirin var importen slor. 1 lekobranschen hade den dessutom ökal kraftigt i betydelse. Grafisk induslri hade låg importandel, som dock fördubblades mellan åren 1975 och 1985.

De flesta av produktgrupperna i den arbetskraftsbaserade induslrin har haft jämförelsevis små förändringar i handelsbalansen sedan 1975. Inom dessa grupper har dock enskilda produkter siarkt förbällral eller försämrat sin position gentemot utlandet.

Livsmedels-, dryckesvaru- och lobaksindustrin, lekoindustrin saml industrierna för kemtekniska varor, optik och foto har negativ handelsbalans. Vad gäller trävaror och möbler visar däremoi utrikeshandeln etl stort överskott. Den arbetskraftsbaserade maskinindustrin har till stora delar klart positiv handelsbalans. För de delar av transportmedelsinduslrin som hör lill denna seklor har handelsbalansen i många fall försämrats under den senaste tioårsperioden.

8.5 Råvarubaserad industri

Råvarubaserad produktion (se även avsnitt 10) har ökat i snabbare takt än industriproduktionen i genomsnitt, men tillväxten har inte räckl lill för all öka sysselsättningen.

Tillverkning av kemikalier, basplaster och petroleumprodukter svarade för den snabbaste produkfionstillväxten inom den råvarubaserade sektorn under perioden 1974-1984. Tillsammans svarar dessa produktgrupper för drygt 30 % av produklionen i denna sektor. Även tillverkning av masssa, papper och pappersprodukter — som utgör en Iredjedel av produklionen -har ökat relativt starki. Antalet sysselsatta i lillverkning av kemikalier, basplasler och petroleumprodukter ökade mellan åren 1975 och 1984 med i runda tal 4000 personer. Inom övriga grenar av den råvarubaserade produktionen minskade sysselsältningen under perioden.

Eflersom den råvambaserade induslrin är den i särklass mest konjunkturkänsliga gruppen varierar dess lönsamhet kraftigl. Under åren 1978, 1981 och 1982 låg räntabiliteten på -9 %, -3 % och O %. Räntabiliteten har

sligil kraftigt under åren 1983 och 1984 och låg det senare årel på 21 %. 332

Under 1985 sjönk räntabiliteten fill 14 %.

Den råvarubaserade industrin har en någol lägre sysselsältningsandel i Prop. 1986/87: 74 expansiva företag än de andra grupperna. Andelen stannar vid knappt 25 %.

Drygl 10 % av FoU-kosinaderna i induslrin har under 1980-talet lagts ned i råvarubaserad produktion. Satsningarna har främst gällt massa- och pappersindustrin saml framställning av kemikalier och basplaster.

Sekloms utrikeshandel har på tio år förändrats enligt följande.

Exporten från den råvarubaserade induslrin ökade närmare 75 % i fasta priser mellan åren 1975 och 1985. Den dominerande massa- och pappersindustrin hade störst exportandel. År 1985 var den 65 %, medan övriga branscher exporterade omkring hälften av produktionen.

Ökningen av sektorns import stannade under tioårsperioden vid ca 35 %. Då har den i det närmaste halverade imporlen till petroleumraffinaderier m.m. räknats bort. Importens andel av tillförseln fill den svenska marknaden 1985 var 15 % i massa- och pappersindustrin och 35 % i järn-och stålindustrin. I övriga råvarubaserade branscher täckte ännu imporlen över hälften av marknaden, trots alt imporlandelen minskat kraftigl för petroleumraffinaderierna.

Branscherna inom råvarubaserad industri har till stor del stora överskoll i handeln med utlandet. Det gäller pappersmassa och pappersvaror samt järn och slål. Vissa förbällringar har dessulom skett under perioden 1975-1985. För övriga metaller har b:anschen gått från underskott lill överskott i handelsbalansen. Det var speciellt exporten som ökade krafligl. Den kemiska industrin inom denna seklor visade negativ handelsbalans under perioden.

8.6 Regional omvandling

I de föregående avsnitten har näringslivets strukturomvandling beskriviis ulifrån en rad olika uigångspunkter. De förändringar och utvecklingstendenser som har redovisats för olika sektorer inom främst industrin får självfallet varierande genomslag i skilda delar av landel. Det beror dels på skillnader i näringslivsstrukluren i utgångsläget. Regioner som domineras av krympande industrisektorer blir särskilt drabbade. När det gäller växande delar av industrin varierar lokaliseringsförutsättningarna regionalt, vilket medför att tillväxten fördelas ojämnl över landet.

I detla avsnitt redovisas översikligt vissa drag i industrins regionala strukturomvandling under perioden 1975—1985. Analysen begränsas i första hand till de sysselsällningsmässiga förändringarna i ett urval regioner med varierande näringslivsslruklur.

En sammanfattande bedömning är att industrins geografiska fördelnings
mönster uppvisar en påfallande stabilitet. Det gäller åtminstone på de
region- och sektorsnivåer som redovisningen här avser. Trots slora föränd
ringar totalt sett i landets induslri mellan åren 1975 och 1985 kvarstår
skillnaderna i industristruktur mellan olika delar av landet i sina huvud
drag. Vissa skillnader har snarasl förstärkts. Det innebär också alt indu
stristrukturen inom resp. region, dvs. fördelningen mellan olika industri
seklorer, har förändrats endasl måttligt. 333

Den dominerande förändring som har sketl under lioårsperioden är den totala sysselsättningsminskningen inom industrin (tabell 8.2). 1 hela landel var minskningen 16 %, vilket motsvarade över 160000 personer. I Bergslagen försvann nästan en fjärdedel av all induslrisysselsällning. I Stockholmsregionen var minskningslakten densamma som i riket som helhet, vilket innebär att regionen behöll sin andel av landets industrisysselsatta.

Bergslagsregionen och Stockholms län svarade för ungefär lika stora andelar, eller ca 10 % vardera, av den minskade industrisysselsättningen i landel mellan 1975 och 1985. För att få ett mått på betydelsen för resp. region av dessa förändringar kan de jämföras med att Bergslagen vid periodens börian hade 7 % av landets industrisysselsatta och 5 % av landets befolkning. Stockholms län hade 11 % av industrisysselsättningen och 18 % av befolkningen.

Sysselsättningen minskade i flera regioner i ungefär samma lakl i den arbetskraftsbaserade och den råvarubaserade produkfionen. Eftersom dessa sektorer tillsammans svarar för huvuddelen av industrisysselsätlningen i flertalet regioner innebär det alt industristrukturen inom dessa har förändrals i en mycket begränsad omfattning. Forskningsdriven produklion i t. ex. skogslänen och Bergslagen har ökat, men förändringarna i absoluta tal är små.

Induslrisysselsättningens fördelning på de olika sektorerna i regionerna framgår av figur 8.4.

Prop. 1986/87:74

Figur 8.4 Industrisysselsättningen år 1985 i vissa regioner, procentuell fördelning mellan arbetskraflsbaserad (A), råvarubaserad (R), kundanpassad (K) och forskningsdriven (F) produktion

STOCKHOLMS LÄN A

BERGSLAGEN A

SKOGSLÄNEN A

STÖDOMRÅDE A A

SYDÖSTRA SVERIGE A

334

De redovisade regionernas andelar av landets totala industrisysselsäit- Prop. 1986/87:74 ning i de olika sektorerna framgår av tabell 8.2. Som jämförelse anges också regionernas andelar av landets befolkning.

Tabell 8.2 Vissa regioners procentuella andelar av landets industrisysselsättning och befolkning år 1985

	Arbets-	Råvaru-	Kund-	Forskn.	Hela	tillv.	Befolkn.
	krafts-	baserad	anpassad	driven	industrin
	baserad
Stockholms län	10,7	3,5	37,7	14,5	11,2		18,9
Sydöstra Sverige	9,9	6,6	6,9	9,4	8,2		6,7
Bergslagen	4,9	16,6	4,7	1,7	6,3		4,5
Skogslänen	15,8	41,4	12,3	7,1	17,9		21,0
Stödområde A	0,8	1,2	0,3		0,7		2,0

Källa: Bearbetning av SCB:s industristatistik.

Några av de mest framträdande dragen från figur 8.4 och labell 8.2 är följande:

- Den kundanpassade produkfionens starka ställning i Stockholms län. Var fjärde industrisysselsäit i länet arbetar inom denna sektor och näslan fyra av lio sysselsatta med denna lyp av produktion i landet finns i Stockholms län. Under perioden 1975-1985 ökade dessutom denna sysselsättning. Del innebar att regionens andel av landets sysselsättning i sektorn också ökade.

- Den råvarubaserade produktionens dominans i Bergslagen. Varannan industrisysselsäit i regionen finns i dessa branscher. Trots att knappl var tjugonde svensk är bosatt i regionen arbetar var sjätte av landets sysselsatta inom råvarubaserad industri i Bergslagen.

- I skogslänen svarar arbetskraftsbaserad och råvarubaserad produktion för ungefär lika stora andelar av sysselsältningen. Över 40 % av landets sysselsatta inom råvarubaserad produklion finns i regionen jämfört med endasl drygt 20 % av befolkningen.

- Industrin i stödområde A är liten såväl absolut som i relation till befolkningen. Den arbetskraftsbaserade produklionen dominerar fortfarande i regionen. Under perioden från år 1975 har emellertid en krafiig omfördelning skett från denna sektor till råvarubaserad produktion.

- Av de studerade regionerna är del sydöstra Sverige som har en industristmktur som närmast liknar landets enligt den sektorsindelning som här har valts. Mellan 7 och 10 % av landets sysselsättning i de olika sektorerna finns i denna region. Det är något mer än regionens andel av landels befolkni:ig.

335

8.7 Regionala skillnader i fråga om teknikerintensiteten inom Prop. 1986/87:74 industrin'

Redovisningen ovan av förändringarna i den toiala industrisysselsätlningen ger självfallet endast en grov bild av pågående strukturförändringar inom industrisektorn.

När utbildad arbetskraft, FoU-resurser och starka nätverk blir vikliga utvecklings- och lokaliseringsfaklorer för näringslivel, så ökar storstädernas och universitelens dragningskraft. Det är uppenbart att det finns en mycket stark koncentration av teknisk kompelens till sådana orter (labell 8.3.).

Tabell 8.3 Regional fördelning av befolkning samt civilingenjörer och tekniskt inriktade forskare 1980 (procent)

Landsdel Befolkning Civilingenjörer/

forskare

19,8	36,7
8,8	15,0
5,7	8,1
21,0	18,0
11,1	8,2
3,5	3,1
3,4	0,8
26,7	10,1

Stockholmsområdet Göteborgsområdet Sydvästra Skåne Slödjepkter syd Stödjepkter norr Bergslagen Norra inlandet Övr landet

Riket 100 100

Anm.: Beträffande regionindelningen; se SOU 1984:74 Regional utveckling och regional utjämning.

Den grupp av industritjänstemän som har tekniskt inriktade arbelsfunk-fioner ökade med drygt 10 % mellan perioden 1975-1983. Under samma period minskade den totala induslrisysselsättningen med 18 %. Till "tekniska tjänstemän" har räknals sådana som arbetar med konstruktion, kvalitetskontroll, systemering, programmering m.fl. lekniskl inriktade uppgifter. Hos denna grupp tjänstemän finns en stor del av indusirins teknologiska kompetens samlad. Antalet tekniska tjänstemän och deras andel av den totala industrisysselsättningen kan ge en indikation på hur teknikintensiv industrin är i olika regioner. I tabell 8.4 redovisas sädana uppgifter för samfiiga län.

' Avsnittet baseras på opublicerat underlagsmalerial frän det arbete om teknik
spridning som statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, universitets-
och högskoleämbetet samt skolöverstyrelsen bedriver på regeringens uppdrag. Ar
betet kommer att redovisas i en rapport frän de fyra verken under mars 1987. 336

Tabell 8.4 Antal "tekniska tjänstemän" per län och deras andel av Prop. 1986/87: 74

industrisysselsättningen i resp. län 1983

Län	Antal	Andel	Län	Antal	Andel
Stockholm	23100	25,4	Kopparberg	1703	5,6
Göteborg	9545	13,9	Gävleborg	1811	5,6
Västmanland	4 645	12,9	Blekinge	928	5,1
Malmöhus	7240	11.2	Norrbotten	968	5,0
Uppsala	1479	9,7	Alvsborg	2154	4,3
Östergötland	4 358	9,6	Jönköping	1525	3,7
Södermanland	2283	8,3	Kristianstad	948	3,6
Västernorrland	1835	7,8	Halland	616	3.3
Örebro	2240	7,3	Kalmar	875	3,2
Kronoberg	1272	6,0	Skaraborg	917	3,0
Värmland	1718	5,9	Jämtland	175	2,9
Västerbotten	1 123	5,9	Gotland	80	2,7

Av tabell 8.5 framgår förändringen av antalet tekniska tjänstemän mellan åren 1975 och 1983. De tekniskt inriktade tjänstemännens andel av den totala induslrisysselsättningen har ökat i samtliga regioner. I flertalet av de mer perifera regionerna beror det främst på att industrisysselsättningen totalt selt har minskal. I storstadsregionerna och de s. k. stödjepunkterna, dvs. i första hand övriga universitets- och högskoleorter, har även antalet lekniska tjänstemän ökat.

Sammantaget har de regionala skillnaderna i fräga om industrins teknik-inlensilel mätt på detla sätl ökal sedan år 1975.

Tabell 8.5. Antal "tekniska tjänstemän" och deras andel av industrisysselsättningen i resp. region 1975 och 1983

Landsdel	1975		1983
	Anlal	Andel av ind syss	Antal	Andel av ind syss
Stockholmsreg	20363	18,4	23064	25,4
Göteborgsreg	7 888	10,3	9366	15,0
Sydvästra Skåne	4487	9,4	5 295	13,7
Stödjepunkter, söder	15917	7,4	17519	9,9
Stödjepunkter, norr	5 157	5,3	6 220	7,3
Mindre orter, söder	6504	3.0	6 350	3,5
Sjuhäradsbygden	384	1.3	426	2,0
Östra Småland	141	0.9	145	1,1
Gotland	45	1,4	80	2,7
Bergslagen	3421	5,7	3 365	7,3
Mindre orter, norr	1 172	2,7	1205	3,3
Inlandet	490	2,0	503	2,5
Riket	65969	7,0	73 538	9,5

337

22 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

9 Tjänsteproduktion och tjänsteexport Prop. 1986/87:74

9.1 Tjänsteproduktion

Utvecklingen har gått mot att aUi fler arbelar med tjänsleprodukfion inom näringslivet (inkl. statliga bolag och affärsdrivande verk). Samtidigt ingår alll mer ijänstearbeie i produktion av varor; tjänsleinnehållet i varorna ökar.

Ökad internationell konkurrens har medfört ökade kunskapskrav och ökad ijänsleinlensilet. För alt hävda sig krävs effektivitet i hela konstruktions-, tillverknings- och distributionskedjan. Ny teknik, framför alll informationsteknologin, har givit nya möjligheter till förbällringar. Här berörs logistikfunktioner såsom transporter och materialadministration.

Tekniken har sall sin prägel på ulvecklingen. Samtidigt har insikten om materialhanteringens belydelse påverkal företagen atl satsa på snabbare materialflöden för att därmed binda mindre kapital. Denna ökade medvetenhet har också påverkat transportvägarna och marknadsföringen av transporttjänster mot alllmer totala system frän producent fram lill slutkonsument.

Tjänstesektorns slorlek

Tjänstesektorn kan definieras utifrån:

- lyp av arbete (sysselsatta),

- typ av bransch (förädlingsvärde),

- typ av konsumlion/förbmkning.

Figur 9.1 visar hur dessa tre variabler utvecklats sedan är 1970.

År 1985 var 1,4 miljoner personer sysselsatta i näringslivets tjänstesektor, definierad enligt branschtillhörighet'. Förädlingsvärdet uppgick samma år lill 182 miljarder kronor, vilkel utgjorde 47 % av hela näringslivets.

Som framgick av avsnitt 7 har de tjänsieproducerande branscherna expanderat kraftigl. Till en del beror tillväxten på att industrin i ökad utsträckning köper tjänsterna externt, såväl från hell fristående tjänsteföretag som från egna närstående bolag. Tjänsieproducerande avdelningar har i vissa fall fått bilda egna bolag och förs därmed i statistiken över från t.ex. tillverkningsindustri till tjänstesektorn. Samtidigt sker även en ökning av tjänsteproduktionen inom industrin, vilket denna statistik inle redovisar.

Hur många som totalt sysselsätts med tjänsteproduktion i näringslivet är svårare att exakt slå fast. Del finns flera statistikkällor där detla speglas men på olika sätt och med någol skilda resultat. Att antalel ökar såväl i hela näringslivet som inom industrin står dock klarl. Inom industrin uppskattas i dag ca 400000 vara sysselsatta med tjänsteproduktion. För näringslivet som helhel har antalet uppskattats till 1,8 miljoner sysselsatta.

' Här avses handel, restauranger och hotell, samfärdsel, post och televerk, banker,
försäkringsinstitut m. m. samt andra tjänster såsom städning och reparationer, dvs.
SNl 6-9, 338

Figur 9.1 Sysselsättning, förädlingsvärde och konsumtion/förbrukning 1970-1985 (index 1970 = 100)

Prop. 1986/87:74

150

Index

1970

1975

1960

1965

• •• tarsjtition tx±i förbrulo-iing av tjänster C1960 ärs pris)

— förädlingsvärde i tjänste-
näringama C1960 års pris)

- - sysselsatta i tjärstenäringama och

sjssBlsatta med tjänsteproduktion inom indLBtrin

Konsumtionen och förbrukningen av tjänsler har också ökat. Nationalräkenskaperna visar en volymökning av Ijänstekonsumtionen (dvs. konsumenternas köp av ijänsler) på 25 % sedan 1970. Förbrukningen av ijänster som insats i produklionen (dvs. producenternas köp av tjänsler) har ökat med 50 % sedan 1970.

Industrinära ijänster

En kraftigt expanderande del bland tjänsteföretagen återfinns i uppdragssektorn.

Näringsgrenen uppdragsverksamhel utgörs av flera olika verksamhetsområden. De viktigaste enskilda områdena är juridisk och kameral rådgivning, datakonsult- och dalaserviceverksamhet, byggkonsultverksamhei, ingenjörsbyråer samt annons-, reklam- och marknadsundersökningsverksamhet. Därtill tillkommer en stor "övrig" sektor med mycket varierande typer av uppdragsijänsler, bl.a. administrativ organisation, bevakning saml ekonomisk konsultverksamhet.

Uppdragsseklorns förädlingsvärde och sysselsättning uppgick är 1985 till 24 miljarder kronor resp. 127000 sysselsatta. Detta motsvarar närmare 5 % av näringslivels sammanlagda förädlingsvärde och sysselsättning. Seklorn är därmed slörre än många enskilda industribranscher både i fråga om produktionsvolym och sysselsättning. Exempelvis är dess förädlings-

339

värde slörre än bilindustrins och mer än dubbelt så stort som järn- och Prop. 1986/87: 74 stålindustrins.

Sysselsättningen inom uppdragssektorn har ökal mycket snabbt. I genomsnitt ökade antalet sysselsatta med ca 3 % per år mellan åren 1970 och 1985. Detta skall jämföras med en årlig minskning i näringslivets lotala sysselsättning under denna period med drygt 0,5 % per år. Inom fillverkningsindustrin minskade under samma period sysselsätlningen med drygt 1 % årligen, medan de tjänsieproducerande näringarna sammantagna ökade med ca 0,5 % per år.

Tjänster inom industriföretagen

Inom industriföretagen minskar andelen personer sysselsatta i direkl produklion av varor, medan andelen anställda som producerar tjänsler ökar. Inom tjänstemannakategorin har antalet högre befattningshavare ökal både i absoluta tal och andelsmässigt. Utbildningsnivån har ökal markant, vilket framgick av avsnitt 3.5. Kompetensen i förelagen ökar. Antalet Ijänslemän på de lägre nivåerna uppvisar däremot en kraftig absolut minskning.

En väsentlig del av ökningen ulgörs av tjänstemän som är verksamma med olika arbetsuppgifter inom dataområdet (systemering, programmering, planering elc). Vidare växer funklioner som exempelvis försäljning och marknadsföring, teknisk service och transportplanering, informaiions-och kommunikafivt arbete.

Anlalel ijänslemän inom bl. a. skilda ekonomiska/kamerala områden som l.ex. bokföring, redovisning och fakturering minskar. Även antalel tjänstemän inom direkt produktionsanknutna funktioner som administration av plalsförvaltning, arbetsledning och tillverkningsplanering krymper.

Det är de funktioner som är mindre knutna till förelagens produklion som vuxit kraftigast inom induslrin. Del kan förefalla vara något motstridigt, eftersom dessa tjänsler per definifion i större ulslräckning än andra borde ha "lämnat" industriföretagen. En av anledningarna till all denna typ av tjänster uppvisar en sådan krafiig lillväxl är ökningen av ADB-tjänster. Som lidigare nämnts har molsvarande tjänster inom frislående konsultverksamhet också ökal starkt. Denna krafiiga ökning gäller även funktioner med anknytning till ekonomi, redovisning och marknadsförings-verksamhet. De kraftigast växande delarna på tjänsteområdet expanderar således både inom industriföretagen och utanför i form av fristående konsulter.

Det förefaller därvid finnas etl vanligt utvecklingsförlopp: efterfrågan på en viss tjänst (speciellt vid eflerfrågan av ijänsler med viss kompelens) böriar inom de större förelagen. Allt eftersom fördelarna med dessa blir uppenbara även för andra företag växer därefter en marknad fram för fristående tjänsteföretag. Detta är särskilt viktigt för de små företag som själva inte kan anställa en mängd olika experter. Delsamma gäller för många andra organisationer inom andra sektorer. De är hänvisade lill alt köpa tjänsterna på en extern marknad.

Vissa, framför allt störte företag behöver också sina egna specialister, 340

som är insatta i det egna förelagets krav och förutsållningar. Företagen behöver också personal som kan diskutera och formulera problem som externt anlilade experter sedan kan hjälpa lill all lösa. Attraktiva Ijänster växer därför även inom företagen.

Prop. 1986/87:74

9.2 Tjänstexport

Under efterkrigstiden har varuproduktionen (råvaror, industriprodukter och energi) succesivt tagit i anspråk en allt mindre andel av samhällels resurser lill förmån för olika lyper av tjänsteproduktion. Sveriges omvandling till ett poslindustrielll samhälle har emellertid inte medfört att de tjänsieproducerande näringarnas betydelse för utrikeshandeln ökat i motsvarande mån.

Tabell 9.1 Bytesbalansen år 1985 (miljarder kronor)

	Export	Import	Netto
Varor	258,0	243,2	14,7
Reala tjänster	46,2	40,7	5,5
sjöfart	14,4	7,1	7,4
övriga transporter	7,2	6,8	0,5
turism	11,0	14,2	- 3,2
entreprenader och konsult-
tjänster	6,8	3,7	3,1
provisioner, reklam m m	6,7	8,9	- 2,2
Finansiella tjänster	30,7	61,3	-30,6
ränlor och utdelningar m m	19,5	41,7	-22,2
försäkringar	10,5	10,5	0,0
bidrag, gåvor	0,6	9,1	- 8,4
Totall	334,8	345,2	-10,4

Källor: Handelsstatistiken, Tjänstehandelsenkäten, Sjöfartsslatistiken och Riksbankens statistiska årsbok.

I tabell 9.1 redovisas en sammanställning av bytesbalansen år 1985 fördelad på olika typer av transaktioner. Där framgår, att varuexporten svarar för mer än tre fjärdedelar av inkomslerna från utlandet. Varuproduktionen (råvaror, industriprodukter och energi) svarar dock, som framgår av avsnitt 7.1, för inte mer än en tredjedel av produktionen och sysselsättningen i samhällel. Reala Ijänster, dvs prestationer som tar i anspråk reala produktionsresurser i Sverige, svarar för knappt 15 % av inkomslerna från utlandet. Återstående knappt 10 % av bytesbalansens inkomstsida består av finansiella tjänster, dvs prestationer som inte tar i anspråk reala resurser.

Nära hälften av den reala tjänsteexporten utgörs av transporter. Därnäst i storleksordning kommer turismen samt entreprenader och tekniska konsulttjänster som svarar för knappt 25 resp. 15 % av den reala tjänsteexporten. Inkomsterna av finansiella tjänster består fill mer än 50 % av räntor och utdelningar.

Varuexportens andel av de samlade exportinkomsterna har sjunkil med några procentenheter sedan 1970 (se figur 9.2), medan den reala tjänsleex-

341

portens andel varit oförändrad på 14-15 %. Däremot har de finansiella tjänsternas andel av inkomslerna från utlandet ökat. Den har fördubblats mellan 1970 och 1985, från 4 lill 9 %.

Internationell handel med tjänster kompliceras av atl tjänsterna är immateriella och inte kan transporteras och lagras på samma sätl som varor. Dessutom försvåras tjänsieutbytet av olika nationella lagar och förordning-

Prop. 1986/87:74

Figur 9.2 Varors samt reala och finansiella tjänsters andelar av de samlade exportinkomsterna 1970, 1975, 1980 och 1985

_ ftxtel av total export, >. ________________

100----------------------------------------------------------------------

1970 1975

Källa: Nationalräkenskaperna.

1980

ises

Vissa lyper av tjänsler kan dock "transporteras". Del gäller iransporltjänsler (där produktionsmedlen är rörliga) samt sådana tjänster som kan överföras via medier som t.ex. telekommunikationer, film, band och trycksaker. Eljesi måste producenten uppsöka konsumenten eller vice versa. Som exempel på sådana tjänster kan turisttjänster av olika slag, sjukvård, marknadsföring elc. nämnas.

Försäljning av ijänster bygger i hög grad på förtroende mellan konsument och producent, eflersom det inte finns några vamprover. Vidare måsle tjänster i slörre utsträckning än varor anpassas till kunderna, dvs. till skilda nationella, kullurella och institutionella förhållanden. Sammanlaget innebär delta atl en lokal produklion på köparens marknad ofta är den enda praktiskt möjliga formen för etl internationellt verksamt tjänsieproducerande företag.

En stötesten för etl vidgat internationellt utbyte av tjänster är de institutionella hinder som förekommer. Tjänster - till skillnade från varor - har inte varit föremål för förhandlingar om liberalisering. Vid etl minisiermöie i Umguay i september 1986 beslöts emellerfid att Ijänsler skall tas upp till förhandlingar inom GATT. Ett första resultat kan bli ett ramavtal, i vilkel de allmänna principerna för hur tjänstehandeln skall gå till preciseras. Först därefter blir förhandlingar om enskilda tjänsteslag aktuella.

Det globala reala tjänsteutbyiel domineras av transporter och turism.

342

Dessa båda tjänsteslag dominerar även, vilket framgår av tabell 9.1, den Prop. 1986/87: 74 svenska ijänsteexporten och de spelar därmed en strategisk roll för utvecklingen under de närmaste åren.

När del gäller turismen, är natur, klimat, nöjesliv elc. vikfiga resurser. Även om turismen borde ha förutsättningar atl ulvecklas vidare i Sverige, kommer den knappast atl spela samma roll i den svenska ekonomin och för bytesbalansen som i länder som Grekland, Spanien eller Österrike.

När del gäller transportnäringen har Sverige en komparativ nackdel när det gäller lönenivån. Därtill förekommer inom sjöfarten en utbredd protektionism. Trots detta svarar rederinäringen för en tredjedel av Sveriges reala tjänsteexport.

Beiräffande övriga reala tjänster, dvs. främsl entreprenader och tekniska konsulttjänter, bör Sverige ha lika goda möjligheter att göra sig gällande på världsmarknaden som andra industriländer. Tjänsterna produceras lokalt, i slor utsträckning av ufiändsk arbetskraft. Tillskottet lill den svenska bytesbalansen utgörs därmed huvudsakligen av hemtagna vinster saml av leveranser från svenska underleverantörer. Entreprenadernas betydelse från bytesbalanssynpunkt är därför relativt ringa.

Som framgår av avsnitt 12 har byggmarknaderna i u-länderna - där de svenska entreprenörerna huvudsakligen är verksamma - utvecklats svagl under 1980-talet. Om oljepriset och andra råvarupriser förblir pressade, lär marknaden inte förbällras nämnvärt på kort sikl. Delta innebär en fortsatt hård konkurrens och entreprenörer från s. k. nyindustrialiserade länder -t. ex. Sydkorea - blir allt svårare konkurrenter. Enlreprenadexporten kan därför befaras utvecklas svagt även under de närmaste åren. Konsultbranschen arbetar i belydande utsträckning med projektering av anläggningar ulomlands och drabbas också av den svaga utvecklingen på den internationella byggmarknaden.

Sammanfattningsvis kan tjänsteexporten på medellång sikt inle la över induslrivaruexportens dominerande roll i utrikeshandeln. Varuexportens andel av exportinkomsterna har visserligen minskal någol sedan 1970-talels början, men del beror inte på alt den föriorai någon nämnvärd terräng till den reala tjänsteexporten ulan på den snabba ökningen av framför allt ränleinkomslerna från utlandet.

Industrin bevarar sålunda sin roll för exporten inom överskådlig lid. Men induslrivamexporlen får med tiden ett växande inslag av ijänsler. Atl öka tjänsleinnehållet är nämligen ett sätt att differentiera produkterna. Kombinationen av avancerade industriprodukter och ijänster saml förmågan att erbjuda en god systemlösning som är anpassad till kundens behov är en av de vägar som industrin kan använda för att stärka sin inlernationella konkurrenskraft.

343

10 Råvarubaserad industri P''°p '- "

Inom den råvarubaserade industrin återfinns Sveriges tradifioneUa basindustrier. Nedan redovisas situafionen inom massa- och pappersindustrin, sågverken, gruvindustrin samtjärn- och stålindustrin. Del kan konstaleras att dollarutvecklingen haft stor betydelse för dessa industrier och då speciellt för massa- resp. gmvindustrin. Inom många branscher finns eller hotar internationellt sett problem med överkapacitet. Detla har lett till protektionistiska lendenser på många för svensk export myckel vikliga områden.

10.1 Massa-och pappersindustri

I Sverige domineras massa- och pappersindustrin efler de senaste årens fusioner av ett tiotal stora företag/koncerner, som uppskattningsvis svarar för 70-75 % av sysselsättningen inom branschen. TotaU uppgår sysselsättningen till drygt 50000.

Huvuddelen av tillverkningen - ca 60 % av massaproduktionen - är integrerad. Totalt vidareförädlas ungefär två tredjedelar av massaproduktionen lill papper inom landet.

Inlernationellt är de svenska skogsindustriföretagen inte bland de allra största. Av de omsättningsmässigt 100 största var närmare hälften (44) nordamerikanska år 1985. Tio var svenska och elva var finska. Inom Europa tillhör dock de svenska företagen de allra slörsia; STORA kommer numera på tredje plats i Europa och SCA hamnar på Qärde plats.

Av de 32 företag som fillverkade minst 1 miljon ton papper och papp var 22 nordamerikanska, 5 japanska och resten västeuropeiska, varav 1 finskt och 1 svenskt. Den nordamerikanska dominansen är påfallande, vilkel sammanhänger med att Nordamerikas andel av världsförbrukningen är mycket hög, närmare 40 %.

Västeuropa, framför alll EG-länderna som tar emot omkring 90 % av den svenska exporten, är Sveriges slörsta exportmarknad. Sverige är en stor leverantör av säckpapper och andra kraflpapper saml av kraftliner till Västeuropa. Även för tidningspapper har Sverige en stor marknadsandel.

På massaområdet är de regelbundet återkommande cykliska variationerna mycket stora. Beträffande papper är svängningarna något mindre över tiden.

Den svenska skogsindustrins goda konkurrenskraft har försvagats under det senasle årel. Den kraftigt sänkta dollarkursen har lett till atl det svenska fördelarna på massasidan nu hämtats in av nordamerikanska tillverkare. För tidningspapper har svenska tillverkare forlfarande en viss fördel vid försäljning i Västeuropa, medan situationen för exempelvis kraftliner försämrats.

Kapacitetsutnyttjandet i branschen var 1986 fortsatt högt inom pappersindustrin och förbättrades för massaindusirin efler nedgången under slulel av år 1985.

Lönsamheten inom massa- och pappersindustrin försämrades 1985, men
driflsöverskollel var fortfarande högl i jämförelse med den senaste tioårs
perioden. Investeringarna ökade mycket kraftigt och nådde ungefär sam- 344

Figur 10.1 Genomsnittiigt kostnadsläge hos nordamerikanska massaproducenter jämfört med svenska och finska producenter för leveranser till Västeuropa 1970—1986

Prop. 1986/87:74

100	LfiDtcn
	-
	-			_r
30	_
0 -30	■ "-n...			,.„: ;
				-llltL
	-		*L......* —*--- tr*
100		"X.:

Finland

--- Sverige

70 75 80 SS

Anm. Räknat i gemensam valuta; USD. Källa: Jaakko Pöyry.

ma volym som genomsnittet för de tre bäsla åren vid mitten av 1970-talet. Under år 1986 har investeringarna minskat.

Under 1987 väntas en fortsatt god efterfrågan på massa och papper i Västeuropa och som en följd därav en mindre ökning av den svenska exporten. För produktionen beräknas också en svag uppgång.

10.2 Sågverk

I Västeuropa märktes en återhämtning i konsumtionen av sågade trävaror under 1986. Denna utveckling väntas fortsätta även 1987. Den svenska exporten uppvisade totall setl en relativt svag utveckling 1986 och blev ungefär oförändrad jämförl med 1985. Exporten till Västeuropa ökade, men detta motvägdes av en kraftig minskning av exporten lill Mellanöstern och Nordafrika.

Under 1987 väntas endast en måttlig ökning av exporten. Orsakerna lill detla är flera. De nordiska producenterna utsätts för en ökad konkurrens från importländernas sågverk, främst på grund av etl ökat utbud av sågade varor från skadat virke. Således beräknas produktionen i t.ex. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland öka relativt kraftigt under perioden 1985-1987, vilket kan få återverkningar på den nordiska exporten av framför allt lägre kvaliteter. Även Sovjetunionens utbud på Västeuropa kommer sannolikt att öka. Handelsströmmarna kan också komma att förändras på grund av alt USA infört 15 procents lull på imporl av sågade trävaror från Kanada. Del senare kan leda till atl det kanadensiska utbudet i Västeuropa ökar.

I Sverige är drygl 20000 sysselsatta i sågverksindustrin. Exportandelen är 60 %. Antalet sågverk uppgår till ca 2500, men av dessa står omkring

345

500 för 97 % av produklionen. De 20 slörsta sågverken tillhör med få Prop. 1986/87:74 undantag skogsbolagen eller skogsägarrörelserna. Ell tiotal skogsbolag svarar uppskattningsvis för ca 30 % av sågverkskapaciteten, men några verkligt dominerande företag finns inte i branschen. Den övervägande delen av sågverken är köpsågverk, dvs. de har ingen egen skog. Köpsågverken dominerar framför alll i södra Sverige. De bolagsägda sågverken har en relativt stor andel av produklionen i norra och mellersla Sverige.

Lönsamheten i sågverken försämrades relativt kraftigl under år 1985. Del berodde på såväl sämre marknadsfömtsättningar som svag produktivitetsutveckling och höjda råvarupriser. Underår 1986 försämrades lönsamheten ytterligare. Under slutet av året ägde en viss förbättring rum i samband med atl färdigvarupriserna kunde höjas. Lönsamheten är dock fortfarande klarl ofillfredsslällande inom sågverken.

10.3 Gruvindustri

Väridens gruv- och metallindustri kännetecknas sedan början av 1980-talet av överutbud och möter stagnerande efterfrågan på främst järnmalmsprodukter och basmetallerna koppar, bly och zink.

Situationen avspeglas i kraftiga svängningar i melallpriserna, vilka i slor utsträckning varil irendmässigt fallande. De senasle årens valutakursflukluafioner, med den amerikanska dollarns uppgång och fall i centmm, har bidragit lill instabiliteten i melallpriserna.

Utvecklingen på utbudssidan har delvis sitt ursprung i felaktiga investeringsbeslut vid milten av 1970-talel, vilka grundades på dåtidens prognoser om brist på mineraler och metaller in på 1980-talet. På efterfrågesidan spelar en minskad s. k. förbrukningsinlensitel i industriländerna en viktig roll och ökad substitution av metaller mol bl. a. plaster och keramer.

Den inlernationella marknadsutvecklingen - med kraftiga fall i melallpriserna - har särskilt drabbat högkoslnadsproducenter i induslriländerna, vilka tvingats till genomgripande strukturrationaliseringar, bl.a. i form av nedläggning av ineffektiva gruvanläggningar och smältverkskapa-citel. Omfattande neddragningar på basmetallsidan har hitlills ägt rum i främst Nordamerika.

Inlressanla drag i den internationalla ulvecklingen i fråga om ickejärnmalmsgruvor, kan noleras beiräffande kopparindustrin. Marknadsutvecklingen under de senaste åren, med bl.a. stagnerande efterfrågan och kraftiga prisfall i bilden, har särskilt drabbat högkoslnadsproducenter i industriländerna. Genomgripande strukturförändringar har inneburit omfattande neddragningar av ineffektiv kapacitet i främsl USA. Omstruktureringarna har stärkt den amerikanska kopparindustrins konkurrenskrafi betydligt.

Flera orsaker ligger bakom utvecklingen i USA, däribland dollarkursens
starka uppgång under början av 1980-talet. Den höga dollarkursen bidrog
bl. a. till en ökad import av gruvkoppar till låga priser, från främst Chile,
vilket undergrävde möjligheterna fill avsätining på den inhemska markna
den. Importkonkurtensen och bristen på en återhämtning i kopparpriserna 346

gav ökad lydlighet åt den sämre konkurrenskraften hos den amerikanska Prop. 1986/87: 74 kopparindustrin.

Bolidenkoncernen dominerar den svenska icke-järnmalmsnäringen. De svenska icke-järnmalmsgmvorna har förhållandevis goda avsältningsförhållanden och produklionen har ökat under 1986. Kapacitetsutnyttjandet ligger därmed kvar på en hög nivå.

Världsmarknaden för Järnmalm kännetecknas av överutbud och pressade priser. Mot bakgrund av fortsatt stagnerande slåleflerfrågan och ytterligare järnmalmsutbud från nytillkomna producenier, väntas rådande överkapacitet att bestå.

Nya tillskotl av konkurtenskraftig järnmalm kommer främst från Australien, Carajas i Brasilien, San Isidro i Venezuela och Guelbs i Mauretanien. Beträffande Carajas är det stora frågetecknet, hur myckel malm som kommer att nå världsmarknaden. Brasilien är ju själv en belydande stålproducent. En bedömning är alt ca 20 miljoner ton kommer atl exporteras mot slutet av 1980-talet. Produktionskostnaderna i Carajas dagbrott tillhör de lägsla i världen och malmen håller myckel höga haller.

Den svenska järnmalmsproduklionen uppgick år 1986 till 20,5 miljoner lon. Det statliga LKAB är den helt dominerande producenten. Exportandelen är drygt 90 %. Över hälften av exportleveranserna går till EG-länderna. De sedan några år pågående lagerminskningarna har fortsalt under 1986. Leveranserna under 1987 väntas i slort setl ligga kvar på nuvarande höga nivå. Kapaciletsutnyttjdndet i produktionsanläggningarna är myckel högl. Den amerikanska dollarns nedgång gör att lönsamheten väntas minska under 1986 och 1987.

Svenska järnmalmsgruvor innehåller betydande mängder fosforrik malm. Av de toiala leveransema år 1970 var andelen högfosformalm ca 60 %. Detta förhållande kom att utgöra avgörande problem under 1970-lalet, då eflerfrågan på högfosformalm sjönk kraftigl strukturellt setl till följd av ändrade produktionsprocesser inom stålindustrin. I takt med atl lågfos-formalmer av god kvalitet kom ut pä marknaden från nya producentländer, minskade högfosformalmernas roll. Svensk järnmalm tappade marknadsandelar i betydande omfattning, främst i EG-området. Därtill kom stålkrisen i EG, som slog ut många av de stålverk som tidigare hade varil kunder.

För att möta den ökade utländska konkurrensen har LKAB under en följd av år salsat omfattande resurser på bl.a. investeringar i fosforredu-cerande produktionsteknik och på produktutveckling, bl.a. vidareförädling till pelletsprodukter. Genom framgångarna på pelleissidan har svensk järnmalm på senare år kunnat återta förlorade marknadsandelar i Europa. Marknaden har även utvidgats till Mellanöstern och Sydostasien, där de nya stålprocesser tillämpas vilka kräver högkvalilativa pellets som insatsvaror. Ytterligare satsningar görs nu på pelletsproduktionen.

10.4 Järn- och stålindustri

För järn- och slålinduslrin sker kortsiktiga, konjunkturmässiga variationer
på en marknad som helt präglas av mer långsiktiga överkapacilelsproblem.
Även under högkonjunkturer dominerar sådana problem, som på en mera 347

normal marknad bara uppträder under lågkonjunkturer. Först när stålmarknaden kommer i balans kan västväridens stålindustri få en tillfredsställande lönsamhet. Rationaliseringsprocessen och nedskärningarna av kapaciteten inom västväridens stålindustri måste därför fortsätta. Sverige kom tidigt i gång med denna process och får sägas ha nått relativt långl.

I handelsstålproduktionen har omstruktureringar och moderniseringar i SSAB lett till förbättringar jämfört med åren i böan av 1980-talet. I specialstålproduklionen medverkade staten i en uppgörelse om specialstålets rostfria seklor i böoan av år 1984. Produktionen koncentrerades då till Avesta AB och Sandvik AB och en fortsatt successiv strukturanpassning av verksamheten planlades.

Prop. 1986/87:74

Figur 10.2 Kapacitet och produktion av råstål 1971-1986 i OECD och i

Sverige

,MiIj tan SOO

"■Produktion '- Kapacitet

OECD

Milj ton

Produktion '- Kapacitet

SVERIGE

348

Också utomlands effektiviseras nu slålinduslrin i ökad omfattning och Prop. 1986/87: 74 därmed skärps konkurrensen för de svenska företagen. En fortsatt effektivisering av den svenska slålinduslrin är därför nödvändig. Denna process torde innebära atl sysselsättningen inom branschen fortsätter atl minska. År 1980 var sysselsättningen 43000 och år 1986 drygl 30000, varav 12500 i handelsstål- och 18000 i specialslålsektorn.

Efter flera år av ökningar beräknas den svenska råstålproduklionen 1986 ha minskat med ca 2 %. Både export- och hemmamarknadsleveranserna visade en minskning samtidigt som imporlen ökade någol. År 1986 får betecknas som ett klart lågkonjunklurår när del gäller den inhemska stålmarknaden.

Den internationella marknaden får också betecknas som mycket svag under året. Visserligen har slåleflerfrågan inom EG ökal något, men del kraftiga bortfallet i USA - i kombination med de amerikanska handelspolitiska åtgärderna - har lill slor del eliminerat de positiva effekterna härav. För den svenska stålindustrin, som lolalt avsätter 70-80 % av sin produktion på export, har 1986 således inneburil en volymmässig nedgång.

Resultatmässigt behöver emellertid inte 1986 innebära en försämring för svensk stålindustri. I huvudsak gynnsamma valutakursförändringar och sänkta råvarukostnader kan innebära att lönsamheten återigen ökar något. Delårsrapporterna visar på en förbättring av det ekonomiska resultatet. Forlfarande är dock avkastningen på det arbetande kapitalet långl ifrån tillfredsställande.

De marknadsmässiga utsikterna för 1987 är inte särskilt gynnsamma. I USA väntas en fortsatt minskad stålefterfrågan, om än inte i samma takt som under 1986, och inom EG förutses alt den måttliga förbättringen under 1986 skall följas av en minskad eflerfrågan. För Sveriges del finns anledning att räkna med en i storl sett oförändrad efterfrågenivå.

Med hånvisning till kvarblivande överkapacitet och lönsamhetsproblem har krisåtgärderna inom EG - bl. a. produklionskvoler och kvoter för importen från Iredje land — inle avvecklals under 1986. De amerikanska "krisålgärderna", huvudsakligen importbegränsningar genom s. k. frivilliga begränsingsavtal och importkvoter, har också fortsatt och snarast intensifierats under året.

Med undanlag för några länder med relativt liten stålproduktion har samtliga OECD-länder minskat sin produktion av råslål under 1986. Nedgången kan beräknas till 5 ä 7 % inom vardera av de tre stora stälproduce-rande områdena EG, USA och Japan.

Tillförseln/förbrukningen har däremoi utvecklats mycket varierande. I USA beräknas slållillförseln ha minskal med mer än 10 %, medan EG torde ha noterat en ökning med ett par procenl. 1 Japan kan tillförseln beräknas ha minskal med 2-3 %.

Stålindustrins överkapacitet får sägas ha sina orsaker mera i en otillräcklig kapacitetsavveckling i lakl med en minskad efterfrågan än i en orealistisk kapacitetsutbyggnad. I själva verkel har råslålskapacilelen i industriländerna nu dragils ned fill ungefär 1974 års nivå, medan produktionen ligger ca 25 % lägre än vad som noterades detla år.

349

Denna produktionsneddragning är liU stor del en följd av de förbättrings- Prop. 1986/87:74 åtgärder som stålindustrin själv vidtagit.

För det första behövs i dag inte lika mycket råslål som tidigare för att producera en viss mängd handelsfärdiga stålprodukter. Detta beror på de förbättringar som skett när det gäller materialutbylet.

För det andra har stålets egenskaper förbättrats, så att det i dag åtgår betydligt mindre kvantiteter stål för en viss given användning än vad det gjorde före stålkrisen.

För det tredje "skräddarsyr" i dag stålindustrin sina produkter i högre utsträckning än tidigare, dvs. producenierna utför en slor del av de opera-fioner av typ kapning, slipning och annan slutlig "formgivning" som kunderna lidigare svarade för. Mängden slål som lämnar stålindustrin har blivit mindre, utan att den fakfiska användningen av stål därmed har minskat.

Ytterligare en bidragande orsak till den minskade slålförbmkningen är den förbättrade tekniken inom främst verkstadsindustrin. Genom exaktare beräkningar - ofta möjliggjorda genom datorisering - kan dimensionema på det använda materialet minskas, utan att hållfasthetskraven eftersatts.

Förbättrad tillverkningsteknik och förbättrade produkter har alltså bidragit till att skapa överkapacitelen och dess följdverkningar i form av skärpt konkurrens och dålig lönsamhet. Den ökade konkurtensen har i sin tur ytterligare påskyndat utvecklingen av effektivare leknik och förbättrade produkter.

350

11 Konsumtionsvaruindustrin

Närmare hälflen av den industri som i avsnitt 8 klassificeras som arbetskraftsbaserad produktion utgörs av konsumfionsvamindustri. Därfill kommer delar av pappersindustrin som tiUverkar konsumfionsvaror'.

Mätt som andel av den totala produklionen är den svenska konsumfions-vamindustrin mindre än molsvarande sektor i andra länder (figur 11.1). Sektorns andel av den svenska industrins sammanlagda förädlingsvärde har varit ungefär oförändrad sedan 1970. De konsumtionsvamproduceran-de delarna av pappersindustrin och kemisk industri har procentuellt sett ökat mest medan leko-induslrin minskat mest.

Prop. 1986/87:74

Figur 11.1 Konsumtionsvaruindustrins andel av hela industrins förädlingsvärde 1983 i olika länder

:Totalt ILivsnedel

Konsumtionsvamindustrin kännetecknas samtidigt av att den har ett lugnare konjunkturmönster än andra delar av industrin. Lönsamheten har sedan slutet av 1970-talel varit stabilare än i övrig induslri. I böqan av 1980-talet var nettomarginalen och avkastningen högre än i övrig industri. Därefter försämrades konsumfionsvaruinduslrins relativa läge. År 1984 uppgick dessa tiU 5,5 resp. 10,1 %, vilket var något lägre än industrin totalt. Soliditeten var 30,4 % år 1984, vilket kan jämföras med 32,2 % i induslrin som helhel. Även långsiktigt har den varit något lägre än industrin totalt.

Företagen inom konsumtionsvamindustrin är i genomsnitt mer hemmamarknadsorienlerade än i övrig induslri. Exportandelen var 14 % år 1975 och 23 % år 1984. Det är framför allt teko- resp. möbelindustrin som ökal sina exportandelar men den kemiska konsumtionsvaruindustrin som värdemässigt hafl störsi exportökning. Exportandelen för hela industrin var ca 50 % år 1984.

Utvecklingen har varit svag liksom för svensk industri som helhet. Som

Här används IUI:s definition av konsumtionsvaruindustrin (se figur 11.2).

351

Ulustration av den svenska konsumfionsvaruinduslrins svaga konkurrensförmåga kan det nämnas alt konsumfionsvolymen i Sverige ökade totalt med cirka 20 % under perioden 1970-1984, vilket motsvarar 65 miljarder kronor i dagens penningvärde. Den svenska produklionen av de konsumtionsvaror som här analyseras har däremot ökat med endast 6 % under perioden. Under senare år har dock en väsenfiig förbättring av konsum-tionsvaminduslrins tiUväxt ägt mm.

Importens andel av tillförseln till den svenska konsumtionsvarumarknaden har vuxit. Det gäller speciellt leko och trämöbelinduslrin, medan svensk industri förstärkt sina positioner något på pappers- och pappvarumarknaden. Vad gäller teko-produkter har importandelen länge varit hög och dessulom växande. För andra konsumtionsvaror är det naturligt all Sverige har stor import. Det gäller varor som exempelvis frukt och grönsaker inom Hvsmedelsområdet.

Svensk export överstiger importen för vissa konsumtionsvaror. Det gäller t. ex. möbler och pappersvaror. Handelsbalansen är dock negativ för de flesta konsumtionsvaror. Under den senaste fioårsperioden har den för många varor dessutom försämrats.

Prop. 1986/87:74

Figur 11.2 Utveckling av produktion, export och import i konsumtionsvaruindustrin 1975—1984 (miljarder kronor i 1980 års priser)

nt lowruindt rin

pmijktlai (Hliwénte)

n7G777B79a)aieza3H

n 7G < n 73 80 Bl

n 7C 77 TB 79 SD 81

Cr«ll*k irelMtrl

Handelsbalansförsämringen på konsumtionsvaruområdel har flera or- Prop. 1986/87:74 saker. Sveriges - speciellt under några år - höga kostnadsläge är en viktig orsak. Detta räcker dock inte för att förklara, varför konsumtionsvaruindustrin vad gäller elt flertal produkler, utvecklats sämre än övrig induslri. Den lilla hemmamarknaden och långa avstånd lill de stora marknaderna är andra, ofta förekommande förklaringar. Det kan inte uteslutas atl det faktum alt svensk induslri traditionellt varit ensidigl inriktad mot råvaruproduktion och tyngre verkstadsindustri återverkat på konsumtionsvaruin-dustrins ställning. Danmark kan tas som ell exempel på ett land med annan industristruktur och en mer dynamisk konsumtionsvaruinduslri.

Sammanfattningsvis kan den långsiktigl sell negativa utvecklingen inom konsumtionsvaruindustrin inte entydigt förklaras av olika strukturvariabler. Sektorn utgör en Qärdedel av industrin och har därmed en väsentlig betydelse för hela industrins utveckling. Ytteriigare analyser torde erfordras vad gäller kvalitetens och designfunktionens betydelse; ägarstrukturens, distributionens, reklamens inverkan m. fl. mer företagsekonomiska förklaringar för atl bilden av konsumtionsvamindustrins långsikliga konkurtensfömtsättningar skall klarna.

353

23 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 74

. n . , . Prop. 1986/87:74

12 Projektexport

Med projektexport avses leveranser från Sverige till utlandet av investeringsvaror, vilka ingår som en del av eller utgör elt helt produktionssystem inom industri, energiförsörjning, samfärdsel eller annan prival eller offenllig verksamhet. Vidare ingår byggnads- och anläggningsverksamhei, t. ex. tunnlar, hamnanläggningar, hotell m. m.

Under hösten 1986 har en särskild utredning av projeklexportens omfattning och inriktning genomförts inom industridepartementet. I utredningen har exporikreditnämnden, AB Svensk Exportkredit, Svenska MelaUinduslriarbelareförbundet, Sveriges Byggnadsentreprenörförening, Sveriges Exportråd samt Sveriges Mekanförbund medverkat. Nedan presenteras en kort sammanfattning av utredningens resultat.

Projeklexporten är en kombination av hårdvara och kunnande. Produklerna anpassas i varierande grad till kundernas speciella behov. En viktig del av projektexporten är sålunda produklanpassning, systemutformning och projekiering. Förutom att leverera produkterna ålar sig leverantören atl ulföra installationer, utbilda driftspersonal och svara för service. Tjäns-teålagandena kan också omfatta ansvar för drift, marknadsföring och försäljning av produkler.

Projektexporten uppgick år 1985 till ca 26 miljarder kronor, vilkel motsvarar strax under 10 % av den toiala exporten av varor och tjänster. Vidare beräknas projektexporten direkt och indirekl under 1985 ha sysselsatt i storleksordningen 80000 personer, vilket motsvarar 7 % av det totala antalet sysselsatta i tillverkningsindustri och byggnadsindustri.

År 1985 levererades ungefär hälflen av projektexporten till industriländerna. Ungefär 45 % gick lill u-länder och 5 % lill statshandelsländer. Som jämförelse kan nämnas, atl av verksladsvaruexporten avsattes 75 % ull industriländer. Projeklexporten är således i ovanligt hög grad inriktad på länder utanför Sveriges traditionella marknader.

Elt fåtal slora industriföretag svarar för den övervägande delen av projektexporten. År 1985 svarade sålunda fem företag för halva projeklexporten och med ytteriigare sex företag täckte man in drygt 80 %.

De stora projektexportörerna är i betydligt högre grad inriktade på marknader ulanför industriländerna än de mindre och medelslora, vars avsättningsmönster överensstämmer med genomsnittet för verkstadsindustrin.

Projektexporten svarar visserligen bara för en tiondel av Sveriges toiala
export, men den är näringspolitiskt intressant eftersom den representerar
produktion som är tekniskt avancerad med en hög grad av kundanpass
ning. En belydande del av verkstadsindustrins produktion består av rela
tivt standardiserade produkter, som på sikt kan få svårt att bära Sveriges
höga kosinader per producerad enhet. Differentierade produkter i vilka ett
avancerat industriellt kunnande är inbyggt är en typ av produktion, för
vilken svenskt näringsliv har komparafiva fördelar. Projeklexporten torde
också i flera fall vara värdefull som en "spjutspets", dels som demonstra
tion av Sveriges tekniska och industriella kompetens i utlandet, dels för att
främja leknisk utveckling överhuvudtagel i Sverige. 354

Projektexporten är dock förknippad med problem, vilka skärpts under Prop. 1986/87:74 1980-lalet när betalningsförmågan i u-länderna försvagats. Normall säljs projektexporten kontant eller med krediter med kortare löplid än två år. När det gäller infraslmkturprojekl (t. ex. kraftverk och telekommunikationer) och slora "lurn-key"-projekt kan dock förmågan att erbjuda kunderna en attraktiv finansiering vara nog så viklig som systemlösningen. Sådana stora projekt svarar för ungefär en tredjedel av projektexporten.

Leveranser till u-länderna är ofta förenade med stora politiska eller kommersiella risker. Projeklexporten kompliceras vidare av olika faktorer, t. ex. krav från köparlandets sida att lokala leverantörer ska delta i projektet som underieverantörer eller samverkanspartners. Ibland förekommer önskemål att leverantören ska etablera fillverkning av komponenter i köparlandel.

Samverkan mellan företag förekommer, särskilt vid slörre projekt, t. ex. kraftverksbyggen, telekommunikationer och andra infrastrukturprojekt. Krav från köpariandet på lokal medverkan är en viktig anledning till samverkan när det gäller de större projekten. Eljest är behovet att finna kompletterande teknisk kompelens, klara finansieringen respektive finna kompletterande produkter de viktigaste orsakerna. Svenska och västeuropeiska utomnordiska företag förekommer oftast som samverkanspartners. Nära två tredjedelar av företagen i undersökningen med erfarenhet av samverkan anser att det vore önskvärt att samverka med ulländska förelag i större utsträckning än idag, främst med företag i Västeuropa ulanför Norden. En slor majoritet av företagen bedömer atl samverkan med ulländska förelag i framliden blir vanligare än idag.

Investeringsutvecklingen i u-länderna påverkar i rält hög grad utvecklingen av projektexporten framöver. Det gäller särskilt export av infrastrukturprojekt eflersom det är främst i u-länderna som sådana efterfrågas. Under 1980-talet har ett stort antal u-länder brottats med svåra betalnings-problem. I dessa länder har investeringsplanerna reviderats ned kraftigt. Fallande oljepriser har också inneburil atl betalningsförmågan i de tidigare köpstarka oljeländerna i Mellersta Östern försvagats. Nedgången i dollarkursen och de internationella räntorna har visserligen bidragit till att lätta u-ländernas skuldtjänstbörda. Men om oljepriset förblir lågt och råvarupriserna pressade - vilket del mesta lyder på i dag — får man räkna med en relativt långsamt växande marknad för projektexport de närmaste åren. De gynnsammaste marknadsulsikterna torde finnas i u-länder som exporterar bearbelade varor, t. ex. de nyindustrialiserade länderna i Ostasien. I dessa länder får man dock räkna med en hård konkurrens, från bl. a. Japan och andra exportörer i regionen.

Jämförelser med fidigare sludier av projektexporl åren 1978, 1980 och
1982 försvåras av atl 1986 års undersökning tillämpar en snävare avgräns
ning, men det förefaller som om projektexportens andel av den svenska
exporten minskat något under senare år efter den starka ökningen under
slutet av 1970-talet. Som nämnts lorde man få räkna med en begränsad
tillväxt under de närmaste åren. För svenska exportörer torde delta inne
bära att man bl. a. måste söka sig mot t. ex. av världsbanken finansierade
projekt samt projekt där man samverkar med företag från andra länder. 355

13 Småföretagens utveckling Prop. 1986/87:74

13.1 Inledning

En tredjedel av det totala anlalet sysselsatta arbelar i små och medelslora företag (färre än 200 anställda). Tolall finns i dag nära en halv miljon inregistrerade småföretag och antalel ökar. Varie år startas elt storl antal nya förelag.

En fortgående slmkluromvandling kan förutses. Produktområden, enskilda företag och delar av branscher kan komma all slås ut i den internationella konkurrensen. Ny verksamhet kan ersätta detta produktionsbortfall och höja produktionsnivån. Det kan ske genom tillväxt i befintliga förelag och genom nyetableringar.

Småföretagens betydelse för ekonomin är föremål för en iniensiv debatt och uppmärksamhet sedan 10-15 år. Bland de typiska positiva småföretagsegenskaper som har lyfts fram märks deras roll i innovalionsprocessen, deras roll på mindre orler och i övrigt inom regionalpolitiken, deras förmåga alt generera ny sysselsättning samt deras roll som underleverantörer lill storföretagen. Under senare tid har intresset även riktats mot de tjänsieproducerande näringarna, i vilka småföretagen utgör ett dominerande inslag.

Tillväxande småföretag slälls ofta inför en rad nya krav. Del gäller både de finansiella förutsättningarna och krav på atl ny kompelens lillförs företagen. Bl. a. kräver en personelll slörre organisation en annan form av ledning än ell nystartat företags. Många småföretag kan genom intern utveckling eller med hjälp av externa resurser klara av tillväxtprocessens problem. Här spelar samhället en roll genom att lillföra företag extem kompelens och genom att bidra med vissa former av finansiering. Bland organen för denna typ av insalser märks de regionala utvecklingsfonderna. Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Småföretagsfonden, Industrifonden och Norrlandsfonden.

Småföretagen kompletterar de stora, inlernalionellt verksamma företagen, som en frislående bas för genuint nyutvecklande och som en potentiell tillväxtmöjlighet i form av självsländiga förelag eller som enheter inom andra organisationer.

13.2 Nyföretagandel

Nyföretagandel har ökal och har under åren 1983-1985 uppgått till ca 20000 företag per år. Statistiken på områdel är forlfarande under uppbyggnad och präglas av osäkerhet. Jämförl med en undersökning avseende år 1982, som gjorts av statistiska centralbyrån (SCB), tyder ulvecklingen på en markant ökning av nyföretagandel.Enligt undersökningen uppgick det preliminära antalet nyelablerade förelag till ca 11 000 år 1982. SCB har dock i senare analyser noteral att denna nivå sannolikl innebär en viss underskattning.

356

Är	Antal nyelablerade småföretag
1982	IIOOO
1983	21000
1984	19000
1985	21000

Prop. 1986/87:74

Större delen av företag med ny verksamhet återfinns inom handel och service. Ungefär en sjundedel är induslriell verksamhet. Utöver dessa företag, som startar helt ny verksamhet, har - bl. a. genom s. k. avknoppningar från störte förelag - under de senasle två åren nelto ytterligare registrerats i genomsnitt ca 10000 småförelag per år.

Den ökade nyetableringsfrekvensen hänger sannolikt bl. a. ihop med den gynnsamma allmän-ekonomiska utvecklingen. Vidare har samhällel under 1980-lalet genom kampanjer och direkta stimulansinsalser uppmuntrat till att starta eget. Industriverket och de regionala utvecklingsfonderna stöder nyetablering på skilda sätt, såväl genom löpande utbildnings- och finansieringsinsatser som genom mer koncentrerade insalser som ibland riklar sig till särskilda målgrupper, t.ex. potentiella kvinnliga företagare. Flera av landets utvecklingsfonder har erhållil särskilda medel för att stimulera ungdomar atl starta egen rörelse. Sedan ett par är tillbaka kan bidrag utgå även till arbetslösa för att starta egen verksamhel. Bidragel motsvarar arbetslöshetsersättningen och kan lämnas under högst sex månader.

Drygt I 000 av de som hittills startat eget med hjälp av sådant arbelsmarknadspolitiskt stöd har ingått i en särskild undersökning. Av den framgår att ca 80 % efter i genomsnitt ca elt år forlfarande var verksamma i företagel, varav några på dellid. Majoriteten av dem som slutat som företagare hade fått annal arbete.

Andelen kvinnor av dem som startat eget företag med hjälp av bidraget är ca 40 %. Många av kvinnorna startar eget inom servicesektorn, l.ex. varuhandel.

13.3 Ekonomisk utveckling

Den ekonomiska utvecklingen varierar mycket krafligl mellan olika förelag. I gruppen småföretag finns mycket lönsamma verksamheier såväl som föriustföretag. Småföreiagsbeslåndet förändras snabbi. 1 en undersökning har SCB följt industriföretag med 20-49 anställda mellan åren 1978 och 1984. Denna visar bl. a. atl endasl hälflen av de minsta företagen (20-49) som fanns i stafisfiken 1978 finns kvar inom storieksgruppen år 1984. Ca 15 % av förelagen hade gåll i konkurs. Etl mindre anlal företag hade växt och hamnai i en större storieksklass. Knappl 4 % hade köpts upp. Ca 25 % hade försvunnit ur statistiken av annan anledning. Gruppen hade också fält tillskolt genom alt större företag, som minskal sin sysselsättning, tillkommit.

De medelstora företagen med 50-199 anställda har utvecklats på ett . .
likarlat sätt. I denna grupp hade dock vart femte förelag som fanns 1978
övergått till en annan ägare. De uppköpta företagen under perioden svara
de för ca 25 % av sysselsätlningen. 357

SCB:s studie visar att dynamiken inom småföretagssektorn är betydan- Prop. 1986/87: 74

de.

Lönsamhet m.m.

Uppgifter om räntabiliteten på eget kapital efter full skall visar atl småföretagen inom industrin har en bättre lönsamhet än de slora företagen, även om skillnaderna minskat. Den höga räntabiliteten i förhållande till de störte företagen beror bl. a. på skillnader i soliditet.

Figur 13.1 Räntabilitet åren 1980-1985

Ränlabilitel före skalt, tillverkande industri, familjeföretag, 1980-1985

RänlabiUtet efter beräknad genomsnittlig skatl, tillverkande induslri, familjeföretag. 1980-1985

Källa: SCB.

358

Om lönsamheten mäts som nettomarginal, dvs. vinst i förhållande till Prop. 1986/87:74 omsättningen, elimineras effeklerna av skillnader i soliditet. Med detta måll får de mindre och medelstora företagen en sämre lönsamhet än de stora företagen, men en väsenllig förbättring har skett sedan år 1982.

Figur 13.2 Nettomarginal åren 1980-1985

Källa: SCB.

Soliditet m.m.

Industrin har ökat soliditeten från 28 % år 1980 fill 32 % under år 1985. De mindre företagen ökade under samma period sin soliditet från 18,6 % till 22,5 % och de medelstora från 20,9 % till 25,6 % under samma period.

Figur 13.3 Soliditetsutvecklingen åren 1980-1985

-Hela induBtrin

0-49 anst

Källa: SCB.

359

I storföretagen utgör likviditeten hela 13 % av omsättningen. Dessa medel används i hög grad fill finansiella placeringar. För de mindre och medelstora företagen ligger likviditeten kring 5 %. Till följd av den högre likviditeten har de stora företagen delvis kunnal kompensera en försämrad lönsamhet i industriproduktionen med ökad avkastning på finansiella placeringar. Familjeföretagen har däremot i slort sett varit helt beroende av produktionens lönsamhetsutveckling. Finansnettot har för övrigt under hela perioden inneburit en kostnad på mellan I och 2 % av omsättningen för småförelagen, medan det för de stora företagen under 1985 gav en intäkt på nära 1 % av omsättningen.

Prop. 1986/87:74

13.4 Investeringar

Investeringarna inom industrin har under de tre senaste åren legal på en hög nivå. För åren 1986 och 1987 beräknas investeringarna i byggnader och maskiner ligga kvar på totall ca 30 miljarder kronor per år (löpande priser). Denna gynnsamma utveckling vid mitten av 1980-lalel gäller också småförelagen. Deras investeringar i byggnader och maskiner ligger på en oförändrat hög nivå både om man ser till den faktiska nivån år 1985 och på prognoser för år 1986. Småföretagens materiella investeringar uppgick till näslan 7 miljarder kronor år 1985, vilkel var ca 40 % högre än år 1982, räknat i fast penningvärde. Småföretagens invesleringsutveckling visar mindre variationer över tiden än de stora företagens. Invesleringsulvecklingen i fasta priser framgår av figur 13.4.

Figur 13.4 Industrins materiella investeringar (miljarder kronor, 1980 års priser)

Företag m 5-199 anst

—Samtliga {öretag

360

13.5 Uppköp av familjeföretag

Ca 90 % av alla företag med anställda kan klassificeras som familjeföretag. Åriigen byter en mindre del av dessa förelag ägare. Statens induslriverk har kartlagt uppköpen av små och medelstora familjeföretag inom induslrin. Av utredningen framgår atl anlalel uppköpta familjeföretag har ökal under 1980-talel, liksom under andra perioder av högkonjunktur. Under år 1984 bytte ca 1 % av antalet små och medelstora industriföretag ägare. Antalet köp tycks därefter åter ha sjunkil, vilket framgår av figur 13.5.

Figur 13.5 Förvärvsutvecklingen åren 1970—1986

antal förvärv

Prop. 1986/87:74

1970 197S ISeO 1905

Anm: Siffroma för 1985 och 1986 är uppräknade utifrån preliminära uppgifler.

Sedan år 1980 har köp av industriföretag utgjort en tredjedel av samtliga uppköp i näringslivet. Andra förvärvsintensiva näringar har varil parti- och detaljhandel samt holell och restauranger.

Köparföretagen är i allt högre grad belägna i geografisk närhet av de uppköpta förelagen, vilket framgår av figur 13.6.

Figur 13.6 Rumslig fördelning av överlåtelser med familjeföretag som köparen åren 1981—1984 (procent)

*tu'"-*
	-
	-		...... " Köpare och säljare i
	_		saiuna rcgion/ort
40	-
X	-	Köpare och säljare i •• —•. övriga Sverige
	-
	-
20	-
	-
	-	Köpare i storstad/	"---------------------------------- .____________________ ■
	-	säljare i övriga Sverige
10	-	"----___
n	-		Köpare i övriga Sverige, säljare i storstad

1S81

1982

1984

1SB3

361

Drygl hälften av köpen inom industrin görs av andra familjeföretag. Olika köparkategorier och utvecklingen av deras andel av förelagsköpen framgårav figur 13.7.

Prop. 1986/87:74

Figur 13.7 Fullständiga förvärv av familjeföretag fördelade på kategorier av köparföretag åren 1975—1984 (procent)

—I------ 1------ r-

75 76 77

I I

78 79

—p-80

—I— 81

'Ar

LJ Familieföretag LtJ Övriga börsföretag ■ Investmentbolag

IlJ Utlandsägda företag

n StatI, kommunala,

* kooperativa

UD Övriga företag

Den trendmässiga ökningen av familjeföretagens andel av köparföretagen har samband med att företag med färre än 50 anställda i allt störte utsträckning ålerfinns som köparföretag. De uppköpta förelagen svarade år 1984 för 2,5 % av sysselsättningen i familjeföretagen och 1 % av hela induslrisysselsättningen. Det är allt mindre familjeföretag inom industrin som köps. I medianföretaget har antalet anställda minskat från 35 stycken år 1975 till 19 stycken år 1984.

I regel görs endast små förändringar av företagens verksamhet och sysselsättning efter uppköpen. Som skäl för att sälja företagen anger de tidigare ägarna ofta personliga moliv såsom ålder m.m. samt privatekonomiska skäl. Mer sällan anges skatteskäl som orsak fill jningen.

362

Uppköpen av familjeförelag medverkar enligt statens industriverk inte i Prop. 1986/87: 74 nämnvärd utsträckning fill någon ökad ägarkoncentration i näringslivet. Industriverket bedömer atl förelagsöveriåtelserna har myckel begränsade industri- och regionalpoliliska konsekvenser.

13.6 Konkurser

Antalet konkurser i företag ökade fram till år 1980 med i genomsnitt 2 % per år. Därefter har ökningstakten legat på i genomsnitt 10 % per år. För år 1986 beräknas antalet företagskonkurser uppgå till 6200.

Relativt sett är det dock få företag som går i konkurs. Således uigjorde antalet konkursföretag år 1984 endast 1,2 % av det totala antalet företag. Denna andel varierar mellan olika näringsgrenar. Den högsia konkursfrekvensen föreligger inom holell- och restaurangnäringen.

Antalet anställda i konkursförelag uppgick år 1984 till 17600, vilket motsvarar ca 0,5 % av den totala sysselsättningen i landet. Mellan åren 1982 och 1984 minskade antalel anställda i konkursdrabbade företag med drygt 20 %. Under år 1985 ökade anlalet, för alt under år 1986 återigen minska. Uppskattningsvis har 90 % av alla konkursförelag färre än fem anställda.

Konkurser har en belydande direkl effekl på sysselsätlningen i den verksamhet som går i konkurs. Industriverkets delstudie av konkursförelag som fått stöd av utvecklingsfonderna visar att 50 % av de 3 800 berörda förlorade sitl arbele. Enligl bedömningar av bl.a. länsarbelsnämnden erhåller dock yrkesutbildad personal i regel snabbi nylt arbele. De direkta sysselsättningseffekterna är därmed totalt sett relativt små.

De slörsia ekonomiska förluslerna drabbar konkursföretagens leverantörer och staten som fordringsägare för skatter och lönegarantier. En uppskattning ger vid handen att leverantörerna står för nära 50 % av de lotala konkursförlusterna. Under de två senasle åren, som industriverket har undersökt, har bankernas andel av konkursförlusterna tenderat alt öka.

Byggbranschen har drabbats hårl av konkurser till följd av minskningen i byggvolymen. Däremoi har ingel stalistiskl samband kunnat konstateras mellan antalet konkurser i industrin och variationer i indusirins tillväxtlakl.

Den krafiiga ökningen av anlalet nyelablerade förelag har enligl industriverket lell till en ökning av antalel konkurser. Främsl i branscher där del är lätt all etablera sig har antalel konkurser blivit högt. På grund av att stafistik över antalet nyelablerade företag endast producerats under korl tid går del dock inte atl fastlägga etl statistiskt samband mellan ökningen av antalel nyetableringar och antalet konkurser.

Utvecklingen mot mer tjänsleproduktion i samhället har skapat en mark
nad för nya företag. Företagare och krediigivare synes enligt industriver
ket ha underskattat behovel av kompetens för att driva serviceförelag.
Den vanligaste allmänna konkursorsaken är enligt industriverket brist på
kunskap, erfarenhet och kompelens hos förelagsledningen. Påtagliga bris
ter i förmågan alt planera och följa upp företagets ekonomi har kunnat 363

noteras. Särskilt i nystartade och expanderande företag är även för litet kapital ofta en orsak fill konkurser.

Det höga anlalel konkurser är självfallet negativt för bl.a. berörda företagare och anställda. Del bör dock betonas all alla konkurser eller företagsnedläggningar i andra former inte behöver vara negativt för näringslivet i stort eller för samhällsekonomin. En konkurs kan innebära att affärsrörelsen och flertalet av de anslällda las över av någon annan intressent med lämplig kompetens och lillräckliga resurser för alt göra rörelsen lönsam.

Prop. 1986/87:74

13.7 Sysselsättningsutvecklingen

Antalet anställda i samtliga näringsgrenar (utom offentlig förvaltning, SNl 9) har enligt SCB:s centrala företagsregister ökal med drygt 4 % mellan åren 1982 och 1985 (tabell 13.1). (Se även avsnitt 3.) Antalet anställda har ökat med 8 resp. 6,5 % hos de små (1-49 anställda) och medelslora (50-199 anslällda) företagen, men endast med 2 % hos de stora (minst 200 anställda) företagen.

Inom tillverkningsindustrin har anlalet anställda ökat mindre än för näringslivel som helhet. Ökningen var totalt knappt 3 %. Ökningen var kraftigast hos de små och medelstora företagen - ca 6 resp. 5 %. Bland de stora fillverkningsföretagen ökade antalel anställda med enbart 1,5 %.

Antalet anställda inom handeln ökade med nästan 7 % mellan nämnda år. Inom handeln har de små företagen ökat antalet anställda med hela

Tabell 13.1 Antai anställda inom tillverkningsindustri, handel och service, åren 1982—1985, fördelat på företagsstorlek

Näringsgren, företags-
storlek	Antal anställda				Index,	år 1982	= IOO
(antal årsanställda)
(antal årsanställda)
	1982	1983	1984	1985	1982	1983	1984	1985
Samtliga närings-
grenar exkl.
offentlig förvaltning	2058 191	2071264	2084427	2148626	100	100,6	101,3	104,4
1-49	599702	625 264	646487	647779	100	104,3	107,8	108,0
50-199	286053	289732	299139	304 749	IOO	101,3	104,6	106,5
200-	1 172436	1 156268	1 138801	I 196098	IOO	98,6	97,1	102,0
Tillverknings-
industri (SNl 3)	834968	827552	830780	858737	100	99,1	99,5	102,8
1-49	151594	155 634	161042	160562	100	102,7	106,2	105,9
50-199	133 284	133 683	138135	139774	100	100,3	103,6	104,9
200-	550090	538235	531603	558401	100	97,8	96,6	101,5
Handel (SNl 6)	441008	458759	463955	470510	100	104,0	105,2	106,7
1-49	215 347	232777	239936	237 216	100	108,1	111,4	110,2
50-199	68210	70419	68023	69986	IOO	103,2	99,7	102,6
200-	157451	155 563	155996	163 308	100	98,8	99,1	103,7
Service (SNl 8)	241 997	240924	252925	262402	100	99,6	104,5	108,4
1-49	69865	70008	75 202	79585	100	100,2	107,6	113,9
50-199	34094	35517	39373	42737	100	104,2	115,5	125,4
200-	138038	135 399	138 350	140080	IOO	98,1	100,2	101,5

Källa: SCB, Centrala företagsregistret

Anm: Uppgiftema sammanfaller inte med sysselsättningstal enligt de s. k. arbetskraftsundersökningama

(AKU) på grund av skilda mätmetoder.

364

10 %, medan de medelstora och slora förelagen svarar för betydligt mindre Prop. 1986/87:74 ökningar (2,6 resp. 3,7 %).

Inom servicenäringarna har det toiala antalet anställda ökat med drygt 8 %. Inom denna näringsgren har de medelslora företagen hafl en mycket krafiig ökning - drygt 25 %. Bland de små förelagen ökade antalel anslällda med näslan 14 %, medan ökningen bland de stora företagen stannade vid 1,5 %.

365

14 Förutsättningar inom vissa industriella Prop. 1986/87:74

nyckelområden

14.1 Inledning

1 följande avsnitt behandlas sex industriella nyckelområden, som lillsammans svarar för ca 50 % av sysselsättningen inom fillverkningsindustrin. Beskrivningen görs med avseende på bl. a. slorlek, koncentration, världs-marknadsposifion och internafionaliseringsgrad. Intresset knyts bl.a. till den utveckling av konkurrenskraftiga varor, tjänster och produktionsmetoder som sker i det dynamiska samspelet mellan köpare, säljare och frislående kunskapscentra (t. ex. universitet och högskolor). Resonemanget bygger på bl. a. en ulredning om utvecklingsblock i förnyelsen av svensk ekonomi (Slenberg 1987) och på en konsultstudie genomförd av METRA Consulting Group Ltd., London. Studierna har gjorts på uppdrag av industridepartementet. Den senare avrapporterades vid ett seminarium i december 1986 till vilket represenlanler för fackliga organisationer, näringslivel och myndigheler inbjudils.

14.2 Svenska basindustrier och deras leverantörer

Storlek

Den svenska basindustrin svarar, som framgår av avsnitt 10, för en stor del av industriproduktionen, sysselsätlningen och nettoexporten.

En fjärdedel av industrins förädlingsvärde skapas inom skogs- och metallindustrin, som också svarar för knappt en iredjedel av exporten. Omkring en femledel av industrisysselsätlningen finns inom dessa industrier. I en redovisning av basindustrierna är del naturligt att även inkludera skogsbruket och gruvindustrin med tanke på dessa näringars starka kopplingar lill skogsindustrin respektive metallindustrin. Basindustrin är av mycket stor betydelse för slora delar av Norrland och Bergslagen.

Basindustrin har även stor betydelse för övriga delar av näringslivet och har under hela 1900-talel varil en viklig marknad för tillverkare av insalsvaror, produktionsutrustning och andra produktionshjälpmedel.

Totalt uppskattas 20000-30000 personer vara sysselsatta i industri som fillverkar insatsvaror (exkl. råvaror) och produktionsmedel för basindustrierna samt för skogsbruk och gruvindustri, varav en stor del för exporl. Utöver produktionsutrustningar i vanlig bemärkelse innefattas här kemikalier, sprängämnen, bortkronor, slitgummi, sågblad, elektroder m. m. Den helt dominerande delen av denna produktion sker ulanför storstads- och universitetsorterna.

Trots alt den svenska marknaden för flertalet av de större leverantörs-företagen idag svarar för en liten del av företagens avsättning är den fortfarande ofta den största enskilda marknaden. Än vikfigare är emellertid dess roll som avancerad utvecklingsmarknad. Som sådan har den även lockat utländska företag atl etablera sig i Sverige.

Basindustrin förbmkar skär- och slilmaierial, metall- och maskinpro
dukter (som inte klassificerats som investeringar) för ca 5 miljarder kronor, 366

kemikaler för ca 2,5 miljarder och övrigt material för ca I miljard. Till detla Prop. 1986/87:74

kommer basindustrins förbrukning av olja, drivmedel och elkraft för ca 10

miljarder kronor. Summerat innebär detta att industrin kan beräknas köpa

invesierings- och förbrukningsvaror för i storleksordningen 25 miljarder

kronor.

Världsmarknad

Basindustrierna konkurrerar i allt väsentligt på marknader som kan betecknas som mogna eller stagnerande. Möjligheterna till prisdifferentiering är små och förelagens lönsamhel är i hög grad beroende av fakiorer ulanför företagens egen kontroll. Dollarkursen, priset på energi och råvaror och eventuella protektionistiska eller konkurrenssnedvridande ingrepp har mycket slor belydelse för basindustrins utveckling.

Generellt finns också ett betydande kapacitetsöverskott på världsmarknaden, vilket pressar priserna nedåt.

Internalionaliseringsgrad

Drygt hälften av basindustrins produklion säljs på export från Sverige, ofta via utländska försäljningsbolag. Endast en mindre del av produktionen kommer från svenska enheter i andra länder.

Ifråga om försörjningen med investeringsvaror till basindustrin har Sveriges internationella beroende ökat väsentligt under senare år. Dels importeras en växande del av produktionsutrustningarna. Av särskild betydelse är härvid importen av pappersmaskiner. Dels har flera maskinförelag övergått i utländsk ägo. Delta gäller bl. a. KMW och flera skogsmaskinlill-verkare. Beiräffande insats- och förbrukningsvaror är bilden något annorlunda. Svenska tiUverkare har en dominerande ställning ifråga om förbrukningsmaterial i metall och gummi. Däremot importeras exempelvis slora mängder kaolin, krita och diverse specialkemikalier för användning i pappersindustrin. Flera exempel finns emellertid på såväl svenska som ulländska företag som etablerat ny lillverkning av kemiska produkter för massa- och pappersindustrin i landet.

Kriiiska fakiorer

Den svenska basindustrin är beroende av en god konkurrenskraft i meningen ett gotl kostnadsläge och en gynnsam utveckling av de internationella marknaderna. Den långsikliga ulmaningen ligger dock i atl anpassa produktionen till fortsatla reala prissänkningar på slutmarknaderna saml att söka delvis nya marknader och en högre förädlingsgrad. Tillgång fill avancerad forskning ökar i belydelse för såväl produktutveckling som produktionsteknisk utveckling.

Förpackningsområdet, som representerar en viktig avsättningsmarknad
för massa- och pappersindustrin, kan tjäna som ett illustrativt exempel.
Svensk förpackningsindustri har en framskjuten position internationellt. 367

Ett av de framgångsrikaste företagen, Tetra Pak, har koncentreral sig på Prop. 1986/87: 74 förpackning av flylande livsmedel. Företaget hyr ul förpackningssystem och levererar kartongförpackningar till sina kunder. Tetra Pak som årligen köper drygt 600000 ton välskekartong, varav ca 450000 ton (till ell värde av ca 2 miljarder kronor) från svenska kartongbruk, är känd som en mycket krävande kund.

SCA och ASSI, som båda tillverkar liner, har genom uppköp av wellpappföretag inlegreral framåt och är idag ledande på den europeiska wellpappmarknaden.

Eftersom mycket av konverteringen av material till förpackningar och även en stor del av lillverkningen av förpackningsmaskiner sker nära marknaden har huvuddelen av de svenska förpackningsföretagens tillväxt skett utomlands. Ändå har förpackningsmaskinindustrin varit en av de mest expansiva delarna av svensk maskinindustri under 1980-talet. Nämnas bör också att den inhemska förpackningsmarknaden är belydande. Den svenska konsumfionen av förpackningar uppgick således 1983 lill ca 7 miljarder kronor. Omkring hälflen avsåg förpackningar av papper eller kartong.

Verksamhel vid etl flertal forskningsinstitutioner i landet har stor betydelse för utvecklingen av nya förpackningar och förpackningsmaterial. Här kan särskilt nämnas Svenska Träforskningsinslituiet och Institutet för Förpackningsforskning men även andra ger värdefulla bidrag. Exempelvis arbetar Grafiska Forskningslaboratoriet med tryckeriiekniska frågor, vilka är vikfiga inom förpackningsområdet. I frågor som rör barriäregenskapen i livsmedelsförpackningar finns kunnande vid Institutet för livsmedelsforskning och Ytkemiska Institutet. Listan kunde göras längre. Totalt i dessa insfitut torde ca 100 milj. kr avsättas för forskning och utveckling. Denna insats skall ses som ett komplement till basindustrins egna forsknings- och utvecklingsulgifter, som under budgetåret 1983/84 uppskattades fill totalt ca 1,2 miljarder kronor.

14.3 Svensk varvsindustri

Storlek

Den svenska varvsindusirin sysselsatte år 1970 ca 30000 personer, dvs. ca 3 % av induslrisysselsättningen och svarade för ca 2,5 % av industriproduktionen.

Koncentralion

Varvsindustrin dominerades under 1970-talet av ett fåtal storvarv med
Kockums, Eriksberg, Gölaverken och Arendal i spetsen. Till dessa varv
knöts ett stort anlal underleverantörer, som under början av 1970-lalet
sysselsatte ca 8000 personer i första underieverantörsledet. Som en jämfö
relse kan nämnas atl varvsindustrin under 1970-talet var av näslan samma
belydelse för den svenska ekonomin som dagens elektronikindustri. 368

Världsmarknaden Prop. 1986/87:74

I anslutning till varvsindustrin fanns också en intemalionell konkurrenskraftig konsultverksamhet och en mycket kompetent beslällare och samarbetspartner i den svenska rederinäringen. Vid 1970-talels början var den svenska varvsindustrin en av världens mest avancerade och svarade för drygt 10 % av väridsproduktionen. Under lång lid hade varvsindustrin, redare, underleverantörer, konsuller, universitet och högskolor, bidragit till att skapa ett i det närmaste "komplett" leverantörsblock med mycket starka bindningar mellan intressenterna.

Under fiden efter den första oljekrisen år 1973 och fram till 1986 har situationen förändrats radikalt och den svenska varvsnäringen har minskat sin sysselsättning mycket kraftigt ned lill ca 15000; mer än en halvering från år 1970. En molsvarande neddragning har också skelt i underleverantörsledet, konsultverksamheten m. m.

Väridsmarknaden, som år 1970 enligt många bedömare skulle växa krafligl stagnerade i stället. Den fortsatta överkapaciteten (40 % enligt UNCTAD) ledde fill priskrig och kraffiga statliga subventioner. Det är i dag myckel svårl, om ens möjligt, att bedriva en lönsam produktion inom de flesta delarna av varvsnäringen. En fortsalt neddragning av kapaciteten kan därför väntas.

Internalionaliseringsgrad

Varvsnäringen har iradifionellt varit uppbyggd av en hög andel inhemska leveranser från malm via stål- och järnverk fill underleverantörerna och varven. Endast en mindre del av tillverkningen skedde utomlands. Det mesta av verksamheten baserades således på produktion i olika led inom landet och på försäljning av slutprodukterna på världsmarknaden.

Kritiska fakiorer

Varvsnäringens utveckling beskriver det hol som kan ligga i att ha en stor del av den industriella produklionen koncentrerad till ett fåtal mycket stora tillverkare. När dessutom behovet av underleveranser, konsulttjänster, utbildning m.m. tillgodoses inom landet, ökar sårbarheien om och när världsmarknaden stagnerar. Det som under framgångsåren var en styrka för landet - en dynamisk och inom landel sammanlänkad industriverksamhet - blev till elt allvariigl problem när marknaden för lönsam försäljning försvann.

14.4 Personbilar och lastvagnar

Storlek och koncenlration

Den svenska personbils- och lastvagnsinduslrin domineras helt av Volvo
och Saab-Scania med 65000 resp. 43000 anslällda, varav 50000 resp.
35000 i Sverige. Dessa tvä företag svarar för ca 85 % av sysselsättningen
inom transportmedelsinduslrin (exkl. varv och flygindustri). Om underle- 39

24 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 74

verantörerna räknas in, kan den toiala sysselsättningen inom transports- Prop. 1986/87:74 medelsinduslrin uppskattas fill mellan 100000 och 120000 anslällda (eller 13-15 %) av industrisysselsättningen.

Världsmarknaden

Trots att Volvo och Saab-Scania tillsammans är mycket stora i den svenska ekonomin är de små på världsmarknaden där de tillsammans svarar för drygt 1 %. Det finns flera stora konkurrenter på marknaden. Det största bilföretaget. General Motors, har nästan tio gånger så stor omsättning som de båda svenska biltillverkarna, som dock specialiserat sin verksamhet till vissa delmarknader där man har en stark position. När det gäller tunga lastbilar har de svenska företagen ca 7-8 % av den totala marknaden.

Väridsmarknaderna för bilar och lastbilar växer med ca 2 % åriigen. Inom de s. k. NIC-länderna där svenska leverantörer tagit belydande marknadsandelar har marknadstillväxten avtagit bl.a. till följd av sjunkande olje- och råvarupriser, höjda räntor på utlandslån m. m. Sammanlaget kan den svenska transportmedelsindustrin bedömas vara verksam på stagnerande eller mogna marknader. De svenska företagen har dock genom en effekliv produktion och en framgångsrik marknadsföring haft en internationellt sett mycket god utveckling.

Internationaliseringsgrad

Personbils- och lastvagnsinduslrin genomgår för närvarande en förhållandevis snabb omvandling. Tidigare var företagen mer beroende av svenska underleverantörer. Dessa spelar fortfarande en viklig roll men utvecklingen går mot en ökad nationell specialisering och en ökad inlernalionell handel med komponenter. På laslvagnsområdet är beroendet av inhemska leveranlörer fortfarande stort och det är också vanligare att sluttillverkarna svarar för en större del av tillverkningskedjan.

I linje med den allmänna utvecklingen på person- och lastbilssidan växer även komponenltillverkarna till ofta mycket stora företag. I vissa fall kan därför komponentleveranlörer - t. ex. Bosch - ha en slark position i relation till företag i senare skeden av produktionskedjan. De höga utvecklingskostnaderna har också drivit fram elt stort antal internationella samarbetsrelationer mellan förelagen inom transportmedelsindustrin.

Trols att Volvo och Saab-Scania har en mycket betydande del av försäljningen utomlands spelar hemmamarknaden särskilt för lastvagnar en viktig roll, inte minst därför att den ger impulser till utveckling och förnyelse av produkterna och produktionsmetoderna.

Kritiska faktorer

På stagnerande eller mogna marknader expanderar företag vanligtvis genom uppköp. Den helt internationaliserade/globala bil- och lastbilsindustrin kommer antagligen att följa detta mönster. Både Volvo och Saab

370

Scania ligger väl framme i den globala strukturomvandlingen på detta Prop. 1986/87:74 område. Här märks bl. a. Volvos köp av lastvagnstillverkare i USA.

Lönsamheten och sysselsällningsutvecklingen inom den svenska personbils- och lastvagnsindustrin har varit god under 1980-talet. Volvo och Saab-Scania har därigenom i hög grad bidragil till den positiva utvecklingen inom hela den svenska induslrin, då företagen med vidhängande utvecklingsblock kan beräknas svara för uppemot 15 % av industrisysselsättningen.

Den sårbarhet som ett sådant beroende till två internationella koncerner och till personbils- och lastvagnsmarknaderna innebär är uppenbar. I ett läge där de internationella marknaderna viker och/eller de svenska företagens konkurtenskraft skulle försämras, får detta allvariiga konsekvenser för hela den svenska ekonomin. Vid en sådan utveckling är det t. ex. en fördel om de svenska underleverantörerna till transportmedelsindustrin inte enbart är beroende av svenska köpare utan också har starka kopplingar till företag i andra länder. Globala utvecklingsblock där Sverige och svenska företag ingår i nätverk med förgreningar över flera länder kan således på lång sikl minska den marknadsmässiga sårbarheten men skapar å andra sidan ett starkare internationellt beroende.

14.5 Energiutrustningsindustrin

Storlek

Svenska företag har en hög kompetens när del gäller att lillverka utmstning för alt "utvinna och förädla energiråvaror, producera och distribuera elektricitet och värme, återvinna och spara energi och rena rökgaser" (SIND 1985:3).

År 1982 sysselsattes ca 42000 personer inom energiutrustningsindustrin som svarade för ca 5 % av hela tillverkningsindustrins förädlingsvärde. Mer än hälften av produktionen exporterades.

Koncentration

Energiutrustningsindustrin domineras av ASEA, som svarar för drygt hälften av saluvärdet. Även Saab-Scania, vissa slatliga företag, Alfa-La-val. Allas Copco och Volvo har viss verksamhet inom det energitekniska området. De frislående mindre och medelstora förelagen svarar för en knapp femtedel av saluvärdet.

Utmslningsindustrin är inlernationellt sett hemmamarknadsorienterad. Ofta utgör energiutmstning (pannor, ventilation elc.) komponenier i störte projekt och i de flesta länder anlitas nationella bygg- och ingenjörsfirmor. Leverantörerna av energiutrustning får därför fungera som underleverantörer till en huvudentreprenör vilket i sin tur ofta innebär att lokala/nationella företag i första hand kommer i fråga.

Fläkt (inom ASEA-koncernen) utgör något av ett undantag med sin
inlemalionella verksamhet. Med en utvecklad konstruktionsteknik och en
avancerad kompetens för styrning av processer, har Fläkt lyckats la order 371

i konkurrens med inhemska leverantörer och därigenom uppnått en förhål- Prop. 1986/87: 74 landevis stark posifion på flera betydande utländska marknader.

ASEA-koncernen som dominerar den svenska energiutrustningsindustrin omsatte år 1985 ca 40 miljarder kronor, varav hälflen kan hänföras till energiutrustningsindustrin.

Tabell 14.1 ASEA:s verksamhet inom den energitekniska industrin

Fakturering i miljarder kr. Anställda

Fläkt 9,2 14 600

Kraftdistribution 2,1 5600

Kraftöverföring 4,4 8 400

Kraftgenerering 5,6 4600

21,3 33 200

Övrig verksamhet 18,8 27800

TOTALT 40,2 61000

Källa: Årsredovisning för 1985.

Världsmarknaden

Den svenska energitekniska industrin är som nämnts beroende av ulvecklingen på de internationella marknaderna. De betalningsproblem som flertalet u-länder drabbats av har påverkat marknaden negativt. Priset på energi påverkar behovet av nya energisystem och de ekonomiska incita-menler till atl utveckla energisnåla processer. De sjunkande oljepriserna kan få positiva effekler på de allmänna industriinvesteringarna och därigenom gynna vissa delar av energiutrustningsindustrin. Men låga oljepriser kan å andra sidan verka hämmande på efterfrågan på energibesparande utrustning och på utrustning för alternativ till oljebränning och därigenom missgynna andra delar av seklorn. Effeklerna av förändrade oljepriser är således inte entydiga.

I Sverige och på de inhemska marknaderna har ett nära samarbete mellan Vattenfall i första hand och ASEA utgjort en av gmndfömtsältning-arna för en inlernationeUt slark energiutmslningsindustri. Utvecklingen på den inhemska marknaden är även i fortsättningen slarki beroende av olika energipolitiska beslut inle minst med lanke på alt staten och kommunerna är de största beställarna av energiutrustning.

Kriiiska faktorer

Energiutrustningsindustrin är således slarki beroende av den draghjälp
som den inhemska marknaden erbjuder såväl för avsättning av produkter
som för utveckling av nya produkter och system. Den offentliga upphand
lingen i kombination med en omfattande energiforskning i statlig regi
skapar förutsättningar för en långsiktig konkurtenskraftig utveckling och
omvandling av förelagen. Under budgetåret 1986/87 avsätts ca 4,5 mil
jarder kronor för insatser inom energipolitiken. Av dessa medel går mer
parten (ca 2,9 miljarder kronor) till uppförande och drift av kraftstationer. 372

över 300 milj. kr. satsas på statlig forskning och utveckling inom ener- Prop. 1986/87:74 giområdel. Inom ASEA-koncernen avsattes under år 1985 totalt ca 1,5 miljarder kronor till forskning och utveckling, varav en betydande del går till forskning inom det energitekniska området.

14.6 Elektronikindustrin

Storlek

Den svenska elektronikindustrin sysselsatte, enligt en särskild bearbetning av, SCB:s industristatistik, år 1984 ca 51000 personer, dvs. 7 % av det totala antalet anslällda inom tillverkningsindustrin. Saluvärdet uppgick till drygt 34 miljarder kronor och förädlingsvärdet till drygt 15 miljarder (eller 8 % av fillverkningsindustrins förädlingsvärde). Exporten var något under 22 miljarder kronor år 1984 och 27 miljarder år 1985.

Koncentration

Hälflen av elektronikproduktionen sker inom några få stora koncerner, där Ericsson är dominerande. Förelagel sysselsatte vid 1986 års börian ca 40000 personer i Sverige och ca 38000 ulomlands. Ca 20 % av Ericssonkoncernens verksamhel i Sverige faller utanför elektronikindustrin. Det gäller i första hand affärsområdena Kabel och Nälbyggnad. Ericsson och den svenska elektronikindustrin är mycket nära knuten lill telekommuni-kafionsområdet. Här spelar också televerket en betydande roll såväl som köpare av utrustning och som tillverkare av lelekommunikationsutruslning för egel behov.

Televerket omsatte budgetåret 1985/86 ca 17 miljarder kronor och sysselsatte 47 000 personer. Merparten av omsättningen och sysselsättningen är hänförbar till utveckling och drifl av telekommunikationsnätet.

Även det statliga FFV AB är verksami som köpare och fillverkare av elektronikprodukter. FFV Elektronikgmppens fakturering uppgick under år 1985 lill drygt en halv miljard kronor och antalel anslällda var ca 1 300 personer.

Inom Ericsson, televerkel och FFV sysselsätts i Sverige ca 90000 personer med drift, utveckling och produktion av telekommunkationsutrust-ning.

Elektronikindustrin är, vid sidan av telekommunikationsområdet, mycket heterogen och omfattar bl.a. periferiutrustningar till daiorer, industriell och medicinsk elektronik samt olika slags elektronikkomponenter. Etl nära samarbete mellan kund och leverantör är nödvändigt framförallt när det gäller utveckling av industriella och medicinska applikationer.

Verksamheten som Philips, IBM, Siemens m. fl. ulländska företag bedri
ver representerar en viktig del av den svenska elektronikindustrin. 373

I fortsättningen av detta avsnill behandlas två av elektronikindustrins Prop. 1986/87:74 delmarknader, telekommunikations- resp. datorutrustningar.

Världsmarknaden för idekommunikaiioner

Ericsson beräknas i dag ha ca 7 % av världsmarknaden inom telekommunikationsområdet och konkurrerar med företag som Siemens, AT & T/Phi-lips/Alcatel samt några av de största japanska eleklronikförelagen.

Världsmarknaden växer med ca 7 % åriigen och beräknas år 1987 uppgå till ca 60 miljarder US dollar.

Internalionaliseringsgrad

Tillväxten blir mer internationell bl.a. därför alt såväl den nordamerikanska som de franska och brittiska marknaderna avreglerats. När tele-monopolen bryts får de höginternalionaliserade förelagen goda möjligheter alt expandera. Betydande svårigheler kvarstår dock atl anpassa produkter och system fill de särskilda villkor som forlfarande råder i köparländerna. Ericssons arbele med att anpassa AXE-systemet till amerikanska standards är ett exempel på de krav som företag slälls inför pga. olikheter i nafionella standards.

Samtidigt som marknaderna avreglerats har konkurrensen hårdnat. De slora företagen satsar mycket stora resurser på forskning och utveckling för att vidareutveckla lekniken och därigenom siärka konkurrenskraften. Det är också troligt all företagen i ännu högre grad än tidigare på egen hand, eller i nära samarbete med andra förelag, måsle kunna erbjuda fullständiga lösningar som bl. a. innebär en integrering av tal- och datakommunikation. Nyligen gick ITT och del franska CGE ihop och skapade en myckel slark gmpp på den europeiska marknaden. Enligt vissa bedömningar blir den framtida konkurrenskraften beroende av företagens förmåga alt utveckla och anpassa fullständiga system lill olika marknadskrav. Denna utveckling kräver stora företagsgmpper med lillgång till forskningsresurser och kännedom om lokala marknader (vilket ofta innebär lokal produklion). En fortsatt global samverkan och/eller uppköps/fusionsverksamhet kan därför förväntas.

Världsmarknaden för datorer

Telekommunikationsområdet svarar för över hälften av den svenska elek
tronikindustrin. Därefter kommer "datorer och annan kontorsutmstning"
som i Sverige i första hand omfattar fillverkning av olika periferiutrustning
ar till datorer. Datormarknaden, som internationellt setl är slörre än tele
kommunikationsmarknaden, beräknas år 1985 ha omfattat ca 100 miljarder
US dollar och växer med ca 10 % årligen. Marknaden präglas av en
mycket hård global konkurrens, där IBM är världsledande på flera områ
den. Företaget svarar för 70 % av USA-marknaden för standarddatorer.
IBM har ca 320000 anställda.
Priserna på datorhårdvara pressas nedåt. Företagen tvingas rationalisera 374

hårt i lillverkningsledet samtidigt som den långsiktiga utvecklingen i myc- Prop. 1986/87: 74 ket hög grad beror på framgången i forsknings- och utvecklingsarbetet. Utslagningen av datortillverkare har redan börjat. För vissa företag finns möjligheterna till överlevnad i smala nischer och i kombinationer med t.ex. telekommunikationssystem.

Den framtida utvecklingen på datormarknaden beror på de slora företagens utveckling, men också på framgången och intensiteten i olika nationella och transnationella forskningsprojekt. I USA har flertalet av de ledande elektronikföretagen gått samman i kollekliva forskningsprogram. Fortfarande svarar den militära sektorn för den dominerande delen av forskningssatsningarna inom elektronikområdet. Inom vissa särskilt känsliga teknologiområden har öppenheten minskat bl. a. fill följd av en önskan att inte sprida datorteknik till öststaterna.

1 Japan finns elt flertal FOU-program inom dator- och elektronikområdet. Ett av de mest uppmärksammade är projektet som syflar till alt utveckla femte generationens datorer.

I Europa har mer omfattande samarbete inletts inom del s. k. ESPRIT-programmet. Möjligheten för t.ex. Sverige att della i det europeiska utvecklingssamarbetet har avsevärt förbättrats i och med det s. k. EURE-KA-inifialivel. Små länder och på världsmarknaden små företag blir allt mer beroende av forsknings- och utvecklingssamarbete med andra företag och inom ramen för inlernationella program.

Två företag - Ericsson och ASEA - svarar för merparten av de svenska forsknings- och utvecklingsinvesteringarna inom eleklronikområdel. Tolall satsade Ericsson 2,8 miljarder kronor och ASEA 1,5 miljarder på forskning och utveckling under år 1985. Ericssons FOU-satsningar lorde i slort sett helt falla inom eleklronikområdel medan andelen för ASEAs del ligger kring hälften.

Kritiska faktorer

Inom eleklronikområdel kan slora strukturförändringar förväntas äga rum under de närmaste åren. Utslagningen på vissa områden med överkapacitet kan komma atl bli omfallande. Både på telekommunikations- och datorområdet blir förmågan att hänga med i teknikutvecklingen och att komma in på nyöppnade marknader helt avgörande för den framtida framgången. Ett fortsatt effektivt samarbete mellan Ericsson, televerkel, offentliga forsknings- och utbildningsinstitutioner kommer all krävas som grund för fortsatla framgångar inom elektronikområdet. Därutöver torde omfattande internationella kontakter på områden där de svenska resurserna är otillräckliga vara av vital belydelse för en långsiktig positiv utveckling.

14.7 Läkemedel och medicinsk teknik

Storlek

Den svenska läkemedelsindustrin sysselsatte år 1985 ca 10000 personer.

Till detta kommer sysselsättningen i de förelag som tillverkar produktions- 375

utrustning och/eller komplement fill läkemedel (diagnostik, njuranalys Prop. 1986/87:74 etc). Området svarar totalt för drygt 1 % av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin och för knappl 2 % av förädlingsvärdet.

Koncentration

ASTRA och Pharmacia dominerar tillsammans med KabiVitmm och Fer-rosan den svenska läkemedelsindustrin. Enligt 1985 års verksamhetsberättelse har ASTRA 6400 anställda, varav 3200 i Sverige. Av dessa arbelar 1 200 med forskning. Pharmacia har nära 5 200 anställda, varav 3 000 i Sverige och KabiVitrum har ca 2 100 anställda, varav I 500 i Sverige.

Världsmarknad

Världsmarknaden för läkemedel uppskallas fill 110 miljarder US dollar, där Japan och USA svarar för nära hälften av omsättningen. På marknaden agerar ett förhållandevis stort antal multinationella företag.

Läkemedelsindustrin har ingen marknadsledare av t.ex. IBM:s storlek på datormarknaden. Det största företaget - Merck & Co — omsatte år 1985 ca 2,7 miljarder US dollar. Andra stora företag är American Honie Products med ca 2,4 miljarder och Hoechst med knappt 2,4 miljarder US dollar i omsättning. ASTRA och Pharmacia säljer för ca en halv miljard US dollar vardera och finns på listan bland världens 35 största läkemedelstillverkare.

På marknaden förekommer elt mycket stort antal produkter och de enskilda företagen är ofta hårt specialiserade. I många faU svarar en eller elt fåtal produkter för merparten av det enskilda företagets omsättning och framgången beror ofta på om företaget lyckas lansera och patentera nya produkler. Utvecklingstiden för en ny produkt - från grundforskning till registrerat läkemedel — är ofta mycket lång och stora resurser måste också avsättas för klinisk testning, marknadsföring m. m. Det ställs vidare olika krav i olika länder, varför lokal produklion och/eller licensering blir alll vanligare.

Världsmarknaden för medicinsk utrustning år väsenfiigt mindre än för läkemedel. Den uppgick år 1983 fill ca 6 miljarder US dollar med en årlig tillväxttakt på ca 10 %. Tre fjärdedelar av marknaden ulgörs av diagnosui-mslning.

CGR (Thomson-Brandt), General Electric, Philips, Siemens och Toshiba är några av de stora företagen på marknaden. Huvuddelen av produktionen sker dock i ett stort anlal små och medelstora tillverkare. Inom EG finns ca 600 specialiserade leverantörer av medicinsk utrustning.

Bland de större tillverkarna av medicinsk utrustning i Sverige återfinns Siemens-Elema, Gambro och Pharmacia.

Fortfarande dominerar lokala/nationella tillverkare den medicinska lekniken. Mycket talar dock för att utvecklingen inom området kommer att gå i samma banor som inom läkemedelsindustrin, vilket innebär att förtagen i allt högre grad blir inlernalionella.

Läkemedels- och diagnosfikindustrin påverkas starkt av utvecklingen 376

inom biotekniken. Det faklum att svenska företag hör till de absolut Prop. 1986/87:74 ledande tillverkarna av utrustningar för bioteknisk forskning och produktion i industriell skala utgör därför en styrkefaktor också för utvecklingen av läkemedels- och diagnosfikindustrin i landet.

Forskning och utveckling är det avgörande konkurtensmedlel. Därför satsar läkemedelsföretagen i genomsnitt 12-13 % av omsättningen i forskning och utveckling: ASTRA 0,8 miljarder kronor, Pharmacia 0,5 och Kabi Vilrum 0,2 miljarder under år 1985. Dämtöver bidrog den offentliga seklorn under budgetåret 1983/84 med ca två miljarder kronor fill medicinsk forskning inom universitet och högskolor. Inget OECD-land satsar mer offentliga medel (per capita) i biomedicinsk forskning än Sverige.

Utvecklingen av produkter och metoder är beroende av kontakter och utbyle med fristående kunskapscentra. Företagen är därför ofta lokaliserade i närheten av de universitet där forskningen bedrivs. Den stora betydelsen av den biomedicinska forskningen vid Uppsala Universitet och Karolinska Institutet för Pharmacias snabba tillväxt är elt talande exempel. Från universitetens forskningsmiljöer har under 1980-talet, i synnerhet i Lund och Umeå, elt flertal nya företag avknoppats.

Den offentliga sektorn är också den helt dominerande upphandlaren i Sverige av läkemedel och medicinsk teknik och köper årligen in produkter från industrin för ca 10 miljarder kronor, varav ca en sjättedel utgör investeringsvaror och reslen förbmkningsvaror av olika slag. De senare fördelade sig år på 1984 olika vamgrupper enligt följande

Tabell 14.2 Förbrukningsvaror inom läkemedelsområdet (miljarder kronor)

Läkemedel	1,4
Medicinskt material	1,4
Tandvårdsmaterial	0,2
Livsmedel	1,5
Bränsle, smöri- och drivmedel	0,7
Övrigl	2,0
Källa: LKELP 85, rapport 5.

Genom denna dominans kommer den offentliga upphandlingen att få en avgörande betydelse för industrins utveckling på hemmamarknaden. Ett väl fungerande samspel - med starka nätverk mellan köpare, säljare och frislående kunskapscentra - kan också på längre sikt utgöra en bas för en slark och växande exportindustri.

Kritiska faktorer

Läkemedel och medicinsk teknik svarar för närvarande för någol mer än
1 % av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin. Den slarka koppling
en mellan företag, landsting och kommuner samt den fristående forskning
en kan ge svenska företag fortsatt goda ulvecklingsbelingelser. Trols atl
läkemedelsindustrin är verksam på internationella marknader är risken för 377

en genomgripande internationell strukturomvandling mindre än inom t. ex. Prop. 1986/87: 74 transportmedelsindustrin bl. a. därför atl stordriflsfördelarna i produktion och forskning inte är lika påtagliga och alt det därför inte alllid är effektivare med mycket stora förelag.

Enskilda förelag blir ofta starkt beroende av etl fåtal produkler. Framgången kan snabbt vändas till förluster om t. ex. biverkningar upptäcks. I USA har lagstiftningen om produktansvar orsakat allvarliga problem för de förtag som dömts till skadestånd. Ansvarsförsäkringar och förebyggande åtgärder medför slora kosinader för företagen, men utgör också en utmaning och en stimulans till alt utveckla säkra läkemedel.

Trots en hård konkurtens förväntas svenska företag kunna bibehålla en framskjuten position inom delar av det medicinska områdel och även etablera sig inom nya produktområden. Ell starkt utvecklingsblock med en kombination av en väl utbyggd offentlig sjukvård och forskning, ett avancerat tekniskt kunnande, en stark läkemedelsindustri och elt ulvecklal förelagande baserat på medicinsk teknik erbjuder goda förutsättningar för svensk industri att få del av den betydande inlernalionella marknadstillväxt som kan förväntas i fråga om produkter för hälso- och sjukvård.

14.8 Sammanfattning och slutsatser

Storlek

De ovan behandlade områdena svarar för ca 50 % av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin. Av detta svarar varven och den medicinska industrin tillsammans för knappt 4 %, basindustrierna för ca 20 % av sysselsättningen, personbUs- och lastvagnsinduslrin för 15 %, elektronikindustrin för 7 % och energiutmstningsindustrin för 5 %.

Koncentration

Dessa områden bärs i myckel stor utsträckning upp av ett fåtal stora svenska företag. Inom basindustrierna är verksamheten spridd till ett tiotal stora koncerner. Inom personbils- och lastvagnsområdet är Volvo och Saab-Scania hell dominerande på samma sätt som Ericsson dominerar den svenska elektronikindustrin och ASEA bär upp tillverkningen av energiutrustningar.

Världsmarknad

Sverige som nation svarar för ca 1 % av OECD-ländernas bmttonational-produkt. Trots vår litenhet har vi dock lyckats befasta vår position på flera induslriella världsmarknader. Svensk industri hart. ex. varit särskilt framgångsrik inom lastvagns- och telekommunikationsområdena, där 8 resp. 7 % av världsmarknaderna försöks från svenskägda företag.

För energiutmstningsindustrin finns inga säkra uppskattningar om världsmarknadens storlek och den svenska marknadsandelen. Klart är

dock att ASEA är elt av världens mesl internafioneUl förgrenade företag
o vin

pa området.

Svensk läkemedelsindustri och företagen som tillverkar medicinsk ul- Prop. 1986/87:74 rustning är fortfarande förhållandevis små på väridsmarknaderna, även om den svenska marknadsandelen växt upp lill över 1 % av den lolala försäljningen i väriden.

Väridsmarknaderna skiljer sig ät vad avser tillväxtlakt, teknikutveckling, ägarstrukturförändringar m. m. Vissa delar av basindustrin stagnerar och präglas av en konstant överkapacitet. Inom varvsindustrin är överkapaciteten så stor att del är inte längre är möjligt atl driva verksamhel utan belydande statliga subventioner. Personbilsmarknaderna växer fortfarande även om industrin betraktas som mogen. Lastvagnsmarknaden har krympt under 1980-talet men bedöms nu ha stabiliserats. Energiutrustningsindustrin går mot en stabil långsiktig tillväxt, medan såväl eleklronik-som läkemedelsindustrin antas växa betydligt snabbare. Bedömningarna gäller under förutsätlning all inte oljekriser, svåra internationella betalningskriser och/eller internationella konflikter helt ändrar förutsättningarna.

Den svenska induslrin har en relativ fördel gentemoi slora ekonomier som t.ex. den japanska, därför att svenska företag kan göra avsevärda framsteg även på mogna eller stagnerande marknader utan atl bilden på väridsmarknaderna väsentligt förändras. En fördubbling av vår bilindustri skulle t. ex. innebära att Sverige log ytteriigare I % av väridsmarknaden.

InternationaUseringsgrad

Tillverkningsindustrin exporterar nära 50 % av produktionen. Inom de behandlade områdena är andelen väsentligt högre. Exportandelen inom basindustrin varierar mellan ca 50 % för trävaruindustrin och nära 70 % för massa- och pappersindustrin. Energiulmslningsblockel exporterar ca 50 % av produktionen (ASEA:s utlandsandel uppgår till nära 70 %). Volvo och Saab-Scania exporterar ca 70 % av produktionen, elektronikindustrin ca 65 % och läkemedelsindustrin ligger på exportandelar över 50 %.

Svensk industri orienterade sig tidigt mol internationella marknader. Försäljning i andra länder svarar således idag inom de traditionella områdena för en slor och växande del av omsättningen. Därigenom blir också en större del av produktions- och utvecklingsarbetet föriagl lill enheler utanför landet. Så länge som de allmänna ekonomiska villkoren och det ovan redovisade samspelet inom landet mellan köpare-säljare och olika kunskapscentra (l.ex. Ericsson-televerket, läkemedelsindustrin-landstingen-universiteten, förpackningsindustrin-papperstillverkarna-kollektiv forskning) håller en hög internationell standard finns det ingen anledning alt förutse någon stagnation av den svenska delen av berörda företag. Del finns dock anledning att betona atl det inom flera områden blir nödvändigl atl söka internationella samarbetspartners och atl detta i vissa fall kan innebära ett ökat utländskt ägande av svenska företag och/eller ett ökat svenskl ägande av företag i andra länder.

Även om andelen av faktureringen utanför Sverige är hög är inlernalio-naliseringsslralegin olika i de olika blocken.

Basindustrin producerar i Sverige och säljer på export (Sandvik AB är 379

det främsta undantaget med en globalt organiserad tillverkning). Även Prop. 1986/87:74 läkemedel och medicinsk leknik produceras i Sverige och säljs på export. Här märks dock en utveckling mot elt ökat samarbete och etl ökat utnyttjande av licensering i andra länder. En liknande utveckling märks tydligt inom elektronikområdet. Forskning, utveckling och produktion utförs allt oftare nära avsättningsmarknaderna. Inlegrafionen av tal- och datakommunikation har också medfört högre krav på det tekniska kunnandet i företagen. Få företag på väridsmarknaden har i dag resurser atl utveckla sådana kompletta telekommunikationssystem, varför samarbete ofta blir nödvändigl. Även på energiutmstningsmarknaderna kan en ökad inlernationalisering märkas. De tidigare hemmamarknadsorienlerade produktionssystemen blir således allt mer inlernalionella. Produktionen flyllas närmare slutmarknaden och underleverantörssystemen blir mer globala.

Internationaliseringen med en ökad produktion och ökade inköp av underleveranser i andra länder kan naturligtvis på kort sikt innebära elt hot mol sysselsättningen i Sverige. Men på längre sikl kan utvecklingen av globala relationer minska Sveriges sårbarhet. Genom alt delta i flera internationella system- och utvecklingsblock, kan svensk industri fortfarande vara internationellt betydande inom flera nischer utan atl alllför mycket av de samlade resurserna koncentreras till en eller ett fåtal slulmarknader. Utvecklingen inom varvsnäringen kan i någon mån belysa riskerna med ett slort inhemskt utvecklingsblock, som hell beror av utvecklingen på en världsmarknad.

Kriiiska fakiorer

Med en utveckling mol en ökad internationalisering av produktionen och försäljningen blir del av yllersla vikl att villkoren för induslriell verksamhel i Sverige är sådana att nya utvecklingsblock växer upp vid sidan av och som komplemenl till de traditionella svenska nyckelområdena och all ell utbrett nyföretagande kan bidra till alt utveckla nya marknader. Nya utvecklingsblock kan exempelvis avse: medicinsk teknik; förnyelse av basindustrin in på nya materialområden; utveckling av industriell eleklronik för utnyttjande i den mekaniska verkstadsindustrins produkter och produklion; utveckling av nya system för varudislribution och marknadskommunikation som utnyttjar modem informationsteknologi fullt ut. I ett sådant dynamiskt perspektiv torde svensk industri ha goda fömtsättningar till en fortsatt hög inhemsk och internafionell konkurrenskraft.

380

Innehållsförteckning till bilaga 3 Svenskt näringsliv i ett internationellt Prop. 1986/87: 74

perspektiv

1 Inledning ...................................................... 260

2 Internationell bakgrund ................................... 262

3 Indusirins utveckling åren 1975-1986 .................. 273

3.1 Produktionen ........................................... 273

3.2 Produktivitetsutvecklingen ......................... 274

3.3 Lönsamheten i industrin ............................ 276

3.4 Investeringarna ........................................ 280

3.5 Arbetskraften ......................................... 284

4 Marknadsandelar och konkurrenskraft ................. . 289

5 Svenska företags investeringar utomlands .......... . 298

5.1 Inledning ............................................... . 298

5.2 Använda datakällor .................................. . 298

5.3 Omfattningen av den ulländska verksamheten 298

5.3.1 Sysselsättningen ..................................... 298

5.3.2 Investeringar och materiella anläggningstillgångar 303

5.3.3 Forsknings- och utvecklingsverksamhet ....... . 306

5.4 Internexportens betydelse ........................ . 306

5.5 Utvecklingen i Sverige: En jämförelse mellan multinationella företag och övrig svensk industri ................................................. 309

5.5.1 Sysselsättningen ..................................... 309

5.5.2 Utvecklingen av förädlingsvärdet ................ 309

5.5.3 Investeringsutvecklingen ......................... 310

5.5.4 Forskning och utveckling .......................... 312

5.5.5 Exporten ............................................... . 312

6 Ägarstrukturförändringar ................................... 315

7 Olika näringars utveckling och omvandlingstakt .... 319

7.1 Förändringar i näringsstrukturen 1950—1985 . 319

7.2 Branschförändringar ................................. . 320

7.3 Strukturomvandlingstakt ............................. . 322

7.4 Sammanfattning ...................................... . 324

8 Sektorsindelad strukturanalys ......................... 325

8.1 Analysmodell ......................................... 325

8.2 Forskningsdriven industri ........................... 329

8.3 Kundanpassad induslri .............................. 329

8.4 Arbetskraftsbaserad induslri ...................... 331

8.5 Råvarubaserad industri ............................. 332

8.6 Regional omvandling ................................. 333

8.7 Regionala skillnader i fråga om teknikerintensileten inom industrin 336

9 Tjänsteproduktion och tjänsteexport ................... . 338

9.1 Tjänsteproduktion ................................... . 338

9.2 Tjänsteexport ......................................... 341

381

10 Råvambaserad induslri 344 Prop. 1986/87: 74

10.1 Massa- och pappersindustri .................... 344

10.2 Sågverk ............................................. 345

10.3 Gruvindustri .................... ,.................... 346

10.4 Järn- och stålindustri ............................. 347

11 Konsumtionsvaruindustrin ............................... 351

12 Projeklexport ................................................ 354

13 Småförelagens utveckling ............................... 356

13.1 Inledning ............................................. 356

13.2 Nyföretagandel ...................................... 356

13.3 Ekonomisk utveckling ............................... 357

13.4 Invesleringar ......................................... 360

13.5 Uppköp av familjeföretag ......................... 361

13.6 Konkurser ............................................ 363

13.7 Sysselsättningsutvecklingen ..................... 364

14 Förutsättningar inom vissa industriella nyckelområden .................................................................... 366

14.1 Inledning ................................................. 366

14.2 Svenska basindustrier och deras leverantörer.... 366

14.3 Svensk varvsindustri .................................. 368

14.4 Personbilar och lastvagnar .......................... 369

14.5 Energiutrustningsindustrin ........................... 371

14.6 Elektronikindustrin ..................................... 373

14.7 Läkemedel och medicinsk teknik ................... 375

14.8 Sammanfallning och slulsalser ...................... 378

382

BUaga 4 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av Konkursutredningen (SIND 1985:7)

1 Uppdraget

Genom beslul den 20 seplember 1984 gav regeringen statens industriverk (SIND) i uppdrag alt utreda orsaker till förändringar av antalet förelagskonkurser. I en promemoria fogad till beslutet framhölls bl.a. att befintliga kunskaper om olika orsaker till konkurser borde kompletteras i lämplig omfattning. Vidare är det angeläget att studera hur en konkurs fungerar som instrument för företagssanering och vilka konsekvenser den får för olika intressenter. För att förbättra kunskaperna i nämnda avseenden skulle ett begränsat antal konkurser studeras. Flertalel fall borde avse företag inom tillverknings- och byggnadsindustrin. Utredningsarbetet skulle avslutas med överväganden om vilka problem som bör bli föremål för åtgärder.

2 Konkursutvecklingen

Vid mitten av 1970-talet uppgick företagskonkurserna till ca 3000 per år och detta anlal förblev ungefar oförändrat l.o. m. år 1980. Under år 1981 skedde en dramatisk ökning med ca 35 % till drygt 4000 konkurser. Anlalet konkurser fortsatte atl öka och år 1984 var anlalet ca 5500. Ökningen synes därefter ha fortsatt. Relativt sett är del dock få företag som går i konkurs. Således utgjorde antalet konkursföretag år 1984 endast 1,2 % av det totala antalet företag. Denna andel varierar mellan olika näringsgrenar. Den högsta konkursfrekvensen föreligger inom holell- och restaurangnäringen.

Antalel anställda i konkursföretag uppgick år 1984 till 17600, vilket moisvarar ca 0,5 % av den lotala sysselsätlningen i landet. Mellan åren 1982 och 1984 minskade antalet anställda i konkursdrabbade företag med drygt 20 %. Under år 1985 ökade antalet återigen.

Uppskattningsvis har 90 % av alla konkursföretag färre än fem anslällda.

3 SIND: s fallstudier och övriga underlagsmaterial

SIND har studerat sammanlagt ca 550 konkurser.

50 konkurser i industriföretag beslutade 1982
50 " i byggnadsföretag beslutade 1982

100 " i slumpvisl urval beslutade 1983

(Samtliga) 308" i vilka utvecklingfonderna hade fordringar

och som beslutades 1983
(Samtliga) 60" i vilka staten hade fordringar i form av re-

gionalpolitiskt stöd och som beslutades 1983.

383

I analyserna av konkurserna har etl stort antal handläggare vid fillsyns- Prop. 1986/87:74 myndigheter och regionala utvecklingfonder medverkat liksom även konkursförvaltare och revisorer samt företrädare för kreditgivare och leveranlörer. Bedömningsunderlag har inhämtats även från länsstyrelser och länsarbetsnämnder. I referensgmpper, som knutits tiU utredningsarbetet, har ingått representanter för bl. a. företagsorganisationer, fackliga organisationer och ackordscentraler.

4 Konkursorsaker och konkursutveckling

Den vanligaste konkursorsaken är enligt SIND brist på kunskap, erfarenhet och kompetens hos företagsledningen. Påtagliga brister i förmågan alt planera och följa upp företagets ekonomi har kunnat noteras. Särskilt i nystartade och expanderande förelag är även för litet kapital ofta en orsak till konkurser.

Uppföljningen av bl.a. banker och leverantörer är ofta bristfällig. Ett aktivare agerande från kreditgivarna skulle enligt SIND kunna minska antalet konkurser. Konkurrensen mellan kreditgivare har lett till alt vissa mindre välgrundade projekt har kunnal få finansering.

Planerade konkurser förekommer i mycket ringa omfattning.

Byggbranschen har drabbats hårt av minskningen i byggvolymen. Däremot har inget statisfiskt samband kunnat konstateras mellan antalet konkurser i industrin och variationer i industrins tillväxtlakt.

Den kraftiga ökningen av antalel nyelablerade företag har enligt SIND lelt till en ökning av antalet konkurser. Främst i branscher där det är lätt atl etablera sig har antalel konkurser blivit högt. På grund av att statistik över antalet nyelablerade företag endasl har producerats under en kort tid går det dock inle atl fastlägga ett statistiskt samband mellan ökningen av antalel nyetableringar och anlalet konkurser.

Utveckling mol mer tjänsleproduktion i samhället har skapat en marknad för nya företag. Företagare och kreditgivare synes ha underskattat behovel av kompetens för att driva serviceföretag.

Devalveringarna har hafl mycket liten betydelse för konkursutvecklingen.

Konkurser har en betydande direkt effekt på sysselsättningen i den verksamhel som går i konkurs. En delstudie av konkursföretag som fått stöd av utvecklingsfonderna visar alt 50 procent av de 3800 berörda förlorade sitt arbete. Enligt bedömningar av bl.a. länsarbetsnämnderna erhåller dock yrkesutbildad personal i regel snabbt nytt arbete.

De största ekonomiska förlusterna drabbar konkursföretagens leverantörer och staten som fordringsägare för skatter och lönegarantier. En uppskattning ger vid handen att leverantörerna står för nära 50 procent av de toiala konkursförlusterna. Under undersökningens två senaste år har bankernas andel av konkursförlusterna tenderat atl öka.

384

5 SIND: s Överväganden och förslag Prop-1986/87:74

SIND redovisar i sin rapport överväganden och förslag avseende följande punkter.

a) En ändring av förmånsrättslagen bör övervägas, så att löner helt eller
delvis ges förmånsrätt före företagsinteckningar.

En sådan lagändring skulle enligt SIND bl.a. leda till alt bankerna blev noggrannnare vid sin kreditgivning och uppföljning. Del skulle på sikt kunna minska antalet konkurser.

b) Ett nytl rekonstruktionsförfarande bör utvecklas. SIND anser all det
finns behov av att komplettera konkurslagstiftningen på elt sätt som gör
det lättare att lösa kriser i företag utan konkurs.

SIND menar atl en kombination av olika åtgärder kan leda till att fler företag kan rekonstrueras utan föregående betalningsinställelse. För alt klara löpande betalningar lill leverantörer och andra fordringsägare bör företag beredas möjlighel att få temporära lån från staten. Även arvode till konsult som eventuellt anlitas bör finansieras med detla kapitaltiilskolt. Syflel med delta förfarande är att skapa rådrum för alt undersöka om företaget går att rädda undan konkurs.

c) Nyföretagarkompetensen vid utvecklingsfonderna bör förstärkas.
SIND föreslår att de regionala utvecklingsfonderna ges ekonomiska

möjligheter att bygga ut och förstärka sina resurser för att kunna stödja nyelablerade företag under en längre fid.

d) En utbildningskampanj bör bedrivas på temat "Att driva företag".
Utredningsresultatet pekar på ett stort behov av ökade kunskaper i

ekonomi, administrafion, planering och marknadsföring hos dem som driver företag. SIND bör fillsammans med bl.a. banker, revisorer och branschorganisationer initiera en utbildningskampanj med syfte att förstärka den ekonomiska kompetensen i småföretag.

e) Det är angelägel att statistiska centralbyrån (SCB) snarasl möjligt un
dersöker fömtsättningarna för att förbättra nyetableringsstalistiken. Li
kaså bör den nuvarande konkursstatistiken kompletteras med vissa
uppgifler.

385

25 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

Bilagas Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av remissyttranden över Konkursutredningen (SIND 1985:7)

Statens induslriverk har i november 1985 överlämnal en rapport om kon-kursutvecklingen, konkursernas orsaker m.m. samt föreslagit vissa åtgärder för all minska antalet konkurser.

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av statistiska cenlralbyrån (SCB), Stockholms Ungsrätt, Växjö tingsrätt, kronofogdemyndigheten i Stockholms dislrikl, kronofogdemyndighelen i Sundsvalls distrikt. Lönegarantiutredningen (A 1982:04), Stiftelsen Stockholms läns utvecklingsfond. Stiftelsen Malmöhus läns utvecklingsfond. Stiftelsen Kronobergs läns utvecklingsfond. Tjänstemännens cenlralorganisalion (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Grossislförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Finansbolagens förening, Sveriges Ackordcenlral, Svenska Inkassoföreningen, Konkursför-vallarkollegiernas Förening samt Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR).

Dessutom har skrivelser inkommii från Jan HeUström, högskolan i Luleå, Sliftelsen Jämtlands läns utvecklingsfond, styrelsen för teknisk uiveckling (STU), Leverantörsgruppen, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), Svenska SmåföretagsinsUiutei, Svenska Handelskammarförbundet samt AB Företagskonsolidering.

1 Allmänna synpunkter

Ett tiotal remissinstanser uttalar sig i huvudsak positivt om ulredningen medan ungefar lika många inslanser har både posifiva och negafiva synpunkter. Ingen av remissinstanserna har enbart negativa synpunkter.

Växjö tingsräll poängierar angelägenheten av en bättre samordning av olika samhällsorgans insatser för och syn på ett företag. Tingsrätten syftar då på skattemyndigheter, kronofogdemyndighelen i egenskap av utmätningsman, statliga långivare av andra slag å ena sidan samt länsstyrelse, kommuner m.fl. vilka arbetar för en utveckling av näringslivet och sysselsättningen å den andra. Det borde inle få vara så atl den ena myndigheten uppmuntrar en viss verksamhel samtidigt som den andra söker den i konkurs menar tingsrätten.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt framhåller all de problem som utredningen tar upp hänger samman med det allmänna rättsmedvetandet. För att betalningsmoralen skall hållas på en acceptabel nivå måste såväl general- som specialexekutionen fungera väl.

När det gäller generalexekutionen kan det konstateras att ett förslag till
ny konkurslag nyligen remitterats till lagrådet. Förslaget innehåller bl.a.
en bestämmelse om att förvaltaren har att samråda med tillsynsmyndighe- 386

ten i störte förvaltningsfrågor. Detta stadgade, som efteriysts av konkurs- Prop. 1986/87:74 utredningen, och den nya konkurslagen i övrigl torde på sikl effeklivisera konkursförvaltningen.

Beträffande specialexekution har det från represenlanler för de oprioriierade fordringsägarna riktals kriiik mot kronofogdemyndigheternas effektivitet. Det har gjorts gällande alt myndigheternas insalser ger för dåligt resultat. Denna kritik kan inte hela avvisas. Grunden till de kritiserade förhållandena är bristande resurser. Och det kan noleras atl kronofogdemyndigheterna varskotls om nedskärningar av anslagen även kommande år. Kronofogdemyndigheten vill framhålla att de förutskickade nedskärningarna kan molverka de syften som konkursutredningens förslag har.

Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt anmäler att i konkursutredningen har uppenbarligen inte någon representant för borgenären/staten i skalle-, avgifts- och lönegarantimål deltagit. I allmänhet uppträder de flesta av landets kronofogdar i denna roll och har mycket stor erfarenhet av konkursfrågorna i synnerhet som dessa också i många fall är konkurssökande. Myndigheten finner del anmärkningsvärt att representant för denna stora borgenärskategori inte deltagit i någon av utredningsgmpperna.

Kronofogdemyndighelen är dock i huvudsak posiliv vad gäller utredningens förslag och delar i stort utredningens iakttagelser vid analysen av konkursorsakerna. Företagarens bristande kunnande och kompetens är dominerande faktorer. Underskattning av resursbehovei i form av kapital och tid är dock ofta underblåst av privata och slatliga krediigivare. I ell mycket stort antal fall drivs rörelsen för länge, ofta så att både bank och revisor torde ha insett situalionen. Myndighelen iakttar också alt företagarna ofta saknar kunskap om reglerna om personligt siraff- och betalningsansvar för ådragna skulder i rörelsen. Det händer inte heller så sällan att en bank efler konkurs medverkar till fortsalt rörelsedrift med företagaren ulan tanke på dennes evenluella eftertäkningar av konkursen.

Lönegarantlutredningen (A 1982:04) anser att det är väl kända frågeställningar och problem som tas upp i rapporten. Frågorna behandlas emellertid delvis på ett nylt sätt jämfört med tidigare. En viktig utgångspunki för konkursulredningen har varil all, så långt som det har varit möjligt, spegla helheten i konkursproblemaliken. Det har letl fill att en lång rad av aspekter måste behandlas. I sin tur har detta letl till alt etl stort antal personer har engagerats i utredningsarbelel. Härigenom har rapporten kommit att innehålla en bred sammanställning av erfarenheler och synpunkter som belyser problemen inom konkurssyslemet. Härvidlag syns det främsta syftet med rapporten vara att genom bl.a. utbildning och fördjupad diskussion göra dem som berörs av en konkurs medvetna om de problem som finns. Enligt lönegarantiulredningen är det utan tvivel värdefulll om rapporten på detla sätt kan initiera åtgärder som leder lill en minskning av problemen inom konkurssyslemet.

Utvecklingsfonden i Kronobergs län noterar atl utredningen anger att
del snabba förändringsklimatet och dynamiken i näringslivel under del
senaste årtiondet är gmndorsaken lill det växande antalet konkurser. Detta
är givetvis en riktig slutsals. Från 1960- och halva 1970-talels fillväxfinlen-
siva marknadsstruktur, då det var relativt lätt att starta ett företag inom i 387

princip vilken bransch som helsl, har vi under andra hälften av 1970-talet Prop. 1986/87:74 och 1980-lalet fått en helt annorlunda marknadskaraktär. Den snabba lekniska ulvecklingen och den ökade inlernationella och nationella konkurrensen har gjort det betydligt mer komplicerat att driva företag. Under en övergångstid är det därför inte onaturligt att en kraftig sanering inträffar. Saneringen förstärks också av alt Sverige under delar av denna period haft ett bekymmersamt konjunkturläge. Näringslivets intressenter anpassar sig snarl till den nya ordningen och vändningen mol ett mer normaliserat förhållande har sannolikl redan ägt rum.

Utvecklingsfonden i Malmöhus län har gjort en undersökning av de konkurser under år 1983 som fonden hafl fordringar i. Undersökningen visade att de vanligaste orsakema har varit brister i den ekonomiska planeringen, stark konkurrens, brislande kunskaper, problem med marknadsföringen och brist på kapital. Här finns således en stor överensslämmelse med utredningens resultat.

Det finns emellertid även exierna skäl till konkurserna. Dit hör de snabba förändringar som skett inom näringslivet under 1970- och 1980-lalet. Vissa branscher har av strukturella skäl så gott som helt eliminerats. Andra branscher har tillkommit och då med en hög andel nyföretagande. Konkurrensen har ökal, marginalerna för atl klara förlusler har minskat. Beslut och åtgärder måste baseras på säkrare underlag, vara mer välavvägda och komma vid rätt tidpunkt. Nyföretagarna har dessutom ofta för litet eget kapital vid starten och dessutom en bristande förståelse för betydelsen av atl ha lillräckligt eget kapital. Ofta vill man atl samhället skall bära den ekonomiska risken medan man själv tillskjuter sin idé påpekar utvecklingsfonden.

TCO finner alt utredningen på etl klargörande sätl redovisat och analyserat konkursproblematiken. TCO delar ulredningens uppfattning att de stora samhälleliga och mänskliga kostnaderna för konkurserna bör föranleda särskilda åtgärder.

LO konstaterar alt enligt utredningen beror konkursutvecklingen på interna företagsförhållanden, främst brister i företagskunnandet. Företagsledaren saknar helt enkell elementära kunskaper om hur etl företag ska ledas avseende l.ex. planering, ekonomi och marknadsföring. Eftersom detla tydligen inte bedömis vara relevant för konkursutvecklingen har utredningen däremot inte bemödat sig om atl någon uppfattning om humvida företagsledaren haft tillräcklig kunskap om de regler som gäller på arbetsmarknaden och gentemoi eventuell personal. Även om direkl samband med konkursutvecklingen måhända saknas är detta emellertid enligt LO en aspekt som måsle vägas in i sammanhangei. Etl annat förhållande som påverkat konkursutvecklingen är ändrade marknadsförutsättningar, som t. ex.att äldre tillverkande förelag inte alltid hafl förmågan alt lillräckligl snabbt anpassa sin teknik, produktionssätt och produkler tiU en förändrad efterfrågan.

LO har i flera sammanhang uttalat att investeringarna, främst industriin
vesteringarna, måste öka om den strukturella obalansen i landet ska ändras
och full sysselsättning uppnås utan att underskott i affärerna med omväri
den uppstår. Ett annat viktigt mål som brukar framhållas är att prissteg- 388

ringarna måste hållas tillbaka, så att konkurtenskraften förstärks. Det Prop. 1986/87:74 ökade antalel nyetableringar måste ses som etl uttryck för ökad investeringsvilja och därmed sammanfalla med LO:s ståndpunkt om önskvärd investeringsutveckling. Nyetableringar betyder samtidigt konkurrens mellan företagen vilkel har en gynnsam effekt på prisutvecklingen. Det är också troligt att förelagen, ju fler de är, tvingas konkurrera med bälire produkter eller bättre tjänster, vilket borde främja konkurrenskraften mot utlandet. Sammanlaget är det alltså mycket som talar för en positiv hållning lill ett ökande anlal nyetableringar. LO anser dock alt etableringarna inte företrädesvis ökar mesl där det vore önskvärt, nämligen inom industrin och kanske särskilt i den exporterande delen. I stället ökar de mest inom service-, byggnads- och uppdragsverksamhet. En annan faktor är nyetableringar som kommer till stånd enbari med syftet att priskonkurrera genom atl kringgå arbelsmarknads- och skattelagstiftning. Del hade varil önskvärt att utredningen mer ingående behandlat denna sistnämnda aspekl av konkursproblematiken. LO finner atl de förslag som uredningen presenterar, även om de inte är särskilt långtgående, på sikt kan innebära en förbättrad siluaiion beträffande konkursutvecklingen samtidigt som investeringsviljan inte hämmas alltför mycket.

Sveriges grossislförbund anser att samhällets egna regionalpolitiska stödinsatser inle sällan bidrar till atl företag startas utan tillräckligt underlag i företagsekonomiskt och marknadsmässigl hänseende. Väsentligl är också alt nyföretagandel numera i växande grad sker inom tjänsieproducerande branscher. Det är i dessa branscher ofta lättare och mindre kapiialkrävande att starta elt företag än i vamproducerande branscher. Detta bidrar förmodligen till alt antalet misslyckanden blir fler. Samtidigt som det från allmän synpunki är önskvärt att den ekonomiska aktiviteten ökar får vi elt växande antal fall där ekonomiska problem uppstår. Delta problem bör allmänt selt inle mötas med etableringshinder utan med en förbättrad kontroll av den löpande verksamheten i företagen. Härvidlag har den införda regeln, atl samtliga akliebolag senast år 1987 skall ha kvalificerad revisor, en stor roll då det gäller att tillse att bolagen har tillgång till ekonomiskl sakkunnig rådgivare och alt de härigenom i tid skall kunna observera bristande förutsättningar att driva en verksamhet vidare.

Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet nolerar att det i utredningen pekas på en rad orsaker till den ökade konkursfrekvensen. En viktig aspekt, som dock inle berörs, är i jämförelse med flertalet av våra främsta konkurrentländer del höga ränteläget. Den ekonomisk-politiska strategi som regeringen valt att följa under de senaste åren har inte medgell en sådan åtstramning av de offentliga ulgifterna som varit önskvärd; budgetunderskotten har därmed fortsalt atl vara stora. Den alltför svaga finanspolitiken har framtvingat en härd penningspolilik som lett lill ett onödigt högt ränteläge. Otvivelaktigt har de höga räntorna spelat en väsentlig roll för konkursutvecklingen. Med en bättre balans mellan finans- och penningpolitik skulle bilden ha varit en annan.

Svenska Bankföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund kon
staterar alt bankerna haft viss medverkan i utredningen, för affärsbanker
nas del genom deltagande av några enskilda bankrepresentanter i den så 389

nämnda bankgruppen. Enligt vad Bankföreningen inhämtat fick emellertid Prop. 1986/87:74 dessa bankrepresentanter - trots vad som sägs i rapporlen om all de aktivt engagerats - mycket ringa möjligheter lill reelll dellagande i utredningsarbetet och endast mycket begränsad insyn i detta. Del är beklagligt med tanke på atl ålskilliga uttalanden görs i utredningsrapporten som berör bankema och flera av de förslag som lämnas har direkt inverkan på dem. Delta borde ha föranlett en mera noggrann undersökning av hithörande frågor än vad som sketl. Utredningsrapporten innehåller i stället på många ställen referat och uttalanden som är lämligen svepande och som ofta är obestyrkta och i några fall felaktiga.

De förslag som läggs fram baseras i flera avseenden på brislande underlag. I redogörelsen för konkursorsakerna syns en väsenfiig sådan - som förvisso påtalades av bankrepresentanterna - i stort setl ha förbigåtts, nämligen de höga finansiella kostnader som har gällt i Sverige och delvis alltjämt gäller, åtminslone jämfört med många av våra konkurrenfiänder. Detta har ytlerst sin orsak i den alllför lättsinniga ekonomiska polifik som förts i Sverige med stora budgetunderskott, vilken tvingat fram en hård kreditpolitik som letl till ett högt ränteläge. Det råder ingen tvekan om atl de höga räntorna varil en bidragande orsak lill många konkurser. Det är således viktigt för att befrämja etl sunt näringsliv att den ekonomiska politiken förs så att det råder balans mellan finans- och penningspolilik så atl räntorna kan hållas på en rimlig nivå nominellt sell och jämfört med vår omvärld. Andra bidragande konkursorsaker som har samband med den ekonomiska politiken - vilka dock kortfattat berörs i utredningsrapporten - är det höga kostnadslägel i allmänhet och de krediter i ulländsk valuta som många företag på grund av den ekonomiska polifiken tvingades alt la fören del år sedan.

Svenska Sparbanksföreingen har inle funnit skäl ifrågasätta resultatet av den genomförda undersökningen av konkursorsakerna. Även om konkurs-utvecklingen påverkals av vissa förhållanden i samhällsutvecklingen i stort, förefaller det rimligt att ökningen av antalet konkurser främst beror på brister i företagskunnande och andra interna förhåUanden i företagen. Otvivelaktigt spelar även bristande uppmärksamhet och aktivitet hos kreditgivare, revisorer och leverantörer viss roll i sammanhanget. Mot nu angivna bakgrund ter det sig enligl Sparbanksföreningens mening mest ändamålsenligt att vidta ålgärder som syftar till alt komma till rätta med de nämnda bristerna. Bl.a. ökad utbildning för de personer i banker som arbetar med kreditbedömning syns angeläget.

Finansbolagens Förening noterar atl enligt ulredningen har ökningen av antalet konkurser under de senaste åren främst skett inom tjänste- och servicesektom där delalj- och partihandeln stått för den största ökningen. Resultatet av undersökningarna visar att konkursutvecklingen främsl beror på interna förhållanden i företaget och att misslyckandet främst är att söka i brister i företagskunnandet.

Enligt Föreningens mening är andra viktiga konkursorsaker höga finan
siella kosinader och i övrigt ett högl koslnadsläge. Till de höga finansiella
kostnaderna har den tidigare hårda kredilpolitiken bidragit. Kreditpolifi-
ken har i sin tur motiverats av ett stort budgetunderskott föranlett av den 390

ekonomiska politiken.

Utredningen påstår alt den har kunnat konstatera att kreditmarknadens Prop. 1986/87:74 utveckling i vissa fall varit starkt bidragande till konkurser. Vidare påstås att den hårdnande konkurrensen på kredilmarknaden leder fill att företag som egentligen saknat en trovärdig affärsidé trots detta erhållit krediler för atl starta rörelsen. Denna konkurtens om kunderna har letl till att kreditgivare varil alltför okritiska i sin bedömning av gäldenärens ställning och möjligheter. Det är framför allt konkurrens om den snabbi expanderande småföretagsmarknaden som bidragit fill detta agerande från kreditgivarens sida, anger utredningen.

Finansbolagens Förening konstaterar atl ulredningen inte underbygger sina påståenden med genomförda undersökningar. Föreningen delar för sin del inte utredningens uppfattning om att kreditmarknadsutvecklingen skulle ha varit en starkt bidragande orsak till konkurser. Enligl vad som framgår av ulredningen är kreditgivarnas kreditförluster begränsade i jämförelse med leverantörernas kundföriuster. Det är för övrigl föreningens uppfattning atl leverantörskreditema ofta är betydligt större än vad som finansieras genom kredifinsfitul.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) anser att utredningen på etl förtjänstfullt sätt försökt att spegla helheten i konkursproblematiken samt att belysa den roll som de olika aktörerna spelar och kan spela i konkurssystemet. Föreningen understryker dock att de iakttagelser och synpunkter som presenleras på de olika områdena inte kan ses som slutliga lösningar av etl väsentligt samhällsproblem utan mera som anvisningar på de vägar efter vilka dessa kan stå att finna.

Leverantörsgruppen har med intresse tagit del av utredningens sammanställning över konkursslatistik, analys av konkursorsaker och fakiorer som påverkal konkursutvecklingen samt konkursernas sysselsättnings- och spridningseffekter. Beiräffande detta maierial har gmppen inga andra synpunkter än att utredningen på elt okonventionellt sätt redovisat fakta utifrån den existerande verkligheten. Leverantörsgruppen tycker att detta är ell värdefullt tillskott i det offenfiigrättsliga utredningsutbudel.

Svenska Småföreiagsinsiituiet anser att utredningen är förträfflig, myckel genomarbetad och med många förtjänstfulla slutsatser. Den grundliga bakgrundsbeskrivningen och den djupa analysen är underlag för många kreativa idéer när man läser igenom materialet. Kanske har SIND och utredningen i institutets tycke ej själva kommit med särskilt många konstruktiva förslag. Svenska Småföreiagsinsiituiet hoppas därför atl fler än inslilutel kommer med sådana förslag och att SIND lägger ner stor energi på att fånga upp och göra något konkret av förslagen.

AB FöretagskonsoUdering menar att utredningen på ett förtjänstfullt säll klargör alt det är etl komplex av orsaker och faktorer som ligger bakom det stora antalet konkurser. Såvitt bolagel vet är det första gången man på delta sätt tar ett samlat grepp. Obeståndsproblematiken ligger i gränslandet mellan ekonomi och juridik och brukar därför behandlas ensidigt utifrån rent juridiska eller ekonomiska utgångspunkter.

391

2 Synpunkter på utredningens förslag Prop. 1986/87:74

2.1 Ändrad förmånsrättsordning

Utredningen föreslår alt en ändring görs i förmånsrältslagen så att löner hell eller delvis ges förmånsrätt före forelagsinleckningar. I samband härmed bör revisors arvode för nedlagt rekonstruktionsarbete före konkurs förmånsrällsligt skyddas.

En klar majoritet av de remissinstanser som yttrat sig om förslaget till ändring i förmånsrältslagen avstyrker del, bl.a. utvecklingsfonderna i Stockholms, Kronobergs och Malmöhus län, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen saml Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR).

I huvudsak positiva till förslaget om ändring i förmånsrättslagen är t.ex. Stockholms tingsrätt, kronofogdemyndigheterna i Stockholms och Sundsvalls distrikt, Leverantörsgruppen saml AB Företagskonsolidering.

Många remissinstanser påpekar att frågan om lönernas förmånsrätt är föremål för översyn av lönegarantiutredningen och atl denna utrednings ställningstagande bör avvaktas.

Näslan alla remissinslanser som yttrat sig om förslagel alt revisors arvode för nedlagt rekonstmklionsarbele före konkurs bör förmånsrällsligt skyddas, är positiva till förslaget.

Stockholms tingsrätt påpekar att utredningens förslag om en ändring av förmånsrältslagen så alt löner hell eller delvis ges förmånsrätt före företagsinteckningar i huvudsak innebor en återgång till tidigare ordning och bör ej medföra några svårigheler ur lagteknisk synpunki. Utredningens förslag i övrigt, såsom bl.a. alt en revisors arvode för nedlagt arbete i nära anslutning lill konkursutbrotlet bör ges förmånsrätt, syns ligga väl i linje med de författningsförslag vilka för närvarande är föremål för granskning och överväganden i samband med förslagel lill ny konkurslag. Förslagen framstår som välgrundade.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt anser det vara angelägel alt vidta åtgärder för att minska anlalet konkurser och samhällels konkurs-föriuster. Utredningen föreslår att förmånsrättslagen ändras, så atl löner hell eller delvis ges förmånsrätt före företagshypoteken. Kronofogdemyndighelen anser att löner hell bör ges förmånsrätt före företagshypoteken.

Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt instämmer i omdömena
om lönegaranlilagen och förmånsrältslagen vad gäller lagstiftningens kon
kursdrivande effekt. Del kan också påpekas all lönegarantin ofta medför
fortsalt drift under konkursen eftersom rörelsen därigenom kan finansieras
med lönegaranfimedel. Förslaget om lönernas förmånsrätt tillstyrks tUl
fullo men förefaller svårgenomförbart med tanke på konsekvenserna för
företagens huvudkreditgivare. Man kan också erinra om atl lagstiftaren
under senare tid gått åt motsatt håll och i ökad utsträckning värnat om
kreditgivarnas realsäkerheter. I vart fall anser kronofogdemyndigheten att
de allmänna förmånsrätterna borde förstärkas så att de får en lagfäst 392

uldelningsrätt ur konkursbon där rörelse drivits med lönegarantimedel. En Prop. 1986/87:74 sådan ändring skulle också ha en pådrivande effekt på kreditgivarna av samma slag som utredningen vill uppnå menar kronofogdemyndigheten.

Lönegarantiulredningen (A 1982:04) påpekar att den har lill uppgift atl se över den statliga lönegarantin vid konkurs. En av lönegarantiutredningens huvuduppgifter är att analysera de bakomliggande orsakerna till ökningen av utbetalningarna enligl garantin. Det ingår också i uppgiften all överväga och föreslå sådana åtgärder som är motiverade av analysresultatet. Enligt lönegarantiulredningens uppfattning är storleken på utbetalningarna enligt garantin i slor utsträckning beroende av lönefordringarnas placering i förmånsrätlsordningen. Lönefordringarna har sedan år 1976 den sämsta förmånsrätten och kommer efler bl.a. fordringar med säkerhet av företagshypolek och skatlefordringar. Vill man nedbringa utbetalningarna enligl garantin väsentligl bör man därför undersöka förutsättningarna för en förbättring av förmånsrätten för lönefordringar. Som rapporten utvisar är en sådan åtgärd för övrigt motiverad även av andra skäl. Svårigheten i sammanhangei är de effekler som åtgärden kan få på småföretagens finansiering. Lönegarantiutredningen överväger för närvarande frågan.

I rapportens förslag om en översyn av förmånsrättsordningen ingår att en revisors arvode för nedlagt arbete före konkurs skall skyddas mot förmånsrätt. Lönegarantiulredningen vill med anledning härav anmärka atl ett förslag i ämnet har aviserats i en lill lagrådet nyligen överiämnad remiss med förslag lill en ny konkurslag.

UlveckUngsfonden i Stockholms län ser fördelarna med en ändrad förmånsrättsförordning som ytterst marginella och är starkt kritisk till förslagel. Nackdelarna är deslo mer uppenbara eftersom bankernas möjligheter atl förse småföretagsseklorn med krediler skulle beskäras kraftigt och i än högre grad än idag göras beroende av privala säkerheter som komplemenl. Ett slort problem skulle uppstå beträffande bankernas befintliga engagemang vid en ändrad förmånsrättsordning och en därmed nödvändig anpassning av kreditvolymen. Utvecklingsfonden delar inte heller utredningens uppfattning att konkursen som rekonstruktionsinstrument skulle bli effektivare. Tvärtom, brisl på kapital kan göra aktörerna i konkursen oförmögna att lägga ner lid på att finna långsikfiga konstmktiva lösningar.

Ulvecklingsfonden i Kronobergs län protesterar kraftigt mol förslagel
alt löner skall ges företrädare framför företagsinteckningar och påpekar atl
allt företagande bygger på elt visst risktagande för alla inblandade intres
senter. Detta risklagande måste accepleras för det är endasl genom offen
siva insatser i näringslivet som vi slutligen kan nå tillväxt i samhället. Den
nuvarande lagen om företagshypolek och dess förmånsrätt kom till stånd
just med tanke på all underlätta för näringslivel med betoning på mindre
föreiagen, alt skaffa erforderligt kapital. Denna nya ordning har också
fungerat på ett förträffligt sätl. Företagsinteckningsinnehavarnas rätl har
dessutom redan beskurits genom det s.k. Minitubemålet, dvs.det är för
hållandet på konkursdagen som ska ligga lill grund för företagsintecknings-
värdet. Delta förfarande kan accepteras av bankväsendet eftersom man
trots alll vet vad man har i etl visst givet ögonblick (kundfordringar,
maskiner, vamlager m.m.) Utvecklingsfonderna håller därför inte heller 393

med utredningen på den punkten att banker med flera inteckningsinneha- Prop. 1986/87:74 vare skulle passivt låta ulvecklingen skena iväg när elt bolag får problem. Ingen bank kan nämligen vara intresserad av atl kundfordringar, varulager m.m. minskar i värde, vilket de ofrånkomligt gör vid en stadigvarande förluslbringande rörelse.

Utvecklingsfonden påstår därför att en ändring av förmånsrältslagen skulle innebära att de mindre företagens möjligheter atl skaffa kapital via bankväsendet kraftigt skulle försämras samt att det skulle skapa kaos i redan befintliga engagemang eftersom banken beviljat krediter mol nu gällande regler. Dessutom skulle rekonstruklionsförförandet allvarligt försvåras. Ingen fortsatt drift kan nämligen komma till stånd. Bolagels lillgångar på konkursdagen skaU dels täcka löner och dels driftsföriusler under konkursperioden. Banken måste därför sälta stopp för en fortsättning av verksamheten för att vara säker på att få ut någonting av företags-inteckningsmassan. En ändring av förmånsrättslagen skulle alltså innebära alt kravet på statlig tillförsel av kapital till näringslivel kraftigt trappas upp. Näringslivel har genom en förhöjd arbetsgivaravgift redan finansierat löne-garanlifonden. Enligt uppgift har dessa avgifter läckl kostnaden, varför staten ej behövt tillskjuta ytterligare medel.

Utvecklingsfonden acceplerar emellertid ulredningens förslag att revisorns arvode för nedlagt rekonstmklionsarbele före konkursen förmåns-rättsligt skyddas. Fonden vill i detta sammanhang betona vikten av att revisorn besitter lillräckligl hög kompelens saml är beredd alt la del ansvar och agera med den kraft som lagstiftningen ger möjlighet till.

UlveckUngsfonden i Malmöhus län konstaterar att ulredningen har föreslagit en ändring av förmånsrättslagen så att löner hell eller delvis ges förmånsrätt före forelagsinleckningar samt att ulredningen bedömer att bankerna därigenom skulle få etl siarkare incitament för att delta i rekonstmktioner och vidare att en förändring av förmånsrätten inte skulle påverka kreditgivarnas villighet atl ställa upp med riskvilliga lånemedel. Del senare bedömer fonden som rent önsketänkande. När den nuvarande förmånsrättsordningen infördes i mitten på 1970-talet var skälet just det atl man ville öka de mindre företagens möjlighet alt få en extem finansiering. Genom att öka säkerhetsunderlaget för företagsinteckningen (nu företags-hypotekel) kunde kreditgivarna ställa upp med mer krediler. Ulvecklingen visade all della skäl stämde. Före ändringen fråndrogs en viss löneandel och reducerade inteckningens värde. Detta låg som underlag för kreditgivarens beslut om storleken på lånet. Samlidigt bedömdes liksom nu andra faktorer såsom personen, kunskaperna, affärsidén etc. Enligt fondens bedömning kommer både nya och etablerade företag att få sämre möjligheter till riskvilliga krediter än nu. Förslaget kan leda lill slörre anspråk på eget kapital vid starten av nya företag eller på ökat statligt kredilslöd utan tillfredsställande säkerheter. Mot detta skall ställas att företagen idag själva belalar lönegarantin. Fonden anser att den föreslagna ändringen av förmånsrätten inte bör genomföras.

Fonden tillstyrker att revisorernas arvode för nedlagt rekonstmkfionsar-bete före konkursen förmånsrällsligt skyddas.

LO instämmer i att förändrad förmånsrätt kan vara ett sätt att minska 394

antalet konkurser och därmed slatens utgifter för lönegarantin. Att dessa Prop. 1986/87:74 ökat från ca 50 milj. kr. år 1976 lill ca 800 miljoner kr. år 1982 är säkeriigen ingen lillfällighel. LO har emellertid erfarit all kreditgivarna den senaste tiden skärpl kraven vid kredilgivningen. Kanske som en följd av att bankerna fåll kännedom om konkursutredningens planer. De skärpta kraven borde leda till minskat anlal konkurser framledes. Tills vidare räcker det därför enligl LO att utvecklingen på området hålls under strikt kontroll. Skulle det senare visa sig att utgiftema för lönegarantin ökar realt eller alt antalet konkurser fortsätter att stiga kan det bli nödvändigt att ändra förmånsrätten på säll som utredningen föreslår.

Sveriges Grossislförbund misstänker att förslaget alt ändra förmånsrättslagen ytteriigare skulle försvåra läget för varufordringsägarna. Av denna anledning avstyrker förbundet förslaget. Förbundet konstaterar i sammanhanget all varufordringsägarna - trots att de är de stora förlorarna - ägnas den minsta uppmärksamheten i SIND:s utredning. Detla är klart otillfredsställande, och dessa frågor måsle ägnas större uppmärksamhet. Även om det i och för sig är angeläget att vamfordringsägarna skärper sin bevakning av ulestående fordringar, måste det konstateras atl de i många fall har endast begränsade möjligheter att hålla sig underrättade om den aktuella ulvecklingen hos kundföretagen. Förbundel vill påpeka att möjligheterna att erhålla meningsfulla kreditupplysningar under senare år begränsats genom särskilda lagstiftningsåtgärder, vilkel självfallet minskar leverantörsförelagens möjligheter att hålla sig orienterade om den ekonomiska utvecklingen hos kunderna. Även detta förhållande måsle uppmärksammas anser förbundet.

Sveriges Industriförbund kan inte annat än finna alt den ändring av förmånsrätlsordningen som föreslås skulle leda till atl kreditförsöriningen för främst mindre och medelstora förelag försvåras och fördyras. Detla vore inte en näringspolitiskt riktig åtgärd. Industriförbundet avstyrker därför förslagel. I sammanhangei vill Industriförbundet också erinra om atl det inte är mer än två år sedan förmånsrätten prövades av riksdagen, som då inte fann någon anledning att ändra gällande ordning. Från Industriförbundets sida vill vi i stället förorda en annan förändring av förmånsrättsordningen vid konkurser innebärande att leverantörernas fordringar jämställs med statens och kommunernas skatlefordringar. En sådan ordning skulle bidra till att minska följdkonkurserna i samband med större fallisemang och vore därför näringspolitiskt motiverad.

Svensk Industriförening anser alt utredningens förslag avseende förmånsrätlsordningen är oacceptabelt. Enligt utredningen skuUe den föreslagna ändringen bl.a. medföra att bankerna blev noggrannare vid sin kreditgivning och uppföljning, vilket på sikt skulle minska antalet konkurser.

Vad ulredningen inte beaklar är all många små företags enda säkerheler
är företagsinteckning och personlig borgen. Ett genomförande av utred
ningens förslag skulle naturligtvis högst avsevärt försämra de mindre före
lagens möjligheter att få normala bankkrediter. Kredilgivningen skulle
därigenom på ell olyckligt sätt säkert styras över fill dyrare kredilformer,
såsom facloring och leasing. Vidare skulle naturligtvis personlig borgen för 395

företagaren och hans familj återigen bli ett vanligt gissel. De mindre företa- Prop. 1986/87:74 gen har redan nu aUdels för höga kostnader för sina rörelsekrediter. Del är därför förvånande alt utredningen framlägger ett förslag som kan medföra en ytterligare försämring i detta hänseende.

Förslaget om atl förbällra revisorernas och konsulternas förmånsrätts-läge i konkurs är däremot bra, eftersom man därigenom möjliggör kvalificerad hjälp till de företag som behöver rådgivning och biträde för en eventuell rekonstruktion.

Enligl SHIO-Familjeföretagens uppfallning skulle en åiergång lill lidigare förmånsrältsordning innebära att värdet av företagshypoteket näslan hell skulle försvinna. De negaliva effekterna för småföretagen och för samhällsekonomin skuUe bli svåra all överblicka. Förhållandena har inte ändrats på sådanl sätt att det finns anledning all bedöma detta på ett annat sätl i dag än för två år sedan. SHIO:s uppfattning stöds av lillgängliga uppgifter ur bankinspektionens statistik. Nästan 54 miljarder kronor av utlåningen vid slutet av år 1984 skedde med företagsinteckning som säkerhet. Som jämförelse kan nämnas att ufiåningen mol säkerhel i industrifastigheter var nio miljarder kronor. Mot bakgrunden av de lydliga negaliva effekterna för hela gruppen småföretag är det enligl SHIO-Familjeföretagens uppfattning inle motiverat att ändra förmånsrätlsordningen. Syflel skulle vara alt uppnå etl bäitre agerande från kreditgivarna i anslutning till företagskonkurser. Men trols ökningen av antalet konkurser är del endasl en mycket liten andel av företagen som går i konkurs. Lagreglerna måste i stället anpassas till del stora flertalet företag. Frågan om ändrad förmånsrältsordning för bl.a. lönefordran utreds för närvarande av lönegarantiutredningen. Etl beslut om en eventuell ändring av förmånsrättsordningen kan därför först ske när denna utredning fullgjorl sitt uppdrag. Tillgängliga fakta indikerar dock klart att någon ändring enligl SIND: s förslag inle bör genomföras.

Sveriges Föreningsbankers Förbund finner all utredarnas förslag om atl statens fordran på grund av lönegaranti skall ha bättre förmånsrätt än fordran säkerställd av företagsinleckning baseras på ett bristande underlag. Förslaget bygger på ett antal refererade uttalanden och tyckanden från olika representanter och på vaga anlaganden om vilka effekler förslagel skulle kunna medföra. Förbundet kan inte heller finna annal än alt de moliv som föranledde ändringen av förmånsrältslagen år 1976 varigenom lönefordringar flyttades ner i förmånsrättsordningen att gälla efter företagsinleckning fortfarande i allra högsia grad är bärkraftiga. Något annat har heller inte utredningen påvisat. En ändring av förmånsrättslagen varigenom löner helt eller delvis ges förmånsrätt före företagshypolek skulle allvariigl försämra den säkerhet som företagshypolek innebär. Säkerheten är redan idag tillräckligt undergrävd genom factoring, leasing och andra finansieringsformer. Förslagets genomförande skulle medföra atl många små och medelstora företag blir tvingade att söka sig ulanför bankerna för atl få sina kreditbehov tillgodosedda. Förbundet avstyrker således beslämt den föreslagna ändringen av förmånsrättslagen.

Svenska Bankföreningen nolerar att det har hävdats att en förändrad
förmånsrättsordning skulle medföra incitament för bankerna till en bättre 396

kredituppföljning. Bankerna håller sig emelleiiid fortlöpande informerade Prop. 1986/87:74 om kredittagarnas förhållanden och söker vidta åtgärder som föranleds av vad de får veta. Även med en god krediluppföljning är det emellerfid svårt atl ändra på elt förelags utveckling sedan svårigheter böriat visa sig. Del finns således inget att vinna i fråga om kredituppföljning med en ändring i förmånsrätlsordningen. Om man ser del historiskt och mol bakgrund av erfarenhelerna före 1975 års ändringar i förmånsrättsordningen kan man på goda grunder anla atl följden av den åsyftade ändringen i förmånsrättsordningen i stället skulle bli att kreditförsöriningen för många företag skulle komma alt försvåras. De fick betala ett högre pris för sina krediter och skulle kanske tvingas ut på den oreglerade kredilmarknaden. Detta syns inte vara någon eftersträvansvärd utveckling. Bankföreningen avstyrker således nu diskuterade ändringar i förmånsrättsordingen. Det går under inga förhållanden att pröva saken på det otillräckliga material som konkursutredningen presenterat. Ett slutligt ställningslagande lill frågan måste under alla förhällanden avvakla lönegarantiutredningens arbete.

Svenska Sparbanksföreningen anser att en ändrad förmånsrätt för företagsinteckningar i enlighet med förslaget inte får sådana effekter som förutsätts i betänkandet. Sparbanksföreningen vill i detta sammanhang först framhålla atl bankerna, bl.a. till följd av den under senare år kraftiga ökningen av kreditförlusterna, blivit väl medvetna om de risker som är förknippade med kreditginving till bl.a. nyelablerade förelag. Bankerna har odiskutabelt elt storl ansvar för att kreditgivning och uppföljning av lämnade krediler sker på ett sådant sätt att obeståndssituationer kan undvikas. Det är emellertid Sparbanksföreningens uppfattning atl bankerna tar delta ansvar. Kredilgivningen som helhel betraktad bygger enligt föreningens mening på affärsmässiga fömtsättningar och bankema beaktar i sin kreditgivning noga den presumtive kredittagarens förmåga alt återbetala en kredit. Föreningen vill därför besläml hävda atl återbetalningsförmågan i första hand är avgörande för bankernas slällningstagande i sammanhanget.

Sparbanksföreningen vill vidare framhålla att företagshypoteksinstitutet är en säkerhetsform som i vissa fall kan vara av diskutabelt värde och att det förekommer att bankerna inte lämnar kredit mot säkerhet av detta slag utan någon form av tilläggssäkerhet. Ell företagshypolek gäller visserligen, med vissa undantag, i en näringsidkares lösa egendom i den mån denna hör till den företagsinlecknade verksamhelen. Den egendom som ingår i denna verksamhet är dock inte statisk utan kan växla från tid till annan, bl.a. genom åtgärder från näringsidkarens sida. Denna kan t.ex. belåna sina kundfordringar genom factoring, vilket innebär att underlaget för företagsinteckningen krymper i molsvarande grad. Även på andra sätt kan värdet av en företagsinteckning minska genom åtgärder från näringsidkarens sida. Mot bakgrund av det ovan anförda är det enligt Sparbanksföreningens mening ett felaktigt antagande alt en ändring av förmånsrätlsordningen i förevarande hänseende skulle förstärka incitamentet för bankerna alt grunda sin kredilgivning på affärsförutsättningarna.

En ändrad förmånsrätt riskerar dessulom att få icke önskvärda konse
kvenser i andra hänseenden. Bankerna måste i en sådan siluaiion söka 397

kompensation för det ökade risklagande som uppkommer. I betänkandet Prop. 1986/87:74 anförs att detla kan ske genom en förändring av räntesättningen. Detta är enligt Sparbanksföreningen ett orikligt antagande. Del är visserligen numera möjligt att till följd av den upphävda ränteregleringen variera räntesättningen. Den ränta som bankerna betingar sig fastställs emellertid med hänsyn tagen fill den genomsnittliga kreditrisken. Om bankerna skulle kompensera sig via räntesättningen för den ökade risk som en försämring av förmånsrätten för förelagsinteckningar innebär, skulle detta leda fill en generell höjning av räntenivån. Det är nämligen inte praktiskt möjligl att i det enskilda fallel fastställa en ränta som fullt ut svarar mot den föreliggande kreditrisken. En förhöjd räntenivå skulle därför gå ul över samtliga kredittagare och innebära sämre ekonomiska fömtsättningar för företagare i allmänhet.

En förändrad förmånsrätt kan även leda lill ökade krav från bankernas sida på egna kapitalinsatser samt på personliga säkerheler och andra former av tilläggssäkerhei. Bankerna kan även komma att ställa större krav vid kreditprövningen av nyelablerade verksamheter. Det är i dessa situationer inle osannolikt all tänka sig en kreditålslramning för bl.a. mindre förelag vilket medför negativa konsekvenser för näringslivet i allmänhet. Sparbanksföreningen vill vidare nämna att beiänkandei inle behandlar frågan på vilkel sätt en förändrad förmånsrättsordning övergångsvis skulle inverka på redan beviljade krediter med företagshypolek som säkerhet. Det kan inte vara rimligt att krediter som lämnats under förutsätlning av säkerhet med visst förmånsrällsligt läge skulle drabbas av en försämrad förmånsrätt. Med hänvisning till ovanslående vill Sparbanksföreningen besläml motsätta sig en försämring av förmånsrätten för före-tagsinleckningarnas vidkommande.

Sveriges Ackordscentral anser alt för revisorerna gäller liksom för andra att deras arbetsinsatser bör honoreras. Men atl från del konstaterandet säga atl de bör ha förmånsrätt är slegel väl långt. Sådana anspråk skulle kunna ställas också av andra, exempelvis fönsterputsare. Dock intar revisorerna en särställning så tillvida alt de behövs, speciellt inför befarat obestånd. I ackordsärenden som handläggs av Ackordscentralen bmkar revisorerna som regel få betalt i den utsträckning deras arbelsinsalser kan anses vara lill gagn för utredningen - även om arbetet nedlagts före en betalningsinsiällelse. Deras belalning efter betalningsinställelsen kan sällan säkerställas genom förskotl. Därvid bör dock godemansarvodel kunna utnyttjas, såsom förenal med exklusiv förmånsrätt inte bara för gode mannens arvode ulan också för sådana tjänster som kan bedömas som nödvändiga.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) noterar all ulredningen för
ordar en ändring av förmånsrättslagen så atl löner helt eller delvis ges
förmånsrätt före forelagsinleckningar. Förslaget kan sägas bl.a. vara ägnat
alt hos banker och andra kreditgivare inskärpa ansvarei för att kredilgiv
ningen och uppföljningen i så stor utsträckning som möjligt sker på etl
sådant sätt alt obeslåndssitualioner kan undvikas. Även om FAR hyser
sympati för tanken anser FAR att eventuella ingrepp i förmånsrättsord
ningen bör föregås av noggranna överväganden av vilka konsekvenser som 398

kan bli en följd av sådana åtgärder. Några sådana överväganden redovisas Prop. 1986/87:74 inle av ulredningen. FAR anser sig därför på sakens nuvarande ståndpunkt ej kunna biträda förslaget.

AB Förelagskonsolidering instämmer i att bankernas incitament att välja andra lösningar än konkurs när det gäller obeslåndsföretag är små. När elt företag fått finansiella problem och begär nya krediter hos sin bankförbindelse, brukar bankens bedömning av förelagets återbetalningsförmåga och säkerheter avsevärt avvika från den bedömning som förelaget har gjort. Är bedömningen så negativ att redan beviljade krediter är i farozonen, kan del ligga i bankens intresse att det blir konkurs så att löneutbetalningarna ej belastar bankens säkerhetsunderiag. Incitamenten är alltså slarka för att banken skall välja det säkra konkursalternativet framför en rekonstmktion utanför konkurs och med inriktning på atl på bästa sätt ta fill vara arbetskraften/lönerna. Företagsinleckningens starka ställning sedan år 1976 medför även atl bankernas kreditövervakning tenderat atl bli slapp. Den försia stöten tas av leverantörerna och staten och effekterna av obeståndet påverkar banken i ett sent skede. AB Företagskonsolidering delar utredningens uppfattning atl en förstärkning av lönernas förmånsrätt slimulerar bankerna alt bäitre övervaka lämnade krediler och också intresset för atl sätta in rekonstmktionsåigärder i tid. En annan situation där olägenheler med nuvarande förmånsrältsordning uppkommer och som berörs i SIND-utredningen, är när konkurs redan inträffat och konkursförvaltaren har två köpare till samma rörelse. Den ene spekulanten vill betala ett högre pris för rörelsetillgångarna, men vill ej ta över personalen. Den andre vill betala ett lägre pris för rörelsetillgångarna, men vill erbjuda störte delen av personalen sysselsättning. Tidigare var det så alt konkursförvallaren och bankförbindelsen vid utvärderingen av de olika anbuden hade att väga in kostnaden för uppsägningslöner för den personal som en köpare tog över. Dessa överväganden behöver en förvaltare ej göra idag. Placerades lönerna före företagsinieckningarna skulle denna på förmånsrättslagen grundade motsättning mellan fack och bank ej uppstå.

En mera övergripande synpunkt är att små och sårbara leveranlörsföre-lag bär en alltför stor del av kreditförlusterna och bankerna en alltför liten del. I motsats till flertalet leverantörsföretag behärskar bankerna kreditbedömning, de har goda reserverings- och avskrivningsmöjligheter för kreditförluster, de finns genom elt utbyggt kontorsnät nära förelaget och kan genom att följa utvecklingen av företagels kreditengagemang få tidiga varningssignaler. Ett sätt alt åstadkomma en förstärkning av leverantörsförelagens ställning utanför förmånsrättslagens ram är att utvidga möjligheterna fill äganderättsförbehåll så att förbehållet gäller även i omsättningstillgångar. I de flesta västeuropeiska länder har leverantörerna denna rätl enligl AB Förelagskonsolidering.

2.2 Nytt rekonstruktionsförfarande

Utredningen föreslår alt ett nytt rekonstruktionsförfarande bör utvecklas.
Arbetet med alt rekonsturera etl företag bör inte föregås av betalningsin
ställelse. För att klara löpande betalningar bör företaget få kortfristigt lån 399

som lemporärt stöd. Den kompetens och de resurser som konkursförval- Prop. 1986/87:74 tåren har bör på elt naturligt sätl utnyttjas.

Remissopinionen är splittrad, många remissinstanser har både positiva och negaliva synpunkter på förslagel som av en del anses vara alll för lösligt och opreciserat. Hit hör bl. a.kronofogdemyndigheten i SundsvaUs distrikt, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Bankföreningen samt Svenska Sparbanksföreningen.

I huvudsak positiva till förslaget är bl.a. Siockholms tingsrätt, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska Inkassoföreningen, Konkursförvaltarkolle-giernas Förening, STU, Leverantörsgruppen samt AB Förelagskonsolidering.

I huvudsak negativa eller iveksamma till förslaget är t.ex. kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt, utvecklingsfonderna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län samt LO.

TCO anser att de fackliga organisationerna kan spela en aktiv roll vad gäller nytt rekonstmkfionsförfarande.

Siockholms tingsrätt bilräder ulredningens uppfattning alt konkurshanteringen i framtiden mera måste betona vikten av rekonstruktion. De ökade kraven på konkursförvaltarnas kvalifikafioner och fillgång fill fillräcklig konlorsorganisation, står enligt tingsrättens mening i samklang med bl.a. lönegarantiutredningens förslag (SOU 1986:9) att även i mindre konkurser överflytta prövningen av lönegaranlianspråk till förvaltaren.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt menar att del inte föreligger behov av nytt rekonstruktionsförfarande vid sidan av konkurs och ackord. Del skall framhållas att underhandsackordet, som är oreglerat, ofta fyller behovet av rekonstmktionsinstmment i obeständssituationer. Etl påtagligt behov finns dock av en reglering av institutet betalningsinställelse.

Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt anser att det är svårt att uttala sig om förslaget med den ringa information som utredningen ger. I och för sig anser även kronofogdemyndigheten atl del finns behov av något nytl men tror snarare att ackordsreglerna borde kunna göras smidigare och även täcka in mycket enkla fall, där del formella förfarandel kan förenklas. I alla händelser vill myndighelen bestämt framhålla två saker: 1. Insfitutet betalningsinsiällelse borde lagregleras. 2. Om nytt rekonstmkfionsförfarande skaU skapas måste del förenas med betalningsinställelse. Myndigheten har myckel negativa erfarenheter av rekonstruktionsförsök i okontrollerade former. Etl företag i kris vidtar ofta åtgärder i panik lill nackdel för vissa intressenter, vilket ibland inle kan gottgöras genom tillämpning av t.ex. återvinningsreglerna i konkurslagen.

Lönegarantiutredningen (A 1982:04) påpekar atl frågan om ett nylt rekonstmkfionsförfarande i hög grad har uppmärksammats utomlands (t.ex. Peter Hanau i SvJT 1984 s. 36). Frågan har för övrigt elt nära samband med strävandena inom Europarådet atl harmonisera vissa gmndprinciper i medlemsslatemas konkurslagsliftning (SvJT 1984 s. 670).

Utvecklingsfonden i Stockholms län år tveksam till förslaget. Fonden
ser inte något behov av att formalisera ytterligare ett rekonstmktionsför- 400

farande. Rekonstruktionslösningar med inslag av föreslagna element är Prop. 1986/87:74 troligen mycket vanligt förekommande redan i dag. Vanligtvis får då det krisdrabbade förelagets kreditgivare la ställning lill om ytterligare lån kan få förelaget på fötter eller om med lånet bekostad utredningsinsats ger kreditgivaren och företagel ett bättre beslutsunderlag för vidare åtgärder. Enligt fondens mening vore det bättre atl aklivera ackordsförfarandet som rekonstmktionsinstmment. Antalel offentliga ackord uppgår till mindre än 10 % av anlalet företagskonkurser. Juridisk kompetens avseende obe-ståndsproblemauk finns säkerligen spridd över hela landet. En bättre marknadsföring av ackordet som rekonstmktionsinstmment kopplad till en lokal handläggning skulle förmodligen leda fill alt betydligt fler företagsrekonstmktioner kunde åstadkommas utan konkurs. Fonden tror sig veta att kunskapen om ackordsförfarandel är relativt liten i småförelagskretsar.

TCO påpekar att de fackliga organisationerna kan spela en akfiv roll vad gäller nytt rekonstmktionsförfarande. De anslällda i ett företag är många gånger de första som inser - intuitivt eller konkret - att ett företag är på väg in i en kris. De fackliga företrädarna bör kunna aktualisera problemen utan atl bli beskyllda för alt skapa svårigheler för företaget. Normalt skulle delta kunna äga mm inom ramen för medbestämmandeförhandlingar. Ulredningen pekar emellertid på de psykologiska barriärer som en företagsledare i ett krisföretag ibland omger sig med. Det gäller därför i en sådan siluation att finna andra vägar för att inifiera en rekonstmkfion. Etl förtroendefullt samråd mellan de fackliga organisationerna och någon av företagets externa intressenter kan bli utgångspunkten för etl framgångsrikt rekonstruktionsarbete som bryter företagels negativa utveckling.

Enligt LO år förslagel om nytl rekonstmkfionsförfarande för opreciserat och löst i konturerna för att det skall vara meningsfullt alt för närvarande ta ställning till det. Eftersom förfarande liknande det som utredningen föreslår förekommer i andra länder, kan det måhända vara värt att ta del av dessa länders erfarenheter av sådana system. Det finns emellertid enligt LO skäl att varna för alt ett sådanl rekonstmktionsförfarande kan leda till ytterligare ökade kostnader och/eller atl företag som av olika skäl helsl borde upphöra kan fortsätta sin verksamhet.

Sveriges Grossistförbund noterar atl ulredningen som en väg att begränsa kreditförlusterna har väckt tanken all elt nytt rekonstruktionsförfarande skall utvecklas. Detta skulle inte behöva föregås av betalningsinställelse och skulle bygga på alt företagel skulle beredas möjlighel atl erhålla någon form av lån som temporärt stöd för alt man på så sätt skulle skapa rådrum för rekonstruktionsåtgärder. Denna tanke synes i och för sig tilltalande men är ändå svår atl ta ställning lill på basis av de knapphändiga synpunkter som utredningen lägger fram i sitt belänkande.

När det gäller ulredningens diskussion angående ett annorlunda rekonstmktionsförfarande kan Sveriges Industriförbund instämma i de synpunkter som framförs. Frågan måste emellertid behandlas på etl mer djupgående sätt än vad som görs i rapporten innan definitiv ställning kan tas.

SHIO-Familjeföretagen anser det viktigt atl pröva olika alternativa re-
konslmktionsförfaranden. De idéer som konkursulredningen framför be- 401

26 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 74

höver dock ulredas ytterligare. Enligt vad SHIO erfarii kommer detta alt Prop. 1986/87:74 ske inom lönegarantiulredningen.

Svenska Bankföreningen kan i allt väsenfiigt instämma i att ackordscentralernas kompetens så långt möjligt bör las till vara. Utredningens behandling av frågan är emellertid aUdeles för ytUg för alt det på grundval därav är möjligl att överväga några ändringar i konkurslagen. Sådana torde knappast heller vara aktuella med tanke på att arbetet på en ny konkurslag nu är inne i sitt slutskede. Det borde emellertid även ulan lagändringar finnas möjligheter atl pröva nya vägar att rekonstmera företag som råkat i svårigheter.

Svenska Sparbanksföreningen anser atl förslaget om ett nytt rekonstruktionsförfarande är allmänt hållet saml inte beaklar evenluella kostnadsaspekter. Härtill kommer att det saknas en juridisk analys av förslagets konsekvenser för, och förhållande till, annan lagstiftning. Även om Sparbanksföreningen känner sympafi för förslaget är det därför inte möjligt att på nuvarande stadium vare sig tillstyrka eller avstyrka detla förslag.

Finansbolagens Förening nolerar att utredningen anger att ell rekonstruktionsförfarande - i motsats till ackord och konkurs — innebär atl arbetet med atl rekonstruera företaget inle bör föregås av betalningsinställelse.

För alt klara av löpande betalningar fill leverantörer och andra fordringsägare bör enligl ulredningens bedömning företaget beredas möjlighel atl erhålla någon form av lån som temporärt stöd. Syftet med lånet är att skapa rådrum för rekonstruktionsåtgärder. Utredningen menar att del praktiska hanterandet av ett nytt rekonstruktionsförfarande bör kunna ske inom ramen för de resurser och den kompetens som Ackordscentralerna och erfarna konkursförvaltare i dag besitter. Utredningen ger inga närmare förslag om hur rekonstmktionsförfarandet skall regleras, varför föreningen saknar möjligheter all ge synpunkier på förslaget.

Sveriges Ackordscentral påpekar att i motsats till konkurs förlorar gäldenären vid ackord inte rådigheten över egendomen. Det torde därför vara en altmän uppfattning atl ackord bör handläggas av en ideell organisation, neutral och utan eget vinstintresse. Det är mot den bakgrunden Ackordscentralen bmkar anförtros uppgiften att handlägga det stora flertalet ackordsärenden. Samma synpunkier gör sig gällande vid rekonstruktioner som inte nått så långt som till betalningsinställelse. Genom sin ägarsam-mansältning torde AB Företagskonsolidering motsvara de krav som från omvärlden kan ställas på en neutral och effektiv handläggningsform.

Svenska Inkassoföreningen har inga principiella invändningar mot förslaget och delar utredningens uppfattning atl ackordscenlralernas och konkursförvaltarnas kompetens bör tillvaratas. Inkassoföreningen som får tidiga signaler om betalningsoförmåga skulle här kunna bidra i väsentlig grad.

Konkursförvaltarkollegiernas Förening har ingen erinran mot att etl nytt
rekonstruktionsförfarande ulom konkurs utvecklas. Denna idé leder tan
ken lill del adminislralionsförfarande som ibland tillämpas av finansieran
de bank när elt företag kommer i kris och bedöms kunna rekonstrueras
utan att konkursförfarande kommer i fråga. I detta sammanhang bör även 402

övervägas om inte ackordsförfarande under konkurs samtidigt kan avveck- Prop. 1986/87:74 las.

Utvecklingsfonden i Jämtlands län ser slora faror i att tillskapa andra rekonslmktionsformer och mer invecklade informationssystem än de som för närvarande finns. Företagarens cenirala roll i det egna företaget får inte rubbas, eftersom ansvarsfrågan då blir svårdefinierbar. Alt någon insians ulanför förelagel skulle få mandat all ingripa i ell förelags negativa utvecklingsskede på tidigare sladium och vid sidan av vad akliebolagslagen anvisar, ser utvecklingsfonden som otänkbart. Däremoi ser fonden del naturligt att verka för att se till att de, exempelvis revisorer, som i dag har insyn i företagsutveckling, använder sina mandat och ställer krav i positiv mening. Vidare anser fonden atl det bör skapas förutsättningar för flexiblare och framför allt snabbare hantering vid akut obeståndsproblematik och att resurser ges så att tänkbara alternativ snabbi kan belysas och ny färdväg med bättre affärsmässiga viUkor för företaget kan böria användas.

STU menar att den föreslagna ändringen i förmånsrättsordningen medför att ackordet som rekonstruklionsinstrumenl kan bli av slörre inlresse att använda för berörda fordringsägare. Ett rekonstruktionsförfarande på ett fidigt stadium, innan förelagel kommer in i en än mer allvarlig kris, tillgodoser STU:s intressen, men framför allt är det etl samhällsintresse som tillgodoses. STU anser att flera andra förbättringar av systemel för hur ett företag kan rekonstrueras bör övervägas. Av särskilt intresse är atl på ett tidigt stadium förbättra möjligheten att ge krediigivare och företaget signaler om företagets finansiella ställning. Behovel av att följa upp företag som bygger upp sin verksamhel kring ett utvecklingsprojekt är synneriigen viktigt. I detta sammanhang finner STU del värdefullt att samarbeta med lokala banker och utvecklingsfonder. Erhåller STU på etl lidigt sladium kännedom om att ett företag kommit in i en krissituation, försöker STU i möjligaste mån att medverka i rekonstruktionsarbetet. STU kan dock inte siödja företaget med atl lillskjuta kapital för annal än leknisk utveckling.

AB FöretagskonsoUdering påpekar att deras målgrupp är förelag som är
på väg utför, men inte kommit så långt i utförsbacken alt konkurs är
oundviklig. Det gäller alltså atl komma in med rekonstmktionsåigärder i
lid; och del är ingen lätt uppgift. Förelagsledaren har många gånger ett
inlresse av att dölja en latent obeståndssituation. Den kreditgivande ban
ken har inle heller starka incitament alt påverka så att en rekonstruktion
sker, eflersom banken inilialt inte är i farozonen. Det är först när säker-
hetsunderiaget försämrats i sådan utsträckning att del blivit en kreditrisk
som banken i eget intresse tvingas reagera. Delta har letl till att AB
Företagskonsolidering i många fall kommii in för sent. Uppgiften har i
stället blivit att övertyga förelagsledningen om det meningslösa i att fort
sätta verksamheten. Del krävs starkare incitament för kreditgivare och
andra intressenter utanför företagel att reagera i tid på varningssignalerna.
Förelagsledare gör det i allmänhet inte. Fungerade varningssignalerna
bälire, skulle fler såväl föriustbringande verksamheier stoppas i tid som
rekonstruklionsåtgärder sältas in i tid. Det naturliga motstånd som tyvärr
finns hos en företagsledning att söka hjälp i en krissituation reduceras om
utredningens förslag lill någon form av rekonstmklionslån kunde bli verk- 403

lighet. Det behövs som morot för atl åstadkomma att företagaren söker Prop. 1986/87:74 hjälp i tid. Även kosinaderna för en konsulfinsats kan avskräcka - framför allt i den slora, verkligt hjälpbehövande, kretsen av små företag. AB Företagskonsolidering tror att förluslerna för staten skulle bli försumbara, förutsatt att behovel av ett rekonstruklionslån utretts av etl seriöst och oberoende konsultföretag.

2.3 Förstärkt rådgivning

Utredningen föreslår alt utvecklingsfondernas resurser för rådgivning till nyförelagare försiärks.

En majoritet av remissinstanserna lillstyrker förslaget, däribland kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt, utvecklingsfonderna i Stockholms och Malmöhus län, TCO, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Bankföreningen, Finansbolagens Förening, Svenska Inkassoföreningen, Konkursförvaltarkollegiernas Förening, Leverantörsgruppen saml AB Företagskonsolidering.

Remissinstanser som har både posifiva och negativa synpunkter, eller är tveksamma, till förslaget är bl.a. kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt, utvecklingsfonden i Kronobergs län, LO, SHIO-Familjeföretagen, Svenska Sparbanksföreningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) saml högskolan i Luleå.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt påpekar att det är viktigt för en fungerande marknadsekonomi att nya idéer får utvecklas och atl det inte finns hinder mot alt etablera nya förelag. Utredningens förslag om rådgivning till nyförelagare som har en affärsidé men saknar företagskunnande är lovvärd.

Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt anser att förslaget inte kan bedömas. Myndighelen menar dock atl de statliga organens uppföljning av bidragsföretag är för tafatt. Ofta tycks man sakna närmare kunskaper om företagen och, när sådana finns, får sysselsättningsaspekter och andra politiska fakiorer överskyla klara ekonomiska fakta.

Utvecklingsfonden i Stockholms län ansluter sig till utredningens upp
fattning och välkomnar förslaget om en förstärkning av utvecklingsfonder
nas resurser inom detta område. I Stockholms län är utvecklingsfonden i
relation till sin marknad mycket resurssvag. För att motsvara resurserna
och insatsmöjligheterna hos en genomsnitfiig utvecklingsfond skulle fon
den behöva ha 120 anställda i stället för de knappt 40 man har i dag.
Fondens verksamhel i nyföretagarfrågor har i huvudsak skett i form av
brett upplagda kampanjer, utbildningsinsatser, framtagning av informa
tionsmaterial, påverkan genom andra grupper m.m. Några störte resurser
på personlig rådgivning och konsultation har inte kunnat sättas in. En
rådgivningsverksamhet till nyetablerare i startgroparna anser fonden inte
bör begränsas till enbart företagare inom tillverkningssektorn. Verksamhe
ten bör ses som en naturlig fortsättning på Starta-Egel-aktivitetema som
inte heller är strikt målgruppsinriktade. Av flera skäl bör en sådan verk- 404

samhet vara avgiftsbelagd. Avgiften skulle utgöra en spärt mol att perso- Prop. 1986/87:74 ner med alltför lösa och ostrukturerade planer belastar fondernas resurser. Avgiften skulle också ge elt tillskott till fondernas ekonomi.

Utvecklingsfonden i Kronobergs län konstaterar att nyföreiagande alllid är förenat med risker. I Kronobergs län har ulvecklingsfonden sedan starten år 1978 engagerat sig finansiellt i totalt 136 nystarter. Av dessa fanns vid utgången av år 1985101 företag kvar som sammanlagi sysselsatte 713 personer. Kapitalförlusterna i de misslyckade projekten har för samtliga inkluderade parter (inkl. leveranlörer) varit mycket marginella. Den största risken för konkurser ligger därför inte inom den tillverkande industrin Utan i detaljist- och serviceleden. Inom dessa områden har utvecklingsfonden vare sig resurser eller kompetens att ägna sig åt djupa insatser.

För atl skapa en bäitre grund för allmänna kunskaper om företagandels värld borde man på ett fidigt stadium inom skolväsendet la upp detta som etl särskilt ämnesområde. I dag förekommer i princip ingen utbildning inom grund- och gymnasieskolan. Många av våra högskoleutbildningar, som till slor del riktas mot näringslivel, förbiser också på ett oförklarligt sätt utbildning inom delta område, t. ex.jurister, civilingenjörer, samhällsvetare och statistiker. Om man på etl tidigt stadium i ulbildningskedjan skapade förståelse för och insikt om företagandets villkor, skulle vi erhålla en betydligt bättre grund för vidareutbildning för de personer som slutligen beslular sig för att arbeta inom detta intressanta område.

UlveckUngsfonden i Malmöhus län finner förslagel atl öka utvecklingsfondernas möjligheter att utbilda nyförelagare posifivt. Likaså är påpekandet att kreditgivarna behöver göra en tätare uppföljning av nystartade projekl riktigt. För detta krävs emellertid att tillräckliga resurser kan avsättas för ändamålel.

LO finner förslaget utvecklingsbart. En sådan rådgivning bör innefatta lagar och regler som gäller på arbetsmarknaden. Ökad rådgivning får dock inte leda till att de rådgivande upphör all avråda personer med begränsade förutsättningar från alt starta förelag. Frågan är dessutom om utvecklingsfondema är rält instans.

Sveriges Industriförbund kan i slort instämma i utredningens synpunkier på ulvecklingsfondernas rådgivande funktion. Förbundet kan också tänka sig att delta i diskussioner kring uppläggningen av en förbättrad utbildning för nyförelagare.

Enligt SHIO-Familjeförelagen år det viktigt med information och rådgivning lill nyförelagare. Inle minst bör delta beaktas vid undervisningen i skolor och högskolor. I vilken mån utvecklingsfonderna bör engageras i sådan rådgivning bör beslutas efler avvägning i förhållande till övrig verksamhet hos fonderna. För närvarande pågår inom SIND en utredning om utvecklingsfondernas utbildningsverksamhet. SHIO-Familjeförelagen har i en skrivelse lill industridepartementet den 7 maj 1986 begärt en översyn av ulvecklingsfondernas arbetsuppgifter och verksamheisformer.

Svenska Bankföreningen kan i huvudsak instämma i ulredningens syn
punkter på utvecklingsfondernas rådgivande funktion. Utvecklingsfon
derna kan otvivelaktigt ha möjligheter all med rådgivning och på liknande
sätt siödja företag. Del kunde säkerligen vara till nytta om fonderna 405

utvecklade denna verksamhet, vilken visseriigen också kan utövas av Prop. 1986/87:74 bankerna anser föreningen.

Finansbolagens Förening har inga invändningar mot förslaget och ser det som ett värdefullt komplement till den rådgivningsverksamhet som bedrivs av kreditgivare, revisorer, m.fl.

Högskolan i Luleå noterar att rådgivning till nystartade företag under de försia verksamhelsåren är en ytterst angelägen uppgift. Vidare vore lättillgänglig rådgivning lill stort gagn även för äldre förelag. Etl problem i sammanhangei lorde vara atl småföretagaren av olika skäl drar sig för all söka hjälp. Om man vill åstadkomma en rådgivning som är lättillgänglig för företagaren, en rådgivning där inga problem med inifialkontakten föreligger, kunde det vara lämpligl atl organisera del hela som en förlängning på utbildningen. Detta på så sätt att de som genomför utbildningen också framledes deles ingår som den konsullgrupp som följer upp företagens verksamhet i framtiden. Vidare noteras att fömtsättningarna för organiserandet av konsultgmpper med högskolan som plattform allmänl selt är goda.

Svenska Småföretagsinstitulei påpekar att det inom skolsystemets olika nivåer finns kapacitet och kompelens all hjälpa till i små och nystartade företag. Det finns prövat i några gymnasieskolor och vid ett par universitetshögskolor. Bäst utvecklade är försöken som gjorts vid Göteborgs universitet. Småföretagsekonomi, där blivande civilekonomer på olika sätt hjälper företag och företagare. Erfarenheterna är mycket goda. Lönsamheten utifrån samhällel är extremt hög. Enda svårigheten tycks vara att ena utbildnings- resp. näringslivsansvariga att samarbeta och gemensamt satsa i denna verksamhet. Institutet rekommenderar all medel avsäits för fortsatt utveckling och försöksverksamhet vid Svenska Småföreiagsinsiituiet i samarbete med Göteborgs universitet.

2.4 Utbildningskampanj

Utredningen föreslår att banker, revisorer och intresseorganisationer genomför en treårig utbildningskampanj, "Atl driva företag". SIND bör initiera samarbetet.

En knapp majoritet av de remissinstanser som kommenterat förslaget är positiv, bl.a. kronofogdemyndigheterna i Stockholms och SundsvaUs distrikt, utvecklingsfonden i Stockholms län, TCO, LO, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Konkursförvaltarkollegiernas Förening, Leverantörsgruppen, SIFU samt AB Företagskonsolidering.

Av en eller annan orsak negativa eller Iveksamma till förslagel är Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Finansbolagens Förening, Sveriges Ackordscentral, Svenska Inkassoföreningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) samt högskolan i Luleå,

Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt tillstyrker förslaget men
menar att man dock inte torde nå alla med kampanjen. För ett bidragsta
gande företag borde utbildning av företagaren vara ett villkor. Vidare
borde företagens skyldigheter och förekommande problem mer behandlas
än vad som i dag tycks vara fallet i Starta-Eget-kursema. 406

Utvecklingsfonden i Stockholms län anser att både behovel av grundut- Prop. 1986/87:74 bildning och vidareutbildning är stort - småföretagarutbildning är därför en av de viktigaste uppgifterna. Del har ofta varit svårt alt nå ut till småföretagen med utbildningsinsatser och en brett upplagd kampanj av det slag utredningen föreslår är därför väl värd att pröva.

LO håller visserligen för troligt att de förelag som inle har seriösa avsikter med sitt företagande inte kommer atl nås av kampanjen och att de företagare som har ambifionen alt öka sina kunskaper kommer att göra detta oavsett SIND:s kampanjer. Allmänt sett är det emellertid av stort värde atl öka kunskapsnivån. Det kan också länkas att del, utöver de oseriösa och ambifiösa företagarna, finns ett mellanskikt som skulle kunna nås av kampanjen och därmed ges möjligheter att förstärka sitt kunnande i förelagande. Den bör därför enligt LO genomföras.

SHIO-Familjeföretagen har ökat sina salsningar på vidareutbildning av medlemmarna genom inrättandet av ett särskilt utbildningsbolag, SHIO-Familjeföretagens Företagsulbildning AB. När det gäller attitydpåverkande aktiviteter är behovet stort. Både allmänhet och polifiker måste få bäitre kännedom om småföretagens förhållanden.

Svenska Bankföreningen nödgas konstalera att de s.k. slarta-eget-kam-panjer som förekommit har visat sig lämligen förfelade i och med att de fått till följd åtskilliga fallisemang. Bankföreningen ställer sig emellertid också tveksam till etablerade utbildningskampanjer. En fortlöpande utbildning synes vara alt föredra.

Svenska Sparbanksföreningen har i och för sig ingel att invända mot en försiärkning av rådgivningsresurserna och en treårig utbildningskampanj. Föreningen vill dock ifrågasätta om inle den föreslagna utbildningskampanjen främst är en verksamhel som berör näringslivets intresseorganisationer och anser det därför vara tveksamt om t.ex.bankema har anledning att medverka på annat sätl än genom informalion om lånemöjligheler och liknande. Vidare måste reservation göras för att de ifrågavarande förslagen kan få kostnadskonsekvenser som Sparbanksföreningen på detta sladium inle kan överblicka. Det torde inte var möjligl att på det statsfinansiella området genomföra kostnadskrävande förslag utan motsvarande neddragning på andra håll. En bedömning och avvägning av delta slag anser sig Sparbanksföreningen på föreliggande maierial inte kunna göra.

Finansbolagens Förening konstaterar att ulredningen kommit fram till atl brister i ekonomi och administration i mindre företag är mycket vanliga och att det finns ett klart samband mellan företag som går dåligt och brister i den ekonomiska planeringen. Behovet av utbildning är stort. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att banker, revisorer och branschorganisationer under en treårsperiod genomför attitydpåverkande aktiviteter och organiserade utbildningsinsatser i form av en utbildningskampanj - "All driva företag". Samarbetet bör enligt utredningen lämpligen initieras av SIND. Föreningen ställer sig tveksam till nyttan av en sådan kampanj. Resurserna borde kunna användas på ett mer konkret sätt, t. ex.genom att möjligheter öppnas för en kontinuerlig utbildning i ämnen som behandlar företagande i olika avseenden.

Sveriges Ackordscentral noterar att enligt ulredningen bör företagarna 407

göras mera medvetna om sitt ansvar och de risker som föreligger inte bara Prop. 1986/87:74 för dem själva utan också för omvärlden. Behovet härvidlag skulle tillgodoses genom kursverksamhel. Mot detla kan möjligen invändas dels att många torde ta avstånd från en sådan förmyndarmentalitet, dels att marknaden redan företer en viss mättnad - med ovidkommande inslag av belöning och rekreation. Ackordscentralen skulle hellre vilja föredra atl i grundskolans sista klass läggs in på schemat 3 å 4 fimmar om skattelagstiftning och de lagar som gäller på arbetslivets område. Lägger man till något om bokföring kan detla vara lillräckligt avskräckande från vidlyftiga projekt.

Svenska Inkassoföreningen avvisar för sin del förslaget och menar att utbildning är en mer värdefull metod än kampanjer.

Enligt Föreningen Aukloriserade Revisorer, FAR kan det ifrågasättas om en utbildning efter det av utredningen föreslagna mönstret är det mest effektiva sättet att höja bildningsnivån i förelagen. Mycken erfarenhei lalar nämligen för att utbildning av ifrågavarande slag för all få avsedd verkan bör ges så nära som möjligl — och helst i omedelbar anslutning lill — den praktiska problemsituation som företagaren befinner sig i. Ett annat problem hänger samman med svårighelerna att nå rätt personer, dvs.de som är i störst behov av utbildningsinsatserna — den redan kunnige och intresserade vill lära sig mera, den okunnige och ointresserade är inte utbild-ningsmotiverad.

Högskolan i Luleå anser att det är naturligt atl högskolan står för huvudmannaskapet vad gäller framtagande, planering och genomförande av utbildningen. Detta givetvis i aktiv kontakt med banker, revisorer och övriga intressenter. Det vore vidare en rimlig tanke alt ett samordningsansvar för all statsmedelsfinansierad företagamtbildning läggs på högskolan där så är möjligt.

SIFU anser alt företagsledare bör motiveras att skaffa sig lämpliga kunskaper om att driva företag. Samhället bör stödja de företag som startat ny verksamhet eller driver förelag i någon form. Samhällets stöd bör i första hand inriktas mot de minsta företagen. Erfarenhetsmässigt har det visat sig atl just de allra minsta företagen behöver såväl påverkan, stimulans som ekonomiska bidrag för alt låta utbilda sin personal. Regional utbildning, om sådan skulle bli aktuell, kräver helt klart större ekonomiska resurser från utbildarens sida, eftersom elevgmpperna per ulbildningstill-fälle blir begränsade. SIFU delar även utredningens uppfattning att det är lämpligt att utbildningen leds av personer som är verksamma i näringslivet. Detta gör atl utbildningen vinner aktualitet och konkret tillämpning.

SIFU delar även utredningens uppfattning om inriktning på utbUdning
en. En företagsledare bör ha tillräckliga kunskaper för alt ur de ekonomis
ka rapportema kunna utläsa företagets resultat och stäUning, förstå nöd
vändigheten av likviditetsplanering och kalkylering samt förstå att inte
driva ett olönsamt företag vidare. Likaså bör han lära sig att värdera och
bedöma de personer och företag med vilka han avser att göra affärer. En
erfarenhei som SIFU gjort är alt skattelagstiftningen är mycket restrikfiv
mot avdragsrätt för kurser som innebär "nyinvestering". En lagändring
som medför en välvilligare lokal tolkning av avdragsrätten för kurser typ 408

"Starta eget" och "Driva företag" skulle öka möjlighelen för aktuella Prop. 1986/87:74

grupper all våga satsa på behövlig utbildning. SIFU har redan ulvecklade

kurser av det slag som efterlyses i utredningen. SIFU:s kreditskola är

under uppbyggnad. Inriktningen på SIFU:s utbildning är jusl fortbildning,

med inriktning på praktisk tillämpning, och utbildningen vänder sig i stor

utsträckning till små och medelstora företag i Sverige. Inom SIFU-Före-

tagsekonomi drivs sedan flera år utbildning för nystartade företag under

benämningen "BU Din Egen".

En ökad uppmärksamhet vad beträffar utbildning, mol de allra minsta och enligt utredningen mest konkursutsatta företagen, skulle ulan alltför stora planeringsålgärder och tidsutdräkter kunna genomföras med SIFU som aktiv utbildare. SIFU:s kompetens och kontaktnät då det gäller pedagogiken bör i första hand utnyttjas. Medel för viss produktulveckling, marknadsföring av utbildningen, gäma i form av föreslagen kampanj "Alt driva företag", samt ekonomiska subventioner till de allra minsta företagen föreslås hämtas från SIND:s anslag för småföretagsutveckling. En aktiv insats med SIND:s, utvecklingsfondernas, utbildningsenheternas och SIFU: s samlade resurser, skulle kraftfullt kunna råda bot på många av de brisier på kompetenser som utredningen påpekar är orsak till de allt flera konkurserna, just bland företag med mindre än fem anställda.

2.5 Förbättrad statistik

Utredningen föreslår att SCB skall utveckla nyetablerings- och konkurs-stafistiken. Bl.a. skall bolagsform, företagsstorlek, brisier i konkurs och offentliga ackord kunna utläsas.

Samfiiga remissinstanser som yttrat sig är i huvudsak positiva till förslaget. Delade meningar råder dock om redovisningen av privalkonkurser.

SCB anger atl man under försia halvåret 1986 studerat möjligheterna att med centrala företags- och arbetsställeregistret (CFAR) som bas producera en löpande nyetableringsstatislik. En slutsats av den senaste undersökningen är att CFAR kan ligga till grund för en nyetableringsstatislik, men atl det för närvarande är nödvändigt alt komplettera registerdata med enkätuppgifter. SCB diskuterade under andra halvåret 1986 med industridepartementet de erfarenheter som hittills framkommit beträffande nyeta-bleringstatisfiken och den framtida utformningen av densamma.

SCB registrerar fr.o. m.januari 1986 den juridiska formen för företag
som gått i konkurs i enlighet med utredningens förslag. När det gäller
privatpersonskonkurser anser dock SCB att dessa har etl aUmäninforma-
tivt intresse och även fortsätiningsvis bör redovisas i konkursstatistiken.
Utredningens synpunkt att SCB så långt möjligt bör klassificera konkurser
i verksamheter som bedriver näringsidkande som företagskonkurser stäm
mer helt med den klassificering som SCB har gjort i konkursstafisliken från
den nya statistikens start år 1982. Även när det gäller offenlliga ackord har
SCB följl ulredningens förslag och har nu redovisal en sammanställning
över aviserade förhandlingar om offentligt ackord för år 1985. Enligt över
enskommelse med riksskatteverket (RSV) får SCB även ett underlag för
redovisning av skalteackord fr.o. m. år 1986. SCB har för närvarande 409

diskussioner med RSV om att erhålla vissa ekonomiska dala från tillsyns- Prop. 1986/87:74 myndigheterna alternativt länsslyrelserna vad gäller konkurserna. SCB hoppas att genom sådana uppgifter kunna belysa omfattningen av fordringar i konkurser till olika borgenärsgmpper, såsom banker, leverantörer, skatter och löner.

Växjö tingsrätt biträder utredningens förslag om konkursslatistikens utformning, enligt vilken de rena privatkonkurserna, om de ej regislreras, skulle framkomma som en restpost, bestående i skillnaden mellan övriga konkurser och del lotala antalet konkurser.

Lönegarantiulredningen (A 1982:04) tillstyrker förslagel om en utveckling av nyetablerings- och konkursstatistiken. I sammanhangei kan framhållas alt lönegarantiulredningen bedömer SCB:s konkursslafistik som myckel värdefull. Redan i sitl hittillsvarande arbete har ulredningen haft stor användning av konkursstatistiken.

LO anser förslaget befogat med lanke på de ökade nyetableringarna och de därmed sammanhängande konkurserna. Utredningen förslår dock att enskilda personer inte skall ingå i statistiken. Eflersom många s.k. företagare enbart är ute efter att sätta arbetslagarbegreppet och därmed gällande lagsliftning på området ur spel, bör dessa enligl LO:s mening även fortsättningsvis ingå i statistiken.

Svenska Sparbanksföreningen har i och för sig inget att invända mot förslaget men noterar att de kostnadsmässiga konsekvenserna inte berörs i betänkandet.

Sveriges Ackordscentral anser att en utvidgning av SCBs statisfik säkerligen kommer alt bli av värde. Speciellt gäller detla relationen mellan godemansförordnanden och inledda ackordsförhandlingar. Vid en jämförelse har konstaterats att i ackordsärenden, behandlade av Ackordscentralen, 80 % av godemansförordnandena lelt fram fill inledande av ackordsförhandling. I ärenden som inte handlagts av Ackordscentralen har genom uteslutningsmetoden räknats fram att endast ca 20 % resulterat i ackord. Det är dock möjligt att i ett fåtal fall ackord har kunnal genomföras under hand, dvs. med 100-procenlig anslutning. Slutsatsen blir alt del förekommer ett omfattande missbruk av ansökningar om godemansförordnanden. Konkursdomaren kan ju inte förväntas ha de förelagsekonomiska insikter som krävs för att bedöma om framställningen är seriös. Det är därför inte osannolikt att - i ärenden som inte handläggs av Ackordscentralen -syftet med godemansförordnande är att handläggaren därmed skall komma i åtnjutande av den exklusiva förmånsrätten vid en förväntad omläggning till konkurs. Denna fråga borde lätt kunna belysas genom åtgärder från SCB:s sida. Det vore också av värde med uppgifter om tillgångar och skulder i ackordsärenden liksom antalet berörda anställda.

Konkursförvaltarkollegiernas Förening menar att del i och för sig är bra
med statisfiska uppföljningar som i likhet med SIND-utredningens styrker
redan allmänna uppfattningar. Eftersom Förvaltarföreningen erfarenhets
mässigt kan intyga att ingen konkurs är den andra lik, torde det vara
myckel svårt att dra några generella slutsatser förrän långt i efterhand. Den
statistik som nu finns när del gäller tillgångars och skulders storlek m. m.
grundar sig sig på konkursbouppteckningar. Mycket mer intressant hade 410

varit om statistiken grundat sig på redogörelser enligt 128 § tredje stycket Prop. 1986/87:74 konkurslagen. Förvaltarföreningen understryker viklen av atl SCBs statisfik snarasl kompletteras med uppdelning av konkurser avseende näringsidkare och övriga.

Leverantörsgruppen anser atl det finns ett behov av att nyetablerings-och konkursstatistiken ytterligare utvecklas. Möjligen skulle bland företagsformerna också inordnas ekonomiska föreningar.

3 Övriga synpunkter

3.1 Etableringskontroll och näringstillstånd

Kronofogdemyndigheten i Sundsvall vill erinra om all de förelag som utredningen i huvudsak behandlar förutsätts ha uppnått en viss dignitet. I den verklighet där kronofogdemyndigheterna arbetar utgörs dock ofta förelaget av en person, en så kallad B-skattare, med kontoret på fickan, utan egentlig bokföring, utan registrerad firma, utan någon som helst planering, ofta med svarta inkomster och ofta med eftersläpande skatteoch avgiflsskulder. Kronofogdemyndighetens enda vapen mol en sådan belalningsovillig rörelseidkare är konkursansökan, som dock ofta är ett tmbbigt vapen. Utredningens slutsatser och förslag har knappast någon effekt på dessa fall. Enligt kronofogdemyndighetens uppfattning borde någon form av näringstillstånd övervägas ålminstone för vissa branscher. I grunden oseriösa företag borde alltså aldrig kunna starta så enkell som nu sker.

Sveriges Köpmannaförbund anför alt antalel konkurser bland framför allt småföretagsamheten ökat i reella tal, men sett i ett större sammanhang utgör dessa fall ändå en bråkdel av småföretagsamheten som helhet. Att tänka sig att införa spärregler till skydd för samhällsintressen och andra intressen för dessa relativt få fall, som kan få negafiva effekter för all företagsamhet kan ej anses önskvärt.

Sveriges Ackordscentral påpekar all del utomlands som regel fordras elableringstillstånd som förutsälter atl vederbörande har kunskaper och finansiella resurser anpassade efler den lilllänkla verksamhetens art och omfattning. Mest effekfiva sättet att få ner antalet konkurser är uppenbarligen atl införa sådan generell etableringskontroll. Men del ingreppet i den traditionsbundna näringsfriheten har icke ansetts politiskt gångbart. Del är mot denna bakgrund Sverige på senare år begåvats med en sorts etable-ringskontroU s.a.s. bakvägen genom en ymnig flora reglering såsom näringsförbud, näringstillstånd, bulvanlag, ansvarsgenombrott m.m.

3.2 Aktiekapital och företagarfond

Utvecklingsfonden i Malmöhus län konstaterar att ett slort eget kapital vid
starten ökar företagets uthållighet. Ett krav om större aktiekapital skulle ur
denna synpunkt vara positivt men skulle sannolikt också få en bieffekt i
form av en lägre nyetableringstakt. Om den senare skall bibehållas eller 411

ökas måste andra eller kompletterande åtgärder vidtagas. I England filläm- Prop. 1986/87:74 pas en avdragsrält vid taxeringen för belopp som används för placering genom nyemission i icke börsnoterade bolag. En överföring av detta till svenska förhållanden som då ger en möjlighet till löntagare atl göra avdrag till laxeringen för belopp som sätts in på ett nyetableringskonto och som får disponeras i samband med företagsstart efler vissa regler borde kunna medge en ökning av kravet på eget kapital vid företagsstarten och därmed också öka chansen till överlevnad och färre konkurser. Fonden föreslår att denna möjlighel undersöks.5verigei Grossistförbund påpekar all en utväg alt motverka konkurser är en höjning av det lägsta fillåtna aktiekapitalet, vilket skulle öka soliditeten i aktiebolagen och därmed skapa störte motståndskraft mot ekonomiska svårigheler. En sådan höjning skulle vara moliverad redan med hänsyn till penningvärdets fall. Del skulle visserligen riskera atl begränsa nyföretagandel men det finns dock andra företagsformer som i sådana fall kan komma fill användning.

Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet påpekar alt en betydelsefull konkursorsak är del förhållandel, att mindre, speciellt nystartade företag oftast har en ofillräcklig bas av eget kapital att falla tillbaka på om och när svårigheler uppstår. För alt förbättra situationen i detla avseende, menar Industriförbundet alt de tidigare diskuterade etableringskontona bör införas.

Ulvecklingsfonden i Jämllands län föreslår att följande möjlighet utreds. Personer som har en anställning skall ha möjlighel att förbereda steget att bli företagare genom atl bygga upp en individuell företagarfond. Detta kan ske genom att tillåta att skatlemässiga avsättningar som reducerar inkomsten av Ijänst får göras. Pengarna kunde i likhet med Investeringsfond betalas in på spärrat räniebärande konlo i riksbanken. Fonden skulle få frigöras enbart vid bildande/ökning av aktiekapital i fåmansbolag.

3.3 Leasing samt Ackord m.m.

I anslutning till sina remissvar har vissa instanser lagit upp frågor om dels leasing (Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening), dels ackord m.m. (Växjö tingsrätt, Kronofogdemyndighelen i Sundsvalls dislrikl, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Ackordscentral, STU och Leverantörsgmppen). För informalion om dessa synpunkter hänvisas till respeklive remissyttrande.

412

Bilaga 6 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av statens industriverks rapport "Kompetensutveckling för konkurrenskraft"

I kapttel I slås fast att alla företags möjlighel att utvecklas framgångsrikt är avhängig personalens kompetens i olika avseende. En kontinuerlig fort-och vidareulbildning - kompetensutveckling - är därför nödvändig. Staten har enligt vår mening ett ansvar såväl för att lämpliga ulbildningsakliviieier utvecklas och ställs till småförelagens förfogande som för attitydpåverkande och motivationsskapande insalser.

Mot bakgrund av det stora utbildningsbehovet i småföretagen och den stora mängden småförelag - bara inom tillverkningsindustrin 51000 med ca 300000 anslällda - hävdar vi att de medel som staten idag satsar på den kontinuerliga kompetensutvecklingen i småföretagen via SIND, utvecklingsfonderna och SIFU - 27 Mkr - framstår som synnerligen blygsamma. Detta intryck förstärks enligt vår uppfattning om man dessutom ställer dessa medel i relalion till vad som satsas inom andra områden - 950 Mkr i bidrag till studieförbunden eller de 30-40 Mkr per år som satsas på utbildningsinsatser av ad-hoc-karaklär. Enligt SIND är en ökad resurstilldelning till fortlöpande småförelagsinriklade utbildningsinsatser samhällsekonomiskt mycket väl motiverad.

Kapilel 2 ger i punktform en sammanfattande beskrivning av småföretagens utbildningssituation. Enligt ulredningens sludier kännetecknas småföretagen generellt sett av betydande fortbildningsbehov, både av basut-bUdningskaraktär och i fråga om specialist- och ledningsutveckling. Kunskapen om utbildningsutbudet är dock dålig, varför valet av utbildning bUr slumpmässigt och inte ett resultat av medvetna prioriteringar. Utbildning ses inte heller som ett medel för företagsutveckling.

Eftersom målgruppen - de mindre och medelstora förelagen - är myckel heterogen, blir också utbildningsbehoven mycket heterogena och svåra att entydigt precisera. Delta leder också till att behovet av företagsanpassad utbildning är storl, liksom behovel av en systematisk kartläggning av utbildningsbehovet i det enskilda företagel.

I kapttel 3 redovisas resultaten av etl antal studier av utbildningsutbudet. Sammantaget ger de olika delstudierna bilden av att småförelagen inte är en prioriterad målgrupp för någon utbildningsarrangör; ingen arrangör finansierar heller huvuddelen av sin verksamhet genom intäkter från småföretag.

Förnyelsefonderna anses inte komma att innebära någon fördel för småföretagen; utbildningsartangörerna inriktar sina aktiviteter mot de - större - företag som har avsatt förnyelsefondsmedel.

De planer för den framlida inriktningen - mer företagsnära arbele, fler
insatser i småföretag, ökad andel uppdragsutbildning - som olika utbUd-
ningsartangörer centralt anger, tycks inte alltid motsvaras av fakfiska
möjligheter lill genomförande regionalt och lokalt. Ett viktigt skäl till delta
är arrangörernas begränsade erfarenheter av atl marknadsföra sig mot och
arbeta med småföretag. 413

Utvecklingsfondernas och utbildningsenheternas verksamhet inom ul-

bildningsområdet beskrivs i kapttel 4. Det konstateras att företagsuiveck- Prop. 1986/87:74 ling är det överordnade begreppet i utvecklingsfondernas verksamhet. Bland de huvudfunktioner man kan identifiera under detta överordnade begrepp finns kunskapsöverföring - som kan ske på olika sätt och där utbildning är elt sätl. Utbildningen har tre väsentliga funktioner eller roller. Den har en strategisk roll där företagels affärsidé är utgångspunkten och där kompetensutvecklingen är en viklig del i förverkligandel av affärsidén. Den konsultativa rollen får ökad belydelse eftersom de mindre företagen behöver hjälp med analys, planering och genomförande av utbildningsinsatser. Servicerollen är till stor del utbildningens traditionella roll -att lillhandahålla ett kursprogram av basutbildningskaraklär. Samtliga dessa funktioner/roller är viktiga.

Enligt SIND:s uppfattning måste en ändamålsenlig utbildningsorganisation utformas så att

- den kan göra verksamma insatser från lokal- till riksnivå

- utbildningsinsatserna blir rätt avbalanserade över dessa nivåer. Beskrivningen av den hisloriska ulvecklingen och analysen av den

nuvarande verksamhelen visar atl verksamhelen överensstämmer väi med intentionerna i utredningar och propositioner, men att vissa svagheter behöver åtgärdas. Analysen utmynnar i elt anlal funktionsområden, som är av central belydelse för utbildningsfunktionen. Dessa områden är:

- Marknadsföring och information om utbildning

- Produklion och anpassning av utbildningsmaterial

- Pedagogisk/metodisk utveckling

- Företagsledningsutveckling

- Upprättande av regionala resurs-pooler

- Kompetensutveckling inom utvecklingsfonderna

Dessa områden kräver kontinuerliga utvecklingsinsatser och atl en hög specialistkompetens kan vidmakthållas. Enligt SIND:s uppfattning kan de bäsl utföras på fierlänsnivå.

Med utgångspunkt i riksrevisionsverkeis rapport om SIFU görs i kapttel 5 en genomgång av SIFU:s verksamhet. Det konstateras atl SIFU:s nuvarande verksamhet, som i stor utsträckning består av traditionell kursverksamhet, inte motsvarar den pågående inriktningen mot regionaliserad och företagsanknuten utbildning som statsmakterna och småföretagen själva önskar. SIND anser emellerfid inte all RRV övertygande har visal att den nu aktuella fortbildningen inom främst teknikområdet skulle ges i sådan form på den fria marknaden. Mycket talar istället för att dessa lekniska specialistkurser kräver en centraliserad organisation och ett centraliserat genomförande för atl överhuvudlaget kunna komma fiU stånd. SIFU har följaktligen en viktig funktion att fylla även i framtiden inom teknikområdet.

Del nuvarande målet att stödja småföretag samt kravet på kommersielll
inrikiad verksamhel medför enligt SIND vissa problem. Alt lösa detta
genom att blanda deltagare från småföretag och större organisationer anser
SIND ha stora fördelar, dels vad gäller informations- och erfarenhetsutby
tet, dels genom atl de större organisafionerna "fyller ut" kursema ekono- 414

miskt sett. Prop. 1986/87:74

Elt kontaktnät av inhyrda experter och lärare anser SIND vara en viktig tillgång, inte minst som länk till ulvecklingen av ny teknik och nya teknikapplikationer inom näringslivet. RRV:s slutsats alt SIFU därigenom har hamnai "i en situation som i ett längre perspekliv holar hela organisationens existens" (sid. 47), är enligt SIND:s uppfattning inte underbyggd av någon övertygande analys.

SIFU har lyckats sanera sin ekonomiska ställning parallellt med en successiv indragning av det statliga stödel. Della inger, enligt SIND:s mening, förhoppning inför SIFU:s möjligheter att uppnå en hög ekonomisk effektivitet.

Småföretagsstödjarrollen bör framgångsrikt kunna kombineras med tek-nikspridarrollen. Teknikspridning bör ses som etl verksami medel i arbelet med att siödja de små förelagens livskraft.

Mot bakgrund av beskrivningen i de tidigare kapitlen görs i kapilel 6 en sammanfattande analys och lämnas förslag lill framtida inriktning av ulvecklingsfondernas utbildningsfunktion och SIFU.

SIND konstaterar att utvecklingsfondernas utbildningsfunklion har vikliga uppgifter när det gäller företagens kompetensutveckling. Resurserna svarar dock inte mot de behov som framkommit under utredningsarbetets gång. Därför skisseras en utveckling, som går ulanför direkliven, men som enligt SIND:s uppfattning ändå bör blir föremål för ett seriösl övervägande.

En sådan utveckling skulle kunna innebära atl utbildningsenheterna i mera fasta och organiserade former än för närvarande samverkade med andra regionala aktörer, förslagsvis i stiftelseform. För atl även fortsättningsvis stå arrangörsneutrala bör inte utbildningsarrangörer ingå i denna krets av aktörer. Samtidigt med en sådan skisserad stiftelsebildning borde man också se över enheternas/stiftelsernas geografiska verksamhetsområden.

Storstadslänen kan exempelvis behöva särbehandlas med lanke på den stora mängden företag. De långa reseavstånden i norr borde också ägnas särskild uppmärksamhel i delta sammanhang. För all på ell mera helläckande sätl än idag nå mindre och medelstora förelag borde också utbild-ningsfunklionen ges en väsentlig resursförstärkning. På så sätt skulle man också bättre kunna förena kraven på en samlad utvecklingsresurs - enheten/stiftelsen — med kraven från utvecklingsfonderna på en rättvis fördelning av insatserna i de enskilda länen. En resursförstärkning i storleksordningen 10 personer är enligt SIND:s uppfattning inte orimlig.

För att komma till rätta med svagheterna i den nuvarande organisalionen - inom ramen för utredningens direktiv, dvs. att förslagen inte får medföra ökade koslnaderför småförelagspolitiken — föreslår SIND att utvecklingsfondernas Ulbildningsresurser försiärks genom att konsulterna på utbildningsenheterna ges ett uttalat länsansvar. Fördelningen av resurserna beslutas efter överläggningar mellan resp. utvecklingsfond och utbildningsenhet. De - i förhållande fill arbetsuppgifterna - "svagare" enheterna bör förstärkas med totalt 3 konsulttjänster.

Slutligen föreslås alt SIND ska representeras i ulbildningsråden genom 415

ständigt adjungerad ledamot. Prop. 1986/87:74

SIFU har enligt SIND en viklig industripoUtisk roll, främst inom teknikområdet. För att möjliggöra etl flexibelt arbetssätt med snabb anpassning av verksamheten till marknadens krav, bör SIFU även fortsättningsvis drivas i stiftelseform. Fastigheten på Sandbacksgatan i Stockholm bör överföras i SIFU:s ägo för all ge SIFU en företagsekonomiskt motiverad finansiell bas.

SIND anser att det industripolitiskt motiverade statliga stödet bör ges till specificerade program och inte som generellt bidrag. Det kan ske genom alt till SIND överföra del bidrag som idag ulgår fill SIFU (för närvarande 12 Mkr). I programdiskussioner mellan SIND och SIFU preciserar SIFU vilka industripolitiskt motiverade insatser man vill genomföra och till vilken koslnad. SIND - som statligt operaiivt organ för induslripoliliska insalser — får samtidigt möjlighel att lägga ut uppdrag på SIFU. Genom en sådan konstruktion samordnas i SIND de slatliga medlen för industripolitiska, småförelagsinriklade utbildningsinsatser; SIND förfogar ju redan idag över medel, 8 Mkr, för utvecklingsinsatser, informafion och marknadsföring inom utbildningsområdet.

För atl säkerslälla att den småförelagsinriklade kompetensen bibehålls inom SIFU, bör emellertid etl visst belopp avdelas för SIFU:s räkning som en basresurs. Slorieken på detta belopp bör beslämmas efter överläggningar mellan SIND och SIFU.

Slutligen föreslås att regionalpolitiska medel utgår för atl täcka merkostnader i SIFU: s verksamhel, vilka är en följd av beslutet att lokalisera SIFU fill Borås.

416

BUaga 7 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av remissyttranden över statens industriverks rapport Kompetensutveckling för konkurrenskraft

Statens industriverk har i september 1986 överiämnat utredningsrapporten "Kompetensutveckling för konkurrenskraft — Om slalens stöd till småföretagens kompetensutveckling". Rapporten innehåller bl.a. analyser av småföretagens behov av fortbildning och det befintliga utbudet av fortbildningstjänster. Vidare föreslås vissa förändringar beträffande organisafion och finansiering när det

Efler remiss har yttranden över rapporten avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, universitels-och högskoleämbetet (UHÄ), arbelsmarknadsstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling, centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Svensk Industriförening, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, Tjänstemännens Centralorganisation, de regionala utvecklingsfonderna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Kronobergs, Hallands, Jämllands, Kopparbergs och Nortbottens län samt Sveriges Köpmannaförbund. UHÄ har bifogat yttranden av regionslyrelser saml enskilda universitet och högskolor.

Dessutom har skrivelser inkommit från näringsfrihetsombudsmannen. Svenska Småföretagsinsfitutel, Svenska Ingenjörssamfundet samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

I det följande återges en sammanfatining av de synpunkter som angetls i remissvaren, uppdelade i avsnitten AUmänna synpunkier, Uivecklingsfonderna och SIFU.

1 Allmänna synpunkter

Slalskonlorel anser atl industriverket i sin analys även borde beaktat möjligheterna att det privata näringslivet tar ett störte finansiellt ansvar för utbildningsinsatserna lill småföretagen än vad man gör i dagsläget.

Riksrevisionsverkei anför att en ökad resurstilldelning till fortlöpande småföretagsinriktade utbildningsinsatser är samhällsekonomiskt väl mofiverade. Den avgörande frågan är dock enligt RRV:s mening på vad dessa resurser skall satsas för atl bäst effekl skall uppnås.

När SIND definierar slatens roll i rapporten till att ha "ett ansvar såväl
för att lämpliga ulbildningsakliviieier ulvecklas och ställs fill småföreta
gens förfogande som för attitydpåverkande och motivafionsskapande in
salser" tolkar RRV förslaget som en ambitionshöjning och ett förord för en
mer vittgående offentlig invervention på marknaden från SlND:s sida. 417

27 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 74

RRV förordar att del slatliga stödet till småförelagsinriktad vidareutbild- Prop. 1986/87:74 ning inom teknikområdet fortsättningsvis ges, efter ansökan, som kursul-vecklingsmedel fill privata eller offenfiiga organisationer samt atl del bör övervägas att ge styrelsen för teknisk utveckling en mer framträdande roll i detla sammanhang.

Avslutningsvis framhåller RRV atl verket anser SIND:s förslag vara jämförbart med etl paradigmskifte i svensk industripolitik. Dras förslagen ut i sin förlängning kommer staten om ett antal år all ha en mycket slor och rigid organisation på alla samhällsnivåer med ett långtgående planerings-och styrningsmandat över all ulbildnings- och utvecklingsverksamhet riktad mot landets små och medelstora förelag, i dag 487000 av 488000 företag.

Skolöverstyrelsen (SÖ) noterar alt kunskapen om utbildningsutbudet är dålig. Denna kunskap bör dock kunna förbättras genom utveckling av utbildningsplaneringen i länen.

Utvecklingsfonderna bör när det gäller olika utbildningsinsatser för småföretagare uppmärksamma kursutbudet i komvux och statens skola för vuxna (SSV) saml på gymnasieskolans påbyggnadsutbildningar.

Sö erinrar om den satsning på utbildning för småföretag via SSV och komvux som sedan budgetårel 1983/84 genomförts i Sö:s glesbygdsprojekt i samarbete med glesbygdsdelegalionen och som inte beskrivits i rapporten.

Universitets- och högskoleämbetet framhåller att behovet av fortbildning och vidareutbildning är stort i elt så föränderligt samhälle som del vi nu lever i. Högskolereformens mål om återkommande utbildning är ännu aktuellare nu än 1977. De mindre och medelstora företagen utgör därvidlag inget undanlag.

Ofta är de mindre företagens utbildningsbehov mer komplicerade alt tillgodose inom högskolan; del krävs mer uppsökande verksamhel t.ex.

Styrelsen för Uppsala högskoleregion anser att universitetet och de regionala högskolorna bör och kommer atl utgöra en mycket viktig resurs för de mindre företagen i regionen. SIND och SIFU bör därför inrikta del framtida arbetet bl.a. på hur man bäst skuUe kunna ta lillvara denna resurs.

Styrelsen för Linköpings högskoleregion anför att när det gäller de konkreta förslagen har regionstyrelsen svårt att ta ställning till dessa mer i detalj. Med utgångspunkt i utredningens direktiv förefaller förslagen väl motiverade.

Samlidigt visar rapportens innehåll och utredningsdirektiven på ett allvarligt samordningsproblem. Varken i direktiven eller i utredningen har man försökt analysera högskolans roll som anordnare av fortbildning och vidareutbildning för de små och medelstora företagen. Detta är enligt regionstyrelsens mening en allvarlig brist.

Även Högskolan i Jönköping anser att det är anmärkningsvärt att en så omfattande utredning som den föreliggande ej i något avseende berört det allmänna utbildningssystemet, i synnerhet då högskolan, som har i direkt uppgift att söka tillgodose näringslivets behov av vidareutbildning.

Högskolan bedriver via utbildningslinjer, reguljära enstaka kurser och 418

uppdragsutbildning omfattande och uppskattad utbildning för bl. a. perso- Prop. 1986/87:74 nal inom mindre och medelstora företag.

Högskolan vill framhålla vikten av en nära samverkan mellan olika uibildningsanordnare på även övergripande nivå för att bl.a. förhindra resursspill.

Styrelsen för Göleborgs högskoleregion kommenterar samma brist i utredningen och vill särskilt peka på de möjligheter som under senare år utvecklats inom högskolan för småföretagsverksamhel både inom teknik och ekonomi. T.ex. finns elt fördjupningsblock i småföretagsekonomi efter den grundläggande ekonomilinjens 2 år. Studenterna arbetar parallelll med teoretiska studier i etl praklikförelag.

Chalmers Tekniska Högskola anser att rapporten utmynnar i förslag om statliga stödåtgärder för ändamålel, vilkel CTH ser som positivt eftersom utbildningsinsatser är en av de bästa samhällsinvesteringar som kan göras.

Nuvarande system med statsstöd till endast vissa utbildningar har nackdelar, eftersom det inte gör utbildningsutbudet konkurtensneutralt så att fort- och vidareutbildning kan erbjudas på lika villkor till alla kategorier i företagen.

Ett sätl att åstadkomma konkurrensneutralitet åtminstone inom ett och samma företag är alt ge utvecklingsfonderna möjlighet att efter kompetent behovsanalys och samråd med företagsledare lämna bidrag för dellagande i kvalificerande specialkurser på den öppna marknaden. På så vis kan viktiga UtbUdningsbehov, som annars inte kan komma ifråga, täckas.

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universUet ser det som angeläget att den statliga satsningen på kompetensutveckling av småföretagare även inbegriper universitet och högskolor, speciellt de universitet som haren akademisk utbildningsinriktning mot mindre och medelstora förelag.

Molsvarande institution vid Göleborgs universUei finnerdet märkiigl atl en enhet på SIND med delvis egna intressen i en rad frågor har gjort utredningen. Det blir då mera av försvar av befintiiga revir, anslag och organisationsformer än av radikalt nytänkande.

En fördjupad analys av vad kursdeltagare fått ul av sitl dellagande hade varit önskvärd. Ulredningen har här missat en myckel väsenllig del av utbildningen.

Enligl Umeå universitet kännetecknas utredningen av etl utpräglat uppi-från-perspektiv där man valt att se utredningsområdet från SIND:s, SIFU:s och Ulvecklingsfondernas perspektiv. Ell alternativt angreppssätt är att studera utbildningsfrågorna mera ur småföretagens synpunkt.

Mer resurser föreslås samlas hos SIND, vilkel inte självklart kan sägas öka möjligheterna till förelagsanpassning.

Enligt Styrelsenför teknisk utveckling finns det fortfarande hinder för att småförelagsinriktad utbildning spontant skall äga rum i tillräcklig omfattning.

Ett behov finns därför alltjämt av statligt stöd till sådan utbildning som ell komplemenl till den fortbildningsverksamhet som privata organ erbjuder.

Centralorganisationen SACO/SR understryker kravet på likvärdiga vill- 419

kor för samtliga fortbildningsinstilut som är verksamma på marknaden.

SACO/SR:s medlemsförbund Sveriges Civilingenjörsförbund framhåller Prop. 1986/87:74 bl.a. alt om samhällel vill stimulera fortbildning genom ekonomiska slöd, bör sådana lämnas lill konsumenterna. Det är pricipielli felaktigt atl subventionera producenter på en fungerande marknad. Om det likväl skall ske, bör stödmedel kunna sökas i öppen konkurrens.

Landstingsförbundet anser, att den nu akluella rapporten i sin analys inte lillräckligl lar hänsyn till att det sedan 1980-talets börian vuxil fram regionala stiftelser och centra för utbildning och demonstration av ny teknik med särskild orientering mot mindre och medelslora företag. Till detta kan läggas den siarkt expanderande uppdragsutbildningen vid bl.a. de regionala högskolorna.

Förbundet vill undersiryka viklen av all SIFU och de regionala utbildningsenheterna verkar i nära samarbete och kompletterar varandra, där SIFU utvecklar och producerar kurser som marknadsförs anfingen centralt av SIFU självt eller regionalt av utbildningsenheterna.

Svensk Industriförening noterar all av utredningen framgår atl staten varie är satsar 30-40 milj. kr. på utbildning av ad hoc-karaktär och där utredningen säger sig inte kunna frigöra sig från tanken att sådana insatser duggar på ett sådanl sätl att de "förångas innan de nått marken". Det är föreningens mening alt om 30-40 milj. kr. istället satsades på konsultutveckling i angelägna ämnen i samverkan med branschorganisationerna och riktade slöd till cenirala avnämargrupper skulle sannolikl en "jetstråleeffekt" uppstå som inte bara är kraftfull i sig utan också drar med sig omgivningen.

Föreningen skrev i sitl remissvar på RRV:s utredning alt den saknade en effektivitetsanalys, dvs. på vilket sätt man får ul den största nyttan av insatta slatliga medel. Samma svaghet har SIND:s utredning.

Föreningen vill understryka alt det måste satsas mer på småföretagsutbildningen. SIFU, utvecklingsfonderna och branschorganisationerna bör härvid ses som verktyg. Ökade resurser och ökad samverkan mellan dessa aktörer är en mycket angelägen åtgärd för atl utveckla den svenska mindre och medelstora företagsamheten.

Enligl Svenska Arbetsgivareföreningen år lösningar med flera utbildningsarrangörer överlägsna lösningar med färre amangörer. En annan gemensam nämnare är ofta atl man vid ett fritt val oftare väljer sådant som finns så nära företaget som möjligt. Översatt till rapportens område betyder det, alt utbildning som erbjuds geografiskt och organisatoriskt nära det lilla förelagel är överiägsen andra lösningar.

SIND-rapporten gör i kapitel 3 en ansats att bl.a. inventera utbildnings-givare av belydelse för småföretagen. I denna del är rapporten klart brislfällig.

SAF anser att man bör eftersträva många skilda ulbildningsamangörer på företagsutbildningsområdel. Endast härigenom kommer företagens personal att få lillgång till ett så kvalitativt utformat, samt geografiskt och tidsmässigt lokaliserat, utbud som moisvarar individernas behov. Bland sådana utbildningsarrangörer bör det absolut råda konkurrensneutralitet.

Etl sätt alt stimulera liU förbättrat utbildningsutbud är atl stimulera
utbildningskonsumenlernas efterfrågan på ijänsterna ifråga. 420

Den mest angelägna åtgärden nu lorde vara att säkerslälla konkurrens- Prop. 1986/87:74 neutralitet mellan SIFU och övriga aktörer på samma marknad, och atl sfimulera till flera, gärna lokalt och regionall förankrade arrangörer. Frågan om statsanslag över huvud laget bör ulgå lill denna företagsutbildning kan därefter övervägas. Om så befinns vara önskvärt, kan anslagels slorlek avgöras och med fördel erbjudas konsumenterna av utbildningsljäns-terna.

Del är enligt Sveriges Industriförbund hell riktigl atl se fortbildning och vidareutbildning av förelagens personal som etl av de främsta instrumenten för alt åstadkomma denna kompetenshöjning. Det bör dock i detta sammanhang påpekas all även den grundläggande utbildningen inom säväl skola som högskola spelar en allt slörre roll när det gäller kompetensutvecklingen i induslriföretag.

Med hänsyn till det för, speciellt de mindre och medelstora, företagen betungande uttaget av skatter och avgifier finns det idag ett betydande kostnadsmotslånd när del gäller vidareutbildningsinsatser för de anställda, även om företagarna lill fullo är medvetna om del långsikliga behovet av sådana. Så länge denna belastning kvarstår lorde därför statliga subventioner i någon form vara erforderliga för all kurser och andra insalser för alt vidareutbilda personalen skall attrahera småföretagen i den utsträckning som ur samhällsekonomisk synvinkel är önskvärd.

Denna subventionering bör, enligt förbundets mening, inte ske genom underprissättning på kurser anordnade av SIFU eller andra offentliga kursanordnare. Dessas prissätlning skall vara marknadsanpassad och i princip ge full kostnadsläckning. Erforderliga subvenfioner bör i stället kanaliseras via SIND eller annan lämplig statlig myndighel till förelagen i form av bidrag för kursdellagande. Sådana bidrag ska utgå inte enbart för SIFU-kurser ulan även för deltagande i kurser som främjar teknikspridning anordnade av andra kursarrangörer, såväl privala som offentliga.

SHIO-Familjeföretagen konslalerar atl industriverkets översyn inte har fått den vida inriktning som SHIO-Familjeföretagen anser vara önskvärd. Den nu föreliggande sludien har i huvudsak begränsats till statens slöd lill dels SIFU, dels de regionala utvecklingsfonderna, vilka har såväl staten som landstingen som huvudmän. Den skiftande utbildning, som förekommer vid sidan av SlFU:s och ulvecklingsfondernas engagemang, har redovisats summariskt och punktvis.

Enligt SHIO-Familjeföretagens bestämda uppfattning föreligger fortfarande inte tillräckligt allsidigt underiag för att ta ställning lill omfattningen av och inriktningen pä slatens stöd till småföretagens kompetensutveckling.

Den nu framlagda utredningsrapporten förstärker intrycket av att begränsningen av bidrag lill SIFU och fonderna innebär alt statsmakterna underiåler atl utnyttja utbildningsresurser som ligger vid sidan av dessa insfitutioner.

Enligl Tjänslemännens Centralorganisation konstaterar ulredningen att
en ökad resurstilldelning till fortlöpande småförelagsinriklade utbildnings
insatser är samhällsekonomiskt mycket väl motiverad. TCO vill slarki
understryka detla synsält. 421

Ulvecklingsfonden i Göleborgs och Bohus län nolerar att projektmedel Prop. 1986/87:74 föreslås lilldelas SIFU och utvecklingsfonderna ur etl gemensaml anslag. Fondens förslag är att dessa medel fördelas genom överläggningar mellan de tre parterna SIND, SIFU och utvecklingsfonderna så att förutsättningar för en effektiv samordning av utbildningsservice för landels små och medelstora förelag uppnås. Om SIFU koncentrerar sig på alt utveckla, marknad.sföra och genomföra kurser, som man idag har som huvudsaklig aftarsidé, och utvecklingsfonderna koncentrerar sig pä utbildningskonsultation har de båda organisationerna hell oUka roller på marknaden och således också förutsättningar för ett aktivi samarbete i framtiden.

Utvecklingsfonden i Kronobergs län anser att mycket kraftfulla insatser behövs för alt ge målgruppen samma möjligheter till kompetensutveckling som de stora företagen har.

Fonden vill kraffigt understryka behovet av närhet fill förelagen (tillgodoses genom nära samarbete med resp. utvecklingsfond) samt behovet av en utbildningsgrupp med hög och allsidig kompelens inom utbildningsområdet (lillgodoses genom en sammanhållen utbildningsenhet).

UlveckUngsfonden i Hallands län delar utredningens uppfattning atl småförelagsmarknaden är alltför dyr att bearbeta på rent kommersiella villkor och att småförelagen bl.a. lill följd härav i alltför liten omfattning deltar i utbildning.

Utredningens slutsals att utbildningsgivarna kommer all koncentrera sina marknadsföringsinsatser mot slörre företag med medel i fömyelsefondema är mycket påtaglig redan nu i fondens kontakler med utbildningsgivarna.

Enligl UlveckUngsfonden i Jämtlands län år det viktigt att del utbildningsstöd som lämnas av staten för all slimulera företagen lill all höja sin kompetens i så stor omfattning som möjligt kommer de enskilda förelagen tillgodo ulan alt delar av slödel "kommer borl på vägen" när det skall slussas via olika instanser fram till företagen. Fonden tycker därför att detla stöd skall ges direkt till utvecklingsfonderna i form av projektmedel.

Utvecklingsfonden i Kopparbergs län framhåller alt del behövs kraftfulla insatser och en avsevärd försiärkning av resurserna för att främst moiivera småföretagen och informera om utbildning som ett medel för företagsutveckling och ökad konkurrenskraft.

Utvecklingsfonderna, men även branschorganisationerna, är de aktörer i utbildningssystemet som kan vara aktuella för mer omfattande insatser inom dessa områden.

Sveriges Köpmannaförbund erinrar om atl förbundel genom Köpman-nainstituiet lägger upp och genomför kurser med inriktning på bl. a. detaljhandeln. En utvecklad fortbildningsversamhet på detta område med slöd av Induslriverkets utvecklingsresurser skulle kunna ske i samarbete med inslilutel.

Näringsfrihetsombudsmannen skriver atl man genom rapporten kom
mer in på frågan om offentliga stödåtgärder till statliga m.fl. organ, vilka
på den öppna marknaden konkurrerar med privata företag utan subven
tioner. NO har i olika sammanhang generellt pekat på riskema för att
stödåtgärder av delta slag redan i sig kan snedvrida konkurrensfömtsäll- 422

ningarna på en marknad. Vidare har NO uridérsimkil viklen av atl elt Prop. 1986/87:74 sådant stöd så långt möjligt utformas på så sätt att det blir konkurrensneulralt.

Enligt Svenska Ingenjörssamfundet (ISF) år det svårt och dyrt för uibildningsanordnare alt karllägga behovel av förelagens kompetensutveckling, och det är likaledes svårt och dyrt alt medvetandegöra företagen och de anslällda om deras behov av kompetensutveckling. Det är ISF:s uppfattning att det krävs speciella statliga medel för atl klara dessa informa-fionsbehov.

Länssiyrelsen i Göleborgs och Bohus län skriver att utbildningsinsatser geniemot småföretagens problemvärid inom olika nivåer av grundutbildningen är en föruisättning för livskraftiga småförelag. Det måsle också finnas överensstämmelse och samordning mellan gmndulbildning resp. forlbildning.

Länsstyrelsen föreslår att iniliafiv tas till vidgat samarbete i utbildningsfrågor på grund- och fortbildningsnivå genom att de regionala organ som verkar på området erhåller impulser att intensifiera samarbets- och utbildningsinsatser på småföretagsområdet. Särskilt viktigt är detta med tanke på expansionen av privala Ijänsieseklorn, där många mindre förelag ålerfinns. I etl sådant utbildningssamarbete med inriktning på småföretagens behov bör även de forskningserfarenheter som universiteten erhåller tas tillvara.

2 Utvecklingsfonderna

Riksrevisionsverkei anser att analysen är mycket bra men atl slutsatserna präglas av en övertro vad gäller att inom en organisation bygga upp en kompetens kring utformningen av småföretagsutbildningen. Slutsatserna präglas också enligt RRV av en häpnadsväckande planeringsoplimism.

Mot bakgrund av de skilda behoven och de olika fömtsättningarna hos småföretagen anser RRV varken atl del är möjligt eller önskvärt att bygga upp en organisafion med uppgifter som den föreslagna. Utvecklingsfonderna bedömer RRV vara en av flera privata eller offentliga nälverksak-törer på det regionala planet, en aktör som borde definiera sin roll som ett komplement till vad som spontant sker på marknaden/inom nätverken.

RRV anser att utbildningsenheterna i likhei med förslagel från utbildningsenheten i Göteborg bör decenlraliseras till utbildningskonsulenter på varje fond med en samarbetsgrupp som samordnare.

Landslingsförbundel konstaterar att det ule i länen läggs en grund för en nödvändig anpassning i del regionala arbelet med kompetensutveckling och teknikspridning för näringslivets behov. Utbildningsenheternas förmedlande roll för småföretagsutbildning utgör en viktig del i detta nätverk.

SHIO-Familjeförelagen år inte beredd att förorda att ytterligare statliga medel skall satsas på en ulbyggnad av fondernas ulbildningsorganisafion. Fondernas verksamhet på detta område bör enligl organisalionens uppfattning sättas in i ett vidare sammanhang.

Grunduppfattningen hos Tjänstemännens Centralorganisation år att den
personal som skall stödja de mindre företagen i deras kompetensutveckling 423

bör finnas så nära förelagen som möjligl, dvs. vid den enskilda utveck- Prop. 1986/87:74 lingsfonden.

UtveckUngsfondema i Stockholms, Södermanlands, Öslergöllands och Örebro län anser atl utbUdning är ett viktigt del av utvecklingsfondernas lotala insatser och måste för att ge bästa result intergreras i fondkonsulternas arbete. Detta innebär sålunda att utbildningsresurserna i högre grad än idag förs ut så nära marknaden som möjligt.

Fonderna understryker atl, även inklusive föreslagna förstärkningar, är insatserna för utbildning i små och medelstora förelag mycket små, jämfört med vad staten satsar på utbildning inom andra områden och jämfört med det stora behovet som finns i dessa företag.

Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län anser alt de utbildnings-konsulter, som idag arbetar på Utvecklingsfonden Utbildning, bör filldelas ett uttalat länsansvar och på sikt utplaceras på respekfive utvecklingsfond där så är lämpligt.

Vidare anser fonden att del är angeläget att tillgängliga resurser i så hög utsträckning som möjligt går till aktivt fältarbete. Fonden ser därför hellre att tillgängliga medel fördelas på respektive utbildningsenhet än att de går till en utbyggnad av de administrativa resurserna på SIND.

Ulvecklingsfonden i HaUands län skriver att utbildningsenheternas verksamhet måste mycket starki inlegreras med fondernas så att enhelen är en naturiig och intern servicegivare i fondernas företagsutvecklingsverksamhet. Detta innebär att enheternas uppgifler - med ulredningens terminologi — ligger inom den konsultativa rollen och servicerollen. Utbildningsenhetens unika kompetens skall vara kunskap om utbildningsgi-varmarknaden, dvs. såväl kursutbud som resurspersoner på riks- och lokal nivå.

Det är angeläget att tillgängliga resurser används för aktivt fältarbete. Det innebär också atl vi bedömt att man nu kan minska andelen centrala utvecklingsprojekt. Utbildningsenheterna har numera utvecklat etl mycket nära samråd och rollfördelning kring utvecklingsprojekten. Följakfiigen föreligger inga risker för dubbelarbete och suboptimering. Riksprojekt kan genomföras i en flexibel projektorganisation. Sammanfattningsvis anser vi att den typen av utvecklingsprojekt som varit aktuella under senare år och kan förvänlas bli angelägna i framtiden bäst initieras och priorileras inom det regionala utbildningssystemet. Följaktligen avstyrker vi förslaget till utbyggnad av de administrativa resurserna på SIND för denna verksamhet och föreslår att resurserna i stället används till en förstärkning av de regionala utbildningsresurserna.

Däremot ser vi del som naturiigt att SIND följer utbildningsverksamheten genom att SIND adjungeras till ulbildningsrädel.

UlveckUngsfonden i Kopparbergs län påpekar alt med fondernas nya inriktning på strategisk företagsutveckling måste utbildningen integreras på ett hell annat sätt än tidigare i fondernas verksamhet.

Utredningen föreslår att nuvarande organisation bibehålls men att "Ut
vecklingsfondernas utbildningsresurser bör förstärkas genom att konsul
terna inom resp. utbildningsenhet ges ett uttalat länsansvar". Vi har funnit
del svårt att härleda vad utredarna mer konkret avser med detta. Följaktli- 424

gen vill vi konkretisera detla genom alt som i alternafiv 3 slå fast alt alla Prop. 1986/87:74 utbildningskonsulter organisatoriskt tillhör utbildningsenheten, men utplaceras på resp. utvecklingsfond för att klara det förelagsnära arbetet i samarbete med fonden. Utbildningsenheten i Falun kommer aUlså att placera en utbildningskonsult vid varje utvecklingsfond i regionen. På utbildningsenheten "centralt" finns ledningsfunktion och resurser för central administrativ service.

Vi anser det vidare angeläget att nuvarande detaljstyrning av resurstilldelningen upphör, bl.a. för att med de myckel begränsade medlen klara föreslagen omorganisalion och omorientering av verksamheten.

Utvecklingsfonden i Norrbottens län vill kraftigt tillstyrka en förstärkning av resurserna. Vi anser att det finns myckel starka skäl för en kraftig resursförstärkning i vår region. För del första är del kommersiella utbudet mycket litel. Vår region är inle alls intressant för arrangörerna. Detta innebär all vi måsle salsa stora resurser på att initiera utbildningar. Det här avspeglar sig också i verksamhetens omfattning som enligt utredningen är mycket större i vår region än i övriga regioner (utom Göteborg).

Utredningen konstaierar "att den utbildningsverksamhet som UF/UE bedriver väl överensstämmer med intenfionerna i propo.sitioner, utredningar m.m.", dvs. verksamheten är relevant. Vi finner del ologiskt att ulredningen sedan föreslår alt SIND stärks för att "bedöma relevansen av planerade utbildningsinsatser".

Sveriges Köpmannaförbund skriver att allt fler numera har insikt om tjänstesektorns betydelse för såväl nationell som regional utveckling. Sammanlaget måsle fiden nu vara mogen att - främst när del gäller fortbildning och konsultverksamhet inom småföretagsseklorn — genomföra den sedan länge önskvärda utvidgningen av ulvecklingsfondernas verksamhet.

Enligt Svenska Småföreiagsinsiituiet bör man låta utvecklingsfonderna bättre samverka med högskolorna kring utbildning och utvecklingsprojekt samt avdela speciella resurser för sådant samarbete för att det skall komma igång.

3 SIFU

Statskontoret förordar en successiv avveckling eller ombildning av SIFU lill bolag. Vad gäller eleklronikavdelningen föreslår statskontoret att man borde pröva i vilken utsträckning som avdelningen kan övertas av den regionala utvecklingsfonden.

Riksrevisionsverkei hävdar atl de fiesta av SIFU:s kurser (inkl. de lekniska) är utsatta för konkurrens av ett flertal uibildningsanordnare inom olika branscher och nischer även om inle en enstaka sådan uibildningsanordnare konkurrerar över hela SIFU:s verksamhetsfält. Alt som SIND ulifrån ett konstaterande att det för vissa kurser behövs en centraliserad organisation och ett centraliserat genomförande dra slutsatsen att SIFU därmed har en viklig funkiion att fylla även i framliden inom teknikområdet är enligt RRV något förhastat.

RRV förordar att SIFU:s mål endera klargörs med dithörande satsningar 425

i enlighet med vad RRV skisserade i SIFU-rapporten eller att sfiftelsen Prop. 1986/87:74 uibjuds lill dess avnämare. För så vitt detta inle mottages positivi bör verksamheten avvecklas.

Om statsmakterna väljer att bevara SIFU i huvusak i enlighet med SIND:s förslag bör stiftelsen enbart kunna få medel tiU näringspolifiskl motiverade insalser i konkumens med andra uibildningsanordnare.

SIFU bör inle kopplas ihop med SIND på föreslaget vis då möjligheterna till ett marknadsmässigl agerande troligtvis försämras.

Skolöverstyrelsen anser all SIND - om förslaget att låta SIND svara för uppdrag till SIFU förverkligas - inte enbart bör lägga ut uppdrag till SIFU ulan också använda statlig och kommunal vuxenutbildning, siudieförbund och AMU för sådan uppdragsverksamhel.

Styrelsenför teknisk utveckUng anser, till skiUnad från vad som föreslås i utredningen, inte alt det statliga bidraget lill SIFU bör överföras till SIND. Efter den tidpunkt då SIFU ombildades till en stiftelse har verksamhelen utvecklats positivt. Institutet har marknadsanpassal sin verksamhel, som i ökande grad läcker sina egna kosinader. SIFU bör ges fortsalla möjligheter att självständigt fullfölja detla.

Enligl Landsorganisationen i Sverige år del nu vikligl att SIFU får den arbetsro som krävs för att helhjärtat och utan hol om förändringar kunna ägna sig åt förelagda uppgifter. Det är visserligen ingel fel i att den slatliga verksamheten granskas och ifrågasätts. Blir frekvensen av sådana granskningar alltför tät finns del emellertid risk för all verksamheten blir lidande.

Etl av förslagen i den nu föreliggande utredningen är alt SIFU:s nuvarande slalliga anslag på 12 milj. kr. får disponeras av SIND som efter överläggningar tilldelar SIFU etl basanslag för sin näringspolitiska verksamhet och däruiöver efter uppdrag från SIND får ersällning för övrig verksamhet på småföretagsområdel.

LO har svårt att inse fördelen med en sådan konsimktion. Enligl LO riskerar förslaget leda till att den redan blygsamma resurstilldelningen genom införandel av ännu elt led i resursanvändningen ytterligare tunnas ul innan del når den åsyftade målgruppen, nämligen småförelagen.

Kan det konstateras att lokaliseringen långsiktigt faktiskt lett fill väsentligt ökade kostnader för SIFU innebär del i själva verkel att det statliga siödet lill småförelagspolitiken minskat efler fiyttningen. Staten bör därför bevilja SIFU etl anslag som motsvarar de merkostnader som ullokaliseringen årligen förorsakar.

Landstingsförbundet anser alt man måste kräva av SIFU att institutet anpassar sin utbildning till ämnesområden där marknadens utbud kvaUlets-mässigt eller geografisk är ofullständigt.

Förbundsstyrelsen anser dessutom alt samverkan mellan SIFU och Slalens industriverk (SIND) bör bygga på en rollfördelning där SIND utfärdar vissa övergripande rikfiinjer för verksamheten utifrån industripoliliska priorileringar snarare än atl försöka styra via enskilda projekt.

Landstingsförbundets styrelse lillstyrker atl SIND fortsättningsvis ad
minislrerar medel till SIFU. Styrelsens ställningstagande bygger på att
såväl SIFU som utbildningsenheterna åtminslone erhåller realt förändrade
anslag. Förbundsstyrelsen motsätter sig således en fortsalt successiv ned- 426

skärning av SIFU:s anslag, vilket bör kunna undvikas genom omfördelning Prop. 1986/87:74 från den medelsram som SIND har lill förfogande. I den mån detta inle bedöms möjligt vidhåller styrelsen sin tidigare framförda uppfattning, att samhället helt bör koncentrera sitl engagemang till de regionala utvecklingsfonderna och utbildningsenheterna.

Svensk Industriförening tillslyrker ulredningens förslag om all tillföra SIFU ett stiftelsekapital i form av fastigheten på Sandbacksgatan. Likaså stödjer föreningen utredningens resonemang om SIFU som en industripolitisk resurs med skyldighet att utveckla kurser för sin stadgeenliga målgrupp främsl den mindre och medelstora industrin. Att SIFU då förväntas redovisa på vilket sätt detta uppdrag ulförts anser föreningen självklart -lika självklart som alt förslag på offensiva salsningar för målgruppen från SIFU:s sida måste vägas in från effektivitetssynpunkt mot andra statliga satsningar på utbildningsområdet. Hillills har inte föreningen funnit atl så varit fallet.

SIFU skriver atl stiftelsen skall fortsätta försöka la ett utökal ansvar för samhällets ansträngda budgetsiluation inom ramen för förelagsekonomiska spelregler. SIFU klarar dock inte utan särskild ersäitning dubbel lokalisering, exceptionella lokalkostnader och en ändamålsparagraf för verksamheten som kräver uthålliga insatser inom etl så heterogent och kostnadskrävande område som mindreföretagssektorns utbildningsbehov.

Ungefar 200 kurser kan anses som unika, dvs. rubriken återfinns svåriigen hos andra utbildningsgivare. Det är en viklig näringspolitisk uppgifl att uthålligt lillhandahålla sådana udda aktiviteter till specialister inom främsl näringsliv men även till olika tekniska förvaltningar.

Slyrelsen noterar med tillfredsställelse SIND:s förslag och betonar nödvändigheten av alt SIFU bör erhålla ett stiftelsekapital. Alt överföra fastigheten på Sandbacksgatan 10 kan vara en väg. Del måste då framhållas, att SIFU verkligen erhåller fastigheten utan några kosinader samt att den blir möjlig atl belåna.

Styrelsen uitrycker stor oro om hela anslaget skulle kopplas till SIND. Detla innebär på sikl en betydande risk för en överarbetad administrativ handläggning på kurs-och projeklnivåfrån såväl SIFU:s som SIND:s sida.

Utvecklingsfonderna har genom slyrelserepresentation i SIFU påverkansmöjligheter och del är angeläget och naturligt atl SIFU ges en liknande möjlighet inom ramen för de s. k. utbildningsråden.

Sveriges industriförbund skriver att SIFU bör koncentrera sitl kursutbud till i första hand relativt avancerade teknikkurser inom så "smala" områden att det inte är lämpligt eller möjligl att anordna dem regionalt. SIFU:s funktion härvidlag bör alltså vara att via kursgivning sprida kunskap om ny leknik fill industriförelag.

Beträffande SIFU:s lokalisering vill Industriförbundet påpeka att lokaliseringen till Borås var regionalpoltiskt motiverad. Detta har utan tvekan medfört problem när det gäller att rekrytera deltagare till kurser i Borås. Bl.a. därför är SIFU:s kursverksamhet i Stockholm fortfarande omfattande. Det är därför också mofiverat med elt visst regionalpolifiskl stöd till SIFU så länge lokaliseringen fill Borås kvarstår.

SHIO-Familjeföretagen inslämmer i utredningens uppfattning att SIFU 427

har en viktig industripolitisk roll, främst inom teknikområdet. SIFU bör Prop. 1986/87:74 därför även fortsätiningsvis drivas i stiftelseform. Som organisalionen har framfört tidigare bör - som SIND föreslår - fastigheten på Sandbacksgatan i Siockholm överföras i SIFU:s ägo för att ge SIFU en företagsekonomiskt motiverad finansiell bas.

SHIO-Familjeföretagen motsätter sig däremot utredningens förslag alt det industripolitiskt moliverade slatliga stödel skall överföras fill statens induslriverk. Skall SIFU:s ställning som fristående sliftelse säkerställas på sikl bör SIFU enligl nuvarande ordning tilldelas särskilda medel över budgetpropositionen. Del är dock önskvärt att bidragen kan beräknas för fleråriga program, t.ex. treårsperioder, så att SIFU kan planera på längre sikt än ett budgetår i taget.

Tjänslemännens Cenlralorganisalion delar utredningens uppfattning atl SIFU har en viklig industripolitisk funktion, främst på teknikerområdet. Även dess verksamhel med inriktning på småförelag är väsentlig. TCO anser också, liksom utredningen, att stödet lill SIFU bör utgå för specificerade program och inle som ett generelll bidrag. Medlen till SIFU bör disponeras efler samråd mellan SIND och SIFU. Samtidigt är det angeläget att arbetet sker med god framförhållning, så atl SIFU får en rimlig planeringshorisont.

För all säkerslälla att den småförelagsinriklade kompeiensen bibehålls inom SIFU bör enligt utredningen ett visst belopp avdelas som basresurs. TCO fillslyrker detta förslag.

Utvecklingsfonden i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Örebro län instämmer i utredarnas uppfattning att SIFU har en vikfig funktion atl fyUa för framför allt den lekniska fortbildningen i små och medelstora företag.

Fonderna anser det rikligl atl merkoslnader för lokaliseringen till Borås las inom ramen för ett regionalpolitiskt program, så att de inte belastar småföretagsanslaget.

Utvecklingsfonden i Hallands län anser det naturligt att SIFU för sin näringspolitiska roll erhåller etl särskilt anslag. SIFU kan inte förvänlas klara en uthållig bearbetning och ett anpassal kursprogram för de mindre och medelstora företagen på renl kommersiella villkor.

Fonden ifrågasätter förslaget att SIFU:s nuvarande anslag, 12 Mkr, överförs lill SIND som därefter vidarefördelar detta till SIFU i form av basanslag och programanslag. Mot bakgmnd av utvecklingsfondernas erfarenheter och de motiv ulredningen lämnar leder detta bara fiU omotiverad byråkratisering och hämmar SIFU:s möjligheter att agera marknadsanpassal och kommersiellt. SIND och utvecklingsfonderna kan dock bidra till ytterligare konkretisering av SIFU:s näringspolifiska roll genom löpande kontakt, samråd och informationsutbyte.

Sammanfattningsvis föreslår fonden att SIFU även fortsättningsvis tiUdelas sill näringspolitiska anslag direkt från regering/riksdag.

Näringsfrihetsombudsmannen anför atl när det gäller subventioner just
till SIFU, både i form av anslag till utbildningsinsatser och fri fillgång till
tjänstebrevsrätl, har NO i beslut 1986-06-20, nr 228, redovisal principiella
synpunkter, innebärande bl.a. en kritisk inställning till tjänslebrevsrätten. 428

Svenska Småföretagsinstitulei säger sig i stort dela RRV:s åsikter. Del Prop. 1986/87:74 är inle längre motiverai alt ge SIFU fortsatt stöd. På den tiden då utbildningsutbudet för småföretag var mycket begränsat fanns skäl att finansiera etl SIFU. Men idag finns elt så brett kommersiellt utbud av all möjlig utbildning alt staten ej behöver skattefinansiera SIFU som görs idag.

Atl ge SIFU särskilda slödpengar för alt man fått verksamhelen fello-kaliserad är befängt och resursslöseri.

Viktigast är dock de pedagogiska skälen. En utbildning för småföretag bör vara starkt regionaliserad. Lärare, konsulter m.fl. bör finnas nära till och ingå i del lokala nätverket av företagskonlakter. Men SIFU klarar ej att arbeta regionalt. All ändå utnyttja SIFU innebär att lokala utbildningsföretag delvis uteslängs från sin hemmamarknad och effektiviteten blir lägre.

Svenska Ingenjörssamfundet framhåller att någon motsvarighet till SIFU, med ansvar för etl brett utbud av leknisk utbildning, inte finns. SIFU:s utbud med elt stort antal kursrubriker är unikt. Men det är också viktigt att påpeka att SlFU:s verksamhet inte skulle kunna bedrivas utan ekonomiskt stöd till verksamheten. Om stödet till SIFU skulle upphöra blir den sannolika följden alt vissa "godbitar" kan behållas men huvuddelen av verksamheten måste läggas ned. Bara i enstaka fall kan andra kursanordnare ta över.

429

Bilagas Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av utredningens om vissa frågor inom mineralområdet betänkande (Ds I 1986:7) Utveckling av landets organiserade mineraljakter

1 Bakgrund

Den organiserade mineraljaktens målsättning är all den med allmänhetens hjälp skall främja prospekteringen efter och försöriningen med mineralråvaror. Mineraljakten syftar till att sfimulera allmänheten att söka efter nya uppslag till mineralfyndigheter, främst malm och industrimineral. Några uppslag kan efter olika professionella prospekteringsinsaiser på sikt ge upphov till ny gruvindustrien verksamhet eller under vissa fömtsättningar öka livslängden hos redan etablerad sådan verksamhet. Ell mineraljakts-fynd kan således vara en betydelsefull första länk i den s.k. prospekte-ringskedjan från fynd av block eller observation i fast berg till gmva eller mineralbrotl. Mineraljakten är därför ett välmotiverat komplement och hjälpmedel lill den yrkesmässiga prospekleringen i landet. Den kan dock aldrig i sig själv bli en metod för alt få fram nya fyndigheter.

I landet finns tre regionalt organiserade mineraljakter, nämligen en i Norrland, en i vissa delar av Bergslagen och en i Värmland. Den nortländska mineraljakten, som omfattar de fem nordligaste länen, leds och finansieras i huvudsak av Stiftelsen Norrlandsfonden. Denna startade efter förebild av den finska folkmalmlelningen eller folkprovsverksamheien som den också benämns. Bergslagens mineraljakl omspänner för närvarande Örebro och Väslmanlands län och den samordnas av respeklive utvecklingsfond. Den värmländska mineraljakten har länet som geografiskt täckningsområde och länsstyrelsen har samordningsansvaret för verksamhelen.

De nu akluella mineraljakterna befinner sig alla i olika utvecklingsfaser. Den norrländska, som är äldst, har genom mer än femlon års kontinuerlig verksamhel i allt väsentligl funnit sina former. Denna ingår som en integrerad del i Nortlandsfondens verksamhet. Bergslagens mineraljakt är fortfarande inne i en uppbyggnadsfas medan den i Värmland ännu befinner sig i ett initialskede. För alla tre jakterna gäller att beslut om verksamhelen i princip tas för ett år i taget.

De tre organiserade mineraljakterna omsätter årligen för den egentliga verksamhelen tillsammans ca 3 milj. kr., varav omkring tvä tredjedelar finansieras med allmänna medel genom ekonomiskt stöd från i huvudsak olika regionala och lokala organ. Den resterande tredjedelen ulgörs av insatser som de prospeklerande organisafionerna bekostar inom ramen för Norrlandsfondens och Bergslagens mineraljakter. Med utgångspunkt i vissa intressanta mineraljaktsfynd lägger prospektörerna dessutom i genomsnitt ned yllerligare uppskattningsvis totalt 3 milj. kr. per år på olika uppföljande insatser.

Mineraljakien kan sägas ge upphov till två typer av resullal. Den ena
utgörs av enskilda uppslag som efter olika uppföljande prospekteringsin- 430

satser i gynnsammaste fall kan leda fram till alt man påvisar en brytvärd

mineralfyndighet. Den andra innebär att ell antal enstaka mineraljaktsfynd Prop. 1986/87:74 i en region tillsammans med annan geologisk information kan ge indikation på nya malmprovinser. Denna lyp av mer långsiktiga resultat från mineraljakten kan vara elt hjälpmedel för de professionella organisationerna när del gäller alt styra en del av deras prospektering, t.ex. lill områden som av olika skäl kanske tidigare bedömts ha en låg prospekteringspotenfial.

De resultat som hittills uppnåtts med den organiserade mineraljakten måsle vad gäller intressanta enstaka prospekteringsuppslag betraklas som goda. Detla trots atl någol mineraljaktsfynd ännu inle lelt lill någon gruvverksamhet. Vid denna jämförelse bör dock tas i beaktande atl del över huvud taget är få gruvor som öppnats under de omkring 15 år som den organiserade mineraljakten pågått i landet. Härfill kommer att del förflufit i genomsnitt 25 år mellan upptäcklsår och etableringsår för de gruvor som i dag är i drift och som upptäckts under 1900-talet. I Finland, som har en belydligl längre erfarenhet av organiserad mineraljakt, har folkprovsverksamheien hittills spelat en betydande roll för utvecklingen av landets gruvindustri. Elt stort antal av landets malmgruvor i drift är resultat av amatörfynd.

En mångfald av uppslag har framkommil vilka mofiverat vidare arbeten. Totalt har mineraljakien i Norrland och Mellansverige hitlills lelt till ett 70-tal gruv- och mineralrätter. De flesla av dessa eller etl drygl 60-tal är inmutningar. Två av fynden har efter uppföljande arbelen resulterat i utmål; dvs. två stycken brytningsrätter. Med stöd av mineraljaktsfynd har fyra undersökningskoncessioner för uran beviljals. Vad gäller mineraljaktens långsiktiga resultat kan konstateras att nya områden, som är gynnsamma för prospektering, har identifierats av de prospeklerande organisafionerna i Västerbottens län utanför Skelleflefällel, Västernortlands, Jämllands och Gävleborgs län. Det kan dessutom nämnas att mineraljakten framhävt Nortbotten som ett molybdenförande område.

Under senare år har i skilda sammanhang den organiserade mineraljaktens situation och framlida utveckling diskuterats. Även om denna verksamhet ännu så länge bedriviis under en förhållandevis kort period har det visat sig föreligga behov av förändringar i olika avseenden. De frågor som härvid aktualiserats är framför allt en organisatorisk samordning och en effektivisering av de pågående mineraljaktema samt en gemensam och vad gäller det geografiska verksamhetsområdet utökad mineraljakl i Bergslagsregionen. Även vissa andra delar av verksamhelen av gemensam karaklär har uppmärksammats som nödvändiga att se över. Detta gäller främst vissa frågor med anknylning till information, marknadsföring, dokumentation och skatteplikt för priser vid mineraljakt.

431

2 Förslag Prop. 1986/87:74

Utredningen föreslår följande vad gäller mineraljaktens organisation och finansiering:

- Mineraljaktens länsprägel bevaras.

- De prospeklerande organisationerna skall della i verksamhelen med egna resurser.

- Den norrländska mineraljakten fortsätter tills vidare, i vart fall under ytterligare minst fem år, som en frislående organiserad verksamhet med Norrlandsfonden som huvudman och med en oförändrad organisation, inriktning och omfattning. Norrlandsfonden och övriga finansiärer, dvs. de prospeklerande organisalionerna, regionala organ och kommuner, satsar till mineraljakten i Nortland under en femårsperiod i slort sett oförändrade resurser på verksamheten.

- En samordnad och utökad mellansvensk mineraljakl elableras med i första hand Bergslagsregionen som geografiskt verksamhetsområde. Utvidgningen skall ske genom en frivillig anslutning av intresserade län. Verksamheten får en varaktighet på fem år, varefter den utvärderas och omprövas.

- Den samordnade och utökade Bergslagens mineraljakt skall styras och drivas av en stiftelse med de deltagande länens utvecklingsfond (landsting) och/eller länsstyrelse som huvudmän. Utvecklingsfonden i Örebro län svarar under akluell femårsperiod för stiftelsens kansliuppgifter. För verksamheten skall det finnas etl fast kansU med en motlagningsceniral för insända prover. Delta lokaliseras till Stråssa i Örebro län.

- För den ulökade Bergslagens mineraljakt skall det finansiella åtagandet vara sådanl att det kan ge verksamheten en varaktighet på fem år. Vid en anslutning av fem län uppgår den årliga kostnaden fill omkring 2 milj. kr., dvs. totall ungefär 10 milj. kr. under hela perioden. Finansieringen skall ske med allmänna medel. En fjärdedel av ifrågavarande belopp samfinansieras av de deltagande länen. De reslerande tre fjärdedelarna finansieras i sin helhet genom bidrag ur de medel som regeringen aviserat att ställa till Bergslagsdelegationens förfogande för utvecklingsinsatser i Bergslagen. De prospeklerande organisationerna skall satsa de resurser som krävs i form av nalurainsatser för atl på motsvarande sätl som nu sker delta i en utökad Bergslagens mineraljakt.

- Den under fem år föreslagna försöksverksamheten med en samordnad
och utökad Bergslagens mineraljakt genomförs under perioden 1987-
1991. Nortlandsfondens och Bergslagens mineraljakl skall i och med
utgången av år 1991 lägga fram ett gemensamt förslag till fortsatt verk
samhet.

Utredningen föreslår vidare följande vad gäller vissa för mineraljakten gemensamma frågor:

- En viss samordning mellan den nortländska och den utökade Bergsla- 432
gens mineraljakt skall eftersträvas under aktuell femårsperiod.

Den organiserade mineraljakien utvecklas fill en mer folkligt förankrad ■ Prop. 1986/87:74 verksamhet genom aktiva och relativt omfattande insalser av information och marknadsföring. De olika informations- och marknadsförings-aktiviteterna riklas förutom till allmänheten även till olika yrkesgrupper som i sitt dagliga arbete är ute i skog och mark samt till skolorna. Dessa aktiviteter lämpar sig i stor utsträckning för samarbete mellan de regionala mineraljakterna.

En riksbroschyr tas fram för mineraljakien.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) skall inom ramen för sina anslag bidra med informafion och underlagsmalerial såsom översiktskartor och utdrag ur olika databaserade regisler till mineraljakten.

Det skall ankomma på SGU atl svara för registrering i georegistrel och dokumentation på kartor, datalistor m.m. av de mineraljaktsfynd som leder fill fältbesök. För att SGU skall kunna fuUgöra denna uppgift skall fällbesöksprotokoll och kartmaterial kontinuerligt överlämnas till verket.

Enskilda personer skall även i framfiden äga rält att få tUlstånd till undersökning av mineralfyndigheter. Sådana rätter skall som i dag kunna överlåtas.

Skattefrihet införs för prispengar från mineraljakten upp till ett belopp av 15000 kr.

433

28 Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 74

Bilaga 9 Prop. 1986/87:74

Sammanfattning av remissyttranden över utredningens om vissa frågor inom mineralområdet betänkande (Ds I 1986:7) Utveckling av landets organiserade mineraljakter

Efter remiss har yttranden över utredningen avgetls av statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, nämnden för slatens gruvegendom, länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen i Väslmanlands län, länsstyrelsen i Örebro län, länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Södermanlands län, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Norrbottens län, länsstyrelsen i Västerbottens län, länsstyrelsen i Jämtlands län, länsstyrelsen i Västernorrlands län och länsstyrelsen i Gävleborgs län, landstinget i Västmanlands län, landstinget i Örebro län, landstinget i Uppsala län, landstinget i Östergötlands län, landstinget i Kopparbergs län, landslingel i Norrbollens län, landstinget i Västernorrlands län, landstinget i Gävleborgs län, stiftelsen Västmanlands läns utvecklingsfond, stiftelsen Örebro läns utvecklingsfond, sliftelsen Uppsala läns utvecklingsfond, stiftelsen Östergötlands läns utvecklingsfond och Nortlandsfonden.

Vissa remissinstanser har till sina yttranden fogal yllranden från andra instanser. Sålunda har av länsstyrelsen i Värmlands län bifogats yllranden från Filipstads och Torsby kommuner. Bergsskolan i Filipstad, av länsstyrelsen i Örebro län från Lindesbergs kommun, av länsstyrelsen i Östergötlands län från Motala kommun, av länsstyrelsen i Västerbottens län från stiftelsen Västerbottens läns utvecklingsfond samt Mala och Slorumans kommuner.

I En samordnad och utökad mineraljakt i Mellansverige

Utredningen föreslår att en samordnad och utökad mellansvensk mineraljakt etableras med i första hand Bergslagsregionen som geografiskt verksamhetsområde. Utvidgningen skall ske genom en frivillig anslulning av intresserade län. Verksamheten får en varaktighet på fem år, varefter den utvärderas och omprövas.

En Qärdedel av kostnaden för den samordnade mellansvenska mineraljakten bör samfinansieras av de deltagande länen. Resterande tre fjärdedelar bör finansieras genom bidrag ur de medel som regeringen aviserat alt ställa lill Bergslagsdelegationens förfogande för utvecklingsinsatser i Bergslagen. De prospeklerande organisalionerna skall delta i verksamheten med egna resurser.

Vid en anslutning av fem län uppgår den åriiga kostnaden lill ca 2 milj. kr.

Mineraljakten skall styras och drivas av en sliftelse med de deltagande 434

länens utvecklingsfond (landsting) och/eller länsstyrelse som huvudmän. Prop. 1986/87:74 Utvecklingsfonden i Örebro län bör svara för stiftelsens kansliuppgifi. För verksamheten skall finnas etl fast kansli med en motlagningsceniral för insända prover lokaliserat till Stråssa i Örebro län.

De flesta remissinstanser tillstyrker ulredningens förslag varvid man framhåller vikten av en lokal och regional förankring av verksamheten. Länsslyrelserna i Väslmanlands, Örebro och Kopparbergs län har tillstyrkt förslaget och anmäler att man önskar della i en samordnad mineraljakt.

Flera av de berörda länen har dock framfört synpunkter om i vilken omfattning man önskar delta i mineraljakten.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller alt det är myckel viktigt att mineraljakten har en stark lokal förankring. Därför pågår nu en uppbyggnad av en organisation for att bedriva en mineraljakt i länet. Länsstyrelsen tillstyrker således inte utredningens förslag om en samordnad mineraljakt. Om en samordnad mineraljakt startas föreslår länsstyrelsen alt det centrala kansliet och mottagningscentralen lokaliseras till Bergsskolan i Filipslad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker utredningens förslag men konstaterar samlidigt att länsstyrelsen för närvarande saknar ekonomiska resurser för att finansiera etl femårigl deltagande.

Länsstyrelsen i Uppsala län är i princip positiv till förslaget men är för närvarande inle beredd att delta i den samordnade mineraljakien.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker förslaget men anser en varaktighet av tre år vara mer lämplig.

Norrlandsfonden anser att den aktuella mineraljakten i landet med fördel kan sammanföras i en organisalion. SIND är därvid det nalurliga organet, men övergångsvis kan Norrlandsfonden vara huvudman för verksamheten. Även länsstyrelsen i Västerbottens län och Mala kommun anser alt Norrlandsfonden bör ansvara för undersökning av fynd från såväl Norrlandslänen som övriga län.

SIND framhåller att även om vissa ekonomiska och administrativa fördelar skulle kunna vinnas vid en gemensam mineraljakt under Norrlandsfondens ledning är det SIND:s åsikt att möjlighelen all aklivera flera deltagare i Bergslagens mineraljakl, som en följd av lokal anknytning, lalar för utredningens förslag om två jämbördiga mineraljakter.

2 Den norrländska mineraljakten

Den norrländska mineraljakten bör, enligt utredningen, fortsätta lills vidare som en fristående organiserad verksamhet med Norrlandsfonden som huvudman och med en oförändrad organisalion, inriktning och omfallning. Förslaget tillstyrks av samtliga remissinstanser som har yttrat sig över förslaget.

3 Vissa för mineraljakten gemensamma frågor

Utredningen föreslår att en viss samordning mellan den norrländska och
Bergslagens mineraljakt eftersträvas under den akluella femårsperioden. 435

Vidare bör Nortlandsfondens och Bergslagens mineraljakl i och med ut- Prop. 1986/87:74 gången av den första femårsperioden lägga fram ett gemensamt förslag lill fortsatt verksamhet.

Flertalet remissinstanser lillstyrker eller har inget att erinra mot utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar att kunnandet i Nortlands-länen bör utnyttjas, då mineraljakten organiseras i andra delar i landet. Länsstyrelsen förordar all Norrlandsfonden ansvarar för undersökning av intressanta fynd från hela landet. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser atl Norrlandsfondens fortsatta samordningsroll bör markeras.

4 SGU:s uppgift i mineraljakten

SGU skall inom ramen för sina anslag bidra med information och underlagsmaterial såsom översiktskartor och utdrag ur olika databaserade register lill mineraljakten.

Det skall ankomma på SGU att svara för registrering och dokumenlafion av de mineraljaktsfynd som leder till fällbesök. För att SGU skall kunna fullgöra denna uppgift bör fällbesöksprotokoll och kartmaterial kontinuerligt överlämnas till verkel.

Flertalel remissinslanser är positiva fill eller har inget att erinra mot utredningens förslag.

SGU år positiv till utredningens förslag om verkets roll i mineraljakten men påpekar att kosinaderna för att genomföra dessa förslag inle ryms inom SGU:s ordinarie budget. Genomförandet fömtsätter således att extra anslag tillförs SGU. SGU föreslåräven att verket som opartisk myndighet deltar i bedömningen av värdet av insända prov.

Länssryrdsen i Jämtlands län understryker nödvändigheten av all alla uppgifter och data från mineraljakten finns lätt lilgängliga inom resp. region. Huvudarkivet för Norrlands mineraljakt bör därför även fortsättningsvis ligga i anslutning till ledningsorganisationen i Luleå.

Länsstyrelsen i Västernorrland anser att Norrlandsfonden primärt bör registrera de mineraljaktsfynd som leder till fältbesök.

5 Skatteplikt för priser vid mineraljakt

Utredningen föreslår att skattefrihet införs för prispengar från mineraljakten upp till ett belopp av 15000 kr.

Flertalel remissinstanser fillslyrker ulredningens förslag och framhåller att det är myckel angelägel alt en skattbefrielse införs.

436

Bilaga 10 Prop. 1986/87:74

Televerkets satsningar inom forskning och utveckling samt bidrag till det svenska informationsteknologiprogrammet (skrivelse till regeringen från Televerket)

1 Bakgrund

Televerket har i sin treårsplan kortfattat beskrivit sina planerade satsningar på forskning och utveckling (FoU). Avsikten med denna skrivelse är alt ge mera detaljer om Televerkets FoU-program. Under förberedelsearbetet för ell handlingsprogram inom informationsteknologiområdel har Televerket funnU det angelägel atl, som en del av silt sektorsansvar för FoU på telekommunikationsområdet göra vissa insatser. I syfte atl ge en samlad bild av televerkets insatser anges i skrivelsen också vilka projekt och teknikområden som enligl Televerkets uppfattning bör stödjas av informa-lionsteknologiprogrammets del 4 (IT:4).

De demonstrationsprojekt rörande teleteknikens tillämpningar vilka Televerket fidigare informerat om finns också beskrivna. Då dessa projekt demonstrerar olika användarnära och för samhället väsentliga tillämpningar av teleteknik och informationsteknik måsle de betraktas som en integrerad del av IT: 4-programmet vilket därigenom blir användar- och behovsstyrt.

Demonstrationsprojekten skall också visa hur informationstekniken kan användas som stöd för regionala verksamheter. Rapporten anger dessutom vissa möjligheter att använda IT:4-programmet för utvecklingssatsningar i regionala stödområden.

Internationellt satsas idag stora summor på investeringar och utveckling inom informationsteknologiområdet som omfattar konsimktion och användning av system och datorer för att lagra, bearbela och kommunicera informalion. Utvecklingstakten inom områdel är mycket hög, och produkter och syslem blir allt mer komplexa.

För att på bästa sätl utnyttja landets resurser och främja konkurrenskraften gentemoi ufiandel råder bred enighel om att det behövs en nationell samordning och samling på IT-området. Televerkel anser atl genom ett program för industriell utveckling med dellagande av stat och näringsliv kan landets resurser utnyttjas opfimall och kompetens byggas upp som behövs för att svenskt näringsliv på jämställd fot skall kunna delta i internationella utvecklingsprogram. Detta blir i framtiden nödvändigt för att få tillgång fill utländska forskningsresultat.

En nationell satsning inom IT: 4 bör bygga vidare på de resultat som
uppnåtts genom STU:s satsningar och nationella mikroelektronikprogram
met, NMP. Områden av gemensamt intresse för staten och näringslivet är
till exempel en fortsatt satsning på konstruktions- och underhållshjälpme
del för komplexa system och för maskin- och programvara. TiUämpningar
såsom ökad integration mellan konslrukfion, produktion och höghastig-
hetskommunikation är också av stort intresse. Televerket är berett atl på 437

29 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 74

statsmakternas uppdrag under en treårsperiod salsa 85 MSEK/år på ut- Prop. 1986/87:74 vecklingsprojekt inom IT:4 ulanför Televerkels FoU-program. Televerkel räknar med att svensk industri bidrar med lika mycket till denna del, vilkel har indikerats från indusirins sida.

Televerkel har också etl inlresse av alt sprida kunskap om informationsteknologins möjligheter och är därför berett alt på statsmakternas uppdrag satsa 15 MSEK/år under tre år på demonstrationsprojekt rörande IT-tek-nologins användning. De flesta av dessa projekt ulförs regionalt i landet.

2 Televerkets satsningar på egen FoU

Fömtom satsningarna på IT:4 programmet planerar leleverkskoncernen att under perioden 1988-1990 utifrån företagsmässiga grunder satsa i genomsnitt 700 MSEK/år på forskning och utveckling. Av delta avser under del första året ca 500 MSEK/år utvecklingsverksamhet och 150 MSEK forskningsverksamhel. Målet för utvecklingsverksamheten är att, med ett lidsperspektiv på max fem år ta fram nya ijänster och produkler saml öka effektiviteten, kvaliteten och fiexibilitelen i Televerkets nät och hos dess tjänsler. Forsknings- och utvecklingsverksamheten bedrivs delvis i Televerkel och dess olika bolag, t.ex. TELI och Telelogic samt i samarbete med Ericsson på ELLEMTEL.

För att kunna behålla sin plats som en av de mest avancerade teleförvaltningarna i världen och aktivt kunna delta i del internationella och europeiska arbetet alt standardisera nya lelenät och deras tjänsler krävs en omfattande forskningsverksamhel. Många av teleförvaltningarna i de större europeiska länderna kan genom sin slorlek satsa betydligt mer än vad Televerket gör. I många av de europeiska länderna har teleförvaltningarna därtill stöd av helt eller delvis statligt finansierade IT-program.

För att få så stor utdelning som möjligt på sina egna begränsade resurser deltar Televerket när så är möjligl i europeiskl forskningssamarbele. Televerket har således sedan mer än tio år deltagit i det så kallade COST-samarbetet som uttryckligen varit begränsat till forskning och som inneburit koordination av resurser och utbyle av erfarenheter. EG har genom RACE-programmet startat en långsiktig utveckling av etl europeiskt bredbandsnäi. Trols alt EG-kommissionen från bönan sagt alt endast företag i EG-länder får dellaga har Televerket fått komma med som fullvärdig deltagare i bildkodningsprojeklets definilionsfas, dock utan det finansiella bidrag som normalt utgår från EG. Härigenom får Televerket full insyn i vad som sker i de övriga RACE-projektens definitionsfaser. Televerket deltar också i olika EUREKA-projekl: COSINE som avser att bygga ett datakommunikationsnät för universitet och högskolor enligt de s.k. OSI-rekommendationerna, EUREKA Software Factory och PROMETHEUS som drivs av den europeiska bilindustrin och i vilket även Vägverket dellar.

438

2.1 Forskningsområden Prop. 1986/87:74

Televerkets forskningsinsatser faller huvudsakligen inom IT-områdel. Bland Televerkets insatser kan nämnas följande områden.

2.1.1 Komponenter och mikroelektronik

Televerkel satsar ca 15 MSEK på bland annat komponenter för optisk kommunikation samt grindmatriser och konslruklionssystem för kretsar, VLSI, inom ramarna för NMP och dess fortsättning.

2.1.2 Stödsystem

Televerket satsar 30 MSEK/år inom datalogi och expertsystemteknik. Syftet är alt skapa stödsystem, verktyg och programutvecklingsmiljöer som höjer produktivitet och kvalitet vid produklion och underhåll av programvara. Televerkel satsar också ca 15 MSEK/år inom området kommunikations-arkitekturer och prolokoll, särskilt OSI- tillämpningar.

2.1.3 Tillämpningar

Televerkel satsar ca 10 MSEK/år på bildkodning, ca 10 MSEK/år på talkodning och ca 15 MSEK/år på radioleknisk forskning. Televerket har också forskning på optokommunikation, där ett spjutspelsprojekl är alt utveckla ett system för koherent kommunikalion 3,5 MSEK/år. På expert-systemteknik satsar Televerket för närvarande ca 15 MSEK/år. Den slörsta satsningen gäller uppbyggnad av stödsystem för drift och underhåll. Televerkel satsar ca 7 MSEK/år på programvara för ingenjörsarbelsplatser med distribuerad dalabehandling, kommunikafion och arkivering av tekniska dokumeni enligt internationella standards.

3 Industriella utvecklingsprojekt inom IT-programmet

Televerket är berell all lillsammans med STU, försvarei och näringslivel från och med 87-07-01 starta programmet IT: 4, för industriella tillämpningsprojekt inom områdena mikroelektronik och informationsteknologi. Televerkets salsning skulle kunna uppgå lill 85 MSEK/år under tre år. Programmet tas fram genom diskussion mellan induslri, STU, FMV, Televerket och högskoleväsendet. Inom programmei skall möjlighelema till gemensam teknikupphandling från Televerkel och försvaret beaktas.

Satsningarna bör enligt Televerkels uppfallning ske på etl sådanl sätt all
de resulterar i kompetensuppbyggnad inom stal och näringsliv, samt på
universitet och högskolor. Resultaten skall konfinuerligl kunna uppda
teras, förbättras och hållas tillgängliga. Salsningen bör bygga vidare på de
kompetenscentra som finns i landet. Härigenom stimuleras enligt Telever
kets mening den regionala ulvecklingen utanför Stockholms-regionen. 439

Televerket vill satsa på områden som beskrivs i det följande, under Prop. 1986/87:74 förutsättning all STU och försvarei bidrar med kompletterande satsningar. Alla sifferuppgifter avser enbart Televerkets salsningar. Programmets totala kostnader blir 3—4 gånger större. Dessa ytterligare satsningar täcker kompletterande projekt och ger Televerkets projekl full slagkraft.

3.1 Krets-och processutveckling

Utvecklingen på elektroniksidan går stadigt mol all alll fler funktioner inlegreras på ett chips. Detla gör atl konstruktion av system i framtiden kan komma att i större utsträckning utgöras av kretskonstruktion. För atl behålla Sveriges kompelens inom systemkonstruktion är det därför viktigt att utveckla även kompetensen inom kretskonstruktion inom landet. En salsning på krets- och processutveckling avses därför ej primärt leda till processlinjer för tillverkning av komponenter i stora volymer utan till möjligheter atl inom landel tillverka små volymer av de mesl avancerade och strategiskt viktigaste kreisarna.

Genom NMP har kompelens och resurser byggts upp inom omrädet, bl.a. på IM (Institutet för Mikrovågsteknik), som bör stödjas i sin forskning inom mikroelektronik och näriiggande områden (6 MSEK).

Redan idag ställs allt störte krav på snabbhet och tillförlifiighet ifråga om telekommunikation. Framlidens tjänsteiniegrerade digitala telenät kommer i hög grad att bygga på fiberoptiska system. Etl strategiskt område för landet är därför satsningar på konsimktion av integrerad optik (10 MSEK) och integrerade höghastighetskretsar (4 MSEK).

Genom att datoriseringen i alll snabbare lakl griper in i alll fler områden ökar kraven på säker och behändig utrustning. En komponent allt fler kommer i kontakt med är bildskärmar. Inom Sverige finns idag ett inlernafionellt erkänt kunnande inom området flata bildskärmar. Området föreslås stödjas med 3 MSEK.

3.2 Hjälpmedel för komponent- och systemkonstruktion

Konstruktionsmetodiken för syslem, programvara och komponenter måste i framtiden ses som etl sammanhängande konstmktionssyslem. Detta skall ge möjlighel till snabb framtagning av system och produktmodeller som lätt kan anpassas till användamas krav och som genererar ändringsbar och återanvändningsbar programvara med hög driftsäkerhet.

Utvecklingen av etl konslruklionssystem för ingenjörsarbete som skall användas på idag befintliga arbelsstafioner kräver framtagning av väl utvecklade generella, portabla funklioner realiserade i programvara. Dessa funktioner skall ge stöd för l.ex. konstmkfion, dokumenlafion, programmering och övrig relativt avancerad databehandling i distribuerade miljöer (10 MSEK).

Som en del i elt sådant programpaket ingår funktioner för konsimktion
av VLSI-kretsar. Det arbete som sker inom NMP-CAD bör därför fortsät
ta och möjligheter till samordning med europeiska projekt tillvaratas (6
MSEK). 440

Ett område av ökande betydelse är metoder för utveckling av porlabel Prop. 1986/87:74 och återanvändningsbar programvara (7 MSEK). Programvaruteknik är etl av de områden där en fortsatt samordning med europeiska satsningar som EUREKA Software Factory bör ske.

I framtida konstruktions- och produktionssystem kommer kommunikationen mellan kunder, konstruktörer, legotillverkare och tillverkningsenheter alt öka. Detta beror på ökad integration mellan konstruktion och produktion (CAD/CAM) samt ökande aulomatisering inom produktionen.

Elt ökat kommunikationsbehov släller ökade krav pä enhelliga och fungerande standards. En satsning bör därför ske på implemenlering och testning av kommunikationsarkitekturer och protokoll för datanät, i produktions- och kontorsmiljö enligt OSI-modellen (7 MSEK). Denna satsning skall samordnas med nationella och europeiska satsningar typ SUNET, COSINE och RARE.

I takt med alt produkters komplexitet ökar, ökar också svårigheterna att effektivt förvalta och underhålla dem. En satsning på framtagning av elt hjälpmedel för förvallning och underhåll av maskin- och programvarusystem bör därför kunna komma till nytta för svensk induslri, försvar och statliga verk (7 MSEK).

3.3 Systemprojekt

Samtidigt som Televerket av kapaciletsskäl snabbi inför optiska fibrer bedrivs i samarbete med Ericsson framtagning av optiska system och byggstenar. Genom en utveckling av etl opfiskt höghaslighetssystem för användning i televerkets nät byggs vidare kunskap upp om hantering och realisering av fiberopfiska system och systemkomponenter även för andra tillämpningar inom Sverige (5 MSEK).

Vid dellagande i europeiska projekl typ RACE eller EUREKA handikappas svenskt näringsliv i viss mån av att företag från EG-länderna får bidrag till projektkostnaderna från EG-kommissionen. Sverige har idag en internationellt erkänd kompelens inom bildkodningsområdet. En fortsatt satsning på att tillvarata och vidareutveckla denna genom vidare deltagande i RACE-projekt bör stödjas (7 MSEK).

Ett projekt som spänner över ett flertal kunskapsområden och industribranscher är det europeiska projektet PROMETHEUS som syftar till elt säkrare framlida vägnät och trafiksystem. I utvecklingsarbetet kommer en belydande del att ske inom IT-teknologier varför dessa salsningar bör stödjas av IT-programmet (5 MSEK).

Inom landet finns en väl utvecklad kompetens inom radiokommunikation. Genom utveckling av ett digitalt radionät inklusive studier kring kodnings- och transmissionsfrågor vidareutvecklas denna kompelens (3 MSEK).

Bättre informafionsbehandling, ökad kommunikation mellan människor
och högre servicenivåer är starka drivkrafter för utveckling av effektivare
kontorsinformationssyslem. Genom en satsning på utveckling av elt ob-
jeklorienleral konlorssystem ges möjligheter till alt praktiskt prova ut
veckling av applikationer i större distribuerade kontorsinformationssyslem
(5 MSEK). 441

4 Demonstrationsprojekt av användningen av ny Prop. 1986/87:74

teknik

Televerket är berett att satsa 15 MSEK/år under perioden 1987/88-1989/90 på projekt som prövar användningen av ny informationsteknologi. Projekten skall innehålla användarlillämpningar av generell natur, bidra till ökad datamognad och kunna förväntas visa ekonomiska och/eller regionalpolitiska effekter.

Kort beskrivning av vissa föreslagna projekt följer nedan. För utförligare beskrivning hänvisas lill "Rapporl lill regeringen angående studier av användning av ny teleteknik" vilken utarbetats av Televerkel och Statskontoret och överiämnats till regeringen 1986-04-24 samt dokumeni rörande Data och Eleklronik i X-län (DEX) utarbetade av Länsstyrelsen och Utvecklingsfonden i Gävleborgs län. Även andra projekt än nedan redovisade kan bli aktuella.

Vid behov av anpassning och utveckling av telekommunikationsprocedurer fömtsälts generelll i projekten atl OSI-modellen (Open System Inlerconnection) tillämpas. En gemensam resurs för projekten kommer att lillskapas för all stödja en användarrelalerad OSI-anpassning.

Televerket kommer att i samarbete med de olika lokala intressentema gå igenom samtliga projektförslag för att fillse atl projekten i största möjliga utsträckning stöder och kompletterar varandra. Genom dessa projekt kommer svensk förvalling och svenskt näringsliv att få slora möjligheter lill koslnadsbesparande rationaliseringar genom standardisering och ny teknik. Samtidigt får de utvecklande instanserna inom industri och högskola snabb ålermatning av användarnas krav och erfarenheter. Televerket kommer därvid alt tillse atl frågor rörande samhällets sårbarhet beroende på IT-systemens ofullständigheier beaktas.

Televerket förutsätter även inom detta område att berörda intressenter får möjlighel att slälla upp med belopp som moisvarar Televerkets salsningar. Televerket anser inte alt det föreslagna beloppet på 15 MSEK/år kan täcka investeringar varken i lelenät eller hos användare bortsett från kostnader för modellförsök. Nödvändiga investeringar bör enligl Televerkets uppfattning göras efter normala affärsmässiga kalkyler av dem som skall äga och driva utrustningarna i fråga.

4.1 Projektförslag

4.1.1 Utbildning — Distansundervisning och TV-möten

Utveckling av telenäten och bildkodningstekniker skapar alll bäitre föml
sätlningar för videokommunikation av olika slag. Genom distansundervis
ning via TV och TV-möten bör rese- och traklamentskostnader liksom
kostnader för produktionsbortfall kunna minskas. Likaså bör positiva ef
fekter i form av bättre utnyttjade lärarresurser och bäitre förankrade och
snabbare beslut kunna erhållas.
Försvarets förvaltningsskola genomför prov mellan Östersund, Karlstad 442

(Karolinen), Siockholm (MHS) i samarbete med FMV, FRI och MHS med Prop. 1986/87:74 distansundervisning och TV- konferenser.

4.1.2 Teletillämpningar inom sjukvården, effekfivisering av
sjukvårdsverksamheten inom Malmöhus landsting

Genom ett flexibelt kommunikationsnät och effekfiv telekommunikation bör landstinget kunna rafionalisera verksamheten och ge bättre service till allmänheten.

Inom landstinget bedrivs försök att med användning av modern teknologi knyta ihop olika servicecentra, t.ex. genom att snabba upp remisshantering via datorstöd för meddelandehantering och överföring av röntgenbilder i telenätet. Landstinget, Kommundata, Televerkel och Ericsson dellar i försökel.

4.1.3 Utveckling av organisationers effektivitet

Inom Kalmar kommun pågår försök med effektivisering av den kommunala och regionala verksamhelelen med hjälp av informafionsteknologi. En spridd användning av datorstöd för hantering av information inom kommunala och regionala verksamheter bör skapa goda förutsättingar för decentralisering, effeklivisera del interna informationsflödet och bidra till slörre öppenhet mot näringsliv och allmänhel.

I projektet deltar Kalmar kommun. Länsstyrelsen, Kommundata och Televerket. Projektet bör också kopplas till Statskontorels arbete med att utveckla en kommunikationsstrategi för statsförvaltningen.

4.1.4 Utveckling av telekommunikationsnätet i Gävleborgs län

Näringslivets struktur och geografiska läge ger goda förutsättningar för utvecklingsarbete i Gävleborg. Många nya satsningar inom dala- och eleklronikområdel sker även i länet. Del föreslagna projektet drivs i Gävleborgs län i samarbete mellan Utvecklingsfonden, Länsstyrelsen, Ericsson och Televerket och syflar till atl stärka näringslivels förulsältningar genom effektivisering av informationshanteringen.

4.1.5 Regional företagsutveckling

Sliftelsen Elektronik och Dala i Värmlands län arbetar med ett antal teknikspridningsprojekt inom områden som bedöms ha betydelse för Värmlands utveckling. Här föreslås en förstudie rörande teleteknik som medel att öka konkurrenskraften via affärsutveckling och bäitre service för företag och offentlig förvaltning i Värmland.

4.1.6 Regional informationsförmedling

Inom Härnösands kommun pågår etl anlal aktiviteter för all med hjälp av

telekommunikation och daiorbaserade informationssystem bättre tillgodo- 443

se medborgarnas behov av informationstjänster samt förenkla informa- Prop. 1986/87:74 lionsutbytet mellan myndigheler. Ell informellt arbele bedrivs i samverkan mellan bl. a. länsstyrelsen, försäkringskassan, länsarbetsnämnden och landstinget kring en förstudie rörande försiärkning av den lokala informationsspridningen och användningen av datatjänster.

4.1.7 Telekommunikation för transport och godshantering

Inom Transport Data Link (TDL) har utvecklats grundläggande kommunikations- och informationstjänster som lillsammans med SWEPROs regelverk bidrar till att skapa en ur informationssynpunkt papperslös transportkedja. Genom detta kan genomloppsfiden för varor inom, till och från Sverige minska, något som kan minska den genomsnittliga kapitalbindningen med 90 Mdr kronor.

I utvecklingsarbetet dellar Tullverket, Televerket, Swepro, datorleverantörer med flera. Utveckling av konceptet sker under överinseende av ett "Intressent- och produktråd" med ca 50 olika intressenter.

4.2 Organisation för satsningar på projekt

En referensgrupp bör bildas för att i samråd med respektive projektansvariga ta fram operativa projektplaner, inklusive planer för utvärdering och spridning av resullal saml en finansieringsbild som ger besked om på vilket sätt ekonomiskt stöd skall lämnas. I referensgmppen, som leds av Televerket bör förslagsvis ingå representanter för STU, Statskontoret och LKD.

Televerkel fattar efler rekommendation av referensgmppen beslul om salsningar. Vid beslut skall möjligheter till gemensam utveckling och samordning mellan projekten som nämnts beaktas.

Såväl Kommunikationsdepartementet som det eventuella programrådel för IT:4-programmel kommer att hållas kontinuerligt informerade om demonstrationsprojektens utveckling.

5 Regionala synpunkter

I IT:4-programmet kommer universitet, högskolor och insfitut, förelag och stafiiga verk att deltaga. Det är viktigt att befintliga kompetenscentra utnyttjas, var de än finns i landet. SICS (Swedish Institule of Computer Science) och SISU (Svenska Insfitutet för Systemutveckling) samt IM (Institutet för Mikrovågsteknik) kommer att vara väsenfiiga stöttepelare.

Televerket bedriver idag FoU inom IT-området på följande orter utanför Siockholm: Luleå, Sundsvall, Uppsala, Nynäshamn, Linköping, Göteborg och Malmö. För atl stödja de regionalpolitiska satsningarna är Televerket berett att utöka sin FoU-verksamhet på de av ovanstående platser där del finns möjlighel alt rekrytera kompetent personal.

Televerket är dessutom berell atl undersöka möjligheterna att starta
FoU-verksamhel inom IT-området på lämplig plats i Bergslagen och i
Kalmar, under förutsättning att de två första årens kostnader för utbild- 444

nings- och upplärningsverksamhet läcks genom regionalt stöd. De erfaren- Prop. 1986/87:74 heter televerkskoncernen fått genom uppbyggnaden av FoU-verksamhet i Luleå och Sundsvall bör härvid kunna vara vägledande.

6 Styrning av och samordning inom IT-programmet

Televerket fömlsälter att IT: 4-programmet kommet alt styras av elt programråd där de väsentliga statliga och privata intressenterna ingår. Då delta programråd kan bli relativt stort lorde det vara lämpligl alt rådet tillsätter ett verkställande utskott lill vilket de olika projektens ledningar rapporterar. Televerkel är berelt att administrativt och ekonomiskt bidra fill denna verkställande ledning och till den heltidsarbetande stab denna ledning behöver.

I fullt samförstånd med Televerket har också STU och FMV utarbetat förslag lill projekl för IT:4. Bortsett från vissa speciella mililära inriklningar är STUs och FMVs förslag i grunden sammanfallande med eller komplelterande tUl Televerkels förslag. Televerket ser därför inga större problem all sammanföra de tre försiagen till ett gemensamt program.

445

Innehåll Prop. 1986/87:74

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... I

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av

svenska företag m.m............................................ 5

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av

fast egendom m.m............................................... 8

Förslag fill lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över

tillverkningen av krigsmaleriel, m. m......................... ... 10

Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för

allmänna pensionsfonden ...................................... ... 11

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987 12

1 Inledning ...................................................... 12

2 Näringspolitikens utgångspunkter ..................... 15

2.1 Näringspolitiken efter år 1982 .................... 15

2.2 Målen för näringspolitiken ......................... 18

2.3 Motiven för en offensiv näringspolitik .......... .. 19

2.4 Näringspolitikens roll ............................... .. 21

2.5 Näringspolitikens medel ............................ .. 23

3 Svenskt näringsliv i ell intemationelll perspektiv ... 26

3.1 1970-talets strukturproblem ..................... .. 26

3.2 Den industriella återhämtningen ................. 28

3.3 Framtidsbilder .......................................... 33

4 Näringspolitikens principiella inriktning ................. 38

4.1 Erfarenheter av strukturomvandlingen ........... 38

4.2 Tre delmål för stmkluromvandlingen ............. 41

4.2.1 Effekiivisering ........................................... 41

4.2.2 Differentiering ......................................... 42

4.2.3 Uppgradering ........................................ 45

4.3 Näringspolitiken och välfärden ................... .. 46

4.4 Näringspolitik inför 1990-talet - ett tiopunktsprogram .... 47

5.................................................................. Ekonomisk-politiska ramfömlsättningar m. m. för tillväxt och för
nyelse ......................................................... .. 50

5.1 Inledning ............................................... .. 50

5.2 Riskkapitalmarknaden ................................ .. 51

5.3 Kreditmarknaden ..................................... .. 53

5.4 Företagsbeskattningen .............................. .. 54

5.5 Vissa finansiella insatser ............................. 56

5.5.1 Exportkreditfinansiering ............................. .. 56

5.5.2 Sveriges Investeringsbank AB ..................... .. 57

6 Infrastmktur .................................................. .. 59

6.1 Infrastrukturens betydelse för näringslivets utveckling 59

6.2 Energi ................................................... 60

6.3 Transporter ........................................... 60

6.4 Utbildning .............................................. 62

6.5 Telekommunikationer ............................... 64

446

7 Avreglering och regelförenkling ......................... 67 Prop. 1986/87:74

7.1 Allmän bakgmnd ..................................... .. 67

7.2 Normgmppen ......................................... .. 67

7.3 Uppnådda resultat och aktuella iniliafiv ......... .. 68

7.4 Det fortsatla arbetet med avreglering och regelförenkling gentemot näringslivet ............................................................. 73

7.5 Förenkling och anpassning av den näringspolitiska finansieringen 75

8 Näringspolitikens roll vid stöme industrikriser ....... .. 78

8.1 Bakgmnd .............................................. .. 78

8.2 Den tidigare krishanteringen ..................... .. 78

8.3 Principer för krisföretagsstöd ...................... .. 80

8.4 Principer för krisortsinsatser ..................... 82

9 Internationella investeringar ............................. 87

9.1 Inledning .............................................. 87

9.2 Svenska företags investeringar i ufiandel ...... 88

9.2.1 Utvecklingen av utlandsinvesteringar och deras effekter .. 88

9.2.2 Direktinvesteringskommitténs förslag tUl åtgärder 89

9.2.3 Remissinstansemas synpunkter .................... 90

9.2.4 Min bedömning beträffande svenska företags investeringar i utlandet 92

9.3 Utländska företagsetableringar och investeringar i Sverige 94

9.3.1 Omfattning m. m....................................... .. 94

9.3.2 Gällande regler om ufiändska invesleringar i Sverige m. m. 96

9.3.3 Handläggningen i förvärvsärendena och gmnderna vid fill-lämpningen av företagsförvärvslagen ............................. .. 97

9.3.4 Förslag till lag om ändring i lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m 99

9.3.5 Utlänningars köp av svenska börsregistrerade akfier i vissa

faU ................ -................................... 100

10 Teknisk forskning och utveckUng .................... 104

10.1 Teknikpolitiken ........................................ 104

10.1.1 Allmän inriktning .................................... 104

10.1.2 Teknikpolitikens delar .............................. 106

10.1.3 Aktuella insatser ..................................... 106

10.2 Nationellt program på informationsteknologiområdet .... 107

10.2.1 Översikt över informalionsteknologiprogrammet 107

10.2.2 IndustrieU utveckling inom systemteknikområdet 111

10.2.3 Spridning på bredden av informationsteknologisk kompetens 115

10.3 Slimulans fill förnyelse genom forskning och utveckling . 116

10.3.1 Verksamheten vid styrelsen för teknisk utveckling 116

10.3.2 IndustrieUt utvecklingsarbete och Industrifonden 134

10.3.3 Forskningssamarbete med Europeiska Gemenskaperna .. 139

10.3.4 EUREKA ............................................... 141

10.3.5 Forskningsbidrag till teknikbaseräde småförelag 142

10.4 Stöd till teknisk infrastmktur .................... 143

10.4.1 Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet 143

447

11 Småföretagsutveckling 145 Prop. 1986/87:74

11.1 Inledning .............................................. . 145

11.2 Småföretagspolitikens mål och medel ........... . 147

11.3 De regionala utvecklingsfonderna ................ . 149

11.4 Vissa finansieringsfrågor ............................ 151

11.5 Nyetableringsinsatser m. m.......................... 154

11.6 Underleverantörsfrågor .............................. 157

11.7 Utbildningsfrågor ..................................... 158

11.8 Teknikspridning ...................................... 160

11.9 Design och kvalitet ................................... 162

11.10 Kooperativ utveckling ................................ 164

12 Statsägda företag 165

12.1 Bakgmnd .............................................. . 165

12.2 De senaste årens utveckUng ..................... . 167

12.3 Den fortsatta ägarpolifiken ....................... . 175

12.4 Samordning inom den statliga förelagsgmppen 181

12.5 Ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV . 182

13 Utvecklingsinsatser i vissa branscher 184

13.1 Inledning .............................................. 184

13.2 Mineralpolitik ......................................... 185

13.2.1 Intemafionell översikt ............................... 185

13.2.2 Svenska förhållanden ................................ 187

13.2.3 Mineralpolitikens mål och medel ................... 188

13.2.4 Program för utökad prospektering m. m.......... 191

13.2.5 Ny mineraUagstiflning .............................. 195

13.2.6 Olje- och gasletning i Östersjön ................ 195

13.3 UtveckUngsinsatser inom den träbearbetande industrin .. 196

13.4 HavsindustrieU kompetensutveckling ............ 200

13.5 Stmkturpåverkande insalser ...................... 203

14 Utrednings- och samrådsverksamhet 206

14.1 Inledning .............................................. 206

14.2 Utredningsverksamheten vid statens industriverk 206

14.3 Samrådsverksamheten vid industridepartementet 210

15 Upprättade lagförslag ...................................... 212

16 Hemställan ..................................................... 213

17 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 ............... 214

18 Beslut 227

Bilagor

Bil. 1 Lagrådsremiss ..................................... 228

Bil. 2 Lagrådets yttrande över lagförslagen ....... 259

Bil. 3 Promemoria om Svenskt näringsliv i ett internationellt per
spektiv ................................................. . 260

Bil. 4      Sammanfattning av Konkursutredningen (SIND 1985:7)    .      383
Bil. 5      Sammanfattning av remissyttranden över konkursutred
ningen    ........................................................... . 386

448

BU. 6 Sammanfattning av statens industriverks rapport Kompe- Prop. 1986/87:74

lensutveckling för konkurrenskraft ............. 413

Bil. 7 Sammanfattning av remissyttranden över rapporten 417

Bil. 8 Sammanfattning av utredningens om vissa frågor inom mi
neralområdet betänkande (Ds I 1986:7) Utveckling av lan
dets organiserade mineraljakter ................. 430

BU. 9 Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet ... 434

BU. 10 Televerkets satsningar inom forskning och utveckling saml

bidrag till det svenska informationsteknologiprogrammet . 437

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 449