Regeringens proposition 1986/87:72
om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.
Prop.
1986/87:72
Regeringen föreslår riksdagen att anla de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 8 januari 1987.
På regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Sten Wickbom
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i räntelagen (1975:635). Ett förslag innebär alt det i lagen skall föras in en möjlighel alt jämka en dröjsmåls-ränta, om gäldenären på grund av sjukdom, arbetslöshet eller någon annan liknande omständighet som han inle har kunnat råda över har varit förhindrad att betala sin skuld i rält tid och del med hänsyn härtill skulle vara oskäligt med full ränta. Etl annal förslag är alt ränta på en skadeståndsfordran som grundas på ett uppsåtligt brott och som inte skall utges i form av livränta alltid skall ulgå från den dag då skadan uppkom.
I propositionen föreslås även att reglerna i rällegångsbalken och vattenlagen (1983:291) om ränta på rättegångskostnad skall anpassas till räntelagens regler. Det innebär att räntesatsen i stället för nuvarande fasla sex procenl skall vara den som följer av räntelagen, dvs. motsvara riksbankens diskonto med lillägg av åtta procentenheter.
Slutligen föreslås en mindre ändring i avtalslagens ockerparagraf. Genom ändringen anpassas denna paragraf i ett visst avseende tiU brottsbalkens ockerparagraf.
Lagändringarna föreslås träda i krafl den 1 juli 1987.
I Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 72
Propositionens lagförslag Prop. 1986/87:72
1 Förslag till
Lag om ändring i räntelagen (1975:635)
Härigenom föreskrivs i fråga om räntelagen (1975:635)
dels att 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse,
dels atl det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag är tillämplig på pen- Denna lag
är lillämplig på pen-
ningfordran inom förmögenhetsrät- ningfordran inom
förmögenhetsrät
tens område. Lagen gäller i den tens område,
mån ej annat är avtalat eller ulfäsl Lagen gäller i den mån ej annat är
eller särskilt föreskrivet. avtalat
eller utfäst eller särskilt fö-
reskrivet. Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätl till jämkning enligt 8 § är dock utan verkan mol denne.
4§
I annat fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen fordran, för vUken betalningstiden försittes, från den dag som infaUer en månad efter det borgenären har avsänt räkning eller på annat sätl framställt krav på betalning av besläml belopp med angivande all underlåtenhet att betala medför skyldighet att ulge ränla. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för tid innan räkningen eUer kravel har kommii honom tUl hända.
Avser fordringen skadestånd eUer annan liknande ersättning som ej kan fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den dag som infaller en månad efler det borgenären har framställt krav på ersättning och lagl fram ulredning som med hänsyn Ull omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock ej skyldig alt erlägga ränta för tid innan kravet och utredningen har kommit honom till hända.
Oavsett vad som föreskrives i första och andra styckena utgår ränta på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om lagsökning eller beialningsföreläggande eller av stämning i mål om ulgivande av betalning.
Ulan hinder av bestämmelserna i andra och tredje styckena ulgår ränla på en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och inte skaU utges som livränta, alltid från den dag då skadan uppkom.
8§
Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande omsländighet som han inte har kunnal råda över varil förhindrad atl betala i rält lid och
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:72
skulle en skyldighet att utge full ränta med anledning av dröjsmålet med hänsyn härtill vara oskälig, får den ränta som annars skulle ulgå Jämkas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. Den nya bestämmelsen i 8 § tiUämpas endast på ränla för tid efter ikraftträdandet.
3. I fråga om ränta på skadeståndsfordran med anledning av brott som har utförts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
2 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 8 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap. 8§' Ersättning för rättegångskoslnad skall fulll molsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode UU ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varil påkallad för tillvaralagande av partens rätt. Ersällning skall ock utgå för partens arbele och tidspillan i anledning av rättegången. Såsom åtgärd för rättegångens förberedande anses förhandling för biläggande av tvistefråga som har omedelbar betydelse för partens talan.
Ersättning
för rättegångskostnad Ersättning för rättegångskostnad
skall även innefatta ränta efter sex skall även innefatta ränta enligt 6 §
procent från dagen då målel av- räntelagen (1975:635) från dagen
göres till dess betalning sker. då målet avgörs lill dess betalning
sker.
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987. Lagen gäller dock ej i fall då ränta har böriat löpa före ikraftträdandet.
' Senaste lydelse 1981:741.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar pä förmögenhetsrättens område skall ha följande lydelse.
Prop. 1986/87:72
Föreslagen lydelse Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att laga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande tUl det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade. |
31 §' |
Nuvarande lydelse
Har nägon begagnat sig av annans trångmål, oförständ, lättsinne eller beroende ställning iförhållande liU honom till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande tiU det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mol den förfördelade.
Lag samma vare, där sådant otillbörligt förfarande, som i första stycket avses, ligger annan till last än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och denne ägde eller bort äga kunskap därom.
Om avtal rörande bärgning gälle vad särskilt är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Har en rättshandling lillkommil före ikraftlrädandel liUämpas 31 § i dess äldre lydelse.
4 Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)
Härigenom föreskrivs atl 20 kap. 5 § vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
5§
I ansökningsmål får sökanden åläggas att betala ersättning för motparters rättegångskostnader även om deras talan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen. Ersättningen skaU även innefatta ränta efler sex procenl från dagen för beslutet till dess betalning sker.
I ansökningsmål får sökanden åläggas att betala ersäitning för motparters rättegångskostnader även om deras lalan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen. Ersättningen skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för beslutet tiU dess betalning sker.
Denna lag Iräder i krafl den 1 juli 1987. Lagen gäller dock ej i fall då ränla har böriat löpa före ikraftlrädandel.
Senaste lydelse 1955:231.
Justitiedepartementet Prop. 1986/87:72
Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 11 december 1986
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen, Guslafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, G. Andersson
Föredragande: statsrådet Wickbom
Lagrådsremiss om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.
1 Inledning
I räntelagen (1975:635) finns regler om skyldighet att betala dröjsmålsränta m.m. på penningfordringar inom förmögenhetsrättens område.
I samband med att vissa ändringar gjordes i lagen år 1984, varvid bl.a. dröjsmålsräntan höjdes (se prop. 1983/84:138, LU 32, rskr 294, SFS 1984:291), aktualiserades frågan om en mera allmän översyn av räntelagen. Denna uppgifl anförtroddes i mars 1984 åt en särskUd utredare (numera chefsrådmannen Leif Carbell). Uiredaren har bedrivii sitt arbete under namnet räntelagsutredningen.
Ulredningen överlämnade ijuni 1985 beiänkandei (SOU 1985:11) Ny räntelag. Belänkandet har remissbehandlats.
Till protokollet i detla ärende bör fogas dels en sammanfatining av betänkandet som bilaga 1 , dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2 , dels en sammanslällning av remissyttrandena som bilaga 3 .
Beträffande nuvarande svenska och nordiska förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas tiU betänkandet.
I lagen (1915:218) om avtal och andra rätlshandlingcu- på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) fmns en paragraf, 31 §, som anger när etl avtal är ogiltigl på grund av ocker. I förevarande lagstiftningsärende behandlas även frågan om bestämmelserna i den paragrafen bör anpassas till brottsbalkens bestämmelser i 9 kap. 5 § om ocker.
Under lagstiftningsärendets beredning har samråd sketl med förelrädare för justitiedeparlemenlen i de övriga nordiska ländema.
2 Allmän motivering
2.1 Allmänna utgångspunkter
Räntelagen är lillämplig på penningfordringar inom förmögenhetsrättens
område. Lagen är dispositiv, dvs. den gäller bara i den nian inte annat är
avtalat eller ulfäsl eller särskilt föreskrivet. Lagen innehåUer i första hand Prop. 1986/87:72 regler om dröjsmålsränta. Denna ränta motsvarar riksbankens diskonto med tUlägg av åtta procentenheter. Vidare finns en beslämmelse om s.k. avkaslningsränta, som ulgår vid återbetalning i samband med hävning av avtal på grund av kontraktsbrott eller av liknande anledning. Avkaslningsränlan moisvarar diskontot med tillägg av två procentenheter. Denna ränta skall under vissa förhållanden utgå också på skadestånd för personskada. I lagen preciseras vidare den tidpunkt från vilken ränta i olika fall skall böoa utgå.
En av räntelagsutredningens huvuduppgifter har varit alt överväga om räntelagens regler bör göras tvingande lill förmån för konsumenter. En annan huvuduppgift har varil all undersöka om del går att förenkla lagen, framför aUt när det gäller reglerna om dröjsmålsränta i konsumentförhållanden men också mera allmänt.
Utredningen har i det förut nämnda betänkandet (SOU 1985:11) Ny räntelag föreslagil alt räntelagens nuvarande beslämmelser behålls i stort setl oförändrade men atl lagen kompletteras med fyra nya paragrafer med särskilda bestämmelser för privatpersoner och konsumenler.
Utredningen har inte lagt fram något förslag lill förenkling av de nuvarande reglerna i räntelagen, vare sig när del gäller konsumentförhållanden eUer mera aUmänl. Utredningens förslag innebär tvärtom atl lagen, som redan i sitt nuvarande skick är tämligen komplicerad, skulle bli än mer svårtUlämpad genom den särreglering för privatpersoner och konsumenter som förslagel innehåller. Bl.a. av detta skäl har förslaget också fått ett i stor utsträckning negativt mottagande under remissbehandlingen.
Många av de problem och missförhållanden som utredningen har önskat komma lUl rätta med genom sitt förslag till nya konsumenträttsliga regler torde ha sin grund i bristande kunskaper om gäUande rätt hos såväl näringsidkare som konsumenter. Jag anser därför alt åtgärder i form av ökad information och ökat samarbete mellan näringsliv och konsumentorganisationer i dessa fall har större konsumentpolitisk effekt än lagstiftningsåtgärder av det slag som utredningen har föreslagit.
Av vad jag nu har anfön framgår att jag inte är beredd att ställa mig bakom utredningens förslag till ny räntelag. Och eflersom etl underiag saknas för alt bedöma om de nuvarande reglema kan förenklas i olika avseenden, får den frågan övervägas i elt senare sammanhang. Det återstår emellenid att pröva om olika enskildheter i ulredningens förslag bör genomföras nu.
I det följande avser jag att närmare behandla frågorna om
tvingande regler i konsumentförhållanden m.m. i avsnitt 2.2,
jämkning av dröjsmålsräntan i avsnitt 2.3,
ränta på skadestånd vid uppsåtligt brott i avsnitt 2.4,
ogmndade krav på dröjsmålsränta, faktureringsavgifl m.m. i avsnitt 2.5,
ränta på ersäitning för rättegångskostnad i avsnitt 2.6,
avtalslagens ockerparagraf i avsnitt 2.7,
ikraftlrädande i avsnitt 2.8, och
kostnader i avsnitt 2.9.
Mina kommentarer tUl de enskilda lagbestämmelserna ålerfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).
2.2 Tvingande regler i konsumentförhållanden m.m.
Prop. 1986/87:72
Min bedömning: Räntelagen bör aUtjämt i princip vara dispositiv och inte göras tvingande i konsumentförhållanden. Det finns inte heller skäl atl införa en lägre dröjsmälsränta för privatpersoner än för andra.
Utredningens förslag: I fordringsförhållanden där en privatperson är gäldenär eller borgenär skall dröjsmålsränta utgå med två i stället som för närvarande åtta procentenheter över diskontot. Denna regel skaU hksom räntelagen i sin helhel vara tvingande tUl konsumeniens förmån när denne har en näringsidkare som motpart (se betänkandet s. 74-113 och s. 119-130). Tre av utredningens experter har dock i etl särskilt yttrande ställt sig kriiiska till delta förslag (se betänkandet s. 215-218 och 220-225).
Reinissinstanserna: De remissinstanser som representerar näringslivel har starkt kritiserat utredningens förslag. Enligt dem skulle förslaget om särskilda regler för privatpersoner och konsumenler medföra avsevärda praktiska problem och stora administrativa kostnader. De har vidare framhållit att kreditgivarna skulle komma alt drabbas av ökade kapitalkostnader, om dröjsmålsräntan skuUe sättas avsevärt lägre än marknadsräntan. Dessa kostnadsökningar skulle enligt dessa remissinstanser i sisla hand komma alt drabba konsumenlkollekiivet. Även flera andra remissinslanser har varit negativa lill utredningens förslag.
Ett mindre anlal remissinslanser har varit positiva till utredningens förslag. Bland dem som i och för sig ställer sig positiva till en tvingande reglering i konsumentförhållanden har dock flera uttryckt tveksamhet tUl Ulredningens lagförslag och då framför allt till den föreslagna låga nivån på dröjsmälsräntan för privatpersoner.
Skälen för min bedömning: Utredningen har konstaterat atl räntelagen i slor utsträckning, inte minst i konsumentförhållanden, har salts ur kraft genom avtal. I förhållande till konsumenler sker detta regelmässigt genom klausuler som har utformats ensidigt av näringsidkarsidan i olika standardformulär.
Att sådana avtal i vissa fall kan innehålla viUkor som väsentligt skiljer sig från räntelagens är givetvis inle tillfredsställande. Såväl lagen (1971:112) om avlalsvUlkor i konsumentförhållanden som 36 § avtalslagen ger emellertid möjligheter atl ingripa mol oskäliga ränlekrav. Av förarbetena till räntelagen framgår också klart att räntevillkor som inte hell obetydligt avviker från räntelagens ofta måste kunna stämplas som oskäliga (se prop. 1975:102 s. 83).
I sammanhanget bör beaktas att det i dag inte finns någon tvingande reglering av den löpande räntan i konsumentförhållanden. Det finns då knappasl någon anledning att införa en tvingande reglering av jusl dröjsmälsräntan. Om det i framtiden skuUe bli aktuellt med tvingande reglering i något fall när det gäller den löpande räntan (t.ex. vid kreditköp), finns det däremot anledning att i det sammanhanget också la ställning tUl behovet av en tvingande reglering i motsvarande grad av dröjsmålsräntan.
Med hänsyn till det skydd mot oskäliga räntekrav som sålunda finns
redan i dag anser jag all man inle i försia hand bör söka komma lill rätta med förekommande missförhållanden genom nya lagregler utan genom en bättre information om vad som gäller i fråga om reglema om dröjsmålsränta. Det är en viktig uppgift för näringslivet att genom sina branschorganisationer se till all de standardformulär som används står i huvudsaklig överensslämmelse med räntelagens regler och inte innehåller villkor som är oskäliga för konsumenterna. Det är också angeläget att konsumentverket och andra som bevakar konsumenternas intressen ingriper, om sådana oskäliga viUkor används, och atl de förbättrar informationen tiU konsumenterna om vilka regler om dröjsmålsränta som gäller enligt räntelagen.
Alt räntelagen dock i elt visst avseende bör innehålla regler som skyddar konsumenterna mot oskäliga konsekvenser av en dröjsmålsränta återkommer jag till i nästa avsnitt.
Utredningens förslag om en särskild dröjsmålsränta för privatpersoner, som skaU molsvara diskontot med tiUägg av två procentenheter, har mött starkt motstånd från remissinstanserna. Inte heUer jag anser att utredningens förslag om en särskild dröjsmålsränta för privatpersoner bör genomföras. En differentiering av dröjsmålsräntan på delta sätt skulle enligt min uppfattning leda till stora praktiska problem för kreditUvet. Bl. a. skulle det bli nödvändigl för kreditgivarna atl inhämta och regislrera uppgifter om sina kunders förhållanden för atl kunna dela upp dessa i de olika kategorierna. Det skuUe inte kunna undvikas atl detta skulle medföra stora administrativa kosinader.
När man skall ta ställning till vilken nivå som dröjsmålsräntan för privatpersoner bör ligga på finns det vidare skäl alt beakta dröjsmälsräntans funkiion. Denna ränta bör dels verka så att den innebär en påtryckning på en gäldenär all betala sin skuld på förfallodagen, dels innebära att fordringsägaren får en viss kompensation om gäldenären trols allt kommer i dröjsmål med betalningen. Detta måste enligt min mening gälla även när en privatperson är gäldenär. Del bör också beaktas alt en alltför låg nivå på dröjsmålsräntan skulle kunna medföra att det blev lönsaml för en privatperson som behöver en kredit all underiåla att beiala en skuld i rält tid i SläUet för att skaffa en bankkredit. En dröjsmålsränta för privatpersoner som är lägre än ränian på checkräkningskredil i bank bör enligl min mening inte komma i fråga.
På grund av vad jag nu har anfört anser jag att utredningens förslag om tvingande reglering i konsumentförhållanden och lägre dröjsmålsränta för privatpersoner än för andra inte bör genomföras.
Prop. 1986/87:72
2.3 Jämkning av dröjsmålsräntan
Mitt förslag: Dröjsmälsräntan skall kunna jämkas, om gäldenären på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande omständighet som han inte har kunnat råda över har varit förhindrad att betala sin skuld i rätt tid och en skyldighel att utge full dröjsmålsränta med hänsyn härtiU skulle vara oskälig.
Utredningens förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag. Prop. 1986/87:72 Ulredningen har dessulom föreslagit all dröjsmålsräntan skall kunna jämkas i det fallel alt gäldenären, på grund av alt del har förelegal oklarhet om rättslägel eller något förhållande av avgörande betydelse för betalningsskyldigheten, har haft skälig anledning att tills vidare innehåUa betalningen (se betänkandet s. 113-119).
Remissinstanserna: De remissinslanser som represenlerar konsumentintressen, liksom många andra remissinslanser, är i stort sett positiva till en möjlighel att jämka dröjsmålsräntan. Flera av dessa remissinstanser uitrycker dock en viss tveksamhet lUl utredningens förslag om jämkning av dröjsmälsräntan på grund av oklarhet om rättsläget eller något annat förhållande. Från näringslivshåll framhålls vidare att del sociala skyddsnätet numera är så väl utformat att det inle föreligger någol behov av jämkning på gmnd av sociala omständigheter och all 36 § avtalslagen under aUa förhållanden lämnar möjlighel till den jämkning som kan anses vara påkallad.
Skälen för mitt förslag: Dröjsmålsräntans syfle är bl.a. att fungera som påtryckningsmedel på gäldenären att beiala sin skuld i tid. Hotet om att tvingas erlägga en dröjsmålsränta är dock verkningslöst mot den gäldenär som utan egen förskyllan, t.ex. tUl följd av sjukdom eller ofrivillig arbetslöshet, har kommit i betalningssvårigheler eller av annan liknande anledning är förhindrad atl betala i rätt lid.
Liksom gäUer i Danmark, Finland och Norge bör en möjlighet alt jämka dröjsmålsräntan införas i räntelagen för sådana fall då en gäldenär till följd av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande omständighet som han inte själv har kunnat råda över har varil förhindrad att betala i rätt tid. En fömtsättning bör dock vara att skyldigheten alt beiala full dröjsmälsränta av dessa skäl framstår som oskäUg. Härigenom utesluts de flesla fall när en näringsidkare har råkat i betalningssvårigheler. I dessa fall får en skyldighet alt utge dröjsmälsränta, oavsett anledningen till att den utgår, normall ingå i de affärsmässiga risker som näringsidkaren har anledning att räkna med.
En särskild fråga är om dröjsmälsräntan skall kunna jämkas även i fall då gäldenären har hållit inne betalningen vid oklarhet om rättsläget eller på grund av något annat förhållande som är avgörande för hans betalningsskyldighet.
För närvarande kan en
gäldenär endast i vissa fall fullgöra sin betalning
genom att deponera pengama hos länsstyrelsen enligl lagen (1927:56) om
nedsättning av pengar hos myndighet. En sådan deponeringsrätt föreligger
bara om gäldenären är förhindrad alt betala på grund av någon omsländig
het som är hänförlig till borgenären, exempelvis dennes bortovaro eUer
sjukdom. Deponering kan också ske om oklarhet råder om vem som är rätl
borgenär. Vid andra fall av rättslig oklarhet kan gäldenären inte med
befriande verkan betala genom att deponera pengarna hos länsstyrelsen (se
bl.a. NJA 1986 s. 40). Den gäldenär som i ett sådant fall besirider betal
ningsskyldighet och låter frågan bli föremål för domstolsprövning riskerar
därför alt få erlägga dröjsmålsränta, om han förlorar processen. Eftersom
domstolarnas handläggningstider ofta är långa, kan den ränta som gälde- !
nären kan bli skyldig atl erlägga komma att bli mycket hög.
Det är naturiiglvis otiUfredsställande om en rädsla för atl drabbas av höga räntekostnader leder lill atl den som har ett berättigat intresse av att få sin sak prövad av domstol tvekar atl processa och i stället belalar trots atl någon betalningsskyldighet kanske inte alls föreligger.
Att dröjsmålsräntan kan bli betungande där betalningsskyldigheten är föremål för domstolsprövning beror huvudsakligen på alt handläggningstiderna vid våra domstolar av olika skäl kommit alt bli alltför långa. Rättegångsreglerna är emellertid föremål för översyn inom justitiedepartementet och inom ramen för rättegångsutredningen (Ju 1977:06). Bl. a. eftersträvas atl genom snabbare domsiolsprocesser förkorta handläggningstidema. Problemet med de höga dröjsmålsräntorna vid eventuella processer kommer då att minska, vUket bör kunna leda till att en gäldenär inte skaU behöva avstå från alt få en tveksam fordran prövad i domstol av rädsla för höga räntekostnader.
Skulle problemet trots allt kvarstå får man överväga alt utöka möjligheten atl fullgöra betalning genom nedsättning. Någon sådan jämkningsregel som utredningen har föreslagit anserjag däremot inte bör införas. Jag delar den uppfattning som framkommit under remissbehandlingen atl en sådan regel skulle kunna skapa liUämpningssvårigheler och leda lill alt domstolama belastas i onödan.
Prop. 1986/87:72
2.4 Ränta på skadestånd vid uppsåtligt brott
Mitt förslag: Ränta på skadestånd med anledning av uppsåtligt brott skall utgå från den dag då skadan uppkom.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 142-153).
Remissinstanserna: Nära nog samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Varken skadeståndslagen, räntelagen eller någon annan författning innehåller särskilda bestämmelser om dröjsmålsränta på skadestånd med anledning av brott. Rälien till sådan ränta får fastställas utifrån räntelagens allmänna regler. Del innebär att målsägandens möjlighet att få ränta på sin skadeståndsfordran blir beroende av den art av brott som han har blivil utsatt för. I fråga om brott där ett redovisningsansvar kan anses föreligga kan sålunda ränla utgå från den dag då redovisningen borde ha sketl. I fråga om skadestånd i anledning av brott i andra fall utgår dröjsmålsränta på förfallna belopp tidigast en månad efler det att krav har framställts och tillfredsställande utredning har presenterats.
Det finns alltså inte någon enhetlig beräkningsgmnd för dröjsmålsräntan vid skadestånd i anledning av brott. Vidare kan det i vissa fall råda oklarhet om ränteberäkningen. Det är därför förklarligt alt ränleyrkandel i många fall av praktiska skäl utformas i enlighet med sådana rättsregler som är tillämpliga under alla förhållanden. Ränta yrkas sålunda i många fall först från den dag då stämningsansökan i brottmålet har kunnat delges
10
gärningsmannen. SärskUt gäller detta när åklagaren ulför den skadeli- Prop. 1986/87:72 dandes lalan.
Det är inte tUlfredsställande att den, skadelidande inte generellt kan få ränta på skadeståndsbeloppet redan från den dag då skadan uppkom. Visserligen kan man under vissa föratsättningar skönsmässigt ta hänsyn till ränteförluster när skadeståndet besläms. För all skapa klarhet bör det emellertid i räntelagen föras in en uttrycklig regel som ger den skadelidande rätt till ränta från den tidpunkten. Härigenom stärks brottsoffrens ställning. Samtidigt medför en regel av detta slag atl alla fall av skadestånd i anledning av uppsåtligt brott kommer att få en enhetlig behandling när det gäller rätten tiU ränla på skadeståndsbeloppet.
Enligt min mening bör en sådan regel begränsas till att avse ersättning med anledning av uppsåtligt brott. Så är faUet i den finska räntelagen vars beslämmelse om ränta på skadestånd med anledning av brott i viss mån kan tjäna som mönster för den nu förordade regeln.
Det kan i och för sig diskuteras humvida del finns någon anledning atl göra en skillnad meUan gämingar som är straffbara redan vid oaktsamhet och gämingar som beslraffas bara när de har utförts avsiktligt. En sådan åtskUlnad kan bl.a. framstå som omotiverad vid exempelvis etl brott som häleri, där lagstiftaren i vissa fall har bedömi oaklsamma former av brottet som lika slraffvärda som uppsåtsfallen. För den händelse det - såsom normalt är fallet — föreligger en olikhet med avseende på straffvärdet mellan uppsåtliga och oaklsamma gärningar, synes emellertid denna olikhet trots allt vara en omsländighet som bör spela in vid bedömningen av räntefrågan.
Oaklsamhetsbrollen innefattar generellt setl inte ell Hka klandervärt beleende som uppsåtsbroiten. Oftast blir det inte heller officiellt fastslaget om etl visst vårdslöst beleende i det enskUda fallet har utgjort elt brott. Härtill kommer alt det i aUmänhet är svårt atl överblicka hela del straffbara området för oaklsamma gärningar. I periferien kan detla sträcka sig tUl att omfatta även de obetydligaste förseelser. Det kan vara svårt att skapa sig en rättvisande bild av hur en regel om obligatorisk ränta även vid oaklsamma brott skulle komma atl fungera i praktiken. Liksom utredningen anser jag därför att del är lämpligasl att begränsa regelns tUlämplighet lill fall då det skadeståndsgrandande brottet är uppsåtligt.
2.5 Ogrundade krav på dröjsmålsränta, faktureringsavgift m.m.
Min bedömning: Ogmndade krav på dröjsmålsränta, faktureringsavgifter eller liknande bör även i fortsättningen bedömas efler aUmänna avtalsrättsliga principer. Någon särskild beslämmelse om sådana krav bör alltså inle föras in i räntelagen.
Utredningens förslag: Om en näringsidkare kräver en konsumeni på högre ränta än räntelagen medger, skall del anses som en otillbörlig hand-
11
ling enligt marknadsföringslagen. Det innebär all frågan skall kunna prövas av konsumentombudsmannen eller marknadsdomstolen. Detsamma skaU gälla för krav på avgift för fakturering, avisering eller annan betalningspåminnelse som inte är inkassoåtgärd enligt inkassolagen och inte heUer har särskilt avtalats (se betänkandet s. 131-141). En av utredningens experter är dock kritisk (se betänkandet s. 219).
Remissinstanserna: De flesla av remissinslanserna ställer sig bakom ulredningens tankegångar att krav på högre ränta eller andra avgifter än som har avtalals eller annars framgår av lag inte kan accepteras. Utredningens ståndpunkt i frågan har också vunnii stöd eller i vart fall lämnals utan erinran av många remissinstanser. Flertalet har dock reagerat mol kopplingen till marknadsföringslagen, eflersom man anser atl denna typ av krav inte är någon marknadsföringsåtgärd.
Skälen för min bedömning: Enligt allmänna avtalsrättsliga grunder är en gäldenär inte skyldig alt erlägga högre ränta än som har avtalats eller i vissa fall följer av handelsbruk eller sedvänja eUer annars kan utgå enligt lag. Delsamma gäller för faklureringsavgifier och Uknande. Atl rättsligt ogmndade krav på ränta och avgifter ändå framställs och i många fall också betalas lorde i huvudsak bero på brislande kännedom om gällande rättsregler. Enligl min mening är delta i första hand ett informationsproblem, som man borde kunna komma till rätta med genom konsumentpoliliska ålgärder av annal slag än lagsliftning. De offentliga konsumentorganen har här etl ansvar för atl den enskilde konsumenten blir medveten om vad som gäller i fråga om skyldigheten alt erlägga ränta eller avgifter för fakturering, betalningspåminnelse och andra aviseringar. Konsumentorganen torde även kunna stimulera företag, branschorganisationer m.fl. att vidta åtgärder för en frivillig sanering så all gällande regler på området följs.
Jag vill också erinra om att datainspektionen har möjlighet att ingripa mot otillböriiga inkassoålgärder med slöd av inkassolagen (1974:182). De missförhållanden somjag nu har berört aktualiseras ofta i inkassoärenden. Bankinspektionen har en liknande möjlighet att ingripa när det gäller verksamhet som står under dess tillsyn.
Jag anser sålunda atl del inte finns något behov av lagstiftningsåtgärder i denna del.
Prop. 1986/87:72
2.6 Ränta på ersättning för rättegångskostnad
Mitt förslag: Bestämmelserna i rättegångsbalken och vattenlagen (1983:291) om ränta på rättegångskoslnad anpassas tiU räntelagens regler om ränta. Härigenom höjs räntan på rättegångskostnad från nu gällande fasta räntesals om sex procent till en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonlol med tillägg av åtta procentenheter.
Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Till följd av koppUngen lill räntelagen innebär dock utredningens förslag - i
12
enlighet med dess förslag i fråga om den vanliga dröjsmålsräntan - alt Prop. 1986/87:72 räntesatsens storlek blir beroende av om någon av parterna är privatperson eller ej (se betänkandet s. 154-160).
Utredningen har vidare föreslagit all det i ersättningen för rättegångskostnader skall ingå ränla med tio procent på ersällningsgilla utgifter under processen från den dag beloppet har erlagts till och med den dag då målet har avgjorts (se betänkandet s. 161 -164).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del har lillslyrkl utredningens förslag att reglerna om ränla på rättegångskostnad anpassas lill räntelagens regler. Remissinstanserna har också överlag ställt sig positiva till tanken att vinnande part skall erhåUa ränta på sina utlägg under rättegången från den dag han har haft utlägget. Flera av dessa remissinstanser är dock kritiska mol utredningens förslag om hur delta skall lösas lagtekniskl.
Skälen för mitt förslag: Genom en lagändring som trädde i krafl den 1 juli 1973 - således före räntelagens tillkomst - infördes ett nytl stycke i 18 kap. 8 § rättegångsbalken. Enligt bestämmelsen i detla stycke skaU ersättning för rättegångskostnad även innefatta ränla efter sex procent från dagen då målet avgörs lill dess belalning sker (se prop. 1973:30, JuU 17, rskr 168 och SFS 1973:240).
Sex procent var den räntesats som vid tiden för regelns tUIkomst gäUde för fordringar i cJlmänhet när förfallodagen var bestämd i förväg. Del förutskickades dock i förarbetena lill lagändringen att räntefoten kunde komma att få jämkas i samband med en eventuell framlida allmän lagsliftning om dröjsmålsränta (se prop. 1973:30 s. 84). Någon sådan jämkning har emellertid inte sketl. Jag delar därför ulredningens uppfattning att en anpassning lill räntelagens räntenivå nu bör ske.
Jag kan däremot inte slälla mig bakom ulredningens förslag i fråga om ränta på utgifter som en part har haft under själva processen. Uträkningen av ränian skulle bli myckel komplicerad i fall då - vilket är vanligl -utgifterna uppstår successivt under tvisten.
Del är naturiiglvis inte helt tillfredsstäUande om någon får vidkännas en ränteförlust på ulgifter som han har haft för att få sin rätt fastslagen. Dessa utgifler torde dock vanligen uppgå till relativt små belopp. Med hänsyn tiU del finner jag att nyttan av en sådan regel som utredningen har föreslagil inte uppväger de nackdelar som den skuUe medföra i form av lillämpningssvårigheler och ell ökal merarbete för domstolama.
Inom justitiedepartementet och inom ramen för rättegångsulredningen arbelar man, som jag lidigare har framhållit, med att ta fram förslag som skall förkorta tidsutdräkten när del gäller processerna i domslol. Sådana förslag kan, om de genomförs, också bidra till att problemen med ränteförluster på ulgifter som har uppstått under processen minskar.
En bestämmelse om ränta på rättegångskostnad av samma slag som den i rättegångsbalken finns i 20 kap. 5 § valtenlagen. Den bör ändras på samma sätt som bestämmelsen i rättegångsbalken.
13
2.7 Avtalslagens ockerparagraf
Prop. 1986/87:72
Mitt förslag: Beskrivningen av ocker i avtalslagens ockerparagraf skall delvis anpassas till motsvarande beskrivning i brottsbalkens ockerparagraf. Det sker genom att kravet att den som utövar ocker utnyttjar en beroendeslällning inle längre skall behöva avse ett beroendeförhåUande mellan honom och målsäganden.
Skälen för mitt förslag: Ansvarei för ocker enligt 9 kap. 5 § brottsbalken skärptes den 1 juli 1986 i två hänseenden (se SFS 1986:123). Den ena nyheten var att beskrivningen av ockersituationen utvidgades något i förhållande till vad som dittUls gälll. När en gärningsman utnytijar en beroende ställning lUl atl bereda sig en förmån som står i uppenbart missförhållande tiU vederlaget eller för vilken vederlag inte skall ulgå, behöver del beroendeförhållande som gämingsmannen utnyttjar inte längre vara ett förhåUande mellan honom och målsäganden. Slraffbarhel kan alltså inträda även när gämingsmannen utnyttjar att målsäganden befinner sig i beroende ställning gentemoi en tredje person. Rent tekniskt har detta åstadkommits genom att den i brottsbalkens ockerparagraf efler rekvisitet beroende ställning intagna bestämningen "i förhåUande lill honom" (dvs. gärningsmannen) har utgått ur lagtexten. På det sättet är beroenderekvisitet redan utformat i Danmark och Norge och i ett förslag som har lagts fram i Finland.
Den andra nyheten var att den som lämnar kredit i näringsverksamhet eller annars vanemässigt eller i större omfattning skall kunna dömas för ocker, om del råder ett uppenbart missförhållande mellan den ränta e.d. han betingar sig och motprestationen. Detta innebär att man när det gäller låneocker slopar det uttryckliga kravet på att målsäganden skall ha befunnit sig i underläge av viss beskaffenhet. Redan det förhållandet atl någon i samband med bl.a. yrkesmässig kreditgivning bereder sig ränla eller annan ekonomisk förmån som står i uppenbart missförhållande till motprestationen är alltså lillräckligt för straffbarhet. Man slipper därmed att i varie enskilt fall utreda och bevisa hur låntagarens situation setl ut i detalj och att långivaren faktiskt medvetet utnyttjat att låntagaren befunnit sig i trångmål eller handlat på gmnd av oförstånd, lättsinne eller beroende ställning. Syftet med denna utvidgning av straffansvaret är att man lättare skall kunna komma åt oseriös verksamhet på området, ofta bedriven av s.k. grå lånefirmor utanför samhällets insyn och kontroll.
Vid granskningen av det lagförslag som låg till gmnd för lagändringen (se prop. 1985/86:65) förklarade sig lagrådet inte ha någon erinran i och för sig mol ändringama i bestämmelserna om ocker. Lagrådet uppmärksammade emellertid sambandet mellan reglema om straffansvar för ocker och dem om rättshandlingars ogUtighet enligl 31 § avtalslagen. Lagrådet påpekade därvid att straffbestämmelserna om ocker skulle komma att ha en större räckvidd än de motsvarande ogillighetsbestämmelserna i 31 § avtalslagen. Såvitt gällde frågan om målsägandens beroende ställning till någon annan än gärningsmannen föreföll det enligl lagrådet inte föreligga några bärande skäl för att inte genomföra den ändringen också i avtalslagen.
14
Beträffande den nya straffbestämmelsen om låneocker vid yrkesmässig Prop. 1986/87:72 kredilgivning o.d. var enligt lagrådel läget hiéra komplicerat; möjligen kunde man här länka sig att falla tillbaka på regeln om jämkning av avtalsvillkor i 36 § avtalslagen (se prop. s. 50).
I min anmälan av lagrådsyttrandet uttalade jag alt det naturligtvis kan synas önskvärt att brottsbalkens och avtalslagens bestämmelser om ocker såvitt möjligt korresponderar, även om del finns andra exempel på skillnader mellan den civilrättsliga regleringen i avtalslagen och utformningen av de straffrättsliga bestämmelser som har samband med denna. Jag ansåg emellertid all man i detta sammanhang också måste beakta önskemålen om nordisk rättslikhet (se prop. s. 54 f)-
Beträffande frågan om målsägandens beroende ställning framhöll jag att beslämmelsema om ocker i det aktuella hänseendet hade samma lydelse i de finska och norska avtalslagarna som i den svenska. En eventuell ändring på denna punkt borde under sådana förhållanden föregås av nordiska överläggningar.
I sak har skillnaden mellan de straffrättsliga och de civilrättsliga bestämmelsemas avfattning knappast någon betydelse. Man torde nämligen kunna ulgå från att en rättshandling, som genom lagändringen förs till det kriminaliserade området, civilrättsligt sett - om inle 31 § avtalslagen är tillämplig - i vart fall träffas av någon annan ogillighetsgmnd i avtalslagen, företrädesvis 33 §.
När det gäller den nya regeln beträffande låneocker vid yrkesmässig kredilgivning o.d. kan nämnas atl det för straffansvar krävs bl.a. atl det råder ell uppenbart missförhållande mellan prestationerna. Det är klart alt ett avtal som träffas av denna straffbestämmelse även kan drabbas av ogihighet enligt 36 § avtalslagen. I vissa fall torde även här 33 § avtalslagen kunna vara tillämplig.
Det är svårt att se några avgörande skäl som lalar mot att 31 § första stycket avtalslagen utvidgas så att ogillighel kan inträda också när någon utnyttjar ett beroendeförhållande mellan motparten och en tredje person. Vid de nordiska överläggningar som har hållits i lagstiftningsärendet har övriga nordiska länder förklarat sig dela denna bedömning. En sådan ändring av paragrafen bör alltså nu genomföras för Sveriges del.
Det kan synas mera tveksamt om den nya straffbestämmelsen beträffande låneocker vid yrkesmässig kredilgivning o.d. bör få en direkt motsvarighet bland ogiltighetsreglerna i avtalslagen. Som jag anförde i den tidigare nämnda propositionen står det klart att ett avtal som träffas av straffbestämmelsen även kan jämkas enligt 36 § avtalslagen. EnUgt min mening kan det vara en fördel om avlalet inle blir — såsom är följden vid en tillämpning av 31 § - helt ogiltigt ulan endasl blir föremål för en slörre eller mindre jämkning. Jämkningen kan då ske i den omfattning som behövs för att avtalet skall bU skäligt.
Enligt
min mening är det inte heller lämpligt alt i avtalslagen föra in en så
speciell regel som den som har tagits in i brottsbalken om låneocker.
DärtiU kommer alt man i övriga nordiska länder vid de nordiska överlägg
ningar som hållits i lagstiftningsärendet har varit negativ till tanken på en
sådan ändring. 15
På grund av vad jag nu har anfört ärjag inte beredd alt förorda att några Prop. 1986/87:72 bestämmelser om låneocker, motsvarande dem som finns i brottsbalken, tas in i avtalslagen.
2.8 Ikraftträdande
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Tidpunkten för ikraftlrädandet kan lämpligen bestämmas tiU den 1 juh 1987.
Den nya regeln om jämkning av dröjsmålsränta är av sådan karaktär att den i princip bör få fuU genomslagskrafl i och med ikraftträdandet. Jag föreslår därför att den skall gälla i fråga om ränta som avser tid efter ikraftträdandet, oavsett när huvudfordringen har tillkommit. Däremot bör den nya regeln om ränla på en skadeståndsfordran som grundas på uppsåtligt brott inte gälla, om brottet lill någon del har utförts före ikraftträdandet.
De nya reglema om ränla på rättegångskostnad bör inte lillämpas i fall då räntan har böriat löpa före ikraftträdandet (jfr prop. 1975:102 s. 112, 131, 204 och 211 samt prop. 1983/84:138 s. 10). I sådana faU bör i stället äldre bestämmelser tUlämpas.
I enUghet med allmänna principer bör ändringen i avtalslagen inte tUlämpas på rättshandlingar som har förelagils före ikraftträdandet, även om frågan humvida ocker föreligger aktualiseras först efler ikraftträdandet.
2.9 Kostnader
De föreslagna ändringarna torde inle medföra några ökade kostnader för det allmänna.
Den föreslagna möjligheten alt i vissa fall jämka dröjsmålsränta kan komma atl innebära en margineU ökning av antalet mål vid de allmänna domstolarna. Denna ökning kan emellertid under alla omsiändigheter förmodas resultera i en motsvarande minskning av anlalet ärenden som går vidare till kronofogdemyndigheterna för exekuliva åtgärder.
Jag har i mitl slällningstagande titl utredningens förslag påpekat vikten av all bl.a. konsumenterna informeras om de regler som gäller i fråga om dröjsmålsränta m.m. Detta är en uppgift för konsumentverket. Kostnaderna för en sådan information torde kunna rymmas inom ramen för tillgängliga medel.
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i räntelagen (1975:635),
2. lag om ändring i rällegångsbalken,
16
3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandUngar Prop. 1986/87:72 på förmögenhetsrättens område,
4. lag om ändring i vallenlagen (1983:291).
Förslagen bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 4 '.
4 Specialmotivering
4.1 Förslaget till lag om ändring i räntelagen (1975:635)
Förslaget innebär atl ändringar görs i 1 och 4 §§ räntelagen samt att en ny paragraf, 8 §, införs i lagen.
1 §
Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens område.
Lagen gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskUt föreskrivet. AvlalsvUlkor som inskränker gäldenärens rätl till Jämkning enligt 8 § är dock utan verkan mot denne.
(Jfr 10 § i utredningens förslag)
Räntelagen är för närvarande genomgående dispositiv. Som jag har angetl i avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen bör detta i princip gälla även i fortsättningen.
Enligt vad jag har förordal i avsnitt 2.3 bör det finnas en möjlighel tiU jämkning av dröjsmålsräntan i vissa faU. I förevarande lagförslag regleras denna fråga i den nya 8 §. I sakens nalur ligger att en bestämmelse av detta slag måste vara tvingande till förmån för den till vars skydd den har tillkommit.
I 1 § har därför lagts till en mening som uttryckligen anger att gäldenärens rätl lill jämkning enligt 8 § inte kan avtalas bort lill hans nackdel. Bestämmelserna i 1 § utgör däremot inle någol hinder mol avtal som innehåller en förmånligare reglering för gäldenärens del än vad som följer av räntelagen.
4§
1 annat
fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen fordran, för vilken
betalningstiden försittes, från den dag som infaller en månad efter det
borgenären har avsänt räkning eller på annal sätt framställt krav på betal
ning av bestämt belopp med angivande att underlåtenhet atl betala medför
skyldighet alt ulge ränla. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta
för tid innan räkningen eller kravet har kommit honom lill hända.
Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som ej kan fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den dag som infaller en månad efler det borgenären har framställt krav på
'
Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med pro
positionens. 17
2 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 72
ersäitning och lagt fram utredning som med hänsyn tUl omständigheterna Prop. 1986/87:72 skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränla för lid innan kravet och ulredningen har kommit honom till banda.
Oavsett vad som föreskrives i försia och andra styckena ulgår ränta på förfallen fordran senasl från dagen för delgivning av ansökan om lagsökning eller beialningsföreläggande eller av stämning i mål om ulgivande av belalning.
Utan hinder av bestämmelserna i andra och tredje styckena utgår ränta på en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och inte skaU utges som livränta, alltid från den dag då skadan uppkom.
(Jfr 4 § i utredningens förslag)
Andra stycket i förevarande paragraf innehåller specialregler för ränteberäkningen beträffande fordran som avser skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas ulan särskild ulredning. Till skillnad från huvudfallet enligl försia slyckel i 4 §, som avser fordran i allmänhet med en icke i förväg beslämd förfallodag, krävs för skadestånd och liknande ersättning (l.ex. försäkringsersättning) inte bara att krav framställs för att ränteberäkningen ska la sin början. I dessa fall fordras dessutom, för att ränta skall börja utgå efter en månad, all borgenären har lagl fram den utredning som skäligen kan begäras av honom. Att bestämmelserna har getts detla innehåll beror framför alll på all del har ansells rimligt atl gäldenären skall fä underlag för atl kunna ta ställning lill om skadeståndskravet är berättigat innan hans underiåtenhet att betala skall medföra att dröjsmålsränta utgår.
I ett nytt fjärde stycke införs nu en särskild regel för ränta på sådana skadeståndsfordringar som grundas på ett uppsåfligt brott. Som framgår av lagtexten skall ränta böria löpa omedelbart i och med alt skadan uppkommer. Innebörden härav är främst att det vid ett sådant skadestånd inte längre skall uigöra en förutsättning att gärningsmannen har kunnat anträffas och krävas på betalning eller ens identifieras för att räntan skall böria ulgå. Formelll är del inte heller erforderligt alt borgenären omedelbart lägger fram den utredning som han kan tillhandahålla för att ränta skall böria löpa. Alt skadan har uppkommit och alt denna är en följd av etl uppsåtligt brott på grund av vilket gärningsmannen är skyldig att betala skadestånd är alltså i sig tillräckligt för atl ränla skall börja utgå.
Ränta på etl livräntebelopp kan dock inte börja löpa från den dag då skadan uppkom. Sådana belopp förfaller ju lill betalning successivt. I paragrafen görs därför ett undanlag för den siluationen.
Den föreslagna bestämmelsen är tillämplig inte bara på målsägandes anspråk på skadestånd. Även om fordran tillkommer någon annan till följd av atl skadeståndsanspråket har överlåtits, beräknas räntan redan från skadans uppkomst.
Del
bör påpekas alt den dag skadan uppkom inle behöver sammanfalla
med den dag då broitei begicks eller den skadegörande händelsen inträf
fade utan kan ligga senare i tiden. Den skadliga effekten av gärningen kan
nämligen inträda först så småningom, och innan denna har uppstått finns
del inte någon grund för del krav som skall utgöra underlag för ränteberäk
ningen. Finns det flera poster som skall ersättas, kan dessa hänföra sig tiU j
skadliga effekter som har inträtt vid olika tidpunkter. Räntan får då beräk
nas på varje post för sig och från dagen för resp. effekts uppkomst.
Av skäl som har redovisats i avsnitt 2.4 i den allmänna moliveringen har Prop. 1986/87:72 bestämmelsen om ränla på skadeståndsfordran med anledning av brott begränsats lill alt gälla endast uppsåtliga brott.
8§
Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan Uknande omständighet som han inie har kunnat råda över varit förhindrad alt beiala i rält tid och skulle en skyldighet att utge full ränta med anledning av dröjsmålet med hänsyn härtUl vara oskälig, får den ränta som annars skulle utgå Jämkas.
(Jfr 9 § i utredningens förslag)
Förevarande paragraf är tvingande lill gäldenärens förmån (se 1 §).
Ränta som ulgår enligt elt avtal kan jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Del öppnas nu en möjlighel atl med stöd av bestämmelserna i den nya 8 § jämka inle bara en avialsenlig dröjsmålsränta utan även en lagstadgad dröjsmälsränta. Det är emellertid inte — till skillnad från jämkning enligt 36 § avtalslagen — fråga om någon allmän jämkningsmöjlighel efter vad som är skäligt. Det är i slället i en väl avgränsad krets av situationer som jämkning skaU kunna komma i fråga. Jämkning skall kunna ske bara vid sådana fall då en underlålenhel att betala beror på sjukdom eller annan genomgripande personlig händelse, som gäldenären huvudsakligen inte själv är skuld till.
Det skall alltså vara fråga om oväntade händelser som på ett avgörande sätt påverkar gäldenärens möjligheter att betala. Framför allt avses fall då gäldenärens sociala situation och därmed också hans förmåga alt göra rätt för sig i ekonomiskt avseende har påverkals.
Sjukdom kan ibland medföra aUvarliga konsekvenser för en persons belalningsförmåga. I sådana fall finns alltså en möjlighel till jämkning av dröjsmälsräntan. Om gäldenären är en företagare bör dock jämkning normalt komma i fråga bara beträffande privata skulder. För småföretagare, särskilt av typen hantverkare eller liknande, kan det emellertid någon gång finnas anledning alt jämka även ränla på andra skulder.
Andra personliga händelser som på ett genomgripande sätt kan påverka gäldenärens betalningsförmåga är exempelvis en närslåendes dödsfall i fall då gäldenären har levt i en ekonomisk gemenskap med den avlidne. På samma sätt kan skilsmässa eUer separation föranleda en radikal förändring av de ekonomiska fömtsättningarna för gäldenären. Ett exempel på det är atl boendekostnader och många andra fasta utgifter som gäldenären har tagil på sig utifrån förutsättningen alt två löner flyter in till hushållet inte omedelbart låter sig anpassas liU endast en löneinkomst. Under en övergångstid kan därför avsevärda betalningssvårigheter uppstå.
Slora
och hell opåräknade förändringar i gäldenärens egna inkomstför
hållanden kan under en övergångstid också resultera i betalningssvårig
heler. Här, liksom i övriga fall då jämkning kan komma i fråga, gäller
emellertid kravel att gäldenären inte själv får vara huvudsakligen skyldig
till att han saknar ekonomisk möjlighel alt betala i lid. Om skälet lill att
han 19
har råkat i betalningssvårigheler är atl han har skuldsatt sig för kraftigl och Prop. 1986/87:72 under alla omständigheter inle skulle ha kunnal beiala en skuld i rätt tid, kan jämkning självfaUet inte komma i fråga.
Jämkning kan bli aktuell inte bara när underlåtenheten att betala i rätt tid beror på beialningsoförmåga ulan också om en betalningstidpunkt har försuttits på gmnd av t. ex. sjukdom trots att betalningsförmåga har förelegal. Del lorde dock vara ovanligt atl dröjsmålet med betalningen i sådana fall blir så långt att full dröjsmälsränta framslår som direkt oskälig.
Genom det i paragrafen uppställda kravel på alt full dröjsmälsränta skall framstå som oskälig uppnås atl jämkning inte kan ifrågakomma om dröjsmålet med betalningen har varit obetydligt eller räntebeloppet av andra skäl är litel. Över huvud taget innebär detla krav att jämkning bara skall förekomma i undantagsfaU.
Jämkningen kan avse den tillämpliga räntefoten så atl denna sätts lägre än den som ska gälla enligt lagen. Jämkningen kan också verkställas på så sätt atl den tid under vilken ränta annars skulle utgå förkortas. Någon gång kan det kanske finnas anledning atl jämka dröjsmålsräntan till noll.
4.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 18 kap.
8§
Ersättning för rättegångskostnad skall fulll motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämle arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varil påkallad för lillvaralagande av partens rält. Ersättning skall ock utgå för partens arbele och lidsspUlan i anledning av rättegången. Såsom ålgärd för rättegångens förberedande anses förhandling för biläggande av tvistefråga som har omedelbar betydelse för partens talan.
Ersättning för rättegångskostnad skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen då målel avgörs liU dess betalning sker.
(Jfr utredningens förslag lill lag om ändring i rättegångsbalken) Ändringen innebär atl räntan på rättegångskostnader höjs från gällande fasta räntesats på sex procenl lill den räntesats som enligt räntelagen gäller för förfallna fordringar, dvs. lill en ränta som motsvarar det av riksbanken fastställda diskontot med ett tillägg av åtta procentenheter. Räntan på rättegångskostnader kommer således - på samma sätt som enligt räntelagen gäller för ränta på fordringar i allmänhel - att bli beroende av förändringar i det allmänna ränteläget.
4.3 Förslaget till lag om ändring i avtalslagen
31 §
Har
någon begagnat sig av annans trångmål, oförständ, lättsinne eller
beroende ställning tiU att taga eller betinga sig förmåner, vUka stå i uppen
bart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit eriagt eUer ulfäst, 20
eller för vilka något vederlag icke skall ulgå, vare rättshandling, som Prop. 1986/87:72 sålunda tillkommit, icke gällande mol den förfördelade.
Lag samma vare, där sådant otillbörligt förfarande, som i första stycket avses, ligger annan till last än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och denne ägde eller bort äga kunskap därom.
Om avtal rörande bärgning gälle vad särskilt är stadgat.
Ändringen innebär att orden "i förhållande till honom" har fått ulgå ur lagtexten i försia stycket. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 2.7 i den allmänna motiveringen.
4.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)
20 kap.
5§
I ansökningsmål får sökanden åläggas atl beiala ersällning för motparters rättegångskostnader även om deras lalan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen. Ersättningen skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för beslutet tUl dess betalning sker.
Ändringen är av samma slag som gjorts i rättegångsbalken (se avsnitt 4.2).
5 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill
1. lag om ändring i räntelagen (1975:635),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).
6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.
21
Lagrådet Prop. 1986/87:72
Utdrag ur protokoll vid sammaniräde 1986-12-17
Närvarande: f.d. justitierådet Hull, regeringsrådet Dahlman, justitierådet Gad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till
1. lag om ändring i räntelagen (1975:635),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Maria Renmyr.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
22
Justitiedepartementet Prop. 1986/87:72
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 januari 1987
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm- Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Wickbom
Proposition om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss faitat vid regeringssammanträde den 11 december 1986) över förslag tiU
1. lag om ändring i räntelagen (1975:635),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandUngar på förmögenhetsrättens område,
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).
Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnal förslagen utan erinran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
23
Bilagal Prop. 1986/87:72
Sammanfattning av betänkande (SOU 1985:11) av räntelagsutredningen
När den snart tioåriga räntelagen nyligen ändrades så att räntefoten för dröjsmålsräntan blev diskontot plus åtta procent, ställde sig många undrande till om del var lämpligl alt ha en så pass hög ränla också i konsumentförhållanden. Höjningen ansågs dock då kunna genomföras generelll för alla slag av fordringsförhåUanden, eflersom uppställandet av särskilda ränteregler för konsumentförhållanden ansågs vara en fråga som borde behandlas i ett vidare sammanhang av den särskilde utredaren för en mera allmän översyn av räntelagen som regeringen avsåg att inom kort tillkalla.
Del förslag som räntelagsutredningen nu lägger fram innebär i enlighet härmed att nuvarande regler i räntelagen utökas med fyra nya paragrafer under mbriken "Särskilda bestämmelser för privatpersoner och konsumentförhållanden". Genom dessa bestämmelser, 8-11 §§, modifieras och kompletteras räntelagens nuvarande regler. 1-7 §§ i gällande lag återfinns alltså även i den nya räntelagen, i allt väsentligt helt oförändrade. De nya bestämmelserna blir tUlämpliga när räntelagen ska lillämpas på en privatperson, vare sig denne nu är gäldenär eUer borgenär i fordringsförhållandet. Den särskilda regleringen är alltså tillämplig på rena privatförhållanden där båda parter är privatpersoner, men också på konsumentförhåUanden där privatpersonens motpart är en näringsidkare. Företagare emellan gäller däremot endast de regler som svarar mot den nuvarande räntelagen, dvs. ett i stort sett oförändrat rättsläge.
Räntefoten
är enligt de nya reglema lägre än annars, när en privatperson
eller konsument är antingen gäldenär eller borgenär. Tillägget till diskontot
ska i dessa fall aUtid vara två procenl, dvs. dröjsmålsräntan och den s.k.
avkastningsräntan får en räntefot som är lika hög och sammanfaller. En
enheflig räntefot kommer alltså atl gälla för "konsumenträntan",
vUket
bl.a. innebär en betydande förenkUng av systemel. Anledningen tUl att
ränian sätts lägre för privatpersoner och konsumenter är att de skäl som
föranlett den höga räntan för näringsidkare inte är gångbara när man ser till
de enskUda människomas privata förhållanden. De har inte som inom före
tagen sin hushållsekonomi organiserad efter affärsmässiga principer. Den
aUmänna dröjsmålsräntans räntefot, som har en bindning tUl räntenivån
hos de inom näringslivet vanligast förekommande formerna av kommersi
ell rörelsekredit, passar inte för privatförhållanden. Där beror inte dröjs
målen på medvetna kalkyler över vilka ekonomiska aUernativ som kan
vara mesl lönsamma. Orsaken till atl en räkning inte betalas i tid är som
regel att den skickats ut för sent för att komma med vid den genomgång av
räkningar och vid den samlade utbetalning, vanligtvis genom posten, som
genomsnitlskonsumenten gör en gång varie månad i samband med att han
får ut sin lön. Eller också beror dröjsmålet på att han helt enkelt är ulan
pengar. Mot den bakgranden har den räntenivå som ska gälla för privatper- 24
söner fastställts uttfrån andra överväganden än dem som varit bestämman- Prop. 1986/87:72 de för nivån inom det kommersieUa näringsUvet. Problemen gestaltar sig olika i den ena och den andra typen av förhållanden och skillnaden i reglema speglar denna realitet.
Den lägre räntefoten ska gälla också när en privatperson eller konsument har ställning av borgenär. Utredningen har funnit att en dröjsmålsränta efter diskonlol plus åtta procent ofta skuUe innebära en påtaglig överkompensation sett från en privatpersons synpunki. En sänkning av ränian är även av delta skäl motiverad. Detta innebär bl.a. att försäkringsbolagens ofta framförda önskemål om en lättnad i räntebördan vid försäkringsersättning tillgodoses. Regleringen av försäkringsskador, inle minst vid personskador, drar ofta med nödvändighet ut på liden utan atl detta därför behöver bero på långsamhet i hanteringen hos bolagen. I sådana fall har räntekostnaderna för bolagen som etl resultat av den nuvarande höga räntefoten ansetts onödigt slora, särskilt med beaktande av atl räntan på den ersätlningsberältigades sida samtidigt inneburit en icke obetydlig överkompensation. Dessa problem bortfaller med det syslem som nu föreslås.
En annan nyhet i lagen är alt en begränsad möjlighet tUl jämkning av skyldigheten alt betala ränta öppnas för vissa undantagsfall. Reglema om ränta i räntelagen är schabloniserade. Så måste det vara. Efler mönster av vad som gäUer i de övriga nordiska ländema har därför en möjlighet tiU avsteg från dessa stela regler tillskapats för de fall då en långtgående skyldighet att betala ränta skulle framstå som obillig. Det är dock bara i två spectficerade undantagsfall som en jämkning ska kunna komma i fråga. Dels ska så kunna ske när en privatperson, som är gäldenär, med hänsyn tUl alt rättslägel varit oklart haft skälig anledning att tills vidare hålla inne en belalning. Dels ska jämkning kunna äga mm när en privatperson råkat i dröjsmål därför atl han lill följd av sjukdom eUer annan genomgripande personlig händelse huvudsakligen ulan egen skuld råkat i betalningssvårigheter och synnerliga skäl för jämkning föreligger.
I konsumentförhåUanden, dvs. när en konsument har en näringsidkare till motpart, ska räntelagen i dess helhet - inte bara de nya särskilda bestämmelserna således, utan även nuvarande regler i 1-7 §§ - vara tvingande tiU konsumenternas förmån. Fömtom den belydelse detta får för den legala ränians höjd - den enhetliga "konsumentränlan", diskontot plus två procent, blir sålunda en tvingande maximinivå som inte får överskridas - innebär detla alt fordringar som redan före förfallodagen löper med ränta, l.ex. banklån, inte får ha en särskild förhöjning av dröjsmålsräntan avtalad i de faU där redan den s.a.s. ordinarie räntan ligger över lagens maximinivå för dröjsmålsräntan. Den ordinarie räntan fortsätter alltså att utgå oförändrad, såsom redan tidigare har varit fallet, enligl 7 § räntelagen. Del nya är att även denna reglering nu blir tvingande i konsumentförhållanden.
Ofta har, särskilt från
bankhåll, påtalats den ofullkomlighet i systemet
som i vart fall i prakliken anseits föreligga beiräffande brottslingars skyl
dighet alt utge ränta, t.ex. när en bedragare lurat liU sig pengar genom
obehöriga förfaranden med checkar. Gämingsmannen kan vara svår att få
tag på eller ibland hell okänd, vilket gör att ränteberäkningen inte kan 25
komma i gång. Förslaget till nya regler råder bot på denna brist, eUer i vart Prop. 1986/87:72 fall på oklarheten om vad som gäller. Det sägs nämligen nu uttryckligen att på skadestånd i anledning av uppsåtligt brott utgår ränla, oberoende av om krav framställts och utredning lagts fram, från den dag skadan uppkom.
Enligt sina direkliv ska utredningen också behandla frågan om tidpunkten för betalning av faktura. I denna fråga har utredningen funnil att det system som i övrigt föreslås kan förväntas av sig själv leda tUl att särskilda kortare tider än en månad för betalning inte kommer atl tillämpas av företagen. Den ränlefria frist om en månad som f.n. föreskrivs i 4 § räntelagen kommer nämligen alt omfattas av den tvingande regleringen och det finns inte något rättsligen hållbart skäl för atl, beträffande fordringar som förfaUer vid anfordran, också avtala om en särskUd betatfrisl. Något rättsligt beaktansvärt skäl för all, beträffande fordringar som förfaller vid anfordran, också avtala om en särskild betatfrisl finns nämligen inte. De särskilda mycket korta frister, som f.n. ibland förekommer, kan därför antas komma att försvinna. Del hävdas att det i framtiden, mot bakgmnd av det nu föreslagna tvingande systemel, kommer att framstå som närmasl vilseledande och därmed oskäligt atl ange en särskild frist för betalning, som är kortare än den månadsfrist som ska löpa innan ränta böriar utgå. Förekomsten av sådana klausuler bör därför kunna komma att stävjas genom ingripande från KO:s sida.
Avier och andra räkningar, avseende exempelvis el och vatten, får alltså förutsättas i framliden förenklat komma att ange en enda sisla betalningsdag. Denna ska sammanfalla med den dag dröjsmålsränta böriar utgå och tidsmässigt ligga minst en månad efler den dag räkningen avsändes. Härigenom ska belalning inte behöva ske tidigare än atl en månadslön dessförinnan alllid hunnit flyta in tiU hushållet.
Slutligen innehåller förslaget en regel som ska motverka det tilltagande ofoget att utan stöd i avtal avkräva konsumenterna en särskild fakturaavgift i samband med att en vanlig räkning eller betalningspåminnelse skickas ut. sådana rättsligen ogrundade krav — liksom f.ö. även krav på högre ränta än den som följer av räntelagen — ska enligt vad som uttryckligen fastslås i lagen alltid anses som en otillbörlig handling enligl marknadsföringslagen. Ingripande av KO och i förlängningen ell utdömt vitesbelopp kan alltså bli följden, om näringsidkaren inte ser till att han träffar ett särskilt avtal med konsumenten i de fall han nödvändigtvis vUl ta ut en avgtft för faktura, avisering eller annan betalningspåminnelse. Därmed kan det också bli föremål för prövning enligt avtalsvillkorslagen om det är skäligt atl vid en viss typ av avtal statuera sådana avgifter.
Det har även ingått i utredningens uppdrag atl se över de f. n. otidsenliga reglema om ränta på rättegångskostnadsersättning. Här föreslår utredningen atl den nuvarande bestämmelsen i 18 kap. 8 § rällegångsbalken anpassas till räntelagens regler om ränta. Räntefoten för den ränta som ska utgå efter det att målet avgjorts genom dom höjs alltså från nu gällande otillräckliga och absolut fixerade sex procent till den nivå som - beroende på om det är en privatperson eller näringsidkare - ska gälla enligt de aUmänna reglema om dröjsmålsränta.
Hämtöver föreslås emellertid en ytterligare och helt ny regel om ränta 26
på sådana utgifter som part ådrar sig under rättegångens själva förlopp och Prop. 1986/87:72 som sedermera visar sig utgöra ersättningsgill rättegångskostnad. Ersättningen för sådan koslnad ska innefatta ränla på utgivet belopp efter tio procent om årel från den dag beloppet erlades till och med den dag då målet avgörs. Anledningen till att i detta speciella fall räntefoten bestämts till en fixerad procentsats är atl domstolarna inte onödigtvis ska åläggas alt göra komplicerade uträkningar som innebär ett merarbeie som inte står i proportion tiU frågans ekonomiska betydelse. Tio procenl har ansetts ungefärUgen motsvara den genomsnitlliga nivån för avkastningsräntan, sett i elt något längre tidsperspektiv.
Utöver de nu berörda lagändringarna har förslag lagts fram till följdändringar i ett flertal av de talrika specialförfattningar som innehåller hänvisningar till räntelagen. Avsikten har här varit all den lägre räntenivån för privatpersoner ska slå igenom även i specialförfattningamas räntebestämmelser.
27
BUaga 2 Prop. 1986/87:72
Utredningens lagförslag 1 Förslag till Räntelag Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Denna lag är tillämplig på penningfordringar inom förmögenhetsrät
tens område.
Lagen gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskilt föreskrivet. För privatpersoner och konsumentförhållanden finns särskilda bestämmelser 18-11 §§.
2 §
Ränta på en fordran ulgår inle för lid innan fordringen är förfallen till
betalning.
På en fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande grund ulgår dock ränla för tiden från den dag betalningen erlades tUl och med den dag återbetalning sker eller, om återbetalning inte sker i rätt tid, den dag från vilken ränta böoar ulgå enligt 3 eller 4 §.
3 §
Försitts betalningstiden för en fordran vars förfallodag är bestämd i
förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.
På en fordran som gmndar sig på sysslomans eller annans skyldighet att redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eUer tredje man utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt tid, från den dag redovisning bort ske.
4 §
I andra fall än som avses i 3 § utgår ränta på en förfaUen fordran, för
vilken betalningstiden försitts, från den dag som infaller en månad efter det
borgenären har avsänt räkning eller på annat sätl framställt krav på betal
ning av elt bestämt belopp med angivande all underlåtenhet atl betala
medför skyldighet alt utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att
erlägga ränta för tid innan räkningen eller kravel har kommit honom till
hända.
Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den dag som infaller en månad efter det borgenären har framstäUt krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständighetema skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock inte skyldig att erlägga ränta för tid innan kravet och utredningen har kommit honom till hända. På en fordran som avser skadestånd i anledning av ett uppsåtligt brott utgår ränta, oberoende av om krav framställts och utredning lagts fram, från den dag skadan uppkom.
Oavsett vad som föreskrivs i försia och andra slyckena ulgår ränla på en förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande eller av stämning i mål om ulgivande av betalning.
28
5 § I fall som avses i 2
§ andra stycket beräknas ränta för år enligt en Prop. 1986/87:72
räntefot som motsvarar det av riksbanken faslstäUda, vid varie tid gäUande
diskontot med ett tillägg av två procentenheter.
6 § I sådana fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varie tid gällande diskontot med ett tillägg av åtla procentenheter.
7 § Löper en fordran med ränta när den förfaller till betalning och försitts betalningstiden, utgår ränla i fortsättningen enligt samma räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock ulgå lägst enligt den räntefot som anges i 6 §, såviit gäller fordran som avses i 3 § första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra stycket eller 4 § från den dag som där föreskrivs för varje särskilt fall.
Särskilda bestämmelser för privatpersoner och konsumenter
8 § Är en privatperson i egenskap av konsument eller eljest gäldenär eUer borgenär skall tillägget till diskontot enligl 6 § vara två procentenheter.
9 § Har en privatperson som är gäldenär, med hänsyn till atl oklarhet förelegat om rättsläget eller eljest om någol förhållande av avgörande betydelse för betalningsskyldigheten, haft skälig anledning alt tUls vidare hålla inne betalningen, kan den ränta som skall utgå enligt bestämmelse i denna lag jämkas. Detsamma gäller om betalningstiden försuttits därför att privatpersonen till följd av sjukdom eller av annan genomgripande personlig händelse huvudsakUgen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter och synnerliga skäl för jämkning föreligger.
10 § Avtalsvillkor mellan en konsument och en näringsidkare som i jämförelse med andra bestämmelser i denna lag än 2 § första slycket är till nackdel för konsumenten, är utan verkan mot denne. Dock får, under föratsätlning atl båda parter härvidlag tillförsäkras samma förmån, avtal träffas alt upplupen ränta enligt denna lag, som understiger etthundra kronor, inle behöver utges.
11 § En näringsidkare får inte framställa krav mot en konsument på ränla, utöver vad som följer av denna lag. Gör han del skall det anses uigöra en sådan handling som avses i 2 § marknadsföringslagen (1975:1418). Detsamma gäller krav som avser särskild avgift för faktura eller eljest för avisering eller annan betalningspåminnelse, som inle är inkassoåtgärd enligt inkassolagen (1974:182), såvida inle särskilt avtal träffats om atl sådan avgift skall utgå.
Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1986, då räntelagen (1975:635) skall upphöra alt gälla. 1 fråga om ränta för tid före ikraftträdandet gäller dock den gamla lagen.
Om det i en lag eller annan författning hänvisas till den gamla lagen lillämpas i stället den nya räntelagen.
29
2 Förslag till
Lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att 22 kap. 5 § och 25 kap. 7 § ärvdabalken skall ha nedan angivna lydelse.
Prop. 1986/87:72
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse 22 kap.
5§
Å legal, som avser visst penningsbelopp, äger leslamenlslagaren såviit ej annat framgår av testamentet, lillgodonjuta ränta, sedan fyra månader förflutit från testators död. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden fram till dess legalel enligl 1 § i detta kapilel skall utgivas och enligl 6 § räntelagen för tiden därefter.
Å legal, som avser visst penningsbelopp, äger leslamenlslagaren såvitt ej annat framgår av testamentet, lillgodonjuta ränta, sedan fyra månader förflulit från leslators död. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1986:00) för tiden fram till dess legalel enligl 1 § i detta kapilel skall utgivas och enligl 6 eller 8 § räntelagen för tiden därefter.
25 kap.
7§
Finnes den dödförklarade sedermera vara vid liv, skall envar, som i följd av dödförklaringen tillträtt egendom, bära den åter. Samma lag vare, där den dödförklarade finnes hava avlidit å annan tid än den som antagits såsom dödsdag och med hänsyn därtill annan är berättigad till kvarlåtenskapen.
Har egendom som skall återbäras blivil till annan överlåten, är jämväl denne ålerbäringsskyldig, där han ej var i god tro då han åtkom egendomen.
Då egendomen ålerbäres, skall ock utgivas avkastning som belöper på tiden efter det innehavaren vann kunskap, att annan ägde bättre rätt lill egendomen, eUer stämning blev honom delgiven. Har han för egendomen hafl nödig kostnad, skall den ersättas: nyttig kostnad skall ock ersältas, där den ej var gjord å tid som nyss sagts. Utgöres egendomen av penningbelopp, skall ränta gäldas på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den dag innehavaren vann kunskap att annan ägde bättre rätt till beloppet eller stämning delgavs honom.
Då egendomen ålerbäres, skall ock utgivas avkastning som belöper på tiden efter det innehavaren vann kunskap, att annan ägde bättre rätl till egendomen, eller stämning blev honom delgiven. Har han för egendomen haft nödig koslnad, skall den ersältas; nyttig kostnad skall ock ersättas, där den ej var gjord å lid som nyss sagts. Utgöres egendomen av penningbelopp, skall ränta gäldas på beloppet enligt 6 eller 8 § räntelagen (1986:00) från den dag innehavaren vann kunskap att annan ägde bättre rätl till beloppet eUer stämning delgavs honom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande ifråga om ränta för tid före nämnda dag.
30
3 Förslag till Prop. 1986/87:72
Lag om ändring ijordabalken
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 12 a §, 12 kap. 55 a, 60 och 65 a §§ samt 13 kap. 19 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap. 12 a § Skall arrendatorn enligl dom eller beslut betala högre arrendeavgift än förat för förfluten lid, skall han betala ränta på det överskjutande beloppet som om detta hade förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående artendeavgiften. Skall arrendatorn betala lägre belopp, skall jordägaren betala ränta på det belopp som han har mottagit för mycket från den dag då han tog emot beloppet.
Ränian skall beräknas enligt 5 § Räntan skall beräknas enligl 5 §
räntelagen (1975:635) för tiden in- räntelagen (/9S6.-00) för tiden innan
nan domen eUer beslutet har vunnit domen eller beslutet har vunnit laga
laga kraft och enligt 6 § räntelagen kraft och enligl 6 eller 8 § räntela-
för tiden därefter. gen för tiden därefter.
12 kap. 55 a §
Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avlalet sagts upp, fär beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt tiU vilken uppsägning sketl. Har frågan om vUlkorsändring utan uppsägning hänskjutits tiU hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det månadsskifte som inträffar närmast efler tre månader från dagen för ansökningen. Beslut om ändring av hyresvillkoren får dock inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan sex månader förflulit efler del att de förat gällande villkoren bökade tUlämpas.
Är hyresavtalet ingånget för beslämd tid och har avtalet sagls upp, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse liden före den lidpunkt till vilken uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till hyresnämnden, får beslul om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt lUl vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas upp, om uppsägning skett när ansökningen ingavs till hyresnämnden. Är hyrestiden längre än elt år och sker ändring av hyresvillkoren på grand av ansökan av hyresgästen, får beslutet likväl avse tiden efter det månadssktf-te som inträffar närmast efter tre månader från dagen för ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i följd.
Hyresnämnden får, när det finns särskilda skäl, förordna all beslut om villkorsändring får verkställas även om det inle har vunnit laga kraft.
Skall hyresgästen enligl hyresnämndens eller bostadsdomstolens beslut betala högre hyra för förfluten tid än som skolat ulgå förat, är hyresrätlen inle förverkad på grund av dröjsmål med betalningen av det överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller inte, om skyldighet atl flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.
31
Nuvarande lydelse På överskjutande belopp hyresgästen betala ränta som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förat ulgående hyran. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för liden innan beslutet vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. |
Föreslagen lyddse
skall |
På överskjutande belopp skaU hyresgästen beiala ränta som om beloppet förfallit tiU betalning samtidigt med den fömt ulgående hyran. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1986:00) för tiden innan beslutet vunnii laga kraft och enligt 6 eller 8 § räntelagen för tiden därefter.
I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande belopp jämte ränta som avses i femle stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränla till förfallodagen skall beräknas enligt 5 § räntelagen.
Prop. 1986/87:72
Om hyran sänks för förfluten tid genom hyresnämndens eller bostadsdomstolens beslul, skall hyresvärden samlidigt åläggas att till hyresgästen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen för tiden från dagen för beloppets moltagande lil! dess beslulel vunnii laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
Om hyran sänks för förfluten tid genom hyresnämndens eller bostadsdomstolens beslul, skall hyresvärden samtidigt åläggas atl till hyresgästen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburil för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen för liden från dagen för beloppets mottagande lUl dess beslutet vunnit laga krafl och enligl 6 eller 8 § räntelagen för tiden därefter.
60§
I mål om ersättning enligt 57 § skall rätten på yrkande av hyresgästen, om hyresvärden medger skyldighel all betala ersättning eller sådan skyldighel fastställs genom dom som vunnit laga kraft, förplikta hyresvärden att beiala förskoll i avräkning på den ersättning som kan komma all bestämmas.
Försia stycket gäller inte, om det är uppenbart att förskottet blir obetydligt. Har beslut i fråga om förskotl meddelats, får nytt yrkande om förskott inte las upp lill prövning förtån tre månader förflulit sedan del föregående beslulel vann laga krafl.
Beslut i fråga om förskotl får meddelas ulan huvudförhandling. Innan beslut meddelas, skall parterna beredas tillfälle att yttra sig. Beslut som meddelals under rättegången skall överklagas särskilt. Hovrättens beslut får inte överklagas.
Har hyresgästen uppburit förskotl som överstiger den slutligt bestämda ersättningen, är han skyldig atl till hyresvärden betala lillbaka del överskjutande beloppet jämte ränla. Ränian beräknas enligl 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för beloppets mottagande lill dess ersättningen blivit slutligt bestämd genom dom som vunnii laga krafl och enligl 6 § räntelagen för tiden därefter.
Har hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt bestämda ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det överskjutande beloppet jämle ränta. Räntan beräknas enligl 5 § räntelagen (1986:00) för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess ersättningen blivit slutiigt bestämd genom dom som vunnit laga kraft och enligt 6 eller 8 § räntelagen för tiden därefter.
32
Nuvarande lydelse Föreslagenlyddse
65 a §
Ingen får ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av hyressö-kande för anvisning av bostadslägenhet. Sådan ersättning får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enUgl grunder som föreskrivs av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.
Den som uppsåtligen bryter mot försia slyckel döms till böter eUer fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms tiU fängelse i högst två år.
Den som har uppburit olUlålen ersäitning är skyldig alt betala lillbaka den.
Prop. 1986/87:72
Saknar hyresgästen, när hyresavtalet avser en bostadslägenhet, rätt till förlängning enligt 45 §, första slycket I eller 2 eller andra slyckel och begagnar sig hyresvärden uppsåtligen av detla förhållande till att la ut en hyra som är uppenbart oskälig med hänsyn till lägenhetens braksvärde, döms hyresvärden tiU böter eller fängelse i högsl sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högsl två år. Hyresvärden är dessutom skyldig att lämna tUlbaka vad han lagil emot i den mån del översiiger skälig hyra för lägenheten jämte ränta på delta belopp. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess domen vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefler.
Saknar hyresgästen, när hyresavtalet avser en bostadslägenhet, rätt tiU förlängning enligt 45 §, försia stycket 1 eUer 2 eller andra slycket och begagnar sig hyresvärden uppsålligen av detta förhållande till alt ta ut en hyra som är uppenbart oskälig med hänsyn lill lägenhetens braksvärde, döms hyresvärden tiU böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högsl två år. Hyresvärden är dessutom skyldig alt lämna tillbaka vad han lagil emot i den mån det översiiger skälig hyra för lägenheten jämte ränta på detta belopp. Ränian beräknas enligt 5 § räntelagen (1986:00) för tiden från dagen för beloppets moltagande till dess domen vunnit laga kraft och enligt 6 eller 8 § räntelagen för liden därefter.
13 kap.
19 §
När den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen är inne och
lösesumman nedsatts enligl 18 §, upphör tomträtten med däri upplåtna
rättigheter och blir inskrivningar i denna utan verkan. Innan nedsättning
skelt, får tillträde ej äga ram utan tomträtlshavarens medgivande.
Har tomträtten frånträtts på den genom uppsägningen beslämda tUl-Irädesdagen men är lösesumman då ännu icke nedsatt, är fastighetsägaren skyldig atl betala ränla lill tomträllshavaren. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från tillträdesdagen till dess nedsättning skall ske och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
Har tomträtten frånträtts på den genom uppsägningen beslämda tillträdesdagen men är lösesumman då ännu icke nedsatt, är fastighetsägaren skyldig att betala ränta till tomträllshavaren. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1986:00) för tiden från tillträdesdagen lill dess nedsättning skall ske och enligt 6 eller 8 § räntelagen för tiden därefter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre beslämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränla för tid före nämnda dag.
33
3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72
4 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs atl 18 kap. 8 och 14 nedan angivna lydelse.
rättegångsbalken skall ha
Prop. 1986/87:72
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 18 kap. 8§
Ersättning för rättegångskoslnad skall fuUl motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eUer biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaiåtagande av partens rätt. Ersättning skall ock utgå för partens arbete och tidspillan i anledning av rättegången. Såsom ålgärd för rättegångens förberedande anses förhandUng för bUäggande av tvistefråga som har omedelbar betydel- |
se för partens talan.
Ersättningför rättegångskostnad skall även innefatta ränta efter sex procent från dagen då målet avgöres till dess betalning sker.
Har part i anledning av rättegången hafl utgifter som utgör er-säliningsgiU rättegångskostnad skall ersällningen härför innefalla ränla på utgivet belopp efler tio procent om året från den dag beloppet erlades till och med den dag då målel avgöres.
På den sammanlagda ersällningen för rättegångskostnader utgår ränta enligl 6 eller 8 § räntelagen (1986:00) från dagen då målet avgöres lill dess betalning sker.
14 §
eller slutliga beslul. Då rätten avgör målet meddele rätten samtidigt beslut angående rättegångskostnaden så ock i fråga som avses i 13 § första slycket. Ingår i ersättning för rättegångskostnad arvode till ombud eller biträde, skall arvodets belopp angivas. |
Part, som vill erhålla ersättning för rättegångskostnad, skall, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han det ej, äge han ej därefter tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt; dock må part även om yrkande ej framställts, erhåUa ränta som avses i 8 § andra stycket saml ersättning för utskrift av rättens dom
Part, som vill erhålla ersättning för rättegångskostnad, skall, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva vari koslnaden består. Gör han det ej, äge han ej därefter tala å den koslnad, som uppkommil vid samma rätt; dock skall part, även om yrkande ej framställts, erhålla ränla som avses i 8 § tredje stycket samt ersättning för utskrift av rättens dom eller slutliga beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag.
34
5 Förslag till Prop. 1986/87:72
Lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs alt 2 kap. 29 § utsökningsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2
kap.
29 §
När medel som sökanden eller När medel som sökanden eUer
annan sakägare har fått lyfta skall annan sakägare har fått lyfta skall
betalas tillbaka, utgår ränta enligt betalas tillbaka, utgår ränta enligt
5 § räntelagen (1975:635) från den 5 § räntelagen (1986:00) från den
dag medlen utbetalades till och med dag medlen utbelalades till och med
den dag återbetalning skaU ske och den dag återbetalning skall ske och
enligl 6 § räntelagen för liden däref- enligl 6 eller 8 § räntelagen för liden
ter. därefler.
Ränta utgår dock ej i den mån det beror på den som är berättigad till medlen att de ej har betalats tillbaka.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränla för tiden före nämnda dag.
6 Förslag till
Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)
Härigenom föreskrivs atl 39 a och 141 §§ konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 a §
Den som är skyldig alt ålerbära Den som är skyldig atl ålerbära
egendom skall även utge den av- egendom skaU även utge den av
kastning som belöper på liden efter kastning som belöper på tiden efter
det alt återvinning påkallades. Ut- det att återvinning påkaUades. Ut
göres egendomen av penningbelopp göres egendomen av penningbelopp
eller skall ersättning utges för egen- eUer skall ersättning utges för egen
domens värde, ulgår ränta enligt domens värde, utgår ränta enligt
5 § räntelagen (1975:635) tUl och 5 § räntelagen (1986:00) till och
med den dag då skyldighet atl åter- med den dag då skyldighet att åler
bära beloppel eller utge ersättning- bära beloppet eller utge ersättning
en inträder och enligt 6 § räntelagen en inträder och enligt 6 eller 8 §
för tiden därefter. räntelagen för tiden därefter.
Skall någon ålerbära egendom vid återvinning enligt 30 §, kan han förklaras skyldig atl utge även avkaslning som belöper pä liden från del att han mottog egendomen till dess atl återvinning påkallades. Ränla för sådan tid beräknas enligt 5 § räntelagen.
Den som nedlagt nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som ålerbäres har rätt lill ersäitning därför, om ej särskUda skäl föreligga däremot.
Återvinnes säkerhet som grandas på inteckning, skall inteckningshand- 35
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:72
Ungen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, liUhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det ej ske, skall ersäitning utgå.
141 §
Borgenär äge innan lid för klander mot utdelningsförslaget är ute ej annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej heller må, om klander väckts, borgenär, vars rält beröres av klandret, annorledes än mot borgen lyfta utdelning förtän klandret blivil genom laga kraflägande beslul avgjort.
Är fordran beroende av viUkor, som i 136 § avses, eller är, där borgenär förelagt sådan edgång, som i 116 eller 123 § sägs, edgången ej fullgjord, må utdelning för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga om fordran, som är tvistig; dock att borgenär, vars fordran är fastställd genom beslul, som ej äger laga krafl, må mot borgen lyfta vad på fordringen belöper. Utdelning för fordran, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må ej lyftas under tiden för framställande av anmärkningar mol bevakningen.
Finnes
borgenär, som lyft utdel- Finnes borgenär, som lyft utdel
ning, skyldig att till konkursboet ning, skyldig att tUl konkursboet
ålerbära vad han uppburit, skall ålerbära vad han uppburil, skall
han gälda ränla därå. Ränian beräk- han gälda ränta därå. Räntan beräk
nas enligl 5 § räntelagen (1975:635) nas enligl 5 § räntelagen (1986:00)
från den dag då medlen lyftes till från den dag då medlen lyftes tUl
och med den dag då skyldighet atl och med den dag då skyldighet att
ålerbära medlen inträder och enligt ålerbära medlen inträder och enligt
6 § räntelagen för tiden därefter. 6 eller 8 § räntelagen för tiden där
efter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta för lid före nämnda dag.
7 Förslag till
Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)
Härigenom föreskrivs att 13 § förköpslagen (1967:868) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
När förköpet fullbordats, skall När förköpet fullbordats, skall
kommunen ersätta köparen för vad kommunen ersätta köparen för vad
denne enligt åtagande i köpeavtalet denne enligt åtagande i köpeavtalet
fullgjort före fullbordandet och för fullgjort före fullbordandet och för
nödvändig kostnad i samband med nödvändig kostnad i samband med
köpel. På belopp som kommunen köpel. På belopp som kommunen
på grand härav har atl utge skall på grand härav har att utge skall
kommunen betala ränla. Räntan be- kommunen betala ränta. Räntan be
räknas enligt 5 § räntelagen (1975: räknas enligt 5 § räntelagen (1986:
635) från den dag köparen utgav be- 00) från den dag köparen utgav be
loppet intill första vardagen i andra loppet intill första vardagen i
andra 36
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:72
månaden
efter förköpets fullbor- månaden efler förköpets fullbor
dande och enligt 6 § räntelagen för dande och enligl 6 eller 8 § räntela-
tiden därefler. Kommunen skall gen för tiden därefter. Kommunen
dessutom ersälta köparen för nöd- skall dessutom ersälta köparen för
vändig koslnad som nedlagts på nödvändig kostnad som nedlagts på
egendomen utöver vad som skäli- egendomen uiöver vad som skäli
gen motsvarar värdel av den av- gen motsvarar värdet av den av
kastning som köparen erhållit. Rän- kastning som köparen erhållit. Rän
ta utgår på sådan ersällning enligt ta utgår på sådan ersättning enligl 6
6 § räntelagen från första vardagen eUer 8 § räntelagen från första var-
i andra månaden efter det atl förkö- dagen i andra månaden efter det att
pet fullbordats. förköpet fullbordats.
Har köparen avverkat skog annal än tUl husbehov eller avhänt egendomen annat än dess vanliga avkastning, äger kommunen erhålla ersättning härför. Detsamma gäUer om köparen skadat egendomen eller eljest föranlett att den minskat i värde, om och i den mån det med hänsyn till förfarandeis beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:244) om aUmänna vatten-och avloppsanläggningar atl 27 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Avgift skall ulgå enligt taxa som huvudman utformar i överensstämmelse med de grander som anges i 24—26 §§. Avgifi kan utgå som engångsavgift och som periodiska avgifter.
Engångsavgtft får ej sättas högre än att den svarar mol fastighetens andel i kostnaden för den allmänna va-anläggningens utförande. Uppgår engångsavgift till belopp som är belungande med hänsyn tiU faslighetens ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter, skall, om fastighetens ägare begär det saml godlagbar säkerhet ställes, avgiften fördelas på årliga inbetalningar under viss tid, högsl lio år.
Avgifi skall betalas vid anförd- Avgift skall belalas vid anford-
ran. På obetalt belopp utgår ränta ran. Ifråga om huvudmannens räii
enligl 6 § räntelagen (1975:635) till ränla på obetalt belopp gäller
från dagen för anfordran. bestämmelserna i räntdagen (1986:
00).
Skall engångsavgtft fördelas på årliga inbetalningar, utgår ränta enligt 5 § räntelagen på varie del av avgiften som förfaller lill betalning i framtiden från den dag då den försia inbetalningen skall ske till dess ifrågavarande del av avgiften belalas eller ränta skall utgå enligt tredje stycket.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock
fortfarande i fråga om ränla för tid före nämnda dag. 37
9 Förslag till Prop. 1986/87:72
Lag om ändring i väglagen (1971:948)
Härigenom föreskrivs alt 55 § väglagen (1971:948) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
55 §
Har väghållare erhållit vägrätt, är fastighetens ägare berättigad atl av väghållaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av vägens byggande eller begagnande, om det ej avtalats eller uppenbarligen fömtsätts att ersättning ej skall lämnas. Samma rätt till ersättning har innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt liU fastigheten som upplåtits innan marken togs i anspråk.
Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. expropriationslagen (1972:719) i tUlämpliga delar. 4 kap. 3 § nämnda lag skaU härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.
På ersättningen ulgår ränta enligt På ersättningen ulgår ränta enligt
5 § räntelagen (1975:635) från den 5 § räntelagen (1986:00) från den
dag då marken logs i anspråk lill dag då marken logs i anspråk till
och med den dag då belalning skall och med den dag då belalning skall
ske och enligt 6 § räntelagen för ti- ske och enligt 6 eller 8 § räntelagen
den därefter. för tiden därefter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag.
10 Förslag till
Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § expropriationslagen (1972:719) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6
kap.
16 §
I den mån expropriationsersätt- I den mån expropriationsersätt-
ning betalas efter utgången av frist ning betalas efler utgången av frist
som föreskrives i 7 § första eller som föreskrives i 7 § första eUer
andra stycket, skall den exproprie- andra stycket, skaU den exproprie
rande utge ränta på ersättningen rande utge ränta på ersättningen
från fristens utgång enligt 6 § ränte- från fristens utgång enligt 6 eller 8 §
lagen (1975:635). Har förhandstill- räntelagen (1986:00). Har förhand-
trade ägt rum eller har fastigheten stillträde ägt ram eller har fastighe-
helt eUer delvis övergått på den ex- ten helt eUer delvis övergått på den
proprierande enligt 10 §, skall den exproprierande enligt 10 §, skall
exproprierande ulge ränta på ex- den exproprierande ulge ränla på
propriationsersältningen enligt 5 § expropriationsersättningen enligt
38
Nuvarande lydelse räntelagen från den dag fastigheten tillträddes eller övergick på den exproprierande till dess betalning sker eller ränta skall utgå enligt första punkten i denna paragraf. Har fastigheten endast delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande och skuUe skyldighet all i sådant fall betala ränta på hela ersättningen vara oskälig mot den exproprierande, får räntebeloppet jämkas. |
Föreslagen lydelse
5 § räntelagen från den dag fastigheten tillträddes eller övergick på den exproprierande till dess betalning sker eller ränta skall utgå enligt första punklen i denna paragraf. Har fasligheten endast delvis tiU-trätts eUer övergått på den exproprierande och skuUe skyldighel att i sådanl fall betala ränta på hela ersättningen vara oskälig mot den exproprierande, får räntebeloppet jämkas.
Expropriation fullbordas utan hinder av att ränta enUgt försia stycket ej betalas.
Prop. 1986/87:72
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta för lid före nämnda dag.
11 Förslag till
Lag om ändring i ledningsråttslagen (1973:1144)
Härigenom föreskrivs alt 30 § ledningsrällslagen (1973:1144) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 §
Ersättning enligt 13 eller 33 § skall erläggas inom tre månader efter det att ersältningsbeslutel vann laga krafl. I den mån ersättningen betalas efter utgången av denna frist skall dessutom ulges ränta på ersättningen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från fristens uigång. Har tiUträde skett före frislens uigång skall även utges ränla enligt 5 § räntelagen från den dag tillträdet skedde till dess betalning sker eller ränla skall utgå enligt andra punkten i denna paragraf.
Ersäitning enligt 13 eller 33 § skall eriäggas inom tre månader efler del att ersältningsbeslutel vann laga kraft. I den mån ersättningen betalas efter utgången av denna frist skall dessutom ulges ränta på ersättningen enligt 6 eller 8 § räntelagen (1986:00) från fristens utgång. Har tillträde skelt före fristens utgång skall även utges ränla enligt 5 § räntelagen från den dag tillträdet skedde lill dess betalning sker eller ränta skaU utgå enligt andra punkten i denna paragraf.
I fråga om ersättning som avses i 13 § och förskott som avses i 25 eUer 25 a § äger 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande lillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta för lid före nämnda dag.
39
12 Förslag till Prop. 1986/87:72
Lag om ändring i anlägggningslagen (1973:1149)
Härigenom föreskrivs att 32 § anläggningslagen (1973:1149) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
Ersättning enligt 13 § skaU erläg- Ersättning enligl 13 § skall erläg
gas inom tre månader efter det all gas inom tre månader efter det atl
ersältningsbeslutel vann laga kraft, ersältningsbeslutel vann laga kraft.
I den mån ersättningen belalas efter 1 den mån ersättningen betalas efler
utgången av denna frist skall dess- ulgången av denna frist skall dess
utom utges ränta på ersättningen ulom ulges ränla på ersättningen
enligl 6 § räntelagen (7975.-655) enligt 6 eller 8 § räntelagen (1986:
från fristens utgång. Har tilllräde 00) från fristens utgång. Har tiUträ-
sketl före frislens uigång skall även de skell före fristens uigång skaU
utges ränla enligl 5 § räntelagen även utges ränta enligt 5 § räntela-
från den dag tiUträdet skedde lill gen från den dag tillträdet skedde
dess belalning sker eller ränia skall till dess betalning sker eUer ränta
utgå enligt andra punkten i denna skall utgå enligt andra punkten i
paragraf. denna paragraf.
I fråga om ersättning som avses i första slycket och förskotl som avses i 27 eUer 27 a § äger 5 kap. 16 § fastighetsbUdningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag.
13 Förslag till
Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 33 § gravlagen (1974:342) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap. 33 § Vid förtättningen fastställd ersättning skall betalas inom tre månader från del avslulningsbeslutet meddelades. På ersättningen utgår ränta från dagen för avslutningsbeslutet. Har förordnande enligt 32 § tredje stycket meddelats, skall dock räntan på ersättning som avser anvisad mark beräknas från den dag då marken tidigast får tillträdas.
Ränla som avses i
försia stycket Ränla som avses i försia stycket
beräknas enligt 5 § räntelagen beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975: 635) för tiden till dess betal- (1986: 00) för tiden till dess betal
ning skall ske och enligt 6 § räntela- ning skall ske och enligl 6 eller 8 §
gen för tiden därefler. räntelagen för tiden därefter.
Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1986. Äldre beslämmelser gäUer dock fortfarande i fråga om ränla för tid före nämnda dag.
40
14 Förslag till Prop. 1986/87:72
Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)
Härigenom föreskrivs atl 17 § konsumentkreditlagen (1977:981) skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Vill kreditgivaren utnyttja rätt att återtaga vara, skall avräkning göras mellan honom och köparen.
Köparen lillgodoräknas härvid varans värde vid återtagandet. Värdet beräknas efler vad kreditgivaren kan antagas få ut genom all på lämpligt sätt försälja varan.
Kreditgivaren
får tillgodoräkna Kreditgivaren får lillgodoräkna
sig den obetalda delen av kredit- sig den obetalda delen av kredit
fordringen efter avräkning enligt fordringen efter avräkning enligt
13 § samt i förekommande fall 13 § saml i förekommande fall
dröjsmålsränta, dock ej enhgt hög- dröjsmälsränta.
re räntefot än som anges i 6 § rän
telagen (1975:635).
Kreditgivaren får däoämte lillgodoräkna sig ersättning för följande kostnader för återtagande av varan, nämligen exekulionsavgifl, skälig kostnad för transport av varan samt utgtft för inställelse vid förtätlning för återtagande, om inställelsen har varit påkallad för tillvaratagande av kreditgivarens rält. Vid bestämmande av ersättning för utgift för inslällelse äger bestämmelserna om beräknande av ersättning av aUmänna medel till vittne motsvarande tUlämpning.
I mål om handräckning för återtagande får kreditgivaren, enligt vad regeringen närmare föreskriver, tillgodoräkna sig även skälig ersättning för eget arbete med anledning av målet saml arvode till ombud eller biträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag.
15 Förslag till
Lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304)
Härigenom föreskrivs att 22 och 23 § hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §
Har förhandlingsöverenskommelse träffats om hyran eller annat hyresvillkor för hyresgäst, har hyresgästen rätl atl utan uppsägning av hyresavtalet hos hyresnämnden ansöka om ändring av överenskommmelsen i den del den avser honom. För att kunna upptas tiU behandling skaU ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom tre månader från den dag då hyresgästen fick undertättelse om del nya villkoret eller, i fråga om hyra, tre månader från den dag då villkoret böqade tillämpas mot honom.
Vid prövning av hyresviUkor enligl försia stycket skall 12 kap. 48 § 41
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1986/87:72
jordabalken tUlämpas med den avvikelse som kan följa av 21 §. Skäligheten av belopp som avses i 20 § får prövas även ulan samband med prövning av hyran i övrigl.
Beslul varigenom hyresvillkor ändras iräder i stället för förhandlingsöverenskommelsen i den delen. Avser beslutet hyra, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till hyresgästen betala tUlbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Ränian skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för beloppels mottagande tiU dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för liden därefter.
Beslut varigenom hyresvillkor ändras träder i stället för förhandlingsöverenskommelsen i den delen. Avser beslutet hyra, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till hyresgästen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämle ränta. Räntan skall beräknas enligl 5 § räntelagen (7986; 00) för tiden från dagen för beloppets mottagande tiU dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 eller 8 § räntelagen för tiden därefter.
Beslämmelsema i denna paragraf gäller ej i fråga om överenskommelse som har ingåtts efter förhandling enligt 5 § tredje slycket.
23 §
Omfattas lägenhet av förhandlingsordning, är avtal som hyresvärden träffar med hyresgästen i fråga som avses i 5 § försia stycket ogiltigt, om förhandling enUgt förhandlingsordningen ej har ägl mm. Sådant avtal är även ogiltigl, om det avser hyreshöjning uiöver vad som medges i träffad förhandlingsöverenskommelse eUer ändring av grundema för beräkning av sådan särskild ersättning som avses i 12 kap. 19 a § jordabalken i strid med träffad förhandlingsöverenskommelse. Hyresvärden är skyldig att beiala tillbaka vad han har uppburil för mycket jämle ränla därpå enligt 6 § räntelagen (1975:635) för tiden därefter.
Omfattas lägenhet av förhandlingsordning, är avtal som hyresvärden träffar med hyresgästen i fråga som avses i 5 § första stycket ogiltigt, om förhandling enUgt förhandlingsordningen ej har ägl mm. Sådant avtal är även ogiltigt, om det avser hyreshöjning utöver vad som medges i träffad förhandlingsöverenskommelse eUer ändring av grundema för beräkning av sådan särskild ersällning som avses i 12 kap. 19 a § jordabalken i strid med träffad förhandlingsöverenskommelse. Hyresvärden är skyldig atl betala lillbaka vad han har uppburit för mycket jämte ränla därpå enligl 6 eller 8 § räntelagen (1986:00) för tiden därefler.
Försia stycket gäller ej, om mol förhandUng har mött hinder som ej har berott av hyresvärden eller av fastighetsägarorganisation som är part enligt förhandlingsordningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag.
42
16 Förslag till ' Prop. 1986/87:72
Lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag
Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 13 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
13 §
Har
en bolagsman haft nödvän- Har en bolagsman hafl nödvän
dig eller nyttig kostnad för bolagets dig eller nyttig koslnad för bolagets
räkning, är han berättigad till ränla räkning, är han berättigad till ränta
på sin fordran från den dag förd- på sin fordran från den dag ford
ringen kom till. Räntan beräknas ringen kom tiU. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:635) för enligt 5 § räntelagen (1986:00) för
tiden fram till dess ränta skall utgå tiden fram till dess ränta skall utgå
enligt 6 § samma lag. enligt 6 eller 8 § samma lag.
Försummar
en bolagsman att Försummar en bolagsman att
göra avtalat tillskott eller att redo- göra avtalat tillskolt eller att redo
visa influtna medel, skall han betala visa influtna medel, skaU han betala
ränta beräknad enligt 6 § räntelagen ränta beräknad enligt 6 eller 8 §
från den dag tillskottet eller redo- räntelagen från den dag tillskottet
visningen bort ske. eUer redovisningen bort ske.
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1986. Äldre beslämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag.
17 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem att 28 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse
28
§
Avgifter skall belalas vid anförd- Avgifter skall betalas vid anford-
ran. På obetalt belopp uigår ränta ran. Ifråga om huvudmannens rätt
enligt 6 § räntelagen (1975:635) till ränla på obetalt belopp gäller
från dagen för anfordran. bestämmelserna i räntelagen
(1986:00).
Om en engångsavgtft skall fördelas på åriiga inbetalningar, utgår ränta enligl 5 § räntelagen på varie del av avgiften som förfaller till betalning från den dag då den första inbetalningen skall ske till dess den ifrågavarande delen av avgiften betalas. På de delar av avgiften som förfallit lill belalning men ännu ej betalts utgår ränta enligt första stycket.
Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock
fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag. 43
18 Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 § vattenlagen (1983:291) skall ha nedan angivna lydelse.
Prop. 1986/87:72
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 16 kap. 12 §
På sådan ersällning som avses i 11 § första slycket ulgår ränta enUgt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag marken tiUträddes eller vattenförelaget eller åtgärden utfördes, om inle något annat följer av andra stycket. Om betalningen inte sker i rätt lid, utgår ränta enligt 6 § räntelagen för tiden efler del dröjsmålet inträdde. Inlösen fullbordas utan hinder av att ränla inte betalas.
På ersättning som avser oförutsedd skada ulgår ränta enligl 6 § räntelagen från den dag ersättningsanspråket framställdes vid vattendomstolen.
På sådan ersättning som avses i 11 § första stycket utgår ränla enligt 5 § räntelagen (1986:00) från den dag marken tillträddes eller vattenföretaget eller åtgärden utfördes, om inte någol annat följer av andra slycket. Om betalningen inte sker i rätt tid, utgår ränta enligt 6 eller 8 § räntelagen för tiden efter del dröjsmålet inträdde. Inlösen fuUbordas utan hinder av att ränla inle betalas.
På ersättning som avser oförutsedd skada utgår ränta enligl 6 eller 8 § räntelagen från den dag ersättningsanspråket framstäUdes vid vattendomstolen.
Om den ersättningsskyldige försummar atl betala sådan ersättning enUgt 11 § första stycket som skall belalas genom nedsältning, skall länsstyrelsen på begäran av den som är berättigad till ersättningen eller del därav söka verkstäUighet av den dom eller det beslut, varigenom ersättningen bestämls.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre beslämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränla för tid före nämnda dag.
44
19 Förslag till Prop. 1986/87:72
Lag om ändring i lagen (1984:486) om hyresstopp
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:486) om hyresstopp skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
2§ Den som uppsåtligen bryter mot 1 § första stycket döms tUl böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt döms till fängelse i högst två år.
Hyresvärden är skyldig att betala Hyresvärden är skyldig att betala
tillbaka vad han har uppburit för tillbaka vad han har uppburit för
mycket jämte ränla enligt 6 § ränte- mycket jämte ränta enligt 6 § eller
lagen (1975:635) från dagen för be- 8 § räntelagen (1986:00) från dagen
loppets mottagande. för beloppets mottagande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäUer dock fortfarande i fråga om ränta för tid före nämnda dag.
45
Bilaga 3 Prop. 1986/87:72
Sammanställning av remissyttranden över betänkande (SOU 1985:11) av räntelagsutredningen
Remissinstansema
Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av hovrätten för Nedre Nortland, riksåklagaren, Göteborgs tingsrätt, datainspektionen, försäkringsrätlskommittén (Ju 1974:09), rättegångsutredningen (Ju 1977:06), kommerskollegium, Televerket, bankinspektionen, riksskatteverket, försäkringsinspektionen, statens pris- och karteUnämnd, konsumentverket/KO, allmänna reklamationsnämnden, juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitetet, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Jämtlands län, riksbanksfuUmäktige, Stockholms kommun. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bankföreningen gemensamt med Post- och Kredit banken PK-banken, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Finansbolagens förening. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska handelskammarförbundet gemensamt med Sveriges industriförbund, Sveriges grossislförbund, Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Familjeföretagen och Sveriges trähusfabrikers riksförbund, av Tjänstemännens centralorganisation TCO, Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen SAF, Lant-brakarnas riksförbund LRF, Sveriges fastighelsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag SABO, Hyresgästernas riksförbund. Motormännens riksförund M, Företagareförbundet SFR, Kooperativa förbundel KF, Motorbranschens riksförbund MRF, Sveriges speditörsförbund. Svenska inkassoföreningen, Svenska elverksföreningen, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen aukloriserade revisorer FAR, Konsumentvägledarnas förening och Svenska petroleum-institutet.
Yllrande har dessutom inkommit från marknadsdomstolen, Svenska gasföreningen. Svenska kreditmannaföreningen. Svenska tidningsutgivareföreningen. Elektriska hushållsapparatleverantörer och Riksförbundet för energileverantörema.
Länsstyrelsen i Jämllands län har bifogat yltrande från kronofogdemyndigheten i Östersund och från Västernortlands och Jämtlands läns handelskammare. Föreningen Sveriges kronofogdar har likaledes bifogal yttrande från kronofogdemyndigheten i Östersund samt dessutom från sydsvenska lokalavdelningen och motsvarande avdelningar för Väsira och för Mellersla Sverige. Stockholms kommun har bifogal yttrande från kommunens juridiska avdelning och drätselnämnd.
Landsorganisationen
i Sverige LO och Svenska arbetsgivareföreningen
SAF har beretts tUlfälle atl yttra sig, men har avstått från au ytlra sig. 46
Remissvaren Prop. 1986/87:72
1 Allmänna synpunkter
Hovrätten för Nedre Norrland
Del väsentligen nya i förslaget är de särskilda bestämmelserna för privatpersoner och konsumenter. Med hänsyn härtill är det särskilt viktigt att bestämmelserna är klara och koncisa. Förslaget är från denna synpunkt tiltfredsstäUande. Hovrätten vUl dock anmärka följande (se avsnitt 8).
Riksåklagaren
Jag har inte någon erinran mot det nu framlagda förslaget till räntelag och de samtidigt framlagda förslagen till följdändringar i ärvdabalken, jordabalken m.fl. I slort kan jag även ansluta mig tiU utredarens överväganden.
Datainspektionen
Datainspektionen inskränker sitt yttrande till att endast avse förslagen om ändrade dröjsmålsränteregler och om sanktioner.
Datainspektionen beaktar att dröjsmälsräntan enligt gällande regler -och än mer om dessa regler överträds av fordringsägare - kan öka betal-ningssvårighetema för en skuldtyngd konsument.
Datainspektionen tog genom skrivelse den 3 december 1982 initiativ tUl den ändring av räntelagen som skedde såvitt avser dröjsmålsräntefoten den 1 juli 1984 och att en översyn gjordes. Skälet tiU inspektionens iniliativ var atl den dåvarande dröjsmålsräntefolen, diskontot plus fyra procenlenheler, inle längre slod i rimligt förhållande till det allmänna ränteläget. Fordringsägare debiterade då vad man ansåg vara skälig dröjsmålsränta, dvs. långt över vad räntelagen stadgade och utan att ha avtal om sådan ränla. Detta medförde slora problem i tUlsynen enligt inkassolagen. Vidare hade vissa prakliska problem uppmärksammals vid lagens tillämpning.
Av räntelagsutredningens direktiv framgår atl sisinämnda frågor borde uppmärksammas av utredningen. Så har lyvärt inle sketl.
Direktiven anger också att utredningen skaU söka förenkla lagens regler. Eftersom räntelagens huvudsakliga tillämpning sker utom rälla och handhas av personer med begränsad eller ingen juridisk utbildning är det särskilt angeläget alt lagtexten är utformad efter enkla principer och löser de vanligen uppkommande problemen utan atl juridisk sakkunskap behöver anlitas. Som exempel på missförstånd beträffande nuvarande räntelagen kan noteras atl så kvalificerade organ som Stockholms stads drätselnämnd och kammarkontor lidigare uppenbarligen uppfattat alt skrivningen atl "lagen gäller om inle annal är särskilt föreskrivet" innebär all man som fordringsägare kunde föreskriva, dvs. ensidigl besluta atl andra gmnder än räntelagens skulle tUlämpas för dröjsmålsräntedebitering.
Ulredningen synes ha
lyckats i förenklingssträvandena vad gäller all
männa reklamationsnämndens hanlering av kanske något hundratal ären
den per år. Däremot skulle ett genomförande av förslagel innebära avse- 47
värda prakliska svårigheter såväl initiall vid ikrafträdandel som därefter Prop. 1986/87:72 för alla kreditgivare, således inle bara för alla företag som säljer på kredii eller eljest ger krediter, utan även för kommuner och landsting och åtskUliga stafliga myndigheler, dvs. i uppskattningsvis etl anlal miljoner fall årligen. Någon uppskattning av omfattningen av dessa olägenheter har ej gjorts av ulredningen.
Räntelagsulredningen har inte heller påvisat några missförhållanden av sådan art och omfattning att de kan moiivera föreslagna ändringar och dänned förenade avsevärda kostnader.
Utredningen konstaterar alt konsuments belalningsdröjsmål vanligen är relativt kort och rör förhållandevis små belopp. Detta synes tala mot att göra någon sådan förändring som ulredningen föreslår, utan snarare för att ändringen av lagen nu inskränks lill en generellt utformad jämkningsregel för sådana sällsynta ytterlighetsfaU där nuvarande regler skulle kunna tänkas ge ett orimligl resullal, varvid dock båda avtalsparternas situation bör beaktas.
Inspektionen noterar att behovel av översyn av räntelagens regler i vissa av inspektionen påtalade avseenden kvarstår.
Kommerskollegium
finner atl skäl föreligger alt avstyrka det framlagda förslaget.
Riksskatteverket
Inom RSVs verksamhetsområde får utredningens förslag belydelse främst för exekulionsväsendet.
Räntelagen får direkt aktualitet inte bara för myndigheter utan också för privatpersoner saml för störte och mindre näringsidkare. Man bör därför slälla särskilda krav på utformningen av en lag med så varierande tilläm-parkrels. Enligl RSVs mening uppfyller lagförslaget inte berättigade krav på klarhet och överskådlighet. Som exempel kan nämnas att en konsument som vill ha reda på sin dröjsmålsränta skall läsa räntelagens 8 § som hänvisar till 6 § som hänvisar tiU bl.a. 4 § som hänvisar tUl 3 §.
Reglerna bör således vara så klart utformade så att borgenärer, gäldenärer och exekutiva myndigheter tillämpar dem kortekt. RSV instämmer i de farhågor härvidlag som uttalas av experten Westman i hans särskilda yttrande (s 222). För såväl parter som kronofogdemyndigheter är det vid tillämpning av räntelagen av vikt att det av förekommande exekutionstitlar kan ufläsas om tillägget skall vara åtta eller två procentenheter. Detla bör klart framgå av samtliga exekutionstitlar — således även belalningsföreläg-ganden och lagsökningsulslag. Dessulom borde del övervägas att ålägga domstolarna att kontrollera framställda ränleanspråk, så atl exekutionstiteln anger kortekt ränta.
En
exekutionstitel kan gmndas på flera belalningsanspråk, vilka ger
borgenären rätt till olika ränlesalser. Detta är en situation som medför 48
belydande prakliska komplikationer för kronofogdemyndighetema. Frå- Prop. 1986/87:72 gan kommer att diskuteras närmare i samband med ett pågående projekt avseende mtiner för handläggning av enskUda mål hos kronofogdemyn-dighema (ADB-E-projektel). Allmänt skall dock här framhållas att lagstiftaren också bör beakta hänsynen till ett rationellt indrivningsförfarande. Det bör eftersträvas att tidsödande och komplicerade ränteberäkningar inte aktualiseras om de inte är sakligt motiverade. Också när ränleberäk-ningama sker med hjälp av daiorer kvarstår nackdelama både vid utformningen av program och t.ex. i samband med inregistrering av mål hos kronofogdemyndighetema. En jämförelse kan göras med utredningens resonemang angående domstolamas arbetsbelastning i samband med beräkning av ränta vid viss rättegångskostnad (s. 161 nf).
Lagförslaget är tillämpligt på penningfordringar inom förmögenhetsrättens område. I proposition (1975:102) med förslaget till räntelag uttalas (s. 96 x) att analog tillämpning av räntelagens bestämmelser skall kunna ske inom bl.a. familjerätten. Enligt propositionen kan fordringar av familjerättslig art preciseras på sådant sätt atl förmögenhetsrältsliga regler blir direkt tillämpliga. Som exempel nämns all skuldebrev utfärdas för att ge utiryck åt familjerättslig underhållsskyldighet. Detta uttalande har i den praktiska tillämpningen visat sig vara svårtolkat. För atl ränla skall kunna tas ut vid exekutiv verkstäUighet måste förpUktelsen vara faslställd genom exekutionstitel. Det är tveksamt om ett förordnande om ränta kan las med i l.ex. en äklenskapsskUlnadsdom avseende framtida underhållsskyldighet. Sannolikt är meningen alt underhållsberättigad efter inträffad betalningsförsummelse måsle utverka en särskUd exekutionstitel avseende ränta. Eftersom räntan står förmögenhetsrätten nära torde den inte omfattas av 15 kap 1 § första punkten utsökningsbalken, varför införsel inte kan ske för densamma. Om meningen är att ränta skall utgå för underhållsbidrag bör detta regleras i föräldrabalken och gtflermålsbalken. Dessutom är det välkommet med etl klargörande motivutalande i kommande proposition avseende ny räntelag. Beträffande ränta i samband med underhållsskyldighet hänvisas tUl riksdagens revisorers rapport 1984/85:7 Statens utgifter för bidragförskoti — Handläggningen av bidragsförskottsärenden. I remissvaret över denna rapport har RSV anfört att frågan om ränla på underhållsbidrag bör ulredas närmare.
Utredningens förslag synes inte påverka RSVs verksamhetsområde i övrigl. RSV motsätter sig därför inte att förslaget — med beaklande av ovan anförda synpunkter - genomförs.
Följande mera allmänna reflexlioner må dock anföras (se avsnitt 2).
Försäkringsinspektionen
Den
föreslagna nya räntelagen innebär en tUl vissa delar förenklad hante
ring därigenom att endast en räntefot normalt kommer alt tillämpas i
försäkringsbolagens reglering av konsumentskador. Fortfarande kvarstår
dock problematiken i vissa fall vid bestämmandel från vilken tidpunkt
ränta skall böria löpa när det gäller skadestånd och försäkringsersättning. 49
4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72
Allmänna reklamationsnämnden Prop. 1986/87:72
Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har, som framgår av betänkandet och kommittédirektiven, i olika sammanhang fört fram önskemål om förenklingar i reglema om ränta såvitt gäller konsumentförhållanden. Erfarenhetema hos nämnden har nämligen getl vid handen alt räntelagen är komplicerad och lätt medför tillämpningsproblem för parter och andra. Som ett exempel på de svårigheter som kan möla i den prakliska tiUämpningen kan nämnas hävning av ett kreditköp där köpeskiUingen har erlagts i ett flertal poster vid skilda lidpunkter och där den från börian utgående avkastningsräntan vid viss tidpunkt skall övergå i dröjsmälsränta.
Nämnden har i sin praxis emellanåt tillåtit sig vissa förenklade lösningar av räntefrågorna. I en del fall när beloppen har någoriunda motsvarat varandra har nämnden funnit skäligt att vid hävning av ett köp kvitta köparens ränlekrav mot den nylla som köparen hunnit ha av godset. Ibland har nämnden vid uppskattningen av skadestånd eller prisavdrag låtit ränlekrav flyta in i ett "skäligt" belopp "i ett för alll". Bland annat av informationsskäl bmkar nämnden vidare ange dröjsmålsräntan i procent med utgångspunkt från det vid beslutslillfället gällande diskontot, ulan reservalion för kommande ändringar av diskontot.
Med hänsyn tiU det som har sagts nu är det inte utan viss besvikelse som nämnden konstaterar att del remitterade förslaget till ny räntelag inle synes innebära någon mer påtaglig förenkling. Utredningen har visserligen, genom förslaget att räntefoten alllid skall vara densamma i konsumentförhållanden, vare sig konsumenten är gäldenär eller borgenär och vare sig del är fråga om avkastningsränta eller dröjsmälsränta, undanröjt ett problem nämligen tidpunkten för växlingen mellan de två typerna av ränta. Denna fördel har emellertid uppnåtts genom en rätt drastisk sänkning av dröjsmälsräntan, något som man enligl ARN:s uppfattning av andra skäl har anledning att ställa sig Iveksam till. I övrigt förefaUer utredningens förslag snarare ägnat att i vissa hänseenden kompUcera regelsystemet ytterligare.
Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet
Forskningsnämnden
vill slutligen tUlägga följande. De undersökningar,
t. ex. i formen av examensarbeten, som gjorts vid juridiska insthulionen i
Lund, visar att verkan av konsumentlagstiftning i många avseenden är
mycket begränsad. Det föreligger inte några bevis för att konsumenlrätts
liga regler har påverkat beteenden hos säljare eller konsumenter på ett sätt
som inte hade kunnat åstadkommas genom t ex branschöverenskom
melser. De mera seriösa företagen, som får anses vara i majoritet, följer
sådana överenskommelser, de mindre seriösa bryr sig varken om överens
kommelser eller lagsttftning, som ofta får betecknas som mera välmenande
än effektiv. Ell vältaligt exempel är säljares plikt enligt konsumentkredifla
gen atl redogöra för de verkliga kosinaderna för ett kreditköp. En läsning
av tidningarnas annonssidor visar att i stort setl ingen i dag bryr sig om vad
som i del hänseendel står i lagen. Enligt forskningsnämndens mening kan 50
man inte utesluta, att de nyheter, som förslagel tUl Ny räntelag innehåller, Prop. 1986/87:72 kommer att bli föremål för en liknande utveckling.
Riksrevisionsverket
Riksrevisionsverket (RRV) - som meddelar verkställighetsföreskrifter till förordningnen (1975:1318) om dröjsmålsränta på stafliga fordringar - anser att ett genomförande av förslagen i betänkandet medför vissa problem. Vid bestämning av dröjsmälsränta och andra belalningsvUlkor måste borgenären klarlägga om en betalningsskyldig kan anses som privatperson eller inte privatperson. Detla bUr nödvändigt om dröjsmålsräntan för privatpersoner sätts lägre än för andra och om minst 30 dagars betalningsfrist blir obligatorisk i förhåUanden tUl en privatperson. Många företag, statliga affärsverk och uppdragsmyndigheter samt kommunala organ fakturerar ett slort antal kunder. Att regislrera dessa efler om de är privatpersoner eller inte medför besvär. Del kan dessutom förekomma att t ex samma abonnemang avser en person både som företagare och som privatperson. Nu nämnda förhållanden kan även medföra risk för atl del uppkommer extra kostnader som kan påverka priset på den ifrågavarande varan eller tjänsten.
Mot bakgrand av vad nu sagts anser RRV det tveksamt om de föreslagna reglema ger sådana sociala fördelar atl de uppväger de nackdelar som berörts. Detta gäller särskilt om de specielll korta betalningslider som för närvarande ibland förekommer, såsom utredningen fömtsätter, kommer alt försvinna.
Kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt
I betänkandet berörs många lidigare överväganden om ränteproblematiken. Framställningen är enligl kronofogdemyndighetens (KFM) mening något oslmkturerad. Övervägandena innefaltar både de förhållanden, som avser skälen för uttag av bl a dröjsmålsränta och vad som motiverar all räntan låses i vissa situationer. Betänkandet resulterar i ett förslag till lagstifining, som måste anses svåröverskådligt för den, som inle är "fackman".
KFM viU hävda, atl lagen kan göras enklare och mera rakt beskrivande. Detla gäller inte minst förslaget om tvingande regler till förmån för konsumenter.
Västernorrlands och Jämtlands läns Handelskammare
Enligt
Handelskammarens mening kan förslaget inte läggas till gmnd för
lagstiftning. Del är dåligt underbyggt, den föreslagna ordningen fyller inle
något behov och förslaget skuUe, om det genomförs, leda flll avsevärda
tillämpningsproblem. 51
Stockholms kommun, juridiska avdelningen Prop. 1986/87:72
Innan förslaget till ny räntelag blir föremål för lagsttftning måste dels behovet av ändrad lagstiftning undersökas, dels de ekonomiska konsekvenserna av förslaget klarläggas. Därvid bör särskilt undersökas hur detta kommer att drabba kommunerna.
Stockholms kommun, drätselnämnden (Kammarkontoret)
Såväl flera av de till räntelagsutdelningen knulna experterna som juridiska avdelningen har rest tungt vägande invändningar mol vissa av de i utredningen framlagda förslagen. Som framgår av det följande anser även kammarkontoret all utredningsförslagen i betydande delar måsle avvisas. Detta gäller inte minst den i konsumentförhållanden föreslagna dröjsmålsräntenivån på diskontot plus två procentenheter i stället för som för närvarande diskontot plus åtta enheter.
Svenska kommunförbundet
Vid förbundskansliets rådgivning ålerkommer ofta frågor om räntelagen. Det har då visal sig att lagen mycket ofta uppfattas som svårbegriplig och krånglig av de som ute i kommunema har sysslat med räntefrågor. ÅtskUliga gånger har förhoppningen uttalats att den beslutade revisionen av räntelagen skulle resultera i ett förslag som skulle vara mer lättbegriplig än nuvarande räntelag.
Helt oavsett den föreslagna lagens materiella innehåU finner slyrelsen att det är önskvärt att en ny räntelag görs mer lätlläst än räntelagsutredningens nu avgivna förslag. Sett mot bakgmnd av all det nya förslaget innebär att räntelagen materiellt setl blir mer komplicerad än lidigare om utredningens förslag genomförs, får läsbarheten ökad betydelse.
Styrelsen vill slutligen framhålla viklen av att kommunernas särart beaktas när det gäller räckvidden av konsumenlrällen. Kommunala fordringar och med dessa förenade ränlekrav är ofta föremål för offentligrältslig reglering t.ex. beträffande renhållnings- och va- avgifier. Näringsidkarbegreppei som aktualiseras av ulredningens förslag kan således enligl styrelsens mening inle flllämpas utan beaktande av den offentligrättsliga lagstiftning som underbygger den kommunala verksamhelen. Sådan lagstiftning medför mycket betydande restriktioner för kommunal verksamhet i jämförelse med vad som gäUer för privat verksamhet. Slyrelsen utgår från att dessa förhållanden uppmärksammas vid det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Sammanfattningsvis finner styrelsen alt utredningens förslag inle bör läggas till grand för lagsttftning utan betydande förändringar.
Sveriges Advokatsamfund
Samfundet
anser att det framlagda förslaget bör omarbelas i så stor omfatt
ning att det inte bör ligga till gmnd för lagstiftning. I stället bör frågan om 52
ändring i räntelagen bli föremål för ytterligare utredning varefter nytt Prop. 1986/87:72 förslag bör läggas fram för remiss.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
TUl en börian kan konstateras att utredningen misslyckats med sin uppgtft att förenkla lagen och att underlätta dess förståelse och tillämpning. Lagtexten är i sin helhet tekniskt svårtiUgänglig med många "korshänvisningar". Särskilt kan nämnas just det avsnitt, som upptar beslämmelser för privatpersoner och konsumenter, där del framstår som mest angeläget med enkelhet. Ett exempel är 8 §, som hänvisar tUl 6 § som i sin tur hänvisar tUl 3 och 4 §§. Ett annat exempel utgör det i 8 § använda uttrycket "privatperson i egenskap av konsument eller eljest", vilkel är uppenbart förbryUan-de. Först efter studium av moflven står det klart att "privatperson" hade varit tillräckligt.
Sveriges Köpmannaförbund
yrkar på avslag av betänkandet i sin helhet.
SACO/SR
har inget att erinra i ärendel.
LRF
vill inte motsätta sig de föreslagna förändringama i räntelagen.
Motormännens Riksförbund
har inle någon erinran mot de framlagda förslagen.
Företagareförbundet
Sammanfattningsvis anser förbundet att förslagel skulle innebära en favorisering av försumliga gäldenärer flll priset av merarbete och merkostnader för förelagen och därmed högre priser för konsumentema, hårdare "klimat" mellan borgenärer och gäldenärer samt merarbete för domstolar, delgivningsmän och sociala nämnder.
Med
hänvisning tUl ovanstående (se avsnitten 2 och 9) och flll de kriflska
synpunkter på förslaget - vilka vi delar - som har framförts av utredning
ens experter Frankman, Persson och Westman i deras särskilda yttranden,
avstyrker förbundet att förslagel läggs till gmnd för lagstiftning på områ
det. 53
Kooperativa förbundet (KF) Prop. 1986/87:72
Del förslag lill ny räntelag som nu lagls fram är till synes inriktat på att flllgodose privatpersoners och konsumenters intressen. Dröjsmålsräntan för privatpersoner sänks, domslol skall kunna jämka privatpersoners dröjsmålsränleskulder om särskUda skäl föreligger och faklureringsavgifier och Uknande får inte tas ut utan särskild överenskommelse. Näringsidkare skaU kunna förbjudas vid vite att framställa krav mot en konsument utöver vad lagen medger i fråga om ränla, faktureringsavgtfler o. dyl.
KF anser renl allmänt att det som krävs för att komma tiU rätta med många av de problem, som förslaget flU ny räntelag vill lösa, inte är ytterligare lagsttftning utan snarare bättre information till allmänheten om innehållet i redan gällande rält.
Mol bakgmnd av ovanstående (se avsnitt 2) avstyrker KF förslaget flll särlagsltftning för privatpersoner och konsumenler, dock med del undantaget atl möjlighel tiU jämkning av räntebetalningsskyldigheten bör finnas i vissa undantagsfaU. KF ser därvid gärna atl denna jämkningsmöjlighel utsträcks tUl en någol vidare krets än den av utredningen föreslagna.
Motorbranschens Riksförbund
När del slutligen gäller ulredningens "innovaflon" att införa begreppet "privatperson" som etl särskilt subjekt i räntelagen, så har vi svårt alt se det berättigade i delta förslag. Begreppet privatperson förekommer inle i andra centrala lagsuflningssammanhang, t.ex. i köplagen, och bör därför inte utan närmare utredning införas i detta sammanhang.
Sveriges Spedilörförbund
Sammanfattningsvis är det förbundets uppfattning atl förslagel tiU räntelag inle i något avseende innehåller förslag tUl sådana förbättringar som bör föranleda ny lagstiftning. Förbundet viU därför avstyrka lagsttftning enligt förslaget.
Svenska Inkassoföreningen
SI
anser alt räntelagsulredningen aUtför ensidigl beaktat gäldenäremas
siluaiion. Det flnns anledning att erinra om att borgenäremas siluaflon blir
- om förslaget genomförs - att borgenärerna själva kan tvingas att sätta
sig i skuld eller på annat sätt täcka kostnaderna Ull dess likvid erhållits.
Därigenom påverkas också de skötsamma gäldenärernas situation. Enligt
föreningens mening uppstår vid betalningsförsummelse eller betalningsför
sening elt kreditförhållande för vilket gäldenären skall utge ålminstone en
skälig kreditränta helst kompletterad med etl tiUägg för själva dröjsmålet.
Utredningen har ej beaktat borgenäremas och de skötsamma gäldenärer
nas situation. 54
Svenska Inkassoföreningen instämmer i övrigt i de särskilda yttranden Prop. 1986/87:72 som avgivits av experterna.
Sammanfattningsvis anser SI således att förslaget inte kan läggas till grund för lagstiftning.
Svenska Elverksföreningen
Lagförslagel är i flera avseenden oklart och tar inte lillräcklig hänsyn tiU de föratsättningar som råder t.ex. inom eldistribuflonen med dess sammanlagt nära 5 miljoner kunder (abonnenter) och ca 25 miljoner räkningar/år.
Vi anser sålunda inte att utredningsförslaget kan läggas flll grand för ny räntelag och motsätter oss i vart fall att lagen (partiellt) görs tvingande (indisposiliv).
I övrigl ansluter vi oss flll de i betänkandet införda särskilda yttrandena av expertema Frankman, Persson och särskilt Westman (betänkandet sid
223 - 224).
Sveriges domareförbund
Förbundels helhetsintryck av föreliggande förslag är atl det innehåller alllför många komplicerande inslag, som kan medföra atl den praktiska tillämpningen av räntelagen i olika situationer allvarligt försvåras. Exempelvis kan den tvingande regeln i 10 § bli besvärlig för aUa som måste tUlse att den får genomslag i enskilda fall. Även för domstolarna kan det under materiell processledning bli fråga om att bevaka regeln, nämligen i det fall när konsumeni, som ej bilräds av jurist, utan närmare precisering åberopar att han avkrävs eller tillerkänns felaktig ränla.
Konsumentvägledarnas Förening
har inget att anföra mot det lagda förslaget utan viU tillstyrka det i sin helhel.
Svenska Petroleum Institutet
Inom oljeindustrin sker myckel omfattande leveranser av bl.a. drivmedel (bensin, diesel m. m.) och av eldningsoljor tiU aUa typer av förbmkare. Det finns inom oljeföretagen en betydande erfarenhet rörande fakturering och belalning av dessa leveranser. Det är därför beklagligt alt utredningen inle under arbetets gång sökt utnyttja de erfarenheter som finns inom dessa företag.
Det är också beklagligt att utredningen inle beaktat vad som anförts av expertema Frankman, Persson och Westman och som redovisats i särskUda yttranden.
Resultatet har lyvärt
blivit atl utredningens förslag kommii att bygga på
dels ett antal verklighetsfrämmande fömtsättningar, dels bristande sak- 55
kunskap om hur betalningssystemen och dess intressenter fungerar. Prop. 1986/87:72
Sammanfattningsvis anser Institutet att de förslag som utredningen lagt fram är iUa underbyggda, skuUe få till följd en allmänl försämrad betalningsmoral, medföra ökade administraflva kostnader och ökade kapitalkostnader för företagen samt verka prishöjande på varor och ijänster.
Institutet ansluter sig helt till vad som anförs i de fyra särskUda yttranden som framlagts av expertema Frankman, Persson och Westman.
På grand av de skäl som ovan anförts bör de av utredningen framlagda förslagen icke läggas till gmnd för lagsttftning.
Marknadsdomstolen
Marknadsdomstolen har inte möjlighet att bedöma om ulredningens förslag innebär den från olika synpunkter bästa lösningen av föreliggande problem. Förslaget innebär knappast någon förenkling av räntelagen, och en mera konkret analys av det föreslagna systemets effekter skulle vara önskvärd. Domstolen instämmer emeUertid i utredningens överväganden rörande behovet av särskilda skyddsregler för konsumentförhållanden.
Utredningen har inte behandlat frågor om vilka kostnader och resursbehov som de föreslagna ändringarna medför. Förslaget innebär bl.a. alt nya arbetsuppgtfler läggs på marknadsdomstolen och KO/konsumentverket. Det är inte möjligl all på gmndval av betänkandet bedöma vilken omfattning dessa uppgifter skulle få. Det måste dock framhållas alt myndighelernas resursbehov ofrånkomligen ökar om de skall tiUämpa de föreslagna nya reglema.
Svenska Kreditmannaföreningen
Intressant
är enligt vår mening vUka dolda syflen, som inle framgår av
utredning, som ligger bakom förslaget. Det finns väsenfligare frågor att
utreda. Definiiion bör t.ex. ske när en betalning av en fordran skall anses
vara gjord, vUket inte framgår av lagtexten på ett entydigt sätt, om likvid
sker över postgiro, bank eller check. När skaU räntan löpa? Vad gäller
fakturerings- och påminnelseavgifierna borde tillägg ske i gällande rätt
med föreskrifter om högsta avgift som får utlagas. Se inkassolagens direk
fiv om inkassokostnad. Terminologien måste likriktas i affärslivet. Om
förslaget genomförs innebär det att man för första gången på allvar bryter
igenom den princip som säger att avtal skaU hållas. Det sker således genom
att den som bryler avtalet (dvs. inle betalar i tid) belönas på bekostnad av
den förfördelade eller drabbade avtalspartnem, som inle får sina kostnader
för att låna upp kapital motsvarande betalningsdröjsmål för motpartens
avtalsbrott täckta. Räntelagen kan genom sin utformning medverka tUl en
sorts hjälpverksamhet för medeUösa gäldenärer. Detta kommer enligt
Svenska Kreditmannaföreningen inte atl fungera. Varken stafliga eller
kommunala eller enskilda kreditgivare torde vara beredda att utan kom
pensation ta de förluster som ett genomförande av lagförslaget medför - 56
både mätbara förluster och sådana som uppköhiiiier genom på sikt försäm- Prop. 1986/87:72 rad betalningsmoral — utan atl kompensera sig på ett eller annat sätt.
Svenska Kreditmannaföreningen föratsätter atl, efler vad som framkommit, utredningsförslaget inte kan ligga lill grand för någon lagstiftning. Enligl vår mening är förslaget en Ula underbyggd skrivbordsprodukt utan förankring i den operativa verkligheten.
Elektriska Hushållsapparat Leverantörer
EHL har tagit del av förslaget tiU ny räntelag och får inledningsvis framhålla att vi är mycket oroade över detla förslag, särskilt vad gäller de föreslagna tvingande reglerna om dröjsmålsränteberäkning i konsumentförhållanden. Vi har också tagit del av det remissyttrande som är avgivet av Sveriges Industriförbund m.fl. organisationer och ansluter oss i princip helt till delta yttrande. Vi vUl dock häratöver framföra ytterUgare synpunkter, (se avsnitten 2, 3, 7 och 9)
2 Konsumentförhållanden;
särskilda regler, tvingande regler, räntefotens höjd m.m.
Hovrätten för Nedre Norrland
Det torde inte ankomma på hovrätten att mera ingående överväga på vilken nivå räntesatsen för dröjsmålsräntan bör ligga. Hovrätten vill dock framhäva angelägenheten av atl dröjsmålsräntan inte sätts så lågt, att den får en negaflv inverkan på aUmänhetens betalningsvilja. Detta har berörts i ett av de till utredningen fogade särskilda yttrandena och hovrätten vill överhuvud påpeka den bärkraft som de i dessa yttranden framförda åsikterna besitter.
I 10 § andra meningen anges visst utrymme för avtalsfrihet även för konsumentförhållanden. Hovrätten tfrågasätter det lämpliga i att del av-talsfria beloppet fixeras till viss angiven summa, som kan förvänlas bli föremål för fortlöpande justeringar. Beloppet bör kanske i stället relateras till exempelvis basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och då anges till förslagsvis en halv procenl, därvid eventueU öresutjämning sker tiU närmasl lägre hela kronlal.
Riksåklagaren
har ingen erinran.
Göteborgs tingsrätt
På
ett flertal områden har särskilda bestämmelser införts för konsument
förhållanden. Bestämmelserna har i regel gjorts tvingande flll konsumen
tens förmån för att förhindra att konsumenten genom avtal binds upp för
sämre villkor än den minimistandard som bestämmelserna tillförsäkrar 57
denne. Utgångspunkten för sådan lagstiftning är att en konsument ofta Prop. 1986/87:72 intar en underlägsen ställning i ett avtalsförhållande. Även beträffande dröjsmålsränta lorde del i regel vara så att konsumenter inle har någon reell möjlighel alt i ett avtal påverka räntereglernas utformning när han sluter avtal med en näringsidkare. Tingsrätten delar därför ulredningens uppfallning alt del finns skäl att införa särskilda regler för konsumentförhåUanden för alt skydda konsumenter mot aUlför långtgående krav på dröjsmålsränta.
Frågan är emellertid om skyddsregler bör införas för konsumenter på en lägre räntenivå än den som f.n. gäller enligl de enhefliga reglerna för dröjsmålsränta i räntelagen.
Att införa regler som innebär att en lägre räntenivå skall tillämpas endasl i förhållandel mellan en näringsidkare och en konsument låter sig inte motiveras av atl konsumenter gentemot näringsidkare i allmänhet intar en underlägsen stäUning. Det framslår över huvud tagel som svårt alt moflvera atl det endast i sådana förhållanden skall flllämpas en räntesats som är lägre än vad som annars gäller. Om man överväger att införa en lägre procentsals för dröjsmålsränta i konsumentförhållanden framstår det i konsekvensens namn som i det närmaste ofrånkomUgt att regeln får omfatta etl störte område än rena konsumentförhållanden. Den av ulredningen föreslagna principen alt göra skillnad mellan vad som skall gälla i affärsverksamhet och vad som skaU gälla i förhållanden i vilka kontrahenterna inte har sin ekonomi organiserad efter affärsmässiga principer framstår därvidlag som fllllalande, eftersom delvis olika synpunkter beträffande dröjsmälsränta i allmänhet gör sig gällande allt eftersom förhållandel är att hänföra till den ena eller den andra kategorin.
Som utredningen har redovisat går uppfattningen i sär om betydelsen av regler om dröjsmälsränta och om hur sådana regler bör utformas. Utredningen har för sin del antagtf atl de skäl som vanligtvis bmkar anföras för dröjsmålsränta inte har så stor belydelse i de fall där ena parten är en privatperson. Tingsrätten är närmast av den uppfattningen att utredningen har underskattat dröjsmålsräntans betydelse i sådana fall. I aUa händelser finns det enligt flngsrätlens mening anledning att ta fasta på vad köplagsutredningen anfört angående risken för övervällring av kosinader på skötsamma konsumenter genom en höjning av priserna.
När man överväger hur regler om dröjsmälsränta skall utformas är det viktigt att beakla att reglerna skall tillämpas på de mesl skilda förhållanden i vilka olika synpunkter gör sig gällande i fråga om värdet av påtryckningsmedel och krav på kompensafion för kostnader som uppkommer på grand av dröjsmål med betalning. Med hänsyn till att reglema kan bU aktuella i snart sagt varie fordringsförhållande är det också viktigt att de är klara och entydiga såsom framhåUits i direktiven. Alt reglerna är enkla atl tillämpa är också en förutsättning för dröjsmålsräntans effektivitet som påtryckningsmedel och för atl en gäldenär skall kunna avgöra huruvida etl krav på sådan ränla är berättigat.
Det
framslår som uppenbart att det, med de regler som utredningen har
föreslagit, i ett stort anlal fall måste uppstå ivekan humvida en part ingått i
ett rättsförhållande i egenskap av näringsidkare, konsument eller eljest 58
som privatperson. Därtill kommer att reglernas flllämpning i det enskilda Prop. 1986/87:72
fallet kan ge ett mindre lämpligl resullal. De regler som utredningen
föreslår synes innebära att det blir fördelaktigare för en näringsidkare att
dröja med belalning till en privatperson än atl dröja med betalning till en
näringsidkare.
Sammanfattningsvis anser tingsrätten att reglema om dröjsmålsränta bör vara enhetliga och att dröjsmålsräntan enligt räntelagen bör ligga på en nivå som är godtagbar även i konsumentförhållanden. För att skydda konsumenter mot alltför långtgående krav på dröjsmålsränta bör dock reglerna göras tvingande lill konsumeniens förmån. Om det i andra fall än konsumentförhållanden finns skäl att göra avsteg från denna räntesats i höjande riklning bör det åligga parterna all genom avtal lillförsäkra sig rälien härtill. Regeln atl bestämmelserna om dröjsmålsränta görs tvingande tiU konsumenternas förmån bör dock modifieras på så sätt att parterna, under föratsätlning av ömsesidighel, äger Iräffa avtal om lägre ränta.
Till skillnad från vad utredningen funnil anser tingsrätien alt avsleg från regeln alt räntelagens regler är tvingande till konsumeniens förmån bör göras inom det område där bankinspektionen övar tiUsyn. Bankinspektionens tillsyn måste enligl tingsrättens uppfattning anses vara en tillräcklig garanfl för att konsumentens iniressen inte träds för när. De vUlkor rörande dröjsmälsränta som bankerna tillämpar visar enligl tingsrättens uppfattning att denna bedömning är befogad. Bankema svarar i stor utsträckning för krediter för boende och andra långsiktiga krediter av stor betydelse för hushållen. En utveckling mot alt bankema beträffande sådana krediter i ökad utsträckning skulle tvingas att säga upp kreditema i sin helhet vid dröjsmål skuUe vara mycket olycklig ur konsumentens synpunki.
Datainspektionen
En utgångspunkt för lagstiftarens ställningstaganden rörande dröjsmålsräntans höjd borde rimligen vara atl en kreditgivare själv måste betala marknadsränta för sitt kapital, även det kapital som måsle anskaffas när gäldenären ej betalar i rätl tid. Skulle dröjsmålsräntan för vissa gäldenärers dröjsmål sältas avsevärt lägre i en tvingande räntelag innebär det inte bara att lagstiftaren överger den grundval i ett rättssamhälle som ligger i satsen "avtal skall hållas" utan t.o.m. alt lagsttftaren ålägger den drabbade avtalsparten all beiala den avtaisbrytande parten ett belopp som ökar ju mer omfattande avtalsbrottet är. Det synes inte förenligt med svensk rättsordning.
En praktisk konsekvens av
ett genomförande av förslaget om tvingande
regler för räntedebitering av vissa kredittagares betalningsdröjsmål skulle
vidare vara atl alla som säljer mot faktura eller eljesi på kredit måste för
varie faktura, ja i vissa faU l.o.m. för varie post i vatje faktura (jfr bet.
s.
182 överst) avgöra om del levererade skall komma att användas av köpa
ren för enskill brak eller inte för att kunna debitera dröjsmålsränta komekt
vid ett eventuellt belalningsdröjsmål. Del går knappast atl vänta med alt
avgöra kundens respektive den aktuella kreditens status flll dess dröjsmå- 59
let är ett faktum. En tvingande subvenUonseringsregel för viss del av Prop. 1986/87:72 gäldenärskoUektivet kan visserligen lillämpas beträffande alla kreditgivares kreditkunder, i så fall uppstår en ytterUgare ränteförlust utöver den som direkl följer av lagförslaget. Kreditgivaren med både privatpersoner och andra som kredittagare skulle således i vilket fall drabbas av avsevärda kostnader. Dessa problem har utredningen endast berört i förbigående i samband med förslagel tUl ikraftlrädandelidpunkt.
Del kan i sammanhangei erinras om att kreditupplysningsföretagen, som besitter avsevärda mängder information om företag och enskilda, har stora svårigheter atl avgöra om en person är "privatperson" eUer inte. Förevarande förslag UppsläUer ett mer långtgående anspråk på även de minsta företag som lämnar fakturakredit.
De ovan skisserade kostnadsökningama för förelag, kommuner och myndigheler lär i sista hand komma att drabba de privatpersoner som lagförslaget avser atl skydda eUer rättare sagt alla privatpersoner i egenskap av kunder och skattebetalare. Kreditgivama kan nämligen dels förväntas inskränka sin kredilgivning tUl privatpersoner flll sådana faU där betalningsdröjsmål ej behöver befaras. Vidare kan kreditgivare/säljare se sig priserna på sina tjänster/produkter i aUmänhet.
I sammanhanget bör också erinras om att räntelagsutredningens jämförelser med förhållandena i övriga nordiska länder inte aUs beaktar att de inkassokostnader som gäldenärer debiteras i dessa länder är avsevärda jämfört med motsvarande ersättningsbelopp i Sverige. I vart fall Norge och Danmark har således inkassokostnadsersältningama i viss mån övertagit roUen att styra betalningsbenägenheten.
Genom att göra räntelagen tvingande i konsumentförhållanden blir en räntefri frist om en månad mellan utsändande av faktura och den dag dröjsmälsräntan böriar löpa obligatorisk. Dock innehåller inle förslaget något uttryckligt förbud mot att "kapitalförfaUodagen" infaller lidigare. Atl kapitalförfaUodagen inte är samordnad med tidpunkten då dröjsmålsränta böriar löpa, är en i och för sig egendomlig konsekvens av den ursprungliga texten i räntelagen. Det fungerade vid lagens tUIkomst, eftersom del då var vanligt med 30 dagar fakturakredit. Med nuvarande höga räntekostnader är det vanligt med betydligt kortare fakturafrister. Utredningen gör på s. 190-191 den bedömningen att "avtalsvillkor om kortare betalningsfrist än 30 dagar förväntas bli utmönstrade". Enligt datainspek-flonens uppfattning kommer tvärtom de ökande dröjsmålskostnadema för fordringsägare gentemot gäldenär som är privatperson att medföra att betalningsfristen sätts kortare än dröjsmålsräntefristen och all inkassoålgärder inleds tidigare än för närvarande, i många faU t.o.m. innan dröjsmålsränta böriar löpa.
I den mån förrällsliga inkassoålgärder inte resulterar i betalning lär vidare belastningen på tingsrätten och kronofogdemyndigheter komma alt öka. Inte heller denna kostnadsökning för statsverket har noterats, än mindre beaktats av utredningen.
Datainspekflonen är i och för sig medveten om de problem dröjsmålsrän- 60
tan kan utgöra för den enskilde konsumenten men på anförda grander Prop. 1986/87:72 avstyrker datainspektionen att dröjsmälsräntan regleras på skUda sätt för olika gäldenärskategorier och att dröjsmålsräntefolen sätts lägre än marknadsräntan. Därav följer att inte heller förslaget om att göra räntelagen tvingande kan flllstyrkas av inspektionen. Inte ens vid nuvarande nivå på dröjsmålsräntefolen.
Försäkringsrättskommittén
Då det gäller bolagets skyldigheter atl ulge försäkringsersättning föreskrivs i såväl försäkringsavialslagen (24 §) som konsumentförsäkringslagen (38 §) att utbetalning skall ske inom en månad från det att bolaget fått viss utredning i ärendet. Som påpekas i betänkandet (s. 185 f) innebär dessa bestämmelser ett fastställande av fordringens förfallodag. Som regel är också förfaUodagen för premien bestämd i förväg (jfr 12 § försäkringsavtalslagen och 21—23 §§ konsumentförsäkringslagen). Vi avser inte att i vårt arbete föreslå någon ändring i dessa delar. Även i fortsättningen kommer därför utgångspunkten för ränteberäkningen att vara de förfaUo-dagar som gäller nu.
En huvudtanke i förslaget, vilken kommer tiU utiryck i delvis tvingande regler, är att dröjsmålsräntan skall vara lägre när borgenären eller gäldenären är en privatperson. Vad utredningen anför i denna del framstår som välgmndat i vart fall på försäkringsområdet. En ersättningsberättigad privatperson torde vid dröjsmål på bolagels sida oftast få full kompensation genom den ränta som utrednigen föreslår, och en sänkning av räntenivån torde knappasl leda till att utbetalningen från bolagen kommer att ske senare än nu. Inte heller är det påkallat med högre ränta vid premiedröjsmål än vad utredningen föreslår. Försäkringstagaren har oftast ändå anledning all betala premien i tid, eftersom han annars riskerar alt stå utan skydd från försäkringen. I varie fall när försäkringstagaren är konsumeni, är del f.ö. ovanligt att bolagen utnyttjar sin rätt flU ränta. - Den distinktion som enligt förslaget görs mellan konsumenter och andra privatpersoner torde sällan vålla några prakflska svårigheter på försäkringsområdet (se dock nedan).
Utredningens förslag att reglerna skall vara tvingande i konsumentförhållanden lorde inte ha så slor belydelse för försäkringens del. Redan försäkringsinspekflonens uUsyn över försäkringsviUkoren leder till atl det sällan kommer i fråga atl bolagen tillämpar räntebestämmelser som i högre grad avviker från vad som enligt räntelagen gäUer som huvudregel.
I allmänhet torde det inte uppkomma några störte svårigheter att bedöma om bolagets motpart är en konsument. Vid skadeförsäkring måste bolagen redan nu i många fall göra sådana bedömningar på grund av reglerna i 1 § konsumentförsäkringslagen. Vid personförsäkring är försäkringstagaren oftast konsument.
Detta
gäller försäkringstagarens person. EmeUertid kan också andra
vara ersättningsberättigade eller betalningsskyldiga i förhållande till bola
get. Det kan l.ex. gäUa en förmånstagare, en panthavare eller någon som
förvärvat försäkringen från försäkringstagaren. Vid skadeförsäkring kan 61
det dessulom vara fråga om någon som försäkrats vid sidan av försäkrings- Prop. 1986/87:72 tagaren själv. Vad som avses med förslaget i sådana situationer är oklart. Vilka regler avses gälla t.ex. när en konsumeni har tecknat en Uvförsäkring och satt in en juridisk person som förmånstagare? Och vilka regler skall gälla för en enskild person som är försäkrad enligl en skadeförsäkring, som har tecknats av en näringsidkare: disposiliva näringsidkarregler, tvingande konsumenlregler eller disposiliva regler för privatpersoner i övrigt? - En enkel och naturlig ordning vore enligt vår mening atl de rättigheter och skyldigheler som i ränlehänseende råder mellan försäkringsbolaget och den ursprunglige försäkringstagaren också skall gälla då annan än försäkringstagaren är ersättningsberättigad eller betalningsskyldig i förhållande till bolaget.
Rättegångsutredningen
Vi finner inte anledning alt ta ställning till förslagel alt dröjsmålsränta enligt räntelagen skall utgå enligl en lägre räntefot, när en privatperson är anflngen gäldenär eller borgenär än eljesi. I anledning av vad som sägs på s. 1161 belänkandet vill vi dock anmärka att en låg räntesats kan föranleda spekulation i processande.
Att ränlereglema görs tvingande ull förmån för konsumenter aktualiserar frågan om domstolama skall beakta dessa regler ex officio. För den summariska processens del råder osäkerhet angående hur långt skyldighelen liU officialprövning sträcker sig (se t.ex. Lihné, Betalningsföreläggande s. 109 ff och SvJT 1971 ref s. 17).
Om domslolarna skulle anses tvungna att ex officio kontrollera att ränta inte yrkas i strid mot dessa regler, skulle det innebära en stor belastning för tingsrätternas avdelningjir för lagsökning och betalningsföreläggande. Problem skulle uppstå i åtskilliga mål. På del bristfäUiga materialet i ett mål om betalningsföreläggande är det också svårt att bedöma om det rör sig om etl konsumentförhållande. Hela denna problematik måsle belysas och klargöras i del fortsatta lagsttftningsarbetet.
Kommerskollegium
Utredningen har nu föreslagit att dröjsmålsräntan om ena parten är konsument skall sänkas och motsvara diskontot med tillägg av två procentenheter. Dröjsmålsränta kommer således att utgå efter en betydligt lägre räntesats än upplåningsränian på den allmänna lånemarknaden. Kollegiel anser att dröjsmälsräntan även när gäldenären är en konsument bör verka dels så att den innebär en press på gäldenären att betala, dels så att fordringsägaren får en viss kompensafion. En sänkning av räntenivån kan komma att inverka menligt på betalningsmoralen. Det kan inte heller vara rimligt att kostnaderna för den lägre räntenivån skall bäras av näringsidkarna och i sista hand av övriga konsumenler.
Utredningen
har föreslagit atl räntelagens regler såvitt avser förhållan
det näringsidkare - konsument skaU göras indisposiflva. KoUegiet finner 62
inle atl ulredningen påvisai all lagens dispositiva karaklär medfört sådan Prop. 1986/87:72 olägenhet för konsumenterna att en tvingande reglering bör införas.
Televerket
Reglerna om dröjsmälsränta bör utformas så all gäldenärer påverkas alt beiala i fid och så atl borgenärer inte liUfogas ekonomisk skada på gmnd av sena betalningar.
Televerkel finner inte att de skäl som utredningen har anfört är tillräckliga för att införa en särskUd lägre dröjsmälsränta för privatpersoner. Om reglerna för beräkning av dröjsmålsränta görs beroende av vem som skall betala måste borgenären ha sina kunder indelade i olika kategorier. För televerkets del skulle en uppdelning av kunderna i olika kaiegorier och en bevakning av förflyttningar mellan kategoriema föra med sig ell administrativt arbele som förefaller orimligt betungande för syftet att erhålla en kortekt dröjsmålsränta.
Televerket avstyrker alltså de föreslagna reglerna om en lägre dröjsmålsränta för privatpersoner och om jämkning av dröjsmälsränta. I frågan om räntelagens bestämmelser skall göras tvingande vUl televerkel inte motsätta sig att så sker för privatpersoner, om ränian bestämmes till åtminstone nuvarande nivå (diskonto plus åtta procent). Om lagen görs tvingande i visst hänseende bör möjlighet finnas flll avtal enligt utredningens förslag flll 10 §. En till förmån för privatpersoner tvingande räntelag med nuvarande räntenivå torde inle kräva sä omfattande administrativa åtgärder för indelning i kategorier utan snarare verka för en enhetlig behandUng av alla fall av dröjsmålsränta.
I övrigt vill televerket, som för sin del tillämpar 30- dagars betalningsfrist, betona alt enhefliga och administraflvl lätthanterUga regler för beräkning av dröjsmålsränta är flll fördel för konsumentema. Detta talar för atl tvingande särbestämmelser för privatpersoner i detla sammanhang bör minimeras.
Bankinspektionen
Såsom
delvis uppmärksammals av ulredningen har inom bankväsendet
vidtagits åtgärder för att konsumentintressena skall tillgodoses. Arbetet på
en mera konsumentvänlig kreditgivning är inte avslutat utan kan sägas
fortgå konflnuerligt. Bankinspektionen är på olika sätt engagerad i detla
arbete. Vid handläggningen av från allmänheten inkomna klagomålsären
den beaktas konsumentintressena inom ramen för prövningen av om flll-
lämpade avtalsvillkor eller åtgärder från kreditinstituts sida står i överens
stämmelse med kravet på all god banksed iakttas. När ändring görs av
slandardviUkor för olika av krediflnstituten beviljade krediter, inhämtas
bankinspeklionens synpunkter, därvid inspekflonen ser det som en av sina
uppgifler alt bevaka låntagarnas intressen. Samråd sker i dessa fall också
med Konsumentverket. Ytterligare kan nämnas att bankinspekfionen är 63
representerad i det s.k. kreditforum, ett organ som med vissa intervaller Prop. 1986/87:72 sammanträder efler kallelse av Konsumentverket och som behandlar aUmänna konsumentpolitiska frågor på kreditområdet.
Mot nu angiven bakgrund måsle man till en bööan ifrågasätta behovet av att genomföra en tvingande reglering på det område som omfattas av bankinspektionens lillsyn. Det kan här hänvisas till förhäUandena i Finland och Danmark, där bankkrediter undantagits från den tvingande regleringen i räntelagen. Som motiv för detta har, såsom framgår av betänkandet, bl.a. åberopais att bankema är underkastade offentlig tillsyn.
Ett annat motiv som åberopats i Finland och Danmark för att behålla avtalsfriheten på området har varil all det i vissa faU kan vara vanskligt att veta om en sökt kredit skall användas i förvärvsverksamhet eller för enskill brak. Samma motiv talar mol elt genomförande av del föreUggande förslaget.
Det kan visserligen sägas, att bankerna redan nu har atl göra nämnda gränsdragning, eftersom olika avtalsformulär används beroende av om låntagaren är konsumeni eUer näringsidkare. I de fall tveksamhet råder om vUket ändamål en kredii anses fylla, väljs del för konsumentkrediter förekommande formuläret eftersom detta är förmånligast för kreditlagaren. Att gränsdragningsproblemet av bankerna frivUligt nu löses på detta sätl är emeUertid inte skäl nog atl bortse från eller att tona ner betydelsen av del här berörda gränsdragningsproblemel. Inför risken atl bryta mol den föreslagna tvingande lagbestämmelsen med därflll knutna följder Qfr 11 § lagförslagel) finns skäl alt utgå från atl bankerna i ännu högre grad än lidigare kommer att klassificera krediter fiU privatpersoner som konsumtionskrediter. Följden blir då alt bankema - i de fall klassificeringen av kredilen de faclo är oriktig - kommer att få göra uppoffringar som egentligen inle avselts; de berövas i fall av betalningsförsummelse den rätt till dröjsmålsränta som de annars skulle ha hafl.
Enligt bankinspektionens mening kan emellertid invändningar av än störte lyngd göras mol förslaget i nu diskuterad del.
Det
kan med fog ifrågasättas om den samlade effekten av förslaget över
huvud blir till fördel för konsumenlkollekiivet i stort. Sålunda kan kom-
pensalionssträvanden från kreditgivarnas sida leda tiU en höjning av de
"vanliga" kredilräntorna i konsumentkreditgivningen. I så fall skulle
de
konsumenter som avtalsenligl fullgör sina förpliktelser enligt uppställda
reversvUlkor bli mera ofördelaktigt behandlade än de är med nuvarande
regler. De sannolika kompensationsslrävandena skuUe antagligen också
medföra krav på höjning av de förseningsavgifter som bankerna betingar
sig då betalningsskyldighet eftersatts. Bankinspektionen, som övervakar
avgiftsanvändningen och som därvid i allmänhel godtar avgifi som motsva
rar uppkommen kostnad för banken, skulle svårligen kunna motsätta sig
dessa krav på avgiftshöjningar om rätten flll verklig dröjsmålsränta slo
pades. Eftersom en avgift kan karakteriseras som en "fast" kostnad
för
lånlagaren lill skillnad från dröjsmålsränta som blir mera kännbar ju högre
det förfallna beloppet är, skulle särskilt lånlagare av mindre belopp kunna
drabbas oproportionerligt hårt av en sådan utveckling. Om förslaget ge
nomförs kan även befaras att i lånekontrakt förekommande s.k. förfallo- 64
klausuler skulle komma att tillämpas också vid mindre allvarliga betal- Prop. 1986/87:72 ningsförsummelser, vilka nu bankerna i allmänhet överser med. Vidare får man inte bortse från risken för att benägenheten att meddela konsumtionskrediler, åtminstone marginellt, kan komma atl minska om det affärsmässiga motivet härför gör sig allt mindre gällande. Redan den genomförda åtskillnaden mellan konsumflonskrediter och övriga krediler innebär atl bankerna tagil på sig etl stort ansvar i konsumentkollektivets intresse. Del finns naturligtvis en gräns för hur stort ansvar som kan läggas på bankerna. Drivs anspråken för långt är risken uppenbar för en minskad konsumtionskreditgivning. Enskilda lånesökande blir då hänvisade flll den s.k. grå kreditmarknaden, vUkel ligger varken i den enskilde konsumentens eller det allmännas inlresse.
Utredningens förslag bryter mot en sedan länge flllämpad praxis i den yrkesmässiga kredilgivningen. Dröjsmälsränta utgår nämligen regelmässigt i form av en "extraränta" utöver den sedan tidigare löpande räntan då en skuld uleslår obetald efter förfallodagen. Moflven bakom dröjsmälsräntan - som bl. a. är att sälta press på en gäldenär att fullgöra sin betalningsskyldighet och att kompensera fordringsägaren för särskilda kostnader som uppkommer p.g.a. dröjsmålet - får fortfarande anses ha bärkraft.
Vidare må erinras om alt lagstiftaren relativt nyligen anpassat lagens räntenivå till del allmänna ränteläget. Del skedde genom den ändring av dröjsmålsräntan i 6 § räntelagen från fyra procentenheter över diskontot flll åtta procentenheter, vilken ändring trädde i kraft den 1 juli 1984. Inte heller efter ändringen gjorde lagen någon skillnad mellan konsumenler och andra gäldenärer. Dagens dispositiva karaklär behölls. Man kan — i likhei med de experter i utredningen som reserverat sig mol ulredningsförslagel
- fråga sig varför inte avtalsfrihet skall gälla
beträffande dröjsmålsräntan
då avtalsfrihet i huvudsak gäller i fråga om kreditvillkoren i övrigl.
Del kan lilläggas atl dröjsmälsränta - om man fortfarande kan tala om en sådan - dramatiskt skulle sänkas om förslaget genomfördes. Sänkningen skulle för bankernas del - med de villkor som nu i allmänhet flllämpas
— uigöra 5 %. För krediler beviljade utom det
reguljära kreditväsendet och
som löper utan ränla skulle dröjsmälsräntan - med nuvarande ränteläge -
uppgå flll 12,5 %. Denna procentsats skall jämföras med de ca 17 % som
privatpersoner i dag får betala på checkräkningskrediter i bank. Denna
brislande överensstämmelse — med tyngdpunklen åt "fel håll" — är inle
godlagbar. Risken är uppenbar alt en gäldenär låter bli att beiala därför att
detla lönar sig bäitre än atl på annal sätl tillgodose kreditbehovet. Betal
ningsmoralen kan m.a.o. ävenlyras.
På grund av det anförda avslyrker bankinspektionen förslaget atl begränsa avtalsfriheten såvitt gäller dröjsmälsränta. Likaså avsiyrks elt genomförande av § 8 i lagförslagel, varigenom olika dröjsmålsräntor skulle förekomma beroende av partskonstellalionen i fordringsförhållandel och varigenom dröjsmålsränta i vedertagen mening i praktiken ej skulle utgå för privatpersoner.
65
5 Riksdagen 1986/87. 1 samt. Nr 72
Riksskatteverket Prop. 1986/87:72
En tvingande reglering av dröjsmålsräntans storlek för konsumenter ska flllgodose två huvudsyften. Dels ska dröjsmålsräntan ha en återhållande inverkan på benägenheten att slarva med betalningar och dels ska konsumenterna skyddas mol oskäligt höga ränlor. Med hänsyn lill att den föreslagna räntenivån, diskontot jämte ett tiUägg av två procentenheter, får anses vara förhållandevis låg kan inle uteslutas, atl det s.k. spekulaflons-momentets (s. 90 ff) inverkan på belalningsbenägenheten kan komma atl få störte betydelse än ulredningen anlagit. Fråga uppkommer således om inte "konsumenträntan" bör ligga närmare sedvanliga alternafiva krediter, t.ex. checkräkningskrediter. Härvid bör också beaklas risken för att de kostnader, som föranleds av att förfallna fordringar inte betalas i lid, i försia hand bör belasta försumliga gäldenärer och inte hela konsumenlkol-lekflvet t. ex. i form av högre priser.
RSV tUlstyrker i och för sig alt räntelagen görs tvingande till förmån för konsumenter. Att så sker synes emellertid som mest angeläget när det gäller opåkallade och oförutsedda extra avgifier och ränlor vid icke räntelöpande fordringar. Vid avtal om räntelöpande krediter, t.ex. vanliga banklån, borde föratsättningar finnas för att på annat sätt tillgodose konsumentens behov av skydd och, framförallt, upplysning om avtalets konsekvenser vid dröjsmål med betalning. Det kan således ifrågasättas om behovel av tvingande regler är lika stort för dessa fordringar.
Statens pris- och kartellnämnd
SPK ansluter sig i princip till de överväganden som ligger bakom utredningsförslaget i denna del. Att räntelagens bestämmelser blir tvingande tUl konsumenternas förmån undanröjer riskerna för att en konsument påtvingas orimligt betungande extra förpliktelser för det fall vederbörande inte kan fullgöra sin betalningsskyldighet inom utsatt tid. En sådan lagändring innebär enligt nämndens mening en värdefull förstärkning av konsumentskyddet allmänt setl och ansluter sig väl till den successiva utbyggnad av detla som på olika rättsområden ägl rum under senare tid.
En principfråga som bör uppmärksammas i detta sammanhang gäller det förfaringssätt som innebär att förelag vid försenad betalning uiöver den procentuellt beräknade dröjsmålsräntan även debiterar en särskild förseningsavgift. Detta system har enligl vad SPK inhämtat blivit aUl vanligare under senare tid. Om ett beslul att göra räntelagens regler tvingande tiU konsumenternas förmån skall få avsedd effekt, torde även frågan om sådana tilläggsavgifter på något sätt behöva beröras av bestämmelserna. Det framgår emellertid inle av betänkandet om ulredningen övervägt denna fråga och, i så fall, hur den anser att saken bör regleras.
Även
om SPK sålunda i stort är ense med utredningen om atl räntelagen
bör vara tvingande fill konsumenternas förmån bUr enligl nämndens me
ning de prakflska konsekvenserna därav i ett visst fall tveksamma. Delta
gäller när den försenade betalningen avser en fordran som redan löper med
en bestämd ränla, och den diskutabla effeklen sammanhänger med alt 66
dröjsmålsräntans nivå vid konsumentförhållanden föraisätts bli klart lägre Prop. 1986/87:72 än för närvarande.
Med den föreslagna uppläggningen kommer underiåtelse av en privatperson atl i fld återbetala eller avbetala exempelvis ett banklån i flertalet fall inte all medföra någon annan konsekvens för gäldenären än atl den för lånel redan gällande räntesatsen skaU tUlämpas också i fortsättningen. Del lorde emellertid enligt SPKs mening få anses rimUgt att försummelse från en låntagares sida att fullgöra sin skyldighet resulterar i en viss höjning av ränlesalsen, eftersom lånel annars - trots utebliven betalning - fortsätter att löpa utan någon som helst negaflv effekt för gäldenären.
För banklån och andra räntelöpande krediter synes sålunda en möjlighet även i fortsättningen böra finnas att i reversformulär och motsvarande dokument sflpulera ell visst flllägg till den ursprangliga räntesatsen för det fall en privatperson som gäldenär inle i tid fullgör avtalad återbetalning. Etl sätt att tillgodose detla kan vara atl räntelagen får behålla sin disposi-flva karaktär såvitt gäller dröjsmälsräntan i samband med ränlelöpande krediter, även när en privatperson är gäldenär. Samma syfte kan altemativt uppnås om lagen — med upphävd dispositiviiel - kompletteras med en bestmmelse om all ett visst lillägg lill den ursprangliga räntesatsen - t.ex. ett par procentenheters förhöjning - får tas ul vid dröjsmål med betalning som avser räntelöpande fordringar.
Genom det förstnämnda alternativet skulle visserligen en differenflering i den praktiska tillämpningen underlättas och störte hänsyn kunna tas tUl de skilda fömtsättningarna vid olika typer av krediter. Mot bakgmnd av del som i det föregående anförts om problemet med s.k. förseningsavgifter torde dock räntelagens tvingande karaklär vid konsumentförhåUanden böra gälla generellt och alltså även i samband med redan räntelöpande krediler. SPK vill därför förorda det andra av de i föregående stycke nämnda alternativen, dvs. införande i lagen av en särskild regel om atl etl par procentenheters tillägg till den för krediten gällande ränlesalsen får tas ul vid dröjsmål med betalning av upplupen fordran.
Den nyss förordade modifieringen av utredningsförslaget - med avseende på redan räntelöpande fordringar - synes behövlig vare sig man sänker normen för dröjsmälsränta i konsumentförhållanden så myckel jämfört med nulägel som utredningen föreslår eller godtar den avvikande uppläggning som SPK rekommenderar i det följande.
När
del gäller frågan om dröjsmälsräntans höjd innebär utredningsför
slaget att den nu gällande huvudregeln, som sflpulerar en räntesats mot
svarande aktuellt diskonto plus åtta procentenheter, skall ändras så atl
tillägget till diskontot blir två procentenheter i de fall en privatperson är
gäldenär eller borgenär. SPK biträdde för sin del i remissyttrande år 1983
det då framlagda förslaget att höja dröjsmålsräntan från den fidigare gällan
de nivån, dvs. diskontot ökat med fyra procenlenheler. Nämnden framhöll
därvid som angeläget atl de i räntelagens förarbeten uttryckta intentio
nerna om denna räntas uppgift som påtryckningsmedel kunde vidmakthål
las. Om denna effekt skall uppnås bör dröjsmälsräntan inte sättas lägre än
den ränta som vid upptagande av reguljär kredii avtalas efter marknads
mässiga grander. En lämplig jämförelsenorm synes härvid vara den ränle- 67
sats som lillämpas för checkräkningskredUer.
Utöver funktionen alt vara eU påtryckningsmedel mol långsamma beta- Prop. 1986/87:72 lare har dröjsmålsräntan enligl lagens förarbeten också avsetls fylla uppgiflen att ge borgenären täckning för de extra kostnader han får vidkännas på grund av försenad betalning. Om dröjsmålsräntan inte räcker till för detta kan förelagen i slället antas skaffa sig motsvarande kostnadsläckning genom högre påslag när man fastställer sina priser, låneräntor eller viUkor i övrigt. I så fall frångås principen om att täckning så långl möjligl bör sökas där kostnaden uppstår, och effekten blir en ökad belastning på köpar- eller låntagarkollektivel som helhet.
Enligl vad SPK inhämtat ligger för närvarande räntenivån för checkräkningskrediter som lägst fyra och en halv procentenheter över gäUande diskonto och ofta ytterligare någon eller några procentenheter högre. Det är sålunda uppenbart att en dröjsmålsränta som översiiger diskontot med endasl två procentenheter inte uppfyller kravet atl kunna verka som påtryckningsmedel utan tvärtom kan uppfattas som ett för gäldenären mycket förmånligt pris för den exlrakredit han skaffar sig genom all, mer eller mindre frivilligt, eftersätta sin betalningsskyldighet. Det är lika tydligt atl en ränta på denna nivå inle svarar mol kravet atl borgenären den vägen skall få ersättning för sina av fördröjningen förorsakade kostnader utan i stället kan antas medverka flll atl dessa kompenseras genom en generell höjning av prisnivån på vederbörande förelags varor eller tjänster.
För SPK framstår det nu, i likhet med 1983, välbetänkt att man vid bestämmande av dröjsmålsräntans höjd beaktar de två kriterier som nämnts i del föregående, dvs. räntan bör fungera som elt påtryckningsmedel och den bör ge borgenären kompensalion för merkostnader orsakade av försenad belalning. Nämnden har å andra sidan förslåelse för atl i vissa fall, när del gäller privatpersoner, betalning av en hög dröjsmålsränta kan innebära en opåräknad extra utgift som allvarligt påfrestar hushållets ekonomi och della lill följd av svårigheter som kan ha uppkommil utanför vederbörandes egen kontroll. Slutsatsen av detla resonemang blir alt, med lanke på privatpersoners förhållanden, den nu gällande dröjsmålsräntan bör sänkas till en nivå som närmare anknyler till räntesatsen för checkräkningskrediler. Mol bakgrund av de förut återgivna uppgifterna om sistnämnda räntenivå synes en lämpUgt avvägd dröjsmålsränta kunna uigöras av aktuellt diskonto plus fem procentenheter.
Under förutsättning alt räntelagens bestämmelser, såsom föreslagits, alltjämt blir dispositiva såviit gäller affärsförbindelser meUan näringsidkare, torde någon annan norm för dröjsmälsräntans höjd än den som här förordats - diskonto plus fem procentenheter - inte behöva anges i lagtexten. Del är visserligen sannolikt att många företag och banker kan ha moliv för att flllämpa en högre dröjsmålsränta i sina transakfloner med andra företag. Della kommer emellertid att vara fullt möjligt även i fortsättningen, om räntelagen för denna ty av affärsförhållanden får behålla sin disposiflva karaktär.
Det
torde för övrigl kunna innebära en prakflsk fördel alt det inte i själva
lagtexten anges två nivåmässigt klart åtskilda beräkningsnormer - enligt
utredningsförslaget åtta respeklive två procentenheters tillägg till diskon
tot — mellan vilka ett val måsle göras varie gång en borgenär skall utfärda 68
krav på dröjsmälsränta. Redan den i lagförslagels 8 § använda definilionen Prop. 1986/87:72 "en privatperson i egenskap av konsumeni eller eljesi" antyder alt vissa tolkningsproblem kan länkas uppstå för borgenären, när det gäller alt i elt uppkommet dröjsmålsfall bedöma om den ena eller andra räntesatsen skall tillämpas. I gäldenärens intresse skulle givetvis ligga, med utredningsförslagets konstruktion, att söka tillvarata varie möjlighet atl bli hänförd fill kategorin privatpersoner. Man kan inle bortse från risken av att lolkningslvister här skulle kunna leda liU ett kostsamt administrativt merarbete. Någol sådant behöver inte befaras om man följer den uppläggning i fråga om normen för dröjsmålsränta som SPK härovan rekommenderat. Den för alla kundkategorier enhetliga räntesatsen kan ju i detta faU ersältas av en högre endast om vederbörande gäldenär genom etl i förväg träffat avtal bekräftat, atl affärsförbindelsen inte avser honom i egenskap av privatperson.
Den av SPK förordade nivån för dröjsmälsränta ligger något högre än den som räntelagsutredningen ansell böra gälla för enskilda konsumenter. I ulredningens motivering har bl.a. pekats på de negativa sociala konsekvenser som med hårdare räntekrav i vissa fall kan tänkas uppkomma för ekonomiskt särskilt svaga hushåll. SPK vill inte bortse från argument av detta slag men anser, att sådana konsekvenser bäsl undanröjs genom lillämpning av den i lagförslagets 9 § inlagna regeln, som föreskriver att räntan under vissa förutsättningar kan jämkas när en privatperson utan egen skuld har råkat i betalningssvårigheler.
Med den uppläggning som här föreslagils kan det vara lämpligt atl med jämna mellanrum stämma av differensen mellan aktueUl diskonto och räntan på checkräkningskrediter, så atl iniflaflv kan tas lill en justering av normen för dröjsmålsränta om differensen tenderar att mera långsikflgt avvika från vad som gällde när normen senasl bestämdes. För att tUlgodose delta synes det böra uppdras ål den myndighet som utövar tUlsyn över kredilmarknaden, dvs. bankinspektionen, all för regeringens prövning årligen anmäla, om den ifrågavarande differensen under det gångna året förändrats så påtagligt att en jusiering av räntelagens norm för dröjsmåls-ränta framstår som moliverad.
I utredningens betänkande behandlas vidare frågan om sådan ränla som skall belalas till följd av att elt köpeavtal hävts och en redan erlagd likvid skall återgå. För del tillägg tUl grandbeloppet som då skall göras vid återbetalningen - s.k. avkaslningsränta - stadgas i nu gällande räntelag en nivå som med två procentenheter översiiger aktuellt diskonto. Utredningen har stannat för atl denna nivå bör behållas, och SPK har i detta fall inte funnit skäl att inta någon annan ståndpunkt ulan flilstyrker utformningen av 5 § i förslagel flll ny räntelag.
Sammanfattning:
SPK
ansluter sig liU ulredningens förslag att räntelagens bestämmelser
görs tvingande till konsumenternas förmån. Om den därmed avsedda kon
sumenlskyddande effekten skall uppnås är del enligl nämndens mening
önskvärt att även de förseningsavgifter, som många företag numera debi- 69
terar uiöver den procentuellt beräknade dröjsmålsräntan, berörs av lagens Prop. 1986/87:72 bestämmelser.
I fråga om redan räntelöpande fordringar föreslår SPK att lagen kompletteras med en regel om att dröjsmålsränta då får beräknas genom lillägg av ett par procentenheter till den för krediten fldigare gäUande ränlesalsen.
Med hänsyn flll det aktueUa ränteläget för checkräkningskrediter föreslår SPK tUl skUlnad från ulredningen, alt som huvudnorm för dröjsmålsränta stipuleras gällande diskonto plus fem procentenheter. Denna norm bör enligt nämnden kunna vara enhetlig och alltså formellt avse även de fall då gäldenären är näringsidkare, eftersom lagen då fömtsätts vara dispositiv och därmed möjUggöra all avtal iräffas om annan beräkningsgrund. Bankinspektionen föreslås få i uppdrag atl årligen anmäla för regeringen om räntenivån för checkräkningskrediter utvecklats på sådant sätt att normen för dröjsmälsränta bör justeras.
SPK ansluter sig till utredningens uppfattning att den s.k. avkastnings-räntan även i fortsättningen bör utgöras av aktuellt diskonto plus två procentenheter.
Konsumentverket
Ulredningen föreslår att räntelagen i fortsättningen i förhållanden mellan konsument och näringsidkare skall vara tvingande till konsumentens förmån. Konsumeniverkel flilstyrker detla förslag. Den avtalsfrihet som nu gäller har enligt verkets erfarenhet inle säUan utnyttjats på ett sätt som måsle anses innebära en överkompensation för näringsidkaren i det fall konsumenten dröjt med betalningen. En tvingande regel i räntelagen skulle kunna molverka en sådan brislande balans i avtalsrelationen bättre än vad som för närvarande är möjligl med slöd av lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsviUkorslagen). En tvingande civUrätls-1ig reglering på denna punkt har bl.a. den fördelen framför en renodlad marknadsrällslig kontroll att den skapar störte klarhet för berörda parter. Priset för denna fördel kan vara att dröjsmålsräntan i vissa fall kan te sig alltför grovt tUlyxad, men det är i så fall något som enligt verkets mening uppvägs av den angivna fördelen.
Enligl
verkets erfarenhei är orsaken lill atl konsumenter dröjer med att
betala sina fordringar vanligtvis bristande betalningsförmåga eller bris
lande Ukviditet. Dröjsmålsräntan fungerar i dessa fall inte som påtryck
ningsmedel för att driva fram betalning. För många hushåll är det dessutom
praktiskt att samla räkningar till slutet av månaden för att betala dem då
man får lön. I de fall del är fråga om en avtalad kredittid, som vid banklån
och konlokredher, riskerar låntagaren vid dröjsmål med betalning dessut
om att få krediten uppsagd och att ådraga sig rättegångskostnader och
betalningsanmärkning. Den risken torde normalt avhålla hushållen från att
dröja med att betala en förfallen skuldpost och detta oberoende av om
dröjsmålsräntan har en nivå som understiger räntenivån för andra krediter.
Vare sig kredittid har avtalals eller ej kan man självfallel överhuvudtaget
inte göra några överväganden om humvida det är lönsamt från ränlesyn
punkt att betala en skuld eller att prioritera en viss skuld framför en annan, 70
om man inte har kunskap om räntelagen och öm den gällande nivån på Prop. 1986/87:72 diskontot. Enligt verkets mening är det ovanligt att konsumenler har annal än begränsade kunskaper om innehållel i räntelagen.
Införs tvingande regler i räntelagen med en för låg nivå på dröjsmålsräntan finns onekligen en risk alt näringsidkare kommer att söka kompensation för sin föriusl vid betalningsförsening på elt sätt som drabbar alla konsumenter, t.ex. genom högre priser eller kortare betalningsfrister. Är å andra sidan dröjsmålsräntan för hög finns risk atl borgenären inle snabbi vidtar åtgärder för att driva in skulden, vilkel på sikl drabbar konsumenten hårt i form av ackumulerad dröjsmälsränta och andra kostnader. Verket vill i delta sammanhang understryka att det rimligen bör ligga i näringsidkarens egel intresse atl redan innan kredit lämnas ta ett störte ansvar då del gäller att förebygga betalningsproblem, bl.a. genom en noggrannare kredUprövning.
Den nivå på dröjsmålsränta som ulredningen nu föreslår för konsumentförhållanden ligger, även om den är relativt låg, över vad en konsument normalt erbjuds om han viU sätta in pengar på en bank. Man behöver därför knappast räkna med att en konsument skulle kunna tjäna på att vänta med alt betala en förfallen skuld genom att i stället uppbära ränla på medlen hos en bank eller på annat sätt.
Mot denna bakgmnd kan Konsumentverket flUstyrka utredningens förslag att sänka den legala dröjsmålsräntan till en för konsumentförhållanden mer rimlig nivå. Del kan dock ifrågasättas om inle den föreslagna räntenivån är satt något i underkant.
Konsumentverket anser vidare att det är en fördel att avkastningsräntan får ungefär samma nivå som dröjsmålsräntan, dels från förenklingssynpunkt och dels från aspekten alt inte heller en konsument som har ett krav på en näringsidkare skall kunna erhålla överkompensaflon för sina kostnader.
Allmänna reklamationsnämnden
Allmäni om den tUltänkta lagstiftningens uppläggning
Nämnden delar utredningens uppfattning atl den nuvarande räntelagen i slor utsträckning sätts ur krafl genom av näringsidkarsidan ensidigt utformade klausuler i standardformulär. Det är enligt ARN:s erfarenhet t.ex. inte ovanligt alt konsumenten i kontrakt eller andra avlalsvUlkor åläggs att vid eventuellt dröjsmål utge ränta som väsentligt överstiger den nivå som räntelagen föreskriver. Det förekommer Ukaså inte sällan att näringsidkaren friskriver sig från skyldigheten att utge avkastningsränta vid hävning av köp. ARN anser att del föreligger ett skyddsbehov såväl när det gäller en konsuments skyldighet alt utge ränta som när det är fråga om hans rätt atl erhålla sådan.
ARN
tillslyrker därför att bestämmelserna om ränta i konsumentförhål
landen görs tvingande till förmån för konsumenler. Som påpekas i belän
kandet är delia en lagstiftningsteknik som har kommit lill användning på
åtskilliga andra rättsområden av särskild betydelse för konsumenterna. 71
I betänkandet berörs inte lillåfligheten av olika slags "viten", utöver Prop. 1986/87:72 själva dröjsmålsräntan. Denna fråga bör uppmärksammas under den fortsatla beredningen av lagförslaget. Det kan nämligen enligt ARN:s uppfattning inte uteslutas all borgenärer, om möjlighelen all avtala om en högre dröjsmålsränta än lagens beskärs, söker kompensera sig för räntebortfallel genom all i stället la ul en "förseningsavgift" eller liknande tilläggsavgift på ett sätt som skulle kunna undergräva lagstiftningens tvingande karaktär. Ett annal tänkbart sätt på vilkel inlenflonerna bakom förslaget skuUe kunna kringgås synes vara att borgenären beviljar en gäldenär som kommit i betalningsdröjsmål viss tids uppskov med betalningen mol en överenskommen (högre) skuldränta. Eflersom rena avtalsräntor inte omfattas av räntelagen synes etl sådanl förfaringssätt civilrättsligt bara kunna angripas med slöd av avtalslagens ogiltighelsregler.
Förutom att bestämmelserna om dröjsmålsränta skall vara tvingande i konsumentförhållanden innebär förslagel att dessa regler också skall ha ett ändrat malerielll innehåll. Nämnden återkommer lill frågan om lämplig räntenivå i nästa avsnitt, men känner viss tvekan inför tanken på ett alltför differentierat system. Som nämnden har anmärkt inledningsvis måste en sådan ordning försvåra överblicken och tillgängligheten. Införandet av begreppet "privatperson i egenskap av konsument eller eljest" med bl.a. särskilda, lål vara disposiliva, beslämmelser för dröjsmälsränta privatpersoner emellan kan exempelvis lätl skapa nya gränsdragningsproblem. Nämnden anser inte att utredningen har anfört tillräckliga skäl för den yllerligare nyansering av sysiemel som privalpersonsbegreppet leder lill.
Räntefotens höjd
Utredningen föreslår en ganska drastisk sänkning av dröjsmälsräntan i konsumentförhållanden. ARN undrar om man inte med detta förslag har fjärmat sig alltför mycket från den allmänna räntenivån.
I och för sig förhåller del sig förmodligen så som utredningen antar atl konsumenters belalningsdröjsmål ofta inle beror på tredska utan hell enkell på avsaknad av likvida medel. Atl risken för ren spekulalion i låga dröjsmålsräntor måhända är överdriven hindrar dock inte all del kan framstå som slötande och besvärande för den allmänna betalningsmoralen om en gäldenär kan komma undan billigare genom att försumma atl göra räll för sig än genom alt la i anspråk en kreditmöjlighet som ofta kan finnas tillgänglig t.ex. i form av ell kontokort. Sådana krediter torde löpa med klart högre ränta än den föreslagna dröjsmålsräntan. Det s. k. prioriteringsargumentet bör äga tillämpning även på en sådan valsituaflon och inte bara på det i betänkandet närmasl berörda valel mellan reglering av olika förfallna skulder.
Av
del anförda framgår att ARN är tveksam till utredningens förslag om
en sänkning av "konsumentränlan" frän åtta lill endasl två
procentenheter
över diskontot. Därmed är dock inte sagt att nämnden är främmande för
tanken atl den nuvarande räntenivån kan vara väl hög i konsumenlsam-
manhang. Skall en sänkning övervägas — nämnden har dock inle beslämd
uppfattning om vilkel påslag uiöver diskontot som i så fall bör väljas men 72
del danska sexprocenttilläggel kan möjligen vara en förebild - så bör Prop. 1986/87:72 ändringen gälla generellt. Alt i lagen laborera med olika räntenivåer inte blotl mellan avkastnings- och dröjsmälsränta ulan även mellan skilda kategorier av dröjsmålsränta skulle komplicera sysiemel alllför rnycket. Med lanke på all lagen ju bortsett från konsumentsammanhangen alltjämt skall vara dispositiv bör olägenheterna av en begränsad sänkning överlag av dröjsmälsräntan inte överdrivas. I t.ex. kommersiella förhållanden kan räntenivån lätt regleras genom slandardkonlrakt eller eljest i partemas avtal.
ARN godtar utredningens bedömning atl det är svårt aU fixera ränian lill en viss fast nivå, när det allmänna ränteläget fluktuerar. Nämnden är dock inte säker på atl följdsamheten i förhållande flll diskonlol behöver vara total. Anpassningen tUl diskontot kunde möjligen modifieras något. En viss stabilisering och förenkling i den prakliska hanteringen synes t.ex. kunna vinnas om ränian för etl hell kalenderår knyts an till det diskonto som gäller vid årsskiftet.
Fordringar på grund av bankkredit
För fordringar som löper med ränta innan förfallodagen synes dröjsmålsräntans huvudsakliga funkiion vara som påtryckningsmedel mot slarviga betalare. Den ränla som kreditgivaren enligt kreditavtalel beflngar sig får fömtsättas ge kreditgivaren full kostnadsläckning och förväntad avkastning på del utlånade kapitalet. Del förhållandel alt gäldenären inte betalar i rätl tid lorde därför inte i sig motivera någon yllerligare kompensation tUl kreditgivaren. Däremoi kan denne drabbas av administrativa kosinader tiU följd av gäldenärens dröjsmål. För sådana kostnader har krediigivare hitfllls kunnat kompensera sig genom atl i kreditavtalel föreskriva alt t.ex. en särskild förseningsavgtft skall utgå om belalning inle sker i rätt fld. Som nämnden har anmärkt tidigare är del dock oulrelt i vad mån avtal om sådana avgifier fortfarande kan träffas om räntelagen görs tvingande i konsumentförhållanden. Nämnden anser del skäligt all en krediigivare får lov att ta ut en viss, begränsad avgift för sina merkostnader på grund av ett betalningsdröjsmål. Det kan kanske anförlros ål bankinspektionen eller annat lämpligt organ att ge rikllinjer för vad som är godtagbart i detta hänseende, utan att lagens tvingande karaktär träds för när.
I likhet med utredningen anser ARN atl någol undanlag inte bör göras för bankers och andra kreditinstituts verksamhet i fråga om flllämpningen av räntelagens tvingande konsumentskyddande regler.
Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet
Forskningsnämnden
anser sig tvingad atl beslämt ta avstånd från utred
ningsförslagels vikligasle nyhel (den föreslagna lagtextens 8 §), enligt vil
ken dröjsmälsräntan, när en privatperson "i egenskap av konsument eller
eljesi" är gäldenär eller borgenär i fråga om en fordran som ej löper med
ränta före förfallodagen, skall uppgå flll diskontot med lUlägg om två
procentenheter (flll skillnad från diskontot plus åtla procentenheter när 73
privatperson ej är inblandad). Regeln föreslås att bli tvingande till konsu- Prop. 1986/87:72 menls förmån (10 §). Försitter en privatperson betalningstiden i fråga om en fordran som redan före förfaUodagen löper med ränta, t.ex. i fråga om banklån och konlokortskrediter, kommer räntan enUgl lagförslagels 7 § normalt även efler förfallodagen atl utgå med samma räntefot som dessförinnan, eftersom denna ränta i regel lorde vara högre än diskontot med flllägg om två procentenheter.
I verkligheten torde det föreslagna systemet medföra att en konsuments betalningsförsummelse aniingen inte medför någon särskUd dröjsmålsränta alls eller - om fordran fram till förfallodagen inte löpte med ränta'» endast medför skyldighet att betala en dröjsmålsränta väsentligt understigande marknadsräntan. Det räntemässigt billigaste sältel för en privatperson att skaffa sig kredit blir att strunta i sina räkningar.
Utredningens argumentering, atl dröjsmålen i privatsammanhang inte beror på medvetna kalkyler över vilka ekonomiska altemativ som kan vara mest lönsamma, är inte övertygande i dagens svenska samhälle, där bl.a. skattesystemet har tvingat en slor del av befolkningen till att ägna mycket tid åt planeringen av den egna ekonomin. Risken för en allmänt försämrad betalningsmoral kommer atl öka vid en ordning där en betalningssmilare eller t.o.m. en bankrånare får "låna" pengar till en ränta som betydligt understiger den ränta som vanliga bankkunder får betala.
Enligl nämndens mening är del för övrigl högsl tveksamt humvida det på ytan konsumentvänliga förslaget verkligen kommer att gagna konsu-mentkolleklivets iniressen. Den välvilliga behandlingen av dåliga betalare kommer slutligen all betalas av hela konsumenlkollekiivet i form av högre priser, högre låneuppläggningsavgifter osv. Del är också möjligt att den alltför låga dröjsmålsräntan kommer att tvinga vissa fordringsägare, exempelvis banker, all oftare än hitfllls utnyttja sin rält alt vid försummad amortering eller ränteinbetalning säga upp hela lånel, med kanske katastrofala följder för den enskilde.
Riksrevisionsverket
anser del tveksamt om de föreslagna reglema ger sådana sociala fördelar att de uppväger de nackdelar som berörts. (Se avsnitt 1.)
Länsstyrelsen i Jämtlands län
flilstyrker förslaget.
Kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt
KFM
har att utgå från sina iakttagelser av praktiken, när bl.a. upplupna
räntor ska tas ut tvångsvis med stöd av domstols dom eller utslag. Här
gäller ofta att en gäldenär av särskilda skäl - sjukdom och
"misslyckade"
affärer m. m. - sällan har möjlighet alt inom överskådlig tid reparera sin
ekonomiska situation. Från KFMs synpunki visar det sig att borgenärens
rält all la ul dröjsmålsränta inte ofta Ijänar något vettigt syfte. Del
inträffar 74
också att borgenären i ett utsökningsmål avslår ifrån åtminstone delar av Prop. 1986/87:72 räntekravet för att få en rimlig uppgörelse med sin gäldenär, som oftast saknar tillräckliga utmätningsbara tillgångar. Det finns sålunda skäl att se restrikflvt på möjligheterna att räkna dröjsmålsränta. För alla situationer utom de, där näringsidkare är varandras motparter, borde man överväga att limitera såväl "löpande" ränta som dröjsmälsränta. Vad som i lagförslaget benämns "privatpersoner" - förutom konsumenter - skuUe skyddas genom en tvingande regel.
Det finns knappast heller någol praktiskt skäl att tillåta en person, som vill låna ut pengar "prival" atl ta ut en hög ränla. Del verkar främmande all - som skett i belänkandet - exemplifiera med att en privatperson "lånar ut pengar för alt hjälpa en näringsidkare alt finansiera en utbyggnad av dennes företag". För sådana och liknande fall bör privatpersonen vara förnöjd med ränta inom vissa gränser, som fastställs tvingande.
Del konstateras, atl de fall där räntebestämmelserna har sin största betydelse som påtryckningsmedel m.m. liksom hittills ska omfallas av avtalsfrihet. Del är här fråga om handel och annan yrkesmässig verksamhet mellan näringsidkare där man kanske inte bör inkräkta på avtalsfriheten. Trols detta inställer sig en viss eftertanke mot bakgranden av de iakttagelser som gjorts av fall, där man talar om "ockertänta" utan att något straffbart ocker kan påvisas.
KFM vill i frågan om uttag av dröjsmålsränta lämna en ytterligare synpunki. Mofivet att ta ut sådan ränla minskar om en krediigivare inte i skälig omfattning vUl pröva gäldenärens kredtfvärdighet. Enligt KFMs mening visar det sig, atl man i anmärkningsvärt stor utsträckning beviljar slora krediler utan att i någon mån undersöka kredittagarens betalningsförmåga och - vilja. Del synes med andra ord behövas en skärpning på borgenärssidan i fråga om aktsamhet snarare än atl stora dröjsmålsräntor ska uttas när man "missat" kreditbedömningen. Den s.k. övervältrings-problematik, som diskuteras i betänkandet, kan inte bemästras genom ränteregler.
KFM har redovisat uppfattningen atl tvingande regler bör gälla till förmån för inte bara konsumenter utan även för privatpersoner i övrigt. Såväl löpande ränta som dröjsmälsränta bör undantas från avtalsfriheten. Om den framförda tanken skulle godtas fordrar detta att även 7 § ändras -föralom 10 §.
Det kan, alldeles bortsett från KFMs nyss anförda synpunkt, vara befogat att med hänsyn flll nulägel lägga den legala moraränlan i nivån diskontot med tillägg av fyra procent. KFM anser att ränteläget, om man l.ex. anser sig kunna gynna privatkonsumtionen, i övrigt kan hanteras med ändral diskonto.
Skrivningen
av 8 och 10 §§ bör förtydligas även med hänsyn tiU den
sakliga innebörd det lagda förslaget uppges ha. I 8 § bör man kunna ha en
rak skrivning om ränta utan omvägen med hänvisning lill 6 §. Redan i 8 §
bör det klargöras att regeln är tvingande bara i konsumentförhållanden.
Det uttryckssätt som används i 10 § bör kunna göras enklare - eller tas in
direkt i 8 §. Regeln i 10 § andra punkten i förslaget verkar överflödig. (Om 75
KFMs förslag flll äventyrs skulle vinna gehör kan 8 § skrivas så alt det Prop. 1986/87:72 klargörs, atl regeln är tvingande i alla andra fall än de som avser avtal mellan näringsidkare).
Slutligen vill myndigheten påtala hur bl.a. räntefrågorna hanteras i den dömande verksamheten. De allra flesta mål, som inges till KFM för verkställighet, grundas på betalningsförelägganden och lagsökningsutslag, dvs. betalningsskyldigheten har fastställts i den summariska processens form. Domslolarna lär inte pröva bl. a. arten av rättsförhållandet och ränteyrkandet. Med en för privatpersonfallen gemensam indispositiv ränleregel ' ji de ojämnheter, som nu förekommer i det rällsliga förfarandet för att tvångsvis la ut betalning, kunna förebyggas. Problem uppkommer för övrigl hur KFM ska handla, när myndighelen uppdagar all någon dömts att betala en för hög dröjsmålsränta. Det nu anförda understryker vikten av all begränsa avtalsfriheten i fråga om ränleklausuler. Egentligen är detta bara en följd av vad som enligl 36 § avtalslagen gällt sedan 1976.
Västernorrlands och Jämtlands läns Handelskammare
Erfarenheterna av de gällande räntelagsbeslämmelserna ger vid handen att det inle finns något behov av vare sig tvingande regler eller särregler för konsumenler.
Ulredningen har inte heller kunna påvisa att den nuvarande regleringen har medfört några särskilda problem för konsumentema.
Avsiklen med dröjsmålsränta är all den skall avhålla gäldenären från att försätta sig i dröjsmål och, för del faU att dröjsmål ändå inträffar ge fordringsägaren viss kompensalion. För att uppnå detta måsle dröjsmålsräntan vara minst i nivå med det allmänna ränteläget. Della synsält låg också bakom höjningen år 1984 av dröjsmålsräntan i räntelagen från fyra procenlenheler över diskonlol lill åtta procenlenheler över delta.
Mot denna bakgrund måste del nu framlagda förslaget betecknas som märkligt. Knappast ens för konsumentema, som är de som skall gynnas av förslaget, kan det framstå som rimligl att det blir avsevärt bUligare atl, i strid mol träffat avtal, underiåla all betala sina skulder i rätt tid än att utnyttja kontokrediter eller att låna pengar i bank eller annat kreditinsfltut.
Handelskammaren vill också särskUl påpeka att förslaget om atl dröjsmålsränta överhuvudtaget inle skaU få las ut förtän efter en månad i prakflken kommer att leda ull att konsumenter alltid tUlförsäkras en månads belalningsanstånd. Denna konsekvens är också utredningen medvelen om. Handelskammaren kan inte acceptera en sådan reglering av betalningstiden, särskilt som den åstadkoms på ett indirekt säll.
Förslaget
kommer också, om det genomförs, atl bli besväriigi att tiUäm
pa och därmed fördyrande. För att kunna flllämpa beslämmelsema riktigt
måste den som fakturerar vid varie transakflon markera kundens status.
Förulom alt detta leder till atl förelag, slalliga och kommunala verk etc
Ivingas tiU nya raflner när det gäUer kundregistrering och fakturering
kommer åtskiUiga gränsdragningsproblem att uppstå. Enligt Handelskam- 76
marens uppfattning är det förvånande all utrédfiingen inle företagit någon Prop. 1986/87:72 analys eUer kostnadsberäkning i denna del. Handelskammaren avstyrker förslagel.
Sveriges Riksbank
Moflven flll förslagen synes enligt fullmäktige mer vara betingade av sociala skäl än ekonomiska överväganden.
Den ränta privatpersoner i dag får betala på checkräkningskrediter i bank ligger på i genomsniu ca 17 procent. Lån hos finansbolag är betydligt dyrare. AU då fastställa dröjsmålsränta till - vilket skulle bli fallet i dag -12,5 procenl är enligt fullmäktige inte rimligt.
Den otvivelaktigt billigaste formen av korta krediler för privatpersoner kommer aU vara all inte betala sina räkningar i tid. Risken för en väsenfligt försämrad betalningsmoral är därmed överhängande. För betalningsmottagarna mäste det vidare anses ställt utom alll tvivel alt kosinaderna därmed ökar. Betalningsmottagaren har ju i sin tur räkningar att betala och som regel föreligger en tidsmässig överensstämmelse mellan in- och ulbelalningar. Om betalningsmottagaren inte frän fall lill fall kan vela när likvid erhålls tvingas han skaffa pengar på annat sätt för atl finansiera sin verksamhet.
Innebörden av det förslag utredningen lagt är atl det blir billigare för en konsument att la en självpåtagen kredit genom att inte beiala räkningen i fld jämfört med alt vända sig flll de krediflnstitut som finns på kreditmarknaden. Enligt fullmäktige utgör utredningens förslag lUI dröjsmålsränta ett incitament till ett sådant beteende.
Vidare kan enligt fullmäkflge utredningens förslag au räntelagen skaU vara tvingande lill konsumentens förmån när denna har en näringsidkare flll motpart leda till störningar på kreditmarknaden. Förslagel innebär att det för fordringar som redan före förfallodagen löper med ränla, t.ex. lån i banker och andra krediflnsfllul, inle får utgå någon dröjsmälsränta om betalning inte eriäggs i tid i de fall den ordinarie räntan ligger över dröjsmälsräntan. Som lidigare konstaterats torde detta allmänt vara fallet. För kreditinstituten innebär detta alt ett påtryckningsmedel saknas mot de lånlagare som inte sköter sina betalningar. Incitament au beiala saknas eftersom samma ränta utgår oavsett om belalning sketl eller ej. Krediflnsfl-tuten kan då tvingas att säga upp lånen. Delta lorde emellertid inte vara ett alternativ.
Utredningen har vall atl enbart se uppkomna skuldförhåUanden uttfrån låntagarnas synvinkel. Långivarnas situation beaktas inte, t.ex. om de själva tvingas sätta sig i skuld tUl dess likvid erhållils. Vidare anser utredningen att från långivarnas sida är alla fordringar placeringar och att ränlegollgörelsen på dessa bör jämföras med vad som kunde erhållils vid motsvarande placering på bankräkning.
Fullmäktige
finner såväl denna jämförelse, som jämförelsen att dröjs
målsräntan och avkaslningsränlan skall hä samma nivå, egendomlig.
Dröjsmälsräntan är en skuldränta och bör därför jämföras med den all
männa räntenivån på korta krediter. Den mest relevanla jämförelseräntan 77
är då ränta på checkräkningskrediler, vilken i allmänhet också lorde vara Prop. 1986/87:72 den alternativa finansieringsform som betalningsmottagaren tvingas använda när en betalning ej inflyter senast på förfallodagen.
Fullmäklige anser all dröjsmälsräntan skall fylla två funktioner. För det försia skall den sättas på en sådan nivå atl den inle inbjuder till betalningar efter förfallodagen. Om betalning ej sker i tid bör dröjsmålsräntan för det andra kompensera betalningsmottagaren för de ökade kostnader som därmed uppstår. För all dröjsmälsräntan skall fylla dessa två funkfloner krävs atl den ligger något sånär i paritet med checkräkningsräntan. Fullmäktige anser att så är fallet idag.
Med hänvisning tUI vad som ovan sagls vill fullmäktige avstyrka räntelagsutredningens förslag
- att sänka dröjsmålsräntan till diskontot -\- 2 procentenheter när en privatperson är anflngen gäldenär eller borgenär,
- atl räntelagen görs tvingande när en konsument har en näringsidkare till moipart.
Stockholms kommun, juridiska avdelningen
Elt införande av tvingande regler till ena partens förmån i etl avtalsförhållande förutsälter att en avvägning av parternas intressen gjorts saml att en bedömning skett av det sannolika resultatet av lagändringarna. Såsom framgår bl.a. av det särskUda yttrandet av experterna Frankman, Persson och Westman synes en sådan allsidig bedömning inte ha skelt. Juridiska avdelningen delar de synpunkter som framförs i sistnämnda yttrande och får dessutom för egen del anföra följande.
Dröjsmålsräntans nivå för privatpersoner
Utredningen föreslår att dröjsmålsräntan för en privatperson såväl i egenskap av gäldenär som borgenär som huvudregel skall vara riksbanksdiskontot med tUlägg av 2 procentenheter. Gäller det krav på dröjsmålsränta av en näringsidkare mot en konsument är regeln tvingande dvs det föreslås förbud mot att uttaga högre ränta. Motivet härför anges i första hand vara sociala hänsyn till enskilda människors ekonomiska siluaflon. Utredningen gör vidare antaganden om all en privatperson inte skulle spekulera i att utnyttja den billigare kredit som den föreslagna dröjsmålsräntan skulle innebära jämfört med annan, vanligen dyrare, kredii.
Dröjsmålsräntans
höjd för privatpersoner måste givelvis innebär en
avvägning mellan borgenärens och gäldenärens iniressen, varvid särskilt
bör beaktas den förlust som uppkommer för endera parten på gmnd av
dröjsmål med betalningen. Bedömningen av dröjsmålsräntans höjd kan
enligt juridiska avdelningens uppfattning inte alltför ensidigl baseras på
anlaganden om den ena partens förhållanden, i synnerhet om del är denna
part som gjort sig skyldig till dröjsmålet. För en näringsidkare innebär
dröjsmål av en gäldenär att finansiering måste ske på annat sätt, varvid
näringsidkarens kostnad för lån i detta faU är betydligt störte än föreslagen
räntenivå. Dessa kosinader måste las igen, vUket betyder att de sköt- 78
samma kunderna får betala denna kostnad geriörh en högre prisnivå i stället Prop. 1986/87:72 för den kund som orsakat dröjsmålet.
Även i del fall borgenärs/gäldenärsförhållandet enbart rör privatpersoner kommer i åtskUliga fall elt dröjsmål från gäldenärens sida innebära alt borgenären har en alternativ kostnadsfinansiering av beloppel som är avsevärt högre än den dröjsmålsränta som föreslås gälla mellan privatpersoner.
TiU detta kommer att såväl privatpersoner som näringsidkare väl kan vara beroende för sin försörining av atl få betalning i rätt fld eller vara garanterade aU få den ränta som de i sin tur själva måste betala för de lån de måste la då betalning inte eriäggs i rätt tid.
Dessulom är det juridiska avdelningens erfarenhei att, tvärtemot vad ulredningen antar, det inte är ovanligt atl privatpersoner utnyttjar och spekulerar i dröjsmål med betalning av en kredit. Utredningens förslag skulle premiera ett sådant förfarande.
Något vägande skäl att, som utredningen föreslår, ha olika räntenivåer för konsumenter och näringsidkare torde vid en samlad bedömning inte föreligga. Till della kommer att, såsom utredningen själv påpekar, dröjsmälsräntans nivå normalt inle lorde vara av någon störte belydelse för konsumenterna. Del är ju lill och med så att denna dröjsmälsränta för många, sannolikt flertalel, är skallemässigl avdragsgill och därför inte belastar konsumenien med mer än ungefar halva den verkliga koslnaden. Förslaget synes beträffande dröjsmålsräntans höjd för konsumenter inte vara väl genomtänkt.
Tvingande lagstiftning
Mot bakgrund av vad som ovan anförts om dröjsmålsräntans höjd och det där åberopade särskilda yttrandet synes något egenfligt skäl inte föreligga flll att räntelagen görs tvingande i konsumentförhållanden.
Möjlighelen ait skilja privatperson från näringsidkare
Differentieringen
i lagförslagel av en lägre dröjsmälsränta för det fall att
gäldenären är privatperson medför atl borgenären måste avgöra tiU vilken
kalegori motparten hör. Ofta leder detla inle till några problem bortsett
från ett omfattande merarbete och därav följande fördyring. I den kommu
nala verksamheten med en mängd abonnenter såviit avser t.ex. el, vatten,
sophämtning m.m. uppkommer emellertid stora problem. Mängden abon
nenter medför smä möjligheter att med rimliga resurser kontrollera avtals
parternas karaktär av privatperson eller näringsidkare. Del kan sålunda
ibland vara omöjligl atl avgöra när en privatperson utvecklat en verksam
het så all han blir näringsidkare. Del kan också vara omöjligl för staden au
avgöra när en abonnent som normalt är näringsidkare ingår avtal i egen
skap av privatperson. Som exempel kan nämnas de näringsidkare som ofta
har sin verksamhet i bostaden: läkare, konsuller, konstnärer m. fl. 79
Stockholms kommun, drätselnämnden (Kammarkontoret) Prop. 1986/87:72
Kammarkontoret tar som utgångspunkt för sina synpunkter del i också utredningsdirektiven uttalade önskemålet om förenklingar i regelsystemet. Vidare bör enligt kontorets mening strävas efler atl uppnå ekonomisk rättvisa meUan olika intressenter på området. Med det sistnämnda avses att den som brustit genom atl inle betala i fld också bör ekonomiskl-finan-siellt tillräckligt kompensera betalningsmottagaren/borgenären för de olägenheter denne då kan åsamkas.
Att ränlelagsutredningens förslag om dröjsmålsräntans nivå beiräffande privatpersoner (diskonto plus två procentenheter) inte lillgodoser dessa utgångspunkter, har på ett mycket övertygande sätt visats i de flll utredningen fogade särskUda yttrandena och av staden juridiska avdelning. Det kan i sammanhanget erinras om följande uttalande av föredragande statsrådet (prop. 1975:102) vid räntelagens flllkomst:
"Vid bestämmandet av dröjsmålsräntans höjd är det enligt utredningen i huvudsak tre kriterier som bör vara avgörande. För del försia bör dröjsmålsräntan inte vara så låg att det för gäldenären framstår som lönsammare all beiala efter än på förfallodagen. Härav följer att dröjsmålsräntan bör vara högre än placeringsränta eller upplåningsränla på samma risknivå. För det andra bör den legala dröjsmälsräntan inle vara så låg att en gäldenär i betalningssvårigheter prioriierar betalningen av de fordringar som har en avtalad dröjsmälsränta framför dem vilkas räntefot besläms av lagen. Detta leder lill att den legala räntan inte bör vara nämnvärt lägre än den ränla som avtalas efter marknadsmässiga grander. Slutligen anser utredningen att dröjsmålsräntan bör vara tillräckligt hög för all även ge borgenären viss kompensation för de särskilda olägenheler som han lider genom att inte få betalt i rätl tid."
På redovisade grander avvisar även kammarkontoret med bestämdhet utredningens förslag i denna del, speciellt som de förordats bli tvingande i konsumentförhållanden.
Därmed kvarstår frågan om den sedan 1 juli 1984 gällande dröjsmålsräntan på diskonto plus åtta procenlenheler är väl avvägd. Kammarkontoret får erinra om drätselnämndens beslul den 2 seplember 1980 vari eftersträvades en räntefot vid dröjsmål med betalningen som med nio procentenheter översteg diskontot. Och i nämndens — och stadens - yttrande 1983 över då aktualiserat förslag till höjning av dröjsmålsräntan - från diskontot plus fyra procenlenheler liU diskontot plus åtta - förordades tillägget bli tio procentenheter. I samma riktning som Siockholm uttalade sig också några andra remissinstanser. Enligt vad som för övrigt redovisas i del föreliggande betänkandet (sid 175) beräknas den årliga ränian vid övertrassering av checkkonto uttfrån en räntesats motsvarande just diskontot plus flo procentenheter, dock minst 25 kronor.
Vidare får framhållas att penningmarknadens räntenivåer besläms inte bara av diskontot utan i väl så hög grad av förändringar av bl.a. riksbankens s.k. straffränta. Detta jämte riksbankens särskilda s.k. marknadsoperationer leder lill en prisbildning på penningmarknaden som betydligt översiiger det i den föreliggande ulredningen framlagda förslaget om diskontot plus två.
80
Även mot bakgrand av de under innevarande år genomförda diskonto- Prop. 1986/87:72 förändringama (plus två respekflve minus en procentenhet) - varvid kre-ditinsfltutens påslag på utlåningsräntorna ofta blev ännu störte - anser kammarkontoret atl räntefoten diskontot plus tio procentenheter kan väl försvaras vid ej medgivet dröjsmål med betalningen.
Kammarkonloret får i sammanhanget understryka att dröjsmålsränta drabbar endast sådana som underlåtit att betala i tid och som därigenom tUlskansal sig en oberättigad kredit. Räntan debiteras endast gäldenärer som brasfll i sin betalningsskyldighet - försumliga gäldenärer som således tillgodogjort sig en kredit utan atl något medgivande tUl krediten inhämtats och utan att någon kreditvärdesbedömning gjorts. Och som redan framhållils blir dröjsmälsräntan särskilt betydelsefull om nu disposiflva (dvs. "avtalbara") regler borttas och ersälts med tvingande.
Avslutningsvis får beträffande dröjsmålsräntans nivå konstateras all många tomträttsavtal i Stockholm anger räntefoten sex procenl, ulifrån vad som då reglerades i handelsbalken. (Dessa tidiga regler om dröjsmålsränta, som alltså ersattes 1976 av räntelagen, hade i princip varil gällande alltsedan 1734 års lag trädde i kraft). Andra tomträttsavtal i staden anger att räntelagens (vid varje tillfälle gällande) regler skaU tUlämpas respektive atl räntefoten vid dröjsmål skall vara diskontot plus nio procentenheter (enligt drätselnämndens ovannämnda beslut 1980). Att detta leder tiU, om inte annat, "onödiga" administrativa omgångar vid dröjsmål med betalningarna är uppenbart. Förhållandet är inte ägnat att främja en ralionell hantering av kravverksamheten. En samstämmighet i dröjsmålsvillkoren måsle eftersträvas. Lösningen kan vara alt införa tvingande regler som fr.o.m. ikraftträdandet medges la över även fldigare ingångna avtalsbestämmelser.
Den av drätselnämnden 1980 förordade räntesatsen om diskonlol -I- nio procentenheter - vilken alltså enligt nu gällande regler fömtsätter avtal -kopplades till en betalningsfrist på 21 dagar medan räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta avser en månads frist (från räkningens/fakturans avsändning). På av utredningen anförda skäl finner även kammarkonloret det lämpligt med en regel om en månads betalningsfrist. Bl. a. erhålls då etl klart samband med bestämmelsen att dröjsmålsränta får debiteras först för fld efter denna månad. (Nuvarande regler säger ju att belalning skall ske enligt anfordran — t.ex. nästa dag - medan dröjsmålsränta, om ingel annat avtalats, kan bli aktuell först efler det en månad förflutit sedan påpekande härom gjorts).
Reglerna om dröjsmålsräntefaklorns höjd och betalningsfristens längd har föreslagils bli tvingande men endast på konsumentområdet. Utan atl ha haft möjlighel att få spörsmålel närmare belyst ställer kammarkonloret sig frågan om krelsen berörda i så fall verkligen bör begränsas på detla sätt eller om reglerna bör omfatta alla fordringsförhållanden. Staden själv l.ex. behöver ofta inemot en månad för reglering av erhållna fakluror (mängd-, sort- och priskontroller, attestering, bokföring, utbetalning etc). Enligt bok 1984 eriade för övrigt Stockholms stad ca 1 Mkr i dröjsmälsränta.
Enligl
kammarkontorets mening måste vid ett eventuellt införande av
tvingande regler kunna krävas att de leder till förenklingar i kravverksam- 81
6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72
heten. I vaoe fall får reglema inle leda flll komplikationer av sådan art som Prop. 1986/87:72 bl.a. juridiska avdelningen pekal på. Krävas måste också att borgenären inle ulan vidare skall behöva riskera att åsamkas skada som beror på omsländighet han själv inte kunnat råda över, t.ex. genom att dröjsmålsräntans nivå inte är marknadsanpassad. Som framgått flllmötesgår inte i väsenliga stycken de föreliggande utredningsförslagen dessa krav.
En i sammanhanget självklarhet är enligt kammarkontorets mening vidare atl om tvingande regler införs om betalningsfristens längd skall inte, såsom nu, behövas särskUt varskos all dröjsmålsränta debiteras om förfallodagen överskrids.
Svenska kommunförbundet
Utredningen föreslår att dröjsmålsräntan för privatpersoner eller konsumenter sänks från nuvarande nivå 8 procentenheter över diskontot flU 2 procentenheter över diskontot. Detta innebär all "konsumentränlan" skuUe hamna på samma nivå som den s.k. avkastningsräntan. Styrelsen anser inte alt de skäl som ulredningen framför motiverar en sådan kraftig sänkning av dröjs.målsränlan. Styrelsen delar den uppfattning som experterna Frankman, Persson och Westman framför i sina särskUda yttranden (s 215 ff). Dröjsmålsräntan bör innebära en press på gäldenären att betala sin skuld på förfallodagen och samfldigt ge fordringsägaren en rimlig kompensation för det fall gäldenären kommer i dröjsmål med betalningen. Den föreslagna nivån på "konsumentränlan" uppfyller enligl styrelsens mening inte dessa krav. De skäl som den 1 juli 1984 föranledde höjningen av dröjsmålsräntan från 4 till 8 procentenheter över diskontot är enligt styrelsens mening fortfarande gilliga.
För kommunernas del skulle en uppdelning av kollekflvet när det gäller fordringar av typen konsumflonsavgifter för renhållning, el, Qärrvärme och vatten och avlopp, medföra ell omfattande administrativt arbete dels manuellt för uppgiftslämnande dels datamässigt för omläggning av databaserade faktureringsruflner. Ett sådanl arbele skulle bli nödvändigt om dröjsmälsräntan för konsumenter skulle sättas så lågt som utredningen föreslår. Redan vid nuvarande nivå betalas ca 10 procent av konsumtionsfordringarna för senl. Sannolikt skuUe anlalel försenade betalningar öka eller dröjsmålen blir längre om utredningens förslag genomförs. En enhetlig låg dröjsmålsränta skulle inte heller vara kommunalekonomiskt försvarbar med tanke på den del av avgiftskollektivel som inte är konsumenter. Dessa gäldenärer är ofta storförbmkare av de kommunala nyttigheter som föranleder konsumflonsavgiflerna. Detta medför all dröjsmålsräntan i många av dessa fall kan baseras på elt förhållandevis stort fordringsbelopp.
Under föratsätlning att dröjsmålsräntan även i konsumentförhållanden bibehålls vid nuvarande nivå godtar styrelsen atl bestämmelsen härom görs tvingande flll konsumenternas förmån.
Landstingsförbundet
Slyrelsen angav i sitt yttrande den 15 december 1983 över promemoria (Ds
Ju 1983:16) Ändringar i räntelagen atl den föreslagna dröjsmålsräntan, 82
diskonto plus åtta procent var för hög och alt ett tillägg till diskonlol med 6 Prop. 1986/87:72 procentenheter i stället borde övervägas.
Det förslag som räntelagsutredningen nu lägger fram om tillägg till räntelagen med särskilda bestämmelser om en lägre dröjsmälsränta för privatpersoner och konsumentförhållanden ligger därför i linje med styrelsens tidigare redovisade inställning.
Diskontot plus två procenl förordas som räntefot när en privatperson eller konsumeni är antingen gäldenär eller borgenär. Slyrelsen lillslyrker delta förslag.
Reservation:
Mot beslutet anmälde Anita Eslberger, Kari Leuchovius, Bengt Mollstedt och Lars Olof Torsgård reservation till förmån för följande:
"Vi anser vad belräffar dröjsmålsräntan för privatpersoner eller konsumenter att ulredningens skäl att sänka densamma ej kan anses vara välgrundade. Vi delar därmed den uppfattning som expertema Frankman, Persson och Westman framför i särskilt yttrande.
Del är viktigt att dröjsmälsräntan är så hög alt den uigör press på gäldenären att beiala sin skuld på förfallodagen."
Sveriges Advokatsamfund
A.2 Räntelagens funktioner och räntans storlek
Räntelagen har enligt samfundets mening väsentligen två funktioner. För det försia skall borgenären erhålla kompensalion för att gäldenären tillgodogör sig avkastningsvärdet på hans kapital. Detta gäller såväl dröjsmålsränta som avkastningsränta. För det andra skall dröjsmålsräntan innebära en påtryckning på gäldenären sålunda alt en snar skuldavveckling kommer till stånd.
Räntelagens kompensaflonsfunktion kräver en ränta svarande mot en skälig avkastning på kapitalel. Avkastningsräntan har bestämts till diskontot plus två procentenheter, vilket anses svara mot en skälig avkastning vid en långsiktig placering. Påtryckningsfunkflonen kräver emellertid en högre räntesats än så; dröjsmålsräntan måste göras så betungande för gäldenären att han föredrar atl finansiera sig på andra vägar än genom dröjsmål med belalningar. Dröjsmålsräntan uppgår därför numera tUl diskontot plus åtta procentenheter.
Samfundel
vill i detta sammanhang först påpeka atl borgenären inte
synes ha något berättigat anspråk på högre ränta av det skälet att gälde
nären är i dröjsmål med betalningen (annorlunda dock bl.a. SOU 1974:28
s. 80). Alt dröjsmålsräntan är högre än avkastningsräntan är en följd av
påtryckningsfunkflonen och har inget med gäldenärens kompensafionsin-
tresse att göra. En annan sak är att vid betalningsdröjsmål har borgenären
stundom etl berättigat anspråk på att bli kompenserad inlUl det s.k. posi
tiva kontraklsinlressel. Detta förhållande motiverar dock en högre dröjs
målsränta endasl om gäldenärens skyldighet atl ulge skadestånd är begrän- 83
sad flll dröjsmålsräntan. En sådan ansvarsbegränsning föreligger förmodU- Prop. 1986/87:72 gen inte enligt gällande rätt, se vidare A.6 nedan.
Samfundet förordar att den nuvarande nivån för dröjsmålsränta bibehålls. Frågan i vad mån lägre dröjsmålsränta bör utgå i vissa fall behandlas i del följande.
Vad gäller avkastningsräntans nivå vill samfundet sälta ifråga om en räntefot svarande mol diskontot plus två procentenheter är lillräckligt hög. Det bör i detta sammanhang noteras att räntesatsen inte kan jämställas med bankränta, eftersom upplupen ränta inle kapilaliseras (om ränta på ränta, se vidare A.7 nedan). Enligt samfundets mening finns anledning att uireda om inte en höjning av avkastningsräntan är befogad.
A.3 Lämpligheten av en differentierad dröjsmålsränta
Förslaget innebär en dtfferentiering av dröjsmålsräntan sålunda att denna skaU vara diskonlol plus
I åtta procentenheter om både borgenären och gäldenären är näringsidkare, och
II två procentenheter om någon av gäldenären eller borgenären är privatperson.
Först vill samfundet framhålla del i och för sig självklara förhåUandet att en lagreglering alltid bör göras så enkel och klar som möjligt. Alt göra räntesatsen i räntelagen beroende på borgenärens resp gäldenärens egenskap av näringsidkare resp privatperson innebär gränsdragningssvårigheter som bör undvikas om inle slarka skäl talar härför. Visserligen innebär den föreslagna sänkningen av dröjsmälsräntan flll samma nivå som avkastningsräntan den förenklingen alt man inte längre behövde beslämma fldpunkten för avkastningsräntans övergång i dröjsmålsränta, men delta förhåUande väger enligt samfundets mening inte särskilt tungt. Sammantaget finner samfundel därför att "förenklingsskär' inte med fog kan åberopas för den föreslagna differentieringen.
Vad
gäller den materiella sidan av den föreslagna differenfleringen viU
samfundet anföra följande. Sett från borgenärens synpunki finns inget atl
invända mol de skUlnader i ränla som följer av förslagel. Borgenären har i
princip inle något berätflgat anspråk på mer än avkastningsränta (beträf
fande frågan om rält lill skadestånd dämiöver se vidare A.6 nedan). Att
han kan bli överkompenserad när han erhåller dröjsmålsränta beror på den
vikt rättsordningen har fäst vid påtryckningsfunktionen; detla är inle ett
utslag för omsorg om borgenären. Betraktas siluaflonen ur gäldenärens
synvinkel leder dock förslaget till den märkliga konsekvensen att den
föreslagna dröjsmålsräntan inte motiverar en näringsidkare all betala rätti-
digt när borgenären är en privatperson. Utredningens uttalande på s 83 ö
(jfr s 112 0 att del är omotiverat atl borgenären erhåller högre dröjsmåls
ränta när gäldenären är en näringsidkare än när han är en privatperson,
bygger enligt samfundets mening på en felsyn; dröjsmålsräntan skall be
stämmas med utgångspunkt i gäldenären, ej borgenären. Härav följer alt
en näringsidkare alltid bör ha att betala den höga dröjsmälsräntan, också
om gäldenären är en privatperson. 84
När det sedan gäUer frågan i vad mån en hög dröjsmålsränta har en Prop. 1986/87:72 betalningsfrämjande effekl på privatpersoner viU samfundet anföra följande.
Den typsitualion som utredningen synes ha för ögonen vid sin bedömning av den aktuella frågan är belalning av löpande räkningar på mindre belopp. Det är riktigt att, som utredningen påpekar, tidpunkten för betalning i sådana fall ofta sker i anslutning flll löneutbetalning. Emellertid är detta ett typfall som inle bör ligga till grund för bestämmandet av dröjsmålsräntans storlek. För det första utgår ju ingen ränta under de första trettio dagarna, och under den flden hinner gäldenären erhålla en ny månadslön. Och för det andra rör det sig normalt om smärte belopp. I detta sammanhang bör f.ö. också noteras konsekvensen av lagen (1974:8) om rättegång i tvistemål om mindre värden. Reglerna i denna lag om att vardera parten står sina rättegångskostnader kan tillsammans med en mycket förmånUg dröjsmålsränla leda tUl att gäldenären i direkt missbrukssyfte underlåter all beiala när fråga är om sådana mindre belopp för viUca den nämnda lagen gäller.
Dröjsmålsräntans storlek får väsenllig belydelse först när kapitalbeloppet blir av större omfattning. När så är fallet finns dock enligl samfundets mening ingen anledning anta annat än alt en privatperson kommer atl göra en bedömning av humvida dröjsmålsräntan bör föranleda honom att betala eller om det billigaste alternaflvet är att innehålla medlen. Det synes också principiellt felaktigt att utgå från att borgenären skuUe sakna skyddsbehov därför alt gäldenären lypiskl sell antas så okunnig om sin rättsliga och ekonomiska posiflon att han inle skulle komma alt utnyttja de möjligheter lUl räniebesparingar som lagsiiftningen erbjuder.
Utredningen har (s 98 f)
emellertid beträffande denna situation - kapi
talbeloppet är av störte omfallning - anfört två argument mol en hög
dröjsmålsränta. För det första skulle det inte anses "socialt acceptabelt
att
människor som redan är i betalningssvårigheler drabbas av den hastiga
flllväxl av skulden som följer med en hög dröjsmålsränla". Häremot kan
genmälas alt man inle kan ulgå från att en privatperson normall är insol
vent, bl.a. därför alt delta skulle kunna missbrukas av solvenla privatper
soner. Det fallet att gäldenären råkar ha betalningssvårigheter bör behand
las som etl undantagsfall; här kommer jämkningsmöjligheten in (se del
följande). För det andra skulle del framstå som fördelaktigt för borgenären
alt skuldförhållandet består. Denna omständighet är dock enligl samfundel
inte hell relevani; dröjsmälsräntans främsta funkiion är all driva fram
gäldenärens snara belalning, varav med nödvändighel följer all borgenären
i någon mån kan bli överkompenserad. F.ö. är utredningens uttalande
riktigt endast om borgenären beiraktar fordringen som säker. Det bör
också noteras att även om borgenären söker driva in fordringen så effekflvt
som möjligl kommer han p.g.a. rättsmaskineriets tröghet att få vänla
länge på betalning om gäldenären tredskas. EmeUertid är klart att en hög
dröjsmålsränla kan vålla problem för gäldenären om han anser sig icke
belalningsskyldig samfldigt som denna fråga är oklar. Enligt samfundels
mening kan dock detla problem lösas genom alt gäldenären ges en möjlig
hel aU deponera betalningen, se del följande. 85
Utöver det sagda vill samfundet påpeka att en hög dröjsmålsränta kan Prop. 1986/87:72 göra borgenären mer benägen all medge ansiånd med belalning. Anlag t.ex. att en lägenhelshyresgäsl inle förmår att betala hyran. Om dröjsmålsräntan fastställs till den nivå som utredningen har föreslagit finns en risk atl hyresvärden här inle medger ansiånd med betalningen utan i stället vidtar åtgärder för avhysning, i allt fall om parterna belas möjligheten att avtala om en högre dröjsmålsränla genom atl räntelagen görs indispositiv flll privatpersonens förmån.
Med utgångspunki i dröjsmälsräntans funkiion all verka belalningspå-drivande anser samfundet sålunda alt räntesatsen bör vara diskontot plus åtta procenlenheler oberoende av om gäldenären är näringsidkare eller privatperson.
A.4 Bör en deponeringsmöjlighel införas?
Beträffande dröjsmålsräntan måste man dock också beakla gäldenärens intresse. Denne kan ju ha en befogad anledning all bestrida borgenärens krav. Att i det lägel "straffa honom" med hög dröjsmålsränla kan tyckas hårt. Det bör därför finnas vissa möjligheter att lindra effekten av en hög dröjsmålsränta när gäldenären har haft fog alt innehålla sin betalning.
Den föreslagna jämkningsregeln öppnar möjligheten flll angiven lindring. Emellertid vill samfundet sälta ifråga om man bör stanna vid denna. Jämkning innebär en intresseavvägning i del enskilda fallel som aldrig är bra; lilltron tiU rättsordningen befrämjas i allmänhel av att en tvist avgörs efter generella principer. En bättre ordning skulle enligl samfundel vara att bereda gäldenären en möjlighel att betala ränla genom att beloppet deponerades (jfr betänkandet s 113 fQ, förslagsvis med en lyftningsrätt för borgenären i den ordning som gäller vid verkställighet av icke lagakraftvunna domar. Om gäldenären utan godtagbar anledning underlåter att deponera beloppel får han finna sig i alt betala den höga dröjsmålsräntan. Har han däremot skäl för sin underlåtenhet - därvid särskilt märks bristande betalningsförmåga - bör jämkning kunna aklualiseras.
En hög dröjsmålsränta förenad med möjlighet för gäldenären all deponera beloppet torde fö. föra med sig den posifiva effekten att borgenärens ställning säkras. Vidare torde det förhåUandet alt gäldenären verkställt deposition inle sällan ge en god grund för uppgörelse i godo.
A.5 Tvingande lag i konsumentförhållanden
Samfundel noterar inledningsvis att förslaget att göra räntelagen tvingande i konsumentförhållanden inte inskränker näringsidkares räll att avtalsvis betinga sig hög ränla, varken före eller efter förfallodagen. Emellertid får näringsidkaren inte beflnga sig högre ränta efter förfallodagen än före, om räntan före förfallodagen är lika hög eller högre än den lagstadgade dröjsmålsräntan.
Den
föreslagna ordningen är enligl samfundets mening inle lämplig. För
det första innebär den i och för sig inget skydd för konsumenten mot hög
dröjsmålsränta. För det andra kan konsekvensen bli alt en näringsidkare 86
betingar sig en högre löpande ränta än vad hän eljest skulle ha gjort. För Prop. 1986/87:72 det tredje betas privatpersonen möjligheten alt när han är i betalningsdröjsmål skaffa sig ytteriigare kreditlid genom alt erbjuda en tilläggsränta.
Samfundet anser att konsumenten redan nu bereds erforderligt skydd mot oskäligt hög dröjsmålsränta genom 36 § AvlL och avstyrker därför förslaget i aktuell del.
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa
1 betänkandet föreslås att räntelagens bestämmelser om beräkning av dröjsmålsränla avseende fordran mol den som är konsument/privatperson görs tvingande till gäldenärens förmån och får en generell tillämpning. Förslaget innebär att någon särskUd dröjsmålsränta inte får las ut av kreditgivare när del gäller lån som löper med fastställd ränta. Utredningsmannens allmänna övervägande rörande dröjsmålsräntans lämpliga slorlek och funklioner i olika avseenden synes huvudsakligen grundas på vad som gäller för konsumentkreditgivningen som - framhålles det — vanligtvis rör mindre belopp (s 91 och 95). Slutsatserna om dröjsmälsräntan beträffande dessa fordringsslag anser utredningsmannen även böra gälla för bankkrediter.
I betänkandet berörs över huvud taget inle alls de särskilda förhållanden som gäller för boltenlångivningen till småhus och där beloppen är av en helt annan sloriek. Utmärkande för boltenlångivningen är bl.a. all det är fråga om realkredil mot betryggande pantbrevssäkerhet, vilkel innebär atl krediivärdighelsprövningen av låntagarna normalt är av underordnad betydelse. Ett annat särskiljande drag är den långa bindningstiden för räntesatserna. Genom särskild lagstiftning (SFS 1974:922) är vissa kapitalplacerare (banker, försäkringsbolag och AP-fond) pliktiga all förvärva bosladsobligalioner som emitteras av de tre boltenlåneinsliluten Bofab, Spintab och Sladshypolekskassan. Dessa obligationer säljs till lägre räntor än eljesi gällande marknadsräntor för fria placeringar. Denna upplåning kommer fastighetsägarna lill del genom lägre räntor på fastighelslånen för nybyggnad och för ombyggnad med slatliga lån (s.k. priolerade lån). Även ulan hänsyn till denna effekl gör den långa bindningstiden atl ålskilliga fastighelslån löper med en lägre ränla än aktuell marknadsränta. Då del samlidigt är fräga om stora belopp där en ränteskillnad på några procentenheter är betydelsefull leder detta enligt kassans uppfattning till atl dröjsmålsräntan beträffande boltenlångivningen måste anses fylla en särskilt viktig funkflon. Jämförelsen med vanliga konsumentskulder kan inte anses bärande.
Tiu detta kommer atl
utvecklingen av restantierna vid uppbörd av för
fallna annuiteter redan i dag inger bekymmer. Som exempel kan nämnas
att andelen obetalt belopp per 14 dagar efter huvudförfallodagarna för
prioriterade lån i april och oktober i genomsnitt hos stadshypoteksför
eningarna uppgår till översiigande sex procenl av förfallet belopp. Tenden
sen under senare år är stigande och rör mycket betydande belopp. Som
kompensation för obetalt förfallet belopp ulgår f. n. en förfallningsreglerad
dröjsmålsränta om 18% (39 § reglementet för stadshypoleksinstiiulionen 87
SFS 1968:654, senast omtryckt genom SFS 1983:718). Mol denna bak- Prop. 1986/87:72 grund befarar kassan således att restantieutvecklingen kan kommma atl ytterligare försämras om utredningsmannens förslag om att sänka dröjsmålsräntan lill högst motsvarande den löpande räntan skulle genomföras.
I överväganden om dröjsmålsräntans funktion att kompensera långivarens ökade kosinader för sena inbetalningar framhåller utredningsmannen att det inte är självklart att dessa kostnader enbart skaU bäras av de försumliga låntagarna utan kostnadema kan även slås ut på kollektivet (s 94). Kassan tar inte upp denna fråga genereUt, men vill i fråga om fastighetslångivningen ändå hävda atl det måste vara viktigt att varie låntagare har etl pålagligl incilamenl att följa den uppgjorda betalningsplanen. Om ökade kostnader för boltenlångivningen skall slås ut på läntagarkoUektivet kan delta medföra all långivarna måste kompensera sig genom atl höja sina marginaler. En konsekvens av en sådan ändrad policy kan bli att låntagare med statliga bostadslån - om den s.k. garanterade räntan skall bli oförändrad - måste kompenseras genom ökade stalUga ränlebidrag.
Den föreslagna begränsningen av dröjsmälsräntan ävensom förslaget om att låntagare skall kunna befrias från skyldighel alt erlägga ränta vid s.k. social force majeure kan påverka bottenlåneinsfltutens roll som realkredit-givare genom att låntagarnas personliga kreditvärdighet på ett hell annat säll än lidigare kommer i blickpunkien. Delta innebär förändrade och fördyrade mtiner för låneprövningen. En annan och mindre tilltalande konsekvens av den föreslagna räntelagstiftningen kan bli atl bottenlångivarna kan anse sig tvingade att agera betydligt hårdare mot låntagare med betalningssvårigheter. I realiteten skuUe ett genomförande av förslaget innebära all instituten i fortsättningen inle skuUe kunna medge betalnings-anstånd där det är motiverat av sociala och andra skäl. För konsumentema skulle således förslaget få ytterst negativa konsekvenser.
Sladshypolekskassan instämmer i det särskilda yttrande som avgivits av experten Persson (s 220 f).
Sammanfattningsvis avslyrker kassan bestämt det föreliggande förslagel om dröjsmålsränla när del gäller krediler från inslitui som slår under tillsyn av bankinspektionen.
Svenska Bankföreningen jämte Post- och Kreditbanken
Enligl bankföreningens uppfattning är utredningens nu angivna förslag mycket långtgående och kan få ogynnsamma konsekvenser för bl.a. den insfltutionella kredilgivningen.
Mot den bakgmnden vill bankföreningen till en början anmärka på atl räntelagsutredningen underlåtit atl analysera vilka effekter utredningens förslag kan komma alt ha på gäldenärernas vilja atl erlägga betalning senast på förfallodagen och därmed på kredilgivningen som sådan. Ett så långtgående förslag som utredningens måste bedömas på ett avsevärt bättre underiag än det som presenleras.
Förslaget är hell oförenligt med den nyligen gjorda ändring i räntelagen, vilken innebar en höjning av dröjsmålsräntan från diskontot jämte fyra tiU diskonlol jämle åtta procenlenheler. Redan hänsynen lill konsekvens i
lagstiftningen måsle kräva mycket starka skäl för atl utredningens förslag Prop. 1986/87:72 om en sänkning av dröjsmälsräntan överhuvudtaget skall kunna övervägas. Detta gäller givelvis särskUt om bestämmelsen, såsom föreslås, skall göras tvingande.
Moflvet för höjningen av dröjsmålsräntan år 1984 från diskontot jämte fyra lill diskontot jämte åtta procentenheter var att dröjsmålsräntan inte borde vara så låg atl det för gäldenären framstod som lönsamt att betala senare än på förfallodagen (spekulationseffekien). DärtUl kom att den legala dröjsmålsräntan inle borde vara så låg alt en gäldenär i betalningssvårigheter prioriterade betalningen av de fordringar som hade en avtalad högre dröjsmålsränta (prioriteringseffekten). Vidare ansågs att räntan borde vara så hög all borgenären fick en viss kompensafion för de olägenheter som han led genom att inte få betalt i rätl fld (kompensationseffekten).
Skatteindrivningsulredningen, som har till uppgift att föreslå åtgärder för atl förbättra indrivningen av skatter och avgifter, konstaterade i betänkandet (DsB 1981:12) Restavgift, alt den gällande sanktionen mot en försenad betalning, en fast avgtft, inte var särskilt effekflv och ändamålsenlig. Utredningen ansåg alt en sanktion borde uppfylla följande funkfloner för atl påskynda och effektivisera betalningar till siaten. För det första borde sanktionen flllgodose intresset av atl betalning sker senast vid upp-bördstillfällel. För det andra borde den verka för en snabb betalning även efter förfallodagen. För det tredje borde den ge staten en rimlig ersättning för indrivningskoslnaderna. Slutligen borde den täcka slatens ränteförlust och samtidigt utgöra en affärsmässig kostnad för en fakflsk utnyttjad skattekredit. Mot bakgmnd härav ansåg departementschefen i propositionen 1982/83:53 (s 13) all en rörlig restavgift var nödvändig för att den skuUe fungera som ett betalningsstimulerande påtryckningsmedel också efter förfallodagen. Utredningen fick därför uppdraget att framlägga ett sådant förslag.
Vad som nu anförts om skattebetalningar kan i allt väsentligt anföras också till stöd för en effekliv dröjsmålsränlesanktion.
Räntelagsutredningens förslag innebär såvitt avser konsumentkrediter i sak ett avståndslagande från vad som således hittills ansells väsentligt. Den påtryckningseffekt, som en dröjsmålsränla onekligen har, tas bort. Dröjsmål med atl betala ränla eller amortering på krediter skulle med utredningens förslag inte på något effektivt sätt kunna beivras utan lånen skulle löpa som lidigare på oförändrade vUlkor. Att, som utredningen antyder, använda uppsägning som ett påtryckningsmedel synes verklighetsfrämmande och ligger uppenbarligen inte i gäldenärens intresse. I fråga om icke räntelöpande krediter skuUe däremot en fakflsk dröjsmålsränta som uppgår lill diskontot plus två procentenheter få tiUämpas. Fömiom att det således uppkommer en i delta avseende omotiverad skillnad mellan räntelöpande och icke räntelöpande fordringar är räntan även i det senare fallel så låg atl det ofta skulle löna sig för gäldenären atl underiåla att beiala framför all t.ex. skaffa sig annan kredii. Förslaget är således hell oförenligt med de tidigare av regering och riksdag accepterade principema.
Utredningen gör gäUande att förslaget överensstämmer med den hävd- 89
vunna principen att löpande ränla skall utgå oförändrad även efter förfallo- Prop. 1986/87:72 dagen. Mot detta bör framhåUas att detta förhållande i sig inle har samband med frågan om någon förhöjd ränla skall ulgå efler dröjsmål. Bankerna har i sina kreditvillkor regelmässigt beslämmelser om en annoriunda utformad dröjsmålsränta än den som lagen anger. Enligt dessa villkor fortsätter den tidigare ränian att löpa efter förfallodagen. Till denna löpande ränta läggs en särskild avtalad ränta för dröjsmålsliden. Detta har varil möjligl på grund av lagens dispositiva karaktär. Bankerna har inle mött någon kritik från sina kunder mol dessa beslämmelser. De har också godtagits av bankinspektionen. Dessa dröjsmålsränlebestämmelser har utformats mot bakgrund av en lång och omfattande erfarenhet av kreditgivning. 1 bankernas konsumenlkreditgivning förekommer inga dröjsmålsräntevillkor som avviker från dem som bankföreningen — och övriga bankorganisationer -efler samråd med berörda myndighelsförelrädare rekommenderal sina medlemmar. Det framstår för bankföreningen som orimligl att ändra dessa förhållanden på grundval av etl så svagt underbyggt förslag som del framlagda.
Bankföreningen instämmer i övrigt i de särskilda yttranden som avgetts dels gemensamt av experterna Frankman, Persson och Westman, dels av experten Persson.
Del finns anledning alt peka på vad som i del förta yttrandet framhållits om betalningsmoralen i allmänhel i samhället. Del måste enligt bankföreningens uppfattning vara ell samhälleligt inlresse atl betalningsmoralen kan upprätthållas. Därför bör ålgärder inte utan mycket noggranna överväganden vidtas som kan försämra denna moral, vilkel uppenbarligen kan bli en följd av utredningens förslag.
Bankföreningen anser sammanfattningsvis att såväl förslaget om dröjsmålsräntans nivå som förslaget om att göra bestämmelserna tvingande är oacceptabla och avstyrker således bestämt alt förslagel läggs till grand för lagsflftning.
Svenska sparbanksföreningen
Utredningen föreslår införandel av en ny räntelagsflftning som innebär väsenlliga förändringar av gällande rält. Bland de lagförslag som läggs fram i belänkandet märks särskilt att räntelagen skall vara tvingande i konsumentförhållanden flll konsumentens förmån och alt den på detta sätt tvingande dröjsmälsräntan skall, när en privatperson är gäldenär eller borgenär, motsvara det vid vae tid gällande diskontot med tillägg av två procentenheter. Eflersom beträffande räntelöpande krediter den avtalade räntan regelmässigt torde översliga den nu föreslagna legala dröjsmålsräntan, innebär utredningsförslaget i realiteten atl någon förhöjd dröjsmålsränla inle kommer alt utgå. Den avtalade ränian skulle fortsätta att löpa även efler ett betalningsdröjsmål. I de fall en fordran inte löper med ränta före förfallodagen innebär förslaget att den ovan angivna legala dröjsmålsräntan utgår från denna dag.
De
nu gällande reglerna i räntelagen är dispositiva. Dröjsmälsräntans
nivå är det vid vaqe fld gällande diskontot med flllägg av åtta procentenhe- 90
ter. Kreditinstituten torde emellertid allmänt tUlämpa särskilt avtalade Prop. 1986/87:72 dröjsmålsränteregler, som avviker från de dispositiva beslämmelsema i räntelagen. De beslämmelser om dröjsmålsränta som Sparbanksföreningen rekommenderar sparbankerna alt tiUämpa för flertalet krediter innebär följande. Om betalning av kapital, ränla eller avgifter inte fullgörs i tid, skall kreditlagaren, oavsett om han är konsument eller ej, beiala en särskild årlig dröjsmålsränta på det förfallna beloppel lills betalning sker. Dröjsmälsräntan beräknas efter den för krediten gällande räntesatsen jämte ett tillägg av fem procentenheter. Om hela kredilen förfallit flll betalning, beräknas dröjsmälsräntan på den toiala skulden och utgör då den för krediten gällande räntesatsen jämle ett tillägg av en procenlenhel. Dessa regler om dröjsmålsränta ingår i allmänna skuldebrevsvillkor, vilka tillkommit efter överläggningar mellan bankorganisationerna och bankinspeklionen, varvid även konsumentverket bidragit med synpunkter.
Nu angivna regler om dröjsmålsränta har i huvudsak två syften. För det första har de elt prevenflvt syfle. Bestämmelserna skall ha till effekl all gäldenären förmås alt beiala sin skuld på förfallodagen. För det andra har de etl reparalivt syfte. Kreditgivaren skall få ålminstone viss kompensation för de kosinader som föranleds av gäldenärens belalningsdröjsmål. Dessa två syflen torde ha varit allmänl vägledande för såväl hittillsvarande lagstiftning på området som de särskilda regler om dröjsmålsränta som i enskilda fall lillskapas avtalsvis. Sparbanksföreningen hävdar atl dessa motiv alltjämt är synnerligen bärkraftiga, såväl i konsumentförhåUanden som eljesi.
Vad beträffar bankkrediter lämnas sådana såväl med som utan säkerhet. I del försia fallet utgör kredittagarens omsorg om säkerheten en drivkraft att punktligt fullgöra sin betalningsskyldighet. I de fall kredtf lämnats utan säkerhet finns inte denna drivkraft. Det är särskilt i sådana situationer av stor betydelse all kreditgivaren kan peka på de sanktioner i form av bl.a. dröjsmålsränla som tillgrips vid belalningsdröjsmål. Del är av utomordentlig vikt att på detla sätt söka upprätthålla respekten för förfallodagarna. Om kreditlagaren kommer efler med en amortering, är risken stor alt återbetalningen av hela krediten äventyras.
Det preventiva syftet är av särskild betydelse i fråga om den form av självtagen kredit som en övertrassering kan sägas utgöra. Om det i sådant fall inle är möjligt att utkräva en dröjsmålsränta som översiiger en marknadsmässig räntenivå, skulle effekten bli atl del släller sig bUligare alt skaffa kredit genom övertrassering än atl utnyttja kreditformer med marknadsmässig ränla.
Det reparafiva syftet med dröjsmålsränta är också av stor vikt. Betalningsdröjsmål är numera inle sällan långvariga, bl.a. beroende på att liden från en utebliven belalning och till dess utsökningslagstiftningens verkställighetsregler får effekt ofta är avsevärd. De uteblivna räntorna uppgår då i regel till förhållandevis slora belopp. De kostnader i övrigt som kreditgivaren förorsakas genom elt långvarigt belalningsdröjsmål är betydande. Bl.a. kravverksamheten är mycket kostsam.
Om
utredningsförslaget genomförs kan man befara en allmänt sett för
sämrad betalningsmoral. Vid kredii med avtalad ränta skulle i praktiken 91
regelmässigt någon förhöjd dröjsmålsränta inte ulgå. Vidare skulle det bli Prop. 1986/87:72 billigare atl skaffa sig kredii genom övertrassering än att utnyttja en bevH-jad kredii som löper med marknadsmässig ränta, eftersom en sådan ränta, i varie fall i dagens läge, klart överstiger den av utredningen föreslagna legala dröjsmålsräntan. Såväl den preventiva som den reparativa effekten hos nu gällande regler om dröjsmålsränta skulle kraftigt försämras. Sparbanksföreningen finner detta helt oacceptabelt.
Skulle lagförslaget förverkligas kan man i övrigt räkna med följande konsekvenser. Eftersom den föreslagna dröjsmålsränteregeln i mindre utsträckning än idag skulle kompensera kreditgivaren för de av betalningsdröjsmål föranledda kostnadema, måste denne få kompensation på annat sätt. Det är i denna siluation realistiskt att räkna med en skärpning av bankernas kreditprövning. Bankerna kan vidare tvingas att generellt höja räntenivån för alt därigenom skydda sig mot osäkra betalare. Detta skulle drabba konsumenler i allmänhet, eftersom man inte i förväg kan veta vilka som kommer alt försumma sin betalningsskyldighet. Samtliga låntagare skulle alltså få vara med och betala de kostnader som uppkommer tiU följd av vissa personers betalningsförsummelser. Detta är enligt Sparbanksföreningens mening inle rimUgt. Den motsatta principen, som den nuvarande ordningen bygger på, dvs. att den som våUar kreditgivaren merarbeie och kostnader får beiala härför och atl den som fullgör sina åtaganden i tid inte skall behöva bidra ekonomiskt till kravhanteringen, bör i stället gäUa.
Ett genomförande av utredningsförslaget såvitt avser räntelagsttftning-ens tvingande karaktär och räntenivån vid betalningsdröjsmål skulle således få påtagliga negativa konsekvenser. Det är med hänsyn härtill minst sagt förvånande alt utredningen inte anför några vägande skäl för sina förslag atl på detta område avvika från avtalsfrihetens princip. Sparbanksföreningen kan inle finna del påvisat i betänkandet atl de förhållanden som idag gäller skulle vara flll nackdel för kredittagare och konsumenter i allmänhel på ett sätt som skulle kunna motivera de föreslagna reglerna. Inle heller i övrigt föreligger övertygande argument för förslagen.
Sparbanksföreningen tar därför - med hänvisning tUl del anförda — helt avstånd från de delar av utredningsförslaget som berörts ovan och motsätter sig med krafl ell förverkligande av dessa förslag.
Sveriges Föreningsbankers Förbund
Den 1 juli 1984 ändrades bestämmelserna i räntelagen varvid dröjsmålsräntan höjdes med fyra procentenheter. Dessa bestämmelser är dispositiva. Nu föreslås genom förevarande betänkande återigen ändrade bestämmelser. Denna gång är avsikten att införa särskilt milda regler för konsumentförhållanden. Ändringen föreslås ske genom atl fyra nya bestämmelser införs i räntelagen under rubriken "Särskilda bestämmelser för privatpersoner och konsumentförhållanden". Avsikten är alt de nya bestämmelserna skall vara tvingande. Ulredningen anser att även banker skall inordnas under den ivingade regleringen.
Det
föreslås att dröjsmålsräntan i konsumentförhållanden inte får ulgå
med högre räntesats än del var vid gällande diskontot med lillägg av två 92
procentenheter. Regeln innebär att om en fordring redan före förfallodagen Prop. 1986/87:72 löper med ordinarie ränta som ligger över den föreslagna maximininivån så får inte någon som helst dröjsmålsränta uttas. I etl sådant fall får endast den ordinarie ränian fortsätta atl utgå på oförändrad nivå.
Den föreslagna lagändringen får - då undantag ej görs för banker och andra krediflnsfllul under bankinspektionens tUlsyn - för föreningsbankemas och andra bankers vidkommande den effekten atl inte någon dröjsmålsränta alls kan tas ut vid belalningsdröjsmål. Bankerna förlorar del påtryckningsmedel att betala förfallen fordran i tid som dröjsmälsränta ulgör och kan heller inte längre direkt av den försumlige kreditlagaren utta viss kompensation för de extra kostnader dennes betalningsdröjsmål förorsakar banken.
Syftet med att införa tvingande bestämmelser om dröjsmålsränta måste vara att skydda konsumenterna mol oskäliga avtalsvillkor. Detta huvudargument äger inle flllämplighet genlemol banker. Skyddel på bankområdet flllgodoses av den tUlsyn som bankinspekflonen utövar över banker och andra kreditinsfltut. I Danmark och Finland är bankerna undantagna från en tvingande reglering på della område just på grand av att de står under offentlig tillsyn. Det kan nämnas atl bankerna nyligen har ändrat sina reversvillkor, bl.a. dröjsmålsräntebestämmelsen. Ändringama skedde efler bankinspektionens godkännande. Vad avser bl.a. utformningen av dröjsmålsräntebeslämmelsen som skall tillämpas i konsumentförhållanden inhämtades även konsumentverkels synpunkter.
Förbundet ifrågasätter vilka reella skäl som motiverar att bankerna innefattas i den tvingande regleringen och därmed inte ges möjlighet att utta någon dröjsmålsränta alls. Uiredaren hänvisar lill praktiska och principiella skäl saml till alt han betvivlar "prevenflonsargumentets bärkraft". SFF finner det märkligt att dröjsmälsräntans preventiva effekt som sedan mycket lång tid lillbaka anseits vara viklig - både i Sverige och i de övriga nordiska länderna — nu avfärdas ulan vidare. Vad avser praktiska och principiella skäl anser förbundet att de bör vägas mot de för kredittagama generellt negaliva effekter i form av bl.a. högre kreditkosinader och striktare tillämpning av uppsägningsvUlkor som kommer att bli en oundviklig följd av förslagels genomförande. SFF är siarkt kriflskl till atl generellt tvingande dröjsmålsräntebestämmelser införs beiräffande konsumentförhållanden enbart av den anledningen atl enhefliga dröjsmålsräntebestämmelser därmed erhålles.
För närvarande ulgår dröjsmålsränta enligt föreningsbankernas reversvillkor med ett tillägg av en procentenhet uiöver ordinarie ränta i de fall en kredii i sin helhel uppsagts och förfallit till belalning. - Samma dröjsmåls-räntetillägg uttar bankerna i Norge i enlighel med tvingade lagreglering. — Emedan det ofta förflyter en avsevärd fld från det atl betalningsdröjsmål uppståti lills dess belalning inflyter efler uppsägning av en kredii, blir dröjsmälsräntan inte hell obetydlig. Förlusten av denna måste givetvis bankerna kompensera sig för. Förmodligen kommer delta alt ske i form av förhöjda avgifter eller räntor vilkel drabbar alla kredittagare dvs även de som betalar förfallna belopp i rätt tid.
Förenings-, affärs- och sparbanker har enhefliga reversvillkor, vilka som 93
förat nämnts framtagits i samråd med bankinspekflonen. Bestämmelsen Prop. 1986/87:72 om uppsägning av konsumenlkredil är utformad så alt största möjliga hänsyn tas till konsumentens ekonomiska- och sociala siluaflon. Enligl denna ska uppsägning av en kredii - vilkel allra tidigast sker en månad efter det atl det förfallna beloppet skulle ha erlagts - inte medföra att krediten förfaUer till betalning om kreditlagaren inom fyra veckor efter det han fått beskedel om uppsägningen undanröjer grunden för denna. Kreditlagaren får således ulan föregående prövning två månaders belalningsanstånd. Regeln om fyraveckorsfrislen gäller inte vid upprepade betalningsdröjsmål under samma 12 månaders period. Bankinspekflonen har dock föratsatt att bankerna flllämpar uppsägningsreglema mycket mjukt. Inspektionen har uttalat att bankerna även efter och oberoende av den s.k. fyraveckorsfrislen ska ta hänsyn till omständigheterna i det särskUda faUel och medge ytterligare belalningsanstånd när detta skäligen är motiverat. Inom föreningsbankema medför tillämpningen av denna mjuka princip alt belalningsanstånd som regel medges vid betalningsdröjsmål. Förslagets genomförande skulle såvitt nu kan bedömas medföra att bankerna Ivingas frångå denna av hänsyn till konsumentkrediltagama mycket mjuka flllämpning. AktueUl torde även bli att överväga en ändring av den s.k. fyraveckorsfrislen. Utredaren nämner själv att bankerna i avsaknad av dröjsmålsräntebestämmelse har sådana sankflonsmöjligheter som "utlösandet av förfalloklausuler" liksom "risken av en mindre välviUig behandling". SFF kan rimligen inle finna annat än alt uttagande av en dröjsmålsränta i del enskilda fallet är förmånligare för konsumentkoUekfivet som helhet sett än en generelll strikt tillämpning av uppsägningsreglerna och höjda räntor eller avgifter.
Även vid belalningsdröjsmål av kortvarig natur ulgår dröjsmålsränla. Är inle en kredii i dess helhet förfallen fill betalning utan endasl en "delpost" utgår dröjsmålsränta med ett tillägg om fem procentenheter uiöver ordinarie ränla på det fill betalning förfallna beloppet. SFF anser denna ränta ha en stark prevenflv effekt. Dessulom bör påpekas atl dylika betalningsdröjsmål är kostsamma för bankema. Kravratiner kopplas in och speciell bevakning av de obetalda fordringarna måsle ske. Den ersättning som bankerna får ta ut för sin kravverksamhet är olillräcklig. Del bör här påpekas alt bankerna endast får ta ut ersättning för en betalningspåminnelse till kreditlagaren per obetald förfallen fordran. SFF anser det självklart att den kredittagare som själv beviljar sig betalningsanstånd genom atl inte beiala i rätl fld också bör bidra flll betalningen av de extra kostnader som därigenom åsamkals banken.
Utredaren
låter förstå att betalningsdröjsmål i ett stort antal fall beror på
att kreditlagaren helt enkelt inte har betalningsmedel. Slutsatsen blir att
kreditlagaren därför inle skall behöva få vidkännas någon dröjsmålsränta.
SFF vill erinra om att bankerna uppmanar kundema att ta kontakt med sin
bank då de får problem med sin ekonomi. Vid en genomgång av kundens
ekonomiska siluaflon kan banken om fömtsättningar härför föreligger
medge belalningsanstånd eller vidta annan åtgärd såsom omläggning av en
kredit. Därmed behöver bankens kostnadskrävande kravrutin inle kopplas
in. 94
I belänkandet redovisas synpunkter beiräffande en effektivisering av Prop. 1986/87:72 kravraflner samt avseende borgenärers inlresse av all i vissa fall inle flllräckligl snabbt driva in sina fordringar. Som framgår ovan har bankernas uppsägningsregler liksom krävratin utformats efter största möjliga hänsyn till konsumentema. Föreningsbankema utsänder således normalt inte kravbrev förtån minst en månad förfluflt från fordringens förfaUodag. Dessutom medges otaliga betalningsanstånd. SFF kan inte ur konsumentsynpunkt — men väl ur banksynpunkt — inse behovel av ett effektivare förfarande för bankernas kravratiner. Tvärtom måste kredittagama vara mer betjänta av etl system som så långt som möjligt tar hänsyn lUl den enskilda individens ekonomiska och sociala siluation än lUl bankernas intresse av atl minimiera sina eventuella förluster. En effekflvisering av kravmtinerna med åtföljande negativa verkningar för kredittagama torde dock i - den mån det är möjligt med hänsyn till gäUande lagregler - bli en naturlig följd om förslaget genomförs. Vad avser föreningsbankema invänder förbundet definitivt mot alt bankerna skulle ha ett eget intresse av all dra ut på indrivningsflden. Tvärtom eftersträvas ett så effekflvt förfarande som av konsumenthänsyn är möjligt. Orsaken tiU de myckel långa indrivningsliderna är oftast kronofogdemyndigheternas långa handläggningslider. Önskvärt är att dessa flder förkortas avsevärt. Detla har bankerna ofta framfört i olika sammanhang.
Förslagets genomförande kommer att medföra att betydande ändringar behöver vidtas i bankemas administrativa mtiner och i olika formulärviU-kor. För inte så länge sedan ändrades det administrativa systemel med anledning av nya villkor beiräffande dröjsmålsränteberäkning och uppsägning. Även en ny kravralin har föranlett betydande ändringar i de ADB-baserade ralinerna liksom av vissa manuella rutiner. Nu måste nya lösningar enligt vad ovan skisserats övervägas och åtföljande raflner tas fram. De därav föranledda kostnaderna måsle på någol sätt övervältras på kredittagama.
SFF anser sammanfattningsvis alt banker och andra krediflnsfllul som slår under bankinspekflonens lillsyn bör undanlas från den under mbriken "Särskilda beslämmelser för privatpersoner och konsumenter" tvingande regleringen.
Finansbolagens Förening
Utredningens huvudförslag är sänkningen av dröjsmålsräntan. Utredningen befarar att en följd av sänkningen blir att benägenhelen atl avtala sig bort från lagens normalregler blir än störte om dessa, när de i förhållande flll nuvarande bestämmelser görs än förmånligare för konsumenterna, får förbli dispositiva. I beiänkandei föreslås därför att bestämmelserna görs tvingande.
Föreningen
konstaterar atl ulredningens förslag till dröjsmålsränta un
derstiger den dröjsmålsränta som infördes genom räntelagens ikraftträ
dande 1975! Dröjsmälsräntan bestämdes då tiU en räntefot som motsvarar
det av riksbanken faslstäUda, vid vae tid gällande diskonlol med tillägg
av fyra procentenheter. 1984 höjdes lilläggel flU älta procentenheter. De- 95
partementschefen fann det då uppenbart att dröjsmålsräntan borde höjas Prop. 1986/87:72 så all del ursprangliga syftet med den åter skulle uppnås.
I förarbetena till den nuvarande räntelagen anges tre kriterier som i huvudsak bör vara avgörande vid bestämmandel av dröjsmålsräntans höjd. För det försia bör ränian inte vara så låg att det framstår som lönsaml för gäldenären atl betala senare än på förfallodagen (det s. k. spekulationsargumentet). Av detta följer enligt förarbetena att ränian bör vara högre än placeringsräntan eller upplåningsräntan på samma risknivå. För det andra bör den legala dröjsmålsräntan inte vara så låg att en gäldenär i betalningssvårigheter prioriierar betalningen av de fordringar som har en avtalad dröjsmålsränta frantför dem vilkas räntefot bestäms av lagen (det s.k. prioriteringsargumenlet). I förarbelena sägs alt detta leder till atl den legala räntan inte bör vara nämnvärt lägre än den ränta som avtalas efter marknadsmässiga grander. För det tredje bör räntan vara tillräckligt hög för att borgenären även skall kunna få viss kompensation för de särskUda olägenheter som han lider genom alt inte få betalt i rätt fld (det s.k. kompensalionsargumentet).
Utredningen förmodar alt de nämnda argumenten alltjämt äger sin giUighel för besiämmande av dröjsmälsräntans höjd såvitt avser affärsmässiga förhållanden, men tfrågasätter om argumenten äger samma bärkraft när det gäUer samma räntas höjd i konsumentförhållanden.
Något närmare underlag för sin slutsats redovisas emellertid ej och synes för övrigt över huvud taget inle föreligga.
Enligl föreningens mening äger de kriterier som anges i förarbetena till räntelagen fortfarande gilflghel i konsumentförhåUanden och bör också vara avgörande vid bestämmandel av dröjsmålsräntans höjd. För att dröjsmålsränta skall kunna fylla sin funktion ansågs vid höjningen 1984 alt räntelagens räntenivå borde anpassas lill del aUmänna ränlelägel. Utredningen har inte heller anfört någol vägande skäl för sitl förslag atl göra räntelagen tvingande och inle heller påtalat några olägenheter för konsumenterna mot räntelagens nuvarande disposiflva karaktär.
I de konsumentkreditförhållanden i vUka finansbolagen förekommer, dels som kreditgivare direkt flll konsumenter, dels indirekt genom finansiering av säljföretags fordringsbevis med konsumenter, kan del förekomma att dröjsmälsräntan ej är reglerad och att därför räntelagens nuvarande räntesats gäller. Vanligast är dock att dröjsmålsräntan är reglerad och strängare än räntelagens räntefot.
Den faktiska situalionen är således idag alt finansbolagen - i likhet med banker och andra kreditinsfltut, säljföretag m.fl. — tUlämpar en dröjsmålsränta som överstiger räntelagens. Kriterierna i räntelagens förarbeten är alltjämt bärande och dröjsmålsräntan är av praklisk och ekonomisk betydelse.
Av
finansbolagen lillämpade beslämmelser om dröjsmål har utarbetats
med stöd av den stora erfarenhet finansbolagen har om konsumenlkredit
givning. Flertalet av de dröjsmålsräntevillkor som finansbolagen lillämpar
i förhållande flll konsument har tUlkommh efter överläggningar med kon
sumentverket. När det gäller finansbolagens reversvillkor diskuleras f.n.
utformningen av bl. a. dröjsmålsränleklausulen med bankinspektionen. 96
Det vore enligt föreningens mening orimligt ätt sänka dröjsmålsräntan Prop. 1986/87:72 flll den föreslagna nivån och ändra de nu elablerade avtalsvillkoren och bestämmelserna om dröjsmålsränta på gmndval av det oflllräckligt underbyggda förslaget scm räntelagsutredningen framlagt. Föreningen kan inte finna någon anledning atl göra räntelagen tvingande. En sådan åtgärd kommer troligen alt innebära att kredilräntan höjs, vilket förhållande leder till att även skötsamma gäldenärer drabbas.
Om förslagel i dess nuvarande utformning genomförs kommer med stor sannolikhet etl resultat att bli en väsenfligt försämrad betalningsmoral. Det kan inte uteslutas att borgenärernas benägenhet atl omedelbart säga upp kredtfema kommer all öka.
Finansbolagens Förening instämmer i de särskilda yttrandena som avgivils av expertema.
Föreningen finner inte förslagen om dröjsmålsräntans storlek och om att lagen skall vara tvingande acceptabla och avstyrker bestämt atl det läggs flll grand for lagstiftning.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
När det gäller förslagets materiella innehåll föreslås i 10 § förbud mot att, när det gäller privatpersoner, avtala om en högre dröjsmålsränta än den i 8 § stadgade, diskontot med tillägg av två procenlenheler. Däremot skall avtalsfrihet även fortsättningsvis råda i fråga om den löpande räntans storlek. Riksförbundet har svårt atl förslå denna inkonsekvens och förordar för sin del i första hand atl räntelagens dispositiva karaktär bibehålls i sin helhet. Om konsumenlhänsyn ändå anses moflvera tvingande regler för atl begränsa dröjsmålsräntans höjd, viU riksförbundel anslula sig tiU de synpunkter som framförts i särskilda yttranden av experterna Frankman, Persson och Westman och starkt undersiryka att den föreslagna nivån är avsevärt för låg i de fall där det är fråga om verkligt belalningsdröjsmål. Dels kan man inle bortse ifrån att påtryckningseffekten går förlorad, dels är del vikligl att den kostnad betalningsförsummelsen kan föranleda bärs av den försumUge och inle vältras över på den lojale betalaren. Nivån bör därför inte sättas lägre än vad som för närvarande gäller, diskontot med tiUägg av åtta procentenheter.
När det gäller ränta på skadestånd och försäkringsersättning för personskada finns dock goda skäl all behålla den föreslagna nivån, diskonto plus två procentenheter, vUket är en realisflsk nivå i dessa faU. Synpunkter på htfhörande frågor har närmare utvecklats i FSAB:s promemoria 1981-02-16 "Ränta och personskadereglering", som finns intagen som bUaga flll departemenispromemorian Ds Ju 1983:16, flll vilken hänvisas.
1 detla sammanhang vill
riksförbundet även påpeka all räntelagsutred
ningen över huvud taget inte undersökt, än mindre presenterat, något
förslag till lösning på de speciella och mycket svårbemästrade problem av
såväl praklisk som juridisk karaklär, som dagligen uppslår vid personsska
dereglering. SärskUt vid invaliditetsfaU pågår skaderegleringen under lång
fld och berör ofta såväl förfluten lid som framtid. Faktorer som successivi
förfallande ersättningsbelopp, skatteavdrag, a conto utbetalningar, ändra- 97
7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72
de ersättningsnivåer under skaderegleringen samt diskontoförändringar Prop. 1986/87:72 bidrar tUl att komplicera ränteberäkningen. Riksförbundet vill understryka all det vore synnerligen olyckligt att inte tillmötesgå försäkringsbolagens och de personskadades behov av klara och tillämpbara ränteberäknings-regler. Se vidare avsnitt 9.
Folksam
Folksam stöder utredningens förslag om att göra lagen indispositiv i förhållanden som berör konsumenter och privatpersoner. Konsumenten har ett behov av skydd lagstiftningsvägen även på detla område. I försäkringsförhållanden innebär detta förslag dock ingen förändring i förhållande tiU vad som redan lillämpas i praktiken. Folksam tillämpar den nuvarande räntelagen och utnyttjar ytterst sällan sin rätt atl avtala i ränlehänseende.
Folksam tillslyrker förslaget men är dock tveksamt tUl delar av detsamma.
Tvärtemot vad utredningen antagit som fömtsättning tiU förslagets 7 § så finns det åtskilliga privatpersoner som konsekvent utformar sina betal-ningsratiner på etl sådanl sätt att man skapar sig icke avsedda krediter genom att senarelägga både lånebetalningar och andra betalningsskyldigheter. I medvetande om vad dröjsmålsränlor och förseningsavgifter kostar betalar man de dyraste kreditema först och skjuter fram de övriga.
I nuvarande situation kan en långivare ha ett visst överseende med att inte betalning sker på förfaUodagen, eftersom man får en viss kompensation i form av en högre dröjsmålsränta än vad som normalt gäller för krediter. Dröjsmål är alltid förknippade med administrativa kosinader.
Utredningen tycks inte alls ha beaktat de krediler som löper med bunden ofta låg ränla. Gäldenären skulle om han råkar i betalningssvårigheter kunna välja att betala en kredit som löper med högre ränta och skjuta upp betalningen av del bundna lånel. På det sättet skaffar han sig en myckel bilUg kredit, eftersom ränian enUgl förslaget inte skuUe komma att uppgå tUl marknadsmässig ränta.
Kredittagama kommer att drabbas mycket olika. En gäldenär vars kredit löper med ränta översttgande diskonto -f 2 % drabbas inte alls vid dröjsmål. Folksam vill därför föreslå att 7 § första meningen får lydelsen "Löper en fordran med ränta när den förfaller till betalning och försitts betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen med 2 % utöver den räntefot som gäUde vid förfallodagen."
Genom att begränsa dröjsmålsräntan till diskonto -(- 2 % eller att den får fortsätta att löpa med samma räntesats som tidigare kommer kreditgivarna med säkerhel att inta en mycket restrikflv hållning gentemot låntagare som inte belalar i rält tid, innebärande alt kreditema komm.er att bli föremål för omedelbar uppsägning. Risken är uppenbar att denna inställning även kommer drabba de lånlagare som endasl flllfälligl är utan lillräcklig likviditet och där banken med nuvarande dröjsmålsränteberäkning förmodligen skuUe bevilja anstånd.
Trots allt är det av stor betydelse för en privatperson att så långt som 98
möjligt få behålla sin kredit och att försämra dessa förhållanden för en Prop. 1986/87:72 privatperson är inte atl tillvarata dennes ställning mot kreditgivaren.
Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförförbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund
Organisationerna instämmer i vad som framförs i det särskilda yttrande som avgivits av experterna Frankman, Persson och Westman och får till utveckling och komplettering anlägga följande synpunkter.
Enligt ränlelagsutredningens direkfiv skulle bl.a. behandlas frågan om lagen borde göras tvingande i förhåUande tUl konsument.
Efter att ha konstaterat, och som huvudsakligt skäl åberopal, att benägenheten att avtala sig bort från lagens normalregler skulle bli än störte än i dag, om bestämmelserna i räntelagen görs förmånligare för konsumenterna, kommer utredningen fram till att beslämmelsema måsle göras indis-postfiva lill konsumenternas förmån.
Frågan om räntelagens indispositivitel i konsumentförhållanden har, som redovisas i betänkandet, varit uppe vid flera tillfällen. Lagstifining härom har emeUertid hittiUs avvisats. Bl.a. uttalades i prop 1975:102, med hänvisning till främsl avtalsviUkorslagen atl det då inte vara påkallat med tvingande regler.
Utredningen har inte påvisat något förhållande som skulle moflvera en annan ståndpunkt än den som departementschefen redovisade i nämnda proposifion. Besked ges inte humvida del idag förekommer oskäliga räntevillkor som inte kan åtkommas genom avtalsvUlkorslagsliftningen. Något försök alt visa att det finns sådana missförhållanden som skulle rättfärdiga en generell, tvingande reglering i konsumentförhållanden görs inle.
Utredningen redovisar räntelagstiflningen i Finland, Danmark och Norge, och pekar på att dessa länder har infört en tvingande reglering. Emellertid är del inte möjligt att härav dra slutsatsen att även Sverige bör slå in på denna väg. Dels saknas en redogörelse för övrig konsumentskyddslagstiftning i de övriga nordiska ländema varför jämförelsen inte blir rällvisande, dels måste det utslagsgivande vara om de svenska förhållandena motiverar en tvingande reglering.
Enligt vår mening har ulredningen inte förmått visa atl någol behov härav föreligger. Vi anser således att lagen aUtjämt i sin helhet skaU vara disposiliv.
Vi vill också kort beröra
del förhållandel all ulredningen inte har nöjt sig
med att reglera de "traditionella" konsumentförhållandena ulan har
före
slagil införandel av särskilda bestämmelser för, förutom konsumenter,
även "privatpersoner". Vi tfrågasätter denna innovalion. Genontförs
för
slaget kommer räntelagen att vara disposiflv mellan näringsidkare. I fall då
lagen skall tUlämpas på privatperson finns särskilda regler. Dessa särskilda
regler skall, liksom övriga regler i räntelagen vara tvingande i konsument
förhållanden men dispositiva i övriga "privatfaU". Regleringen torde
åstadkomma etl resultat stick i stäv mol direktivens syfle, nämligen all
bl.a. uppnå en "förenkling" av räntelagen. 99
Organisationerna har mycket starka invändningar mot förslaget i övrigt, Prop. 1986/87:72 särskilt tfråga om sänkningen av dröjsmålsräntans nivå till diskontot med tillägg av två procentenheter. Som närmare utvecklas nedan baseras detta förslag på ett mycket bristfälligt underlag. De tankegångar som därvid redovisas i betänkandet kan inle heller sägas ge uttryck för en realistisk och nyanserad bUd av dröjmålsräntans funktion.
8§
Ulredningen föreslår här, såvitt för oss främst är av intresse, atl dröjmåls-räntesatsen i de fall konsumeni är gäldenär skall utgöras av riksbankens diskonto med ett tillägg av två procentenheter. Som redan berörts föreslås denna beslämmelse, liksom lagen i övrigt, bU tvingande tiU konsuments förmån.
Efter att ha redogjort för köplagsutredningens överväganden vid tillkomsten av räntelagen, varvid bl.a. konstaterades att de skäl som hade anförts för dröjsmålsräntans höjd i aUmänhet befunntfs ha sin giltighet även för konsumenlköp, ifrågasätter utredningen om de tre kriterier som brakal vara besiämmande för räntefotens höjd alltjämt är tillämpliga på konsumentförhållanden. De "kriterier" som åsyftas är de preventiva eUer avhållande, nämligen "spekulations"- och "prioriteringsargumenten" samt "kompensationsargumentet". Med det s.k. spekulationsargumentet avses att dröjmålsränlan inle får vara så låg att det för gäldenären framstår som lönsammare atl betala efler än på förfallodagen. Del s.k. prioriteringsargumentet är ett uttryck för åsikten atl räntesatsen, till stävjande av en prioritering av fordringar med avtalad ränta, inte bör sältas nämnvärt lägre än den marknadsmässiga. Med det iredje argumentet, avses att räntefoten bör vara tillräckligt hög för att även ge borgenären viss kompensation för de särskilda olägenheter han förorsakas genom den sena betalningen.
Ulredningen anför bl.a. att spekulaflonsargumentet inte har bärkraft i konsumentförhållanden emedan "hos folk i aUmänhet vanligen saknas den grad av ekonomisk medvetenhet och insikter i ränteförhållanden som är föratsäuningen för en framgångsrik spekulation". Vidare påslås att privatpersoner i allmänhel inle har sin ekonomi så organiserad atl en räkning med kredii kontinuerligt tas i anspråk för löpande betalningar. Den redovisning som ges beträffande checkräknings- och kreditkortskrediter visar atl ulnyltjandegraden är låg. Vi vill här framhålla all redovisningen inle är rättvisande. Den hade bort uppta alla de kredilformer som förekommer. Sålunda torde t.ex. konsumenterna i allt högre utsträckning finansiera sina inköp med kontokrediter. Avbetalningskrediter förekommer också i ej obelydlig omfattning. I småhusbranschen förekommer i stor utsträckning finansiering med byggnadskreditiv osv. Medvetenheten om olika låneformer och deras förhållande flll varandra torde också ha ökat. Utredningen vilar därför här på ett mycket bristfälligt sakligt underlag och de slutsatser som dras kan redan av della skäl starkt ifrågasättas.
Inte heller priorileringsargumenlet har, enligl ulredningen, bärkraft i 100
,]
konsumentförhållanden. Anledningen härtiU anges vara att "med de regler Prop. 1986/87:72
som här diskuteras" (dvs i förevarande förslag) frågan om prioritering inte
uppkommer eflersom en i huvudsak enheilig tvingande nivå kommer att
gälla. Vi menar att detta resonemang inte har någon självständig betydelse
för att påvisa dagens förhållanden då del ju lar sikle på vad som framdeles
enligt utredningen bör gälla.
Utredningen har enligl vår mening alls inte penetrerat dröjsmålsräntans preventiva funktion. Det synes oss också om om utredningen tfrågasätter om räntan överhuvud skall äga denna funktion. Efter att på sätt som angetls ha avfärdat spekulations- och prioriteringsargumenlen konstateras nämligen atl anledningen tiU att gäldenären inte betalar i tid är att han "helt enkelt är utan pengar, eller atl förfallodagen hunnit infalla innan räkningen likviderats i samband med de månatliga utbetalningama i anslutning till att lönen erhålls".
Man måste onekligen fråga sig om dessa förhållanden skall utgöra "gUtig ursäkt" för en bristande betalning. Så kan inte rimligen vara faUet.
Har ett avtal ingåtts bör en konsument liksom andra avtalskontrahenter i normatfallet stå fast vid avtalel i enlighel med principen "pacta sunt servanda". Han bör inte ingå etl köpeavtal om han inle vid avtalets ingående är övertygad om att han har medel att fullgöra sin egen prestation. Givetvis kan förekomma ömmande fall av konsuments bristande belalningsförmåga. Frågan är emeUertid om räntelagen genereUt bör utformas med ett "bidragssyfte" för ögonen. Svaret härpå måste bU nekande. Vi anser inte heUer att det faktum att förfallodagen "hinner infalla" före den månatliga likvideringen av räkningar utgör någol gUligt skäl för en sen betalning. Konsumenten får istället göra en extra utbetalning i enlighet med de förpliktelser han frivilligt ådragit sig.
Vi menar därför alt dröjsmålsräntans preventiva funkiion är utomor-denfligt väsentlig. Betalningsmoralen får inte förslappas. Den föreslagna nivån, diskontot plus två procenlenheler, uppfyUer inle flUnärmelsevis kraven på en flllräcklig prevenflv funkflon. Del synes oss självklart att man vid belalningsdröjsmål erlägger en ränta som är högre än avkaslningsränlan. Den sistnämnda lorde ofta fylla funktionen att försätta part i samma situation som om avtal inte hade ingåtts och skall anses motsvara skäUg avkaslning vid en långsiktig placering av kapitalbeloppet. SkaU dröjsmålsräntan aUs ha någon avhållande effekl bör räntesatsen vara betydligt högre än avkastningsräntan. I prop 1975:102 uttalades också (s 95) att avkastningsräntan uppenbarligen inte har samma uppgift som dröjsmålsräntan alt verka som påtryckningsmedel. Avkastningsräntan sattes då lägre än dröjsmålsräntan. Utredningen menar (s 109) dock atl avkaslningsränians nivå lorde lillräckligt fylla funktionen att vara påtryckningsmedel, eftersom den är högre än den gynnsammaste inlåningsräntan. Detta gmndas på utredningens mening att konsumeniens enda "valsituaflon" är den, vari valet står meUan att betala skulden med lillgängliga medel eller att ha medlen på ett inlåningskonto medan skulden förblir obetald.
Alt
vi inte delar utredningens uppfattning om priorileringsargumentets
och spekulationsargumentets tillämplighet i konsumentförhållanden har
ovan framgått. Med den föreslagna räntenivå kan vad som i utredningen 101
anförs härom i än högre grad ifrågasättas. Vi menar atl det faklum att den Prop. 1986/87:72 självpåtagna "kredilen" skulle, som reservantema påpekar, bU "den biUi-gasle kredilform marknaden skuUe kunna erbjuda", medför ytterligare prakfiskt betydelsefulla "valsituafloner". Gäldenären kan välja atl underlåta atl beiala skulden för att på detta sätt erhålla en kredit - anflngen framför att skaffa sig annan kredit eller utan att ha haft avsikten att uppta en annan kredit. Småhusköparen väljer t.ex. att låta bli atl beiala leveranlören framför att lyfta belopp på sill byggnadskreditiv, som löper med 16-17 procents ränta. Att skapa föratsättningar för etl dylikt beteende är oacceptabelt.
Vad slutligen gäller "kompensationsargumentet" konstaterar ulredningen att del här främsl är en fråga om vem som skall bära de särskilda kosinader som oslridigi uppkommer för näringsidkaren vid för sen betalning; de gäldenärer som råkar i dröjsmål eller samtliga näringsidkarens kunder. I det senare faUet skuUe prissättningen baseras på de ökade koslnadema.
Ulredningen anser, att argumentet att varie urskiljbar grapp bör bära sina egna kostnader inte får drivas för långl och hänvisar tiU andra områden av konsumenlpoUliken där en övervällring tillåtits ske av sådana särskilda kosinader som en grapp förorsakar. Här nämns bl.a. ångerrälten vid hemförsäljning samt "öppet köp". Vi viU här invända all vid dessa försäljningsformer returtätlen utgör elt lojalt och föratsebart beteende. Så är inte fallet med en icke avtalad senareläggning av betalningen.
Ulredningen påpekar vidare bl.a. all det näppeligen blir fråga om övervällring (■ detaljislledet i de branscher där konlokortsbetalningar är vanliga. Däremot, sägs det, kan det bli fråga om en övervällring av kostnader inom den grupp köpare som använder kreditkort. Vi menar all del är betydelselöst var övervältringen sker. Det är i stället etl grandläggande felakflgt synsätt att acceptera alt en sådan övervällring kan komma att ske från dem som inle betalar i tid liU de punkfliga betalama.
Sammanfattningsvis anser vi att vad utredningen anför beiräffande de argument som präglar åberopas för räntesatsens höjd inte på något sätt övertygar om att en annan nivå än den nuvarande är försvarlig.
Det förtjänar också alt framhåUas alt den föreslagna nivån skuUe understiga den som råder i såväl Finland som Danmark. Att notera är också atl, då dröjsmälsräntan i Danmark nyligen höjdes från diskontot jämte elt tillägg på två procentenheter lill diskonlol jämte sex procentenheter, ingen åtskillnad gjordes mellan näringsidkare och konsument. Såvitt vi har oss bekant aktualiserades inte heller någon sådan åtskillnad i lagsttftningsären-det.
Som
torde ha framgålt av vad ovan anförts har utredningen fört omfat
tande resonemang beiräffande sitl förslag i denna del. Det är då förvånan
de atl konstatera alt vad som anförs inte lill någon del baseras på en
behovsanalys. Det görs inle ens gäUande alt några missförhållanden före
ligger som skulle nödvändiggöra en sänkning av den nu gällande dröjsmåls
räntesatsen. De resonemang som förs om "slappheten" i näringsidkarnas
indrivning av dröjsmålsräntefordringar (s 95 f) kan lika väl las fill intäkt
för
att konsumenterna icke oskäligen belastas med krav. Denna brist på be- 102
hovsanalys är mycket betänklig.
Lika betänkligt är det faktum att någon analys av konsekvensema av Prop. 1986/87:72 förslagets genomförande inle heller företagils.
Som ovan framhållits blir en effekt den, alt den kredit som ett dröjsmål de faclo innebär blir "marknadens billigaste". Utredningen anför (s 95 f) alt dröjsmålsräntan sällan blir föremål för särskilt krav eller betalning. Vi vill först ifrågasätta om detta uttalande är underbyggt. Från tUlfrågade medlemsföretag har försports atl dröjsmålsränta, om beloppen inte är försumbara, i allt störte utsträckning debiteras "särskUl". För det andra kan, även om utredningens påstående är riktigt, detta inle las flll intäkt för att dröjsmålsräntan skulle sakna praktisk betydelse. Det skulle vidare vara orimligl om näringsidkarna skulle förse konsumenterna med en kredit som, i de fall räntan har en ekonomisk betydelse för näringsidkaren, är vida förmånligare än den de själva kan tvingas la upp för alt bibehålla sin likviditet. Kostnaderna för näringsidkarnas refinansiering måste med all nödvändighet komma att belasta konsumentkoUektivet. Näringsidkarna kan i dessa faU också förväntas i allt mindre utsträckning komma att "se genom fingrama" med betalningsdröjsmål och se sig nödsakade atl i elt tidigare skede än vad som nu är fallel överlämna sina fordringar för inkassering. Kostnaden härför Uksom för del processuella förfarandet med betalningsförelägganden, lagsökningar etc kommer all belasla konsumenterna. Dessa kostnader kan uppgå till icke föraktliga belopp.
För näringsidkarna kommer svårigheter all uppkomma vid fakturering och utförande av rutiner, emedan det måste slås fast huruvida kunden är konsument eUer ej. Det är många gånger svårt för l.ex. en installatör att utan undersökning kunna avgöra om beställaren är näringsidkare eller konsumeni. Ell exempel kan här ges. Om en villaägare vill ersätta samfliga de handfat han har i sin villa med nya och beställer fem sådana är han i förhåUande till WS-leveranlören att betrakta som konsument. Om en hyreshusägare gör samma beställning för att byta handfaten i hyreslägenheterna är han inte konsumeni. Är hyreshusägaren tiUika villaägare och endast en faktura används måste olika dröjsmålsränlesatser tillämpas. Förslaget kommer att medföra fördyringar i det atl nya administrativa mtiner i många fall måste tUlskapas för att skilja mellan oHka gäldenärskategorier. För att korrekt kunna hanlera dröjsmålsränledebiteringen måsle nämligen kundens ställning noteras i de flesta fall redan vid ordermot lagningen. För näringsidkare som använder dala vid reskontraföringen kommer den ändring av dataprogrammen som måsle till att medföra problem och kosinader.
De effekter som, enligl vad som ovan framhållits, ett genomförande av förslaget kan få kan i sin lur medföra att näringsidkamas benägenhet att idka försäljning med kredit minskar. Många kan på grand av befarad utebliven betalning och av kostnadsskäl se sig nödsakade att alltmer övergå flU kontantförsäljning.
Slufligen skaU här
framhållas att "enkelheten" i räntelagstiflningen inle
får göras flll elt självändamål. Att del ibland föreligger svårigheter att
beräkna ränta i de fall både avkastnings- och dröjsmålsränta skall ulgå kan
inle utgöra etl tungt vägande skäl för att fixera dröjsmålsräntenivån till den
föreslagna. 103
Sammanfattningsvis anser vi all varken behovel eller effeklerna av den Prop. 1986/87:72 föreslagna räntenivån har analyserats. Den argumentation som leder fram till förslaget baseras på utredningsmannens egna värderingar och hypoteser om hur människor kan tänkas handla, inle på empiriskt visade missförhållanden. Följdema av förslaget torde bU ökade kosinader för konsumentkollektivet, någol som inte har beaktats. Än värte vore den förslappning av belalningsmoralen som kan tänkas följa av den föreslagna regleringen. Förslaget bör inte genomföras.
10 § Jämförd med 7 §
För 7 § räntelagen innebär en tvingande reglering att det för ränlelöpande krediter vanligen inte blir möjligt att avtala om en högre dröjsmålsräntenivå än den som gäller för den ordinarie räntan under tiden före förfallodagen.
Vad som lill 8 § anförts om dröjsmälsräntans preventiva funktion är i högsta grad tUlämpligt här. Vi vUl här hänvisa flll vad experten Persson anför i sitt säryttrande. Den avtalade betalningstidpunkten skuUe väsentligen minska i betydelse för gäldenären tfall "ingenting händer" i räntehänseende om han försitter denna tidpunkt.
Sveriges Köpmannaförbund
har härutöver för egen del anfört.
Förbundet ansluter sig i aUa delar till det genemsamma yttrande som avgivits tillsammans med bl.a. Industriförbundet och Grossistförbundet men önskar poängera följande:
För handelns del innebär förslagel att man får bära en slörre andel av en kreditvolym som rätteligen borde belasta konsumenien. Förbundet anser tvärtemot vad utredaren menar, alt konsumenten av i dag är synnerligen ekonomisk medveten. Om konsumenterna i kraft av detta förslag i störte utsträckning anlitar detta i särklass billigaste kreditinstitut, kommer negafiva verkningar atl kunna inträffa.
Alternaflvet är atl handeln måsle kompensera sig för denna tänkta kredit, vilket kommer atl slå igenom på priserna. Med andra ord får detta förslag ses som ett icke konsumentvänligt förslag utan följdverkningarna kommer att drabba alla konsumenter negafivt.
En aspekt som inte särskilt har berörts i förslaget är handelns välmotiverade krav att kräva in betalningen snabbare än tidigare. Detta måste med nödvändighet innebära en utökad belastning för domstolama vad gäller beialningsföreläggande, lagsökning samt utnyttjande av småmålslagen.
Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund
har utöver det gemensamma yttrandet för egen del anfört.
STR
åberopar och ansluter sig tUl vad Sveriges Industriförbund m.fl.
organisationer anfört, men vUl dämiöver frantföra följande synpunkter 104
såvitt avser förslagel om tvingande regel om dröjsmålsränta uppgående flll Prop. 1986/87:72 diskontot plus två procentenheter och om ikraftträdandet:
En tvingande dröjsmålsränta uppgående tiU diskontot plus två procentenheter skulle för trähusbranschens del antingen medföra avgörande ekonomiska problem eller framtvinga andra, okonventionella rutiner, eventuellt en återgång flll de gamla kassarattema. I båda fallen skulle konsumentema drabbas av avsevärda kostnadsökningar, som allvarligt skulle komma att missgynna konsumenlkollekiivet.
Kostnaden för enbart ett monteringsfärdigt trähus (etl s.k. huspaket för ett eget hem) exklusive byggplatsarbete uppgår ofta lill minst 300.000 kronor. I princip har ingen konsument möjlighet atl betala detta belopp i samband med leverans, utan måste utnyttja i förhand beviljade kredtfer, s.k. byggnadskreditiv. Dessa krediter utbetalas emellertid ej från banken förtån denna genom en särskild besiktning kunnat konstatera, att bygget fortskridit så långt, att detsamma kan anses utgöra godtagbar säkerhet för etl lyft på kreditivet. Etl ytterligare villkor för en utbetalning från bygg-nadskredilivet är en begäran därom från gäldenären/konsumenten.
Ränian på ett byggnadskreditiv varierar något, men torde vanligen ligga kring diskontot plus sex procentenheter.
Efler leverans av det monteringsfärdiga trähuset har köparen således att välja mellan atl betala en förfallen faktura genom ett lyft på byggnadskredi-tivet (16-17 procent ränta) eUer att försätta sig i dröjsmål med betalningen och betala dröjsmålsränta (12,5 procent enligt förslaget). Enligt överenskommelse med KO/konsumenlverket är dröjsmålsräntan idag diskonto plus åtla procentenheter.
I motsats till utredningens hell verkUghetsfrånvända - och dessutom totalt ogrundade - teori är dagens konsument ytlerst kostnads- och ränte-medveten. En dröjsmålsränta uppgående till diskonto plus två procentenheter skulle enligt branschens samstämmiga uppfattning och erfarenhet medföra att dröjsmål med fakturabelalningar uiöver förfallodagen skulle bli legio. STR finner det rent oansvarigt att ens diskulera - och än mer alt uppmuntra — en sådan ordning. (Undertecknad har de faclo hafl uppenbara svårigheler atl övertyga branschföreträdare om atl förslaget är allvariigl menat och inte blott etl sanslöst hugskott).
För den svenska trähusindustrin — och säkert också för övrig näringsverksamhet i landel — samt inte minst för konsumenterna skuUe en tvingande regel om en dröjsmålsränla på diskontot plus två procentenheter bli förödande. STR avvisar därför förslaget med all den styrka, som över huvudtaget är möjlig i ett remissvar.
TCO
TCO
är positivi inställd till förslaget att särskilda ränteregler införs till
skydd för konsumentema. De nuvarande reglema om dröjsmålsränta är
anpassade lUl elt ränteläge som gäller i näringslivet. Den enskilde medbor
garens privata hushållsekonomi är däremot som regel inte uppbyggd efter
affärsmässiga principer. TCO tiUstyrker således i princip det framlagda
förslaget om sänkt dröjsmålsränta för privatpersoner. Då TCO saknar 105
föratsättningar atl med utgångspunkt från utredningens redovisningar när- Prop. 1986/87:72 mare bedöma konsekvenserna av det framlagda förslagel, avstår dock TCO från att granska förslagel i delalj.
LRF
LRF vill inte motsätta sig de föreslagna förändringarna i räntelagen. Förslagen tillgodoser främst konsumenflntressen.
LRF vUl emellertid betona att gränsdragningen mellan konsument och näringsidkare ibland kan vara svår alt göra. Det gäller då i allmänhel småföretagare och särskUl lantbrukare. Lantbrakarna disponerar jord-braksförelaget både som företag och boslad. För delar av verksamheten föreligger konsumentförhållanden vilka kan vara svåra alt avskilja från företaget i övrigt. Ålskilliga personer kombinerar lantbmk med annan yrkesverksamhet där inkomsten från jordbraksfastigheten utgör den mindre delen av försöoningsunderlaget. En person kan bebo en jordbruksfastighet utan att där bedriva yrkesmässig verksamhet. Denne har emellertid kosinader för underhåll, reparationer m.m. och kan samiidigi ha inkomster från försäljning av skogsprodukter. Det är önskvärt med ett klarläggande humvida det t. ex. i dessa situationer föreligger ett privatförhållande eUerej.
LRF ifrågasätter slutligen om det synsäll beträffande privatförhållanden som ligger flll grand för den lägre räntesatsen kan överföras tiU att även gäUa kreditinstituten.
Sveriges Fastighetsägareförbund
Fasflghelsägareförbundel är intresseorganisaflonen för de enskilda fastighetsägarna. Våra medlemmar hyr ut bl.a. totall cirka 600000 bostadslägenheter. Hyresgästerna i dessa lägenheter är tiU hell övervägande del privatpersoner. Genomsnittshyran för en normallägenhet om 3 mm och kök var ijanuari 1985 1720 kr/mån (Källa: Boendet i siffror 1985 SCB s 38). Av förbundets cirka 22000 st medlemmar är huvuddelen privatpersoner som äger en bosladshyresfaslighel med cirka 10—15 lägenheler. (Källa: Privatägda flerbostadshus i framflden Westman BFR-rapport R 127:1983).
Hyresvärdarna har alltså varie månad en fordran på sina hyresgäster som uppgår till, i genomsnitt, ovannämnda belopp.
Etl hyresförhållande innebär, ur betalningssynpunkl, en unik konstruktion eftersom hyresgästerna ofta under lång tid varie månad har att erlägga etl belopp som ofta förändras åtminstone en gång per år. Avtalsförhållandet är numera också ofta inte tidsbegränsat ulan gäller tiUs vidare.
Förbundets yttrande begränsar sig tUl del som rör förhållandet mellan bosladshyresgäst och hyresvärd.
Enligt utredningens förslag skall bl.a. dröjsmälsräntan i konsumentförhållanden sänkas till två procentenheter över diskonto vUket innebär en säkning med sex procentenheter i förhållande tUl nu gällande regler.
Utredningen
lar upp frågan om hur näringsidkaren ska kunna kompen
seras för de särskilda kostnader som kan uppstå genom gäldernärens 106
dröjsmål (s 93 ff) och diskulerar om dessa kostnader ska kompenseras av Prop. 1986/87:72
övriga gäldernärer. En sådan ståndpunkt får, menar man, inte drivas för
långt.
Utredningen invänder också (s 95) att "kundfordringar som regel är på ganska små belopp och att det därför inte har någon slörre prakflsk betydelse om räntefoten är några procentenheter högre eller lägre". Vidare anförs (s 91) atl fordringarna i del privata Uvet regelmässigl inte har den storlek atl det framstår som lönsamt atl utforma sina betalningsraliner under sneglande på vilka räntefördelar som skulle stå att vinna. Del här anförda ger, enligt förbundets uppfattning, ett intryck av att utredningen överhuvudtaget inte diskuterat de förhåUanden som finns på hyresmarknaden trots alt dessa lorde vara de mesl regelbundel förekommande och största betalningarna för många konsumenler.
Detta intryck förstärks av utredningens resonemang (s 96) om alt dröj-målsränia skulle ha en liten praktisk belydelse för näringsidkarna. Uppfattningen gmndas inte på något redovisal utredningsmaterial.
För den hyresvärd som har elt flertal bostadshyresgäster som underlåter atl betala hyran i rätt tid, blir dröjsmålskostnadema snabbt tiotusentals kronor på ett år (se t.ex. bifogade tidningsreferat). Eftersom hyressällningssysiemei bygger på den s.k. braksvärdesprincipen har den private hyresvärden ingen möjlighet att ensidigt kompensera sig för dessa ökade kostnader.
Förbundets överväganden
En hyresvärd är helt beroende av att hyresinlänkterna inflyter i rätl tid. Detla har stor prakflsk och ekonomisk belydelse inle minsl genom all värden ska bestrida sina kosinader såsom drifl, underhåll och kaptfalkosl-nader med hyresinläktema. Dessa kostnader förfaller vid bestämda tidpunkter och full dröjsmålsränla utgår om förfallodagen ej respekteras.
Förbundet anser vidare atl del inte är rimligl atl de hyresgäster som vid hyresförhållanden under många år alltid betalar sin hyra i rätt Ud dessulom skall "straffas" genom atl fastighetsägaren måste försöka kompensera sig generellt för vissa hyresgästers bristande betalning på given dag.
Genom de nuvarande reglerna om dröjsmålsränta finns en viss press på hyresgästen alt erlägga hyran vid förfallodagen. Del är, enligl Förbundels uppfattning, rent stötande alt en dröjsmålsränla i enlighet med utredningens förslag blir så låg atl det blir mer lönande för gäldenären all underlåta atl beiala än alt exempelvis skaffa sig egen kredii.
Som ovan framgår, är Förbundet siarkt kritisk till utredningens förslag och avstyrker dessa. Enligl vår uppfattning finns det inte några tungt vägande skäl för de föreslagna förändringama, men däremot myckel lungt vägande skäl för att bibehålla nu gäUande regler.
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO
I vårt yttrande kommenteras endasl två delar av ulredningens förslag. Det
ena gäller förslaget beträffande ändring av dröjsmålsräntan. Denna ändring 107
är av betydelse för SABO-företagen, dels i dessas relation tiU hyresgäs- Prop. 1986/87:72 tema, dels i de fall företagen säljer uppförda småhus. Vi vill också beröra förslagel beträffande fakturaavgifter m.m. (Se avsnitt 4).
Motivet till att lägre dröjsmålsränta föreslås gälla för privatpersoner och konsumenter än för näringsidkare är atl i privatförhållanden beror inte dröjsmålet, enligt utredningens uppfattning, på medvetna kalkyler över vilka ekonomiska transaktioner som kan vara mest lönsamma. De motiv som föranleder den höga ränian för näringsidkare föreligger därför inte för privatförhållanden. I stäUel anser utredningen, med hänvisning tUl andra situationer då konsument - näringsidkarförhåUande råder, att konsumenten bör skyddas genom lagstiftning på detta område.
Enligt vår uppfattning är det tveksamt om de motiv som framförts i utredningen för att ha en lägre dröjsmålsränla då en privatperson/konsument är inblandad är för handen då del gäller förhållandet mellan en hyresgäst och en hyresvärd. Hyresbetalning är en ekonomisk faktor som är lätt att fömtse. Vid tecknande av hyreskontraktet förbinder sig hyresgästen att vid givna tUlfällen betala överenskommen summa. Inbetalningen skall ske regelbundet och tidpunkten för betalning regleras i hyreslagen. Genom denna lag och hyresförhandlingslagen har hyresgästen också tUl-försäkrais sådant skydd all vederbörande inte torde kunna betraklas som "svag" part i förhållande tiU hyresvärden. Någon näringsidkar - konsumentrelation i den mening som beskrivs i utredningens förslag torde enligt vår mening inte föreligga i detta fall.
Även renl praktiska problem lalar för att hyresförhållande inte bör omfattas av utredningens förslag beträffande privatpersoner/konsumenter. En fråga som inte uppmärksammals av utredningen är hur gränsdragningen mellan näringsidkare och privatpersoner/konsumenter skall dras. Dröjsmälsräntan blir ju för de förslnämnda diskontot plus åtta procenl och för de senare diskontot plus två procent. För etl bostadsföretag som hyr ut såväl lägenheler som lokaler kan samma person upplräda i båda skepnadema. Problemen blir betydande då bostadsföretag i varie särskilt fall måste analysera om upplåtelsen sker lUl en "konsumeni" eller en näringsidkare. En bevakning måste sedan kontinuerligt ske om näringsidkaren plötsligt avvecklar sin rörelse men fortsäller att förhyra exempelvis en lokal. Särskilt besvärande blir dessa förhållanden övergångsvis när de nya reglerna skall träda i kraft.
Vi vill häratöver påtala att vi inte delar utredningens uppfattning att dröjsmålsränta inte skulle utgöra etl verksamt påtryckningsmedel i syfte att driva in fordran. Nivån på dröjsmålsräntan är kanske inle av avgörande betydelse för de flesta människor när det gäller att bestämma om man skall betala sin hyra i tid eller inte. Vi anser dock alt del inte kan vara acceptabelt att ens ett fåtal låter bli att betala hyran med motivet att det är mera lönande att betala dröjsmålsränta och använda befintliga tUlgångar på annat sätt.
Genom
att de allmännyttiga bostadsföreiagen drivs utan vinstsyfte mås
le de förluster som bostadsföretaget gör genom atl hyresintäkter kommer
in för sent och inte kompenseras i tillräcklig omfattning genom dröjsmåls-
räntan, kompenseras genom höjd hyra för övriga hyresgäster. Vi anser att 108
det inte kan vara rimligt alt de hyresgäster som sköter sina åligganden skall Prop. 1986/87:72 svara för andras försumlighet.
Ulredningen utesluter möjUgheten att privatpersoner skulle ha intresse av att av ekonomiska skäl dröja med att betala en skuld öch i stället föredra atl betala dröjsmålsränta. Vi bedömer dock som tidigare sagls alt sådana överväganden mycket väl kan förekomma hos vissa hyresgäster. Risk finns också, enligt vår mening, atl SABO-företag som uppför och försäljer småhus kan råka ut för atl köpare i vetskap om den låga dröjsmålsräntan inte erlägger köpeskilling inom föreskriven tid utan väljer altemativt utnyttjande av tillgångar. För företagen kan detla bli bekymmersamt då dröjsmälsräntan kan vara lägre än gäUande byggkreditivränta.
Sammanfattningsvis anser vi att skäl inte föreligger att ha olika nivå på dröjsmålsräntan för olika kaiegorier hyresgäster. Vi grundar vår uppfattning på att det rent praktiskt kan vara svårt att identifiera dessa olika kategorier. Vi anser inle heUer att de skäl som anförts i utredningen, dvs atl skydda konsumenten, är för handen när det gäller hyresförhållanden.
Skulle den föreslagna ändringen av dröjsmålsräntan ändå genomföras, anser vi, att den inte bör omfalla relationen hyresvärd-hyresgäst. Vi anser också atl skäl flnns att undanta den ytterligare verksamhel som vi beskrivit i yttrandet.
Hyresgästernas Riksförbund
Förbundet ställer sig mycket positivt till utredningens förslag om särskilda bestämmelser i räntelagen för privatpersoner och konsumentförhållanden. Räntefoten, diskontot med två procents lillägg, är en rimlig dröjsmålsränta för konsumentförhållanden. Även reglerna om jämkning synes vara väl avvägda.
Förbundet anser också atl det är angeläget att, som utredningen föreslår, räntelagen i sin helhet är tvingande tiU konsumentemas förmån i konsumentförhållanden. Det innebär att fordringar som redan före förfaUodagen löper med ränta, t.ex. banklån, inle får ha en särskild förhöjning av dröjsmälsräntan avtalad i de fall redan den ordinarie räntan överstiger lagens maximinivå för dröjsmålsränta. Dessulom innebär de tvingande reglerna att konsum.nten alllid vid betalning av en fordran har en räntefri frist på en månad efter den dag räkningen avsändes.
Företagareförbundet
Som
utgångspunkt för sina överväganden och förslag tar utredningen en i
och för sig aktningsvärd medborgare, som månatligen får sin lön och i
samband därmed går flll posl eUer bank och betalar de räkningar, som har
inkommit under förliden månad oavsett om de är förfallna till betalning
eller ej. Om en räkning inkommer dagen efter det att han har gjort sina
månatliga utbetalningar får denna räkning vänta till nästa månatliga betal
ningsdag oavsett vad som har stipulerats om förfallodag. Så länge han
följer dessa raflner, som han själv har skapat, anser han del otiUbörligt att 109
han skall drabbas av någon som helsl påföljd för betalningsförsummelse. Prop. 1986/87:72 Om han någon månad inte skulle ha förmåga att betala samtliga räkningar skall han ha rält att dröja ytterligare med betalningen och inle drabbas av någon annan påföljd än att han får betala ränla på skulden efter en räntesats som obetydligt överstiger den ränla som han får på sitt bankkonto. Om han skulle drabbas av någon oföratsedd händelse som minskar hans betalningsförmåga skaU hans borgenärer stå risken för detta och inte fa någon ränta alls under dröjsmålstiden.
De regler som föreslagils med beaklande av den förenämnde personens intressen innebär atl de privatpersoner favoriseras som försummar alt i rätt tid fullgöra sina förpliktelser. Utredningen motiverar sina förslag med att dröjsmål inte beror på alt gäldenären efter en mer eller mindre förfinad kalkyl skulle finna alternaflvet dröjsmålsränta bäst förenUgt med sina intressen utan på att han antingen är utan pengar eller på all förfallodagen hunnit infalla innan räkningen hunnit likvideras i samband med hans månatliga utbetalningsdag.
Förbundel anser inte att de angivna orsakema utgör godlagbara ursäkter för betalningsförsummelse: Man bör kunna ställa de kraven även på privatpersoner atl de inte ådrager sig belalningsförpUktelser, som de inte kan infria, och alt de betalar på förfallodagen även om det skuUe medföra elt visst extrabesvär för dem.
Vad utredningen bortser från är att del finns ett slort antal privatpersoner som helt enkelt stranlar i att beiala sina skulder. Vissa skulder ivingas de beiala på gmnd av mer eller mindre handfasta åtgärder såsom atl telefonen eller elektriciteten stängs av. Andra skulder betalas inte förtån krav kommer genom inkassobyrå eller tingsrätt. Denna skara av "hänsynslösa" gäldenärer är betydande och den är under tiUväxt. Den vållar redan nu företagen stora kostnader som grand av de för gäldenärema förmånliga reglerna om inkassokostnader och ersättning i mål om beialningsföreläggande till slörsta delen måsle övervältras på samtliga gäldenärer genom prishöjningar. Det är emellertid troligt atl den nuvarande dröjsmålsräntans höjd verkar återhållande på tillväxten av denna skara. En sänkning av dröjsmålsräntan i enlighet med ulredningens förslag skuUe med stor säkerhet innebära att skaran av hänsynslösa gäldenärer ökade. Förelagens kostnader skuUe på grand därav och på den lägre dröjsmålsräntan drabbas av ytterligare kostnader, som de måste övervältra på samfliga kunder.
När den hedervärde medborgare, som utredningen tar som utgångspunkt för sina betraktelser, får klart för sig att han får vara med och betala de kosinader, som de försumliga gäldenärerna orsakar, kanske han finner det förenligt med sina intressen att säUa sig till skaran av medvetet, försumliga betalare. Han är nämligen, vUket utredningen inte lycks tro, så klok att han kan göra en enkel ränteberäkning som ger vid handen att han i vart fall inte har något att förlora på atl dröja med betalningen så länge som möjligt. Eventuella moraliska betänkligheter kan han avfärda med att t.o.m. lagstiftaren försvarar beteendet genom atl uppställa regler som är förmånligare för den försumlige än för den som fullgör sina förpliktelser.
För företagama innebär utebliven belalning från gäldenärema stora pro- 110
blem redan med nuvarande regler som emellerfld ger möjlighet flll viss Prop. 1986/87:72 kostnadstäckning vid försenad likvid. Förseningar kan ge upphov till likviditetspåfrestningar som innebär att företagaren i sin tur kan komma med dröjsmål med belalning till sina leverantörer, anställda och tiU skattemyndigheterna. Sådana dröjsmål är helt oacceptabla och kan äventyra företagets fortlevnad. Därför nödgas företagama ofta att belåna sina fakturafordringar hos factoringförelag. Kostnaderna härför är höga. Det vore därför rimligare atl dröjsmålsräntan anpassades till den ränta som förelaget får betala vid belåning av fakturafordringarna. En sådan höjd på dröjsmålsräntan skulle sannolikt minska anlalet försumliga gäldenärer. I stäUel föreslår utredningen att dröjsmålsräntan skall sänkas fill diskonto plus två procentenheter och att den inte får börja löpa förtån en månad efter kravets avsändande. Det är självklart att företagarna måste kompensera sig för dessa regler med prishöjningar. Enbart en förlängning av betalningsfristen från två veckor till en månad innebär att prisei måste höjas med cirka en procent plus mervärdeskatt på höjningsbeloppet.
Det är svårare att bedöma hur sänkningen av dröjsmålsräntan kommer att påverka priset. Detla blir beroende på hur slor effekt sänkningen får på gäldenärernas betalningsvilja. Många företag kommer sannolikt atl se sig nödsakade att kringgå reglema genom att kraftigt höja priset för att sedan ge rabatt vid omgående betalning.
En effekt, som aUs inte har berörts av ulredningen men som med visshet kommer att infinna sig om förslaget skulle genomföras, är att "klimatet" mellan borgenärer och gäldenärer skulle hårdna. Borgenärerna kommer inte att kunna medge några ansiånd med betalningen och kommer all se sig nödsakade att omedelbart efter förfallodagen föranstalta om indrivning av fordringarna. Borgenären kan ju inte veta om betalningsförsummelsen beror på övergående oförmåga hos gäldenären eller om den beror på spekulation i en räntevinst. Belastningen på våra domstolar och delgivningsmän, som redan är hårt belastade, kommer att öka och resursförstärkningar blir nödvändiga.
Inte minst bostadshyresgäslema kommer troligtvis mycket snabbt att få känna av det hårdare klimatet. Hyresvärdarna kommer att se sig nödsakade atl säga upp hyresavtalet och lagsöka hyresgästen på den förfallna hyran omgående efler förfallodagen. Några anstånd kommer man inle atl kunna lämna. Vid uppsägning måste hyresvärden undertätta socialnämnden om uppsägningen, varefter socialnämnden har att utreda eventueUt hjälpbehov. De normalt skötsamma hyresgästerna kommer att drabbas av detta. De kan inle få ansiånd med hyresbetalningen och de blir uppsagda. Visserligen med rätt att återvinna hyresrätten genom att betala hyran inom viss kortare fid - vid minsta dröjsmål med hyresbetalningen. Hyresvärdarnas kostnader kommer alt öka, vilket i sista hand kommer alt drabba hyresgästerna i form av höjda hyror.
Den
föreslagna regeln atl dröjsmålsräntan alltid skall vara diskonto plus
två procentenheter när borgenären är en privatperson kan ge hell oaccep
tabla resultat och få förödande ekonomiska konsekvenser för den enskUde.
Om t.ex. en villafastighet, som är högt belånad tiU gällande marknadsrän- 111
tor brinner upp och försäkringsbolaget vägrar atl betala ut ersättning innan Prop. 1986/87:72 dom föreligger i högsta instans kan försäkringstagaren komma att lida obotlig ekonomisk skada.
De föreslagna reglema kommer atl leda till tolkningssvårigheler med därav följande ivisler i en utsträckning som inle är försvarbar med hänsyn till del trots aUt relativt ringa värde som varie tvist kan länkas röra. Under mbriken "SärskUda bestämmelser för privatpersoner och konsumenter" finner man tre var för sig luddiga benämningar på de gäldenärer som skall skyddas av de föreslagna reglema, nämligen
1. "privatperson i egenskap av konsument eller eljest" (§ 8)
2. "privatperson" (§ 9)
3. "konsumeni" (§ 10 och 11)
Om det är avsett atl reglema skall ha någon mening är det nödvändigt för parterna all vid affärstransaktioner, som innebär att en fordran uppkommer, ta ställning liU i vilken av de angivna egenskaperna parten och motparten agerar. Dessa frågor måste borgenären i vart fall överväga när han avlåter sin faktura eller sitl kravbrev så att han inte bryter mot förslagets §11. Vid lagsökning eller betalningsföreläggande tvingas domstolen att göra samma prövning så snart högre ränta än den i 8 § räntelagen angivna yrkas. I den stora ärendemängden kommer det att nog så ofta uppkomma gränsfall, som tarvar en särskild bedömning. Hur skall man t. ex. bedöma det fallet att en lantbrukare köper en personbil på kredit?
Kooperativa förbundet (KF)
För att rält tUlämpa lagen erfordras att företagen kan hålla reda på om deras fordringar avser antingen andra företagare eller privatpersoner som företrädare för en näringsidkare eller privatpersoner i egenskap av konsumenler. Detta kommer att bli en mycket grannlaga uppgift. I många fall lorde detla vara omöjligt och leda lill atl företagen måste ta det säkra för det osäkra och debitera eventuell dröjsmålsränta endasl efter diskonto plus två procent (om inte fordran löper med annan högre ränla lidigare). Företagens kosinader för sena betalningar kommer därmed att i högre grad än nu övervältras på hela kundkollekflvet.
Dröjsmålsräntans roll som sanktion mot sena betalningar kommer också att i stort sett föriora sin betydelse i konsumentförhåUanden. Löper en fordran med ränta redan tidigare fortsälter ju räntan alt löpa oförändrad, om den är högre än lagen stipulerar. I annat fall får borgenären ta ut högsl diskonto plus två procent, vilket är en myckel låg ränta jämfört med räntelägel för normala konsumentkrediter givna utan särskild säkerhet. Detla måste för många privatpersoner innebära en frestelse att, då brist på pengar råder, priorilera om sina betalningar på etl sådant sätt att man skaffar sig en förhållandevis biUig kredtf.
KF
anser att lagförslaget visserligen torde innebära vissa administraflva
fördelar t. ex. då det gäller att räkna ul dröjsmålsräntor i samband med
brottmål och försäkringsfall, men att det å andra sidan skulle skapa pro
blem för de näringsidkare som säljer mol faktura tiU privatpersoner. KF
anser också att del utifrån principieUa utgångspunkter måste ifrågasättas 112
om del är rimligt att hela kundkoUektivet soUdariskt skaU la på sig en ökad Prop. 1986/87:72 börda förorsakad av de som inte betalar i tid. På samma sätl kan man uttfrån principiella uigångspunkter ifrågasätta om det är riktigl att dröjsmålsräntans roll som sanktion skall försvinna i affärer där privatpersoner ulgör ena parten. Inom konsumentkooperationen har man alltid strävat efter att kontantkunderna i så liten utsträckning som möjligt skall belastas med kostnader som förorsakas verksamhelen till följd av försäljningen på kredii. Detla överensstämmer inte med de tankar och förslag som räntelagsutredningen nu framfört.
KF delar visserligen ulredningens uppfattning att det mera sällan är medvetna kalkyler som ligger bakom dröjsmål med belalningar då del gäller privatförhållanden. Å andra sidan är utredningens förslag sådana atl de, för att kunna accepteras, måste framstå som uppenbart ägnade att lösa väsentliga problem, som den nu gäUande lagsiiftningen skapar för breda grupper av privatpersoner och konsumenter. Detta har ulredningen inle visal. Tvärtom finns skäl att anta att dröjsmålsräntor ur de enskUda hushållens synpunki vanligen har mycket ringa ekonomisk belydelse.
Ulredningen nämner emellertid några faU då dröjsmålsräntor kan komma atl uppgå lill belydande belopp, dels t.ex. vid lån mellan släkflngar och vänner och i samband med ivisler, dels i samband med regleringar av skadestånd från försäkringsbolag. I det förstnämnda faUet, menar utredningen, att en dröjsmålsränta motsvarande diskonto plus åtta procent är alllför hög jämfört med den placeringsränta som skulle kunna erhållas på annat sätt. KF menar atl en jämförelse med placeringsränta knappast är relevant. En stor del av de fall det här rör sig om avser kreditgivning flll personer som sannolikl skuUe ha myckel svårt att skaffa sig motsvarande krediler på annat sätt. En dröjsmålsränta motsvarande den som nuvarande lag föreskriver kan i sådana sammanhang inte anses hög.
I del andra fallet har privatpersonen, till skUlnad mot de fall som hittiUs diskuterats, stäUning som borgenär. Även då skaU enligl utredningens förslag en lägre räntesats än den nuvarande tillämpas och privatpersonerna/konsumenterna därmed drabbas av en motsvarande försämring. Utredningen tillmötesgår härmed etl önskemål från försäkringsbolagen om lättnad i räntebördanvid försäkringsersättning. Den hänvisar flll att konsekvensema för försäkringstagarna inte skall behöva bU så svåra med hänsyn flll dels ersättningen från sjukförsäkringssystemet och dels försäkringsbolagens möjligheter flll a conto-utbetalningar. KF har förståelse för försäkringsbolagens önskan att minimera sina räntekostnader, men menar också alt konsumenternas intressen kan komma i kläm om förslaget genomförs. Trots tillkomsten av konsumentförsäkringslagen kan man inte bortse från det tryck till en snabb skadereglering, som en inte alltför låg ränta innebär. Försäkringsbolagen torde dessutom ha betydande möjligheter all skydda sig mot betungande räntekostnader genom att själva ta iniflaflv tiU a conto-betalningar.
Sammanfattningsvis
anser KF all den föreslagna särlagsltftningen för
privatpersoner och konsumenter skapar betydande svårigheler och in
skränkningar för handeln. Utredningen har inte visat att dessa svårigheler 113
8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72
kan balanseras mot motsvarande förbättringar för konsumenterna. I vissa Prop. 1986/87:72 fall torde förslaget l.o.m. vara flll konsumentemas nackdel.
Förslaget innebär vidare alt dröjsmålsräntan i stort sett förlorar sin roU som sanktion vid sen betalning vUket får till följd att företagens kostnader för sena betalare i högre grad än nu övervältras på hela konsumentkoUektivet. Detla är inte förenligt med de principer konsumentkooperationen flllämpar.
Slutligen finner KF det svårt att godta att avtalsfriheten inskränks just beträffande dröjsmålsränta och betalningsfld när avtalsfrihet råder i övrigt. En sådan inskränkning öppnar dessutom möjligheter för dem 50m vill utnyttja systemet atl skaffa sig billig kredii på övriga kunders bekostnad.
Motorbranschens Riksförbund
Utredningen har i sina leoretiska överväganden kommit till slutsatsen atl dröjsmål med betalning av räkningar m.m. beror på att räkningar tUlsänds konsumenterna för sent för att komma med vid den genomgång av räkningar, som genomsnitlskonsumenten gör en gång vaqe månad i samband med att han får ut sin lön. Eller också beror dröjsmålet på att konsumenten helt enkelt är utan pengar.
Det är härvid att märka atl utredningen i detta sammanhang inte gör någon skillnad mellan vanliga räkningar och betalningsavier på grand av t.ex. elt banklån eller ett avbetalningsköp. I del senare faUel föreligger ofta etl långvarigt kreditförhållande mellan borgenär och gäldenär, där den senare är klart medveten om när och hur mycket han skall beiala, t.ex. varie månad eller kvartal. Dessutom brakar konsumenten få betalningsavi i mycket god tid före sisla betalningsdag. Vid avbetalningsköp förekommer det t.o.m. att konsumenten får samtliga betalningsavier redan i samband med köpet.
Enligl förbundets praktiska erfarenheter, som bl. a. gmndar sig på mångårig inkassoverksamhet, beror det alldeles övervägande antalet fall av betalningsdröjsmål på renl slarv från gäldenärens sida. Del är således gäldenärerna själva som försätter sig i en sådan situation att de inte betalar i rätt tid.
Med utgångspunkt från detta bör reglerna om dröjsmålsränta utformas på elt sådant säll att dröjsmåls- eller "straffräntan" tjänar funkfionen av atl vara etl effeklivl påtryckningsmedel gentemoi betalningsförsumliga gäldenärer. Endast härigenom kan belalningsmoralen upprätthållas. Dessutom bör reglema vara utformade så att borgenären ges full kompensation vid UtebUven betalning.
Utöver fall av betalningsslarv förekommer det naturligtvis att gäldenärer inte betalar i rält lid eller över huvud taget inte betalar på grand av att de saknar medel härför. En lagstiftning om dröjsmålsränta bör emeUertid rimligen inte utformas med utgångspunki från sådana situationer, vilka för övrigt många gånger är självförvållande. Det finns ingen rimlig anledning till all borgenären skall drabbas ekonomiskl i ränlehänseende på grand av gäldenärens dåliga ekonomiska ställning.
Utredningen föreslår att räntelagen i sin helhel skall vara tvingande flll 114
konsumentens förmån. Vid ej räntelöpande fordran föreslås dröjsmålsrän- Prop. 1986/87:72 tan uppgå till högst diskonto jämte två procentenheter. Om däremot fordringen löper med ränla ulgår dröjsmålsränta enligl samma räntefot som gällde vid förfallodagen.
Dessa bestämmelsers tillämpning inom motorbranschen kan beskrivas på följande sätl.
Vid utförande av reparationer på bilar åt konsumenter är huvudregeln att verkstaden begär och erhåller kontant belalning vid leveransen. Undantagsvis förekommer att verkstäder av ren "hygglighet" låter konsumenten betala mot faktura efter leveransen. Med tillämpning av utredningens förslag skulle i delta fall dröjsmålsränla böria utgå först 30 dagar efter fakturadatum och då med diskonto -I- 2 %, d.v.s. för närvarande 12,5 %.
Om däremoi en konsument köper en bil på avbetalning, där den löpande räntan uppgår tUl t.ex. 24 %, är konsumenten skyldig atl beiala dröjsmålsränta redan från förfallodagen och i detta fall med 24 %. Det kan i detta sammanhang påpekas all det förekommer åtskilliga oseriösa bilhandlare inom den s. k. buskhandeln som tillämpar väsentligt högre räntor än den i ovan angivna exempel.
Det ovan anförda innebär alltså att i den förstnämnda situationen föreligger det ingen avtalsfrihet mellan partema medan så är fallet i den andra siluaflonen.
Vid försäljning av varor på kredit kan således säljaren i princip få fuU täckning för sina kostnader vid betalningsdröjsmål genom att förbehåUa sig en tillräckligt hög löpande ränta. En näringsidkare som utför en tjänst åt en konsument får däremot åtnöja sig med den "legala" dröjsmålsräntan. Härvid bortses från de fall då parterna avtalar om att fordringen skall löpa med ränla, vilket emellertid praktiskt taget inte förekommer inom bilverkstadsbranschen vid betalningsanstånd som ges tiU konsumenter.
Den nu angivna skillnaden är hell omotiverad och kan knappast sägas vara konkurtensneutral.
Utredningen har på intet vis påvisat att nuvarande dispositiva räntelag har lett lill några besvärande missförhållanden. Belänkandet innehåller således inget om att konsumenterna i gemen upplever nuvarande ordning som besvärande eller att borgenär i allmänhet överkompenserar sig i ränlehänseende. I slället bygger förslaget på teoretiska överväganden, som närmast ger vid handen atl konsumenten av olika orsaker inte rår för att han inte kan betala i rätl lid och alt han därför måste skyddas mot alltför betungande räntevillkor.
I den mån det i dag förekommer oskäliga avtalsvillkor beiräffande dröjsmålsränla - vilkel således utredningen på intet vis har påvisat - finns det enligt gällande lagstiftning möjligheter att ingripa häremot (lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor, 36 § avtalslagen och ockerparagrafen i brottsbalken). Del finns därför ingen anledning att dessutom föreskriva att räntelagen skall vara tvingande.
Vi har svårt atl se att,
när avtalsfrihet råder beträffande avlalsvUlkor i
allmänhet, inte sådan frihet skall råda också beträffande dröjsmålsräntan.
En tvingande reglering av dröjsmålsräntan innebär en form av prisregle
ring, som knappast hör hemma i ett sammanhang som detta. Eftersom 115
parterna även i fortsättningen äger fritt avtala om priset för en vara eller Prop. 1986/87:72 Ijänsl, löpande ränta vid krediler, faktureringsavgtfler, förseningsavgtfter vid l.ex. för sent återlämnande av uthyrd egendom etc, borde partema jämväl fritl kunna avtala om dröjsmålsränta.
Vi vill i detta sammanhang även framhålla de kompUkafloner som uppslår för borgenärerna, när det gäller att tillämpa olika regler och räntesatser genlemol konsumenten respektive näringsidkare. En sådan uppdelning kräver nya administraflva mtiner, som särskilt de mindre företagen lorde ha svårt att tUlämpa. Lagstiftningen kan knappasl sägas ha förenklats genom denna bodelning.
Förbundet anser således att räntelagen alltjämt bör vara dispositiv även i konsumentförhållanden.
När det gäller utredningens förslag till dröjsmålsräntans höjd enligt 8 § i förslagel, dvs diskonto + 8 %, vill vi först erinra om att dröjsmålsräntan relativt nyligen höjdes från disconto -I- 4 % flll disconlo + 8 %. Att nu sänka räntenivån med hela sex procentenheter innebär ett underkännande av statsmakternas tidigare ställningstagande i denna fråga. Den senaste ändringen föranleddes av den utveckling som skett av det allmänna ränlelägel under senare år. Inget nytt har därefter i sak inträffat som skulle moiivera en sänkning av räntenivån.
Vi har tidigare framhållit all dröjsmålsräntans främsta syften är dels att utgöra ett påtryckningsmedel mol gäldenären att betala i rätl tid, dels att ge borgenären kompensation för det fall gäldenären ändå kommer i dröjsmål med sin betalning.
Vid en sänkning av den "legala" dröjsmålsräntan tiU diskonto -I- 2 % kommer båda dessa syften alt förfelas. Vid ej ränlelöpande krediler skulle påtryckningsmedlet komma att försvagas och därmed också betalningsmoralen. Konsumenten skulle skaffa sig en självpåtagen kredit tUl ett mycket billigt pris. Det skulle löna sig för konsumenten att inte betala i stället för all l.ex. utnyttja en checkräkningskredit för betalning av skulden. Man får heller inle glömma bort att gäldenärens betalningsdröjsmål är ett avtalsbrott som på intel sätl bör premieras genom en oförsvarligt låg dröjsmålsränta. Tvärtom finns det här — liksom i de flesla andra sammanhang då en part gör sig skyldig till avtalsbrott — anledning atl låta den avtalsbrytande parten drabbas av en påföljd. Delta måste rimligen gälla även i konsumentsammanhang.
Borgenärens
berättigade krav på att erhålla kompensation av gäldenären
vid belalningsdröjsmål kan inte lillgodoses vid en så låg dröjsmålsränta
som nu föreslagits beiräffande ej räntebärande fordringar. Borgenärens
kostnad för att själv låna upp medel för rörelsen ligger klart över den
föreslagna räntenivån om diskonto -f 2 %. Utöver aUt del arbete och
besvär borgenären åsamkas vid betalningsdröjsmål, kommer han dessut
om all drabbas av en direkt kapitalkostnad, motsvarande skillnaden mellan
egen finansieringskostnad och eventuellt erhållen dröjsmålsränta. Det
minsta man kan begära i detla sammanhang är att dröjsmålsräntan slår i
paritet med en marknadsmässig upplåningsränta och dessutom ger skälig
ersättning för del arbete och besvär som näringsidkaren drabbas av.
För alt åter anknyta liU förhäUandena inom bUverksladsbranschen så är 116
aUtså huvudregeln atl verkstaden fordrar kontant betalning av konsumen- Prop. 1986/87:72
ten vid leverans av bilen efter avslutad reparation. Det förekommer dock
emellanåt atl verkstaden på kundens begäran lämnar ut bUen fill denne
utan att erhålla konlanl belalning. Kunden får därvid en faktura, vari ofta
anges med förtryckt text att betalning måste ske senast inom viss angiven
tidsrymd från fakturadatum. Tanken på att formellt avtala om en bestämd
förfallodag för fordringen förekommer inte i dessa sammanhang, eftersom
ett sådanl förfarande skuUe upplevas som onödigl "byråkraflskt" och
främmande. Atl verkstaden på detla sätt ger kunden kredit får betraktas
som en av konsumenien åtnjuten förmån.
Men med den föreslagna räntelagen har alltsä verkstaden inte rätl all böria debitera dröjsmålsränta förtån 30 dagar efler fakturadatum och dessutom får verkstaden låta sig åtnöjas med en ränta som för närvarande skuUe uppgå lUl endast 12,5 %. Om en sådan ordning skulle införas, kommer verksiäderna sannolikl atl bli myckel obenägna atl lämna ut en bU ulan all erhålla kontant betalning.
Mot della kan invändas att verkstaden inte är i bättre läge om del vid avtalad leverans visar sig att kunden inte kan betala för reparaflonen. Även här gäller 30 dagars fri kreditlid och därefter dröjsmålsränta med diskonto -I- 2 %. I detta faU har dock verkstaden rätt att kvarhålla bUen tills kunden betalar. Verkstadens retentionsrätt utgör därvid i aUmänhet etl mycket effektivt påtryckningsmedel att snabbi få betalt för sin fordran.
Sveriges Speditörsförbund
Förslaget innehåller särskilda bestämmelser för "privatpersoner och konsumenter". Enligt detta förslag gäUer samma räntesats för avkaslningsränlan som för dröjsmålsräntan, nämligen diskontot plus två procentenheter. Förbundet finner detla förslag principvidrigt, eftersom avkaslningsränlan och dröjsmålsräntan har helt olika funkfloner. Vidare kan det ju knappasl anses lämpligt att genom en låg räntesats för dröjsmålsräntan bereda en part möjlighet alt genom kontraktsbrott skaffa sig kredit på bättre villkor än vad som erbjuds på kreditmarknaden. Slutligen innebär förslaget i realiteten en "prisreglering" av räntan, vUkel väl strängt laget inle hör hemma i civilrätlslig lagstiftning av det slag som del nu är fråga om. I sammanhanget bör också observeras sambandet mellan s.k. kassarabatt och dröjsmålsränta. Genom utebliven kassarabatt kan nämligen effekten bli precis densamma som efter debitering av dröjsmålsränta.
Man
kan också ifrågasätta lämpligheten atl över huvud genom tvingande
bestämmelser låsa räntevillkoren (förslagets 10 §). Härvid uppstår nämli
gen extra kosinader beroende på den särskilda administration som krävs
för konsumenter. Detta kan bli särskilt besvärligt i sådana branscher där
produkter och tjänster erbjuds till såväl näringsidkare som konsumenter.
Bl.a. kan det bli svårt att bedöma i vad mån t.ex. debitering av ränta per
månad ligger under eUer över den räntenivå som föreskrivs i räntelagen.
Om del verkligen skulle föreligga sådana olägenheler som över huvud
motiverar lagsttftning till skydd för konsumenter och privatpersoner bör
detta enligt förbundet hellre tillgodoses genom en regel som möjliggör 117
jämkning av alltför oförmånUga ränledebileringar. En sådan möjUghet Prop. 1986/87:72 föreUgger redan nu genom 36 § avtalslagen.
Svenska Inkassoföreningen
I förarbelena till räntelagen anges tre kriterier som i huvudsak bör vara avgörande vid bestämmandet av dröjsmälsräntans höjd. För det första bör räntan inte vara så låg att det framstår som lönsamt för gäldenären att beiala senare än på förfallodagen (del s.k. spekulationsargumentet). Av delta följer enligt förarbetena alt ränian bör vara högre än placeringsränta eller upplåningsränta på samma risknivå. För det andra bör den legala dröjsmålsräntan inle vara så låg att en gäldenär i betalningssvårigheter prioriterar betalningen av de fordringar som har en avtalad dröjsmålsränla framför dem vilkas räntefot bestäms av lagen (del s.k. prioriteringsargumentet). I förarbetena sägs alt delta leder till att den legala räntan inte bör vara nämnvärt lägre än den ränta som avtalas efter marknadsmässiga gmnder. För del tredje bör räntan vara lillräckligt hög för att borgenären även skall kunna få viss kompensafion för de särskUda olägenheter som han lider genom att inte få betalt i rätt tid (del s.k. kompensalionsargumentet).
Räntelagsutredningen anser att de nämnda kriterierna fortfarande gäller i förhållanden mellan näringsidkare, men att kriteriema ej är giltiga i fall där gäldenären är konsument. Utredningen föreslår att räntelagen blir tvingande i konsumentförhållanden flll konsumentens förmån. Dröjsmåls-räntan föreslås här uppgå till diskontot med tillägg för två procentenheter mot dagens lillägg av åtta procentenheter.
Genom att ulredningen anser atl kriteriema, som är avgörande vid bestämmande av dröjsmålsräntans höjd, ej är gällande i konsumentförhållande, blir utredningens huvudförslag en sänkning av tillägget från nuvarande åtta till två procentenheter. Ulredningen befarar atl en följd av sänkningen skulle bli alt benägenheten att avtala om dröjsmälsräntan skulle öka, om räntelagen i denna del skuUe få förbli dispositiv. Utredningen föreslår därför att beslämmelsema här görs tvingande.
Utredningen redovisar inte något underlag för sitt förslag och inte heller synes utredningen anföra något vägande skäl för sitt förslag. Några olägenheter för konsumenten mot räntelagens nuvarande utformning och tillämpning påtalas ej.
Vid den senaste ändringen av räntelagen fann departementschefen det uppenbart att dröjsmålsräntan borde höjas, så att det ursprangliga syftet med räntan åter skuUe uppnås.
SI kan från sina utgångspunkter inte finna att något inträffat, som nu ca ett år senare skulle motivera en sänkning av dröjsmålsräntan. Enligt föreningens mening gäller de i förarbetena anförda kriteriema fortfarande och utredningens förslag till ny räntefot för dröjsmålsräntan är helt olillräcklig för ett upprätthållande av de nämnda kriteriema.
Den
billigaste formen av korta krediter för konsument kommer - om
förslaget genomföres - att bli att inte betala sina räkningar i tid. I kredit
förhållanden kommer gäldenären att betala i regel endasl låneräntan och ej 118
drabbas av någon sanktion genom atl han antingen förlänger kreditflden i Prop. 1986/87:72
fall då krediten skall lösas eller förskjuter amorteringar. Det lorde vara
uppenbart att risken för en väsentligt försämrad betalningsmoral ökar. Det
är medlemsföretagens erfarenheler att belalningsmoralen redan försämrals
i följd av ändrade prioriteringsregler hos kronofogdemyndighetema med
anledning av den nya utsökningsbalken. Försämringen har därvid främst
avsett belopp från mindre belopp till belopp på 10 000—15 000 kr.
Utredningens förslag kommer atl ytterligare öka takten i försämringen.
Om förslaget genomföres med nämnda konsekvenser som resultat, kommer det att automatiskt leda till kostnadsökningar hos borgenärer, som kommer att drabba såväl borgenärer som skötsamma gäldenärer. Det kan heller inte uteslutas atl borgenärernas benägenhet att mer omedelbart uppsäga krediter kommer att öka.
SI anser inle förslaget i vad gäller dröjsmålsräntans slorlek och atl lagen skall vara tvingande i konsumentförhållanden acceptabelt och avstyrker bestämt att detsamma läggs lill grand för lagsttftning.
Svenska Elverksföreningen
Dröjsmålsräntan för konsumenter
Utredaren föreslår atl dröjsmålsräntan skall vara avsevärt lägre när den betalas av "konsumenter" än när det gäUer transakfloner mellan företag. Han motiverar detta med att konsumentens handlande inte bygger på samma företagsekonomiska överväganden som dem företagaren arbetar med.
Elleverantörerna har leveransplikt enligt ellagen. Man kan inte neka någon abonnemang. Rätten atl begära säkerhet är begränsad. Möjligheterna att stänga av strömmen vid bristande betalning för att skydda sig mot att en osäker fordran växer är också begränsade. Formellt har man rätt atl stänga av, men i praktiken kan man inte bortse från sociala och andra hänsyn.
Det har under senare år allmänt omvittnats bland elleveranlörema att antalel betalningsförseningar ökar. I motsats flll utredningen finner vi det angeläget att försöka vinna ökad respekt för räkningamas förfallodagar och atl i görligaste mån få de mindre punktliga belalama atl själva täcka de kostnader som de förorsakar elleveranlörema och därmed indirekt övriga, punktliga betalare. På senare år har därför eUeverantörema alltmer skärpt sina indrivningsmtiner. Elverksföreningen har medverkat i denna utveckling genom atl utarbeta rekommendalioner för kravverksamhet och hålla kurser i ämnel. Del blir allt vanligare att man debiterar dröjsmålsränta konsekvent även för fordringar som inle går tiU betalningsföreläggande. Det som ränlelagsulredaren anför om, att leverantörernas synpunkier på dröjsmälsräntan kan lämnas utan avseende, eftersom man ändå sällan debiterar dröjsmålsränla stämmer således inte in på elleverantörerna.
Utredarens
kategoriska påstående att "konsumentema" inte handlar
efter samma företagsekonomiska överväganden som dem företagaren ar
betar med visar okunnighet om hur flertalet företag och "konsumenter" 119
handlar. Personer som är ansvariga för kravverksamheten hos elverk har Prop. 1986/87:72 gjort erfarenheten atl många konsumenler är väl så medvetna om räntekostnader och debiteringsmtiner som många företag. Att man inte betalar räkningen i tid behöver inle alls bero på att man fått räkningen för sent eller på att man saknar pengar, vilkel är de två alternativ som räntelagsutredaren redovisar. Betalningsförseningen beror ofta på atl man vUl använda pengarna till annal än att beiala elräkningen med och att man vägt extrakostnaderna för betalningsdröjsmålet gentemot elleverantören mot de fördelar en förlängd kreditlid innebär. Å andra sidan beror förelagens betalningsdröjsmål lika ofta på slarv, långsamma ulbetalningsrutiner eller akut brist på pengar som på företagsekonomiska överväganden.
Elleverantörernas av sociala och andra skäl beflngade obenägenhet atl slänga av sirömmen för bristande betalning gör atl kundens skuld ofta kan stiga till avsevärda belopp, särskilt vid leveranser fiU el värmda småhus. Om kunden är samarbetsvUlig och bedöms kunna beiala längre fram vUl man inte gäma försälta honom i en svår situation genom atl bryta leveransen. I sådana faU är det nödvändigt att man kan debitera kunden en dröjsmålsränta som ungefär motsvarar elleverantörens kostnad för kapital. I och för sig har elleverantören inga fördelar av en "utlåningsverksamhet" av detta slag, men det är svårt att undvika att Ivingas in i den och den är knappast konsumenlfienflig. Det kan naturligtvis diskuteras humvida eUeverantörema borde skärpa sin avstängningspraxis för att håUa nere acku-muleringen av obetalda avgtfter. Vi är dock inte beredda atl rekommendera en sådan utveckling.
Enligt föreningens mening är sålunda motiven för en särskild lägre dröjsmålsränla för "konsumenter" inte övertygande.
Vidare anser vi att den för kategorin "konsumenter" föreslagna nivån på dröjsmålsräntan är orimligt låg och inte fyller något av de två ändamålen, nämligen att kompensera leverantören för kostnaderna p.g.a. dröjsmålet och atl avhålla kunderna från slarv med betalningen.
Kategoriuppdelningen
Utredningens förslag innebär att köparkollektivet uppdelas i två mycket ofullständigt definierade kaiegorier. I lagförslagel talas om "Privatpersoner och konsumenler" (mbrik), "privatperson i egenskap av konsument" (§ 8), "Privatperson" (§ 9) och "Konsument" (§§ 10 och II). I sammanfattningen förekommer dessutom "Privatpersoner och konsumentförhållanden" samt "privatperson eller konsument".
Det får anses högsl olämpligt att kunden (köparen) får bestämma vilken kategori han tillhör och för säljaren, t.ex. elleverantören, är del hell omöjligt att avgöra om en kund skall anses tiUhöra den ena eller den andra kategorin.
Enligl
SFS 1984:293 och SFS 1984:292 skiljer man mellan "konsument
förhållanden" och "näringsidkare". I en dom 1985-06-06 har
Marknads
domstolen utan åtskillnad accepterat medlemmarna i Göteborgs Fasflg-
hetsägareförening — däribland många privatpersoner - som näringsidka
re, vUket endast är ett exempel på svårighetema. 120
Inom eldistribuflonen finns elt mycket stort anlal abonnemang tecknade Prop. 1986/87:72 av privatpersoner men avseende näringsverksamhet eller omfattande såväl bostad som näringsverksamhet av något slag. En slor grapp är ca 170 000 jordbruk men även kombinationer av bostad med detaljhandel, hantverk eller småindustri är myckel vanliga. Än värre är del med alla kunder/konsumenter som bedriver näringsverksamhet i hemmet (kontor, skrivarbete, dataarbete etc.) och när blir en fastighetsägare näringsidkare? I inget av dessa fall kan elleverantören avgöra om elenergin huvudsakligen används för det ena eller andra ändamålet.
Även om man skuUe försöka dela upp förbrukningen så skuUe detla dra med sig stora kostnader för elleverantörerna (mätare) och framför allt för kunderna (ändring av elinslallationerna). Alla berörda eUeverantörer och elkunder skulle med säkerhet finna sådana åtgärder meningslösa om syftet endasl är att differentiera dröjsmålsräntan!
På elt elverk fömtsätts vidare några få personer hantera abonnemangs-, debiterings- och indrivningsratinerna för 10 000-tals kunder. Att kodifiera kunderna efter om de är konsumenter elier inte skuUe vara mycket besvärligt. I allmänhet har elleverantören ej tillgång fiU sådana uppgtfler om kunden som skulle erfordras för kodifieringen. Enligt vad man nu kan bedöma i branschen skulle det kanske vara mesl lönsaml alt i stäUel för att koda kunderna behandla alla som konsumenter ulom de allra lättast identifierbara och största företagskundema.Detla vore dock ett egendomligt och orättvist förfarande. Beiräffande i varie fall de elleverantörer som är kommunala verk är det också Iveksaml om det vore lagligt att på detta sätt behandla företagskunder (näringsidkare) olika.
Eflersom det sålunda enligt föreningens mening är olämpligt alt abonnenterna själva väljer kategori - "konsumeni" eller näringsidkare - och eftersom elleverantörerna i slor utsträckning ej skulle kunna klara en sådan kategoriuppdelning vUl vi beslämt avstyrka denna.
I vart fall erfordras alt någon myndighet kan ge delaljerade anvisningar om hur kalegoriuppdelningen skall ske och slita sannolika tvister om kodifieringen. Någol besked härom kan vi ej finna i ulredningen.
Reducering av dröjsmålsräntan
Förslaget
att konsumenien skall kunna få dröjsmälsräntan reducerad om
han haft anledning hålla inne betalningen på grund av oklarhet om rättslä
get eller på grand av sjukdom etc. förefaUer oss tveksamt. Ingen vet hur
ofta en sådan regel skulle komma atl åberopas i praktiken, men vi fraktar
alt den skulle locka tiU missbruk och innebära ålskilliga besvärliga utred
ningar. Regeln är ingalunda klart formulerad. Det framgår inle av lagförsla
gel huravida borgenären är skyldig alt pröva huruvida dröjsmålsräntan bör
jämkas eller om del är meningen att detla alllid skall avgöras av domstol.
Man bör inte medvetet införa en så svårtillämpad beslämmelse. Det före
faller också ologiskt och främmande att man överhuvud taget skall behöva
ta hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden vid bestämmandet av
dröjsmålsräntan. Det skydd som della är tänkt atl innebära bör ordnas på
annat sätt än genom räntelagen. 121
Vi vill för vår del sålunda fömtsätta att eventueU reducering av dröjs- Prop. 1986/87:72 målsräntan beslutas av domstol. Elleverantören kan i vart fall ej bedöma om t.ex. kundens sjukdom medfört nedsatt betalningsförmåga eller fysiskl belalningstransakflonen.
Sveriges domareförbund
Utredningens förslag att särskilda, förmånligare regler i räntelagen skall gälla för konsumenler får ses mol bakgrtmd av den särskUda konsumentlagstiftning som gäller eller kommer att gälla inom civilrätten i övrigt. Genom att föreslå att den legala dröjsmålsräntan i bl.a. konsumentförhållanden skall sänkas från nuvarande åtla till två procent över diskontot har utredningen emellertid enligt domareförbundets mening gått för långt i sin strävan atl lillgodose konsumenflntressena. Förbundet instämmer tUl stora delar i den kritik som experterna Frankman, Persson och Westman framfört i sitt gemensamma yttrande och delar även den uppfattning Persson i ett eget yllrande givit uttryck åt då det gäller förslagels konsekvenser för bankers och andra kreditinstituts långivning.
I flera fall framslår de effekter som skulle uppkomma som svårmoiiverade. Utredningen har själv i några fall ansett att någon skillnad mellan olika kategorier inte är påkallade (t.ex. i aktiebolagslagen). Förbundet kan inte finna att motiven är starkare för den föreslagna ändringen i ärvdabalken. Det synes svårt att anföra några vägande skäl för atl räntan på ett legat skall vara högre om mottagaren är en juridisk person (ofta en ideeU förening eller en sflftelse) än om vederbörande är en fysisk person. Del torde inle vara vanligl atl någon är legatarie i egenskap av näringsidkare eller att legalarien är en juridisk person som bedriver näring.
Den föreslagna lagstiftningen ger också upphov till prakflska problem. I den hittUlsvarande konsumenilagsttflningen är det fråga om att reglera verkan av avtal,- där partema uppträtt i ett visst syfte och då ofta i en förhållandevis lättidentifierad funktion av näringsidkare eller konsument, även om gränsdragningsproblem naturligtvis kan föreligga även där. Räntelagen skall emellertid tiUämpas även på andra förhållanden, där hell andra problem uppkommer att bedöma i vilken egenskap partema är borgenär eller gäldenär. I fråga om utomobligatoriska skadestånd, t.ex. trafikskada, kan det vara mera tveksamt hur bedömningen skall ske av frågan om parterna (förare, fordonsägare och annan skadelidande) skall bedömas som "privatpersoner" eller ej. Förbundet ifrågasätter alltså siarkt att ordet "privatperson" tillräckligt klart anger det begrepp som avses.
Den
särskilda konsumenlrättsliga lagstiftningen, däribland den nu före
slagna regeln att räntelagens bestämmelser blir indisposiflva i konsument
förhållanden, avser alt reglera verkningarna av vissa avtal beroende av
evenluella successioner på borgenärs- eller gäldenärssidan. Utformningen
av den särskilda regeln för "privatpersoner" ger närmasl vid handen
atl
förhållandena vid varie särskild tidpunkt i fordringsförhållandet är avgö
rande. Som exempel kan nämnas atl gäldenären är en juridisk person och
borgenären är en "privatperson". Gäldenären avlider, varvid
fordringen 122
övergår till dödsboet, som inte är att anse som "privat-person", och Prop. 1986/87:72 därefter genom arvsktfte till en av dödsbodelägarna, som också är "privatperson". Att låta en förändring på borgenärssidan påverka gäldenärens förpliktelse torde medföra atl denne bör få rätt att motsätta sig en överlå-telseav fordringen.
Skall olika räntesatser gälla måsle problemet hur man skaU förfara när flera är solidariskt ansvariga lösas.
Vidare ställer sig förbundet frågande till vad som uttalas om att förvaltning av egen förmögenhet genom placering i akfler skulle anses som näring (s. 168 n — 169 ö). Enligt förbundets mening torde den som förvaltar sin i aktier placerade förmögenhet inle anses som näringsidkare och därmed bokföringsskyldig, även om kapitalet är betydande.
Föreningen Sveriges kronofogdar
I betänkandet föreslås atl tvingande regler om lägre dröjsmålsränla än eljest införs i konsumentförhåUanden. Föreningen tUlstyrker atl så sker.
Beträffande särregleringen för privatpersoner och konsumenler finner föreningen att betänkandet har överarbetats så atl särskilt 8 och 10 §§ har fått etl ostrakturerat och för den oinvigde ett aUlför svårtillgängligt innehåll. Man föreslår ett lägre diskonlolillägg om två procent beträffande alla privatpersoner som borgenärer eller gäldenärer, medan man låter reglema vara tvingande endast i näringsidkar/konsumentförhållandena. Att som i betänkandet moiivera en lägre dröjsmålsränta för en privatperson som "lånar ut pengar för atl hjälpa en näringsidkare atl finansiera en utbyggnad av dennes företag" synes vara all särteglera en udda föreleelse, där ändå dröjsmålsräntan enligt 7 § aldrig blir lägre än den löpande ränian på själva lånet. Föreningen finner del därför flllfyllesl att flllämpa del lägre diskon-lolillägget i rättsförhållanden mellan å ena sidan privatpersoner i egenskap av konsumenter och att härvid göra lagstiftningen tvingande, dock endasl flll förmån för konsumenien. I konsumentförsäkringsfallen blir då följden den, atl konsumenten får nöja sig med den lägre räntesatsen på sina försäkringskrav om inget annat har avtalats. Samtidigt kan den penningstarke konsument som lånar ul pengar flll ett nystartat företag liksom andra krediigivare förhandla sig lill en högre dröjsmålsränta. En sådan räntelagstiftning kommer atl harmoniera bättre än den som betänkandet föreslår med den konsumentpoliliska lagstiftningen, såsom konsumentköplagen, konsumentkreditlagen, konsumentförsäkringslagen och och preskriplionslagens regler avseende konsumenifordringar. Se vidare avsnitt 9.
Sydsvenska lokalavdelningen av föreningen Sveriges kronofogdar
Förslaget
avseende lägre dröjsmålsränla för privatpersoner i förhåUande
till näringsidkare moiiveras med att privatpersoner inte skulle kalkylera
över vilka ekonomiska altemativ som kan vara mesl lönsamma. Delta kan 123
man väl inte generelll skriva under på. Många privatpersoner har en Prop. 1986/87:72
komplex ekonomi med checkkrediter, kontokort m.m. som gör att olika
alternativ kan övervägas. Att då ha en dröjsmålsränla som är 3-4 % lägre
än ränian på en checkkredil eller ca 10 % lägre än på en kontokortskredit
kan då vara intressant för en gäldenär som har kommu i en ekonomisk kris.
Del är vidare oftast olyckligt och skapar gränsdragningsproblem att ha
differentierade regler för olika gmpper. En enskild näringsidkare har ofta
rörelsens ekonomi sammanblandad med sin privata. Hur skall man då
enkelt kunna fastställa vilka dröjsmålsräntor som skall utgå på olika
skulder?
En grandläggande tanke måsle vara att skulder skall betalas i rätt tid. Det finns då ingen anledning att ömma för dem som inle gör delta. Behåll därför nuvarande enhefliga regler om dröjsmålsränla.
Lokalavdelningen för Västra Sverige av föreningen Sveriges kronofogdar
8§
1 lagmmmet föreskrivs atl dröjsmälsräntan för en privatperson skall uppgå till högst diskontot jämte två procent. Detta innebär en avsevärd sänkning av den ränta om diskonto jämte åtta procent som irtfördes 1984-07-01. Det är nog ganska klart att en hög dröjsmålsränta har en betalningspåtryc-kande effekl. Den föreslagna ändringen har en klart motsatt effekt. I en fid när exekutionsväsendet möter en alll hårdare kritik för sin hantering av de enskilda målen kan man knappast acceptera en ränla som man utan överdrift kan påstå minskar betalningsmoralen. Under särskilda förhåUanden kan enligt förslaget jämkning äga mm av dröjsmålsräntan. Vidare skall enligt förslaget gäldenären få en betalningsfri månad från det räkning eUer faktura utsläUts. Enligt lokalavdelningen bör dröjsmålsräntan behållas på sin idag förhållandevis höga nivå.
Lokalavdelningen för Mellersta Sverige av föreningen Sveriges kronofogdar
Förslaget tUl ny räntelag innebär bl.a. att dröjsmålsränta skaU beräknas efter en lägre räntesats i konsumentförhållanden jämfört med vad som nu gäller. Lagen skall i den delen vara tvingande till konsumenternas förmån. Från betalningssynpunkl torde förslaget medföra endast positiva konsekvenser. De belalningssvaga i samhället blir inte starkare av höga dröjsmålsräntor En lägre dröjsmålsränta jämfört med nuläget ger dem störte möjligheter att göra rätt för sig vid betalningssvårigheter.
Förslaget
berör emellertid inte alls huravida de tvingande reglema även
skall beaktas av de exekutiva myndigheterna. I ett avseende torde det
dock stå klart att reglema blir tUlämpliga, nämligen vid ålertagningsförtält-
ningar enligl konsumenlkreditlagen. Ränteanspråken från sökandens sida
begränsas då enligt 8 § i förslaget. I övrigt torde det ankomma på domsto
lama att avgöra om den lägre dröjsmålsräntan skall vara lillämplig. Exeku
tionsurkunden får liksom för närvarande vara vägledande för exekuflonen
beträffande utdömd ränla. 124
Föreningen Auktoriserade Revisorer Prop. 1986/87:72
I betänkandet föreslås att räntefoten för dröjsmålsränta skall vara lägre när en privatperson eller konsumeni är antingen gäldenär eller borgenär än eljesi. FAR kan i allt väsenfligt ansluta sig flll den bedömning av förslagets konsekvenser som görs av experterna Frankman, Persson och Westman i ett liU betänkandet fogat särskUt yttrande. FAR lar således avstånd från förslagel och anser alt den dröjsmålsränienivå som anges i nuvarande räntelag bör gälla även framdeles.
FAR vill särskilt framhåUa att förslaget innebär att olika dröjsmålsränlesatser skall tillämpas för olika kaiegorier av betalningsskyldiga. Fordringsägaren måste därför dels analysera varie faktura där dröjsmål med betalningen uppkommit, dels tiUämpa oUka rutiner för dröjsmålsränledebiteringen beroende på kundkategorin. En sådan ordning skulle medföra stora problem och kostnader för företagen.
Konsumentvägledarnas Förening
flilstyrker förslagel och framhåller att det är särskilt vikflgt atl lagen blir tvingande tUl konsumentens förmån.
Svenska Petroleum Institutet
Utredningen har i sitt förslag bl.a. utgått från att privatpersoner inte har sin hushållsekonomi organiserad efter affärsmässiga principer. Orsakema flll försenad betalning anges som regel vara att räkningen skickats ut för sent för att komma med vid den genomgång av räkningar som görs en gång per månad i samband med att konsumenten får ul sin lön eller också beror dröjsmålet på att konsumenten är utan pengar.
Ovanstående grundantaganden ger en så ofullständig bild av verkUghe-ten atl de måsle anses vara vilseledande som utgångspunki för förslag om ny lagstiftning. Betalningsfördröjningar kan ju ha sin grund i en mängd orsaker, t.ex. aiternativa prioriteringar av utgifterna, slarv eller allmän ovUja atl betala i tid.
Förslag om låg dröjsmålsränta iill privatpersoner
Utredningen föreslår en tvingande regel, alt, när privatperson eller konsument är antingen gäldenär eller borgenär, dröjsmålsräntan skall vara diskontot plus 2 %. Skälen är de ovan angivna.
Enligt all erfarenhei är dröjsmålsräntans höjd av stor betydelse för att få gäldenären att betala i lid. Delta gäller såväl näringsidkare som privatpersoner. Nivån på ränian måsle vara så hög, att en belalningsfördröjning är ointressant eller åtminstone alltför kostsam för konsumenien.
Den
föreslagna ändringen av räntelagen lill en dröjsmålsränla på max
diskonto plus 2 % kommer med största sannolikhet att få den effekten, att
belalningsförseningarna avsevärl ökar. Ett uppskjutande av betalning av
leverantörsräkningar skulle utan tvekan bU det enklaste och billigaste 125
sättet att låna pengar, jämfört med att låna i bank. Ett sådant förhållande är Prop. 1986/87:72 uppenbarligen helt orimUgt, allrahelst som "lånet" i de flesta fall skuUe ske helt utan leverantörens samtycke och i strid med gällande betalningsviUkor.
En sannolik följdeffekt skulle bli atl leverantören kompenserade sig för de ökade kundfordringama genom varaprishöjning vid kreditförsäljning eller genom en generell prishöjning fiU nackdel för kontant betalande kunder. På vilket säll leveranlören än skuUe ta ut kompensation för sina ökade kostnader, skulle goda betalare få vara med om atl betala kostnadema för de dåliga.
Förslaget ger speciellt på denna punkt ett intryck av att vara utformat som ett skydd för de konsumenter, som redan i dag har svårt att hålla reda på sina ekonomiska relationer med leverantörer.
Det kan vidare konstateras atl den föreslagna nivån på dröjsmålsränta på intel sätt svarar mot förelagens kapitalkostnader för kortfristig upplåning. Denna räntenivå ligger och kommer också sannolikt atl ligga betydligt över diskonto plus 2 %.
Klassificering av kunder i näringsidkare och privatpersoner/konsumenter
Utredningen föreslår särskilda regler för privatpersoner/konsumenter
Man kan med skäl efterlysa en beskrivning av de praktiska och kostnadsmässiga konsekvensema av att gäldenärerna enligt förslaget måste delas upp i skilda kategorier. Detta skulle innebära att företagen skulle tvingas analysera varie fall, där betalningsdröjsmål uppkommit, med hänsyn flll kundens kategoritUlhörighet.
Utredningen ger inga i praktiken användbara regler för hur klassificeringen skuUe gå till. För oljeindustrins del finns etl stort antal kunder, där en sådan klassificering som ulredningen tänkt sig, helt enkelt inte är möjlig. Del gäller t.ex. leveranser av drivmedel (bensin, diesel) tiU en näringsidkare, som använder ett eller flera fordon både i näringsverksamheten (driven under enskUd firma) och för prival brak. Ett annat exempel på s.k. blandad förbrakning är leveranser av eldningsoljor lill jordbrakare, som använder dem dels för uppvärmning av bosladshus, (privat), dels för byggnader, torkanläggningar m.m. ijordbrakel (näringsverksamhet).
För oljeföretagens del gäller dessa fall av blandad förbrukning inte några enstaka undantagsfall utan ett synneriigen stort antal kunder.
Svenska Gasföreningen
Utredningen gör en distinktion mellan privata konsumenter och näringsidkare och föreslår att de privata konsumentema skall gynnas av en avsevärt lägre dröjsmålsränta än övriga. Om en sådan uppdelning görs förstår föreningen inte hur denna kategoriklyvning skall kunna hanteras i praktiken. Otaliga gränsfall måste uppslå när energimarknadens konsumenler skall uppdelas. Föreningen frågar sig om det ens är möjligt.
Föreningen
har inte övertygals av utredningens motiv tUl lägre dröjs
målsränta för privatpersoner. Föreningen har svårt atl se del som etl 126
konsumentintresse atl, genom en låg dröjsmålsränla, vissa - ofta ständigt Prop. 1986/87:72 ålerkommande — personer skall erhålla billigare krediter än andra kredit-konsumenter.
Man märker f n. en ambition att förenkla skattelagstiftningen och regeringen synes därvid vara beredd att priorilera enkelhet framför absolut rättvisa i vaoe siluaflon. I samma anda anser föreningen att samhällets övriga regelsystem skall förenklas och i vaoe fall inte tillföras helt nya komplikationer.
Föreningen motsätter sig utredningens förslag att kategoriindela konsu-mentkollekflvet, att prisdifferenflera meUan de därvid uppkommande gmppema och alt därmed åstadkomma etl mer komplicerat regelverk än det som nu råder.
Svenska Kreditmannaföreningen
Behovet och funktionen av dröjsmålsränla
Det finns i vaoe tid etl marknadspris på pengar. Prisei kan sägas anpassa sig bl. a. med hänvisning till tillgång och efterfrågan, kreditens långvarighet och kreditriskerna. För närvarande och inom överskådlig framtid råder brist på pengar här i landet och ränlelägel är högt. För den som säljer på kredit är därför kreditkostnaden en inte oväsentlig del av den sålda varans/tjänstens pris. Denna kostnad för kredtf fram flll förfallodagen är således inräknad i det fakturerade priset. Uppkommer dröjsmål med betalning uppstår en tilläggskostnad för kapitalfinansiering hos säljaren/kreditgivaren, vilken koslnad måsle täckas på någol sätl. En rimlig melod har hiuills ansetts vara atl kreditlagaren betalar en dröjsmålsränla någoriunda anpassad till marknadsräntan.
Enligt betänkandet skall detta inte längre få ske såvitt rör vissa kredittagare. Utredningen anvisar inte hur denna medkostnad skall täckas eftersom man inte synes förstå atl den uppkommer. Kostnaden vältras över på kreditgivaren. Möjligheterna för konsumenten alt få kredii försvåras eller stramas ål.
Konsekvenser för kreditgivare omförslaget om dröjsmåls räniagenomförs
Regisler och datamässiga problem
För att kortekt hantera dröjsmålsränledebiteringen vid eventueUt dröjsmål måste kundens status fastställas och noteras redan då order mottas (samma kund kan vara privatperson och icke privatperson beroende på t.ex. beskaffenheten av beställda varor), ibland kan ytteriigare uppgifler erfordras för bedömning.
Exempel: En villaägare vUl
byta ut aUa tappkranar i sin vUla och bestäl
ler lio sådana från en VVS-handlare. Villaägaren skall behandlas som en
privatperson. Om en hyreshusägare gör samma besläUning i avsikt att byta
ut kranarna i hyreslägenheter är han inte privatperson. Är hyreshusägaren
också villaägare och kranama debiteras på samma faktura, är således olika
dröjsmålsränteregler tUlämpliga på "hyreskranarna" respekflve
"villa- 127
kranarna". Att överhuvudtaget hålla reda på om en person är näringsidka- Prop. 1986/87:72 re eUer privatperson vid kredtfköp är något som inte ens kreditupplysningsföretagen med säkerhet kan avgöra i dag.
Dröjsmålsränla — ökade ränteförluster
Såväl förslaget om en obligatorisk betalningsfrist på en månad (som i sig inte föreslås bli lagfäst på annat sätt än genom bestämmelsen atl dröjsmålsräntan böriar utgå först en månad efter det anspråket på dröjsmålsränta angivits i faktura), som utredningsmannen menar skall styra även "kapitalförfaUodagen", som den låga räntefoten (diskontot plus två procentenheter), torde innebära atl varie kredii till kunden som är privatperson medför ökade kostnader för säljaren/kreditgivaren. En intressant fråga är om fördelen för konsumenien, som är marginell, kan moiivera kreditgivarens stora kostnader.
Obligatoriskt treitiodagarsfrist kommer ganska snart medföra att räntekostnaden härför inräknas i varans pris, vilkel innebär att även kontantkunder får beiala för kreditkundernas bekvämlighet. Om sedan kredilkun-den, som är privatperson, dröjer med betalningen utöver förfallodagen, blir säljarens/kreditgivarens mätbara förlust skillnaden mellan hans kapitalanskaffning och diskonto plus två procent. I vad mån delta gynnar konsumenterna eller inte kan ifrågasättas.
Förslagets inverkan på betalningsmoralen
Betänkandet innehåller en för västerländsk rättsuppfattning helt ny princip, nämligen atl premiera den part i elt avtalsförhållande som inte håller avtalet och del på bekosinad av den drabbade parten. I realiteten kan således förslaget sägas innebära att fordringsägaren skall betala en summa liU gäldenären om denne är sen betalare. Del blir bUligare för en konsument att dröja med betalningen av en förfallen fordran, än alt ta en ny räntedragande kredii. Detta kommer ganska snart uppmärksammas av vissa kredittagare och utnyttjas. Den föreslagna räntenivån är lägre än marknadsräntan. Svenska Kreditmannaföreningens medlemmar har inle noterat några invändningar från sina kunder all dröjsmålsränta utgår och ej heller skäligheten därav.
Svenska Tidningsgivareföreningen
I
den stora annonsvolym som dagligen införs i dagstidningarna beordras elt
mycket stort antal s.k. tillfälliga annonser av privatpersoner resp. perso
ner som i någon mening kan tänkas vara näringsidkare. Annonserna beor
dras oftast per telefon och införs med kort varsel. För närvarande finns det
ingen anledning för dagstidningarna att dra en gräns mellan privatpersoner
och nu nämnda näringsidkare. Enligl del framlagda lagförslaget skall för
privatpersoner lillämpas en lägre dröjsmålsränla än för näringsidkare. 128
För dagstidningarnas del kommer detla i praktiken all medföra ulomor- Prop. 1986/87:72 dentligt stora svårigheter. För att undvika dessa vill TU föreslå atl samma dröjsmålsränta skall få tillämpas för privatpersoner och näringsidkare. Om förslaget trots tillämpningssvårigheterna skulle genomföras fömtsätter TU att det i lagtexten och i lagmoliven klart anges vilka kriterier som skall gälla för gränsdragningen.
TU anser att den föreslagna dröjsmålsräntan för privatpersoner - riksbanksdiskontot plus två procent - är för låg i förhållande tiU de räntesatser som gäller för bankemas specialinlåning. En för låg dröjsmålsränta riskerar att luckra upp betalningsmoralen och leda till ökade kreditkostnader.
På grund av de ekonomiska svårigheter som många dagstidningsföretag kämpar med har dessa under senare år försökt snabba upp betalningen av fakturor rörande direktbeordrade annonser. Betalning tio dagar efter fakturadatum har därför blivit allt vanligare. Med hänsyn härtill avstyrker TU en regel i lagförslaget som förbjuder atl dröjsmålsränta uttas innan tretfio dagar har förflutil efler fakturadalum.
Åberopande det ovan anförda vill TU således förorda att lagförslagets regler ändras så,
atl samma dröjsmålsränta kan användas beträffande privatpersoneroch näringsidkare,
att dröjsmålsräntan sätts högre än de ränlesalser som gäller för bankernas specialinlåning, och
att dröjsmälsräntan får tillämpas inom 30 dagar efter fakturadatum.
Elektriska Hushållsapparat Leverantörer
Ulredningen åberopar som ett av skälen för de föreslagna reglema en i Danmark genomförd räntelag. Till detta är att notera att den danska lagen, daterad 1984-12-19, nr 618, fastställer en åriig ränta flll diskonto -)- 6 %. Denna ränta kan vidare ändras vartannat år efter förhandlingar med Danmarks Nationalbank. Den omständigheten att Danmark, eller över huvud tagel andra länder, har en låst dröjsmålsräntesals kan inte vara rimlig anledning liU alt Sverige ska genomföra en tvingande lagsliftning som får så vittomfattande följder som föreliggande förslag.
Del har inle framkommit av ulredningen att företag mot konsument i någon nämnvärd omfattning missbrukat möjlighelen att ta ut oskäliga dröjsmålsräntor. Grandprincipen i vårt ställningstagande om dröjsmålsränta är: Kapital låst i förlängda krediter utgör en betydande kostnadspost för näringslivel. Dessa kosinader måste naturligtvis täckas in.
För
att kreditförhållande ska kunna ingås måsle avtal träffas. I detta
avtal ska finnas överenskommelse om dröjsmålsränla. Om kreditlagaren
senare bryter avlalet, dvs. inte betalar i tid, skall han oavsett orsak flll
avtalsbrottet, givetvis betala den avtalade dröjsmålsräntan. Denna ränta
ska vara av en sådan slorleksordning att den täcker in näringsidkarens
extra utgifter på grund av den för hans del påtvingade längre kreditgiv-
ningstiden. Skulle delta inle medges enligl den nya räntelagen, innebär det
atl andra kunder, som korrekt följer de ingångna avtalen, får betala de
kostnader som orsakas av dem som bryter avtalen. Detta är ett förhåUande 129
9 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72
som strider mol svensk rättsuppfattning. Dröjsmålsränlereglerna får inte Prop. 1986/87:0 inbjuda konsumentema till lönsamma avtalsbrott.
Om förslaget genomföres betyder detta ökad administration och ett störte anlal tvister. Det innebär också direkta ränteförluster för förelagen och ett ökat antal kundförluster. Allt detla måste kompenseras genom prishöjningar och hårdare kreditvUlkor. Belalningsanstånd kommer ej atl kunna medges. I slället kommer inkassoålgärder, ansökan om betalningsföreläggande och liknande åtgärder att vidtas oftare och snabbare. Detta kan inte rimligen vara i konsumenlkollektivets intresse.
Kapitalkostnaden är lika hög oavsett köparkategori. En kostnadstäckande dröjsmålsräntesats bör därför alltid få tiUämpas.
Varken näringsliv, statliga eller kommunala myndigheler, är beredda alt utan kompensalion acceptera ett höjt kostnadsläge på grand av ändrade ränteförhållanden.
Vi avstyrker sålunda bestämt förslaget flll tvingande regler om dröjsmålsränta vid konsumentförhållande.
Riksförbundet Energileverantörerna
En lagsttftning, som skyddar konsumenterna kan inte tfrågasättas och är ju inom andra områden i vår monopoUstiska bransch vanlig. I avtalsförhållandet mellan energUeverantören och konsumenien befinner sig ju konsumenten oftast i "underläge" med små möjligheter att påverka avtalsvillkoren. Att så ensidigt skydda enskilda konsumenter, som ränlelagsutred-ningen föreslår är emellertid i allra högsta grad ivivelakfigt.
Vi förordar därför, att nu gällande räntelag förblir gällande och våra huvudargument för detta ställningstagande är främst, all lagförslagel innebär
en oskälig överföring av kostnader på de konsumenter, som sköter sina betalningar saml
stora administrativa och prakflska problem hos energi leverantörerna vid tillämpningen i det dagliga arbetet som har karaktären av "masshantering" av etl mycket stort antal kunder.
Inom vår bransch kan konstateras ell ökande antal betalningsförseningar. Anledningen kan, i motsats flll vad utredningen menar, antas bero på en ökad räntemedvelenhet hos konsumentema, som på etl mer påtagligt sätt gör prioriteringar med avseende på vilka räkningar, som bör betalas i rätt lid o.s.v. För att råda bot på detla och få de mindre punktliga kunderna att själva läcka sina kostnader förorsakade av betalningsdröjsmålen har vi genom rekommendalioner lill medlemsföretagen medverkat till att energileverantörema numera debiterar dröjsmålsränla och andra avgifter enligt gällande ränte- och inkassolagar.
En
ändring av räntelagen kan inom vår bransch dessutom få konsekven
sen att leverantörerna blir mer benägna att avbryta leveransen vid bris
lande belalning, vilket ju kan få följder som knappast kan antas gagna 130
konsumenterna. Rätten att avbryta leveransen vid beialningsförsummelse Prop. 1986/87:72 har hitlills hanterats med allra största försiktighet bl.a. för att i möjligaste mån skydda konsumenterna.
I detta sammanhang måste en för elleverantörerna specifik beslämmelse beaktas, nämligen den i ellagen fastslagna leveranspUkten, vilket innebär, att en koncessionsinnehavare inte kan vägra någon elt elabonnemang.
En annan näringsidkare kan, om förslaget lill ny tvingande räntelag kommer att bli gällande, själv välja atl helt enkelt avstå från att leverera varor och tjänster på kredit. Denna möjlighel saknas i praktiken för elleverantörerna, varför lagförslagets konsekvenser blir något paradoxala för vår bransch.
Vi anser dessutom, att det kommer att bli svårt, kostsamt och trassligt att bedöma för vem de nya bestämmelserna skall gälla. Det är för vaoe energileverantör i det närmaste omöjligt att utreda och kodifiera de flotu-sentals kunderna med avseende på om de skaU beiraktas som "konsumentkunder" eller "yrkeskunder". Lantbmkare och privala hyreshusägare har t.ex. ofta både en privat konsumentdel och en yrkesdel inom samma abonnemang. Av vem och när skall bedömningen göras? Av leverantören eller först vid domstol?
Sammanfattningsvis bedöms de administraflva och prakfiska problemen bli av oanad slorlek inom vår bransch om förslaget lill ny räntelag skulle vinna gehör och ett genomförande av lagens tillämpning skulle medföra ökade kosinader för samtliga energikonsumenter.
3 Jämkningsmöjlighet
Riksåklagaren
har ingen erinran mot förslaget.
Göteborgs tingsrätt
Tingsrätien
instämmer i utredningens förslag att en särskild jämkningsmöj
lighet bör införas för det faU som kan betecknas som social force majeure.
Däremoi anser tingsrätten att en regel om jämkning vid oklarhet om
rättsläget m.m. inte bör införas. Risken att behöva beiala dröjsmålsränta
om en process förloras torde knappast i någon utsträckning av betydelse
verka avhållande på en privatpersons vilja atl processa om denne anser sig
ha goda gmnder för att vägra betalning. Vidare kan den som överväger
risken att behöva betala dröjsmålsränta mildra den belastning som dröjs
målsräntan utgör genom att göra de medel som avses med den ifrågasatta
betalningen räntebärande. Det framslår därtill som mindre lämpligt atl
införa regler som för sin lillämpning förutsälter alt parten visar atl oklarhe
ter har förelegal, 131
Datainspektionen Prop. 1986/87:72
Om det av principiella eller andra skäl anses föreligga behov av en jämkningsregel då tillämpning av räntelagen skulle föranleda resultat som uppfattas som otUlbörliga eller oskäliga i speciella undantagsfall, bör det kunna ske utan sådana preciseringar som i förslagets jämkningsregler.
Försäkringsrättskommittén
har ingel att invända mol jämkningsregeln, men anför atl den lorde för försäkringens del få ringa betydelse.
Kommerskollegium
Vidare har utredningen föreslagil att en paragraf skall införas i räntelagen, som ger gäldenär i egenskap av privatperson rätt till jämkning av dröjsmålsränta enligt lagen i två faU. Räntan skall kunna jämkas dels om gäldenären vid "rättslig oklarhet" haft skälig anledning att fllls vidare håUa inne betalning, dels när gäldenären av sociala skäl råkat i betalningssvårigheler och synnerliga skäl för jämkning föreligger.
Beträffande den föreslagna jämkningsmöjligheten gör kollegiel samma bedömning som beträffande den föreslagna sänkningen av räntenivån för konsumentema, nämligen att kostnadema för utebUven räntekompensation inte bör bäras av näringsidkama och i sista hand av övriga konsumenter. Mot bakgrund av vad utredningen anfört om att risken att, i händelse en process förloras, behöva utge ett ansenligt ränlebelopp kan verka avhållande på en privatpersons vilja att processa, bör man enligt koUegiets bedömning överväga att utöka möjlighelen atl fullgöra betalning genom nedsättning av pengar.
Televerket
Televerket
finner inle heller några bärande skäl för ulredningens förslag tUl
9 § om jämkning av dröjsmålsränlor. Borgenärer hamnar i svårigheter i de
fall gäldenärer inte fullgör sin skyldighel atl beiala i rätt lid och sedan
möler krav på dröjsmålsränla med en eller flera invändningar som t. ex. atl
han inte köpt varan som näringsutövare ulan som privatperson varför
räntan skaU beräknas efter en lägre procentsats, alt han i sin antecknings
bok noterat att han har betalat i rätt tid och att han varit djupt deprimerad
varför räntan skall jämkas. Borgenären ställs inför valet mellan att låta
andra kunder betala antingen vad den försumlige betalaren ej vill betala i
dröjsmålsränta eller de extra administrationskostnader som krävs för att få
ut en kortekt dröjsmålsränta av den försumlige betalaren. Enligt telever
kets mening är det inte motiverai att nu i räntelagen föra in regler som kan
utnyttjas av personer som av någon orsak inte vill eller kan fullgöra vad de
har åtagit sig. I Sverige finns etl väl utbyggt socialt skyddsnät och det kan
ofta vara affärsmässigt motiverat för borgenärer att inte driva en fråga om
dröjsmålsränta på ett sätt som kan medföra berättigad kritik.
Televerket avstyrker förslaget om jämkning. 132
Bankinspektionen Prop. 1986/87:72
I betänkandet föreslås införande av en möjlighet flU jämkning av sådan ränla som på grand av bestämmelse i räntelagen skall ulges av privatperson. Det får alltså ej vara fråga om ränta som gmndas på avtal, i vilka fall jämkning enUgt 36 § avtalslagen kan komma i fråga. Endast i två avgränsade situationer skall jämkning kunna ske. Dels bUr jämkning möjlig när oklarhet förelegat om rättsläget eller eljesi om något förhållande av avgörande betydelse för betalningsskyldigheten, dels kan jämkning ske vid sådana fall av betalningsoförmåga som beror på atl gäldenären till följd av sjukdom eller av annan genomgripande personlig händelse huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter.
Bankinspekflonen har ingen erinran mot att en jämkningsmöjlighet införs. Frågan är emellertid om avgränsningen av den först nämnda jämkningssituationen är ändamålsenlig. I betänkandet sägs att ell oklart rättsläge kan mantfestera sig exempelvis i redovisade skiljaktigheter hos de deltagande domama eller i det förhållandel atl olika instanser kommit tUl oUka resultat beträffande betalningsskyldigheten. Risken är att jämkningsmöjligheten, med den utformning lagförslaget fått, inte tillämpas i andra fali än då "oklarheten" fått sådana synbara ultryck som nyss nämnts. Det är emellertid obestridligen så att även då domare och domstolar kommii fiU samma resultat kan saken ha varil svårbedömbar. En tillämpning av jämkningsbestämmelsen i sådana fall skulle fömtsätta att detta, åtminslone indirekt, tillkännagavs i domen, vUket kan möta motstånd. Det kan fö. finnas andra skäl lill att inte låsa lillämpningen av bestämmelsen liU det "objektiva" faktum som "oklarhet om rättsläget" utgör. T.ex. då en enskild ej biträds av advokat - såsom är det vanliga i rättegång om mindre värden - skulle en jämkning i vissa fall kunna te sig naturlig också då fråga är om rätlsvillfarelse.
Bankinspeklionen förordar att avgränsningen av den först nämnda jämkningssituationen görs till föremål för förnyade övervägande under departemenlsbehandlingen. En formulering som därvid kan prövas och som synes ge störte förutsättningar att beakta den enskildes föratsättningar atl förat-se rättsläget är denna: "Har en privatperson som är gäldenär hafl skälig grund tiU Ivivel om sin betalningsskyldighet, kan den ränla som skulle utgå enligl bestämmelse i denna lag jämkas."
Konsumentverket
I lagförslagets 9 § införs det för två speciella situafloner möjUghet tUl jämkning av skyldigheten att betala ränta. Då t.ex. en fordran är tvistig finns en uppenbar risk att konsumenten som den normalt sell ekonomiskt svagare parten avstår från att få sin sak prövad i domstol eller på annat sätt därför att han riskerar att behöva betala ränletillägg under tiden. Verket anser det därför värdefullt från konsumentsynpunkt atl utredningen nu föreslår regler som gör att den dröjsmålsränta som annars skall utgå, kan jämkas om skäUg anledning funnits all fllls vidare hålla inne betalningen.
Jämkning föreslås också kunna komma tfråga vid s.k. social force ma- 133
jeure. Även i denna del tillstyrker verket förslaget. Det är dock enligt Prop. 1986/87:72 verkets mening tveksamt om det bör krävas "synnerliga skäl" för jämkning, utöver kravet att del skall röra sig om en händelse av "genomgripande" natur.
Allmänna reklamationsnämnden
De argument som utredningen anför för införande av vissa möjligheter till jämkning av dröjsmålsränta i konsumentförhållanden anser ARN övertygande. Nämnden tillslyrker således all bestämmelser om jämkning tas in i lagen.
Riksrevisionsverket
Utredningen föreslår regler som ger möjlighet för privatperson tiU jämkning. RRV anser del bra om en sådan möjlighet finns. RRV finner emeUertid att de föreslagna reglema kan komma all leda lill åtskUliga besvärliga utredningar. De alternativ tUl jämkning som utredningen diskuterar är dels möjlighel att innehålla betalning på grand av oklarhet i rättsläget eller eljesi om något förhållande av avgörande betydelse för betalningsskyldighet föreligger, dels sådana förhållanden som utgör s.k. social force majeure. Dessa alternaflv torde bU svåra att tiUämpa i prakflken. RRV ställer sig därför tveksamt till att införa bestämmelser av detta slag i räntelagen.
Länsstyrelsen i Jämtiands lan
flilstyrker förslaget.
Kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt
En jämkningsregel enligl den modeU som angivils i 9 § i förslaget är väl befogad. Men enligl KFMs mening bör den få en mera allmän utformning när det gäller andra situationer än som berörts i första delen (om "oklarhet förelegat om rättsläget eller eljest"). I fortsättningen bör stadgandet knytas flll synnerliga skäl över huvud taget och i mofiven utförligt klargöras vilka situationer det gäller. Sista delen av den föreslagna paragrafen verkar förvUlande samt kan låsa en rimlig praxis.
Frågan
är också hur och när skälen ska beaktas. Såvitt man kan förstå
avses att jämkning ska avgöras genom invändning t.ex. när domstol pröv
ar betalningsskyldigheten. Men regeln borde enligt KFMs mening gälla
även efter det domslol fastställt belalning av viss moraränta. Det är ofta
efler det t.ex. betalningsföreläggande med slutbevis meddelats, som det
visar sig att gäldenären p.g.a. sjukdom och andra förhåUanden fått svårt
att betala räntan. Man kan tänka sig att bryta igenom de traditionella
processreglema och tillåta en prövning av domstol även efter det lagakraft-
vunnet föreläggande eUer dom etc. kommit tiU. Annars lär regeln inte få
mycket genomslag i praktiken. 134
Sveriges riksbank Prop. 1986/87:72
har inget att erinra mot förslaget alt jämkning skall kunna ske i vissa faU.
Stockholms kommun, juridiska avdelningen
Utredningen förslår i 9 § i sitt förslag fill räntelag jämkningsmöjligheler i två olika faU, dels om oklarhet föreligger om rättsläget, dels om synnerliga skäl såsom sjukdom m. m. föreligger för jämkning.
Det första av dessa förslag kan få avsevärda ekonomiska konsekvenser för staden i de fall tomträttsavgäld eller annan avgifi är tvistig. Problem rörande lomträttsavgäld behandlas nedan (avsnitt 9).
Paragrafen ger enligt sin ordalydelse, och enligl motiven, gäldenären stor möjlighel atl genom olika invändningar undgå atl beiala dröjsmålsränta. Paragrafen kan således locka en gäldenär atl komma med invändningar som har lill enda syfte att undgå skyldighet att betala dröjsmålsränla, dvs. en privatperson kan på elt billigt sätl uppskjuta belalning.
Redan i dag finns jämkningsmöjlighet genom 36 § avtalslagen. Där beaktas också särskilt konsumentens stäUning i avtalsförhållandet. Denna reglering är enligt juridiska avdelningen tiltfyllest och medför en mer allsidig bedömning av jämkningsmöjligheterna.
Utredningen föreslår vidare en jämkningsmöjlighet om en privatperson till följd av sjukdom eller av annan genomgripande personlig händelse huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter. Del kan här noleras alt en gäldenär kan försäkra sig mot flertalel av här tänkbara orsaker medan en sådan möjlighet inte finns för en borgenär. Del kan vidare vara mycket svårt avgöra om gäldenären hamnat i betalningssvå-righelerna huvudsakligen utan egen skuld, vilket är en förutsättning för jämkning.
Juridiska avdelningen föreslår att 9 § i förslaget tiU räntelag utgår tiU förmån för nu gällande reglering i 36 § avtalslagen. (Se vidare avsnitt 9 om dröjsmålsränta vid omreglering av tomträttsavgäld.)
Svenska kommunförbundet
Styrelsen finner del befogal att regler införs som ger möjlighet för konsument till jämkning i de fall då en långtgående skyldighet att beiala dröjsmålsränla skulle framstå som obillig.
De föreslagna alternativen för jämkning dvs. antingen innehållande av betalning på grund av oklarhet i rättsläget eller eljest om någol förhållande av avgörande betydelse för betalningsskyldighet eller sådana förhåUanden som ulgör s. k. social force majeure är godlagbara.
Sveriges advokatsamfund
Enligl
samfundels mening är elt klart rättsläge med god fömtsebarhel ett
högt prioriterat mål. Härav följer att man måste acceptera att en regel i det
enskilda fallet kan leda tiU otillfredsställande resultat. Endasl om det 135
föreligger en påtaglig risk för att en viss bestämmelse inte sällan leder till Prop. 1986/87:72 mycket otillfredsställande resultat bör öppnas en möjUghet att anpassa rättstillämpningen till vad som kan anses skäligt.
I förevarande fall anser dock samfundet omständigheterna vara sådana att en jämkningsregel är befogad. Det främsta skälet härtill är att en effektivt verkande dröjsmålsränta med nödvändighet innebär att det belopp gäldenären har atl betala efter en längre tid kan ha ökat avsevärt. Emellertid kan dröjsmålet ha berott på omständigheter som inte kan lastas gäldenären. I detta läge bör domstolarna ha relativt fria händer att sätta ned räntan till en nivå svarande mot lägst avkastningsränta. Här har då borgenärens inlresse i princip ingen belydelse, eflersom han normalt inte har något berättigat anspråk på den överkompensation som dröjsmålsräntan innebär i förhållande till avkaslningsränlan. (En annan sak är att den uteblivna betalningen i vissa fall kan föranleda borgenären särskUd skada.)
En annan situation där jämkning bör kunna aktualiseras är när skuldbeloppet gäUer i utländsk valuta. Fråga är t.ex. om en valuta med mycket lågt ränteläge och slabUt penningvärde; här bör räntenivån kunna anpassas flll vad som är skäligt m.h.t. nämnda förhållanden. Vidare förtjänar den situationen att skulden är bestämd i valuta med högt ränteläge och stor inflaflon att uppmärksammas. Möjligen bör införas en specialregel för tfrågavarande fall (när svensk räntelag är tillämplig på fordring i utländskt myntslag). Ett förslag är då atl borgenären ges en rätl tUl omväxling från utländsk tUl svensk valuta när han skrtffligen så påkallar om gäldenären då är i betalningsdröjsmål.
Av det här anförda framgår att ehum samfundel anser all en jämkningsregel bör införas i räntelagen är den föreslagna bestämmelsen inte godtagbar. En jämkningsregel bör gälla också för näringsidkare. Vidare saknas enligt samfundets mening anledning tUl jämkning i de fall den föreslagna regeln lar sikle på. Ränta svarande mol avkaslningsränta bör alltid utgå oberoende av gäldenärens uppfattning om sin betalningsskyldighet, ekonomiska förhållanden och annal (föratsatt atl fråga är om inhemsk valuta). Atl även en sådan ränta kan vara betungande för gäldenären bör inte gå ut över borgenären. (Se även avsnitt 2).
Svenska sparbanksföreningen
har inte funnit skäl flll erinran.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
Genom
förslagets 9 § föreslås i fråga om privatpersoner en jämkningsmöj
lighet, som enligt motiven är avsedd atl kunna användas rent undantags
vis, då skyldigheten att beiala ränta framstår som obiUig. Enligt riksför
bundets uppfattning kommer bestämmelsen att medföra stora tillämp
ningssvårigheter och m.ånga tolkningstvister. Det kan tfrågasättas om det
ekonomiska värdet för den enskilde konsumenten av denna jämkningsmöj
lighet står i rimlig proportion till lillämpningssvårighetema. Man kan inte
bortse ifrån att bestämmelsen torde öppna icke avsedda möjligheter för 136
gäldenärer att helt "slippa ifrån" dröjsmålst*ählan p.g.a. det utrednings- Prop. 1986/87:72 krångel som blotta åberopandet av den medför.
TCO
TCO tillstyrker också förslaget om möjlighet för privatpersoner all i vissa fall slippa betala ränia. Jämkningsregler av denna typ finns redan i de övriga nordiska ländema och innebär en viss uppmjukning av de annars så stela räntereglerna.
Företagareförbundet
Reglema i förslagets § 9 är så uppenbart främmande för svensk rättstradition att de borde kunna avfärdas som ogenomtänkta hugskott. Varför skall just dröjsmälsräntan kunna bli föremål för jämkning av tfrågavarande orsaker när inte några andra förpliktelser kan komma ifråga för sådan jämkning och varför skalljust den borgenär vars fordran inte har betalats i rätt tid bära kostnaden för gäldenärens oförskyllda beialningsoförmåga? Inte ens skatlemyndighetema avskriver sina fordringar av de i paragrafen angivna orsakerna, varför skall då en enskild borgenär Ivingas göra detta? Bestämmelsen kommer atl leda till kostnadsökningar för samhället genom att domstolamas resurser tas i anspråk för avgörande om föratsältningama för tillämpning av bestämmelsen är för handen.
Kooperativa förbundet (KF)
Även om KF avvisar huvuddelen av de särskilda beslämmelser som räntelagsulredningen föreslår beiräffande privatpersoner finns dock ett viktigt undantag. Det gäller den möjlighel fill jämkning av skyldighelen att betala ränta, som föreslås vid fall av rättslig oklarhet eller social force majeure. KF menar emellertid att, skall en sådan bestämmelse finnas i lagen, denna inte får avgränsas aUtför snävt. En möjlighel liU jämkning kan många gånger vara minst lika angelägen för en småföretagare (och därmed näringsidkare) som för en privatperson.
Motorbranschens Riksförbund
Ulredningen föreslår atl dröjsmålsräntan skall kunna jämkas vid oklarhet om rättsläget eller vid s.k. social force majeure.
Vi
har svårt att se varför borgenären skall bära det ekonomiska ansvaret
i dessa silualioner. Borgenären kan rimligen inle rå för att rättsläget är
oklart eller alt konsumenten har dålig ekonomi. Såvitt vi känner lill flnns
del inle på annat håll i lagstiftningen någon bestämmelse som befriar en
gäldenär helt eller delvis från sin betalningsskyldighet i dessa situationer.
En konsument som förlorar elt mål i en domstol lär väl inte befrias från sin
skyldighet att ersätta motparten dennes rällegängskoslnader enbart av den
anledningen all konsumenten plötsUgt har fått dålig ekonomi. Inle heUer 137
kan en domstol jämka prisei på en vara eller tjänst eller räntan på ett Prop. 1986/87:72 banklån enbart av den anledningen att rättsläget har varit oklart.
Man kan i detta sammanhang fråga sig varför inle också en näringsidkare kan komma i åtnjutande av jämkning av ränta. Ett exempel härpå är att en s.k. småföretagare Ivingas utge s.k. avkaslningsränta tUl konsumeni efter hävning av ett köp.
Vi avstyrker således förslaget all införa en särskild jämkningsregel i räntelagen. Därest jämkning någon gång skuUe aklualiseras i de av utredningen angivna situalionema, torde detta kunna genomföras med stöd av 36 § avtalslagen.
Svenska Inkassoföreningen
Ulredningen föreslår att jämkning av skyldighet atl beiala ränta skall kunna ske i följande faU. Ett faU är när en konsumeni med hänsyn lagen tiU att oklarhet förelegat om rättsläget m.m. haft anledning att tills vidare hålla inne betalningen. Ett annat fall är om betalningsflden försuttits därför att konsumenten tiU följd av sjukdom eller av annan genomgripande händelse råkat i betalningssvårigheter.
Föreningen avstyrker båda dessa förslag. I del första fallel föreligger del en klar risk atl möjligheten kommer att utnyttjas av betalningstredskande konsumenter i sådana fall där skiljemannaklausul tillämpas, lagen om tvistemål om mindre värden eller lagsökningslagen gäller genom att borgenären av kostnadsskäl efterger kravet på dröjsmålsränta. Föreningen anser atl konsumenien redan är tillgodosedd genom att en oklarhet i rättsläget med stor sannoUkhet medför en jämkning i den enskUda tvisten. Det finns enligt SI:s mening ingen anledning till att uppmuntra gäldenärer atl framföra påståenden om juridiska och andra oklarheter. Det är en bättre lösning att förbättra konsumentens ställning genom en förstärkt rättshjälp, varigenom konsumenten kan få "oklarheten" professionellt bedömd.
I del andra fallel kan det vara frestande att från sociala utgångspunkter införa en jämkningsmöjlighet. Enligt specialmotiveringen skall det vara fråga om oväntade händelser, som på etl avgörande sätt påverkar gäldenärens sociala situation och därmed också hans förmåga alt göra rätt för sig i ekonomiska ting. Föreningen anser emellertid atl konsumenten redan är tillgodosedd med att konsekvensen för en försenad betalning i regel endasl medför en dröjsmålsränta, som f.n. ej är högre än en kreditränla i bank. Med utredningens resonemang kunde förslaget lika väl ha innefattat borgenärens efterskänkande - helt eller delvis - av fordran eller utvidgad tillämpning av moralorielagen!
Sveriges domareförbund
Förbundet
ställer sig tveksamt flll den föreslagna möjligheten alt jämka
dröjsmålsräntan. Sjukdomsfallet lorde kunna härtföras liU förhåUande som
täcks av social lagstifining. Vad särskilt gäller det fallet att rättsfrågan är
tveksam anser förbundet jämkningsmöjligheten ofta vara av ringa betydel- 138
se i jämförelse med det fuUa kostnadsansvai-ét för rättegångskostnader Prop. 1986/87:72 som inte kan jämkas av motsvarande skäl. I vart fall lar förbundet avstånd från tanken (s. 181), att t.ex. redan skiljakligheler i en domstols bedömning eller uttalande av reklamationsnämnden, som senare inte håller vid domstols prövning, skulle nästan undantagslöst utgöra skäl för jämkning.
Föreningen Sveriges kronofogdar
Jämkningsregeln är väl befogad. Den bör dock få en mer allmän utformning när del gäller s.k. social force majeure. Stadgandet bör knyta an tiU synnerliga skäl i allmänhet och i motiven bör utförligt klargöras i vilka situafloner del gäller.
Ett problem som inte har lösls i betänkandet är hur jämkningsreglema skall hanteras av domslolarna och de exekuliva myndigheiema sedan exekutionsfltel har meddelats. Innan dom har faUit i ett tvistemål, är det självklart atl domstolen skall kunna beakta oklara rättsförhållanden och social force majeure. Sedan en lagakraftvunnen och därmed exegibel och rältskraflig dom har fallit är del med nuvarande regler omöjligl att beakta sådana sociala förhåUanden hos gäldenären som har inträffat härefter. För en betalningssvaggäldenär är ju fordringsförhållandet ofta oregleral under lång lid efter det att dom har fallit. Frågan måste därför i förekommande fall lösas genom att domstolen även efter lagakraftägande dom får möjlighet atl jämka räntevUlkoren.
Sydsvenska lokalavdelningen av föreningen Sveriges kronofogdar
MöjUgheten till jämkning är i och för sig tilltalande. Vad som då fordras är en myckel noggrann precisering av när detta kan ske och vUka jämkningsnivåer som skall tillämpas. De flesta dröjsmålsränlor fastslälles genom belalningsförelägganden, och i denna summariska process torde finnas liten om ens någon möjlighel att beakta en jämkningsregel. Della innebär att gäldenärer som tror sig vara berättigad till jämkning kommer att försöka få målen hänskjutna lill rättegång. Eftersom jämkningsregeln skall flllämpas restriktivt kommer det att leda till många "onödiga" rättegångar.
Lokalavdelningen för Mellersta Sverige av föreningen Sveriges kronofogdar
En
viss tveksamhet inställer sig emellertid beträffande lillämpningen av 9 §
i förslaget i vad avser beslämmelsema om s.k. social force majeure.
Visserligen skall bestämmelsen vara tillämplig om betalningstiden försut
tits och därmed torde det vara domstolarna som i försia hand har att jämka
ränteanspråken i sina avgöranden. Betalningssvårigheter av sådant slag
som siadgandei beskriver kan dock inträffa även under verkställighetssta-
diel. En jämkningsskyldighet för kronofogdemyndigheterna skulle medfö
ra att gäldenärernas invändningar i detla avseende krävde ett stäUningsta
gande i varie särskilt fall. Kronofogdemyndighelemas redan hårt ansträng
da resurser skulle därmed få tas i anspråk för prövning om sjukdom eller
andra personliga omständigheter skulle vara jämkningsgmndande för gäl- 139
denären under någon del av betalningsdröjsmålet. En sådan konsekvens av Prop. 1986/87:72 förslaget måste om möjligt undvikas. Ett klarläggande vore därför på sin plats av den innebörden att dröjsmålsräntan inte skall jämkas av exekutiv myndighet efter det att exekufionstitel föreligger.
Svenska Petroleum Institutet
Förfatlningsförslagets 9 § möjliggör för domstolarna att jämka förslagets redan låga dröjsmålsränta.
Frånsett alt denna paragraf är oklart formulerad, skuHe den komma atl innebära en ökad belastning på domstolsväsendet.
En ännu viktigare invändning är emellertid, att den föreslagna regeln kommer att medföra ändlösa diskussioner med vissa kunder om orsaken till betalningsdröjsmålet. Den ger stora möjligheter tUl olika tolkningar, missförstånd och i vissa fall kostsamma utredningar. De administrativa kostnader, som delta skulle medföra, kommer liU stor del att belasta de goda betalama.
Om förslaget skulle genontföras, skulle företagen i många fall ivingas att snabbare än nu gå till inkassoförfarande för att säkra sina fordringar, vilket också skulle öka belastningen på domstolsväsendet.
Svenska Kreditmannaföreningen
En anmärkningsvärd passus i förslaget är att kreditgivaren skall stå risken för atl kreditlagaren (privatperson) som tUl följd av "sjukdom eUer annan genomgripande personlig händelse huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter och synnerliga skäl föreligger" på så sätt även dis-konto-plus-lvå-räntan kan jämkas av domstol. Det kan också vara fallet om kreditlagaren innehåUit betalning av det skälet att oklarhet förelegat om "rättslägel eUer annat förhållande".
Elektriska Hushållsapparat Leverantörer
Med hänsyn tUl atl nuvarande sociatförsäkringsskydd innebär en i stort sett bibehållen inkomst vid sjukdom synes förslaget tUl förlängd räntefri kredittid i samband med sjukdom ej vara mofiverat.
4 Rättsligen ogrundade krav på ränta eller faktureringsavgift
Riksåklagaren
har ingen erinran.
Göteborgs tingsrätt
instämmer i utredningens förslag. 140
Datainspektionen Prop. 1986/87:72
Sammantaget medför de föreslagna reglerna atl dröjsmålsräntehanteringen blir svårare och dyrare för krediigivare. Del är uppenbart att motivationen för fordringsägare att följa dessa regler bli låg. Del i sin tur innebär att avsevärt ökade anspråk ställs på de tillsynsmyndigheter inom vars område tillsynsfrågorna Ugger. Utredningen föreslår att sanktioner mot överträdelser skall hanteras av KO med stöd av marknadsföringslagen i form av ansökningar om vitesföreläggande hos marknadsdomstolen.
Utredningen har emellertid också konstaterat att dröjsmålsränta, när del gäller gäldenärer som är privatpersoner, hittiUs i huvudsak förekommer först då fordran är föremål för inkasso. Datainspektionen kan därför i egenskap av tillsynsmyndighet för inkassoverksamhet förväntas få huvuddelen av klagomålen - i form av tillsynsärenden enligt inkassolagen - om oriktig dröjsmålsränlehantering, vilken fråga i och för sig faller under begreppet god inkassosed. Ett genomförande av förslaget torde således fordra en icke obetydlig resursförstärkning av bl.a. inspektionen. Hur samordningen mellan KO och inspeklionen skall ske berörs inte alls av utredningen som inskränker sig tiU att föreslå detta "dubbelkommando".
Av laglexlen framgår f. ö. inte om sanktionema skall riklas mot inkasso-företaget, mot eventuellt involverat factoringsföretag eller mot den fordringsägare för vars fordran det yrkats dröjsmålsränta utöver förslagets bestämmelser.
Utredningen hyser, atl döma av uttalandet på sid. 99 i betänkandet, den uppfatlningen att fordringsägare genomgående accepterar betalningsdröjsmål då en marknadsmässig dröjsmålsränta utgår. Visserligen kan sådana fall förekomma, men seriösa kreditgivare är medvetna om atl belalningsdröjsmål alltid medför en ökad risk för kapitalförlust och det är därför något som krediigivare i aUmänhet vill undvika.
Utredningens exempel på sid. 97, avseende betalningsdröjsmål från en kreditkortsinnehavare tangerar elt problem, nämligen hur dröjsmålsräntan rätteligen bör beräknas i exemplet. Skall ränta beräknas efter avtalad räntefot om 1,9 % per månad med kapitalisering efler vaoe månad (vilket är avsevärt högre årsränlefot än 12 x 1,9 %)? Gör uppsägning från konto-kortsföretagels sida av kreditavtalel att dröjsmålsräntan skall beräknas på annat sätt? Räntelagsutredningen synes inte ge något svar på dessa väsenlliga frågor.
Även det föreslagna sanktionssystemel vad gäller ej avtalade avgifier för fakturering och för betalningspåminnelser synes skjuta över målet.
Del kan, som ett enklare och billigare altemaflv, övervägas - om resurs-och kostnadsfrågorna kan lösas - alt utvidga datainspektionens lillsynsoch informationsuppgifter till atl omfatta även dröjsmålsränle- och faktu-ra/-påminnelse/avgiftsdebhering före inkasso.
Försäkringsrättskommittén
har ingel atl invända mot den näringsrättsliga regeln, men anför att den
torde få ringa betydelse för försäkringens del. 141
Rättegångsutredningen Prop. 1986/87:72
Vi vill framhåUa all förslaget i denna del innebär att man vidgar det område där det kan förekomma att samma sak blir bedömd i såväl en specialdomstol som i aUmän domstol. Exempelvis kan marknadsdomstolen finna etl prövat beteende stå i strid mot den föreslagna paragrafen medan allmän domslol i ett kravmål kan finna samma beteende vara tillåtet.
Kommerskollegium
Kollegiel har förståelse för att utredningen, i de fall ränta debiteras i slrid mol lagens bestämmelser, inte vill belägga en sådan handUng med straff, men finner det samtidigt främmande att debiteringen skaU anses utgöra sådan handling som avses i 2 § marknadsföringslagen. Sistnämnda lag är tiUämplig på marknadsföringsåtgärder, dvs. säljfrämjande åtgärder och ett krav på ränta är inte en sådan åtgärd.
Kollegiel finner vidare att en möjlighet att ingripa vid debitering av inte avtalade avgifter för fakturor och betalningspåminnelser i och för sig synes vara motiverad, men att denna fråga inte har sådant samband med räntelagen att en reglering bör ske i denna lag. Med åberopande av de skäl som angetts beträffande debitering av ränta utöver räntelagens bestämmelser finner koUegiet vidare alt en hänvisning inte bör göras lill marknadsföringslagen.
Bankinspektionen
har ingen erinran mot förslaget i denna del.
Statens pris- och kartellnämnd
Räntelagsutredningen har i enlighet med sina direktiv även övervägt behovet av att närmare reglera företagens rält att ta ut s. k. faktureringsavgtfler. Frågan om i vUken utsträckning en gäldenär utöver det egentliga skuldbeloppet är skyldig att betala en särskild faktureringsavgifl vållar enligt SPKs erfarenhet ofta osäkerhet och irrilaflon hos konsumenler, som påförts sådanl tillägg i fakturan utan atl i förväg ha känt till atl denna post skulle förekomma. Nämnden har, liksom konsumentverket, under senare år fått motta ett stort antal förfrågningar och klagomål från enskilda, som i en faktura upptäckt en sådan oväntad kostnadspost och varit osäkra om extrabeloppel skulle behöva betalas. Det har därvid inte sällan visat sig svårt att i det enskilda fallet ge ett från alla synpunkter fillfredsställande råd. Såsom även påpekas i utredningsbetänkandet kan det förmodas att i många fall en påförd faktureringsavgtft kommit att betalas av gäldenären trots att kravel inte varit grundat på någon avlalsrällslig förpliktelse.
Mot
denna bakgmnd bör det hälsas med flllfredsslällelse alt utredningen
nu föreslår sådana bestämmelser i räntelagen som inskränker rätten för
företag att över huvud debitera faktureringsavgifl till de fall då ett särskilt
avtal härom i förväg träffats med gäldenären. SPK är också ense med 142
utredningen om alt ett förbud av detta slag behöver kombineras med någon Prop. 1986/87:72 form av sanktion mot överträdelser. Enligt förslaget skall ingripande mot rättsligt ogmndade krav på faktureringsavgtfler ske genom tiUämpning av marknadsföringslagens sanktionssystem. Det undandrar sig SPKs bedömning om lagförslagel i detta avseende fått en ändamålsenlig och lagtekniskl lämplig utformning.
Nämnden tillstyrker slutligen förslaget att genom en ny bestämmelse förbjuda företag atl debitera faktureringsavgift utom i de fall då särskilt avtal härom träffats med gäldenären.
Konsumentverket
Beiräffande näringsidkares rätt att ta ut avgifter för fakturering, betalningspåminnelse och liknande mottar verket vaoe år en mängd förfrågningar. Konsumentema vänder sig mol alt avgifter tas ul utan stöd i avtal och ibland också ulan att konsumenten begärt att få betala mol faktura. Konsumentverket välkomnar därför förslaget i 11 §, där näringsidkare förbjuds atl framställa krav på sådana avgtfter om inte särskilt avtal träffats om att avgtft skall utgå. Förslaget att införa en uttrycklig lagregel bör på sikt kunna leda till en förbättrad kunskap såväl hos näringsidkare som hos konsumenter om vad som gäller i dessa fall samt till att näringsidkare förbättrar sina kravrutiner. Verkel tillstyrker av liknande skäl även utredningens förslag om förbud för näringsidkare att framställa krav på ränta utöver vad som följer av den nu föreslagna räntelagen.
Enligl 11 § skall krav på högre ränla än vad som följer av räntelagen liksom krav på ej avtalade avgifter för fakturering, avisering eller annan betalningspåminnelse anses utgöra ofillbörlig marknadsföring i marknadsföringslagens (1975:1418) mening.
Krav av detta slag kan inte anses utgöra led i marknadsföring i 2 § marknadsföringslagens mening och kopplingen till den bestämmelsen kan därför te sig mindre naturlig från systematiska utgångspunkter. Konsumentverket vill dock inte motsätta sig förslaget i denna del, eftersom en koppling till marknadsföringslagen gör det möjligt atl effektivt ingripa mol OtUlbörliga krav riktade mot konsumenter. Beträffande möjligheten alt ingripa i dessa fall bör dock påpekas att i de fall kravet sker genom hänvisning flll en klausul i faktura framslår del som naturligare atl ingripa med slöd av avlalsvillkorslagen än med slöd av marknadsföringslagen.
Allmänna reklamationsnämnden
ARN
delar ulredningens uppfattning atl del är lämpligt att komplettera den
i konsumentrelafloner tvingande civilrättsliga lagstiftningen av dröjsmåls-
och avkaslningsränta med en mer generellt verkande marknadsrällslig
reglering som gör det möjligt att ingripa mot försök all "bluffa sig
flll"
högre ränla än vad lagen medger. Nämnden har ingen erinran mol den
leknik, som ulredningen föreslår, men undrar om det inte skulle ligga
närmare till hands att betrakta ett "ogrundat räntekrav" som ett
oskäligt 143
avtalsviUkor enligt avtalsvUlkorslagen än som en otiUböriig marknadsfö- Prop. 1986/87:72 ringsåtgärd.
Utredningen har vidare i detta avsnitt berört frågan om s.k. fakturaavgifter. Sådana avgtfter får, som lagutskottet har anfört i sitt av utredningen (s. 133) refererade betänkande, tas ut endast om partema kommii överens om detta vid avtalets ingående eller det kan anses stå i överensstämmelse med handelsbrak eller sedvänja i branschen.
Utredningen har inte alls undersökt eller ens diskuterat hur det kan förhålla sig med handelsbrak eUer sedvänja på detta område. Den synes närmasl såsom en självklarhet utgå från att etl krav på fakturaavgtfl aUtid är rättsligt ograndat, så snart något särskilt avtal därom inte har träffats. Nämnden är inte lika tvärsäker som utredningen om innebörden av gällande rätt, och vill inte heh utesluta att faktureringsavgtfler numera är så vanligt förekommande att man kan tala om handelsbrak eUer sedvänja.
Vad gäller utredningens uttalande (s. 137) att faktureringsavgtfler inte skuUe få tas ut ens när bestämt pris inte är avtalat och priset således skall bestämmas med tillämpning av 5 § köplagen är nämnden besläml av en annan uppfattning än ulredningen. Så länge det begärda priset sammantaget håller sig inom den skälighelsnorm som följer av 5 § köplagen måste det med nämndens synsätt som regel anses ointressant för bedömningen av prisets skäUghet om säljaren i sin faktura bakar in alla de olika administrativa och andra poster som priset skall täcka eller om en av dessa poster anges särskilt.
Även om ARN sålunda i viss mån har en annan uppfattning än utredningen om vad som f. n. skall anses gälla, har nämnden inget emot att det för framtiden slås fast alt särskild faktureringsavgifl inle får tas ut. Med tanke redan på den irritation som dessa i sig blygsamma påslag uppenbarligen skapar mellan köpare och säljare kan del vara lämpligt att koslnaden för fakturering får flyta in i själva prisei för varan eller tjänsten liksom andra administrativa och kamerala omkosinader för den verksamhet det är fråga om. Med nämndens utgångspunkt behövs det dock en uttrycklig civUrätlslig bestämmelse som säger att en gäldenär inte är skyldig att betala särskilt för fakturering av ett krav, med mindre partema har träffat avtal om detla. Huravida en sådan bestämmelse hör hemma i räntelagen kan diskuteras. Möjligen är en lämpligare placering i anslulning tiU bestämmelserna om priset i köplagen och konsumenttjänstlagen.
Man bör vara medveten om att etl förbud mol atl ta ut faktureringsavgift är ägnat att gynna kreditköpare framför kontantbeialande kunder. Anses en sådan favorisering av kreditköpen mindre lämplig bör del möjligen övervägas att i stället för förbud reglera rätten att ta ut faktureringsavgift på liknande sätt som har gjorts när det gäller rätten alt få ersättning för inkassokostnader.
Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet
Det
är också lämpligt alt näringsidkare blir föremål för ingripande enligl
marknadsföringslagen, när han försöker atl kräva konsument på högre 144
ränla än denne är skyldig att betala eller alt i fakturor o.d. utan stöd i Prop. 1986/87:72 avtalet kräva denne på allsköns extra avgtfter.
Riksrevisionsverket
Utredningen innehåller förslag som skall motverka att konsumenter utan stöd av avtal avkrävs en särskild faktureringsavgtft i samband med att en vanlig räkning eller betalningspåminnelse skickas ut. RRV flilstyrker förslaget. RRV anser dock atl en sådan ordning bör gälla generellt och att varken en konsumeni eller en näringsidkare skall vara skyldig atl betala faktureringsavgtft om inte en sådan är avtalad eller kan anses vara gängse praxis i branschen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län
tillstyrker förslaget.
Kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt
framhåller att det verkligen är påkallat med den föreslagna regeln för att stävja "missbmket" med fakturaavgifter m.m.
Västernorrlands och Jämtlands Läns Handelskammare
Såvitt gäller lagsttftningstekniken vänder sig Handelskammaren mot föreskriften ill § att etl krav på ränta utöver vad som följer av räntelagen skaU anses utgöra en sådan handling som avses i 2 § marknadsföringslagen (1985:1418). Marknadsföringslagen är tiUämplig på marknadsföringsåtgärder, dvs. ålgärder som vidlas av en näringsidkare och är ägnade att främja avsättningen av hans produkter. Eftersom ett krav på ränta inte är en sådan handling, bör inle heller en hänvisning tiU denna lag ske. Samma förhållande gäller krav på fakturaavgift.
På anförda skäl avstyrker Handelskammaren förslaget.
Stockholms kommun, juridiska avdelningen
Räntelagsulredningen föreslår ändringar flll skydd för konsumentema. Della ligger i Unje med utvecklingen i övrigt inom konsumentområdet. Vissa av de föreslagna reglema kan, från de synpunkter juridiska avdelningen har att beakla, tillstyrkas. Det gäller l.ex. beträffande det uttryckliga förbudet för en näringsidkare atl utan avtalsstöd kräva en konsument på särskild avgift för faktura eller annan liknande avgifi. Det kan tfrågasättas om det finns skäl att från regleringen undanta förhållanden där båda parter är näringsidkare.
I
11 § i förslaget till räntelag stadgas att etl krav mot en konsument på
ränta som utformats enligt de regler som gäller för krav mol näringsidkare
automatiskt innebär en sådan handling som avses i 2 § marknadsföringsla- 145
10 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72
gen. Om lagförslaget genomförs i denna del kommer staden inle kunna Prop. 1986/87:72 undvika all i en slor mängd fall göra sig skyldig till lagöverträdelser. En sådan utformning av lagstiftningen kan inte accepteras.
Stockholms kommun, drätselnämnden (Kammarkontoret)
Skyldighel att erlägga särskild avgift (expeditionsavgtft, aviseringsavgift, etc), för faktura/räkning eller annan betalningspåminnelse anges ibland i författning. Exempel härpå är de statliga studiestöds- och bostadsfinansieringsområdena. Utan sådant författningsstöd och utan avtal om atl avgift skall erläggas saknas grand för debitering härav. Detta gäller redan i dag. Såtillvida innehåller utredningens förslag i dessa delar inget nytl. Förslagen syflar därför närmast tUl att tydligare än för närvarande klargöra behovet av avtal eller förfaltningsstöd för åtgärden.
Kammarkontorets mening är att beträffande påminnelse då betalningstiden försutflts måsle särskild avgifi utan vidare kunna uttas. Detta bl.a. eftersom åtgärden aktualiseras först efter del att gäldenären inte gjort rätt för sig och som en följd härav åsamkat betalningsmottagaren merkostnader och kanske andra olägenheler. Någon skyldighel att framställa och skicka sådan betalningspåminnelse föreligger för övrigt inte utan åtgärden är mer att se som en extra service - till extra kostnad - tiU den försundige gäldenären. Detta alltså innan egenlliga, mycket dyrbarare, inkassokrav vidtar.
Att i förväg och i särskilt avtal behöva reglera denna specieUa fråga samtidigt som andra av räntelagens nu dispositiva regler eventuellt görs tvingande och därför inte initierar avtal, framstår därmed inte som önskvärt ur vare sig gäldenärens eller borgenärens synpunkt.
Ifrågavarande "Ersäitning utgår med skäligt belopp enligt vad regeringen närmare föreskriver" (Lag om ersättning för inkassokostnader m.m. -SFS 1981:739). Sedan den 1 juli 1984 är avgtften högst 25 kr (SFS 1984:265). En viss påtryckningseffekt har den därför. Och detta är ju meningen liksom vid "tradifloneUa" inkassoålgärder som ju också aktualiseras först då viss tid förflutit från det betalningstiden försuttits.
Svenska kommunförbundet
Utredningen innehåller ett förslag som skaU motverka att konsumenter utan stöd av avtal avkrävs en särskild faktureringsavgtft i samband med att en vanlig räkning eller betalningspåminnelse skickas ut. Tanken är att sådana rättsligt ograndade krav enligt vad som föreslås uttryckligen fastslås i förslaget till lagtext alltid skall anses som en otUlbörlig handUng enligt marknadsföringslagen.
Styrelsen
anser atl den föreslagna ordningen är onödigt omständig och
tillkrånglad. Hänvisning flll andra lagar bör undvikas i lagsttftning av
förevarande slag. Icke avtalade faktureringsavgtfler bör uttryckligen för
klaras otillåtna. 146
Sveriges Advokatsamfund Prop. 1986/87:72
anser att bestämmelsen bör utgå och anför atl det är fråga om en marknadsrättslig reglering som inte har hemort i räntelagen.
Svenska sparbanksföreningen
har inte funnit skäl till erinran.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
Den nya bestämmelsen ill § om särskilda fakturaavgtfler m. m. är i sig bra och välmotiverad. Riksförbundet ifrågasätter dock om den har sin nalurliga plats i räntelagen. En fakturaavgtfl är avsedd att läcka en administrativ kostnad och inte en ränteförlust. Bestämmelsen blir svår atl hitta, undan-stoppad i räntelagen.
Folksam
Det är välkommet med en lagreglering rörande fakturaavgifter men Folksam ställer sig frågande till om den hör hemma i räntelagen.
Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Famieföretagen och Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund
Enligt II § i lagförslaget skall bl.a. ett krav från en näringsidkare mot en konsumeni på högre ränta än vad som följer av lagen anses utgöra en sådan handling som avses i 2 § marknadsföringslagen. För den händelse räntelagens bestämmelser trots vad som ovan anförts görs tvingande, kan del enligt vår mening i och för sig vara motiverat med en näringsrättsUg sanktionsregel mot krav som slår i slrid med lagen. Den av utredningsmannen föreslagna konstruktionen av en sådan regel måsle dock avstyrkas.
Med stöd av 2 §
marknadsföringslagen kan en näringsidkare som vid
"marknadsföring" av sina produkter vidtar en ålgärd "som genom
att
strida mot god affärssed eller på annal sätt är otUlbörlig mot konsumenter
eller näringsidkare" förbjudas alt fortsätta därmed. Ett centralt begrepp
för bestämmelsens tUlämpning är givelvis "marknadsföring". Härmed
avses åtgärder som är ägnade atl främja avsättningen av näringsidkarens
produkter (prop. 1970:57 s. 64). Detta innebär att del skall vara fråga om
åtgärder som en näringsidkare vidtar före själva avtalsslutet. Åtgärder från
näringsidkaren efter denna tidpunkt utgör inte marknadsföring i lagens
mening. Ett krav på dröjsmålsränta torde så gott som undantagslöst ställas
långt efter avtalsslutet. Det är dock självfallet inte ovanligt att storleken
av
eventueU dröjsmålsränta presenteras före avtalsslutet. Det är emellertid
osäkert om en sådan presentation kan betecknas som ett "krav." I vart
fall
är en sådan presenlation inte ägnad alt främja avsättningen av näringsid- 147
karens produkter. Del kan därför konstateras all krav på dröjsmålsränta Prop. 1986/87:72 definitionsmässigt inte utgör en marknadsföringsåtgärd.
Ulredningen synes i vart fall ha insett att del är tveksamt om krav på ränta kan anses utgöra marknadsföring och därför kommit till slutsatsen att det fordras uttryckligt lagstöd för att göra marknadsföringslagen tillämplig i sammanhanget. Som stöd för sitt förslag har utredningen bl.a. hänvisat fill alt det inom den speciella avtalsrätten finns etl antal bestämmelser där marknadsföringslagens sankfionssyslem uttryckligen gjorts fillämpligl på vissa ageranden av en näringsidkare. De ageranden som här avses skiljer sig emellertid från krav på dröjsmålsränta genom att i de flesta fallen kunna sorteras in under det rättsliga begreppet marknadsföring eller i vart fall (t.ex. när det gäUer viss i konsumentförsäkringslagen avsedd informaflon) till sin natur vara starkt besläktade med marknadsföringen. Den av utredningen föreslagna konstraktionen av en näringsrältslig sanktionsregel innebär således något principiellt nytt, varigenom 2 § marknadsföringslagen görs tUlämplig på en typ av åtgärd som lagen aldrig varit avsedd för. En sådan lagstiftningsteknik kan enligl vår mening inte accepteras.
11 § skaU också enligt utredningens förslag vara tUlämplig på krav mot konsumeni som avser särskUd avgift för faktura eller eljest för avisering eller annan betalningspåminnelse som inte är inkassoåtgärd enligt inkassolagen såvida inle särskilt avtal träffats om att sådan avgtft skall utgå. Inte heller denna typ av krav från en näringsidkare utgör någon marknadsföringsåtgärd i rättslig mening. Av samma skäl som nyss anförts vad gäller krav på dröjsmålsränla måste därför förslaget avstyrkas. HärtUl kommer att vi delar experten Frankmans uppfattning att frågan om faktureringsavgifter liksom andra avgtfter som kan tillkomma i första hand är ett irtforma-tionsproblem. Enligl vår mening kan det för övrigt inte uteslutas att det redan idag är möjligt att utan en specialregel av föreslagen typ lösa slora delar av detta informationsproblem med 2 § marknadsföringslagen; en näringsidkares underlåtenhet att i samband med avtalsslutet (dvs. vid den egenlliga marknadsföringen) upplysa om tillkommande avgtfter skulle nämligen i vissa fall eventuellt kunna bedömas som otillbörlig i marknadsföringslagens mening (se Svensson m.fl. Praktisk Marknadsräll 4:e uppl. 1985 s. 136).
Organisationerna får med anledning av det sagda avstyrka genomförandet av 11 § i lagförslaget.
Sveriges Köpmannaförbund
har dessutom för egen del anfört atl frågan om faktureringsavgifl överhuvudtaget inte hör hemma i en lagstiftning som rör ränteproblematiken.
TCO
TCO
noterar med tillfredsställelse att utredningen försökt ta itu med del
tilltagande ofoget atl ulan slöd i avtal avkräva konsumentema en särskild
fakturaavgift i samband med alt en vanlig räkning eller betalningspåmin
nelse skickas ul. 148
Sveriges Allmännyttiga Bostadföretag, SABO Prop. 1986/87:72
Beträffande det förslag som ulredningen lägger fram när det gäller krav på särskilt avtal mellan näringsidkare och konsument för uttagande av fakturaavgift m.m. viU vi framhålla följande. Vi har uppfatlat förslaget så alt förhandlingsöverenskommelser som träffas mellan bostadsföretag och hyresgästförening är atl jämställa med sådant avtal som utredningen avser. Vi utgår också ifrån att om utredningens förslag också blir lag kommer del av lagens förarbeten alt framgå att så är fallet.
Vi utgår tfrån alt särskilt avtal inte behöver träffas med vaoe särskild hyresgäst om uttagande av faktureringsavgift m.m. om överenskommelse träffats härom mellan hyresvärd och hyresgästförening.
Hyresgästerna Riksförbund
Del är också positivt atl en regel införs som motverkar att fakturaavgift för räkning eller betalningspåminnelse las ut om inte särskilt avtal om detta träffats.
Motormännens riksförbund
har inget att erinra mol förslagel. Förbundet vill emellertid begagna tillfället fästa uppmärksamheten på att det måhända kan vara på sin plats med ett förtydligande av förslagel ill § 3 p., såtillvida det klarare skall framgå atl den betalningsskyldige skall, redan då avtal om t.ex. reparation träffas, undertättas om att faktureringsavgift ullages, om kontant betalning inte sker vid avhämlandel av reparaflonsobjeklel samt att, avtal om faktureringsavgift som träffas först när varan avhämlas, inte binder kunden.
Kooperativa förbundet (KF)
Konsumentema måste få klart för sig atl ett vUlkor inte är avtalat - och alltså inte bindande — bara för att säljaren tagit upp del i sin faktura. Om alla blev medvetna om att man i princip inte är skyldig att betala mer än vad som överenskommits vid köptillfallet, skuHe konsumentema våga vägra beiala tidigare icke avtalade avgtfter och dröjsmålsräntor. Näringsidkarna skulle sannolikt också bli mera försiktiga då det gäller att påföra kunderna sådana. Alt informera allmänheten om gällande rätt borde närmast vara en uppgift för Konsumentverket.
Sveriges Speditörförbund
Förslaget
innehåUer vidare en särbestämmelse om s.k. faktureringsavgift
(11 §). Krav på sådan avgifi får inte framställas "såvida inle särskilt
avtal
träffats om atl sådan avgifi skall utgå". Förbundel finner förslaget
svårför
ståeligt. Antingen har väl avtal träffals om faklureringsavgiflen eller också
inle. Om avtal har träffats behöver väl dessutom inle etl "särskUt"
avtal 149
träffas för att faktureringsavgtfien skall kunna krävas. Man behöver väl Prop. 1986/87:72 inte avtala om avgtften två gånger? Däremot kan det i det enskilda fallet vara tveksamt om ett avtalsviUkor som införs först i fakturan över huvud får rättslig verkan. Men detta är något som enligt förbundet måste lösas generellt genom vanlig avtalstolkning. Försök att lösa problematiken genom särbestämmelser av den art som nu föreslås skapar endast förvuring.
Svenska Inkassoföreningen
Räntelagsutredningen föreslår att näringidkaren inte skall få framställa krav mot en konsument som avser särskild avgtft för faktura eller eljest för avisering eller annan betalningspåminnelse, som inte är inkassoåtgärd enligt inkassolagen, såvida inte särskilt avtal träffats om att sådan avgift skall ulgå.
Förslaget motiveras med att regeln skaU motverka del tilllagande ofoget att utan stöd i avtal avkräva konsumenten en särskild fakturaavgift i samband med att en vanlig räkning eller betalningspåminnelse skickas ut.
Föreningen avstyrker även detta förslag. EnUgt föreningens mening är det nämligen sedan en lång fid tillbaka regel att borgenären uttager en särskild avgift för faktura eUer eljest för avisering eller annan betalningspåminnelse. Föreningen finner det bättre att denna faktureringsavgtft uttages separat än att avgiften "inbakas" i priset. Föreningen har heller inte genom sina medlemmar kunnat konstatera några avigsidor med uttagande av särskild avgift. Det är också ytterst sällan som några konsumenter har invändningar mot denna. Det finns anledning att erinra om atl del även finns andra typer av avgifter som kan tUlkomma i olika sammanhang, t.ex. avgtfter för transport, andra fraktkostnader, porto, avgtft för rekommenderad försändelse. Det vore enligl föreningens mening alltför otympligt atl i fall där skriftliga avtal ej upprällas särskilt avtala om denna typ av avgifter. Föreningen kan inte finna att det vore meningsfullt och ändamålsenligt att frångå nuvarande praxis att debitera ovannämnda avgtfter. Della gäller givelvis särskilt i de fall där konsumenten tidigare haft anledning atl anlita borgenären och därför känner flll atl avgift uttages.
Svenska Elverksföreningen
I vår bransch förekommer i stor utsträckning s.k. påminnelseavgifter, vUka enligt utredningsförslaget skulle förbjudas för kategorin "konsumenter" såvida inte särskih avtal om sådana träffats (t.ex. i leveransbe-stämmelsema).
Datainspektionen har emellertid nyligen meddelat oss att sådana avgifter redan enligt inkassolagen inte får debiterats med mindre detta uttryckligen anges i leveransavtal e.d. Detta gäller oberoende av om kunden är "konsument" eller näringsidkare.
Eflersom
föreningen anser att de kostnader som föranleds av försumliga
betalare också bör bäras av dessa och ej av andra kan vi inle finna del
oskäligt att debitera även "konsumenter" påminnelseavgtfler. Med hän
syn tiU Datainspektionens ståndpunkt skuUe del dock bli nödvändigl atl 150
anflngen slopa alla påminnelseavgtfler eller att specificera dessa i leverans- Prop. 1986/87:72 beslämmelsema för alla konsumentkategorier. Ur elleverantöremas synpunkt förefaller sålunda inte bestämmelserna i § 11 om påminnelseavgifter fyUa någon funktion.
En precisering av evenluell avgifi för betalningspåminnelse med den noggrannhet som utredningen fömtsätter (se specialmotiveringen 7.1.7 sista stycket) finner vi dessulom orimlig vid en masshanlering som eldistributionen, SärskiU med hänsyn fiU konsumentverkets önskemål om enhetliga leveransbestämmelser och eftersom eventuell oskälig tillämpning kan beivras genom hänvändelse tUl Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström.
Föreningen Sveriges kronofogdar
Med hänsyn tiU att många personer krävs på i förhand ej avtalad faktureringsavgtft och i god tro betalar, är paragrafen välmotiverad.
Sydsvenska lokalavdelningen av föreningen Sveriges kronofogdar
anser bestämmelserna väl motiverade.
Konsumentvägledarnas Förening
Dessutom anser vi det vara nödvändigt alt det i lag nu kan klargöras reglema för uttagande av faktureringsavgifter. Många konsumenter har upprörts över företags beteenden i samband med krav, och konsumenlvägledare har efterlyst klargörande regler på denna punkt.
Svenska Petroleum Institutet
Ulredningen vänder sig mot "det tilllagande ofoget att utan stöd i avtal avkräva konsumenterna en särskild fakturaavgift i samband med alt en vanlig räkning eller betalningspåminnelse skickas ut". Sådana krav anses rättsligen ogrundade och skulle enligt förslaget allfid betraktas som en otillbörlig handUng enligt marknadsföringslagen. Ulredningen har föratsatt all avgiften tas ut för "bestyren att skriva ul och expediera själva fakturan".
Utredningen nämner över huvud taget inte att avgiften också skall täcka ett antal andra kostnader, t.ex. för följande moment, som tUlkommer, om leveransema faktureras, jämfört med om de betalas kontant:
- Kreditundersökning
- I förekommande fall tillverkning och expediering av kontokort och personkont
- Kundregisteruppläggning
- Transaktionsbearbetning
- Reskonlrabokföring
- Datorsystem på depåer och bensinstafloner
De kosinader som uppstår på grund av ovanstående moment är betydan- 151
de. Det finns ingen saklig gmnd för atl de kunder som önskar att leveran- Prop. 1986/87:72
serna skall faktureras, icke skulle betala de kostnader som därigenom
uppstår.
Marknadsdomstolen
Enligt 11 § förslaget till räntelag skall näringsrättsliga förbud kunna meddelas mol dels ograndade krav på ränla, dels krav på fakturaavgtfler o.d. Marknadsdomstolen delar utredningens uppfattning att regler av detta slag behövs. Frågan om även s.k. förseningsavgifter och andra tiUäggsavgifter skall omfattas av reglema bör övervägas.
Förslaget att anknyta denna reglering lill marknadsföringslagen (MFL) är diskutabelt. Som antyds i betänkandet (s. 134) är det principieUl tveksamt att beivra förseelser mot uttryckliga lagregler i denna form. Så har dock sketl tidigare och marknadsdomstolen finner inte anledning att direkt avstyrka del nu aktueUa förslaget. Reglerna bör dock få en något annan utformning än som föreslagits. Enligt förslagel skall krav som anges i 11 § anses utgöra en sådan handling som avses i 2 § MFL. Denna formulering torde fömtsätta att kravet skulle kunna betraktas som en handling vid marknadsföring, varmed förstås saluhåUande och åtgärder med syfle all främja avsättningen av en nytflghet (prop. 1975/76:34 s. 124). Del är dock uppenbart att här inle är fråga om handlingar av denna karaktär. Utredningen hänvisar tiU 9 § konsumentkrediflagen och tiU 8 § konsumentförsäkringslagen. Den förta bestämmelsen anger atl försäljning av vara på kredit utan atl föreskriven kontantinsats tas ut skall anses utgöra handling som avses i 2 § MFL. Det förfarande som regleras i bestämmelsen hänför sig till tidpunkten då varan säljs och kan därför sägas vara en form av marknadsföring. 8 § konsumentförsäkringslagen, som behandlar även underlåtenhet att lämna information som skall ges efter att avtal har träffats, haren annan konstmkflon. Där föreskrivs atl vid sådan underlåtenhet skaU vad som föreskrivs i marknadsföringslagen om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring tiUämpas (jfr. 7 § konsumentkreditlagen). Marknadsdomstolen förordar att den föreslagna 11 § ändras efter mönster från 8 § konsumentförsäkringslagen. Möjligen är det därvid tillräckligt att orden "anses utgöra" i lagtexten ersätts med "anses likställt med".
5 Ränta på skadestånd i anledning av brott
Riksåklagaren
Vad
som är av särskUl intresse för åklagarna är naturligen förslagel om att
ränta på en fordran som avser skadestånd i anledning av uppsåtligt brott
skall utgå från den dag skadan uppkom. För den som begår en straffbar
gäming med uppsåt att åstadkomma en skada utgör denna även etl önskat
resultat. Det framstår inte minsl mot denna bakgrund som rimligt att ränta
skall utgå från skadedagen. Erfarenheterna från Finland, där en sådan 152
regel redan finns, uppges vara goda. Det är slutligen flltfredsställande med Prop. 1986/87:72 en entydig och från utredningssynpunkt oftast enkel regel.
Göteborgs tingsrätt
instämmer i ulredningens förslag
Televerket
tillstyrker ulredningens förslag.
Bankinspektionen
I lagförslaget föreslås etl tillägg lill 4 § 2 st. räntelagen av innebörd att ränla på skadeståndsfordran som uppkommil p.g.a. uppsåtligt brott skall ulgå från den dag skadan uppkom. Det har, såsom framhålls i betänkandet, ofta från bankhåll påtalats del oskäliga i att ränta på skadestånd med anledning av brott, t.ex. checkbedrägeri, normak ej yrkas för lid innan stämning i målel delgetts gärningsmannen. Det framlagda förslaget undanröjer nu förekommande - juridiska och prakflska - hinder för en ränteberäkning redan från den dag skadan anställdes. Då del p.g.a. att en gärningsman varit okänd eller håUil sig undan, ofta kunnat gå relativt lång fld innan ränteberäkningen kommit igång, är förslaget att välkomna.
Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitetet
slöder ulredningens förslag.
Riksrevisionsverket
har inga erinringar mot förslagel.
Länsstyrelsen i Jämtlands län
flilstyrker förslaget.
Kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt
Räntelagen
ska omfalta alla slags fordringar på förmögenhetsrättens områ
de. När det emellertid gäUer s.k. utomobligatoriskt skadestånd finns sär
skilda regler om förebringande av ulredning m.m. Även i övrigt är frågan
om ränta på skadestånd i anledning av t.ex. brott av särskild karaktär.
KFM anser, att skadeståndsränta med fördel kan regleras i skadeståndsla
gen med naturiig anknytning till olika typer av utomobligatoriska skade
stånd. 153
Svenska kommunförbundet Prop. 1986/87:72
Styrelsen har ingen erinran mot förslaget att ränla på skadestånd på gmnd av uppsåtligt brott skall utgå från den dag då skadan uppkom. Slyrelsen konstaterar dock att bestämmelsen kan bli svår att lillämpa på l.ex. skadestånd på grund av miljöbrotl.
Sveriges Advokatsamfund
anser att tillägget flll 4 § andra stycket avseende skada i anledning av uppsåtligt brott är motiverat.
Svenska sparbanksföreningen
I betänkandet föreslås vidare att det i räntelagen införs en uttrycklig regel av innebörd alt ränta på skadestånd i anledning av uppsåtligt brott skall utgå från dagen då skadan uppkom, oberoende av om krav framställts eller utredning lagts fram. Rättsläget är idag oklart på detla område, vilket i praktiken innebär alt ränta regelmässigt utdöms från dagen för delgivning av stämning.
Sparbanksföreningen är i hög grad positiv fill detta förslag och tillstyrker därför lagsttftning.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
Enligt 4 § skall ränta på fordran avseende skadestånd i anledning av uppsåfligt brott utgå från "den dag skadan uppkom". Detta uttryckssätt är oprecisl och torde kunna ge upphov lill lolkningslvister. Om därmed avses tidpunkten för den skadegörande handlingen — vUket moiiven tyder på — bör detta anges direkt i lagtexten. Den föreslagna regeln synes motiverad när del gäller sak- eller ren förmögenhetsskada. I fråga om personskada med succesivt förfallande ersättningsbelopp och med invaliditelsersätt-ning, som ofta torde komma alt förfalla vid en lidpunkt som ligger avsevärt senare än den skadegörande handlingen, passar däremot regeln mindre väl. Tvärtemot vad som sägs i motiven blir det ofta även i uppsåtsfaUen försäkringen i form av skadeUdandens s.k. överfaUsskydd eUer "garanti-försäkring" som får bära bördan av atl tillämpa räntereglerna.
Sveriges domareförbund
tillslyrker förslaget.
Föreningen Sveriges kronofogdar
Om
en person övertrasserar sitt check- eller personkonto är detta en
brottslig gärning. Vid sådant förhållande utgår inte ränta förtän vederbö
rande har fått del av stämning i målet. Atl under mellanflden åtnjuta 154
ränlefrihel för en självtagen kredit är därför stötande. Utredningens förslag Prop. 1986/87:72 flllstyrks därför enligt de skäl som anförts i betänkandet.
6 Ränta på rättegångskostnader
Hovrätten för Nedre Norrland
Utredningen har genom införande av ett nytt stycke i 18 kap. 8 § rättegångsbalken föreslagit att part även för tid före ett måls avgörande skall vara berättigad till ersättning för viss angiven ränta på utgtft som parten hafl i anledning av rättegången och som vid målets avgörande visar sig vara ersättningsgill rättegångskostnad. Konstmktionen med ränta på ränta innebär ett avsteg från den ordning som vanligen anses gälla. Därtill kommer att det för domstolama i nu rådande situation med höga balanser och knappa resurser, vilka förhållanden del i vaoe fall inom överskådlig tid synes svårt att komma till rätta med, är av yttersta vikt att man icke utan mycket noggrann avvägning inför regler som ytterligare komplicerar handläggningen av etl mål. Den nu föreslagna ersällningsmöjligheten, som kan förväntas ge upphov till överväganden i snart sagt varie dispositivi tvistemål, synes läll kunna leda tiU en "process i processen". Förslaget avstyrks därför i denna del.
Riksåklagaren
har ingen erinran.
Göteborgs tingsrätt
Tingsrätten delar ulredningens uppfallning att räntan på ersällning för rättegångskostnad bör höjas. En part bör vidare tillerkännas ränta även på koslnad som parten hafl i anledning av rättegången från den dag då kostnaden uppkom. Sådan ränla bör dock inte utgå på vaoe utgtft som parten har haft utan endasl på egenlliga kostnader. Ränta bör således inle utgå på en ulgifl som en part hafl för förskott lill rättegångsombud. Del kommer att medföra onödiga svårigheler och bekymmer att avgöra när den kostnad som utgiften avser har uppstått och tidpunkten för ränteberäkningens börian kommer dessulom att bU beroende av storleken på förskottet. Tingsrätten ifrågasätter vidare om regeln bör utformas så all ränta på ränta kommer att utgå.
Rättegångsutredningen
Vi delar utredningens uppfattning alt det är lämpligt att anpassa räntesatsen vid ränta på rättegångskostnader till räntelagens nivå.
Vi delar åsikten i betänkandet att om den föreslagna skillnaden genom- 155
förs beiräffande flllämplig räntefot bör den upprätthållas även vid fordring- Prop. 1986/87:72 ar på räntegångskostnadsersäitning.
Vad utredningen anför angående all rättegångskostnaderna spelar en allt störte roU i civilprocessen (s. 163) torde i och för sig vara riktigt. Enligt vår mening är förslaget om att ränta generellt skall utgå på utgifter under processen från betalningsdagen till och med den dag då målet avgörs emellertid inle någon lyckad metod all komma till rätta med dessa problem.
Förslaget kommer att medföra åtskilliga bekymmer för domstolarna. I många fall kommer partema sannolikt ha svårt att exakt ange datum för sina betalningar. Framför allt innebär förslaget emeUertid elt avsevärt merarbete för domstolama vid faslslällandet av den ersättningsgilla rättegångskostnaden. I stora mål är det ofta fråga om åtskiUiga utbetalningar, vilka skelt vid oUka tidpunkter. Det kommer alt la mycket tid i anspråk för domslolarna alt i kronor och ören räkna ut flll vilket belopp den ersättningsgilla ränian uppgår.
Vad som föreslagits i denna del går dessutom stick i stäv mot strävandena under senare år atl så mycket som möjligt schablonisera uträknandet av oUka ersättningsbelopp. I avsikt atl minska domstolarnas sysslande med sådana frågor har för åtskilliga fall införts taxesystem för bestämmande av ersättning. Att ersättning faslslälls enligt taxa innebär att man gett avkaU på kravet på millimetertältvisa i varie enskilt ersättningsfall.
För övrigl innebär inle heller utredningens förslag att man får ett helt rättvist system. För del försia har man nämligen — av prakliska skäl — föreslagit att den flilämpliga räntefoten för ränta på utgifter som utgör ersättningsgill rättegångskostnad besläms till en fixerad procentsats — 10 procent - molsvarande en någoriunda genomsnittlig räntesals för avkastningsräntan. För det andra har man - likaså av praktiska skäl - tvingats välja en metod som innebär att det sammanlagda ersättningsgilla rätle-gångskostnadsbeloppel blir beslämt inklusive ränta. Detta medför - som också påpekas i betänkandet - all den eventuella dröjsmålsränta som utgår efter domens dag till en del kommer att utgöra ränta på ränta. Den vinnande parten får således en viss överkompensation.
Eftersom det inte utgår ränta på kostnader som genom rättshjälpen betalas av staten, accentueras dessutom genom det framlagda förslagel den skillnad i ersättningsskyldighet som föreligger beroende på om den vinnande parten haft rättshjälp eller ej.
Trots att vi delar utredningens åsikt att det är olyckligt att den vinnande parten i en process kan göra ränteförluster lill följd av a conlo-belalningar m.m., anser vi på anförda skäl inte att vad som föreslagits i denna del bör genomföras.
Vi vill däremot väcka
tanken på att ge domstolarna möjlighet att i vissa
faU döma ut ränta på ulgifter som en part haft under processen. Vad vi
syflar lill är en reform som kompenserar en vinnande part för verkligt
betydande ränteförluster men inte belastar domstolama med ränteberäk
ning i sådana fall, där ränteförlustema får anses vara av mindre belydelse.
Man kan tänka sig olika sätl att avgränsa de fall i vilka det kan vara rimligt
att döma ut sådan ränta. En tänkbar metod är att såsom fömtsättning 156
uppstäUa att ränteförlusten skall uppgå till en viss procent av rättegångs- Prop. 1986/87:72 koslnadema.
I detta sammanhang bör också påpekas atl vi i vårt arbele bl.a. strävar efter att göra processen snabbare. Förkortade processtider innebär givelvis att problemet med ränteförluster lill följd av utbetalningar under processen minskar.
Slutligen vill vi i förbigående påpeka atl högsia domstolens uttalande i del på s. 156-157 i betänkandet behandlade rältsfaUet NJA 1981 s. 1006 inte är oförenligt med departementschefens uttalande i prop. 1973:30. Departementschefen lalar om mål enligl RB. I sådant mål skall ränta utgå även på inkassokostnader. Högsia domstolen däremot uttalar sig om mål enligt småmålslagen. Av 8 § femle slycket småmålslagen följer alt ersättning för kosinader som uppkommil i elt betalningsföreläggande skall utgå enligt vad som gäUer om kostnader i mål om betalningsförelägganden även när målel senare handläggs som ett småmål. Ränla skall således inte utgå på inkassokostnader i småmål, medan ränta däremoi skall utgå på sådana kostnader i mål enligt RB.
Televerket
tiUstyrker utredningens förslag.
Bankinspektionen
Ulredningen föreslår atl den ränla på rättegångskostnad som regleras i 18 kap. 8 § rättegångsbalken skall höjas från nuvarande nivå på 6 procent till den nivå som bestäms i räntelagen, dvs. diskontot med tUlägg av åtta procentenheter då parterna är näringsidkare och diskontot med lUlägg av två procentenheter i övriga fall.
Bankinspektionen delar uppfattningen atl nuvarande räntenivå är för låg och tillstyrker att räntan kommer att utgå med den räntefot som anges i räntelagen.
Tidigare i delta yttrande har bankinspektionen avvisat förslaget att dröjsmålsräntan skall vara olika beroende av partskonstellationen i fordringsförhållandet. Godtas likväl utredningens förslag i 8 § räntelagen, blir följden att räntan på rättegångskostnad också kommer att variera med förekommande partskonstellafloner. Om t.ex. en näringsidkare är tappande part och har en privatperson som motpart, får han betala ränla med den lägre räntefoten; är däremot motparten också en näringsidkare skall ränta ulgå enligt den högre räntefoten. Denna konsekvens av lagförslaget framslår för bankinspektionen som egenartad.
Utredningen föreslår vidare en helt ny regel om ränta på sådana utgtfter som part ådrar sig under rättegångens förlopp och som sedermera visar sig utgöra ersättningsgill rättegångskostnad. Ersällningen för sådan koslnad skall innefatta ränta på utgivet belopp efter 10 procent om året från den dag beloppet erlades till och med den dag då målet avgörs.
Bankinspektionen motsätter sig inte förslagel i denna del, men viU likväl 157
betona risken för att förslaget kan komma att medföra etl störte merarbete Prop. 1986/87:72 för domstolama än vad som kanske fömtsetts. Inför utsikten atl räntekostnader för delbetalningar ' conlo kan komma att bli ersatta av huvudmannens moipart, lorde advokater bli mer benägna att oftare kräva sådana delbetEdningar än vad som nu är fallet. I etl mål med lång handläggningsfld kan det då bli många delposter som domstolen tvingas ränteberäkna. Dessutom föratsättsatt domstolen skall pröva om utbetalade belopp svarat mot det arbete som faktiskt utförts vid betalningstidpunkten. Med hänsyn tUl nu redovisade farhågor för ökad arbetsbelastning för domstolama kunde övervägas att begränsa bestämmelsen till andra utgtfter än sådana som avser ombudsarvode.
Allmänna reklamationsnämnden
Det är riktigt att man när bestämmelserna om ränta på rättegångskostnad infördes år 1973 närmast betraktade reformen som en interimistisk lösning som skulle få ulvärderas i samband med behandlingen av köplagsutredningens kommande betänkande. Att någon sådan utvärdering inte blev av torde, som utredningen förmodar, huvudsakligen bero på tillfalligheter. -ARN biträder förslagel alt räntan enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken nu anpassas till räntelagens nivå.
Vad gäller förslaget om fillgodoräknande av ränta på utgtft av rälte-gångskostnadskaraktär som en part har haft under tiden före dom i målet kan nämnden i sak godta utredningens synsätt. Nämnden undrar dock om inte utredningens tekniska lösning är onödigt krånglig. Kan man inte nöja sig med att vid fastställande av det ersättningsgilla kostnadsbeloppet "räkna upp" i förtid betalda ersättningsgilla kostnadsposter med ett skäligt påslag för fiden fram tiU domen, gäma efter ca 10 %. Dvs. domstolen skulle ges mandat att tiUämpa i princip samma teknik som enligt utredningens antagande (s. 203) en advokat normalt gör vid sin debitering när förskott inte har uppburits. Därigenom slipper man också ifrån de tillämpningsproblem som med utredningens lösning måste uppkomma vid prövning av fråga om när ett "rent" förskott skall bli räntebärande genom att det så atl säga "arbetas av" (betänkandet s. 203 n—204 ö).
Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet
anser det högst moflverat att i RB 18:8, 2 st., ersätta den hek otidsenliga fasta räntesatsen om sex procenl avseende rättegångskostnader med den vanliga dröjsmålsräntan.
Länsstyrelsen i Jämtlands län
fiUstyrker föreslaget.
Stockholms kommun. Juridiska avdelningen
anser att förslaget kan fillstyrkas. 158
Svenska kommunförbundet Prop. 1986/87:72
Utredningen föreslår att rättegångsbalkens regler om ränta anpassas tiU räntelagens regler. Styrelsen har principiellt ingen erinran mot detta under fömtsättning att ulredningens förslag om konsumenträntan inte genomförs. Styrelsen flilstyrker också förslaget om ett tioprocentigt räntepäslag på utgtfter som part ådrar sig under rättegången och som sedan visar sig vara ersättningsgill rättegångskostnad.
Landstingsförbundet
Styrelsen tillstyrker också den föreslagna nya regeln om en fast ränta med tio procent per år på utgtfter för ersätlningsgUla rättegångskostnader för att undvika komplicerade beräkningar för domstolama.
Svenska sparbanksföreningen
har inte funnit skäl till erinran.
TCO
TCO delar den uppfattningen atl de nuvarande reglerna om ränla på rätlegångskoslnadsersättning är otidsenliga. En anpassning av rättegångsbalken lill räntelagens regler om ränta är därför motiverad. Detta gäller även den föreslagna nya typen av ränta på rättegångskostnader som uppkommer under själva rättegångsförloppet. Det kan dock tfrågasättas varför just denna ränta ska vara schabloniserad till tio procent i stället för att följa diskontot. Moflveringen att domstolama därigenom skuUe slippa belastas av "etl merarbete som är oproportionerligt stort" är svår alt förstå. Frågan har dock så liten ekonomisk betydelse att TCO inte föreslår någon ändring på denna punkl utan tUlstyrker utredningens förslag.
Hyresgästernas Riksförbund
Utredningen
har också sett över reglema om ränta på ersättning för rätte
gångskostnader. I betänkandet föreslås atl räntefoten för den ränta som
ska utgå efter del att målet avgjorts anpassas lill räntelagens regler. För
bundel tillstyrker detta förslag. I fråga om ränta på utgifler som part ådrar
sig under rättegångens förlopp föreslår emellertid utredningen en fix ränte
fot på 10 procent. Utredningens motiv för detta är all domslolarna inte
skall behöva göra komplicerade uträkningar som innebär merarbete. För
bundet anser dock att fördelen med ett enhetUgt och enkelt system över
väger df n nackdel som ett antal extra räkneoperationer kan innebära för
domslolarna. Även räntan på utgifter under rättegångens förlopp bör där
för anpassas tUl räntelagens regler. 159
Sveriges domareförbund Prop. 1986/87:72
Förbundet lillstyrker också förslaget all ränla på rättegångskostnad skall anpassas tiU räntelagens nivå men vUl avvisa förslaget om skilda dröjsmålsräntor, som medför ett merarbete genom atl särskild utredning och diskussion kan bli nödvändig för att klarlägga vilken paragraf som skall tillämpas. Om det förhåUandet atl en partssuccession efter (dödsfall) skall förändra ränteberäkningen, uppkommer svårigheter all ange lillämplig räntesats i domslutet.
Skäl talar för att en part som på etl fldigt skede i ett tidskrävande mål har haft betydande rättegångskostnader får ersättning motsvarande ränta på beloppel även fram lill dagen för dom. Del är emellerfld också viktigt att sådan ersättning inte liUåts kompUcera förfarandet genom att domstolen betungas med tidsödande delaljberäkningar. Parten lorde i allmänhet inte kunna ange del exakta ränlebeloppel enUgl utredningens förslag som en totalsumma, eftersom han inle i förväg känner till dagen för domen i målet. Han kan då endasl ange belopp och datum för utlägget, varefter domstolen skulle behöva göra beräkningen. Alternaflvet att domstolen anger tidsperioden och räntesatsen, varefter beräkningen sker på verkställighetsstadiet, blir inle mindre kompUceral.
I ålskilliga mål ulgörs ufläggen endast av ansökningsavgtft och eventuellt manialsskrivningsbevis eller registreringsbevis. I andra mål finns mängder av små utlägg vid olika lider. Atl beräkna ränta på dessa utlägg för en tid av några månader kan uppenbarligen inle komma ifråga. Över huvud taget bör parten ha rätt tUl ersättning endast om utläggen avsett betydande belopp och tiden mellan ulläggen och domen varit tämligen lång. Ersättningen bör vidare inte uträknas i detalj utan bestämmas lUl ett skäligt belopp, gärna med utgångspunkt i en räntesats för vilken givits vissa riktlinjer. Parten får då möjlighet att framställa etl beloppsmässigt beslämt yrkande med angivande av hur detla beräknals.
Föreningen Sveriges kronofogdar
Förslaget är välmotiverat och tiUstyrks. Del kan dock övervägas om inle en beloppsgräns om förslagsvis högst ettusen kronor skall tillämpas så alt rättegångskostnader upp till detla belopp alltid skall vara fria från ränla. Beräkning av ränta på mindre belopp medför kostnader som inte står i proportion lill värdet av arbetsinsatsen.
Sydsvenska lokalavdelningen av föreningen Sveriges kronofogdar
Att en höjning av räntan på rättegångskostnader inte kommii tidigare understryker den konservatism som ibland känneiecknar lagsflfiningsarbe-tet. Med samma moflvering som under avsnitt 2 förordas dock en enhetlig räntesats för alla kategorier av gäldenärer.
160
7 Tillämpningsbestämmelser Prop. 1986/87:72
Ikraftträdande
Datainspektionen
Om riksdagen fattar beslut om föreslagna ändringar i maj 1986 och reglema skall träda i kraft den 1 juli 1986 blir omställningstiden en ä två månader. Det är otillräckligt.
Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Famiyeföretagen och Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986. Även sådana fordringar som, p. g. a. avtal eUer eljest, löper med dröjsmålssränta föreslås bli föremål för de nya reglernas tillämplighet. Vi vill här framhålla följande.
En riksdagsbehandling av en evenluell proposifion i anledning av betänkandet kan tidigast ske under våren 1986. Antages förslagen om en tvingande reglering och en maximering av räntefoten ges näringsidkama, med den föreslagna ikraftträdandelidpunklen, icke rimlig tid alt anpassa sina mtiner tUl de ändrade förhållandena. I många fall måste beflnfligt fordringsbestånd gås igenom och uppdelas i konsument- och övriga fordringar. Beträffande sådana fordringar som redan löper med dröjsmålsränta måste en omedelbar anpassning till de nya beslämmelsema ske. Näringsidkare med datoriserad reskontraföring måste ändra sina system. Tillgång på härför kompetent personal är begränsad och personerna ifråga engageras ofta en lång fld i förväg. Elt ikraftträdande bör enligt vår mening därför inte ske tidigare än nio månader från lagens antagande. Vi tfrågasätter vidare det principiellt riktiga i att sådan dröjsmålsränta skall omfattas som lill följd av avtal redan löper.
Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund
har hämtöver för egen del anfört:
Om förslagel - mot allt förnuft — ändå skulle komma att genomföras, får det i vart fall inte göras retroaktivt och påverka avtal där annan dröjsmålsränta redan är avtalad. Inom trähusbranschen finns ålskilliga avtal som är både etl och två år gamla. En ensidig ändring av innehållet i dessa avtal skulle helt förtycka risk- och ansvarsfördelningen partema emeUan.
Svenska Elverksföreningen
I betänkandet
anförs (sid 200) att det kan vara befogat - t ex med hänsyn
till leveranser av elektrisk ström - med en viss omställningslid innan lagen
träder i kraft. Därför föreslås att den nya räntelagen träder i kraft den 1
juli
1986. 161
II Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 72
Som förat anförts skulle konsekvenserna för eleveranlörerna av den Prop. 1986/87:72 föreslagna lagen bli omfattande och synnerligen besvärliga. Den föreslagna omstäUningstiden är därför hell otillräcklig och ikraftträdandet måste — i vart fall för vår bransch — senareläggas i förhållande till utredningens förslag.
Föreningen Sveriges kronofogdar
I belänkandet föreslås alt dröjsmålsränta för bl a konsumentkrediter sänks redan vid lagens ikraftträdande. Av beiänkandei framgår inle hur KFM påverkas. Om med förslaget avses att redan utdömda och vid ikraftträdandet utdömda räntor skall sättas ned från den dag då lagen träder i kraft, innebär detta ett stort merarbeie för KFM. För det första måste vid det föreslagna ikraftträdandet den 1 juli 1986 alla hos KFM anhängiga enskUda mål undergå en prövning humvida de avser etl privatpersons-/konsument-förhållande och om så är fallel omregislreras i REX beträffande ändrad ränteberäkning från nämnda dag. Dessulom måste KFM under en över-gängslid för vaoe anhängiggjort enskik mål göra en prövning beträffande löpande räntor som dömts ut före ikraftträdandet. Övergångstiden blir i princip Uka lång som gällande preskriptionsfld för konsuméntkrediler. Även i denna del är det nödvändigt alt undvika resurskrävande konsekvenser av förslaget för KFM. En begränsning av lagens retroaktiva verkan på verkställighetssladiel måsle därför tas med i övergångsbestämmelsema.
Lokalavdelningen för Mellersta Sverige av föreningen Sveriges kronofogdar
I belänkandet föreslås att dröjsmålsräntan för konsuméntkrediler sänks redan vid lagens ikraftträdande. Inte heller här slår del klart hur de exekutiva myndigheterna påverkas. Om med förslaget avses att även redan utdömda ränteanspråk skall sättas ned från lagens ikraftträdandedag innebär detla ett stort merarbete för de exekufiva myndighetema. För det första måsie alla anhängiga enskilda mål per 1986-07-01 undergå en prövning huruvida de avser elt konsumentförhållande och om så är fallet omregislreras i REX beträffande ändrad ränteberäkning från nämnda dag. För det andra måste kronofogdemyndighelerna under en övergånstid för varie anhängiggjort enskilt mål göra samma prövning beträffande ränleanspråk som dömts ut före ikraftträdandet. Övergångstiden blir i princip densamma som gällande preskripflonsfld för konsuméntkrediler. Även i denna del är det nödvändigt att undvika resurskrävande konsekvenser av förslagel för kronofogdemyndighetema. En begränsning av lagens retroaktiva verkan på verkställighetssladiel måsle därför tas med i övergångsbestämmelserna.
Svenska Kreditmannaföreningen
Förslaget
innebär alt lagändringarna skall träda i krafl 86-07-01 (med den
moflveringen att "viss omslällningslid" kan behövas; detta sett ur
per
spektivet all frågan kan väntas komma upp i riksdagen i maj-juni 1986). 162
Om förslaget genomförs - oavsett om det blir 86—07-01 eller vid senare Prop. 1986/87:72 flltfäUe, måste över en natt:
1. Samfliga kreditkunder få stalusmarkering (privatperson eller ej).
2. Dröjsmålsränteberäkningsprogrammet omställas. En stor del av näringslivets reskonlror är datoriserade och lagförslagel innebär att man måste göra om programmen, vilkel medför kostnader flll miljardbelopp och också avsevärda svårigheler. Brislen på flllgång på kompetent dalapersonal är påfallande. Att få arbetet utfört flll en viss dag möter problem. En orimlig tanke är att företagen skall böoa förbereda dessa ingrepp i sina syslem innan riksdagen anlagil lagen. En omställningstid efter beslutet behövs på 8-12 månader.
3. Samtliga pågående betalningsdröjsmål hos privat personer, oavsett om ärendet ligger kvar i den egna reskontran eller är föremål för inkasso, omedelbart anpassas tUl de nya reglema.
Elektriska Hushållsapparat Leverantörer
Beiräffande den föreslagna ikraftträdandetiden måste vi med skärpa framhålla atl om förslagel trols allt skulle genomföras, della kräver en avsevärd förberedelsetid för att kunna företa omfallande dataprogramomläggningar, utformning av blanketter, utbildning av personal m m. Ikraftlrädandel bör ske fidigasl elt år efter riksdagsbeslutel. Med hänsyn lill de slora kostnader som är förenade med en omläggning, kan förberedelsearbelet nämligen inte påbörjas förtän riksdagen fattal sitl beslut.
8 Lagtekniska frågor
Hovrätten för Nedre Norriand
De nya särskilda beslämmelsema i 8—11 §§ har försetts med inledande rabrik. För ökad tydlighet och konsekvens bör därför också lagens första sju paragrafer föregås av en molsvarande rubrik, t ex "Allmänna beslämmelser".
De i förslagel använda begreppen privatperson, konsument och näringsidkare bör åtminstone i motiven tiU en kommande lagstiftning närmare preciseras. Särskilt gäller detta begreppet privatperson. Konsument och näringsidkare finns ju i tidigare lagstifning, t ex konsumentköplagen och brottsbalken 16:9.
I förslagets 9 § anges, förutom andra villkor för lagrummets tillämpning, alt gäldenären haft "skälig anledning att fllls vidare hålla inne betalningen". Detla rekvisit synes ha civilrältslig belydelse vida uiöver räntelagen och det är därför angeläget att innebörden får en utförligare redovisning.
Rättegångsutredningen
Av förslaget till 18 kap. 8 § iredje stycket RB sammanställt med förslaget
flll 18 kap. 14 § RB framgår inte klart om avsikten är alt domstolarna — 163
liksom hitfllls - skaU i domslutet skriva ut alt ränta skall utgå på rätte- Prop. 1986/87:72 gångskoslnaderna. Förslaget kan tolkas så att ränta utgår även om del inte står i domslutet. Enligt vår mening bör det av lagtexten framgå att domstolen uttryckligen skall döma ut räntan.
Sveriges Advokatsamfund
1 §
I andra stycket första meningen sägs atl lagen "gäller i den mån ej annal är ... föreskrivet". Förslaget motsvarar ordagrant 1 § andra meningen i den nuvarande räntelagen. Samma formulering finns i bl a 1 § preskriptionslagen (1981:130) och 4 § förslaget tiU ny köplag (NU 1984:5).
Samfundet vUI här sätta i fråga om ifrågavarande formulering - ehum inte ovanlig - är lämplig. De föreskrifter som kan åsidosätta räntelagen måste kvalificeras, och enligt samfundets uppfattning kan det inle bli fråga om annat än föreskrifter i lag. Den föreslagna regleringen kan lolkas som ett mandat för regeringen eller kanske ett ämbetsverk alt utfärda föreskrifter. Detta kan inte ha varil avsikten med stadgandet. Samfundet vUl därför föreslå den skrivningen att lagen sägs gälla i den mån annat ej är föreskrivet i lag.
8§
Om en differentierad dröjsmålsränta införs har samfundet inte någon invändning mol den föreslagna avgränsningen, dvs. alt hög dröjsmålsränta ulgår endasl när gäldenären är näringsidkare (beiräffande del fallet alt borgenären är privatperson, se dock A.3 ovan avsnitt 2). Inte heller har samfundet någon principiell invändning mol begreppet privatperson som kontradiktorisk motsats till näringsidkare, dock att tUlägget "i egenskap av konsument eller eljest" synes överflödigt. EmeUertid är det enligt samfundets mening lämpligt att om möjligt undvika atl ett och samma begrepp får olika belydelse i olika sammanhang. Det bör därför genom motivuttalande klargöras att ordet "näringsidkare" anses ha samma innebörd i den föreslagna lagen som i t ex I § marknadsföringslagen (1976:1418), och atl den som inle är näringsidkare är privatperson. Härigenom kan undvikas vissa tolkningssvårigheter som annars skuUe uppstå, l.ex. humvida en privatpersons dödsbo är att anse som en privatperson.
Folksam
Den lagtekniska
kontmktionen att genom 6 § och 8 § ange räntans höjd i
olika situationer är svåröverskådlig och svårläst. Lämpligt vore att i 6 §
hänvisa tiU 8 §. 164
Sveriges domareförbund Prop. 1986/87:72
Vad gäller lagstiftningens ulformning vill förbundet ifrågasätta om avfattningen av 8 § verkligen kan anses ge uttryck för att personen i fråga skall vara gäldenär eller borgenär i egenskap av privatperson.
Erinringar kan också riktas mot tekniken atl från olika lagar hänvisa lUl 6 och 8 §§ i räntelagen, när avsikten varit att även 9 § - men tUl synes inle andra paragrafer - skall flllämpas.
Föreningen Sveriges kronofogdar
Som tidigare (avsnitt 2) har anförts, kan paragrafema lämpligen skrivas ihop till en, så alt diskontotillägget blir lägre i näringsidkar/konsumentför-hållandena och att reglema blir tvingande till förmån för konsumenten.
Kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt
Se avsnill 2.
9 Övrigt (bl a betalningsfrister)
Konsumentverket
Utredningen har också behandlat frågan om tidpunkten för betalning av faktura. I denna del har inte något lagförslag framlagts, men utredningen ulgår från att de tvingande regler som föreslås kommer att medföra att kortare betalningfrisler än en månad kommer att försvinna. Dessutom ulgår utredningen från att eventueUa kvarstående klausuler av denna typ kan stävjas genom ingripande från KO.
Konsumentverket delar inle uppfattningen alt betalningsfrister kortare än en månad kan väntas försvinna om ulredningens förslag genontförs. Tvärtom är det möjligt att den tvingande regleringen kommer att medföra alt många företag kommer att tillämpa kortare belatfrisler än fldigare. Möjligheten för KO att ingripa mot etl sådant villkor med slöd av avtalsvillkorslagen förefaller osäker.
Kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt
Gäldenärs rätt att destinera betalning
En
viktig fråga som inte närmare berörts i betänkandet, är den om gälde
närens rätl att bestämma vilken av flera skulder han vUl betala - och
vUken av flera delposter inom samma skuldförhållande han först viU delbe
tala. Här är fråga om tolkning och nutida tillämpning av 9 kap. 5 § handel-
sebalken, vari uttalas - såvitt här är i fråga - alt räntan först ska erläggas.
Naturligtvis kan parterna avtala en annan ordning. KFM viU för sin del
hävda, att en gäldenär kanske alltid bör tilläggas rätlen att först betala på
kapitalskulden för att minska ränteutgifterna. Detta bör gäUa åtminstone i 165
konsumentförhåUanden (och när gäldenären eljest är gäldenär i egenskap Prop. 1986/87:72 av "privatperson"). Under alla förhållanden vill KFM se en uttrycklig regel i räntelagen med lösning av problemet.
Frågan om gäldenärens räll att destinera belalningar har utretts i en särskild uppsats av professor Torgny Hastad. Numera är denna med vissa ändringar intagen i Juridiska Föreningens i Finland "Festskrtft lill 250-års-minnel av 1734 års lag".
Statens restavgifter m.m.
Inom skatlelagsliftningen finns en mängd olika typer av avgtfter. Försök lär väl pågå att rensa denna avgiftsflora. När det gäller restavgtft, molsvarande dröjsmålsränta på "civila" fordringar, bör denna justeras i samband med att en ny räntelag träder i kraft. Restavgiflen, f n. en fast avgift om 6%, innebär i flertalel faU av reslföringar att siaten ligger under dröjsmålsräntan. Det är viktigt atl inte en lägre restavgtft finns som kan påverka gäldenärerna att lägga upp en "skattekredtf". Siaten har ju inte någon möjlighet atl reagera, innan skattegäldenären själv beviljal sig "lånet". Skatteindrivningsulredningen (SIU) har i etl tidigare belänkande tagil upp restavgiflsfrågan. Med den teknik som nu finns för hantering av skatteindrivningen kan man utan svårigheter bygga upp ett syslem med dröjsmålsränta även för restförda skatter. Denna ränta bör - om förslaget till räntelag går igenom — genomgående vara diskontot med tillägg av högst fyra procent.
Man bör inle komplicera beräkningen genom att försöka dtfferentiera restavgift-ränta med hänsyn till skatiegäldenärens egenskap (näringsidkare eller privatperson). Det väsenfliga är alt det för den skatiskyldige framstår så att han inte kan göra några "vinster" genom att underlåta att beiala skallen i tid. En avhållande faktor bör också vara, att ränta-reslavgiften inle heUer i framliden bör vara avdragsgill.
Stockholms kommun, juridiska avdelningen
Särskilt om dröjsmålsränla vid omreglering av tomträtts avgäld för småhus
Nyssnämnda problem med jämkning av dröjsmälsräntan kan bli särskilt aktuell vid avgäldsreglering av tomträtter för småhus.
För
närvarande är uppemot 2 000 avgäldsmål för småhus i Stockholm
anhängiga vid fastighetsdomstolen i Stockholm. Så gotl som samfliga av
dessa är vilandeförklarade i avvakian på vägledande avgöranden i några så
kaUade pilolmål. Tvisterna är mycket likartade i samtliga mål. PUotmålen
är cirka tio tiU anlalet. Processerna medför atl avgäldshöjningarna i samtli
ga fall kommer att erläggas flera år efter den tidpunkt som de rätteligen
skulle ha erlagts. Det medför stora ekonomiska konsekvenser för staden.
Processerna är sådana att så goll som samtliga tomlrätlshavare kan hävda
all oklarhet förelegat om rättslägel. Möjligheter att få dröjsmålsräntan
jämkad enligt 9 § utredningens förslag synes således finnas. Själva tar 166
tomträttshavarna små ekonomiska risker i processen då utrednings- och Prop. 1986/87:72
rättegångskostnaderna delas upp på samtliga berörda tomlrätlshavare och
därigenom blir närmast försumbara. Stadens rättegångskostnader i vart
och ett av de vilandeförklarade målen blir vidare små då rättsfrågorna
avgörs i andra mål. Då tomträtts havarna i dessa mål således tar små,
närmasl försumbara, ekonomiska risker i sina processer torde det vara
lockande för en tomlrätlshavare att vägra atl acceptera en yrkad avgäld i
avvaktan på avgörande av pilotmål för att sedan yrka och söka jämkning
av dröjsmålsräntan och därigenom få en billig kredii.
I det fall förslaget i sin nuvarande form skulle bli föremål för lagstiftning måsle enligl juridiska avdelningens uppfattning en särskild reglering ske av skyldigheten alt betala dröjsmålsränta i här aktuella fall. Därvid bör man kunna utgå från den reglering som föreslås gälla i hyresförhållanden enligt jordabalken 12 kap. 55 a §, femle stycket, som innebär all ränla på hyreshöjning skall ulgå enligt 5 § räntelagen för fld innan beslutet om hyreshöjningen vunnii laga kraft och enligt 6 § eUer 8 § för tiden därefter. Denna reglering är tvingande och tar över räntelagens beslämmelser. Motsvarande överväganden som legat flll gmnd för räntebestämmelsen i hyresförhållanden bör gälla även i dessa tomträttsförhållanden. Tilläggas kan att då lomlrällsavgälden är avdragsgill vid inkomstbeskattningen en liknande reglering för tomträtter som för bostadslägenheter skulle innebära mindre ekonomiskl ingrepp än i hyresförhållanden. En sådan reglering minskar ovannämnda risk för onödigl processande och partema har störte möjlighet att i förväg bedömma de risker en process innebär.
Sveriges Advokatsamfund
Skadestånd vid sidan av dröjsmålsränta
I prakliken fungerar dröjsmälsräntan som ell normerat skadestånd, främst beroende på atl borgenären ofta har svårt att styrka skada överstigande skälig avkastning på kapitalel. HärtiU kommer att dröjsmålsränlan innebär en viss merkompensation som s.a.s. täcker in de flesta faU av mindre omfattande skada. Emellertid kan många gånger för borgenären besvärande silualioner komma att uppstå. Risken härför ökar också om man inför den ovan föreslagna möjligheten för gäldenären atl deponera skuldbeloppet.
I 7 § andra stycket lagen (1936:81) om skuldebrev flnns en bestämmelse om att gäldenären i visst fall har alt erlägga skadestånd utöver ränla. Frågan i vilken utsträckning gäldenären också i andra fall vid sidan av skyldighet att betala räntan kan åläggas att utge ersättning för skada är inte hek klar Ofr bl a SOU 1974:28 s. 102 foch 140 ff samt Prop 1975:102 s.27 ff). Förmodligen föreligger skadeståndsskyldighet, åtminslone vid inomobligatoriska rättsförhållanden. Samfundet anser dock att spörsmålet förtjänar att beaktas.
En
siluation som här bör föranleda särskild uppmärksamhet är gräns
dragningen mellan ränta och skadestånd. Antag t.ex. alt borgenären har en
dyrbar finansiering för en köpt vara, varefter varan förstörs och han 167
erhåller anspråk på ersättning härför, t.ex. mot en försäkringsgivare. I ett Prop. 1986/87:72 sådant fall kan borgenärens ränteskuld för finansiering komma atl avsevärt överstiga den räntekompensation han erhåller från försäkringsgivaren. All han skaU behöva finna sig i atl drabbas av en betungande räntedifferens utan praktisk möjlighet atl påskynda eUer på annat sätt påverka en utdragen skadereglering synes inte tiltfredsstäUande. Möjligen kan han då kompenseras skadeståndsvägen, med detta är f. n. inte helt klart.
Mot bakgmnd av det anförda förordar samfundet att frågan om gäldenärens skyldighet att ulge ersättning för borgenärens skada p.g.a. gäldenärens betalningsdröjsmål tas upp till prövning parallelll med den fortsalla behandlingen av den föreslagna jämkningsklausulen. Enligt samfundets mening finns det nämligen ett visst samband mellan frågan om lindring av gäldenärens belalningsansvar i vissa fall och skärpning i andra.
Ränta på ränta
Enligt gällande rätt utgår inte ränta på ränta. EmeUertid är den uppfatlningen inte ovanlig att ränta skulle utgå på sådan upplupen ränta för vilken borgenären begärt betalt. Denna mening måste med hänsyn till bestämmelsen i 4 § försia stycket räntelagen ha visst fog för sig. En annan förekommande uppfattning är alt ränta årsvis skuUe läggas flll kapitalet, varefter skuUe utgå ränla på den sålunda kapitaliserade räntan.
Att missuppfattningar av rättsläget förekommer är enligt samfundet ett tUkäckligt skäl för att frågan skall regleras i lag. Vidare viU samfundet sätta tfråga om nuvarande ordning - atl ränta inte utgår på ränta - är lämplig. Enligt samfundels mening skulle det vara en bättre ordning att bygga på tanken bakom 4 § första stycket räntelagen sålunda att ränta böoade löpa på upplupen ränta i och med att borgenär framställde krav på betalning av ränla. Härmed lorde man minska risken att gäldenären väl betalar kapitalbeloppet men underlåter atl betala upplupen ränta eftersom ränta inte ulgår därpå, någol som förekommer relativt ofta i näringslivel. Vidare aktiveras borgenären att upplysa gäldenären om kravet, något som bör verka för en snabbare skuldavveckling.
För alt ett krav på ränta skulle bli räntebärande bör dock möjligen uppställas vissa betingelser, t.ex. att borgenären skaU redovisa beräkningen för räntan. Vidare bör kanske gäUa att räntan skaU avse viss minsta period, l.ex. tre månader, innan borgenärens krav på betalning av ränta leder till rätl tiU ränla på jämväl den krävda räntan.
Vad beträffar 4 § tredje stycket bör möjUgen det fallet att tvisten är underkastad skUjeförfarande också regleras.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
10 §
har enligl riksförbundet mening fått en för vid ontfattning. Paragrafen
har fått karaktär av generalklausul. Den kommer med föreslagen utform
ning att omfatta även 11 § och dess bestämmelse om fakturaavgtfler m.m.
Friskrivning med stöd av 10 § andra meningen skuUe enhgt mofiven inte
vara förenlig med förbehåll om förseningsavgift enligt 24 § konsumenlför- 168
säkringslagen, eftersom det vore ett kringgående av kravet på ömsesi- Prop. 1986/87:72 dighet. Det är enligl riksförbundets uppfattning inte lämpligl att på detta vis sammankoppla två olika begrepp som räntor och avgtfter. Enligl 24 § konsumentförsäkringslagen får försäkringsbolag la ut förseningsavgift om premie inte belalas i rätt tid . Avsiklen med avgiften är i första hand att motverka dröjsmål med premiebetalningen.
I andra hand skall den medverka tiU att täcka de extra kostnader för bolaget - i form av uppsägning och andra administrativa åtgärder - som ett dröjsmål medför.
Anledningen till avtal om att låga räntebelopp inte utbetalas är att utredning om vad som är skälig ränta är orimligt arbetskrävande i förhållande till beloppens storlek. 10 § första meningen borde i stället kunna lyda t.ex: "Avtalsvillkor mellan en konsument och en näringsidkare om att betala högre ränta än som anges i denna lag" etc. För övrigt anser riksförbundet att hundrakronorsgränsen redan nu är för låg och snabbt kommer att bli än mer otiUräcklig.
Riksförbundet har ingen förståelse för del krav på ömsesidighel som föreslås genom 10 § andra meningen. I många avtal, t. ex. försäkringsavtal, är parternas förpliktelser av mycket olika natur och det gagnar inte någons iniressen alt eftersträva total ömsesidighet när det gäller prestafloner av mindre vikl. För försäkringsbolagens del skulle förslaget innebära att man i fortsäUningen måsle komplettera alla försäkringsviUkor med alt försäkringstagaren ej är skyldig att betala ränta vid försenad premiebetalning, för att man skall kunna friskriva sig från skyldigheten att utge smärte räntebelopp, understigande 100 kr. Detta förefaller onödigt eftersom försäkringsbolagen i prakflken aldrig tar ut dröjsmålsränta vid försenad premiebetalning, vilket utredningen också konstaterat på sidan 197 överst.
Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund
2§
Beaktas bör att den nordiska köplagsarbetsgrappen i betänkandet "Nordiska köplagar" (NU 1984:5) föreslår all säljaren vid hävning av avtalet skall beiala avkaslningsränta oavsett vilken part som begått kontraktsbrott medan förevarande beslämmelse endast reglerar fallel att avtal hävts tiU följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott. Det bör tillses att överensstämmelse mellan köplag och räntelag uppnås emedan i köplagen hänvisas till räntelagen såvitt avser räntefot m.m.
10 § jämförd med 4 §
En
följd av att räntelagen, genom den föreslagna 10 §, föreslås bli tvingan
de i konsumentförhållanden är att konsumenten tiltförsäkras en dröjsmåls-
ränlefri frist om trettio dagar. HärtUl uttalas i motiven (s. 191 f) att avtals
villkor om en kortare betatfrisl än den räntefria fristen kan förväntas bU 169
utmönstrade eftersom de i räntehänseende saknar rättslig verkan och att, i Prop. 1986/87:72 den mån så ej sker, frivilUgt, saken kan påtalas av KO. Vidare sägs alt det närmast torde framstå som vilseledande att ange en kortare frist för betalning emedan någol "rättsligt beaktansvärt" skäl härför inte lorde finnas.
För det första kan ej uteslutas atl beaklansvärdaskäl för en kortare betatfrisl kan finnas. För det andra synes det oss oacceptabelt att genom motivuttalanden och i etl stadgande som rör lidpunklen för beräkningen av dröjsmålsränla reglera betalningstiden. Vill lagstiftaren ändra på tillåtlighe-ten av avtal om viss betalningsfld bör så ske uttryckligen.
Kooperativa förbundet (KF)
KF vill också föreslå att Konsumentverket ges i uppdrag atl hos allmänheten sprida kunskap om innebörden av gällande rätt rörande betalningstider, dröjsmålsränta, faktureringsavgifter och övriga betalningsvillkor.
Motorbranschens Riksförbund
Såsom ovan framhållits framslår del som främmande för verkstäderna att formellt avtala med kunden om en bestämd förfallodag för en verkstadsfaktura. Möjligen förekommer det hos en del verksläder anslag i kundmottagningen som anger de närmare villkoren för belalning av fakturor, t.ex. betalning senast 10 dagar efter fakturadatum. Ett sådant anslag torde kunna utgöra grund för ett underförstått avtal mellan partema om beslämd förfallodag. Det vore emellertid av stort praktiskt intresse att få denna fråga närmare belyst i regeringens proposition till räntelagen.
Sveriges Speditörförbund
I
förslagets 2 §, andra stycket, föreskrivs atl s.k. avkaslningsränta endasl
skall utgå "då avtal hävs till följd av betalningsmottagarens
kontraktsbrott
eller på liknande grund". Om man ser skyldighelen att betala avkaslnings
ränta som en påföljd på grand av kontraktsbrott är givetvis en sådan
konslraktion helt riktig. Om man däremot uppfattar avkastningsräntan -
flll skiUnad från dröjsmålsräntan - som en skyldighet alt redovisa den
avkaslning som man på sätl och vis har åtnjutit utan rättsgrand är det
knappast riktigt alt begränsa skyldigheten atl utge avkaslningsränta på det
sätt som föreslås även om detla stämmer överens med 2 § i nuvarande
räntelag. Förbundet anser att man i samband med förslaget till ny räntelag
bör ta upp problemet flU förnyat övervägande. Om skyldigheten att utge
avkastningsränta görs oberoende av betalningsmottagarens kontraktsbrott
riskerar man visserligen att det belopp som skall ulgå blir högre än den
avkaslning som pengarna fakflskl gelt och i så fall kan det onekligen
medföra otiltfredsslällande resultat om den part som är berätfigad att återfå
pengarna så att säga skulle tjäna på sitt eget kontraktsbrott. I så fall
tillfogar han genom sitt kontraktsbrott motparten ytteriigare en föriust. Om
man utvidgar tillämpningsområdet för stadgandet kan det därför bli nöd
vändigl att flllfoga en särskild bestämmelse som föreskriver att avkasl- 170
ningsränla inte skall utgå i annan mån av den berättigades förhållanden och Prop. 1986/87:72 omständighetema i övrigt.
Sveriges domareförbund
Utredningen har - uppenbarligen som en ersättning för möjligheten att ta ut förhöjd dröjsmålsränta i konsumentförhållanden - nämnt möjlighelen att ta ut en särskild avgift vid betalningsförsummelse. Utredningen har uppenbarligen inte ansett en sådan avgtft strida mot den tvingande regleringen om den bestäms utan hänsyn flll beloppets storlek och försummelsens längd. Förbundet ställer sig tveksamt flll denna slutsals och även frågande till varför utredningen i så fall ansett behov inte föreligga av tvingande regler beträffande sådana avgifter.
Föreningen Sveriges kronofogdar
Föreningen ifrågasätter också - även om detta enligl direkliven inte har ingått i utredningens uppdrag — om inte också tvingande regler bör övervägas, så att avtalsfriheten mellan dem som yrkesmässigl lämnar krediter och privatpersoner i egenskap av konsumenler i någon mån begränsas. Härigenom bör någon form av ränlelak för den effektiva, löpande räntan avseende konsumentkrediter övervägas. Föreningen tfrågasätter om nuvarande regler om jämkning av oskäUga avtalsvillkor i 36 § avtalslagen och om ocker i brottsbalken är tillräckliga ur konsumentsynpunkt.
Kronofogdemyndigheternas (KFM)
erfarenhet av verkställigheten be
träffande utsökningsmål är den, att exekutionstitlarna lill övervägande del
består av lagsökningsutslag och slutbevis i mål om belalningsföreläggan
den. Jämfört med de "straffavgifter" i form av inkassokostnader,
rätte
gångskostnader och utsökningsavgifter, allt om cirka 700 kronor per utsök
ningsmål, ler sig dröjsmålsräntan liten i mål med mindre kapitalbelopp.
Räntan kan ändå vad gäller betalningsföreläggandena vara materiellt felak
tig. Eftersom tingsrätterna ex officio inte har att pröva en ansökan om
beialningsföreläggande i sak annal än vad gäller koslnadsyrkandel, så kan
lätt ett yrkande om ränta utöver räntelagens regler eller om en inte avtalad
faktureringsavgift leda tUl att exegibelt slutbevis ulfärdas även i dessa
delar, om gäldenären inte har bestritt yrkandet. Föreningens erfarenhei är
den, alt del är ytterst säUsynt atl gäldenärer bestrider ansökningar om
beialningsföreläggande vad gäller dröjsmålsränlor och faklureringsav
gifier. Praktiskt tagel aldrig inges liU KFM för verkställighet s.k. jämkade
slutbevis där gäldenären har bestritt ränleyrkandel. Föreningen delar där
för den uppfattning, som experten G A Westman uitrycker på s. 224 i sitl
särskilda yttrande, så alt tingsrätterna åläggs att ex officio pröva yrkanden
om ränta och faktureringsavgifl i målen om betalningsföreläggande på
samma rätt som nu sker i lagsökningsmålen och i återtagningsmålen hos
KFM. Skulle det visa sig att svårigheterna är för stora för lingsräiierna alt
ex officio efterforska alla bakomliggande rättsförhållanden som gmndar ett
ränteyrkande, bör i vart fall uppenbari ograndade yrkanden kunna avvisas 171
på samma sätt som nu sker vid avkunnande av tredskodom (44 kap. 8 § 2 Prop. 1986/87:72 st. rättegångsbalken).
Svenska Petroleum Institutet
Utredningen föreslår atl det inte längre skall gå att avtala om kortare betalningsfrister än en månad i vad gäller dröjsmålsräntedebitering och uttalar vidare, att de särskilda, mycket kortare frister, som f.n. ibland förekommer, kan antas komma att försvinna. I utredningen förbises etl antal mycket viktiga punkter, bl.a:
a) Utskickning av fakturor är kopplad till den faktureringsfrekvens som tillämpas. För l.ex. bensin och diesel sker fakturering en gång per månad och ontfattar då alla leveranser under den gångna månaden. Det förflyter sålunda en avsevärd tid från leveranstidpunkterna tUl faktureringsfldpunk-len. Liknande förhållanden gäller givetvis i andra branscher med kontinu-erUga leveranser och periodfakturering.
b) Med hänsyn tiU ovanstående ter sig en förlängning av betalningsfristen flU 30 dagar som hek omotiverad. F.n. tUlämpas för drivmedel vanligen 15 dagars kredit från faktureringsdatum, vilkel har visal sig fungera bra för kundema.
c) En förlängning av betalningsviUkoren tiU 30 dagar skulle medföra väsentligt ökad kapitalbindning i kundfordringar. Kostnadema härför skulle komma alt resultera i prishöjningar.
d) Förslaget
till regler som medför en förlängning av kundkrediterna går
stick i stäv mot de strävanden, som man från finansdepartementets sida
givit uttryck för, dels genom vissa överenskommelser med resp. branscher
om begränsning av krediter till hushållen, dels genom lagsttftning under år
1985 i samma syfte.
Marknadsdomstolen
I
specialmotiveringen lill den föreslagna räntelagens 10 § berör utredning
en frågan om en skulds förfallodag och uttalar (s. 192) alt del närmast
framstår som vilseledande och därmed oskäligt att ange en särskild kortare
frist för betalning än den månadsfrisl som skall löpa innan ränta böriar
ulgå. Förekomslen av sådana klausuler bör därför enligt utredningen kun
na stävjas genom ingripande från KO:s sida. Dessa uUalanden är knappast
hållbara. Allmänt måste det ses som en svaghet i betänkandet att frågan
om betalningstid inle klarläggs mera. Frågan om fldpunkten för betalning
av fakturor (samt rälien atl ta ut faktureringsavgift) behandlades 1983 av
lagutskottet (LU 1983/84:6) i anledning av en motion. Efter en genomgång
av rättsläget hemställde utskottet att motionen och utskottets betänkande i
denna del skulle överlämnas till konsumentköpsutredningen för att beaktas
under ulredningens arbete. Eftersom konsumentköpsutredningen under
våren 1984 höll på atl slutföra sitl arbete överlämnades frågan i stället liU
räntelagsulredningen. Under senareår har förslag lill ny konsumenlköplag,
konsumenttjänstlag och ny köplag lagts fram. Dessa förslag - av vilka
konsumenttjänslförslaget lett fill lagsliftning - innehåller likartade be- 172
slämmelser om betalningsfrister, nämligen att betalning skall ske vid an- Prop. 1986/87:72 fordran om inte annat är avtalat. I princip är köparen (konsumenten) skyldig att betala omedelbart vid anfordran (se prop. 1984/85:110 s. 310). Detta är dessulom en hävdvunnen princip inom svensk köprätt. Del torde därför inte vara möjligt atl - vilket utredningen med hänvisning till KO tycks mena — förklara ett viUkor om kortare betalningsfrist än en månad som oskäligt enligt avtalsvillkorslagama. Frågan om förfallodag bör således övervägas ytterligare. Möjligen kan man därvid komma fram fill att en betalningsfrist om en månad skall gälla om inte annat har avtalals, men detta måste då noggrant övervägas med beaktande av rättsföljderna av att fordringen förfaller till betalning, t.ex. beträffande kvillningsmöjlighet, konkursgmnd och möjlighel lUl ansökan om betalningsföreläggande. Med hänsyn till förfaUodagens belydelse i dessa sammanhang torde inle, som utredningen anför, bestämmelsen i lagförslaget 4 § medföra atl villkor om kortare betalningsfrist än en månad blir utmönstrade.
Svenska Kreditmannaföreningen
Angående betalningsfrist se avsnitt 2.
Elektriska Hushållsapparat Leverantörer
I lagförslaget har man förbisett att göra en entydig precisering av betalningsdag.
173
InnehåU Prop. 1986/87:72
sid.
Propositionens huvudsakUga innehåll .................... I
Lagförslag ......................................................... .. 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 11 december 1986 5
1 Inledning ........................................................ .. 5
2 Allmän motivering ........................................... 5
2.1 Allmänna utgångspunkter ............................... .. 5
2.2 Tvingande regler i konsumentförhållanden m.m.... .. 7
2.3 Jämkning av dröjsmålsräntan ....................... .. 8
2.4 Ränta på skadestånd vid uppsåtligt brott .......... .. 10
2.5 Ogmndade krav på dröjsmålsränta, faktureringsavgift m.m.. 11
2.6 Ränla på ersättning för rättegångskostnad......... .. 12
2.7 Avtalslagens ockerparagraf ........................... .. 14
2.8 Ikraftträdande ............................................. .. 16
2.9 Kostnader ................................................. .. 16
3 Upprättade lagförslag ......................................... 16
4 Specialmofivering ............................................ 17
4.1 Förslaget flU lag omändring i räntelagen (1975:635) 17
4.2 Förslaget flll lag om ändring i rättegångsbalken . 20
4.3 Förslaget till lag om ändring i avtalslagen ........ 20
4.4 Förslaget lill lag om ändring i valtenlagen (1983:291) 21
5 Hemställan .................................................... 21
6 Beslul ........................................................... 21
Utdrag ur lagrådets protokoll ............................... . 22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 januari 1987 .. 23
Bilaga 1 Sammanfatining av ränlelagsutredningens belänkande 24
Bilaga 2 Ulredningens lagförslag ...................... 28
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena . 46
Norstedts Tryckeri, Stockholrn 1987
174