Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 31 oktober 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att börsnoterade aklier skall värderas till 75 % av det noterade värdet. För OTC-aktier och andra inofficiellt noterade aklier föresläs en värdering till 30% av det noterade värdet. Enligt förslaget skall de nya reglerna gälla vid såväl arvs- och gåvobeskattningen som vid förmögenhetsbeskattningen. Det föreslås dessutom att alla aktieslag i ett bolag i vilket något aktieslag är börsnoterat eller föremål för annan regelbunden notering skall las upp lill samma värde som de noterade aktierna.

Vidare föreslås i propositionen en sänkning av de högsta skattesatserna vid arvs- och gåvobeskattningen. Skatteuttaget begränsas enligt förslaget lill 60% i klass 1 (make, barn) och 65% i klass II (syskon m.fl.). De skattefria grundavdragen för efterlevande make och barn vid arvsbeskalt-ningen föreslås fördubblade till 100 OCK) kr. resp. 50000 kr. För mottagare i klass 11 och III höjs grundavdraget från 5000 till 15000 kr.

De nya bestämmelserna på arvs- och gåvoskalteomrädet föreslås gälla om skattskyldigheten inträder efter utgången av år 1986.1 fråga om förmögenhetsbeskattningen skall de nya reglerna tillämpas fr. o. m. 1988 års taxering.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför - förutom själva lagförslagen (s. 2—10) -tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 11), lagrådets yttrande (s. 39) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 40).

Den som vill la del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 54

B. Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet eller, om detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under normala förhåUanden, lill det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljest omsättas på kapitalmarknaden eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i F nedan, uppskattas enligt sist angivna grund.

B. Aktier som noteras på inländsk eller utländsk börs, andelar i aktiefonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 35 §3 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) tas upp till 75 procent av det noterade värdet.

Aktier som, utan att vara börsnoterade, är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller fiera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp tUl samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skaU de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aklier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhåUanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 54

Aklier som inte omfattas av bestämmelserna i första - tredje styckena saml andelar i ekonomiskaföreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, beräknas tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i F tredje slycket; vid gåva dock under den ytterligare förutsättningen atl de i 43 § andra stycket angivna kraven iakttagits. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första - tredje styckena, skaU värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första—fiärde styckena.

Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första - tredje och femte styckena tas upp Ull det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid,
som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas
för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen lill belopp, som utgör
dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen 1.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra Ullgång. Den omständigheten att gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt andra gmnder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning ätnjutes enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto, uppfinnarkonto eller investeringskonto för skog, tas upp till halva värdet. Har medel salts av till fond för särskilt ändamål enligl föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgetts för avsättningen, får halva det avsatta beloppet tas upp som skuld.

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskat
tas till tjugu gånger det belopp, varUll den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår
under viss tid eller någons livslid, uppskattas lill sitt kapitalvärde. Är
rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest lill viss storlek, beräknas
kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid
denna lag fogade tabellerna II och III. Om livränta på grund av försäkring
skall utgå så länge någon är i livet, dock längst under viss tid, eller skall 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 54

börja utgå framdeles, beräknas värdet efler försäkringstekniska grunder med iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses åriiga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock alt, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, delta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd all utgå under någons livsUd men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst fill tio gånger del värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, atl rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad lill den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar,
utställda i samma myntslag, som gällde vid liden för skattskyldighetens
inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke
beräknas efler denna gmnd, bestämmer regeringen eller den myndighet
regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde
som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller
bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde
som föreningens eller bolagels faslighet skall las upp till enligl 22 § och
med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder
enligt senaste bokslut.

Annan lös egendom än fömt nämnts uppskattas till vad den kan antas ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts av boets avveckling.

Vid värderingen av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen (1928: 370) ingår i inkomstslagen jordbmksfastighet eller rörelse tillämpas bestämmelserna i 4§ och, med undanlag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

28 §' Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn, make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adopUon förlorat sin arvsrätt efler arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott Som skattefritt avdrages från lott
som tillkommer den avlidnes efler- som tillkommer den avlidnes efter
levande make 50000 kronor, från levande make 100000 kronor, från
vad som tillkommer annan i klass I vad som tillkommer annan i klass I
25000 kronor och från lott, som be- 50000 kronor och från lott, som be
skattas enligt klass II eller klass III, skattas enligt klass II eller klass III,
5000 kronor. Har barn eller av- 15000 kronor. Har barn eller av
komling till avlidet barn vid skatt- komling till avlidet barn vid skall-
skyldighetens inträde ej fyllt I8år, skyldighetens inträde ej fyllt 18år,

'Senaste lydelse 1982: 1191. a

Nuvarande lydelse Föreslageh lydelse Prop. 1986/87: 54

avdrages ytteriigare 5000 kronor avdrages ytterligare 5000 kronor

för varje helt år eller del därav, som för varje helt år eller del därav, som

dä återstod lill dess sagda ålder då återstod lill dess sagda ålder

uppnås. uppnås.

Med make jämslälles den som vid liden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande till den avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbarns-och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligl andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlålare eller leslalor, även om det erhålles vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller teslamentslagare än sådan som avses i klass I eller 111.

Till klass 111 hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte alt främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnäriiga, idrottsliga eller andra därmed jämföriiga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål atl främja landels näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, ulan alt hava lill syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej ätnjutes jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efler den klass, gällande för arvinge eller universell testamenlstagare i dödsboet eller för mottagaren av del legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra slyckel gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas lill närmast lägre hundratal kronor. Om öreial uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Skattepliktig lott, kr.

- 50 000

50 000- 100 000

100 000- 150 000

150 000- 200 000

200 000- 300 000

300 000- 450 000

450 000- 600 000

600 000- 800 000

800 000-1 200 000

1 200 000-2 500 000

2 500 000-6 000 000 6 000 000-

Skattepliktig

loU, kr.

20 000

000-

000-1

000-

120

150

200

250

600

1 200

40 000

60 000

90 000

120 000

150 000

200 000

250 000

600 000

200 000

Skattepliktig lott, kr.

- 20 000

20 000- 40 000

40 000- 60 000

60 000- 90 000

Skattepliktig loU, kr. - 100 000 100 000- 200 000 200 000- 400 000 400 000- 800 000 800 000-8 000 000

8 000 000-

Nuvarande lydelse Klass I

Arvsskall, kr.

6% inom skiktet

3 000-12%
9 000-18%

18 000--24%

30 000+30%

60 000-36% 114 000+42% 177 000+48%

273 000+54 %>

489 000+60% 1 269 000+65% 3 544 000+70%

Klass II

Arvsskatt, kr.

10% inom skiktet

2 000+20%

6 000+28%

11 600+36%

22 400+44%

35 600+50%)

50 600+55%

78 100+60%

108 100+65 %c

335 600+70%)

755 600+75%)

Klass Hl

Arvsskatt, kr.

8%) inom skiktet 1600+16%)''

4 800+24%"
9 600+30%)"

Föreslagen lydelse Klass I

Arvsskatt, kr.

10%) inom skiktet

10 000+20%)'

30 000+30%,'

90 000+40%)'

250 000+50%) '

3 850 000+60%'

Prop. 1986/87:54

2 Förslag till Prop. 1986/87:54

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt'

dels att 4 § skall ha följande lydelse,

dels att det i anvisningarna till 3 och 4 §§ skall införas en ny punkt, 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Fastighet tas upp lill taxeringsvärdet året före taxeringsåret. Var sådant värde inte åsätt då räknas inte något värde för fastigheten. Har en fastighets taxeringsvärde sänkts vid särskild fastighetstaxering på gmnd av skogsavverkning eller läkt verksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eller jämförlig händelse skall fastigheten tas upp lill del taxeringsvärde, som åsätts för taxeringsåret. Finns sådana tillbehör till fastigheten, som avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skall dessa las upp särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket om värdesätlning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

Tomträtt eller vattenfallsrält skall tas upp till del värde, som rättigheten med hänsyn Ull villkor och återstående tid för upplåtelsen kan anses ha betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbmk med binäringar, i skogsbmk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom del slag av verksamhet, som egendomen är nedlagd i.

Fordran, som löper med ränta, skall, om den inte är tillgång i rörelse, tas upp till sitt kapitalbelopp med tillägg för förfallen ränta.

Fordran, som inle är förfallen och på vilken ränta inte skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp som ulgör dess värde enligl vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran las upp lill det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.

Värdepapper, som noteras på in- Värdepapper uppskattas med

ländsk eller utländsk börs, uppskat- tUlämpning av bestämmelserna i tas till del noterade värdet, eller, punkt 5 av anvisningarna till 3 och om detta inte motsvarar vad som 4§§. skulle kunna påräknas vid försäljning under normala förhållanden, tiU det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning. Även värdepapper i övrigt uppskattas enligt den nyss angivna grunden, varvid dock följande skaU iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tiUgångar, som ingår i förvärvskälla inom in-

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859. Senaste lydelse 1982: 338.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 54

komslslagen Jordbruksfaslighel och rörelse, beräknas tiUgångarnas värde med tillämpning av reglerna i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4§§.

Annan ränta, avkomst eller förmån, som utgår för obegränsad tid och inte utgör frälseränta, uppskattas till tjugo gånger del belopp som den har uppgått till under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av ränta, avkomst, eller förmån, som utgår på livstid eller viss tid, uppskattas efter det belopp som rättigheten har motsvarat under beskattningsåret och enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III,

Rättighet, som inte är bestämd alt utgå under någons livstid men ändå är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, som om den skulle ha utgått för den berättigades livstid, dock högst till 10 gånger det värde, som rättigheten senast har motsvarat för helt år.

Är rättighet beroende av längden av flera personers liv på så sätt, att rättigheten upphör vid den först avlidnes död, bestäms rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Är rättigheten däremot oförändrad till den sist avlidnes död, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation endasl delvis skall skiftas mellan medlemmarna, skall tas upp lill ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på andelen om föreningen hade trätt i likvidafion.

Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag las upp till ell värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det taxeringsvärde som gäller för föreningens eller bolagets fastighet vid beskattningsårets utgång och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det senaste räkenskapsår som avslutats före den I juli under beskattningsåret.

Övrig lös egendom las upp till det värde, som den kan anses ha betingat ■ vid försäljning under normala förhållanden.

Beträffande tillgångar i jordbruk med binäringar, skogsbruk och rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4§§.

(Se vidare anvisningarna)

Anvisningar

lill 3 och 4 §§

5. Aklier som noteras på inländsk eller utländsk börs, andelar i aktiefonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 35 §3 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) las upp lill 75 procent av del noterade värdet.

Aklier som, utan att vara börsno
terade, är föremål för marknads
mässig omsättning med regel- c

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 54

bundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp tiU samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för vårderingen.

Aktier som inte omfattas av bestämmelserna / första—tredje styckena samt andelar i ekonomiskaföreningar och handelsbolag tas upp lill det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, beräknas tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i punkt 2 ovan. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i försla-lredje styckena skall värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första—fiärde styckena.

Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första—tredje och femte styckena tas upp tiU det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

Finansdepartementet .< i Prop. 1986/87:54

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Hellström, G. Andersson

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om värderingen av aktier vid kapitalbeskattningen, m. m.

1 Inledning

Under senare tid har i anslutning till några uppmärksammade fall uppstått en livlig debatt om effekterna av våra nuvarande arvsskatteregler. Kritik har riktals mot det betydande skatteuttag som kan träffa kvarlåtenskap som till slor del består av börsaktier. Del är främst konsekvenserna av alt sådana arv kan komma atl belastas med såväl arvsskatt som realisationsvinstskatt som har uppmärksammats. I debatten har ocksä hävdats atl uttaget av arvsskatt i Sverige allmänt sett och vid t. ex. en nordisk jämförelse är alltför högt.

Arvs- och gåvoskattekommittén (Fi 1984:02),' AGK, har tagit upp frågan om behandlingen av den latenta skatteskulden och redovisat sina förslag i delbetänkandet (Ds Fi 1986:4) Latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattning. Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas sammanfattningen i belänkandet som bilaga 1 samt en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissytlrandena såvitt avser förslaget om ändrade värderingsregler för vissa värdepapper som bilaga 2. Som bilaga 3 fogas den redovisning av gällande regler för värderingen av aktier och andra värdepapper som finns inlagen i betänkandet.

Jag avser nu att med utgångspunkt i kommitténs förslag ta upp frågan om beaktande av latent skatteskuld vid kapitalbeskattningen. I del sammanhanget kommer jag ocksä in på några andra frågor som rör reglerna för värdering av värdepapper. Dessutom behandlar jag vissa justeringar av arvs- och gåvoskalleskalorna.

Jag vill också anmärka att det förslag som AGK lagt fram om den arvs-och gåvoskaltemässiga behandlingen av uppskovsbelopp som i vissa fall kan belasta en fastighet kommer alt tas upp i samband med ställningstagandet till betänkandet Reavinsluppskov - Fastigheter (SOU 1985: 38-39).

' Ledamöter i kommittén är kammarrättslagmannen Per Anclow, ordförande, samt riksdagsledamöterna Lars Hedfors och Karl-Anders Petersson.

2 Allmän motivering '°p- '986/87:54

2.1 Inledande synpunkter

Innan jag närmare går in på mina förslag skall jag ge några allmänna synpunkter på de frågor som behandlas i remissen. Jag tar först upp värderingen av aktier vid kapitalbeskattningen. Härefter kommer jag in på utformningen av skatteskalan för arvs- och gåvobeskatlningen och nivån på skalleultaget.

Värderingen av aktier vid kapitalbeskattningen har genom åren diskuterats i skilda sammanhang och från olika utgångspunkter. Ofta har debatten rört värderingen av aktier i familjeföretag. Det har beträffande sådana bolag hävdals att kapitalskatterna utgör en besvärande belastning som framtvingar stora löneuttag för finansering av skattebetalningarna. För aktier i familjeföretag har också införts särskilda regler för värderingen. Vad beträffar börsaktier har däremot huvudprincipen om marknadsvärdet som värderingsnorm upprätthållits. Motsvarande gällde fram lill år 1982 även för andra marknadsmässigt omsatta aktier än börsaktier. 1 syfte alt underlätta en ägarspridning i mindre och medelstora företag utvidgades nämnda år tillämpningsområdet för de särskilda familjeföretagsreglerna till all omfatta även aktier som omsätts vid sidan av börsen (prop. 1981/82: 191, SkU65, SFS 1982:338). De s.k. lättnadsreglerna får tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen av sådana aktier men inte vid arvs- och gåvobeskattningen.

När det gäller börsaklierna-och i fråga om arvs- och gåvobeskatlningen också andra marknadsaktier-har kritik framförts mot att hänsyn ej tas lill den latenta skatteskuld som kan sägas åvila ett aktieinnehav. Ett sådant latent skattekrav uppkommer om kursen på en aktie stigit sedan den förvärvats. Kravet effektueras först när vinsten realiseras genom alt aktien avyttras.

Vid värderingen borde enligl kriukerna denna latenta skalleskuld räknas av från marknadsvärdet när värdering sker för kapitalbeskaltningsända-mål. 1 debatten har särskilt pekats på de effekter som kan uppkomma i arvfall då den avlidne innehaft stora aktieposter som måste säljas för betalning av arvsskatten. Det brukar hävdas atl sådana försäljningar inom en begränsad tidsperiod leder till kursfall. Har dessutom aktiekurserna efter värderingstidpunkten (dödsdagen) gått ned av andra orsaker kan ett akliearv i sin helhet komma att tas i anspråk för betalning av arvsskatt och eventuell inkomstskatt.

En sådan effekt är givetvis inte avsedd. Effekten uppkommer av flera skäl. Ett av dessa är att värderingen sker utan hänsynslagande lill latent skatteskuld. Andra bidragande orsaker är värderingstidpunkten och ett förhållandevis högt skatteuttag på större arv. En omfattande debatt i dessa frågor förekom senast under hösten 1985 i anslutning till förhållandena i några konkreta fall.

Mot bakgmnd bl. a. av den allmänna debatt som förekommit har AGK tagit upp frågan om beaktande av latent skatteskuld på börsaktier. Enligt förslaget i betänkandet skall börsaktier tas upp till 75 % av marknadsvärdet vid den relevanta tidpunkten.

AGK:s förslag har överlag fått ett positivt Béiiiölande vid remissbehand- Prop. 1986/87:54 lingen. För egen del är jag allmänt sett beredd att instämma i kommitténs överväganden och förslag. Det synes även mig rimligt att hänsyn ska tas lill den latenta skatteskuld som åvilar ett aktieinnehav.

1 betänkandet pekar kommittén ocksä på att vissa oklarheter föreligger när del gäller aktievärderingen, och då främst i arvfallen. Av betänkandet kan ocksä den allmänna slutsatsen dras att värderingsbestämmelserna -och gränsdragningarna mellan de olika bestämmelsernas tillämpningområden - kännetecknas av en betydande komplexitet.

Den situation för vilken kommittén begärt klariägganden är den när endast ett av två i ett bolag befintliga aktieslag är inregislerat på börsen. 1 betänkandet konstateras att värderingsfrågan i ett sådant fall såvitt avser förmögenhetsbeskattningen är klarlagd genom utgången i ett förhandsbeskedsärende, RÄ 85 1:59. Endast de aktier som är inregistrerade på börsen skall tas upp till marknadsvärdet. De aktier som inte är inregistrerade skall värderas enligt bestämmelserna för familjeföretag, dvs. utifrån ett till 30% reducerat substansvärde. Kommittén framhålleratt starka skäl lalar för atl den bedömning som regeringsrätten gjort i fråga om förmögenhetsskatten också slår igenom vid arvsbeskattningen. Enligt kommitténs mening är lägel dock oklart. Kommhtén anser att det är angeläget att klarhet skapas i del berörda hänseendet. Jag delar den uppfattningen. Enligt min mening kan emellertid också ifrågasättas om de konsekvenser som följer av regeringsrättens nyss nämnda dom är rimliga. Jag kommer därför i detta sammanhang också atl la upp värderingen av icke på börsen registrerade aklier i ett bolag där ett aktieslag finns inregistrerat.

Det finns enligt min mening också skäl att nu diskutera värderingen av
aktier som omsätts på kapitalmarknaden vid sidan av fondbörsen. De
aktier som jag i första hand åsyftar är de som omsätts på den under år 1982
tillskapade marknaden för aktier i små och medelstora företag, OTC-mark-
naden, och aklier som är föremål för andra inofficiella men dagliga note
ringar. Hit hör också aktier som noteras pä den s. k. väntelistan i avvaktan
på inregistrering på börsens A leller A Il-listor. Som jag tidigare framhållit
skulle sådana marknadsmässigt omsatta aktier före 1982 års ändringar i
förmögenhetsbeskattningen vid såväl förmögenhets- som arvs- och gåvo
beskatlningen las upp fill marknadsvärdet. Efter lagsliftningsingripandet
år 1982 tillämpas skilda värderingsprinciper för å ena sidan förmögenhels-
beskattningen och å andra sidan arvs- och gåvobeskatlningen. Medan
arvs- och gåvobeskatlningen sker med marknadsvärdet som grund baseras
förmögenhetsbeskattningen på ett reducerat substansvärde. Mot en sådan
ordning kan kritik riktas från ohka utgångspunkter. Det är eU värde i sig
om samma värderingsmetod tillämpas fören aktie vid kapitalbeskattningen
i sin helhet. Det är också väsentligt att olika aktier som omsätts på
marknaden värderas på ett likartat sätt. Skillnader i värderingen vid kapi
talbeskattningen leder till att placerarnas val styrs på ett från rationella
utgångspunkter i övrigt omotiverat sätt. Häremot kan ställas de syften som
låg till grund för 1982 års lagstiftning, i första hand önskemålet att förmö-
genhetsskatlesilualionen för ägarna av ett familjeföretag inte skulle ändras
genom att aktierna blir föremål för marknadsmässig omsättning. Jag kom- '-

mer i remissen att från de nu angivna utgångspunkterna ta upp dessa frågor.

Innan jag går in pä de olika delförslagen vill jag också något beröra arvs-och gåvoskattens nivå och utformningen av skatteskalan för arvs- och gåvobeskattningen. Skatten fick sin nuvarande utformning, en arvslottsskatt, genom lagstiftning år 1958. Härefter har skiktgränserna och de skattefria grundbelopp som gäller räknats upp vid tvä tillfällen. Nu gällande skiklgränser har tillämpats från ingången av år 1982. För slora arv och gåvor har också skatteuttaget skärpts i förhållande till vad som beslutades vid 1958 års reform. En sådan skärpning beslutades senast hösten 1982.

När del gäller skiklgränserna är dessa angivna i fasta tal. Någon automatisk uppräkning av gränserna sker således inle. Med hänsyn till atl en avsevärd tid förflutit sedan gällande skiklgränser fastställdes harjag ansett del påkallat all ånyo göra en översyn av skikten i skalleskalan. Vad sedan beträffar nivån på skatteuttaget har i den allmänna debatten framförts krav på i vissa fall mycket långtgående lättnader i skatteuttaget. Sådana synpunkter har också framförts vid remissbehandlingen av AGK:s belänkande. Min egen uppfattning är följande.

Syftet med arvs- och gåvoskatten är i första hand fördelningspolitiskt. Någon radikal sänkning av skatteuttaget av det slag som ibland förordats kan enligt min mening inte komma i fråga. Detta utesluter emellertid inte att vissa justeringar kan vara påkallade. Jag vill i sammanhanget erinra om atl de skärpningar som beslutades hösten 1982 genomfördes i en hell speciell situation. Höjningen av skatteuttaget var en av många åigärder som syftade lill att på ett rättvist sätt fördela de bördor som lades på medborgarna i ett skede då det gällde atl snabbi restaurera en kraftigt nedgången ekonomi. Vi befinner oss nu i en annan situation och jag anser alt skäl kan anföras för en viss sänkning av skatteuttaget som onekligen vid en internationell jämförelse ligger på en hög nivå. En sådan justering av beskattningsnivän kan också enligt min mening genomföras ulan några påtagliga negativa fördelningseffekter. Jag återkommer senare till den närmare utformningen av förslaget.

Prop. 1986/87:54

skild spärregel på arvsskalteområdet som skall träda in om den skattskyl- Prop. 1986/87: 54 dige kan visa att det faktiska nettovärdet vid en försäljning av aktierna inom sex månader från bouppteckningens registrering understigit 75 % av marknadsvärdet.

Skälen för mitt förslag: Jag har redan i föregående avsnitt klargjort att jag kan ansluta mig till kommitléns bedömningar och förslag. Del innebär bl. a. att jag i likhet med kommittén finner metoden med ett schablonmässigt hänsynstagande lill den latenta skatteskulden vid värderingen av aktierna vara den lämpligaste lösningen. I det hänseendet kan jag inte dela den av en remissinstans framförda kritiken mot kommittén som går ul på alt man inte i tillräcklig grad skulle ha belyst de alternativ som i och för sig står Ull buds. Den strävan efter enkelhet som bör känneteckna utformningen av skattereglerna talar enligt min mening entydigt för den av kommittén förordade lösningen.

En schablonmelod för hänsynstagande lill latent skatteskuld medför givetvis att resultatet i enskilda fall kan komma all avvika från schablonen. Den värdenivå som kommittén, med utgångspunkt i vissa beräkningar av reavinstskattens storlek, stannat för, förefaller mig dock rimlig. Med en värdering fill 75 % av börskursen kan en kollision mellan reavinstskalt och kapitalskatt undvikas i de allra flesta fall. Enligt min mening skulle en reducering av värdet som går längre i många fall leda till omotiverade lättnader i beskattningen.

Som AGK konstaterar löser förslaget lill ändrad värdering problemen där arvsskatt och reavinstskatt sammanträffar medan en omläggning däremot inte medför alt man kommer lill rätta med alla fall där kursen på aktierna faller kraftigt efter dödsdagen. Med hänsyn lill att kommittén förklarar alt man avser att behandla den frågan i sitt slutbetänkande anser jag det inte lämpligt att nu föreslå särskilda åtgärder i den delen.

Några remissinstanser är inne pä all den generella värdenivån bör bestämmas med beaktande också av kursfallsrisken. En sådan lösning kan jag inle ansluta mig till främst av del skälet att den i de allra flesta fall skulle komma att gå långt utöver vad som är motiverat. Del finns här skäl alt påminna om den faktiska utvecklingen på börsen under de senare åren som för de flesta aklier inneburit en betydande värdestegring. Enligt min mening talar mycket för att problemet med högt skatteuttag till följd av fallande kurser måste lösas med hjälp av särskilda regler som tar sikte jusl på sådana fall. Jag får anledning att återkomma till den frågeställningen i samband med behandlingen av AGK: s kommande slutbetänkande. I denna del vill jag avslutningsvis erinra om den dispensregel i 27 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, som lar sikte på de nu diskuterade fallen.

Den kritik som riktats mot de gällande reglerna har oftast utgått från
konsekvenserna på arvsskatteområdet. AGK har också framhållit atl pro
blemen är mest uttalade på det området och bedömt behovet av ändrade
arvsskatteregler som mest påtagligt. Även om det inte framstår som lika
angeläget att vidta motsvarande ändringar i fråga om gåvoskatten föreslår
kommittén att de nya reglerna skall gälla både för arvs- och gåvoskatt.
Detla ställningstagade motiveras främst med den förenklingsvinst som kan 15

uppnås genom en>ietliga regler för de båda skatteområdena. Enligt kom- Prop. 1986/87: 54 mitten visar nämligen de praktiska erfarenheterna att olikartade bestämmelser vid arvs- och gåvobeskattningen inte sällan leder fill icke föml-sedda effekter för de skattskyldiga. Jag kan instämma i den uppfattningen och förordar därför atl ändringen av värderingsreglerna även skall omfatta gåvobeskattningen.

När det sedan gäller förmögenhetsbeskattningen har kommittén, utan atl lämna något lagförslag, förordat all de nya reglerna också skall tillämpas på det området. Många remissinstanser har underslmkit atl de skäl som motiverar ändrade arvsskatteregler gör sig gällande även vid förmögenhetsbeskattningen. För egen del anserjag att det saknas anledning aU inte låta de nya reglerna omfatta förmögenhetsskatten. Även i detta avseende är det väsenlligl att söka lösningar som innebär all enhetliga regler kan tillämpas på beskattningsområden som ligger nära varandra.

Efter en genomgång av de olika egendomsslag där ett hänsynslagande till latent skatteskuld kan vara påkallat har AGK stannat för att sådant hänsynstagande endast bör komma i fråga i två fall. Det ena avser behandlingen av uppskovsbelopp i samband med reavinstbeskattningen av fastigheter. Som jag tidigare nämnt kommer den frågan all las upp i ett annat sammanhang. Del andra fallel avser aktier och andra värdepapper som beskattas enligt reglerna i 35§ 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, dvs. sådana värdepapper som är föremål för en evig reavinstbeskalt-ning. Jag delar kommitténs uppfattning att del endast är vid värderingen av den typen av värdepapper som det finns anledning atl la hänsyn till latent skatteskuld.

Kommittén har föreslagit atl alla aktier och därmed i reavinsthänseende jämställda värdepapper som för närvarande tas upp fill fulla marknadsvärdet i stället skall värderas till 75% av marknadsvärdet. Milt förslag fär emellertid en något annan inriktning än kommitténs, eftersom jag anser att den nuvarande ordningen beträffande värderingen av sådana marknadsak-tier som finns vid sidan av börsaktierna, dvs. OTC-aktier m. fl., motiverar särskilda överväganden. Den diskussionen redovisar jag i del följande avsnittet. Med den nu angivna uppdelningen kan mitt förslag i fråga om börsaktier och vissa andra värdepapper sammanfattas på följande sätt.

Aktier som är inregistrerade på börsen las upp lill 75 % av det noterade värdet. Samma värderingsregler bör gälla också för andra värdepapper än aktier som omfattas av evig reavinstbeskallning och som omsätts marknadsmässigt. Det reducerade värdet bör gälla vid såväl arvs- och gåvobeskattningen som vid förmögenhetsbeskattningen. För akuer som för närvarande värderas enligt lättnadsreglerna bör däremot någon ytteriigare reducering av beskattningsvärdet inte komma i fråga.

2.3 Värderingen av OTC-aktier m. m.

Skälen för mitt förslag: Genom den ändring i förmögenhetsskattelagstift- Prop. 1986/87:54 ningen på våren 1982 som föregick den snabba utvecklingen av den nya OTC-marknaden uppkom en skillnad mellan värderingsreglerna i lagen (1947:577) om staUig förmögenhetsskatt, SFL, och AGL. Aktier som omsätts marknadsmässigt vid sidan av börsen värderas enligt SFL uUfrån ett reducerat substansvärde men skall enligt AGL tas upp ull marknadsvärdet. Här kan noteras - som en belysning av de nuvarande reglernas författningsmässiga komplexitet - att många som kom i kontakt med bestämmelserna under någon tid utgick ifrån alt den nya ordningen också gällde vid arvs- och gåvobeskatlningen. Företrädare för OTC-bolagen har också hävdat att många företagare som låtit introducera sina bolag på OTC-marknaden inle varit medvetna om den förändrade värderingssiiua-lionen i arvsskaltehänssende som introduktionen förde med sig.

Erfarenheterna av den nu skisserade utvecklingen visar, enligt min mening, tydligt på nackdelarna med skilda regler vid de olika slagen av kapitalbeskattning. Starka skäl talar för en övergång till gemensamma värderingsregler.

Som bakgrund till mina överväganden om ändringar av de nuvarande värderingsreglerna bör också nämnas något om OTC-marknadens utveckling och nuvarande karaktär. OTCmarknaden utvecklades mycket snabbt. Under år 1983 och första halvåret 1984 introducerades närmare 50-talel bolag på marknaden. Intresset för aktierna var mycket stort och i de flesta fall blev kursutvecklingen mycket stark. Även om tillströmningen av nya bolag liksom kursslegringsslakten därefter dämpats har vi för närvarande ett läge där OTC-akliernas marknadsvärde i de allra flesta fall markant överstiger det värde som tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen, dvs. del lill 30% reducerade substansvärdet. I genomsnitt för OTC-bolagen låg förmögenhetsvärdet på ungefär en tiondel av marknadsvärdet vid 1986 ärs taxering. Ett fåtal subslansrika bolag visar en något annan bild. Den påtagliga skillnaden mellan marknadsvärde och beskattningsvärde har också uppmärksammats i olika sammanhang och lett till krav på ändrade värderingsregler vid förmögenhetsbeskattningen. Kritikerna har därvid främst riklat sig mot att-fömtom huvudaklieägaren/förelagsledaren -även kapitalplacerare i allmänhet kommit i åtnjutande av den förmånliga värderingen.

För alt anknyta lill den sist antydda kritiken kan det vara naturligt alt först överväga om inle en lösning skulle kunna nås genom all den lindrigare värderingen av aktierna förbehålls den urspmngliga företagsledaren medan aktier som förvärvas på marknaden behandlas på samma sätl som börsaktier. En sådan ordning avvisades när de gällande reglerna beslutades våren 1982 och del är även min uppfattning att den skulle dra med sig synnerligen svårbemästrade tillämpningsproblem. Jag kan därför inte förorda en lösning som innebär skilda värderingsregler beroende pä vem som innehar aktierna.

Det är för närvarande vanligt med uppdelning av aktierna i OTC-bolag
på röslslarka A-aktier och röstsvaga B-aktier. I allmänhet innehas A-ak
tierna, som inte är föremål för handel, av den ursprungliga ägarfamiljen
medan B-aktierna omsätts på marknaden. Mot den bakgrunden skulle en 17

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 54

möjlighet vara att dra gränsen mellan lättnadsvärdering och marknadsvar- Prop. 1986/87: 54 dering med hjälp avuppdelningen i aktieslag. Som nämnts har det i ett förhandsbesked fastslagits atl icke noterade aktier i börsbolag eller OTC-bolag skall värderas enligt läiinadsreglerna vid förmögenhetsbeskattningen. Eftersom jag av andra skäl, som utvecklas närmare i nästa avsnitt, förordar en ändring på den punkten ser jag ingen framkomlig väg till ett system med olika värdering för förelagaren och aktieplaceraren.

Enligt min uppfattning nås del mest tillfredsställande resultatet om aktier i OTC-bolag och andra marknadsbolag värderas med utgångspunkt i akfiernas marknadsvärde. När jag gör den bedömningen har jag också beaktat att långtgående skillnader i värderingsprinciperna för ullgångar som omsätts på en gemensam marknad leder till att placerarnas val styrs på ett - bortsett frän beskattningskonsekvenserna — sakligt omotiverat sätl. En sådan bristande neutralitet i beskattningen måste ibland likväl godtas. Det är emellertid min uppfattning atl skillnader av den art som följer av nuvarande förmögenhetsskatteregler för olika slag av marknadsaktier i längden inte kan behållas om man vill undgå störningar i marknadens funktionssätt. Jag förordar därför att alla aktier i de åsyftade bolagen tas upp lill viss andel av del noterade värdet vid förmögenhets-, arvs- och gåvobeskatlningen. Nivåvalet får göras efler en avvägning mellan olika intressen.

Av flera olika skäl bör en alltför dramatisk höjning av förmögenhetsvärdena undvikas. Berörda företagare kan ställa berättigade krav på att villkoren för deras verksamhet inte ändras drastiskt. Möjligheterna till en fortsatt god kapitalförsörjning skulle sannolikt också minska. Ett annat skäl som talar för försiktighet är atl de kurser som noteras för OTC-ak-fierna i allmänhet är osäkrare än börskurserna bl. a. till följd av den mera begränsade omsättningen av OTCaktier.

Vid en samlad bedömning har jag stannat för en värdering av de nu diskuterade aktierna lill 30% av noterat värde . En sådan värdenivå leder visseriigen till en betydande höjning av förmögenhetsvärdet för huvuddelen av de berörda aktierna men samtidigt sänks värdet kraftigt vid arvs-och gåvobeskattningen. Det finns anledning att påminna om den starka kritik som riktats mot de nuvarande reglernas effekter vid generationsskiften i OTC-företagen. Mitt förslag innebär en mycket påtaglig lättnad i det avseendet. Det kan också påpekas att de högre förmögenhetsvärdena i många fall inte föranleder en motsvarande ökning av förmögenhetsskatten till följd av den s. k. begränsningsregeln. De förändringar av inkomstskal-teskalan och begränsningsregeln som riksdagen beslutade om i våras bidrar också till att effekterna av den höjda värderingen begränsas.

Jag är naturligtvis medveten om att mitt förslag kan sägas öka den oenhetlighet som kännetecknar värderingsreglerna för värdepapper. Förslaget leder dock samtidigt till att två fördelar kan vinnas i det avseendet. Jag syftar då på att alla värdepapper som omsätts på marknaden ocksä kommer atl värderas med utgångspunkt i marknadsvärdet samt atl samma regler kommer alt tillämpas för aktierna i ett bolag över hela kapilalbe-skattningsområdel.

Skälen för mitt förslag: Av den i bilaga 3 intagna redovisningen av gällande regler för aktievärdering framgår att ett bolags aktier som inte är inregistrerade på fondbörsen skall värderas efter ett Ull 30 % reducerat substansvärde även om andra akfier i bolaget är noterade på börsen. I fråga om förmögenhetsbeskattningen är detta klarlagt genom ett regeringsrättsavgörande. AGK för sin del antar att motsvarande gäller på arvs- och gåvoskatteområdet men har hävdat atl rättslägel är oklart. Enligl kommittén är det angeläget att denna oklarhet undanröjs genom att lagtexten ändras. Behovet av klarläggande ingrepp har också undersirukits av flera remissinstanser.

Som jag tidigare framhållit är det också min uppfattning atl det nuvarande läget är otillfredsställande. Jag har samtidigt antytt atl del finns skäl att överväga om konsekvenserna av den tolkning som nyligen gjorts av värderingsreglerna är lämpliga. På den punkten gör jag följande bedömning.

Ordningen med flera aktieslag i ett bolag är ingen ny företeelse. Inte heller att det i ett börsbolag kan finnas aktieslag som inte är inregistrerade på fondbörsen. En vanlig uppdelning är att handeln omfattar röstsvaga B-aktier medan de röststarkare A-aktierna ligger utanför börsen.

Redan genom 1974 ärs lagstiftning om vissa lättnader vid kapitalbeskattningen infördes en ordning som innebar att man frångick principen om marknadsvärdering när det gäller företagsförmögenhel. Den nuvarande principiella uppbyggnaden av lätlnadsreglerna har gällt alltsedan den utvidgning som ägde rum år 1977. Den ändring våren 1982 som föregick OTC-marknadens framväxt innebar endast att lättnadsreglerna utvidgades till att omfatta också aktier som, vid sidan av börsen, var föremål för omsättning pä kapitalmarknaden. Någon förändring av värderingsprinciperna i fräga om aktier i börsbolag företogs inte vid det fillfällel. Trots delta kom 1982 års ändringar i SFL all av vissa skattskyldiga las lill intäkt för att också icke inregistrerade aktier i börsbolag borde lätlnadsvärderas. I det tidigare omnämnda förhandsbeskedet uttalar riksskatteverkets nämnd för rätlsärenden all det av förarbetena till lagstiftningen visserligen synes framgå att avsikten inte varit att lättnadsreglerna skulle vara tillämpliga på icke inregistrerade aktier i ett börsbolag men att tillräckliga skäl att frångå lagtextens ordalydelse inte förelåg enligt nämndens uppfattning. Nämndens förhandsbesked ändrades inte av regeringsrätten.

Den nu gjorda genomgången har övertygat mig om att del rättsläge som råder efter utgången i förhandsbeskedsärendet inte är förenligt med de motiv som ligger till grund för lätlnadsreglerna. Starka sakskäl talar också för en ändring av reglerna. Det är otillfredsställande att bevara en ordning som innebär att aklier som vanligen, till följd av högre röstvärde, får antas ha ett högre värde än de noterade aktierna skall värderas på ett markant

förmånligare sätl vid kapitalbeskattningen. Mitt huvudintryck förtas inle av invändningar som går ut på alt det inle är rimligt att lägga marknadsvärdet lill grund för värderingen av aklier som det inle omedelbart går att omsätta över fondbörsen. För den som vill avyttra sina icke inregistrerade aktier, med vilka del regelmässigt följer ett högst avsevärt inflytande i bolaget, torde det endast i undantagsfall uppkomma beaktansvärda svårigheter att få ut ett pris som överstiger kursen på de noterade aktierna i bolaget. Min slutsats blir därför atl bestämmelserna bör ändras så alt alla aktier i ett bolag som har ett eller flera aktieslag noterade skall följa samma värderingsnorm vid kapitalbeskattningen.

Den förordade omläggningen, som i huvudsak endast innebär en återgång till den ordning som tillämpats t. o. m. i vart fall 1982 års taxering, bör dock enligl min mening utformas så att det vid värderingen blir möjligt alt ta hänsyn till särskilda omständigheter som motiverar åsättande av lägre värde än som följer av huvudregeln. Jag tänker då främst på det fallel dä de icke noterade aktierna objektivt sett får anses ha ett lägre värde till följd av att de jämfört med de noterade aktierna har sämre rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst. Andra faktorer som kan motivera en reducerad värdering kan också förekomma, t. ex. att akfierna har lägre röstvärde.

Del jag nu sagt har i första hand utgått frän förhållandena beträffande börsbolagen. Den beskrivna uppdelningen på skilda aktieslag är dock minst lika vanligt förekommande bland

OTC-bolag m. fl. I de klart övervägande antalet fall avser handeln på OTC-marknaden röstsvaga B-aktier medan de röststarkare A-aktierna innehas av den ursprungliga ägarkretsen. Den av mig föreslagna ordningen skall självfallet tillämpas också i fråga om bolag vars aktier är föremål för regelbundna noteringar vid sidan av börsen. Värderingen av aktieslag som inle är noterade skall därvid följa de noterade aktiernas värde, dvs. i enlighet med mitt tidigare förslag tas upp till 30% av det noterade värdet.

Prop. 1986/87:54

Till klass 11 hör bl.a. föräldrar och syskon men också mer avlägsna Prop. 1986/87:54 släktingar, obesläklade personer och sådana organisationer som inte är allmännyttiga. Härar den lägsta skattesatsen 10% och den gäller för lotter upp till 20000 kr. I skiktet 200000-250000 kr. är skatten 60%. Skalan går upp till ett skatteuttag på 75% och avser då den del av lotten som överstiger 1200000 kr.

Klass 111 avser främst vissa allmännyttiga stiftelser och ideella föreningar som inte är befriade från arvsskatt. Skalan är progressiv upp till 60000 kr. Därutöver ulgår skatten konstant med 30%. Mottagare som hör till klass III är fria från gåvoskatt.

Vid arvsbeskattningen medges skattefria grundavdrag med 50000 kr. för efterievande make, 25000 kr. för annan mottagare i klass I och 5000 kr. för mottagare som hör lill klass 11 eller 111. Vid gåvobeskatlningen medges ett enhetligt grundavdrag på 2000 kr.

Skiktindelningen i de nuvarande skatteskalorna fastställdes genom lagstiftning hösten 1980 (prop. 1980/81:42, SkU 11, SFS 1980:1056). Då beslutades också de gällande grundavdragen. De vid samma tillfälle bestämda skattesatserna höjdes, som jag tidigare nämnt, genom lagstiftning hösten 1982 (prop. 1982/83: 50 bil.2, SkU 15, SFS 1982: 1191). Ökningen av skatteuttaget avsäg främst de högsta skikten och mellanskikten.

När jag nu tar upp frågan om arvs- och gåvoskattens nivå vill jag påminna om de allmänna synpunkter som jag redovisat inledningsvis. Ett mycket högt generellt skalleutlag för med sig svårbemästrade problem. Jag tänker på de fall där den höga skatten i kombination med någon tillkommande speciell omständighet, t.ex. kursfall på aklier, leder till resultat som inte framstår som rimliga. En annan nackdel med den höga skattenivån är atl den väcker återkommande krav på särskilda lättnader för olika slag av egendom. Lättnadsreglerna för jordbruk och företag är exempel pä ingrepp som ansetts påkallade lill följd av del höga generella skatteuttaget. Sådana särregler för ofta med sig komplikationer vid tillämpningen. Enligt min mening finns det skäl atl låta de nu antydda problemen med en hög skattenivå väga tyngre än de hittills fått göra när skattens höjd skall bestämmas.

Som ofta framhållits i debatten kan det också sättas i fräga om det är lämpligt alt den svenska arvsskatten markant överstiger den som gäller i jämförbara industriländer, främst i våra nordiska grannländer. 1 den frågan vill jag först slå fast att det av främst fördelningspolitiska skäl är uteslutet att reducera den svenska arvsskatten lill de myckel låga nivåer som råder i många av de länder med vilka jämförelser brukar göras. Däremot anser även jag atl man vid avvägningen av den svenska arvsskattenivån bör tillmäta intresset av att utjämna de nuvarande skillnaderna större betydelse än hittills.

De nämnda aspekterna som talar för sänkning av skatteuttaget måste självfallet vägas mot de fördelningspolitiska skäl som ligger till grund för arvsbeskattningen. Det är också väsentligt att beakta de stalsfinansiella effekterna även om vi här rör oss på ett område som totalt sett ger ett begränsat bidrag till siatens inkomster.

Vid en samlad bedömning harjag stannat för all föreslå alt den högsta 21

3 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 54

skattesatsen bestäms lill 60% i klass 1. Skatteuttaget i klass II bör liksom Prop. 1986/87: 54 hittills vara högre och jag förordar att den högsta skattesatsen i den klassen blir 65%. Vid sidan av dessa begränsningar av det maximala skatteuttaget bör skalornas skiktindelning justeras. Jag ser inga avgörande skäl som talar föratt den hittillsvarande ordningen med ett stort antal skikt i skalan måste bibehållas. Mitt förslag innebär att antalet skikt begränsas lill sex i båda klasserna. Sedd isolerad medför en sådan omläggning smärre skattehöjningar i de lägsta skikten. Några sådana effekter uppkommer dock inle vid arvsbeskattningen till följd av att jag ocksä föreslår atl de skattefria grundavdragen skall höjas. Grundavdraget för efterlevande make bör fördubblas till 100000 kr.

I detta sammanhang vill jag nämna att det finns anledning atl återkomma till frågan om storleken av efterlevande makes grundavdrag i samband med de ändringar i arvsskattelagstiftningen som föranleds av de förslag om en äktenskapsbalk och ändringar i ärvdabalken som, enligl vad jag erfarit, inom kort kommer alt lämnas till riksdagen.

För andra arvingar i klass I än efterievande make föreslås en fördubbling av grundavdraget lill 50000 kr. Om mottagaren hör lill klass II eller III bör avdraget vara 15 000 kr. i stället för nu gällande 5 000 kr. Jag föreslår också vissa justeringar av skalan för klass 111. På gåvoskallesidan avslår jag från alt i detta sammanhang föreslå nägra ändringar av grundavdragets storlek. Jag återkommer till den frågan i samband med ställningstagandena lill det kommande slut- betänkandet frän AGK.

2.6 Ikraftträdande, m. m.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1987. Ändringarna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt bör tillämpas i de fall skattskyldigheten inträder efter utgången av år 1986 medan de nya förmögenhetsskaltereg-lerna bör tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

Avslutningsvis vill jag redovisa de stalsfinansiella effekterna av mina förslag. Den ändrade värderingen av börsaktier kan beräknas leda till ett skattebortfall i storleksordningen 300 milj. kr., varav ca 200 milj. kr. avser förmögenhetsskatt och ca 100 milj, kr. arvs- och gåvoskatt. De föreslagna ändringarna i fråga om OTC-aklier och andra marknadsaktier leder till ökade förmögenhetsskatleinläkter och minskade arvs- och gåvoskatteintäkter. En närmare beräkning av effekterna är svår att göra men åtgärderna torde i slort sett vara statsfinansielU neutrala. Förslaget om ändrad värdering av icke inregistrerade aktier kan beräknas öka inkomsterna med några tiotal miljoner kronor. Slutligen räknar jag med atl del lägre arvs- och gåvoskatteuttagel tillsammans med de höjda grundavdragen medför ell skattebortfall på omkring 200 milj. kr. Den sammantagna effekten blir således att skatteintäkterna sjunker med ungefär 500 milj. kr.

3 Upprättade lagförslag Prop. 1986/87:54

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

Lagen om arvsskatt och gåvoskatt

23 §

Den nuvarande värderingsregeln i 23 § B för värdepapper har ersatts med nya och väsentligt utbyggda bestämmelser. Motsvarande bestämmelser har tagits i i en ny anvisningspunkt till 3 och 4§§ i lagen om statlig förmögenhetsskatt. Jag redovisar de närmare motiven för de nya värderingsreglerna i anslutning till anvisningspunkten och hänvisar lill del som där sägs.

28 § och ikraflträdandebesiämmelserna

Förslagen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5 och 2.6).

Lagen om statlig förmögenhetsskatt

4§

Huvudstadgandet om värdering av värdepapper finns för närvarande i sjätte stycket av lagrummet. Av författningstekniska skäl har bestämmelserna flyttats till en ny anvisningspunkt. Sjätte stycket innehåller därför nu endast en hänvisning till den nya anvisningspunkten.

Punkt 5 av anvisningarna liU 3 och 4 §§

1 första stycket finns bestämmelser om aktier som är inregistrerade på börsens A I- eller A Il-lista. Under bestämmelsen faller också svenska depåbevis för utländska aktier, som är inregistrerade på börsen. Till de värdepapper som faller in under första stycket hör ocksä bl. a. konvertibla skuldebrev och optionsrätter. Vissa av dessa värdepapper är inregistrerade på börsen medan andra handlas vid sidan av börsen med inofficiella noteringar om avslut. Även andelar i aktiefonder värderas enligl första stycket.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är, frånsett redaktionella ändringar, likaly
dande med dem som är fogade till propositionen. 23

Andra stycket innehåller de nya bestämmelserna för aktier som omsätts Prop. 1986/87: 54 marknadsmässigt vid sidan av börsen. Med uttrycket aktier som ulan au vara börsnoterade är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut avses aktier som är föremål för regelbundna dagliga noteringar. I dagsläget omfattas således de aktier som finns angivna på OTC-listan, väntelistan och listan för övriga inofficiella akUeno-teringar. Andra aktier för vilka noteringar om avslut förekommer mera sporadiskt omfattas inte av bestämmelserna.

Bestämmelserna i tredje stycket har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).

Bestämmelserna i fiärde stycket har förts över från 4 § sjätte stycket. Skall ett annat värde än det noterade läggas till gmnd för värdering får först priset vid en försäljning under normala förhållanden fastställas. Härefter reduceras beloppet med 25 % eller 70 % beroende på om värderingen skall ske enligl första eller andra stycket. Som framgått av den allmänna motiveringen kan del vid värdering som avses i tredje slycket finnas anledning att avvika från det noterade värdet lill följd av att de icke noterade aktierna har sämre rätt till andel i bolagels tillgångar och vinst än de noterade aktierna. Även för dessa fall kan således tillämpning av bestämmelsen i detta stycket komma atl aktualiseras.

I femte stycket behandlas aktier och andelar som inle omsätts marknadsmässigt. För sådana aklier och andelar sker värderingen i allmänhet utifrån ett reducerat substansvärde. Detta är fallet om företaget bedriver jordbruk eller rörelse i kommunaiskattelagens mening. Värderingsreglerna i punkt 2 av anvisningarna blir då tillämpliga. Någon ändring föreslås inte härvidlag. Har ett sådant förelag också tillgångar i form av börsaktier tas dessa i regel upp lill noterat värde. För framtiden skall de nya värderingsreglerna i första—Qärde styckena i stället ligga lill gmnd för värderingen. En föreskrift om detta har tagits in i sista meningen av femte stycket. Föreskriften tar naturligtvis också sikte på värderingen av aklier i renodlade förvaltningsföretag.

/ sjätte stycket finns slutligen värderingsbestämmelser för värdepapper som inle omfattas av reglerna i första — tredje och femte styckena. Det rör sig dels om sådana värdepapper som reavinstbeskattas enligt 35 § 3 mom. KL men inle omsätts marknadsmässigt, t. ex. vissa konvertibla skuldebrev och dels värdepapper som vid inkomstbeskattningen inte är föremål för evig reavinstbeskattning, t.ex. premieobligationer.

Ikraftträdandebestämmelsen

Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsniu 2.6).

Bilagal Prop. 1986/87:54

Sammanfattningen i betänkandet (Ds Fi 1986:4) Latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattning

Inledning

Vårt uppdrag omfattar en teknisk översyn av arvs- och gåvobeskattningen. I uppdraget ingår däremot inte att föreslå ändringar i skatteskalorna. Vi skall inte heller behandla frågan om beskattning av s. k. företagsförmögenhet. Den frågan skall behandlas av 1980 års förelagsskattekommitté (B 1979: 13). Förmögenhetsbeskattningen faller i och för sig också utanför vårt arbetsområde. Om vi framlägger förslag i fråga om arvs- och gåvoskatten som kan få återverkningar på förmögenhetsskatteområdet är vi dock oförhindrade alt föreslå de följdändringar som krävs i förmögenhetsskattc-lagstiflningen.

Enligt våra ursprungliga planer avsåg vi alt under är 1986 slutligt redovisa våra överväganden och förslag. Under den gångna hösten blev emellertid en av de frågor vi skall pröva, nämligen frågan om hänsynstagande till latent skalleskuld, föremål för en livlig debatt. 1 det sammanhanget framförde finansministern önskemål om ett underlag frän kommittén som skulle kunna läggas lill grund för ell regeringsförslag lill riksdagen under våren 1986. Mot den bakgrunden har vi bestämt oss för atl med förtur redovisa våra ställningstaganden i fråga om behandlingen av latent skatteskuld.

Med latent skatteskuld menas det förhållandet att en försäljning av en tillgång kommer att utlösa en inkomstbeskattning. Så länge försäljning inte sketl ulgör den framlida inkomstskatten en latent (dold) skuld som åvilar tillgången i fräga. Den latenta skatteskulden kan aldrig anges till ett exakt belopp eftersom den är beroende av ett antal okända faktorer såsom om och när försäljning sker, vinstens storlek och den skattskyldiges övriga inkomster.

Gällande rätt

Avdrag för latent skatteskuld är som huvudregel inte medgivet vid arvs-och gåvobeskatlningen. Några undanlag finns. Vid värdering av aktiebolag medges avdrag för beräknad utskifiningsskatleskuld. Medel innestående på skogskonto, upphovsmannakonto, uppfinnarkonto eller investerings-konto för skog får tas upp lill halva värdet. Om medel har avsatts till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och avdrag har medgetts vid inkomstberäkningen för avsättningen får halva det avsalta beloppet tas upp som skuld.

Kommitténs förslag

Vi föreslår alt latent skatteskuld skall beaktas vid arvsoch gåvobeskatlningen på så sätt alt viss egendom skall tas upp till lägre värden än de eljest tillämpliga.

Beträffande aktier och därmed i reavinsthänseende jämställda värdepap- 26

per föreslår vi att de skall värderas till 75% av marknadsvärdet vid tiden Prop. 1986/87:54 för skattskyldighetens inträde, d. v. s. vid arv på dödsdagen och vid gåva när densamma skedde. Denna regel skall inte gälla de aklier som omfattas av lätlnadsreglerna för familjeförelag.

I fråga omfastigheier föreslår vi följande. Om uppskov med reavinstbe-skaUningen beviljats skall hälften av uppskovsbeloppet få dras av som skuld vid arvs- och gåvobeskattningen. I övrigt skall avdrag inle medges för latent skalleskuld vid värdering av fastigheter.

Vi föreslår inte heller några regler om beaktande av latent skatteskuld vid värdering av bostadsrätter eller övrig lös egendom.

Våra förslag skall gälla både vid arvs- och gåvobeskattningen. Lagstiftningen blir nämligen enklare att tillämpa om man har samma regler vid arv och gåva.

Vi lägger inte fram något formligt förslag vad gäller förmögenhetsbeskattningen. Enligt vår mening bör emellertid våra förslag kunna tillämpas även vid förmögenhetsbeskattningen.

Som tidpunkt för ikraftträdandet föreslås den 1 juli 1986. Om man lar med förmögenhetsbeskattningen bör reglerna tillämpas första gången vid 1987 års taxering.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:54

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Fi 1986:4) Latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattning

Remissinslanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Örebro tingsrätt, domstolsverket, riksskatteverket (RSV), kammarkollegiet, länsstyrelsernas organisallonsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län. Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Styrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska bankföreningen. Svenska OTC-föreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares riksförbund (Aktiespararna), Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges industriförbund och Sveriges villaägareförbund. LRF har åberopat yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation. Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande av Näringslivets skattedelegation. Post- och Kreditbanken, PK-banken har instämt i yttrandet från Svenska bankföreningen.

Med anledning av betänkandet har skrivelser även kommit in frän Stockholms handelskammare och Svenska handelskammartörbundet. Förbundet har därvid åberopat yttrandet av Näringslivets skattedelegation.

1 Allmänna synpunkter

Alla remissinstanser utom en tillstyrker i princip kommitténs förslag till ändrade värderingsregler för vissa värdepapper eller lämnar förslaget utan erinran.

LO anför:

Arvsskattens nuvarande utformning och effekter kan ibland medföra vissa problem med själva betalningen av skatten. Dessa problem kan ytterst framtvinga en partiell försäljning av förmögenheten för att möjliggöra en betalning av arvsskatten. Det är i första hand vid tillräckligt stora förmögenhetsöverföringar med en speciell sammansättning (högt värderade tillgångar, ex. börsaktier) som dessa likviditetsproblem aktualiseras. Reavinstskatten som ulgår på den sålda förmögenheten förstärker dessutom likviditetsproblemen.

De hade varit önskvärt om kommittén mer ingående belyst likviditetsproblemens orsaker och samhällsekonomiska konsekvenser. Även om beskattningen har en viktig fördelningspolitisk uppgift får den i enskilda fall inte medföra samhällsekonomiskt oacceptabla konsekvenser. Med gällande skattenivå på slora kapitalöverföringar kan emeUertid sådana effekter inte uteslutas. Mot denna bakgrund anser LO att det finns behov av en lösning pä aktuella likviditetsproblem. Kommittén anvisar flera tänkbara lösningar på problemen. I likhet med kommittén anser LO att den mest rationella lösningen är att den s. k. latenta skatteskulden beaktas vid förmögenhetsvärderingen .

Med några få undantag saknas avdragsrätt för latenta skatteskulder vid Prop. 1986/87:54 kapitalbeskattningen. MoUveringen fill denna bedömning är flera. Inkomstskatten (reavinstskallen) på en framlida egendomsförsäljning är knappast någon egentlig skatteskuld. Dessutom är skulden högst osäker vilket föranleder betydande tekniska problem vid beräkningen av den.

Trots uppräknade invändningar mot alt beakta den latenta skalleskulden anser LO del ändå finnas principiella skäl som motiverar en avdragsrält för denna typ av "skatteskulder". Avdragsrätten kan bidra till en mera korrekt förmögenhelsvärdering. Dessutom ökar den skattemässiga neutraliteten mellan olika tillgångar och förelagsformer. En ändrad förmögenhetsvärdering i aktuella riktning skulle också förhindra vissa samhällsekonomiska negativa effekter av arvsskatten. En samlad avvägning av redovisade för- och nackdelar motiverar enligt LO att latenta skatteskulder bör beaktas vid såväl arvs- som gåvobeskattningen. På gmndval av de skäl som kommittén redovisar anser också LO att denna typ av skaUeskulder endast bör ha betydelse vid värderingen av aktier och från reavinslsyn-punkl jämställda värdepapper. Lo tillstyrker all värderingen grundas på schablonmässiga principer.

Styrelsen för Stockholms fondbörs anför:

Frågan om hänsynslagande lill latent skalleskuld vid kapitalbeskattningen har varit föremål för överväganden i lagstiftningsärenden sedan 1960-lalel. De olyckliga konsekvenserna av gällande regelsystem har belysts i debatten kring arvsbeskattningen av vissa dödsbon. Börsslyrelsen ser det famlagda förslaget som ett steg i riktning mot en mera rimlig utformning av arvs- och gåvobeskatlningen samt mot en bättre samordning av inkomst-och kapitalskatt. Börsstyrelsen tillstyrker därför förslaget. I enlighet med vad kommittén uttalat bör, enligt börsslyrelsens mening principerna i förslaget kunna tillämpas också vid förmögenhetsbeskattningen.

I likhet med flera andra instanser betonar domstolsverket viklen av alt en enkel lösning väljs. Verket anför:

Inkomstbeskattningen har under årens lopp blivit alltmer komplicerad och svåröverskådlig. 1 det reformarbete som nu bedrivs på detla område har enkelhelsaspekten fått en mycket mer framträdande roll. Som exempel kan nämnas förslagen i skatleförenkHngskommitténs betänkande (SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration och (1985:42) Förenklad taxering. Mot den bakgrunden framstår arvs- och gåvoskatlekommilléns förslag all vidta samordningsåtgärderna på arvs- och gåvoskattesidan i stället för pä inkomstskaltesidan väl valt.

DV, som särskilt har alt bevaka att handläggningen av ifrågavarande ärenden inte onödigtvis kompliceras, anser atl förslaget uppfyller kraven pä enkelhet och verket har inte heller i övrigl några invändningar mot den närmare utformningen av förslaget.

Näringslivets skattedelegation pekar i sitt yttrande på ett allernativ till den av kommittén föreslagna lösningen. Delegationen anför:

I betänkandet har kommittén övervägt alternativa lösningar till det fram
lagda förslaget atl vid arvsbeskaitningen redovisa 75 % av marknadsvär
det. Dels har diskuterats atl vid arvsbeskattningen undanta egendom som
senare blir inkomstbeskaltad, dels har man övervägt att jämka inkomst
skatten på försåld egendom med tidigare erlagd arvsskall. I fråga om den
sistnämnda lösningen har kommittén inle ansett det förenligt med sina
direktiv atl föreslå lösningar som tar sikte på reglerna om beskattning av 29

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 54

reavinster. Vi har förståelse för de argument som redovisats mot atl välja Prop. 1986/87: 54 någon av dessa alternativa lösningar. Vi vill emllertid peka på atl de aktuella problemen ulan några större ingrepp i reavinstbeskattningen ändå trots alll bör kunna lösas inom ramen för reavinslbeskatlningen.

Som ovan antytts tillämpas i Norge systemet att vid reavinstbeskattningen som ingångsvärde ta upp bouppteckningsvärdet på arvfångna aktier. Om motsvarande regler skulle tillämpas i Sverige skulle framtida aklie-vinstförsäljningar av ärvda aktier inte beskattas till den del köpeskillingen motsvarar bouppteckningsvärdet. Någon latent reavinstskatteskuld skulle därför inte behöva beaktas vid arvsbeskattningen. En sådan bestämmelse skulle dessutom vara enkel att tillämpa eftersom den endast kräver mindre förändringar i punkt 2 b av anvisningarna till 36 § KL. Samma regel skulle också kunna tillämpas på benefika förvärv. Något nämnvärt skattebortfall jämfört med den av kommittén föreslagna lösningen lorde inte heller kunna befaras. En sådan lösning skulle också något förbätlra situationen för familjeföretagen i vilka aktier måste säljas för att betala arvsskatten.

Hovrätten för västra Sverige ifrågasätter om det är lämpligt att bryta ut den aktuella frågan till särskild lagstiftning innan kommitténs överväganden när det gäller andra värderingsfrågor har redovisats.

2 Tillämpningsområdet

Del är en allmän uppfattning bland remissinstanserna att den reducerade värderingen av vissa värdepapper också bör tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen.

Örebro tingsrätt anför:

Allmänt gäller, såsom kommittén framhållit, att ju färre olikheter man har mellan arvs- och gåvoskallen desto enklare blir hanteringen. Samma gäller också i relation till förmögenhetsbeskattningen, åtminstone beträffande de enskilda medborgama. Med tanke på atl skattelagstiftningen som helhet blivit allför komplicerad är del synnerligen viktigt alt tillvarata varje möjlighet att åstadkomma enklare och mera enhetliga regler. Därför bör de föreslagna bestämmelserna göras tillämpliga, inte bara i fråga om arvsbeskaitningen utan även när del gäller gävo- och förmögenhetsbeskaUning-en.

RSV anför:

Enligl RSVs mening talar sakskäl för att vid förmögenhetsbeskattningen hänsyn tas lill latent skalleskuld. En materiellt sett riktig taxering fömtsätter i princip avdragsrätt för skulder, dock med den begränsningen att de skall vara förfallna för att beaktas. För skatter gäller för avdragsrätten all de är debiterade. Sålunda medges i princip inte avdrag för latenta skatteskulder och i de fall där undantag föreligger har man tillgripit schablon för att fastställa storleken. Svårigheten att med någorlunda säkerhet fastställa skattens storlek utgör hinder för atl avdrag medges för en fiktiv skatt.

I och med att regler införs om evig realisationsvinstbeskattning förelig
ger alltså enligl RSV:s mening sakskäl för att vid förmögenhetsbeskau-
ningen ta hänsyn till den latenta skatteskuld som kan finnas. RSV tillstyr
ker därför i princip förslaget i den del det avser latent skatteskuld för aktier
och liknande värdepapper och finner atl motsvarigheten i huvudsak är
genomförbara på förmögenhetsskattens område. 3q

De flesta remissinstanser delar kommitténs bedömning när det gäller Prop. 1986/87; 54 avgränsningen av de värdepapper som bör tas upp till ett reducerat värde. Några organisationer hävdar dock atl en åtgärd bör omfatla även de aklier som f n. värderas enligt de s. k. lätlnadsreglerna.

Näringslivets skattedelegalion anför:

1 betänkandet behandlas också aktier i sådana förelag som omfattas av lätlnadsreglerna för familjeföretag. Kommitténs slutsals blir all sådana aktier inte bör omfattas av de föreslagna reglerna med hänsyn lill att dessa får las upp till 30 % av sill värde. Detta motiveras med att hänsynstagande lill latent skatteskuld vid arvsbeskaitningen skulle bli alllför "gynnsam" i dessa fall.

Oavsett om man inför lättnadsregler för familjeförelag av samma innehåll som föreslås för börsaktier eller om man inte förändrar deras arvsskatteregler torde ordet "gynnsam" i sammanhanget sakna all förankring i det allmänna språkbruket. Skattebelastningen i samband med generationsskifte i sådana företag är nämligen trots 30 % regeln ytterst betungande och leder oftast till mycket stora likviditetsproblem. 1 motsats fill vad som gäller för börsaktier innebär det också stora svårigheter atl sälja akfier i företaget för att betala arvsskatten. Skulle en sådan försäljning komma till stånd kan realisationsskatten komma att uppgå till 32 % i stället för 24 % som gäller för börsaktier. På en arvslott som uppgår lill 10 miljoner kronor kommer även med beaktande av 30% regeln summan av arvsskatt och reavinstskatt all bli cirka 50%. Detla skall då jämföras med att förslaget för börsaktier innebär en sammanlagd skattebelastning på cirka 70%. Om arvslotten uppgår till 1 miljon kronor kommer aktier i fåmansföretag att sammanlagt beskattas med 39,1 % jämfört med 48,9% för börsaktier.

Med hänsyn till alt försäljning av aktier i familjeföretagen är den yttersta åtgärden lorde man i realiteten i stället vara tvingad atl betala arvsskatten genom utdelningar eller löneuttag. Om arvsskallen måste betalas med utdelningar eller löneuttag leder detla till helt orimliga konsekvenser. Förutom att utdelningarna eller löneuttagen hos mottagarna blir belastade med kanske 80% marginalskall tillkommer vid löneuttag kostnader för sociala avgifter och vid utdelningar aktiebolagsskatt. En höjning av utdelningarna kan dessutom vara omöjlig eller försvåras av aktiebolagsrällsliga skäl.

Skattekonsekvenserna vid generationssskiflen i fåmansföretag är därför ett utomordentligt allvarligt problem. För arvingar till aktier i de på OTC-listan noterade företagen är situationen än mer besvärande. Eftersom aktierna i dessa förelag är spridda lill allmänheten finns överhuvudlaget ingen möjlighet att betala arvsskatten genom höjda aktieutdelningar eller ökade löneuttag. Arvingarna kan därför tvingas släppa kontrollen över företaget genom att de måste sälja aktier för att betala arvsskatten.

Svenska OTC-föreningen anför:

Föreningen anser del väsenUigl, att latent skatteskuld beaktas vid arvsoch gåvobeskatlningen och anser vidare att kommiuéns förslag att beakta denna latenta skatteskuld på sådant sätt att viss egendom upptas till lägre värde än de eljest tillämpliga, kan vara en lämplig väg.

Föreningen anser emellertid, att en nedsättning av värderingen av egen
domen ifråga Ull 75 % av marknadsvärdet vid tiden för skattskyldighetens
inträde är helt otillräcklig. Föreningen anser, vad gäller bolag noterade på
OTC-listan, att övervägande skäl lalar för alt aktierna vid arvs- och gåvo-
beskatlning skall behandlas på samma sätt som vid förmögenhelsbeskatt- 31

ningen. Situationen för OTC-bolag är i detta hänseende jämförlig med den Prop. 1986/87: 54 situation som gäller för icke noterade företag.

Föreningen föreslår därför alt en ändring genomföres i lagen om arvsoch gåvoskatt såtillvida att olikheterna mellan 4 § lagen om statlig förmögenhetsskatt och 23 § lagen om arvsoch gåvoskatt elimineras och alt sålunda den s. k. reduklionsregeln även skall kunna tillämpas vid arvs- och gåvobeskattning.

OTC-listan fyller en värdefull funktion bl. a. därigenom atl en nödvändig finanisering i samband med generationsskiften kan uppnås. Denna funktion begränsas högst väsenUigl genom att ovannämnda reduklionsregel icke gäller vid arvs- och gävobeskattning. De skattekonsekvenser som i detla hänseende exemplifierats i "Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation" (SOU 1983:59) visar att desamma är närmast förödande. Antalet förelag, som överväger alt söka sig lill den öppna kapitalmarknad som OTC-marknaden utgör, lorde sannolikt minska om den föreslagna ändringen ej genomföres. Om en notering på OTC-listan skulle innefaUa en radikal försämring av företagsägarnas skattesituation, torde dessa företag söka finna andra för samhället mindre lämpliga finansieringsformer. Med hänsyn härtill vill föreningen varmt rekommendera att den s.k. reduktionsregeln också skall gälla vid arvsoch gävobeskattning.

3 Vårdenivån

Bland de remissinstanser som i princip tillstyrkt förslaget är det några som hävdar att reduceringen av värdet bör gå längre än kommittén föreslagit.

Aktiefrämjandet anför:

Vid varje årsskifte sker nästan alltid en marknadsteknisk temporär höjning av aktiekurserna. Kursen per 30 december ger därför en något överdriven bild av den verkliga förmögenhetssituationen. Detta kan motivera ett "taxeringsvärde" på aktier på 70% vid förmögenhetsbeskattning.

Stockholms handelskammare anför:

1 belänkandet framgår klart atl betydande svårigheter föreligger när det gäller att beräkna den latenta skatteskulden. Många faktorer inverkar — aktiernas värdestegring, marginalskattens storlek, den totala förmögenhetstillgången etc. 75 procent av marknadsvärdet på aklier kan vara en rimlig värdering av aktier som innehafts mer än två år och där den skallepliktiga vinsten upptas till 40 proceni.

För aktier där hela vinsten är skattepliktig är emellertid 75 procent av marknadsvärdet en alltför hög värdering. Ifrågavarande aktier kan vid en försäljning bli föremål för en mycket stor latent skatteskuld. Det är inte ovanligt att säljaren har en marginalskatt på 80 procent. Den latenta skatteskulden är med den utformning förslaget fått endast delvis beaktad.

För att undvika oacceptabla skattekonsekvenser i framtiden bör dämtöver införas en särskild spärregel. Kan den skattskyldige visa all del faktiska nettovärdet (försäljningspris med avdrag för skallen på realisationsvinsten) är lägre än 75 procent av marknadsvärdet, bör det lägre värdet accepteras. Spärregeln bör gälla vid försäljning inom sex månader efter bouppteckningens registrering.

Aktiespararna anför: Prop. 1986/87:54

Risken för prisfall är väsentligt större för börsnoterade aktier jämfört med fastigheter. En betydande kursnedgäng för innehavet av börsaktier var också en viktig förklaring till att dödsboet efter Sally Kistner försaltes i konkurs. Analogt med den bedömning som låg till gmnd för beslutet om fastighetstaxeringen bör börsnoterade aktier - med tanke på den stora prisfallsrisk som är förknippad med denna sparform — nedvärderas vid laxeringen med minst 25 procent. Beaktar man därefter problemet med den latenta skatteskulden - som av kommiUén bedömts kräva att börsaktier åsätts ett särskilt värde om 75 procent av marknadsvärdet - borde deklarationsvärdet sammantaget uppgå till högst 50 procent av marknadsvärdet. En sådan värdering skulle även minska skillnaderna mellan börsnoterade och icke-börsnolerade aktieri skallehänseende.

4 Värderingsreglernas utformning

Några instanser har understrukit vikten av klariägganden beträffande de oklarheter på värderingsområdel som kommittén har pekat på.

Stockholms handelskammare anför:

Såsom kommittén har påtalat föreligger viss osäkerhet vilka värdepapper som får tas upp till 30 procent vid arvcoh gåvobeskatlningen. Enligt Handelskammarens mening fär det anses som en självklarhet att de värdepapper som enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt eller enligt praxis omfattas av dessa lättnadsregler även skall värderas efter samma regler vid arv- och gåvofallen. Reglema bör ändras så alt befintliga oklarheter försvinner.

5 Arvs- och gåvoskattens höjd

Flera remissinstanser på organisationssidan har i sina yttranden ocksä tagit upp nivån på arvs- och gåvoskalleuttaget och krävt långtgående sänkningar.

Näringslivets skattedelegation anför:

Arvs-, gåvo-, fömögenhets- och inkomstskatterna i Sverige ligger på en nivå som vid internationell jämförelse är utomordenligl hög. Kraftiga sänkningar är ur skallepolitisk synvinkel därför en mycket angelägen uppgift. Vi får därför yrka atl statsmakterna snarast omprövar hittillsvarande ståndpunkt beträffande nivån på skatte- och avgiftsuttaget i samband med generationsskiften. Nivån bör därvid i vart fall inle läggas högre än vad som gäller i övriga nordiska länder.

Aktiespararna anför:

Kommitténs uppdrag omfattar en teknisk översyn av arvs- och gåvobeskatlningen. I uppdraget ingår däremot inte atl föreslå ändringar i skatteskalorna, vilket är beklagligt. Enligt en utredning från Näringslivets Ekonomifakta har Sverige den högsta arvsskatten i västvärlden, vilket framgår av tabellen nedan.

Vid arv om motsvarande I miljon kronor går drygt 35 procent bort i skatt
i Sverige. Motsvarande skattesats i våra nordiska grannländer är väsentligt
lägre. Arvsskatten är även myckel progressiv. Om arvet uppgår lill 10 33

miljoner kr. stiger skattesatsen till 63 procent (övriga norden till mindre än Prop. 1986/87:54 hälften).

Enligt förbundets uppfattning krävs även en sänkning av skattesatserna vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen lill åtminstone den nivå som gäller i de nordiska grannländerna. De statsfinansiella kostnaderna av en sådan reform skulle bli marginella mot bakgmnd av att dessa skatter sammantaget beräknas svara för mindre än en procent av statens totala intäkter under 1986. De samhällsekonomiska vinsterna i form av ökad tillväxt som blir resultat om kapital och kompetens kvarstannar i Sverige är emellertid långt mer betydelsefulla.

LO hävdar dock alt kritiken mot arvsskaUens utformning och effekter är överdriven och anför:

Arvs- och gåvoskallen utgår på vissa förmögenhetstransaklioner. Skatternas betydelse som offentlig finansieringskälla är marginell (motsvarar ca I miljard kronor för 1985) och de har därför uteslutande fördelningspolitiska uppgifter. Denna del av kapitalbeskattningen motsvarar endast en tiondels procent av hushållens samlade förmögenhet, eller cirka 0,5 procent av deras finansiella fillgångar. Mot denna bakgrund är det därför svårt atl hävda alt arvsskatten dränerar hushållens förmögenhet.

I ljuset av de senasie årens växande inkomst- och förmögenhetsklyftor anser LO det som högst anmärkningsvärt alt skalledebalten så ensidigt har varit inriktad på vissa kapitalskalteproblem för en liten gmpp förmögen-helsägare. Det bör enligl LO finnas åtskilliga andra skattepolitiska frågor som förtjänar större intresse. Även om vissa enskilda delar av kritiken mot arvsskatten är befogad är den i sin helhet kraftigt överdriven och knappast av det slaget att den för skattediskussionen framåt.

Enligl LO har följande argument underskattats i diskussionen om arvsskatten.

A. Arvsskatten och andra förmögenhetsskatter drabbar med nödvändig
het kapitalägaren hårdare än olika skatter på kapitalavkastningen eftersom
utrymmet för övervältring av skatten är mera begränsad vid den förra
skatletypen.

B. Del höga skatteuttaget på stora förmögenhetsöverföringar är ett
direkt resultat av medvetet höga fördelningsambitioner.

C. Arvsskatten bör betraktas som en del av beskattningen av den privata
förmögenhetsbildningen. Betydande förmögenheler som överförs genom
arvsskiften har endasl varit möjliga alt bygga upp genom en relativt låg
beskattning av avkastningen på förmögenheten.

värdet före ellec efter schablonavdraget för latent skatteskuld som skall Prop. 1986/87:54

läggas till gmnd för bedömningen.

Slutligen vill tingsrätten anmärka, att den föreslagna värderingsregeln för aklier m.m. medför, att en person som genom testamente erhållit avkastningsrätt till en aktiepost, vid beräkning av skatt på förvärvet kommer atl erhålla en arvsskaltereduktion, trots atl han aldrig kommer all drabbas av den latenta realisalionsvinslskatteskuld som vilar på aktierna. Denna effekt torde vara ofrånkomlig då större bobehållning än den som finns redovisad i bouppteckningen inle kan lottläggas.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

De nya reglerna föreslås träda i kraft redan I juli 1987. Särskilt när fråga är om gåva av börsnoterade aktier kan det befaras att gåvor kommer all senareläggas för atl de gynnsammare nya värderingsreglerna skall kunna tillämpas. Riskerna för sådant senareläggande kan bedömas bli mindre vid gåva av fastighet. Vid en avvägning av riskerna för skattebortfall vid förskjutning av gåvolillfällel mot fördelarna av ett snabbt ikraftträdande bör i detta fall snabbheten fä ges mest tyngd.

Sveriges advokatsamfund anför:

Samfundet vill också fästa uppmärksamheten på s. k. blandade bolag. För fåmansägda rörelsedrivande bolag, vari ingår även rörelsefrämmande tillgångar, uppkommer problem vid aktievärderingen. Bolagets förvaltningsdel (l.ex. kapilalplaceringsaktier) omfattas inle av lättnadsregeln ulan upptages till 100 % av substansvärdet. Del bör därför enligt samfundets mening klart framgå atl akfievärdet, till den del del baserar sig pä de rörelsefrämmande tillgångarna, kommer att omfattas av 75 % schablonen. Den föreslagna lagtexten ger anledning lill tveksamhet härvidlag. EU förtydligande bör lämpligen införas i AGL 23 § F.

Bilaga 3 Prop. 1986/87:54

Nuvarande värderingsregler för värdepapper (Ds Fi 1986:4 s 35-39)

Värdering av aktier och andra värdepapper vid arvs- och gåvobeskattningen regleras i 23 § B AGL. Sådana akfier som noteras på Stockholms fondbörs eller utländsk börs eller är föremål för liknande notering skall uppskattas till noterade värdet. Om detla inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under normala förhållanden skall de värderas fill del pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sädan försäljning. Sådana aktier som annars omsätts på kapitalmarknaden eller vars värde inte skall beräknas enligt de särskilda reglerna om företagsförmögenhel skall också värderas fill det pris som kunnat påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

Man kan således särskilja flera olika typer av aktier, nämligen börsnoterade aktier, aktier som är föremål för liknande notering eller aktier som ulan alt vara noterade ändå omsätts på kapitalmarknaden. Vidare finns akfier i fåmansägda förvaltningsbolag eller i fåmansbolag som bedriver rörelse, jordbmk eller skogsbmk. En ytterligare gmpp är aktier i bostadsaktiebolag dvs. bolag vars ändamål är alt tillhandahålla bostad åt sina delägare. För börsnoterade aklier och aklier som är föremål för liknande notering används som nyss nämndes det noterade värdet (i första hand lägsta betalkurs). Beträffande aktier som utan att vara föremål för notering ändå omsätts på kapitalmarknaden och aklier i fåmansägda förvaltningsbolag skall värdet bestämmas utifrån det pris, som kan påräknas vid försäljning under normala förhållanden.

Aktie i bostadsaktiebolag värderas enligt reglerna för bostadsrätter.

Vad slutligen gäller aktier i fåmansbolag som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk värderas dessa enligt särskilda regler som gäller för företagsförmögenhel. Som huvudregel gäller här alt värdet av förvärvskällan skall nedsättas till trettio procent av skillnaden mellan tillgångar och skulder. Bostadsbyggnader pä en jordbruksfastighet och tomtmark för byggnaderna skall dock tas upp till ett oreduceral värde, såvida inte byggnaderna används som bostad för ägarens eller arrendatorns arbetskraft.

AGL:s regler om värdering av aktier överensstämde tidigare helt med förmögenhetsskattelagens värderingsregler. Numera skiljer sig reglerna åt på en punkt.

För aktier som - utan att vara börsnoterade - var föremål för omsättning på kapitalmarknaden gällde t. o. m. 1982 års taxering att dessa skulle tas upp till det marknadsvärde som kunde härledas ur noteringar om avslut vid sidan av börsen. Om ett sådant värde inte kunde anses återspegla marknadsvärdet fick värderingen ske enligl en avkastningsvärdeberäk-ning. Värdering utifrån substansvärdet var inte tillålen.

I syfte att underiätta familjeföretagens försörjning med riskkapital beslu
tades under våren 1982 om åtgärder på ett anlal områden. Åtgärderna
avsåg bl. a. att stimulera ägare av större familjeföretag alt sälja ut minori- 36

tetsposter av aktier på marknaden. Den ändring på skatteområdet (prop. Prop. 1986/87:54 1981/82:191, SkU 65, SFS 1982: 338) som är av intresse i detta sammanhang innebar att tillämpningsområdet för lättnadsreglerna för familjeföretagen vid förmögenhetsbeskattningen utvidgades till atl omfatta aklier i alla icke börsnoterade bolag som bedriver jordbruk eller rörelse. Någon motsvarande utvidgning gjordes inle när det gäller arvs- och gåvobeskattningen.

Efter 1982 års ändring i SFL har vi således på förmögenhetsskattesidan en ordning som innebär atl aktier i ett antal bolag värderas efler ett till 30 % reducerat substansvärde trots atl del föreligger vid sidan av börsen noterade marknadsvärden. De aktier det är fråga om är dels aktier i OTCbolag, dels aklier i bolag på den s. k. väntelistan och andra bolag, vars aklier är föremål för inofficiella noteringar. I de flesta av dessa fall föreligger mycket betydande skillnader mellan marknadsvärdet och förmögenhetsvärdet. Det är inle ovanligt att förmögenhelsvärdet uppgår till mindre än en tiondel av del noterade värdet.

Ell aktiebolag kan ge ul skilda serier av aktier, t. ex. A resp. B-aktier. Ofta är skillnaden mellan aktieserierna begränsad till att aktierna är förenade med olika röstvärde. Det finns ett antal bolag som är inregistrerade på börsen beträffande vilka endast en av flera aktieserier är inregistrerade. Det torde genomgående förhålla sig på det sättet att det är röstsvaga B-aktier som är inregistrerade medan A-aktierna med bättre rösträtt ligger kvar i den ursprungliga ägarfamiljen.

Del har tidigare inte ifrågasatts annat än att de ickeregistrerade aktierna skall tas upp till börskursen för de inregistrerade aktierna i bolaget vid kapitalbeskattningen.

Den ändring som genomfördes i bestämmelserna år 1982 - OTCreglerna — har emellertid tagits lill intäkt för att icke börsnoterade A-aktier i ett bolag vars B-aktier är inregistrerade på börsen, skall värderas efler ell till 30% reducerat substansvärde. 1 ett förhandsbeskedsärende som avgjordes av RSV:s rällsnämnd i december 1984 var utgången den att A-aktierna vid förmögenhetsbeskattningen skall värderas enligt lättnadsreglerna. Regeringsrätten har i en dom den 17 oktober 1985 inte ändrat nämndens besked.

1 ett annat förhandsbesked som inle har överklagats har rältsnämnden intagit samma ståndpunkt i ett fall som rör utbyte av ett börsbolags noterade stamaktier mot konvertibla preferensaktier som inte skall inregistreras pä börsen. Preferensaktierna skall enligt nämnden tas upp till lättnadsvärdet.

Med utgången i dessa förhandsbeskedsärenden är det på förmögenhetsskattesidan numera klarlagt alt någon gemensam värdering av alla aktier i ell börsbolag inle skall ske utan att värderingen blir beroende av om aktieslaget är inregistrerat på börsen eller inte. Eftersom OTC-aktierna redan får lätlnadsvärderas förändras inle bilden på det området.

Sammanfattningsvis skulle det nuvarande, något osäkra lägel när det gäller värdering av aktier kunna beskrivas i följande uppställning.

Aktier inregistrerade pä börsen

Icke inregistrerade aktier i börsbolag

OTC-aktier, aklier pä väntelistan m. fl.

Icke noterade aktier i OTC-bolag, bolag på väntelistan m. fl.

Aktier i familjeföretag som driver rörelse

Aktier i familjeföretag som är förvaltningsbolag

SFL

Marknadsvärdet

30 % av substansvärdet

Substansvärdet

AGL

Marknadsvärdet

Sannolikt 30 % av substansvärdet

Marknadsvärdet

Sannolikt 30 % av substansvärdet

30 % av substansvärdet

Substansvärdet

Prop. 1986/87:54

Finansdepartementet Prop. 1986/87:54

Utdrag ur protokoll vid regeringssamanträde den 31 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om värderingen av aktier vid kapitalbeskattningen, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1986-10-15) över förslag till

1. lagom ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Föredraganden anför.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Pä några punkter har redaktionella och språkliga justeringar gjorts i lagförslagen.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställerjag atl regeringen föreslår riksdagen atl anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Innehåll Prop. 1986/87:54

Proposition ...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Lagförslag ......................................................... 2

1 Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt ... 2

2 Lagom ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt .. 8 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1986 11

1 Inledning ........................................................ 11

2 Allmän motivering ............................................ 12

2.1 Inledande synpunkter .................................. 12

2.2 Värderingen av aktier som är inregistrerade på börsen 14

2.3 Värderingen av OTC-aktier m.m ..................... .. 16

2.4 Värderingen av icke inregistrerade aktier i börsbolag 19

2.5 Ändringar i arvs- och gåvoskatteskalorna m.m..... .. 20

2.6 Ikraftträdande, m.m....................................... 22

3 Upprättade lagförslag ....................................... .. 23

4 Specialmotivering ............................................ 23

5 Hemställan .................................................... 25

6 Beslul .......................................................... 25

Bilaga I Sammanfattningen i betänkandet (Ds Fi 1986:4). Latent

skatteskuld vid arvs- och gävobeskattning 26

Bilaga 2 Remissammanställning ...................... .. 28

Bilaga 3 Nuvarande värderingsregler för värdepapper 36

Utdrag ur lagrådets protokoll den 20 oktober 1986 ... .. 39

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986 40

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 41