Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1986/87: 69

om förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn


Prop. 1986/87:69


Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 december 1986 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att komma tiU rätta med brister vad gäUer kompensafionsnivån inom den obligatoriska sjukförsäkringen föreslås i proposifionen ett nytt sätl att beräkna sjukpenning och tillfällig föräldrapenning för försäkrade, vars sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis utgörs av inkomst av an­ställning.

För dessa försäkrade införs enligl förslaget en timberäkning av sjukpen­ning och fillfällig föräldrapenning. Därvid anpassas ersättningen fill den ordinarie arbetstid eller molsvarande normala arbetsiid då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbele om han inte hade blivil sjuk. Ersättningen ulges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete. Nuvarande regler om att sjukpenning inte utges för insjuknandedagen eller för vissa fridagar föreslås slopade.

Timberäknad sjukpenning skall utges för sjukperioder som varar högst 14 dagar samt för de första 14 dagarna i sjukperioder som varar längre lid. Timberäkningen av tillfällig föräldrapenning skall omfalta all tid för vilken denna förmån utges.

Den timberäknade ersättningen fastställs med den sjukpenninggrun­dande inkomsten som utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 90% av den sjukpenninggrundande inkomsten och den försäkrades årsarbetstid. Denna årliga arbelslid är den ordinarie lid som den försäkrade beräknas ulföra förvärsarbeie mätt i timmar per år. För vissa försäkrade skall ett förenklat beräkningssätl kunna tillämpas.

För dem som har en sjukpenninggrundande inkomst av enbart annal

I    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 69


 


förvärvsarbete än anstäUning - t.ex. egenföretagare - skall sjukpenning     Prop. 1986/87:69 och tillfällig föräldrapenning beräknas enligt nuvarande regler. Förslaget om ändrade regler beträffande sjukpenning för insjuknandedagen och vissa fridagar får dock betydelse för dessa försäkrade.

Det nya beräkningssättet för sjukpenning från den allmänna försäkring­en föreslås i motsvarande mån även omfatta sjukpenning från arbelsskade­försäkringen och det stafiiga personskadeskyddel. Den som uppbär s.k. smitlbärarersättning omfattas också av de nya beräkningsreglerna.

Av de ökade kostnaderna för sjukförsäkringen med anledning av refor­men föreslås 85% finansieras med en höjning av sjukförsäkringsavgiften. Reslerande 15% finansieras genom statsbidrag.

De ändrade reglerna föreslås träda i kraft den 1 december 1987.


 


I Förslag till                                                  Prop. 1986/87:69

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring' Je/iatt3kap. 4-6, 8, 10, 11, 16 och 17 §§, 4kap. 6 och 14 §§ saml 21 kap.

I § skall ha följande lydelse, dds atl det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 3 kap. 2 b, 10a-10c

och 14 §§ saml 4kap. 14a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

3 kap. 2b§

Årsarbetstid fastställs av försäk­ringskassan för försäkrade som har en sjukpenninggrundande inkomsi som hell eUer delvis är all hänföra IiU anstäUning. Årsarbetstiden år det antal timmar för år som en för­säkrad kan antas komma att tills vidare ha i ifrågavarande förvärvs­arbele som ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbets­tid. Vid beräkningen av årsarbetsti­den inräknas även ledighet för se­mesler.

Årsarbetstiden avrundas till när­masle hela limtal, varvid halv tim­me avrundas uppåt.

Beräkningen av årsarbetstiden skall, där förhäUandena inle är kända för försäkringskassan, grun­das på de upplysningar som kassan kan inhämla från den försäkrade eller dennes arbelsgivare eller upp­dragsgivare .

Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, riksförsäk­ringsverket får meddela föreskrifter om schablonberäkning av årsar­betstid.

4f
Hel sjukpenning ulgör för dag 90      Om   inle   annal följer  av   70—

procent av den fastställda sjukpen- 10 b §§ ulgör hel sjukpenning för
ninggmndande inkomsten, delad dag 90procent av den fastställda
med 365. Sjukpenningen avrundas sjukpenninggrundande inkomsten,
fill närmaste hela krontal.
           delad med 365. Sjukpenningen av-

rundas till närmaste hela kronlal.

' Lagen omlryckt 1982:120.  Senaste lydelse 1985: 1082.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1986/87:69


 


För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skaU sjukpenning­en minskas med 55 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpen­ningens belopp. Därvid skall del belopp varmed minskning sker av­rundas fill närmast lägre hela kron­tal.


För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenning enligl denna lag minskas med 55 kronor, dock med högsl en tredje­del av sjukpenningens belopp. Där­vid skall det belopp varmed minsk­ning sker avrundas till närmast läg­re hela krontal.


5e


Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäk­rades fillhörighet tiU sjukpenning­försäkringen. I fråga om en försäk­rad som avses i 1 § skall kassan samtidigt faststäUa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är atl hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Beslul om tillhörighet till sjukpenningförsäk­ringen skall omprövas

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäk­rades tillhörighet till sjukpenning­försäkringen. I fråga om en försäk­rad som avses i 1 § skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten heh eller delvis är atl hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpen­ninggrundande inkomsten är att hänföra lill anstäUning eller till an­nat förvärvsarbete. Sjukpenning­försäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhål­landen undergått ändring av bely­delse för rätten till sjukpenning el­ler för sjukpenningens storlek.

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhål­landen, arbetstid eller andra om­ständigheter har undergått ändring av belydelse för rätten till sjukpen­ning eller för sjukpenningens stor­lek,

b)   när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan Ulgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighel alt bereda sig inkomst genom arbele,

c)    när delpension enligl särskUd lag beviljas den försäkrade eUer redan Ulgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden, saml

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.

Ändring skall i fall som avses i    Ändring skaU i fall som avses i

första stycket a) ej ske förrän 30     första stycket a) inte ske förrän 30

dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständring­en. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen upp­kommit.

dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om de ändrade om­ständigheterna. Ändring skall i an­nal faU ske så snart anledning till ändringen uppkommit.

 Senaste lydelse 1986: 248.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1986/87:69


Den fastställda sjukpenninggrundande inkornslen får ej i annat fall än som avses i första slycket b), c) eller d) sänkas iinder tid då den försäkrade

1.   bedriver studier, för vUka han uppbär studiehjälp, studiemedel eUer särskilt vuxenstudiestöd enligl studiestödslagen (19,73: 349), sludiestöd en­ligt lagen (1983:1030) om särskUl vuxensludieslöd för arbelslösa eUer bidrag enligl förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktoran­der,

2.   genomgår gmndulbildning för vuxna (gmndvux) eller grundläggande svenskundervisning för invandrare och uppbär timersällning för sludierna,

3.   är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,

4.   är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade lidpunklen härför,

5.   är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnel eller likstäUs med förälder enligt 1 § lagen (1978:410) om rätl lill ledighet för vård av barn, m. m. och barnet inle har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt lio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikl att adoptera del, om mindre än ett år har förflutil sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.


För en försäkrad som avses i iredje stycket 1 skall försäkrings­kassan, vid sjukdom under utbild­ningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande in­komst som har fastställts på gmnd­val av enbart den inkomst av eget arbele som den försäkrade kan an­tas få under denna tid. Under stu­dieuppehåll mellan vår- och höst­termin, då den försäkrade inle upp­bär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, skall dock sjukpen­ningen beräknas på den sjukpen-ninggmndande inkomsi som följer av första—tredje styckena, om den blir högre än sjukpenning beräknad enligl detla siycke.


För en försäkrad som avses i iredje stycket 1 skall försäkrings­kassan, vid sjukdom under utbild-!iingstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande in­komst som har faststäUls på gmnd­val av enbari den inkomst av egel arbete som den försäkrade kan an­tas få under denna fid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkoms­ten helt eUer delvis är alt hänföra till anstäUning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbari del antal arbetstimmar som den för­säkrade kan antas ha i ifrågavaran­de förvärvsarbele under ulbUd­ningstiden.

Under studieuppehåll mellan vår-och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje slycket 1, skall dock sjukpenningen/dr tid efler ul­gången av en sådan period om 14 dagar som anges i 10 § beräknas på den sjukpenninggrundande in­komst som följer av första-tredje slyckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkoms­ten enligt fiärde stycket.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1986/87: 69


5a §"


För en försäkrad, lill vilken tjän­stepension utges i form av ålders­pension eller annan därmed jäm­ställd pension före ulgängen av den månad under vilken han fyller 65 år, skall sjukpenninggrundande in­komst fastställas om han har etl för­värvsarbete som beräknas pågå un­der minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsien beräknas därvid enligt 2 §.

För en försäkrad, lill vilken tjän­stepension ulges i form av ålders­pension eller annan därmed jäm­ställd pension före utgången av den månad under vilken han fyller 65 år, skall sjukpenninggrundande in­komst och, om inkomsten hell eller delvis är all hänföra till anstäU­ning, årsarbetstid fastställas om han har etl förvärvsarbele som be­räknas pågå under minst sex måna­der i följd. Den sjukpenninggrun­dande inkomsten beräknas därvid enligt 2§ och årsarbetstiden enligl 2b§.

Aren försäkrad med sådan tjänstepension som avses i första slycket helt eller delvis arbetslös samt arbeissökande, skall sjukpenninggmndande in­komst faslslällas endast om tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmasl före pensionsavgången. Den sjukpenninggrundande in­komsten beräknas därvid på grundval av lönen närmast före pensionsav­gången eller, om den försäkrade inle har för avsikl atl förvärvsarbela i samma omfattning som tidigare, den inkomst han kan antas få av arbete som svarar mot det föreliggande arbetsutbudet. Vid beräkningen skall iakttas alt inkomsten inte får översliga sju och en halv gånger basbeloppet. Vidare skall inkomsten minskas med tjänstepensionen. Minskningen får dock inte ge till resultat atl en försäkrad som är endast delvis arbelslös erhåller lägre sjukpenninggrundande inkomst än om beräkning sketl enligt första slyckel.


Försäkrad är skyldig atl så snart ske kan och senast inom två veckor fill den allmänna försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina in­komstförhållanden, som påverkar rätten fill sjukpenning dier sjuk­penningens storlek.

Allmän försäkringskassa skall i den ulslräckning det skäligen på­kallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annat lämpUgt sätl inhämta uppgifler om den för­säkrades inkomstförhåUanden och andra omständigheter som ha bety­delse för sjukpenningförsäkringen.


En försäkrad är skyldig atl så snart del kan ske och senasl inom två veckor till den allmänna försäk­ringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomstförhåUanden eller av sin arbetstid eller andra omständig­heter, som påverkar rälien liU sjuk­penning eller sjukpenningens stor­lek.

Allmän försäkringskassa skall i den utsträckning det skäligen på­kallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annal lämpligt sätt inhämla uppgifler om den för­säkrades inkomstförhåUanden. ar­belslid och andra omsiändigheter som har belydelse för sjukpenning­försäkringen.


" Senasle lydelse 1986: 247.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1986/87:69



Vid bedömande huruvida full­sländig nedsättning av arbetsförmå­gan föreligger skall, om sjukdomen kan antagas vara kortvarig, särskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är urslåndsall all ulföra sill vanliga eller därmed jämförligt arbele.

Vid bedömande huruvida full­ständig nedsältning av arbetsförmå­gan föreligger skall, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra silt vanliga eller därmed jäm­förligt arbele. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver av­slå från förvärvsarbete under minst hälflen av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhel, som angives i 2kap. Il §, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäkrade på gmnd av ålgärden är hindrad atl utföra förvärvsarbete.

Åtnjuter den försäkrade förfidspension enligl denna lag, skall vid pröv­ning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbets­förmåga ske med bortseende från den nedsältning av arbetsförmågan, som ligger till grund för utgående pension.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7§.

\0f


För den dag då sjukdomsfallet in­träffade ulgår sjukpenning endasl om den försäkrade på grund av sjukdomen gått miste om dagpen­ning från erkänd arbetslöshetskas­sa eller kontant arbetsmarknads­stöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd eller sjukperioden börjar inom tjugu da­gar efler föregående sjukperiods slul.


För den dag då anmälan om sjuk­domsfallet gjordes hos den all­männa försäkringskassan och de följande 13 dagarna i sjukperioden ulges sjukpenning som svarar mol sjukpenninggrundande inkomst av anslällning endast under förutsätt­ning alt den försäkrade skulle ha ulföri förvärvsarbele om han inte hade varil sjuk.

Ulges sjukpenning för tid före anmälan skall dock vad som före­skrivs i första stycket gälla som om den första ersältningsdagen var sjukanmälningsdag.


' Senaste lydelse 1985: 87.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1986/87:69


 


Varar sjukperioden högst sex da­gar uiöver den dag då sjukdomsfal­let iniräffade, utgår sjukpenning för dag, då den försäkrade icke skulle hava utfört förvärvsarbete i sin huvudsakUga sysselsättning, endast i den mån anlalel sådana dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade oräknad, överstiger ivå.

Ulan hinder av andra stycket ut­går

a)    sjukpenning för semesterdag;

b)    sjukpenning tiU försäkrad som vid sjukperiodens början äger upp­bära dagpenning från erkänd ar­betslöshetskassa eller kontant ar­betsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmark­nadsstöd.

Sjukpenning må ej utgivas för tid, innan anmälan om sjukdoms­fallet gjorts hos den allmänna för­säkringskassan, där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest sär­skilda skäl föranleda att sjukpen­ning bör utgå.

Såsom sjukperiod anses tid, var­under försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses 17§.


Med tid för förvärvsarbete enligl första stycket JämstäUs

1.    ledighet för semester,

2.    ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges, och

3.    ledighel under tid då den för­säkrade genomgår sådan utbild­ning eller undervisning som anges i 5 § Iredje stycket 2 eller uppbär tlm-eller dagstudiestöd enligt studie­stödslagen (1973:349).


10a §

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mol sjukpenninggrundande inkomsi av enbart anslällning, skaU lill grund för beräkningen av beloppel av hel sjukpenning för dag läggas det lal som erhålls när 90procenl av den sjukpenninggrundande inkomsten delas med årsarbetstiden.

Skall sjukpenning utges för en­dasl en dag multipliceras det enligt försia stycket erhåUna talet med antalet timmar av ordinarie arbets­tid eller däremot svarande normal arbetsiid. Produkten uigör hel sjuk­penning för dagen.

SkaU sjukpenning utges för mer än en dag multipliceras dei enligt försia slycket erhåUna talet med


 


Nuvarande lyddse                      Föreslägeh lydelse                     Prop. 1986/87: 69

del sammanlagda anlalel limmar av ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid som be­löper på dagarna. Det lal som där­vid erhålls delas med antalet dagar med sjukpenning. Kvoten uigör be­loppel av hel sjukpenning för dag.

Det enligt försia stycket erhållna talet avrundas till närmaste hela krontal. Om antalel timmar enligt andra slycket eller del samman­lagda antalet timmar enUgl tredje slycket inle uppgår till ett helt tim­tal skall avrundning ske till när­maste hela timtal, varvid halv tim­me avrundas uppåt. Sjukpenning avrundas till närmaste hela kron­tal.

Regeringen eller, efler regering­ens bemyndigande, riksförsäk­ringsverket får meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och däremoi svarande normal arbetstid.

10b §

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mol sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat för­värvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt föl­jande. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställ­ning beräknas enligt 10 a § första-fiärde styckena. Den del som sva­rar mol inkomst av annat förvärvs­arbele beräknas enligt 4 § första stycket.

10c §

Ulan hinder av föreskrifterna i 10—10b§§ beräknas sjukpenning enligl 4 § första slycket när den för­säkrade

1.    är hell eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd all anta erbjudet arbete i en omfall­ning som svarar mot den fast­ställda sjukpenninggrundande in­komsten,

2.    skaU uppbära sjukpenning för                    9


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1986/87:69


tid då annars havandeskapspen­ning eUer föräldrapenning skulle ha uppburits,

3.    skall uppbära sjukpenning med tillämpning av 8§ andra stycket, eller

4.    är inskriven vid arbetsmark­nadsinstitut eller efler förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning.

Vid beräkning av sjukpenning på en sjukpenning grundande inkomsi som omfaiiar ersättning för sådan vård som avses i 12 § skaU sjukpen­ning som svarar mol denna ersätt­ning beräknas enligt 4§ försia stycket.

11 §'


Om en försäkrad gör anmälan till den aUmänna försäkringskassan skall sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte utges för de första 3 eUer 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet iniräffade in­räknad (karenstid). Vid beräk­ning av karensfid skall, om en sjuk­period börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slul, de båda perioderna anses såsom en sjukperiod.

Om en försäkrad gör anmälan till den aUmänna försäkringskassan skall sjukpenning som svarar mol inkomsi av annal förvärvsarbele inte utgå för de första 3 eller 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfaUet inträffade in­räknad (karenstid). Ifråga om sådan sjukpenning tillämpas inte 10 § första—Iredje styckena. Vid beräkning av karenstid skall, om en sjukperiod börjar inom 20 dagar ef­ler föregående sjukperiods slut, de båda periodema anses såsom en sjukperiod.

En försäkrad, som gjort anmälan enligl försia slyckel, får övergå till försäkring med korlare karenslid eller ulan karenslid, om han inle har fyllt 55 år. En sådan ändring skall bli gällande 30 dagar efter den, då framställ­ningen gjordes hos kassan, men får ej tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen blivit gällande.

14 §

Sjukpenning får inle utges för tid innan anmälan om sjukdomsfallet har gjorts hos den aUmänna försäk­ringskassan, där inte hinder mött för sådan anmälan eUer annars sär­skilda skäl föranleder alt sjukpen­ning bör utges.


*■ Senaste lydelse 1985:87.


10


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1986/87: 69

16        §

Om en arbetstagare har rätl fill lön under sjukdomenligl slatliga, kom­munala eller landsfingskommunala bestämmelser, kan regeringen föreskri­va undanlag hell eller delvis från bestämmelserna om rätt fill sjukpenning.

1 den mån sådant undantag inte har föreskrivils får arbetsgivaren i den ordning regeringen besiämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning tiU den dei den inte översiiger den utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbelsgivare som har utgivii lön tiU en arbetstagare under sjukdom har rätl att uppbära dennes sjukpen­ning, är bindande för försäkringskassan om den har form av koUeklivavlal och på arbetstagarsidan har slufits eller godkänls av en organisafion som är att anse som huvudorganisafion. Ell sådanl kollektivavtal får en arbetsgi­vare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga om arbetstagare som inle omfattas av avlalet men sysselsätts i arbele som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos siaten som omfattas av sådanl avtal.

Regeringen får även meddela före­skrifier om sjukpenningberäkning för arbelslagare med statligt regle­rad anslällning som är anstäUda hos en annan arbetsgivare än sta­ten och som omfattas av sådanl kollektivavtal som anges i tredje stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ord­ning regeringen besiämmer från försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning i den mån den inte överstiger vad som har utgivUs i underhåll.

17          §«

Sjukpenning får, om omständigheterna motiverar del, dras in eller sättas ned om en försäkrad

a)   vägrar all ta emot besök av en person, som fått i uppdrag av försäk­ringskassan att uireda rätten fill sjukpenning eller behovet av rehabilite-ringsålgärd,

b)   underlåter att meddela försäkringskassan sin vislelseadress när han under sjukdomsfall vistas annat än tillfälligt på annan adress än den som angells lill kassan,

c)   underiåter att enligt 6 § försia c) underiåter alt enligl 6 § försia stycket anmäla sådan ändring / sina slycket anmäla sådan ändring, som InkomstförhåUanden, som är av be-  är av betydelse för rälien lill sjuk-tydelse för rätten fill sjukpenning      penning eller för sjukpenningens eller för sjukpenningens storlek.      storiek.

Angående nedsältning eller indragning i andra fall av ersättning som här avses stadgas i 20 kap. 3 §.

 Senaste lydelse 1984:685.

* Senaste lydelse 1985:999.                                                             11


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1986/87: 69

4 kap. 6§ Hel föräldrapenning utgör lägsl 60 kronor om dagen (garantinivå).

Föräldrapenning för de första 180 Föräldrapenning för de första 180
dagarna ulges med belopp molsva-
dagarna ulges med belopp molsva­
rande förälderns sjukpenning, be-
rande förälderns sjukpenning, be­
räknad enligl 3 kap. med undanlag
räknad enligt 3 kap. med undantag
av 5 § fjärde stycket, om föräldern
av 5 § fjärde och femte styckena
under minst 240 dagar i följd före
samt 10 a och I0b§§, om föräldern
barnets födelse eller den beräknade
under minst 240 dagar i följd före
tidpunkten härför har varil försäk-
barnets födelse eller den beräknade
rad för en sjukpenning över garan-
fidpunkten härför har varit försäk-
tinivån.
                                 rad för en sjukpenning över garan­
tinivån.

Utöver vad som anges i andra   Utöver vad som anges i andra
stycket ulges föräldrapenning för
slyckel ulges föräldrapenning för
varje barn för 90 dagar med belopp
varje barn för 90 dagar med belopp
molsvarande förälderns sjukpen-
molsvarande förälderns sjukpen­
ning, beräknad enligl 3 kap. med
ning, beräknad enligl 3 kap. med
undanlag av 5 § fjärde stycket, och
undanlag av 5 § fjärde och femte
90 dagar med belopp enligl garan-
styckena samt 10a och 10b§§, och
linivån.
                                  90 dagar med belopp enligl garan­
tinivån.

Föräldrapenning vid flerbarnsbörd enligl 3§ andra slyckel beräknas enligt tredje stycket.

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra—fjärde styckena skall, om förälderns sjukpenninggmndande inkomsi har sänkts enligl 3 kap. 5 § tred­je slycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägsl på gmndval av den sjukpenninggmndande inkomsi som gällde innan sänk­ningen skedde eller den högre inkomsi som löneutvecklingen inom yrkes­området därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbele för vård av bam. Är kvinnan gravid på nytt vid ulgången av denna lid och beräknas bamets födelse ske inom sex månader eUer föds barnel inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.

14§'»

TillfäUig föräldrapenning utges med belopp som motsvarar förälderns sjuk­penning enligl 3 kap.

Hel tillfällig föräldrapenning ulges till en förälder som avslår från för­värvsarbete. Halv eUer fjärdedels fillfällig föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högsl hälflen respeklive högst tre Qärdedelar av den fid han skulle ha arbetat om han inte vårdat barnel. Bestämmelserna i 7§ andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om fillfällig föräldrapen­ning.

' Senaste lydelse 1986: 384. '"Senaste lydelse 1985:87.


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1986/87: 69

TillfäUig föräldrapenning beräk­nas, för den tid som förmånen avser, enligt 3kap. 10a§ när den skall utges på grundval av sjukpen­ninggrundande inkomst av anstäU­ning och enligi 10 b § nämnda kapi­tel när den skall utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annal för­värvsarbele. I fall som avses i 3 kap. 5 § femte stycket beräknas till­fällig föräldrapenning dock inte på grundval av den sjukpenninggrun­dande inkomst som följer av förs­ta—tredje styckena i den paragra­fen.

TUlfällig föräldrapenning som utges på grundval av enbart in­komst av annai förvärvsarbete be­räknas enligt 3 kap. 4§ första stycket.

14 a§

Utan hinder av föreskrifierna i 14 § andra stycket beräknas tillfäl­ligföräldrapenning enligt 3kap. 4 § försia stycket

1.    när den försäkrade skaU upp­bära tillfäUig föräldrapenning för tid då annars havandeskapspen­ning eller föräldrapenning skulle ha uppburits, eller

2.    ifall som avses i 3 kap. 10 c § första srycket 1 och 4 sami andra stycket.

21 kap.
1 §"
Den som är inskriven hos en all-
      Den som är inskriven hos en all-

män försäkringskassa, men inte är män försäkringskassa, men inte är
försäkrad för en sjukpenning som försäkrad för en sjukpenning som,
uppgår till garanfinivån enligt 4 kap. beräknad enligt 3 kap. 4§ försia
6 §, skall kunna genom friviUiga av- stycket, uppgår tiU garanfinivån en-
gifter försäkra sig för erhållande av ligt 4 kap. 6§, skaU kunna genom
sjukpenning eUer sjukpenningtill- friviUiga avgifter försäkra sig för er-
lägg,
                                           hållande av sjukpenning eller sjuk­
penningtillägg.

" Senaste lydelse 1985:87.                                                                                 13


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1986/87: 69

Den som inte har rält tiU sjukpen-    Den som inle har räll till sjukpen-

ning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig ning enligl 3 kap. 1 § får försäkra sig
för sjukpenning som uppgår fill för sjukpenning som uppgår fill
lägst 20 kronor och högst lill garan- lägst 20 kronor och högsl till garan­
finivån enligt 4 kap. 6§. Den som linivån enligl 4 kap. 6§. Den som
har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. har räll till sjukpenning enligt 3 kap.
1 § får försäkra sig för sjukpenning- 1 § får försäkra sig för sjukpenning-
fillägg, som fillsammans med den lillägg, som lillsammans med den
sjukpenning som han är berättigad sjukpenning som han är berättigad
tiU uppgår lill lägst 20 kronor och lill enligl 3 kap. 4§ första stycket
högsl till garantinivån.
                 uppgår fill lägsl 20 kronor och högst

fill garanlinivån.

En frivUlig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpen­ning enligt 3kap., under där an­givna förutsättningar, beräknas med tUlämpning av 5§ femle Slyckel eller 10 a eller 10 b § nämnda kapUel.

Försäkringen skaU efter den försäkrades val gälla utan karenslid eller med en karenslid av 3 eUer 30 dagar.

Rätt tUl inträde i den frivilliga försäkringen eUer förkortning av gällande karenstid enligl tredje stycket lillkommer endasl den som är under 55 år.

Ersättning enligl denna paragraf Ersäitning enligl denna paragraf

ulges inte för tid efler den månad då utges inte för tid efter ingången av
den försäkrade börjar uppbära hel den månad då den försäkrade bör-
förtids- eller ålderspension.
        jar uppbära hel förtids- eller ålders-

pension.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.

2.    De nya föreskrifterna i 3 kap. 2 b §, 5 § fjärde och femle styckena saml 10-10c§§ tiUämpas första gången på sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet. Äldre bestämmelser i 3 kap. 10 § andra och Iredje slyckena tillämpas fortfarande på sjukdomsfall som inträffat före ikraftträdandet.

3.    De nya föreskriftema i 4 kap. 14 och 14 a §§ tUlämpas första gången på föräldraledighet som börjar efter ikraftlrädandel.

4.    När en försäkrads årsarbetsfid fastställs första gången efler ikraftträ­dandet skall den, såvida inte fråga är om fastställande av årsarbetsfid i samband med inskrivning hos försäkringskassan, gälla från och med den dag då kassan fick kännedom om den försäkrades arbetstidsförhållanden.

5.    Är årsarbetsfid inle faslstäUd för en försäkrad när sjukdomsfall eller föräldraledighet anmäls fill försäkringskassan första gången efter ikraftträ­dandet, skall kassan genom den gjorda anmälan anses ha fått kännedom om arbetslidsförhållandena.

6.    När försäkringskassan första gången efter ikraftträdandet fastställer den försäkrades årsarbetsfid skaU kassan ompröva den sjukpenninggrun­dande inkomsten. Om därvid denna inkomst skall ändras skall ändringen ske med verkan från och med den dag då årsarbetsfiden blir gällande.

7.    Får försäkringskassan under november 1987 kännedom om att in-komslförhåUandena för en försäkrad, som har en sjukpenninggrundande inkomst som hell eller delvis är alt hänföra fill anställning, har undergått

ändring av betydelse för rätten liU sjukpenning eUer för sjukpenningens           14

slorlek skall ändringen av den sjukpenninggmndande inkomsien ske med verkan från och med den 1 december 1987.


 


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbelsskadeför­säkring'

dels alt 3 kap. 5-8 §§ skall ha följande lydelse,

dels alt det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 kap. 5 a-5 c §§, av följande lydelse.


Prop. 1986/87:69


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 kap.

Vid sjukdom som efter samordningsfidens slul sätter ned den försäkra­des förmåga atl skaffa sig inkomsi genom arbete med minst hälften utgår sjukpenning från arbelsskadeförsäkringen.

Saknar den försäkrade förmåga atl skaffa sig inkomsi, ulges hel sjukpen­ning. I annat fall utges halv sjukpenning.


Hel sjukpenning utgör för dag en trehundrasextiofemtedel av den försäkrades sjukpenningunderlag enligt 6§. Sjukpenningen avrundas fill närmaste hela kronlal.


Om inte annat följer av 5 a~ 5c§§ utgör hel sjukpenning för dag en trehundrasextiofemtedel av den försäkrades sjukpenningunderlag enligt 6§. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela kronlal.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i försia stycket.

5a§

Medför arbetsskada ati den för­säkrade insjuknar efier samord­ningstidens slut utges sjukpenning, som svarar moi sjukpenningunder­lag i form av inkomst av ansläll­ning, för den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes hos den all­männa försäkringskassan och de följande 13 dagarna 1 sjukperioden endast under förutsättning alt den försäkrade skulle ha utfört för­värvsarbete om han inte hade vant sjuk.

Ulges sjukpenning för tid före anmälan skall dock vad som före­skrivs i försia stycket gälla som om den första ersätiningsdagen var sjukanmälningsdag.

Med tid för förvärvsarbete enligl första stycket jämställs

1. ledighet för semester.


 


Lagen omtryckt 1977: 264.


15


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen lyddse                       Prop. 1986/87: 69

2.    ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges, och

3.    ledighet under tid då den för­säkrade genomgår sådan uibild­ning eller undervisning som anges i 3kap. 5§ iredje stycket 2 lagen (1962:381) om allmän försäkring el­ler uppbär tim- eller dagstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349).

Har en påbörjad period om högsl 14 dagar som avses i 3 kap. 10§ första stycket lagen om allmän för­säkring inte avslutats före sam-ordningsiidens utgång, skall sjuk­penning som ulges från arbelsska­deförsäkringen för sjukperioden be­räknas med tUlämpning av före­skrifterna i denna paragraf sami 5 b och 5 c §§, dock för högst det antal dagar som återstod vid samord­ning st idens uigång.

5b§

Om den försäkrades sjukpenning ifall som avses i5 a § svarar mot elt sjukpenningunderlag i form av en­bart inkomst av anstäUning, skaU liU grund för beräkningen av belop­pet av hel sjukpenning för dag läg­gas del lal som erhålls när sjukpen­ningunderlaget delas med den för­säkrades årsarbetstid enligt 3kap. lagen (1962:381) om allmän försäk­ring.

SkaU sjukpenning utges för en­dast en dag multipliceras det enligt försia stycket erhåUna lalel med anialei limmar av ordinarie arbels­lid eller däremot svarande normal arbetsiid. Produklen utgör hel sjuk­penning för dagen.

Skall sjukpenning utges för mer än en dag multipliceras det enligt försia stycket erhåUna lalel med del sammanlagda antalel timmar av ordinarie arbelslid eller däremoi svarande normal arbetsiid som be­löper på dagarna. Del tal som där­vid erhålls delas med antalel dagar med sjukpenning. Kvoten utgör be­loppet av hel sjukpenning för dag.

Det enligl första slycket erhållna                     16


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse                     Prop. 1986/87: 69

lalel avrundas Ull närmaste hela kronlal. Om anlalet limmar enligt andra stycket eller del samman­lagda anlalet timmar enligt tredje stycket inte uppgår till ell hell tim­tal skaU avrundning ske tiU när­masle hela timtal, varvid halv tim­me avrundas uppål. Sjukpenning avrundas Ull närmaste hela kron­tal.

Regeringen eller, efler regering­ens bemyndigande, riksförsäk­ringsverkel får meddela föreskrifier om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och däremot svarande normal arbetsiid.

5c§

Om den försäkrades sjukpenning ifaU som avses 15 a§ svarar mol ett sjukpenningunderlag i form av in­komst av såväl anställning som an­nal förvärvsarbele beräknas belop­pet av hel sjukpenning för dag en­Ugt följande. Den del av sjukpen­ningen som grundar sig på inkomsi av anslällning beräknas enligt 5 b§ första-fjärde slyckena. Den del som grundar sig på inkomst av an­nat förvärvsarbele beräknas enligt 5§ tredje stycket.

Ulan hinder av föreskrifierna i försia slycket samt 5 a och 5b§§ beräknas sjukpenning enligt 5 § tredje slycket

1.    när den försäkrade skall upp­bära sjukpenning med tillämpning av 6kap. 5 §, och

2.    ifall som avses i 3 kap. 10 c § försia stycket 1, 2 och 4 samt andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6f-

Sjukpenningunderlag utgöres av  Sjukpenningunderlag utgörs av
1. för den som är sjukpenning-
1. för den som är sjukpenning-
försäkrad     enligl     3 kap.     lagen
   försäkrad     enligt     3 kap.     lagen
(1962: 381) om allmän försäkring:
      (1962: 381) om allmän försäkring:

hans  sjukpenninggrundande  in-   hans  sjukpenninggrundande  in­
komst enligl 3 kap. 2 § nämnda lag,
      komst enligt nämnda kapilel.

 Senaste lydelse 1981:693.                                                                                 17

2   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 69


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


Prop. 1986/87:69


 


2. för den som ej är sjukpenning-försäkrad enligl 3 kap. lagen om all­män försäkring men likväl har in­komst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha ut­gjort sjukpenninggmndande in­komst för honom enligt 3 kap. 2§ nämnda lag, om han hade varil sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6 000 kronor,


2. för den som ej är sjukpenning­försäkrad enligl 3 kap. lagen om all­män försäkring men likväl har in­komst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha ut­gjort sjukpenninggrundande in­komst för honom enligt nämnda ka­pitel, om han hade varil sjukpen­ningförsäkrad, dock lägst 6 000 kro­nor.


3. för försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra slyckel eUer som i annal fall genomgick yrkesulbUdning när skadan iniräffade:

hans livränleunderlag enligl 4 kap.

Sjukpenningunderlagel får ej beräknas till högre belopp än som motsva­rar sju och en halv gånger del basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring som gällde vid årels början.

7§


Medför arbetsskada som har för­anlett livränta enligl 4 kap. på nytl sjukdom, har den försäkrade rätl lill sjukpenning, om sjukdomen sät­ter ned hans kvarstående förmåga all skaffa sig inkomsi genom arbe­te. Därvid skaU 5 och 6§§ gälla i tillämpliga delar.


Medför arbetsskada som har för­anlett livränta enligt 4 kap. på nytt sjukdom, har den försäkrade rätt tiU sjukpenning, om sjukdomen sät­ter ned hans kvarstående förmåga atl skaffa sig inkomst genom arbe­te. Därvid skall 5-6 gälla i till­lämpliga delar.


För dag då den försäkrade erhåller sjukhusvård eller konvalescentvård minskas sjukpenningen med belopp som framgår av 3 kap. 4§ andra stycket lagen (1962: 381) om aUmän försäkring.


Bestämmelserna i 3 kap. 15 # la­gen om allmän försäkring skall till-lämpas även beträffande sjukpen­ning som ulgår från arbelsskadeför­säkringen.


Bestämmelserna i 3 kap. 14 och 15 JJ lagen om allmän försäkring skall liUämpas även beiräffande sjukpenning som utges från arbets-skadeförsäkri ngen.


1.    Denna lag iräder i krafl den 1 december 1987.

2.    De nya föreskrifterna i 5-5c och 7§§ tillämpas första gången på sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet.


' Senaste lyddse 1979:1127.


18


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1986/87:69

Lag om ändring i lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbä­rare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3§'
Ersättningen för inkomstbortfall
  Ersättningen för inkomstbortfall

ål den som. omfattas av sjukförsäk-     ål den som omfattas av sjukförsäk­ring enligt lagen (1962: 381) om all-     ring enligt lagen (1962: 381) om all­män försäkring utgår för dag räknat      män försäkring utgår för dag räknal med del högsia belopp som han vid     med del högsta belopp som han vid sjukdom är berättigad alt uppbära i      sjukdom är berälligad atl uppbära i sjukpenning och sjukpenningtillägg     sjukpenning och sjukpenningtillägg på   grund   av   försäkring   enligl     på   grund   av   försäkring   enligt nämnda lag eller med stöd därav     nämnda lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser; dock all     meddelade bestämmelser. ersättning ål den som åtnjuter an­nan inkomsi av förvärvsarbete än inkomst av anstäUning alllid skall bestämmas till del belopp för dag räknal som skulle hava utgått IiU honom,   däresl   hela   hans  årsin­komst av förvärvsarbele utgjort in­komst av anställning.

I annat fall än i första slycket avses skall ersättningen åt lillfällig smitt­bärare för inkomslbortfall med fillämpning av de i nämnda siycke angivna grunderna ulgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit sjukpenningförsäk­rad jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Den som ej fylll sexton år må ej åtnjuta ersättning med mindre han visar att han genom ingripandet går miste om arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1987 och lillämpas försia gången vid myndighets ingripande som sker efter ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1973:469.                                                                                 19


 


Socialdepartementet                              Prop. 1986/87:69

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 18 december 1986

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn

1 Inledning

Nuvarande regler för beräkning av sjukpenning infördes den 1 januari 1974 (prop. 1973:46, SfU 21, rskr. 197). Del lidigare systemet med sjukpen­ningklasser ersattes då av ordningen med en sjukpenninggmndande in­komst och en sjukpenning som skulle molsvara 90% av denna inkomst. I samband därmed gjordes sjukpenningen skattepliktig och pensionsgrun­dande för ATP. Sjukpenningen avsåg atl kompensera bortfallet av för­värvsinkomst med en för samfiiga sjukpenningberälligade lika stor andel av den bortfallna inkomsten.

De gällande reglerna ger i de flesla fall en god kompensalion för inkomst­bortfall vid sjukdom och vid tillfäUig vård av barn. I vissa fall ger dock beräkningsreglerna mindre tillfredsställande effekter. Del gäller vid korta­re sjukfaU och då särskUt vid deltidsarbete och skiftarbete som inte är jämnt fördelat över veckans arbetsdagar utan ulförs under koncentrerade arbetsperioder. Ogynnsamma effekter uppstår även för säsong- och fe-riearbetande.

Sedan behovet av en översyn av sjukpenningreglerna påtalats i riksda­gen och i skrivelser till regeringen från bl. a. LO och SAF samt även i andra sammanhang lillkallades år 1978 en kommitté för översyn av sjuk­penningförsäkringen. Kommittén, som antog namnet sjukpenningkommit­ién, avgav två betänkanden, Sjukersäliningsfrågor (SOU 1981:22) och Egenföretagares sjukpenning, m.m. (SOU 1983:48). Sjukpenningkommit­téns förslag i nu aktuella delar ledde dock inte fill någon lagändring.

Angelägenheten av atl finna en lösning på de problem som är förknippa­de med den i vissa fall bristfälliga kompensationen vid deltids- och skiftar­bete har därefler vid flera fillfällen påtalats av riksdagen och i skrivelser fiU regeringen från bl. a. arbetsmarknadens parter och enskUda personer.

I april 1986 beslutades atl en särskild arbetsgrupp skuUe tiUsältas inom socialdepartementet för atl göra en översyn av reglerna för ersällning från

sjukförsäkringen vid korttidssjukdom och vid föräldraledighet för vård av

70 sjukt barn. Arbetsgruppen (Monica Andersson, statssekreterare (ordföran-


 


de), Svante Holgersson, departementsråd, Gustav Jönsson, överdirektör     Prop. 1986/87:69 och Kajsa Wikslröm, departementssekreterare) redovisade sina förslag i departementspromemorian (Ds S 1986: 8) Förbättrad kompensation vid kortlidssjukdom och vid fillfälhg vård åv barn. En sammanfattning av promemorian bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förleckning över remissinslan­serna och en redovisning av deras slällningstagande till förslagen bör fogas till protokollet i della ärende som bUaga 2.

Jag avser nu atl ta upp frågan om etl nytt sätl att beräkna sjukpenning m. m. för all komma till rätta med brisier i kompensationshänseende.

2 Nuvarande regler

2.1 Allmänt

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen omfallar alla personer som är inskrivna hos allmän försäkringskassa. Den som är bosatt i Sverige skall vara inskriven hos försäkringskassan fr. o. m. den månad då han fyller 16 år.

För rätt lill sjukpenning krävs, fömtom inskrivning i försäkringskassa, atl den försäkrade har en beräknad årlig förvärvsinkomst av minst 6 000 kr.

För varje inskriven försäkrad som förvärvsarbetar fastställer försäk­ringskassan en sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Därmed avses den årliga inkomst i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som den försäkrade kan antas komma att tills vidare få för egel arbete antingen som arbetstagare i allmän eller enskild tjänsl (inkomst av ansläll­ning) eller på annan grund (inkomsi av annat förvärvsarbete). Vid faststäl­lande av sjukpenninggmndande inkomsi avrundas inkomsi av anställning och inkomsi av annal förvärvsarbete var för sig fill närmasl lägre hundratal kronor. Vidare bortses från den del av årsinkomsten som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet (174 700 kr. för år 1986). Överskjutande belopp räknas i första hand av på inkomst av annal förvärvsarbete.

Ersättning för arbele som någon utför för annans räkning utan atl vara anställd i dennes Ijänst skall anses som anslällningsinkomst om ersättning­en uppgår lill minsl 1 000 kr. under etl är. Delta gäller dock inle om uppdragsersällningen skall hänföras liU inkomsi av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller till inkomst av jordbruksfasfighel som han bmkar. Parterna i elt sådant uppdragsförhållande kan emeUertid komma överens om att ersättningen skall anses som inkomst av anställning.

Inkomstberäkningen skall, om förhäUandena inle är kända för försäk­ringskassan, gmndas på de upplysningar som kassan kan inhämla av den försäkrade eller hans arbelsgivare eller som kan framgå av inkomsttaxe­ring för tidigare år. Inkomst av arbete för egen räkning får inte beräknas högre än som moisvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Naturaförmåner värderas efler de regler som tillämpas vid beräk­ning av preliminär skalt.

Försäkringskassan är skyldig att pröva en försäkrads sjukpenninggrun-    21


 


dande inkomst när kassan får kännedom om att den försäkrades inkomst-     Prop. 1986/87: 69

förhållanden har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning

eller för sjukpenningens storlek. Den försäkrade är skyldig att inom två

veckor anmäla sådan ändring i sina inkomslförhållanden som kan påverka

rätten lill sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Försäkringskassan

skall också i skälig utsträckning på eget iniliativ inhämla uppgifler om

inkomstförhållanden m. m. från den försäkrade eller på annat lämpligt sätt.

Om prövningen leder tiU att den sjukpenninggrundande inkomsten skall

ändras sker ändringen 30 dagar efter det alt kassan har fått kännedom om

inkomständringen.

2.2    Beräkning av sjukpenning

Sjukpenningen är en dagersättning som ulges vid sjukdom vilken sätter ned arbetsförmågan med minst hälften. Vid fullständig nedsältning av arbetsförmågan ulges hel sjukpenning. I annai fall utges halv sjukpenning. Försäkringskassan kan fordra atl nedsätlningen av arbetsförmågan styrks med läkarintyg. Hel sjukpenning ulgör för dag räknal 90 % av den försäkra­des sjukpenninggrundande inkomst delad med 365. Sjukpenningen avmn­das fill närmaste hela kronlal.

Om den försäkrade vårdas på sjukhus skaU sjukpenningen minskas med 55 kr. om dagen, dock högsl med en tredjedel av sjukpenningens belopp.

2.3    Insjuknandedag

För den dag då sjukdomsfallet inträffar, insjuknandedagen, utges i regel ingen sjukpenning. Som insjuknandedag räknas normall den dag då anmä­lan om sjukdomsfaUet görs hos försäkringskassan. I undantagsfall kan sjukpenning ulges för lid före sjukanmälan, nämligen om det har förelegat hinder för anmälan eller om annars särskUda skäl talar för att sjukpenning ändå bör ulges. Från regeln atl sjukpenning inte utges för insjuknandedag gäller två undantag. För del första kan sjukpenning utges för insjuknande­dagen om den försäkrade denna dag på gmnd av sjukdom går miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknads­stöd. För det andra kan sjukpenning ulges om sjukperioden börjar inom 20 dagar efter den föregående sjukperiodens slut. Med sjukperiod avses tid då den försäkrade i oavbmten följd har en sjukdom som sätter ned hans arbetsförmåga med minst hälflen.

2.4    Fridagsregel

Vid sjukperiod som utöver insjuknandedagen varar högst sex dagar gäller
en s. k. fridagsregel. Den innebär all sjukpenning inle ulges för dag då den
försäkrade ändå inle skuUe ha arbelal i sin huvudsakliga sysselsättning om
inte anlalel sådana dagar översiiger två. Från fridagsregeln finns följande
undantag. Semesterdag räknas inte som arbetsfri dag och sjukpenning skall
alltså utges för semesterdag under sjukdomslid. Fridagsregeln skall inte
heller tillämpas på en försäkrad som vid sjukperiodens böan har räll lill
        22

dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller konlanl arbetsmarknads­stöd.


 


2.5 Karenstid för egenföretagare eller motsvarande Prop. 1986/87:69

Den som är försäkrad för sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning kan - om han vill del - välja karenslid för sådan sjukpenning. Karensliden kan efter den försäkrades val bestämmas till 3 eller 30 dagar. Detta innebär alt sjukpenning som gmndas på annal förvärvsarbete än anställning i dessa fall inte utges för de försia 3 eller 30 dagarna av en sjukperiod, insjuknandedagen inräknad. Om en ny sjukpe­riod börjar inom 20 dagar efler den föregående sjukperiodens slul skall de båda perioderna vid karenslidsbcräkningen anses som en sjukperiod. Be­stämmelserna som rör insjuknandedagen och fridagsregeln gäller inte i fråga om sjukpenning med karenstid. Den som vill ha karenstid för sin sjukpenning måste anmäla detla fill försäkringskassan.

2.6 Sjukpenning till studerande

Den obligatoriska sjuk- och föräldraförsäkringen omfattar även sluderande om de är inskrivna hos försäkringskassa. Under studiefiden gäller dock särskilda regler för rätten lill ersättning. Dessa regler Irädde i krafl den 1 januari 1985.

Huvudprincipen är atl de sluderande får behålla sitt sludiestöd i form av sludiehjälp, studiemedel, särskilt vuxensludieslöd eller ulbildningsbidrag för doktorander för all styrkt sjukdom under studietiden. Del innebär atl en sluderande har sin försörjning iryggad under den tid han normalt skulle ha finansierat sitt uppehälle med någon form av studiestöd, även om han råkar bli sjuk under denna tid.

Om dessa studerande har en SGI när sludierna påbörjas får denna inkomsi inte sänkas under studietiden. Detta gäUer oavsett utbildningsti­dens längd.

Sjukpenning eller lillfällig föräldrapenning under studietiden får inte utges på grundval av denna SGI. Den hålls i slället vilande för att åter bli gällande, aktiveras, när studietiden är avslulad eller när ett definitivt studieavbrott görs.

Den studerande kan dock uppbära en särskild sludielidssjukpenning vid sjukdom under studietiden. Denna sjukpenning beräknas på gmndval av den förvärvsinkomst den studerande kan antas få vid sidan av sludierna eller under ferietid, s. k. sludietids-SGI. Motsvarande gäller för tillfällig föräldrapenning.

Sedan den 1 juni 1986 kan den vilande SGLn aktiveras även under sommarferier. För en studerande som blir sjuk eller behöver avslå från förvärvsarbete på grund av barns sjukdom under sommarferierna skall — om han inte uppbär studiestöd under dessa ferier - sjukpenningen och den lillfälliga föräldrapenningen beräknas på grundval av den vilande SGLn om denna SGI är högre än studiefids-SGI:n.

I övrigl gäller atl så länge en SGI vilar belalas ingen sjukpenning eller
lillfällig föräldrapenning på grundval av den. Systemel med vilande SGI
och sludietids-SGI omfaltar inte föräldrapenning som ulges med anledning
av ett barns födelse.
                                                                        23


 


2.7 Tillfällig föräldrapenning                                         Prop. 1986/87:69

Förälder som behöver avslå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eUer dess ordinarie vårdare eller vid besök i samhäl­lets förebyggande barnhälsovård har rätt fill tillfällig föräldrapenning. Så­dan rätt föreligger också i samband med vårdbehov som uppkommer till följd av all barnets andra förälder besöker läkare med elt annal barn lill någon av föräldrarna. Tillfällig föräldrapenning utges för högst 60 dagar per barn och år om barnet inte har fyllt 12 år och i vissa faU även för barn som är mellan 12 och 16 år. Förälder som har barn mellan 4 och 12 år har däruiöver rält lUl fillfäUig föräldrapenning för två s. k. kontaktdagar per barn och år i samband med föräldrautbildning, besök i bamets skola eller besök i förskole- eller friiidshemsverksamhel inom samhällets barnomsorg där barnet deltar. En fader som avslår från förvärvsarbele i samband med barns födelse eller adoption har en särskild rätl till tillfällig föräldrapenning under högst lio dagar per barn.

Den tillfälliga föräldrapenningen är en dagersättning som beräknas på samma säll som sjukpenningen. Ersättningen kan ulges för hel, halv eller Qärdedels dag. TillfäUig föräldrapenning ulges för de dagar föräldern behö­ver avslå från förvärvsarbete för alt vårda barnet. När del gäller liUfäUig föräldrapenning för konlaktdagar och för de dagar som en fader lar ut i samband med barns födelse ställs dock inte krav på att del skaU ha förelegal ett behov all avstå från förvärvsarbete. Här räcker del med atl föräldern faktiskt avstår från förvärvsarbete.

3 Behovet av ett nytt system för beräkning av sjukpenning vid kortare sjukperioder och av tillfällig föräldrapenning

Nuvarande regler för beräkning av sjukpenning ger ogynnsamma konse­kvenser för vissa kategorier försäkrade om de är sjuka enstaka dagar eller korlare perioder. En grundläggande orsak till detta är alt den sjukpenning­grundande inkomsten vid beräkning av sjukpenning delas med 365 obero­ende av hur arbetsinkomsten faktiskt fördelar sig över arbetsåret eller arbetsdagen. För l.ex. en delårsarbetande leder delta tUl all han blir underkompenserad vid sjukdom under den fid han skulle ha förvärvsarbe­tat medan han vid sjukdom under arbetsfri lid blir påtagligt överkompen­serad. Även reglerna i det nuvarande systemet om att sjukpenning inte utges för insjuknandedagen eller vissa fridagar bidrar till att kompensa-fionen i många fall avsevärt understiger 90% av inkomstbortfallet. För t. ex. en heltidsanställd fimavlönad person som arbelar måndag - fredag 8 fim./dag kan del inlräffa ersättningen från sjukförsäkringen vid en veckas sjukdom blir ca 50% av den uleblivna inkomsien.

Även ersäitning i form av tillfällig föräldrapenning kan i många fall bli lägre än den avsedda eftersom den beräknas på samma säll som sjukpen­ningen och ulges endast för dagar då föräldern skuUe ha förvärvsarbetat.

Vid längre sjukperioder ger det nuvarande systemet för beräkning av      24


 


sjukpenning i stort setl avsedd kompensation. För den tiUfälliga föräldra-     Prop. 1986/87:69

penningen sker ingen motsvarande uljämning vid längre ersällningspe-

rioder.

Arbelsgruppens förslag innebär att etl nytl sysiem utformas för beräk­ning av sjukpenning vid sjukfall som varar högst 14 dagar och för de försia 14 dagarna av sjukfall som varar längre tid. För tillfällig föräldrapenning föreslås det nya beräkningssättet bli fillämpat utan begränsning till en 14-dagarsperiod.

Förslagel från arbetsgmppen bygger på alt ersällning vid sjukdom skall utges för den lid den försäkrade måste avstå från förvärvsarbete på gmnd av sjukdomen. För den tid då den försäkrade inte skulle ha utfört något förvärvsarbele skall ingen ersäitning ulges. Detla är i princip vad som redan nu gäller för den tillfälliga föräldrapenningen, där ersäitning endast ulges för dagar då föräldern skulle ha förvärvsarbetat.

1 ett tidigare förslag, som förts fram av sjukpenningkommitién i belän­kandet (SOU 1981: 22) Sjukersäliningsfrågor har prövals att komma tUlrät­la med den alltför låga kompensalionen i vissa fall bl. a. genom alt använda ett lägre delningstal än 365. DeUa lägre delningstal skulle kunna uigöras av del beräknade anlalel arbetsdagar per år. Ersättningen skulle sedan utges enbart för de dagar då den försäkrade skulle ha arbetat om han inte varil sjuk. Emellertid ger inte heller en sådan melod möjlighel liU en tillräcklig följsamhet i ersättningsnivån för anslällda som har en oregelbunden för­läggning av arbelstiden.

För atl en bättre ersättningsnivå skall kunna erhållas även i fall där arbetstiden är oregelbundet utlagd föreslår arbelsgruppen att ersättningen inom bl.a. sjukförsäkringen beräknas per timme. Genom den förordade meloden, där ersättningen beräknas och utges i förhållande till den lid då förvärvsarbete skulle ha ulförts, når man den avsedda kompensationsni­vån under förutsättning alt fridagsregeln tas bort och att ersättning kan ges för insjuknandedagen. Arbetsgruppen föreslår därför atl fridagsregeln slo­pas och atl räll till sjukpenning införs för insjuknandedagen.

De flesta remissinstansema är positiva lill förslagels principiella inne­
börd. Således anför LO att förslaget sammantaget innebär en stor rättvi­
sereform. SAF tUlstyrker att det framlagda förslaget genomförs och anser
all det bör omfatta alla anställda. Riksförsäkringsverket tillstyrker försla­
gets åsyftade materiella innehåll men föreslår en förenklad sjukpenning­
beräkning genom schabloniseringar för vissa grupper. Även TCO tillstyr­
ker huvudförslagel, men lämnar samiidigi förslag till schablonisering av
årsarbetstiden för merparten av TCO:s medlemmar. Svenska kommunför­
bundet är posilivi lill förslagets principiella innebörd, men anser att försla­
get behöver omarbetas i olika avseenden. Försäkringskasseförbundet an­
ser del vara positivt att ändringar görs så alt de försäkrade får en kompen­
sation som bättre än idag stämmer överens med den verkliga inkomstför­
lusten. Förbundet anser dock atl det hade varil en fördel om förslaget mera
hade inriktats på alt ersätta den fakfiska inkomslföriuslen under sjukfallei.
SACO/SR och försäkringsrätten för Norra Sverige framför liknande syn­
punkter. Landstingsförbundet instämmer i behovel av all komma tillrätta
med kompensaiionsproblemen för vissa anställda, men ifrågasätter om en
   25


 


generell lösning inom ramen för den allmänna försäkringen är nödvändig.      Prop. 1986/87: 69 Slalens arbetsgivarverk avslyrker på liknande grunder förslagel.

Frågan om den bristande kompensalionen för inkomstbortfaU vid korla­re sjukfall har diskuterats under mycket lång tid. Problemels omfattning har vuxil i och med att del inom arbetslivet blivit vanligare med arbelslider som varierar mellan olika arbetsdagar eller koncenlreras fill vissa dagar i veckan. Antalet deltidsarbetande har också stigii.

Jag anser för egen del atl del är en väsentlig rättvisefråga atl reglerna i sjukpenningförsäkringen och föräldraförsäkringen förändras så att de för­säkrade som avsikten är kan erhålla en ersättning på 90% av inkomstbort­fallet.

Jag anser alt det nya system för beräkning av sjukpenning vid kortare sjukfall och för beräkning av tillfällig föräldrapenning som arbelsgruppen har redovisal kan läggas till grund för en sådan reformering.

Arbetsgruppens förslag innebär alt ersättningen beräknas per timme och ulges endast när sjukdomen medför atl den försäkrade behöver avstå från förvärvsarbete. Därigenom blir del möjligt att anpassa ersättningen på ett bättre sätt även i de fall där arbetstiden inte är densamma under oUka arbetsdagar. Man undviker således att kompensationen för inkomslföriust blir beroende av under vilka dagar sjukdomen inträffar.

Enligl arbetsgmppen bör ersättningen i likhei med nuvarande sjukpen­ning faslslällas med den sjukpenninggrundande inkomsten som utgångs­punkt. Ersättningen per timme bör beräknas som 90% av kvoten av den sjukpenninggrundande inkomsien och den försäkrades normala arbelslid under ett år. Den årliga arbetsfiden bör vara den lid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år. En på detta sätt fastställd ersättning bör ulges för den tid mätt i timmar som den försäkrade på grund av sjukdom avstått från förvärvsarbete.

Arbetsgmppen har framhållil att det för vissa gmpper försäkrade, på gmnd av förhållanden som arbelslidens förläggning och omfattning m. m., bör vara möjligt att använda elt mera schabloniserat beräkningsförfarande utan att principen om 90-procenfig ersättning eftersatts. I detta instämmer också många remissinstanser, bl.a. riksförsäkringsverket, riksskattever­ket, riksrevisionsverkei, försäkringskasseförbundet, TCO och SACO/SR.

Jag vUl framhålla det väsentliga i att man genom arbetsgmppens förslag liU etl nytt beräkningssystem behåUer en grundläggande princip inom den allmänna försäkringen, nämligen atl lagstiftningen skall vara generell och omfatta i princip alla försäkrade. Jag är inle beredd att, som några remiss­instanser föreslår, förorda en reformering av nuvarande system som enbart skulle omfatta vissa grupper av anstäUda. Jag vill dock samfidigl instämma i arbelsgmppens uppfattning att möjligheterna till ett förenklat beräknings­förfarande inom ramen för den föreslagna reformen bör utnyttjas där detta kan ske ulan alt den avsedda förbättringen av ersättningen påverkas. Härigenom undviks ell onödigl merarbeie både för de försäkrade och för försäkringsadministrationen. Vidare kan många av de problem som vissa remissinslanser pekal på undvikas.

Jag föreslår all elt nytl syslem införs för beräkning av ersättning vid
kortare sjukfall och under inledningen av längre sjukfall saml vid vårdlill-
     26


 


fallen med tillfällig föräldrapenning. För längre sjukfall ger beräkningsreg-     Prop. 1986/87: 69 lerna i sin nuvarande utformning en i princip rättvis ersättning. Eftersom dessa regler är enkla atl tillämpa anserjag, liksom arbelsgruppen, alt de fördelar som ligger i delta bör bevaras. Inte heller bör reglerna för beräk­ning av den sjukpenninggrundande inkomsien förändras.

Några remissinstanser har förordal ell system där del konstaterade inkomstbortfallet ersätts. Ett sådanl syslem innebär metodmässigt en be­tydligt större avvikelse från dagens syslem än det som arbetsgruppen föreslår. Framför allt gäller detta frågor om hur uppgifter om inkomstbort­fallet skall inhämtas och kontrolleras. För atl klariägga förutsällningarna för etl sådanl system fordras elt omfattande utredningsarbete. Arbetsgmp­pen har inte haft möjlighel att pröva förutsättningarna för ett system med en ersättning direkt relaterad till inkomstbortfallet. Mol bakgrund av del angelägna i atl etl syslem med rättvis ersäitning från sjukförsäkringen till alla anställda snarast införs anser jag all förslag om sådan förbättrad ersättning bör läggas fram i huvudsaklig överensslämmelse med vad ar­belsgruppen förordar.

De nya beräkningsreglerna bör tillämpas på dem som har SGI av anställ­ning. För bl.a. egenföretagare bör nuvarande regler fortsätta atl gälla. Även för dessa bör dock gälla att fridagsregeln i dess nuvarande utform­ning las bort och alt regeln om all ersättning inle ulges för insjuknandeda­gen avskaffas.

Jag utgår ifrån alt, så som LO framhåller i sitt remissyttrande, en forflöpande utvärdering kommer atl ske av de prakliska erfarenhelerna av det nya systemet. Det får i första hand ankomma på riksförsäkringsverket att ansvara för en sådan utvärdering.

I del följande kommerjag atl redogöra närmare för del avsedda beräk­ningssystemet. Därvid behandlar jag först hur sjukpenningberäkningen föreslås ske (avsnitt 4). Därefler anges hur del nya beräkningssättet avses få genomslag för olika gmpper av försäkrade (avsnitt 5). Vidare tar jag upp återverkningarna på olika förmåner inom socialförsäkringen som i beräk­ningshänseende är nära kopplade fill sjukpenningen (avsnitt 6). Jag kom­mer också in på frågan hur avdrag från ersättningarna skall göras för bl. a. preliminär skatl (avsnitt 7).

Jag avser också alt behandla vissa frågor som gäller aU sjukpenning oavsell beräkningssättet för denna. Det gäller rätten fiU sjukpenning för frånvaro under del av dag och för insjuknandedagen och vissa fridagar (avsnitt 8). Avslutningsvis tar jag upp reformens ikraftträdande samt kost­nadsfrågor (avsnitten 9 och 10).

27


 


4 Ny metod för beräkning av sjukpenning vid kortare sjukfall

4.1 Timberäkning av sjukpenning


Prop. 1986/87:69


Mitt förslag: Sjukpenningen per timme framräknas genom atl 90 % av den försäkrades sjukpenninggmndande inkomst delas med hans årsarbetstid uttryckt i fimmar. För vissa försäkrade skall elt förenk­lat beräkningssätl kunna tillämpas.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Arbetsgrup­pen nämner behovel av en schablon men har inte utvecklat hur en sådan skulle kunna utformas och tillämpas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinslanser är posiliva lill förslagel. Riksförsäkringsverket, riksrevisionsverkei och TCO förordar förenklad sjukpenningberäkning i form av en schablon för vissa gmpper försäkrade. Försäkringskasseförbundel och Försäkringsanställdas förbund föreslår en 100-procenfig kompensationsnivå. Landstingsförbundet, Svenska kom­munförbundet och statens arbetsgivarverk befarar att förslaget kommer att innebära stora administrativa och kostnadsmässiga problem för de offenl­liga arbetsgivarna.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av vad jag tidigare anfört bör beräkningen av sjukpenning ändras för att komma lill rätta med den nuva­rande låga kompensalionsnivån i korta ersältningsfall. Den låga ersättning­en gäller de flesla korta sjukfall men effekterna av gällande beräkningssätl är mesl påtagliga för dem som inte har regelbundet dagtidsarbete. För atl de försäkrade mer genereUt skall kunna få avsedd kompensation vid korta­re sjukperioder bör sjukpenningen beräknas på gmndval av det antal limmar den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte blivil sjuk (se vidare härom under avsnill 4.3).

För alt åstadkomma den avsedda kompensalionen las en sjukpenning per timme fram. Denna framräkning bör ske utifrån den försäkrades SGI och den årliga arbetsiid som han tills vidare kan antas komma alt ha. 90% av SGLn divideras därvid med årsarbetstiden angiven i limmar. På detla sätl erhåller man den genomsnittliga sjukpenningen per timme. Denna sjukpenning multipliceras med det antal timmar per dag som den försäkra­de skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade blivit sjuk.

För att kunna beräkna sjukpenningen enligl del nya systemet behöver försäkringskassan - utöver nuvarande inkomsiuppgift för faststäUande av SGI - även uppgift om den försäkrades årliga arbetsiid. Denna uppgifl skall den försäkrade kunna lämna på motsvarande sätt som för närvarande gäller för inkomsluppgifien. Kassan bör fatta beslul om årsarbetstid och SGI samlidigt. Om enbart inkomsien eUer enbart arbetstiden ändras bör beslutet likväl allfid omfatta både SGI och årsarbetstid.

Flertalet anställda har endast en anslällning och en fastställd ordinarie arbetstid och inkomsien de får för denna arbetstid utgör deras SGI. Det bör inte medföra några större svårigheler atl limberäkna sjukpenningen för


28


 


denna grupp försäkrade. För de personer som hai" en oregelbunden förlägg-     Prop. 1986/87: 69

ning av arbetstiden eller flera anställningar kan fastställandet av den årliga

arbelstiden ibland bli mer komplicerat. Principen bör även i dessa fall vara

alt den ordinarie arbetsiid som beaktas vid bestämmande av SGI utgör

årsarbetstiden.

Det finns stora grupper anställda som arbelar lika många limmar vaoe arbetsdag eller som har avtalade löneförmåner som bl. a. innebär enhetliga inkomslavdrag vid sjukfrånvaro oberoende av arbetslidsförläggningen. För dessa anställda är del inle nödvändigt alt använda den föreslagna beräkningstekniken i detalj för att ersättningen från den allmänna försäk­ringen skall bli i princip 90% av inkomstbortfallet även vid kortare sjukfall. Schablonberäkningar bör i stället kunna användas. En schabloniserad dagersättning räknas därvid fram med hjälp av den försäkrades SGI och årsarbetstid. Den schabloniserade dagersättningen utges med lika stort belopp varje dag som den försäkrade avstår från förvärvsarbele på grund av sjukdom.

Schablonberäkning bör fillämpas för alla försäkrade som har lika stort inkomstbortfaU varje dag. Det innebär att alla som har lika lång arbelslid varje dag bör ingå i schablongruppen oavsett tjänstgöringsgrad. Schablon­beräkning bör också kunna tiUämpas för försäkrade som har etl inkomst­bortfall vid sjukdom som är lika slort varje arbetsdag i månaden oberoende av arbetstidens förläggning, dvs. lika slort löneavdrag görs för vae dag. Även här bör schablon tillämpas på såväl hellids- som deltidsarbetande.

Schablonberäkningen kan i vissa fall leda tiU atl en försäkrad för en arbetsdag med etl lilel antal arbetstimmar kan få ett högre ersättningsbe­lopp för den dagen än som skulle ha utgetts utan schablonberäkning. För en arbetsdag med etl större antal arbetstimmar kan del motsatta uppstå, dvs. den schabloniserade dagersättningen blir lägre än den ersättning som skulle ha utgetts utan schablonberäkning. Den avsedda effekten - all den försäkrade skaU få en ersäitning per dag som motsvarar i princip 90% av inkomslbortfaUet för den dagen - uppnås dock.

För de arbetstagare med stafiigt reglerade anställningar som omfattas av arbetsgivarinlräde utges sjukpenningen till arbetsgivaren. 1 de fall där staten är arbetsgivare utges redan idag en schabloniserad ersällning. Er­sättningen lill övriga arbetsgivare med arbetstagare som har slalligl regle­rade anställningar bör också schabloniseras.

Det nya beräkningssättet innebär att ersättningen från sjukförsäkringen skall uppgå till i princip 90%. Beräkningssättet skaU inte leda till någon ytterligare kompensalion från sjukförsäkringen.

För alt detla syfte skall kunna uppnås erfordras vissa ändringar av de regler för avdrag som enligt avtal görs från lönen vid sjukdom. Det nu föreslagna systemet förutsätter att dessa ändringar görs. Av administrativa skäl måsle ändringarna vara genomförda före den 1 juli 1987.

Del bör ankomma på regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket att ge de närmare föreskrifter om förenklat berak­ningssält som kommer all behövas.

Jag återkommer i specialmotiveringen (avsnitt 12) med närmare beskriv­
ning av hur beräkningssättet bör utformas för olika grupper av försäkrade.
       29


 


4.2 Beräkning av årsarbetstid


Prop. 1986/87:69


Mitt förslag: Årsarbetsfiden fastställs av försäkringskassan på grundval av det årliga anlal arbetstimmar i ordinarie arbetstid eller motsvarande normala arbetstid som den försäkrade kan antas kom­ma att ha tills vidare.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Arbetsgrup­pen anser att den årsarbetstid som skall användas för alt fastställa den timberäknade sjukpenningen bör vara den som den försäkrade kan antas komma atl lills vidare ha under minsl sex månader i följd.

Remissinstanserna: LO, SAF, riksförsäkringsverket, försäkringskasse­förbundet och FörsäkringsanstäUdas förbund är positiva till eller har inle något alt erinra mot förslagel. Flera remissinstanser befarar emellerlid att del kan uppslå fiUämpningsproblem när årsarbetstiden skaU fastställas. Försäkringsrätten för Mellansverige ansluter sig till förslaget att övertid, mertid, tid i jour och beredskap inte skaU tas med i årsarbetstiden. Rätlen anser att den valda lösningen all så långt som möjligt endast ta med ordinarie arbetsiid i beräkningen är att föredra. Riksförsäkringsverket anser sig ha skäl att anla att fastställande av årsarbetstid kommer atl medföra slora problem för elt flertal kategorier av anställda. Verket avser därför att ta inilialiv till alt i en arbelsgmpp med representanter för arbels­marknadens parter analysera och lösa dessa problem. Försäkringsanställ­das förbund, LO och TCO tar i detla sammanhang också upp frågan om alt slopa den regel, som innebär atl SGI ändras i samband med ändrade inkomslförhållanden först då den nya inkomsien beräknas vara minsl sex månader.

Skälen för mitt förslag: Enligl arbetstidslagen (1982:673) får ordinarie arbetsfid uppgå till högst 40 fimmar per vecka. Arbetstidslagen komplet­teras genom etl stort antal, ofta mycket ingående överenskommelser mel­lan arbetsmarknadens centrala organisafioner. Eftersom lagen är disposi­tiv kan överenskommelserna också innehålla avvikelser från lagen. På arbetsplatserna styrs hanteringen av arbelsfidsfrågorna i stor utsträckning av dessa överenskommelser.

Jag anser atl den ordinarie arbetstid som anges i respektive överenskom­melse skall kunna tjäna lill ledning vid beräkningen av årsarbetsfid för bestämmande av sjukpenning. Vidare finns i regel i anställningsavtal eller arbetstidsschema uppgift om den ordinarie arbetsfid som gäller för den enskilde försäkrade. När uppgifl om ordinarie arbetstid inle finns att tillgå bör vad som i övrigt gäller som normal arbetstid för den försäkrade kunna beaktas när årsarbetstid skaU fastställas. Som villkor bör gälla att den försäkrade kan antas komma att ha arbelstiden tills vidare och att inkoms­ten från arbelet beaktas vid beräkning av SGI.

Ersättning för regelbundet återkommande övertid och mertid, tid i jour och beredskap och liknande räknas enligt gällande regler med vid faslsläl­lande av SGI. Sådan tid bör dock i princip inle räknas in i årsarbetstiden vid limberäkning av sjukpenning. Ersättningen för jour och beredskap är


30


 


ofta väsentligt lägre än genomsnittlig timersättning för ordinarie arbetstid.     Prop. 1986/87: 69

Beträffande överlid och mertid kan det vara svårt all faslställa när och i

vilken utsträckning denna arbetsinsats skulle ha ulförts. 1 vissa fall kan

merfiden vara så regelbundet utlagd att den mer liknar ordinarie arbetstid

t. ex. inom handdsanslälldas arbetsområde. Den arbelsgrupp, som jag

närmare redogör för senare i detta avsnitt, bör mera ingående se över

denna fråga. Årsarbetstiden bör så långl som möjligt beräknas med ledning

av den ordinarie arbetstiden. Tid för semesterledighet bör räknas in i

årsarbetstiden.

Årsarbetstiden kommer ofta att svara mot den enligt kollektivavtal inom respekfive bransch gällande ordinarie arbetstiden, vartill skall läggas fid för semesterledighet om sådan inle ingår i vad som anses vara ordinarie arbetstid. Detta innebär atl årsarbetstiden blir (40 x 52) 2080 timmar inklusive semester för den som arbetar heltid i genomsnitl 40 fimmar per vecka. Den vars ordinarie arbetstid t, ex. är i genomsnitt 35 timmar per vecka får i motsvarande grad lägre årsarbetstid. För den som arbelar enbart del av året multipliceras den genomsnitfiiga veckoarbetstiden med antalet arbetsveckor. För de grupper som omfattas av ett förenklat beräk­ningssätl liUämpas en schabloniserad årsarbetstid.

För den som har två eller flera anställningar bör årsarbetstiden faststäl­las på gmndval av den sammanlagda ordinarie arbetstiden.

När årsarbetstiden på detta sätt i första hand fastställs med stöd av den ordinarie arbelstiden fås en för flertalel försäkrade lättkontrollerad och tämligen olvistig beräkning av årsarbetstiden. Vissa inkomster som får räknas in i SGI saknar dock motsvarande arbetstimmar. Detta leder för den som har extra ersällning för obekväm arbelslid, helgersättning e.d. inräknad i underiagel för SGI fill all den fimberäknade sjukpenningen vid sjukdom på en arbetsfimme ulan fillägg blir något högre än 90% av den timberäknade lönen för den arbetstimmen. Den timberäknade sjukpen­ningen blir i stället något lägre än 90% av arbetsersättningen vid sjukdom under fid då särskUda avlöningsförmåner annars skulle ha utgått, t. ex. vid en storhelg såsom påsk eller pingst. Fullständig anpassning till olika ar­betstimmars varierande ersättning uppnås således inte. Den föreslagna timberäkningen ger dock i de allra flesta fall del underlag som behövs för atl uppnå en mera rättvis kompensation än nuvarande regler. Med detta beräkningssätl som gmnd kan sjukpenningen ge avsedd ersättning vid de flesta kortare sjukfall.

För att timberäkningen skall bli så rättvisande som möjligt bör någon högsta gräns inte sättas för den årsarbetsfid som får beaklas. Detta sam­manhänger med att det antal arbetstimmar som krävs för att nå en viss årsinkomst kan variera betydligt mellan olika arbeten.

Inkomst av olika former av bisysslor och uppdrag räknas i regel som
inkomst av anställning vid beräkning av SGI. Den årsarbetsfid i dessa
arbeten som kan anses motsvara ordinarie arbetstid bör räknas med när
årsarbetstiden fastställs. I de fall då ersällning ulges i form av såväl
årsarvoden för olika slag av förberedelsearbeten som sammanträdesarvo­
den bör endast tiden för sammanträden räknas in i årsarbetstiden. Jag
återkommer till detta (avsnitt 5.4).
                                                     31


 


För vissa grupper som förvärvsarbetar som anstäUda kan det vara svårt Prop. 1986/87: 69 all fastställa vad som skall anses uigöra den ordinarie arbetstiden. Det gäller bl.a. den som har olika former av säsongarbete, den som arbetar som vikarie mer eller mindre regelbundel eller den som kaUas in för alt arbeta under perioder med stor arbetsbelastning. För dessa försäkrade fastställs idag SGI på samma sätt som för mer regelbundet arbetande försäkrade. Försäkringskassan fastställer SGI med stöd av den försäkra­des uppgifter och uppskattningar ulifrån lidigare och nuvarande inkoms­ter.

Den årsarbetstid som skall fastställas för försäkrade med arbetsförhål­landen av nyss nämnda slag bör enligt min mening på motsvarande sätt kunna beräknas med hjälp av vissa uppskattningar. Arbetstiden per vecka kan t. ex. multipliceras med beräknat anlal arbetsveckor. Alternativt kan den beräknade årsinkomsten delas med timersättningen där den är känd. Den på delta sätt fastställda årsarbetstiden bör därvid i regel motsvara den ordinarie arbelslid som beaklas i samband med besiämmande av SGI. I vissa faU får försäkrad som del av året är arbetslös, räkna om sin inkomsi tiU helårslön. Vid beräkning av årsarbetstid bör i så fall motsvarande omräkning ske.

Av AFL framgår atl SGI är den årliga inkomst som den försäkrade kan antas komma att lills vidare få för egel arbele. Riksförsäkringsverkel har i en kungörelse (RFFS 1981:5) om sjukpenninggmndande inkomsi angetl atl endast sådan inkomsi skall beaklas som en försäkrad kan antas komma atl tills vidare åtnjuta av eget arbete under minsl sex månader i följd eller av egel årligen återkommande arbele. Regeln i kungörelsen lar fasta på behovel av att inte behöva göra alltför täta SGI-ändringar med anledning av förhållandevis små förändringar i förvärvsinkomsten. Vid bedömningen av om en inkomst kommer att bestå tillräckligt länge har tUlämpande myndigheler utnyttjat sexmånadersregdn som ett kriterium av flera som skall läggas till gmnd för avgörandet. SGI kan faslslällas för den som t. ex. efter avslutad utbildning påbörjar en anslällning, även om det slår klart atl anställningen inte kommer att beslå sex månader. Delta förulsäller dock alt den försäkrades avsikt är att fortsätta förvärvsarbeta i motsvarande omfattning. SGI baseras alltså på den inkomsi som den försäkrade kan antas få under minst sex månader i följd.

På molsvarande sätt som nu nämnts för inkomstens varaktighet bör bedömningen ske när del gäller varaktigheten av arbetsiid. En årsarbetstid som den försäkrade räknar med att ha minsl sex månader i följd bör anses vara liUs vidare. Enbart det faktum att tiden för det vid anmälningsfillfällel akiueUa arbetet inle uppgår tiU sex månader bör däremoi inte innebära atl årsarbetstid inte skall kunna fastställas eller ändras. Det är den försäkrades avsikt som bör vara avgörande. Det är av betydelse atl reglerna tillämpas på samma sätt vid fastställande av årsarbetstid som vid faststäUande av SGI. SGI och årsarbetstid bör, somjag tidigare framhållit, alltid fastställas samiidigi för att säkerstäUa alt den försäkrade skall få avsedd kompensa­lion.

Enligt gällande bestämmelser är den försäkrade skyldig att inom två
veckor anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden som kan påverka
    32


 


sjukpenningens storlek. Denna skyldighel bör utvidgas till alt också avse anmälan om ändring i arbetsiid eller annat förhållande som kan påverka rätten till eller beräkningen av sjukpenningen.

Flera remissinstanser befarar att det kan uppstå tillämpningsproblem när årsarbetstiden skall fastställas. För atl utröna omfattningen av bl.a. så­dana problem genomförde riksförsäkringsverket en försöksverksamhet i september 1986 hos några försäkringskassor. Försöket genomfördes vid fyra lokalkontor och omfaltade ca 2 000 försäkrade. Dessa fick bl.a. uppge vilken årsarbetstid de hade och hur de lagil fram den uppgiflen. Enkäten visade att flertalel av de tillfrågade själva kände lill sin årsarbetstid.

Riksförsäkringsverket har i sitl remissyttrande framhållit att verkel avser alt ta initiativ lill att i en arbetsgrupp med representanter för arbets­marknadens parter analysera och lösa problem som uppstår i samband med beräkning och fastställande av årsarbetstid. Behovet av ett nära samarbete mellan försäkringsadministrationen och de fackliga organisatio­nerna när del gäller fastställande av årsarbetstid har också påtalats av LO och TCO.

Del är angelägel alt det föreslagna beräkningssättet för sjukpenning får genomslag så snart som möjligt. Jag välkomnar därför riksförsäkringsver­kels iniliativ somjag ser som ett led i detta arbete.

Mol bakgrund av det anförda bedömer jag all fastställandet av årsarbets­tid inle skall leda till större tillämpningsproblem än atl den nu avsedda reformen skall kunna genomföras och den nya beräkningsmetoden lilläm­pas på ett lillfredsställande sätt.


Prop. 1986/87:69


4.3 Ersättningsbar arbetstid och sjukpenningens storlek

Mitt förslag: Timberäknad sjukpenning besläms med hänsyn lill den ordinarie arbelslid eller molsvarande normala arbetsiid per dag då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte varit sjuk. Sjukpenningen per timme multipliceras med det anlal limmar per dag som den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade blivit sjuk.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med mitt för­slag.

Remissinstanserna: SAF och Försäkringsanställdas förbund är positiva till förslaget. Flera remissinstanser befarar svårigheler när det gäller fast­ställandet av ersättningsbar lid. Försäkringsrätten för Norra Sverige anser atl del i vissa fall kan vara svårt alt skilja ordinarie lid från överlid, mertid och liknande. Försäkringsrätten för Södra Sverige tar upp frågan om beviskravet beträffande avsett förvärvsarbele under frånvarotiden.

Skälen för mitt förslag: En förutsättning för att få sjukpenning enligl de nya reglerna bör vara att den försäkrade fakliskl avstått från förvärvsarbe­le. Skulle han inle ha ulfört förvärvsarbele om han inle blivit sjuk bör inte heller någon sjukpenning ulges.


33


3   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 69


 


Den arbetstid som skall las med vid beräkning av årsarbetstid bör också vara den tid som kan beaktas när sjukpenningbeloppet räknas fram. När det gäller ersättningsbar arbetstid bör alltså endast ordinarie arbetstid eller motsvarande kunna beaktas. Skälen för att tid i jour och beredskap samt övertid och mertid inle beaktas är desamma som jag anfört i samband med årsarbetstidens beräkning. Jag erinrar om att vissa frågor om avgränsning av ersättningsbar arbetstid kommer att behandlas i en särskild arbelsgrupp på riksförsäkringsverkel initiativ (avsnitt 4.2).

Slorieken av sjukpenningen per dag blir med del föreslagna beräknings­sättet beroende av det anlal timmar i ordinarie arbetstid som den försäkra­de skulle ha arbetat om han inte hade varil sjuk. Hel sjukpenning för en viss dag blir då sjukpenningens limbelopp multiplicerat med antalel ordina­rie arbelsfimmar under dagen. Halv sjukpenning blir hälften därav. Storie­ken av den hela resp. halva sjukpenningen för den enskilde försäkrade blir alltså beroende av hur många limmar hans ordinarie arbetspass omfattar.

När sjukpenning för mer än en dag skall beräknas multipliceras det sammanlagda antalet ordinarie arbelsfimmar med sjukpenningen per tim­me. Sjukpenningen per dag erhålls genom atl anlalet timmar delas med antalel ersättningsdagar.

För de flesta anslällda bör del vara möjligt alt utan större svårigheter överblicka den ordinarie arbetstiden för en kortare period om exempelvis 14 dagar. För anställda som arbelar oregelbundet, t. ex. i olika slag av vikariatsanställningar, kan del däremot vara svårt att ange hur arbetet skuUe ha utförts under en sjukperiod. 1 dessa fall bör en jämförelse kunna göras med hur den försäkrade arbetat under en lidigare jämförbar period. I undanlagsfall bör även en jämförelse kunna göras med hur en annan arbetstagare med samma arbelsuppgifler har sin arbetstid föriagd.


Prop. 1986/87:69


4.4 Avgränsning av timberäkningsperioden

Mitt törslag: Timberäkning av sjukpenning skall ske vid sjukperiod som varar högst 14 dagar saml för de första 14 dagarna av sjukperiod som varar längre tid.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitl förslag. I situationer då den försäkrade inte förvärvsarbetat mellan två sjukfall bör del enligl arbelsgruppen ankomma på försäkringskassan alt med ledning av omstän­digheterna i resp. ärende bedöma huruvida ell senare sjukfall skaU anses vara all hänföra lill föregående fimsjukpenningperiod eller om två sjukpe­rioder skall anses föreligga.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som kommenterat förslaget är positiva eller har inle något all erinra mot det. Centrala studieslöds­nämnden och Sveriges förenade studentkårer önskar längre timberäk-ningsperiod än 14 dagar. Riksförsäkringsverkel anser att det bör krävas atl den försäkrade förvärvsarbetat minst en dag mellan två sjukperioder för att en ny timberäkningsperiod skall anses föreligga. Om den försäkrade av


34


 


annan anledning än sjukdom inte återgått i förvärvsarbele mellan två sjuk-     Prop. 1986/87:69 perioder bör dock, enligt verket, timberäknad sjukpenning kunna ulges om det inte föreligger ett uppenbart samband mellan de båda sjukdomsfallen.

Skälen för mitt förslag: Sysiemel med timberäknad sjukpenning för lid då den försäkrade har avstått från förvärvsarbele på grund av sjukdom ger i princip 90-procenlig kompensation från försäkringen för såväl yrkesgrup­per som har inkomstbortfall timme för timme som för dem som har in­komstbortfall dag för dag.

En ordning med timberäknad sjukpenning har alltså slora fördelar ge­nom att kompensationsnivån förbättras särskilt påtagligt vid sjukfall som varar kortare tid. Det skulle dock medföra svårigheter både för de försäk­rade och för försäkringskassan om man helt ersatte nuvarande beräknings­regler med etl system där sjukpenningen utges för de limmar den försäkra­de skulle ha arbetat om han inte hade blivit sjuk. När ett sjukfall sträcker sig över en längre lidsperiod kan anknyiningen till den tjänstgöring som gällde före sjukskrivningen gå förlorad. Del kan då bli myckel svårt alt faststäUa vilka dagar den försäkrade skulle ha arbetat om sjukfallet inle inträffat. Den period för vilken timberäknad sjukpenning utges bör därför avgränsas.

Timberäkningsperioden bör enligt min mening vara lillräckligl läng för alt molverka ojämnheter i kompensalionen vid övergången i samband med atl sjukpenningen efter viss tid skaU beräknas efler nuvarande regler. Den bör däremoi inle vara så lång att del, inför varje sjukpenningulbetalning, fordras slora utredningsinsatser för att fastställa hur den försäkrade skulle ha arbetat om han inte hade blivit sjuk.

Jag inslämmer i arbelsgruppens förslag som innebär att sjukpenningen fimberäknas för en period av 14 dagar och beräknas enligt nuvarande regler fr.o.m. den 15:e dagen i ett sjukfall. Därmed bör fördelarna med fimberäkningssystemet kunna tas tUl vara ulan alt det blir några pålagliga nackdelar vid övergången mellan de båda beräkningssätten.

Cirka 85% av alla sjukfall avslulas inom 14 dagar. Del nya beräknings­sättet kommer således atl tillämpas i flertalet sjukfall. Av min fortsatta redogörelse (avsnitt 4.6) kommer atl framgå vilka undanlag från timberäk­ningen som bör göras.

Om timberäkningen lillämpas under de försia 14 sjukdagarna blir kom­
pensalionsnivån jämn för deltidsanställda med arbetstiden ufiagd över
högst två veckor. Överkompensation kan dock uppstå för den som är
fortsalt sjukskriven efter 14 dagar och har särskilt oregelbunden utläggning
av arbetsfiden med en eller flera friveckor i följd direkt efter timberäk­
ningsperioden. Om den sjukpenning som i sådant fall utges enligt nuvaran­
de regler för t. ex. den iredje och arbetsfria sjukskrivningsveckan inte
motsvaras av någon inkomstförlust leder detla till överkompensation.
Denna minskar dock om sjukfallet blir ännu längre. Det saknas samlade
uppgifter i befintlig statistik över hur arbetstiden är utlagd i olika arbeten.
Med ledning av de uppgifter som ändå finns tUlgängUga kan uppskattas atl
mindre än 0,5 % av totala antalel anslällda har sin arbelslid utlagd med två
eller flera friveckor i följd. Del är alltså ell ringa antal försäkrade som, vid
en ur förmånssynpunkt maximalt gynnsam förläggning av en sjukperiod,
     35


 


blir överkompenserade om perioden med fimberäkning begränsas Ull de     Prop. 1986/87:69

försia 14 dagarna i varje sjukfall. Enligl min mening bör man kunna bortse

härifrån.

Timberäknad sjukpenning skaU, somjag förul sagt, under de första 14 dagarna av ett sjukfall utges endast för de dagar den försäkrade skulle utfört förvärvsarbele om han inte blivil sjuk. Del kommer därför atl krävas alt den försäkrade vid varje sjukfall lämnar en försäkran om vilka av dessa dagar och hur många limmar han skulle ha arbelal. Svårigheler atl lämna en sådan uppgift kan uppslå om en försäkrad har särskilt oregelbundna eller varierande arbetsförhållanden. En 14-dagarsperiod lorde dock vara möjlig att överblicka.

I vissa fall skulle det kunna vara ekonomiskl fördelaktigt för den försäk­rade att omvandla etl långt sjukfall till två eller flera korlare sjukfall. Del kan t. ex. gälla då förvärvsarbetet är koncentreral lill heltid under vissa delar av årel. I sådana fall kommer den ersättning som utges fr. o. m. 15:e dagen ofta atl innebära betydligt lägre ersällning än vad timberäknad sjukpenning ger.

Arbetsgruppen anser att det inte bör stäUas något absolut krav på atl den försäkrade skall ha förvärvsarbetat en eUer flera dagar för atl en ny period med timberäknad sjukpenning skall kunna anses föreligga. Vid sjukfall som inträffar under en arbetsperiod anser arbetsgruppen alt del är rimligt att kräva att den försäkrade varit i arbete i vart fall en dag för att en ny timberäkningsperiod skall anses föreligga. När uppehållet mellan två sjuk­perioder infaller under arbetsfri tid släUer arbelsgruppen inte något sådanl krav. I SläUel föreslås atl försäkringskassan i dessa fall ufifrån de i sjukfal­len angivna diagnoserna och eventuell erforderlig ytterligare utredning skall avgöra om sådanl samband finns mellan sjukfallen all de bör läggas samman till ett sjukfall.

Några remissinstanser har tagil upp de tillämpningsproblem som de befarar atl förslaget i denna del kan komma att leda till. Alternativa lösningar har föreslagits. Ell alternativ är ett undantagslöst krav på atl förvärvsarbete skall ha utförts för atl en ny limberäkningsperiod skall kunna anses föreligga. Ett annal förslag innebär att en ny timberäknings­period skall anses föreligga om den försäkrade varit i förvärvsarbele minst en dag mellan två perioder. Om den försäkrade på grund av arbetsfri lid inle kunnat återgå i förvärvsarbele meUan två perioder bör enligl samma förslag en ny limberäkningsperiod anses föreligga om det inte föreligger ett uppenbari samband meUan de två sjukfallen. Ytterligare ett förslag är att bedömningen skall göras med stöd av begreppet sjukperiod.

I AFL definieras sjukperiod som den lid varunder den försäkrade i
oavbmten följd lider av sjukdom som förorsakar nedsältning av arbetsför­
mågan med minst hälften. Såsom sjukdom anses även sådant tUlstånd av
nedsalt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning
utgetts och som alltjämt kvarslår efler sjukdomens upphörande. När ar­
betsförmågan inle längre är nedsatt med minsl hälften har även sjukperio­
den upphört. Detla kommer vanligtvis lill ullryck genom all den försäkra­
de friskanmäler sig hos försäkringskassan men det kan i undantagsfall även
ske genom beslul av kassan. Om den försäkrade insjuknar på nyll börjar en
  36

ny sjukperiod.


 


Oftast råder det inte någon tvekan om när en sjlikperiod är avslutad och när näsla period börjar. Den försäkrade är vanligtvis arbetsför så lång tid att han återgår i förvärvsarbete mellan sjukperioderna. Det är då självklarl att en ny timberäkning skaU påbörjas i det senare sjukfallei. Då liden mellan en friskanmälan och en ny sjukanmälan är kort kan tveksamhet uppstå huruvida en eller två sjukperioder skall anses föreligga och därmed också om en ny period med fimberäkning skall inledas. I sådana faU skulle det naturligtvis vara av värde med en speciell reglering av del slag några remissinstanser har förordal för alt ange när limberäkning skall ske. Emel­lerlid bedömer jag alt en sådan reglering riskerar all bli alllför stel och knappast kan på ett enkell sätl fånga upp skilda situationer där behov av att förhindra missbruk av försäkringen kan tänkas uppstå. Jag är inte beredd att nu föreslå särskilda lagregler i ämnet.

Jag anser därför all bedömningen av huruvida i här berörda situationer en eller två timberäkningsperioder skall anses föreligga bör göras med slöd av regeln för bestämmande av sjukperiod. En sådan ordning knyter på ett naturligt sätt an lill de regleri AFL som slyr bedömningen av sjukpenning­rätten och som inle föreslås ändrade i delta sammanhang. Om det vid lillämpningen skulle visa sig att del uppkommer pålagliga problem med all avgränsa timberäkningsmetodens användning får man senare överväga fastare regler mot bakgrund av då föreUggande erfarenheter.


Prop. 1986/87:69


4.5 Beräkning av sjukpenning vid semester

Mitt förslag: Ledighel för semester jämställs med arbetad lid. Vid sjukdom under semesleriedighet skall timberäknad sjukpenning utges för de dagar den försäkrade skulle ha arbetat om han inte hade hafl semesler.


Arbetsgruppens förslag: Överensslämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inle särskilt kommenterat för­slaget i denna del.

Skälen för mitt förslag: Enligl nuvarande regler utges sjukpenning när den försäkrade blir sjuk under sin semester.

I det nu föreslagna limberäkningssyslemet skall rätlen lill ersällning under de försia 14 dagarna i ell sjukfall knylas fill de dagar då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte blivil sjuk. Jag anser atl sjukpenning enligl de nya reglerna skall kunna utges också vid sjukdom under ledighet för semester.

Del innebär atl timberäknad sjukpenning skall kunna ulges under de första 14 dagarna i elt sjukfall, även om de infaller under semester. Sjuk­penning utges då för den ordinarie arbetstid eller motsvarande normala arbetstid som den försäkrade skulle ha arbetat om han inte haft semesler när han var sjuk. Fr. o. m. 15:e dagen utges, även i dessa fall, sjukpenning enligl nuvarande regler.

För vissa grupper försäkrade med avtalsreglerade sjuklöneförmåner har rätten fill sjuklön under semester kopplats till alt den försäkrade begär alt


37


 


få semestern utbytt mol sjukledighet. Jag förulsäller all molsvarande uibyle vanligtvis sker även när del gäller andra anställda som blir sjuka under semestertid.

För det fall den försäkrade har arbetstider som inte är bestämda på förhand eller arbetar i etl förelag som slänger under semesierperioden kan det vara svårt alt fastställa hur han skulle ha arbetat om han inle hade hafl semester då han blev sjuk. Bedömningen av hur den försäkrade skulle ha arbetat får då göras utifrån den försäkrades uppgifler om hur han vanligen arbetar. En uppskattning kan också göras med slöd av de uppgifter som kan erhållas om de vanliga arbetslidsförhållandena vid den aktuella arbets­platsen eller inom den försäkrades yrkesområde.


Prop. 1986/87:69


4.6 Beräkning av sjukpenning vid viss annan arbetsfri tid

Mitt förslag: Skall sjukpenning ulges för lid då annars rält lill havan­deskapspenning eller föräldrapenning skulle ha förelegat, beräknas sjukpenningen i samma utsträckning på nuvarande sätl. För den som är arbetslös skall sjukpenning utges enligl nuvarande regler. Detsamma skall gälla försäkrad som genomgår rehabilitering enligt 2 kap. 11 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Arbetsgruppen tar emellertid inte upp vilka regler som skall gälla när en försäkrad uppbär halv havandeskapspenning, halv eUer en Qärdedds föräl­drapenning eller är arbetslös och förvärvsarbetar fill viss del.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser all den försäkrade alllid bör ha rätt atl om arbelsgivaren så tiUåter byta ut kompensations- eller vederlagsledighet mot sjukledighet och på så sätl få rätt fill sjukpenning under sjukledigheten.

Skälen för mitt förslag: Enligl nuvarande regler krävs för rält fill sjukpen­ning inte atl den försäkrade skulle ha arbetat om han inle blivit sjuk. All arbetsförmågan är nedsall med minsl hälflen på grund av sjukdom är tillräckligt för att rält lill sjukpenning skaU föreligga.

Enligt den sjukpenningreform som jag nu föreslår skall det vara en förutsätlning för rätl till sjukpenning under de första 14 dagarna i ett sjukfall atl den försäkrade avstått från förvärvsarbete på grund av sjukdo­men. Det får lill följd att sjukpenning inte utges vid sjukdom under dagar då den försäkrade inte skulle ha arbetat eller då han är kompensationsledig eller tjänstledig av annan orsak. I vissa fall finns det dock skäl alt utge sjukpenning även för dagar då den försäkrade inte skulle ha arbelal. Della gäiler tid då den försäkrade uppbär havandeskapspenning, föräldrapenning eller är arbelslös och anmäld som arbeissökande pä arbetsförmedling. Den ersättning som uppbärs i dessa situationer Iräder i stället för arbelsinkomst och detta motiverar att sjukpenning utges vid sjukdom. Det kan emellertid i sådana fall vara svårt för den försäkrade att avgöra hur han skulle ha arbetat om han inte hade varil sjuk eflersom han inte var i arbele när sjukdomen inträffade. Den sjukpenning som skall utges i dessa fall bör


38


 


enligt min mening beräknas enligt nuvarande regler. Eftersom gällande     Prop. 1986/87:69 regler om begränsning i ersättningen för insjuknandedag föreslås slopade kan sjukpenning i dessa fall utges redan från försia sjukdagen.

Havandeskapspenning kan också utges som halv förmån medan föräl­drapenning kan utges som halv eller Qärdedels förmån och kan las i anspråk samiidigi som den försäkrade förvärvsarbetar. Det finns även lillfällen då den försäkrade förvärvsarbetar dellid och är arbelslös till en del. Under sådana omsiändigheter finns en anknytning till förvärvsarbete som inle föreligger när den försäkrade uppbär hel förmän eller är helt arbetslös. Det finns därför anledning all särskilt överväga vilka beräk­ningsregler som skall tillämpas i fall där den försäkrade till någon del utför förvärvsarbete när han blir sjuk.

När en försäkrad förvärvsarbetar tUl en del och dessutom uppbär halv havandeskapspenning eller halv eller en Qärdedds föräldrapenning anser jag alt anknyiningen fill förvärvsarbele är sådan att timberäknad sjukpen­ning skall kunna ulges för vad som motsvarar arbetstiden i förvärvsarbe­tet. Om den försäkrade i sådanl fall blir helt sjukskriven bör sjukpenningen beräknas enligl timberäkningsmetoden i den utsträckning som svarar mot förvärvsarbetet och enligt nuvarande regler för reslerande del.

När del gäller den som förvärvsarbetar dellid och är arbelslös till en del är det svårare att avgöra den sammantagna arbetssituafionen. Den nalur­liga anknytning till visst förvärvsarbete, som finns när det gäller försäkrade med halv havandeskapspenning eller halv föräldrapenning, saknas ofta för försäkrade som är delvis arbetslösa. Jag anser därför alt sjukpenning skall utges enligl nuvarande beräkningsregler till den som är helt eller delvis arbelslös. Av samma skäl bör sjukpenning som ulges med tillämpning av 3 kap. 8§ andra stycket AFL under rehabilitering beräknas enligl hittillsva­rande regler.

I sitl remissvar framhåller riksförsäkringsverkel all den försäkrade aUtid bör ha rätl all om arbelsgivaren sä lillåler byta ul kompensations- eller vederlagsledighel mot sjukledighet och på så sätt få räll lill sjukpenning under sjukledigheten. Verket går därmed längre än arbelsgruppen, vars förslag innebär atl sjukpenning vid arbetsfri tid ulges endast i de fall jag nyss behandlat. Jag godtar riksförsäkringsverkets förslag att timberäknad sjukpenning skall kunna utges till den som hos sin arbetsgivare fåll sin kompensations- eller vederiagsledighei utbytt mol sjukledighet. En sådan lillämpning bör kunna ske ulan särskild lagregel härom.

39


 


5 Det nya beräkningssystemets tillämpning på olika försäkrade

5.1 Allmänt


Prop. 1986/87:69


 


Mitt förslag: Det nya beräkningssystemet skall omfatta försäkrade vars sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis utgörs av in­komst av anslällning. För dem som har en sjukpenninggrundande inkomst som grundas enbart på inkomst av annal förvärvsarbele än anställning skall sjukpenningen beräknas enligt nuvarande regler.

Arbetsgruppens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesla av de remissinslanser som är positiva till förslagel i slort har inte särskilt kommenierai förslagel i denna del. SAF anser att en lämplig avvägning gjorts beiräffande förslagets tillämpning på olika försäkrade. Några remissinstanser anser att reformen bör begränsas lill all omfatta dem som har störsi fördel av förslaget medan del slora kollektivet försäkrade skulle stå kvar i den ordning som nu gäller.

Skälen för mitt förslag: Brislerna i del nuvarande sjukpenningsysiemet drabbar främsl dem som förvärvsarbetar som anställda. De har oftast på förhand fastställda arbetstider och inkomsler som är beroende av arbelsfi-derna. Jag anser därför att det nya beräkningssättet skall omfatta alla vars sjukpenninggrundande inkomst hell eller delvis ulgörs av inkomsi av an­ställning.

Egenföreiagama är i likhei med anställda obligatoriskt försäkrade för föriorad förvärvsinkomst vid sjukdom, föräldraledighel m. m. Fr. o. m. år 1985 gäller delvis nya regler för egenföretagares sjukpenningförsäkring. En försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning får välja en sjukpenning utan karenstid eller med en karenstid av 3 eller 30 dagar.

Den som arbetar som egen företagare omfattas inte av arbetstidslagen. Han har själv möjlighel all förlägga sina arbetstider på ell för honom lämpligl sätt. Del är därför, enligl min mening, inte möjligl alt utge ersätt­ning för det antal limmar per dag som en egenföretagare skulle ha förvärvs­arbetat om han inte hade blivit sjuk. För egna företagare bör därför även i fortsättningen sjukpenning ulges enligt nuvarande beräkningsregler.

Egenföreiagama omfattas dock av reformen genom alt gällande regler som hindrar atl sjukpenning ulges för insjuknandedag och fridagar tas bort. Della får betydelse för de egenföretagare som inle har karenslid i sin sjukpenningförsäkring.


40


 


5.2 Försäkrade med inkomst av såväl äiiställning som annat förvärvsarbete än anställning


Prop. 1986/87:69


Mitt förslag: För den som har sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annal förvärvsarbete än anställning skall sjuk­penning beslämmas till en del med timberäkningsmetoden och till den andra delen på nuvarande sätt, varefter delarna läggs samman.


Arbetsgruppens förslag: Överensslämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket har pekal pä vissa effekter av fillämpningen av de föreslagna reglerna på personer med blandad inkomsi.

Skälen för mitt förslag: Del finns ca 65 000 försäkrade som har inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete. Det kan t. ex. förekomma alt en lantbrukare har delårs- eller deltidsanställning vid sidan av jordbru­ket. Del finns också heltidsanställda med en mindre del inkomst av annat förvärvsarbete. För sådana försäkrade skall enligt arbetsgmppens förslag två beräkningssätl tillämpas. Detla förslag innebär atl för försäkrade med blandad inkomsi skall en fimberäknad sjukpenning tas fram för den in­komstdel som ligger lill grund för den sjukpenninggmndande inkomsten av anslällning, medan nuvarande sjukpenningregler lillämpas för den del av inkomsten som har sill urspmng i annat förvärvsarbete än anställning.

Jag ansluter mig i huvudsak tUl arbelsgruppens förslag. Jag vill emeller­tid framhålla att det alltjämt måsle vara den sammanlagda förvärvsinkoms­ten som skall läggas lill grund för sjukpenningberäkningen. Det får tiU följd all sjukpenning per dag för en person med blandad inkomst kommer atl bestå av en timberäknad sjukpenningdel som framräknats enligt limberäk­ningssyslemet och en sjukpenningdel som beräknats enligt nuvarande regler. Dessa delar läggs samman. Hel sjukpenning för en viss dag utgörs av den timberäknade sjukpenningdelen för den dagen plus sjukpenningde­len enligt nuvarande regler. Halv sjukpenning utgörs av hälften av den för dagen framräknade hela sjukpenningen.

Del nu föreslagna sättet atl beräkna ersättningen för personer med blandad inkomst kan i enslaka fall leda till alt ersättningen till försäkrade vars sammanlagda SGI helt eUer delvis överstiger sju och en halv gånger basbeloppet blir låg eller uteblir helt. Detta kan inlräffa när en försäkrad med förhållandevis hög inkomst av anställning på grund av sjukdom måste avslå från förvärvsarbele under en dag då han inle skulle ha utfört för­värvsarbete i anställningen men väl i sin andra sysselsättning.

Att ha regler som i sådana situationer garanterar en viss ersättning skuUe komplicera adminislralionen belydligl. Dessulom är del svårt all skapa sådana regler utan atl olyckliga tröskeleffekter uppkommer eller ulan att fall med belydande överkompensafion inträffar. Jag är därför inte beredd alt nu föreslå några särskilda regler som alltid garanterar dessa försäkrade en viss lägsla ersättning.

De förändringar som jag föreslår är även när det gäller blandad inkomst enbart förändringar i beräkningstekniken. Det innebär alt bedömning av


41


 


rätten till sjukpenning och av huruvida hel eller halv sjukpenning skall utges i grunden skall göras på samma sätt som för närvarande.


Prop. 1986/87:69


5.3 Studerande

Mitt förslag: Det nya systemet för atl beräkna sjukpenning skall i samma utsträckning som för andra försäkrade omfalta sluderande vars sjukpenninggrundande inkomsi helt eller delvis ulgörs av in­komst av anställning. Timberäknad sjukpenning skaU utges på grundval av sludietids-SGI. Vid sjukdom under sommarferier utges sjukpenning på gmndval av den aktiverade vilande SGLn fr.o.m. den 15:e sjukdagen.

Studerande som uppbär oavkortad lön under studielid och som på grund av sjukdom går miste om sin inkomsi jämställs med förvärvs­arbetande.

Sluderande med sjukpenninggrundande inkomsi av anställning, som genomgår gmndulbildning för vuxna (grundvux) eller grundläg­gande svenskundervisning för invandrare, och studerande med dag­dier timstudiestöd skall vid sjukdom uppbära timberäknad sjukpen­ning, varvid beräkningen görs efter den tid den studerande annars skuUe ha förvärvsarbetat.

För försäkrade som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår yrkesutbildning efler förmedling av en arbetsmarknads­myndighet skaU sjukpenningen beräknas enligl nuvarande regler.


Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen anser att timberäknad sjukpen­ning bör ulges till studerande efter den SGI som gäller vid sjukfallet oberoende av om det är en sludietids-SGI eller en aktiverad vUande SGI.

Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenierai förslagel är posiliva lill detta. Riksförsäkringsverket föreslår att en försäkrad som studerar med tim- eller dagstudiestöd blir berättigad fill ersättning enligl timberäkningstekniken vid sjukdom eller tillfällig vård av bam. Vid sjuk­dom under arbetsmarknadsulbUdning eller yrkesinriktad rehabilitering an­ser verket att sjukpenning bör ulges enligt nuvarande beräkningsregler.

Skälen for mitt förslag: Som jag lidigare redovisal (avsnitt 2.6) gäller särskilda sjukpenningregler för de sluderande som uppbär olika former av studiestöd under utbildningsliden. För studerande som hade en SGI innan studierna påbörjades blir denna SGI gällande, aktiverad, under sommar­ferierna enligl de regler som infördes fr.o.m. den 1 juni 1986. Dessa studerande har därigenom fått förbättrad kompensalion vid sjukdom och föräldraledighet med fillfällig föräldrapenning under sommariovet. Den akfiverade SGLn blir åter vilande fr. o. m. den försia dag på vilken studie­stödet för höstterminen belöper eller beräknas komma att belöpa. Vid sjukdom eller föräldraledighet med tUlfällig föräldrapenning därefter under studiefid beräknas ersättningen på grundval av eventuell sludietids-SGI.


42


 


För en studerande som förvärvsarbetar enbart under sommarferierna Prop. 1986/87:69 och inte har någon vilande SGI att aktivera under sommarferier innebär nuvarande regler atl ersättningen vid sjukdom eller ledighet för tillfällig vård av barn under sommarloven blir betydligt lägre än det aktuella in­komstbortfallet. Denna låga kompensation berör i varierande utsträckning också dem som förvärvsarbetar parallellt med studierna.

Timberäknad sjukpenning bör därför utges lill studerande, vars sjukpen­ninggrundande inkomst helt eller delvis utgörs av inkomst av anställning, i samma utsträckning som fill andra försäkrade.

Det innebär atl timberäknad sjukpenning ulges vid sjukfall som varar högst 14 dagar saml för de försia 14 dagarna av sjukfall som varar längre tid. Den timberäknade sjukpenningen ger en i princip 90-procenfig kom­pensalion för inkomstförlust även för den som arbetar under enbart vissa delar av årel. Den ger alltså avsedd kompensation för det faktiska inkomst­bortfallet även när sjukpenningen beräknas på sludiefids-SGI. Aklivering av vilande SGI behövs alltså inte vid kortare sjukfall. Mol denna bakgrund anser jag att timberäknad sjukpenning bör utges enbart på grundval av sludiefids-SGI.

I de fall då en försäkrad som har rätl att aktivera sin vilande SGI under sommarferierna är sjuk längre fid än 14 dagar bör sjukpenning grundad på den aktiverade vilande SGLn kunna utges fr. o. m. den 15:e dagen. Rätten all aktivera den vilande SGLn bör således finnas kvar så att den kan tas i anspråk vid sjukfaU som varar längre än 14 dagar.

Del föreslagna beräkningssättet innebär en väsentlig förbättring av sjuk­penningskyddet för de sluderande som förvärvsarbetar under ferier eller jämsides med studierna. Detla är av stor betydelse framför alll för de studerande som enbart har en SGI fastställd på de vanliga reglerna, dvs. som inte omfattas av sysiemel med studietids-SGl och vilande SGI. Vid kortare sjukfaU får även dessa studerande en betydligt förbättrad ersätt­ning som är anpassad till deras verkliga arbetstids- och inkomstbortfall.

Vissa studerande har lön även under studietiden. Del kan vara anstäUda som deltar i utbildning, kurser e.d. i arbetsgivarens regi, och erhåller full lön under utbildning med hänsyn till alt ulbildningen har ett starkt sam­band med det normala arbelet. Ulbildningen ses som ett led i arbetet och den anställde får löneavdrag om han är frånvarande från ulbildningen t. ex. på grund av sjukdom. Vid vissa längre utbildningar, där den sluderande är tjänstledig för atl vidareutbilda sig inom sitt yrkesområde, ulges även full lön.

Om den sluderande blir sjuk under utbildningstiden görs i regel löneav­drag. Enligl huvudregeln för timberäknad ersättning skulle inte sjukpen­ning utges eflersom den studerande inte anses ha behövi avslå från för­värvsarbete. Om den sluderande under tjänstledigheten går miste om sin lön vid frånvaro från utbUdningen föreligger emellertid etl starki samband mellan ulbildningen och arbelet. Det är därför enligt min mening rimligt alt i sådant faU jämställa ulbildningen med förvärvsarbele när man avgör om reglerna om timberäknad sjukpenning skall bli tillämpliga.

När del gäller studerande med SGI av anställning som genomgår grund­
utbildning för vuxna (gmndvux), studerande som genomgår grundläggande
43


 


svenskundervisning för invandrare och studerande med dag- eller timstu­diestöd anser jag atl timberäknad sjukpenning skall ulges för den lid de skulle ha förvärvsarbetat om de inte hade studerat. Dessa sludier bedrivs ofta under en del av dagen eller veckan av försäkrade som i övrigl för­värvsarbetar. I de fall då den försäkrade är arbetslös och studerar på detta sätt skaU vid sjukdom sjukpenning enligt nuvarande regler utges till honom enligt vad som avses gälla för arbetslösa (avsnitt 5.5).

Jag vill här nämna atl chefen för utbUdningsdepartementet senare idag kommer att föreslå att dag- och timstudieslödet fr.o.m. den 1 juli 1987 skall ersättas av ett nytt stöd som kallas korttidsstudiestöd.

Försäkrade som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår utbildning efler förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet bör enligt min mening få sjukpenning enligt nuvarande regler om de blir sjuka under ulbildningen eller motsvarande. Anknyiningen lill direkl förvärvsarbele är i dessa fall ofta svagare än när det gäller studerande med oUka tim- eller dagstudiestöd. Den ersällning de erhåller under utbildning eller molsva­rande är också sådan att timberäknad sjukpenning inte behövs för atl förbättra kompensationsnivån för dem som blir sjuka.


Prop. 1986/87:69


5.4 Uppdragstagare

Mitt förslag: Uppdragslagare med sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall omfattas av reglema om timberäknad sjukpen­ning.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: SAF och Försäkringsanställdas förbund är posifiva lill förslaget. Landslingsförbundel pekar på alt samma regler inle gäller för alla landsting när det gäller ersällning till förtroendevalda. Försäkringsrät­ten för Södra Sverige befarar så slora tillämpningsproblem att rätten ifrå­gasätter förslaget atl uppdragslagare med sjukpenninggrundande inkomst av anslällning skall omfattas.

Skälen för mitt förslag: Med uppdragslagare förslås den som utför arbete för annans räkning utan att anställningsförhållande föreligger. Vid beräk­ning av sjukpenninggmndande inkomst skall ersällning för uppdrag i regel anses som inkomsi av anslällning. En fömtsättning är alt ersättningen uppgår till minst 1000 kr. per år.

Som uppdragslagare räknas bl. a. de som har förtroendeuppdrag av olika slag, l.ex. som ledamoi i privata eller offenlliga styrelser, förmyndare eller övervakare, eller som har fillfälligl uppdrag att förrätta bouppteckning, verkställa besiktning och värdering eUer att utföra uppgifter såsom före­dragshållare, översättare, tolk m. fl.

Antalet uppdragstagare är svårt atl uppskatta. Den dominerande grup­pen lorde vara de som har pohtiska eller fackliga förtroendeuppdrag. Dessa har i regel uppdraget vid sidan av sin huvudverksamhet som vanligt­vis är en anställning. I riksförsäkringsverkels rapporl 1984 "Delpension


44


 


och rörlig pensionsålder" uppskattades antalet förtroendevalda inom kom­mun och landsling liU ca 33000 år 1980.

Den ersäitning de förtroendevalda får för sina uppdrag består ofta av dels årsarvoden för olika slag av förberedelsearbeten, dels sammanträdes­arvoden. Årsarvodet kan förbli oförändrat även om den förlroendevalde är sjuk under kortare perioder. Sammanlrädesarvoden förutsätier däremoi alt den förlroendevalde deltar i sammanlräden. Den tid en förtroendevald förvänlas delta i sammanträden är förhåUandevis lätt atl tidsmässigt upp­skatta. Det bör inte heller medföra några större svårigheter atl faslställa hur lång tid den förlroendevalde skulle ha deltagit i ett sammaniräde om han inte blivit sjuk. Det har alltså stora administrativa fördelar att enbart ta med sammanlrädestid när årsarbetsfid och ersättningsbar arbetsiid fast­ställs för förtroendevalda. Huruvida denna beräkning leder lill alt den timberäknade sjukpenningen kompenserar 90% av inkomstbortfallet är avhängigi av hur stort sammanträdesarvodet per timme är i förhållande fill den försäkrades ersättning för övriga arbetstimmar, eflersom det är en genomsnittlig timersättning som läggs till gmnd för den timberäknade sjukpenningen.

Vid fastställande av den årsarbetstid som skall ligga till grund för fimbe­räkning av sjukpenning skall enligt min mening av de förtroendevaldas uppdragslid endast sammanträdestiden anses som jämförbar med ordinarie arbetstid vid anställning. Också vid beräkningen av sjukpenningen per dag skall endast sammanlrädestid beaktas.

De förtroendevalda har i delta sammanhang fått tjäna som exempel på en typ av uppdragstagare som skall omfattas av reglerna om timberäknad sjukpenning. Andra uppdragstagare med liknande arbetstidsförhållanden bör behandlas på molsvarande sätt vid beräkning av årsarbetstid och ersättningsbar arbetstid.

Del finns också uppdragstagare som har arbetstidsförhållanden som är mera lika dem som gäller för anslällda. Vid bedömningen av hur årsarbets­tid och ersättningsbar arbetsiid skall fastställas för dessa uppdragstagare kan jämförelser göras med de grupper av anställda som har liknande arbetsförhållanden.

Som nämnts förut kommer behov att finnas av kompletterande föreskrif­ier från regeringen eller riksförsäkringsverket om schablonberäkning av årsarbetstid och ersättningsbar arbetsfid.


Prop. 1986/87:69


5.5 Arbetslösa

Mitt förslag: Sjukpenning enligt nuvarande regler skall utges tili den som är arbelslös och anmäld som arbetssökande på arbetsförmed­ling och är beredd atl anta erbjudet arbeie i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Arbetsgruppen har dock en någol snävare definition av vem som skall betraklas som arbetslös. Arbetsgruppen anser att den som uppbär arbets-


45


 


löshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd saml den som är an­mäld som arbeissökande på arbetsförmedling men som inle uppbär ersätt­ning på gmnd av karensfidsregel eller s. k. utförsäkring bör få sjukpenning enhgt nuvarande regler från första dagen.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen fillslyrker förslaget men vill ha en något annorlunda definiiion av vilka som skall anses som arbetslösa.

Skalen för mitt förslag: Som jag tidigare nämnl är möjligheten att få sjukpenning vid tiUämpning av det nya beräkningssättet knuten fiU fömt­sättningen att förvärvsarbele skulle ha utförts om sjukdom inte hindral della. Arbelslösa skulle därmed inte vara berättigade till fimberäknad sjukpenning. Enligt nuvarande praxis jämställs emellertid dagar då dag­penning ulges enligt arbetslöshetsförsäkringen eller det kontanta stödel vid arbetslöshet med dagar då förvärvsarbele skulle ha ulförts. Sjukpenning ulges för närvarande med bortseende från reglerna om insjuknandedag och fridagar till arbelslösa som skulle ha haft rätt fill arbetslöshetsersättning om de inle blivit sjuka. Redan nuvarande regler ger därmed ca 90% i kompensation i förhållande fill den arbetslöses SGI. Ändrade regler be­hövs inte för all förbällra kompensafionsnivån för dem som blir sjuka när de uppbär arbetslöshetsersättning. För den som har uppburil arbetslös­hetsersättning under en längre period kan del också vara svårt att uppge hur han skulle ha arbetat om han inte hade varit arbetslös när han blev sjuk.

En försäkrad som är arbetslös får behålla och höja sin SGI om han är anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd alt anla erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot fastställd SGI. Jag anser i likhet med riksförsäkringsverket att del är denna kalegori arbelslösa som skall få sjukpenning enligt nuvarande regler från försia dagen vid sjukdom. Härigenom undviks atl vissa arbetslösa — som inte innefattas i arbetsgrup­pens någol snävare definifion men som ändå är att anse som arbetslösa när del gäller rätten att behålla SGI — blir helt utan sjukersättning under de försia 14 dagarna av en sjukperiod.

Jag har i del föregående (avsnitt 4.6) berört vilka regler som bör gäUa för den som är delvis arbetslös.


Prop. 1986/87:69


5.6 Försäkrade med ersättning för vård av barn i familjehem m.m.

Mitt förslag: När timberäknad sjukpenning faslslälls skall del göras med bortseende från den del av den sjukpenninggrundande inkoms­ten som avser ersättning för vård av fosterbarn. När sjukpenning Ulges även för denna del av inkomsten skall sjukpenningen i denna del beräknas enligt nuvarande regler.


Arbetsgruppens förslag: Arbelsgruppen lar inte upp denna fråga.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket har pekal på svårigheten att fastställa årsarbelslid och ersättningsbar tid för den som har ersättning för vård av fosterbarn.


46


 


Skälen för mitt förslag: I likhet med riksförsäkringsverket bedömer jag atl det inle är möjligl alt faslställa årsarbetstid eller ersättningsbar arbets­tid när del gäller foslerbarnsvården. Jag anser därför atl timberäknad sjukpenning skall fastställas med bortseende från den del av SGLn som avser ersäitning för vård av fosterbarn. Om anslällningsinkomslen i ett sådanl fall endast består av ersäitning för vård av fosterbarn får det lill följd atl timberäknad sjukpenning inle ulges. I de fall då den försäkrade också har annan inkomst av anställning anserjag emellertid alt fimberäk­ning skall kunna ske på denna del av SGLn. När den försäkrade vid sjukdom avstår också från vård av fosterbarnet bör sjukpenningdelen som svarar mol ersättningen beräknas enligt nuvarande regler och läggas sam­man med den sjukpenningdd för resp. sjukdag som i övrigt skall faststäl­las.


Prop. 1986/87:69


6 Andra förmåner som berörs av det nya beräkningssystemet

6.1 Allmänt

Inom socialförsäkringsområdet finns del ett antal förmåner som på olika sätt är relaterade tUl nuvarande sjukpenningberäkning. Den lillfälliga föräl­drapenningen är en sådan förmån som bör omfattas av del föreslagna förändrade beräkningssättet. Beräkningsreglerna för föräldrapenning och havandeskapspenning förändras däremot inte. Andra förmåner påverkas direkl av den nya sjukpenningberäkningen och kräver en anpassning lill del föreslagna systemel. Exempel härpå är sjukpenning enligt den frivilliga sjukpenningförsäkringen och enligl arbetsskadeförsäkringen. Det finns också förmåner som inle behöver påverkas av förslaget utan kan beräknas på samma sätl som tidigare. Ett exempel på detla är dagpenning enligl värnpliktsförmånsförordningen.

6.2 Tillfällig föräldrapenning

Mitt förslag: För den som har en sjukpenninggrundande inkomsi av anställning skall lillfällig föräldrapenning som svarar mot anställ­ningsinkomsten bestämmas med tillämpning av timberäkningsmeto­den. Timberäkningen skall omfatta all tid för vilken tillfällig föräl­drapenning utges.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har kommenterat förslagel är posiliva till della.

Skälen för mitt förslag: Den lillfälliga föräldrapenningen beräknas på samma sätt som sjukpenningen. De ogynnsamma effekter som den nuva­rande beräkningen av sjukpenningen leder till accentueras än mer när det gäller den tillfälliga föräldrapenningen eftersom denna utges endast för


47


 


dagar då föräldern skulle ha förvärvsarbetat. Della gäller oavsett ersätt-     Prop. 1986/87: 69 ningsperiodens längd. Den tillfälliga föräldrapenningen ger alltså inte heller förbällrad kompensalion vid längre ersältningsperioder.

Problemen i kompensationshänseende med den tillfälliga föräldrapen­ningen bör enligt min mening lösas genom att denna beräknas enligl tim­beräkningsmetoden. Genom alt beräkningen knyts till den försäkrades ordinarie arbetsiid för dag, uppgår ersättningen i princip lill 90% av in­komstförlusten.

Jag anser del vara av stort värde att timberäkningsreformen på detta sätl leder till större överensstämmelse mellan fall då den försäkrade inte för­värvsarbetar pä grund av tillfällig vård av barn resp. på grund av egen sjukdom. Ett krav på att den försäkrade behöver avstå från förvärvsarbete kommer vanligen atl gälla i båda fallen. När samma beräkningsregler skall tillämpas uppnås all den allmänna försäkringen kompenserar inkomstför­lust i lika hög grad antingen ersällning utges i form av tillfällig föräldrapen­ning eller i form av sjukpenning.

Del är för närvarande i ytterst få fall som någon förälder uppbär tillfällig föräldrapenning för sammanhängande perioder som varar längre än 14 dagar. Antalet dagar med tillfällig föräldrapenning är begränsai lill 60 dagar per barn och år. De annorlunda förutsättningar som alltså finns när del gäller lillfällig föräldrapenning innebär, enligt min mening, att det bör vara möjligl att låta all sådan ersäitning vara beräknad enligt det nya systemet utan alt sådana svårigheter uppslår som skuUe bli fallet vid längre sjuk­skrivningsperioder. Jag anser således atl del nya beräkningssättet för tillfällig föräldrapenning skall gälla utan begränsning tiU kortare vårdpe­rioder.

När del gäller sjukpenningen harjag i det föregående redogjort för vilket beräkningssätt som jag anser bör lillämpas i vissa faU då den försäkrade blir sjuk under tid då han uppbär andra förmåner, t. ex. havandeskapspen­ning eller föräldrapenning, eller då han är arbelslös eller studerar. Motsva­rande beräkningssätt bör enligl min mening gälla då den försäkrade behö­ver utnyttja den tillfälliga föräldrapenningen. Det är alltså samma principer som avses gälla för sjukpenning och lillfällig föräldrapenning i likartade situationer.

Försäkrade som studerar har i vissa fall rätl till lillfällig föräldrapenning. Rätten därtiU är bl. a. beroende av i vUken form studierna bedrivs. I de fall den försäkrade har rätt till lillfällig föräldrapenning under sludierna bör denna ulges efler det beräkningssätl som gäller om den försäkrade blir sjuk under samma tid, men utan begränsning tUl 14 dagar. Studerande som omfattas av systemet med sludietids-SGI och vilande SGI kan också uppbära lillfällig föräldrapenning under sommarferier. I sådana fall bör den timberäknade tillfälliga föräldrapenningen utges på grundval av sludie­tids-SGI även när ersältningsperioden varar längre än 14 dagar. Skälen härför framgår av avsnill 5.3.

48


 


6.3 Föräldrapenning och havandeskäppenning


Prop. 1986/87:69


 


Min bedömning: Föräldrapenning och havandeskapspenning bör ulges enligl nuvarande beräkningsregler.

Arbetsgruppens bedömning: Överensslämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Remissinslanserna har inte något alt invända mot bedömningen. Försäkringsrätten för Södra Sverige anser dock atl frågan om timberäkning av havandeskapspenning bör övervägas på nytt.

Skälen för min bedömning: Föräldrapenning utges under högsl 360 dagar sammanlagi för föräldrarna. Ersättningen belalas lill den förälder som vårdar barnel. Till skillnad från den lillfälliga föräldrapenningen, som utnyttjas vid särskilda tillfällen, är föräldrapenningen en ersäitning som i regel las i anspråk för längre planerade perioder.

För 270 av de 360 dagarna är hel föräldrapenning lika stor som sjukpen­ningen. Den är aldrig lägre än garantinivån (fr. o. m. år 1987 60 kr./dag) och utges även för arbetsfria dagar. För återsiående 90 dagar utges föräldra­penning med garantinivån lika för alla.

Havandeskapspenning utges under högst 50 dagar lill kvinna, vars ha­vandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra sina arbetsuppgifier med minst hälften, under fömtsättning atl kvinnan inte kan omplaceras fill mindre ansträngande arbete. Havandeskapspenningen utges med samma belopp som sjukpenningen.

Havandeskapspenning utges, liksom föräldrapenningen, för såväl arbe­tade som arbetsfria dagar när försäkringskassan funnit alt kvinnans förmå­ga att utföra uppgifterna i sitl förvärvsarbele är nedsatt med minst hälften. Havandeskapspenningen utges oflasl för längre perioder än 14 dagar. Den lid som den försäkrade kvinnan uppbär havandeskapspenning övergår i regel direkt i tid då hon uppbär föräldrapenning. Frånvaro från arbetet under havandeskap då havandeskapspenning utges eller under föräldrale­dighet med föräldrapenning är inte av samma kortvariga och tillfälliga natur som frånvaro från arbelel på gmnd av fillfällig vård av barn eller kortare sjukdom.

De fömtsättningar som mofiverar att den tUlfälliga föräldrapenningen skall beräknas på samma sätt som sjukpenningen vid kortare sjukfaU finns därför inte enligt min mening när det gäller föräldrapenning och havande­skapspenning.

Jag anser därför atl beräkningen av föräldrapenning och havandeskaps­penning bör ske efter nuvarande regler.

4   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 69


49


 


6.4 Frivillig sjukpenningförsäkring


Prop. 1986/87:69


Mitt förslag: Sjukpenning och sjukpenninglillägg enligl den frivilliga sjukpenningförsäkringen skall inle samordnas med timberäknad sjukpenning.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Remissinslanserna har inte kommenterat förslaget.

Skälen för mitt förslag: Den 1 januari 1986 infördes nya beslämmelser för den frivilliga sjukpenningförsäkringen och hemmamakar, sluderande och andra med ingen eller låg förvärvsinkomst erbjöds etl förbättrat försäk­ringsskydd. Avsikten var atl inom den allmänna försäkringens ram göra det möjligt atl erbjuda en försäkring med villkor som inle kunde införas generellt i en obligalorisk försäkring under rådande statsfinansiella förhål­landen.

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen innebär alt den som inte har en obligalorisk sjukpenning som uppgår till garanlinivån enligl 4 kap. 6§ AFL (60kr. per dag fr.o. m. år 1987) genom frivUliga avgifter kan försäkra sig för att få sjukpenning eller sjukpenningtillägg som tillsammans med den obligatoriska sjukpenningen får vara för dag lägst 20 kr. och högst garanli­nivån. Försäkringen kan lecknas utan karenstid eller med 3 eller 30 dagars karenstid.

Den obligatoriska sjukpenningen och det frivilliga sjukpenninglUläggel får således enligt nuvarande regler tillsammans inte vara högre än garanli­nivån. I de fall den försäkrade har ett sjukpenningliUägg och en ojämnl fördelad arbetstid kan del uppstå problem om denna begränsningsregel behålls oförändrad. Det skulle då kunna inträffa alt ersättningen från den obligatoriska försäkringen i form av fimberäknad sjukpenning för viss dag ger högre ersättning än vad som sammanlagt får utges per dag enligt nuvarande regler.

En lösning på det nämnda problemet bör enligt min mening sökas genom alt man avslår från alt samordna förmånen från den frivilliga försäkringen med sjukpenning från den obligatoriska försäkringen så länge den sist­nämnda beräknas enligl den nya metoden. Under den period om högst 14 dagar för vilken de nya beräkningsreglerna tillämpas bör sjukpenningtill-lägg kunna ulges med del belopp som den frivilliga försäkringen omfallar även om ersättningen per dag från den obligatoriska försäkringen blir högre än garanlinivån. Sjukpenningtillägget skall också kunna utges för sådana dagar då rält till sjukpenning från den obligatoriska försäkringen inte föreligger på grund av alt den försäkrade inle behövi avstå från förvärvsarbete med anledning av sin sjukdom.

På delta sätl blir förmånen från den frivilliga sjukpenningförsäkringen för dem som omfattas av limberäkningssyslemet under de första 14 dagar­na av etl sjukfall oberoende av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Även för dessa försäkrade skall vid sjukfall som varar längre än 14 dagar förmån från den frivilliga försäkringen samordnas med den obligatoriska försäkringens sjukpenning fr. o. m. den 15:e dagen.


50


 


6.5 Arbetsskadeersättning och motsVäfande

6.5.1 Allmänt


Prop. 1986/87:69


Mitt förslag: Vid tillämpning av lagen (1976: 380) om arbelsskadeför­säkring och lagen (1977:265) om stafiigt personskadeskydd skaU limberäkning av sjukpenning ske på motsvarande sätl som vid sjuk­penning från den allmänna försäkringen.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Arbetsgruppen anser alt även sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall omfattas av del nya beräkningssättet.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverkel fillslyrker förslagel. Verket har samtidigt framfört vissa synpunkier som redovisas i det följande.

Skälen för mitt förslag: Arbetsskadeförsäkringen ger i princip full ersätt­ning för inkomstbortfall fill den som drabbas av skada i sitl arbete. Med hänsyn till att de flesla arbelsskador är av sådan nalur, att den skadade ganska snart är fullt återställd, har arbetsskadeförsäkringen samordnats med sjukförsäkringen enligl AFL. Samordningsliden omfattar i regel de 90 närmast följande dagarna efler det alt skadan iniräffade. Sjukpenning under samordningsfiden ulges enligt AFL lill försäkrad, som är berättigad lUl sådan sjukpenning. Vid sjukdom som efter samordningstiden med minsl hälflen nedsätter den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete utges sjukpenning enligt lagen om arbelsskadeförsäkring (LAF). LAF-sjukpenningen skall i princip täcka den försäkrades hela inkomstbortfall. Sjukpenningunderiaget får dock inte beräknas till högre belopp än vad som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet. Om den beräknade årsinkomsten inte uppgår till 6000 kr., skall den ändå beräknas fill detta belopp.

LAF-sjukpenningen beräknas med samma delningstal som sjukpenning­en enligt AFL och har därmed samma brister som denna i kortare sjukfall.

Jag anser atl överensslämmelsen i sättet att beräkna sjukpenning mellan AFL och LAF bör behållas även när den föreslagna timberäkningsmeto­den införs. Vid sjukfall som är att hänföra fill arbetsskada utges som nämnts ersättning enligt AFL under samordningstiden. Därvid kommer fimberäknad sjukpenning all utges för de försia 14 dagarna av sjukperio­den. Ersättning enligl LAF kan också ulges under samordningstiden för försäkrad som inle har rält lill sjukpenning enligl AFL. I dessa fall ulges ersättning med tillämpning av AFL:s bestämmelser. Samma beräknings­regler skall tillämpas vid dessa fillfällen.

Om en försäkrad på grund av arbetsskada insjuknar efler samordningsti­dens utgång eller om han insjuknar på nytt och sjukfallei godkänns som recidiv av tidigare godkänd arbetsskada skall LAF-sjukpenning utges. Även i dessa fall skall, om den försäkrade har ell sjukpenningunderlag som är alt hänföra till anställning, sjukpenningen beräknas enligt timberäk­ningsmetoden under de försia I4dagarna av sjukperioden. Del innebär atl fimberäknad sjukpenning skall ulges för den tid under 14-dagarsperioden


51


 


som den försäkrade behövt avstå från förvärvsarbete på grund av sjuk­dom. I de fall då den försäkrade inle avstått från förvärvsarbete på grund av sjukdomen ulges inte sjukpenning. Bortsett från den skUlnad som ligger i att LAF-sjukpenningen i motsats lill AFL- sjukpenningen syflar till full kompensation för inkomslbortfall skall de regler som föreslås gälla för timberäknad sjukpenning enligt AFL i molsvarande mån gälla vid timbe­räknad sjukpenning enligt LAF.

Riksförsäkringsverket påpekar all de nya beräkningsreglerna bör gälla även när en arbetsskadad person insjuknar före samordningstidens uigång och samordningstidens sista dag infaller under de försia 14 dagarna av sjukdomsfallet. Jag ansluter mig fiU verkets uppfattning i denna del. Tim­beräknad sjukpenning bör även i dessa fall utges för högst 14 dagar av sjukperioden. Det innebär att timberäknad sjukpenning enligt AFL utges för den del av 14-dagarsperioden som faller inom samordningsliden och fimberäknad sjukpenning enligt LAF för den del av 14-dagarsperioden som ligger efter samordningstidens uigång.

Det som här föreslås gälla vid sjukpenning enligt LAF bör i lilllämpliga delar även gälla sjukpenning enligt lagen om slatligt personskadeskydd (LSP).

Arbetsgruppen har anfört att även sjukpenning enligt lagen om yrkesska­deförsäkring (YFL) borde omfattas av förslagel. YFL upphörde atl gälla den 30 juni 1977 men gäller fortfarande övergångsvis för fall där yrkesska­da visat sig före LAF:s ikraftlrädande. Enligl uppgifl från riksförsäkrings­verkets yrkesskadebyrå meddelas ca tio beslul per år om sjukpenning enligt YFL där denna sjukpenning är högre än AFL-sjukpenningen. Anta­let sådana beslul kommer atl minska ytterligare för alt så småningom upphöra helt. Mot denna bakgrund föreslår jag inte någon förändring av övergångsregleringen av YFL i förevarande sammanhang.


Prop. 1986/87:69


6.5.2 Anmälningsskyldighet

Mitt förslag: Samma krav på sjukanmälan som finns i lagen om allmän försäkring införs i arbelsskadeförsäkringen och del slalliga personskadeskyddet.


Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen tar inle upp denna fråga. Den har däremot behandlats av arbelsskadeutredningen (S 1984:01) i dess betänkande Översyn av arbetsskadeförsäkringen (SOU 1985: 54). Arbets­skadeulredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverkel anser att samma krav på sjuk­anmälan som finns i AFL bör införas i LAF. Vid remissbehandlingen av arbetsskadeulredningens förslag har majoriteten av remissinslanserna inle framfört några invändningar på denna punkt.

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 kap. 10 § Qärde slyckel AFL får som huvudregel sjukpenning inle utges för fid innan anmälan om sjukdomsfaUet gjorts hos försäkringskassan.

För rält till sjukpenning under samordningstiden fordras atl den skadade


52


 


gör anmälan tiU kassan i enlighet med reglei-na i AFL. 1 LAF föreskrivs däremot inte någon sådan anmälningsskyldighet. Det innebär alt rätt till arbetsskadesjukpenning efter samordningstiden kan föreligga även om an­mälan om sjukdomsfaUet inte gjorts lill kassan.

I likhet med arbetsskadeutredningen och riksförsäkringsverket anserjag all skyldighel att göra sjukanmälan bör införas inom arbelsskadeförsäk­ringen. Till slöd för detta kan anföras samma argument som motiverar regeln i sjukförsäkringen, nämligen alt försäkringskassornas bevakning i sjukfallen underlättas. Som ytterligare skäl för atl införa sådan anmäl­ningsskyldighet i LAF viU jag nämna all olikheterna mellan försäkrings­grenarna beträffande anmälningsskyldighet kan medföra vissa administra­tiva svårigheter med det nya limberäkningssyslemet. Jag anser att kravel på sjukanmälan också skall införas i det stafiiga personskadeskyddet.


Prop. 1986/87:69


6.6 Värnpliktsförmåner och motsvarande

Min bedömning: Den dagpenning molsvarande hel sjukpenning en­ligl lagen om allmän försäkring som ulges tiU värnpliktiga och civil­försvarspliktiga m.fl. skall beräknas enligl nuvarande regler.


Arbetsgruppens bedömning: Överensslämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Av de remissinslanser som kommenierai frågan är riksförsäkringsverket och Försäkringsanställdas förbund positiva medan försäkringsrätten för Mellansverige anser atl fimberäkningsreformen skall gälla även dagpenning till värnpliktiga.

Skälen för min bedömning: Värnpliklig som genomgår repetilionsutbild­ning, som inte sker i direkt anslulning till grundutbildning, har rätl till ersättning för inkomslbortfall i form av dagpenning enligt värnpliktsför­månsförordningen (1976: 1008). Dagpenningen moisvarar hel sjukpenning enligt AFL. Om den värnplikfiges sjukpenning är lägre än 55 kr. utges alltid lägst 55 kr.

Ersättning ulges för in- och uiryckningsdagar saml för alla mellanlig­gande dagar. Repetitionsutbildning varar oftast 2-4 veckor. Sådana brister i kompensationsnivån som uppstår i korta sjukfall torde inle aktualiseras i samma utsträckning när del gäller ersättning under repetilionsutbildning.

Dagpenning enligt värnpliktsförmånsförordningen bör därför, enligt min mening, även framdeles beräknas enligl nuvarande regler. Del ankommer på regeringen alt besluta om den jämkning i värnpliktsförmånsförordning­en som kan behövas för alt klargöra atl limberäkningsmetod inte skall tillämpas på dagpenningen.

Molsvarande regler beiräffande dagpenning som i värnpliktsförmånsför­ordningen gäller för den som är civilförsvarspliktig enligl förordningen (1976:1011) om förmåner lill civilförsvarsplikliga samt för vapenfria tjän­steplikliga enligt kungörelsen (1966:414) med vissa beslämmelser om va­penfria ijänsteplikliga. Vad som nyss sagts beträffande beräkningen av dagpenningen för värnpliktiga gäller således också för dagpenning till civilförsvarspliktiga och vapenfria tjänstepliktiga.

I frågan om förmånerna till värnpliktiga m. fl. harjag samrått med chefen för försvarsdepartementet.


53


 


6.7 Ersättning åt smittbärare


Prop. 1986/87:69


Mitt förslag: Ersättningen till tillfällig smittbärare, som har en sjuk­penninggrundande inkomst som helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall under de första 14 dagarna i elt ersältningsfall motsvara sjukpenningen i det nya beräkningssystemet.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverkel anser alt s. k. smittbärarpen-ning enligt smitiskyddskommitléns betänkande (SOU 1985: 37) skulle kun­na utges under de första 14 dagarna av ett ingripande enligt smittskyddslag-sliftningen. Övriga remissinslanser har inte kommenterat förslaget.

Skälen för mitt förslag: Ersällning till lillfällig smittbärare utges enligt lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare under längst 90 dagar i följd. För den som omfattas av sjukförsäkring enligl AFL utges ersättningen för dag räknat med det högsia belopp som smitlbäraren vid sjukdom har rätl atl uppbära i form av sjukpenning och evenluelll frivUligt sjukpenningfill-lägg på grund av försäkring enligl AFL.

Jag anser atl de lillfälliga smittbärare som har en sjukpenninggmndande inkomsi som helt eller delvis är alt hänföra till anställning också bör få del av en förbättrad kompensation genom att smittbärarersättningen knyts till den sjukpenning som beräknas enligt del nya systemel. Smittbärarersält-ningen i dessa fall bör således under de första 14 dagarna i elt ersältnings­fall motsvara sjukpenningen i det nya beräkningssystemet. För tid därefter bör smittbärarersättningen motsvara sjukpenning enligt nuvarande regler. Om den försäkrade har etl sjukpenningtillägg höjs smittbärarersättningen i motsvarande mån.

I betänkandet från smitlskyddskommittén föreslås att den nuvarande uppdelningen i smittskyddslagstiftningen på tUlfälliga resp. kroniska smitt­bärare skall upphöra. Likaså föreslås atl försäkringskassan skall utge s. k. smittbärarpenning till samtliga smittbärare som blir föremål för ingripande. Smitiskyddskommitléns betänkande bereds för närvarande inom rege­ringskansliel. Ställning lill förslagel om smittbärarpenning tas således inle i förevarande sammanhang.


7 Avdragsregler som påverkas av timberäkningssystemet

7.1 Allmänt

De aUmänna försäkringskassorna betalar ut dagersättning högst var 14:e dag om inte ersättningsperioden tar slul dessförinnan. Från ersättningen görs vissa avdrag som är beräknade efler de belopp som ulges per dag. Dessa avdrag skall göras även i det nu föreslagna systemet med timberäk­nad ersättning. Arbetsgruppens förslag innebär alt avdragen skall göras ulifrån en beräknad genomsniitsersättning per ersätlningsdag under tim­beräkningsperioden. Detta innebär atl fimberäkningsperioden måsie vara avslulad innan utbetalning av ersättning kan ske. I det följande redovisar jag mina förslag och bedömningar i detla avseende.


54


 


7.2 Avdrag för sjukhusvård


Prop. 1986/87:69


Mitt förslag: När timberäknad sjukpenning utbetalas skall avdrag för sjukhusvård göras utifrån genomsnillsersältningen per ersättnings­dag.

Arbetsgruppens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Har inle någol all erinra mol förslaget.

Skälen för mitt förslag: För varje dag dä den försäkrade får sjukhusvård eller bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende enligt socialtjänstla­gen (1980:620) som ger vård och behandling ål missbrukare av alkohol eller narkolika skall sjukpenningen minskas med 55 kr., dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall del belopp varmed minskning sker avrundas tiU närmasl lägre hela krontal.

För alt systemet inte skall bli onödigt svåradministrerat bör avdraget för sjukhusvård göras från en beräknad genomsnitlsersälining per ersättnings-dag. Om en sjukperiod är längre än 14 dagar bör en genomsnillsberäkning göras på ersättningsdagarna under de första Mdagarna. Vad jag förordat uppnås som följd av det beräkningssätt som föreslagits i del föregående för fall då timberäknad sjukpenning skall utges för mer än en dag (avsnill 4.3). För tiden efter timberäkningsperiodens slut bör nuvarande ordning för sjukhusvårdsavdrag gälla.


7.3 Skatteavdrag

För närvarande görs avdrag för preliminär skall på utbetald dagersättning med belopp som anges i gällande skattetabell. Avdraget faslslälls av riks­skatteverket efter samråd med riksförsäkringsverkel.

De nuvarande skattetabellerna kan inle ulan vidare användas vid utbe­talning av ersättning i etl sjukfall med timberäknad sjukpenning. Arbets­gruppen föreslår därför att skatteavdraget från ersättningen skall göras utifrån en för sjukperioden beräknad genomsniitsersättning per ersätt­ningsdag. Del står emellertid klart att även om skatteavdraget görs utifrån en på sådant sätt beräknad genomsnitlsersälining kan dock avdragets storlek - på grund av progressivileten i skattesystemet - i vissa fall bli helt olillfredsslällande.

Beräkning av skatteavdrag bör i stället kunna göras på följande sätl. Skattetabeller upprättas där skatteavdragets storlek inte anges i belopp per ersätlningsdag utan i procent, vars slorlek är beroende av den sjukpen­ninggmndande inkomsien. Oberoende av om sjukpenningen ulges enligl nuvarande regler eller i form av timberäknad ersäitning görs alltid samma procenluella avdrag från ersättningen så länge den sjukpenninggmndande inkomsien inle ändras. Denna modeU har klara administrafiva fördelar jämfört med den av arbetsgruppen föreslagna modellen och lorde dessut­om ge ell mer korrekt skatleavdrag.

Frågan kräver viss ytterligare beredning. Jag avser att samråda med chefen för finansdepartementet och återkomma fiU frågan i annat samman­hang.


55


 


7.4 Införsel och utmätning


Prop. 1986/87:69


Arbetsgruppen föreslår att den genomsnitlliga dagersättningen skall uigöra ersättningen per dag vid besiämmande av införsel- och förbehållsbelopp saml uimälningsbelopp och utmätningsfrill belopp per dag.

Riksskatteverket har i silt remissvar anfört alt de löneexekutiva konse­kvenserna av arbetsgruppens förslag bör utredas närmare innan förslagel genomförs. Riksskatteverket och riksförsäkringsverket har under ärendets fortsalla beredning hafl gemensamma överläggningar i frågan. Verken har därvid diskuterat förslag till vissa ändringar i utsökningsbalken i samband med införsel och utmätning i de fall då ersättningen från försäkringskassan är timberäknad.

För egen del vUl jag framhåUa atl den ulformning som timberäkningssy­stemet getts enligt mitl förslag innebär att uttryckliga regler kommer att finnas för hur timberäknad ersättning bestäms per dag även när ersättning skall ulges för flera dagar. Därigenom är en gmndförutsättning uppfylld när del gäller att lillämpa införsel- och uimälningsreglerna. Jag anser emellertid det angeläget atl frågan om införsel och utmätning i timberäknad ersättning löses pä ett sätt som underlättar en smidig administrativ hante­ring. Efler samråd med cheferna för justitie- och finansdepartementen finner jag att ytterligare beredning fordras i detla avseende. Jag avser att återkomma med förslag i frågan i ett senare sammanhang.

8 Övriga ändringar som föranleds av det nya beräkningssystemet

8.1 Sjukpenningrätten

Mitt förslag: Kravel på atl arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst hälflen på gmnd av sjukdom för att rätt till sjukpenning skall föreligga skall gälla oförändrai. En kompletterande regel införs som innebär atl en försäkrad som på gmnd av sjukdom behöver avslå från förvärvsarbele under minst hälften av sin normala arbetstid en viss dag skall få rätt till sjukpenning den dagen.


Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer väsentligen med mitl förslag. Arbetsgruppen anser dock atl bedömningen av arbetsförmågans nedsätt­ning inte bör göras ulifrån varje enskild dag under sjukliden utan för en längre lidsperiod än en dag.

Remissinstanserna: Flera remissinslanser anser att sjukpenning bör utges för hela den lid den försäkrade faktiskt avslår från förvärvsarbete, fömtsalt att hans arbetsförmåga varit nedsatt med minst hälften under sjukperioden. Riksförsäkringsverket anser l.ex. att en förutsättning för den föreslagna periodbedömningen av arbetsförmågans nedsätlning är all den fakfiska frånvaroliden ersälts fullt ut.

Skälen för mitt förslag: Sjukpenning ulges vid sjukdom som förorsakar


56


 


nedsättning av arbetsförmågan med minsl hälften. Vid fullständig nedsatt-      Prop. 1986/87: 69

ning av arbetsförmågan ulges hel sjukpenning. I annal fall utges halv

sjukpenning.

Ersättningsnivåerna inom sjukpenningförsäkringen är för närvarande föremål för utredning. Kommiitén (S 1985: 02) för översyn av sjukförsäk­ringens roll när del gäller förebyggande åtgärder och i samband med rehabilitering (rehabilileringsberedningen) skall bl. a. la ställning till frågan om fler ersättningsnivåer än för närvarande inom sjukpenningförsäkring­en.

En försöksverksamhet med bl. a. flexiblare sjukpenningersätining pågår också för närvarande inom tre försäkringskassor. Två nya ersättningsni­våer prövas, nämligen en fjärdedels och tre Qärdedels sjukpenning. Erfa­renhelerna frän försöksverksamheten skall utgöra underlag för de övervä­ganden som rehabilileringsberedningen har all göra.

Mol denna bakgmnd anser jag all del inle bör göras några principiella förändringar i villkoren för räll fill sjukpenning med anledning av den förändring av sjukpenningberäkningen som jag nu föreslår. För rätl fill sjukpenning bör alltså även vid del nya beräkningssättet krävas atl arbets­förmågan på grund av sjukdom är nedsatt med minst hälften.

Vissa frågor som hänger samman med sjukpenningrätten och som har direkt anknytning fill del förändrade beräkningssättet bör dock las upp här. Det gäller främst rätten fill halv sjukpenning.

För rätt lill sjukpenning för en viss dag gäller enligl långvarig praxis all det tillstånd som skall kunna ge sjukpenning skall ha varat hela dagen. Enligt praxis gäller vidare att sjukpenning inte utges för en kalenderdag under vUken en försäkrad arbetat mer än hälften av sin normala arbetstid.

Från dessa principer har i fiUämpningen gjorts vissa undantag. Sjukpen­ning kan således under vissa förutsättningar ulges för dag då den försäkra­de avbrutit arbetet inom en Qärdedel av arbetsfiden, räknat från dess början. Vidare gäller atl om en försäkrad arbetar nattskift skaU vid bedöm­ningen av hans rätl fill sjukpenning sktftarbetet anses utfört den kalender­dag då han arbetat den längsta tiden. Till följd härav kan i vissa fall sjukpenning belalas ut för kalenderdag då den försäkrade arbetat mer än hälften av sin fakiiska arbetsiid den dagen.

Under den senasle tiden har en förändring skett av praxis som innebär att sjukpenning även i vissa andra situationer kan utges för dagar då en försäkrad arbetar mer än hälflen av sin normala arbelslid.

Denna utveckling har kommit tUl slånd genom två domar som försäk­
ringsöverdomstolen meddelat den 29 november 1985 (FÖD 86:11). I båda
fallen var den försäkrade halvt sjukskriven. Det arbete som utfördes under
den halva sjukskrivningen hade koncentrerats så att de försäkrade under
vissa arbetsdagar arbetade mer än hälften av vad som skulle ha varit
normall om de varit friska. Försäkringsöverdomstolen uttalade i domarna
alt försök till rehabilitering i vissa fall kan uigöra motiv för all utge halv
sjukpenning enligl 3 kap. 7 § AFL även vid sådan föriäggning av arbelsti­
den att arbete ulförs vissa dagar i en större omfattning än hälften av den
försäkrades normala arbetsiid. En grundläggande föruisättning härför är
emdlertid enligt domstolen atl den sammanlagda arbetsfiden under den
      57


 


period som omfattas av del aktuella försökel lill rehabilitering inle över-     Prop. 1986/87:69 siiger hälften av den försäkrades normala arbetstid och att arbetstidsför­läggningen är medicinskt motiverad.

Arbetsgruppen har föreslagit all kravel på att arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst hälflen på grund av sjukdom för att rält fill sjukpenning skall föreligga bör gälla oförändrat. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning bör dock inte längre göras dag för dag, eftersom detla skulle leda lill all de avsedda förbättringarna inle skulle kunna genomföras fulll ut för grupper med oregelbundna arbetstider. Vidare framhålls bl.a. att en beräkning dag för dag medför atl ersäitning i vissa faU inte heller med del föreslagna systemet skulle kunna ulges för insjuknandedagen. Enligt ar­betsgruppen bör bedömningen av arbetsförmågans nedsätlning ta sikte på hela den period för vilken timberäknad sjukpenning skall utges.

Etl par remissinslanser har framhållit atl de av arbetsgmppen i delta hänseende föreslagna reglerna får till följd att enstaka arbelsförsök, eller återgång till hälften i arbete i slutet av en sjukperiod med hel sjukskrivning leder lill all endasl halv sjukpenning kan utges för hela sjukperioden. Riksförsäkringsverket påpekar att när schabloniserad dagersättning utges bör den kunna utges endasl i form av hel eller halv sjukpenning. När del gäller timberäknad sjukpenning som beräknas utan schablon anser verket dock all ersättning skall utges för den lid den försäkrade fakfiskt avslår från förvärvsarbele förutsatt atl han varit arbelsoförmögen till minsl hälf­ten under sjukperioden.

För egen del är jag inte beredd atl följa arbelsgruppens förslag i denna fråga. En periodbedömning enligl den av arbetsgmppen föreslagna model­len är svår alt förena med ell bibehållande av reglerna om uppdelning i halv eller hel ersättning. En förutsättning för alt införa en sådan princip skulle anlagligen bli att man måste införa en steglös övergång mellan halv och hel ersättning.

Vad sedan gäller frågan om bedömningen av arbetsförmågans nedsätt­ning i vissa situationer skall kunna ske i förhållande till en längre period än en dag konstaterar jag atl försäkringsöverdomstolens förut nämnda domar innebär en betydande ändring av lidigare praxis i detla avseende. Med hänsyn härtill och i avvaktan på resullatet av rehabiliteringsberedningens arbele är jag inte beredd att nu föreslå någon ändrad reglering i delta hänseende.

Vad beträffar rätten tiU sjukpenning för insjuknandedagen innebär nuva­rande praxis att den försäkrade inte har rätt till sjukpenning om han insjuknar på arbetet och går hem när han arbetat mer än en Qärdedel av sin arbetsiid. För närvarande är del endast i begränsad omfattning som räll till sjukpenning föreligger för insjuknandedagen. En sådan rätl föreligger när bl.a. den försäkrade insjuknar inom tjugo dagar efter föregående sjukpe­riods slut. Jag föreslår i detta ärende en generellt vidgad rätt till sjukpen­ning för insjuknandedagen. Denna viktiga förändring bör naturiiglvis få avsett genomslag när timberäkning av sjukpenning genomförs. Detta moti­verar en ändring i principen att tillståndet som skall ge rätt till sjukpenning skall ha förelegal hela dagen.

Del nu diskuterade kravet på sjukdomstillståndets varaktighet medför     58


 


olyckliga konsekvenser i vissa andra avseenden. Medicinsk behandling Prop. 1986/87:69 som lidigare utfördes när patienten var inlagd på sjukhus kan numera utföras polikliniskt. Behandling som lidigare log en hel dag i anspråk kan numera utföras på kortare tid. Delta har inneburit all personer som fidigare måste läggas in på sjukhus för behandling numera kan få erforderiig be­handling trols alt de behöver avstå från förvärvsarbele bara en del av behandlingsdagen. Del är otillfredsställande att dessa personer inte kan anses berättigade till sjukpenning om de på grund av behandlingen behöver avstå från förvärvsarbele halva dagen eller t. o. m. slörre andel än så.

Mot bakgrund av det som anföris bör enligt min mening en ny regel införas som innebär en generell garanii för rätt lill halv sjukpenning för dag dä en försäkrad på grund av sjukdom behöver avstä från förvärvsarbete under minsl hälften av sin normala arbetsiid den dagen.

Som lidigare nämnls gäller atl om en försäkrad arbetar nattskift skall vid bedömningen av hans rätt lill sjukpenning skiftarbetet anses ulföri den dag då han arbetat den längsta tiden. Delta innebär t. ex. att om skiftet sträcker sig mellan kl. 20.00 på kvällen fill kl. 06.00 på morgonen dagen därpå skall arbetspasset anses ulfört den dag då skiftet avslutades. Om den försäkrade tillfrisknar och går på nattskiftet nästföljande kväll har han inte varil sjuk hela dagen. Den praxis som föreskriver alt sjukdomstUlståndel skall ha förelegat hela dagen hindrar här atl sjukpenning ulges. Försäkringsöver­domstolen har emellertid i en dom den 28 april 1984 (FÖD 85:12 II) pekal på svårighelerna att beslämma fill vilken dag i etl s. k. lurUstearbete frånvaro för vård av barn skall hänföras. I domen har domstolen uttalat att, om löneavdrag görs för etl arbetspass, avstående från förvärvsarbele skall anses ha sketl den dagen. Atl för varje situafion där exempelvis nattskiflar-bete eller turlistearbete föreligger genom fasla regler på förhand beslämma till vUken dag etl visst arbete skall hänföras låter sig svårligen göras. Frågan bör enligl min mening få avgöras i tillämpningen från fall lill faU. Lösningar av en del hithörande problem bör underlättas av förändringar somjag i övrigt föreslår i detta sammanhang.

För rätt till sjukpenning krävs för närvarande i princip läkarintyg
fr. o. m. sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen. Detla regleras i riksför­
säkringsverkels kungörelse (RFFS 1979: 16) om kontroll i sjukförsäkrings-
och föräldraförsäkringsärenden. Den här behandlade sjukpenningreformen
kan innebära alt de första 14 dagarna i ett sjukfall som varar längre än 14
dagar inte ger rätt till sjukpenning på grund av att den försäkrade inte
skulle ha förvärvsarbetat de första 14 dagarna om han inle hade blivil sjuk.
Del kan ifrågasättas om läkarintyg skall krävas fr. o. m. sjunde dagen i
dessa fall. Eventuellt skulle intyg kunna krävas fr. o. m. sjunde dagen efter
första ersättningsdagen. En sådan ordning skulle dock bl. a. innebära att
försäkringskassan inle på förhand kan avgöra fr. o. m. vilken dag läkarin­
tyg skall krävas. Läkarintyget är emellertid av betydelse inte enbart för
den direkta bedömningen av rätten lUl sjukpenning. Det är också ett
hjälpmedel när det gäUer bedömning av den försäkrades behov av behand­
ling och annat stöd. Såväl medicinska som sociala och yrkesmässiga reha­
biliteringsinsatser kan aktualiseras genom del läkarbesök som intygskravel
ger upphov lill.
                                                                                59


 


Enligt vad jag har inhämtat har riksförsäkringsverket för avsikt alt se över den kungörelse som bl. a. reglerar läkarinlygskravet. En försöksverk­samhet med förlängning av den inlygsfria tiden pågår också. Jag anser atl riksförsäkringsverkel i samråd med socialslyrelsen bör överväga vilka förändringar när del gäller läkarinlygskravet som genomförandet av en ny ordning för sjukpenningberäkning kan ge upphov till. Även här kan resul­tatet av rehabilileringsberedningens arbele få belydelse.


Prop. 1986/87:69


8.2 Sjukpenning för insjuknandedag m. m.

Mitt förslag: Regeln om atl ersättning inte utges för insjuknandeda­gen avskaffas och regeln om att inte ulge ersättning för s. k. fridagar las bort.

Arbetsgruppens förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat förslaget är posiliva.

Skälen för mitt förslag: För den dag då sjukdomsfaUet inträffar, insjuk­nandedagen, utges i regel ingen sjukpenning. Den s. k. fridagsregeln inne­bär att sjukpenning i regel inle ulges för dag då den försäkrade ändå inte skulle ha arbelal i sin huvudsakliga sysselsällning om inte antalet sådana dagar överstiger två.

För att kompensafionsnivån vid kortare sjukfall skall kunna uppnås föreslår arbetsgruppen att den nuvarande regeln om att inte utge sjukpen­ning för insjuknandedag las bort. Eftersom timberäknad sjukpenning en­dasl skall ulges för dagar då den försäkrade skulle ha ulfört förvärvsarbele om han inle blivil sjuk, innebär arbetsgruppens förslag i detla hänseende att fridagsregeln blir obehövlig. För all även grupper som inle omfallas av limberäkningssyslemet skaU få en bäitre kompensafion vid kortare sjukfall föreslår arbetsgruppen att de nuvarande reglerna om insjuknandedag och fridagar avskaffas för alla. Remissinslanserna har varit positiva till försla­get ochjag föreslår atl arbelsgruppens förslag genomförs.

9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Mitt förslag: Reformen skall genomföras per den 1 december 1987. Det nya beräkningssättet tillämpas på ersältningsfall som inträffar efter ikraftträdandet. Vissa övergångsregler införs också beträffan­de fastställande av årsarbetstid och den tidpunkt från vilken årsar­betstid och sjukpenninggmndande inkomsi skall gälla.


Arbetsgruppens förslag: Arbetsgmppen anser atl de nya reglerna bör kunna träda i kraft den 1 juli 1987. Delta bör ske under fömtsättning att reformen fiU denna lidpunkl kan genomföras på ell tekniskt tillfredsställan­de sätl ur den försäkrades synvinkel.


60


 


Remissinstanserna: Av de remissinstanser som lagil upp frågan har för- Prop. 1986/87: 69 säkringskasseförbundet, SAF och HCK uttalat sig för etl ikraftträdande den 1 juU 1987. Riksförsäkringsverket erinrar om atl möjligheterna att genomföra reformen sammanhänger med vilka arbetsförutsättningar som verkel och försäkringskassorna totalt ges. Riksrevisionsverket bedömer alt etl genomförande den 1 juli 1987 kan komma att medföra stora svårig­heter. TCO påtalar vikten av att reformen före genomförandedatum bUr väl genomarbetad, samhällsekonomiskt försvarbar och enkel all administ­rera.

Skälen för mitt förslag: Jag anser atl det är angeläget att de nya reglerna för beräkning av sjukpenning m. m. kan träda i kraft så snart som möjligt. Jag bedömer atl de av arbetsgruppen angivna förutsättningarna bör kunna uppfyllas vid ett ikraftträdande den 1 december 1987.

För såväl sjukpenning som tilirällig föräldrapenning bör gälla att det nya beräkningssättet tillämpas första gången på ersältningsfall som inträffar efter ikraftträdandet. För fidigare påbörjade sjukdomsfall eUer vårdpe­rioder bör äldre bestämmelser tiUämpas.

Reformen innebär atl försäkringskassorna skall fastställa årsarbelslid för ca 4 miljoner försäkrade. Inom lämplig tid före ikraftträdandet bör försäkringskassan kunna pröva den försäkrades årsarbetstid i samband med all den prövar ändringar av SGI. Sker sådan prövning av årsarbetsfi­den blir den formella fastslällandedagen den 1 december 1987 och den beslämda årsarbetstiden kommer att gälla fr. o. m. samma lidpunkt.

Om det inle finns någon årsarbetstid faslställd vid ikraftträdandet bör den fastställas senast i samband med all ett sjukdomsfall eUer en föräldra­ledighel försia gången därefler anmäls till försäkringskassan. Kassan bör därvid anses ha fått kännedom om arbetslidsförhållandena genom den gjorda anmälan. Della innebär att årsarbetstiden faststäUs att gälla fr. o. m. anmälningsdagen. Generellt bör gälla att när årsarbetstiden fastställs första gången efter ikraftträdandet den skaU gälla fr. o. m. den dag då kassan fick kännedom om arbetsfidsförhållandena.

Det nya systemel för beräkning av bl. a. sjukpenning har som en grund­läggande princip atl del skall finnas en fast koppling mellan SGI och årsarbetstid. När kassan första gången efter ikraftträdandet prövar årsar­betstiden innebär det också automatiskt alt del skall ske en prövning av SGI. Ändras SGI i etl sådant fall bör denna ändring ske med verkan fr. o. m. samma dag som årsarbetstiden blir gällande.

Som nämnts bör årsarbetstid som prövas före ikraftträdandet bli gällan­de fr. o. m. den 1 december 1987. SGI-ändringar som sker under månaden innan bör också gälla fr.o.m. den I december 1987. På så sätt hålls tidpunkterna för ändringarna samman även i detta faU.

61


 


10 Kostnader och finansiering


Prop. 1986/87:69


Mitt förslag: Av de ökade kostnaderna för sjukförsäkringen med anledning av sjukpenningreformen finansieras 85 % med en höjning av sjukförsäkringsavgiften för arbelsgivare med 0,8 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1988. Egenavgiften höjs med 0,3 procentenhe­ter.


Arbetsgruppens förslag: Arbelsgruppen föreslår alt reformen skall finan­sieras med en höjd avgift till sjukförsäkringen.

Remissinstanserna: Försäkringsanställdas förbund tillstyrker den före­slagna finansieringen. Riksförsäkringsverket redogör i sitl yttrande för hur verket beräknar kosinaderna för reformen på grundval av ny statistik för år 1985. SAF konstaierar atl en slor del av sjukersättningen återflyter lill slatsverket i form av inkomstskatt och beräknar alt nettokostnaden för del föreslagna sjukpenningsystemet kan uppskattas till ca 48% av del angivna beloppet. SAF anser att arbelsgivaravgiftshöjningen skall motsvara 85% av nettokostnaden för den föreslagna reformen. SAF anser vidare atl kostnaderna för andra halvårel 1987 bör omperiodiceras tiU lid efler den 1 januari 1988. Svenska kommunförbundet och landstingsförbundet är nega­tiva till den föreslagna höjningen av sjukförsäkringsavgiften.

Skälen för mitt förslag: För atl beräkna de ökade ulbelalningarna från sjukförsäkringen som följer med det redovisade förslagel behöver vissa förutsättningar specificeras.

Beräkningarna genomförs under anlagande att samtliga berörda sjuk-penningförsäkrade arbelar fem dagar i veckan och åtta limmar per dag eflersom del saknas samlade uppgifler i befintlig statistik över hur arbetsti­den är utlagd i olika arbelen. Det är inte heller möjligt alt utifrån befintligl material göra antaganden om sjukfrånvaromönslrel hos olika grupper med ledning av hur deras arbetstider är förlagda. I beräkningama tas hänsyn lill ddfidsarbete genom det sjukpenningbelopp som ligger fiU gmnd för beräk­ningen. Det har inte varil möjligl all ufifrån fillgängligt underlag bedöma i vad mån det föreslagna systemel kan komma atl påverka sjukskrivningsbe-leendet. Beräkningarna har därför gjorts under antagande att några föränd­ringar inte kommer att ske i detta avseende.

Förslagets mest kostnadskrävande delar är de som innebär att hinder mot sjukpenning för insjuknandedagen tas bort och att ersättningen beräk­nas per timme i stället för per kalenderdag för samtliga anställda, vilkel är en fömtsättning för att den avsedda kompensationsnivån vid kortare sjuk­fall skall kunna uppnås. Den förbättrade kompensalionen för personer med avvikande arbetsfider - t. ex. de som har arbetsdagar med fler än 8 arbetstimmar eller koncenlrerad deltid - och kravet på avstående från för­värvsarbete för räll fill sjukpenning påverkar också utbetalningarna från sjukförsäkringen. Vissa sjukdagar med timersättning kommer att ge en, i förhållande tUl en 8-limmars arbetsdag, högre ersättning, medan andra arbetsfria sjukdagar som för närvarande ersätts inte kommer atl ge rält till sjukpenning.


62


 


Sedan arbetsgruppen gjorde sina beräkningar har ny statistik kommit Prop. 1986/87:69 fram. Enligt statistik för år 1985 är antalet sjukfall med minst en sjukdag med ersättning från sjukförsäkringen (sjukpenningdag) för anställda i ge­nomsnitl 1,78 per försäkrad. Antalet korta sjukfall (högst sex dagar uiöver insjuknandedagen) med minst en sjukpenningdag är i genomsnitt 1,33 per försäkrad, medan anlalet korta sjukfall utan ersättningsdag är i genomsnitl 0,18 per försäkrad enligt en gjord uppskattning.

Del genomsnittliga antalet sjukdagar i varje kort sjukfall är 2,64 medan det genomsnittliga antalet första sjukdagar som inträffar på en arbetsdag och som för närvarande inte ersätts från sjukförsäkringen har uppskattats fiU 0,70.

Antalet dagar per år och anställd för tiUfällig vård av sjukt barn är i genomsnitt 1,125.

Den genomsnitfiiga sjukpenningen var för år 1985 194,89 kr. per dag. En genomsnittlig sjukpenning för en timme blir vid motsvarande inkomsi 34,20 kr./tim. Den genomsnitlliga tillfälliga föräldrapenningen var för år 1985 205,07 kr. per dag. En genomsnittlig tillfäUig föräldrapenning för en timme blir vid motsvarande inkomst 35,99 kr./tim.

Antalet anställda har beräknats lill 4 000000 personer år 1985.

Med dessa fömtsättningar har de ökade kosinaderna för reformen beräk­nals på följande sätt.

Kosinaderna för lidigare ej ersatta försia sjukdagar blir ca 1 580 milj. kr.

För övriga sjukdagar vid korla sjukfall erhålls en ökad kostnad genom en förbättrad ersättningsnivå på grund av alt ersättningen beräknas per arbe­tad timme. Denna kostnad blir ca 1 105 milj. kr.

Den ökade koslnaden för förbättrad ersättning vid vård av sjukt barn blir ca 375 milj. kr.

Kostnaden för att la bort insjuknandedagen för egenföretagare som har sjukpenning ulan karensfid är ca 4,5 milj. kr. och kostnaden för att ta bort fridagsregeln för samma kategori är också 4,5 milj. kr.

Den på detla sätl beräknade ökade försäkringskostnaden till följd av förslagel blir sammanlagt drygt 3 000milj. kr. per år i 1985 års koslnads­nivå. Den totala kostnadsökningen beräknad med hänsyn tagen lill förvän­tad kostnadsutveckling kan uppskattas till drygt 2000 milj.kr. för sju månader av budgetårel 1987/88.

Riksförsäkringsverket har i silt remissyttrande även tagil upp behovel av administralionsresurser för alt införa och handlägga del nya sättet all beräkna sjukpenning och tillfällig föräldrapenning. Resurser krävs inled­ningsvis vid riksförsäkringsverkel för utvecklingsarbete m. m. För driften av sysiemel behövs yllerligare resurser dels hos riksförsäkringsverkel, dels hos försäkringskassorna.

Jag har funnit det lämpligl alt behandla frågan om administrationsre­
surser för det nya beräkningssystemet tiUsammans med behandlingen av
övriga frågor om riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas behov
av administralionsresurser för nästkommande budgelår. Jag återkommer
därför till dessa frågor senare denna dag i min anmälan av anslagen B 3.
Riksförsäkringsverket och B 4. Allmänna försäkringskassor fill budgetpro­
positionen för år 1987/88.
                                                                 63


 


För atl möjliggöra att del nya beräkningssystemet skall kunna lillämpas     Prop. 1986/87:69 från den tidpunkt jag föreslår, krävs att vissa resurser filiförs båda ansla­gen även under innevarande budgetår. Kostnaderna härför bör täckas genom överskridande av anslagen för budgeiårei 1986/87.

Sjukförsäkringen inklusive försäkringskassornas administration av den­na finansieras över statsbudgeten genom etl statsbidrag på 15 % av kostna­derna över ulgiftsanslag och fiU 85% via avgifier över inkomstlitel. Av­gifter las ul dels i form av arbelsgivaravgifter, dels i form av egenavgifter. Arbetsgivaravgiften i form av sjukförsäkringsavgift är för närvarande 9,3 % av avgiftsunderlaget, medan sjukförsäkringsavgiften inom ramen för egenavgiften är preliminärt beräknad till mellan 6,0% och 9,3 % för år 1986 beroende på vald karenslid.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 december 1987. Höjningen av arbetsgivaravgiften och egenavgiften bör dock, så som också SAF föror­dat, ske fr.o.m. den I januari 1988. Med de angivna principerna för finansiering behöver sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjas med 0,8 procentenheter för atl finansiera de ökade kosinaderna. Med samma principer för finansiering skulle sjukförsäkringsavgiften för egenföretagare utan karenstid behöva höjas med 0,3 procentenheter för att finansiera de ökade kosinaderna för dessa egenföretagare. Reslerande 15% av total­kostnaderna finansieras genom statsbidrag och belastar statsbudgetens utgiftssida.

Det förslag till ändringar i lagen (1981: 691) om socialavgifter som ford­ras avser jag atl ta upp senare i dag i min anmälan tUl budgelpropositionen.

11 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om aUmän försäkring,

2.   lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,

3.   lag om ändring i lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare.

12 Specialmotivering

12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap.

2b§

Sysiemel med timberäknad sjukpenning innebär atl sjukpenningen skall
beräknas på såväl den försäkrades sjukpenninggrundande inkomsi som
dennes årsarbetstid. I denna nya paragraf har införts beslämmelser om vad
som är att anse som årsarbetsfid och om beräkningen av årsarbetstiden.
Årsarbetstid skall faststäUas för försäkrade som har en sjukpenninggrun­
dande inkomsi som hell eUer delvis är all hänföra lill anslällning. Reglerna
     64


 


om timberäknad sjukpenning skall endast gälla denna kategori försäkrade.     Prop. 1986/87: 69 När en försäkrad har inkomst av säväl anställning som annat förvärvsarbe­le innebär del att beräkningen av årsarbetstiden begränsas fill liden i det förvärvsarbele som ligger till grund för anställningsinkomsten. Det är försäkringskassan som fastställer årsarbetstiden.

I paragrafen anges att årsarbetstiden är det antal timmar för år som en försäkrad kan antas komma all lills vidare ha som ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid. Beräkningen av årsarbetstiden skall således, liksom beräkningen av den sjukpenninggmndande inkomsten, grundas på en uppskattning framåt i tiden. Därvid skall medräknas ledighel för semester i motsvarande utsträckning. Vidare bör beräkningen göras utifrån en oreducerad arbetsvecka, dvs. hänsyn bör inte tas lill de arbets­dagar som faUer bort på grund av atl de infaller under en helgdag.

När det gäller beräkning av sjukpenninggrundande inkomsi finns i 2 § tredje stycket en regel enligt vilken beräkningen, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, skall grundas på bl. a. de upplysningar som kassan kan inhämla av den försäkrade eller dennes arbelsgivare. En mol­svarande regel har införts i tredje slyckel av förevarande paragraf. Fjärde stycket innehåller elt bemyndigande för regeringen att meddela föreskrif­ter om schablonberäkning av årsarbetstid. Som framgår av avsnitt 4.1 är avsiklen atl sådan schablonberäkning skall ske för vissa grupper försäkra­de. Bemyndigandet ger en möjlighet för regeringen att överiåla på riksför­säkringsverket att meddela föreskrifter om schablonberäkning. Jag åter­kommer till schablonberäkningen i kommentaren lill 10 a §.

4§

Gällande föreskrifter om beräkning av hel sjukpenning per dag finns i denna paragraf. Det nya sysiemel med timberäknad sjukpenning för peri­oder om högst 14 dagar innebär atl elt annal beräkningssätt än del nuva­rande ofta skall användas för att bestämma beloppet av den hela sjukpen­ningen för dag. De regler på vilka beräkningen av sjukpenningen i dessa fall skall grundas föreslås införda i 10-10 b §§. Paragrafen har därför kompletterats så atl det framgär atl tillämpningen av nuvarande sätt att beräkna sjukpenning inskränks.

Föreskrifterna om avdrag för sjukhusvård skall även gälla timberäknad sjukpenning. Avdrag skall göras enbart för ersällningsdagar. Ändring har därför gjorts i andra stycket. Det har skett så alt det klargörs att sjukhus-vårdsavdragel omfattar ersättning från den frivilliga sjukpenningförsäk­ringen. Delta innebär dock ingen ändring i sak.

Som framgår av avsnitt 4.2 skaU det finnas en fast koppling mellan faststäl­
lande av sjukpenninggrundande inkomst och fastställande av årsarbetsfid.
Det innebär all prövning av sjukpenninggrundande inkomsi och prövning
av årsarbetstid alltid skaU ske i ett sammmanhang. För att denna fasta
    65

5   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 69


 


koppling skaU komma tiU utiryck anges i paragrafens första stycke atl     Prop. 1986/87: 69 försäkringskassan samtidigt som den i samband med inskrivning av en försäkrad faslsläller dennes sjukpenninggrundande inkomst även skall fastställa årsarbetstiden, om den sjukpenninggrundande inkomsten hell eller delvis är atl hänföra till anslällning.

Reglerna i första stycket om omprövning av sjukpenningförsäkringen har under a) kompletterats med sikte på såväl del fallet att kassan har fått kännedom om att arbetstiden ändrats som det fallel att kassan har fåll kännedom om att andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rälien lill sjukpenning eUer för sjukpenningens storlek. Del sistnämnda innebär en skyldighet alt ompröva sjukpenningförsäkringen även när bl. a. förhållandena för en försäkrad som får en schabloniserad sjukpenning ändras på ett sådanl sätl alt schablonberäkning inle längre skall göras, l.ex. genom förändrad utläggning av arbetstiden. Som etl annal exempel på vad ändringen innebär kan nämnas all det klargörs atl del föreligger en skyldighel atl ompröva sjukpenningförsäkringen när förhållanden som be­skrivs i tredje stycket har ändrals. Den försäkrade bedriver l.ex. inle längre studier för vUka han uppbär studiemedel.

I del fjärde slycket finns föreskrifter om beräkning av sjukpenning under studietid för försäkrade som uppbär sådana former av studiestöd som räknas upp i tredje stycket 1. De regler för beräkning av sjukpenning som gäller för sådana försäkrade innebär för den som har en sjukpenninggrun­dande inkomsi när studierna påbörias att denna inkomst görs vilande. Så länge som den inte aktiveras beräknas ingen sjukpenning på grundval av den. De nya reglerna för timberäkning av sjukpenning innebär atl den sluderande även kan ha en årsarbelslid faslstäUd när studierna påbörias. Också den blir i ett sådant fall vilande på molsvarande sätt som den sjukpenninggmndande inkomsten.

En studerande har emellerfid enligt föreskrifterna i Qärde stycket möjlig­heter alt få sjukpenning under studietiden, om han har förvärvsinkomster vid sidan av studierna eller under ferierna. Har han sådana inkomsler fastställs en s. k. sludietids-SGI. Föreskrifierna i fjärde stycket har nu kompletterats så atl även en särskild årsarbelslid skall fastställas under studietiden, om den sjukpenninggrundande inkomsien hell eller delvis är all hänföra till anställning. Årsarbetstiden skall därvid beräknas på grund­val av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.

Del fjärde stycket innehåller även föreskrifier om aktivering av den vilande sjukpenninggrundande inkomsien under sommarferier. Som fram­går av avsnitt 5.3 innebär de nya reglerna att sjukpenning under de försia 14 dagarna allfid skall utges på s.k. sludietids-SGI och den särskilda årsarbetstid som fastställs under studietiden. Däremoi skaU akfivering som hittills kunna ske när sjukfaUel har varat i 14 dagar. Föreskrifierna om aklivering av vilande sjukpenninggrundande inkomsi har justerats med anledning av detta. Vidare har den redaktionella ändringen gjorts all före­skriftema om aktiveringen har förts över tiU ett nytt femte stycke.

66


 


5 a §                                                     ' "                                     Prop. 1986/87:69

Denna paragraf innehåller föreskrifter om fastställande av sjukpenning­grundande inkomst för försäkrade som uppbär tjänstepension. Försia slyckel har nu kompletterats med att årsarbetstid skall fastställas om den sjukpenninggrundande inkomsten hell eller delvis är att hänföra tiU anstäU­ning.

Föreskrifterna i andra stycket gäller fastställande av sjukpenninggmn­dande inkomst för tjänslepensionär som är hell eller delvis arbetslös saml arbetssökande. Som framgår av de nya föreskrifterna i 10 c § skall nuva­rande regler om sjukpenningberäkning tillämpas för sådana tjänstepensio-

Beträffande motiven till ändringarna i denna paragraf hänvisas fiU vad som anförts som kommentar fill ändringama i 5 § första slyckel.

Enligl föreskrifierna i 7 § utges sjukpenning vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minsl hälflen. Vid fullständig nedsätt­ning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning. I annat fall ulges halv sjukpenning. Första stycket i 8 § innehåller en regel fill ledning för bedöm­ning av om fullständig nedsättning föreligger när sjukdomen kan antas vara kortvarig. Denna regel har nu kompletterats med en regel för bedömningen av arbetsförmågans nedsättning när den försäkrade behöver avstå från förvärvsarbete på grund av sjukdom. Del anges alt om den försäkrade behöver avslå från förvärvsarbete under minst hälften av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst molsvarande mån den dagen. Skälen för denna komplelterande bestäm­melse framgår av avsnitt 8.1. Genom den nya bestämmelsen kommer det för dem som har avstått från förvärvsarbete inte längre all krävas atl sjukdomen och nedsättningen av arbetsförmågan skall ha förelegal hela dagen för atl sjukpenning skall kunna utges. Den som t. ex. insjuknar efter all ha fullgjort halva arbetsdagen skall således kunna få halv sjukpenning. Motsvarande gäller den som efler frånvaro som behövts på grund av sjukdom återgår i arbete sedan halva arbetsdagen gått.

Ett nytt fjärde stycke har lagts till i paragrafen. Det anges där atl som en sjukperiod anses den tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 §. Denna föreskrifl har flyttats hit från 10 §. Någon ändring i sak har inte åsyftats.

10 §

I denna paragraf har lagits in bestämmelser om för vilka fall och för hur lång tid timberäknad sjukpenning skall ulges. Föreskrifterna om hur den skall beräknas återfinns i de följande två nya paragrerferna 10 a och b §§. I ytterligare en ny paragraf, 10 c §, har införts vissa regler om undantag från


 


limberäkning av sjukpenning. De föreskrifter som gäUer i vilka fall timbe- Prop. 1986/87: 69 räknad sjukpenning skall utges och hur den skall beräknas har således förts samman till ett avsnill. 1 10 § finns för närvarande föreskrifier om ulgi­vande av sjukpenning för lid före anmälan (Qärde slyckel) och en definiiion av begreppel sjukperiod (femle stycket). Dessa regler har betydelse även när sjukpenning beräknas enligt nuvarande metod. Detta motiverar en ändrad placering av dem. Därför har reglerna om ulgivande av sjukpenning för tid före anmälan flyttals till en ny paragraf, 14 §, medan definitionen av begreppel sjukperiod har flyttats till 8 §. Begränsningarna enligl 10 § i dess nuvarande lydelse vad gäller sjukpenning för insjuknandedagen (försia stycket) och för fridagar (andra och iredje slyckena) har slopats.

I den nu föreslagna lydelsen av 10 § beskrivs i paragrafens försia stycke för vilken period timberäknad sjukpenning kan ulges lill den som har sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis är all hänföra till anslällning. Perioden omfattar högst 14 dagar. Delta innebär all om sjuk­perioden varar kortare lid är del endast timberäknad sjukpenning som Ulges. Varar sjukperioden längre lid utges timberäknad sjukpenning under de försia 14 dagarna och sjukpenning enligl nuvarande regler för resleran­de tid. Perioden med timberäkning lar sin början den dag då sjukdomsfallet anmäldes liU försäkringskassan. För denna dag ulges sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anslällning om den försäkra­de skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte varit sjuk. Motsvarande gäller för de följande 13 dagarna. Villkoret att timberäknad sjukpenning bara kan ulges för en sådan dag då den försäkrade annars skulle ha ulfört förvärvsarbele gäller generelll med reservation för vad som sägs i paragra­fens Iredje stycke.

Sjukpenning kan i vissa fall utges för tid före anmälan. I sådana fall skall enligl andra stycket vad som föreskrivs i försia slycket gälla som om den försia ersältningsdagen var sjukanmälningsdag.

Tredje stycket innehåller föreskrifter om lid som skall jämställas med tid för förvärvsarbete. De fall som räknas upp är ledighet för semester, ledig­het under studielid för vilken oavkortade löneförmåner utges och ledighet under lid då den försäkrade genomgår viss angiven utbildning. Timberäk­nad sjukpenning skall således, ulan hinder av villkoret i försia stycket om avstående från förvärvsarbete, kunna utges till den som är sjuk på en semesterdag eller när han är ledig från arbetet för vissa former av studier eller utbildning.

10 a §

Denna paragraf innehåller föreskrifter om hur hel sjukpenning per dag skaU
beräknas när fimberäkning av sjukpenning skall ske. Till gmnd för beräk­
ningen skall läggas det tal som erhålls när 90 procent av den sjukpenning­
grundande inkomsten delas med årsarbetstiden. Reglerna för beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst finns 12 §. En annan någol avvikande regel
finns i 5 § Qärde slycket. Del gäller sjukpenninggrundande inkomsi för
vissa sluderande, s. k. studietids-SGI. Om timberäknad sjukpenning skall
ulges på gmndval av denna inkomsi är del också denna som årsarbetsfiden
68

skall delas med.


 


Regler om beräkning av årsarbelslid har förtS in i 2 b § och 5 § Qärde Prop. 1986/87:69 slyckel. Reglerna om faststäUande av årsarbetsfid under studietid överens­slämmer inte helt med reglerna i 2 b §. Är del så att timberäkning av sjukpenning skall ske utifrån studietids-SGI och årsarbetstid är det den enligl 5 § Qärde slycket fastställda årsarbetstiden som skall läggas fill grund för beräkningen. Della fär anses framgå utan alt det uttryckligen anges i förevarande paragraf.

Del tal som erhålls sedan 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten delats med årsarbetstiden är ett utiryck för storieken av sjuk­penningen för varje timme. Della tal skall enligl vad som föreskrivs i Qärde slyckel avrundas till närmaste hela krontal.

Det andra slyckel reglerar beräkningen när sjukpenning ulges för endasl en dag. Då skall kvoten av 90 procent av den sjukpenninggrundande inkornslen och årsarbetstiden multipliceras med anlalet limmar av ordina­rie arbelslid eller däremoi svarande normal arbetsiid. Produklen därav ulgör den hela sjukpenningen för denna dag. Om antalel timmar inte uppgår till ett helt limtal skall enligl vad som föreskrivs i Qärde slycket avmndning ske till närmaste hela timtal. Därvid skall halv timme avrundas uppåt.

I det tredje stycket regleras beräkningen av sjukpenningen när den utges för mer än en dag. Även här innebär det försia ledel att 90 procenl av den sjukpenninggrundande inkomsten delas med årsarbetstiden. Den erhållna kvoten multipliceras med det sammanlagda anlalet limmar av ordinarie arbelslid eller däremoi svarande normal arbetstid som belöper på dagarna. Del tal som därvid erhålls delas med anlalel dagar med sjukpenning. Kvoten utgör beloppet av hel sjukpenning för dag.

Om det sammanlagda anlalel timmar inle uppgår till elt helt fimtal skaU enligt vad som föreskrivs i Qärde stycket avrundning ske på samma sätt som när sjukpenningen utges för endasl en dag. Någon avrundning dag för dag av arbelstiden skall alltså inte ske när sjukpenning utges för mer än en dag.

När kvoten av 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och årsarbetstiden har multiplicerats med del sammanlagda antalet limmar har försäkringskassan, om den försäkrade varit helt arbelsoförmögen, fått fram den lotala ersättning som den försäkrade är berälligad lill. Om den försäkrade har varit arbelsoförmögen tiU minst hälften men inte helt är den försäkrade berättigad till hälften av denna summa. I sådana faU behövs inle några yllerligare beräkningar, varför den regel om avmndning av sjukpen­ning som intagits i Qärde stycket, bör kunna användas på hela den ersätt­ning som den försäkrade är berättigad tiU.

I vissa fall behöver försäkringskassan räkna fram ersättningen per dag för atl kunna klara av atl beiala ul rält ersäitning. Elt fall när delta behövs är när den försäkrade under sjukperioden är berättigad till halv sjukpen­ning för en eller flera dagar och hel sjukpenning för reslerande dagar. Ett annal fall är när avdrag skall göras på sjukpenning för sjukhusvård (4 § andra stycket). Regeln om avmndning av sjukpenningen bör i sådana faU användas så atl avmndningen sker för varje dag med sjukpenning.

Paragrafens femte siycke innehåUer etl bemyndigande för regeringen att       69


 


meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och     Prop. 1986/87:69 däremot svarande normal arbetstid. Bemyndigandel ger en möjlighet för regeringen att på riksförsäkringsverket överlåta att meddela föreskrifter om schablonberäkning.

Som framgår av avsnitt 4.1 avses ell förenklat beräkningssätt fillämpas för vissa försäkrade. Elt sådanl beräkningssätt bör kunna tillämpas i hu­vudsak enligl följande.

1. Försäkrade som arbelar lika många timmar varje arbetsdag.

För heltidsarbetande såväl som för deltidsarbetande krävs en uppgift om sjukpenninggrundande inkomst och atl den försäkrade arbelar på angivei sätl. Dessutom krävs uppgift om hur många dagar per år som den försäkra­de förvärvsarbetar. En schabloniserad årsarbetstid i limmar faslslälls med utgångspunkt i antalel arbetsdagar per år. En schabloniserad dagersättning fastställs också. Delta innebär för t. ex. en heltidsarbetande som arbelar fem dagar i veckan alt han får anses arbeta 40 timmar per vecka. Årsar­betstiden blir då (40x52) 2 080 timmar. Han får anses arbeta åtta fimmar per dag. Ersättningen per dag bUr 8 x (0,9 x SGI/2 080),

Vid sjukdom uppger den försäkrade vilka dagar han skulle ha arbelal om han inle hade blivil sjuk och en schabloniserad ersättning ulges för dessa dagar.

2. Försäkrade med månadslön vars inkomstbortfall vid sjukdom är lika
stort varje arbetsdag i månaden oberoende av arbetstidens förläggning,
dvs. lika stort löneavdrag görs för varje dag. Såväl heltids- som deltidsar­
betande med dessa förutsättningar omfallas.

I dessa fall krävs uppgift om sjukpenninggrundande inkomsi och om alt löneavdraget är lika stort varje dag. Vidare krävs uppgifl om hur många dagar per år som den försäkrade förvärvsarbetar. En schabloniserad årsar­belslid i fimmar fastställs med utgångspunkt i antalet arbetsdagar per år. En schabloniserad dagersättning faslslälls också på samma sätt som under punkl 1. Den schabloniserade dagersättningen fastställs alltid med åtta fimmar per dag som grund. Ersättningen per dag anpassas lill inkomstbort­fallet med hjälp av SGI och anlal arbetsdagar. Den schabloniserade dager­sättningen ger därigenom i princip samma ersättning för inkomstförlust som när den timberäknade sjukpenningen räknas fram med stöd av ordina­rie arbetstid för varje enskild dag.

Den som arbetar helfid och den som arbelar delfid med arbetstiden förlagd över fem dagar i veckan får anses arbeta 260 dagar per år i genomsnitt åtta fimmar per dag. Årsarbetstiden blir då (260 x 8) 2080 fimmar. Den schabloniserade dagersättningen faststäUs som i punkt 1. Ersättningen per dag blir 8 x (0,9 x SGI/2080). Ersättningen per dag anpassas lill inkomstbortfallet genom SGI som är lägre i ddfidsfallel än i heltidsfallel.

För den som arbetar koncentrerad deltid (t. ex. vissa dagar i veckan) eller oregelbunden deltid fastställs årsarbetstiden med slöd av det beräkna­de anlalet arbetsdagar per år. För den som arbetar t. ex. tre dagar i veckan

blir årsarbetsfiden (3x8x52) 1 248 fimmar. Den schabloniserade dagersält-  70

ningen faslslälls. Ersättningen per dag blir 8 x (0,9 x SGI/1 248).


 


Vid sjukdom uppger den försäkrade även här endast vilka dagar han     Prop. 1986/87:69 skulle ha arbetat om han inle hade blivit sjuk och en schabloniserad ersällning utges för dessa dagar.

När del gäller beräkning av antalet arbetsdagar per år kan den göras t. ex. efler genomsnittet per vecka och multipliceras med 52 eller efter genomsnittet under en fyraveckorsperiod och multipliceras med 13. Också annan periodindelning av arbetet än som nu nämnls kan förekomma inom skUda arbetsområden. I sådana fall får naturiigtvis multiplikatorn anpassas därefter. Beräkningen av årsarbetstid resp. antal arbetsdagar per år bör vid såväl schablonberäkning som vid fimberäknad sjukpenning göras utifrån en oreducerad arbetsvecka, dvs. hänsyn bör inte tas fill de arbetsdagar som faller bort på grund av att de infaller under en helgdag. Med en sådan beräkning blir fiden densamma år frän är oberoende av när helgdagarna infaller under resp. år. Den uppgifl om årsarbetstid som den försäkrade lämnar är inle heUer bunden liU kalenderår ulan är en beräkning för den kommande tolvmånadersperioden.

3. Anställda som omfattas av arbetsgivarinlräde.

För stafiigt anställda gäller avlöningsavial som även innefattar regler om ersättning vid sjukdom. Avtalet innebär att arbetslagaren vid sjukledighet får lön med visst sjukavdrag (sjuklön). Sjukpenningen betalas därvid i stället till arbelsgivaren - staten, s. k. arbetsgivarinlräde.

För dessa anställda fillämpas sedan år 1985 en förenklad administrafion av försäkringsersättningen som bl.a. innebär att riksförsäkringsverket överför en schablonmässigt beräknad sjukpenningersätining till slalens inkomsttitel. Den schabloniserade ersättningen är beräknad så att sjukpen­ningen ulgör en viss procentandel av utgiven sjuklön under perioden. Hänsyn har därvid lagils fill dels all sjuklön i motsats tiU nuvarande sjukpenning innefattar bl. a. ersättning för insjuknandedagen och för ar­betsfria dagar samt lönedelar över 7,5 gånger basbeloppet, dds att avdrag inte görs för sjukhusvård.

Detta förfarande kan tillämpas även fortsättningsvis. Den nämnda pro­centandelen bör dock anpassas med hänsyn till att reglerna om insjuknan­dedag och fridagar slopas genom sjukpenningreformen.

För arbetstagare med statligt reglerade Qänster, som är anslällda hos en annan arbetsgivare än staten, t. ex. anställda hos försäkringskassor, kyrk­liga kommuner och vissa anslällda i de borgerliga kommunema, är del lill följd av arbetsgivarinträdet den sjukpenning den anställde har rält till som betalas tUl arbetsgivaren.

För denna gmpp bör en schablonisering göras så atl den sjukpenning som utges till arbelsgivaren utges enligt nuvarande regler för varje dag i sjukperioden. Till del bemyndigande som behövs för alt meddela föreskrif­ier om sådan sjukpenningberäkning ålerkommer jag i kommentaren lill 16 §.

71


 


10 b §                                                                         Prop. 1986/87:69

I första stycket behandlas beräkningen av hel sjukpenning för perioden om högsl 14 dagar när den försäkrades sjukpenning svarar mot sjukpenning­grundande inkomst av såväl anslällning som annal förvärvsarbete. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställning beräknas enligt 10 a §. Som framgår av 10 § beräknas denna under fömlsätlning all den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inle hade varit sjuk. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligl 4 § första stycket. Det innebär alt den del av den sjukpen­ninggrundande inkomsten som hänför sig till inkomst av annat förvärvsar­bete delas med 365. Att i vissa faU den sjukpenninggrundande inkomsten enligl 5 § Qärde stycket skall läggas till gmnd för beräkningen har inte ansells behöva anges uttryckligen. De båda framräknade sjukpenningde­larna utgör efter sammanläggning den hela sjukpenningen för dag.

10 c §

För vissa situationer har del bedömis ogörligt att lillämpa en fimberäknad sjukpenning även om den försäkrade har sjukpenninggmndande inkomsi av anslällning. Den undantagsreglering som behövs för della ålerfinns i paragrafen. Här räknas fem fall upp där sjukpenningen skall beräknas enligl nuvarande regler. Fallen har behandlats i avsnitt 4.6, 5.3, 5.5 och 5.6.

11 §

Gällande regler i 10 § första-tredje slyckena om ersättning för insjuknan­dedag och för s. k. fridagar upphävs. Avskaffandet av reglerna innebär att sjukpenning skall kunna ulges för insjuknandedagen. Detta gäller generellt och således även i andra fall än då timberäknad sjukpenning kommer ifråga. Vidare får avskaffandet av nuvarande regler om fridagar genomslag också för försäkrade som har sjukpenninggrundande inkomst av annal förvärvsarbete utan atl del finns någon karenslid för sjukpenningen. Med hänsyn till dessa förhållanden har paragrafens bestämmelse om undanlag från fillämpning av 10 § försla-lredje styckena fått ulgå.

14 §

Denna paragraf upphävdes med verkan fr. o. m. den 1 januari 1977. En ny paragraf har nu införts här. Den innehåller regler om i vilken utsträckning sjukpenning får utges för lid före sjukanmälan. Dessa regler har med endast språkliga förändringar flyttats hit från 10 § Qärde stycket.

16 §

Som framgår av kommentaren till 10 a § bör för arbetstagare med statligt

reglerade ijänsler, som är anställda hos en annan arbelsgivare än staten    __

och som omfattas av arbetsgivarinlräde, en schablonisering göras av sjuk-


 


penningberäkningen. Schabloniseringen avses innebära att den sjukpen-     Prop. 1986/87:69 ning som skall utges till arbetsgivaren skall beräknas enligt nuvarande regler för varje dag i sjukperioden. Det lillägg som gjorls i paragrafen som elt Qärde stycke ger etl bemyndigande för regeringen alt utfärda de före­skrifter som behövs i ifrågavarande fall för sjukpenningberäkningen.

17 §

Om en försäkrad underlåter alt enligl 6 § lill försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden som är av betydelse för rätten till sjukpenning ellerför sjukpenningens storlek kan del föranleda atl sjukpen­ningen dras in eller sätts ned. 1 6 § föreslås att anmälningsskyldigheten till försäkringskassan skall ulvidgas till atl omfatta även ändring av arbetsti­den eller andra omständigheter som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Underlåter den försäkrade alt anmäla sådana änd­ringar skall delta, liksom underiåtenhet atl anmäla inkomständring, kunna medföra indragning eller nedsällning av sjukpenningen om det är motiverat av omständigheterna. Lydelsen av första stycket c) i paragrafen har jäm­kats i enlighel härmed.

4 kap

Föreskriftema i denna paragraf reglerar föräldrapenningens storlek. Om föräldrapenningen inte skall utges med belopp enligl garantinivån skall den enligt den nuvarande lydelsen utges med belopp motsvarande föräldems sjukpenning beräknad enligl 3 kap., dock med bortseende från 5 § Qärde stycket. Föräldrapenningen skall även fortsättningsvis beräknas enligt nu­varande regler. För att detla skall framgå av lagtexten har paragrafen kompletterats med beaktande av all nya beräkningsbestämmelser för sjuk­penning införts i 3 kap. 5 § femte slycket samt 10 a och 10 b §§.

14 §

Som framgår av avsnitt 6.2 skall den lillfälliga föräldrapenningen i den mån den svarar mol sjukpenninggrundande inkomsi av anslällning beräknas på motsvarande sätt som sjukpenningen i det nya sysiemel för timberäknad sjukpenning. Delta gäller oavsett föräldraledighetens längd. Någon be­gränsning till en period om högst 14 dagar så som görs beträffande sjukpen­ning skall således inte förekomma.

Paragrafens nuvarande första stycke, som beträffande beräkningen hän­visar fill sjukpenningberäkningen enligt hela 3 kap., har utgått. I ell nytl siycke har angells vad som skall gälla vid beräkning av den tillfälliga föräldrapenningen för en försäkrad som har sjukpenninggmndande in­komst av anslällning eller av både anställning och annal förvärvsarbete. Della har skett genom hänvisningen tUl vad som föreskrivs beträffande

timberäkning av sjukpenning i 3 kap. 10 a och 10 b §§. Vidare framgår av

73


 


vad som föreskrivs i det nya stycket att fillfällig föräldrapenning tiU en     Prop. 1986/87:69 studerande,  som omfattas av sysiemel med vilande SGI och sludie­tids-SGI, allfid, i motsats till vad som gäller beträffande sjukpenning, skaU beräknas på gmndval av studietids-SGI under sommarferier. Delta har behandlats i avsnitt 6.2.

Paragrafens nya Iredje siycke anger hur filU"ällig föräldrapenning beräk­nas för försäkrad som enbari har sjukpenninggrundande inkomsi av annat förvärvsarbete. Ersäitning för dessa försäkrade ulges även fortsättningsvis enligt nuvarande regler, dvs. enligt 3 kap. 4 § med beaklande i tUlämpliga fall av 5 § Qärde stycket i nämnda kapitel.

14 a §

Paragrafen innehåller vissa undanlag från timberäkning av tiUfällig föräl­drapenning. Undanlagen har motsvarigheter bland undantagen från tim­beräkning av sjukpenning enligt 3 kap. 10 c §.

21 kap. 1 §

Denna paragraf innehåller regler om tecknande av frivillig sjukpenningför­säkring. Som framgår av avsnill 6.4 skall denna försäkring i fortsättningen kunna tecknas på samma vUlkor som enligt nuvarande regler. De ändringar som gjorts i försia slycket föranleds av della.

Även ändringen i andra stycket föranleds av behovet att tiUse att nuva­rande regler skall lillämpas vid försäkring för sjukpenningfillägg.

I elt nytt iredje stycke föreskrivs atl en frivillig försäkring inle skall påverkas av att den försäkrades sjukpenning enligt 3 kap., under de förul­sältningar som anges där, beräknas med lillämpning av 5 § femle slyckel, dvs. akliveras under sommarferier, eUer beräknas med tillämpning av 10 a eller 10 b § i 3 kap. Detta innebär att det enbart är om sjukpenningen höjs med lillämpning av 3 kap. 4 § första stycket som den frivilliga försäkringen påverkas-

Föreskrifter om atl en sjukpenning som akliveras under sommarferier inte får påverka en frivillig försäkring finns för närvarande i 5 § andra stycket förordningen (1985:733) om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. Det har bedömts lämpligt att i förevarande para­graf föra ihop denna skyddsregel med den skyddsregel som behövs för all timberäknad sjukpenning inte skall påverka en frivillig försäkring. Det ankommer på regeringen att i konsekvens med den föreslagna lagreglering­en besluta om ändring i 5 § förordningen.

Ändringen i sisla slycket innebär ett klargörande av att ersättning från den frivilliga försäkringen upphör vid ingången av den månad då hel förtids- eller ålderspension börjar ulgå.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Reformen avses träda i kraft den 1 december 1987. Skälen lill att denna            74

fidpunkt valts och tUl de föreslagna övergångsbestämmelserna framgår av avsnill 9.


 


12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 380) om Prop. 1986/87:69

arbetsskadeförsäkring

3 kap.

Som framgår av avsnitt 6.5 är avsikten atl den timberäkning av sjukpen­ning som skall ske enligt AFL skall ha sin motsvarighet vid sjukfall inom arbetsskadeförsäkringen. Tredje stycket i paragrafen har kompletterats så att del framgår alt tillämpningen av nuvarande sätt att beräkna arbels-skadesjukpenning inskränks. Hur timberäkning av sjukpenning enligt de nya reglerna skall göras framgår av 5 a-5 c §§.

I samband med det nya beräkningssättet för sjukpenning uppkommer behov av alt ha en definition av vad som är en sjukperiod också i LAF. Den definiiion, som har lagits in som elt nytt stycke i paragrafen, ansluter lill begreppet sjukperiod enligl 3 kap. AFL. Del är dock att märka alt sjukperiod inom arbetsskadeförsäkringen börjar tidigast vid samordnings­tidens utgång.

5a§

I denna nya paragraf ålerfinns reglerna om när timberäknad sjukpenning skall ulges för försäkrad som på grund av arbetsskada insjuknar efter samordningsfidens uigång. En sä beräknad sjukpenning kan ulgå för perio­der om högsl 14 dagar.

Paragrafen har väsentligen sin motsvarighet i den föreslagna regleringen i 3 kap. 10 § AFL.

För del fall en försäkrads sjukperiod inleds mindre än 14 dagar före samordningstidens utgång och fortsätter efter samordningstidens utgång skall timberäkning av sjukpenningen kunna ske för högst 14 dagar sam­manlagt. Om detta föreskrivs i paragrafens Qärde stycke.

5b §

Denna paragraf innehåller föreskrifter om hur hel sjukpenning skall beräk­nas i del nya systemet med timberäknad sjukpenning. Det försia ledel är all sjukpenningunderlaget delas med den årsarbetstid som fastställts enligl 3 kap. AFL. De beräkningar i övrigt som behövs för att få fram sjukpen­ningen per dag moisvarar de som skall gälla för den timberäknade sjukpen­ningen enligt AFL.

5c §

För det fall den försäkrade har inkomsi av såväl anslällning som annat förvärvsarbete föreskrivs i paragrafens försia siycke hur beräkningen av hel sjukpenning skall ske. För att bestämma den hela sjukpenningen för dag skall således den timberäknade sjukpenningdelen och den enligt nuva­rande regler beräknade sjukpenningdelen sammanläggas.

Vad som föreskrivs i andra stycket om undantag från timberäkning av            '

sjukpenning har sina motsvarigheter i 3 kap. 10 c § AFL.


 


6 §                                                                             Prop. 1986/87: 69

När sjukpenning ulges enligl AFL beräknas den för studerande som upp­bär vissa former av studiestöd på en sjukpenninggrundande inkomst som faslslällls med slöd av 3 kap. 5 § Qärde stycket nämnda lag. Sysiemel med studerandesjukpenning bör slå igenom även inom arbetsskadeförsäkring­en. Delta föranleder ändringar i förevarande paragraf.

7§

Om en försäkrad, som uppbär livränta, ånyo insjuknar på gmnd av arbets­skadan, skall i förekommande fall timberäkning av sjukpenning ske för honom enligl 5 a-5 c §§. Detta föranleder ändring i paragrafen.

Eftersom det bl. a. för den nya timberäkningen av sjukpenning är av väsenfiig belydelse all faslställa sjukperiodens början föreslås alt de regler som gäller för sjukanmälan enligt AFL även införs i arbelsskadeförsäkring­en. Skälen härför har angetls i avsnitt 6.5.2. Som framgår därav föreslås att reglema för sjukanmälan skall gälla även inom det statliga personskade­skyddel. Ändringen i förevarande paragraf får genom en hänvisning fill paragrafen som fmns i LSP (10 §) åsyftad verkan beträffande anmälnings­skyldighet inom personskadeskyddet.

12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare

3§

Del nya sättet alt limberäkna sjukpenningen enligl AFL för en period av högst 14 dagar skall gälla även för ersättning åt smittbärare, dock inte för dem som har en sjukpenninggrundande inkomst av enbart annal förvärvs­arbete än anställning.

I lagmmmets nuvarande lydelse ges i första stycket en särregel för den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Denna regel har sin grund i äldre förhållanden rörande den allmänna försäkringens omfall­ning. Eftersom bestämmelsen numera saknar betydelse och några sär­regler i förhållande till AFL inte är avsedda för den som har inkomst av annal förvärvsarbele än anställning har bestämmelsen fått utgå.

13 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen

dels föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.  lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2.  lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbelsskadeförsäkring.

76


 


3.   lag om ändring i lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare.     Prop. 1986/87: 69 dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

4.   föräldrapenning och havandeskapspenning (avsnitt 6.3),

5.   värnpliklsförmåner och motsvarande (avsnitt 6.6).

14 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposiiion förelägga riksdagen vad föredraganden har anförl för de ålgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

77


 


Bilaga 1     Prop. 1986/87: 69

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds S 1986: 8) Förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn

Promemorian innehåller en översyn av reglerna för ersällning från sjukför­säkringen vid kortlidssjukdom och vid föräldraledighet med tillfällig föräl­drapenning för att vårda bl. a. sjukt barn.

Nuvarande regler för beräkning av sjukpenning ger ogynnsamma konse­kvenser för vissa kaiegorier försäkrade om de är sjuka enstaka dagar eller kortare perioder. Orsaken till delta är främst alt den sjukpenninggrun­dande årsinkomsten (SGLn) vid beräkning av sjukpenning delas med 365 oberoende av hur inkomsten faktiskt fördelar sig över arbetsåret eller arbetsdagen.

Den nuvarande sjukpenningförsäkringen ger ett grundläggande försäk­ringsskydd som är enkell atl administrera och där ojämnheter i kompensa­tionsnivån jämnas ul vid långa sjukfall. De fördelar som ligger i delta bör -enligt promemorian - bevaras. Brislerna i kompensalion vid korta sjukfall som finns idag bör därför i möjligaste mån undanröjas ulan atl regelsyste­met för sjukpenningberäkning görs om helt. Reglerna för beräkning av SGI bör inte heller förändras.

För att få ell syslem som ger i princip 90-procentig ersättning även vid korta sjukfall och oregelbundna arbetstider krävs atl sjukpenningen beräk­nas inle enbart ulifrån ett dagbelopp och del antal dagar den försäkrade är sjuk utan utifrån den faktiska tid han har avstått från förvärvsarbele på grund av sjukdom. För atl ersättning skall kunna ulges för den faktiska arbetstid som den försäkrade avstått från behöver en ersättning per timme räknas fram. I promemorian redovisas förslag till etl sädanl system med sjukpenning beräknad per timme.

Den på ovannämnda sätt beräknade sjukpenningen, timsjukpenningen, föreslås i likhet med nuvarande sjukpenning faslslällas med SGLn som utgångspunkt. Timsjukpenningen bör beräknas genom att SGLn delas med den försäkrades årsarbetsfid och multipliceras med 90%. Årsarbetstiden bör vara den tid som den försäkrade beräknas ulföra förvärvsarbele mätt i timmar per år. En på delta sätt faslställd limsjukpenning bör utges för den tid mätt i limmar som den försäkrade avstått från förvärvsarbele. Timsjuk-penning föreslås kunna utges vid sjukfaU som varar högsl 14 dagar eller för de första 14 dagarna av sjukfall som varar längre tid. Om den försäkrade under denna 14-dagarsperiod inte skulle ha utfört något förvärvsarbete om han inte hade blivit sjuk utges inte heller någon sjukpenning. Reglerna om insjuknandedag och fridagar tas också bort. Detta gäller inle enbart när timsjukpenningsystemet skaU liUämpas utan i fråga om alla sjukfall.

Problemen i kompensafionshänseende med den tillfälliga föräldrapen­
ningen föreslås lösas genom att denna beräknas på samma säll som tim­
sjukpenningen. Genom alt beräkningen av ersättningen knyts direkt till
den lid den försäkrade behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn
blir ersättningen även i dessa fall i princip 90% av inkomstförlusten.
          .,„


 


Någon begränsning till 14-dagarsperioder föreslås inle för lillfällig föräldra-     Prop. 1986/87:69 penning.

De föreslagna reglerna om limsjukpenning föreslås tillämpas på dem som har SGI av anstäUning. För bl. a. egenföretagare bör nuvarande regler gälla. De egenföretagare som inte har karenstid i sin sjukpenningförsäkring omfattas dock av reformen genom atl reglerna om insjuknandedag och fridagar tas bort. De nuvarande reglema bör också gälla för samtliga grupper vid längre sjukfall.

De ökade utbetalningarna från sjukförsäkringen beräknas i promemorian till 2 676 milj. kr. Till detta kommer vad som följer av den försiärkning som erfordras av de allmänna försäkringskassornas resurser för atl administre­ra det föreslagna ersätiningssystemet.

Reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

79


 


Bilaga 2     Prop. 1986/87:69


Sammanställning av remissyttranden över departementspromemorian Förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn (Ds S 1986: 8)

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetls av försäkringsöverdomstolen (FÖD), försäkringsrätten för Norra Sverige (FRN), försäkringsrätten för MeUansverige (FRM), försäkringsrätten för Södra Sverige (FRS), riksförsäkringsverket (RFV), riksrevisionsverket (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), socialstyrelsen, statskontoret, riksskatteverket (RSV), cenirala studiestödsnämnden (CSN), statens ar­betsgivarverk (SAV), RehabUiteringsberedningen (S 1985:02), statens handikappråd. Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska kommunför­bundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), För­säkringsanställdas förbund (FF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Arbetsgivarföreningen SFO, Kooperationens Förhandlingsorgani­sation (KFO), Lantbmkamas riksförbund (LRF), Sveriges läkarförbund, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Handikappförbundens centralkom­mitté (HCK) och De handikappades riksförbund (DHR).

Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från 25 försäkringskas­sor. Landsorganisationen i Sverige har bifogal yttranden från Beklädnads­arbetarnas förbund, Byggnadsarbetareförbundet, Elektrikerförbundet, Fa­briksarbeiareförbundet, Fastighetsanställdas förbund, Gmvinduslriarbe­tareförbundel, HandelsanstäUdas förbund, Kommunalarbetareförbundet, Lantarbetareförbundet, MelaUinduslriarbelareförbundet, Musikerförbun­det, Pappersindustriarbetareförbundel, Skogsarbetareförbundet, Statsan­ställdas förbund. Transportarbetareförbundet och Träindustriarbetareför­bundet.

1. Allmänna synpunkter

Arbetsgruppen föreslår ett sjukpenningsystem som skall ge i princip 90% ersättning även vid korta sjukfall och oregelbundna arbetstider. Vid korta sjukfall och den första tiden av längre sjukfall skall sjukpenning utges i form av timsjukpenning för den faktiska tid den försäkrade avslår från förvärvsarbele på grund av sjukdom. Fr. o. m. 15:e dagen ulges sjukpen­ning enligt nuvarande regler.

De flesta remissinstansema är posiliva till förslagets syfle.

LO har länge påtalat den stora orättvisa i sjukförsäkringen och föräldra­försäkringen som ligger i beräkningssättet och ser med myckel slor fill­fredsstäUelse all problemet är på väg mot sin lösning. Genom det nu föreliggande förslagel skapas en större jämlikhet av del ekonomiska ulfal­let vid sjukdom och föräldraskap. De låga kompensationsnivåer som främsl grupper inom LO-kollektivet får, elimineras högst väsentligt med den nya timsjukpenningen. Regeln att ersättning inte utgått för insjuknan­dedagen har ytterligare sänkl kompensationsnivån och skapat orättvisa


80


 


mellan olika grupper på arbetsmarknaden. LO ser därför förslaget som en     Prop. 1986/87: 69 slor rättvisereform.

TCO anser del positivi atl bristerna i nuvarande system undanröjs. TCO framhåller atl sociatförsäkringssystemet utgör en av grundpelarna i väl­färdsstaten och är etl viktigt instmment i en solidarisk fördelningspolitik. TCO förordar en samordnad allmän och generell socialförsäkring och tillslyrker principen om lösningar inom den allmänna försäkringens ram.

SAF anser att en lämplig avvägning har giorts vid ulformningen av beräkningssystemet och beträffande dess lillämpning på olika försäkrade.

SFO anser atl det är elt bra förslag. Del lillgodoser arbetsmarknadspar­temas önskemål från avtalsrörelsen att sjukförsäkringen skall ge likvärdiga förmåner för olika kategorier av anslällda vid korttidssjukdom. SFO fram­håller atl del är angeläget all snarast klara ut de närmare föreskrifterna om hur timsjukpenningen skall beräknas så att parterna kan göra de anpass­ningar av £iviaien som behövs. .Arbetet med föreskrifierna - som bör ske tillsammans med arbetsmarknadens parter - brådskar om reformen skall kunna träda i krafl den 1 juli nästa år som arbelsgruppen föreslår.

RFV välkomnar att en väsenllig brisl i sjukpenningförsäkringen elimine­ras och alt skillnader som idag finns i kompensationsnivån för oiika grup­per av anställda på arbetsmarknaden undanröjs.

FKF ser förslaget som en pålaglig förbällring. FKF är posiliv lill alla förändringar i sjuk- och föräldrapenningsyslemel som gör alt de försäkrade får en kompensation som bälire än idag stämmer överens med den verkliga inkomstförlusten och hälsar därför förslaget med tillfredsslällelse.

FKF ser dock detla förslag som en särlösning och ell provisorium i avvakian på en mer genomgripande förenkling och samordning av social­försäkringen.

Socialstyrelsen, som inie tar ställning till förslagets lekniska konstruk­tion eller administrativa konsekvenser, lillslyrker förslagel. Det finns en­ligt socialslyrelsens bedömning anledning räkna med att ett genomförande av arbetsgruppens förslag tiU nya regler för sjukpenningberäkning väsent­ligt bör förbättra den nu i många fall låga kompensafionsgraden vid korta sjukfall (ned lil! 25 — 30%) för slora grupper arbelslagare. Detta är en angelägen social rättvise- och jämlikhetsfråga. Mot bakgrund härav kan varken de ökade kostnaderna för försäkringen, den ökade administrativa belaslningen för försäkringskassorna eller del ökade uppgiftslämnandet för de försäkrade bedömas väga så lungl all reformen av de skälen skulle ifrågasättas. Socialslyrelsen erinrar om att olika brisier i socialförsäkrings­systemet bedöms vara en av orsakerna lill del aktuella socialbidragsbeho-vel. Den föreslagna reformeringen av sjukpenningförsäkringen bör för de grupper av människor som lever med inga eller smä ekonomiska margina­ler verka minskande på socialbidragsbehovel.

FÖD anser au förslaget tillhör eil av de mer kosinadskrävande som har
lagts fram pä socialförsäkringsområdet under de senasle lio åren. Domsto­
len vill för egen del inte ta ställning till frågan huruvida en sådan reform bör
genomföras. Det får enligt domstolen ankomma på de poliliska beslutsfat­
tarna all göra detta. Domstolen vill endast anlägga vissa mer allmänna
synpunkier på förslagel.
                                                                                       81

6    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 69


 


Försäkringsräiierna hyser betänkligheter mot förslaget som, enligt Prop. 1986/87:69 deras åsikt, komplicerar den allmänna försäkringen i alltför hög grad. FRM framhåller dock atl det är en rättvisefråga av första rangen att skillnaderna mol dem som genom avtal har tillförsäkrats ell fuUgoii försäkringsskydd jämnas ut. FRS vUl inte motsätta sig arbelsgmppens förslag. Rälien anser att systemet med limsjukpenning blir både rättvist och förmånligt för del stora flertalet försäkrade. Rätten förutser dock betydande tiUämpnings-problem, behov av avsevärda administrafiva insatser saml stora försäk­ringskostnader.

Förslaget innebär enligt statskontorets uppfattning sammanfattningsvis all regelsystemet i den allmänna försäkringen kompliceras ytterligare och atl adminisirationskostnaderna blir betydande.

SA V anser alt det är ofrånkomligt atl ett genomförande av timsjukpen­ningsystemet också kommer att medföra ökal arbete för myndigheternas personalavdelningar, bl. a. när det gäller atl ta fram uppgifter om årsarbets­tid och faktiska frånvarotimmar. Om del överhuvudlagel är möjligt all anpassa avtalssjuklönesystemel lill del föreslagna sysiemel lorde de änd­rade avtalsreglerna komma atl kräva mer manuell hantering och ökade konlakler med försäkringskassorna. Sammanfattningsvis avstyrker SAV att förslaget genomförs. SAV anser atl frågan om timsjukpenning bör bli föremål för yllerligare övervägande, varvid bl. a. de ovan anförda syn­punkterna måsle beaktas. I det fortsatla arbelet bör kontakt las med arbetsgivarorganisationerna inom den offentliga seklorn.

Svenska kommunförbundei ser med oro på atl förslagel genom sin detaljerade tekniska konsimktion medför alt försäkringskassorna får öka­de arbetsuppgifier och administrationskostnader. Kommunförbundet ifrå­gasätter därför om inte den grundläggande tanken — en rällvisare kompen­sationsnivå - kan genomföras genom andra tekniskl enklare lösningar.

Landstingsförbundet ifrågasätter om en generell lösning av sjukförsäk­ringsfrågorna för hela arbetsmarknaden skall ske enbart mol bakgmnd av avtalssituationen för vissa privatanställda, särskUt om lösningen medför slora problem inom andra arbelsmarknadssektorer, främst den kommuna­la. Landstingsförbundet anser atl om förslagel skall genomföras måsle del föregås av en ny ulredning där finansieringen av reformen övervägs på nytt och där bl. a. de särskilda förhållanden som finns inom vårdområdet be­lyses.

KFO.s uppfattning är att frågan om timsjukpenning eller andra former av sjukersättningssyslem bör utredas yllerligare med inrikining mol atl få ett administrativt enklare och för individen etl mer lättbegripligt och rättvist system.

SACO/SR tiUstyrker den föreslagna reformens åsyftade maleriella inne­börd men anser att arbetsgruppen bör få möjlighet att arbeta ytterligare med förslaget om förbättrad kompensation och därvid utreda möjligheter­na atl utge ersättning för det faktiska inkomstbortfallet. Även FRN och FKF anser atl del varil en fördel om förslagel mer inriktats på atl kompen­sera den fakfiska inkomstförlusten under sjukfallei.

Som en kompletterande åtgärd för att den avsedda kompensationsnivån
skall uppnås föreslår arbetsgruppen atl reglerna om insjuknandedag och
     82


 


fridagar skall tas bort. FRM, LO, FF, SAF, Sveriges läkarförbund, SFS Prop. 1986/87: 69 och HCK är positiva till förslaget. FRM anser att ell av de cenirala inslagen i arbetsgruppens förslag är att reglerna om insjuknandedag och fridagar tas bort helt, alltså inte endast vid korta sjukfall. Dessa regler infördes fr. o. m. den 1 januari 1967 samiidigi som den allmänna karensli­den om tre dagar togs borl. Om man tar bort regeln all sjukpenning inte skall utgå för insjuknandedagen kan det leda till att sjukpenning ulgår även för en sådan dag då den försäkrade har insjuknat efler arbeisfidens slut och följaklligen inte föriorai någon inkomst. Mol risken för detta måsle dock vägas de många fall där den försäkrade går miste om varje ersättning för insjuknandedagen. För de försäkrade som har en avtalsreglerad sjuklön uppslår inte motsvarande inkomstförlust eftersom arbelsgivaren betalar ut sjuklön. Detsamma gäller för dessa försäkrade under fridagar. Det är ett viktigt rätlvisekrav att de nuvarande skillnaderna försvinner. Vissa nack­delar med förslaget får därför accepteras.

2. Allmänt om beräkning av timsjukpenning

Arbetsgruppen föreslår att timsjukpenningen skall beräknas utifrån den sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och den årsarbetstid mätt i fimmar som den försäkrade lills vidare kan antas komma all ha. Timsjukpenningen bör vara 90% av den framräknade inkomsien per timme.

RFV, CSN, FKF, LO, FF, SAF, SFO, Sveriges läkarförbund, SFS, HCK och DHR är posiliva fill förslagel.

RFV anser all för den som har en regelbunden arbetsfid skulle kravet på att ange frånvarotimmar vid sjukdom vara en onödig åtgärd som står i direkl motsats lUl sirävan att åsladkomma enkla regler. Enligt verket bör en förenklad sjukpenningberäkning övervägas för dessa gmpper. Verket pekar därför på olika möjligheter all förenkla sjukpenningberäkningen för vissa försäkrade. Dessa kan få en schabloniserad årsarbetstid uttryckt i dagar eller limmar. Ersättningen beräknas per dag genom alt årsinkomsten delas med 260 eller per timme genom att årsinkomsten delas med 2080.

LO anser att problem för betydande grupper kvarslår, varför förändring­en måste utvärderas, och eventueUa korrigeringar göras för all nå elt system som ger samma procentuella inkomstbortfall, oavsett hur arbetsti­den är förlagd och vUka lönesystem som fillämpas.

FKF och FF föreslår en 100-procentig kompensaiionsnivå. Enligt FKF skulle behovet av kompletleringslösningar därigenom bortfalla och admini­strationen förbilligas.

FÖD, FRN, FRM, RRV, statskontoret. Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet, KFO, SACO/SR och SAV år negativa till förslaget.

FRN anser att systemel bör komplelteras med regler som begränsar
storleken av timsjukpenningen. FRN framhåller också att beslut om de
faktorer, SGI och årsarbetstid, efter vilka storleken av timsjukpenningen
skall bestämmas ofta fattas långt innan frågan om ersäitning blir aktuell.
Del är, enligl FRN, inte säkert att aUa försäkrade förstår sambandet mellan
dessa faktorer och den ersättning de får vid sjukdom. De kan därför
komma att lida rättsförluster om de vid ersätlningsliUfällel upptäcker att
    83


 


beslulel om SGI eUer årsarbetstid blivit felaktigt och underlåtit att anföra     Prop. 1986/87: 69 besvär inom besvärsliden.

Enligl statskontorets uppfattning innebär försLaget alt regelsystemet inom den allmänna försäkringen kompliceras ytterligare och atl adminis­trationskostnaderna blir betydande.

Svenska kommimjörbunde: framhåller att gmnden för en rätl beräknad fimsjukpenning saknas pä gmnd av svårigheten för den enskilde alt rätt ange sin årsarbetstid. Förslagel synes enligl kommunförbundets uppfatt­ning inte ha lagit hänsyn till nämnda problem i tillräcklig omfattning.

Landstingsförbundet anser alt förslagel skulle, om det genomförs, för landstingssektorn medföra myckel omfattande administralionsproblem utan att på ett fillfredsställande sätl lösa problemen med ojämn kompensa­tionsnivå.

SA V pekar på atl det finns många arbetstagargrupper med månadslön för vilka en lilläm.pning av timsjukpenningsystemet skulle bereda speciella svårigheler. S.AV nämner här lärare, präster och kyrkomusiker.

Såväl SAV som Svenska kommunförbundet och landstingsförbundet framhåller atl förslagel skulle medföra adminisiraliva problem för de of­fenlliga arbetsgivarna.

3. Beräkning av årsarbetstid

Den årsarbetstid som den försäkrade kan antas komma atl lills vidare ha under minsl sex månader i följd skall enligt arbelsgmppens förslag använ­das föl atl faslställa timsjukpenningen. Ordina.rie arbetstid plus semeste:' bör vara utgångspunkten. Övertid, mertid, lid i jour och beredskap e. d. bör inte räknas in i årsarbetsfiden.

RFV, FKF, LO och FFär positiva lill förslaget.

FKF tillstyrker förslagel men vill samtidigt framhålla viklen av att schabloner får användas för att bestämma de slora löntagargruppernas årsarbetstider.

LO har intel att invända mot förslaget i promemorian, men utgår från alt del upprättas elt mycket nära samarbete mellan försäkringsadministra­tionen och de fackliga organisationerna när årsarbetstider fastställs för olika kolleklivavialsområden. LO vill ocksä påtala vikten av att om tolk­ningsproblem uppstår om vad som är årsarbetsfid enligt kollektivavtal, kontakter tas inte bara med arbetsgivaren ulan också med berörd facklig organisation. TCO påpekar också viklen av atl kontakler tas med arbelsla­garorganisalionerna.

RFV anser sig ha skäl atl anla atl faststäUande av årsarbetstid kommer atl medföra stora problem för ett flertal kategorier av anställda. Verkel avser därför atl :a initiativ tiii au i en arbetsgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter analysera och lösa dessa problem.

FRN, FRM. RRV, RSV, SAV, Svensl

FRi\' anser att det är en stor risk atl olikheterna i arbetstidsbegreppen
leder lill missförstånd och oiiktiga arbetstidsuppgifter från den försäkrades
sida. Särskili svårt måsle det vara för den som har oregelbunden arbelslid,
       84


 


l.ex. skiftarbetare, att uppge sin ordinarie arbetstid. För de tillämpande     Prop. 1986/87:69 myndigheterna kommer det att bli belungande att kontroUera rikligheten av uppgifterna om årsarbetstid särskilt som den ordinarie arbetstiden kan variera betydligt mellan olika kollektivavtalsområden och branscher.

FRM och RSV vill framhålla atl de erfarenheter som fmns när del gäller att faslställa årsarbetstid vid beräkningen av arbetsgivaravgifter vittnar om atl del föreslagna systemet kommer atl möta många problem. FRM anslu­ter sig dock till förslaget alt övertid, mertid, tid i jour och beredskap inte skaU tas med vid beräkningen av årsarbetstid.

SAV tar upp de grupper som har oreglerad arbetstid och mycket spe­ciella tjänstgöringsförhållanden jämfört med arbetstagare i allmänhel. För atl systemet med timsjukpenning överhuvudtagel skall fungera inom var och en av dessa grupper måste man fastställa principer för hur årsarbetstid och fakiiska frånvarolimmar skaU beräknas. Detta lorde enligl SAV stöta på stora svårigheter.

Beträffande de stora grupper arbetstagare på den primärkommunala sektorn som har arbetstidsvillkor och arbetstidsförläggning som avviker från hellids- och helårsarbetande ser Svenska kommunförbundei svårighe­ter för den enskilde att beräkna och ange årsarbetsfiden på det säll som förslaget förutsälter. Detta bl.a. med hänsyn liU att t.ex. vikarier ofta byter arbetstidsschema som kan ha varierande mått för vad som är heltids-arbetare.

Landstingsförbundet anser atl årsarbetstiden för arbetstagare på lands­tingssektorn med varierande scheman torde bli mycket vansklig att förut­se, särskilt vid skiftande deltider under året. Om en arbetstagare begär hjälp av en löneförrätlare vid uppgifternas lämnande torde även denne ha svårt att veta vilken tidsuppgift som kan anses trolig.

TCO och SACO/SR nämner särskilt svårigheter vid beräkning av årsar­betstid för lärare. De anser alt frågan bör utredas vidare i samarbete med arbetsmarknadens parter.

FÖD ger följande exempel på vad som bör analyseras närmare. Hur blir det med de arbetstagare som har i princip jämn arbetstidsförläggning hela året men arbetar någol kortare under sommarmånaderna än under vintern? Hur skall man beräkna arbetstiden för dem som ligger i jour men som får rycka in och Qänslgöra och vUl ha denna arbetade tid räknad som ordinarie arbetstid?

I delta sammanhang tar LO upp den sexmånadersregd, som innebär att en inkomständring leder Ull ändrad SGI bara om den nya inkomsten beräknas vara minst sex månader. LO föreslår att den slopas eflersom den utgör ett hinder för ett fullgott sjukpenningskydd. Denna åsikt delas av FF och TCO.

4. Avgränsning av timsjukpenningperioden

Arbetsgmppen föreslår alt timsjukpenning skall ulges vid sjukfall som
varar högsl 14 dagar eUer för de försia 14 dagarna av sjukfall som varar
längre tid. Enligt arbetsgmppen bör det inte ställas något absolut krav på
att den försäkrade skall ha arbetat en eller flera dagar meUan två perioder.
     85

7   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 69


 


RFV, Svenska kommunförbundet, LO, FF, SACO/SR och SAF är posi-     Prop. 1986/87: 69 fiva till eller har inte någol att erinra mot alt timsjukpenning skall kunna ulges under högsl 14 dagar.

Beträffande tiden mellan två sjukperioder förordar RFV all om den försäkrade varit i förvärvsarbele minst en dag mellan två sjukperioder skall vid besiämmande av sjukpenning för det senare sjukdomsfallet en ny 14-dagarsperiod med beräkning enligt de nya sjukpenningreglerna anses föreligga. I de fall den försäkrade av annan anledning än sjukdom, t. ex. arbetsfri tid, inte kunnat återgå i förvärvsarbete mellan två sjukperioder bör dock sjukpenning enligt de nya reglerna ändå kunna belalas ul om det inle föreligger ett uppenbart samband mellan de båda sjukdomsfallen. Liknande synpunkter framförs av Svenska kommunförbundei och LO.

FRS efterlyser ett klarläggande i en kommande proposition och anser för sin del att man för begreppel fimsjukpenningperiod inledningsvis bör kun­na anknyta tiU termerna sjukdomsfall och sjukperiod med dithörande rätts­praxis samt atl den nu ifrågavarande tillämpningen bör följas noga av riksförsäkringsv erket.

CSN och SFS, som är posiliva lill förslagel om timsjukpenning, ställer sig avvisande lill tanken på alt timsjukpenningen endasl skall gälla i 14 dagar eftersom detta kommer att vålla stora olägenheter för feriearbetande studenter.

KFO och FRM är negativa till förslaget. KFO befarar att förslagel kan ge upphov fill meningsskiljakligheler beiräffande hur den försäkrade skulle ha arbetat under 14-dagarsperioden. FRM anser atl förslaget om avgränsning av timsjukpenningperioden gör del möjligl för den försäkrade alt omvandla långa sjukperioder lill flera fimsjukpenningperioder. Denna konsekvens kommer enligt FRM:s mening atl ställa försäkringskassorna inför svåra bedömningar som kan kräva omfattande utredningar.

5. Ersättningsbar tid

Arbetsgmppen föreslår atl rätlen fiU ersäitning skall knylas tiU fakfisk arbetsfrånvaro och utges enbart för dagar då den försäkrade skulle ha arbetat om han inle hade blivil sjuk. Endasl ordinarie arbetstid eUer molsvarande föreslås bli beaktad. Övertid, mertid, fid i jour och beredskap e. d. skall inte ge ersättning.

FF och SAF är posiliva fiU förslagel.

FRN, FRS, RRV, SAV, landstingsförbundet och KFO är negaliva till förslaget.

FRN anser att det i fråga om fastställandet av ersättningsbar tid kan -liksom vad gäller för bestämmande av årsarbetstid - i vissa fall vara svårt att skilja ordinarie lid från övertid, mertid eller liknande, särskilt när den ordinarie arbetstiden är förskjuten i förhållande till vad som kan anses vara normal arbelslid.

FRS tar upp frågan om beviskravet beträffande avsett förvärvsarbete
under frånvarotiden. När del gäller den nuvarande fridagsregeln torde
hittiUs i fråga om en anställd försäkrad ha gälll all en uppgift att han skuUe
ha arbetat en viss dag utan vidare godtagils, såvida inte särskilda omslän-
  86


 


digheter gjort uppgiften osannolik. Har en självständig företagare eller en Prop. 1986/87: 69 försäkrad med intermitlenl arbete uppgett att han skulle ha ulfört arbele en viss dag, torde uppgiften ha godtagits, om den inte förefallit mindre trolig. Enligt gäUande beslämmelser kan bevissvårigheter i fråga om avsett för­värvsarbele uppkomma beträffande maximalt två dagar under en sjukpe­riod. Enligl de föreslagna bestämmelserna kan sådana svårigheter upp­komma under hela timsjukpenningperioden. Frågan kan då slällas om beviskravet bör höjas så alt l.ex. intyg från arbetsgivaren alltid skall infordras. Försäkringsrätten är av den uppfattningen att någon ändrad bedömning i förhållande till tidigare praxis i princip inte bör ske men alt frågan bör belysas. Ju lägre beviskravet sätts, deslo mindre arbetskrävan­de blir lillämpningen av det nya systemel.

RRV bedömer atl det beskrivna sättet alt beslämma ersättningsbar lid i flera fall kan ge upphov fill tillämpningsproblem, framför alll när det gäller alt beräkna ersättningsbar tid för anställda som arbetar oregelbundet.

6. Sjukpenningrätten

Arbetsgruppen föreslår att kravet på alt arbetsförmågan skall vara nedsalt med minst hälflen på grund av sjukdom för rätt lill sjukpenning skall gälla oförändrat. Bedömningen bör dock inte längre göras dag för dag. Hel och halv sjukpenning behåUs. Vid halv sjukskrivning bör sjukpenning motsva­rande halv sjukpenning ulges även om den försäkrade avslår från mer än hälften av ordinarie arbetstid.

FRS anser alt förslaget att bedömningen av arbetsförmågans nedsätlning inle längre bör göras dag för dag innebär en ganska radikal förändring i en inarbelad praxis. Härvid nämner dock FRS atl försäkringsöverdomstolen i plenum (FÖD 1986: 11) slagh fast att försök tUl rehabilitering i vissa fall kan uigöra motiv för att utge halv sjukpenning även vid sådan förläggning av arbetsfiden all arbete utförs vissa dagar i slörre omfattning än hälften av den normala arbetstiden. Som gmndläggande förutsättning uppstäUs emel­lertid att den sammanlagda arbetstiden under den period som omfattas av rehabiUteringsförsöket inte översiiger hälflen av den normala arbetstiden och alt arbetstidsförläggningen är medicinskl moliverad. Arbetsgmppens förslag kan enligt FRS sägas innebära en vidareulveckling av denna praxis. FRS anser vidare att det i sjukfall som varar längre än 14 dagar kan uppslå en olycklig effekt då det föreslagna nya synsättet skall tiUämpas fram t. o. m. den Qortonde dagen men inte fr. o. m. den femtonde. Försäkrings­rätten anser att dessa frågor bör behandlas i en proposition i ämnel.

RFV anser att sjukpenning bör utges för den fid den försäkrade faktiskt avstår från förvärvsarbetet, fömtsatt atl han varit arbelsoförmögen till minst hälflen under sjukperioden. Fömtsättningen för den föreslagna pe­riodbedömningens tillämpning är enligl verkets mening atl den faktiska frånvarotiden ersätts fullt ut. Liknande synpunkter har framförts av FF, Svenska kommunförbundei och SACO/SR. FF påpekar atl en följd av de föreslagna reglerna blir atl enstaka arbelsförsök, eller en åiergång fill hälflen i arbete i slutet av en sjukperiod, medför atl endasl halv sjukpen-

87


 


ning skall ulges för hela sjukperioden. Timsjukpenning bör istället utges     Prop. 1986/87: 69 för faktiskt antal timmar som den försäkrade avstår från förvärvsarbete.

Enligl FKF borde det i delta sammanhang vara ett bra tiltfälle att pröva en förlängning av den läkarintygsfria tiden till 14 dagar, dvs. atl tiden för fimsjukpenning vore läkarintygsfri. Som skäl härför kan enligt FKF bl.a. anföras atl det föreslagna systemet kommer atl kräva en så noggrann kontroll av frånvarotid att läkarintyget inte behövs som kontroll. DärtUl torde komma en inte oväsentlig besparing för sjukvården.

LO anser atl om administrationen och de därav följande kostnaderna så filialer, kompensation bör kunna utgå också för sjukperiod understigande en halv arbetsdag.

7. Ersättning vid semester och annan arbetsfri tid

Rätten lill ersättning under de första 14 dagarna i ell sjukfall knyts enligt förslagel lill faktisk arbetsfrånvaro och utges enbart för dagar då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inle hade blivil sjuk. Semesterperiod skall enligt arbetsgruppens förslag jämsläUas med arbets­period och timsjukpenning skall ulges för den lid den försäkrade skulle ha arbetat om han inle hade hafl semester när han var sjuk. Sjukpenning skall i regel inte utges vid sjukdom under kompensafionsledighet eller Qänsfie-dighel. För fid då rält tUl havandeskapspenning, föräldrapenning eller arbetslöshetsersättning annars skulle ha förelegat utges sjukpenning enligt nuvarande regler.

FF fiUstyrker förslagen.

RFV vill i delta sammanhang peka på atl med söndag - som i de flesla fall inle anses som semesterdag - jämstäUs helgdag samt påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton. En försäkrad som blir sjuk under en långhelg lorde få en lägre ersättning med de nya sjukpen­ningreglerna jämfört med nuvarande beräkningssystem.

Vad gäller förslaget alt sjukpenning inle skall utges vid sjukdom under dagar då den försäkrade är kompensalionsledig eller med vissa angivna undantag Qänsfiedig av annan orsak anser RFV atl det bör framhållas alt detla inte får hindra att den försäkrade alltid bör ha rätt att om arbetsgiva­ren så fillåter byta ul kompensations- eUer vederlagsledighet mot sjukle­dighet och på så sätl få räll fill sjukpenning under sjukledigheten.

8. Det nya beräkningssystemets tillämpning på olika
försäkrade

Enligt förslaget omfattas i princip alla vars SGI helt eller delvis ulgörs av inkomst av anställning.

De flesta av de remissinstanser som är posiliva tiU förslaget i stort har inle särskilt kommenterat förslaget i denna del. Den som uttalat sig är FF som tiUstyrker förslaget och SAF som anser alt en lämplig avvägning gjorts beträffande förslagets lUlämpning på olika försäkrade.

FÖD förordar en selekfiv lösning och anser all elt alternativ skulle
kunna vara att erbjuda försäkrade som har deltidsarbete med oregelbunden
     88


 


arbelstidsförläggning och delårsarbetande en möjlighel tUl sjukpenninger- Prop. 1986/87: 69 sättning i form av timsjukpenning. I förväg skulle sådana försäkrade kunna regislreras med såväl inkomsi som arbelslid och få sin sjukpenning beräk­nad i huvudsak efter de principer som arbetsgmppen föreslår. Det slora kolleklivet av försäkrade skulle däremot stå kvar i den ordning som nu gäller.

FRM, som efterlyser en ny mera förutsättningslös utredning, föreslår att man kanske i avvaktan på en mer definitiv lösning försöksvis kan ordna ett system där försäkrade med oregelbunden arbelslid efter särskild framsläll­ning kan få en sjukpenning som bättre svarar mot den inkomslföriust de gör vid sjukdom än vad de nuvarande reglerna innebär. Man kan enhgt FRM utgå från att de fackliga organisalionerna skulle bevaka att medlem­mar med mera o vanUga arbelslider fick den sjukpenning de hade rält fill.

Beträffande personer som omfattas av statligt arbetsgivarinlräde, s. k. A-inträde, fömtsätter RFV alt även efler reformens genomförande, den förenklade administrationen med ersällning till den statliga arbetsgivaren enligt etl schablonberäknat dagbelopp bibehålls. RFV föreslår förenkling även för beräkningen av A-inträdesersättning liU icke-statliga arbetsgivare. I slället för alt följa limberäkningstekniken kan ersättning till icke-statliga arbetsgivare (t.ex. försäkringskassor, kommuner, kyrkonämnder och ar­betsgivare för sjömän) utges enligt en schabloniserad modell, förslagsvis genom att sjukpenningen följer den nuvarande SGI-baserade uträkningen men utges för varje dag i sjukperioden.

Statskontoret vill ifrågasätta varför fimsjukpenningen skall ulges tiU alla försäkrade under de försia 14 dagarna oavsett om de är delårsarbetare (motsvarande) eller ej och om inte nuvarande syslem skulle kunna filläm­pas för "vanliga årsarbetare".

5'A V viU erinra om att sjukledigheter om högst 14 dagar för slatsanslällda med arbetsgivarinlräde för närvarande inte handläggs av försäkringskas­sorna ulan enbari av anställningsmyndighelerna och atl sjukpenning för sådana ledigheter överförs till statsverket i form av schablonbelopp. I konsekvens härmed borde från fimsjukpenningsyslemet i vart fall undan­tas de arbetstagargmpper som har arbetsgivarinlräde. Enligl SAV:s me­ning är del emellertid olämpligt och opåkallat alt alls införa timsjukpen­ningsystemet för arbetstagare med månadslön. För dem bör i stället det nuvarande sjukpenningsysiemet — som kan sägas innebära en "fidsjuk-penning" - behållas. Timsjukpenningsystemet bör enbart gälla limavlöna-de arbetstagare. Möjligheterna lill en lösning enligt denna linje bör därför undersökas.

FRM, FF och SFS år positiva till att förslaget omfattar även sluderande med anställningsinkomst. Deras särskilda regler för rätt tUl sjukpenning skall enligt förslaget inle påverkas.

RFV föreslår att en försäkrad som genomgår grundutbildning för vuxna
eller grundläggande svenskundervisning för invandrare och arbetstagare
med lim- eller dagstudiestöd blir berättigad till sjukpenning enligt fimbe-
räkningstekniken vid sjukdom eller ledighet med tillfällig föräldrapenning.
Vid sjukdom under arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabili­
tering anser RFV att sjukpenning bör utges enligl nuvarande beräknings-
    89
regler.


 


AMS förutsätter alt förslaget inte får till följd atl rätten liU ersäitning vid     Prop. 1986/87: 69 sjukdom försämras för elever i AMU/Ami med utbildningsbidrag.

Uppdragslagare med SGI av anställning omfattas av förslaget. FF och SAF år positiva till detta.

Landslingsförbundel påpekar atl samma regler inle gäller för alla lands­ting när del gäller ersättning fill förtroendevalda. Sjukavdrag kan göras också på årsarvodet.

FRS befarar så slora tillämpningsproblem atl rätten måsle ifrågasätta förslagel när det gäller uppdragstagare. Dessa utgör inte någon homogen grupp utan många av dessa är i stället mera jämförbara med egna företaga­re, som arbelsgruppen föreslår undantagna från systemet. En egen rörelse kan t.o.m. bestå av en samling fortlöpande uppdrag för andras räkning. Så kan vara förhållandet beiräffande t. ex. arkitekter, konsulter och olika kulturarbetare. Dessa kan emellertid träffa s.k. likställighelsavlal om all anses som anställda i fråga om sjukpenninggrundande inkomsi. När del däremoi gäller ell mera komplicerat sjukpenningsystem med ersättning timme för timme och rekvisit som normal arbetstid, ordinarie arbetstid och årsarbetsfid, kan svårigheterna, enligl FRS, komma atl bli övermäktiga. 1 ell par andra försäkringsgrenar har uppdragstagarna av sådana skäl jäm­ställts med egenföretagare. I fillämpningshänseende torde svårigheterna enligt försäkringsrättens mening få bedömas som likartade vad gäller upp­dragstagare och egna företagare. De argument som åberopas för all uteslu­ta de egna företagarna från förslaget borde därför också kunna åberopas för att utesluta många uppdragstagare. Eller, motsatsvis, anser man atl de lillämpningssvårigheler som kan förutses beträffande uppdragstagare är överkomliga, borde problemen även gå alt lösa med schablonregler för egenförelagarna.

FRS är också tveksam lill att förslaget för försäkrade med blandad inkomst skall gälla för den inkomstdel som ligger till grund för SGI av anslällning medan nuvarande beräkningsregler skall gälla för SGI av annal förvärvsarbete.

RFV tiUstyrker förslaget beträffande försäkrade med blandad inkomst men viU peka på vissa effekler som bör uppmärksammas. RFV nämner bl. a. alt vid beräkningen av halv sjukpenning resp. halv tillfällig föräldra­penning måsle SGI av anslällning resp. annal förvärvsarbele behandlas var för sig. Detta kan i vissa fall innebära all dagarna med rält till tillfällig föräldrapenning vid avräkningen kan komma att bli olika myckel värda beroende på hur slor del av SGLn som hänförs fill inkomst av anställning resp. annal förvärvsarbele. SärskUd ulredning kommer att krävas i varje ersätlningsärende där halv sjukpenning resp. halv lillfällig föräldrapenning skall utges.

För dem som är arbetslösa föreslås nuvarande beräkningsregler gälla från första sjukdagen.

RFV har inget all invända mot förslagets materiella innebörd. Verkel
anser dock atl begreppet arbetslös bör definieras så all som arbelslös anses
den som är anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling och som är
beredd att anla erbjudet arbete. En sådan definition bör enligl RFV även
anges i laglexlen.
                                                                            


 


AMS lillslyrker förslaget men påpekar alt förslaget synes kräva närmare     Prop. 1986/87: 69 överväganden när det gäller att definiera vilka som skall anses som arbets­lösa.

FRS påpekar att när det gäller beräkningen av sjukpenning för säsongar­betare och projektanställda som är ofrivilligt arbelslösa under andra delar av året har försäkringsöverdomstolen i plenum (FÖD 1985:9 och FÖD 1985:10) slagit fast atl den sjukpenninggrundande inkomsien under vissa förulsältningar skall anses molsvara den fakiiska anslällningsinkomslen omräknad fill helårslön. Eflersom den sjukpenninggmndande inkomsien och den fakiiska årsarbetstiden i dessa fall inte stämmer överens kommer emellertid den föreslagna limsjukpenningen atl ge en betydligt högre er­sättning än som skulle ha utgått för utfört arbele per timme. I dessa fall får man därför enligt försäkringsrättens mening antingen faslställa en högre årsarbelslid än den rent faktiska eUer upphöra med all omräkna inkomsien till hdärslön.

9. Tillfällig föräldrapenning

Arbetsgmppen föreslår att den tillfälliga föräldrapenningen skall beräknas på samma sätt som limsjukpenningen och att denna beräkning skall filläm­pas ulan begränsning till 14 dagar. Övriga föräldrapenningförmåner omfat­tas inle av förslaget.

FRM, RFV, FF, TCO, SACO/SR, HCK och DHR är positiva till försla­get.

TCO vill starki understryka behovel av att den tillfälliga föräldrapen­ningen omfallas av de föreslagna nya beräkningsreglerna och atl timberäk­ningen skall göras för hela tidsperioden som den försäkrade vårdar bamet. TCO vill också påpeka del otidsenliga i atl frånvaro vid lillfällig vård av barn inle jämställs med frånvaro på gmnd av egen sjukdom inom stora delar av arbetsmarknaden. Att jämställa dessa båda lyper av frånvaro skulle eliminera underkompensalionen av stora grupper på arbetsmarkna­den vid vård av barn.

RFV anser att de regler som föreslås gälla för beräkning av sjukpenning för tid då den försäkrade annars skulle ha uppburit havandeskapspenning, föräldrapenning eller arbetslöshetsersättning även bör gälla för tillfällig föräldrapenning. Om den nya beräkningstekniken skulle användas vid utbetalning av tillfällig föräldrapenning i nämnda situationer skulle det också bli svårt att fastställa hur den försäkrade skulle ha arbetat om han inte blivU sjuk.

DHR föreslår alt förälder fill långvarigt sjuka och svårl handikappade barn skall erhålla ersäitning under längre lid än 60 dagar.

10.   Andra förmåner som berörs av det föreslagna systemet

När del gäller andra försäkringsförmåner än korttidssjukpenning och fill­
fällig föräldrapenning konstaterar arbetsgmppen alt havandeskapspen­
ningen inte bör förändras. I avsaknad av närmare molivering anser FRS att
den frågan bör övervägas på nytl.
                                                      91


 


Förslagel beiräffande/nV/7//g sjukpenningförsäkring har inte kommenie-     Prop. 1986/87: 69 råts av remissinslanserna.

De regler som föreslås för limsjukpenning enligt AFL bör enligt arbets­gruppen också gälla vid sjukpenning enligl lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF). LAF-sjukpenning utgör dock 100% av beräkningsunderiaget. Del som föreslås gälla för LAF-sjukpenning bör i lillämpliga delar gälla sjuk­penning enligl yrkesskadeförsäkringslagen och lagen om statligt person­skadeskydd (LSP).

RFV tillslyrker alt de nya sjukpenningreglema skall tiUämpas också när sjukpenning utges enligt LAF, LSP och lagen om yrkesskadeförsäkring. De nya ersättningsreglerna enligl LAF föreslås gälla om en arbetsskadad person insjuknar efter samordningstidens utgång. Verket anser emeUertid att de nya reglerna bör gälla även om en arbetsskadad person insjuknar före samordningstidens uigång och samordningsfidens sista dag infaller under de första 14 dagarna av etl sjukdomsfall. Vad gäller tillämpning av de nya reglerna vid ersäitning enligt LSP bör dagen efler skyddstidens slut jämställas med sjukanmälningsdag såvida inte den skadade uppbär sjuk­penning enUgl AFL redan under skyddstiden. Verket anser vidare att samma krav på sjukanmälan som finns i AFL bör införas i LAF så att, vid recidiv av arbetsskada, sjukpenningperiod enligt de nya reglerna beräknas från samma dag som eventueU förskotterad AFL-sjukpenning.

Dagpenning lill värnpliktiga och motsvarande föreslås av arbetsgruppen utges enligl nuvarande regler.

RFV och FF är posiliva till förslaget.

FRM påpekar att för de värnpliktiga, som genomgår repetilionsutbild­ning utan samband med grundutbildning, understiger utbildningstiden inte sällan 14 dagar. FRM anser att man även bör beakla dessa värnpliktigas brisier i kompensalionsnivån på så sätt all motsvarande regler införs i värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008).

Ersättning åt smittbärare föreslås av arbetsgruppen ulges enligt fimsjuk-penningreglerna de första 14 dagarna.

RFV anser alt del kan finnas anledning att i detla sammanhang ta upp smitiskyddskommitléns förslag (SOU 1985: 37) fill förnyad behandling. S.k. smittbärarpenning skulle kunna utges under de första 14 dagarna enligt de nya sjukpenningreglerna till dem som går miste om inkomst på grund av ingripande. Därefter utges ersättning enligt nuvarande sjukpen­ningregler.

11. Avdragsregler som påverkas av timberäkningssystemet

RFV och FF är posiliva till arbetsgruppens förslag att sjukhusvårdsavdrag bör göras som för närvarande men ulifrån en för sjukperioden (eller de försia 14 dagarna) beräknad genomsniitsersättning per ersätlningsdag.

RFV anser alt det bör övervägas att införa ett förtydligande av detta i laglexlen.

Skatleavdrag bör enligt arbelsgruppen räknas på den sammanlagda er­
sättningen när sjukpenning utges på grund av blandad inkomsi. Vid fim-
     92


 


sjukpenning bör skatteavdrag ske på genomsniitsersättning som vid sjuk-     Prop. 1986/87: 69 husvårdsavdrag.

Enligt RFV skall mliner för fastställande av skatteavdrag på sjukpenning och lillfällig föräldrapenning efler genomförande av reformen las fram av RSV efter samråd med RFV.

En länkbar lösning kan enligt RFV vara all man arbelar med två skatte­tabeller, en för nuvarande system dvs. för ärendehantering efler de första 14 dagarna i normalfallet samt vid hela ärendehandläggningen för de gmp­per som undantagits från den nya beräkningstekniken och en för att klara den nya beräkningstekniken under de försia 14 dagarna i elt ersättnings­ärende, förslagsvis gmndad på en genomsnittlig ersättning på årsbasis. Skatteavdrag på dagersättning grundad på blandad inkomst kan inte göras på säll som förslagel utgår ifrån. En lämplig lösning får även här arbetas fram i samarbele mellan RSV och RFV.

RSV anser all förslagel att göra skatleavdrag med utgångspunkt i en genomsnitfiig dagersättning innebär ett avsteg från gällande bestämmelser i uppbördslagen (UBL) om skatteavdrag. Bestämmelserna ger inte någol uirymme för atl göra skatteavdrag enligt skattetabell med utgångspunkt i annat inkomstbelopp än det reella för den tidsperiod tabellen avser. Detla framgår enligt RSV av 6 § första stycket UBL. RSV anser all de skatte­rätlsliga konsekvenserna av förslaget bör ulredas närmare innan förslagel genomförs.

Vid införsel och utmätning föreslår arbetsgmppen, liksom vid sjukhus­vårdsavdrag att den genomsnitlliga dagersättningen skall anses utgöra ersättning per dag.

RFV anser atl även här får mfinerna fastställas efter genomförandet av RSV efler samråd med RFV. De överväganden som redovisats ovan avseende skatleavdrag gäUer i tillämpliga delar även införsel och utmät­ning.

RSV anser atl systemet med en timsjukpenningperiod på 14 dagar åtföljd av en årsberäknad sjukpenning kommer alt komplicera den löneexekuliva handläggningen. Ofta blir den ersäitning som utges fr. o. m. den 15:e dagen betydligt lägre än fimsjukpenningen. Förslaget innebär merarbete för kro­nofogdemyndigheterna (KFM) genom behovet av en fortlöpande kontroll under pågående löneexekution av att inle för myckel eUer för litet av sjukpenningen tas i anspråk. Om förslagel genomförs ökas arbetsbelast­ningen vid KFM, vilket kommer att innebära att ytterligare Qänster krävs för den löneexekutiva verksamhelen vid många KFM. RSV anser alt de löneexekuliva konsekvenserna av förslaget bör utredas närmare innan förslagel genomförs.

12. Administration och ikraftträdande

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1987 om den då kan genomföras på ell tekniskt tiltfredsstäUande sätl ur den försäkrades synvinkel.

FKF, 5Af och HCK år posifiva till elt ikraftträdande den 1 juli 1987.

FKF tUlstyrker under fömtsättning att försäkringskassoma vid den tid­
punkten har fått erforderligt resurstiUskott. Den 1 juli 1987 måsle nyrekry-
93


 


tering och utbildning av personal vara klar. De flesta försäkrades årsar- Prop. 1986/87:69 betstid måste också vara fastställd. En annan föruisättning för reformens genomförande är atl elt väl fungerande leknikstöd finns utvecklat och klart atl la i bruk. Vad gäller leknikstöd anser förbundel alt det bör utformas så att en eventuell framtida decentralisering, som kan komma atl föreslås av FAS 90-uiredningen, inle förhindras eUer försvåras. Delta kan uppnås genom atl del nya ADB-stödet byggs upp som en separat funkiion och således inte helt integreras i del nuvarande ADB-systemet. En omfattande informalion till allmänheten måste vara genomförd före reformens ikraft­trädande. Alll detta innbär, enUgt FKF, att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna måste filiföras ytterligare resurser redan under inne­varande budgelår. Något utrymme för interna omprioriteringar finns inte.

RFV framhåller atl genomförandet av den föreslagna sjukpenningrefor­men kommer all kräva etl omfattande förberedelsearbete. Om reformen skall kunna genomföras den 1 juli 1987 måste detla förberedelsearbete påbörjas innan riksdagen tagit beslul om reformens genomförande. Ut­gångspunkten för förberedelsearbelet är innehållel i departementsprome­morian Ds S 1986:8 samt de modifieringar och kompletteringar RFV föreslår i föreliggande remissvar. Om regeringspropositionen eller riksda­gens senare ställningstaganden innehåller förändringar av betydelse för arbelet hos RFV måsle förberedelse- och utvecklingsarbetet därvid "bac­kas" ett antal steg. Ikraftträdandetidpunkten, med de givna fömtsättningar som gäller, dvs. en teknisk/administrativ lösning som är fillfredsställande ur den försäkrades synvinkel, måste därvid enligt RFV skjutas framåt i motsvarande grad. Vissa övergångsregler är enligt verkets mening nödvän­diga för reformens genomförande.

FF vill med kraft framföra att försäkringskassorna inte kan klara vare sig omprioriteringar eller ytterligare besparingskrav. Enligt FF:s uppfattning måsle nyrekrytering genom nyanställning ske, då överföring av personal från andra funktionsområden ej är möjlig. FF förutsälter att rejäla resurser filtförsäkras kassorna för administration av föreslagen reform samt atl tilläggsanslag medges redan innevarande budgelår för förberedelse-, ul­bildnings- och informationsinsatser.

RRV bedömer mot bakgrund av den korta fid som återstår och med hänsyn till att flera problem inte är fillräckligt utredda, att etl genomföran­de den 1 juli 1987 kan komma att medföra stora svårigheler. Delta gäller inte minst ulvecklingen av ADB-rufiner.

SAF tar upp det förhåUandet att det föreslagna fimsjukpenningsyslemet kommer atl i viss mån medföra krav på ytterligare uppgifter från de försäkrade fill försäkringskassan. Det är enligl SAF angeläget atl detla inle leder till en ökad uppgiftsskyldighei för arbelsgivarna geniemot försäk­ringskassan.

94


 


13. Kostnader och finansiering                                    Prop. 1986/87:69

Den beräknade ökningen av försäkringskostnaderna är enligl förslagel 2627 milj.kr. Härtill kommer den försiärkning av försäkringskassornas resurser som krävs för administrationen. Reformen föreslås finansieras med höjd arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen.

RFV beräknar försäkringskostnaderna fill ca 3000 milj. kr. i 1985 års sjukpenningnivå. Denna beräkning grundar sig på den senaste sjukfrånva-rosiatistik som färdigställts. Adminisirationskostnaderna beräknar RFV enligt följande (beloppen i tkr):

Budgetår                            86/87        87/88        88/89

FK

60610

171520

130450

54810

154120

98550

11025

7772'

1000'

-    ulan schablongrupp

-    med schablongrupp RFV

' Tillkommer kostnad för efterbehandlingsutrustning för försäkran. Slorieken har ännu inte kunnat beräknas.

SAF konstaterar att sjukersättning i beskattningshänseende behandlas som inkomst. Delta innebär att en slor del av ersättningen återflyter fill statsverket i form av inkomstskatt. Beräkningar utifrån SCB:s inkomslför-ddningsundersökningar visar atl den genomsnitlliga marginalskatten år 1985 för samtliga löntagare var 51,5%. 1986 kommer den genomsnittliga marginalskatten atl öka något på grund av avsaknaden av indexreglering. Nettokostnaden för del föreslagna fimsjukpenningsyslemet kan således uppskattas till ca 48% av det angivna beloppet. SAF förutsätter atl en erforderlig arbelsgivaravgiftshöjning moisvarar 85 procent av nettokostna­den för den föreslagna reformen. Motsvarande fömtsätts gälla beiräffande beräkningen av egenavgifter. Med hänsyn lill atl hela 1987 läcks av gällan­de avtal på den privata arbetsmarknaden och att del är ytterst angeläget att förelagens arbetskraftskostnader inte höjs mer än avtalen förutsälter före­slår SAF alt den koslnad som uppslår för sjukpenningreformen under andra halvårel 1987 omperiodiceras lill lid efter den 1 januari 1988.

Svenska kommunförbundei anser atl förslagel inle följt inlenlionerna i "Kommittédirektiv fill samtliga kommittéer och särskilda utredare an­gående utredningsförslagens inriktning" (Dir 1984:5) eflersom några "konkreta förslag lill ralionaliseringar eller omprövningar som innebär besparingar inom utredningens område eller närliggande områden" inte angetts. Kommunförbundei konstaterar därför att om förslaget genomförs medför delta inte oväsentliga kostnadsökningar i kommunerna. Förslaget innebär vidare enligl kommunförbundei att avgiften för sjukförsäkringen kommer alt höjas lika myckel för såväl privata som kommunala arbelsgi­vare. Innebörden härav blir att kommunerna kommer alt lill inte oväsentlig del bidra till finansieringen av timsjukpenningreformen för de privata ar­belsgivarna. Mol bakgrund härav och även med avseende på hur förslaget i övrigl fillkommit kan kommunförbundei inte acceptera den föreslagna höjningen av sjukförsäkringsavgiften för kommunernas del.

Landstingsförbundet erinrar om problemen med finansieringen av ATP           95


 


och arbetsskadeförsäkringen och ifrågasätter om den nu föreslagna syn- Prop. 1986/87: 69 nerligen kostsamma reformen, som främst är avpassad för en mindre sektor av arbetsmarknaden, är motiverad. Reformen försvårar i prakfiken förhandlingsarbetet i sjukersäliningsfrågor på landstingssektorn och inne­bär att en schabloniserad ersättningsform som är relativt enkel atl admini­strera ersätts av ett annat schablonsyslem som inte ger fuU rättvisa men blir ytterligt svårt och kostsamt atl hanlera. Landstingsförbundet har för­ståelse för att del finns gmpper på arbetsmarknaden för vilka den föreslag­na reformen är värdefuU. Samlidigt får nackdelarna för andra grupper inte bli för stora. Formen för finansieringen av reformen med en generell höjning av sjukförsäkringsavgiften leder fill oacceptabla höjningar av per­sonalkostnaderna på landstingssidan.

14. Övrigt

Flera remissinstanser tar upp de stora informationsinsatser som ett ge­nomförande av reformen kräver.

RFV konstaterar atl omfattande informalionsinsalser behöver genomfö­ras för att dels presenlera de mofiv som styrt arbetet i riktning mol del förslag som föreligger, dels för att beskriva reformens innebörd för den enskUde, arbetsgivaren och den fackliga organisationen. Informafionen bör bedrivas både genom pressinformation och genom etermedia och kompletteras med förarplalsaffischering. Särskild information bör riktas tiU arbetsgivare och fackliga organisaiioner och de försäkrade bör, när de anmäler ett ersältningsfall eller önskar ändra inkomst, få etl informations­blad, som förklarar reformens bakgrund, syfle och innebörd förden enskil­de. RFV har till sitt yttrande bifogal en informafionsplan.

LO framhåller atl informationsarbetet förutsälter medverkan från ar­betsmarknadens parter och all LO självklart är beredd att la på sig sin del av delta arbete. Särskilda ekonomiska resurser måsle tillföras för informa­tionsinsatser i samband med alt reformen beslutas, anser LO och TCO.

FÖD, FRM och FRS befarar atl besvärsinstanserna kommer att belastas med nya besvärsmål. FÖD anser all följande frågor bör analyseras närma­re. Skall man få klaga fill överdomstolen i varje fråga angående timsjuk-penningens storlek eller bör man överväga någon form av fultföljdsbe-gränsning för all sålla ul mål som rör obelydliga värden? Vilka resurser är man beredd att tillföra de tillämpande myndigheterna för att de snabbt skall kunna medverka lill en korrekt och enhetlig lillämpning av det nya sysiemel? FRM påpekar att det föreslagna sysiemel kommer att göra sjukpenningförsäkringen betydligt mer komplex och svåradministrerad. Som en följd av delta måste man också räkna med en icke obetydlig ökning av målen i försäkringsdomstolarna. Det kan innebära alt försäkringsrät­terna, som efter flera år av nedskärningar nu närmar sig den punkl då målbalanserna åler kan börja öka, kan behöva förstärkta resurser om förslagel genomförs.

RFV och SACOISR anser att väntetiden för SGI.s ikraftträdande skall
ändras från nuvarande 30 dagar till 14 dagar. LO, FF och TCO anser atl
den skaU slopas.
                                                                              96


 


Vad gäller utformningen av lagförslagen anser FRS all man numera bör Prop. 1986/87: 69 slälla frågan om 3 kap. lagen om allmän försäkring, som är elt av socialför-säkringslagsliftningens allra vikligasle avsnitt, uppfyller de krav på läsbar-hel och begriplighei som kan stäUas från olika håll. Det lyckligaste vore enligt FRS att låta hela kapitlet bU föremål för en genomgripande omar­betning. Med hänsyn till alt rehabiliteringsberedningen (S 1985:02) under försia halvårel 1987 vänlas lägga förslag angående en mera flexibel sjuk­penning med fler ersättningsnivåer, kan det vara lämpligt att omarbeta lagtexten i det sammanhanget. FRS föreslår ett provisorium med de när­mare föreskrifterna om timsjukpenning i en särskild lag och olika hänvis­ningar till denna från 3 och 4 kap. lagen om allmän försäkring saml från 3 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring. I samband med rehabiliteringsbered­ningens lagförslag skulle sedermera den slufliga lydelsen kunna bestämmas med ell samtidigt upphävande av den provisoriska lagen.

SAF konstaierar alt de ändrade ersättningsreglerna säkerligen medför behov av föreskrifier från riksförsäkringsverkel. Enligt SAF:s uppfattning är det angelägel atl sådana föreskrifter utarbetas i samråd med arbetsmark­nadens parter. Elt sådant arbete bör påbörjas så tidigt som möjligt. Lik­nande synpunkter har framförts av SFO.

97


 


Innehållsförteckning                                        ProP- 1986/87:69

Sid.

Regeringens proposition    .....................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      ]

Propositionens lagförslag  .....................................      3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 december 1986     20

1    Inledning .......................................................    20

2    Nuvarande regler    ..........................................    21

 

2.1    Allmänl   ....................................................    21

2.2    Beräkning av sjukpenning   ........................... .. 22

2.3    Insjuknandedag   ........................................    22

2.4    Fridagsregel   .............................................    22

2.5    Karenstid för egenföretagare eller molsvarande                23

2.6    Sjukpenning till studerande   ......................... .. 23

2.7    TillfäUig föräldrapenning   .............................    24

 

3   Behovel av ett nytt system för beräkning av sjukpenning vid kortare sjukperioder och av tillfällig föräldrapenning ..................................... .. 24

4    Ny metod för beräkning av sjukpenning vid kortare sjukfall                28

 

4.1    Timberäkning av sjukpenning   .......................    28

4.2    Beräkning av årsarbetstid .............................    30

4.3    Ersättningsbar arbelslid och sjukpenningens storlek          33

4.4    Avgränsning av fimberäkningsperioden ............. .. 34

4.5    Beräkning av sjukpenning vid semester ............ .. 37

4.6    Beräkning av sjukpenning vid viss annan arbetsfri tid                   38

5 Del nya beräkningssystemets tiUämpning på olika försäkrade             40

5.1    Allmänt   ................................................... .. 40

5.2    Försäkrade med inkomst av såväl anslällning som annat för­värvsarbete än anställning                                                                    .. 41

5.3    Studerande   .............................................    42

5.4   Uppdragstagare   .......................................    44

5.5    Arbetslösa  ................................................ .. 45

5.6    Försäkrade med ersättningför vård av barn i familjehem m. m.      46

6 Andra förmåner som berörs av det nya beräkningssystemet              47

6.1    AUmänt   ...................................................    47

6.2    Tillfällig föräldrapenning    ............................. .. 47

6.3    Föräldrapenning och havandeskapspenning   ....    49

6.4    Frivillig sjukpenningförsäkring   .......................    50

6.5    Arbetsskadeersättning och motsvarande ......... .. 51

 

6.5.1    Allmänl   ............................................. .. 51

6.5.2    Anmälningsskyldighet   .......................... .. 52

 

6.6    Värnpliktsförmåner och molsvarande   ............. .. 53

6.7    Ersättning ål smittbärare   ............................ .. 54

7 Avdragsregler som påverkas av limberäkningssyslemet          54

7.1    AUmäm   ...................................................    54

7.2    Avdrag för sjukhusvård   ..............................    55

7.3    Skatleavdrag  ............................................ .. 55

7.4    Införsel och utmätning   ............................... .. 56

8 Övriga ändringar som föranleds av det nya beräkningssystemet   .     56

8.1    Sjukpenningrätten   ..................................... .. 56

8.2    Sjukpenning för insjuknandedag m.m................ .. 60

9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .......... .. 60

10   Kostnader och finansiering   .............................. .. 62

11   Upprättade lagförslag  ...................................... .. 64

98


 


12                                                                     Specialmotivering                    64     Prop. 1986/87:69

12.1   Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring                     64

12.2   Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsska­deförsäkring               75

12.3   Förslaget fill lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning

åt smittbärare   .........................................   76

13   Hemställan   ...................................................   76

14   Beslut............................................................   77

Bilaga 1

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds S 1986:8)

Förbättrad kompensalion vid korttidssjukdom och vid lillfällig vård

av barn   ...........................................................     78

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över deparlementspromemorian
(Ds S 1986:8) Förbättrad kompensation vid korltidssjukdom och vid
tillfällig vård av barn ............................................     80

Norstedts Tryckeri, StocKholm 1986                                                                                                                    99