Regeringen föreslår riksdagen alt anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen beslutade i december 1985 om skärpta krav för avgasrening på personbilar. I proposilionen föreslås en ny lag, bilavgaslag, som innehåller de lagregler som behövs för all genomföra de skärpta avgaskraven. Genom lagen läggs etl ökal ansvar på biltUlverkarna beträffande fordons funktion och hållbarhet i fråga om utsläpp av luftförorenande ämnen. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Lagförslaget i denna proposUion har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 4), lagrådets yttrande (s. 40), och föredragandens ställningstaganden till lagrådels synpunkier (s. 45).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måsle därför läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 56

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87:56

Förslag till Bilavgaslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag syftar till att förebygga atl bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

2 § Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade all de inle släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

För motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande. Föreskrifter härom meddelas av regeringen.

I fråga om fordon som tillverkats utomlands gäller för alt tillverkaren skall få sitt avgasgodkännande att denne har en behörig ställföreträdare i Sverige. Ställföreträdaren svarar solidariskt med tillverkaren för de förpliktelser som tillverkaren har enligl denna lag eller enligt föreskrtfter som meddelats med stöd av lagen.

3 § Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får med
dela föreskrifier om

1. begränsning av ulsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon saml om fordonens beskaffenhet, utrustning, hållbarhet och funktion för att uppfylla uppställda krav på begränsning av utsläpp,

2. skyldighet att underhålla den utmstning på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle,

3. kontroll och lillsyn av all fordonen uppfyller kraven på begränsning av utsläpp.

Tillsyn

4 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen
bestämmer.

5 § En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna
fordon att utan ersättning lämna de upplysningar, tillhandahålla de fordon,
fordonsdelar och handlingar samt utföra de undersökningar som. behövs
för tillsynen. Elt föreläggande får förenas med vite.

För lillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till filllräde till en fabrik eller annan anläggning och får där göra undersökningar. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Tillverkarens ansvar

6 § Som villkor för avgasgodkännande gäller atl lillverkaren gentemot
ägarna av fordonen åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa brislerna, om fordo
nen vid myndighets kontroll visar sig inte uppfylla de krav som föreskrivits

med slöd av 3 §. \

TiUverkaren är inte skyldig att åta sig att.avhjälpa brister på fordon som Prop. 1986/87:56 vid tidpunkten för kontrollen har körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år och inte heller brisier som beror på fordonens ägare eller brukare eller på en olyckshändelse eller därmed jämförlig omsländighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om utformningen av tillverkarens åtagande enligt denna paragraf.

7 § Visar del sig beträffande avgasgodkända fordon av viss lyp att de krav på begränsning av ulsläpp som har föreskrivils med stöd av 3§ inte uppfylls i godtagbar utsträckning, skall den myndighet som regeringen bestämmer förelägga tillverkaren atl vidta de åtgärder som behövs för att brislerna skall avhjälpas. Föreläggandel får förenas med vite.

8 § Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker lillämpningen av 6och7§§ till vissa slag av motordrivna fordon.

Avgifter

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före
skriva atl särskilda avgifter skall tas ut för prövning för avgasgodkännande
saml för tillsyn och annan kontroll enligl denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).

10 § Om undantag från meddelade föreskrifter medges för etl visst mo
tordrivet fordon eller en grupp av sådana fordon, får en avgift till staten las
ut för varje fordon som undantaget omfattar (dispensavgifl).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifier om dispensavgiftens beräkning. Härvid skall iaktlas att avgiften bör utjämna de ekonomiska fördelarna för den avgiflsskyldige av att fordonet inte uppfyller uppställda krav.

Överklagande m. m.

11 § Ett beslut av en myndighel om föreläggande enligt 5§ eller om
kontrollavgift i ell särskilt fall enligt 9§ får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

En myndighels beslut i det särskilda fallet om dispensavgift enligl 10§ får överklagas hos regeringen.

12 § Ett beslut även myndighel om föreläggande enligt 7 § får överklagas hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Koncessionsnämndens beslul får överklagas hos regeringen.

13 § För koncessionsnämnden gäller vid prövningen i tillämpliga delar 11 och 12§§, I4§ första stycket, andra stycket 3 och tredje-femte styckena samt 15 § miljöskyddslagen (1969:387).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna i 2§ tredje stycket samt 6-8, 12 och 13§§ gäller dock inte motordrivna fordon som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1988 eller fidigare års modell.

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:56

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Dahl

Lagrådsremiss om bilavgaslag 1 Inledning

I betänkandet (SOU 1983:27, 28) Bilar och renare luft och i skrivelse den 7 december 1983 har bilavgaskommittén (landshövdingen Göte Svenson, ordförande, fm Berit Flyborg, förutvarande riksdagsledamoten BertU Johansson, docenten Nils Häggström, riksdagsledamoten Sven Eric Lorentzon, förutvarande riksdagsledamoten Eric Marcusson och numera generaldirektören Kerstin Niblaeus) bl.a. lämnat förslag till ålgärder för att minska utsläppen av förorenande avgaser från motorfordon. Belänkandet innehåller bl.a. ett förslag lill lag orn begränsning av luftföroreningar från motorfordon.

Belänkandet och skrivelsen har remissbehandlats.

Bilavgaskommitténs lagförslag saml en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.

Regeringen lade i prop. 1985/86:61 fram förslag lill riktlinjer för skärpta avgasreningskrav för personbilar. Riktlinjerna antogs av riksdagen (JoU 1985/86:11, rskr 101). Beslutet innebär alt avgaskrav som motsvarar gällande federala krav i USA införs i Sverige friviUigt l.o.m. 1988 års bilmodeller och obligatoriskt fr.o.m. 1989 års modeller.

Frågor om den närmare utformningen av erforderliga kontrollmetoder m.m. för genomförande av skärpta avgaskrav har behandlals av länderna i den s.k. Stockholmsgmppen, sorn består av Sverige, Norge, Danmark, Finland, Canada, Schweiz, Österrike och Liechtenstein. Arbetet i gmppen har dessutom följts av Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna såsom observatörer. Vid elt möte den 9-10 september i år anlog gruppen ett förslag fill inlernalionella rekommendationer i dessa frågor. För svensk del har berörda frågor dessulom behandlats i en särskild arbetsgrupp med representanter från jordbruksdepartementet, statens naturvårdsverk, Akfiebolagel Svensk Bilprovning och Bilinduslriföreningen.

En redogörelse för gällande bestämmelser på områdel bör fogas som bUaga 3 till detta protokoll.

I denna lagrådsremiss lägger jag fram förslag till den lagstiftning som

kräver riksdagens medverkan för att fullfölja de beslutade riktlinjerna Prop. 1986/87:56 såvitt avser de avgaskrav som skall gälla fr.o.m. 1989 års personbilsmodeller. I anslutning lill förslagel kommer jag att för sammanhangels skull översiktligt behandla de administrativa bestämmelser söm behövs för lagreglernas tillämpning.

2 Allmän motivering

2.1 Vissa utgångspunkter

I prop. 1985/86:61 om skärpta avgasreningskrav för personbilar, m. m. redovisades vissa riktlinjer för införandet av skärpta avgasreningskrav. Riktlinjerna, som godtagils av riksdagen (JoU 1985/86:11, rskr. 101), innebär bl.a. all molsvarande avgaskrav införs som gäller för den federala amerikanska marknaden. Därigenom kommer den bästa avgasreningsteknik som i dag finns i produktion att kunna utnyttjas lill fördel för vår miljö, samtidigt som vi når en harmonisering med en slor bilmarknad. Del är därför viktigt att de svenska kraven i praktiken blir likvärdiga med vad som gäller i USA. En anpassning av administrativa mliner m.m. lill svenska förhållanden behöver dock göras.

I likhet med nuvarande svenska bestämmelser om avgasrening bör de nya bestämmelserna i princip ta sikte på utsläppsbegränsningar och inte tekniska lösningar för att uppnå dessa. För att klara de nya avgaskraven fordras för flertalel bensindrivna bilar katalysatorrening. Flera dieselbils-modeller uppfyller redan i dag kraven. Etl intensivt forsknings- och utvecklingsarbete pågår med andra tekniska lösningar, bl.a. beträffande den s.k. leanburn-tekniken. I vad mån detta arbete kommer att leda till alternativa lösningar som kan klara de amerikanska avgaskraven är ännu för tidigt att säga. Även beträffande katalysatortekniken och reningsteknik för dieselmotorer (bl.a. partikelfällor) pågår ett utvecklingsarbete.

I USA finns bestämmelser om avgasrening för olika fordonskategorier, såsom personbilar, lastbilar och bussar. Bestämmelserna omfaltar bl.a. gränsvärden, provmeloder, hållbarhet, efierkonlroll, tillverkaransvar med skyldighel bl.a. all återkalla och vidta rättelseåtgärder på felaktiga bilar (s.k. recall) saml tillverkargarantier. I fråga om gränsvärden för avgasutsläpp i luften innebär de amerikanska kraven för personbilar för närvarande följande. Utsläppen får, räknat för kilomeier, uppgå till högst 2,1 gram koloxid, 0,25 gram kolväten, 0,62 gram kväveoxider och 0,124 gram partiklar. Dessutom får avdunslningen av kolväten vid sådanl prov som anges i de amerikanska bestämmelserna uppgå lill högsl 2,0 gram. Gränsvärdena skall klaras av personbilar som är upp lill fem år gamla eller som körts högst 80000 km. Kraven gäller federalt i USA fr.o.m. 1981 års bilmodeller. Gränsvärdet för partikdulsläpp tillämpas dock i USA först fr.o.m. 1987 års bilmodeller.

Enligl de av riksdagen beslutade riktlinjerna skall de nya avgaskraven galla frivilUgl t.o.m. 1988 årspersonbilsmodeUer. För att stimulera lill köp av personbilar som uppfyller de nya skärpta avgaskraven har försäljnings-

skatten (bilaccisen) satts ned på sådana personbilar av 1987 och 1988 års Prop. 1986/87:56 modell som klarar de skärpta avgaskraven (prop. 1985/86:145, SkU 41, rskr. 237, SFS 1986:260). För 1989 och senare års modeller skall enligt de anlagna rikllinjema de slrängare avgaskraven tillämpas obUgaloriskt.

Som tidigare nämnts behövs för bensindrivna bilar i regel katalysatorrening för atl de nya avgaskraven skall kunna uppfyllas. Sådan rening förutsälter alt blyfri bensin används som drivmedel. Frän miljö- och hälsosynpunkt är det angelägel all så inånga icke-kalalysalorulruslade bilar som del är tekniskt möjligt för körs på blyfri bensin. Därigenom minskar blyutsläppen avsevärt.

Mol bakgrund av detla har reg.eringen med stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter beslutat om förbud mot import och lillverkning av blyad regularbensin för användning inom Sverige fr.o.m. den I januari 1986. Fr.o.m. den I juli 1987 är det förbjudet att sälja blyad bensin vid tankslällen med mer än en bensinpump, om inte blyfri bensin samtidigt tillhandahålls. Dessa bestämmelser har tagils in i förordningen (1985:838) om molorbensin. För att stimulera till slörsia möjliga användning av blyfri bensin har bensinskallen differentierats så all skallen på blyfri bensin är 16 öre lägre per liter än på annan bensin (prop. 1985/86:61, SkU 16, rskr 102).

Med slöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikafioner har i bilavgaskungörelsen (1972:596) tagils in föreskrifier om de nya avgaskrav för personbilar som behövs för bl.a. frivilligperioden (se SFS 1985:1117). Som antytts i prop. 1985/86:61 fordras del ytteriigare lagstiftningsåtgärder för all de nya avgaskraven skall kunna genomföras fullt ul. Som jag kommer att utveckla närmare i det följande bör det bl.a. införas elt särskilt ansvar för biltUlverkarna, som inte ryms inom ramen för angivna bemyndigandelag. Jag har funnil det lämpligt alt la in bestämmelser i avgasfrågan som kräver beslut av riksdagen i en särskild lag, bilavgaslag.

Vid det nyssnämnda mötet med Stockholmsgruppen kom man överens om atl länderna i sin nationella lagstifining på bilavgasområdel borde som förebild utnyttja den av gruppen utarbetade regelsamlingen för personbilar rörande avgasgodkännande, kontroll av nya bilar och kontroll av hållbar-helskrav. Jag har för avsikl alt senare föreslå regeringen atl svenska beslämmelser i de akluella frågorna skall utformas i överensslämmelse med reglerna i del överenskomna dokumentet. Därmed skapas möjligheter all framdeles införa en ordning med ömsesidiga avgasgodkännanden mellan länderna, vilket effektiviserar utnyttjandet av resurser för provning och kontroll samtidigt som det medför fördelar för biltillverkarna.

Mitt förslag: Bestämmelserna om skärpta avgaskrav och därmed sammanhängande frågor som kräver lagform tas in i en ny lag, bilavgaslag. Lagen skall ha som grundläggande syfte atl förebygga atl skador uppstår på människors hälsa eller i miljön till följd av ulsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från bilar och andra motordrivna fordon. Detla skall uppnås genom skärpta utsläpps-krav, ett ulökat ansvar för biltillverkarna och en förbättrad kontroll av bilar som satts i trafik.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en lag om begränsning av luftföroreningar från molorfordon.

Remissinstanserna: Ingen har motsatt sig en särskild lag.

Skälen för mitt förslag: Sverige är med sina drygt 3 milj. personbilar elt billält land. Bilen innebär fördelar såväl för den enskilde som för samhället. Men bilismen har också negativa konsekvenser.

Biltrafiken är i dag den dominerande källan lill luftföroreningar i många svenska tätorter. Bilarna slår för slörre utsläpp av koloxid, kväveoxider och kolväten än all annan verksamhel i landet. Bilismens föroreningar ger påtagliga effekter på hälsan. Bilavgaserna innehåller bl.a. många ämnen som kan orsaka genetiska förändringar och cancer.

Bilavgaserna påverkar även naturmiljön. De svarar för omkring hälften av kväveoxidutsläppen, vilka bidrar lill bl.a. den ökade försurningen av mark och vatten. Vidare är kväveoxid- och kolväteutsläppen från bl.a. bilar en väsentlig källa lill bildandel av ozon och andra oxidanler. Dessa ämnen, som sprids över stora områden på liknande sätl som försurande ämnen, medför både hälsorisker och skadliga effekter på växtUgheten, bl.a. barrskog och jordbruksgrödor. Bilavgaser bidrar också tiU ökad kortosion, skador på byggnader och monument samt en allmän nedsmutsning.

Av vad jag nu anfört framgår atl det är mycket angeläget alt kraftfulla åtgärder snabbi vidlas för atl så långl möjligt minska föroreningarna från bilismen. Bilavgaslagens bestämmelser bör ulformas på ett sådant sätt att de anlagna riktiinjema om skärpta avgaskrav kan genomföras så effektivi som möjligt. I lagen bör som grundläggande syfte anges att den skall förebygga att skador uppstår på människors hälsa eller i miljön fiU följd av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från bilar och andra motordrivna fordon.

I följande avsnitt kommerjag att närmare redogöra för huvudpunkterna i mitt förslag till bilavgaslag. På grund av att avgasfrågorna har en utpräglat teknisk karaktär och att lösningarna av olika frågor måste anpassas till den lekniska ulvecklingen och förändringar i omväriden i övrigt, harjag funnil del nödvändigl atl ulforma lagen som en ramlag, som ger regeringen och underställda myndigheter möjligheter atl meddela de preciserade och delaljerade föreskrifier som ämnel kräver. Lagen bör innehålla de grundläggande reglerna och de bemyndiganden som behövs.

Mitt förslag: BUtillverkarna skall vara skyldiga att efter föreläggande av myndighet avhjälpa bristerna beiräffande bilar som inle uppfyller avgaskraven. Denna skyldighel skall dock inte gälla beträffande bilar som har körts mer än 80000 kilometer eller som är mer än fem år gamla.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget om tillverkarens skyldighet att rätta fel på bristfälliga fordon tiUstyrks av trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket. Flera remissinslanser avslyrker. En del pekar på behovel av en internalionell harmonisering av tillsynsfrågorna.

Skälen för mitt förslag: En väsentlig brist i nu gällande bilavgasbestäm-melser är alt ansvaret för bilarnas beskaffenhet från avgassynpunkt i princip ligger på bilägarna sedan bilarna tagits i bmk. Dessa har inga möjligheter att påverka avgasutsläppen till den del dessa beror på motorns och reningsutrustningens konstruktion.

Enligt min mening är del uppenbari att — om de uppslällda kraven på utsläppsbegränsningar skall uppnås - ett tvingande ansvar för bilamas skick i avgashänseende måste läggas pä tillverkaren. På honom måste ansvarei vila alt ulforma konstruktionen och tillverkningen så att varje bil som sätts i trafik uppfyller avgaskraven. Men bilarna måste — om den luftvårdseffekt som vi eftersträvar skall uppnås — inle bara klara avgaskraven när de är nya utan ha låga utsläpp under hela sin livslängd. Den nya lagsfiftning somjag förordar här bör därför i olika avseenden inriklas på att säkerställa att tillverkaren tar sitt ansvar för att bilarna klarar avgaskraven, både när de sätts i trafik och när de bmkas därefter.

I USA föreligger en skyldighet för fillverkarna av personbilar atl utan kostnad för bilägarna rälla lill bilar med för höga ulsläpp om bUarna är högst fem år gamla eller körts högst 80000 km. Ett tiUverkaransvar som är likartat med det i USA bör, i enlighet med vad riksdagen uttalat, gälla även hos oss.

Jag föreslår på grund av det anförda att ansvaret för alt bilama uppfyller föreskrivna ulsläppskrav läggs på fillverkarna. Med hänsyn fill atl det ofta är förenat med svårigheter att efter några års användning av en bil faslställa orsaken lill uppkomna fel eller brister är det dock nödvändigt atl begränsa della ansvar. 1 likhet med vad som för närvarande gäller i USA bör gränsen för ansvaret beiräffande personbilar sättas vid fem års ålder på bilarna eller vid en dessförinnan körd sträcka av 80000 km.

De gränsvärden som kommer att gälla för avgasutsläppen är fastställda i förhållande till en viss bestämd provmetod. Frågan humvida en bil uppfyller avgaskraven kan därför i princip avgöras endast efter ell ulfört prov enligt den nämnda metoden. Sådana prov är både tids- och kostnadskrävande. Samhällels tiUsyn av ati: fillverkarna lever upp tiU det ansvar som ålagts dem måste av anförda skäl ske främst genom kontroller av stickprovskaraklär.

Jag vill i detta sammanhang informera ortivhur kontrollen av de nya Prop. 1986/87:56

avgaskraven för personbilar avses bli utformad i vårt land. Somjag tidigare antytt kommer våra nationella föreskrifter på detta område atl baseras på det internationella dokument som antagits av Stockhölmsgruppen. Förulom den inlernationella förankringen är det enligt min uppfattning av särskilt värde att denna regelsamling arbetats fram efler samråd också med bilindustrin.

Vårt kontrollsystem kommer att byggas upp av flera delar. Först är det fråga om en förhandsprövning av nya bilmodeller. Innan nya bilar får las i trafik måsle de ha elt s.k. avgasgodkännade, som utfärdas av Aktiebolaget Svensk Bilprovning. För att etl fordon skall kunna godkännas vid typ- eller registreringsbesiktning krävs att fordonet tUlhör en avgasgodkänd motorfamilj. - Med en molorfamilj avses en grupp fordon av samma gmndkonstmklion från samma tUlverkare. En motorfamilj kan omfatta flera olika bUmodeller. - BUprovningen prövar frågan om etl avgasgodkännande för varje molorfamilj efter ansökan av tillverkaren. Vid prövningen sker dels en genomgång av handlingar och dels i vissa fall provning av bUar av den aktuella molorfamiljen. Prövningen går ut på all fastställa om förutsättningar föreligger för alt bilar av motorfamiljen kan klara kraven på ulsläppsbegränsningar av koloxid, kolväten, kväveoxider och partiklar under bilarnas hela livslängd. Därvid granskas bilens konsimktion, utrustning och funktion i en rad avseenden saml tillverkarens rekommendationer till bilägarna i fråga om avgasservicebehov och hans instruktioner i delta avseende.

Genom den s.k. nybUskontrollen bevakas alt de serietillverkade bilarna överensstämmer med de uppgifler som angavs av lillverkaren i samband med avgasgodkännandet saml att de klarar gällande krav. Tillverkaren bör naturiigtvis först och främst själv genom kvalitetskrav på komponenter och produktionen samt genom kontroll av producerade bilar säkerslälla atl alla bilar uppfyUer avgaskraven. Samhällel bör sedan på olika sätt genom stickprov kontrollera humvida tillverkarens åtgärder i detta avseende varit tillräckliga.

Sådana stickprov avseende nya bilar görs av Bilprovningen. ProvbUar tas ul genom elt slumpmässigt urval vid importhamn, ur tillverkarens, generalagentens eller återförsäljarens lager, vid fabriken eller undantagsvis genom överenskommelse med bilägare som ulvalts via bilregistret. Provningsförfarandet bör ske i enlighet med det internationeUa dokumentet som jag tidigare omtalat. Liksom i dag bör man, om det vid kontrollen visar sig atl bilarna i större omfallning inle uppfyller kraven och åtgärder inle vidlas av lillverkaren, kunna återkalla avgasgodkännandet och förbjuda utfärdandel av ytterligare typintyg. Ulan ell sådant intyg bör en bil inte kunna säljas. I fråga om redan levererade bilar bör tUlverkaren åläggas att vidta rältelseåtgärder i enlighet med vad jag kommer atl utveckla i det följande.

En annan del av kontrollsystemet är den kontroU av håUbarhetskravel
som Bilprovningen kommer atl utföra av bilar i trafik som är högsl fem år
gamla eUer körts högst 80000 km och som lånas av bUägarna mol ersätt
ning. Kontrollen syflar till att utröna huruvida bilar av en viss motorfamilj !

11 Riksdagen 1986187. 1 samt. Nr 56

under föreskriven tid klarar uppställda krav. Hållbarhelskontrollen kom- Prop. 1986/87:56 mer alt utformas så att den i slörsia möjliga utsträckning överensstämmer med det förfarande som i motsvarande fall fillämpas i USA. Stor vikt i kontrollsystemet bör, liksom i USA, läggas på denna kontroll av hållbarhetskravet av bilar i bmk. Del är främsl genom denna kontroll som del ökade ansvaret för tillverkarna säkerställs.

Slutligen kommer det liksom i dag atl ske en löpande kontroU av bilar i trafik. Den består av årUg kontroUbesiktning och flygande inspektion och syftar fill att säkerställa att bilarna uppfyller föreskrivna krav, dvs. atl bilägarna underhåller dem på avsett sätt, använder rätt bränsle m. m.

Om det vid nybilskontroll eller kontroll av håUbarhetskravel visar sig att den provade gruppen av bilar har slörre avgasutsläpp än vad som följer av föreskrivna gränsvärden eller i annat avseende inte uppfyller fasfiagda krav aklualiseras frågan om skyldighet för tillverkarna att avhjälpa bristerna beträffande alla bilar av den akluella motorfamiljen. Det ligger i sakens nalur atl överskridanden i viss mån får godtas, innan tillverkaransvaret utlöses och rältelseskyldighet inträder. I det hänseendet bör beträffande nya bilar Stockholmsgruppens regelsamling vara vägledande. När del gäller kontroll av hållbarhetskraven börden praxis som utvecklats i USA vara vägledande för bedömningen i värt land.

Om det dessutom vid nybilskontroll skulle visa sig att vissa av de provade bilarna i något avseende inte uppfyller gällande krav, bör biltillverkaren åtgärda dessa enstaka bilar innan de får användas i trafik.

När del gäller de rältelseåtgärder som lillverkaren skall vara skyldig att vidta bör principen vara att de skall vara inriktade på atl bilarna skaU iordningställas i sådanl skick all de klarar avgaskraven. Behövliga ålgärder skall självfallel vidtas utan koslnad för bilägarna. Alt i efterhand rälla till fel eller brister som bilarna inte borde varit behäftade med kan givetvis i många fall bli kostsammare än all från börian leverera felfria och hållbara bilar. Men della är enligt min mening en fullt skälig risk som den tillverkare får bära som har satt ambilionsnivån för lågt när det gäller konslruklionen av motorn eller avgasreningsutrustningen i övrigt eller som har anordnat kvalitetskontrollen över sin lillverkning eller sina leveranser på ett otillfredsställande sätt.

Självfallet måste rättelseålgärderna anpassas till arten och graden av de fel eller brisier som uppdagas vid nybilskontrollen eller hållbarhetskontrollen. Vid tekniska fel av mindre omfattning kan i vissa fall en tillräcklig ålgärd vara att informera bilägarna om felen samt uppmana serviceverkslä-derna att utföra särskild kontroll och alt vid behov rätta till brister utan kostnad för ägarna när bilarna lämnas in för normal service. Tänkbart är också all i vissa fall genomföra en extra servicegenomgång. Vid allvarliga fel kan det bli fråga om störte reparationsålgärder med utbyle av delar som är väsentliga för avgasreningsfunktionen.

Del förhållandet all samhällel får möjligheter att ingripa när uppställda
avgaskrav inte uppfylls får enligt min mening antas främja efterlevnaden av
de nya bestämmelserna. Det är min förhoppning atl befogenheten inte skall
behöva utnyttjas annat än i undanlagsfall. Skyldighelen att vidta ålgärder
behöver givelvis inte innebära atl rältelseåtgärder aUtid måste beslutas av 10

myndighet för atl genomföras. I första hand bör frivilliga rältelseåtgärder vidlas av den ansvarige lillverkaren. Benägenhelen alt frivilligt vidta rättelseåtgärder kommer sannolikt att öka med införandet av den lagstadgade skyldigheten.

Oavsett om en rättelseåtgärd sker frivilligt eller efter myndighetsbeslut, måste samhällel enligl min mening ha möjlighel alt inte bara övervaka atl lillräckliga åtgärder genomförs utan också ha medel all tvinga fram alt genomförandet blir effektivi. När det gäller tillsynen av att tillverkarna fullgör rättelseskyldigheter bör det finnas möjligheter att vid försummelse framtvinga elt fullgörande genom myndighelsföreläggande som kan förenas med vite. Jag vill också framhålla att det förhållandel alt en bilmodell inte klarar uppställda avgaskrav och att brislen inle ålgärdas bör kunna påverka möjlighelen all erhålla avgasgodkännande för kommande årsmodeller. Enligl min mening bör del vid en prövning av del slag som etl avgasgodkännande innebär vara en viktig omsländighet om det visar sig att det inte går att lila på att de bilar som säljs av en tillverkare klarar uppslällda krav, vilkel kan intygas i samband med godkännandeprövningen. De fömtsättningar i form av bl.a. ell förtroende för lillverkaren som systemet med avgasgodkännande bygger på har därmed brustit och lillverkaren kan inle längre ulan vidare påräkna atl få utnyttja systemet.

När det gäller kontakten mellan myndigheter och utländska tillverkare kan del finnas praktiska problem som hänger samman med atl tillverkaren inte finns i landet. För all lösa dessa problem föreslår jag att utländska tillverkare skall vara skyldiga att här i landet ha ett ombud med behörighet att förelräda tillverkaren i alla de frågor som kan aktualiseras av den nya lagsiiftningen. Jag anser att tillverkarens generalagent - även om denne är juridisk person - lämpligen bör kunna godtas som ombud.

Prop. 1986/87:56

av avgasreningsutrustningen ellei' på annat vis försämrar utrustningens Prop. 1986/87:56 funkiion på nägon belydelsefull punkl.

Under den tid tillverkarens ansvar gäller för en bil bör det vidare åvila ägaren att låta bilen genomgå den underhållsservice i avgashänseende som tillverkaren anvisat. Omfattningen av denna serviceskyldighet bör i vissa avseenden prövas och godkännas som etl led i avgasgodkännandet. Den hör inte vara mer långtgående än vad som oundgängligen krävs för all upprätthålla bilens emissionsegenskaper.

Det är inte alltid säkert atl bilägarna i tillräcklig utsträckning är villiga alt medverka till att lämna in sina bilar för service eller reparation. Enligt min mening bör reglerna om den åriiga kontrollbesiktningen utformas så atl det bör vara möjligt att kontrollera och genom föreläggande vid äventyr av körförbud åstadkomma atl de rältelseåtgärder som omfattas av ett frivilligl - av myndighet accepterat - åtagande eller ett föreläggande genomförs. Del innebär all den bilägare som \'ägrar alt medverka lill alt tillverkarens rälldseskyldighel kan fullgöras riskerar all själv få svara för all erforderliga åtgärder vidtas.

Även om höga krav slälls på hållbarheten hos avgasreningssystemen kommer genom normal förslitning avgasutsläppen atl öka med stigande ålder hos bilarna. Ansvaret för att äldre bilar, för vilka tillverkaransvaret upphört alt gälla, klarar kraven vid årlig kontrollbesiktning måste av nalurliga skäl komma att vila enbari på bilägarna.

Enligt nu gällande ordning förekommer en viss förenklad kontroll av atl avgaskraven uppfylls vid åriig konirollbesiktning och flygande inspektion. Denna ordning bör enligt min mening behållas, även om del lekniska innehållet i bestämmelserna härom måsle anpassas till den nya avgasreningstekniken. Regeringen har uppdragit åt naturvårdsverket att lämna förslag lill regler beträffande avgaslontroll av bilar som godkänls i enlighet med de skärpta avgaskraven. De nya reglerna avses komma att innebära atl ägarna till bilar, som t.ex. genom brislfälligl underhåll, feljustering eller andra manipulationer inte har avgasreningsutrustningen i funktionsdugligt skick eller inle uppfyller kraven vid ell s.k. förenklat avgastest, kommer att få ett påpekande eller föreläggas att inställa bilen till ny besiktning. Om bilen inle inställs lill besiktning inom föreskriven lid, inträder körförbud för bilen.

Enligt konsumentköplagen (1973:877) gäller för bilar och andra konsu
mentvaror en allmän reklamationsfid om två år för fel i varan. Enligl den
bilavgaslagstiftning jag här förordar kommer tillverkaren genom beslut av
myndighet atl kunna åläggas att rätta fel utan koslnad för ägaren ända tills
bilen är fem år gammal. Men della gäller endasl under förutsätlning att
tillverkarens ansvar har inträtt till följd en nybilskontroll eller hållbarhets
kontroll. Om enstaka bilar i annat sammanhang - t.ex. vid åriig kontroll
besiktning - visar sig inle uppfylla fastställda krav, bör det enligt min
mening vara möjligt för ägarna att få rätlelse lill stånd, även efter konsu-
menllagstiftningens tvåårsfrisl, så länge bilen inte är äldre än fem år eller
har körts mer än 80000 km. Tillverkaren bör därvid vara skyldig atl vidta
sådana ålgärder som behövs för alt bilen skall klara uppställda krav. Flera
skäl talar för att en sådan skyldighel för fillverkarna all vidta rällelseål- K

gärder beträffande enstaka bilar inte bör gruridas på ingripande från myn- Prop. 1986/87:56

dighet. I stället bör skyldigheten bygga på en utfästelse som biltillverkarna

lämnar bilägarna om att i de fall som nu är akluella vidta behövliga åtgärder

utan kostnad för ägarna. En sådan utfästelse skall vara ett villkor för

erhållande av avgasgodkännande. Givelvis skall tUlverkarnas skyldighet

inle gälla när fel eller brister hos bilen beror på ägaren eller brukaren.

Det är enligt min mening lämpligt atl den närmare utformningen av en utfästelse av angivet slag sker i samråd mellan naturvårdsverket, konsumentverket samt företrädare för bilindustrin och andra som tillhandahåller bildelar och service.

2.3.3 Tillverkaransvaret och eftermarknaden

Frågan om vilken inverkan de nya bestämmelserna om tillverkaransvar kan få på konkurrenssituationen inom service- och reservdelsmarknaderna har diskuierats i olika sammanhang. Därvid har framförts farhågor om risker för konkurrensbegränsning. Jag vill därför något utveckla min uppfattning i denna fråga.

Somjag nyss sagt införs tillverkaransvaret i fråga om hållbarheten för att säkerställa att avgasreningen hos bilarna fungerar tillfredsställande under lång tid. Detta är den från hälso- och miljösynpunkt viktigaste effeklen av den nya lagstiftningen. Införandet av de amerikanska avgaskraven för personbilar, som innefatlar vissa hållbarhetskrav, kommer samtidigt att minska behovel av atl reparera och byta ut delar i avgasreningsulmslning-en. Detta behov kommer, enligt erfarenheler från USA, alt vara ulomordenlligl lilel under bilens försia fem år. Genom det av hälso- och miljöskyddsskäl uppställda håUbarhetskravel uppnår vi således också ell vikligl konsumenlpolitiskl mål, nämligen alt så långl möjligl hålla nere konsumenternas kostnader för service, underhåll och reparationer av bilar.

Enligl min mening är del angeläget alt slörsia möjliga konkurtens råder
på reservdels- och servicemarknadema. Kostnaderna för bilreparationer
är ofta en lung post i en familjs ekonomi. Det är därför viktigt att det nu
föreslagna systemet ulformas och tiUämpas på etl sätl som inle onödigt
begränsar konkurrensen. Annars kan reglema komma atl driva upp priser
na på bilreparalioner och reservdelar. För atl trygga de angelägna konkur
rensintressen som jag nämnt är del angelägel all också sådana reservdelar
till olika fabrikat som inte är originalddar skaU kunna ulnylljas under
fömtsättning atl de är likvärdiga med de delar som tillverkarna använder.
Försök tiU onödiga konkurtensbegränsningar från tillverkarnas sida måste
enligt min mening kunna hindras genom alt den godkännande myndighelen
vid godkännandeprövning och i andra sammanhang bevakar och granskar
tillverkarens anvisningar i fråga om service och reservdelar. Sålunda bör
t.ex. informalion från fillverkarna ges fill även andra än tillverkarnas egna
serviceorganisationer om möjligheterna atl utföra adekvat avgasservice
och reparationer. Bilägarna skall inte vara bundna till atl anlita vissa
verkstäder för l.ex. normal service och underhåU. Också när det gäller
utformningen av de olika kontrollformerna måsle risker för konkurrensbe
gränsande effekler beaklas. Samråd rörande konkurrensfrågor bör i före- 13

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Statens naturvårdsverk tillstyrker förslaget om en dispensavgift. Riksskatteverket avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: De förordade avgaskraven bör i princip gälla alla nya fordon. Inledningsvis efter del alt kraven för personbilar blir obligatoriska kan emellertid dispenser komma att behöva ges bl.a. för vissa bilmodeller som säljs i relativt begränsad omfattning i Sverige och vars utsläpp på grund därav kan anses ha liten betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Även i andra faU kan, när särskilda skäl föreUgger, dispens behöva ges. Dispensgivningen bör tillämpas med restriklivilet.

Ingen bör få ekonomiska fördeiiar genom alt importera eller sälja ett fordon som ej uppfyller uppslällda avgaskrav. I enlighel med kommitténs förslag bör därför den som får dispens från avgaskraven vara skyldig att beiala en avgifi lill staten. Avgiften bör i princip motsvara den ekonomiska fördel som denna kan antas få genom lägre kostnader än vad de har som uppfyller kraven.

Det kan visa sig praktiskt atl i vissa fall kunna ge dispens i efterhand för fordon som angivits uppfylla uppställda avgaskrav när de som nya togs i trafik. Situationen kan vara sådan atl del vid kontroll visat sig atl utsläppen i verkligheten är för höga men all det av olika skäl inle går alt vidta åtgärder för att klara uppställda krav. Del kan t.ex. visa sig vid årlig kontroUbesiktning att uppställda krav inle uppfylls för ett fordon som inte längre omfattas av tiUverkaransvaret och att skälet uppenbariigen inte är bristande underhåll samiidigi som en rätlelsereparation skulle bli orimligt dyr. Del bör då vara möjligl all bevilja dispens i efterhand. Del kan i

2.4.2 Kontrollavgift

Mitt förslag: Avgifier skall kunna las ut för atl finansiera kostnaderna för godkännandeprövning samt tillsyn och annan kontroll enligt bilavgaslagen eUer med stöd av lagen meddelade föreskrifter (kontrollavgift).

Skälen för mitt förslag: Jag anser det lämpligt atl, i likhet med vad som gäller beträffande bl.a. fordonskonlroUen i övrigt och kemikaliekontrollen, naturvårdsverkets och Bilprovningens verksamhet med godkännandeprövning, tillsyn och annan kontroll på avgasområdel avgiftsfinansieras. I den nya lagen bör tas in ett bemyndigande med den innebörden.

2.5 Överprövning av myndighetsbeslut

Mitt förslag: Ell föreläggande för en biltillverkare atl vidta rältelseåtgärder enligl bilavgaslagen får överklagas hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Nämndens beslut får överklagas hos regeringen.

Kommitténs förslag: Beslul av angivei slag skall överklagas hos regeringen.

Skälen för mitt förslag: Befogenheten all meddela föreläggande om skyldighel för en biltillverkare atl vidta rältelseåtgärder efler nybilskontroll elier hållbarhetskontroll bör anförtros åt statens naturvårdsverk. Om tillverkaren inle är nöjd med beslutet bör han kunna överklaga delta. Vid valet av väg för överklagande gör jag följande överväganden. Prövningen av frågor som här är akluella kan många gånger inrymma speciella och komplicerade bedömningar av lekniska, ekonomiska och miljömässiga samband. Därtill kommer alt kravet på rättssäkerhet vid prövningen bör tillmätas stor vikt. Med hänsyn härtill harjag kommit fram till att del är lämpligast alt koncessionsnämnden för miljöskydd får överpröva naturvårdsverkets beslut. Jag har därvid beaktat dels nämndens stora erfarenhet och kompelens när det gäller svåra avvägningar inom miljövårdsområdet, dels nämndens sammansättning som garanterar såväl juridisk som teknisk sakkunskap som erfarenhet inom de områden ett ärende gäller. Vid prövning av frågor om rältelseskyldighet enligl bilavgaslagen bör nämnden ha en sådan sammansättning att särskild erfarenhei inom fordonsområdet finns företrädd. Nämndens beslul bör få överklagas fill regeringen.

Beslut i särskUda fall om dispensavgift hänger samman med själva dispensprövningen. Myndighets beslut i dispensärenden bör få överklagas tiU

regeringen. Därför bör dispensavgiftsbeslut också överprövas av regering- Prop. 1986/87:56 en. Beslut i särskilda fall enligt lagen i frågor om upplysningsskyldighet för tillverkaren och om kontrollavgift bör få överklagas till kammarrätt.

2.6 Ikraftträdande

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 juli 1987. Jag utgår från all regerings-och myndighetsföreskrifter också kommer atl föreligga vid den tidpunkten, så att biltillverkare och andra har kännedom om de skärpta avgaskrav m.m. som skall vara obligatoriska vid avgasgodkännandet av 1989 års bilmodeller.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till bilavgaslag.

Förslaget bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga4.

4 Specialmotivering

Den nya bUavgaslagen innehåller de gmndläggande reglerna om lagens syfle, utsläppskrav, tillverkaransvar, förelägganden om rättelseåtgärder samt avgifter. Med hänsyn till ati; de frågor som regleras i lagen har en utpräglat teknisk karaktär och då det materiella innehållet i regleringen snabbt måste kunna anpassas till den fortgående tekniska ulvecklingen, har lagen givits karaktären av en ramlag. Lagen innehåller de gmndläggande reglerna och så långt som möjligt preciserade bemyndiganden. Den nya regleringen av bilavgasfrågorna kommer därför i stor utsträckning att få sill konkreia innehåll genom regerings- och myndighetsföreskrifter.

Avsikten är atl i en ny bUavgasförordning skall intas gmndläggande beslämmelser om bl.a. emissionsgränsvärden, provmeloder, hållbarhetskrav, lillsyn och kontroll.

Yllerligare föreskrifter avses i försia hand komma alt meddelas av statens nalurvårdsverk. Dessa föreskrifier blir av ulpräglal leknisk nalur med en hög delaljeringsnivå. De avses innehålla regler för förfarandet vid avgasgodkännande av bilar, provning, mätmetoder, nybilskonlroU, hållbarhetskontroll m.m. Akliebolagel Svensk BUprovning, som är riksprovplals för fordon, kommer att handha prövningen av frågor om avgasgodkännanden. Bilprovningen kommer också atl efter föreskrifter från naturvårdsverket utföra den avgasprovning som verket beslutar om vid nybilskontroll och kontroll av hållbarhets kraven.

Som jag tidigare nämnl kommer regeringens och myndighelernas före
skrifter för personbilar att bygga på den internationella regelsamling röran
de begränsning av bilavgasulsläpp som har utarbetats inom Stockholms
gruppen. 16

Inledande bestämmelser Prop. 1986/87:56

1§

Denna lag syftar liU att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom ulsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

I denna inledande paragraf anges lagens syfte och lillämpningsområde.

Med "andra ämnen" än avgaser avses t.ex. gaser från motorns vevhus och bränslesystem.

Begreppen bilar resp. motordrivna fordon är desamma som används i väglrafiklagstiftningen, se t.ex. 3§ fordonskungörelsen (1972:595).

2§

Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade atl de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker lagens lillämpning till vissa slag av motordrivna fordon.

Paragrafen innehåller det grundläggande kravet på motorfordons ulrustning och beskaffenhel i utsläppshänseende.

Paragrafens andra stycke gör det möjligt all meddela olika föreskrifter för olika fordonsslag eller årsmodeller av fordon.

Tillämpningsområdel för den internationella regelsamlingen gäller motorfordon med bensin- eller dieselmotorer. Undantagna från bestämmelserna är

— fordon med en maximal hastighet mindre än 50 km/timme,

— fordon med en totalvikt över 3500 kg,

— fordon med en skillnad mellan tolaivikt och tjänstevikt som är större än 690 kg,

— terrängfordon.

Jag avser att föreslå regeringen att lägga fast motsvarande tillämpningsområde för bestämmelserna om bilar av 1989 och senare års modell i den nya bilavgasförordningen.

I fråga om övriga bilar bör med stöd av 3§ tills vidare meddelas föreskrifter som överensstämmer med nuvarande regler. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att utreda och lägga fram förslag om avgaskrav för lastbilar och bussar.

3§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifier om

1. begränsning av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon samt om fordonens beskaffenhel, utrustning, hållbarhet och funktion för att uppfylla uppslällda krav på begränsning av ulsläpp,

2. skyldighet atl underhålla den ulrusining på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle,

3. avgasgodkännande för fordon saml om kontroll och tillsyn av att fordonen uppfyller kraven på begränsning av utsläpp,

4. skyldighel för en ulländsk fordonstillverkare all ha elt behörigt ombud 17 i Sverige.

t2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 56

I denna paragraf ges del grundläggande bemyndigandel för regeringen eller Prop. 1986/87:56 den myndighel som regeringen besiämmer alt meddela föreskrifter om ulsläppsbegränsningar m.m. I bemyndigandet ingår givetvis också befogenheten att meddela föreskrifter om undantag (dispens) från meddelade föreskrifter.

Enligt punkt 1 kan meddelas föreskrifter om högsta lillåtna utsläpp i luften av l.ex. koloxid, kolväten, kväveoxider och partiklar. Föreskrifter kan därvid meddelas om fordonens beskaffenhel, utmslning, håUbarhel och funktion för atl sådana krav skall uppfyllas.

Som jag fidigare redovisal skall föreskrifterna för personbilar av 1989 och senare års modell stämma ö\'erens med nu aklueUa beslämmelser i USA för lätta fordon, vilket för flertalel personbilar bl.a. kommer att innebära att katalyfisk avgasrening eller, i fråga om vissa dieselbilar, s. k. partikelfällor måsle utnyttjas.

Föreskrifter som skaU kunna meddelas med stöd av punkt 2 riklar sig mol bilägaren.

Föreskrifter skall vidare enligl punkt 3 kunna meddelas i fråga om godkännandeprövning saml kontroll och tillsyn. Särskilda föreskrifter torde därvid behövas bl.a. rörande vilka mät- och provförfaranden som skall tillämpas vid godkännandeprövning och andra kontroller i fråga om ulsläpp av avgaser m.m. från bUar.

Bemyndigandel i punkl 4 gör det möjligt alt ställa krav på all en utländsk tillverkare skall ha behörigt ombud för sig i Sverige. Tanken bakom en sådan ordning är all såväl svenska myndigheler som enskilda bilägare skall ha någon här i landel atl vända sig till rörande avgasfrågor. Ombudets uppgift skaU bl.a. vara att företräda tiUverkaren inför domstolar och andra myndigheter, jfr. 1§ andra slyckel prokuralagen (1974:158) och 12 kap. 24§ rättegångsbalken. Som jag anfört i den allmänna moliveringen bör även en juridisk person kunna vara ombud i detta sammanhang. Tillverkama kan l.ex. önska ge generalagenten uppdragel att vara ombud.

Fullgörandel av de förpliktelser som tillverkaren kan åläggas enligl lagen eller med slöd av lagen meddelade föreskrifier kan inle utkrävas av ombudet i den egenskapen.

Det ankommer på regeringen att meddela de grundläggande föreskrifterna om utsläppsbegränsningar, godkännandeprövning m.m. enligt denna paragraf, medan mera detaljbetonade föreskrifter bör meddelas av myndighel. Den myndighel som i första hand kommer i fråga är naturvårdsverket. Samråd bör ske med i första hand irafiksäkerhetsverkel och Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

Tillsyn

4§

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag saml föreskrifier och villkor som har meddelals med slöd av lagen skall ulövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt paragrafen bemyndigas regeringen alt utse tillsynsmyndighet. Prop. 1986/87:56 Avsikten är alt det cenirala myndighetsansvaret för tillsynen skall läggas på slatens naturvårdsverk.

5§

En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna fordon all utan ersällning lämna de upplysningar, lillhandahålla de fordon, fordonsdelar och handlingar saml utföra de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätl till tillträde till en fabrik eiler annan anläggning och får där göra undersökningar.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

I paragrafens första stycke ges tillsynsmyndigheten rätt atl besluta att en tillverkare skall lämna myndigheten de handlingar och upplysningar som behövs för den löpande lillsynsverksamhelen, t. ex. uppgifler om tillverkarens produktion, bilarnas konstruktion och utförande av avgasrenings-utmstning eller redovisning av mätprotokoll och andra handlingar av inlresse. De uppgifter som framkommer i samband med tillämpningen av denna paragraf och som omfallas av bestämmelserna i sekrelesslagen (1980:100) kan i sin tur ligga lill grund för ingripanden mol lillverkaren. Enligt paragrafen får tillsynsmyndigheten också möjlighet alt meddela föreläggande om skyldighel att lillhandahålla bilar och bildelar till det anlal som behövs för lillsynen. Elt föreläggande får enligt andra meningen förenas med vite.

Ett beslul om föreläggande får enligl 11 § överklagas hos kammarrätien.

Enligl andra stycket haren lillsynsmyndighel räll lill tillträde till fabriker och andra anläggningar och alt göra undersökningar där. Polismyndigheten skall enligt tredje stycket lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Tillverkarens ansvar

6§

Om de prov som syflar till alt kontrollera funktionen och hållbarheten hos den avgasrenande utrustningen i motordrivna fordon visar alt de krav på begränsning av avgasutsläpp som har föreskrivits med stöd av 3§ inle uppfylls i godlagbar utsträckning, får den myndighet som regeringen bestämmer förelägga tillverkaren alt avhjälpa bristerna. Skyldigheten atl avhjälpa brislerna gäller dock inte fordon som har körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år.

Etl sådanl föreläggande får förenas med vite.

7§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter för tillämpningen av 6§.

I paragraferna regleras del s.k. tillverkaransvaret. Frågan har behandlals

utföriigt i den allmänna motiveringen, till vilken jag hänvisar (avsnitt 2.3). 19

Som jag har anförl där avses ansvarei göras gällande när avvikelser från Prop. 1986/87:56 uppställda krav föreligger beträffande motorkonstruktionen eller avgasre-ningsulrustningen eller i fråga om fel och brister vid tillverkning eller leveranskontroll.

Ansvaret skall inte kunna göras gällande beträffande sådana bilar som har körts mer än 80000 km eller som är äldre än fem år. Bilens ålder bör räknas från den lidpunkt då bilen logs upp i typintyg eller första gången godkändes vid registreringsbesiklning.

Nybilskontrollen, som utförs på produktionsbilar som körts högst 15000 km, kommer somjag tidigare sagl all utföras i enlighet med den regelsamling som antagits av Stockholmsgmppen. Delta förfarande är baserat på del amerikanska nybilskontrollprogrammet. Detta innebär bl.a. all medelvärdet av utsläppen för de olika föroreningarna, mätt på 5-30 bilar, måste ligga under gränsvärdet för föroreningen i fråga.

1 enlighet med vad riksdagen uttalat och vad jag sagt i den allmänna moliveringen bör de svenska kraven på lillverkaren i princip molsvara de federala amerikanska kraven. I fi-åga om hållbarhelskontrollen lillämpas i USA för närvarande en ordning som beskriviis i bilaga 3 fill denna lagrådsremiss och som i huvudsak innebär följande.

När den federala amerikanska kontrollmyndigheten, EPA, i sitl tillsynsarbete upptäcker atl etl väsentligt antal bilar av en viss molorfamilj inle uppfyller avgaskraven, underrättas lillverkaren omedelbarl om den uppläckta brislfällighelen. Han skall i sin lur inge en plan för rättelse av de felaktiga bilarna och därefter underrätta såväl bilförsäljare som bilägare.

Några lagbestämmelser finns inte i USA om hur stor andel av bilarna i en viss motorfamilj som skall vara felaktiga för atl åtgärder skall krävas. För att konlrollera huruvida bilar av en viss molorfamilj i väsentlig omfattning avviker från avgaskraven väljs i normalfallet 6-10 representativa bilar ut av myndigheten. Dessa bilar, som skall vara skötta av ägarna och vara i normall skick, får sedan genomgå fullständiga avgasprov. Om medelvärdet av utsläppen av nägot ämne från dessa bilar överstiger gränsvärdet, beslutas i regel om skyldighet att vidta rältelseåtgärder.

En motsvarande ordning avses i enlighet med vad jag lidigare anförl gälla i Sverige.

Statens naturvårdsverk har i sin egenskap av tillsynsmyndighet att bedöma vilka rältelseåtgärder som erfordras och i försia hand försöka få till stånd en frivillig överenskommelse med biltillverkaren. Om detta ej lyckas får etl formellt föreläggande för lillverkaren om skyldighel atl vidta ålgärder meddelas. Föreläggandet sk;ill kunna förenas med vite. Om tillverkaren inte är nöjd med föreläggandet, får han enligt 12 § överklaga del hos koncessionsnämnden för miljöskydd.

8§

För atl motordrivna fordon skall få sitt avgasgodkännande måste tillverkaren geniemot ägarna av fordonen åta sig att utan kostnad för ägarna avhjälpa bristerna, om fordonen vid myndighels kontroll visal sig inte uppfylla de utsläppskrav som föreskrivils med slöd av 3§.

Tillverkarens skyldighet alt avhjälpa bristerna gäller inte fordon som har
körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år och inte 20

heller fel eller bristfälligheler som beror på ägarna eller brukarna av fordo- Prop. 1986/87:56 nen.

Enligt paragrafen åläggs tillverkarna molsvarande skyldighet gentemot bilägarna som mot samhället atl rätta felaktiga bilar som fått påpekanden eller underkänts vid t.ex. kontrollbesiktning eller flygande inspektion. Som villkor för att avgasgodkännande skall lämnas för en bilmodell måste tillverkaren åta sig all svara för all bilens avgasrenande utmstning fungerar tillfredsställande intill 5 år/80000 km och att bilen under denna tid klarar de krav som uppställs för bilar i trafik samt atl, om det behövs, avhjälpa bristerna.

Enligt paragrafens andra stycke kan tillverkaren inte åläggas ansvar i de fall där de alltför höga utsläppen beror på omständigheter som kan fillskri-vas ägaren eUer brukaren.

Tillverkarens ansvar gentemoi bilägarna bygger på vad som följer av utfästelsen. Denna skall enligl paragrafen innebära att tillverkaren ulan kostnad för bilägarna åtgärdar bristfälligheler i avgassystemet så atl detta kan godkännas vid kontroUbesiktning. Del finns knappast skäl all föreskriva alt tillverkaren dessulom skall åla sig all betala skadestånd, stillestånds-ersättning eUer kostnader som bilägaren åsamkas i samband med att avgassystemet åtgärdas. I detta avseende är den föreskrivna utfästelsen mer inskränkt än en garanliförpliklelse i konsumenlrällslig mening. Om lillverkaren - eller någon för hans räkning - däremot inte fullgör sill ålagande på rätt sätl eller inom skälig lid, måste det av utfästelsen följa en skyldighet för tillverkaren att ersätta kostnader som en bilägare åsamkas, t.ex. för all få brislfälligheterna åtgärdade på annat håll.

Den ifrågavarande regleringen påverkar inte en säljares ansvar enligt köprätlsliga regler.

Tvisier mellan bilägaren och tillverkaren rörande frågor som avses i denna paragraf får prövas av allmän domstol i en vanhg civilprocess.

Avgifter

I detta avsnitt regleras frågor om de avgifter, som skall kunna tas ut med stöd av lagen, nämligen kontrollavgift (9§) och dispensavgifl (10§).

Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får föreskriva att särskilda avgifter får tas ut för prövning för avgasgodkännande samt för lillsyn och annan kontroll som utövas enligt denna lag eller enligl föreskrifier som meddelats med slöd av lagen (kontrollavgift).

Paragrafen ger möjligheter att avgiftsfinansiera naturvårdsverkets och Bilprovningens kostnader för godkännandeprövning samt tillsyn och annan kontroll som utövas enligt lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

10§ Prop. 1986/87:56

Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst motordrivet fordon eller en grupp av motordrivna fordon, får en avgift till staten tas ul av den som medgivils undanlaget enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer (dispensavgift). Avgiften, som beräknas för varje fordon som omfattas av undanlaget, skall bestämmas så att de ekonomiska fördelar utjämnas som kunnal uppslå för den som medgivits undanlag jämfört med den som uppfyllt kraven.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen kan det inledningsvis behöva medges dispenser från de nya utsläppskraven beträffande l.ex. vissa bilmodeller som säljs i relativt begränsad omfattning i Sverige och där utsläppen från bilarna har Uten belydelse från hälso- eUer miljöskyddssynpunkt. Även i andra fall kan dispenser i undantagsfall behöva medges. Sådana undantagsfall kan vara t.ex. när en enskild person i samband med flyttning från utlandet vill införa cn bil ulan tillfredsställande avgasrening. Dispenser skall enligl denna paragraf kunna förenas med en skyldighet för den som medgivits dispensen all betala en avgift.

Avgiftens storiek skall enligl paragrafens andra stycke beslämmas så att de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyldige av att föreskrivna utsläppskrav inte uppfylls utjämnas. En tillverkare som erhåller dispens från avgaskraven kan i regel antas ha fått en ekonomisk fördel i förhållande tiU den tillverkare som konstmerat och utrustat sina bilar så alt avgaskraven uppfylls.

Då avgiften bör vara förutsebar, bör den tas ul enligt en i förväg bestämd taxa. Denna taxa kan inte ulformas så atl avgiften exakt motsvarar den ekonomiska fördel som en dispens kan beräknas medföra i vaqe enskill fall. Del är tillräckligt om taxan konstrueras så alt däri angivna avgiftsbelopp motsvarar den ekonomiska fördel som dispenser genomsnittligt kan uppskattas innebära till följd av lägre fillverkningskostnader. Dispensavgift skall sålunda kunna tas ut l.o.m. om en tillverkare skulle kunna i del enskilda fallet visa all han över huvud taget inte vunnii någon ekonomisk fördel.

Överklagande m. m.

11§

Ett beslut av en myndighet om föreläggande enligt 5 § eller om kontrollavgift i ett särskilt fall enligt 9§ får överklagas hos kammartätten genom besvär.

Ett beslut i etl särskilt fall av en myndighel om dispensavgift enligt 10 § får överklagas hos regeringen.

Regeringen meddelar föreskrifier om vad som skaU gälla för överklagande av en myndighels beslut om föreskrifier som meddelals med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag.

12§

Elt beslul av en myndighel om föreläggande enligl 6§ får överklagas hos 22

koncessionsnämnden för miljöskydd. Koncessionsnämndens beslut får Prop. 1986/87:56 överklagas hos regeringen.

Paragraferna innehåller bestämmelser om överklagande av myndighetsbeslul enligt lagen. Jag hävisar till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5).

13§

För koncessionsnämnden gäller vid prövningen i lillämpliga delar följande

bestämmelser i miljöskyddslagen (1969:387):

11 § om anlalet ledamöter m. m.,

12§ om jäv,

14§ första stycket om ulredningsplikt,

14 § andra stycket 3 och Iredje stycket om sammanträde m. m.,

14§ Qärde slyckel om sakkunnigutredning,

15§ om omröstning.

Paragrafen innehåller beslämmelser om handläggningsordningen m.m. i koncessionsnämnden vid prövningen av överklaganden enligt bilavgaslagen. I övrigt kommer förvaltningslagens (1986:223) regler att gälla för koncessionsnämndsprövningen.

Ikraftträdande

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen skall lagen träda i kraft den 1 juli 1987. I adminislrafiv ordning kommer att med stöd av bemyndigandena i lagen meddelas föreskrifter om vad som i utsläpps-hänseende skall gälla för olika typer och årsmodeller av fordon. I ikraftträdandebestämmdsen har uttryckligen angells all bestämmelserna om fill-verkaransvar och koncessionsnämndsprövning gäller först fr.o.m. 1989 års modeller. Med stöd av 2§ andra stycket kommer tillämpningsområdet för bestämmelserna om fillverkaransvar att tiU en början ytterligare begränsas till bilar av det slag som angivits i specialmotiveringen till det stadgandet.

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslaget tUl bilavgaslag.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan.

BUaga 1 Prop. 1986/87:56

Lagförslag i betänkandet (SOU 1983:27) Bilar och renare luft

Förslag till

Lag om begränsning av luftföroreningar från motorfordon

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag är tillämplig på motorfordon.

Regeringen, eller, efter regeringens bemyndigande statens naturvårdsverk får föreskriva atl lagen skall fillämpas endast på vissa slag av motorfordon.

2 § Med motorfamilj avses en grupp av bilar vars motorer är av i huvudsak samma tekniska konstruktion och som är likartade vad gäller utsläpp av luftförorenande ämnen.

3 § Molorfordon skall vara så utrustade och beskaffade all ulsläpp av luftförorenande ämnen från fordonen inte överstiger de värden som kan godtas från luflvårdssynpunkt.

Regeringen meddelar föreskrifier om högsia lillåtna ulsläpp av luftförorenande ämnen som avses i första stycket.

Regeringen, eUer, efter regeringens bemyndigande statens naturvårdsverk, meddelar föreskrifter om

1. motorfordons beskaffenhet och utmstning för begränsning av utsläpp av luftförorenande ämnen,

2. prov- och mälförfaranden och andra ålgärder för kontroll av ulsläpp av luftförorenande ämnen från molorfordon, och

3. godkännande av atl molorfordon uppfyller föreskrivna krav i fråga om begränsning av utsläpp av luftförorenande ämnen.

4 § Om registrerade motorfordon av en viss motorfamilj, som tillverkals
i Sverige, inte uppfyller kraven enligt de föreskrifter som meddelats med
slöd av 3 § andra slycket eller tredie stycket 1 och beror brislfälligheterna
på tillverkaren, hans generalagent eller återförsäljare, är lillverkaren skyl
dig att i skälig omfallning vidta sådana åtgärder beträffande fordonen atl
kraven uppfylls såvida anlalet bristfälliga fordon inte är ringa. Skyldighe
len gäller dock inte sådana briställiga fordon som har körts mer än åltiotu-
sen kilomeier eller som är mer än fe m år gamla, räknat från den lidpunkt då
fordonet upptogs i typintyg eller godkändes vid den första registreringsbe
siktningen.

I fråga om motorfordonstillverkare i utlandet skall vad som i första stycket sägs om tiUverkarens skyldigheler i stället gälla dennes generalagent i Sverige. Generalagentens skyldighet omfattar även motorfordon som en fömtvarande generalagent i Sverige för samma tillverkare har utfärdai typintyg för.

5 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med slöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av statens naturvårdsverk.

6 § Statens naturvårdsverk får förelägga en motorfordonslillverkare i Sverige eller generalagent för en motorfordonstillverkare i utlandet att

lämna de upplysningar, förete de handlingar och utföra de undersökningar Prop. 1986/87:56 som behövs för lillsynen.

7 § Statens naturvårdsverk får förelägga en motorfordonstUlverkare i Sverige eller en generalagent för en motorfordonstUlverkare i utlandet att ulföra de ålgärder som avses i 4§.

8 § Förelägganden enligt 6 eller 7§ får förenas med vile. Frågor om uldömande av vile prövas av aUmän domslol.

9 § Motorfordonslillverkare i Sverige eller generalagenter för motorfordonstUlverkare i utlandet skall ersälta slatens kostnader för lillsynen enligl föreskrifter som meddelas av regeringen, eller, efter regeringens bemyndigande av slatens naturvårdsverk.

10 § Medges ägaren av motorfordon undantag från de föreskrifter som
har meddelats med slöd av 3§ andra stycket eller iredje slycket 1 skall en
särskild avgift (avgasavgifl) tas ut med belopp som faslslällls av regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer. Avgasavgiflen får beslämmas
lill högst 4000 kronor för varje fordon som omfattas av undantaget.

Avgasavgifl skall, om inte annat följer av 11§, även las ut av den som tillverkar motorfordon i Sverige eller som är generalagent för en motorfor-donsfillverkare i ullandel, för alla fordon av en viss molorfamilj, som har levererats, om fordon inom molorfamiljen inle uppfyller kraven enligt de föreskrifter som meddelats med slöd av 3§ andra stycket eller Iredje slycket 1. Generalagentens skyldighet omfattar även fordon som en förutvarande generalagent i Sverige för samma tillverkare har utfärdat typintyg för.

11 § Avgasavgift enligl 10 § andra stycket får inte las ul om

1. mindre än 35 procenl av de kontroUerade motorfordonen som tillhör
motorfamiljen inle uppfyller kraven enUgt de föreskrifter som meddelals
med slöd av 3 § andra stycket eller Iredje stycket 1,

2. lillverkaren eller generalagenten är skyldig atl vidta åtgärder på gmnd av föreläggande enligl 7 § eller

3. tillverkaren eller generalagenten, innan ett föreläggande enligt 7§ har utfärdals, liU slalens naturvårdsverk anmäler att motorfordon som tUlhör molorfamiljen är bristfälliga i fråga om utsläpp av luftförorenande ämnen och utan dröjsmål vidtar sådana rättelseåtgärder som kan godtas.

12 § Frågorom avgasavgift prövas av slatens naturvårdsverk.

Om ell avgiftsbelopp inle betalas inom den tid som naturvårdsverket har bestämt, får beloppet las ul genom utmätning. Avgasavgiften lillfaller staten.

13 § Beslut av slalens nalurvårdsverk enligl denna lag får överklagas hos
regeringen genom besvär. •

Beslut enligl 6 och 7§§ gäUer omedelbart, om inle annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:56

Sammanställning av remissyttrandena över bilavgaskommitténs betänkande (SOU 1983:27, 28) Bilar och renare luft

Remissinstanserna

Av de remissinslanser som anmodats avge yttrande har svar inkommit från riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, socialslyrelsen, vägverket, trafiksäkerhelsverket, transportrådel, riksskatteverket (RSV), näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket, statens naturvårdsverk, produktkontrollnämnden, koncessionsnämnden för miljöskydd, arbelarskyddsstyrelsen, slatens planverk, statens industriverk, slatens energiverk, statens mäl- och provråd, statskontoret, riksrevisionsverket och forskningsrådsnämnden.

Av de som berells tillfälle avge yltrande har svar inkommit från statens miljömedicinska laboratorium, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Västernortlands och Nortbottens län, Stockholms, Malmö, Göleborgs, Örebro och Umeå kommuner, Kungl. vetenskapsakademien. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska kommunförbundet, Landsfingsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen (Stockholmskretsen), Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska petroleum institutet, Tjänslemännens cenlralorganisalion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Bilinduslriföreningen, Cykel- och mopedfrämjandel. Hyresgästernas riksförbund, Motorbranschens riksförbund. Motormännens riksförbund/KAK, Riksförbundet för allmän hälsovård, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Svenska lokaltrafikföreningen samt Svensk drivmedelsieknik AB.

Däruiöver har yttranden inkommii från Sveriges industriförbund. Miljöpartiet, Miljöcentrum, Miljöpartiet i Göteborg, Kristen demokrafisk samling, Motorhisloriska riksförbundel, Miljöförbundel, Alternafiv stad och Svenska åkeriförbundel.

Allmänna synpunkter på utredningens underlag och bedrivande

Några av remissinslanserna, främsl statens planverk, Kungl. vetenskapsakademien, forskningsrådsnämnden, Umeå och Örebro kommuner ger ett allmänt positivt omdöme om det material som presenteras i betänkandet. Enligt Stockholms kommun är SML:s rapport (dvs. bilagan lill betänkandet) en utmärkt sammanslällning av dagens kunskapsläge när del gäller hälsoeffekter av bilavgaser.

Ett antal remissinstanser pekar på frågor man menar saknas eller be
handlas för knapphändigl i betänkandet. Statens vägverk och Ingenjörsve- 26
lenskapsakademien menar att de risker som är förknippade med bilavgaser

är för dåligt kvantifierade. Statens pris- och kartellnämnd, Sveriges gros- Prop. 1986/87:56 sistförbund och länsstyrelsen i Norrbottens län anser att de ekonomiska och/eller marknadsmässiga konsekvenserna av kommitténs förslag är dåligt belysta. Arbetarskyddsstyrelsen, Örebro kommun, Miljöpartiet och Svenska naturskyddsföreningen anser att problemet med dieselavgaser är ofullständigt behandlat. LRF tycker att miljöeffekterna är knapphändigt behandlade. Övriga frågor som saknas av någon eller några remissinstanser är eldrift (länsstyrelsen i Malmöhus län, Örebro kommun. Miljöpartiet), tomgångskörning (länsstyrelsen i Malmöhus län), gasdrift (Örebro kommun, Miljöpartiet), möjligheterna att utnyttja alkoholdrivmedel och andra drivmedel (Svensk drivmedelsteknik AB), återvinning av katalysatorer (Miljöpartiet), glesbygdslrafikens problem (länsstyrelsen i Norrbottens län).

Örebro och Göteborgs kommuner anser atl man bättre borde ha analyserat vilka åtgärder som kan vidlas under den närmaste tiden.

Konsumentverket lämnar i sitt remissvar ett antal kompletterande uppgifter hämtade från undersökningar om bränsleförbmkning resp. marknadskrav.

Beskrivning och bedömning av bilavgasproblemet

Bilavgaskommittén ger i beiänkandei följande sammanfattande bedömning av bilavgasproblemen: "Resultaten av de undersökningar kommittén låfit utföra och även annat underlagsmaterial har gjort atl vi bedömer det som angeläget att åtgärder vidlas för alt så långt möjligl minska människornas och miljöns exponering för bilavgaser" (s. 20). Flera remissinslanser delar den bedömningen att bilavgassitualionen motiverar åtgärder: riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, konsumentverket, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens energiverk, statens miljömedicinska laboratorium, länsslyrelserna i Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Norrbotiens län, Stockholms, Malmö, Umeå, Örebro och Göteborgs kommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Svensk drivmedelsieknik AB, LRF, Miljöcenlmm, Kristen demokratisk samling, Miljöförbundel, Miljöpartiet samt Svenska naturskyddsföreningen. LRF uttrycker särskilt atl varje åtgärd som kan minska utsläppen av försurande ämnen är myckel siarkt moliverad. Slatens energiverk vill speciellt peka på biltrafikens betydelse när det gäller de toiala utsläppen av kväveoxider. Göteborgs kommun anser att kommUlén underskattat effeklerna på naturmiljön.

Vägverket och Sveriges grossistförbund anser att kommittén överdrivit bilavgasproblemel. Motormännens riksförbund/KAK menar atl kommittén inle har visal att det föreligger något behov av skärpning av emissionskraven.

Avvägning mellan olika åtgärder

Enligt kommittén är del enda realistiska sätlel att komma lill rätta med

bilavgasproblemen, utan alt åsidosätta andra viktiga samhällsmål, alt ul- 27

nyttja bäsla tillgängliga avgasreningsteknik. Följande remissinstanser an- Prop. 1986/87:56 ser atl denna bedömning är riktig, nämligen vägverket, statens energiverk, länsstyrelsen i Värmlands län, Stockholms, Umeå, Örebro och Göteborgs kommuner. Svenska kommunförbundei saml Landstingsförbundet.

Forskningsrådsnämnden, SMHI, Hyresgästernas riksförbund och Miljöförbundet anser att kommittén underskattat möjligheterna atl minska bilavgasproblemen med hjälp av Irafikplaneringsåtgärder. Socialstyrelsen, slatens nalurvårdsverk, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, LO, Miljöförbundel, Miljöpartiet och Alternativ stad undersiryker alt fömtom emissionsbegränsande åtgärder ävi;n Irafikplaneringsåtgärder bör användas.

Cykelfrämjandel hävdar att irafiktekniska lösningar är både snabbare och billigare än att skärpa emissionskraven. Miljöpartiet i Göleborg och Miljöförbundet påpekar att man med irafikplaneringsåtgärder kan komma lill rälla även med andra negaliva effekler av biltrafiken än avgasproblemen.

Förslag till emissionskrav

Följande remissinstanser tillslyrker USA-kraven ulan att som direkt villkor slälla atl kraven skaU samordnas med övriga länder i Europa (i vissa svar förordas dock samordning), nämligen socialstyrelsen, statens miljömedicinska laboratorium, transportrådel, konsumeniverkel, statens naturvårdsverk, produktkontrollnämnden, forskningsrådsnämnden, arbelarskyddsstyrelsen, SMHI, länsstyrelsen i Värmlands, Västernorrlands och Göteborgs och Bohus län, Stockholms, Malmö, Umeå, Örebro och Göleborgs kommuner, Kungl. vetenskapsakademien. Svenska kommunförbundet, Hyresgästernas riksförbund, LO, Miljöpartiet, LRF, Miljöcenlrum, Kristen demokratisk samling. Miljöförbundet, Alternativ stad saml Svenska naturskyddsföreningen.

Följande remissinslanser lillslyrker också USA-kraven men förulsäller en samordning med övriga länder i Europa: riksåklagaren, rikspolisslyrelsen, trafiksäkerhelsverket, näringsfrihelsombudsmannen, slatens prisoch kartellnämnd, slalens industriverk, IVA, länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens län. Landstingsförbundet, Aktiebolaget Svensk Bilprovning samt Svenska Iokallrafikföreningen.

Transportrådel, statens industriverk, statskontoret, IVA, länsstyrelserna i Kopparbergs och Nortbottens län, Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, TCO och Svenska petroleum insfitutet anser att anslrängningar bör göras från svensk sida för alt genom internationella förhandlingar verka för en europeisk samordning.

Följande remissinslanser anser atl Sverige inte ensidigt bör fatta beslut
om emissionskrav nu utan avvakta den internationeUa utvecklingen och
anpassa kraven till de som kommer alt gälla inom EG-länderna, nämligen
kommerskollegium, riksrevisionsverket, Sveriges köpmannaförbund.
Centralorganisationen SACO/SR, Bilindustriföreningen, Motorbranschens
riksförbund, Molormännens riksförbund/KAK, Svenska petroleum insti- 28

lutet, Sveriges grossislförbund. Svenska åkeriföreningen saml Sveriges Prop. 1986/87:56 industriförbund.

Statskontoret avstyrker USA-kraven.

Statens energiverk och TCO föreslår att Sverige fattar ett principbeslut om införande av USA-83-krav.

Vägverket och länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att USA-krav införs som frivilliga krav.

Sveriges grossistförbund framhåller att det — uiöver vad som sägs i dess remissyttrande - stöder Jonas Gawells särskilda yttrande i betänkandet.

Miljöförbundel, Miljöpartiet och Alternativ stad anser att USA-kraven bör införas redan fr.o.m. 1986 års modeller.

Miljöcentrum understryker att man i emissionskraven inte bör föreskriva vilken teknik som skall användas. Ingenjörsvetenskapsakademien och Örebro kommun framhåller all man bör undvika bestämmelser som hindrar den tekniska utvecklingen.

Miljöpartiet anser all emissionskraven bör komplelleras med krav beträffande mutagen aktivitet och all förbud mot dieseldrifl bör övervägas. Partiet anser också atl omsläUningen av hela bilparken bör påskyndas genom att kraven successivt skärps även på gamla bUar.

Aktiebolaget Svensk Bilprovning konstaterar alt de föreslagna emissionskraven är provningstekniskt genomförbara.

Beträffande lätta fordon uttrycker statens nalurvårdsverk ett stöd för kommitténs förslag att låla kraven omfatta fordon upp lUl 3500 kg totalvikt (i dag är gränsen 2500 kg). Mol detta förslag vänder sig trafiksäkerhetsverket. Centralorganisationen SACO/SR och Bilindustrtföreningen. Slalens pris- och kartellnämnd framhåller alt del är särskUt svårt all tiUmötesgå USA-kraven vad gäller små bilmotorer. Miljöpartiet anser alt krav bör ställas även på utsläppen vid kallslarter.

Beträffande tunga fordon uttrycker transportrådel, statens naturvårdsverk, Umeå kommun. Svenska kommunförbundet, LO, Miljöcenlmm och Kristen demokratisk samling ett stöd för kommitténs förslag lill emissionskrav. Göleborgs kommun anser alt de föreslagna ekonomiska stimulanserna för att uppmuntra inköp och användning av fordon som uppfyller de kaliforniska kraven bör omfatta alla tunga fordon och atl dessa krav bör gälla obligatoriskt för bussar i tätortstrafik. Miljöpartiet vill ha krav på katalytisk avgasrening på tunga fordon, medan Miljöförbundel och Svenska naturskyddsföreningen vill ha kaliforniska krav för alla lunga fordon.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser all man bör vänta med ålgärder på dieselsidan och i stället salsa ordentligt på att utreda hur en mer belydande minskning kan ske dels på varje fordon, dels med andra bränslen och transportmedel.

Statens industriverk, TCO, Bilindustriföreningen och Sveriges industri
förbund avstyrker svenska särbestämmelser för tunga fordon. Statens pris
och kartellnämnd anser alt kostnaderna för skärpta emissionskrav för
tunga fordon borde ulredas bättre. Bilinduslriföreningen hävdar, med hän
visning till en ulredning vid IVA:s transportforskningskommission, att
skärpta avgaskrav för tunga fordon ger mycket små miljövinster. Svenska
lokaltraflkföreningen anser atl berörda kommuner bör rekommenderas all 29

anskaffa bussar och andra tyngre fordon med dieselmotorer som uppfyUer Prop. 1986/87:56 gällande USA-krav och samtidigt rekommenderas att i ökad utsträckning använda s.k. lällbränsle. Bilindusv.riföreningen och Svenska åkeriförbundet anser att svenska särregler för tunga fordon skulle försämra den svenska åkerinäringens konkurrenssituadon.

Kontrollfrågor m.m.

Bilavgaskommitténs förslag innebär bl.a. att lypbesiktningsutredningens förslag om utsträckt tillverkaransvar och skyldighet att rätla fel på bristfälliga fordon las upp till prövning.

Trafiksäkerhelsverket och statens naturvårdsverk tillstyrker införandet av utökat tUlverkaransvar. Miljöcentrum och Kristen demokratisk samling anser all del är viktigt atl lillverkaren garanlerar den avgasrenande funktionen under lång tid. Miljöförbundet anser att det är för myckel att tillåta 30-40% underkända vid avgasprov, och Miljöpartiet anser att högsl 10% underkända bör fillålas.

Bilindustriföreningen menar att kommitténs förslag ger anledning till konflikter då det innebär etl strängare kontrollsystem än de amerikanska reglerna. Slatens mät- och provråd, IVA, Bilindustriföreningen och Sveriges industriförbund förordar en inlernationell harmonisering av kontrollfrågorna.

Aktiebolaget Svensk Bilprovning förordar efierkonlroll enligl AIO men är tveksam till atl teststalioner skall byggas i Malmö och Göleborg. Problemen vid direkf';mport anses ej tUlräckligt belysta.

RSV framhåUer att den föreslagna avgasavgiften är av sådan karaktär atl den är all anse som en punktskatt. För sådana skatter är RSV beskatiningsmyndighet och lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämplig. Härigenom finns regler för bl.a. skattebetalning och indrivning. RSV har tidigare i fråga om förslag lill atl införa pålagor av skilda slag uttalat att en ny punktskatt inte bör införas om inte intäkterna kan beräknas uppgå tiU minst 100 milj. kr. per år. Elt införande av från intäklssynpunkl små skatter innebär också etl avsteg från principen all förenkla skatteadministrationen. Enligt RSV:s mening är det inte lämpligt all la ut skalt som bygger på stickprovsmässig efierkonlroll och med undantagsregler av den typ som kommiitén föreslagil. RSV avstyrker därför förslaget alt införa en avgasavgift.

Konsumeniverkel anser alt förslagen beiräffande kontrollfrågorna är
dåligt stmkturerade och illa underbyggda. Vad gäller förslaget om tillver
karansvar menar verket atl det råder dålig överenskommelse mellan kravel
å ena sidan på ökat tillverkaransvar och å andra sidan möjligheterna alt
avgöra humvida bilarna är behäftade med fel eller inte. Så länge man inle
kan anvisa en mätmetod som är praktiskt och ekonomiskt användbar för
en löpande kontroU av bilarnas avgaser kan man inte heller enligt verkets
uppfattning kräva ett formeUt ökal tillverkaransvar. Kommitténs förslag
om avgasavgifl skulle enligt verkets bedömning, kunna vara ett alternativ
till det utökade tUlverkaransvaret. Det förefaller enligt verkel sannolikl att
en avgifi av detla slag skuUe utgöra ell incitament för en utveckling av , 30

driftsäkra bilavgaskomponenter. Enligt verkets bedömning är det emeller- Prop. 1986/87:56 tid förenal med belydande svårigheler att bestämma avgasavgiften så atl den moisvarar de ekonomiska fördelar en tillverkare har genom att producera mindre "avgasrenade" bilar. Eftersom kommittén inte kan anses ha visat alt naturvårdsverkets nuvarande möjligheter är otillräckliga vad avser ingripande mol bilar som förorenar mer än tillåtet, kan konsumentverket inle för närvarande fillslyrka förslagel. Enligl verkels mening måste kontrollfrågorna ses över och struktureras ytterligare så atl del klart framgår vilket ansvar tillverkare/generalagent resp. konsumenter har på kort och lång sikt.

Statens naturvårdsverk tillstyrker förslaget om avgasavgifl och framhåUer särskilt viklen av all ell effektivt sanklionssyslem lillskapas. Det nuvarande sanktionssystemel på bilavgasområdel företer enligt verket stora brister.

Rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget om frivillig uiökad avgaskonlroll vart femte år. Trafiksäkerhelsverket anser att ett sådanl system skulle ge liten efi'ekl. Hyresgäslernas riksförbund anser alt den utökade avgaskontrollen skall vara obligalorisk. Statskontoret, länsstyrelsen i Värmlands län och Göleborgs kommun tycker att den utökade avgaskontrollen bör ske årligen. Aktiebolaget Svensk Bilprovning anser alt kostnaderna för den frivilliga avgaskonlrollen är underskattade samt tfrågasätter förslaget att den årliga kontrollbesiklningen uiökas med mätning av kolväleulsläpp vid tomgäng.

Bilaga 3 Prop. 1986/87:56

1 Gällande bestämmelser på bilavgasområdet

Kontrollen från del allmännas sida av att fordonsbeslåndel uppfyller gällande föreskrifter sker i fråga om nya fordon genom typ- eller registreringsbesiklning. Genom olika former av löpande kontroll har man vidare viss lillsyn över att fordonen bibehålls i ett med tanke på trafiksäkerhet och miljö tillfredsstäUande skick under den tid de bmkas. Författningsbestämmelser om fordonskrav och fordonsbesiktningar finns i fordonskungörelsen (1972:595), FK. I bilavgaskungörelsen (1972:596), BAK, finns särskilda bestämmelser om bilars beskaffenhet och utrustning för begränsning av utsläppen av luftföroreningar.

Det ankommer på trafiksäkerhelsverket (TSV) alt meddela detaljföreskrifter enligl FK, medan statens naturvårdsverk (SNV) genom ett riksdagsbeslut år 1979 har fått ansvaret för att meddela föreskrifter enligt BAK. SNV har i enlighet med detta bl.a. meddelat föreskrifter avseende den provning m.m. som erfordras för att en biltillverkare skall erhålla elt avgasgodkännande, s.k. avgascerlifikal, för en ny molorfamilj (SNFS 1981:3 och 1986:1). Med motorfamilj avses en gmpp av bilar som är av samma fabrikat och som har i huvudsak samma konstruktion. Avgascerti-fikatet är en förutsättning för godkännande vid lypbesiktning eller registreringsbesiklning. Med stöd av bemyndigandet i FK har TSV utfärdat omfattande föreskrifter om bl.a. lyp-, registrerings- och kontrollbesiktning. Dessa föreskrifter publiceras i TSV:s författningssamling.

Enligl bilregislerkungörelsen (1972:599), BRK, avslälls ett fordon auto
matiskt vid registreringen om inte vissa förutsättningar är uppfyllda. En
sådan föruisättning är att fordonel inom ett år före ingivandet av registre- ._

ringsansökan upptagits i typintyg samt att fordonet inte därefter ändrats i "

sådan omfattning atl uppgifterna i lypiniygel inte längre stämmer. Det är med vissa smärre undanlag förbjudet atl bruka ett avslällt fordon.

Registreringsbesiklning av elt motordrivet fordon eUer släpfordon sker för undersökning av fordons beskaffenhet och utmstning och för fastställande av uppgifter för fordon som skall föras in i bilregistret.

Typbesiktning av bl.a. personbilar och lastbilar sker för undersökning av fordonens beskaffenhel och utrustning och för fastställande av uppgifter som skall föras in i bilregistret vid regislerföring av fordon av samma lyp som det besiklade. Besiktning utförs av AB Svensk Bilprovning (ASB) i egenskap av riksprovplals.

Tillverkare i Sverige av motordrivna fordon eUer släpfordon och generalagent för tillverkare i utlandet kan erhålla lillslånd av TSV till typbesiktning. Tillstånd kan återkallas när del finns skäl till det. En sådan äterkallelse får till följd att tillverkaren eller generalagenten ivingas att låta varje enskilt fordon undergå registreringsbesiktning.

Den som fått tillstånd till typbesiktning får utfärda lypintyg. Den som utfärdar ett typintyg intygar alltså atl det fordon som har tagUs upp i inlygel stämmer överens med det fordon som har godkänts av ASB vid lypbesiktningen. Fordonet anses som godkänt vid registreringsbesiklning den dag typintyget har utfärdals.

ASB har möjlighet att hos en sådan tillverkare dier generalagent som Prop. 1986/87:56 har tUlstånd lUl lypbesiktning la ul fordon av en lyp som blivit besiklad och godkänd och undersöka delta. Däremot har ASB inte rätt alt undersöka fordon hos en återförsäljare.

Den som utfärdar ett typintyg gör del under straffansvar.

Såsom tidigare framhållits har TSV enligt FK bemyndigats att meddela de ytteriigare föreskrifter som behövs om fordons skick och ulmstning och om kontroll av fordonen. Därvid får TSV föreskriva alt viss utmstning skall vara av lyp som godkänls av TSV eller annan myndighel. Med slöd av della bemyndigande har TSV uppställt en mängd detaljerade krav som fordon skaU uppfylla.

För fordon som redan har lagils i bmk finns flera konlrollformer. Enligl FK skaU fordon som är minst två år gamla genomgå en årlig kontroll-besiktning. Kontrollbesiktning ulförs av ASB. De fordon som vid kontrollbesiktning är i trafiksäkert skick och uppfyller kraven i BAK samt även i övrigt är godtagbara från miljösynpunkt skall godkännas. Ell godkännande meddelas också när fordonet är behäftat med fel som är av endasl ringa betydelse från trafiksäkerhelssynpunkt. Om fordonet är så bristfälligt all del inte kan användas ulan uppenbar fara för trafiksäkerheten, skall körförbud meddelas. Ägare liU fordon, som inte kan godkännas men vars fel inle är av den arten att körförbud behöver meddelas, skall föreläggas all avhjälpa bristerna och inom viss lid inställa fordonel tiU ny besiktning. Underlåter ägaren della inlräder körförbud för fordonel.

Vad gäller kraven i BAK bör understrykas att del för godkännande krävs all bensindrivna bilar avger högsl 4,5 volymprocent koloxid vid tomgång och att den avgasrenande anordningen skall vara i funktionsdugligt skick. För dieseldrivna bilar gäller krav beträffande rökutsläppen.

Med stöd av BAK har TSV år 1974 och SNV år 1981 och år 1986 utfärdat fillämpningsföreskrifter (F40 resp. AIO och All) för avgasgodkännande (avgascertifiering). TSV:s föreskrifter tillämpas för bilar av 1982års modeU eller äldre, medan Al O-bestämmelserna tUlämpas fr.o.m. 1983års modell. För modellåren 1983-84 gäller övergångsbeslämmelser som innebär alt biltillverkaren kan begära alt få följa TSV: s bestämmelser.

I enlighet med vad som angavs i prop. 1985/86:61 har regeringen, i avvaktan på en ny bilavgaslag, ändrad BAK (se SFS 1985:1117). Härigenom har bl.a. de gränsvärden som gäller i USA för lätta molorfordon av 1987års modell införts i Sverige för personbilar fr.o.m. 1989 års modeU. Vidare ges biltillverkaren möjlighel all få dessa beslämmelser fillämpade på personbilar av 1988 eller tidigare års modell samt på lastbilar eller bussar.

SNV har nyligen utfärdai nya fillämpningsföreskrifter (SNFS 1986:1,
benämnd All), som reglerar avgasgodkännande av personbilar av 1988
eller fidigare års modeU. För avgasgodkännande av personbilar av 1989
och senare års modell skall nya tillämpningsbestämmelser utfärdas (A 12).
Vid utarbetandet av dessa sker internafioneUl samarbele inom Stock
holmsgmppen för att uppnå slörsta möjliga harmonisering och etl inlema
lionelll uibyle av avgasgodkännande. Dessa tUlämpningsbestämmelser
skall nolifieras i EFTA och GATT innan de Iräder i kraft i Sverige. 33

För all en bil av 1976 eller senare års modell skall kunna godkännas vid Prop. 1986/87:56 lypbesiktning eller registreringsbesiklning måsle den omfattas av etl avgasgodkännande och fordonslillverkaren måste intyga atl fordonet överensstämmer med gällande avgasbestämmelser.

Enligt AIO- och All-bestämmelserna kan ASB göra uppföljande provningar, på fordon som har körts rnellan 3000 och 15000 km. Närmare föreskrifter om kontrollen har meddelats. Blir inle proven godkända, ges lillverkaren möjlighet atl rätta felen på alla felaktiga fodon av samma molorfamilj, såväl på dem som redan sålts och dem som senare skall säljas. Om inte rättelse sker, kan avgascertifikatet för motorfamiljen dras in. SNV kan dock nöja sig med atl meddela tillverkaren en varning. Della har sketl i flera fall.

Motorbensinens sammansättning regleras i vissa avseenden i förordningen (1985:838) om motorbensin. Fr.o.m. den 1 januari 1986 råder i Sverige förbud mot import och tillverkning av blyad bensin med research-resp. motoroktantal understigande 98 resp. 87 för användning inom landet. Fr.o.m. den 1 juli 1987 skall del vara förbjudet att sälja blyad bensin vid tankslällen med mer än en bensinpump, om inle blyfri bensin (max. 0,0I3g bly/I) samtidigt tillhandahålls. Blyad bensin får inte innehålla mer än 0,15g bly/1 bensin vid 152u°C eller, liksom blyfri bensin, mer än 5,0 volymprocent bensen. I förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle föreskrivs bl.a. att diesdbränsle inte får ha en svavelhalt överstigande 0,3%.

2 De amerikanska avgasreningsbestämmelserna

I regeringens prop. (1985/86:61) om skärpta avgasreningskrav för personbilar m.m. anges atl 1987års federala amerikanska krav för avgasrening för nya personbilar skall införas i Sverige. De amerikanska avgaskraven regieras i Clean Air Acl (se särskilt section 202 och 207). Närmare föreskrifter finns i Federal Register (40), utgivet av del amerikanska naturvårdsverket (EPA). Dessutom finns anvisningar och rekommendalioner för den närmare fillämpningen av de tvingande bestämmelserna (däribland de s.k. "Advisory Circulars"). Vidare finns en praxis ulvecklad genom s.k. hearings och domstolsbeslut.

I Clean Air Acl anges att varje ny personbil som säljs i USA skall klara vissa angivna emissionskrav infill dess bilen är 5 år gammal eller körts högst 80000km ("the useful life"). Några undantag från dessa krav ges inle, ulan alla nya bilar som skall regislreras måste uppfylla kraven.

För kontrollen av att bilarna uppfyller uppställda emissionskrav gäller i huvudsak följande bestämmelser.

- För atl föra ul bilar av en ny molorfamilj på marknaden erfordras
avgascertifikal. För att erhålla sådant cerlifical skall tillverkaren bl.a. i
ansökan göra en omfattande teknisk redovisning, redovisa provresultat, på
begäran ställa provfordon till förfogande saml intyga att alla bilar av
ifrågavarande modell kommer att uppfylla avgaskraven. Vid långfidstest i
samband med godkännandet åläggs lillverkaren bl.a. begränsningar vad
gäller föreskrifter om viss avgasservice och underhåll, användande av 34

speciellt identifierade reservdelar och märkesbundna verkstäder. Frivilligt Prop. 1986/87:56 åtagen service etc. av fillverkaren är undantagen från sådana begränsningar. Vidare åläggs tillverkaren bl.a. viss produktionskontroll samt skyldighet all bereda EPA tillträde till fabriksanläggningar elc. för tillsyn.

- Nybilskontroll bedrivs av EPA enligt det federala s. k. SEA- program
met. Härvid sker en stickprovsmässig kontroll vid fabrik av att producera
de bilar överensstämmer med uppgifterna i certifieringsansökan och att
produktionen håller en lillfredsställande kvalitet. Om del vid kontrollen
visar sig atl ifrågavarande modell inte uppfyller uppställda krav, kan pro
duktionen omedelbarl stoppas. Felaktiga bilar får inle sättas i trafik förrän
de åtgärdats och efter nytt prov visat sig uppfylla kraven. Med hänsyn tdl
provets stickprovsmässiga nalur och osäkerheien i mätmetoder m.m. an
ser sig inle EPA kunna stoppa produklionen, om en mindre andel av
bilarna inte uppfyller kraven.

Bilar avsedda för Kalifornien provas av denna stals egen myndighet (CARB) i samband med importen enligl beslämmelser som ularbelals särskilt för Kalifornien ("Tille 13").

- Tyngdpunklen i den federala, amerikanska avgaskontrollen har allt
mer förskjutits mot hållbarhelskontroll ("the Recall Program"), som för
närvarande beträffande personbilar sker av bilar som är upp till 5 år/80000
km gamla och grundar sig på bestämmelser i Clean Air Acl (Sec. 207 (c)).
Dessa beslämmelser innebär atl om EPA i sitl tillsynsarbete upptäcker all
ett väsentligt antal ("substaniial number") bilar av en viss modell inle
uppfyller avgaskraven skall följande ålgärder vidlas:

1) Tillverkaren undertättas omedelbart om den upptäckta brislfällighe-ten.

2) TiUverkaren åläggs atl ge in en plan för rättelse av de felaktiga bUarna.

3) Tillverkaren skall underrätta såväl bilförsäljare som bilägare.

4) Åtgärderna skall vidtas på tillverkarens bekostnad.

5) Som ytterligare påtryckningsmedel kan EPA förelägga lillverkaren alt vid vite vidta erforderliga rättdseålgärder.

6) Vid tvist kan ett offentligt sammanträde om behovel av rättelseåtgärder m.m., s.k. hearing, hållas på begäran av tillverkaren.

7) Om överenskommelse inle kan uppnås får endera parten underslälla frågan allmän domslol för avgörande.

Vid uttag av provfordon undersöks om bilarna undergått föreskriven service och om de använls på någol onormalt sätl.

- I Clean Air Acl åläggs biltillverkaren dessutom utvidgade garantiför-
plikdser mot bilköparna. I Sec. 207 (a) föreskrivs att tillverkaren skall
garaniera varje ägare av en bil all bilen är konstruerad, byggd och utrustad
så all den vid lidpunkten för försia försäljning överensstämmer med gällan
de avgaskrav samt att bilen under 5 år/80000 km kommer atl vara fri från
sådana fel vad avser komponenter och arbetets ulförande som kan åstad
komma otillåtna avgasutsläpp. Vidare föreskrivs i Sec. 207 (c) att tillver
karen skall garantera varje ägare av bilen under 5 år/80000 km all på
tillverkarens bekostnad åtgärda bilens avgasreningsutrustning om den un
derkänns vid kontroll enligt delstallig eller federal lagstiftning. För övriga

delar på bilen gäller all tillverkaren är skyldig atl vidta åtgärder under en 35

tid av 2 år/38400 km. En förutsiitlning för alt garanliförplikldsen skall Prop. 1986/87:56 utlösas är att bilen undergått föreskriven service och inte använls på onormalt sätt.

- För att säkerslälla fri konkuirens vad gäller reservdelar och service har införts särskilda bestämmelser i Clean Air Acl. Dessa beslämmelser innebär att biltillverkaren inte får föreskriva användning av reservdelar av visst märke eller service vid vissa verksläder. BUägaren skall dock kunna visa all föreskriven service ulförls i enlighel med anvisningarna.

- Clean Air Acl föreskriver allmänl vissa skyldigheter för delstaterna all vidta åtgärder (Slale Implementation Plans, SIP:s) om publicerade luftkvaliielsnormer överskrids. Delstater som överskrider koloxid- och ozonnormer har fåll uppskov med alt vidta åtgärder till år 1987 under förutsättning alt de genomför program för kontroll och ålgärder beträffande bilavgasulsläpp från bilar i irafik (I/M-programs). I enlighel med detta har f n. etl 30-tal stater sådana program. EPA skall godkänna dessa program. Resultaten av dessa program används även som underlag för SEA- och Recallprogrammen.

Bilaga 4 Prop. 1986/87:56 Det remitterade förslaget

Förslag till Bilavgaslag

Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag syftar lUl atl förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom ulsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

2 § Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker lagens tillämpning till vissa slag av motordrivna fordon.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med
dela föreskrifter om

1. begränsning av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon saml om fordonens beskaffenhel, utrustning, hållbarhet och funkiion för alt uppfylla uppställda krav på begränsning av ulsläpp,

2. skyldighet att underhålla den utmstning på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle,

3. avgasgodkännande för fordon saml om kontroll och liUsyn av alt fordonen uppfyller kraven på begränsning av ulsläpp,

4. skyldighet för en utländsk fordonstillverkare att ha ett behörigt ombud i Sverige.

Tillsyn

4 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag saml föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

5 § En tillsynsmyndighet får förelägga en tiUverkare av motordrivna fordon all ulan ersäitning lämna de upplysningar, fillhandahålla de fordon, fordonsdelar och handlingar samt utföra de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rält lill tiUträde tUl en fabrik eller annan anläggning och får där göra undersökningar. Polismyndigheten skall lämna det bilräde som behövs för fillsynen.

Tillverkarens ansvar

6 § Om de prov som syflar lill att konlrollera funktionen och hållbarhe
ten hos den avgasrenande utrustningen i motordrivna fordon visar att de
krav på begränsning av avgasutsläpp som har föreskrivits med stöd av 3 §
inte uppfylls i godtagbar utsträckning, får den myndighet som regeringen
bestämmer förelägga lillverkaren att avhjälpa bristerna. Skyldighelen alt 37

avhjälpa bristerna gäller dock inle fordon som har körts mer än åtliolusen Prop. 1986/87:56 kUometer eller som är äldre än fem år.

Etl sådanl föreläggande får förenas med vile.

7 § Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifier för lillämpningen av 6§.

8 § För att motordrivna fordon skall få sitl avgasgodkännande måsle tillverkaren gentemot ägarna av fordonen åla sig alt utan kostnad för ägarna avhjälpa bristerna, om fordonen vid myndighets kontroll visat sig inte uppfylla de utsläppskrav som föreskrivils med stöd av 3§.

Tillverkarens skyldighet att avhjälpa bristerna gäller inte fordon som har körts mer än åtliolusen kilometer eller som är äldre än fem år och inte heller fel eller brislfälligheler som beror på ägarna eller brukarna av fordonen.

Avgifter

9 § Regeringen eUer den myndighel som regeringen besiämmer får före
skriva all särskilda avgifier får tas ut för prövning för avgasgodkännande
saml för tillsyn och annan kontroll som utövas enligt denna lag eller enligl
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).

10 § Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ell visst mo
tordrivet fordon eller en gmpp av motordrivna fordon, far en avgifi lill
siaten tas ul av den som medgivils undantaget enligl föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer
(dispensavgift).

Avgiften, som beräknas för varje fordon som omfattas av undantaget, skaU beslämmas så all de ekonomiska fördelar utjämnas som kunnat uppstå för den som medgivits undantag jämfört med den som uppfyllt kraven.

Överklagande m.m.

11 § Ett beslut av en myndighel om föreläggande enligt 5§ eller om
kontrollavgift i ett särskiU fall enligt 9§ får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

Ett beslut i etl särskiU fall av en myndighet om dispensavgift enligl 10 § får överklagas hos regeringen.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall gälla för överklagande av en myndighets beslul om föreskrifter som meddelals med stöd av ell bemyndigande enUgl denna lag.

12 § Elt beslul av en myndighel om föreläggande enligt 6 § får överklagas hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Koncessionsnämndens beslul får överklagas hos regeringen.

13 § För koncessionsnämnden gäUer vid prövningen i tiUämpliga delar följande beslämmelser i miljöskyddslagen (1969:387):

11 § om anlalet ledamöter m. m.,

12 § om jäv,

14 § försia stycket om utredningsplikt, 38

Lagrådet Prop. 1986/87:56

Utdrag ur prolokoll vid sammaniräde 1986-10-20

Närvarande: justitierådet Knutsson, fd. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanlräde den 9 oktober 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yltrande över förslag lill bilavgaslag.

Förslaget har inför lagrådel föredragits av hovrättsassessorn Rutger Öijerholm.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet granskade under hösten 1985 ett förslag till bilavgaslag, mot vilket framställdes åtskilliga anmärkningar av främst lagteknisk karaktär. Dessa får anses i huvudsak tillgodosedda i det förslag, som nu har överlämnats till granskning.

2§

Paragrafens konstruktion innebär atl andra stycket på ell iögonenfallande sätl lar tillbaka myckel av vad som har sagts genom generalklausulen i första stycket. Det behov av undantag som föreligger avser i prakliken endast reglerna om tillverkarens ansvar och bör därför beaktas i anslutning till dem. Lagrådet förordar sålunda att 2§ andra slyckel ulgår.

A andra sidan finns del anledning att någonstans i lagen mera uttryckligt presenlera begreppet avgasgodkännande. Till det har garantiansvaret enligl 8§ i förslagel knulils. Del bör då finnas en grundläggande regel som anger att avgasgodkännande krävs i vissa fall. Beslut härom bör fattas av regeringen utan möjlighel till subdelegation. Den lämpligaste platsen för en sådan beslämmelse synes vara 2§ andra stycket. Den blir ett slags konkretisering av generalklausulen i första stycket. Andra stycket skulle kunna avfallas så:

"För motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande. Föreskrifter härom meddelas av regeringen."

3§

Om lagrådets förslag beträffande 2§ godtas, bör i punkten 3 orden "avgasgodkännande för fordon saml om" utgä.

Till punkten 4, om ombud för utländska fordonstillverkare, knyter lagrå
det ett mera allmänt påpekande. Enligt lagförslagels 5 och 6§§ kan föreläg
ganden vid vite riklas mot tillverkare av motorfordon. Sådana föreläggan
den kan ifrågakomma även mot ulländska tillverkare. Möjligheterna atl
använda tvångsmedel mot dem blir emellertid i prakfiken begränsade. I
lagstiftningsärendets tidigare skede förutsattes atl de nya reglerna om
tillverkaransvar inte skulle drabba endasl tillverkare ulan även general- 40

agenter, eventueUt också andra importörer. I remissen ges inte någon Prop. 1986/87:56 mofivering tUl den begränsning som skett. Att märka är alt lypbesiktning lorde ombesörjas av generalagenten (jfr 56§ fordonskungörelsen). Vidare får man utgå från atl del blir denne som har atl svara för den reparalions-garanfi som skall lämnas enligl 8§ i del remillerade förslagel. Lagrådel anser att det bör övervägas att i lagen införa regler av innebörd att tillverkarens skyldigheter i fråga om utomlands tillverkade fordon skall åvila någol företag som finns här i landet.

6-8§§

Reglerna om tillverkarens ansvar utgör den väsenfiigaste nyheten i lagförslagel. I huvudsak kan lagrådel godta dem. Vissa jämkningar bör emellertid göras.

Till en början synes en ändrad paragrafföljd vara alt föredra. Förslagets 8 § bör enligt lagrådets mening placeras före de andra. Vad som sker först är att en garanti ställs, och den skall dessutom vara generell. I vissa, förhoppningsvis sällsynta fall bUr det senare aktuellt med förelägganden.

Tillverkarens skyldighet geniemot ägarna har utformats som en skyldighet att före avgasgodkännadet göra ett visst ålagande. Del kan ifrågasättas om inle den bästa lösningen hade varit all införa en lagregel som direkl slår fast tillverkarens ansvar. Med hänsyn lill vad som upplysts vid föredragningen om alt förslaget föregåtts av bl.a. överläggningar med branschföre-Irädare har emellerlid lagrådel avstått från atl fullfölja tanken på en ändrad konstruktion.

Förslaget lill 8§ - som enligl lagrådels förslag blir 6§ - godlas sålunda i princip. En viss språklig uppstramning bör dock ske. Beiräffande garantins närmare utformning får del också förutsättas all särskilda föreskrifter ulfärdas, så att klarhet och enhellighel nås. Åtagandel bör ulformas så alt del ger bilägarna reella möjligheter all få erforderliga reparationer ulförda inom skälig tid och ulan slörre olägenheter samt förenas med en förpliklelse alt, om åtagandel inle fullgörs, ersätta bilägarens kostnader för att få bristen avhjälpt på annat håll.

I tydlighetens inlresse bör bland de fall som inle behöver omfallas av åtagandet också anges atl bristen har uppstått genom en olyckshändelse eller därmed jämförlig omständighet (jfr 10§ konsumentköplagen och 14§ konsumenttjänstlagen).

Bestämmelsen om förelägganden kan förkorias någol i inledningen, om den enligl lagrådets förslag placeras efter bestämmelsen om garanii. För tydlighels skull bör del filläggas alt det "beträffande avgasgodkända fordon av viss typ" visar sig att kraven inte uppfylls i godtagbar utsträckning.

Av remissen framgår att etl föreläggande förutsätts kunna gå ul på mer
eller mindre ingripande ålgärder. Del blir den föreläggande myndighelens
sak alt, efter tillverkarens hörande, beslämma vUka ålgärder som skall
vidlas. En skyldighet all avhjälpa bristerna kommer att föreligga redan
enligt del ålagande som skall lämnas enligt 8§ i det remillerade förslagel.
Vad del därutöver närmasl blir fråga om är all, exempelvis genom informa- 41

tion till allmänheten och direktkontakter med bilägare och serviceverk- Prop. 1986/87:56 städer, vidta åtgärder för alt erforderiiga rättelser verkligen skall komma till stånd. Med hänsyn härtill synes det lämpligare alt ange att föreläggandet skall avse vidtagande av de åtgärder som behövs för all bristerna skall avhjälpas.

Undantagsregeln i försia styckets sista mening är enligl lagrådets mening inle nödvändig.

Mol själva konstruktionen av föieläggandeparagrafen måste invändas atl den inte har den fasthet som är önskvärd i fråga om regler av denna karaklär. Det sägs sålunda att myndighet "får" besluta föreläggande, om kraven inte uppfyllts i godtagbar ulslräckning, och regeringen föreslås fä rätt atl utfärda föreskrifier om tillämpningen av paragrafen. Enligt lagrådets mening bör man byta ul "får" mot "skall" på nyssnämnda ställe. Det skulle också svara bäst mot vad som sägs i motiven. Även med en sådan ändrad lydelse skulle del finnas etl utrymme för att underlåta förelägganden i vissa fall. Det fömtsätts sålunda att dispens även skall kunna ges i efterhand.

Med denna ändring i föreläggandeparagrafen bör bemyndigandet för regeringen i förslagets 7§ ulgå. Regeringen bör endast ha den sedvanliga befogenheten enligt regeringsformen atl utfärda verkställighelsföreskrifler. Ett bemyndigande bör däremoi intas som svarar mol förslagels 2 § andrastycket.

Med lagrådets förslag skulle 6-8§§ kunna avfattas på följande sätt:

"6§ Som viUkor för avgasgodkännande gäller alt tillverkaren gentemoi ägarna av fordonen åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristerna, om fordonen vid myndighels kontroll visar sig inte uppfylla de krav som föreskrivits med slöd av 3§.

TUlverkaren är inle skyldig att åta sig att avhjälpa brister på fordon som har körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år och inle heller brisier som beror på fordonens ägare eller bmkare eller på en olyckshändelse eller därmed jämföriig omständighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ulformningen av fillverkarens åtagande enligl denna paragraf.

7§ Visar det sig beträffande avgasgodkända fordon av viss typ att de krav på begränsning av ulsläpp som har föreskrivits med slöd av 3 § inle uppfylls i godlagbar utsträckning, skall den myndighet som regeringen besiämmer förelägga lillverkaren att vidta de åtgärder som behövs för alt bristerna skall avhjälpas. Föreläggandet får förenas med vite.

8§ Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker tillämpningen av 6 och 7§§ fill vissa slag av motordrivna fordon."

10§

Lagrådet har övervägt vilken funktion dispensavgiften möjligen kan ha i en

siluaiion där ett föreläggande aklualiseras. Lagrådel har tolkat remissen 42

så, att tillverkaren då skall kunna begära dispens i efterhand och vid bifall Prop. 1986/87:56 åläggas dispensavgift, vid avslag kunna överklaga till regeringen. Däremot skulle det inle vara möjligl atl i själva fördäggandeärendel överväga dispens och dispensavgifl som elt beslutsallernativ. Hos koncessionsnämnden för miljöskydd skulle följaklligen inle kunna yrkas dispens och dispensavgifl i stället för ett beslutat föreläggande utan endasl undanröjande eller begränsning av föreläggandel. Lagrådet har ingen erinran mot delta men anser det önskvärt, atl en kommande proposition uttryckligen anger om lagrådel har uppfattat del tänkta förfarandet rätt.

Enligt specialmotiveringen är avsikten att det skall utformas en taxa för dispensavgiften. Härvid skall den i andra stycket upptagna regeln om utjämnande av ekonomiska fördelar vara vägledande. Däremot krävs inte atl avgiften i del enskilda fallet bestäms så att den moisvarar dispenshava-rens vinning. Del sagda skulle komma till klarare uttryck om paragrafen formulerades annoriunda, exempelvis påföljande sätl:

"Om undantag från meddelade föreskrifier medges för ett visst motordrivet fordon eller en grupp av sådana fordon, får en avgift fill siaten las ut för varje fordon som undantaget omfattar (dispensavgift).

Regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer meddelar närmare föreskrifier om dispensavgiflens beräkning. Härvid skall iaktlas all avgiften bör utjämna de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyldige av att fordonet inte uppfyller uppställda krav."

11§

Bestämmelsen i tredje stycket är överflödig och bör ulgå.

I2-13§§

Med lagrådets förslag kommer hänvisningen i 12§ till 6§ att i stället avse 7§.

Lagrådet hyser stark tvekan om del lämpliga med instansordningen
koncessionsnämnden - regeringen i föreläggandefallen. Goda skäl kan
anföras för all förlägga det slutliga avgörandet till regeringsrätten i stället
för regeringen. Några bärande skäl har egentligen inle heller anförts för att
inte ha kammarrätt som första besvärsinslans i vanlig ordning. Målen —
som inle lär bli många - kommer i huvudsak att gälla dels vad som ligger i
orden "i godtagbar ulslräckning", dels hur långtgående skyldigheler som
bör åläggas tillverkaren. Det blir med andra ord ganska typiska domstols
frågor som naluriigl hör hemma hos allmän förvaltningsdomstol. Besvärs
ordningen lär i vart fall få bli föremål för ytteriigare överväganden sedan
produklåterkallelsekommittén (H 1982:06), vilken har alt överväga möjlig
heterna fill en allmän lagstiftning om återtagande av farliga varor, har
slutfört sitt arbete. Detla lorde komma att ske en god fid innan den nu
föreslagna lagstiftningen trält i praktisk lillämpning. Frågan får också
uppmärksammas vid den fortsatta beredningen av betänkandet (Ds Ju
1986:3) Europarådskonvenlionen och rätten till domslolsprövning i Sveri-

ge.

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:56

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S.Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om bilavgaslag 1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1986-10-09) över förslag fill bilavgaslag.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådet har föreslagit all 2 § andra stycket i det remitterade förslaget utgår då det behov av undantag som föreligger i prakfiken endast avser reglerna om tillverkarens ansvar och därför bör beaktas i anslutning tiU dessa regler. Jag biträder lagrådets förslag.

Lagrådel föreslår vidare att 2§ lillförs ett nytt andra stycke som anger att elt avgasgodkännande krävs i vissa fall. Jag delar lagrådets uppfattning atl begreppet avgasgodkännande är av cenlral belydelse i bilavgaslagen och bUräder därför lagrådels förslag även på denna punkt.

1 anslutning lill 3 § punklen 4 i del remitterade förslagel, som rör frågan om ombud för ulländska fordonslillverkare, har lagrådet framhåUit att det bör övervägas atl i lagen införa regler av innebörd all tillverkarens skyldigheter i fråga om utomlands tillverkade fordon skall åvUa något företag som finns här i landet.

Jag inslämmer i lagrådets bedömning atl möjligheterna att använda tvångsmedel mot utländska tillverkare i prakfiken blir begränsade. För atl säkerslälla alt beslut om rältelseåtgärder eller andra åtgärder skall kunna genomföras i Sverige bör därför stadgas i lagen atl varje ulländsk tillverkare som ansöker om avgasgodkännande i Sverige skall ha någon som företräder honom här i landet. Stältförelrädarens skyldigheter bör vara desamma som tillverkarens och således omfalla samtliga fordon som registrerats med stöd av avgasgodkännandet och som kan vara aktuella för åtgärder. Härigenom säkerställs alt de rättelseåtgärder och andra förpliktelser som tillverkaren ålagts enligl bilavgaslagstiftningen kan uppfyllas. En bestämmelse av denna innebörd bör tas in som etl nytt tredje stycke i 2§. Som en konsekvens härav bör punkten 4 ulgå ur 3§ och övergångsbeslämmelsen lill lagen jämkas.

Lagrådet har godtagit reglerna om tillverkarens ansvar i 6—8§§ men
föreslagit vissa jämkningar och förtydligande ändringar i paragrafernas 45

innehåll och uppställning. Vad lagrådet har föreslagit överensstämmer i

sak med det remitterade förslaget. Jag instämmer i vad lagrådel har anfört Prop. 1986/87:56 och bilräder ändringsförslagen. Samiidigi villjag erinra om atl vad jag har anfört i lagrådsremissen i anslutning lill remissens 6-8§§ fortfarande äger aktualitet. Jag vill särskilt understryka atl den enskilde bilägaren inle skall kunna kräva av tillsynsmyndigheten att denna utfärdar etl föreläggande av innebörd att hans bristfälliga bil skall ålgärdas på tillverkarens bekostnad med stöd av den nya 7§ (remissens 68). Paragrafen kan endast tillämpas då tillsynsmyndigheten i sitl tillsynsarbete gjort bedömningen att det finns förutsättningar atl utfärda ell föreläggande beiräffande flera bilar av samma lyp. Bilägarens rättelsemöjligheter regleras i 6§ (8§ i remissen).

Lagrådel har föreslagit alt 10§ förtydligas vad gäller avgiftens storlek. Jag biträder lagrådels ändringsförslag.

Med anledning av lagrådels överväganden om vilken funktion dispensavgiften har i en situation där eli: föreläggande aktualiseras vill jag för klarhetens skull tillägga följande.

Beslut om förelägganden att vidta rältelseåtgärder liksom beslut om dispenser och dispensavgifter avses i första instans meddelas av samma myndighet, nämligen naturvårdsverket. För verket slår alltså samtliga beslutsallernativ till buds. I ett överklagal föreläggandeärende hos koncessionsnämnden för miljöskydd kan emellertid inte dispens eller dispensavgift yrkas som ett alternativ till undanröjande eller begränsning av föreläggandet. För regeringen, som är sisla instans i alla slagen av ärenden, är däremot alla beslutsalternativ öppna och kan alltså övervägas efler ell överklagande dit.

Jag godtar lagrådets uppfattning atl det föreslagna tredje stycket i 11 § kan utgå.

Lagrådet uttrycker stark tveksamhet vad gäller den i 12§ föreslagna besvärsordningen för ärenden om föreläggande av rättelseåtgärder och förordar att föreläggandebeslut i stället överklagas hos kammarrätt och regeringsrätien.

Enligl min mening innefaltar prövningen av de frågor som här är aktuella i många fall en skälighetsbedömning där kostnader och miljöeffekter vid alternativa tekniska lösningar skall vägas mot varandra. Särskild sakkunskap bör därför vara företrädd vid prövningen. Som jag anfört i den allmänna moliveringen garanlerar koncessionsnämndens sammansällning såväl juridisk som teknisk sakkunskap som erfarenhei inom fordonsomrädet. Dessutom villjag peka på vad jag nyss anfört i anslutning lill 10§ om en samordnad prövning hos regeringen av frågor om dispenser, dispensavgifter och förelägganden om rättelseåtgärder efter överklagande dit. Den samordningen uppnås inte vid den av lagrådel förordade besvärsordningen. Lagrådets synpunkier föranleder därför inle någon ändring i milt förslag i denna del.

Jag har ingen erinran mot all 13 § ändras på sätt lagrådel har föreslagil.

Uiöver vad som nu har anmärkts i anslutning till olika paragrafer bör några redaktionella jämkningar göras i lagförslaget.

Innehåll Prop. 1986/87:56

Proposition ........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... .... 1

ProposUionens lagförslag ...................................... 2

Uidrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 9 oktober 1986 ... 4

1 Inledning ........................................................ 4

2 Allmänmotivering .............................................. 5

2.1 Vissa utgångspunkter.................................... 5

2.2 Bilavgaslagens syfte m. m............................... 7

2.3 TUlverkaransvaret m. m................................. 8

2.3.1 Tillverkarens ansvar mol samhäUel.............. .... 8

2.3.2 Bilägarnas ställning ................................. .. 11

2.3.3 Tillverkaransvaret och eftermarknaden ....... .. 13

2.4 Avgifter 14

2.4.1 Dispensavgifl ......................................... 14

2.4.2 Kontrollavgift ........................................ 15

2.5 Överprövning av myndighetsbeslut................... 15

2.6 Ikraftlrädande .............................................. .. 16

3 Upprättat lagförslag .......................................... .. 16

4 Specialmotivering........................ :.................... .. 16

5 Hemställan....................................................... .. 23

6 Beslut ............................................................ 23

Bilaga 1 Lagförslag i betänkandet (SOU 1983: 27) Bilar och renare

luft ........................................................ .. 24

BUaga 2 SammansläUning av remissyllrandena över bUavgaskom-

milléns belänkande (SOU 1983: 27, 28) Bilar och renare luft. 26

Bilaga 3 Gällande bestämmelser på bilavgasområdel .. 32

Bilaga 4 Del remitterade förslaget........................... 37

Uidrag ur lagrådets protokoll den 20 oktober 1986...... .. 40

Uidrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986 .. 45

1 Anmälan av lagrådsyllrande ................................ .. 45

2 Hemställan....................................................... .. 47

3 Beslut ............................................................ .. 47

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 48