Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 23 oktober 1986 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

Pä regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller dels förslag tiU lagreglering av vissa frågor rörande laxeringsorganisafionen, dels etl principförslag till ett nytl taxeringsförfarande.

Lagregleringen innebär lUl alt börja med atl mellankommunala skallerätten avvecklas. Domslolens verksamhet skall övertas av länsrätterna. Den nuvarande mellankommunala målgruppen skall i princip fördelas mellan alla länsrätter. En möjlighel skall dock öppnas atl till en länsrätt föra samman sådana mål frän olika länsrätter som har nära samband med varandra. Uppgiften alt föra det allmännas lalan i de mål som nu handläggs i mellankommunala skatterätten läggs i princip på länsskatiemyndigheterna. Det nuvarande allmänna ombudet för mellankommunala mål avskaffas följaktligen.

Överklaganden fr.o.m. 1987 ärs taxering skall handläggas vid länsrätterna. Verksamhelen vid mellankommunala skatterätten skall vara helt avvecklad den 1 juli 1988.

Vidare föreslås all besvär av en skattskyldig över etl beskatlningsbeslul skall ges in lill besluismyndigheten i stället för till den myndighet eller domstol som har att pröva besvären. Besvär över beslut av en taxeringsnämnd skall dock ges in till den lokala skaltemyndigheten. Den föreslagna regleringen föranleds av den nya förvaltningslagen som träder i kraft den 1 januari 1987.

I proposilionen föresläs också lagändringar med anledning av inrättandet av länsskaltemyndigheter och några mindre ändringar som rör den förenklade självdeklarationen.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

Principförslaget till etl nyll taxeringsförfarande innebär i huvudsak föl- Prop. 1986/87:47 jande.

Taxeringsbesluten skall enligt förslagel fattas av länsskatiemyndigheterna och de lokala skattemyndighelerna och inte som för närvarande av taxeringsnämnderna. Men också enligt den föreslagna nya ordningen skall del finnas en beslutsform där förtroendevalda lekmän dellar. I varie skattemyndighet skall det nämligen finnas en skatlenämnd, i vilken lekmän skall ingå. Skattenämndens och därmed lekmännens medverkan vid taxeringen skall koncenlreras till ärenden där ett behov av insyn och inflytande gör sig gällande. Lekmännen skall i försia hand delta i beslut som avser omprövning av tidigare taxeringsbeslut. Till ordförande i en skattenämnd skall förordnas en tjänsteman inom skalleförvaltningen.

Möjligheterna till omprövning av ett taxeringsbeslut föreslås bli väsentligt vidgade. Skattemyndigheterna skall inom fem år från taxeringsårets uigång ompröva ett beslul om den enskilde begär del. På skaltemyndigheternas initiativ skall omprövning kunna ske inom elt år från taxeringsårets utgång. Efter etlårsfristens utgång skall liksom för närvarande efterlaxering kunna äga rum om den skattskyldige lämnat ett oriktigt meddelande.

Reglerna om överklagande lill länsrätt föreslås bli anpassade lill det nya omprövningsförfarandet. Om den skatiskyldige överklagar elt taxeringsbeslut skall länsskattemyndighelen svara för processföringen för det allmänna. I fråga om det allmännas räll att överklaga ett beslut av en skaltemyndighet föresläs att en överordnad skattemyndighet skall få överklaga ell beslut av en lägre myndighet.

Avsikten är att riksdagen skall ta ställning till principförslagen. En reform med detaljerade lösningar förutsätter ytterligare utredningsarbete och kan genomföras tidigast vid 1990 års taxering.

1 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om laxeringslagen (1956:623)'

dels atl 3 och 29 §§, 105 § 2 mom. och 109 § skall upphöra alt gälla,

dels att i 6-9, 12 och 13 §§, 16 § 4 mom., 35 §, 37 § 2 mom., 50 § 2 mom., 61 § 1 mom., 116 d § och 129 § 2 mom. ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskallemyndighel" i molsvarande form,

dels all i 15 och 26 §§, 31 § 3 mom., 33 §, 37 § 2 mom., 42 § 4 mom. och 46 § ordet "skattechef i olika böjningsformer skall bytas ul mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 74 och 96 §§, 101 § 1-3 mom., 102, 115 och 116 n §§ ordel "taxeringsintendent" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels att nuvarande 16 § 4 mom. och 105 § 1 mom. skall betecknas 16 respektive 105 §,

dels att2 § 1 mom., 10, 11, 14 och I8§§,22§ 1 och 3 mom., 24 § 2 och 3 mom., 25 och 28 §§, 37 § 1 och 5 mom., 38 § 1 mom., 42 § 1 och 2 mom., 43 § 5 mom., 51 och 53 §§, 56 § 3 mom., 57 §,61 § 2 mom., 63 och 66 a-68 §§, 69 § I mom., 72 a, 73, 75, 76 och 100 §§, den nya 105 §, 106, 116 1, 116 m, 116 o och 124 §§ samt 129 § 3 och 5 mom. skall ha följande lydelse,

dels atl del i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

2§

/ mom. I denna lag förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt;

förmögenhetslaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastigheisiaxering: sådan allmän faslighetstaxering: sådan
taxering av fastighet, som enligt taxering av fastighet, som enligt
1 kap. 7 § faslighelstaxeringslagen 1 kap. 7 § faslighelstaxeringslagen
(1979:1152) skall verkställas vart (1979:1152) skall verkställas vart
femte år; samt annat år; samt

' Lagen omtryckt 1971: 399. 35 § 1979:490

Senaste lydelse av 37 § 2 mom. 1986:513

lagens rubrik 1974:773 42 § 4 mom. 1984:952

3 §1978:316 46 § 1980: 1086

6 § 1978:316 50 § 2 mom. 1980:1086

7 §1981: 1110 61 § Imom. 1981:1110

8 §1981: 1110 96 §1979: 175

9 §1981: 1110 101 § Imom. 1985:406

10 §1978:316 101 § 3 mom. 1978:196

12 §1978:316 102 § 1981: 1120

13 §1978:316 105 § 2 mom. 1979: 175 16 §4 mom. 1979:490 115 §1985: 106

26 §1983:318 116 d § 1980:1015

29 §1984: 1081 116 n § 1979: 175

31 § 3 mom. 1986:467 124 § 1979: 175

33 § 1984: 1081 129 § 2 mom. 1974:773.
- Senaste lydelse 1981: 1120.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 16 kap. faslighelstaxeringslagen (1979:1152) skall verkställas de år, dä allmän fasfighelstaxering inle äger mm.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighelstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.

Till den åriiga taxeringen hänförs också vad som enligt 68 § skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

6a §

Länsskattemyndighelen Jår förordna en tjänsteman vid myndigheten eller vid lokal skattemyndighet (laxeringsnämndsombud) atl fullgöra de uppgifler i en taxeringsnämnd som följer av 11 § andra stycket och 63 § tredje stycket. Förordnandet får när som helst återkallas.

10 §'

Besvär över kommunfullmäk- Besvär över kommunfullmäk
tiges eller landstings beslut enligt tiges eller landstings beslut enligl
7 § eller över val av ledamöier och 7 § eller över val av ledamöter och
suppleanter i taxeringsnämnd an- suppleanter i taxeringsnämnd an
förs hos länsstyrelsen. I fråga om förs hos kammarrätt. I fråga om
överklagandet skall / övrigl bestäm- överklagandet skall bestämmelser-
melserna i kommunallagen na i kommunallagen (1977: 179) om
(1977: 179) om besvär över beslut besvär över beslut av kommunfull-
av kommunfullmäktige tUlämpas. mäktige lillämpas.

Mot länsstyrelsens beslut enligl Mol en kammarrätts beslul enligt
första stycket får lalan ej föras. Tei- första stycket fär lalan ej föras. Ta
lan får ej heller föras mot beslul lan får ej heller föras mol beslut
enligt 5 § eller mot länsstyrelsens enligt 5 § eller mol en länsskatte
beslut enligl 6-9 §§. myndighets beslul enligl 6-9 §§.

11 §''

Taxeringsnämndens ordförande skall, utöver vad i denna lag annars anges, huvudsakligen ha tiU uppgifl att planera och leda nämndens arbete. Ordföranden skall granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som behövs för en noggrann och tUlföriitlig taxering och vid behov föranstalta om utredning i ärendena. Ordföranden får själv föredra ärende i nämnden.

Senaste lydelse 1978:316. " Senaste lydelse 1978:316.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

Riksskatteverket får la över uppgiflen all föra det allmännas lalan i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Därvid skall vad som är föreskrivet angående länsskatlemyndighel gälla i lillämpliga delar.

22 § / mom. Nedannämnda skattskyldiga är, om ej annal följer av 3 mom., skyldiga att ulan anmaning fill ledning för egen laxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1) aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidig skadeförsäk-ringsanstall och aktiefond ävensom sädan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) ideeU förening, som avses i 7 § 5 mom. försia stycket lagen (1947: 576) om slallig inkomstskatt, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret översiigii grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst IOO kronor,

4) fysisk person, vilkens brut- 4) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvs- tointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret upp- källor under beskattningsåret uppgått, om han varil här i riket bosatl gäll, om han varit här i riket bosalt under hela beskattningsåret och un- under hela beskattningsåret och under denna lid icke erlagt sjömans- der denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt minst 6000 skatl, lill sammanlagt minst 10000 kronor och eljest till sammanlagt kronor och eljest till sammanlagt minsl 100 kronor, minst 100 kronor,

5) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art som anges i 3 § I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett värde överstigande 400000 kronor eller, såvitt angår sädan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag, 25000 kronor,

6) skattskyldig, för vilken garaniibelopp för fastighet skaU tas upp såsom skalteplikiig inkomst,

7) juridisk person för vUken un- 6) juridisk person för vilken underiag för skogsvårdsavgift eller derlag för skogsvårdsavgift eller slallig faslighetsskatt skall fastsiäl- statlig fasfighelsskatt skall fastställas, las.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punktema 2)-5) skaU hänsyn icke tagas fill sådan inkomst eller förmögenhel, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskallelagen (1928: 370), lagen om stathg inkomstskatt eUer lagen om statlig förmögenhetsskatt.

' Senaste lydelse 1984: 1081.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig hafl inkomsi eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn tiU makarnas sammanlagda inkomsi och förmögenhet.

Skall skatlskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första slycket vid 4) är siadgal, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstallig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegaiionens eller konsulatels betjäning och som på grund av sin tjänsl varit bosatl utomlands, anses ha varit bosatl här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make saml barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. En person, som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatels betjäning, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 4) är stadgat inle ha varil bosall här i rikel. Detsamma skall gäUa sådan persons make, barn under 18 är och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare.

I fräga om deklaralionsskyldighel för dödsbo efler skattskyldig, som har avlidit under beskattningsåret, skall lillämpas vad som skulle ha gällt för den avlidne.

3 mom. Skatlskyldig, som uppburil folkpension, är med undantag som anges i andra stycket skyldig atl utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp molsvarande intäkten för skattskyldig, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2 § försia stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionslillskolt enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procenl av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas intäkten med utgångspunkt frän en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller ocksä för gift skatlskyldig som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburU folkpension med belopp som tUlkommer gift vars make saknar folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension och hustmtillägg. Som folkpension räknas inle barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna i försia slycket Bestämmelserna i första slycket

gäller inle om den skattskyldiges gäller inte om den skattskyldiges

make är skyldig att utan anmaning make är skyldig att utan anmaning

avlämna självdeklaration, om den avlämna självdeklaration eller om

skatiskyldige har varit bosatt i rikel den skatiskyldige har varit bosall i

endasl en del av beskattningsåret rikel endast en del av beskatlnings-

* Senaste lydelse 1983:971. 7

a) ränta eller

b) utdelning pä svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

a) ränta,

b) utdelning pä svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar eller

c) sådan förmån av faslighel som skall las upp som skaileplikiig inläkt enligt punkl 2 andra stycket av anvisningarna Ull 38 § kommunalskallelagen och förmånen inle har överlåtits under beskattningsåret,

4. allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för avgifi för pensionsförsäkring,

5. sådanl avdrag för nedsatt skalteförmåga som avses i 50 § 2 mom. andra eller Qärde stycket kommunalskallelagen.

3 mom.° Förenklad självdeklaration får inle avlämnas, om

1. den skattskyldige eller den med vilken den skattskyldige skall sam
taxeras inte varit bosatt här i riker. under hela beskattningsåret,

2. den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anstäUning i utlandet eller annars från ufiandel hafl inkomst eller vid utgången av beskattningsåret där ägl skattepliktig förmögenhet,

3. den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig all betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

' Senaste lydelse 1985:406. '" Senaste lydelse 1985:406,

4. den skattskyldige är företagsledare i fåmansförelag, närstående fill sådan person eller delägare i fåmansförelag eller

5. den skattskyldige skall samtaxeras med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgifl om inkomst av rörelse eller jordbmksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattdagen (1928: 370).

4. den skattskyldige är företagsledare i fåmansförelag, närstående lill sådan person eUer delägare i fåmansförelag,

5. den skatiskyldige skall samtaxeras med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om inkomsi av rörelse eller jordbmksfastighet eller av annan fastighet, för vUken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskallelagen (1928: 370) eZ/er

6. den skattskyldige skall redovisa sådanl räritelillägg som avses i 10 § 6 mom. fjärde slyckel lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

25 §" Allmän självdeklaration skall uppta

1) den skaltskyldiges namn och posiadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatt för årel näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande ufiändsk juridisk person det land, där styrelsen haft silt säle, saml beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varil i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beiräffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skatiskyldige; och skall därvid i fräga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatl, dess eljesi antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, hum lång lid eller till vilken del fastigheten sålunda ingåtl i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra lill varie förvärvskälla, dock alt ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. l.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få fillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgängar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgär till skalleplikligl belopp, dock endasl om och i den mån skattskyldighet för förmögenhel åligger honom,

6) beloppel av den preliminära 6) beloppet av den preliminära
skalt, som genom skatteavdrag er- skatt, som genom skatteavdrag er
lagts för året näst före laxerings- lagls för året näst före taxerings
året, ävensom året,

7) garaniibelopp,

" Senasle lydelse 1986:513.

7) om deklarationen avser få
mansförelag, delägares eller honom
närstående persons namn, person
nummer och adress och i förekom
mande fall akfie- eller andelsinne
hav tillika med angivande av röst
värde, om olika röstvärden före
komma, dock att uppgifter icke be
höva lämnas för närstående person,
som ej uppburit ersällning från,
träffat avtal eller hafl annat därmed
jämförligt förhållande med förela
gel,

8) ränletillägg som skall beaktas
vid fastställande av underlag för
tilläggsbelopp.

8) om deklarationen avser fåmansförelag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande faU aktie- eller andelsinnehav fillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock atl uppgifler icke behöva lämnas för närslående person, som ej uppburit ersällning frän, träffat avtal eller hafl annal därmed jämföriigt förhållande med företagel,

9) räntefillägg som skall beaklas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp samt grunderna för beräkning av räntetilläggel.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivs i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgifi enligt lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift eiler fastighetsskatt enligl lagen (1984: 1052) om statlig faslighetsskatt.

Om skatlskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola ulföras i hela kronlal så att överskjutande öretal bortfalla.

28 §'-Förenklad självdeklaration skall uppta

1) den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemortskommun,

2) de uppgifter som behövs för all beslämma huruvida den skattskyldige skaU samtaxeras eller inle,

3) de intäkter och avdrag som är att hänföra tUl inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde för beskattningsåret,

4) de intäkter som är alt hänföra till inkomst av tjänst och som den skatiskyldige inte har fått meddelande om enligt 37 § 5 mom., med undanlag av ersättning som enligt 37 f' 1 mom. 1 g inte behöver las upp i kontrolluppgift,

6) garantibelopp, 6) sådant ränletillägg som den

skattskyldige inte har fåll meddelande om enligt 37 § 5 mom.. Jämfört med 2 mom. lionde stycket,

1) de avdrag som den skatiskyldige yrkar för underhåll av icke hemmavarande barn, för avgifi för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928: 370),

8) den skallskyldiges skalleplikfiga lillgångar och hans skulder vid utgången av beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstUlgångar uppgick lill minsl 90000 kronor eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den skattskyldige och hans make eller barn enligl 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om staUig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga förmögenhetslillgångarna uppgick till minsl 180000 kronor,

9) de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring eller av fastighetsskatt enligl lagen (1984:1052) om slallig fastighetsskatt.

Skall den skattskyldige taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas också om sådan förmögenhet som om den tiUhörde den skatiskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Om uppgtftsskyldighel i fråga om skuldbelopp och långivare föreskrivs i 25 c §.

37 §

Nuvarande lydelse I mom. TUl ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetslaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varie år ulan anmaning avlämnas uppgifter (kontroUuppgifler) för del föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

1 mom.' Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigi fartyg skall varie år fill ledning för delägares laxering utan anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet, nämligen

a) för varje kommun, där deläga
re är skattskyldig lill statlig in
komstskatt och StaUig förmögen
hetsskatt: uppgift, särskilt för varje
sådan delägare, vilken uppgift skall
avfattas enligl reglerna för allmän
självdeklaration och tUlika innehål
la upplysning om den delägaren till
kommande andelen av bolagets el
ler rederiets inkomst och värdet av
hans andel eller lott i bolaget el(er
rederiet; saml

b) för varje kommun, dil någon
av bolagel eUer rederiet innehavd
förvärvskälla är all hänföra: upp
gift, avfattad enligl reglerna Jör
särskild självdeklaration, med upp
lysning tillika om den andel av in
komsten, som å varje delägare be
löper.

Åro bolagels eller rederiels samtliga delägare skattskyldiga tiU statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt i samma kommun, skall dock uppgifl, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen.

Innefattar kommun flera församlingar, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs i förekommande fall Jämväl lämnas erforder-

1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för re-gislringsplikligt fartyg skall varje är lill ledning för delägares laxering utan anmaning avlämna uppgifler särskilt för varje delägare, angående den delägaren tillkommande andelen av bolagels eller rederiels inkomsi och värdel av hans andel eller lott i bolaget eUer rederiet. Uppgifterna skall avfattas och avlämnas enligt reglema för allmän självdeklaration. Till uppgifterna skaU fogas rfe i 30 § 1 mom. första och andra slyckena nämnda handlingarna.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

liga uppgifter för tillämpning av bestämmelserna 1 60 § kommunalskattelagen.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola fogas i 30 § 1 mom. första och andra styckena omförmälda handlingar.

42 §

/ mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsakue-bolag under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till övervägande del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller delägarens laxering vane år av föreningen eller bolaget lämnas uppgift om beloppet av medlemmens eller delägarens inbetalningar lill föreningen eller bolaget och huru myckel därav som ulgör kapilallillskolt.

Bostadsförening och bostadsak
tiebolag skall även lämna uppgift
angående värdel av varje medlems
eller delägares andel i föreningens
eller bolagels behållna förmögen
het beräknai på sätt anges i punkt 2
andra stycket av anvisningarna Ull
38 § kommunalskallelagen

(1928:370).

Motsvarande gäller beträffande sådan ekonomisk förening eUer sådant akliebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna lill 38 § kommunalskallelagen likställs med bostadsförening och bostadsaktiebolag vid inkomstbeskattningen.

Uppgifl om förmögenhetsvärde behöver inte lämnas om föreningen eller bolaget saknar behållen förmögenhel. Skattechefen i del län där föreningen eller bolaget har sill säle får i andra fall medge befrielse från alt lämna uppgift om förmögenhetsvärde. Beslut som skattechefen meddelat enligt delta siycke får inle överklagas.

2 mom. Efter anmaning åligger 2 mom. Efter anmaning åligger

det bostadsförening eller bostads- det bostadsförening eller bostadsaktiebolag att även beiräffande aktiebolag att i den omfattning, som andra medlemmar eller delägare i anmaningen angives, avlämna än som avses i 1 mom. i den om- uppgift angående värdet av med-fattning, som i anmaningen an- lems eller delägares andel i för-gives, avlämna uppgift angående eningens eller bolagets behållna värdel av medlems eller delägares förmögenhet, andel i föreningens eller bolagels behållna förmögenhet.

' Senaste lydelse 1984: 1081. 13

Anmaning som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § fär utfärdas av chef för taxeringsen het, revisionsenhet eller lokal skal lemyndighet, taxeringsnämnd, laxeringsiniendeni samt tjänsteman som biträder taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den, som verksläller taxeringsrevision, dock all han icke får anmana någon att avlämna självdeklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. utfärdas av skattechefen i del län, där den uppgiftsskyldige är bo satl eller, efter skattechefens förordnande, av annan tjänsteman.

1 de fall som avses i 39 § 3 mom.,
41 §, 42 § 2 mom. samt 42 § 3 mom.
andra stycket får anmaning utfär
das av chef för taxeringsenhet,
revisionsenhet eller lokal skatte
myndighet, taxeringsintendeni
saml den som får meddela beslul
om taxeringsrevision.

Anmaning som avses i 22 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § får ulfärdas av länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd, och tjänsteman som bilräder taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den, som verkställer taxeringsrevision, dock att han icke får anmana någon att avlämna självdeklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. utfärdas av länsskatlemyndighelen i det län där den uppgiftsskyldige är bosatl.

I de fall som avses i 39 § 3 mom., 41 §,42 § 2 mom. samt 42 § 3 mom. andra stycket får anmaning utfärdas av länsskatlemyndighel och lokal skaltemyndighet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

ring och taxering sakkunnig person, ring och laxering sakkunnig person,

som därtill har godkänts av/ärt.y.sry- som därfill har godkänts av läns-

relsen. skatlemyndighelen.

Tjänsteman vid länsstyrelse eller Tjänsteman vid länsskattemyn-
lokal skattemyndighet, som i taxe- dighet eller lokal skallemyndighet,
ringsnämnd har deltagit i slutlig som i taxeringsnämnd har deltagit i
handläggning av taxering, fär utan slutlig handläggning av taxering, fär
hinder av - § första stycket 3 för- utan hinder av // § försia slycket 3
valtningslagen (1971:290) utföra förvaltningslagen (1986:223) utföra
taxeringsrevision rörande taxering- taxeringsrevision rörande taxering
en om särskilda skäl föreligger. en om särskilda skäl föreligger.
Detsamma gäller sädan tjänsteman Detsamma gäller sådan tjänsteman
som avses i 13 §. som avses i 13 §.

Mot beslut om taxeringsrevision fär lalan ej föras.

61 § 2 mom.- Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slängda dörrar.

Föredragande tjänsteman och Taxeringsnämndsombud, före-

suppleant som ej har trätt i leda- dragande tjänsteman och suppleant mols slälle får dellaga i nämndens som ej har trätt i ledamots slälle får överläggningar men ej i dess beslut. dellaga i nämndens överläggningar

men ej i dess beslul.

Är den som har verkställt taxeringsrevision ej fiUika föredragande fär han företräda inför nämnden för att lämna upplysningar i ärendet.

Skattechefen eller tjänsteman, Länsskallemyndigheten får be-
som han har beordrat, får närvara stämma att viss tjänsteman skall få
vid sammanträde med taxerings- närvara vid sammanträde med lax
nämnd men har räll att närvara vid eringsnämnd. En sådan tjänsteman
nämndens överläggningar endasl har rält att närvara vid nämndens
om nämnden beslutar del. överläggningar endast om nämnden

beslular det.

63 §22

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minsl tvä eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minsl tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har all avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mol atl beslul fallas rörande delta ärende.

Om del ej är påkallal av särskUd anledning att ärendet prövas av fuUsut-ten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslut som ej innefattar prövning av ärendel i sak,

2) beslul om laxering ulan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skallskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högsl 2500 kronor laxerad inkomsi.

■' Senaste lydelse 1978:316. - Senasle lydelse 1983:976,

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

4) beslut om rätlelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annal sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighel,

5) beslul i ärende i vilket saken är uppenbar saml

6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mäl eller ärende.

Taxeringsnämnd är beslutför med taxeringsnämndsombudei ensam vid beslul om laxering på grundval av en förenklad självdeklaration i fall som avses i andra stycket 2.

66 a'-

Vid inkomsttaxeringen skall sär- Vid inkomsttaxeringen skall sär
skilt iakttas atl den skattskyldige       skilt iakttas att den skattskyldige
utan yrkande medges de avdrag        utan yrkande medges de avdrag
som han har rätt till enligl 33 § 2        som han har rätt till enligt 33 § 2
mom., 39 § 3 mom., 45 J, 46 § I mom., 39 § 3 mom., 46 § 1 mom.
mom. och 50 § 2 mom. Qärde     och 50 § 2 mom. fjärde stycket
stycket kommunalskallelagen     kommunalskallelagen (1928:370).
(1928:370).

66 b §2" Taxering fär beslutas på grundval av en förenklad självdeklaration ulan atl den som avgelt deklarationen underrättats om och beretts tillfälle att yttra sig över

1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fräga om
förutsättningarna för sådan skallereduktion enligl 2 § 4 mom. uppbördsla
gen (1953: 272) som får åtnjutas av ogift skattskyldig eller

2.   kontrolluppgift som den lokala    2. kontrolluppgift som den lokala
skattemyndigheten fått enligt 37 § skattemyndigheten fått enligl 37 §
och som avser inkomst av tjänst el-     och som avser inkomsi av tjänsl el
ler kapital.                                    ler kapital eller avser ränletillägg.

Har den skatiskyldige lämnal en förenklad självdeklaration, far taxering beslutas på grundval av denna, även om förutsättningarna enligt 24 § 2 och 3 mom. för en sädan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Della gäller dock inte om uppgift skall lämnas om inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskattelagen (1928: 370).

67 §"

Omräkning av inkomst pä grund Omräkning av inkomsi pä gmnd
av 43 § I mom. kommunalskatlda- av 43 § 1 mom. kommunalskallela
gen (1928:370) eller taxering IiU gen (1928: 370) får inle verkställas
kommunal inkomstskatt på grund av taxeringsnämnd. Anser nämn-
av 57 § 3 mom. samma tag får inte den att sådan ålgärd bör vidtas skall
verkställas av taxeringsnämnd. An- skriftlig anmälan härom göras hos
ser nämnden att sädan åtgärd bör länsskattemyndigheten, som får
vidtas skall skriftlig anmälan härom göra framställning i frågan hos läns-

Senaste lydelse 1985:406.
■' Senaste lydelse 1985:406.
-' Senaste lydelse 1980: 867. 17

2 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

göras hos skattechefen. Denne fär rätten. I förekommande fall skall göra framställning i frågan hos läns- länsskattemyndigheten överlämna rälien. I förekommande fall skall anmälan till annan länsskaiiemyn-han överiämna anmälan tUl all- dighet för framstäUning hos läns-männa ombudet för mellankon-i- rätlen i det länel. Vad nu sagls gäl-munala mål för framställning hos ler också i fråga om lillämpning av den mellankommunala skaiierälten lagen (1980: 865) mol skatteflykt. och samtidigt underrätta skattechefen i annat län, där den skatiskyldige taxerats till kommunal inkomstskatt. Vad nu sagts gäUer ocksä i fråga om lillämpning av lagen (1980: 865) mol skatteflykt.

Om handläggning av framställning enligt försia slyckel och om fullföljd av lalan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla vad som är siadgal om besvär rörande taxering.

68 §-"

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas i skattelängd.

I skallelängden anlecknas särskilt

dels i avseende pä statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor, medgivet avdrag för underskott i. förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inle avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomsi saml räntetill-lägg och underiag för liUäggsbelopp,

dels beskattningsbar inkomst enligl 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligl 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det anlal perioder om Irellio dagar för vilka den skallskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskaltenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskall laxerad och beskattningsbar inkomsi,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligl avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgifi skall beräknas,

dels uppgift om underiag, varpå statlig faslighelsskall skall beräknas,

dels vinsldelningsunderiag,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skalt skall utgå enligl 11 § lagen (1947: 577) om stiitlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsien liU minst 6 000 kronor för ensamslående och UU sammanlagt minst 6000 kronor för makar, som vartt gifta vid ingången av he-

-'• Senaste lydelse 1986:513.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

skaltningsåret och under della år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skaltemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

69 §

1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skallskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarafionen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten lill omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagls skall också gälla beiräffande avvikelse från annan av skatlskyldig lill ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.

Undertättelse enligt första stycket fär underlåtas, om avvikelsen leder till lägre taxering och grundas på förhållanden som anges i högst två av följande punkter:

1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i självdeklaralionen;

2. uppenbar felaktighet i fråga om 2. uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av inläkt av annan fastig- beräkning av inläkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunal- het enligl 24 § 2 mom. kommunalskattdagen (1928:370), beräkning skattelagen (1928: 370);

av avdrag enligl 45 § första stycket kommunalskattelagen eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskallelagen:

3. uppenbar felaktighet i fråga
om avdrag enligt 25 § 3 mom. and
ra slycket kommunalskattelagen;

4. uppenbar felaktighet i fråga om 3. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 33 § 2 mom. kommu- avdrag enligt 33 § 2 mom. kommunalskattelagen; nalskattdagen;

5. uppenbar felaktighet i fräga om 4. uppenbar felaktighet i fräga om avdrag enligt 39 § 3 mom. kommu- avdrag enligl 39 § 3 mom. kommunalskallelagen. nalskattdagen.

Bestämmelsen i andra slycket skall inle tillämpas, om särskilda skäl lalar för atl den skatiskyldige underrättas enligt första stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slullig skall enligl de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer.

Har taxering för inkomsi eller Har taxering för inkomst eller förmögenhel åsatts skatlskyldig, förmögenhel åsatts skatlskyldig, som icke avgivit deklaration, skall som icke avgivit deklaration, skall

" Senasle lydelse 1983:976. 19

Har laxering för inkomsi eller förmögenhel som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annim än den taxeringen avseit eller eljesi uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomsi enligt 2 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligl 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det anlal perioder om trettio dagar för vilka skallskyldig uppburit sådan inkomst ändrals, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skaltemyndigheten får vidare, om inte särskUda skäl lalar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriklig lill följd av

Har laxering för inkomsi eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skallelängd inom föreskriven lid eUer har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljesi uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsskallemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomsi enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller del antal perioder om trettio dagar för vilka skatlskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndighelen vidtaga härav belingad rättelse av längden.

Länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl lalar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av laxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fräga om uppgift till lednifig för påförande av skogsvårdsavgifi eller stafiig fastighetsskatt eller om fastighets taxeringsvärde.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådanl avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning,

5) uppenbar felaktighet i fråga om 5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rälla belopp framgär avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering eller avräkning enligl av debitering,

46 § 4 mom. kommunalskallelagen av aUmänt avdrag,

6) uppenbar felaktighet i fråga om 6) uppenbar felaktighet i fråga om
grundavdrag eller avräkning enligl grundavdrag,

50 § 3 mom. andra slycket kommunalskattdagen av sådanl avdrag,

I) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattere
duktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,

9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

II) uppenbarligen för lågl avdrag enligt 50 § 2 mom. Ijärde slycket
kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig
inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala Länsskattemyndighelen eller den

skattemyndigheten får ocksä, om lokala skattemyndigheten får ock-

inle särskilda skäl talar för alt läns- så, om inte särskilda skäl talar för

rätten bör avgöra frågan, besluta att länsrätten bör avgöra frågan, be-

om rättelse av taxeringen i de fall sluta om rättelse av taxeringen i de

då denna uppenbariigen bUvil för fall då denna uppenbarligen bhvit

hög till följd av för hög till följd av

1) att den skatiskyldige pä grund av ett felaktigt eller ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt som han inte har haft,

2) att den skattskyldige först efter laxeringsperiodens uigång har styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag,

3) atl taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga för skattemyndighelerna,

4) att den skattskyldige först efter laxeringsperiodens uigång yrkat avdrag enligt 46 § 2 mom. första slyckel 3 kommunalskattelagen.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndighelen även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter laxeringsåret fär rättelse enligt denna paragraf beslutas endasl om anmärkning i fräga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligl andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skaU den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rätlelse som den skattskyldige har yrkat,
skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor 21

Talan mol taxeringsnämnds beslul föres genom besvär hos länsrätten.

År förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra till skilda län, skaU dock den meUankommunala skatterätten pröva besvär rörande laxering av den skatiskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyUl 18 år. Om den skallskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tUlsammans med maken, skall den mellankommunala skalteräilen pröva besvär Jämväl rörande nia-kens taxering.

Den meUankommunala skaiierälten prövar likaledes besvär rörande fråga, i vilket län skattskyldig skaU laxeras.

Besvär rörande taxering av akliebolag, som tUlsammans med annat sådanl bolag utgör koncernbolag enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385), prövas av den mellankommunala skatterätten, om bolagen avlämnat eller skulle ha avlämnat självdeklaration inom skilda län.

En taxeringsnämnds beslul får överklagas genom besvär hos länsrätten.

En skattskyldig eller en kommun skall ge in besvärsskrivelsen till lokala skattemyndigheten i det fögderi där den skattskyldiges hemortskommun för del taxeringsår besvären avser är belägen. Saknar den skatiskyldige hemortskommun i rikel skaU besvären ges in till lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Lokala skattemyndigheten skall överlämna besvärsskrivelsen och övriga handUngar i ärendel UU den länsrätt som skaU pröva överklagandet.

Besvär av en länsskatlemyndighel skall ges in Ull länsrätten.

Länsräiien prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid.

Etl överklagande av en taxeringsnämnds beslut förfaller, om beslulel med slöd av 72 a § ändrats så som klaganden begärt.

Bestämmelserna i andra-femte styckena gäller i tillämpliga delar i fråga om sådana framställningar som skall prövas av länsrätten enligl 49 §, 50 § 2 mom. och 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 9§2 mom. och 15 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt saml 15 § 1 mom. lagen (1947:577) om staUig förmögenhetsskall.

Handlingarna skola då omedelbart anges i 73 § andra slyckel, skall
översändas till den länsrätt som delta inte hindra att målel prövas,
skall pröva besvären. Delsamma gäller om skrivelsen

getts in till en taxeringsnämnd, en länsrätt eller en länsskatlemyndighel. Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart översändas till den lokala skattemyndighet som enligt 73 § andra slyckel skall ta emot den.

Har en länsskatlemyndighel inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen UU en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet skall inte heller detta hindra atl målel prövas. I sådant fall skall skrivelsen omedelbart översändas Ull den länsrätt som skaU pröva överklagandet.

Bestämmelserna i första slyckel gäller i tillämpliga delar ifråga om sådana framställningar som avses i 73 § själle stycket.

16 f'

Besvär av skattskyldig skall ha inkommit före utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

Kommuns besvär skall ha inkommii före utgången av maj månad årel efter taxeringsåret.

Besvär av länsskattemyndighet skall ha inkommii före ulgången av juni månad årel efter taxeringsåret. Myndighelen skall inom samma tid ha angivit yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till ulredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medgiver anstånd, dock längst intill ulgången av september månad samma är.

Inkommer skattskyldigs besvär efter den i försia slycket angivna fiden men före utgången avjuni månad årel efter taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om länsskattemyndigheten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Besvär av taxeringsintendeni skall ha inkommit före ulgängen av juni månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid ha angivit yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till ulredningens vidlyftighel eller andra synneriiga skäl länsrätten medgiver ansiånd, dock längsl inlill ulgången av seplember månad samma år.

Inkommer skatlskyldigs besvär efler den i försia stycket angivna tiden men före utgången avjuni månad året efter taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenlen helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har länsrätten avfört besvär över viss skattskyldigs taxering får besvär ej anföras hos länsrätten rörande samma laxering.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

100 §" Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skatiskyldige,

1) om han taxerats för inkomsi eller förmögenhet, som icke är av
skattepliktig natur,

2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhel, för vilken han icke är skattskyldig,

3) om han taxerats IiU kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet, vilket icke bortför honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats å orätt ort,

5) om hans laxering blivil oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller på grund av atl kontrolluppgift enligt 37 §, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig,

6) om han, lill följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från honom eUer i annan kontroUuppgifl än som avses vid 5) eller i handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligl högre belopp än som svarar mot hans inkomsi eller förmögenhel,

7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsenlligl lägre laxering eUer väsentligl lägre skatt på gmnd av taxeringen,

8) om han inte erhåUit avräkning av utländsk skatt eller avdrag enligt
46 § 2 mom. första slyckel 3 kommunalskallelagen som han är berättigad
fill.

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej lagas upp lill prövning, med mindie den kan grundas på omsländighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäkfiigl atl den skatiskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset lill vinnande av riklig taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efler taxeringsåret.

105 §

1 mom.-* Finner kammartätt el- Fianev länsrätt, kammarrätt eller
ler regeringsrätien vid prövning av regeringsrätten vid prövning av be
besvär, att taxering verkstäUts på svär, att taxering verkställts på
orätt ort eller underiåtits på rätt ort orätt ort eller underiåtits på rätl ort
eller ej skell fill rikfigt belopp, må eUer ej skell fill rikligl belopp, må
rätten, efter vederbörandes horan- rätlen, efter vederbörandes höran
de, vidtaga erforderlig rättelse, de, vidtaga erforderlig rättelse.
Skattskyldigs hela taxering må Skallskyldigs hela taxering mä
dock icke höjas utöver vad tidigare dock icke höjas uiöver vad tidigare
bestämts, om icke sådan höjning bestämls, om icke sådan höjning
yrkats i besvären. Ändras taxering yrkats i besvären. Ändras taxering

" Senaste lydelse 1985:924.

"Senaste lydelse 1984:349. 24

av kammarrätten eller regeringsrätten därför atl inkomsi eller utgifi bör hänföras till annal beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det förslnämnda beskattningsåret. Om någon av kammarrätten eller regeringsrätten befrias frän taxering därför all annan person i stället bort taxeras, må rätlen överflytta laxeringen på denne.

Kammarrätt eller regeringsrätten äger vid ändring i skatlskyldigs taxering besluta om härav påkallad rätlelse i taxering, som avser den skattskyldiges make eller med make vid laxeringen jämställd skallskyldig, såvitt angår tillämpning av 48 § 2 mom., 52 § 1 mom. eller anvisningarna lill 52 § kommunalskattelagen, 11 § I mom. lagen om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt eller avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen. I mål angående avdrag eller beskattning för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbeialning äger kammarrätt eller regeringsrätten vid ändring av givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd ändring av den andres taxering.

Hava besvär anföris hos kammarrätien eller regeringsrätien rörande taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats frän all erlägga skatt pä grund av taxeringen, skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

Vidtager kammarrätt eller regeringsrätten sådan ändring i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt inom viss kommun atl avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen eller kommunalt grundavdrag icke vidare kan hell ulnylljas inom samma kommun, skall, ändå

därför att inkomsi eller utgift bör hänföras lill annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skallskyldiges taxering för det förstnämnda beskattningsåret. Om någon befrias från laxering därför alt annan person i stället bort laxeras, mä rätlen överflytta taxeringen på denne.

Vid ändring i skattskyldigs taxering äger rätlen besluta om härav påkallad rättelse i laxering, som avser den skaltskyldiges make eller med make vid taxeringen jämställd skallskyldig, såvitt angår tillämpning av 52 § 1 mom. eller anvisningarna till 52 § kommunalskallelagen (1928:370), 11 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om slallig förmögenhetsskatt eller avser förutsätlning för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272). I mål angående avdrag eller beskattning för periodiski understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning äger rälien vid ändring av givarens eller mollagarens laxering vidtaga därav föranledd ändring av den andres taxering.

Har besvär anförts rörande taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet lidigare befriats från atl eriägga skatt på grund av laxeringen, skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skallebefrielse i erforderlig mån ändras.

Har beslut om skallefillägg vunnit laga kraft, får den skattskyldige genom besvär i särskild ordning föra lalan mol beslutet, om detta blivit oriktigt pä grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Detsamma gäller, om den skallskyldige kan åberopa tidigare ej framförd omständighet eller nylt bevis till stöd för yrkandet och det framstår som ursäktligt alt han ej i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av taxeringsintendeni till den skaltskyldiges förmån.

Taxeringsintendeni fär genom besvär i särskild ordning föra lalan om höjning av skattetillägg, om beslul i fråga om tillägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Beslutas pä grund därav höjning av skattetillägg enligl 116 c § med anledning av utebliven självdeklaration, gäller bestämmelserna i 116 d § i fråga om undanröjande eller nedsättning av tUläggel.

Besvär som avses i första eller andra slycket får föras hos länsrätt. Besvären skall ha kommit in //// länsrättens kansli inom fem år från utgången av det taxeringsår som skaltelilläggel avser.

Har beslul om skattetillägg vunnit laga krafl, fär den skatiskyldige genom besvär i särskild ordning föra talan mol beslutet, om della blivit oriktigt pä grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Delsamma gäller, om den skattskyldige kan åberopa lidigare ej framförd omständighet eller nytl bevis lill slöd för yrkandet och det framstår som ursäktligt att han ej i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av länsskallemyndighel lill den skaltskyldiges förmån.

Länsskallemyndighel får genom besvär i särskild ordning föra talan om höjning av skattetillägg, om beslut i fråga om tillägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbari förbiseende. Beslutas på grund därav höjning av skattetillägg enligt 116 c § med anledning av utebliven självdeklaration, gäller bestämmelserna i 116 d § i fråga om undanröjande eUer nedsättning av tiUägget.

Besvär som avses i första eller andra stycket får föras hos länsrätt. Besvären skaU ha kommit in inom fem år frän utgången av det taxeringsår som skattefillägget avser.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

124 §"
Om uttagande av vite förordniir Om uttagande av vite förordnar

länsrätten efler anmälan av skatte- länsrätten efter anmälan av läns
chefen eller chef jör lokal skatte- skattemyndighet eller lokal skalle
myndighet, myndighel.

Finnes, då fråga uppkommer om uldömande av vile, ändamålel med vitel hava förfallit, får vilel ej uldömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det anmälan enligl första stycket har inkommit, skall ändamålet med vilel icke anses hava därigenom förfallit.

Vid prövning av anmälan enligt första slyckel fär också fråga, huruvida och med vilket belopp vitel hade bort föreläggas, komma under bedömande.

129                                                                                          §
3 mom. Sakkunnig eller tolk er-    3 mom. Sakkunnig eller tolk er
håller gottgörelse, som bestämmes håller gottgörelse, som bestämmes
av länsstyrelsen eller, då den sak- av länsskattemyndigheten eller, dä
kunnige eller tolken biträtt all- den sakkunnige eller tolken biträtt
manna ombudet för mdlankom-          riksskatieverkel, av verkel.
munala mål, av riksskaileverket.

I fråga om gottgörelse fill sakkunnig eller lolk, som anlitats av domslol, finnas särskilda bestämmelser.

5 mom. De ordförande och and- 5 mom. De ordförande och andra
ra ledamöter i taxeringsnämnd, ledamöier i taxeringsnämnd, som
som har inställt sig efter kallelse av har inställt sig efter kallelse av
skattechefen eller länsstyrelsen för länsskallemyndigheten för att läm-
att lämna upplysningar eller för na upplysningar eller för överlägg-
överiäggningar rörande taxerings- ningar rörande taxeringsarbetel,
arbetet har räll atl för inställelsen få har rätl att för inställelsen fä ersätt-
ersätlning av statsmedel enligt be- ning av statsmedel enligt bestäm-
slämmelser som meddelas av rege- melser som meddelas av regering
ringen, en.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

2. Äldre bestämmelser som rör mellankommunala skatterätten eller
allmänna ombudet för mellankommunala mål tillämpas intill ulgången av
juni 1988 såvitt gäller åtgärder med anledning av 1986 års taxering samt
extraordinära besvär och eflertaxering för samma eller tidigare år.

3. Mäl som är anhängigl vid mellankommunala skatterätten vid ulgången av juni 1988 prövas av den länsräu som är behörig enligt de nya bestämmelserna.

4. De nya bestämmelserna i 22 § I mom. tiUämpas första gängen vid 1988 års taxering utom såvitt avser första stycket 4 som lillämpas försia gången vid 1989 års taxering.

5. Vid 1987 och 1988 års laxeringar gäller, i släUet för vad som i 28 § första stycket 5 anges om intäkter, som skall upptas i den förenklade självdeklaralionen, all aUa intäkter som är alt hänföra tUl inkomsi av kapital skall upptas. Vad som i 28 § försia slycket 6 anges om ränletillägg tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

Senaste lydelse 1979: 175.

' Senasle lydelse 1979:490. 28

6. Vid 1987 och 1988 års taxeringar skall 37 § 1 mom. 10 inte tiUämpas i Prop. 1986/87:47 fråga om lån för vilket slutbetalning skett underår 1986 eller 1987.

7. De nya bestämmelserna i 66 b § försia stycket 2 tillämpas första gången vid 1988 års taxering ulom såviit avser konlrolluppgifl om inkomst av kapital som tillämpas försia gången vid 1989 års laxering.

8. De nya bestämmelserna i 22 §3 mom., 24 §2 och 3 mom., 25 §,42 § 1 och 2 mom., 66 a §, 69 § I mom., 72 a § andra stycket 3, 5 och 6 och IOO § fillämpas första gången vid 1988 års taxering.

9. Äldre bestämmelser i 22 § 1 mom. försia slyckel 6, 22 § 3 mom., 25 § försia slyckel 7, 29 §, 38 § 1 mom. tredje slycket, 67 § såvitt gäller hänvisningen i första stycket till 57 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 69 § I mom., 72 a § andra stycket 3, 100 § samt 105 § 1 mom. fjärde stycket tillämpas i fråga om förvärvskäUa för vilken beskattningsåret påbörjats före den I maj 1986.

10. Med avvikelse från vad annars stadgas skall följande gäUa beträffan
de överklagande av taxeringsnämnds beslut och lokal skaltemyndighets
beslut om särskild avgift, som rör 1987 och tidigare ärs taxeringar.

En skattskyldig eller en kommun skall ge in skrivelsen med överklagandet till länsrätten. Har skrivelsen inom överklagandetiden kommit in till en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet eller till en taxeringsnämnd, en lokal skattemyndighet eller en länsskattemyndighet ulgör detta inte hinder för målets prövning. Skrivelsen skall i sådana fall översändas lill den länsrätt som har all pröva besvären.

11. Bestämmelsen i 73 § femle slyckel lillämpas första gången vid 1988
års taxering.

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 22 § 1984:1084 27 §4 mom. 1985:404 40 § 3 mom. 1979:489 45 § 1 mom. 1979:489 49 §2 mom. 1980:868

52 § 1985:404

53 § 1 mom. 1984:669

53 §2 mom. 1979:489

54 § 1 mom. 1986:474

55 § 1 mom. 1984: 669 55 §2 mom. 1979:489 57 § 1984:669

61 § 1 mom. 1981:839

62 § 1981:839 67 § 1974:853

- Senaste lydelse 1979: 1159. ' Senaste lydelse 1985:407.

68 § 1 mom. 1974:853 68 §2 mom. 1974:853

68 §4 mom. 1979:489

69 a § 1983:977

70 § 2 mom. 1974:853

74 § 1984:669

75 a § 1985:149 75 b § 1985:404

78 § 1 mom. 1979:489 78 §2 mom. 1979:489 83 § 1979:489

85 § 2 mom. 1981:254

86 § 1 mom. 1979:489 88 § 1974:771

punkt 1 av anvisningarna

till 49 § 1979:999.

44 § föreslås ändrad I prop. 1986/87: 16.

inkomst av tjänsl. För inkomsi av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd atl vara korlare lid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt eriäggas endasl om vad som utbetalats utgör ulgift i en av arbelsgivaren bedriven rörelse.

Med ijänst likställes i denna lag rätt lUl pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än pä grund av försäkring och inte ulgör vederlag vid avyttring av egendom, ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med ijänst, saml undantagsförmåner ävensom sådanl periodiskt understöd eller sådan därmed jämföriig periodisk inläkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå enligt skattetabell, som avses i 4 §, eller enligt de grunder som angivas i 7, 12 eller 40 §. Beträffande preliminär A-skatt för inkomst som avses under 1 andra stycket eller punkt 12 av anvisningarna fill 32 § kommunalskattelagen må regeringen föreskriva särskild beräkningsgmnd. För enskilda fall må lokal skattemyndighet föreskriva särskild beräkningsgmnd, exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av inkomsten eller ä inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst eller för förmögenhel må lokal skattemyndighet, då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skatl skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas aniingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsien av Ijänst eller enligt skaltetabdl å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst, för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet må lokal skattemyndighet, dä särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skatt skall erläggas jämväl för sisinämnda inkomst eller för garanlibeloppel eller förmögenheten. Därvid skall den skaltskyldiges preliminära skalt beräknas antingen tiU viss procent av den huvudsakliga inkomsien av ijänst eller enligt skattetabell ä nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgä med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsien av tjänst.

Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga eljest särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva, att preliminär B-skatl skall erläggas i slället för preliminär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag skall jämnas till närmasl högre hela krontal.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast den 1 december under ärel näsl före inkomståret eller, om den skattskyldige då icke ägde kännedom om atl han kommer att för inkomståret laxeras för inkomst, senast Qorton dagar efter del han vunnit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligl 17 § 1 mom. skall avlämnas senasl den 1 december under året näst före inkomståret eUer, om den skattskyldige då icke ägde kännedom om att han kommer atl för inkomståret taxeras för inkomsi eller garantibelopp för faslighet, senast Qorton dagar efler det han vunnit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomslårel.

Preliminär självdeklarafion skall avlämnas till den lokala skattemyndighet, som har alt debitera skatt enligt vad i 22 § sägs.

25 §"

Vid debitering av preliminär B-skalt med ledning av preliminär taxering skall iakttas:

all egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om socialavgtfter saml

Fullgör icke arbetstagare sin skyldighel enligt försia stycket, skall avdrag för preliminär skatt göras enligt skattetabellen för den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas, efter följande grunder, nämligen

1) i fråga om inkomst som avses i 4 § 4 mom.: ett belopp, motsvarande avdrag enligt skattetabellen för sädan inkomst jämte lio procenl av nämnda avdrag;

2) i fråga om inkomst som avses i 7 § första slyckel: ett belopp, motsvarande avdrag för månadslön enligt den i 4 § 2 mom. försia stycket vid I) avsedda kolumnen i skattetabellen jämte tio procent av nämnda avdrag;

3) i fråga om inkomst som avses i 7 § andra stycket: ett belopp, motsvarande avdrag för sädan inkomst beträffande skattskyldig, som avses i 4 § 2 mom. första slyckel vid 1), jämle lio procenl av nämnda avdrag;

4) i övriga fall: ell belopp, motsvarande avdrag enligt den i 4 § 2 mom. försia slyckel vid 1) avsedda kolumnen i skattetabellen jämle lio procenl av nämnda avdrag.

Ålnjuler arbetstagaren, förutom kontant inkomst, naturaförmån som avses i 8 § första slycket, skall skatteavdraget enligl andra stycket beräknas även på naturaförmånens värde för den lid lönen avser.

Förhöjningen av avdrag som avses i andra stycket vid l)-4) skall uigöra minsl en krona för daglön, fem kronor för veckolön, tio kronor för halvmånadslön och tvåveckorslön saml tjugu kronor för månadslön.

49 § / mom. Skatlskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatleavgift eller ränta.

5) om den skattskyldige har taxerats på mer än en orl för samma inkomsi eller förmögenhet: till det belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen.

5) om den skallskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomsi, garantibelopp för fastighet eller förmögenhel: till det belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,

6) om avgifisunderiag för egenavgifter har bestämts fill för högt belopp: till del belopp som betingas av felaktigheten,

7) om skatl har påförls obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debileringen: till del belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

8) om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall goltskrivas den skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slulliga skall och bli avkortad enligl 65 § samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 § I mom. sista slyckel: liU så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

72 §

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

tagande av preliminär skall saml gor om sättet för uttagande av preli-om verkställande av skalleavdrag. minär skatt samt om verkslällande

av skalleavdrag.

Ärenden enligt andra stycket skall avgöras inom riksskaiteverket av den särskilda nämnd, som avses i 19 § taxeringslagen. Talan får ej föras mot beslul som avser bindande förklaring.

85 § / mom. Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas hos länsrätten genom besvär, om inle annat följer av andra stycket. I fråga om beslut om faslslällande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om preliminär laxering, Beslul om preliminär laxering,
sället för uttagande av preliminär sättet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av skall, debitering eller jämkning av
sädan skall, verkställande av skal- sådan skalt, verkställande av skat
teavdrag och anstånd med inbetal- leavdrag och anstånd med inbetal
ning av skall överklagas hos läns- ning av skatt överklagas hos läns
styrelsen genom besvär. Vad som skallemyndigheten genom besvär,
sagls nu gäller dock inte lokal skal- Vad som sagts nu gäller dock inte
temyndighets beslut med anledning lokal skattemyndighets beslul med
av en begäran enligt 44 § om be- anledning av en begäran enligt 44 §
sked angående skyldigheten att om besked angående skyldighelen
verkställa skatteavdrag. att verkstäUa skatleavdrag.

De allmänna ombuden fär överklaga lokala skattemyndigheters beslut endast i fräga om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite har förelagts får inle överklagas.

Om en besvärshandling före besvärsiidens uigång inkommii till någon annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall de Irols delta tas upp till prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas IiU den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.

Slf Besvär över beslul enligl denna lag eller över taxering inverkar icke på skyldigheten att erlägga den skatl, som besvären rör.

Åtgärd enligt denna lag skall Åtgärd enligt denna lag skall
verkställas oavsett att det beslul el- verkställas oavsett att det beslut el
ler ulslag som föranleder åtgärden ler utslag som föranleder åtgärden
icke vunnit laga krafl. Molsvarande icke vunnit laga kraft. Motsvarande
gäller vid verkställighet enligt ut- gäller vid verkställighet enligt ut
sökningsbalken. Beslul eUer ulslag sökningsbalken.

" Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1986/87: 16 föreslagna lydelsen

' Senaste lydelse 1981:839. 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

i laxeringsmål, där laxeringen faststäUls IiU lägre belopp än taxeringsintendenlen yrkat eller medgivU, får dock icke föranleda restilu-lion om laxeringsiniendenlen anmäll hinder härför. I sistnämnda faU får länssiyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket om ställande av säkerhet tillämpas.

Bestämmelserna i andra stycket om restitution äga motsvarande tUlämpning i mål där allmänt ombud har besvärsrätt samt i mål om skattelillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. De nya bestämmelserna i 3 § 2 mom., 18, 25 och 40 §§ tillämpas första gången i fråga om preliminär skalt för år 1987. Äldre bestämmelser fiUämpas dock i fråga om preliminär skall som skall avräknas på slullig skatl såvitt avser förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjals före den 1 maj 1986. Den nya bestämmelsen i 49 § 1 mom. 5 tillämpas första gången i fråga om skatl på gmnd av 1988 års laxering. Äldre bestämmelse i 2 § 1 mom. lillämpas intill utgången av juni 1988. Äldre bestämmelser i 85 § 1 mom. femle slyckel gäller fortfarande i fräga om beslut som har meddelals före ikraftträdandet.

3 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430)' om mervärdeskatt

dels att 75 a § skall upphöra att gälla,

dels att i 2, 2 a, 3, 5, 5 a, 6, 10, 19, 20, 22, 23, 25, 28, 29, 33, 37, 39-41, 43, 45, 46, 49, 51, 64 a, 64 g och 69 §§ samt anvisningarna tiU 2, 16 och 22 §§ ordel "länsstyrelse" i olika böjningsformer skaU bytas ul mol "länsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 57 § ordet "taxeringsintendent" skall bytas ut mot "länsskattemyndighet",

dels att 52, 61 och 62 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 §
Besvär enligt 51 § första stycket Besvär enligt 51 § första stycket
skall ha inkommit tiU länsräiien skall ha inkommit inom tvä måna
inom två månader från det klagan- der från det klaganden fått del av
den fått del av det överklagade be- del överklagade beslutet,
slutet.

61 §

Riksskatteverket skall genom råd Riksskatteverket leder och an-

och anvisningar främja en riktig svarar för skalteförvaltningens

och enheilig tillämpning av denna verksamhet enligt denna lag.
lag.

62 §

Riksskatteverket kan för atl till- Riksskaiteverket kan för att

godose det syfte som anges i 61 § främja en riklig och enhetlig

meddela bindande förklaring hum- tillåmpning av denna lag meddela

vida vara eller tjänst är skattepliktig bindande förklaring huruvida vara

enligl denna lag. Även i annan frå- eller tjänst är skattepliktig. Även i

ga kan verket meddela bindande annan fråga kan verket meddela

förklaring som rör tillämpningen av bindande förklaring som rör lil-

denna lag. lämpningen av denna lag.

Talan får ej föras mol beslul om bindande förklaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser i 52 § gäller fortfarande i fråga om beslul som har meddelals före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1979:304. 25 § 1980:1090

Senaste lydelse av 28 § 1981:1276

lagens rubrik 1974:885 40 § 1985: 110

2 §1985: 1116 49 § 1985: 147

2a §1985: 1116 51 § 1981: 1276

5a §1983:1052 69 §1984:357

6 § 1985:1116 anvisningarna till 2 § 1985:1116

10 § 1985:1116 anvisningarna fiU 16 § 1984:357.

19 § 1981:1276
- Senasle lydelse 1984:357. 37

4 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar'

dds att 22-25 §§ saml rubriken närmasl före 22 § skaU upphöra alt gälla,

dels att 1, 20 och 28 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Regeringsrätten är, i enlighel med vad i regeringsformen sägs, högsta allmänna förvaltningsdomstol. Den har sitl säle i Stockholm.

Kammartälterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmasl under regeringsrätten.

Kammartälterna är kammarrätten i Siockholm, kammarrätten i Göteborg, kammartätten i Sundsvall och kammarrätten i Jönköping.

Länsrätterna och mdlankom- Länsrätterna är allmänna förvalt-

munala skallerätlen år allmänna ningsdomstolar närmast under förvaltningsdomstolar närmast un- kammarrätterna. I varje län finns der kammarrätterna. I varje län en länsrätt, finns en länsrätt. Mellankommunala skatterätten har sill säte i Stockholm.

20 §-Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och inle har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman vid allmän förvall- Tjänsteman vid allmän förvalt
ningsdomstol, länsstyrelse eller un- ningsdomstol, länsstyrelse, läns-
der länsstyrelse lydande myndig- skattemyndighet eUer under läns-
het, lagfaren domare, åklagare, po- styrelse eller länsskatlemyndighel
Usman eller advokat eller annan lydande myndighet, lagfaren doma-
som har till yrke att föra andras la- re, åklagare, polisman eller advokat
lan inför rätta får inte vara nämnde- eller annan som har lill yrke alt föra
man. andras talan inför rätta får inle vara

nämndeman.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att mottaga nytt uppdrag förtän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

28 § Ledamöier och föredragande i Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol skall allmän förvaltningsdomstol skall vara svenska medborgare. Den som vara svenska medborgare. Den som

' Lagen omtryckt 1981:1323.

Senaste lydelse av 24 § 1984: 135.
Senaste lydelse 1983: 372. 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

är omyndig eller i konkurstillstånd är omyndig eller i konkurslillsiånd
får inle ulöva befallning som leda- får inte ulöva befattning som leda
mot eller föredragande. I fråga om mol eUer föredragande. I fråga om
nämndemän i kammartätterna och nämndemän i kammartätterna och
länsrätterna gäller 20 och 21 §§ och länsrätterna gäller 20 och 21 §§.
( fråga om nämndemän i meUan
kommunala skatterätten 25 §.

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol skall ha avlagt domared.

De som står i sådant förhållande till varandra som anges i 4 kap. 12 § rättegångsbalken får inte samUdigt tjänstgöra som ledamöter i allmän förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 20 § den I januari 1987, och i övrigt den 1 juli 1988.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986: 169) om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs atl 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar i paragrafens lydelse enligt lagen (1986:169) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

14 § Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-och folkbokföringsförfatlnin-garna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980: 620), lagen (1980:621) med särskUda bestämmelser om vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall, utlänningslagen (1980: 376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (1977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar saml mäl enligl 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 § lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mäl som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om vilen.
Länsrätten i Östergötlands län prövar mäl enligt luftfartslagen

(1957: 297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en läns
rätt flera mål enligi skalle-, taxe
rings- eller uppbördsförfattningar
na som har nära samband med var
andra, får målen handläggas vid en
av länsrätterna, om del kan ske
utan avsevärd olägenhel för någon
enskild. Närmare föreskrifter om
överlämnande av mål mellan läns
rätter meddelas av regeringen. 39

Sekretess gäller i myndighets verksamhel, som avser bestämmande av skalt eller som avser laxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgifl om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Molsvarande sekreless gäller i myndighets verksamhel som avser förande av eller uttag ur register som avses i skalleregisterlagen (1980: 343) för uppgift som har tillförts sådant register. Uppgift hos tuUverket får dock lämnas ut, om del står klart att uppgiflen kan röjas utan atl den enskilde lider skada eller men. För uppgifl i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas alt den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Har uppgiften erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet.

Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt faslslällande av underiag för besiämmande av skall, för uppgifl om enskilds personliga eller ekonomiska förhällanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller ullag ur register som avses i skatteregislerlagen (1980: 343) för uppgift som har tillförts sädant register. Uppgifl hos lullverkel får dock lämnas ut, om del slår klart all uppgiflen kan röjas ulan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgifl som med anledning av överklagande hos domstol regislreras hos annan myndighel enligl 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domslol erhållits frän annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målel.

Med skatt avses i detla kapitel skatl på inkomst eller förmögenhet samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatl jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift samt skatte- och avgiftstillägg och förseningsavgift. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser besiämmande av pensionsgrundande inkomsi.

Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skalt eller pensionsgrundande inkomst besläms eller underiag för besiämmande av skatt fastställs, såvida inte beslulel meddelas i ärende om

1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

2. befrielse från tillämpning av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyllririg av akiier och liknande egendom i samband med slrukturtalionalisering,

3. rätt atl erhålla avdrag vid taxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond,

4. rätt alt erhålla avdrag vid laxeringen för kostnad för exportkredit,

5. beskattning av ulländska forskare vid lillfälligt arbele i Sverige när beslutet har fattats av forskarskattenämnden.

Ulan hinder av sekretessen får uppgifl lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarandet vid beskattning eller om skalleregisler. 1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

2§

Sekreless gäller i

1. särskilt ärende om kontroll beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i
samband med sådan kontroU samt annan verksamhel som avser lullkon
lroll och som inte faller under 1 §,

2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatl,

3. ärende om anstånd med eriäggande av skatt för uppgtft om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

I fräga om sekretess enligl denna I fråga om sekreless enligt denna
paragraf tillämpas 1 § första stycket paragraf tillämpas 1 § första slyckel
lredje-/em/e meningarna. tredje-5/a/fe meningarna.

Sekretessen gäller inle beslul i ärende som avses i första slyckel 2 och 3. I fråga om uppgifl i allmän handling gäller sekretessen i högst Qugo år.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1987. ' Senaste lydelse 1986:618.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor'

dels att i 3, 5 och 6 §§ ordet "taxeringsintendeni" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskatlemyndighel" i molsvarande form,

dels alt 11 § skall ha följande lydelse.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:866 3§ 1970:914

5 § 1984:359

6 §1971:312. 41

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87: 47

11 §-

Vad i denna lag sägs om taxe- Vad i denna lag sägs om länsskat-

ringsiniendent skall avse jämväl temyndighet skall avse jämväl all-

allmänna ombudet för mdlankom- mänt ombud enligt lagen (1968:430)

munala mål och allmänt ombud en- om mervärdeskall,
ligt lagen om mervärdeskalt.

Denna lag träder i krafl den I januari 1987. Infill ulgången avjuni 1988 får allmänna ombudet för meUankommunala mål i fråga om etl visst förhandsbesked ta över den befogenhet atl anföra besvär som enligl 6 § tillkommer en länsskattemyndighet.

Senaste lydelse 1980:866.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 8 § och 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha följainde lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattskyldig med hemmavarande Skattskyldig med hemmavarande
barn under 18 år taxeras även för barn under 18 år taxeras även för
barnets förmögenhet, om barnels barnets förmögenhet, om barnets
till statlig inkomstskatt beräknade till statlig inkomstskatt beräknade
beskattningsbara inkomst inte upp- beskattningsbara inkomst inte upp
går till minsl 6000 kronor. Barnels går fill minst 100 kronor. Barnets
förmögenhet räknas då in i den förmögenhel räknas då in i den
skattskyldiges skattepliktiga förmö- skattskyldiges skatleplikliga förmö
genhet, genhet.

12 § / mom. För makar som levt tillsammans under beskattningsåret beräknas den skallepUktiga förmögenheten för makarna var för sig. Brist som uppkommer vid beräkningen av den ena makens förmögenhet, får avräknas från den andres förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande Har skattskyldig hemmavarande
barn under 18 år, vars fill statlig barn under 18 år, vars till stafiig
inkomstskatt beräknade beskatt- inkomslskall beräknade beskatt
ningsbara inkomst uppgår till minst ningsbara inkomsi uppgår till minst
6000 kronor, beräknas den skatte- 100 kronor, beräknas den skatte
pliktiga förmögenheten för den pliktiga förmögenheten för den
skattskyldige och barnet var för sig. skatiskyldige och barnel var för sig.

' Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 859.

- Senaste lydelse 1980: 270.

Senaste lydelse 1980:270. ■ 42

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i försia Prop. 1986/87:47 stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra slycket gemensaml för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedöms med hänsyn lill den gemensamma beskattningsbara förmögenheten. Skatten beräknas med hänsyn lill denna förmögenhel och fördelas på var och en efler hans skattepliktiga förmögenhet. Därvid skall 11 § 3 mom. iaktlas.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1987. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst'

dels alt i 5 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mol "länsskattemyndighelen"

dels att 4 och 8 §§ samt anvisningarna lill 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4f Skattskyldig, som viU åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har att därom göra ansökan. I fråga om sådan ansökan och beslut i anledning därav skall vad i taxeringslagen (1956:623) är föreskrivet om yrkanden och beslul rörande taxering tUlämpas, om icke annal följer av bestämmelserna i denna lag.

Med länsrätt förstås i denna lag även den meUankommunala skatterätten, om inle annat framgår av omständigheterna.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreligger förutsättningar för Föreligger förutsättningar för
skatteberäkning enligl 1 § först ef- skatteberäkning enligt 1 § först ef
ter meddelandet av sådant beslut av ter meddelandet av sådanl beslut av
länsrätt, kammarrätt eller rege- länsrätt, kammarrätt eller rege
ringsrätten, som i 7 § sägs, eller har ringsrätten, som i 7 § sägs, eller har
den beräknade ackumulerade in- den beräknade ackumulerade in
komsten höjts genom sådant beslul, komsten höjts genom sädant beslul,
äger den skatiskyldige inkomma äger den skattskyldige inkomma
med ansökan enligt 4 § inom ett år med ansökan enligt 4 § inom ett år
från del ifrågavarande beslul med- från del ifrågavarande beslut med-

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:860

5§ 1974:860.
= Senasle lyddse 1979: 173.
' Senaste lydelse 1979: 173. 43

Har skalleberäkning enligl 1 § skelt och visas att skatteberäkningen med hänsyn till sedermera framkomna omständigheter har grundals på orikliga förutsättningar, äger vederbörande laxeringsiniendeni i särskild ordning anföra besvär rörande skatteberäkningen. Härvid fillämpas bestämmelserna i 103 § taxeringslagen (1956:623). Ny skatteberäkning i anledning av besvär som nu sagts får icke verkställas med mindre fräga därom prövals inom fem år efter ulgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som har föranlell skatteberäkningen enligt 1 §, har inkommit lUl taxeringsnämnden eller länsrätten. Har den skattskyldige avlidit, får sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga därom har prövats inom två år efter utgången av del kalenderår, under vilkel bouppteckning efler honom har blivil ingiven för regisirering.

Har skatteberäkning enligl 1 § skelt och visas att skatteberäkningen med hänsyn tUl sedermera framkomna omständigheter har gmndats på orikliga förutsättningar, äger vederbörande länsskattemyn-dighet i särskild ordning anföra besvär rörande skatteberäkningen. Härvid tillämpas bestämmelserna i 103 § taxeringslagen (1956:623). Ny skatteberäkning i anledning av besvär som nu sagts får icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som har föranlett skatteberäkningen enligt 1 §, har inkommit till taxeringsnämnden eller läns-rätlen. Har den skatiskyldige avlidit, får sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkstäUas med mindre fråga därom har prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom har blivit ingiven för registrering.

före ulgången av november månad under taxeringsåret får göra ansökan om skatteberäkning hos den länsrätt som har att upptaga besvär rörande den taxering som förut har sagts. Ansökningshandlingen skall, med undanlag för fall varom i 8 eller 9 § sägs, ha kommit in lill länsrätten före utgången av årel efler taxeringsåret. Den omständigheten atl ansökningshandlingen har ingivits till annan taxeringsnämnd eller länsrätt än nu har sagls utgör ej hinder för ärendets prövning.

Har ansökningshandlingen kommit in till taxeringsnämnd inom föreskriven tid men efter utgången av september månad under taxeringsåret äger taxeringsnämnden, när ärendets särskilda beskaffenhel påkallar det, genom särskilt beslut överlämna ärendet tUl länsrätten för prövning.

före utgången av november månad under taxeringsåret får göra ansökan om skatteberäkning hos den länsrätt som har att upptaga besvär rörande den taxering som förut har sagts. Ansökningshandlingen skall, med undanlag för fall som i 8 eller 9 § sägs, före utgången av året efter taxeringsåret ha kommit in till lokala skattemyndigheten i dei fögderi där den skailskyldiges hemortskommun för dei taxeringsår då inkomsten tas UU beskattning är belägen. Den omständigheten att ansökningshandlingen har getts in till en annan taxeringsnämnd eller lokal skattemyndighet ån nu har sagts eller UU en länsskallemyndighel eller en länsrätt, utgör inie hinder för ärendets prövning. Handlingarna skall då omedelbarl översändas lill den taxeringsnämnd eller lokala skattemyndighet som skall ta emot ansökningen.

Har ansökningshandlingen kommit in tiU taxeringsnämnd inom föreskriven fid men efter utgången av seplember månad under taxeringsåret får taxeringsnämnden, när ärendeis särskilda beskaffenhet påkallar del, genom särskilt beslul överlämna ärendel lill den lokala skaiiemyndigheien för prövning av länsräiien.

I denna lag förstås med

sjöman: arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman,

handelsfariyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fort-skaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handelssjöfarten,

närfart: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kusl eller ulom-skärs vid kusterna saml linjefart mellan svensk och ulländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen Hanslholm-Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,

fiärrfart: annan fart än inre fart och närfart,

inkomsi ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort inläkl av Qänst enligt kommunalskallelagen,

beskattningsbar inkomsi: inkomst ombord med undantag för sådan fri kosl som har beaktats vid bestämningen av labellerna i 7 § I mom. och 8 § samt fri logi, i förekommande fall minskad med belopp, som har fastställts genom beslut om jämkning och, i den mån det har medgivits av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller molsvarande ersäitning,

beskattningsår: del kalenderår, under vilkel sjömansskatt erlägges.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inle annat framgår av omständigheterna.

(Se vidare anvisningarna.)

31 §■'

Fråga om befrielse från beskattning och om överförande av rätt till värdeminskningsavdrag för täck-dikningsanläggningar och skogsvägar handlägges av länsrätten i del län, där fasiigheien är belägen. År fråga om faslighel eller fasiighels-komplex i mer än ell län, skall ärendet handläggas av den mellankommunala skatterätten.

Framslällning om befrielse och överförande ingives eller insändes till länsrättens kansli, eller om ärendet skall handläggas av den mellankommunala skatterätten till den mellankommunala skatterättens kansli, och skall vara till kansliel inkommen före ulgången av årel efler det varunder fastigheten överförts till bolaget. Har ansökan gjorts hos annan länsrätt än i försia slycket sägs eller hos den mellankommunala skatteräiten, skola handlingarna omedelbart översändas lill kansliel hos den länsrätt som har all pröva ansökningen. Har ansökan gjorts hos länsrätt, då den mellankommunala skatterätten har all pröva ansökningen, skola handlingarna omedelbarl översändas lill den mellankommunala skatterättens kansli.

Fråga om befrielse från beskattning och om överförande av rätt till värdeminskningsavdrag för täck-dikningsanläggningar och skogsvägar handläggs av den länsrätt som har att pröva besvär rörande inkomsttaxeringen det år som framställningen avser av bolag som avses i 2 § första stycket.

Framställning om befrielse och överförande skall ges in tUl lokala skattemyndigheten i det fögderi där bolaget har sin hemortskommun och skaU ha kommii in före utgången av året efter det då fastigheten överfördes till bolaget. Den omständigheten all framställningen gells in till en annan lokal skattemyndighet eller till en länsrätt eller en länsskatlemyndighel ulgör inte hinder för ärendets prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den lokala skattemyndighet som skall ta emot dem.

Berör beslut enligt 3 § första stycket åsatl taxering, skall av beslutet belingad ändring i laxeringen vidtagas. Ändringen ankommer på den länsrätt, som har atl taga befattning med taxeringen, eller på den mellankommunala skatterätten om denna har alt laga befattning med taxeringen, eller, om besvär rörande laxeringen äro föremål för prövning i högre instans, på denna.

Lfnderrättdse angående beslut enligt 3 § försia slycket skall i förekommande fall tillställas den myndighet som har atl vidtaga ändringen i taxeringen saml länsstyrelsen i del län där bolagels slyrelse har sitl säte för alt tillställas den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering av bolagel.

Berör beslut enligt 3 § första stycket åsatl taxering, skall av beslutet belingad ändring i laxeringen vidtagas. Ändringen ankommer på den länsrätt som har alt taga befallning med laxeringen eller, om besvär rörande taxeringen är föremål för prövning i högre instans, pä denna.

Underrättelse angående beslul enligt 3 § försia stycket skall i förekommande fall tillställas den myndighel som har att vidtaga ändringen i taxeringen saml lånsskattemyndigheten i del län där bolagels slyrelse har sitt säte för alt tillställas den taxeringsnämnd, som har atl verkställa taxering av bolagel.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

tas genom automatisk databehand- om länsskatlemyndighel skall där-ling på grundval av uppgtfter i bilre- vid i stället gälla länsstyrelse. For-gistret, utan att beslut meddelas donsskatt som förfallit till betalning av beskattningsmyndigheien. Vid men inte har erlagts får dock avkor-återbetalning av skatt skall avräk- las genom automatisk databehand-nas endasl sådan till betalning för- ling på grundval av uppgifter i bilre-fallen fordonsskatl eller kilometer- gisiret, utan att beslul meddelas skall som ej erlagts, restavgift och av beskattningsmyndigheien. Vid skattetillägg som belöper på sådan återbetalning av skall skall avräk-skall, förseningsavgift enligl 28 § nas endast sådan lill belalning försami sådan avgtft enligt bilregister- fallen fordonsskatt eller kilometer-kungörelsen (1972:599) som upp- skatt som ej erlagts, restavgift och bärs i samband med uppbörd av skattetillägg som belöper på sådan väglrafikskati. I fråga om avräk- skalt, förseningsavgift enligl 28 § ningen skall 23 och 31 §§ tillämpas. samt sådan avgtft enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av vägtrafikskatt. I fråga om avräkningen skaU 23 och 31 §§ tillämpas. Införsel enligl 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av fordonsskatl, kilometerskatt, restavgift, skattetillägg och förseningsavgift.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1987.

14 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385)' ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mol "länsskattemyndighelen".

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1987. ' Lagen omtryckt 1982: 739.

15 Förslag till

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att i 12, 22 och 23 §§ bokföringslagen (1976:125)' ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 22 §1982: 151

12 §1976:991 23 §1985:929. 50

16 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979: 141)

Härigenom föreskrivs all i 8, 18 och 19 §§ jordbruksbokföringslagen (1979:141)' ordel "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskatlemyndighel" i motsvarande form.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senasle lydelse av

18§ 1982:153

19§1985:930

17 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om faslighelstaxeringslagen (1979:1152)

dds alt 17 kap. 1 § skall upphöra att gäUa,

dels att i 17 kap. 6-9, 11,13, 15 och 22 §§, 18 kap. 9 och 10 §§, 19 kap. 8 §, 25 kap. 4 och 6 §§, 26 kap. 1 § och 28 kap. 12 § ordel "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form,

ce/iattil7kap. 17, 20och 21 §§, 18 kap. 28 §, 19 kap. 5 och 6 §§ samt 20 kap. 1 § ordet "skattechef i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 21 kap. 6 § och 22 kap. 3 § ordet "taxeringsintendent" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskatlemyndighel" i motsvarande form,

dels att 17 kap. 14, 19 och 24 §§, 18 kap. 22 och 24 §§, 19 kap. 1 §, 20 kap. 4 §, 21 kap. 1, 2 och 5 §§, 24 kap. 2 §, 25 kap. 7 § och 29 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

' Senaste lydelse av

17kap, 8 § 1981: 1111

18kap. 9 § 1986: 258

19kap. 5 § 1986:258 19 kap. 6 § 1986:258 19 kap, 8 § 1986:258

21 kap. 6§ 1985:820

22kap. 3 § 1981:280 25 kap. 4 § 1981:1119

25kap. 6 § 1981:1119

26kap, 1 § 1981:1119

28 kap. 12 § 1981: 1119. 51

Talan mol fastighetstaxeringsnämnds beslut förs genom besvär hos länsrätten.

Besvär får anföras av ägare av den faslighel beslulel rör samt av vederbörande kommun och taxeringsintendeni.

En fastighelstaxeringsnämnds beslut/år överklagas genom besvär hos länsrätten.

Besvär får anföras av ägare av den faslighel beslutet rör samt av vederbörande kommun och länsskattemyndighet.

En fastighetsägare eller en kommun skall ge in besvärsskrivelsen lill lokala skattemyndigheten i del fögderi där fastigheten är belägen. Lokala skaltemyndigheten skall överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar i ärendet IiU den länsräli som skall pröva överklagandet.

Besvär av en länsskatlemyndighel skall ges in till länsräiien.

Länsräiien prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid.

Ett överklagande av en fastig-heislaxeringsnämnds beslul förfaller, om beslutet med stöd av 20 kap. 23 § ändrals så som klaganden begäri.

Har hesvärshandlingarna sänts UU annan länsrätt ån den som har att pröva besvären, utgör detta inte hinder för målels prövning. Handlingama skall då omedelbart översändas lill den länsrätt som skall pröva besvären.

Senasle lydelse 1981:280. ' Senasle lydelse 1981:280.

Har en fastighetsägare eller en kommun inom överklagandetiden getl in besvärsskrivelsen UU en annan lokal skattemyndighet än den som anges i 1 § tredje stycket, skall delta inte hindra att målei prövas. Detsamma gäller om skrivelsen getts in UU en fastighetstaxerings-nämnd, en länsrätt eller en läns-skattemyndighet. Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart översändas lill den lokala skattemyndighet som enligt 1 § tredje stycket skaU ta emot den.

Har en länsskattemyndighet inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en annan länsrätt än den som skaU pröva överklagandet skaU inle heller detta hindra ati målet prövas. I sådanl faU skaU skrivelsen omedelbart översändas titl den länsrätt som skaU pröva överklagandet.

Besvär över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt

5 § eller 6 §, såvitt den gäller lill-
lämpningen av 17 kap. 8 och 12 §§,
anförs hos länsstyrelsen. I fråga om
överklagandet skall / övrigt bestäm
melserna i kommunallagen
(1977: 179) om besvär över beslut
av kommunfullmäktige lillämpas.

Mol länsstyrelsens beslul enligl första slycket får lalan inle föras. Talan får inte heller föras mot beslut enligt 3 § eUer mot länssiyrelsens beslut enligt 4 och 5 §§ samt

6 §, såviit den gäller lillämpningen
av 17 kap. 8 och 11-13 §§.

Besvär över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt 5 § eller 6 §, såvitt den gäller lill-lämpningen av 17 kap. 8 och 12 §§, anförs hos kammarrätt. I fråga om överklagandet skall bestämmelserna i kommunallagen (1977:179) om besvär över beslut av kommunfullmäktige lillämpas.

Mol en kammarrätts beslul enligt första slycket får talan inte föras. Talan får inte heller föras mol beslut enligt 3 § eller mot en länsskattemyndighets beslul enligt 4 och 5 §§ samt 6 §, såvitt den gäller till-lämpningen av 17 kap. 8 och 11-13§§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

maj årel efter laxeringsåret. Han maj årel efler laxeringsåret. Myn-

skall inom samma tid ha angivit yr- digheten skall inom samma lid ha

kanden och grunder för besvärsta- angivii yrkanden och grunder för

lan, om ej med hänsyn till utred- besvärslalan, om ej med hänsyn lill

ningens vidlyftighel eller andra syn- utredningens vidlyftighet eller and-

neriiga skäl länsrätten medger an- ra synnerliga skäl länsrätten

stånd dock längsl intill den 15 oklo- medger anstånd dock längsl intill

ber samma år. den 15 oktober samma år.

Kommer besvär från ägare in ef-     Kommer besvär från ägare in ef
ler den i första stycket angivna ti- ter den i försia stycket angivna ti
den men före utgången av maj årel den men före ulgången av maj ärel
efter laxeringsåret, får länsrätten    efler taxeringsåret, får länsrätten
pröva besvären om laxeringsinlen-   pröva besvären om länsskattemyn-
denten hell eller delvis biträder be- digheten helt eller delvis biträder
svaren i sak.                       besvären i sak.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

2. Den nya bestämmelsen i 21 kap. 1 § sjätle slyckel lillämpas försia
gängen vid 1988 års taxering.

3. 29 kap. 2 § tillämpas i sin lyddse enligt lagen (1981: 1119) om ändring i
faslighelstaxeringslagen (1979: 1152) vid särskild fastighetstaxering år 1987
eller tidigare såvitt gäller vid vilken lidpunkl besvär skall ha kommii in.

4. Med avvikelse från vad annars stadgas skall följande gälla beiräffande
överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut, som rör 1987 och tidi
gare års laxeringar.

En fastighetsägare eller en kommun skall ge in skrivelsen med överklagandet till länsrätten. Har skrivehsen inom överklagandetiden kommii in till en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet eller lill en fastighetstaxeringsnämnd, en lokal skattemyndighet eller en länsskattemyndighet ulgör detta inte hinder för målets prövning. Skrivelsen skall i sädana fall översändas lill den länsrätt som har att pröva besvären.

18 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980: 343)

Härigenom föreskrivs i fräga om skatteregisterlagen' dels all i 4 och 10 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskaltemyndighet" i motsvarande form, dels all 5 och 7 §§ skall ha följande lydelse.

5§ För fysisk person som är kyrkobokförd i riket skall i det centrala skatteregistret anges

' Lagen omtryckt 1983:143.

Senasle lydelse av 10 § 1985:155.
Senasle lydelse 1983:143. 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilståndsändring, kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförhållanden,

2. registrering enligl lagen (1968:430) om mervärdeskatt; särskilt registrerings- och redovisningsnummer, organisalionsnummer och firma,

3. förhållanden som enligl lag eller förordning skall anlecknas i skattelängd,

4. regisirering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell församling, tillhörighet till svenska kyrkan,

5. nalionalitel, antal hemmava- 5. nationalitet, personnummer
rande barn som inte har uppnått 16 för hos personen kyrkobokförda
eller 18 ärs älder, personnummer barn under 18 år, anlal hemmava-
för make och, om samtaxering sker rande barn som inte har uppnått 16
med annan person, personnummer eller 18 års ålder, personnummer
för denne. för make och, om samtaxering sker

med annan person, personnummer för denne,

6. slag av pensionsförmän som personen är berättigad till enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i den mån del behövs för att debitera socialförsäkringsavgift,

7. slag av preliminär skatt som personen skall betala.

För person som inte har uppnått 18 års älder skall ocksä anges personnummer för den hos vilken personen är kyrkobokförd.

För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endasl uppgifl om personnummer, namn och adress saml personnummer för den hos vilken personen är kyrkobokförd, om inte ytterligare uppgifter som avses i försia slyckel behövs för beskattning.

För person som ej är kyrkobokförd här i rikel skall uppgifler enligt första, andra eller tredje stycket införas i den mån det behövs för beskattning här i rikel.

7§ För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregislret innehälla följande uppgifter.

1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansförelag som avses i 25 § 8) taxeringslagen (1956:623).

2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 31 § 2 mom. tredje slycket taxeringslagen eller 26 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. För vaQe sädan åtgärd får anges tid, art, beskallningsperiod, skatleslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgifl humvida bokföringsskyldighet har fullgjorls.

3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgifter som behövs för all bestämma skatt enligl uppbördslagen (1953:272) och lagen om mervärdeskatt eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt uppgifter om redovisning, inbetalning och äterbelalning av sädana skatter eller avgifier.

4. Uppgifl om maskinellt framställt förslag till sådant beslut som enligt lag eller förordning skall antecknas i skattelängd.

' Senaste lydelse 1985:155. 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:47

5. Uppgift om beslul om anstånd med avgivande av deklaration och med betalning av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.

6. Administrativa och tekniska uppgifler som behövs för beskallningen.

7. Uppgifter som skall lämnas i 7. Uppgifter som skall lämnas i självdeklaration i sammanställning- allmän självdeklaration i sammanarna för statlig och kommunal in- ställningarna för statlig och kom-komstskatl samt i förmögenhetsre- munal inkomstskatt, i förmögen-dovisningen om skattepliktig för- hetsredovisningen om skattepliktig mogenhet. förmögenhet samt uppgifter som

skall lämnas i förenklad självdeklaration.

8. Uppgift om beslul om beskattning, dock ej skälen för beslulel, saml uppgifl om utmätning enligl 68 § 6 mom. uppbördslagen.

9. Uppgift om alt fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultal, uppgift om beslut om ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.

10. Uppgifl om anlal anslällda och de anställdas personnummer.

11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skallsedelsförsän-delse saml namn, adress och telefonnummer för ombud.

12. Uppgtft från kontrolluppgift 12. Uppgift från kontrolluppgift
enligt 37 § 1 mom. 1-3, 3 b-3 f, 4 enligl 37 § 1 mom. 1-3, 3 b-3 f, 4,
och 8 saml 42 § 1 mom. och 3 mom. 4 a, S och 10, 8 mom. saml 42 § 1
försia stycket taxeringslagen samt mom. och 3 mom. försia slyckel
från sådan särskild uppgift som taxeringslagen samt från sådan sär-
avses i 3 § lagen (1959:551) om be- skild uppgift som avses i 3 § lagen
räkning av pensionsgrundande in- (1959:551) om beräkning av pen-
komsl enligt lagen (1962:381) om sionsgrundande inkomst enligl la-
allmän försäkring. gen (1962:381) om allmän försäk
ring.

13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, taxeringsvärde, delvärde, be
skattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för faslighel som ägs
eller innehas av personen, andelens slorlek om fastigheten har flera ägare,
sådan uppgift om fasligheten som. behövs för bedömning huruvida inkomst
av fastigheten skall beräknas med lillämpning av 24 § 2 mom. kommunal
skattelagen (1928:370) och uppgift om intäkt som har beräknals med
fillämpning av nämnda lagrum, övriga uppgifter som behövs för beräkning
av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av boslad
på fastighet.

14. Uppgifl om lid och arl för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatleslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 31 § 2 mom. tredje stycket taxeringslagen eller 26 a § lagen om mervärdeskatt.

15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare.

16. Uppgift om bruttointäkt av Qänst och dennas fördelning på olika kategorier av tjänsl saml summan av avdrag från intäkten och dennas fördelning på kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats å ena sidan och övriga kostnader å andra sidtin.

17. Uppgifl om omsättning i näringsverksamhet. 5g

18. Uppgift angående varulager, resultat av bruttovinstberäkning, annan Prop. 1986/87:47
beräkning av relafionstal eller liknande, nettointäkt eUer underskott av

förvärvskälla med angivande av den del därav som belöper på delägare, skönsmässig beräkning, belopp som under beskattningsåret har stått till förfogande för levnadskostnader,, varuuttag,, lolala bilkoslnader saml privat andel därav, bilförmån, bostadsförmån eder annan sädan förmån, avsättning till fond, investeringsreserv eller liknande, insättning på skogskonto eller liknande, nedskrivning av fordringar samt av- och nedskrivning med högsia möjliga belopp, dock endast uppgifl om att här angivei förhållande föreligger och om belopp, procenttal eller årtal.

19. Uppgift frän centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonels registreringsnummer, märke, typ och årsmodell.

20. Uppgtft för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgifl.

21. Uppgift om bosättningsland och lidpunkt för byle av bosättnings-land.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

dels all i 5 kap. 5 § ordet "taxeringsintendeni" skall bytas ut mol "länsskattemyndighet",

dels all 8 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.
5§

Besvär över kammarrättens be- Besvär över kammarrättens be
slut i frågor som avses i 1 § första slut i frägor som avses i I § försia
stycket skall ha kommit in //// rege- stycket skall ha kommit in inom två
ringsrätten inom tvä månader från månader från den dag då den som
den dag då den som klagar har fått klagar har fått del av beslutet,
del av beslulel.

Besvär över kammarrättens be- Besvär över kammarrällens be
slul om utdömande av vite skall ha slut om utdömande av vile skall ha
kommit in /(// regeringsrätten inom kommit in inom tre veckor frän den
tre veckor från den dag då den som dag då den som klagar har fått del
klagar har fått del av beslutet. av beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

20 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare

dels all i 3', 7, 9, 11, 15, 23, 26, 27, 30, 32, 52 och 54 §§ ordet "länsstyrd-se" i ohka böjningsformer skall bytas ul mol "länsskatlemyndighel" i molsvarande form,

dds atl 50 och 56 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

.50 §-
Den lokala skattemyndighetens Den lokala skattemyndighetens
beslut får överklagas genom besvär beslut får överklagas genom besvär
hos länsrätten. Beslut enligt 5 § hos länsrätten. Beslul enligl 5 §
tredje stycket, 6 § Iredje stycket el- iredje slycket, 6 § tredje stycket el
ler 19 § andra slycket överklagas ler 19 § andra stycket överklagas
dock genom besvär hos länsstyrel- dock genom besvär hos länsskatie-
sen. Beslut enligt nämnda stycken myndigheten. Beslut enligl nämnda
eller 22 a § får inle överklagas av stycken eller 22 a § får inte över
del allmänna ombudet. klagas av det allmänna ombudet.

Sjömansskattekonlorets beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskallenämnden. BesvärshandUngen skall ha kommii in senast två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skallemyndighetens eller sjömansskattekonlorets beslut om revision eller beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas. Detsamma gäller den lokala skattemyndighetens avvisningsbeslut enligl 22 a § andra slycket.

Om en besvärshandling före besvärsiidens utgång har kommit in till en annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har atl pröva besvären, skall handlingen anses ha kommU in i rätl lid. Handlingen skall omedelbart översändas lill den länsrätt eUer länsstyrelse till vilken den rätteligen borde ha ingelts.

56 §

Det förhållandel atl ett beslut enligt denna lag har överklagats eller atl ansökan om omprövning har ingetls inverkar inte på skyldigheten alt betala det belopp som beslutet avser.

Ändras eller upphävs ett beslut, på vilkel utmätning eller annan verkställighet har följl hos arbelsgivaren, skall verkställigheten såvitt möjligt återgå.

' 3 § föreslås ändrad i prop. 1986/87: 16.

- Med nuvarande lydelse avses den i prop 1986/87: 16 föreslagna lydelsen. 60

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:47

En ålgärd enligl denna lag skall En åtgärd enligl denna lag skall

verkställas oavsett att det beslul el- verkställas oavsett att det beslul eller utslag som föranleder åtgärden ler utslag som föranleder åtgärden inte har vunnit laga krafl. Elt beslul inte har vunnii laga kraft. av allmän förvaltningsdomstol eller sjömansskallenämnden, varigenom arbetsgivarens betalningsskyldighet har bestämls lill etl lägre belopp än del allmänna ombudei har yrkat eller medgett, får dock inle föranleda återbetalning innan det har vunnii laga kraft, om del allmänna ombudei har molsatl sig detla. Ulan hinder härav får dock länsstyrelsen på ansökan medge ålerbelalning. Därvid skall bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket uppbördslagen (1953:272) om slällande av säkerhet tillämpas.

Denna lag träder i krafl den I januari 1987. Äldre bestämmelser i 50 § Qärde stycket gäller i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom föreskrivs att i 4 § 5, 13, 15 och 16 mom. saml 6 § lagen (1908: 128 s. I) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter' ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskallemyndighel" i molsvarande form.

Denna lag träder i krafl den I januari 1987.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 855 4 § 5 mom. 1974:855 4 § 13 mom. 1974:855 4 § 15 mom. 1974:855 4 § 16 mom. 1973:71 6 § 1971:413.

22 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs alt 3 § kommunalskallelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse. 61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

3§' Med laxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering i första instans verkställes, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår (brulel räkenskapsår), del räkenskapsår, som gäll till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatteräiten, om inte annat framgår av omständigheterna.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser lillämpas dock intill utgången avjuni 1988.

' Senaste lydelse 1979: 169.

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933: 395) om ersättningsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1933: 395) om ersättningsskatt' dels atl i 7 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mol "länsskattemyndighelen" dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4f
Fråga om taxering till ersätt-       Fråga om taxering lill ersätt
ningsskatt prövas, efter framställ- ningsskatt prövas, efter framställ
ning från taxeringsintendent, av ning från länsskatlemyndighel, av
den länsrätt, som har att upptaga den länsrätt, som har att upplaga
besvär rörande företagets taxering    besvär rörande företagets taxering
lill statlig inkomst- och förmögen-    fill statlig inkomst- och förmögen
hetsskatt,                                    hetsskatt.

Framställning om taxering skall ske hos länsrätten senasl andra årel efler del år, då förelagel rälleligen skolat laxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för sin inkomsi under det i 1 § avsedda verksamhetsåret.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omsländighetema.

Denna lag Iräder i krafl den I januari 1987. Äldre beslämmelse i 4 § Iredje stycket tillämpas inlill ulgången av juni 1988. Mål som då är anhängigl hos mellankommunala skatterätten prövas av den länsrätt som är behörig enligl de nya bestämmelserna.

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1984: 1077

7 § 1979: 170.
Senasle lydelse 1984:1077. 62

24 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att i 17 §,22 § 2 mom., 26 och 44 §§,52 § I mom., 52 a och 53 §§,55 §2 ,4 och 6 mom., 56, 59,60,61,61 a och 62 §§,64 §2 mom. saml 70 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall' ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ul mol "länsskattemyndighet" i molsvarande form.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 55 § 4 mom. 1981:1118

lagens rubrik 1974: 857 55 § 6 mom. 1983: 384

17 §1974:857 56 §1977: 1174

22 §2 mom, 1983:384 59 §1980-75

26 §1983: 384 60 §1964800

44 §1967:793 61 §1986:475

52 § 1 mom, 1983:978 61 a § 1986- 475

52 a §1974:857 62 §1974:857

53 § 1974:857 64 § 2 mom. 1974:857 55 § 2 mom. 1983: 384 70 § 1983:384.

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt'

dels att i 7 § 5 mom. uttrycket "Skattechefen eller Qänsteman, som skattechefen förordnar," skall bytas ut mot ordet "Länsskattemyndighelen",

dels atl 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Till siaten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt i denna lag givna beslämmelser.

Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å akfie i svenskt akfiebolag och beiräffande sjömansskatt skall gälla vad därom finnes särskilt stadgal.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering tiU statlig inkomstskatt stadgas i taxeringslagen.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omsländighetema.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelse i I § tillämpas inlill ulgängen avjuni 1988.

'Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:770

7 §5 mom, 1984: 1061,
Senaste lydelse 1979: 171, 53

26 Förslag till Prop- 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1954:40) om särskild fartygsfond'

dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels alt i 2, 4, 10 och 12 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skaU bytas ut mot "länsskaltemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 10 § 1984:1075

lagens rubrik 1984: 1075 12 § 1984: 1075

2 § 1984: 1075 14 § 1984:1075,
4 § 1984:1075

27 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957: 686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Härigenom föreskrivs i fräga om förordningen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

dds att i 1-7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 2 § ordet "taxeringsförordningen" skall bytas ut mot "taxeringslagen (1956:623)",

dels att i 3 § orden "uppbördsförordningen" och "folkbokföringsförordningen" skall bytas ul mol "upf)bördslagen (1953:272)" respekfive "folkbokföringslagen (1967:198)",

dels atl i 6 § ordet "länsstyrelse" skall bytas ul mot "länsskatlemyndighel",

dels all i 6 och 7 §§ ordel "förordning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels atl rubriken till förordningen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om taxeringsväsen- Lag om taxeringsväsendet under

det under krigsförhållanden m. ra. krigsförhåUanden m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, rn. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.'

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:940.
Lagen omtryckt 1977:940, 64

dels att 9 § skall upphöra att gälla, Prop. 1986/87:47

dels all i 7 § 3 mom. ordel "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Handlingar, som har upprättats Handlingar, som har upprättats
för beräkning av pensionsgrun- för beräkning av pensionsgrun
dande inkomst eller som har avläm- dande inkomst eller som har avläm
nats eller fillhandahållits enligt nå- nåls eller fillhandahållits enligt nä
gon bestämmelse i denna lag, får gon beslämmelse i denna lag, får
inte tillhandahållas annan Qänsle- inle tillhandahållas annan Qänsle
man än den som för sin befattning man än den som för sin befattning
bör få del av dessa. Ledamöier i bör få del av dessa. Ledamöier i
taxeringsnämnden, länsrätten eller taxeringsnämnden eller länsrätten
mellankommunala skatterätten fär fär la del av handlingar som nyss
ta del av handlingar som nyss har har sagls.
sagts.

Den som får ta del av sådana handlingar, som avses i första stycket, får ocksä la del av självdeklarationer och andra uppgifter eller handlingar som har avlämnats lill ledning vid åriig laxering, handlingar som har upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen (1956:623) saml handlingar som har avlämnats lill ledning för uppbörd av skalt, om han behöver del för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1988.

' Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015. - Senaste lydelse 1980; 189.

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att i 15 § lagen (1962:392) om husirulillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension' ordet "länsstyrelsen" skall bytas ul mol "länsskattemyndigheten".

31 Förslag till Prop. 1986/87:47
Lag om ändring i lagen (1986: 271) om ändring i lagen

(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1986:271) om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

dds att i 16 § ordet "länsstyrelserna" skaU bytas ul mol "länsskalte-myndigheterna",

dels alt ikraftträdandebestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i krafl den 1 juli Denna lag träder i kraft, i fråga

1987. Äldre beslämmelser gäller i om 16 § andrastycket den I Januari
fråga om avräkning av kommuner- 1987, och i övrigt den 1 juli 1987.
nas kosinader för kommunala bo- Äldre bestämmelser / 16 § första
stadstillägg för tid före ikraftträ- stycket gäller i fråga om avräkning
dandel. av kommunernas kostnader för

kommunala bostadstillägg för tid

före den 1 JuU 1987.

32 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 63) 'om förlustavdrag

Härigenom föreskrivs att i 11 § lagen (1960:63) om förlustavdrag' ordel "taxeringsintendeni" skall bytas ul mot "länsskattemyndighet".

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1983:987 II § 1983:987.

33 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) om särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs att i 1, 3, 4, 4 a, 5 och 6 §§ lagen (1965: 269) om särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.' ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskallemyndighel" i molsvarande form.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 4 § 1985:534

lagens rubrik 1977; 191 4 a § 1985; 534

1 § 1982: 1054 5 § 1977: 191

3 §1979: 1161 6 §1977:191. 66

34 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1967: 96) om särskild nyanskaffningsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967: 96) om särskild nyanskaffningsfond'

dels alt 11 § skall upphöra alt gälla,

dels att i 8 och 10 §§ ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senasle lydelse av lagens rubrik 1984:1074 8 § 1984: 1074

10§ 1984;1074

11§ 1984:1074.

35 Förslag till

Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967: 198)

Härigenom föreskrivs all i 3, 40 och 57 §§ folkbokföringslagen (1967: 198)' ordel "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskaltemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1985:1121 40 § 1985:1121 57 § 1982; 1135.

36 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av faslighet'

dels att 13 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 4, 10 och 11 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

' Senasle lydelse av lagens rubrik 1976:345 4 § 1976: 345

10§ 1976:345

11§ 1976:345

13 §1976:345. 67

37 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1969: 738) om rätt att vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m. m.

Härigenom föreskrivs all i 3 § lagen (1969: 738) om rätl all vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Pelroleumindu-striens Beredskapsfond, m.m. ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

38 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970: 624)' dels att i 17, 21, 22, 25 och 29 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskattemyndighet" i molsvarande form, dels att 27 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

27 §-

Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till restitution av vad som innehållits för myckel.

Ansökan om restitution skall göras skriftligen hos riksskatteverket senasl vid utgången av femte kalenderårel efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan ulredning om all kupongskatt innehållits för sökanden liksom ulredning till styrkande av atl skattskyldighet ej föreligger för honom.

Beslut rörande restitution får anstå inlill dess fräga om skattskyldighet för utdelningen enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt slutligen prövats.

Föreligger de förutsättningar för Föreligger de förutsättningar för
restitution som anges i första restitution som anges i första
stycket först sedan länsrätt, den stycket först sedan länsrätt, kam-
mellankommunala skatterätten, marrätl eller regeringsrätien med-
kammarrätt eller regeringsrätten delat beslul angående utdelningsbe-
meddelal beslut angående utdel- loppet eller efter det all uldelnings-
ningsbeloppet eller efter del atl ut- berättigad åsatis efterlaxering för
delningsberättigad åsatts eflerlax- detsamma, kan ansökan om reslitu-
ering för detsamma, kan ansökan tion göras hos riksskatieverkel se-
om reslitution göras hos riksskatle- nast inom etl år efler det beslulel

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:996

25 § 1980:76

29 § 1974:996.
-Senaste lydelse 1979: 182, 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

verkel senast inom ett år efter del meddelades eller eftertaxeringen beslutet meddelades eller eftertax- skedde, eringen skedde.

Är den som har rätt fill restitution av kupongskatt skyldig atl erlägga skall enligl denna lag eller uppbördslagen (1953: 272), gäller 68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen i fillämpliga delar.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1987. Äldre beslämmelser i 27 § tillämpas allQämt i fråga om beslut av mellankommunala skatterätten.

39 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet

Härigenom föreskrivs att i 4, 5 och 6 §§ lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet' ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndigheten".

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1987. ' Lagen omtryckt 1980; 960.

40 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs att 1, 9, 27 och 33 §§ förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§'
Denna lag gäller rättskipning i re- Denna lag gäller rättskipning i re-

geringsrätten, kammartätt, länsrätt geringsrätlen, kammarrätt ocAläns-och den meUankommunala skalle- rätt samt i försäkringsöverdomsto-rätten saml i försäkringsöverdom- len och försäkringsrätt, stolen och försäkringsrätt.

9§

Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet.

' Senaste lydelse 1979; 167.

Senaste lydelse 1983:461. 69

42 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att i 54 a § lullagen (1973:670)' ordet "länsstyrelse" skall bytas ul mot "länsskatlemyndighel".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. ' Senaste lydelse av .54 a § 1986: 315.

43 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond

Härigenom föreskrivs att i 8, 10, II och 19 §§ lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond' ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskatlemyndighel" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 8 § 1983:666

10§ 1983:666

11§ 1983:666 19 § 1983:666.

44 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond

Härigenom föreskrivs atl i 7, 9, 10 och 18 §§ lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond' ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ul mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 7 § 1983:667

9 § 1983:667

10 § 1983:667
18 § 1983:667.

45 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:989) om insättning på investeringskonto för skog

Härigenom föreskrivs atl i 7 och 16 §§ lagen (1974:989) om insättning på
investeringskonto för skog ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "länsskatlemyndighel" i motsvarande form.
------------ 71

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

46 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i kommunallagen (1977: 179)

Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 5 § kommunallagen (1977: 179) ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

47 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd

Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (1978:401) om exportkreditstöd ordel "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

48 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisafionsvinsl

dels att i 7, 8 och 9 §§ ordel "skattechefen" skall bytas ut mot "länsskallemyndigheten '',

dels att i 13 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mol "länsskattemyndighelen",

dds alt 12 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12                                                                          §'
Uppskov erhåUes endast om den Uppskov erhälles endast om den
skallskyldige   framställer   elt   yr- skattskyldige   framställer   ett   yr
kande om detta hos taxeringsnämn- kände om della hos taxeringsnämn
den eUer, såvida besvär har anförts, den eller, såvida besvär har anförts,
hos länsrätten, eller om besvären hos länsrätten. Yrkandet skall gö-
skaU prövas av den mdlankom- ras på blankett enligl ett formulär
munala skatterätten, hos denna. som   riksskatteverket   fastställer.
Yrkandel skall göras på blankett TUl självdeklarationen skall fogas
enligl ett formulär som riksskatle- två exemplar av blanketten,
verket fastställer. Till självdeklara
tion skall fogas två exemplar av
blanketten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelse i 12 § tiUämpas intill utgången avjuni 1988.

' Senaste lydelse 1979; 187. 72

49 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189)

Härigenom föreskrivs att i 10 och 11 §§ bötesverkställighetslagen (1979:189) ordel "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ul mol "länsskaltemyndighet" i molsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

50 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs att i 11, 13, 15 och 16 §§ lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ul mol "länsskatlemyndighel" i motsvarande form.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

51 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:609) om allmän investeringsfond '

dels att i 3, 15 och 17 §§ ordet "länsstyrelsen" skall bytas ul mol "länsskattemyndigheten",

dels att 14 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2 Medel, som har inbelalals till konto för investering, får utbetalas endasl

a) i faU som avses i 8 § första stycket,

b) i faU som avses i 9 § försia slycket,

c) om allmän investeringsfond i fall som avses i 11 § första slyckel a)—g) helt eUer delvis har återförts tUl beskattning,

d) om beslut har meddelals att företaget skall försättas i konkurs,

e) om allmän investeringsfond helt eller delvis har överförts tUl annat
företag och medlen därför skall överföras liU annat företags konlo för
investering eller

O om företaget för visst beskattningsår inbetalat mer än tre Qärdedelar av det belopp som förelagel avser att avsätta till allmän investeringsfond

' Senaste lydelse av

3§ 1986:481

15 § 1986:481

17 §1983:668.
Senaste lydelse 1984:1091. 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

eller för vilkel avdrag vid laxeriingen har medgetts enligt bestämmelserna i 2§.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetalade medel.

I fall som avses i försia stycket c) 1 fall som avses i första slyckel c)
skall länsstyrelsen på framslällning skall länsskattemyndigheten på
av förelaget besluta om utbetalning framställning av förelagel besluta
av medel som svarar mot tre Qärde- om utbetalning av medel som sva-
delar av den återförda fonden i den rar mot tre Qärdedelar av den åler-
mån medlen inte tidigare har åler- förda fonden i den mån medlen inle
gåtttill företaget. Sådanl beslul får tidigare har ålergäll till förelagel,
inte utan medgivande av laxerings- Om hinder inle föreligger får så-
iniendeni fattas förrän laxeringen dant beslul fattas även om taxering-
för del beskaltningsår, dä återfö- en för det beskattningsår, då äter-
ringen har skett, har vunnii laga föringen har skett, inte har vunnit
kraft. laga kraft.

I fall som avses i första stycket f) I fall som avses i första slyckel f)

skall länsstyrelsen på framslällning skall länsskattemyndighelen på

av företaget besluta om utbetalning framstäUning av företagel besluta

av det överskjutande beloppet. om utbetalning av del överskju
lande beloppel.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

52 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

Härigenom föreskrivs att i 15 § lagen (1979: 610) om allmän investerings-reserv' ordel "länsstyrelsen" skall bytas ul mot "länsskallemyndigheten".

Denna lag träder i krafl den I januari 1987. ' Senaste lydelse 1986:482.

53 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om insättning pä tillfälligt vinstkonto'

dels atl i 6, 14, 16 och 19 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskaltemyndighet" i molsvarande form,

dels all 15 § skall ha följande lydelse,

' Senaste lydelse av
6§ 1983:670
14 § 1986: 483
19 §1983: 670. 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

15 §

Företag som skall betala in medel till vinstkonlo skall vid självdeklaralionen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga lill grund för inbe-lalningsskyldigheten. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligl formulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag som vid beskattningsärels utgång har vinslfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin vinstfond skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligl formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas bevis från riksbanken angående insättning på vinstkonto.

Efter anmaning är ett företag. Efter anmaning är ett företag,
som avses i I §, skyldigt att lämna som avses i I §, skyldigt alt lämna
uppgifter enligt första stycket. An- uppgifter enligt första stycket. An
maningen får utfärdas av chef för maningen fär utfärdas av länsskat-
laxeringsenhet eller revisionsenhel, lemyndighel eller taxeringsnämnd,
taxeringsnämnd eller taxeringsin- I anmaningen får vite föreläggas.
/e/je«/. I anmaningen fär vite före- Bestämmelserna om vite i 123 —
läggas. Bestämmelserna om vite 125 §§ taxeringslagen (1956:623)
i 123-125 §§ laxeringslagen gäller i tillämpliga delar på sådanl
(1956: 623) gäller i tillämpliga delar vite.
pä sädant vite.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

54 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981: 296) om eldsvådefonder

Härigenom föreskrivs att i 12 och 13 §§ lagen (1981:296) om eldsvådefonder ordel "länsstyrelsen" skall bytas ul mol "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

55 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs att i 9, 11, 18, 20, 25, 27, 28, 30 och 31 §§ lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beiräffande vissa uppdragsersätlningar' ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskatlemyndighel" i motsvarande form.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 9§ 1983:856

20 § 1985: 152 _

25 §1985:114. '

56 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter

Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 5 § lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfäUigheler ordel "länsstyrelsen" skall bytas ul mol "länsskattemyndighelen".

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1987.

57 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982: 1185) om inbelalning på särskilt investeringskonto'

dels all i 3, 6, 14, 16 och 19 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ul mol "länsskaltemyndighet" i motsvarande form,

dds all 15 § skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

15 §

Företag som skaU beiala in medel lill särskilt invesleringskonlo skall i självdeklaralionen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga till grund för inbetalningsskyldigheten. Uppgtftema skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag som vid beskattningsårets utgång har särskild investeringsfond eUer som under beskattningsåret har avvecklat sin särskilda investeringsfond skall i självdeklarafionen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling. Uppgiflerna skall lämnas i tvä exemplar på blankett enligl formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas bevis frän riksbanken angående inbelalning pä särskilt invesleringskonlo.

Efter anmaning är ell företag, Efter anmaning är elt förelag,
som avses i 1 §, skyldigt att lämna som avses i 1 §, skyldigt att lämna
uppgifter enligt försia stycket. An- uppgifter enligl försia stycket. An
maningen får utfärdas av chef för maningen får utfärdas av länsskat-
laxeringsenhet eller revisionsenhet, lemyndighel eller taxeringsnämnd,
taxeringsnämnd eller taxeringsin- I anmaningen får vite föreläggas.
/ Beslämmelsema om vite i 123-
läggas. Bestämmelserna om vile 125 §§ taxeringslagen (1956:623)
i 123-125 §§ taxeringslagen gäller i tiUämpliga delar på sådant
(1956:623) gäller i lillämpliga delar vite.
på sådant vite.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senasle lydelse av
3 § 1983:985
6§ 1983:671
14 § 1986:484
19 §1983:671. 76

58 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m. m.

Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1984:533) om arbetsställenummer m. m. ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto'

dels att i 3, 6, 14, 16 och 19 §§ ordel "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskatlemyndighel" i motsvarande form,

dds att 15 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Förelag som skall betala in medel till förnyelsekonto skall i självdeklaralionen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga till grund för inbe-lalningsskyldigheten. Uppgiflerna skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag som vid beskattningsårets utgång har förnyelsefond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin förnyelsefond skall i självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär som fastställs av riksskaiteverket. Till deklarationen skall fogas bevis från riksbanken angående inbetalning på förnyelsekonto.

Efter anmaning är elt förelag. Efter anmaning är ell företag,
som avses i I §, skyldigt atl lämna som avses i I §, skyldigt alt lämna
uppgifler enligt försia stycket. An- uppgifter enligl försia stycket. An
maningen får ulfärdas av chef för maningen får utfärdas av länsskai-
taxeringsenhet eller revisionsenhet, lemyndighel eller taxeringsnämnd,
taxeringsnämnd eller taxeringsin- I anmaningen fär vite föreläggas,
/é-weff/. 1 anmaningen får vite före- Bestämmelserna om vite i 123-
läggas. Bestämmelserna om vile 125 §§ taxeringslagen (1956:623)
i 123-125 §§ taxeringslagen gäller i tillämpliga deiar på sådant
(1956:623) gäller i fillämpliga delar vite.
på sådant vite.

Denna lag träder i krafl den I januari 1987.

Senaste lydelse av 14 § 1986; 485. 77

Proposition om ändringar i taxeringsorganisationen

1 Inledning 1.1 Bakgrund

Sedan några år bedrivs etl omfattande reformarbete i syfte atl förenkla och förbättra skattesystemet. Flera stora reformer har redan genomförts. Mest omfattande är den av riksdagen förra våren beslutade nyordningen med en förenklad självdeklaration (prop. 1984/85: 180, SkU 60, rskr. 375, SFS 1985:405 m. fl.). Den innebär atl ca fyra miljoner löntagare och pensionärer fr. o. m. nästa år kan använda sig av en starkt förenklad deklarationsblankett. Samtidigt förenklas de materiella beskattningsreglerna, bl.a. genom höjda schablonavdrag.

Till gmnd för reformen låg det av skatteförenklingskommitlén (B 1982:03) år 1984 lämnade beiänkandei (SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration. Kommittén har därefter avgett ytterligare tvä betänkanden. Förra hösten kom belänkandet (SOU 1985:42) Förenklad taxering (ledamöter vid avgivandet av beiänkandei var f.d.. generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, riksdagsledamöterna Tage Sundkvist, Knut Wachtmeister, Hans-Olof Weslberg, Anna Lindh och Karl-Erik Svanberg, rektorn Wilhelm Gustafsson, länsrådel Sven Gunnarsson och lagmannen Berlil Wennergren) och i somras (Ds Fi 1986: 20) Ersättning för kostnader i skalleärenden och skattemäl.

Jag skall i det följande behandla betänkandet Förenklad taxering, som innehåller principförslag om laxering, omprövning, process m. m. Belänkandet innehåller således inga lagförslag. Sådana avser kommittén atl lägga fram i ett senare betänkande. Sammanfattningen av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Belänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas fill protokollet som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns lillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 3902/85).

Kommitténs principförslag om den framtida utformningen av taxerings-
förfarandet och skatteprocessen har samband med riksdagens beslut förra
hösten om en ny sammanhållen skatteförvaltning (prop. 1985/86: 55, BoU 79

11, rskr. 82). Den nya organisationen skall träda i kraft den 1 januari 1987. Prop. 1986/87: 47 Beslutet föranleder viss lagsttftning som jag också tar upp i det här ärendet.

En ytterligare fråga som har samband med bl. a. skatleförenklingskommitléns principförslag är vad som i framfiden bör gälla i fråga om mellankommunala skallerätlen (MKSR) och allmänna ombudet för mellankommunala mål (AO). Arbetsuppgifterna för MKSR och AO är för närvarande kopplade till reglerna om kommunal laxering. Riksdagens beslul (prop. 1984/85: 70, SkU 23, rskr. 110) om att slopa den kommunala laxeringen för juridiska personer leder tiU att MKSR och AO förlorar en stor del av sina arbetsuppgtfler om inte besvärsreglerna ändras. Besvär enligt den nya ordningen kan anföras i anslutning tiU 1986 års taxering. I nyssnämnda proposition uttalade jag alt tiden fram till dess borde utnyttjas för en grundligare översyn beträffande MKSR:s och AO:s framtida stäUning. En sådan översyn har presenterats i en inom finansdepartementet upprättad promemoria (Ds Fi 1986:5) Mellankommunala skatteräiten m.m. Även promemorian har varil föremål för remissbehandling. En förteckning över remissinstanserna bör fogas lill protokollet i detla ärende som bUaga 3. En sammanslällning av remissyttrandena har gjorts i finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 268/86). Jag avser att nu även ta upp frågan om MKSR:s och AO:s framlida ställning.

En annan fräga som jag behandlar i det följande gäller ordningen för ingivande av besvär på skatteområdet. Denna fråga aktualiseras främsl med anledning av de av riksdagen i april 1986 antagna förslagen lill ny förvaltningslag och ändringar i förvaltningsprocesslagen (prop. 1985/86:80, KU 21, rskr. 202, SFS 1986: 223 och 224). Dessa lagändringar påverkar nämligen den nuvarande ordningen för ingivande av besvär pä skatte- och uppbördsområdel.

Riksdagen beslutade våren 1986 i bl. a. förenklingssyfte att dels slopa den kommunala garanti- och utbobeskattningen m.m. (prop. 1985/86: 150 bil. 1, SkU 50, rskr. 360, SFS 1986:473 m.fl.), dels avskaffa sambeskattningen av makars B-inkomsler och vidta vissa andra förenklingar (prop. 1985/86: 130, SkU 40, rskr. 332, SFS 1986: 507 m. fl.). Jag behandlar här de ändringar som lill följd av nämnda riksdagsbeslul behöver göras i bl. a. taxeringslagen (1956: 623) och uppbördslagen (1953:272).

Regeringen beslutade den 11 september 1986 att inhämta lagrådets yllrande över de grundläggande förslagen liU lagändringar i nu nämnda frägor. Förslagen hade upprättats inom finansdepartementet, i några fall i samråd med justiliedepartemenlet. Följande lagförslag remitterades tUl lagrådet,

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskalt,

4. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvahningsdomstolar,

5. lag om ändring i lagen (1986:169) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i laxeringsfrå- Prop. 1986/87:47 gor.

1 fräga om de till lagrådet remillerade lagförslagen föreslår jag atl det görs ändringar dels i två lagrum, 73 och 75 §§, i förslagel lill lag om ändring i laxeringslagen, dels i förslagel till lag om ändring i sekrelesslagen. 1 de två lagrummen i taxeringslagen föreslär jag endast mindre redaktionella ändringar i förhållande till de av lagrådet granskade förslagen. Till prolokollet i detla ärende bör med hänsyn härtill, som bilaga 4, endast fogas lagrådsremissens förslag lill lag om ändring i sekrelesslagen.

Lagrådel har i silt yltrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 5, endast haft erinringar mol förslaget till ändring i sekretesslagen. I del följande återkommer jag därför till lagrådets yttrande enbart i det avsnitt (2.3.7) där sekretessfrågorna behandlas.

Som jag framhöll i lagrådsremissen föranleder de nu berörda ämnena åtskilliga lagändringar utöver de grundläggande lagförslag som remitterades till lagrådet. Jag lar nu också upp dessa kompletterande lagförslag.

Dessulom tar jag upp ett par förslag som rör den förenklade självdeklaralionen. För det första förulsäller införandet av denna att en del jusleringar görs i lagstiftningen om skatteregislret. För det andra aktualiseras en smidigare beslutsordning för förenklade självdeklarationer. RSV har i en framställning till regeringen lagt fram förslag om det. Framställningen har nyligen remissbehandlats. Yttranden över framställningen har avgells av kammarrälten i Göleborg, skallechefen i Stockholms län, skallechefen och de lokala skaltemyndigheterna i Göteborgs och Bohus län samt taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

1.2 Allmänna synpunkter

Regeringens målmedvetna satsning de senasle åren på all förenkla och förbättra skattesystemet har som jag inledningsvis nämnde redan resulterat i en rad stora reformer. Dessa gäller såväl de maleriella beskattningsreglerna som beskaliningsförfärandet och skatteorganisationen.

Reformen med en förenklad självdeklaration fr, o, m. 1987 års laxering innebär direkta förenklingar av såväl förfarandereglerna som de maleriella beskattningsreglerna. Slopandet av den kommunala laxeringen för juridiska personer fr.o.m. 1986 års taxering (prop. 1984/85: 70, SkU 23, rskr. 110, SFS 1984: 1060 m.fi,) är i första hand en förenkling av de maleriella reglerna men reformen kommer givelvis att underiälla även taxeringsförfarandel hos myndigheterna. Av samma karaklär är tvä reformer som beslutades under föregående riksmöte. Jag tänker på dels slopandet av sambeskattningen av B-inkomsler, dels avskaffandet av beskatlningen av fysiska personer i annan kommun än hemortskommunen. Även dessa reformer har således posiliv effekt på såväl själva regelsystemet som beskaliningsförfärandet.

Av de anförda exemplen framgär alt målsättningen med del pågående reformarbetet är bl.a, att skapa enklare beskattningsregler som gör det lättare för såväl enskilda som myndigheler alt överblicka regelverket och

6 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 47

all samtidigt åstadkomma elt smidigare deklarations- och laxeringsförfa- Prop. 1986/87:47 rande.

En annan viklig målsättning är alt skapa en effektivare skatteförvaltning som bättre än den nuvarande kan tillgodose rättvisa och likformighet vid beskattningen. Kraven pä taxeringsförfarandel vad gäller kvalilet, snabbhet, service m.m. har blivit allt starkare. Ell första steg i riktning mot en förbättring i dessa avseenden togs genom riksdagens beslut om en ny sammanhållen skalteförvaltning som bl. a. innebär all skatteförvaltningen får en självsländig organisalion och atl riksskatteverkets ställning slärks. Beslutet ökar möjligheterna till elt enhetligt uppträdande från hela skatteförvaltningens sida utan atl därför underordnade myndigheters självbestämmanderätt i enskilda frågor går förlorad.

Genom riksdagens nämnda beslut skapas alltsä förutsättningar för en fast ledning av beskattningsverksamheten. Myckel återstår emellertid att göra innan man fär en bra organisalion av skatteförvaltningen. Ell problem i den nuvarande organisalionen är att beslutsfunktionen i första insians är fördelad på elt mycket stort antal organ, närmare bestämt ca 2600 taxeringsnämnder. Detla gör all del är mycket svårt all uppnå Ukformighet vid taxeringen. Ell annal problem är att det ofta tar mycket lång tid att fä rättelse i felaktiga taxeringsbeslut. Detta beror pä atl skattemyndigheternas möjligheter att rälla fel är relativt begränsade och alt domstolarna på en del håll har stora målbalanser. Jag lägger i det följande fram principförslag som är inriktade främst pä att komma till rätta med de nu angivna problemen.

Del första reformbehovet gäller således beslutsfattandet. Det är då atl märka att för närvarande granskas en betydande del av deklaralionerna av fritidsfunktionärer. Redan till nästa års laxering kommer fritidsgranskningen emellertid alt minskas kraftigt så att den hell dominerande delen av deklarationerna dä kommer att granskas av Qänsleman inom skalteförvaltningen som etl tjänsteåliggande. En fullständig avveckling av fritidsgranskningen bör kunna ske inom en nära framtid. Avvecklingen bör leda till en kvalitetsförbättring av del underlag som tillhandahälls vid beslutsfattandet och därmed också till bättre beslut.

Genom de förenklade deklaralionerna minskar belaslningen på både granskare och beslutsfattare. Därmed kan resurserna koncentreras lill Ivistiga och svårbedömda ärenden. Detta bör också få en gynnsam inverkan på kvaliteten på taxeringsbesluten.

Som jag nyss antydde bör en koncenlration ske också på del sättet att antalet beslutsorgan minskas. Del är då naturligt all överväga om inte beslutsfattandet kan läggas hos de skattemyndigheter som ansvarar för granskningen av deklarationerna. Det är ju redan i dag så all del är granskningsQänslemännen som i realiteten svarar för en stor del av beslulen i olvisliga ärenden och all nämnden i form av ordföranden mera har ett formellt beslutsansvar i sädana ärenden. En reform av beslutsorganisa-fionen i första instans bör således la sikle på all flytla över beslutsfunktionen från taxeringsnämnderna till länsskattemyndigheterna och de lokala skaltemyndigheterna. Jag återkommer strax till denna fråga.

Del andra reformbehovet innebär somjag nyss antydde all en ny prov- Prop. 1986/87: 47 ning av en tvistefråga eller en rättelse av elt uppenbart fel kan ske snabbt och enkell. Det nuvarande systemet har i det avseendet klara brister. Det finns visserligen möjligheter atl begära både omprövning i taxeringsnämnd av ett taxeringsbeslut och rättelse hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelse. Men dessa möjligheter svarar inte på långl när mot de krav som ställs. En statistisk undersökning som för ett par är sedan gjordes vid några länsrätter tyder sålunda på att endast en Qärdedel av de deklaranter som anförde besvär dessförinnan hade begärt omprövning av sina ärenden i taxeringsnämnden. Ömprövningsinslilulet lider av bl. a. den stora svagheten atl det inte kan utnytQas efter ulgången av laxeringsperioden, dvs. oktober månad laxeringsåret, eftersom nämnden då avvecklas. Möjligheterna till rättelse hos de ordinarie skattemyndigheterna, dvs. länsstyrelserna (länsskattemyndigheterna) och de lokala skallemyndighelerna, har på senare lid vidgals men innehåller också stora begränsningar. Rättelse kan sålunda normall ske bara i fräga om uppenbara formella fel. Möjligheterna till en ytterligare utvidgning av rältelseinstilutel är små inom ramen för nuvarande beslutsorganisation som ju bygger pä atl det är taxeringsnämnden och inte de vanliga skattemyndigheterna som har all fatta taxeringsbesluten.

Resultatet har blivit en anhopning av besvär i länsrätterna. Undersökningar som skatteförenklingskommiltén ulföri visar alt av de mål i länsrät--lerna som väckts av skattskyldiga är inemot 40 % olvisliga och ytterligare 20 % endast delvis Ivistiga. En domstolsbehandling av olvisliga frågor är självfallel en onödig omgång. Besparing i tid och pengar för bäde de enskilda och det allmänna uppkommer om sädana frågor kan hanleras inom de ordinarie skattemyndigheterna. Även för domslolarnas del är del en bäitre lingens ordning om domstolarnas särskilda kompelens koncenlreras på ivistiga ärenden.

Del finns alltså brister i taxeringsförfarandel som kan återföras lill förfarandeis uppbyggnad. Möjligheterna atl inom ramen för den befintliga modellen genomföra tillräckliga förbättringar är begränsade. En nackdel med den nuvarande beslutsorganisationen är som nämnts att nämnden upphör med sill arbete i samband med utgången av taxeringsperioden. Det förhållandet lägger hinder i vägen för en behövlig utvidgning av rättelse-och omprövningsmöjligheterna. Mycket talar för all även lösningen av del sist berörda problemet ligger i att flytta beslutanderätten "till länsskaltemyndighetema och de lokala skattemyndigheterna med därav följande möjligheter till vidgade omprövningsmöjligheter.

De synpunkter jag nu fört fram har i stora delar även legat lill grund för kommitténs överväganden om taxeringsförfarandet. Övervägandena har mynnat ut i ett principförslag till ett i väsentliga delar nylt förfarande.

Kommilléns förslag innebär i korthet följande.

Taxeringsbesluten skall fattas av skattemyndigheterna, nämligen av lo
kal skattemyndighet beträffande deklarationer som granskas där och av
regional skattemyndighet i fråga om deklarationer som granskas där. En
insyn och elt inflytande för lekmän bevaras och försiärks genom alt de
dellar i skattemyndigheternas beslutsverksamhet och genom att deras 83

medverkan koncentreras lill vissa ärenden. Möjligheterna till omprövning Prop. 1986/87: 47 vidgas väsentligl genom en krafiig föriängning av omprövningsperioden. Omprövningsförfarandel förenas med regler som medför alt domstolsprövningen förbehålls ivistiga ärenden. Kommitténs principförslag innebär säledes en förskjutning av tyngdpunkten i beskaliningsförfärandet lill försia insians. Den föreslagna nyordningen innebär enligl kommillén påtagliga fördelar för deklaranterna. Kvalilelen, handläggningstiden, service m.m. påverkas i positiv riktning.

Bakom kommilléns nämnda förslag slår kommitténs samtliga ledamöier och huvuddelen av dess sakkunniga och experter. Det godtas vidare av en bred remissopinion.

För egen del kan jag också godta huvudlinjerna i kommitténs förslag. Genom en reform i den rikiningen skapas somjag i det föregäende utvecklat goda förutsättningar för all komma lill rätta med nuvarande problem rörande beslulsförfarandel i första insians.

När del sedan gäller det allmännas processföring presenterar kommittén alternativa lösningar. Även i den här delen bör enligl min mening målsättningen vara all förbättra förutsättningarna för ell enhetligt uppirädande frän skatteförvaltningen som helhet. Jag anser därför alt man bör söka en lösning där processföringsfunklionen sä långl möjligt integreras med andra funktioner inom beskaltningsföriärandet. Härigenom kan ansvarei för hela beskattningsverksamheten samlas inom en och samma organisalion.

Av vad jag anförl torde framgå all de förslag som jag i det följande kommer att ta upp avser en genomgripande nyordning av taxeringsförfarandel, skaiteprocessen och det allmännas processföring. I likhei med kommittén anserjag atl en nyordning bör läggas fast i sina huvuddrag av riksdagen innan detaljerna besläms. Del bör ankomma på skatteförenklingskommitlén atl efler riksdagens slällningstagande utarbeta erforderliga detaljförslag.

Det bör här ocksä nämnas att kommittén lämnal principförslag om ökade möjligheter att medge anstånd med alt betala skalt. Även för egen del anserjag att de nuvarande villkoren för ansiånd bör kunna mildras. Enligt min mening bör denna fråga tas upp i särskild ordning ochjag räknar med att kunna presentera ett förslag i ämnel inom en nära framlid.

Innan jag behandlar kommitténs belänkande länker jag la upp några frågor som enligt vad jag nyss antydde bör föranleda lagstiftning under höslen. Till att börja med gäller det den redan beslutade omorganisationen inom skatleförvallningen. För det andra gäller del mellankommunala skatterättens verksamhet. Som ett tredje ämne tar jag upp en del följdändringar till den nya förvaltningslagen. Ell Qärde lagstiflningsavsnitt behandlar några ändringar med anledning av bl. a. den förenklade självdeklarationen. Först därefter lägger jag fram mina principförslag om beskaliningsförfärandet. Slutligen redovisar jag vissa överväganden i några till förslagen angränsande frägor.

2 Förslag till lagstiftning

2.1 Länsskattemyndigheterna m. m.

Bakgrund

Enligt riksdagens principbeslut om en ny organisation för skatteförvaltningen skall länsstyrelsernas skatteavdelningar den 1 januari 1987 brytas ut ur länsslyrelserna och bilda egna myndigheter, länsskaltemyndigheter, en i varje län. En renodlad och sammanhållen beskatlningsorganisation kommer dä att bildas bestående av riksskatteverket, länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna. Riksskaiteverket skall få i uppdrag att leda verksamheten inom skatteförvaltningen. Länsskattemyndigheten skall leda beskattningsverksamheten i länel. Skatlechefsinstitulet skall avvecklas ur taxeringslagen (1956:623) m.fl. författningar. Del medborgerliga inflytandet över och insynen i skatteförvaltningens verksamhet skall förstärkas genom att länsskattemyndigheterna får en lekmannastyrelse i ledningen.

Till grund för regeringens förslag i frägan låg elt betänkande (SOU 1985:20) Sammanhållen skalleförvaltning från skatleförvaltningsutred-ningen (Fi 1984:03; utredningsman riksdagsledamoten Egon Jacobsson). Belänkandet har remissbehandlats. Betänkandet saml en förleckning över remissinstanserna och deras huvudsakliga inställning har fogals till prop. 1985/86: 55 som bilaga I resp. 2.

I prop. 1985/86: 55 framhöll jag att en kommitté borde tillkallas för att lämna förslag till den närmare ulformningen av länsskallemyndighelernas organisalion m. m. saml alt i övrigl förbereda omorganisationen. En sådan kommitté, organisationskommittén för skatteförvaltningen (Fi 1985:07), tillsattes i december 1985. Denna har lill regeringen lämnat vissa förslag om organisationen av länsskatiemyndigheterna. Kommiitén fortsätter silt arbete och bedriver det så atl den nya organisalionen kan börja sin verksamhet den 1 januari 1987.

Jag avser här alt med anledning av riksdagens principbeslut ta upp de frågor som enligt min mening bör föranleda ändringar i gällande lagreglering. Vidare kommerjag att redovisa vissa frågor där nägon reglering i lag inte krävs men där riksdagen enligt min mening bör informeras i det här sammanhangei.

Prop. 1986/87:47

RSV:s och länsskallemyndighelernas ledningsuppdrag inom skatteförvall- Prop. 1986/87: 47 ningen. Syftet är att skapa klara ansvars- och befogenhetsförhållanden.

Genom riksdagens principbeslut slås fast alt RSV:s roll skall förstärkas. Det övergripande ansvaret för beskattningsverksamheten, i vilket innefattas att en uppföljning sker, skall ligga hos RSV och detta ansvar skall förenas med befogenheter. RSV skall därför ha direktivrätt beträffande hur verksamheten ute i länen skall bedrivas. Som jag uttalade i den nämnda proposilionen bör RSV därvid ange principerna för granskningsarbetet, ambitionsnivåer, inriktning m. m. för såväl revisions- som taxeringsarbetel, mervärdebeskattningen samt uppbörds- och ADB-verksamheten i länen. Vidare bör RSV samordna och ge rikfiinjer för processverksamheten.

De befogenheter som enligt min mening bör tillkomma RSV har verket i slora delar redan i dag. Verket har sålunda bemyndigats atl meddela verkställighetsföreskrifter lill bestämmelserna i bl. a. taxeringslagen och uppbördslagen (1953: 272). Men i många fall kan det tfrågasättas vilken roll RSV egentUgen har mol bakgrund bl.a. av all organisalionen är splittrad och att en del bestämmelser i de lagar och förordningar som styr beskaliningsförfärandet uttryckligen ger andra skattemyndigheter ansvars- och styrningsfunktionerna. Pä exempelvis taxeringsområdet gäller att skattecheferna enligt 14 § laxeringslagen leder och ansvarar för deklaralionsgranskningen och annan kontroll vid laxeringen. RSV har här i formelll hänseende inget ledningsuppdrag. Vid den författningsreglering som nu bör äga mm bör därför markeras atl RSV skall ha den samlade ledningsfunktionen och säledes vara högsta förvaltningsmyndighet på ifrågavarande verksamhetsområden.

Vad närmare gäller rätten för RSV att meddela direkliv anser jag atl RSV liksom för närvarande skall få meddela de verkslälligheisföreskrifter som behövs pä bl. a. taxerings- och uppbördsområdena. En annan sak är atl de nuvarande bemyndigandena för RSV i en del fall getts en enligl min mening alltför vid omfattning. Del gäller särskilt bemyndigandet i 60 a § laxeringsförordningen (1957:513) som formellt setl ger RSV vittgående befogenheter att meddela verkställighetsföreskrifter till bl. a. de gmndläggande skattelagarna. Jag avser senare föreslå regeringen att en begränsning görs. Men regeringen bör kunna ge RSV utvidgade befogenheter alt meddela de underordnade myndigheterna bindande regler i frågor som inte direkt avser tillämpning av lag utan huvudsakligen rör arbelsformer, organisation e.d. Det kan exempelvis gälla att få till stånd kontrollinsatser beträffande ett visst slag av lran:;aktioner. En annan situation kan vara atl RSV för sin planerings- eller uppföljningsverksamhet behöver en viss typ av uppgifter från de handläggande myndigheterna och därför bör kunna bestämma atl uppgifterna skall lämnas till verket. RSV bör givetvis också kunna utfärda icke-bindande regler eller rekommendationer. Sådana bör kunna utfärdas t. ex. i fråga om deklaralionsgranskningen och avse vilka poster i en deklaration som granskaren normalt bör fästa särskild vikt vid.

Även vad gäller materiella beskattningsfrågor bör enligt principbeslutet
kravel på enhetlighet och lika behandling av alla skattskyldiga mötas med
en försiärkning på det centrala planet. RSV bör därför också i fortsättning- °"

en verka för lagenlighet och enhetlighet vid rättstillämpningen genom Prop. 1986/87:47 allmänna råd, uttalanden och, inom ramen för sin normgivningskompeiens i särskilda fall, föreskrifier. De uppfattningar som RSV därvid redovisar bör ges ökad lyngd så till vida all man pä regional nivå inle bör få utfärda rekommendationer som strider mot RSV:s. Bakgrunden är som jag anförde i prop. 1985/86: 55 all det förekommit att skattecheferna i sina meddelanden till granskare och taxeringsnämnder lämnat sinsemellan olika rekommendationer i tolknings- och tillämpningsfrägor och därvid frångått RSV:s uppfattning.

Enligl principbeslulet skall länsskattemyndigheten leda beskattningsverksamheten pä regional nivå. En länsskallemyndighel bör enligl min mening för länel på motsvarande sätt som RSV för hela landet få meddela de lokala skallemyndighelerna sådana direkliv i formella frågor som inte direkt avser tillämpning av lag. Den begränsningen måste dock gälla för länsskattemyndigheterna att eventuella direktiv endast får meddelas inom ramen för de riktlinjer RSV dragit upp. Detla innebär bl. a. atl länsskattemyndigheterna med beaklande av övergripande direktiv men i övrigl liksom nu skattecheferna skall fä ge föreskrifter för lokal skallemyndighets medverkan i taxeringsarbetet både till den del som gäller själva deklarationsgranskningen och den del som avser revisioner eller annan kontrollverksamhet Qämför 6 § laxeringsförordningen). Vad gäller laxeringsområdel kan de nya ansvars- och befogenhetsförhållandena beiräffande länsskattemyndigheten beskrivas så atl den skall spela samma roll som länsstyrelsen och skattechefen nu gör med det förbehållet alt verksamheten skall bedrivas under RSV:s överinseende. Därmed bör skapas förutsättningar för etl enhetligt uppirädande inom skatteförvaltningen i stort.

Den nya ordningen i fräga om ledningsfunktionen i såväl formellt som materieUl hänseende bör som jag här antytt och som också föreslogs i den nämnda propositionen uttryckas genom att del i de lagar som reglerar förvaltningens verksamhel las in bestämmelser om att RSV leder och ansvarar för verksamheten i landet. På motsvarande sätt bör anges att länsskallemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länel. Detla föranleder ändringar i bl.a. 18 § taxeringslagen, 72 § uppbördslagen, 61 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt och 17 kap. 19 § fastighetstaxeringslagen (1979: 1152).

Härutöver bör de ändrade ledningsuppdragen regleras i en för skalleförvaltningen gemensam inslmkfion. I denna bör alla de frågor rörande organisalionen av skalleförvaltningen som behöver en närmare reglering tas upp. Den nya inslruklionen bör således ersätta de nuvarande instmklio-nerna för RSV och de lokala skaltemyndigheterna och den del av länsstyrelseinslruktionen som avser skatteavdelningarnas verksamhel. Det ankommer på regeringen atl meddela de föreskrifier som instmklionen skaU innehålla.

Vad gäller ledningsfunktionen bör framhållas atl sådana direktiv som RSV och länsskattemyndigheterna enligt vad jag anfört bör få meddela delvis kan fä karaktären av föreskrifier i regeringsformens mening. Instruktionen för skatleförvallningen bör därför innehålla bestämmelser om

all dessa myndigheler får meddela underordnade myndigheter de föreskrif- Prop. 1986/87: 47 ler som behövs.

Det bör påpekas alt en sådan utformning av ledningsfunktionen inte innebär någon egentlig förändring av den rådande arbetsfördelningen mellan de olika myndigheterna, eftersom denna till helt övervägande del är beslämd genom särskilda författningsbestämmelser. 1 del nya ledningsuppdraget ligger däremot en befogenhel all påverka hur arbelel organiseras inom de olika myndigheterna.

En belydelsefull fråga som vid beslutsfattandet om en sammanhållen skalteförvaltning inle blev föremål för slutligt avgörande är den om processverksamheten. Del ansågs då att man borde avvakta remissbehandlingen av skatleförenklingskommitléns betänkande (SOU 1985:42) Förenklad taxering som innehåller olika alternativa lösningar vad gäller del allmännas processföring. Mina närmare överväganden och förslag i den här delen redovisar jag senare i samband med behandlingen av kommitténs betänkande (se avsnill 3.4). Jag föreslår där all uppgiften all föra del allmännas talan i laxeringsmål läggs på länsskattemyndighelen eller, i vissa fall, RSV som en myndighetsupppgift och följaktligen alt den nuvarande konstruktionen med mer eller mindre fristående taxeringsintendenier avvecklas. Med hänsyn till den ståndpunkten bör man enligt min mening redan vid inrättandet av länsskaltemyndighetema undanröja de oklara ansvars- och befogenhelsförhållanden som följer av nuvarande regler om alt del allmänna i laxeringsprocessen skall företrädas av en taxeringsintendeni. Det bör alltsä i bl. a. taxeringslagen anges att länsskattemyndighelen är det allmännas representant i taxeringsmål.

Slutligen bör nämnas alt den nya organisationen föranleder ätskilliga följdändringar i skatte- och taxeringsförfattningarna.

2.2 Mellankommunala skatterätten m. m. 2.2.1 Behovet av en särskild underrätt för taxeringsmål

Mitt förslag: Mellankommunala skatteräiten (MKSR) avvecklas. Besvär avseende sådana frågor som nu handläggs av MKSR skall handläggas inom länsrältsorganisalionen.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: En majoritet tillstyrker förslaget eller lämnar del utan erinran. Många inslanser för dock fram mer eller mindre krifiska synpunkter. Näringslivel är i allmänhet negativt inställt lill en avveckling och betonar därvid den höga kompetensen hos skatterätten och den enhetlighet denna skapat som underdomstol för storföretagens taxeringar.

MKSR påpekar att det är uppenbart atl vissa reformer behövs beträffande rättens målområde och föreslår en viss utvidgning av detta. MKSR anser all en nedläggning av rälien skulle få allvarliga konsekvenser för kvalilelen i rättstillämpningen, eftersom länsrätterna, där företagsbeskall-

ningsfrågor inte är särskilt frekventa, inte har lika goda möjligheter att Prop. 1986/87:47

upprätthålla erforderlig kompelens i sädana kvalificerade skattefrågor som MKSR nu handlägger.

Bakgrunden till mitt förslag:

MKSR:s behörighet m. m.

MKSR är en fristående allmän förvaltningsdomstol med säte i Stockholm. Ordförande och nämndemän i MKSR förordnas av regeringen. Vid MKSR tjänstgör i övrigl elt Qugolal personer, däribland en kanslichef och lolv andra handläggare.

MKSR prövar vissa mäl enligl skatte- och taxeringsförfatlningarna.

Den grundläggande behörighetsregeln finns i 73 § andra stycket taxeringslagen. TL. Regeln innebär all MKSR är behörig domstol om den skattskyldige har en förvärvskälla som kommunalt beskaltas i mer än etl län. Skall besvär rörande en fysisk persons taxering prövas av MKSR prövar den ocksä besvär som gäller maken och hemmavarande barn under 18 år.

MKSR är också rält insians om besvären gäller i vilket län den skallskyldige skall laxeras (73 § tredje stycket TL).

Kompetensområdei för MKSR vidgades väsentligt år 1971 genom införandet av den s.k. koncernbolagsregeln (73 S Qärde stycket TL). Den innebär atl MKSR prövar besvär rörande laxering av alla akliebolag som ingår i en koncern om bolagen har lämnal eller skulle ha lämnal självdeklaration inom skilda län. Regeln medförde alt anlalel mellankommunala juridiska personer ökade från ca I 500 till ca 12000. Pä några undanlag när är börsbolagen och deras dotterbolag mellankommunala. Därtill kommer ett stort antal mindre och medelstora företag med dotterbolag.

Till de mål som MKSR prövar hör också mål som tas över enligt 105 § 2 mom. TL, Del är fråga om fall där konsekvensändring skall göras i en taxering i etl annal län. Målet i hela dess vidd skall dä prövas av MKSR. I allmänhet gäller det makar som är bosatta i olika län.

Det allmännas talan vid MKSR förs av allmänna ombudet för mellankommunala mål (AO). Behörigheten för AO följer direkt av TL. AO är chef förden lill RSV knutna enhelen för allmänna ombud och har ställning som skattechef. Även hos AO sysselsätts elt Qugolal personer.

Tidigare förslag rörande MKSR

MKSR föregicks av en mellankommunal prövningsnämnd. Denna inrätta
des år 1928. Tillkomsten av en mellankommunal instans hängde samman
med svårighelerna att få lill sländ en enheilig taxering i de fall då inkoms
ten av en förvärvskälla skulle fördelas lill beskattning mellan kommuner i
skilda län. I sådana fall kunde, om de olika beskallningsmyndighelerna
inte var av samma uppfallning om inkomstens storlek och fördelning, den
skattskyldige lidigare få rätlelse och en enheilig taxering först i kammarräl
ten. Som argument för en mellankommunal insians åberopades också det
olämpliga i alt en länsprövningsnämnd avgjorde taxeringarna när del före
låg konkurrens om beskattningsunderlaget mellan tvä eller flera län. 89

I samband med inrättandet av länsrätter och länsskatterätler år 1971 Prop. 1986/87:47 ombildades mellankommunala prövningsnämnden lill skatterätt. Kansliet, som tidigare stått under ledning av AO, inordnades under RSV. AO, som alllsä upphörde att vara chef för kansliet, inordnades också administrativt under RSV.

Ett principbeslut om utbrytning av MKSR från RSV fattades år 1978 (prop. 1977/78:170, KU 1977/78:47, rskr. 308). Genomförandel senarelades emellerlid mol bakgrund bl. a. av en ivekan om i vad mån MKSR skulle samordnas med länsskatlerällen i Stockholms län. I det kommittébetänkande som föregick propositionen föreslogs att MKSR skulle inordnas i länsskatterätten. Enligl kommilléns mening talade organisatoriska synpunkier starkt mot atl MKSR blev en självsländig myndighel. Några remissinslanser ifrågasatte emellertid om MKSR borde inordnas i länsrätten och del framhölls bl. a. alt i mål hos MKSR förekommer intressekonflikter mellan kommuner. I proposilionen anförde föredraganden alt frågan om på vilket säll en administrativ samordning borde ske borde övervägas yllerligare med hänsyn till bl. a. remissynpunkterna.

Utbrytningen till en fristående allmän förvaltningsdomstol skedde den 1 juli 1981 (prop. 1980/81: 143). Anknyiningen fill länsrätten i Stockholms län begränsades lill att de båda domstolarna fick dela vissa funktioner såsom vaktmäsleri, kopiering och telefonväxel.

Vid riksdagsbehandlingen av proposilionen om genomförandet av utbrytningen väcktes en motion om besvärsreglerna vid fullföljd till kammarrätt. I motionen föreslogs alt del skulle undersökas om del var möjligt att införa ell system där samtliga mål som avgörs av MKSR vid besvär hänförs till endasl en kammarrätt. Utskottet avstyrkte motionen och anförde bl. a. följande (JuU 1980/81:34 s. 7): "Som framgårav redovisningen i del föregående kan det här röra sig om invecklade skallerällsliga förhållanden, ofta av särpräglad natur. Det är alllsä många gånger fråga om kvalificerade mäl av betydande svårighetsgrad. Dessa mål bör enligt utskottets mening uigöra ett välkommet lillskotl fill de målgrupper som i övrigl ankommer på kammarrätterna och därmed verka stimulerande på rättsskipningen där."

I samband med slopandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer kom man på nytt in pä frågan om MKSR. I propositionen (prop. 1984/85:70 s. 161) konstaterade jag all ell beslul om en slopad kommunal-laxering av juridiska personer skulle leda till atl MKSR förlorade slörsia delen av sina arbelsuppgifter. Jag ansåg det emellertid inte nödvändigl att i det lagstiftningsärendet ta ställning till MKSR:s framtida roll i taxeringsprocessen. Vad gäller AO konstaterade jag alt dennes funkiion och ställning är direkt kopplad fiU MKSR. Frågorna rörande domstolen och AO borde därför behandlas i ett sammanhang.

Vid riksdagsbehandlingen av den sisinämnda proposifionen underströk skatteutskottet (SkU 1984/85:23 s. 161) att MKSR:s verksamhet dittills haft väsenllig belydelse för en enheilig praxis i många svåra och betydelsefulla taxeringsfrågor. Utskottet anförde vidare att det givetvis är av vikt att man i den kommande översynen noga undersöker möjligheterna att i

samlad form behålla den särskilda kompetens som MKSR kunnat förvärva Prop. 1986/87: 47 genom den nuvarande ordningen.

Skälen för mitt förslag: Under senare år har ell flertal reformer genomförls i syfle all förenkla de maleriella och formella skallereglerna. Reformerna har bl. a. berört den kommunala taxeringen.

Fr. o. m. 1985 ärs laxering har de s. k. utbotaxeringarna avskaffats för fysiska personer och dödsbon. Del innebär all taxeringsnämnden i hemortskommunen beslular om taxering lill kommunal inkomstskatt även i fråga om inkomster som härrör från förvärvskällor i andra kommuner.

Fr. o. m. 1986 ärs laxering har laxeringen tiU kommunal inkomstskatt slopats för juridiska personer.

Dessa ändringar innebär således att den skattskyldige - oavsett om det är fråga om en fysisk eller juridisk person - taxeras enbart av taxeringsnämnden i hemortskommunen. Del förekommer säledes inte längre att tvä taxeringsnämnder har alt bedöma den skattskyldiges taxeringar med åtföljande risk för olika resultat och för alt en enhetlig taxering kan komma lill slånd först i andra instans.

En annan förenklingsätgärd som också gäller fr. o. m. 1986 ärs laxering och som påverkar kommunalbeskallningen är att kommunernas och församlingarnas skatteinkomster inte skall korrigeras i efierhand pä grund av gjorda taxeringsändringar i högre instans. Skatten skall i stället ulgä enbart enligt taxeringsnämndens beslut.

På grundval av kompletteringspropositionen 1986 (prop. 1985/86: 150) har nyligen ytterligare en förenklingsåtgärd beslutats (SkU 1985/86:50, rskr. 360, SFS 1986:473). Den innebär att all inkomst fr.o.m. 1988 ärs taxering skall beskattas i hemortskommunen oavsett frän vilken kommun inkomsten härrör.

De här nämnda reformerna har lelt till all de motiv som en gäng låg lill grund för inrättandet av MKSR mist sin betydelse. Någon uppgift att skilja mellan motstridiga länsintressen finns i stort selt inte längre. Från principiella synpunkter finns det därför inget skäl att behälla en icke länsanknu-len besvärsinslans.

Frägan är i stället om man bör behålla MKSR av andra skäl. MKSR:s verksamhet har med liden i allt större utsträckning kommii all avse skatteärenden som inte har något markerat länsintresse. Della beror främst på den är 1971 införda koncernbolagsregeln som medför att besvär över taxeringarna av de allra flesla storföretagen avgörs av MKSR. Det kan därför med visst fog hävdas att MKSR för storföretagens del fungerar som en specialdomstol.

Vid remissbehandlingen har, inte minst från näringslivshäll, också framhållits atl besvär över storföretagens taxeringar även i fortsättningen bör avgöras av MKSR. Det har bl. a. understrukits att MKSR har en belydande sakkunskap inom företagsbeskattningens område med åtföljande förtroende hos de berörda skattskyldiga.

Frägan är således om det finns tillräckliga skäl för alt även i framliden ha
en speciell, rikstäckande underdomslol av MKSR:s slag för alt avgöra
vissa taxeringsbesvär. Som flera remissinstanser har påpekat har MKSR
utfört ett värdefulll arbele när del gäller rättskipningen på företagsbeskall- 91

ningsområdet. Men en grundläggande föruisättning för att en sädan domslol skall finnas måste enligt min mening vara atl målområdet är så speciellt att det inte bör ankomma pä någon länsrätt att handlägga målgruppen i fräga. De nämnda reformerna har medförl att det inte längre förekommer någon sådan målgrupp hos MKSR. Jag har inte heller i övrigt funnit alt det föreligger tillräckliga skäl för ett bibehållande av MKSR. De olika synpunkter som kan tala för att besvären frän storföretagen även framdeles hålls samman motiverar enligt min mening inte att dessa avgörs av en från besvärsinstanserna i övrigt fristående domslol. Den från remisshåll önskade samordningen kan praktiskt tagel lika väl nås genom alt de aktuella arbetsuppgifterna handhas inom ramen för länsrältsorganisalionen.

Jag kommer säledes fram till att MKSR bör avskaffas och att de målgrupper som nu handläggs av MKSR bör föras över till länsrällsorganisa-tionen. I det följande diskuterar jag bl.a. om målen bör fördelas mellan länsrätterna enligt den vanliga besvärsordningen eller om målen bör samordnas till viss eller vissa länsrätter.

Prop. 1986/87:47

Promemorieförslaget: Besvär rörande laxering av koncernförelag skall enligl en särskild forumregel avgöras av länsrätten i del län där moderförelaget i koncemen har sin hemortskommun. I övrigt överensslämmer förslagel i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet tillstyrkts. I några yttranden framhålls dock atl den föreslagna särskilda forumregeln rörande koncernföretagen kommer att leda till administrativa problem, eftersom rätl forum beträffande ett koncernförelag kan skifta år från år bl. a. i samband med omstruktureringar inom en koncern. En del instanser ifrågasätter om inte koncernföretagsmålen bör läggas på ett begränsat antal länsrätter.

Skälen för mitt förslag: Med hänsyn tiU de tidigare nämnda reformerna är det i fråga om vissa av de målgmpper som nu handläggs av MKSR enligl min mening naturligt att dessa gmpper förs över lill länsrätterna enligl den vanliga besvärsordningen. Della gäller mål enligl 73 § andra slyckel TL angående förvärvskälla som hör lill mer än etl län. Även beiräffande de mål som avses i 73 § Iredje slyckel TL och som rör frågor om rätl beskattningsort bör enligt min mening den vanliga besvärsordningen lillämpas. Besvär rörande sådana frägor bör alltså följa huvudregeln eller med andra

ord anföras hos länsrätten i det län där den taxeringsnämnd som fattat det Prop. 1986/87:47 överklagade beslutet hör hemma.

Vad däremot angår den s. k. koncernbolagsregeln gör sig olika synpunkter gällande.

Det kan sålunda hävdas atl del finns behov av en samordning på domstolsnivå av mål rörande storföretagens taxeringar. Dessa avser nämligen ofta komplicerade skattefrågor och belydande belopp. Den samordning som nu sker genom MKSR:s verksamhet befrämjar också effektiviteten och helhetssynen vid hanteringen av taxeringstvisler rörande storföretagen.

Den rådande samordningen är emellertid inte konsekvent. Den gäller varken i försia eller tredje instans. Koncernbolagens taxeringar prövas således av en taxeringsnämnd i hemortskommunen och besvär över MKSR:s beslut avgörs av samtliga fyra kammarrätter. Samordningen avser inte heller alla koncernbolag ulan bara sädana där de i koncernen ingående bolagen lämnar självdeklaration inom skilda län.

Några av bristerna hos den nuvarande modellen skulle kunna avhjälpas, samtidigt som fördelarna behålls, genom atl MKSR:s verksamhet inordnas i en och samma länsrätt och då i försia hand i länsrätten i Stockholms län. Nägra remissinslanser har förordat detla. En sådan ordning skulle precis som den nuvarande underlätta en enheilig rätlslillämpning i andra instans. Dessulom skulle förutsättningarna för en enheilig rättstillämpning i tredje insians öka, eftersom besvär över de ifrågavarande besluten skulle komma all anföras hos en och samma kammarrätt, nämligen kammarrätten i Stockholm.

Även om storföretagens taxeringsfrågor många gånger avser invecklade förhållanden är de emellertid inte av en sä särpräglad natur att liknande frågor inte kan komma upp hos andra skattskyldiga. Bland de besvär avseende juridiska personer som nu avgörs av MKSR dominerar för övrigl aUmänna frägor om rörelsebeskattning. Det får vidare anses klart att det hos länsrätterna sketl en höjning av kompetensen och alt de är kvalificerade all - i likhei med vad som i viss utsträckning redan sker — avgöra besvär över storföretagens taxeringar. För egen del anser jag därför att man bör sträva efler att utveckla och slimulera rättskipningen i länsrätterna i likhet med vad som gjordes i samband med riksdagens ställningstagande att var och en av kammarrätterna skulle fä handlägga mäl beträffande besvär över beslul av MKSR. Att tillföra alla länsrätter flera mål som rör större företags taxeringar bör leda lill en yllerligare höjning av den allmänna kompetensen där.

Vad jag nu sagl bör i och för sig inle hindra all man av hänsyn lill
intresset av en enhetlig rättstillämpning till en viss grad koncentrerar mål
lill några länsrätter. 1 sä fall skulle man - såsom frän olika häll framförls
som önskvärt - kunna behålla den nuvarande kompetensen inom MKSR i
en i huvudsak samlad form. En inte obetydlig koncentration till de tre
slörsta länsrätterna skulle följa av promemorieförslagel att laxeringsbe
svär rörande ett bolag i en koncern alllid skall prövas av länsrätten i det län
där moderbolaget har sitt säte, eftersom en stor del av moderbolagen finns
inom de största länsrätternas domkretsar. Förslagel uppfyller till stor del 93

önskemålel om alt besvär rörande koncernbolag hälls samman. Som påpe- Prop. 1986/87: 47 kals vid remissbehandligen skulle emellertid en sädan tvingande regel vara svår all tillämpa och leda tiU praktiska problem. Del skulle sålunda kunna vara svårt bl. a. att spåra moderbolaget. Vidare skulle ändringar i koncernstrukturen kunna föranleda många mer eller mindre slumpartade skiften av forum för bolagen.

Jag kommer därför fram till all man även i fräga om koncernbolagen bör följa den vanliga besvärsordningen, dvs. forum besläms enbari utifrån bolagets egna förhållanden så atl besvär skall anföras hos länsrätten i det län där den taxeringsnämnd som fatlat del överklagade beslutet varil verksam, dvs. i princip där bolaget har sin hemortskommun. En sådan fommregd svarar således också mot den behörighetsfördelning som gäller i försia instans. Den ligger också i linje med vad jag kommer att föreslå rörande det allmännas processföring, nämligen atl länsskattemyndighelen skall ha hand om processföringen angående de bolag som hör tiU del egna länet.

Ett införande av den nu beskrivna ordningen förutsätter dock enligt min mening att mäl rörande närstående bolag också i fortsättningen kan avgöras av en och samma domstol i de fall målen gäller frägor som har nära samband med varandra. Något behov av samordning föreligger däremot knappast i de fall en tvistefråga inle har direkt samband med något annat bolag. Det bör därför vara fulll tillräckligt atl låta en evenluell samordning vara beroende av omständigheterna i de enskilda fallen. Detla kan uppnäs genom att man öppnar möjligheter för länsrätterna att till en länsrätt föra samman sådana mål frän olika länsrätter som har nära samband med varandra. Departementspromemorian innehåller etl sådanl förslag efter förebild från den regel som för närvarande gäller pä kammarrättsnivå och som återfinns i 4 § förordningen (1977:937) om kammarrätternas domkretsar.

Den i promemorian föreslagna regeln avser alllsä atl även för länsrätternas del skapa möjligheier att samordna mål som har samband med varandra. Det kan t. ex. gälla vissa s. k. oäkta koncerner där ägaren och hans företag taxeras i olika län. Ell annat exempel är att delägarna i etl handelsbolag är bosatta i oUka län. Den föreslagna regeln har i allt väsentligl godtagits av samtliga remissinstanser. Även för egen del ansluter jag mig i sak till promemorieförslagel. Jag återkommer strax med nägra ytterligare synpunkter som inte direkl avser frågorna om koncernbolagen.

Den nu förordade sammanföringsregeln på länsrättsnivå skulle enligl promemorieförslaget inte vara tillämplig på koncernbolagen, eflersom dessa skulle Iräffas av den särskilda forumregdn med moderbolagets hemortsförhållanden som styrande faklor. Men genom att uividga tillämpningsområdet för den så alt den omfattar också koncernbolagen uppnår man att besvär över koncernbolagens taxeringar vid behov kan hållas samman för avgörande av en och samma domstol. Det behov av sammanföring som gör sig gällande för koncernbolagens del bör alltså kunna täckas av en allmän sammanföringsregel.

Av intresse är vad den nu beskrivna ordningen i prakfiken kommer att
leda fill i fråga om fördelningen mellan länsrätterna av mäl rörande kon- 94

cernbolag. I förhällande till promemorieförslaget lorde följden bli all inte lika mänga mäl kommer att styras till de tre största länsrätterna och då främst länsrätten i Stockholms län. Resultatet lorde ändå bli att närmare hälften av de allra största bolagen (aktiebolag noterade vid Stockholms fondbörs) kommer att hamna under länsrätten i Stockholms län. Man kan över huvud taget räkna med en betydande koncentration av mål rörande koncernbolag till denna länsrätt, eftersom relativt många bolag har sin hemortskommun i Stockholms län. Möjligheterna att i slora delar hålla ihop den kompetens som nu finns inom MKSR och atl bibehålla en enhetlig rättstillämpning i andra instans bör således vara goda med den här förordade ordningen.

På grund av vad jag nu sagt föreslår jag att hela den målgrupp som nu handläggs av MKSR i princip fördelas mellan samtliga länsrätter. Behörig alt avgöra ett mål skall vara domstolen i det län till vilken den taxeringsnämnd som meddelat del överklagade beslulel hör. Jag föreslår vidare att del införs en regel om att mål i olika länsrätter skall kunna föras samman lill en enda länsrätt oberoende av huruvida mälen rör koncernbolag eller inte.

Vad gäller sammanföringsregeln villjag lillägga följande. 1 departementspromemorian föreslogs att frägan reglerades i lag. För egen del anser jag att detaljföreskrifter - i likhet med vad som gäller pä kammarrättsnivån — bör ges i en förordning. Jag föreslär alt det i 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar tas in bestämmelser om att sådana mål vid flera länsrätter som har nära samband med varandra fär handläggas vid en av länsrätterna och atl regeringen meddelar närmare föreskrifier om detta.

Prop. 1986/87:47

Den naturiiga lösningen är då alt den fördelning av de mellankommunala Prop. 1986/87:47

målen som föreslås på domslolssidan följs av en motsvarande fördelning i

fräga om behörigheten att föra det allmännas lalan. Detta skulle innebära

att man på regional nivå lar hand om de arbelsuppgifter som nu ankommer

påAO.

En överföring av talerätten till regional nivä ligger också i linje med ställningstagandet angående en sammanhållen skatteförvaltning (se avsnill 2.1). En sädan överföring skapar också ökade möjligheter all samordna processföringen med utrednings- och revisionsfunktionerna. En decentralisering av processföringsuppgifterna bör vidare - med hänsyn till den breda kompetens som behövs - medföra en värdefull stimulans för myndigheterna på del regionala planel. Det är enligt min mening också nalurligl atl det allmännas representanter pä regional nivå får ansvaret för de angelägenheler som rör det egna länet.

Mot en sädan decentraliserad ordning kan vissa invändningar riktas. Det kan bl.a. hävdas all man bör slä vakt om den enhelliga behandling och överblick som nu finns hos AO och som är särskilt belydelsefull vad gäller många storförelags taxeringar. Även med en regional placering av processförarna bör det emellerlid enligl min mening vara möjligl att på etl tillfredsställande säll lillgodose önskemålet om enhetlighet frän det allmännas sida beträffande den här målgruppen. Bl.a. bör RSV ulnytQa sin enligt principbeslutet om en sammanhållen skatteförvaltning stärkta ställning och ge riktlinjer och räd för processverksamheten (jämför avsnill 2.1). Men för alt säkerslälla enhetlighet från del allmännas sida bör härulöver en decentralisering av processföringen förenas med möjligheter alt från centralt håll direkt ulöva processverksamhet. Jag ålerkommer lill detta.

Behörigheten att föra del allmännas lalan i sädana mål som nu avgörs av MKSR bör mot bakgrund av vad jag nu sagt i första hand läggas på länsskattemyndigheterna. Nästa fråga blir dä hur en viss myndighets behörighel skall bestämmas. Del ligger här närmast till hands att låla en läns-skallemyndighets behörighet avse skattskyldiga som taxerats i det egna länet. Delta skulle vad gäller koncernbolagen innebära att länsskattemyndighelen i ett sädanl bolags hemortslän blir bolagets moipart i en eventuell taxeringsprocess. Milt förslag om forumregler innebär ju att forum vid besvär över ell koncernbolags taxering skall bestämmas endasl med utgångspunkt i del egna bolagels förhållanden.

Jag anser också för egen del alt behörighetsfördelningen mellan läns-skallemyndigheterna i fråga om talerätten normalt bör vara den nu beskrivna. Detta bör emellertid inte hindra en länsskatlemyndighel från all passera länsgränsen och närmare utreda beskatiningsförhållandena beträffande en skallskyldig i ett annat län på samma sätt som AO för närvarande gör. Uiredningar över länsgränserna är ju angelägna inle minsl i fräga om koncernbolagen. När det i sädana fall blir fräga om att föra talan i domstol bör del allmänna kunna samordna processföringen i likhei med vad som nu sker genom AO och i enlighel med den samordning som kan äga rum på domstolssidan. Del bör alltså vara möjligt för en länsskaltemyndighet att föra talan beiräffande en skatlskyldig i ett annat län.

Enligt min mening finns det inle anledning all koppla en sådan behörig- 96

het till någon bestämd länsskattemyndighet. En sådan koppling föreslogs Prop. 1986/87:47 däremot i departemenlspromemoriah, men della gjordes mol bakgrund av förslagel där om en särskild forumregel för koncernbolagen.

Med den lösning jag förordat i fommfrågan lalar ralionella skäl i slället för att den geografiska behörigheten är i princip obegränsad så atl den länsskallemyndighel som är bäsl lämpad atl föra talan i del enskilda fallel också får göra detta. Om exempelvis en viss länsskatlemyndighel i samband med eftergranskning av en koncern finner att talan bör väckas beträffande flera koncernbolag belägna i olika län, skulle hanleringen av besvärsfrågorna underiättas om denna myndighet fick föra lalan rörande alla bolagen. I en sådan siluation kommer mälen i regel att föras samman till en enda länsrätt varvid det ankommer på de berörda länsrätterna att bestämma vilken av dem som skall handlägga målen. Även om det då inte blir länsrätten i del län som den utredande skattemyndigheten hör till som skall avgöra målen, bör denna enligl min mening kunna föra det allmännas lalan i målen.

En länsskallemyndighel bör givelvis inte ges helt fria händer vad gäller processföringen rörande skallskyldiga i andra län. Del är ju ytterst myndighelen i hemorlslänel som ansvarar för beskattningsverksamheten där. För att en annan länsskattemyndighet skall fä föra talan bör del därför vara en nödvändig föruisättning att myndigheten i den skattskyldiges hemortslän uppdrar äl den andra länsskattemyndighelen alt föra det allmännas lalan.

Jag vill tillägga att det med den nu förordade ordningen ges utrymme för skatteförvaltningen alt utnyttja de samlade resurserna mera effekiivt. Det blir bl, a. möjligt att la hänsyn fill en viss myndighets speciella kapacilet och tiUdela denna ett samordningsansvar beträffande bolagen i en koncern även om moderbolagel inle har sitt säte i del länet.

Vad jag här förordat i fräga om behörighelen all föra talan över länsgränserna bör enligl min mening komma till uttryck i TL. Jag föreslär att del i 18 § las in en beslämmelse om att en länsskatlemyndighel får uppdra ät en annan länsskaltemyndighet all föra lalan i mål enligt TL.

Även om behörighelen i fråga om det allmännas lalan i de nuvarande mellankommunala mälen i första hand bör ligga på regional nivå, bör det som jag tidigare berört vara möjligl alt också i fortsättningen frän centralt häll föra talan i laxeringsmål. Därigenom bevaras till stor del möjligheterna till överblick och enhetlighet frän det allmännas sida. En central talerätl är angelägen särskilt i fråga om mål som har principiellt inlresse eller som representerar belydande ekonomiska värden. En annan fördel med centralt placerade processförare är all det kan fömtsättas alt sådana kan bistå en länsskatlemyndighel när detta är påkallat med hänsyn till t.ex. ett ärendes svårighetsgrad.

Erfarenheterna visar också atl det finns behov av alt centralt kunna föra
processer i särskilda ärendeiyper, inle minsl i ärenden som rör internalio
nell beskaltning. Detla behov har föranlett särskilda förordnanden för
vissa Qänsleman, s. k. riksintendenter, hos RSV alt föra talan i visst mål
eller viss grupp av mål. Sådana förordnanden har regeringen getl med stöd
av 3 § Qärde slycket TL. Här villjag erinra om att jag i årets budgetpropo- 97

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

sition mol bakgrund av företagens ökande internationalisering bl. a. under- Prop. 1986/87: 47 strök del angelägna i att det finns en tillräcklig kompetens på den fiskala sidan för hanteringen av multinationella förelag. Jag uttalade vidare alt del för att RSV skall kunna fullgöra sina uppgifter pä det inlernationella området förutsätts att den speciella kunskap som erfordras vid handläggningen finns inom verket. Dessa frågor borde lämpligen tas upp vid den inom verket pågående översynen av verkels organisalion.

Jag anser alltså att del även i framtiden bör finnas möjligheter atl från centralt håll föra processer i taxeringsmål. Den cenirala nivån bör enligl min mening ges en rätt all från länsskatiemyndigheterna ta över uppgiflen att föra talan.

Frågan är sedan hur denna centrala processföringsfunklion skall utformas. Jag vill då fömlskicka atl jag senare (se avsnitt 3.4) kommer alt föreslå att RSV i det framtida, förenklade taxeringsförfarandel skall vara ensamt behörigt atl föra lalan lill den skaltskyldiges nackdel över taxeringsbeslut som meddelats av länsskattemyndighet. Jag lar därvid inle ställning i frågan hur RSV bör organiseras med tanke på processföringsuppgifterna i det förenklade systemet. Om sysiemel genomförs på föreslaget sätl bör emellerlid den centrala processfunkiion som avser de mellankommunala mälen kunna inordnas i den processfunktion som kommer all uigöra ell led i reformen om ell förenklal taxeringsförfarande.

I departemenispromemorian har föreslagits att behörighelen alt pä cenlral nivå föra del allmännas talan skall ligga hos särskilda ijänslemän hos RSV. Där skulle en processföringsenhet kunna bUdas genom en sammanslagning av verksamhetsgrenarna hos AO och de nuvarande s. k. riksintendenterna. När del förslagel lades fram hade man emdlertid inle tagit ställning i frågan om hur processföringsfunklionen på det regionala planet borde ulformas i samband med bildandet av länsskatiemyndigheterna. I det här sammanhanget (se avsnill 3.4) föreslår jag atl rätlen atl föra det allmännas lalan på den regionala nivän skall ligga pä länsskattemyndigheterna som en myndighetsuppgift. Syftet är bl. a. att skapa bättre förutsättningar för en samordning mellan de olika leden inom beskattningsverksamheten. Med hänsyn härtill bör enligl min mening också den centrala processfunktionen utformas som en sedvanlig myndighetsuppgift. Den centrala behörigheten att föra talan i mål om taxering bör alltså enligl min mening tillkomma RSV som myndighet.

Den nu förordade omläggningen av processbehörigheten innebär alt det inte längre blir fråga om funktionellt frislående processförare. Funktionen AO bör därför avskaffas. Det finns heller inte något behov av atl förordna riksinlendenler. RSV bör i stället på egen hand få beslämma i vad män man från centralt håll skall driva processer, l.ex. i ärenden om inlernationell beskattning.

Mitt förslag föranleder ändringar i 3 § TL. Vidare mäste ell anlal följdändringar göras i andra förfallningar.

AO företräder för närvarande det allmänna även i vissa ärenden om
förhandsbesked enligt lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrå
gor. Eftersom många ärenden om förhandsbesked innehåller principielll
viktiga frågor, är det enligt min mening angeläget att man från centralt håll 98

också i framtiden kan bevaka det allmännas rält i sådana ärenden. Det bör emellertid inle tillkomma RSV att föra talan mol elt förhandsbesked, eftersom ett sådanl formellt sett lämnas av verkel även om det är en särskild nämnd, nämnden för rällsärenden, som handlägger ärendet. På grund härav och då avvecklingen av AO - som jag kommer att föreslå i närmast kommande avsnitt - avses ske först vid utgången av juni 1988 anser jag att AO också tills vidare bör få föra talan rörande ärenden om förhandsbesked. Jag avser atl i elt senare sammanhang ta upp frågan om hur organisalionen bör utformas för tiden efter avvecklingen av AO. Vad jag här sagt medför att en övergångsbestämmelse bör fogas till lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Till sist vill jag nämna att RSV genom den nu föreslagna ordningen ges möjlighet att inom tämligen vida ramar från länsskattemyndigheterna överta uppgiften att föra lalan i laxeringsmål. Enligl min mening bör man inte genast företa några slörre ändringar beträffande de nuvarande arbetsuppgifterna pä processområdet. Tvärtom kan del vara lämpligt att framför allt under inledningsskedet se till atl en slor del av AO:s nuvarande arbelsuppgifter ligger kvar på central nivä. Jag tänker då på att det är angeläget dels att decentraliseringen till länsskatiemyndigheterna genomförs på elt sådant sätt att man även i fortsättningen får en god överblick över koncernbolagens taxeringar, dels att en hög processkompetens bevaras inom RSV med hänsyn inle minsl till de nya uppgifter på processområdet som jag föreslår alt RSV skall tilldelas i del framlida, förenklade taxeringsförfarandet.

Prop. 1986/87:47

Skälen för mitt förslag: På förvaltningsrättens område har huvudprincipen när det gäller hur beslut överklagas hitlills varit alt besvärshandlingen skall ges in till den instans som har att pröva besvären. Enligt de av riksdagen i april 1986 antagna förslagen till ny förvaltningslag (FL) och ändringar i förvaltningsprocesslagen (FPL) (prop. 1985/86:80, KU 21, rskr. 202, SFS 1986: 223 och 224) skall emellertid klaganden i slället lämna in besvären till den myndighel eller domstol som har fattat det överklagade beslutet och inte direkl liU den högre inslansen. Vidare skall den insians som fallal del överklagade beslutet pröva om besvären anförts i räll tid.

De nya reglerna i FL och FPL träder i krafl den 1 januari 1987 och kommer att gälla i förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar i den mån inte annat är föreskrivet i en annan lag eller i en förordning.

För de allmänna domstolarna och på socialförsäkringsområdet gäller redan alt besvären skall ges in till beslutsmyndigheten.

Frägan om vart en besvärshandling skall ges in är ofullständigt reglerad i författningarna pä skalleområdel. I vissa lagar, såsom exempelvis lagen om mervärdeskall finns beslämmelser som anger atl besvärshandlingen skall ges in lill den instans som skall pröva besvären, medan frågan på andra skatteområden inle alls eller endasl delvis är särskUl reglerad. Taxeringslagen (TL) innehåller således inga uttryckliga regler om vart besvär

IOO

över en taxeringsnämnds beslut skall ges in. Lagens 75 § är dock formule- Prop. 1986/87:47

rad på ett sädant sätt alt den kan sägas förutsätta att besvären skall ges in

till länsrätt. Beträffande lokala skattemyndighetens beslut om särskild

avgift finns regler som direkl anger atl besvär över dessa beslul skall ges in

fill länsrätten (116 m och 116 o §§ TL). En utföriigare reglering har inte

ansetts nödvändig med hänsyn Ull att bestämmelserna i FL och FPL blir

fillämpliga i den mån från dessa lagar avvikande regler inte finns.

I stor ulslräckning faller således ordningen för ingivande av överklaganden lillbaka på de allmänna reglerna i FL och FPL. De av riksdagen antagna ändringarna i dessa regler gör det därför nödvändigl alt företa en del ändringar i skatte- och laxeringsförfaltningarna sä atl de aniingen anpassas fill de nya principerna i FL och FPL eller regler införs som gör det möjligt alt bibehålla den nuvarande ordningen.

För taxeringsprocessens del har sedan länge en ändrad ordning för ingivande av besvär övervägts. Den s. k. RDB-utredningen föreslog i rapporten (RSV Rapport 1983: 7, DV Rapport 1983:1) Förenklad hanlering av taxeringsbesvär m.m., att flertalet besvär över taxeringsnämndernas beslul skulle ges in lill lokaia skaltemyndigheten i stället för lill länsrätten. Nuvarande förfarande borde enligl utredningen behållas i fråga om besvär och ansökningar från taxeringsintendeni samt besvär lUl mellankommunala skatterätten. Liknande förslag har lagls fram i den s. k. ÖBO-rappor-len (elt projekl inom riksskatteverket) och i en av riksdagens ombudsmän (JO) företagen utredning 1981 om den långsamma skaiteprocessen. RDB-utredningens förslag mottogs i huvudsak positivi av remissinslanserna.

Skatteförenklingskommitlén har föreslagil att skallskyldiga och kommuner skall ge in sina besvär över skattemyndigheternas beslut tiU den myndighel som har fattat det överklagade beslutet och atl besvär från det allmännas sida skall ges in direkt till länsrätten. Remissinstanserna har inte riktal nägra invändningar mol kommitténs förslag i denna del.

Enligt min mening talar flera starka skäl för alt bestämmelserna om ingivande av besvär på skatteområdet i sä stor utsträckning som möjligt anpassas till de nya principerna i FL och FPL.

Som framhölls i propositionen om ny förvaltningslag är del angelägel all reglerna angående till vilken instans klaganden skall vända sig är enhetliga, eftersom olikheter kan verka förvillande och ge upphov till förseningar och krångel i handläggningen. Genom omläggningen slipper överinstansen arbetet med att rekvirera handlingar från besluismyndigheten och handlingarna i ärendel kommer snabbare lill överinstansen. Det blir vidare lättare att "spåra" otydliga klagomål och att avgöra vUka ärenden de hör till.

Jag vill även framhålla RDB-utredningens påpekande atl förfarandet med omprövning av beslut i taxeringsnämnd skulle kunna utnytQas mera frekvent och på ett smidigt sätt saml att möjligheterna att vidta rättelse enligl 72 a § TL skulle kunna utnytQas fulll ul om besvär över taxeringsnämndernas beslut gavs in till lokala skallemyndigheten. RDB-utredningen ansåg dessutom att handläggningen av ansökningar om anstånd med atl betala in kvarstående skatt skulle kunna förenklas.

Mol bakgmnd av vad jag nu har anfört bör enligt min mening de nya 101

bestämmelserna i FL och FPL slå igenom på skatteområdet i slörsia Prop. 1986/87:47 möjliga utsträckning. Vissa avsteg måsle dock göras från huvudprincipen alt besvären skall ges in till besluismyndigheten, bl. a. när del gäller besvär över taxeringsnämndernas beslut. Med hänsyn till de regler om extraordinär besvärsräll som finns pä många håll inom skattelagstiftningen är det enligt min mening inte heller lämpligt atl alllid låta beslutsinstanserna pröva om besvärsskrivelsen kommit in i rätl tid. Jag kommer alt i föQande avsnill la upp de fall där jag anser att avsteg frän de aktuella reglerna i FL och FPL bör göras eller där det krävs jusleringar i nu gällande bestämmelser.

De nya reglerna för ingivande av överklaganden får givelvis inle leda lill atl enskilda föriorar möjligheten atl få sin sak prövad genom att de råkar sända besvärsskrivelsen till fel myndighel. I syfte att förhindra rättsförluster kommerjag därför atl föreslå särskilda regler om verkan av atl besvär lämnats in till fel myndighel eller domstol (se avsnitt 2.3.5). Jag vill vidare framhålla vikten av att berörda myndigheter lämnar tillräcklig informalion ull allmänheten om de företagna ändringama.

Huvudskälet lill den omläggning av ordningen för överklaganden som förelagils i FL är enligt vad som framgår av motiven till propositionen atl besluismyndigheten skall få lillfälle att ompröva sitt beslut i samband med att det överklagas. I avsnitt 4.5 förordar jag att det framtida omprövningsförfarandel i samband med överklaganden på skalleområdel får en ulformning som relativt nära ansluter till det som kommer atl gälla enligt den nya förvaltningslagen. Ett sädanl omprövningsförfarande förutsätter att besvären ges in tUl beslutsinstansen. Vidare föreslär jag i avsnitt 3.1 atl rälien alt fatta de grundläggande taxeringsbesluten förs över från taxeringsnämnderna till lokala och regionala skattemyndigheter samt att besvärsreglerna förenklas avsevärt. Om dessa Förändringar genomförs blir det således möjligt att ytterligare anpassa reglerna för anförande av besvär på skatteområdet till den ordning som anges i FL och FPL.

En omläggning av ordningen för ingivande av besvärsskrivelser kommer
att föra med sig en del problem av övergångsnatur. Besvärshänvisningarna
i olika blanketter måste t.ex. ändras och nya ruiiner måsle införas av
beslutsmyndigheterna. Enligl min mening hade del varit önskvärt atl de
nya reglerna angående ingivande av besvär på skatteområdet hade trätt i
kraft vid årsskiflet 1986/1987, samtidigt med den nya förvaltningslagen.
Riksskatteverket har emellertid framhållit att del skulle uppstå slora prak
liska svårigheler för de lokala skaltemyndigheterna atl klara av denna
omläggning redan till nästa årsskifte vad gäller besvären över taxerings
nämndernas beslul och över lokala skallemyndigheternas beslul om sär
skild avgifi. Sistnämnda myndigheter kommer nämligen all få en ökad
arbetsbelastning under 1987 bl. a. på grund av de nya rutinerna för den
förenklade självdeklarationen och arbetet inför 1988 års allmänna fastig
helstaxering. Vidare krävs för att den ändrade ordningen för ingivande av
besvär skall fungera smidigt att datorstödet lill de lokala skattemyndighe
lerna anpassas lill de nya rulinerna. Inte heller delta kan vara klarl lill
näsla år. Jag har mot bakgrund härav funnit del nödvändigt att skjuta på
ikraftlrädandet när det gäller besvär över taxeringsnämndernas beslut och '02

2.3.2 Besvär över taxeringsnämndernas beslut m. m.

Mitt förslag: Besvär av skallskyldiga och kommuner över en laxe-ringsnämnds beslul skall ges in lill lokala skaltemyndigheten i del fögderi där den skaltskyldiges hemortskommun för det taxeringsår besvären avser är belägen. Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket skall besvären ges in till lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Besvär av länsskatlemyndighelen skall ges in direkl till länsrätten. Prövningen av om besvären kommii in i rätt tid skall företas av länsrätten.

En bestämmelse motsvarande den i 28 § första stycket FL införs för del fall taxeringsnämndens beslul genom rättelse enligt 72 a § TL ändrats i enlighel med vad klaganden begärt. Besvären förfaller säledes i detta läge.

För besvär över fastighelstaxeringsnämnds beslul skall molsvarande regler gälla som för besvär över taxeringsnämnds beslut.

Besvär över beslut enligl lagen (1958: 295) om sjömansskatt ges in till beslutsinstansen som ocksä prövar om besvären kommit in i rält tid.

Skälen för mitt förslag: För besvär över taxeringsnämndernas beslut måste en särskild ordning införas som avviker från den som i allmänhet kommer alt gälla för överklagande av beslul. Taxeringsnämnderna arbelar endasl en del av ärel och upplöses vid taxeringsperiodens utgång. Dessutom har taxeringsnämnderna ingen egen kansliorganisalion. Kanslifunktionerna fullgörs av lokala skattemyndigheten och i viss utsträckning länsstyrelsen. Det är därför inle möjligt att ha en regel som föreskriver atl besvären skall ges in till den myndighel som har faitat det överklagade beslutet. Enligt min mening bör i slället gälla alt överklaganden frän skattskyldiga och kommuner skall ges in tUl lokala skattemyndigheten.

Som jag nämnt i avsnitt 2.2 om mellankommunala skatterätten har de s.k. utbotaxeringarna avskaffats fr.o.m. 1985 ärs taxering för fysiska personer och dödsbon och fr.o.m. 1986 ärs taxering har laxeringen fill kommunal inkomstskatt slopats för juridiska personer. Dessa ändringar innebär atl den skattskyldige laxeras enbart av taxeringsnämnden i hemortskommunen. Besvären bör därför enligt min mening ges in till lokala skattemyndigheten i hemortskommunen för det aktueUa taxeringsåret. Del är denna myndighel som i allmänhet prövar frågan om anstånd med inbetalning av kvarstående skalt och i flertalet fall har tillgång till deklarations-materialet. Om den skallskyldige saknar hemortskommun här i riket bör

103

besvären ges in liU lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi efter- Prop. 1986/87:47 som dessa skattskyldiga laxeras i del för rikel gemensamma taxeringsdistriklel av en gemensam taxeringsnämnd som finns i Stockholm.

De nya reglerna i FL och FPL innebär även som nämnls alt besluismyndigheten skall pröva om besvären har kommii in i rätt tid och om så inte är fallet avvisa överklagandet. Vidare har införts en skyldighel för myndigheterna att i vissa fall ompröva beslut som de har meddelat som försia insians. I förarbetena lill dessa beslämmelser (prop. 1985/86:80, s. 74) framhålls atl myndighelen eller domstolen har möjlighet att avvika från regeln om att för sent anförda besvär skall avvisas bara när det är uttryckligen föreskrivet. Som exempel pä sådana föreskrifter i specialförfatlningar nämns 76 § TL. Vidare framhålls all myndigheten också måste beakta regler om särskilda besvärsmöjligheter, t. ex. 100 § TL.

Prövningen av om besvärsskrivelsen kommii in inom ordinarie besvärslid är normall av enkel beskaffenhet. På skalleområdet finns emellertid i stor utsträckning regler som möjliggör all elt överklagande trots atl del kommit in efter den ordinarie besvärsiidens utgång kan prövas om vissa särskilda omsiändigheter föreligger, s. k. extraordinär besvärsräll. 1 avsnill 3.3 kommerjag att lämna en redogörelse för TL:s besvärsregler. Av denna framgår att reglerna om extraordinära besvär enligl 99 och 100 §§ TL är relativt invecklade och ofta svårtillämpade. Vidare kompliceras bilden när det gäller överklaganden till länsrätt av bestämmelsen i 76 § Qärde stycket TL, som innebär atl om en skattskyldigs besvär inkommii efler ordinarie besvärslid, febmari månad årel efter taxeringsåret, men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenlen (länsskattemyndighelen) hell eller delvis biträder besvären i sak.

Mot bakgmnd härav är det enligt min bedömning inte lämpligt atl beträffande besvär till länsrätt över en taxeringsnämnds beslut eller en lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift låla lokal skattemyndighet företa prövningen av om besvären kommii in i rätt tid. Delta bör i stället ankomma på länsrätten. En särskild beslämmelse bör således införas härom.

Uiöver vad jag anförde i lagrådsremissen villjag när del gäller överkla
ganden i laxeringsmål av länsrätts och kammarrätts avgöranden göra del
förtydligandet att det enligt min mening inle finns tillräckliga skäl atl frångå
de akluella reglerna i 7 § FPL, även om extraordinära besvär enligt 100 §
TL i vissa fall prövas direkt av kammarrätt eller regeringsrätten. De nya
bestämmelserna i FPL medför att den länsrätt eller kammartätt som fattat
del överklagade beslutet normalt skall avvisa en besvärsskrivelse som
kommii in efler den i 96 resp. 98 § TL angivna besvärstiden. Anger
emellertid klaganden i besvärsskrivelsen att han anför besvär i särskild
ordning eller ger omständigheterna vid handen att det kan vara fråga om
sådana besvär bör beslutsinstansen dock, såvida inte även tiden för anfö
rande av besvär i särskUd ordning gått ul, överiämna skrivelsen till överin
stansen för eventuell prövning av de extraordinära besvären. Det kan inle
anses ankomma på beslutsinstansen all i övrigl gå in på frågan om fömt
sällningarna för extraordinär besvärsrätt är uppfyllda. 104

Enligt 69 § 3 mom. TL skall taxeringsnämnden ompröva beslut när den Prop. 1986/87:47 skattskyldige begär del eller skäl annars föreligger. Frägan om nyll beslut får inte prövas av taxeringsnämnden efler utgången av oktober månad under taxeringsåret eller när den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslul och särskilda skäl för prövning inte föreligger.

Enligt min bedömning får reglerna i TL om taxeringsnämndens ompröv-ningsskyldighel anses vara en sådan specialreglering som utesluter att reglerna i FL angående omprövning skall tillämpas. Jag anser inle atl det finns skäl att med anledning av de nya omprövningsreglerna i FL nu företa några ändringar i reglema angående taxeringsnämndernas omprövningsskyldighet. Somjag emellertid närmare kommer atl utveckla i avsnitt 3.3 bör dock på sikt omprövningsmöjligheterna av taxeringsbeslut utvidgas avsevärt.

Lokala skattemyndigheten har inte rätt att ompröva taxeringsnämndens beslul. Däremot kan lokala skatlemyndighelen företa vissa rättelser enligt 72 a § TL. Efler utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse beslutas endasl om anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan.

Besvär som kommer in före nämnda tidpunkt bör enligl min mening granskas av lokala skattemyndigheten för bedömning av om rättelse enligt sistnämnda lagrum kan företas. För de besvär som kommer in efter denna tidpunkt behövs emdlertid knappast någon närmare granskning från lokala skaltemyndighetens sida.

Enligt 28 § första stycket FL förfaller överklagandet om den myndighet som har faltal beslutet själv ändrar det så som klaganden har begärt. Om taxeringsnämnden vid en omprövning ändrar ett överklagat beslul i enlighet med klagandens yrkande förfaller överklagandet säledes. Lokala skattemyndigheten behöver då inte överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar till länsrätten. Om däremot taxeringsnämndens beslut ändras av lokala skattemyndigheten eller länsstyrelsen med stöd av 72 a § TL i enlighet med besvären blir regeln i FL inte tillämplig. En bestämmelse motsvarande den i 28 § FL bör därför enligl min mening införas för sistnämnda fall. Även här bör således gälla att besvären förfaller.

Jag vUl framhålla att den skattskyldige har kvar sin allmänna besvärsmöjlighel enligl 76 § TL i de fall lokala skatlemyndighelen, länsstyrelsen eller taxeringsnämnden avskrivit etl besvärsärende eflersom besvären då aldrig varil under länsrättens prövning.

Jag vill i della sammanhang vidare påpeka all del inle åligger lokala
skatlemyndighelen all pröva om reglerna för måls anhängiggörande i 3 och
4 §§ FPL är uppfyllda. Ansvaret för denna prövning ligger pä länsrätten.
Lokala skattemyndighetens möjligheter att företa rättelse enligt 72 a § TL
är inte beroende av ansökan eller motsvarande från den skatiskyldige utan
kan ske ex officio. Lokala skattemyndigheten har därför i regel inget behov
av att t.ex. fullmakt företes. Det kan dock givetvis ofta vara praktiskt att
lokala skattemyndigheten t. ex. i samband med alt någon personligen ger in
en besvärsskrivelse kontrollerar sådana saker som alt besvärsskrivelsen är
undertecknad och atl eventuell erforderlig fullmakt finns, m. m. Denna
kontroll får dock inle medföra att handläggningen av ärendel fördröjs. 105

I likhei med kommittén och RDB-utredningen anserjag alt endasl be- Prop. 1986/87:47 svär av skallskyldiga och kommuner skall ges in till lokala skallemyndigheten. Besvär av länsskallemyndigheten bör däremot ges in direkt lill länsrätten. För dessa fall uppstår inte några fördelar när det gäller aktkom-plellering m.m. om besvären ges in till lokala skallemyndigheten, eftersom den akt som överlämnas samiidigi med besvärsskrivelsen normall är fullständig. Efter registreringen kan länsrätten således direkl delge den skattskyldige det allmännas yrkande. Om besvären ges in fill lokala skallemyndigheten uppkommer i stället en viss tidsförlust. Den olikformighet som uppstår medför enligt min mening inle några påtagliga nackdelar.

Även beiräffande ansökan av länsskaltemyndighet eller kommun om eftertaxering bör den nuvarande ordningen enligt vilken ansökning skall ges in lill länsrätt bibehållas med hänsyn till att dessa måls handläggning annars kan fördröjas.

För de skattskyldiga medför milt förslag angående ingivande av överklaganden enligl min mening betydande fördelar, främst genom alt möjligheterna att snabbt få rättelse förbällras.

De lokala skaltemyndigheterna kommer pä grund av förslaget att få en viss ökning av arbetsbelastningen genom att de måste registrera besvären saml företa en viss granskning och bedömning av dem bl. a. för atl kunna företa rättelser enligl 72 a § TL. Nya rutiner för hanteringen av besvärsskrivelser måsle vidare läggas upp. Del kan även bli etl ökat anlal förfrågningar frän allmänheten. Som jag tidigare framhållit är dock en del av svårigheterna av övergående art. Registreringen av inkommande besvär bör kunna underiättas genom ADB-slöd. En omläggning medför emellertid även vinster från arbetssynpunkt, främsl för länsrätternas del. Kompletteringen av akterna med deklarationer förenklas genom att länsrätten inte behöver rekvirera dem från de lokala skattemyndigheterna. Etl ökat antal ärenden bör kunna avgöras genom omprövning eller rättelse hos laxerings-nämnd resp. lokal skattemyndighet. Vidare förenklas handläggningen av ärenden om anstånd med inbetalning av skall vid taxeringsbesvär. Dessa vinster uppväger enligt min mening de nackdelar som kan uppslå i form av ökat arbete för lokal skattemyndighet. Sammantaget bör således omläggningen kunna medföra vissa rationaliseringsvinster. Konsekvenserna från arbelssynpunkl kan därför inle anses lägga hinder i vägen för en reform.

Enligt min mening bör motsvarande regler gälla för besvär över fastighelstaxeringsnämnds beslut som vid besvär över taxeringsnämndens beslul. Besvären bör således ges in till lokal skattemyndighet. Flertalel av de fördelar som kan vinnas med att skattskyldigs besvär i fråga om inkomstoch förmögenhetslaxering ges in fill lokal skattemyndighet i stället för lill länsrätt uppkommer även i fråga om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslul. Dessutom bör reglerna vara enhetliga.

Besvär över sjömansskaltenämndens beslul enligt lagen om sjömans
skatt bör enligt min mening ges in till beslutsinstansen och nämnden bör
pröva om besvären kommii in i räll lid. Sjömansskattenämnden är en
permanent verkande, av regeringen förordnad, nämnd inom riksskattever
ket. De hinder mot atl ge in besvären till beslutsinstansen som föreligger
vid beslut av taxeringsnämnd finns således inte här. Reglerna angående '06

Skälen för mitt förslag: För besvär över beslut om skallelillägg och förseningsavgift bör huvudregeln atl besvären skall ges in till den myndighet som har fallat det överklagade beslutet, alltsä lokala skaltemyndigheten, gälla. Förslaget föranleder ändringar i 116 1, 116 m och 116 o §§ TL. Regler om räll att anföra besvär i särskild ordning över beslut om skattetill-lägg finns i 116 o §. Även dessa är av relativt komplicerad nalur. I likhei med vad jag föreslagit beträffande besvär över taxeringsnämndens beslul bör det därför inte heller vid besvär över särskild avgift ankomma på lokala skattemyndigheten att pröva om besvären kommit in i rätt lid.

Om länsskattemyndighet för självsländig talan om påförande av särskild avgift talar samma skäl som jag anfört beträffande besvär av länsskatlemyndighel över beslul av taxeringsnämnd för att besvären skall ges in till länsrätt direkt och inte till lokal skallemyndighel. Som RDB-utredningen framhållil skulle det inle vara rimligt atl länsskattemyndigheten ger in yrkandet om inkomsttaxeringen lill länsrätten medan yrkandel om skattetillägg baserat på yrkandet om taxeringshöjning ges in till lokala skattemyndigheten.

Även beiräffande de lagar som reglerar uppbörd av skatter och socialavgifter bör enligl min mening huvudregeln gälla, nämligen all besvären skall ges in lill den myndighel som har fallal det överklagade beslutet dvs. lokala skattemyndigheten. Lokala skatlemyndighelen bör också pröva om besvären har anförts i rätt tid. Eftersom reglerom besvär i särskild ordning inte förekommer på detta område bör denna prövning inle ge upphov till några speciella problem.

Vissa anpassningar behöver med anledning härav göras i uppbördslagen och lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förlagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

107

2.3.4 Besvär över beslut angående mervärdeskatt, punktskatter m. m.

Mitt förslag: Besvär över länsstyrelses beslut enligt lagen om mervärdeskatt och vägtrafikskallelagen (1973:601) samt besvär över riksskatteverkets beslut enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skaU ges in tiU beslutsinstansen som också prövar om besvären kommit in i rätt fid.

Skälen för mitt förslag: Såsom jag inledningsvis nämnt bör eftersträvas att reglerna om vart en besvärshandling skall ges in är enhelliga på hela beskaltningsområdel. Detta är enligt min mening etl starkt skäl för atl en omläggning av ordningen för ingivande av besvär bör göras också beträffande de indirekta skallerna. Även här uppkommer dessulom i regel liknande fördelar vad gäUer ökade möjligheter atl företa rättelser saml snabbare aktkomplettering som på tidigare behandlade beskattningsområden.

För beslut enligt lagen om mervärdeskatl, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) och vägtrafikskallelagen bör således enligt min mening huvudregeln gälla att besvären skall ges in till den instans som fattat del överklagade beslutet och att denna skaU pröva om besvären kommit in i rätl lid.

Jag föreslår således att lagen om mervärdeskall och LPP ändras i enlighel med vad jag nu anfört. I vägtrafikskallelagen behövs inga ändringar utan den ändrade ordningen för ingivande av besvär kommer att följa direkt av de nya reglerna i FL och FPL.

2.3.5 Besvär som ges in till fel myndighet

Mitt förslag: Besvär av en skatlskyldig eller en kommun över etl beslul av en taxeringsnämnd eUer en faslighelsiaxeringsnämnd eller en lokal skattemyndighets beslul om särskild avgifi skall prövas även om besvärshandlingarna getts in lill en annan lokal skallemyndighel än den till vUken besvären rätteligen skulle ha getts in eller till en taxeringsnämnd, en länsrätt eUer en länsskattemyndighet. Ätt länsskatlemyndighelen gett in sina besvär lill en annan länsrätt än den som har att pröva besvären skall inte heUer utgöra hinder för målels prövning. För övriga ärenden på skatte- och uppbördsområdet skall i detta hänseende reglerna i FL och FPL gälla.

108

Skälen för mitt förslag: Enligt 24 § FL skall en besvärsskrivelse inte avvisas om den inom överklagandetiden har kommit in lill den myndighel som skall pröva överklagandet. I sådanl fall skall denna myndighet vidarebefordra skrivelsen till den myndighet som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgtft om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen. En motsvarande regel har införts i 7 § FPL för det fall att besvären lämnats in till den domslol som har att pröva överklagandet.

Enligt 75 § TL ulgör den omständigheten att besvärshandlingen tillställts annan länsrätt än den som har all pröva besvären inle hinder för målets prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas lill den länsrätt som har all pröva besvären.

Den av mig nu föreslagna ordningen för ingivande av besvär över taxeringsnämnds beslut kommer förmodligen att åtminstone till en början medföra att ett relativt stort antal besvär ges in till fel myndighel. Bestämmelsen i 75 § TL bör därför anpassas lill den nya ordningen och ulformas sä atl omläggningen inte leder till rättsförluster. Stadgandets tillämpningsområde bör enligt min mening utvidgas lill att avse också de fall då besvär av en skattskyldig eller en kommun getts in lill en taxeringsnämnd eller en länsskattemyndighet eller till en annan lokal skattemyndighet än den lill vilken besvären rätteligen skulle ha getts in. Vidare bör gälla att inle heller besvär av länsskattemyndigheten skall avvisas om de inom överklagandetiden getts in till fel länsrätt. Motsvarande ändringar bör göras i 21 kap. 2 § faslighelstaxeringslagen. Genom bestämmelsen i 116 t § TL kommer reglerna i 75 § att bli tillämpliga även på lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift.

I övrigt bör enligt min mening de nya reglerna i FL och FPL i nu aktuellt avseende bli tillämpliga även på skatte- och uppbördsområdel.

Prop. 1986/87:47

2. ansökan om extra avdrag för nedsall skalteförmåga [50 § 2 mom. kommunalskallelagen och 9 § 2 mom. lagen (1947: 576) om slallig inkomstskatt],

3. ansökan om dödsbobefrielse [75 § I mom. kommunalskallelagen, 15 § I mom. lagen om slallig inkomstskatt saml 15 § I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt],

4. ansökan om skalleberäkning enligt lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi,

5. ansökan om sådan skatteberäkning i anledning av domstols dom (8 § samma lag),

6. ansökan om befrielse eller överförande enligl 3 § förordningen
(1963: 587) om inkomstbeskattning av fideikomissbo m.m.

Beträffande ansökningar enligt 1-3 föreslår jag att en bestämmelse om atl ansökningar av ifrågavarande slag skall ges in till lokal skattemyndighet förs in i 73 § TL. För ansökningar enligt 4-6 bör behövliga författningsändringar göras i resp. förfallning.

Prop. 1986/87:47

Skälen för mitt förslag:

GäUande bestämmelser

De viktigaste bestämmelserna om skatlesekreless till skydd för enskilda finns i 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (SekrL).

Enligl 9 kap. 1 § gäller s. k. absolut sekreless i myndighetsverksamhet som avser bestämmande av skatt, taxering och fastställande av underlag för bestämmande av skalt. Att sekretessen är absolut innebär atl den inle är beroende av någon prövning av om ett utlämnande av uppgifter skulle vara förenat med skada eller men i det enskilda fallel.

Sekretessen gäller uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Vad som menas med uttrycket personliga förhållanden får enligt förarbetena liU sekrelesslagen (prop. 1979/80: 2, del A s. 84) bestämmas med ledning av vanligt språkbruk. Hit hör således uppgifter om en enskild persons namn, adress och telefonnummer, hälsotillstånd och ekonomi.

Myndighetens verksamhet skall bestå i bestämmande av skalt eller taxering eller annan verksamhet för fastställande av underlag för besläm-

110

mande av skatt. Verksamheten kan också avse de särskilda slag av skal- Prop. 1986/87:47 teärenden som nämns i 2 §.

Del framgär av förarbelena till sekretesslagen (prop. 1979/80: 2, del A, s. 258) atl sekretessen enligl 9 kap. I och 2 §§ SekrL inte bara gäller ärenden i FL:s mening ulan även annan verksamhel med anknylning fill förfarandet på skatteområdet, t. ex. regislerföring.

Etl undantag från huvudregeln om absolut sekretess är sekretessen i mål hos skaltedomstolarna där ett rakt skaderekvisit skall tillämpas. Hos en skaltedomstol gäller sålunda sekretess endast om del kan antas all den enskilde lider skada eller men om en uppgifl röjs.

Elt annat undantag från den absoluta sekretessen på skatteområdet är att uppgifter i beslut och domar i slor ulslräckning är offentliga. Delta gäller även om uppgifterna har varit sekretessbelagda tidigare i ärendet. Bestämmelser om beslutsoffenllighet finns i 9 kap. I § iredje slyckel och 2 § tredje stycket SekrL. Se också 12 kap. SekrL.

Vissa slag av beslut är undantagna från huvudregeln om beslutsoffentlighet. Det gäller 1. beslul i ärenden om förhandsbesked i en taxerings-eller skattefråga, 2. beslut i ärenden om befrielse från lillämpning av bestämmelserna orn beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av aktier och liknande egendom i samband med en strukturrationalisering, 3. beslul i ärenden om rätt alt erhålla avdrag vid taxering för avsätining till en särskild nyanskaffningsfond, 4. beslul i ärenden om rätt atl erhålla avdrag vid laxering för kostnaderna för exportkredit samt 5. beslut i ärende om beskattning av ulländska forskare vid lillfälligt arbete i Sverige när beslutet har fatlals av forskarskattenämnden. Dessutom gäller sekretess för beslut i särskilt ärende om kontroll beträffande skatl eller om säkringsätgärd i samband med sädan kontroll.

Allmänheten har rätt att hos stat och kommun få ta del av de allmänna handlingar som är offentliga. För att garantera den rätten föreskrivs bl. a. i 15 kap. I § SekrL alt en myndighet i princip är skyldig alt registrera en allmän handling utan dröjsmål så snart den har kommit in lill eller upprättats hos myndighelen. Det som skall registreras är I. inkomsldatum, 2. diarienummer, 3. frän vem handlingen har kommit in eller lill vem den har expedierats och 4. vad handlingen rör.

Registreringsskyldigheten omfattar både offenlliga och hemliga handlingar. I ett diarium får emellertid inle sådana anteckningar göras att innehållel i en sekretessbelagd handling avslöjas. I 15 kap. 2 § andra stycket föreskrivs därför alt uppgifter enligl 3 eller 4 skall utelämnas eller särskiljas om det behövs för atl registret i övrigt skall kunna företes för allmänheten.

Enligl 15 kap. 2 § tredje stycket SekrL får regeringen för etl visst register föreskriva atl bestämmelsen i andra stycket inte skall lillämpas, om den skulle omfatta flertalet i registret upptagna handlingar. Nägot förordnande av detta slag har hittills inte meddelats för någol register på skatteområdet.

Den ajsolula sekretessen på skatteområdet medför att en uppgift om
vem som har gett in en handling och vad ärendel rör ofta måsle utelämnas
för att diariel skall kunna företes för allmänheten. I dessa fall framgår av 111

diariet ibland bara datum och diarienummer.

Insynen i skatiediarierna Prop. 1986/87:47

Det har sedan relativt lång lid från bl. a. skatteförvaltningens sida framställts krav på en uppmjukning av skattesekretessen för sådana uppgifter som behövs vid diarieföringen.

För alt få del av synpunkier på bl. a. denna fråga vände sig finansdepartementet till skallecheferna och RSV i en skrivelse den 12 oklober 1982.

I skrivelsen visade departementet bl. a. hur man skulle kunna lätta på sekretessen för uppgifter av aktuellt slag. Förslaget innebar atl den absoluta sekretessen skulle slopas vad gäller sådana uppgifler som enligl 15 kap. 2 § SekrL skall antecknas i skattemyndighets diarium, samt atl elt skaderekvisit, i likhet med vad som gäller för uppgift i mål hos domstol, skulle införas. Med förslaget som utgångspunkt ställde departementet också ett antal frågor.

Av svaren framgår atl RSV och flertalet av länens skattechefer anser att diarier som enbart innehåller uppgifler om datum för ingivande eller upprättandet av handlingen och diarienummer för med sig påtagliga nackdelar. Rätten till insyn blir inte mycket värd i prakliken. Vidare ivingas skallemyndigheterna ofta att föra interna arbetsregisler vid sidan av diariel för atl få en mera komplett uppsättning uppgifter.

Med hänvisning till de påtalade bristerna ifrågasatte RSV och skattecheferna om inte skattesekretessen borde mjukas upp för de uppgifter som normalt sett skall framgå av diariet hos en myndighel.

Frågan om sekretessen för skatlemyndighelernas diarier logs också upp av RDB-utredningen. Ulredningen konstaterade bl.a. alt om nuvarande sekretessregler bibehålls kommer besvärshandlingar som skall registreras hos lokal skattemyndighet atl omfattas av ett mer långtgående sekretess-skydd än vad som gäller för registrering hos länsrätt. Utredningen redogjorde vidare för förslaget i nyssnämnda skrivelse samt förklarade all ulredningens förslag byggde på förutsättningen alt de regler som kommer alt gälla för registrering av skattskyldigbesvär hos lokal skattemyndighet blir desamma som de som i dag g;äller hos länsrätt. Jag vill i sammanhangei framhålla all RDB-utredningens förslag varit föremål för sedvanlig remissbehandling och att ingen remissinstans förordat strängare sekretess hos skattemyndigheterna för de aktuella uppgifterna än vad som för närvarande gäller hos domstolarna.

Mot bakgrund av vad som framkommit i svaren pä departementets skrivelse samt vad RDB-utredningen anfört gjorde jag i lagrådsremissen den bedömningen atl nuvarande regler angående sekretess för uppgifter av ifrågavarande slag inle kunde anses fungera tillfredsställande och att nackdelarna skulle komma all bli ännu större om besvär i skattemäl i framtiden ges in lill lokal skattemyndighet. Jag anförde vidare i huvudsak följande.

Ett av syftena med den nya ordningen för ingivande av besvär är alt
beslutsmyndigheten skall få tillfälle att gå igenom besvärsskrivelserna för
atl bl. a. se om vissa typer av rättelser kan göras. 1 och med della faller
enligl min bedömning besvärshanteringen under sädan verksamhet som
omfattas av den absoluta sekretessen. Härav följer deis att dessa besvär
skall registreras utan dröjsmål när de kommer in lill myndigheten, dels atl ..-

sådana uppgifter som den skattskyldiges namn och adress måste utelämnas Prop. 1986/87:47 vid registreringen för att regislret skall kunna företes för allmänheten. Med hänsyn lill del slora anlal ärenden som det här rör sig om kommer betydande olägenheter att uppstå för främst de lokala skatlemyndighelerna. De lorde bli tvungna alt förutom det offenlliga diariet föra etl mer utförligt hemligt arbetsdiarium. En hel del enligt min mening onödigt arbete förorsakas således. Besvärshandlingar som skall registreras hos lokal skattemyndighet kommer dessutom atl omfattas av ett mer långtgående sekretesskydd än vad som i dag gäller för regisirering vid länsrätt. Sekretessen för uppgift i mål hos domstol gäller nämligen enbari om del kan antas alt den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Endast i undanlagsfall lorde förhållandena vara sådana all de uppgifter som antecknas i ell diarium medför skada eller men om de lämnas ut till enskild.

Min slutsats i lagrådsremissen var atl det således knappast kunde råda något ivivel om att den absoluta sekretessen på skatteområdet är onödigl sträng när det gäller sådana uppgifter som normalt setl behövs vid diarieföringen av en allmän handling. Uppgifter om inkomstdatum, diarienummer, ingivare, adressat och ärendemening är normall inle särskilt känsliga och risken att någon skall åsamkas skada eller men om de lämnas ul är inle slor. Del finns i allmänhet inte heller någol behov av all sekretessbelägga uppgiftskombinationen namn och ärendemening, eftersom ärendemeningarna i regel är så allmänt hållna atl de inle ger någon upplysning om handlingarnas närmare innehåll. I vissa fall finns emellertid, framhöll jag, behov av alt kunna hemlighålla antingen namnel eller ärendemeningen, i enslaka fall båda uppgifterna. Det gäller t.ex. vissa typer av dispensärenden, där redan en uppgift om atl en ansökan gjorts kan vara fillräcklig upplysning för atl avslöja att en betydelsefull affärshändelse av visst slag förestår. Särskilt känsliga ur iniegritelssynpunkt är även ärenden om förhandsbesked i en taxerings- eller skallefråga och ärenden om revision. Sekretessen kunde därför inte lillålas alt vika helt. Även i fortsättningen borde uppgifl om t. ex. från vem en handling har kommit in kunna skyddas i vissa slag av skatteärenden.

Mot bakgrund av det anförda föreslog jag i lagrådsremissen att det i 9 kap. 1 och 2 §§ SekrL skulle införas beslämmelser om begränsning av sekretessen för sädana uppgifter som behövs vid diarieföring hos skattemyndigheterna. Innebörden av regleringen borde vara att sekretess inle skulle gälla för uppgifter som avses i 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4 SekrL såvida uppgifterna inle gäller sådant ärende som faller under 9 kap. I § iredje slycket 1-5 eller 2 § första stycket I.

Lagrådel riklar i sitt yltrande viss kriiik mot detla förslag. Lagrådet
förordar i första hand atl ställningstagandet i sekretessfrågan skjuts upp
tills det nya förfarandet, vars principer skissas i remissen, är närmare
utarbetat. Lagrådet förklarar emellertid alt man inte vill motsätta sig att
SekrL, om del anses angeläget, ändras redan nu så att samma regler
kommer atl gälla för diarieföringen av överklaganden i skatteärenden hos
domslol och hos myndighet. Lagrådet avslyrker förslagel i vad del går
uiöver del som direkt hänger samman med den ändrade ordningen för
ingivande av besvär. Enligt lagrådet har bärande skäl inte anförts för en 113

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

generell uppmjukning av den sekreless som för närvarande gäller för diarieföringen hos skattemyndigheterna. Lagrådel framhåller att det visserligen är klart att en uppmjukning av sekretessen skulle innebära administrativa förenklingar hos skatlemyndighelerna, men atl de noga måste vägas mol de nackdelar som kan uppkomma för de enskUda och för systemel i stort. Lagrådel anser vidare att ärendet inte berells på ett sådanl sätt att utomstående intressen fält komma till tals.

Med anledning av vad lagrådet yttrat villjag anföra följande. Jag har för egen del svårt all se att den mycket begränsade uppmjukning av sekretessen som föreslagits i lagrådsremissen skulle kunna innebära nackdelar för enskilda eller för systemet i stort. Uppmjukningen avsåg som nämnts enbari uppgifter om från vem en handUng har kommit in eller till vem den expedierats och om vad ärendet i korthet rör. Jag vill erinra om alt myndigheternas beslut i de här fallen är offenlliga och atl grundläggande uppgifter om den skattskyldige - l.ex. om hans namn, adress och om vUket slag av preliminär skatt han skall betala - normalt får lämnas ut även i andra fall genom all del införts en särskild bestämmelse om del i skalleregisieriagen. Del finns även anledning att framhålla atl regislreringsskyldigheten enligt 15 kap. SekrL, som avser att stärka rätlen till insyn enligt offentlighetsprincipen, genom den föreslagna ändringen skulle få ett större praktiskt värde.

Jag kan således i sak i och för sig inte godta de invändningar lagrådet riklat mol förslagel i den här delen. Men med hänsyn lill all förslagel går utöver vad som är påkallat med anledning av den nya ordningen för ingivande av överklaganden är j;ig dock beredd atl i det här sammanhanget begränsa milt förslag lill att avse endast diarieföringen av överklaganden lill domslol. Som lagrådel berört kan del nya taxeringsförfarandet, med bl.a. väsentligt ökade möjligheter lUI omprövning, komma att aktualisera en ytterligare översyn av sekretessen på skatteområdet. Däremot bör aUlså förslaget vad gäller sekretessen för diarier rörande besvärsärenden genomföras i förevarande sammanhang. Det saknas enligt min bedömning skäl att för dessa grunduppgifter ha strängare sekretess än vad som i dag gäller hos domstol. Om nuvarande regler behålls kommer de lokala skattemyndigheterna dessutom att förorsakas elt betydande merarbete.

Jag föreslär säledes att del i 9 kap. 1 och 2 §§ SekrL införs regler om begränsning av sekretessen för sådana uppgifter som behövs vid diarieföringen hos skallemyndigheterna av överklaganden till domslol. Beträffande den laglekniska utformningen ansluter jag mig till lagrådets förslag.

Prop. 1986/87:47

Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslutade våren 1986 i bl.a. förenk-lingssyfle omfattande ändringar i den kommiihala beskatlningen. Den kommunala garantibeskatlningen och utbobeskattningen av fysiska personer slopas fr. o. m. laxeringen 1988. Den individuella schablonbeskattningen av bostadsrättshavare avskaffas ocksä (prop. 1985/86:150 bil. 1, SkU 50, rskr. 360, SFS 1986: 473 m. fl.). Under våren 1986 beslutade riksdagen även att slopa sambeskattningen av makars B-inkomster och atl förenkla reglerna om räntetillägg vid beräkning av underlag för lUläggsbelopp samt att det kommunala grundavdraget skall höjas i tvä steg med början år 1987 (prop. 1985/86:130, SkU 40, rskr. 332, SFS 1986:507 m.fl.). Riksdagsbesluten avsåg endast vissa gmndläggande lagregler. Ytteriigare ändringar i skattelagarna har nyligen föreslagits genom prop. 1986/87:30. De ändringar som behövs i taxeringslagen och uppbördslagen fill följd av bl.a. nämnda riksdagsbeslut tas upp här. Även vissa smärre justeringar bör göras i lagen om statlig förmögenhetsskatt med anledning härav.

I fråga om den närmare innebörden av följdändringarna hänvisas fill avsnitt 6, Författningskommentarer.

Prop. 1986/87:47

RSV:s förslag: Överensslämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av kammarrätien i Göteborg och av skattechefen och de lokala skattemyndigheterna i Göteborgs och Bohus län. Skattechefen i Stockholms län och laxeringsnämndsordförandenas riksförbund avslyrker förslagel och anser därvid bl. a. alt man inte bör föregripa statsmakternas ställningstagande till skalteförenklingskommitténs förslag i betänkandet Förenklad laxering om en ny beslulsorganisa-fion.

Skälen för mitt förslag: Införandet av den förenklade självdeklarationen vid 1987 ärs laxering medför förenklingar för både de enskilda och taxeringsmyndigheterna. Det nya förfarandel omfattar skattskyldiga med enklare inkomstförhållanden. Av allt atl döma kommer större delen av de förenklade deklarationerna att leda till beslut om taxering enligt lämnade uppgifter, dels från den skallskyldige genom deklaralionen, dels från annan, t. ex. arbetsgivare, genom kontrolluppgifter. I fråga om dessa deklarationer kan man alltså lala om ell rutinmässigt beslutsförfarande.

Del kan dä ifrågasättas om den nuvarande beslutsorganisationen med taxeringsnämnd, i realiteten dess ordförande, som beslutande bör behållas

115

för dessa enklare ärenden. Om nämndens ordförande befrias från mlinupp- Prop. 1986/87: 47 gifter, bör sålunda möjligheterna förbältras till en rättvis och likformig laxering i andra ärenden. Beslutsorganisationen är inle heller anpassad lill de ökade krav på en snabb handläggning som det nya förfarandet släller. De förenklade självdeklarationerna mäste normalt resultera i beslut redan under vårmånaderna taxeringsåret, eftersom de skallskyldiga skall få meddelande om laxeringen senasl vid utgången av juni. Det är då en svaghet atl beslut måsle fattas av en person som inte är direkt knuien lill den myndighet, den lokala skattemyndigheten, som i övrigl handlägger deklarationerna. En sådan beslutsfattare har inte heller lika goda möjligheter som en Qänsteman inom myndigheten all - när det är påkallal - företa kontroller av de olika led som ligger till grund för ett beslut.

Mol den här bakgrunden har RSV föreslagit atl kvalificerade Qänsleman vid de lokala skattemyndigheterna skall få fatta beslut beträffande förenklade självdeklarationer i de fall lämnade uppgifter inle frångås. Förslagel ligger i linje med det nya, förenklade taxeringsförfarande somjag i det här sammanhanget (se avsnitt 3.1) lägger fram principförslag om. RSV:s förslag är samtidigt anpassat lill gällande ordning genom all beslulen formellt sett skall fattas av nämnden och atl del lill denna skall knytas en Qänsteman på ett sådant sätt atl nämnden - i likhei med vad som nu gäller ordföranden - blir beslutför med enbart Qänstemannen. Enligt min mening bör förslaget skapa förutsättningar för en snabbare och rationellare be-sluLsordning än den nuvarande.

Det av RSV framlagda förslagel avser som nämnts förenklade självdeklaralioner som inle föranleder nägon avvikelse och således enbart deklaralioner som normalt inte innehåller några bedömningsmoment. Också för egen del anserjag atl man i avvaktan på att den nya beslutsorganisationen genomförs bör ge Qänsteman behörighel atl besluta i den här lypen av ärenden. Jag delar också RSV:s uppfallning att nämnden - i sin helhet eller genom dess ordförande - bör vara oförhindrad att själv fatta beslul i sådana ärenden.

Enligl min mening bör beslutsbehörighelen under den här övergångsperioden ligga hos ett mindre antal kvalificerade tjänstemän vid de lokala skattemyndigheterna eller länsskattemyndigheterna. RSV har pekat på att behörighelen bör kunna tilldelas Qänsteman som fungerar som granskningschefer, dvs. enhetschefer och gruppchefer vid en myndighets granskningsenhet, lill vars uppgifter hör all leda och övervaka granskningsarbetet. Jag ansluter mig i huvudsak till delta. Del bör ankomma på länsskattemyndighelen att förordna de Qänsteman som bör tilldelas be-slulsbehörighel. De bör benämnas laxeringsnämndsombud.

Jag föreslår alltså att det fr. o. m. 1987 års taxering införs en modifierad
beslutsordning i fråga om sådana förenklade självdeklaralioner som inle
gett anledning till avvikelse. Detta föranleder ändringar ill §,61 § 2 mom.
och 63 § TL samt införande av en ny paragraf, 6 a §, i lagen. Bestämmel
serna har utformats så atl det framgår att Qänstemannen får träda i nämnd
ordförandens ställe vad gälier beslutfattandet beträffande nämnda deklara
tioner. 1 andra fall, t.ex. ärenden som skall beslutas av nämnden i sin
helhet, får Qänstemannen inte della i beslulen. 116

Skälen för mitt förslag: Genom lagsliflning våren 1985 införs från och med taxeringsåret 1987 en nyordning med en förenklad självdeklaration. I det nya förfarandet är det förutsatt atl deklaralionskontrollen i slor utsträckning skall ulföras med hjälp av ADB. Taxeringarna skall i huvudsak beräknas maskinelll med ledning av den informalion som registreras från kontrolluppgifter och från deklarationsblanketten.

Somjag förutskickade i prop. 1984/85: 180 om förenklad självdeklaration förutsätier den ökade ADB-användningen att vissa kategorier av uppgifter behöver tillföras skalleregislren. RSV har i skrivelser till regeringen framhållit behovel av att ytteriigare uppgifter regislreras. Det gäller främst uppgifter från kontrolluppgifter enligt 37 § 1 mom. 4 a och 8 mom. TL, dvs. i huvudsak aktier och bankmedel. Även uppgifter om hemmavarande barns personnummer bör regislreras. Vidare bör regisirering ske av den skattskyldiges uppgifter i den förenklade självdeklarationen.

Slutligen bör sådana uppgifler frän bostadsstyrelsen som härrör från den statliga bosladslångivningen regislreras. Det gäller uppgifler avseende lån för vilka ränlebidrag utgått eller ränta eller amortering på räntelän som eftergells av bostadsstyrdsen. Dessa uppgifler påverkar laxeringen avseende inkomsi av annan faslighel. För fysiska personer lämnar bostadsstyrelsen uppgiflerna i dag till RSV med undantag för de lån som slulbetalas under året. Detta uppgiftslämnande bör även författningsregleras i 37 § TL.

Datainspektionen har inle hafl någon erinran mot en uividgning av skatteregistret som en del i förfarandet med den förenklade självdeklarationen. Inspektionen har dock påpekat att registreringen inle får innebära att andra uppgifter införs än de som behövs i skatteadministrationen. Jag

117

Skälen för mitt förslag: Länsstyrelserna är beskatlningsmyndigheter i fråga om vägtrafikskatt. Hos de olika beskallningsmyndighelerna skall del enligt 3 § vägtrafikskattelagen (1973: 601) finnas etl allmänt ombud som för det allmännas lalan hos förvaltningsdomstol i mål och ärenden enligt lagen. Ombudet skall också yllra sig i mäl och ärenden hos RSV om förhandsbesked. Regeringen eUer den myndighel som regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudei och ersättare för denne.

Enligt 52 § väglrafikskatteförordningen (1973:776) skall länsstyrelse förordna allmänt ombud och ersättare för denne. Ombudei och ersättaren får förordnas för högst fyra år.

Ärenden rörande vägtrafikskall handläggs i dag inte inom skatteavdelningarna vid länsstyrelserna utan vid de allmänna enheterna. Ärendena berörs därför inle av alt skatteavdelningarna bryts ul ur länsslyrelserna och bildar fristående länsskattemyndigheter. Vägtrafikskalten kommer även i fortsättningen alt handhas inom länsstyrelseorganisationen. Den övervägande delen av de allmänna ombuden i vägtrafikskatteärenden tjänstgör dock i dag på länsstyrelsernas skatteavdelningar. Nämnda organisationsförändringar medför således alt flertalet ombud försvinner från länsslyrelserna och inte längre kan ha kvar sin funkfion.

Atl även i fortsättningen låla ombuden vara knulna lill länsslyrelserna skulle medföra problem. Elt stort anlal nya ombud skuUe behöva utses hos länsslyrelserna. Samtidigt är antalet ärenden för de allmänna ombuden i flera av länen så litet att det är svårt att upprätthåUa kompetensen hos ombuden. Detta talar enligl min mening för att ombudsfunktionen inte längre bör vara knuten till beskattningsmyndigheten. Lämpligen bör förordnandet av ombuden ske centralt. Enligt min mening bör RSV anförtros denna uppgift. Det ankommer pä regeringen att besluta i frågan. Del antal allmänna ombud som förordnas får anpassas efter ärendetUlslrömningen. RSV bör få bestämma inom vilka geografiska områden resp. ombud skall verka.

Mitl förslag föranleder ändringar i 3 § vägtrafikskallelagen.

118

Mitt förslag: RSV skall enligt gällande ordning lämna förslag lill föreskrifter om bl.a, indelning i värdeområden vid 1988 års allmänna fastighelstaxering beträffande bl.a. hyreshus- och industrienheler senast den I mars 1987. Denna lidpunkt flyttas nu fram till den 15 maj 1987.

Skälen för mitt förslag: Enligl 19 kap. I § andra slycket faslighelstaxeringslagen skall RSV senast den 1 mars året före det år då allmän fastig-hctitaAcridg gcr rum lämnu ftfrälfls iil! forésknfUr ém bl.ä. indéJKiitg i värdeområden beiräffande andra byggnadstyper än småhus och andra ägoslag än tomtmark. Detta innebär att RSV, inför den allmänna fastighetstaxering som SkaU äga rum är 1988 av bl.a. hyreshus- och Industrienheler, senast den I mars 1987, skall lämna förslag till sådana föreskrifter såvitt avser bl.a. hyreshus- och industrienheler. Under förberedelsearbetet skall i varje fastighetstaxeringsdislrikt finnas en arbelsgrupp som består av ledamötema i nämnden. Arbetsgruppen skall senast den 30 juni året före taxeringsåret bl.a. föreslå ändringar i de förslag till föreskrifter som RSV lämnat (19 kap. 5 § faslighelstaxeringslagen).

Enligt vad jag har erfarit skulle kvalilelen på förberedelsearbetet väsentligt förbällras om lidpunkten den I mars flyttas fram. I underlaget för provvärderingen skulle nämligen annars köp av fastigheter under sista kvartalet 1986 saknas. Vidare skulle en framflytlning av tidpunkten innebära atl förulsältningarna alt få bättre föreskrifter och därmed bättre taxering ökar. Jag föreslår därför att tidpunkten den 1 mars flyttas fram till den 15 maj. Den tid som arbetsgruppen har till sitl förfogande efter den föreslagna ändringen är enligt vad jag har erfarit tillräcklig för att arbetsgruppen pä ell tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Vad jag nu föreslagit föranleder en ändring i 19 kap. 1 § faslighelstaxeringslagen.

3 Principförslag om förenklad taxering 3.1 Beslutsorganisationen i första instans 3.1.1 Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Prop. 1986/87:47

Remissinstanserna: Del slora flerlalel instanser är positiva till kommitténs förslag. För all ytterligare stärka lekmännens insyn och inflylande ifrågasätts från elt håll om inte skallenämnden bör medverka också vid omprövning av andra sorts beslul, t. ex. i fråga om uppbörd, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatl.

Nägra, bl. a. tre länsrätter, anser all en bäitre lösning är den som förordals i ell särskilt yttrande av tre experter i kommittén och som innebär bl. a. att taxeringsnämnderna behålls som fristående myndigheter verksamma endasit unir ta?itrin|öpcriuiiiii iiicn nicij läU 311 äillggfS

bsdlitcfunlftionen tiU éi granskande Ijänatemänncn. Därigenom kan man enligt desia instanser undvika ätt den utredande myndigheten fattar beslut i tvistiga ärenden och diirmed att taxeringsförfarandel ges en mera tlskalisk inriktning än för närvarande.

Ytteriigare några remissinstanser vill ha kvar taxeringsnämnderna med nuvarande utformning, varvid det framhålls att den av kommittén föreslagna ordningen blir en form av tvåinslansförfarande hos skaltemyndigheterna.

Skälen för mitt förslag: Det råder allmän enighet om att det nuvarande taxeringsförfarandel har brister i fråga om enhetlighel, kvalitet och likformighet och att brislerna har direkt samband med taxeringsorganisationen i försia instans.

Förfarandet i försia insians är för närvarande uppdelat på så sätt att utrednings- och kontrollfunktionerna ligger hos de ordinarie skattemyndigheterna - länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna och i viss mån RSV - medan beslutsfunktionen ligger hos de ca 2600 taxeringsnämnderna som är alt anse som egna myndigheter. Samtidigt har länets skattechefer ansvaret för beskattningsverksamheten i länet och de skall bl. a. verka för atl taxeringarna blir likformiga och rättvisa.

Atl de grundläggande taxeringsbesluten många gånger inte uppfyller kraven på kvalitet och likformighet hänger av naturliga skäl samman med svårigheterna att från centralt och regionalt håU leda och styra en förvaltning med sä pass många oberoende myndigheter som nu är fallet. Den svårbemästrade skatterättsliga lagstiftningen ställer krav på en fast såväl formell som materiell ledning av laxeringsverksamhelen. Den ställer också höga krav på dem som fattar besluten i de enskilda fallen.

Bristerna med den nuvarande taxeringsorganisationen bör lill stor del kunna avhjälpas genom att begränsa antalet beslutsorgan och knyta dem närmare de ordinarie skattemyndigheterna. Den praktiskt sett enda möjligheten atl få en fillräckligt nära anknytning är alt i enlighet med kommitténs förslag tillskapa en ordning där en form av taxeringsnämnder ingår i skaltemyndighelerna. Då kan en samverkan komma lill stånd som ökar möjligheterna till att rältsenliga och Ukformiga beslut fallas. Fömtsättningarna för att riktiga beslut meddelas bör sålunda förbättras avsevärt när det inom den egna myndighelen finns lillgång fill kvalificerade Qänsteman som kan anlitas vid behov.

Alt inlemma taxeringsnämnderna i skattemyndigheterna medför att tax
eringsbesluten formeUt kommer att fattas av skattemyndighelerna. Någon '20

egentlig ändring i sak av lekmännens medverkan innebär inte detta. För Prop. 1986/87:47

närvarande är del nämligen endast omkring 5 % av deklarationerna som

föredras inför nämnden och beslutas av denna medan återstående del, eller

95 %, beslutas av nämndens ordförande ensam. I de senare fallen, där

deklaralionerna normalt följs, fattas taxeringsbesluten efter en granskning

som i en ökad utsträckning ulförs av tjänstemän. Beslulen i de olvisliga

ärendena är därför i praktiken redan en form av Qänslemannabeslul. Det

bör vidare framhållas atl en ordning där de ordinarie skattemyndighelerna

också fattar beskattningsbesluten i första instans förekommer på i stort

sett hela skatteområdet i övrigt och all motsvarande ordning är regel också

på angränsande förvaltningsområden.

Genom att föra över de formella beslutsbefogenheterna tUl skattemyndigheterna vad gäller taxeringarna kan stora samordningsfördelar uppnås på elt enkelt sätt. Del blir nämligen möjligl alt göra förfarandet enhetligt t.ex. i fråga om taxering, skattetillägg och pensionsgrundande inkomst. Beslut i de senare frågorna meddelas för närvarande inte av taxeringsnämnderna utan av de lokala skattemyndigheterna. Med en ny beslutsordning däremot kan gemensamma beslut meddelas. En samordning kan också ske med t. ex. mervärdeskalten där beslut fattas av länsstyrelsen.

Några remissinslanser har inväni mot kommiltéförslagel i den här delen och ansell att det resulterar i en oönskad sammanblandning av fiskala och dömande funktioner för skallemyndigheternas del. Till gmnd för invändningarna ligger en oro för alt kraven på objeklivitet skjuls i bakgmnden och all taxeringsförfarandet blir mer fiskaliskt inriktat. För egen del kan jag med ulgångspunkl i del nuvarande förfarandet inle se att en samordning av de olika taxeringsfunklionerna kommer atl medföra en minskad objektivitet. Tvärtom bör reformen kunna befrämja objektivitet och likformighet vid beslutsfattandet. Med elt begränsat anlal myndigheter med en bred kompetens bör man nämligen pä ett hell annat sätt än för närvarande kunna se till att besluten fallas på en lillräckligt kvalificerad nivå. Taxeringsförfarandet i försia insians kan av resurs- och effektivitetsskäl inle heller anordnas som elt domstolsmässigt förfarande. För allmänhelens tilltro till systemet torde dessutom avgörande vikl läggas vid att det finns förtroendevalda med ett verkligt inflytande i tvistiga frågor. Den antydda ordningen avser här att förstärka lekmannainflytandet och förändringarna bör sammantaget leda till en ökad lilllro från allmänheten.

Med hänsyn till det anförda finner jag i likhet med kommittén och en bred remissopinion atl beslutsorganisationen bör ändras så att taxeringsbesluten i framtiden i formell mening fallas av de skattemyndigheter som också ansvarar för granskningen av deklarationerna. Beslutsfunktionen bör alltså ligga hos länsskattemyndigheterna och de lokala skallemyndigheterna.

Lekmännen har somjag berört en viklig uppgifl att fylla inte bara genom att de deltar i beslutsfallandet. Genom deras medverkan får allmänheten insyn i verksamhelen och ges garanlier för all taxeringsarbetel - och även i någon mån den grundläggande skattelagstiftningen - vUar på medborgerliga värderingar.

En följd av atl taxeringsbesluten enligt milt förslag skall fattas av de 121

ordinarie skattemyndighelerna blir att lekmännens medverkan måste ske Prop. 1986/87: 47 inom ramen för myndigheternas verksamhet. Detta bör såsom kommittén har föreslagil åstadkommas genom att det i länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna inrättas skattenämnder med förtroendevalda. När lekmännen deltar i ell beslul blir del således fråga om elt beslut av myndigheten i särskild sammansättning.

Någon anledning att ha lekmännens medverkan i hell olvisliga ärenden av rutinkaraktär finns givelvis inte. I det framtida systemet bör Qänstemannen själva få fatta beslut i ärenden av det slaget. Lekmännens medverkan bör i första hand koncentreras lill vissa ärendetyper med skälighets-och bedömningsfrågor där deras speciella insikter och kunskaper är särskilt värdefulla. Men en medverkan av lekmän kan vara moliverad också i andra ärendetyper med hänsyn till kravet på insyn i beskattningsverksamheten. Det är sålunda viktigt att denna insyn blir tUlräckligt vid så all den ger uirymme för en kritisk granskning av beskattningens effektivitet, rimlighet och begriplighet.

En följd av att låla lekmän vara verksamma i skattemyndigheterna är alt det skapas organisatoriska förutsättningar att låta lekmän della också i beslul rörande annat än egentliga laxeringsärenden. Bl. a. ärenden om skatletiHägg är inte sällan lämpade atl avgöras under medverkan av förtroendevalda. Den nya ordningen medför att lekmannainflytandet kan utvidgas också till andra beskatlningsområden. Jag tänker då särskilt på uppbördsområdet och närmare besläml på lokal skattemyndighets möjlighet atl under vissa förutsättningar göra en arbetsgivare ansvarig för arbetstagares skatl. Den möjlighet till lekmannainflytande som nu öppnar sig på exempelvis det området ligger något vid sidan av vad den nu aklueUa reformen avser att åstadkomma och har inte berörts av kommittén. Del finns emellertid enligt min mening skäl att i ett senare sammanhang ta upp den frågan.

Frågan är då hur man närmare bör avgränsa de taxeringsärenden som lekmän bör della i. Till att börja med bör därvid beaktas all jag - somjag senare närmare kommer att utveckla - föreslår att ett väsenlligl utvidgat omprövningsförfarande införs. Av betydelse är vidare att jag även kommer alt föreslå att eftertaxeringsärenden skall prövas av skattemyndighelerna som första instans. Genomförs dessa ändringar bildas osökt en grund för atl beslämma avgränsningen av de fall där nämnden bör fatta beslul. Delta ligger också helt i linje med vad kommillén kommit fram till.

Avgränsningen bör sålunda kunna beslämmas med utgångspunki främst
i ärenden om omprövning och eftertaxering. Av störst volym kommer med
all sannolikhet omprövningsärenden på den skattskyldiges begäran all bli.
Kommittén har uppskattat antalet sådana ärenden tUl drygt 100000, att
jämföras med ca 80000 vid det nuvarande omprövningsförfarandel. Del
totala antalet ärenden för lekmännen skulle enligt kommitténs beräkningar
uppgå tiU ca 135000. 1 detta antal ingår 10000 gmndläggande taxeringsbe
slut. Nämnden bör nämligen enligt kommittén även kunna fatta det försia
taxeringsbeslutet för myndighetens räkning, t. ex. när det rör sig om svåra
re bedömnings- eller skälighetsfrågor eller frågor av störte ekonomisk
betydelse. För egen del finner jag skäl som talar för att lekmännen bör '22

Kommitténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitl. En olikhet är atl kommiitén anser alt fyra lekmän skall kallas till varje sammanträde.

Remissinstanserna: Förslagel tillstyrks med några få undantag. Ell par remissinstanser ullalar att förslagel innebär en alltför långtgående neddragning av förtroendemannaorganisationen. Några vänder sig mot att endasl fyra lekmän skall kallas till nämndsammanträdena och föreslår i stället alt fem kallas.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande ordning skall anlalel valda ledamöter i taxeringsnämnd vara minsl fem och högsl älta. För de valda ledamöterna skall vidare lika många suppleanter väljas. Del finns för närvarande ungefär 2 600 taxeringsnämnder.

När lekmännen enligl den nya ordningen skall deha i taxeringsbesluten skall del enligl mitt förslag ske genom skattenämnderna. Det måsle därför finnas en skatlenämnd i var och en av länsskatiemyndigheterna och de lokala skallemyndigheterna eller sammanlagi 144 stycken - 24 i länsskattemyndigheterna och 120 i de lokala skatlemyndighelerna.

Som jag framhöU i föregående avsnitt kan del uppskattas atl anlalel ärenden där lekmän fattar besluten kommer atl uppgå liU mindre än hätflen än för närvarande, närmare beslämt minska från ca 350000 fill ca 150000. Med hänsyn lill den slora neddragningen av anlalet nämnder kommer emellertid varje nämnd all få elt slörre antal ärenden än för närvarande. Det behövs därför en ökning av antalet ledamöier som ingår i varje nämnd

123

för all inle lekmännen skall bli för hårl arbetsbelastade. 1 de större myndig- Prop. 1986/87: 47 heterna bör vidare nämnden kunna arbela i olika avdelningar. Man bör säledes inle skapa flera olika skallenämnder inom en och samma myndighel, eftersom det ju är fråga om beslul av myndighelen även när lekmännen deltar.

Det anförda leder till att det i stället för den nuvarande ordningen bör tillskapas en "pool" av lekmannaledamöter enligt eii syslem som motsvarar det som gäller för nämndemän i domslolarna. Till varje sammaniräde bör då etl visst anlal ledamöter kallas enligt ett i förväg bestämt Qänstgö-ringsschema. Med ulgångspunkl i bl.a. det av kommittén uppskallade antalet ärenden all behandla finner kommiitén att det skulle behövas närmare 4000 lekmän för all lillgodose skattenämndernas behov. Därvid har förutsatts all ell nämndsammanträde varar i fyra timmar, att fyra lekmän kallas till vaQe sammanträde och att varje lekman deltar i tio sammanträden per år.

Kommittén föreslår vidare att landstinget skall välja i huvudsak samtliga ledamöter. Om del i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen skall valel dock förrättas av landstinget och kommunfuUmäklige med den fördelning dem emellan som länsskallemyndigheten bestämmer efler befolkningstalen. Antalet ledamöter skall enligt kommitténs mening bestämmas av länsskattemyndighelen.

För egen del kan jag i huvudsak anslula mig lill kommitténs förslag om hur nämndledamöterna skall ulses. Jag anser dock all antalel lekmän bör beslämmas av regeringen med möjlighel för denna atl delegera uppgiften till skattemyndigheterna. Jag föreslår alltså att del ytlerst bör tillkomma regeringen alt bestämma hur många lekmän som skall utses för skallemyndigheterna och alt de lekmän som skall Qänslgöra vid en skaltenämnds sammanträde kallas ur en "pool" av ledamöter som väljs av landstinget eller — i förekommande fall - landstinget och kommunfullmäktige.

När det gäller frägan om hur många förtroendevalda som skall kallas till varje sammanträde delar jag inte kommitténs uppfallning all endasl fyra lekmän skaU kallas. 1 likhet med några kommittéledamöler och en del remissinstanser finner jag det lämpligare atl fem lekmän kallas. Därigenom ökas möjligheterna atl ge nämnden en mer allsidig sammansättning. Dessutom molverkas en alllför kraftig neddragning av den nuvarande förtroendemannaorganisationen.

En angränsande fråga är hur många ledamöter som fömiom ordföranden skall vara närvarande för all skallenämnden skall vara beslutsför. Kommittén föreslår att tre ledamöier skall vara tillräckligt. Den här frågan är emellertid enligt min mening av sådan mera delaljbetonad karaktär att man inte nu bör binda sig för en bestämd lösning.

Även beiräffande vissa andra frågor som kommillén lar upp anser jag det lämpligt alt avvakta med ett slällningstagande till dess en reform kan fullföljas. Detta gäller bl. a. valbarhels- och behörighelskraven beiräffande nämndledamölema, ersättningen till ledamöterna och den närmare utformningen av förfarandel i nämnden.

Jag vill här slutligen framhålla alt nämnderna bör sammansättas av
personer med lämplig erfarenheisbakgrund från olika områden inom sam- 124

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget har biträtts eller lämnats utan erinran av den helt övervägande delen av remissinslanserna. Etl par av dem har betonat alt i första hand myndighelens chef bör vara ordförande. Landstingsförbundet och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har uttryckt tveksamhet till behovel av en Qänsleman som vice ordförande. Svenska kommunförbundet har ansett alt såväl ordföranden som vice ordföranden bör hämtas utanför skalleförvaltningen för att öka tilltron till skallenämndens opartiskhet.

Skälen för mitt förslag: Den föreslagna omläggningen av taxeringsförfarandel medför att skattenämnderna får en mer framskjuten och avgörande roll än dagens taxeringsnämnder. Vidare kommer deras behörighet alt slräcka sig över ett vitt fäll. Det är därför enligl min mening heU klart atl ordföranden i skatlenämnden måste besitta breda kunskaper inom beskaltningsområdel.

Med hänsyn härtill ligger det närmast lill hands all ordföranden rekryteras frän skalleadministrationen och dessutom i första hand från den egna skattemyndigheten, eftersom ju nämnden enligt mitt förslag skall fatta beslut för myndighetens räkning. Genom en sådan ordning understryks all det är fråga om en nämnd inom myndigheten, inte en annan instans.

En nackdel med att nämndens ordförande är en skatleQänsteman kan som en del remissinslanser påpekat vara all de enskildas tilltro lill nämndens opartiskhet därigenom skulle kunna försvagas. För allmänhetens förtroende bör emellertid den hell avgörande omständigheten vara att lekmän på ell meningsfullt sätl dellar i besluten och särskilt i beslul där del finns utrymme för skälighetsbedömningar. Med en lekmannaordförande skulle för övrigl risken vara belydande att nämnden domineras av den granskare som föredrar ärendet.

Jag förordar därför att en Qänsteman inom skalleförvaltningen skall vara ordförande i skattenämnden.

Fråga är vidare om skattemyndighetens chef skall vara självskriven ordförande eller om det skall finnas möjlighet atl till ordförande ulse en annan Qänsteman. Det måste här beaklas att frägan berör samtliga skattemyndigheter pä regional och lokal nivå, för vilka mycket skifiande förutsättningar, särskilt beiräffande storiek, kan gälla. Arbetsbelastningen för

125

myndighetscheferna kan variera och det kan för många chefer vara nödvändigt atl ägna krafterna ål andra arbelsuppgifler för atl myndighelernas arbele skall kunna löpa utan allvarliga siörningar. På grund härav delar jag kommitténs uppfattning alt till ordförande bör kunna ulses även annan än myndighelschefen. I försia hand bör givetvis myndighetschefen ändå komma i fråga eftersom ju denne har ansvaret för myndighetens verksamhel och del därför är önskvärt atl de båda uppgiflerna förenas. Enligt kommitténs förslag skulle till ordförande kunna utses också en Qänsteman utanför den egna myndighelen. Även detta ansluter jag mig till. Men jag vill framhålla atl det måste underlätta samarbetet mellan nämnden och myndighelen i övrigl om ordföranden rekryteras från den egna myndigheten.

Arbetsbelastningen på flertalet nämnder blir sådan att del även bör utses vice ordförande. Denne bör enligt min mening normalt också vara en Qänsteman vid den myndighel som nämnden hör tiU. Därigenom blir det bl. a. lättare atl ersälla ordföranden vid förfall för denne.

Vad jag här sagt om skattenämnden bör där denna är indelad i avdelningar gälla i fråga om varje avdelning. För varje avdelning bör säledes utses ordförande och vice ordförande bland Qänsteman inom skalteförvaltning-

Prop. 1986/87:47

3.2 Beslutsbehörigheten i vissa ärenden

Eftertaxering

Mitt förslag: Skattemyndigheten skall som första instans få fatta beslut om eftertaxering.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lillslyrker förslagel. Några är dock kriiiska och framhåller all del är av slor principiell belydelse all en skattskyldig kan vända sig till en utomstående och självständig insians - med andra ord till en domstol — för alt fä sin sak prövad. Bl. a. en del länsstyrelser betonar att eftertaxeringsärendena i vissa faU är svårbedömda och del ifrågasätts om inte skattemyndigheten åtminstone över-gängsvis borde ges möjlighet all hänskjuta ett ärende till länsrätt.

Skälen för mitt förslag: Ansökan om eftertaxering prövas för närvarande av länsrätten som första instans. Ordningen skiljer sig från den som råder på den indirekta beskattningens område där beslut rörande det motsvarande efterbeskattningsinstilutet fattas av beskattningsmyndigheten.

Eftertaxeringsbeslul har lidigare, närmare bestämi före år 1956, fattats av taxeringsnämnd. Genom en reform det året utvidgades eftertaxeringsin-siiiutei lill alt omfatta även eftertaxering efter skönsmässiga gmnder och del ansågs atl en eftertaxering därmed kunde innebära en sådan fullständig omprövning av grunderna för den skaltskyldiges taxering som i vissa avseenden kunde sägas vara jämförbar med den prövning som sker när en laxering omprövas med anledning av exiraordinära besvär. Man ansåg att

126

de två särskilda prövningsförfarandena borde närma sig varandra genom Prop. 1986/87: 47 all också eftertaxering fick beslutas endast av en besvärsinstans.

De synpunkter som låg bakom att taxeringsnämnden inte längre fick eftertaxera talar för en ordning där institutet besvär i särskild ordning ersätts med ett i liden utsträckt omprövningsförfarande hos skattemyndigheten och där eflertaxeringarna samtidigt förs tillbaka till en lägre nivå. En sådan ordning ligger också i linje med en av de grundprinciper som enligt min mening bör gälla för den nya organisationen, nämligen atl taxeringsbeslut i vid mening i försia hand bör fallas inom skatteadministrationen - med eller utan lekmän - och atl domslolarna bör befrias från uppgiften atl fungera som beskallningsmyndigheier.

En överföring av beslutanderätten till skattemyndigheterna kan synas väl långtgående med hänsyn till att ärendena om eftertaxering många gånger innehåller komplicerade skatterätlsliga frågor och avser belydande belopp. Dessulom är de ofta tvistiga. Del kan vidare göras gällande att ärendena i processuelll hänseende kan innehålla svårbedömda moment.

Att svårighetsgraden i regel är slörre beträffande eflertaxeringarna än de ordinarie taxeringarna medför att det ställs höga krav på beslutsmyndigheten. De maleriella frågorna i eftertaxeringsfallen är dock inte svårare än de som uppkommer vid taxeringen avseende löpande år. Skillnaden är i stället alt svåra frägor inte uppträder lika ofta vid den årliga taxeringen.

Det förhållandet atl eftertaxeringsfallen ofta är tvistiga talar enligl min mening i och för sig mol en nedflyttning av beslutsbehörigheten till skattemyndigheterna. Om de skattskyldiga regelmässigt skulle överklaga eventuella beslut av skattemyndigheterna, skulle det ju vara en onödig omgång med en sådan beslutsordning. Jag anser därför att det i vart fall bör finnas en möjlighet atl ta upp ell eftertaxeringsärende direkt i länsrätt. Det kan vidare ifrågasättas om inte skattemyndighetens behörighet bör begränsas fill ärenden där den skattskyldige har medgelt yrkandet om efterlaxering. För egen del vill jag då betona atl man bör siräva efler en ordning där handläggningen kan bli snabb och effekliv i fräga om alla eftertaxeringsfall och alt den skattskyldiges inslällning till ändringsyrkandet inte helt bör få avgöra vilken instans som skall vara beslutsbehörig. En möjlighet att med länsrätt som första instans ta upp en fråga om eftertaxering kommer att följa av den ordning som jag senare (avsnitt 4.4) kommer att förorda beiräffande det allmännas rätt atl yrka taxeringsändring i domstol. Jag kan förutskicka att jag förordar en sådan rätt även vad gäller tvistefrågor som inte prövals av beskattningsmyndighelerna. Detla innebär all det allmänna ges möjlighel atl direkt vända sig till länsrätt med ett yrkande om eftertaxering och således att man kan undvika den fördröjning som en obligatorisk skatlemyndighetsprövning skulle ha inneburil för de fall där ett beslut av skattemyndighet om eftertaxering med all sannolikhet skulle ha överklagats.

En annan aspekl som har förts fram som skäl mol en nedflyttning av
beslutsbehörighelen är alt del för beslul om eftertaxering krävs att spe
ciella fömlsätlningar är uppfyllda. Till dessa formella grunder hör framför
allt att det måste fastställas alt en oriktig uppgifl föreligger. Skattemyndig
helerna är emellertid redan väl bekanta med begreppet oriktig uppgift. De 127

lokala skattemyndighelerna fattar sålunda beslut om skattetillägg och då måste en bedömning av rekvisitet oriktig uppgifl göras. Detsamma är sedan den 1 januari 1985 fallet i fråga om oriktig uppgift i uppbördsdeklaration o. d. enligt det nya samordnade uppbördssystemet för socialavgifter. Till bilden hör också att skattemyndigheterna enligt milt förslag skall förslärkas genom skaltenämnderna.

Genom att låta skatlemyndighelerna bli behöriga all meddela beslut om eftertaxering skapas förutsättningar för en samordning med andra skatte-slag så alt skattemyndigheten l.ex. vid s. k. integrerade revisioner kan fatta samtidiga beslut för samtliga berörda skatter. Då bör beslutsprocessen kunna bli avsevärt snabbare och smidigare. En klar förbättring kan uppkomma även för fall som enbari rör inkomsttaxering, exempelvis när del i samband med granskning av det löpande årels deklaration uppmärksammas utelämnade inkomster avseende såväl löpande som tidigare år. Kan myndigheten då pröva ärendena rörande samtliga år vid ett enda lillfälle undviks det nuvarande omständliga förfarandet att tidigare års deklarationer måste skiljas ut och bli föremål för prövning av domslol med den tidsutdräkt det innebär.

På grund av del anförda anser jag all övervägande skäl talar för att länsskatiemyndigheterna och de lokala skallemyndigheterna bör bli försia instans i fråga om beslul om eflertaxering.

Prop. 1986/87:47

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks med något undantag.

Skälen för mitt förslag: Länsrätt är för närvarande första inlåns också i fråga om taxering till ersällningsskatt enligt lagen (1933:395) om ersällningsskatt. Den kan i vissa fall även vara del beträffande fillämpning av bestämmelserna i 49 § KL om grundavdrag för dödsbo och 50 § 2 mom. KL och 9 § 2 mom. lagen om statlig inkomstskatt, SIL, om avdrag för väsentligl nedsatt skatteförmåga saml beträffande särskild skalleberäkning enligt lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Vidare handläggs ansökan om dödsbos befrielse från skalt enligt 75 § I mom. KL, 15 § 1 mom. SIL och 15 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt av länsrätten som första instans. Vad gäller samtliga nu angivna ärendegrupper finner jag i likhet med kommittén och remissinslanserna inget hinder mot att föra över beslulskompelensen i sin hdhel till skattemyndigheterna. Förfarandet i sådana ärenden bör därför samordnas med laxerings- och omprövningsförfarandet i övrigt.

Har laxeringsbesvär anförts kan länsrätten vara första instans i fråga om uppskov enligt lagen om uppskov med beskattning av realisationsvinst.

128

Skallelillägg m. m.

Mitt förslag: Länsskattemyndighelen skall vara behörig att meddela beslul om skattetillägg och förseningsavgift och om beräkning av pensionsgrundande inkomsi och egenavgifter.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i allt väsenlligl med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande beslulskompelensen för länsstyrelse och lokal skattemyndighet i vissa frägor som angränsar till taxeringen framslår beträffande fördelningen dem emellan som orationell mot bakgrund av att de båda myndigheterna var för sig har hand om granskningen av olika delar av deklarationsmaterialet. Della gäller i fråga om beslut om skattetillägg och förseningsavgift och om beräkning av pensionsgrundande inkomst och egenavgifter.

När del gäller de särskilda avgifterna är sålunda lokal skattemyndighet ensam behörig atl som försia insians falla beslul som föranleds av den årliga taxeringen. Länsstyrelsen får alltså inle pröva dessa frågor beträffande de deklarationer som granskas av Qänsteman hos den egna myndigheten. I praktiken brukar detta lösas så att granskarna där förordnas atl biträda den lokala skattemyndigheten som i sin tur genom särskild delegation ger granskarna behörighet atl fatta beslul på den lokala skallemyndighetens vägnar. De lokala skallemyndighelerna är ensam behöriga även vad avser beslut om pensionsgrundande inkomst och egenavgifter. I regel används också här ett praktiskt förfarande motsvarande det som tillämpas för de särskilda avgifterna så all en och samma deklaration inte behöver gås igenom av mer än en Qänsleman.

I likhet med kommittén och remissinslanserna anserjag all den formella kompetensen bör utvidgas i det framtida förfarandet så att länsskattemyndigheten får besluta om skattetillägg och förseningsavgift och om beräkning av pensionsgrundande inkomsi och egenavgifter.

9 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 47

129

Kommitténs förslag: Förslagets huvudlinjer överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: De flesta är positiva lill elt utvidgat omprövningsförfarande.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare betonat atl tyngdpunkten i förfarandet på beskallningsområdel bör förskjutas nedål i instansordningen mot den försia inslansen, skattemyndigheten, och atl domstolsprövning i princip bör vara förbehållen tvistiga ärenden. Syftet är atl fä en enklare, smidigare och inle minst snabbare ordning för ändring av felaktiga taxeringsbeslut. För atl dessa mål skall kunna uppnås krävs all skattemyndigheterna i stor utsträckning själva kan företa ändringar i redan beslutade taxeringar.

1 del nuvarande systemel kan en laxering ändras, förulom efter besvär till domstol genom dels omprövning hos taxeringsnämnden, dels rätlelse enligt 72 a § TL hos de ordinarie skallemyndigheterna.

Taxeringsnämnden är enligt 69 § 3 mom. TL skyldig att på begäran av den skallskyldige la upp en beslutad laxering till förnyad prövning. Nämnden kan också på egel initiativ ompröva ett beslut. Omprövningen kan leda till ett nytl beslut till den skattskyldiges fördel eller till hans nackdel.

Omprövningen måste företas inom taxeringsperioden, dvs. för närvarande före ulgången av oktober månad taxeringsåret. Ell beslul kan bli föremål för omprövning flera gånger. Beslut som överklagats lill länsrätt kan taxeringsnämnden ompröva endast om särskilda skäl föreligger.

Taxeringsrättelse enligl 72 a § TL får avse vissa i lagen uppräknade uppenbara felaktigheter i skattelängden eller i taxeringsnämndens beslul. Taxeringsrättelserna beslutas av lokal skattemyndighet eller länsstyrelse. Rättelse får ske t. o. m. maj månad året efter taxeringsåret. Har den skatiskyldige ansökt om rättelse inom denna tid får dock beslutet fattas efler nämnda fidpunkt.

Den skaltskyldiges nuvarande möjligheter att få sin taxering ändrad ulan att gå den relativt långsamma och omständliga domstolsvägen är i praktiken ganska begränsade. Omprövning hos taxeringsnämnden kan som nämnts förekomma bara inom taxeringsperioden. Möjligheterna att företa laxeringsrältelse enligl 72 a § TL inskränks främst genom all lokala skaltemyndigheten resp. länsstyrelsen i de flesta fall inte har befogenhel att ompröva ställningstaganden i materiella taxeringsfrågor.

Av en undersökning som kommittén företagit i samarbete med domstolsverket framgår att inemot 40% av målen i länsrätt är hell olvisfiga och ytterligare ca 20% är endasl delvis tvistiga. Med ett effeklivare ompröv-

130

ningsförfarande borde det vara möjligt all avlasta domstolarna större delen Prop. 1986/87: 47

av del betydande antal mål där någon egenflig tvist inte föreligger. Andra

fördelar med större möjligheter till omprövning är atl rättelser därigenom

kan göras enklare och snabbare. Elt utvidgat omprövningsförfarande på

den direkla skattens område medför även alt förfarandel närmar sig del

som gäller för den indirekla beskatlningen. Möjligheterna lill en bälire

samordning ökar därmed.

Del föreligger således enligt min mening slarka skäl all uividga skaltemyndigheternas möjligheter atl genom omprövning företa ändringar i de grundläggande taxeringsbesluten. För alt den önskvärda förskjutningen mot den försia instansen i beslutskedjan skall kunna åsladkommas bör vidare införas en spärr mol att olvisliga mål förs upp lill domstol. Denna bör skapas genom att man inför krav på att beslut som överklagas till domslol alllid skall bli föremål för omprövning.

En grundläggande förulsältning för att omprövningsförfarandel skall kunna göras effeklivare är att tiden för omprövning förlängs i förhållande lill vad som i dag gäller. Delta blir möjligt först om det finns en permanent verkande beskatiningsmyndighet som fattar besluten i försia instans. Som framgårav avsnitt 3.1 föreslårjagatten sådan inrättas genom att taxeringsnämndernas uppgifter förs över till de lokala och regionala skaltemyndigheterna. Genom all skattemyndigheterna fattar taxeringsbesluten saknas vidare anledning att särskilt överväga de nuvarande möjligheterna till rättelse enligt 72 a § TL. Alla de ändringar som bör få företas bör kunna rymmas inom ramen för ell utvidgat omprövningsförfarande.

Vid bestämmandet av omprövningsperiodens längd gör sig delvis motstridiga intressen gällande. För den skallskyldige är del en fördel om han under lång tid kan fä felaktigheter som är till hans nackdel rättade. Han har å andra sidan ett berättigat behov av trygghel mot alt skattemyndighelerna ändrar tidigare åsatta laxeringar till hans nackdel. Taxeringsmyndigheterna har beträffande det slora flerlalel skattskyldiga inte nägot siarkare inlresse av all låla deras taxeringar stå öppna under längre tid. Resurserna behöver i stället i försia hand användas lill atl faslställa taxeringarna för det senasle taxeringsåret. För ett mindre antal skattskyldiga med svårkontrollerade beskattningsförhållanden har däremot skattemyndigheterna ett behov av en längre period av granskning och kontroll. Kommittén har inte ansett det lämpligl alt anpassa förfarandet för samtliga skallskyldiga till vad som är motiverai för en mindre grupp. Kommittén har också avvisat tanken på etl förfarande med olika långa omprövningstider för olika kategorier av skattskyldiga. Jag delar kommitténs uppfattning härvidlag. En sådan lösning skulle som kommittén påpekar förulom principiella betänkligheter medföra en rad praktiska problem, bl. a. med avgränsningen av de olika grupperna och med skattskyldiga som växlar mellan olika långa omprövningsperioder. Elt mer enhetligt förfarande för samtliga skattskyldiga är därför all föredra. Däremoi kan del finnas anledning att ha olika långa omprövningsperioder beroende på om ändringen är till den skattskyldiges fördel eller lill hans nackdel.

I det följande skall jag närmare redogöra för de huvudprinciper som
enligt min mening bör gälla för del framtida omprövningsförfarandet. In- 131

Kommitténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitl. KommUtén har dock ett alternativt förslag med en ettårig omprövningstid.

Remissinstanserna: En majorilel av remissinslanserna lillstyrker kommitténs förslag. Särskilt positivt har förslaget om en femårig omprövningstid mottagils. Några remissinstanser anser dock att omprövningsperioden bör vara korlare.

Skälen för mitt förslag: Som jag framhållit inledningsvis krävs för etl effekiivt omprövningsförfarande atl den tid under vilken skaltemyndigheten får företa ändringar i redan beslutade laxeringar sträcks ut i förhållande till vad som gäller för närvarande. Kommittén har som sitt förstahands-allernativ föreslagit en omprövningsperiod om fem år. För egen del förordar jag della alternativ.

Vid omprövning på den skaltskyldiges initiativ föreligger av rättssäkerhetsskäl inget hinder mot att man fiUåler omprövning under en lång fid. Som kommiitén framhållit måste del anses som god service och en fördel ur rättssäkerhetssynpunkt för de skattskyldiga om de på etl smidigt sätl och under lång lid kan få felaktiga laxeringar rättade. Ell annat viktigt skäl för en femårig omprövningstid är atl del då blir möjligl att helt slopa de nuvarande reglerna angående extraordinära besvär.

Den ordinarie besvärstiden för den skallskyldige går enhgt nu gällande regler ut den sista febmari året efler laxeringsåret. Om hans besvär kommit in efler denna tidpunkt men före ulgången av juni månad året efter taxeringsåret får länsrätten ändå pröva besvären om taxeringsintendenlen helt eller delvis tillstyrkt dem i sak. Den skattskyldige har dessutom

132

möjlighet att på flera olika grunder anföra besvär i särskild ordning. Enligt Prop. 1986/87: 47 99 § TL får den skatiskyldige anföra besvär hos länsrätt intill utgången av året efter taxeringsåret om han inte under taxeringsåret har erhållil underrättelse om nämndens avvikelse från deklarationen. Har han inte under laxeringsåret fält skattsedel på slutlig skatl beiräffande den aktuella taxeringen får han anföra besvär inom ell år efler det han erhållit sådan skattsedel. Extraordinära besvär enligt 100 § TL får anföras inom fem år efter laxeringsåret. Besvären får las upp lill prövning om de kan inordnas under någon av åtta olika besvärsgrunder. Beträffande två av dessa gmnder är reglerna särskilt komplicerade. Där krävs nämligen att tre ytterligare förutsättningar skall vara uppfyllda nämligen, alt ändringen skall röra ett väsentligt belopp, att den skall grundas på en ny omständighet eller ett nytt bevis och att det skall vara ursäktligt att den skattskyldige inte åberopal omständigheten eller beviset i ordinär ordning.

Reglerna om extraordinära besvär är som framgår komplicerade och har sedan länge kritiserals av denna anledning. Enligl den av kommittén redovisade undersökningen är 7 % av skattskyldigbesvären i länsrätt besvär i särskild ordning som tagits upp till prövning. Det totala antalet extraordinära besvär har uppskattats lill ca 10 % av målen. Även de extraordinära besvär som inte tas upp till prövning medför en hel del arbele för domstolarna. För att avgöra om särskild besvärsrätt enligl 100 § TL föreligger måste domstolen nämligen ofta först gå in på en bedömning av sakfrågorna. Även om det kan konstateras att en nedsättning av taxeringarna i enlighel med besvären i och för sig är motiverad kan besvären inte bifallas om inte de formella fömtsättningarna i övrigt i IOO § är uppfyllda, något som ofta måsle te sig svårförståeligt för den skatiskyldige.

En femårig omprövningslid medför således inte enbart den fördelen att de skallskyldigas möjligheter alt på ett enkelt sätt få sina taxeringar rättade vidgas. Del kan dessutom antas leda lill att domstolarna avlastas större delen av de exiraordinära besvär som nu handläggs där. Därtill kommer att reglerna blir avsevärt enklare atl lillämpa för både skattemyndigheter och domslolar.

Kommittén har ett allernativi förslag med en obegränsad omprövnings-möjlighet endast under ett år. För tiden därefter skall för rätt till prövning krävas att särskilda förutsättningar motsvarande de nuvarande kriterierna för extraordinär besvärsrätt föreligger. Enligt min mening skulle några mer belydande förenklingar av regelsystemet inte uppkomma med detta alternativ. Kommitténs förstahandsförslag är därför enligt min mening bättre.

Den kriiik som har riktats mol förslaget om en femårig omprövningstid är främst alt skattemyndigheterna därigenom blir tvungna att ha kunskaper om äldre lagsliftning och anvisningar, att praxisändringar skulle kunna ge upphov till ett stort antal ansökningar om omprövning och atl arbelsbelaslningen skulle kunna komma all öka avsevärt på gmnd av en krafiig ökning av antalel ansökningar om omprövning.

Beiräffande den försia invändningen villjag framhålla att jag i avsnitt 3.2
föreslagit att skattemyndighelerna skall få besluta om eftertaxering. De
kommer därför även av denna anledning atl tvingas ha kunskap om äldre
lagsliflning. Det kan dessutom antas att omprövningar som rör laxeringar 133

flera år fillbaka i tiden blir relativt få. Det ligger ju i den skattskyldiges Prop. 1986/87:47 inlresse alt så snabbt som möjligt få rättat taxeringar som är lill hans nackdel för att få tillbaka för myckel erlagt skall eller slippa beiala kvarstående skatt.

Praxisändringar anses för närvarande i sig inle utgöra skäl för exlraordinär besvärsräll, men kan ändå i vissa faU leda fill sådan besvärsräll. För det faU en skattskyldig åberopar praxisändring för att få en äldre laxering nedsatt kommer det således även med en begränsad omprövningsrätt ofta alt bli nödvändigt för skattemyndigheten alt gå in på en bedömning av sakfrågan. Som kommittén framhållit torde det i sådana fall i allmänhel vara lika enkelt för myndigheten atl rätta taxeringen, vilkel givelvis är den bäsla lösningen för den skattskyldige.

Del finns enligt min bedömning inle heller anledning befara alt den långa omprövningstiden skulle leda lill någon slörre ökning av skattemyndigheternas arbetsbelastning i förhållande lill l.ex. en ettårig omprövningslid. De flesta omprövningar lorde av skäl som jag nyss nämnt förekomma redan under försia årel efler taxeringsåret.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag inte de ifrågavarande invändningarna vara av sådan tyngd att de utgör hinder mot en femårig omprövningsperiod.

Jag delar kommitténs uppfattning att det inle finns anledning atl införa en undre beloppsgräns för rält fill omprövning. Inte heller i övrigt bör några särskilda krav för rätt till omprövning slällas.

Omprövningsbesluien bör normall fattas av myndigheten i nämndsam-mansättning. Vissa delegationsmöjligheier bör emellertid finnas, l.ex. för rätlelse av uppenbara felaktigheter. Skattemyndigheten bör givetvis få fatta beslut till den skattskyldiges fördel även efler omprövningstidens utgång så länge ansökningen har kommit in i rält tid.

Yllerligare en fråga somjag vill ta upp i detla sammanhang är om fiera omprövningar av samma fråga skall tillåtas. Enligt kommitténs förslag skaU omprövning på den skattskyldiges initiativ av samma års laxering och även av samma sakfråga få ske fiera gånger under förutsättning atl frågan inte varit föremål för domslolsprövning. Jag ansluter mig till kommitténs förslag i denna del. Att låta skattemyndigheten ompröva frågor som varil föremål för domstolsavgörande skulle slrida mol instansordningsprincipen och bör därför inte tillåtas. Däremot bör domstolsprövning av en sakfråga inte utesluta omprövning av en annan sakfråga, även om den rör samma taxeringsår. Som kommittén framhållit skulle annars en omotiverad skillnad uppstå mellan en skattskyldig som nöjt sig med ett omprövningsbeslut och den som klagat och fått ell domstolsavgörande. En begränsning i möjligheten att få flera sakfrågor rörande ett taxeringsår omprövade vid skilda fillfällen skulle dessutom medföra atl man inle kan avvara beslämmelser om extraordinära besvärsrätt.

För skattemyndighetens del skulle tillåtandet av flera omprövningar underlätta på så sätt att myndighelen vid en begäran om omprövning inte behöver kontrollera om frågan tidigare varit föremål för omprövning.

Jag viU slutligen framhålla att jag även delar kommitténs bedömning att
taxeringsändring till nackdel och eftertaxering, somjag närmare kommer 134

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med milt förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinslanserna tillstyrker förslaget. Relativt många är dock kriiiska till vissa delar av det. Framför allt riktas invändningar mol att laxeringsändring till nackdel skall få ske under sä lång lid som ett år efter taxeringsåret.

Skälen för mitt förslag: Beiräffande omprövning på skattemyndighetens initiativ lill den skattskyldiges fördel år del enligt min mening naluriigt atl skattemyndighelerna kan ändra taxeringarna under i huvudsak samma förutsättningar som efter yrkande från den skattskyldige. Skallemyndigheten bör således kunna besluta om taxeringsändring lill den skaltskyldiges fördel inom fem år efter laxeringsåret.

När det gäller beslut om taxeringsändring UU nackdel för den skallskyldige föreslår jag i likhet med kommittén atl sådan ändring skall få beslutas inom ett år efter taxeringsåret.

För den skattskyldiges rättssäkerhet är det givetvis väsenlligl alt hans laxeringar fastställs definitivt så snart som möjligt. En avvägning måsle emellertid göras mellan delta intresse och del allmännas behov av att rätta uppkomna felaktigheter. Skattemyndigheterna skall självfallel sträva efler alt redan från bögan falla rikliga beslut. Taxeringsförfarandet äremellertid en masshantering som bedrivs under stor lidspress. Del maierial som de skattskyldiga lämnar i sina deklarationer är många gånger bristfälligt eller oklart. Skattemyndighelerna behöver därför ofta utreda oklara frågor närmare och skaffa fram uppgifter till belysning av en fråga. Deklarationernas svårighetsgrad skiftar dessulom starki. Jag vill här peka på resultatet av den tidigare nämnda undersökningen som kommittén företagit i samarbete med domstolsverket. Av denna framgår all den skattskyldige medger taxeringsiniendentens yrkande hell eller delvis i närmare 60 % av de ordinarie intendentbesvären och i ca 45 % av eftertaxeringsmålen. 1 in-

135

emot 90% av sakfrågorna åberopar intendenten ny utredning eller nya Prop. 1986/87:47 bevis som inle bedömts i första instans.

Mot denna bakgrund är det enligl min mening uppenbari atl del mäste finnas möjligheter atl företa omprövningar till den skattskyldiges nackdel även efter taxeringsperiodens utgång. I annat fall kan den önskvärda förskjutning av skaiteprocessen mot första instans inte åstadkommas och del torde inte heUer bli möjligt att upprätthålla kravet att taxeringarna i möjligaste mån skall vara likformiga och rättvisa.

När del gäller längden av den lidsperiod under vilken laxeringsändringar fill nackdel skall få beslutas är enligl min mening etl år efter taxeringsåret en lämpligl avvägd lid. Vid en ettårig omprövningslid får skaltemyndighelerna någol längre lid på sig all granska komplicerade deklarationer än vad som nu är fallel. Vidare ger en omprövningsperiod av denna längd bäitre överensstämmelse mellan skallemyndigheternas och den enskildes möjligheter all få beslut ändrade. Jag viU som jämförelse framhålla atl taxeringsperioden för närvarande slutar den 31 oktober taxeringsåret. Taxeringsintendenlen kan emellerlid iniliera taxeringsändringar genom all anföra besvär fill länsrätten fram fill den sista juni året efter taxeringsåret. Taxeringarna är således öppna 1. o. m. denna tidpunkt. Det finns ingen tidsfrist för länsrättens prövning av taxeringsiniendentens yrkanden. Handläggningen i länsrätten tar för närvarande i regel minst etl år och det är inte ovanligt att den skattskyldige får vänta etl och elt halvt till två år efler taxeringsåret innan han får besked om laxeringarna kommer att ändras eller ej. Jämfört med dagens ordning innebär milt förslag atl den skatiskyldige i allmänhet betydligt snabbare kan få besked om evenluella ändringar i sina taxeringar. Med en omprövningsfid om ell år bör man även kunna slopa taxeringsiniendentens möjlighel atl under fem år anföra extraordinära besvär enligt 101 § TL liU den skattskyldiges nackdel när taxeringen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende, s. k. misstagstaxering.

Beslutanderätten i ärenden om taxeringsändring till den skaltskyldiges nackdel bör i enlighet med vad kommittén föreslagil tillkomma skattemyndigheten i såväl olvisliga som tvistiga ärenden. En majorilel av remissinstanserna slöder detla förslag. Relativt många anser emellertid atl beslutanderätten i Ivistiga ärenden skall ligga på domstol.

I avsnitt 3.2 harjag angett alt eftertaxering bör beslutas av skattemyn
digheten även i tvistiga fall. De skäl som jag där anförde för en sådan
beslutsordning talar enligt min mening även för att låta skattemyndigheten
besluta i tvisfiga ärende om laxeringsändring till nackdel. Beslutsfattandet
bör således läggas så långt ner som möjligl i instansordningen. Man kan då
lättare skapa en enkel och rafioneU beslutsordning och avlasta domstolar
na arbete. Omprövningsbeslut är i princip inte heller av svårare beskaffen
hel än de gmndbeslut skattemyndigheterna har att falla i taxeringsfrå
gorna. Jag anser därför inte atl del finns anledning att lägga beslutsfattan
det på domstol. Beslulen i tvistiga omprövningsärenden bör i regel fattas
av myndigheten i nämndsammansättning. Härigenom ges enligt min me
ning tillräckliga garantier för all handläggningen av frågorna blir omsorgs
full och kvalificerad. 136

Taxeringsändring fill nackdel för den skatiskyldige bör givetvis inte Prop. 1986/87:47 göras beträffande småbelopp. Enligl nuvarande regler får taxeringsnämnden underiåla avvikelser från deklaralionen om avvikelsen skulle avse endast ett mindre belopp (65 § andra stycket TL). Efter taxeringsperiodens utgång finns det ännu större anledning all låta mindre felaktigheter passera utan ålgärd. Det bör emellertid inle vara någol formkrav för taxeringsändring lill nackdel atl denna överstiger visst minsta belopp utan denna fräga får klaras ut genom interna myndighetsdirektiv.

Ett problem som kommittén uppmärksammat gäller deklaraiionsskyl-diga som inte alls deklarerar eller som ger in deklaration så sent att någon reell möjlighet till granskning av den inle föreligger. För all undvika all de som inle fullgör sin deklarationsskyldighet i rält lid behandlas förmånligare än andra och att skattemyndigheternas reella möjligheter att ändra taxeringar till nackdel inskränks finns det enligt min mening skäl att införa en särregel för dessa fall. Skattemyndigheten bör således ha möjlighel alt besluta om laxeringsändring till nackdel oberoende av om förutsällningarna för eftertaxering föreligger under etl år efter det deklarationen lämnades in dock inte längre än infill utgången av femte årel efter laxeringsåret. Om deklaration inle alls ges in bör skattemyndigheten få ändra taxeringen till nackdel t. o. m. femle året efter taxeringsåret.

Som jag nyss nämnt föreslog jag i avsnitt 3.2 att efterlaxering skall beslutas av skaltemyndigheten. I övrigt bör enligl min mening den ordning som nu gäller för eftertaxering i allt väsentligl bibehållas. Som kommiitén framhållit fungerar de nuvarande eftertaxeringsreglerna i stort sett tillfredsställande och en fast praxis har utvecklats. Det finns därför inle anledning att företa några större ändringar i dem. Remissinstanserna har inte heller haft några erinringar mot kommitténs förslag i denna del.

Kommittén har i sitt betänkande även lagit upp vissa andra frågor som bl. a. rör anpassning av reglerna om skattetillägg, förlustavdrag, pensionsgrundande inkomsi m. m. till ett utvidgat omprövningsförfarande. Vidare har kommiitén lagl fram förslag angående hur vissa följdändringar, bl. a. på grund av ändrat fastighelstaxeringsvärde skall handläggas i framtiden. Enligt min mening finns det inle anledning atl ta definiliv ställning lill dessa frägor förrän kommitténs slutliga förslag föreligger.

137

Kommitténs förslag: Kommittén presenlerar - ulan atl förorda någon -fyra alternativa lösningar i fråga om det allmännas processföring, varav en i huvudsak överensstämmer med den somjag vall. De övriga allernaliven innebär följande.

Enligl ett alternativ skall det finnas funktionellt frislående allmänna ombud som administrativt är knutna till RSV och länsskattemyndigheterna. I rollen som processförare är ombuden alltså självständiga i förhållande till skatleförvallningen i övrigt. Denna modell motsvarar i huvudsak den nuvarande.

Ett med det föregående närslående alternativ är att efter förebild från åklagarområdet skapa en helt fristående organisation för del allmännas processföring. De allmänna ombuden skall här bilda egna myndigheter.

Det sista alternativet innehåller en med mitl förslag i huvudsak överensstämmande lösning vad gäller överklaganden från de skattskyldigas sida. I fråga om det allmännas möjligheter att ändra lill de skattskyldigas nackdel kännetecknas alternativet av atl överordnade skaltemyndigheter ges en rätt att överpröva lägre myndigheters beslul.

Remissinstanserna: Bland de inslanser som yttrat sig särskilt i den här delen förordaren knapp majoritet det av kommitténs alternativ som i stort motsvarar den gällande ordningen, dvs. funktionellt fristående allmänna ombud. Nästan lika många förordar det alternativ som ligger nära mitt förslag. Endasl en remissinstans stöder något av de tvä andra alternativen.

Skälen för mitt förslag: Den gällande regleringen av det allmännas processföring i taxeringsmål innebär att denna sköts av taxeringsintendenter vid besvärsenheten inom länsstyrelsens skatteavdelning såviu gälier mål som skatl prövas av länsrätten. Behörigheten för en laxeringsiniendeni vilar på uttryckliga regler i taxeringslagen. En taxeringsintendeni har alt självständigt pröva de laxeringsmål han fåll på sin lott och avgöra i vad mån han för egen del skall väcka talan beträffande viss skattskyldigs laxering. Med taxeringsintendent avses också skattechefen. Denne skall bl. a. bevaka det allmännas rält i taxeringsfrågor och verka för all taxeringarna blir likformiga och rättvisa (14 § TL). Skattechefens ledande roll

138

anses innebära bl. a. att han har räll att ta över-ett mål som ankommer på Prop. 1986/87:47 en underställd taxeringsintendeni och själv driva det i sin egenskap av taxeringsintendent. Detla förekommer dock myckel sällan i prakliken.

Utgångspunkterna

Det allmännas processföring i taxeringsmål påverkas i hög grad av mina förslag lill förenklad laxering, framför allt förslagen om myndighetsbeslul i laxeringsärendena och förlängda omprövningsperioder. Bl.a. de nu vanliga fallen av missuppfattningar eller uppenbara felaktigheter i samband med taxeringarna kan i det framlida systemet hanteras av skatlemyndighelerna ulan att domstolarna behöver blandas in. Anlalel mål kommer med all sannolikhet all minska krafligl. En inle obetydlig minskning bör för övrigl bli föQden redan av reformen om den förenklade självdeklaralionen.

De belydande utvidgningarna av omprövningsförfarandel torde också resultera i atl processerna kommer all vara av en annan karaklär. Ärendena kommer oftare all vara färdigulredda och därför i en ökad omfallning avse renl rättsliga frågor. En särskilt markanl skillnad i förhållande lill nulägel kommer att gälla för den s. k. offensiva processverksamheten, dvs. den som består i alt del allmännas förelrädare yrkar ändring till den skaltskyldiges nackdel. Denna verksamhet bör såvitt gäller motsvarigheten till de nuvarande ordinarie besvären i allt väsentligt kunna bedrivas hos skattemyndighelerna själva inom ramen för det utvidgade omprövningsförfarandet. Även efterlaxeringsinslilutet, som också tillhör den offensiva processverksamheten, avses enligt mitl förslag bli hanterat av skaltemyndighelerna som första instans. Endast i undantagsfall, t. ex. när tvekan råder om rättsläget eller oenighet uppkommer vid myndighelens beslutsfallande, torde därför behov av en domslolsprövning på det allmännas initiativ komma alt uppstå.

Det står sålunda klart atl det allmännas processföring bör inordnas i och anpassas till det föreslagna systemet för taxeringsförfarande. Ändringarna bör enligt min mening i betydande grad präglas av strävandena mot en enhetligare beskattningsorganisation för att åstadkomma en likformig tillämpning av beskattningsreglerna i hela landel.

Statsmakternas strävanden i den angivna riktningen har somjag lidigare redovisat nyligen kommii till ultryck genom riksdagens principbeslul om en sammanhållen skatteförvaltning. 1 det sammanhangei underströk jag viklen av ett i hela landet enhetligt och konsekvent uppirädande från skaltemyndigheternas sida gentemoi de skallskyldiga. Vidare angav jag som min mening alt RSV skall ha direktivrält beträffande inriktningen av verksamheten ute i länen och att RSV därvid bör ange principerna för granskningsarbelel, ambitionsnivåer, inriktning m. m. för bl.a. taxeringsarbetel. Vad gäller processverksamheten framförde jag att RSV bör ges i uppdrag atl samordna och ge rikllinjer för denna.

Vad jag sälunda anfört bör vara vägledande också vid val av modell för
det allmännas processföring. För all RSV skaU kunna utöva en effektiv
ledning och slyrning förutsätts väl ulvecklade system för fillsyn och upp
följning av processföringen. Detta fömtsätter i sin tur en god kännedom 139

om och insikter i den verksamhet som följs upp. 1 första hand krävs Prop. 1986/87:47 kunskaper om de materiella regler som styr beskaltningen och uppenbarligen mäste en koppling göras till det övergripande ledningsansvaret för de materiella frågorna. Det är enligt min mening också viktigt att skatteförvaltningen frän centralt håll har möjlighet att välja ut frågor för prövning i domslol och därvid ansvara för den rättsliga argumenteringen frän det allmännas sida. Någon skarp skiljelinje mellan processfunktionen och ansvaret i övrigl för en materieUl riktig taxering kan mot den här bakgrunden inle dras.

Anknytningen Ull andra beskatlningsfiinklioner

I samband med det nämnda principbeslulet framhöll skatieutskottel - med bostadsutskottels instämmande - alt skatteförvaUningen har karaktären av en för riket gemensam angelägenhel där krav ställs på enheilig praxis och på en jämlik och rättvis behandling av alla skattskyldiga i landet. Detla bör leda fill att sambandet mellan de olika funktionema — utredning, beslut, processföring — inom taxeringsförfarandel i vid mening slärks så att skalteförvaltningen mer än för närvarande kan uppträda som en enhet. I del belänkande (SOU 1985:20) som föregick principbeslutet föreslogs atl det allmännas talan enligt taxeringslagen skulle med ulgångspunkl i den nuvarande beslutsorganisation i första instans läggas på länsskattemyndighelen som en myndighetsuppgift. Om man enUgt mitt förslag flyttar över beslutanderätten i taxeringsärenden från taxeringsnämnderna till den lokala skaltemyndigheten och länsskattemyndigheten blir lägel ett annat i vart fall vad gäller den offensiva processverksamhelen. Man kan ju inle gärna ha en ordning som innebär att länsskallemyndigheten överklagar de egna taxeringsbesluten. När del däremot gäller att uppträda som motpart i mål där den skallskyldige överklagar finns del inga principiella hinder mol alt myndigheten som sådan får partsfunktionen. Så är för övrigt fallel i fråga om många andra förvaltningsområden.

Det har vid remissbehandlingen från några håll framhållils atl process-funktionen inom skatteförvaltningen bör hållas isär från övriga funklioner och därmed att det allmännas företrädare skall inta en oberoende ställning i de ärenden som tilldelas honom. Endast härigenom skulle det aUmänna kunna upplräda objektivt.

För egen del vill jag betona de slarka krav på objekfivitel som skatte
myndighelerna över huvud laget har atl iaktta. Kraven bör således vara
lika stränga i fråga om ärenden som inte förs till domslol. Processföraren
har att liksom andra skatleQänsteman verka för riktiga och rältsenliga
beskattningsbeslut. I processen är det vidare domstolen som ytterst ansva
rar för att ulredningen är komplett och slutligen avgör målel på grundval av
framlagda fakla och ståndpunkter. Det finns enligt min mening inte någon
anledning att det förhållandet atl en laxering prövas i domstol skall medfö
ra krav på objektivitet som innebär atl det allmänna skall företrädas av
någon som intar en mer eller mindre oberoende ställning lill besluismyn
digheten. Delta hindrar emellertid inte atl en ordning där processföringen
sköts av mer eller mindre självsländiga organ eller enheter kan vara moti- 140

verad med hänsyn fill andra faktorer såsom möjligheterna att få goda Prop. 1986/87:47 organisaloriska lösningar, en lämplig nivå — centralt, regionalt eller lokalt - för processföringen och kvaltficerade Qänsleman för uppgiflen.

Det anförda leder fram lill all även vad gäller del allmännas processföring så bör inrikiningen vara att skatteförvaltningen sä långt möjligt skall hållas samman så atl elt enhetligt och konsekvent uppträdande från organisalionen som helhel kan erhållas. Mot den bakgmnden bör del allmänna i en process företrädas av en representant med slark bindning lill skalleförvaltningen. Som jag nyss antydde ser jag för egen del inte heller någon påtaglig nackdel från principiell synpunki med en sådan ordning.

En synpunki som skulle kunna lala för oberoende förelrädare även i fortsättningen och då i synnerhet vad gäUer den defensiva processverksamheten är alt sådana kan sägas utgöra en garanti för att det allmännas nya ställningstagande är fritt från förutfattade meningar. Men då måste man också godla all skalteorganisalionen rymmer dubbla ledningsfunktioner, en för själva taxeringsarbetet och en annan för processföringen. En sådan ordning skulle bl. a. innebära att processfunktionen skulle spela rollen som en sorts överprövningsinslans i förhållande fill skaltemyndighelerna och därmed lill skattenämnderna med sina förtroendevalda. För egen del finner jag inle detta tilltalande. Samtidigt villjag betona att det givetvis inte får vara så alt det allmännas företrädare fill vaQe pris försvarar ett överklagat beslul, något som i all synnerhet gäller beslut som bygger på ell ofullständigt underiag.

Del finns sålunda enligl min mening stora svagheier med en ordning med självsländiga ombud för del allmänna. Risk finns exempelvis all sådana skulle driva en hell annan linje än skatteförvaltningen i övrigl. Ansvarsbilden skulle bli splittrad. Det saknas enligt min mening också skäl att ge något större uirymme för det allmänna att överklaga besluten i första instans lill den skaltskyldiges nackdel. Förändringarna bör nämligen sammantagna leda lill en effektivisering och kvalitetshöjning så atl den enskilde i en störte utsträckning bör kunna räkna med alt en skattemyndighets bedömning skall stå fast. En processordning med fristående företrädare för skatteförvaltningen skulle rent av kunna innebära att del allmänna ges alternativa möjligheter att få till stånd en taxeringshöjning. Genom att sammanlänka processföringen med skatteförvaltningen i övrigt begränsas alltså möjligheterna att ändra till den skattskyldiges nackdel.

Åtskilliga skäl lalar sälunda för att det allmännas processföring inle skall vara åtskild från den övriga beskattningsverksamheten utan så långl möjligt samordnas med denna. De synpunkter jag förl fram svarar i huvudsak också mot del av kommitténs alternativ som uimärks av alt det är skaltemyndighelerna som är svarande i domstolen och inte etl organ utanför dem och att överordnade myndigheter ges en besvärsrätt.

Vad gäller kommitténs tre övriga alternativa modeller kännetecknas två
av dem av atl processföringen skulle vara funktionellt frislående från
beskattningsverksamheten vilkel jag inte finner ändamålsenligl. Del åter
stående alternativet skulle såvitt gäller den offensiva processverksamheten
innebära atl en överordnad skallemyndighel skulle få överpröva en lägre
myndighels beslut. Etl överprövningsbeslul skulle enligt del alternativet 141

inle få överklagas till domslol av det allmänna och skatteförvaltningen Prop. 1986/87:47 skulle således sakna möjligheter atl få till stånd för lagtillämpningen klarläggande domstolsavgöranden. Inle heUer det alternativet finner jag ändamålsenligl.

Vad jag anfört har i försia hand tagit sikte på taxeringsförfarandel. Målsätlningen att skapa enhetlighel föranleder att hänsyn måste tas också till övriga förfaranderegler på skatteområdet med inriktningen att processföringen bör kunna samordnas i fråga om alla skatleslag. Della bör med fördel kunna ske med en lösning enligt vad jag anfört. En påtaglig förändring skulle då inträda i fråga om talerätten rörande mervärdeskatten, punktskatterna och enligt uppbördslagen. Inom dessa sektorer förelräds det allmänna för närvarande av ett allmänt ombud som i funklionelll avseende är frislående från den skattemyndighet - länsstyrelse eller RSV - som han administrativt är knuien lill och som med bortseende från processföringen ansvarar för de olika beskatlningsleden såsom ulredning, kontroll och skattefaslslällande. Enligl min mening bör processföringen också på dessa områden kunna integreras med resp. utrednings- och beslutsfunktion. Skälen för della är i huvudsak desamma somjag åberopal i fråga om taxeringssidan.

Den defensiva rollen

Vid besvär från skattskyldiga över skattemyndigheternas beslul bör i enlighet med vad jag anfört del allmännas processföring kunna anordnas så atl det är fråga om all företräda den organisation vars beslut sätts under prövning. Den skattemyndighet som fattat det överklagade beslutet skulle då i och för sig kunna vara den skaltskyldiges motpart och låta sig företrädas av den tjänsteman som myndigheten finner mesl lämpad för uppgiften. Det skulle i princip inte vara någol hinder atl den tjänsteman som i samband med det grundläggande beslutet handlagt ärendet företräder det allmänna i processen. Tvärtom skulle detta kunna eliminera det dubbelarbete som den nuvarande ordningen alltid leder till.

Del finns emellertid organisatoriska skäl som talar för att en överordnad myndighet bör svara för processföringen. För en sådan ordning talar atl processverksamhelen kan ses som ett led i den tillsynsfunktion som RSV skall ha på central nivå och länsskallemyndigheten på länsplanet. När del gäller beslul av den lokala skattemyndigheten kan sålunda länsskattemyndighetens lillsynsroll utövas på ett naturligt sätt genom atl denna myndighet får det formella anvaret för processföringen. Härigenom skapas också bättre förutsättningar för en effektiv bevakning av all skalleorganisalion ges möjlighet att utveckla en gemensam linje i för rättstillämpningen viktiga frågor. Vidare är det så alt det för närvarande i regel saknas processerfarenhet på lokal nivå och även om del är önskvärt all den processuella kompetensen stärks på den nivån, skulle etl överförande av talerätten till den lokala skattemyndighelerna leda lill en försvagning av kompeiensen i processuellt hänseende. Man måste nämligen räkna med att det tar lid innan tillräcklig processerfarenhet över lag kan fås på det lokala planet.

142

Dessulom bör som några remissinstanser också understrukit den nuvaran- Prop. 1986/87:47 de processkompetensen snarare vidmakthållas och förslärkas.

Enligl min mening bör sålunda den defensiva processverksamheten även i fortsättningen ligga på regional nivå där kunskaperna i processfrågor finns och för övrigt de mest komplicerade taxeringsärendena lorde komma att handläggas också i framtiden. Länsskattemyndigheten bör emellertid när det är lämpligl kunna delegera uppgiften att såsom ombud föra det allmännas talan lill Qänsteman hos den lokala skattemyndigheten. Genom en sådan ordning bör de samlade resurserna kunna utnytQas bäitre samlidigt som de lokala skaltemyndigheterna kan få flera stimulerande uppgifter och efter hand en bredare kompetens. Förordnandet av lokala Qänsteman som ombud bör kunna avse visst mål eller viss lyp av mål och vara beroende av svårighetsgraden och de kvalifikationer som finns inom den ifrågavarande myndigheten.

All låta länsskattemyndigheterna ansvara för den defensiva processverksamhelen är som nämnts ägnat att tillgodose intresset av enhetlighet. För att ytteriigare siärka enhetligheten bör RSV med hänsyn till verkets övergripande ansvar för beskattningsverksamheten ges rätt att överta ombudsfunktionen från länen. Elt övertagande bör kunna avse t. ex. mål som rör skattskyldiga inom olika län och innehåller någon gemensam fråga av central betydelse för prejudikatbildningen.

Den offensiva rollen

Den föreslagna förskjutningen av tyngdpunkten i beskaliningsförfärandet till skaltemyndigheterna genom bl. a. det utvidgade omprövningsförfarandet påverkar skatteförvaltningens offensiva processverksamhel i betydligt högre grad än den defensiva. Antalel ärenden som kommer all prövas av domslol på skattemyndigheternas initiativ torde komma att minska krafligl och har av kommittén beräknats fill något eller några lusen per år. Dessa torde främst avse fall där oenighet förelegat vid beslulsfallandet, t. ex. fall som avgjorts i skattenämnd och nämndens lekmannaledamöter gått emot myndighetens Qänsteman i någon betydelsefull rättslig fråga och andra fall där Iveksamhel föreligger om rättsläget och behov finns av etl prejudicerande avgörande. Det får anses stå klart atl målen normalt kommer atl vara väsentligt mer rättsligt betonade och avse mer svårbedömda frågor än för närvarande.

Med hänsyn både till tvisternas karaktär och till det förhällandevis låga anlalet besvär som förväntas kan det med fog ifrågasättas om inte besvärsrätten bör tillkomma endasl RSV. Om endast RSV får anföra besvär till den skallskyldiges nackdel, skulle RSV:s specialkompetens kunna utnyttjas bättre och säkra en god utveckling av prejudikaibildningen.

Ell avgörande argument mot att RSV blir ensamt besvärsberättigat är emellertid enligt min mening att en sådan ordning skulle strida mot deceniraliseringssirävandena inom såväl skatteförvallningsområdel som samhället i slort. Den skulle också i någon mån leda till en försvagning av processkompetensen på länsnivå.

143

För egen del finner jag därför att besvärsrätten så långl möjligt bör ligga Prop. 1986/87: 47 hos länsskatiemyndigheterna.

Besvärsräiien för länsskattemyndighelen kan av naturliga skäl omfalla bara beslut av underordnade myndigheler, dvs. de lokala skattemyndigheterna i länel. Beslul av länsskattemyndighelen bör fä överklagas av RSV.

Besvärsrätten för RSV torde inle bli särskilt omfattande i praktiken. Antalel taxeringsmål som kommer att väckas av skattemyndigheterna har av kommittén uppskattats till något eller några tusen. Den helt övervägande delen av dessa bör avse beslul som meddelats av de lokala skattemyndighelerna och som det alltså inte faller på RSV att överklaga. Som en jämförelse bör nämnas atl RSV:s enhel för alla allmänna ombud för närvarande ansvarar för processföringen i mellankommunala skatterätten i ungefär 1 500 taxeringsärenden per år. Mitt förslag angående mellankommunala skatterätten innebär såvitt gäller processföringen beträffande den ärendegruppen atl den i princip skaU föras över lill regional nivå. Jag vUl också nämna all nuvarande antal skatiemål som initieras av allmänna ombudei i uppbörds- resp. mervärdeskaltemål understiger IOO per är för hela landet.

En besvärsrätt för RSV medför att administrationen blir lyngre, eflersom RSV måsle kopplas in när besvär aktualiseras men denna olägenhet väger enligl min mening lätt jämförl med alla de fördelar som den här föreslagna ordningen sammantaget innebär.

Den föreslagna befogenheien för RSV alt i taxeringsmål föra lalan i domslol lill den skattskyldiges nackdel bör i och för sig föranleda elt ställningstagande till hur den närmare skall ulövas där. Del finns emellertid skäl atl låta frågan stå öppen en tid. Denna hänger nämligen nära samman med de redan befintliga processföringsuppgifterna på central nivå, där särskilda överväganden behövs pä grund av atl RSV fattar beslul som försia insians i vissa ärenden, närmare bestämt vad gäller punktskatter, kupongskatt och sjömansskatt och I ärenden om förhandsbesked. En lösning kan vara att en fristående AO-funklion bibehålls i fråga om dessa ärenden medan processfunktionen i ärenden där de lokala skattemyndigheterna eller länsskatiemyndigheterna varil beslutande blir en ren myndighetsuppgift. Kommittén har ocksä pekat på problemen. Dessa bör belysas i del fortsatta utredningsarbetet.

De här föreslagna förändringarna i processföringsverksamheten föranleder en anpassning av organisationen av såväl RSV som länsskaltemyndighetema. Frågorna får övervägas närmare i ett annat sammanhang. Därvid bör också beaklas att det inom RSV för närvarande görs en genomgripande översyn av verkets organisation.

144

4 Information om vissa överväganden angående '"p- '986/87:47

förenklad taxering

4.1 Taxeringsperiodens längd

Enligt nuvarande ordning skall taxeringsnämndens arbele beiräffande visst ärs taxering vara avslutat före utgången av oktober månad under taxeringsåret. Denna ordning infördes vid 1979 års taxering i samband med den s. k. RS-reformen som i den här delen innebar alt laxeringsperioden förlängdes från den 30 juni. Vid införandet förutsattes atl perioden efler en lid av intrimning av de nya rutinerna skulle utsträckas till den 30 november. Della har alltså ännu inle skelt.

1 del nuvarande förfarandet har laxeringsperiodens längd en central roll även om den i mycket hög ulslräckning avspeglar vad som måste följa av en rad andra förfaranderegler. Taxeringsperioden är nämligen beroende av vad som gäller i fråga om bl.a. deklarationslidpunkter, gransknings- och kontrollarbetet, omprövningar, uppbörd, utskrift av slutskattesedlar och besvärsordningen.

1 del framtida taxeringsförfarande somjag här föreslår blir behovel av en beslämd laxeringsperiod inle lika pålagligl. Skaltenämnderna bör nämligen till skillnad från taxeringsnämnderna vara verksamma under hela årel. Taxeringsarbetel i vid mening bör därför i och för sig kunna pågå kontinuerligt året runt. Jag förordar vidare alt omprövning bör kunna göras av besluismyndigheten av redan fattade taxeringsbeslut och all laxeringsprocessen knyts närmare omprövningen. Men även i della kommande förfarande är det lämpligl med vissa fasta hållpunkter, i försia hand för alt ange när den skattskyldige senast skall fä besked om sin taxering.

Del råder såvitt remissbehandlingen ger vid handen enighet om att den nuvarande sluttidpunkten för dä skallsedel på slutlig skall skall ha sänts till den skatiskyldige - den 15 december under taxeringsåret - bör ligga fast. För egen del är jag av samma uppfallning. Med hänsyn härtill kan frågan om taxeringspreiodens längd begränsas till hur nära den 15 december som den bör sträcka sig.

Som antytts har riksdagen redan fattal beslul om atl taxeringsperioden skall fortgå till den 30 november. Kommiitén har nu föreslagit all ell genomförande sker i enlighet med beslutet. Realiseras detta bör som kommittén påpekar granskningsperioden kunna utnyttjas effektivare. Då bör mer tid kunna ägnas åt det svårgranskade deklarationsmaterialet och del för närvarande betungande arbetet med omprövningar av besvärliga deklaralioner i sluiet av perioden kunna fördelas jämnare. För all förlängningen skall få avsedd verkan måste emellertid skattemyndigheterna förbättra ledning och planering med avseende på kontroll- och granskningsru-liner.

För de skattskyldiga torde en förlängning i sig vara ulan någon slörre
betydelse. De ökade möjligheterna till en jämnare arbelsrytm för skatte
myndigheterna bör emellertid ocksä kunna ha positiva effekter för de
skattskyldiga i form av t. ex. längre rådrum vid skriftväxling. För egen dd
villjag framhålla att det bör undvikas atl den skattskyldige på etl myckel ,ac

10 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

sent sladium under taxeringsperioden underrättas om att avvikelse har Prop. 1986/87:47 gjorts från hans deklaration eller att en avvikelse ifrågasatts. Del bör också bli lättare för skallemyndighelerna all arbela med störte marginaler i elt system där det finns större tidsmässigt utrymme för omprövning på skaltemyndighetens initiativ. Enligt min mening kan del därför vara lämpligt att en förlängning av laxeringsperioden förenas med en särskild regel om när den skatiskyldige senasl skall ha undertällats om taxeringen i del fall deklarafionen inle föQs. Med en sådan regel skulle den allra sisla delen av taxeringsperioden kunna förbehållas omprövningar av den årliga laxeringen.

Att den senaste tidpunkten för dä arbetet i taxeringsnämnderna skall vara avslutat fortfarande är utgången av oktober månad betingas av prakliska och administrativa orsaker. Förfarandet efter själva taxeringsarbetel består ju också i ett antal moment som kräver lid alt genomföra. Del gäller bl.a. framställningen av slutskattesedlar och förfarandet vid kvittning av överskjutande skatl. Vid remissbehandlingen har del från skatteförvaltningens sida uttalats alt det bör vara möjligl att förlänga laxeringsperioden med en månad utan att tidpunkten för utsändande av skattsedlarna på slullig skatl därför behöver senareläggas. Det framhålls emellerlid att förutsättningen för detta är atl den nuvarande arbelsbelaslningen med skaltsedelsutskrifter i slutet av året kan minskas avsevärt. Detla beräknas kunna ske om de deklaranter som taxeras på grundval av en förenklad självdeklaration i enlighet med kommitténs förslag får sina slutskattesedlar redan under juni månad taxeringsåret. RSV har redovisat samma uppfattning och dessulom pekal på alt den föreslagna förlängningen torde kräva stora systemförändringar i ADB-stödet. Enligt RSV:s mening bör en förlängning av laxeringsperioden genomföras samtidigt med en lidigarelagd utsändning av skattsedlar på grundval av de förenklade självdeklarationerna. En sådan reform bör, menar RSV, närmare övervägas i nära kontakt med verket.

Med hänsyn till det anförda bör enligt min mening frågan om taxeringsperiodens längd utredas ytterligare innan definitiv ställning tas. Jag utgår från atl detla skall kunna göras i samband med ställningstagandet lill kommitténs kommande betänkande om delaQutformningen av de här behandlade förslagen.

4.2 Vissa förfarandefrågor Beslutsordningen inom skallemyndigheten

Mina förslag om all beslul om taxering skall fattas av länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna och att del i dessa inrättas skatlenämnder väcker frågan om fördelningen av beslulskompelensen mellan Qänstemannen och skattenämnderna.

Enligt min mening bör utgångspunkten vara att lekmännens medverkan
genom skattenämnden avser ärenden där det finns ett berättigat krav på
insyn och inflytande för förtroendevalda. Med delta sammanhänger att
lekmän så långt möjligl bör medverka i avgöranden där del kan antas atl de 146

enskilda har anledning att räkna med att lekmännens deUagande stärker Prop. 1986/87:47

myndigheternas objektivitet. För all lekmännens medverkan skall vara

meningsfull i den masshanlering som den årliga taxeringen innebär bör

sälunda vissa beslämda förutsättningar gälla för när beslut bör fallas av

skallenämnd.

Kommillén har förordat att de grundläggande taxeringsbesluten normalt skall fallas av Qänsteman i myndigheten. Grundbeslut som inrymmer svårare skälighels- eller bedömningsfrågor med kännbara ekonomiska konsekvenser för den skattskyldige skall dock fattas av myndigheten med skatlenämnd. Beslut om laxeringsändring till den skaltskyldiges nackdel och om eftertaxering skall enligl kommillén fallas av myndigheten med skatlenämnd om det inte är fråga om rättelse av uppenbar felaktighet. Däremoi anser kommittén att beslut om taxeringsändring till förmån, som innebär att den skattskyldiges yrkanden bifalls hell eller lill väsenllig del, skall fallas av tjänsteman. I annat fall eller om ärendel är komplicerat skall myndigheten i nämndsammansältning falla beslut om taxeringsändring till den skaltskyldiges fördel.

Remissinstanserna har i allmänhel inte haft något atl erinra mot den av kommittén förordade ärendefördelningen. Domstolsverket har dock ifrågasatt om inle en vidgad nämndmedverkan i gmndbesluten bör eftersträvas. Enligt verkel bör grundprincipen vara alt skattenämnden fattar beslut så snart del står klart att deklaralionsgranskaren och den enskilde har olika uppfattningar om taxeringen eller ärendet innefattar skälighets- eller bedömningsfrågor. Därvid anser verkel att nämnden i fråga om uppenbara fall bör kunna delegera beslutanderätten lill dess ordförande.

För egen del kan jag i huvudsak anslula mig till kommitténs och näslan alla remissinstansers uppfattning om fördelningen av beslutskompetensen. Denna fördelning bygger på att lekmännens medverkan bör koncenlreras lill ärenden där ett lekmannainflytande är av väsentlig belydelse.

Jag har emellertid samtidigt förståelse för domstolsverkets synpunkt att lekmän bör delta i fler grundläggande beslut än vad kommillén förordar. Della innebär dock inte alt jag generellt vill förorda andra principer för fördelningen av beslutsfunktionerna. Däremot vill jag redan nu framhålla atl beslut om skönstaxering enligt min mening i regel bör fattas av myndigheten med skallenämnd. Vid sådana beslut är det enligt min mening särskilt angeläget alt det skapas garantier för att avgörandena framstår som rimliga.

De grundläggande besluten om skattelillägg bör, liksom för närvarande, fattas av den enskilde Qänstemannen. Beslutsordningen för skallefillägg och taxering bör emellertid samordnas. Om beslut i taxeringsfrågan fattas av nämnden bör denna sålunda samtidigt pröva frågan om eventuellt skattetillägg. Frågorna om skattetillägg bör i övrigl behandlas på samma säll som ärendena om taxering. En motsvarande ordning bör kunna gälla i fråga om pensionsgrundande inkomst och egenavgifter.

Även omjag här angett hur beslutsfunktionerna i stort bör kunna förde
las torde framgå att en detaljreglering knappast kan förekomma. Vissa
rikllinjer för fördelningen bör kunna ges av RSV. I etl senare sammanhang
bör man närmare lägga fast vad sådana riktlinjer skall grundas på liksom 147

överväga i vad mån gmnddragen bör anges i författning.

När det gäller frågan om vilken myndighel som skall vara beslulsbehörig Prop. 1986/87:47 är del som jag lidigare antytt mest ändamålsenligt atl beslut fattas av den myndighel som i övrigl handlagt taxeringsärendel. Av avgörande betydelse är alltså efter vilka grunder deklarationsmalerialei skall fördelas på regional och lokal nivå. Denna fråga ålerkommer jag fill i kommande avsnitt, där jag förordar atl man i stort sett håller fast vid de nuvarande fördelningsprinciperna som innebär atl deklaralioner från företrädesvis juridiska personer granskas regionalt medan övriga deklarationer granskas lokalt. Oavsett hur deklarationsmaterialet fördelas uppkommer ibland behov av atl samordning sker mellan skattemyndigheter som har att besluta om laxeringar där det finns elt inbördes samband. Enligt gällande regler skall samråd ske mellan berörda taxeringsnämnder (22 § taxeringsförordningen). Elt sådant samråd bör i flertalet fall medföra all enhefliga bedömningar kommer till stånd. Det kan emellertid förekomma atl de två myndigheterna är av olika uppfattningar och för sådana fall bör man enligl min mening söka lösningar som leder till att en för flera skallskyldiga gemensam tvistefråga avgörs på ett enhetligt sätl.

En möjlighel alt åsladkomma detla är all ge länsskallemyndigheten befogenhet atl la över beslulsfallandet från de lokala skaltemyndighelerna. En sådan överlagandemöjlighet kan vara motiverad över huvud taget när det hos de lokala skattemyndigheterna kommer upp frågor där det finns risk för en olikformig behandling. Mot bakgrund av länsskatlemyn-dighetens ansvars- och ledningsfunktion och den därmed sammanhängande besvärsrätten framstår det enligt min mening också som följdriktigt atl den regionala myndighelen i särskilda fall får la över enskilda ärenden från de underordnade myndigheterna. En molsvarande frågeställning gör sig gällande i samband med omprövning. Härtill kommer att omprövning av beslut många gånger torde komma att aklualiseras efler revisioner -utförda av Qänsteman hos länsskattemyndighelen - som föranleder ändringsförslag beträffande flera skattskyldiga. Handläggsordningen skulle dä kunna förenklas genom alt länsskallemyndigheten får meddela ompröv-ningsbeslul även i del fall där grundbeslulel faltals av en lokal skallemyndighel.

Del bör ankomma på kommiitén att närmare undersöka dessa möjligheter. Del gäller då all bl.a. dra upp en gräns för länsskallemyndighetens befogenheier så all inle en sorts överprövningsrätt skapas. När del gäller omprövning bör vidare framhållas att en sådan normalt torde få handläggas av den myndighel som fatlat grundbeslutet.

Granskningsförfarandet

Det nya förfarandel förutsätter i princip att all granskning av deklarationer
sköts av Qänsleman som ell Qänsteåliggande och således alt den nuvaran
de fritidsgranskningen hell upphör. Etl principbeslul om en övergång till
Qänslemannagranskning fattades av riksdagen redan år 1975 men har av
olika skäl ännu inte kunnal realiseras. RSV har emellertid nyligen med
anledning av reformen om den förenklade självdeklarationen beräknat att
antalel fritidsgranskade deklarationer kan minska från ca 3,2 miljoner vid ''*°

1984 års taxering till ca 0,5 miljoner vid 1987 års taxering. Mot den Prop. 1986/87:47 bakgrunden bordet vara möjligt att inom den närmaste tiden helt avveckla frilidsgranskningen.

De föreslagna ändringarna av förfarandet ökar möjligheterna atl samordna granskningen och kontrollen och i många fall kan beslut fattas i stort sell samiidigi avseende olika skalleslag och inom samma myndighetssfär. Företagskontrollen kan sålunda bedrivas i mer integrerade former.

Även om den här föreslagna ordningen inte kommer att minska behovet av klara direkliv för beskattningsverksamheten från centralt och regionall håll kommer den alt i hög grad påverka arbetsformerna och arbetsuppgifterna för många Qänsteman. Detta föQer redan av atl de tjänstemän som granskar deklarationerna normalt också skall få fatta taxeringsbesluten och i förekommande fall även beslut om t.ex. skattelillägg.

Av än slörre betydelse är all den förväntade kraftiga minskningen av antalet besvär bör leda till ändrade arbetsuppgifier för en stor del av de Qänsteman som nu har hand om det aUmännas processföring. Många av dessa bör i stället kunna användas i det löpande arbelet. Del är enligt min mening också angeläget att dessa kvalificerade Qänsteman vid behov kopplas in på ett tidigt stadium av beskattningsförfarandet för att säkerställa en hög kvalitet i beslulen. Della gäller särskilt i fräga om eftertaxering där etl samarbete med processerfarna Qänsteman många gånger kan behövas. Den nya ordningen innebär ju att skattemyndigheten har hand om både utredningsarbelel och beslutsfattandet. Även när del gäller andra ärendetyper är det önskvärt att ett så smidigt samarbete som möjligt kan komma till stånd såväl mellan Qänstemannen inom en myndighet som mellan olika myndigheler och då givetvis i första hand mellan länsskaltemyndigheter och de underordnade lokala skaltemyndighelerna.

Vad närmare gäller deklaralionsgranskningen harjag antytt all det nya
förfarandet knappast föranleder några genomgripande ändringar. Den änd
rade beslutsordningen fömtsätter inte heller någon förändring av nuvaran
de granskningsorganisation och fördelning av deklarationsmaterialet på
regional och lokal nivå. Som jag nyligen berört kan emellertid nya syn
punkter läggas på frågan om fördelningen av deklarationsmalerialei. Den
föreslagna beslutsordningen innebär nämligen att en myndighets besluts-
behörighet kopplas till det deklarationsmaterial som granskas inom myn
digheten, eftersom ell taxeringsbeslut skall fattas av den Qänsleman som
handlagt tfrågavarande deklaration eUer av skattenämnden efter föredrag
ning av Qänstemannen. Frågan gäller sålunda inte bara hur granskningsre
surserna skall disponeras utan också var beslutsbehörigheten skall ligga
och hur denna skall dimensioneras. Kommitténs olika förslag rörande
taxeringsförfarandel bygger på att de nuvarande principerna för fördelning
mellan regional och lokal nivå behålls. Dessa principer angavs - med
riksdagens godkännande - av föredraganden i prop. 1976/77: 100 bil. 18
och innebär att deklarationer från juridiska personer, delägare i fåmansbo
lag och deras familjer saml högst 75 000 andra svårkontrollerade deklara
tioner skulle granskas regionall. Jag finner inte för egen del anledning alt
nu förorda nägon annan förddningsgrund. Det kan emellertid finnas skäl
att i etl senare sammanhang la upp frågan och undersöka möjligheterna till 149

en utlokalisering av arbelsuppgifter lill de lokala skallemyndigheterna. Till Prop. 1986/87: 47 grund för en sådan undersökning kan då ligga del arbete som just i denna fråga utförts av deklarationskontrollutredningen (B 1982:06) och resullatet av den försöksverksamhel med decenlraliserad deklarationsgranskning som under åren 1983-1986 bedrivits inom Uppsala län.

Mol bakgrund av den slora belydelse frågan om fördelningen av deklara-tionsmaierialel har kan del enligt min mening vara lämpligt alt i förfatl-ningsform ange gmnderna för fördelningen. Della förefaller böra ske oavsett vUken förfaltningsleknisk lösning i övrigt som väljs beträffande mitt förslag om en ny beslutsordning, eftersom beslutsbehörigheten bör vara knuten till vad som skall gälla i fråga om den övriga handläggningen av deklarationsmalerialei. Enligt min mening är del mycket som talar för all de fördelningsgrunder som för närvarande lillämpas i enlighet med riksdagens tidigare nämnda godkännande redan nu - i samband med inrättandet av länsskaltemyndigheter - bör läggas fast genom förfatlningsföreskrifler. Regleringen bör ske i laxeringsförordningen.

De nuvarande granskningsrutinerna torde inte särskilt komma att beröras av det nya förfarandet. Dessa kommer å andra sidan atl väsentligt påverkas av reformen om den förenklade självdeklarationen. Redan vid nästa års taxering kommer sålunda en omdisponering all göras så att de förenklade deklarationerna, som kan komma alt uppgå till ca fyra miljoner, är i princip färdiggranskade under våren. De allmänna självdeklarationerna, från t. ex. näringsidkare men i många faU också löntagare med lämligen okomplicerade inkomslförhållanden, berörs inle i någon störte utsträckning av den reformen. Målsättningen bör emellertid vara att de resurser som frigörs genom den förenklade deklarationen används bl.a. för en fördjupad granskning av företagen.

Jag vill här också nämna att den framtida granskningen av företagens deklarationer kan komma att påverkas av resultatet av RSV:s utredning om standardiserade räkenskapsutdrag. RSV har sålunda fåll regeringens uppdrag alt ulforma ell nytt kontrollsystem baserat på de princier om elt enhetligt uppgtftslämnande vid taxeringen i form av standardiserade rä-kenskapsuldrag, som föreslogs av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i beiänkandei (SOU 1983:75-76) Förelagens uppgiftslämnande för beskattningsändamål.

Besluts- och underrättdseformer

Kommittén har i sitt betänkande lämnat en redogörelse för hur besluts- och underrällelseformerna enligt dess mening bör se ul. Som mönsier för utformningen har Qänat det förfarande som i dag tillämpas för undertättelser om taxeringsnämndens beslut.

I huvudsak innebär kommitténs förslag följande.

Ell grundbeslul som innebär alt deklarationen godtas i oförändrat skick
bör liksom i dag inte meddelas på annal säll än all laxerade belopp m. m.
anges på slulskaltesedeln. Möjligheten atl som i dag underlåta särskild
undertättelse då meddeladen om ändring i stället lämnas på skallesedeln
bör kvarslå. Elt omprövningsbeslut under taxeringsperioden bör föranleda 150

en särskild underrättelse. Beslut om skattetillägg bör i enlighel med den Prop. 1986/87:47 nuvarande ordningen meddelas den skattskyldige i rekommenderat brev. Kravel på rekommenderade försändelser kan däremot släppas för beslul om förseningsavgift. Vad gäller beslut efter laxeringsperioden, oavsett om det är fråga om taxeringsändring pä myndigheten eller den skattskyldiges initiativ, bör en underrättelse om beslutet kunna sändas i lösbrev. Endast vid omprövningsperiodens slul kan obligatorisk delgivning bli aktuell för att säkerställa att den skatiskyldige får en besvärsfrisl om minst två månader.

Kommitténs förslag i den här delen har i allmänhel lämnals utan kommenlarer från remissinslansernas sida. Några skattemyndigheter har invänt mot alt en underrättelse om beslul om skattelillägg skall sändas i rekommenderat brev. De åberopar att undertättelse genom lösbrev skulle underiätta hanleringen, eflersom samtliga underrättelser - taxering, pensionsgrundande inkomst, skattetillägg och förseningsavgift - då kan sändas gemensamt.

För egen del är jag för närvarande inle beredd atl la ställning i de här frågorna. Jag vill dock redan här nämna alt jag i likhei med en del skattemyndigheter ifrågasätter om undertättelser om beslul om skallelillägg skall sändas i rekommenderade försändelser.

4.3 Uppbördsfrågor

Genom införandet av den förenklade självdeklarationen öppnas möjligheter atl lidigarelägga slutskatledebileringen. Del förenklade deklarationssystemet innebär nämligen att taxeringarna för flertalet löntagare och pensionärer måste ha beslämts före utgången avjuni under taxeringsåret.

Kommillén har lagit fasta på detla och bl. a. föreslagit atl skattskyldiga som laxeras på grundval av en förenklad självdeklaration skall få slulskaltesedeln i juni under taxeringsåret. För övriga skall utsändningen liksom för närvarande ske i december. Förslaget aktualiserar ändringar på flera andra områden inom del nuvarande uppbördsförfarandel. Kommittén föreslår sålunda att överskjutande skatt utbetalas ijuni och räntan på denna anpassas till detta, att senaste tidpunkt för fyllnadsinbetalning av preliminär skatt tidigareläggs från den 30 april till den 10 april laxeringsåret och atl rält lill förtida återbetalning av skalt inte skall föreligga för dem som får slulskaltesedeln ijuni.

De remissinstanser som inle är knutna lill skatteförvaUningen har utom
på en punkt tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat del utan erinran. Det
framhålls bl.a atl en tidigare slutskattedebilering innebär en ökad service
samt underlättar den ekonomiska planeringen för breda grupper skattskyl
diga. Erinringarna avser delförslaget om att fyllnadsinbetalning av skatt
skall göras senast den 10 april taxeringsåret. En sådan ändring skulle,
påpekar man, i hög grad försvåra för många företagare att bl.a. hinna
utföra beräkningarna av hur stor fyllnadsinbetalning som skall göras. Det
ifrågasätts vidare om del kan vara nödvändigt all ändra inbetalningstid-
punklen för samtliga skattskyldiga enbari därför alt ändringen är moli
verad för dem som omfattas av det förenklade deklarationssyslemel. 11

Bland de remissinstanser som represenlerar skatteförvaltningen är me- Prop. 1986/87:47 ningarna delade även om de allmänt anser del önskvärt — som ett led i servicen genlemol de skattskyldiga — med en tidigare utsändning av slut-skatlesedlarna. Många betonar all förslaget förutsälter bl. a. att avslämningen av kontrolluppgifter i hög grad påskyndas och förbättras vilkel kräver resursförstärkningar. Andra synpunkter är atl den föreslagna ordningen är ägnad att skapa merarbete för skatteförvaltningen saml förvirring och irritation hos allmänheten genom dels uppdelningen av de skattskyldiga i två kategorier, dels den bristande likformigheten i hanteringen av överskjutande och kvarstående skalt. Vad gäller fyllnadsinbetalningar ifrågasätts frän etl par håll om inle den nu gällande sista tidpunkten, den 30 april, skulle kunna behållas.

Även för egen del anserjag det i och för sig önskvärt att de skattskyldiga fär besked om taxering och debitering och i förekommande fall skatt återbetalad så snabbt som möjligl. En tidigare utsändning av slutskaltesed-larna och äterbelalning av överskjutande skatt fömtsätter emellertid som kommittén också påpekar en rad ändringar i uppbördsförfarandel och all det blir tekniskl och praktiskt möjligt att företa dessa ändringar. Det råder en osäkerhet om när ändringarna kan genomföras. Som jag tidigare har nämnl är vidare den här frågan nära kopplad till den om laxeringsperiodens längd. Härtill kommer att den föreslagna framflyttningen av sluttidpunkten för fyllnadsinbetalningar, som enligt kommittén är en nödvändig förutsättning för att skattsedlarna skall kunna sändas ut tidigare, mött stark krUik vid remissbehandlingen.

På grund av det anförda anser jag atl erfarenhelerna från något års hantering av de förenklade självdeklaralionerna bör avvaktas, innan man bestämmer sig om en eventuell tidigareläggning av utskriften av slutskalte-sedlarna. I samband därmed bör särskilt övervägas om fyllnadsinbetalningar måste göras så tidigt som senasl den 10 april.

4.4 Besvär till länsrätt

Besvär av den skatiskyldige

Kommittén har föreslagit att endast omprövade beslut och beslut fattade av skattemyndigheten i nämndsammansältning skall kunna överklagas. En annan förutsättning för besvärsrätt bör enligt kommittén vara att beslutet gått emot den skallskyldige.

Kommitténs förslag innebär vidare att besvär över skattemyndighetens beslut får föras av den skattskyldige intill utgången av femte året efler taxeringsåret. För de beslut som fattats av skattemyndigheten mot sluiet av eller efler omprövningsperioden skall en besvärslid pä två månader löpa från delgivningen av beslutet.

De flesla remissinslanser som har beröri dessa delfrågor har inte hafl någonting atl erinra mot kommitténs förslag. Beträffande utformningen av den obligatoriska omprövningen har dock, vilkel jag närmare kommer atl beröra i avsnitt 4.5, många riktal kriiik.

För egen del gör jag föQande bedömning. I avsnitt 3.3 om omprövnings-

förfarandel harjag framhållit alt de nuvarande.:besvärsreglerna är svåra för Prop. 1986/87: 47 den enskilde att överblicka. Den skattskyldiges ordinarie besvärstid går ul den siste februari året efter taxeringsåret. Besvär som kommit in efter nämnda lidpunkt skall trots det prövas om besvären kommit in före utgången av juni månad samma år och taxeringsintendenlen tillslyrker besvären i sak. För extraordinära besvär gäller tre olika besvärstider: årel efler laxeringsåret, elt år efler del alt den skatiskyldige fått skallsedel på slullig skatl och fem år efler laxeringsåret. Därutöver lillkommer elt antal speciella ansöknings- och besvärsfrisler, t. ex. beträffande avdrag för nedsall skatteförmåga och beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Det av mig föreslagna omprövningsförfarandet möjliggör kraftiga förenklingar av besvärsreglerna. Den nuvarande mångfalden av besvärsregler kan således ersättas med ell par enkla bestämmelser. Huvudregeln bör vara atl den skatiskyldige skall få överklaga skattemyndighetens beslut, under förutsättning att del gäll honom emot, intill utgången av femte året efter taxeringsåret. För beslut som fattas strax före eller efter omprövningsperiodens uigång bör en särskild, relativt kort besvärslid löpa från delgivningen av beslulel.

I enlighet med principen atl endasl tvistiga mål skall bli föremål för domstolsprövning bör en förutsättning för rätt till besvär vara alt skattemyndighetens beslul har gått emot den klagande. Vill den skattskyldige t. ex. ha ändring i en laxering som beslutals i enlighet med vad han yrkat i sin deklaration bör han vara hänvisad till att begära omprövning hos skattemyndigheten.

Omprövningsförfarandet och besvärsräiien har nära samband med varandra. Besvärstiden bör därför sammanfalla med omprövningsperiodens längd. Om man bestämmer en kortare besvärstid, knuten till exempelvis delgivningen av skattemyndighetens beslut, skulle den skattskyldige om han försuttit besvärstiden men omprövningsperioden ännu inte gått ut nämligen kunna begära omprövning av beslutet och sedan överklaga det nya beslutet. En femårig besvärstid konsumerar dessutom de många olika besvärstider som nu finns. Reglerna blir därigenom lättare att förstå för den enskilde och de blir också enklare att lillämpa för myndighetema.

Besvär av det aUmänna

Genom milt förslag om att skattemyndigheterna skall fatta beslut om
taxering i försia insians får dessa ansvaret för taxeringsverksamheten.
Genom förslagel om ett utvidgat omprövningsförfarande blir det närmast
fråga om ell samlat och odelat ansvar. Förslagen innebär ju bl.a. att
skattemyndigheten själv kan initiera och besluta om en taxeringsändring.
Mina förslag bör vidare leda lill en högre kvalitet i taxeringsbesluten. Den
beslutade organisationsförändringen av skatteförvaltningen med bl. a.
klarare ledningsfunktion bör ocksä verka kvalilelshöjande på taxeringen.
Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det bör finnas möjligheter
för det allmänna all vända sig till domstol för alt få en taxering höjd. Det
finns emellertid ell klart behov av att i principiellt viktiga ärenden få till 153

stånd prejudicerande avgöranden. Dessulom finns det behov av över- Prop. 1986/87:47 prövning för atl jämna ul skillnader i lagtillämpningen mellan olika myndigheler liksom i vissa fall där ett beslul från det allmännas synpunki bedöms vara felaktigt. För dessa silualioner bör det enligt min mening finnas möjlighel för det allmänna att överklaga den enskilda skattemyndighetens beslut till domslol. Elt sädanl finner jag bättre än ett överprövningsförfa-rande inom skatteadministrationen som i och för sig annars ulgör en möjlighel. En besvärsrätt för det allmänna bör alltså finnas.

Frågan om i vilken mån besvärsvägen skall användas för att rikliga beskattningsresullal skall uppnås hänger samman med frågan om hur del allmännas processföring skall vara organiserad. 1 den sistnämnda frågan har jag föreslagit (se avsnitt 3.4) atl del allmänna i taxeringsmål skall företrädas av närmast högre myndighet, dvs. länsskattemyndighet vad gäller beslut av lokal skattemyndighet och RSV i fråga om beslut av länsskattemyndighet. Med hänsyn till della och lill all verkel också skall ge allmänna direktiv rörande processverksamhelen kan man enligl min mening utgå från all besvärsräiien används bara när det verkligen är påkallat. Jag är därför Iveksam lill all införa några särskilda begränsningar i denna med avseende på tvistefrågans art, t. ex. så alt överklagande bara får avse ärenden av prejudikaiinlresse e.d.

Besvärsrätten skulle i och för sig kunna begränsas så atl den förutsätter atl skallemyndigheten först meddelat ett beslut i sakfrågan, dvs. samma begränsning somjag nyss föreslog i fråga om överklaganden från de enskildas sida. För det allmänna finner jag emellertid inle någon sådan inskränkning moliverad. Möjlighelen atl i administrativ ordning besluta om ändring bör nämligen ändå komma att utnyttjas så all länsrätterna inle belastas med några olvisliga ärenden. Jag förordar därför en ordning som — i överensslämmelse med gällande räll - innebär att det allmänna i domstol får framställa yrkande angående taxeringsåtgärd som beskattningsmyndigheten vidtagit eller bort vidta. En sådan ordning har också, som jag lidigare berört, den fördelen alt man i vissa fall, t. ex. i eftertaxeringsärenden, kan förkorta den sammanlagda handläggningsfiden genom all begära domstolsprövning utan att avvakta att skattemyndigheten fattar ett beskatlningsbeslul.

Besvärsräiien för del allmänna bör sålunda i likhei med vad jag tidigare anfört om motsvarande rält för de enskilda kunna anslutas lill omprövningsförfarandet och därvid motsvara beslutsmyndighetens möjligheter att företa ändringar.

Kommittén har i den här delen redovisat en uppfattning som i alll väsentligt stämmer överens med den somjag nu fört fram. Kommiitén har därvid föreslagit följande.

Till den skaltskyldiges förmån skall det allmänna få anföra besvär inom fem år efter laxeringsåret.

Besvär till den skallskyldiges nackdel skall få anföras inom ett år efler taxeringsårets uigång. Den begränsningen bör dock gälla alt överklagandet bör avse ell visst minsta belopp. 1 övrigt skall inga särskilda krav slällas upp. Besvär skall sålunda få avse även grundbeslul om laxering. För att

154

besvärsräiien skall kunna utnytQas i fråga om senl meddelade beslut skall Prop. 1986/87:47 det allmänna garanteras en viss minsta besvärslid.

Efler utgången av den nämnda ettårsfristen skall, enligt kommittén, det allmänna få yrka ändring inom fem år från ulgången av taxeringsåret, om särskilda förutsättningar är uppfyllda. Detta skall gälla i fråga om de nuvarande kriterierna för eftertaxering enligl 114 § TL eller för besvär i särskild ordning antingen enligt 101 § 1 mom. TL jämfört med IOO § första stycket 5 samma lag på grund av atl konlrolluppgifl saknats eller varit felaktig eller enligl 101 § 3 mom. TL på grund av atl den skattskyldige underiåtit att göra anmälan om nedsättning av utländsk skatt. Inte heller vad gäller denna besvärsräll skall krävas att skaltemyndigheten först beslutat i taxeringsfrågan. Har ett beslul väl fattats skall besvärstiden knytas till lidpunkten för beslutets meddelande och vara två månader.

För egen del gör jag för närvarande den bedömningen all besvärsreglerna bör kunna utformas i stort på det sätt som kommittén föreslagit. Som jag tidigare berört anserjag emellertid alt man inle nu bör la ställning till den närmare utformningen av reglerna för det allmännas besvärsräll.

4.5 Omprövning i samband med överklaganden

Den nuvarande omprövningen är frivillig. Den skallskyldige kan välja mellan atl vända sig till taxeringsnämnd för alt få beslutet omprövat och att besvära sig till länsrätten. Kommitténs förslag innebär att omprövning av grundbeslut skall vara obligatorisk på så sätt att endasl omprövade beslut skall kunna överklagas till länsrätten. Ett undantag är dock beslut fattade av myndighelen i nämndsammansältning.

Om en skattskyldig överklagar ett beslul som inle tidigare varit föremål för omprövning av skaltemyndigheten skall överklagandet enligt kommitténs förslag således avvisas. Den skattskyldige blir hänvisad till att först begära omprövning hos skattemyndigheten. Även om skattemyndigheten därvid hell eller delvis avslår yrkandena överlämnas ärendet inle lill länsrätten, utan omprövningsbeslutet måste överklagas särskilt.

Kommitténs förslag i denna del har föranlett en relativt omfattande kritik från remissinstanserna. Bl. a. har hävdats att omprövningen i många fall enbart skulle leda lill en onödig omgång skriftväxling som fördröjer processen och som för den skattskyldige framstår som byråkratisk och negativ. Det har vidare gjorts gällande all den av kommittén föreslagna omprövningen i praktiken leder tiU att en ny femle insians inrätlas. Förslaget att undanta nämndbesluten från omprövning har också kritiserals. Bl.a. har påpekals att den skallskyldige kan komma med nya uppgifler som påverkar bedömningen av ärendet även i samband med överklagande av nämndbeslut.

Obligalorisk omprövning förekommer redan nu på områdena för den
indirekta beskaltningen och socialförsäkringen. I del av riksdagen nyligen
anlagna förslagel till ny förvaltningslag (prop. 1985/86:80, KU 21) införs en
skyldighet för förvaltningsmyndigheterna att i vissa fall företa en ompröv
ning av beslut. Etl beslut som på grund av nya omständigheter eller av
någon annan anledning är uppenbari oriktigt, skall ändras av den myndig- 155

hel som har meddelat beslutet, om del kan ske snabbt och enkell och utan Prop. 1986/87:47 nackdel för någon enskild part. Denna skyldighel skall gälla även om beslutet överklagats till högre insians.

För någon form av obligatorisk omprövning talar enligl min mening flera tungt vägande skäl.

En av de bärande tankarna bakom en reformering av skatteprocessen bör som jag tidigare framhållit vara att olvisliga ärenden inte skall prövas av domslol. Genom en obligatorisk omprövning skapas en spärr mot att ärenden där någon tvist inte föreligger förs upp till domslolsprövning. En obligalorisk omprövning ger vidare skattemyndigheten möjlighet att snabbi rätta uppenbara felaktigheter samt även atl la ställning till eventuella nya uppgifter eller ny argumentering från den skallskyldige som kan ge anledning lill ändrad bedömning av ärendet.

Kommitténs förslag innebär som nyss nämnts alt omprövningen görs obligalorisk på så sätt att endast omprövade beslut får överklagas till domslol. Själv ställer jag mig Iveksam lill denna lösning. Enligt min mening förefaller det lämpligare att efter mönster från den nya förvaltningslagen en omprövning sker i samband med all ett beslut överklagas till domstol. Skattemyndigheten bör således i samband med all den lar emot ell överklagande vara skyldiga alt granska det överklagade beslutet, även om det redan lidigare varil föremål för omprövning, och ändra beslutet om det på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning framstår som oriktigt.

1 de fall där den skallskyldiges yrkanden vid omprövningen avslås hell eller delvis skall enligl kommitténs förslag ärendet inte överlämnas till länsrätten ulan den skatiskyldige bli tvungen att på nylt anföra besvär till länsrätten. Som skäl för förslagel anför kommiitén atl många skattskyldiga säkert låter sig nöja med alt deras yrkanden bifallils lill någon del och att den skattskyldige också kan vara nöjd med avslagsbeslutet om det är så formulerat att han förstår en tidigare för honom oklar beskattningsfråga. I sådana situationer har den skatiskyldige enligt kommittén inget intresse av en domstolsprövning.

Inte heller i denna fråga delar jag kommitténs bedömning. Såsom flera remissinstanser framhållit finns det risk för all skalleprocessen fördröjs om de skattskyldiga efter omprövningen på nytt måste anföra besvär hos länsrätten. Denna extra omgång torde dessulom för många skattskyldiga framstå som onödig byråkrati. Dessa nackdelar är enligl min mening så stora att de inte uppvägs av de fördelar som kommitténs förslag innebär. Om klagandens yrkanden inte helt kan bifallas bör målet således lämnas över till länsrätt sedan aktkompletleringen avslutats.

Kommittén har vidare föreslagit att den obligatoriska omprövningen inte
skall gälla för beslut fattade av skatlemyndighelen i nämndsammansätt
ning. Enligt min mening finns det emellertid med den ulformning av förfa
randel vid omprövning i samband med överklaganden som jag nyss föror
dal ingen anledning all undanta nämndbeslulen härifrån. Även i dessa
beslut kan del givelvis förekomma felaktigheter av mer uppenbari slag som
behöver rättas. Vidare kan även i nämndärenden nya fakla från klagandens
sida föranleda myndigheten att ändra sitt tidigare beslul. Jag ser det dess- 156

ulom som en fördel om enhetliga regler gällei" för samtliga beslul av Prop. 1986/87:47 skattemyndigheten, oavsett på vilken nivå inom myndigheten de fattas.

4.6 Sak- eller beloppsprocess

Enligt kommitténs förslag skall skaiteprocessen i domstol utformas som en sakprocess.

En slor majoritet av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag. Några är dock kritiska och anser atl den nuvarande processformen bör bibehållas.

Föregen del gör jag följande bedömning. Den svenska skatteprocessen har sedan lång lid i huvudsak haft karaktären av en s.k. beloppsprocess. Processens ram bestäms genom de inom besvärstiden framställda beloppsmässiga yrkandena. Det är vidare tillätet all under processens gång i stor ulslräckning anföra nya grunder lill slöd för de yrkade beloppen samt att göra kvittningsinvändningar. Processens föremål är således det belopp som yrkats och inte de olika inkomsi- och avdragsfrågorna.

Som exempel kan nämnas att en skallskyldig som i besvär fill länsrätten ursprungligen yrkat alt han skall få ett av taxeringsnämnden vägrat avdrag för resor i Qänsten på 5000 kr. senare kan ändra grunden för sitt yrkande fill all avse avdrag för räntekostnader med samma belopp. Den skattskyldige kan däremoi inte efter besvärstidens utgång ändra sin talan till all avse avdrag med etl högre belopp än 5000 kr. Klaganden kan anföra nya grunder för sitt beloppsmässigt bestämda yrkande även i en överinstans. Vissa begränsningar gäller dock i delta hänseende beträffande prövningen i regeringsrätten (37 § FPL).

Mot klagandens rält all åberopa nya grunder till slöd för sin talan svarar motpartens möjlighel all även efter besvärsiidens uigång framställa kvittningsinvändningar, dvs. all anföra molfakla som hänför sig till andra grunder än de klaganden åberopat. I del nyss nämnda exemplet kan taxeringsintendenten således förklara alt han godlar del yrkade avdraget för resor i Qänsten men yrka all laxeringarna ändå inte skall sättas ned pä grund av att den skattskyldige fåll göra avdrag för räntekostnader med ell 5000 kr. för högt belopp.

Beloppsprocessen får även tiU konsekvens att man inte kan tala om en slufligt avgjord "sak" (resjudicata) i vedertagen bemärkelse. Den sak som prövas är nämligen de beloppsmässiga taxeringarna och inte de ställningstaganden i olika avdragsfrågor m. m. som ligger till grund för taxeringarna. Taxeringarna kan däremot vinna laga kraft.

Skaiteprocessen rör emeUertid inle alltid taxerade och beskattningsbara
inkomster. Processen kan l.ex. gälla den debiterade skatten, frågan om
viss inkomst ulgör A- eller B-inkomst, åsätlande av taxeringskod m. m.
Kommiitén har framhållil alt utvecklingen inom skattelagstiftningen har
medförl atl det i skaiteprocessen efler hand har kommit in företeelser som
inte kan hänföras lill en process avseende taxerade och beskattningsbara
inkomster. Som exempel nämns att reglerna om A- och B-inkomst och
skattereduktion inneburit problem genom att den praxis som utvecklats för
beloppsprocessen inte direkt kunnat överföras på de nya företeelserna. 157

Genom atl gränsen mellan laxering och debitering inte har kunnal hållas så Prop. 1986/87: 47 klar som tidigare har skalleprocessen kommit alt röra två olika beloppsmässiga storheter, taxerade/beskattningsbara inkomsler och debiterade belopp. Enligt kommittén har detta medfört osäkerhel om vilket belopp processramen utgörs av och i vad mån beloppsprocessens regler om t. ex. kvittning är tillämpliga.

Förulom de fall där yrkandena rör skattebelopp och inte taxerade belopp står även ett flertal andra fall ulanför beloppsprocessen, även i den ordinarie skaiteprocessen, t. ex. mål som rör slorieken på avskrivningsunderlag utan att detla påverkar taxeringen och mäl om skattetillägg.

Beträffande den extraordinära processen gälleraii såväl den skatiskyldige som taxeringsintendenten är bundna vid den åberopade gmnden vid besvär enligt 99 och 100 §§ TL. Taxeringsintendenten kan således inte sedan besvärstiden gått ul framslälla kvillningsyrkanden på annan grund än den som den skallskyldige åberopat. Däremot lorde den skatiskyldige ha möjlighet att framställa kvittningsinvändningar när taxeringsintendenten anfört extraordinära besvär. För eflertaxeringsprocessen gäller alt taxeringsintendenlen inle kan byta grund för eflertaxeringsyrkandet om liden för efterlaxering gått ut. Den skallskyldige har emellerlid räll all i eflertaxeringsprocessen få kvittningsinvändningar prövade i samma utsträckning som i den ordinära processen.

Till de företeelser i beloppsprocessen som främst har kritiserats hör klagandens möjlighet att byta grund för sin talan och taxeringsiniendentens räll all efler besvärstidens uigång göra kvittningsinvändningar. Den förslnämnda har kriliserats på grund av att den strider mot instansordningsprincipen och den sistnämnda på grund av alt den kan ses som en sorts latent besvärsräll som bara utnytQas i de fall den skatiskyldige försöker ta till vara sin rält.

Kännetecknande för en sakprocess år i korthet atl processföremålet ulgörs av en enskild sakfråga. Ramen för processen besläms av de yrkanden och grunder som klaganden angetl inom besvärstiden och klaganden har inte möjlighet att frill byla grund. Han får dock åberopa nya omständigheter under förutsättning alt inte saken ändras därigenom och han kan framställa ett nytt yrkande om del slöder sig på väsentligen samma grund som det tidigare. I en sakprocess kan motparten vidare i princip inle framslälla kvittningsinvändningar efler den för honom gällande besvärsiidens utgång och en sakfråga som avgjorts genom lagakraftvunnel beslut utgör res judicata.

Som framgått av min här lämnade redogörelse är den nuvarande skalleprocessen inte någon renodlad beloppsprocess. Från flera håll har påpekats att utvecklingen under senare år medfört att skatteprocessen i realiteten kommii alt handla om enslaka frågor i den överklagade laxeringen och inle om denna i dess helhet. 1 de allra flesta fall skulle därför en övergång till sakprocess enbart innebära en formell skillnad.

Enligl kommitténs mening medför emellertid inte denna utveckling mol en sakprocess att en reform skulle vara betydelselös. Tvärt om anser man

atl en övergång tiU sakprocess är en förutsättning för elt rationellt ulformal

158 omprövningsförfarande och för en modernisering av skalleprocessen. Elt

utvidgat omprövningsförfarande skulle enligl kommittén bli svårt alt för- Prop. 1986/87:47 ena med en beloppsprocess. En inskränkning av möjligheten för klaganden all byta grund skulle dessulom möjliggöra en förskjutning av processen till den första domslolsinstansen.

Ett annat argument för en sakprocess som betonats av flera remissinstanser är att aklhanleringen skulle kunna rationaliseras avsevärt. Kammarrätten i Göteborg har vidare hävdat att även belydande integritetsvin-sler står alt uppnå vid en övergång till sakprocess genom atl sekretessen kring skatterältsskipningen skulle förenklas avsevärt. Om nämligen skalleprocessen även formellt kommer att handla om bara en viss eller vissa frägor, skulle sekretessproblemen kring det övriga taxeringsmalerialel, som ofta är det känsligaste från inlegriletssynpunkl försvinna på domstols-planet.

Några remissinslanser har kritiserat sakprocessen främsl för alt den skulle medföra nackdelar för den skatiskyldige. Bl.a. har gjorts gällande att det skulle kunna uppstå svårigheter för den enskilde all på ett lillräckligt specificerat sätl ange grunden för sitt yrkande, att en sakprocess för det stora flertalet skattskyldiga skulle komma alt te sig som något oförståeligt eftersom saken för dem lorde framstå som en parentes i förhållande till den slutliga skatten och alt ett bibehållande av beloppsprocessen medför alt domstolarna även i fortsättningen kan "hjälpa" den skattskyldige inom den faslställda beloppsramen. Det har vidare anförts atl nackdelarna med kvittningsrätlen måsle vägas mol de processekonomiska fördelar som denna rättighet medför.

För egen del anserjag att övervägande skäl talar för all skatteprocessen i framtiden bör utformas som en sakprocess. Den blandning av olika processformer som nu föreligger komplicerar skaiteprocessen och gör den svårförståelig för den enskilde. Jag har i etl tidigare avsnitt i princip anslutit mig lill kommitténs förslag om en femårig omprövningsperiod. Jag delar kommitténs uppfattning atl del torde vara svårt att förena etl sådant omprövningsförfarande med en beloppsprocess. Enligt min bedömning föreligger knappasl heller någon risk för att en sakprocess i sig skulle försvåra för den skallskyldige alt få rättelse. Tvärt om bör del finnas förutsättningar att ulforma en sakprocess pä ett sådanl sätt all den i kombination med en lång omprövningstid leder till förenklingar i förhållande lill vad som nu gäller. Beträffande svårighelen all ange grunden vill jag påpeka att en klagande redan nu enligt FPL är skyldig att ange grunderna för sina yrkanden. Jag kan inte inse att sakprocessen i detta hänseende skulle innebära några ökade svårigheler. De nackdelar som kan ligga i all möjligheterna till kvittningsinvändningar begränsas bör enligt min mening för den enskildes del kunna uppvägas av ell utvidgat omprövningsförfarande.

Jag anser således att skaiteprocessen i framliden i huvudsak bör ha
formen av en sakprocess. Jag vill emellertid i nuvarande läge inle hell
utesluta atl det kan finnas anledning att behålla en del inslag från belopps
processen. Jag tänker här närmast på möjligheten till kvittning i vissa
situationer. Jag har nyss nämnl att det enligt min bedömning inte bör
uppslå några nackdelar för den enskilde vid en kombination av sakprocess 159

och lång omprövningslid. Däremot kan en sådan ordning medföra vissa Prop. 1986/87:47 nackdelar för det allmännas del vad gäller möjlighelen att åberopa fakla som skulle leda lill att en taxering inte ändras. Justitiekanslern nämner i sitt remissyttrande som ett exempel att om en skattskyldig efter det alt besvärstiden för del allmänna gåll ul inleder en process kan del allmänna inte väcka lalan till den enskildes nackdel angående en annan sak som skulle leda till all laxeringen förblev oförändrad eller inte sänktes i så stor ulslräckning som eljest. Är den upptäckta felaktigheten uppenbar och avser den ett betydande belopp kan del framstå som slötande alt taxeringen inle skall påverkas härav. Dylika situationer torde visserligen bli relativt sällsynta. Det bör dock enligl min mening ändå övervägas om kvittning bör tillålas i sådana fall.

Även vissa andra frågor kräver enligt min mening ytterligare utredning. En av svårighelerna med sakprocessen är att beskriva vad som skall anses utgöra "saken" i målet. Kommittén framhåller alt det av nuvarande praxis är svårt att få någon klar bild av vad saken bör anses vara i skallemål. Kommittén redogör bl.a. för reglerna i rättegångsbalken och för den diskussion i frågan som fördes av förvallningsdomslolskommillén. Enligt kommillén bör ulgångspunklen vid bedömningen av om det är "samma sak" vara att gmnderna lillhör samma händelseförlopp eller lillhör samma saksammanhang. Jag har i och för sig ingenting atl erinra mot detla men enligt min bedömning krävs yllerligare analys av vad som skall avses med saken i skattemål, t. ex. i mål angående skönstaxering. En annan fråga som behöver klarläggas är om en övergång till sakprocess kan ge upphov tUl svårigheter inom förtagsbeskattningen när det gäller olika periodiserings-frågor. Kommitténs förslag om processformen synes närmasl beröra inkomstbeskattningen. Samma processform bör emellertid om möjligt gälla även för mervärdeskatl och andra former av indirekta skatter. Även dessa frågor bör enligt min mening belysas ytterligare. Till sist anser jag att förslag till lagteknisk lösning måste föreligga innan slullig ställning tas till den närmare ulformningen av den framlida processformen.

4.7 Genomförande

Kommittén har bedömt att elt nytt enhetligt taxeringsförfarande som bygger på dess förslag om en samordning av beslutsfunktionerna och etl utvidgat omprövningsförfarande bör vara möjligt att genomföra i samband med 1989 års taxering. Därvid förutsälter kommittén ett sFutligt stäUningstagande av statsmakterna under hösten 1987.

De förslag och synpunkter jag här fört fram överensstämmer i del stora hela med kommitténs. I några frågor har jag dock redovisat avvikande ståndpunkler och i andra harjag gjort klarlägganden. Även omjag i och för sig anser att etl genomförande av ett nytt förfarande pä grundval av vad jag anfört bör ske så snart som möjligl, räknar jag inle med att det kan ske vid 1989 års taxering. Enligt min mening bör siktet i stället vara inställt på 1990 års taxering.

Med hänsyn till atl reformen är av ett genomgripande slag är det vidare
tveksamt om del går all införa det nya förfarandel i sin helhet vid 1990 års 10

taxering. I del fortsatla arbetet med reformen bör därför bl. a. behovet och Prop. 1986/87:47 utformningen av övergångslösningar övervägas.

4.8 Kostnadseffekter

Mina principförslag innefaltar en väsentlig förändring av taxeringsförfarandet med åtföljande konsekvenser inle minst i fråga om tilldelningen och fördelningen av resurser. Kommtftén har belyst de konsekvenser som skulle uppkomma lill följd av dessa förslag men då även tagil med effekterna av redan beslutade ändringar på gmndval av kommitténs betänkande om den förenklade självdeklarationen.

Kommillén har i korthet gjort följande beräkningar.

För granskning och fördjupad kontroll av deklarationerna vid den årliga taxeringen blir det sammanlagda personalbehovet vid lokala och regionala skattemyndigheter ca 235000 dagar räknat i effektiv granskningstid. Jämfört med 1984 års personalresurser (180000 dagar) innebär detta ett tillkommande behov om ca 55 000 dagar. Genom bl.a. en förlängning av laxeringsperioden och slopandet av nuvarande assistans lill frilidsgranskningen kan del behovel läckas så pass alt nytillskottet kan slanna vid ca 20000 dagar vilkel moisvarar 165 årsarbetskrafter. Del ulvidgade omprövningsförfarandet framkallar elt behov om ytterligare ca 200 årsarbelskrafter. För ordförandeskapet i skatlenämnd behövs minst 45 årsarbetskrafter. Genom framförallt den förväntade krafiiga minskningen av inkomstskattemål i länsrätterna minskar personalbehovei vid besvärsenheterna med mellan 130 och 180 årsarbetskrafter för handläggande personal (nuvarande tillgång är ca 420) och mellan 50 och 70 årsarbetskrafler för övrig personal (nuvarande tillgång är ca 190). Sammanfattningsvis kommer kommittén fram lill att det behövs etl nettotillskott av handläggande Qänsleman med mellan 220 och 270 årsarbetskrafler.

De nuvarande kostnaderna för taxeringsnämndsorganisationen och frilidsgranskningen har kommittén beräknat lill ca 185 milj. kr. varav ca 55 milj. kr. bekostas av kommunerna. För den nya skatlenämndsorganisa-tionen har kostnaderna för arvoden m. m. till de valda ledamöierna uppskattats till ca 17 milj. kr. En neitobesparing om sammanlagt 168 milj. kr. skulle alltså uppkomma i den här delen. För länsrätternas och kammarrätternas del räknar kommittén vidare med en sammanlagd möjlig besparing på mellan 35 och 55 milj. kr.

Kommitténs beräkningar mynnar således ut i ett behov om i mnda tal ytteriigare 250 årsarbetskrafter för handläggande uppgifter alt ställas mot en viss neddragning på btfrädessidan och kostnadsbesparingar i övrigt i storleksordningen 200 milj. kr.

Vid remissbehandlingen har inle sällan de remissinstanser som direkt berörs av beräkningarna kommit med invändningar om att kommittén underskattat behovel av personalförslärkningar inom skatteförvaltningen resp. överskattat möjligheterna till kostnadsbesparingar i domslol.

Regeringen har lidigare denna dag beslutat att ge RSV i uppdrag att
uiarbeta en plan för rationaliserings- och besparingsarbete inom skatleför
vallningen med hänsyn till skatteförvaltningens nya organisation och lill de 161

11 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

många beslut om förenklingar i regelsystemet som faltals. RSV skall Prop. 1986/87:47 därvid redovisa hur förändringarna påverkar skatteförvaltningen, t. ex. genom att undersöka vilka arbetsuppgtfler som förändras, bortfaller eller tillkommer samt vilka organ och vUken personal som berörs härav. Uppdraget skall redovisas i riksskatteverkets anslagsframställning för budgetåret 1988/89.

Jag vill därför inle i nuläget närmare gå in på vilka kostnadseffekter som kommer att uppstå på gmndval av nu tfrågavarande förslag. Del får emellertid anses stå klart att stora besparingar kommer atl kunna göras.

Slutligen villjag nämna att den redan beslutade reformen om den förenklade löniagarbeskatiningen medför en effeklivare resursanvändning. Som jag tidigare påpekal har RSV redovisat de administrativa effekterna fr. o. m. 1987 års taxering av beslutet om den förenklade självdeklarationen. Verkel räknar med att antalet fritidsgranskade deklarationer kan minska från ca 3,2 miljoner vid 1985 års taxering lill ca.0,5 miljoner vid 1987 års laxering. Bl. a. denna minskning leder lill ralionaliseringseffekter. Hur de resurser som därvid frigörs kan användas räknar jag med alt kunna redovisa i den kommande budgetpropositionen.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättals förslag lill

1. lag om ändring i laxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskalt,

4. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

5. lag om ändring i lagen (1986:169) om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),

7. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor,

8. lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhelsskalt,

9. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

10. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskall,

11. lag om ändring i förordningen (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

14. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

15. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),

16. lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141),

17. lag om ändring i faslighelstaxeringslagen (1979:1152),

18. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 162

19. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- Prop. 1986/87:47
avgtfter,

20. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,

21. lag om ändring i lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

22. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

23. lag om ändring i lagen (1933:395) om ersättningsskall,

24. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

25. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

26. lag om ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond,

27. lag om ändring i förordningen (1957:686) om taxerings väsendet
under krigsförhållanden m. m.,

28. lag om ändring i lagen (1958: 575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.,

29. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmn-dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

30. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg liU folkpension,

31. lag om ändring i lagen (1986: 271) om ändring i lagen (1962: 392) om husirulillägg och kommunall bostadstillägg till folkpension,

32. lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag,

33. lag om ändring i lagen (1965:269) om särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.,

34. lag om ändring i lagen (1967: 96) om särskUd nyanskaffningsfond,

35. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967: 198),

36. lag om ändring i lagen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsätining till fond för återanskaffning av fastighet,

37. lag om ändring i lagen (1969:738) om rätt att vid inkomsttaxering erhälla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleuminduslriens Beredskapsfond, m. m.,

38. lag om ändring i kupongskallelagen (1970: 624),

39. lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskallningsvärde på fastighet,

40. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

41. lag om ändring i datalagen (1973:289),

42. lag om ändring i tullagen (1973:670),

43. lag om ändring i lagen (1974: 325) om avsätining till arbetsmiljöfond,

44. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond,

45. lag om ändring i lagen (1974:989) om invesleringskonlo för skog,

46. lag om ändring i kommunaUagen (1977: 179),

47. lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd,

48. lag om ändring i lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst,

49. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189),

50. lag om ändring i lagen (1979: 362) om skalteuQämningsbidrag,

51. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, 163

28. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, Prop. 1986/87:47

29. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligl vinstkonto,

30. lag om ändring i lagen (1981:296) om eldsvådefonder,

31. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

32. lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter,

33. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

34. lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m. m.,

35. lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto,

36. lag om ändring i lagen (1985: 533) om skatteuQämningsavgift,

37. lag om ändring i utsökningsregisteriagen (1986: 617).

De under 4-6, 12, 14,15,40,41 och 49 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för justtfiedepartementet, de under 20 och 29-31 angivna förslagen i samråd med chefen för socialdepartementet och de under 46, 56 och 58 angivna förslagen i samråd med chefen för civUdepartementet.

Lagrådets yttrande har inle inhämlats beträffande dels 6 a och 11 §§, 37 § 1 och 5 mom., 42 § 2 mom., 61 § 2 mom. (delvis) och 63 § i förslaget lill lag om ändring i taxeringslagen, dels 62 § i förslaget till lag om ändring i lagen om mervärdeskatt, dels de under 8-61 angivna lagförslagen. Dessa förslag avser i huvudsak konsekvensändringar till de lagförslag som lagrådet har yttrat sig över. Enligt min mening är de nytillkomna ändringsförslagen av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

6 Författningskommentarer

Taxeringslagen

2 § I mom.

Ändringen föranleds av avvecklingen av MKSR samt den nya ordningen

för allmän faslighetstaxering.

3§

Paragrafen har upphävis.

De nuvarande bestämmelserna i första-fjärde styckena om olika Qäns-
lemäns befogenheter m. m. kan lill slörsta delen utmönstras. De befogen
heter som för närvarande tillkommer bl.a. skattechef och taxeringsinten
deni skall normall i stäUet ligga hos länsskatiemyndigheterna som en
sedvanlig myndighetsuppgift. Vilka Qänsteman som skall få utöva dessa
befogenheter får bestämmas i administrativ ordning. Därvid förutsätts att
myndigheterna delegerar de särskilda befogenheterna endasl lill Qänsle
man som är kvalificerade atl la hand om ifrågavarande uppgifler. 164

I fråga om en situation anserjag emellertid atl befogenheterna även i Prop. 1986/87:47 fortsättningen bör vara relaterade till tjänsteställningen genom uttryckliga beslämmelser. Det gäller befogenheien enligt 57 § all meddela beslut om taxeringsrevision. Beslämmelser om detla finns för närvarande i andra stycket av förevarande paragraf och liknande bestämmelser har lagits in i 57 § första stycket.

Sista stycket i paragrafen får en motsvarighet i ett nytt andra stycke i 18 §.

6a§

Bestämmelsen har föranletts av det i avsnitt 2.4.2 behandlade förslaget om en smidigare beslutsordning för förenklade självdeklaralioner.

Enligl bestämmelsen får länsskatlemyndighelen förordna en Qänsleman vid myndigheten eller vid en lokal skattemyndighet atl fullgöra vissa uppgifter i fråga om förenklade deklaralioner. Tjänstemannen, som i sin nya uppgift benämns laxeringsnämndsombud, skall medverka på del sätt som anges i de nya bestämmelserna i 11 § andra stycket och 63 § tredje stycket. Enligl den sistnämnda bestämmelsen får ombudei ensam besluta om taxering i faU där lämnade uppgifler inle frångås.

Den nya ordningen innebär alt nämndens ordförande hell kan avlastas från befattningen med förenklade deklarationer beträffande vilka ombudei fattar beslut om taxering. Ordföranden har med andra ord för dessa fall inle någon sådan granskningsskyldighet som avses i 11 § försia slycket. I de ärenden däremoi som taxeringsnämndsombudet inte fattar beslulen har ordföranden även i fortsättningen det övergripande ansvaret. Det kan gälla deklarationer där avvikelser frän lämnade uppgtfter bör göras eller där annars någon tveksamhet råder. Om beslutet i ett sådant fall fattas av nämnden i sin helhet, får ombudet givetvis inte delta. Denne får dock - i likhei med vad som gäller för en föredragande - närvara vid nämndens överläggningar.

10 §

Paragrafens nuvarande försia stycke innebär att beslut av kommunfullmäktige eller landsling enligl 7 § om hur många valda ledamöter det skall finnas i en taxeringsnämnd och enligl 6 § om val av ledamöier och suppleanter i nämnden skall överklagas lill länsstyrelsen. Del är emellertid fråga om kommunala beslul som genom 1980 års reformering av instansordningen i kommunalbesvärsmål i slället bör överklagas liU kammarrätt. Första stycket har ändrats i enlighet med detta. Vidare har en anpassning gjorts i andra stycket.

11 §

Se kommentarerna till 6 a §.

165

14 § Prop. 1986/87:47

Bestämmelserna överensstämmer i sak med andra och tredje slyckena enligt nuvarande lydelse. Vissa ändringar av formell karaktär har gjorts.

Nuvarande första stycke försia meningen innebär att skattechefen skall dels företräda det allmänna i taxeringsprocessen, dels verka för att taxeringarna blir likformiga och rällvisa. En beslämmelse motsvarande det första ledet har tagils in i ett nyll tredje siycke i 18 §. Andra ledel om att skattechefen skall verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa kan enligt min mening utgå med hänsyn inte minsl till föreskrifierna i 1 §.

I förhållande lill nuvarande reglering (första slyckel andra och tredje meningarna) tas inte heller särskilt upp något om ledningen och ansvaret för deklarationsgranskningen och annan kontroll vid taxeringen eller om ansvarei för att taxeringarna granskas i erforderlig omfattning. Därmed avses emellerlid inle någon förändring av den regionala lednings- och ansvarsfunktionen i fråga om taxeringsverksamheten inom länel. Della får anses framgå redan genom den föreslagna bestämmelsen i 18 § första slyckel om länsskaitemyndighets ledande roll i länel.

18 §

Paragrafens första stycke innehåller mera övergripande bestämmelser om taxeringsverksamheten i enlighet med vad som anförts i avsnitt 2.1. Enligt della skall RSV leda och ansvara för verksamheten i landel medan länsskattemyndighelen skall leda och ansvara för verksamhelen i länel.

RSV:s ledande roll inom skalteförvaltningen bör i och för sig också komma till sådant ullryck som anges i nuvarande lydelse i paragrafen. Den lar upp den huvuduppgift för verkets verksamhel på laxeringsområdel som beslår i att genom informalion och räd lill allmänhet och myndigheter sprida kännedom om skatlelagsliflningen och hur den skall lolkas och lillämpas. Någon beslämmelse i lag om detta behövs enligt min mening inte.

Som jag anförde i kommentarerna till 14 § avses vad gäller länsskattemyndighetens ställning inte någon förändring av den regionala lednings-och ansvarsfunktionen i fråga om taxeringsverksamheten inom länet. Länsskallemyndigheten skall alltså i likhet med vad som nu sker från regionalt håll bl.a. få ge direktiv om hur lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetel i vid mening skall gå till. Den styrmodell som uttrycks i första stycket innebär emellertid atl länsskatiemyndigheterna måsle se tiU att de utövar sin verksamhel inom ramen för och med beaklande av de direkliv som RSV kan ha utfärdat i egenskap av högsta förvallningsmyndighel inom taxeringsområdet. Verket skall nämligen ha direktivrätt beträffande inriktningen av verksamheten ute i länen. Därvid skall verket få ange bl. a. principerna för gransknings- och kontrollarbetet, ambitionsnivåer, riktlinjer för processverksamheten m. m. Bestämmelser om denna direktivrält vad gäller både verkets förhållande till de underordnade myndigheterna och länsskallemyndighetens förhållande till de lokala skattemyndigheterna i länet kan det enligt min mening vara lämpligl alt ta in i den

166

instruktion för skatteförvaltningen somjag avser att senare lämna rege- Prop. 1986/87:47 ringen förslag om.

Här bör också nämnas alt RSV bör tilldelas även en rätt all meddela bindande regler om principerna för fördelningen av deklarationsmalerialet mellan regional och lokal nivå. Grundbestämmelser om denna fördelning synes emellerlid somjag redogjorde för i avsnitt 4.2. böra las in i taxeringsförordningen. Verkets uppgift i denna del kommer därför atl vara begränsad. De grundläggande bestämmelserna avses ge uirymme för avvikelser från den vanliga ordningen med hänsyn lill variationer av skilda slag mellan de olika myndigheterna. Det skall därvid ankomma på verket att ta ställning i de mera övergripande frågorna i vad mån avvikelse skall få göras. Mera detaljbetonade frågor skall länsskattemyndigheterna själva få avgöra.

Andra stycket svarar i huvudsak mot nuvarande 3 § femle stycket. En olikhet är att berörda befogenheier skall tillkomma RSV som myndighet och inte - efter verkels förordnande - särskilda Qänsleman.

Bestämmelserna i Iredje och Qärde styckena har behandlals i avsnitt 2.2.3.

Tredje slyckel innebär all en länsskaltemyndighet kan få föra talan i taxeringsmål beiräffande skattskyldiga som har taxerats ulanför del egna länet och vars motpart därför egentligen är en annan länsskaltemyndighet. För att etl sådant avsteg från den geografiska avgränsningen skall få göras krävs enligt bestämmelsen atl den länsskaltemyndighet som normalt är behörig uppdrar ål den andra myndigheten att föra del allmännas talan. Ett uppdrag bör enligt min mening förutsätta att den andra länsskatlemyndighelen samtycker lill alt föra det allmännas talan. En sådan förutsättning har tagils in i stycket. Uppdraget får avse ell visst ärende eller en viss grupp av ärenden enligt TL.

Avsikten med bestämmelsen är främst atl möjliggöra en ralionell processföring frän del allmännas sida i fråga om besvär rörande laxeringar av koncernbolag mot bakgrund av den föreslagna avvecklingen av MKSR och AO. Genom förevarande bestämmelse kan skatteförvaltningen vid efter-granskningsarbetet även fortsättningsvis hålla samman de olika bolagen i en koncern så atl det vid evenluella processer finns endast en företrädare för del allmänna. Della gäller även beiräffande processen i överdomstol.

Bestämmelsen i Qärde stycket första meningen ger RSV rätt att föra det
allmännas talan i taxeringsmål även om behörigheten primärt ligger hos
länsskattemyndighet. Som tidigare angetts är del framför aUt principiellt
intressanta eller ekonomiskt betydelsefulla mål som bör komma i fräga för
övertagande av verket. Med den här bestämmelsen som grund kan RSV
bl. a. anordna del så alt eftergranskningen beiräffande t. ex. de allra största
koncernerna ligger kvar på cenlral nivå. Bestämmelsen täcker också de
lypfall som med slöd av bestämmelsen i nuvarande 3 § Qärde stycket
föranlett förordnande av s. k. riksintendenter. För det fall atl RSV lar över
processföringen anges vidare i en andra mening alt bestämmelserna om
länsskattemyndigheterna skall ha motsvarande tillämpning. Föreskrtflen
avser då alt klariägga bl. a. att RSV får ansöka om eftertaxering i samma
utsträckning som länsskattemyndighelen. 167

22 § 1 mom. Prop. 1986/87:47

I första slycket har en ändring gjorts till följd av att del kommunala grundavdraget höjs. För närvarande anges en beloppsgräns för skattepliktiga bruttointäkter som förutsättning för deklaralionsplikl. Den gräns som avser fysiska personer, som varit bosatta här i landet under hela beskattningsåret, är för närvarande 6000 kr. Det kommunala gmndavdraget höjs till 9000 kr. vid 1988 års taxering och fill 10000 kr. vid 1989 års laxering. Vid den slatliga beskallningen äterinförs samlidigt elt statligt grundavdrag på motsvarande belopp. För atl inte besvära skattskyldiga med alt avlämna deklaralioner som man redan på förhand kan bedöma inte kommer atl leda lill någol beskattningsresullal och därmed förenkla arbelel för myndigheterna är del angelägel all beloppsgränsen höjs fill grundavdragens nivå. Med hänsyn till alt täta ändringar av deklarationspliktsgränsen medför praktiska olägenheter har jag efter samråd med RSV funnit att övervägande skäl lalar för all höja beloppsgränsen i elt sleg. Det innebär atl gränsen bör ändras till 10000 kr. vid 1989 års taxering.

Eftersom garantibeskatlningen avskaffats kan punkten 6 ulgå och punkten 7 betecknas punklen 6.

22 § 3 mom.

Ändringen beror pä all garantibeskatlningen har avskaffats.

24 § 2 mom.

Den individuella beskallningen av medlem i bostadsrättsförening har slopats. Som en konsekvens av detta avskaffas bestämmelserna i punkten 3 c.

24 § 3 mom.

I fråga om räntefria och lågförräntade lån från arbetsgivare har denne i stället för att ange lånebeloppet och erlagd ränta ålagts att lämna uppgtft om förmånens slorlek. Det finns därför inte längre anledning atl undanta den som skall redovisa ränletillägg från möjlighelen alt lämna förenklad självdeklaration om inkomstförhållandena i övrigt medger detta. Punkt 6 som innehåller en beslämmelse om atl den som skall redovisa räntetillägg inte får lämna förenklad självdeklaration utgår därför.

25 §

Garantibeskatlningen har avskaffats. I enlighet härmed slopas bestämmelsen i punklen 7 om garantibelopp. Arbetsgivare skall i fråga om ränleliUägg lämna uppgift om förmånens storlek i kontrolluppgift. Den allmänna självdeklaralionen behöver därför inte innehålla uppgtft om hur detla beräknats. Bestämmelsen om att gmnderna för beräkning av tillägget skall anges

i deklarationen upphävs och nuvarande punkterna 8 och 9 numreras om.

168

28 § Prop. 1986/87:47

1 konsekvens med atl garantibeskatlningen slopats upphävs bestämmelserna i punklen 6 om garaniibelopp. I punkl 6 har i stället tagils in sådant räntetillägg som den skattskyldige inte har fått meddelande om genom kontrolluppgift. Detla beror på alt den som i sin självdeklaration skall redovisa ränteliUägg får fr. o. m. 1988 års taxering göra det i en förenklad självdeklaration, jämför kommentarerna till 24 § 3 mom.

29 §

Fysiska personer och dödsbon skall beskattas för all inkomst i hemortskommunen eller - om sådan saknas - i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Regler om fördelning av beskattningsunderlag mellan kommuner och på församlingar har upphävts. I konsekvens härmed upphävs bestämmelserna om fördelning i 29 §.

37 § 1 och 5 mom.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 2.4.3.

38 § I mom.

För att möjliggöra en kontroll av delägarnas inkomsi- och förmögenhels-förhållanden i handelsbolag m. m. föreskrivs atl bolagel varje år skall lämna uppgift om den inkomst- och förmögenhetsandel som belöper på varje enskild delägare. Redovisning skall ske enligl reglerna för självdeklarafion som om bolaget självt var skattskyldigi. Eftersom den särskilda självdeklaralionen slopats kan reglerna förenklas. Ändringen innebär att ifrågavarande bolag skall avfatta och avlämna de aktuella uppgifterna enligt reglerna för allmän självdeklaration.

Regler om fördelning av beskattningsunderlag på församlingar har avskaffats, varför Iredje stycket kan upphävas.

42 § 1 mom.

Ändringen föranleds av beslulel att slopa den individuella beskattningen av medlemmar i bostadsrättsföreningar. Skyldigheten att lämna uppgift om förmögenheisvärdet enligl 42 § 1 mom. andra stycket och vissa undanlag från denna skyldighet i Qärde slyckel infördes samtidigt som den individuella beskattningen år 1979 (prop. 1978/79:209, SkU 1979/80:11, rskr. 42, SFS 1979:1018). Del primära syftet med uppgiftslämnandet har således fallit bort. När man överväger utformningen av de nödvändiga följdändringarna måsle dock några andra aspekter beaklas.

Även om någol kontrollbehov inte längre kommer att föreligga när det gäller inkomstbeskattningen kan det sättas i fråga om inte motsvarande uppgifler fyller en nödvändig kontrollfunktion vid förmögenhetsbeskattningen. I det sammanhanget bör det först slås fast atl de nuvarande

värderingsreglerna i de allra flesla fall medför förhållandevis små förmö- Prop. 1986/87: 47 genhetsvärden på bostadsrätterna. En belydande del av bostadsrättsföreningarna - del gäller framför alll nyare föreningar — har lill föQd av delta medgells sådan befrielse från den nuvarande uppgiftsskyldigheten som avses i Qärde stycket. Med hänsyn till det skulle en generell skyldighet att lämna uppgifter om förmögenheisvärdena innebära en uividgning av den uppgiftsskyldighei som föreningarna har i dag. Eftersom värdena i allmänhel är små och de allra flesla bostadsrättshavare inte heller har förmögenheier som når upp till skattepliklsgränsen är det enligt min mening inle rimligt all kräva en obligatorisk konlrolluppgiftsskyldighet för det omdiskuterade ändamålet. Det skulle rimma iUa med förenklingssträvandena om man nu inför en generell skyldighel all lämna uppgtfter om bostadsrätts-värdena. Enligt min mening får del - i enlighel med vad som gäUde innan den individuella medlemsbeskattningen infördes — anses lill fyllest med den möjlighel atl anmana föreningarna all lämna uppgifler om förmögenheisvärdena som följer av 42 § 2 mom. TL.

När jag intar den nu angivna ståndpunklen utgår jag från att föreningarna även i fortsättningen kommer att lämna sina medlemmar uppgifter om förmögenhetsvärdena. Det är självfallet angelägel att bostadsrättshavarna har lillgång lill dessa uppgifler när de skall upprätta sina självdeklarationer.

42 § 2 mom.

Jusieringen föranleds av ändringen i paragrafens försia moment och är av redaktionell natur.

43 § 5 mom., 51 och 53 §

Bestämmelserna har justerats med anledning av inrättandet av länsskaltemyndigheter. Det anges nu atl de berörda befogenheterna tillkommer länsskallemyndigheten eller lokal skattemyndighet i stället för vissa chefsQänstemän. Vilka Qänsleman som skall ha befogenheterna bör bestämmas i administrativ ordning.

56 § 3 mom.

Ändringen är av redaktionell art.

57 §

Som antyddes i kommentaren lill 3 § knyts befogenheten att meddela
beslul om taxeringsrevision liksom för närvarande till chefen för den
regionala skalteförvaltningen. Den nuvarande regleringen innehåller sär
skilda behörighetsbestämmelser. Dessa innebär atl beslul om laxerings-
revision får meddelas endast av skattechefen och av kvalificerad Qänste
man som skattechefen gett sådant uppdrag ål. Bakgrunden lill detta är del
stora ansvar som med hänsyn till befogenheterna vid genomförandet av en 170

revision vilar på den som får besluta atl en revision skall inledas. Enligl Prop. 1986/87:47 min mening bör de höga krav som bör ställas i samband med taxeringsrevision även fortsättningsvis komma lill uttryck i lagen. Del bör också påpekas att utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen (USS) i sitt nyligen lämnade belänkande (SOU 1986:39) med förslag lill en lag om utredning för beskattning har ställt upp särskUda behörighetskrav i sitt förslag fill lagbeslämmelser. Beslut om taxeringsrevision bör i första hand meddelas av chefen för länsskatlemyndighelen. Vidare bör befogenheten att meddela sådana beslut liksom i dag få delegeras lill andra kvalificerade Qänsteman vid länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet. I första slycket anges därför också att länsskattemyndighelen får utfärda förordnande åt sådana Qänsteman.

I första stycket har dessulom förts in en bestämmelse angående vem som skall anses som granskningsledare enligt bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Bestämmelsen knyter an lill 2 § sisinämnda lag och har sin molsvarighet i det nuvarande andra slycket av 3 § TL. Av den nya lydelsen följer att uppdrag all meddela beslul om taxeringsrevision inle i och för sig medför behörighet atl vara granskningsledare enligl bevissäkringslagen. För detta krävs alt länsskallemyndigheten särskilt förordnar om det. Ändringen är betingad av lagtekniska skäl.

61 § 2 mom.

Vad gäller jusieringen i andra slycket hänvisas till kommentarerna i 6 a §. I sista stycket i momentet har en redaktionell ändring gjorts till följd av avvecklingen av skattechefsinslitutel.

63 §

Se kommentarerna till 6 a §.

66 a §

Ändringen beror på all garantibeskattningen avskaffats.

66 b §

Genom bestämmelsen i första stycket ges taxeringsmyndigheterna rätl att beträffande en förenklad självdeklaration besluta om taxering på grundval av uppgifter som den skatiskyldige inte har lämnal eller annars fåll la ställning lill. Del gäller bl. a. kontrolluppgift enligt 37 § som avser inkomsi av Qänst eller kapital. I bestämmelsen har kontrolluppgift avseende räntetillägg lagts till, eftersom räntefillägg får fr. o. m. 1988 års taxering tas upp i en förenklad självdeklaration och förfarandel då bör vara detsamma som beträffande inkomsi av Qänst.

171

67 § Prop. 1986/87:47

Paragrafens första stycke har ändrats redaktionellt på grund av avvecklingen av instituten skallechef och allmänt ombud för mellankommunala mål och av mellankommunala skatterätten. Vidare har bestämmelserna rörande kommunal omräkning av inkomst upphävts, eftersom sådan inte längre skall ske.

68 §

I skattelängden införs numera alla taxeringsnämndsbeslut. Bestämmelsen i tredje stycket tillämpas således inte och upphävs därför.

69 § 1 mom.

Ändringen i andra slyckel punklen 2 är en konsekvens av all garantibeskattningen slopats. Ändringen i punkten 3 beror på att del extra avdragel från inkomst av schablontaxerad fastighet har avskaffats.

72 a §

Ändringen i andra stycket punkten 3 och sista stycket beror på att garantibeskatlningen slopats. I punkterna 5 och 6 görs ändringar till följd av atl beskaltning i ulbokommun slopats så atl all inkomsi beskattas i hemortskommunen.

73 §

I paragrafen har omfattande ändringar gjorts. Försia stycket överensstämmer dock i sak med del nuvarande.

Bestämmelserna i de nuvarande andra-Qärde styckena, som anger i vilka fall den mellankommunala skatterätten är räll forum i fråga om besvär över taxering, har tagits bort helt. Konsekvensen blir alt talan mot en taxeringsnämnds beslul om laxering utan undantag skall föras hos länsrätt, närmare bestämi hos länsrätten i det län där taxeringsnämnden varit verksam. Genom slopandet av utbotaxeringen innebär delta atl i princip endast länsrätten i det län där den skattskyldige har sin hemortskommun kommer i fråga för besvär över hans taxering. Detsamma gäller beiräffande koncernbolag. Bestämmelserna hindrar emeUertid inte atl besvären prövas av annan länsrätt och somjag tagit upp i avsnitt 2.2.2 avser jag föreslå att det i en förordning ges föreskrifter om sammanföring av mål i olika länsrätter. Därigenom skall överklaganden från t. ex. två eller flera bolag i en koncern kunna prövas av en och samma länsrätt även om taxeringsbesluten fatlals av nämnder i skilda län.

Forumregleringen blir sålunda lätl alt tillämpa. En ivekan och eventuellt etl onödigt omständligt förfarande skulle dock kunna uppstå i samband med tvist om var en skattskyldig skall taxeras. Del skulle sålunda kunna anses alt en ändring av en åsätt taxering till ett annal län förulsäller att dels

länsrätten i del län där taxering verkställts undanröjer laxeringen, dels Prop. 1986/87:47 länsrätten i del andra länel beslular om taxering pä den nya orten. Med hänsyn lill bestämmelsen i första stycket kommer taxeringen i ell sådanl fall alt överklagas hos länsrätten i det län där taxering verkställts för undanröjande av denna. Men denna länsrätt bör då med slöd av den föreslagna lydelsen av 105 § första stycket även kunna flytla över taxeringen till räll orl.

De nya andra och tredje styckena i paragrafen föranleds av mitl förslag i avsnitt 2.3 om en ändrad ordning för ingivande av besvär.

I det nya andra stycket anges fill en början att en skattskyldigs eller en kommuns besvär över taxeringsnämndens beslut skall ges in till lokala skattemyndigheten i det fögderi där den skattskyldiges hemortskommun för del aktuella taxeringsåret är belägen. Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket skall besvären ges in till lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Vidare föreskrivs alt lokala skatlemyndighelen skall överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den länsrätt som skall pröva besvären.

Råder det tvist om vad som är rält hemortskommun bör i enlighel med vad jag lidigare anfört besvärsskrivelsen ges in till lokala skattemyndigheten i det fögderi inom vilket den kommun där laxeringen åsatts är belägen, eftersom det är denna myndighet som kan företa aktkompletleringen. Om emellertid besvärsskrivelsen ges in till en annan lokal skattemyndighet uppslår ändå ingen risk för rättsförluster på grund av bestämmelserna i 75 §. Någon särskild regel för del nu behandlade fallel behövs därför enligl min mening inle.

Den föreslagna formuleringen av andra slycket får samma innebörd som den beslämmelse i 116 j § TL som anger vilken lokal skallemyndighet som skall pröva frågan om särskild avgift. Som framgått av avsnitt 2.3.3 harjag föreslagit all besvär över särskild avgift i enlighet med de nya reglerna i FPL skall ges in lill den myndighet som faltal det överklagade beslulel. Härigenom uppnår man även att en skatlskyldigs överklagande av taxeringsnämndens beslut och lokala skattemyndighetens beslut om särskild avgtft ges in till samma myndighet om de rör samma års taxering. Att en sådan samordning sker är enligt min mening angelägel bl. a. med tanke på alt båda beslulen ofta överklagas i en och samma besvärsskrivelse.

Som jag närmare angett i den allmänna motiveringen föreslår jag atl besvär av länsskallemyndigheten över en taxeringsnämnds beslul skall ges in direkl till länsrätten. En särskild regel med denna innebörd har därför införts i tredje slyckel.

Somjag angett i avsnitt 2.3 bör det ankomma på länsrätten alt pröva om en besvärsskrivelse kommit in i rätt tid. Delta anges i Qärde stycket.

1 femte slycket har lagils in en föreskrift som innebär atl ell överklagande förfaller om taxeringsnämndens beslut rättats med stöd av 72 a § TL i enlighel med vad klaganden yrkat.

Enligt 28 § försia stycket FL förfaller ett överklagande av en myndighets
beslul, om myndigheten själv ändrar beslutet. Denna bestämmelse blir
lillämplig i de fall taxeringsnämnden efter omprövning tillgodoser klagan
dens yrkanden. Om lokala skattemyndigheten eller länsskattemyndigheten 173

genom rättelse enligl 72 a § ändrar etl beslul av taxeringsnämnd i enlighet Prop. 1986/87: 47 med vad som yrkats i besvärsskrivelsen kommer däremot inte regeln i FL atl bli lillämplig eflersom det inte är besluismyndigheten som ändrat det ursprungliga beslutet. Somjag anfört i avsnill 2.3.2 i den allmänna moliveringen bör för dessa fall en regel motsvarande den i FL införas.

När etl överklagande förfaller på grund av alt lokala skattemyndigheten eller länsskatlemyndighelen med stöd av 72 a § TL ändral del beslul av taxeringsnämnd som överklagats bör myndighelen la in en upplysning om della i rältelsebeslutet. Myndigheten är behörig alt konstatera att överklagandet har förfallit i en sådan situafion och den behöver då inte meddela något särskilt avskrivningsbeslut i saken Qfr prop. 1985/86: 80, s. 80).

Själle slyckel anger att reglerna för ingivande av besvärsskrivelser skall tillämpas även på vissa lyper av framställningar enligt KL, lagen om statlig inkomstskall och lagen om statlig förmögenhetsskall. Sådana framställningar skall således i fortsättningen lämnas in till lokal skattemyndighet i stället för som nu lill länsrätt.

75 §

Enligt den nya lydelsen av 7 § FPL skall den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet pröva om besvärshandlingen har kommit in i rätl tid. Har handlingen kommit in för sent skall myndighelen avvisa den. Om förseningen beror på att myndigheten har lämnat klaganden en felaktig besvärshänvisning eller om handlingen inom överklagandetiden har kommit in till den domstol som skall pröva överklagandet skall den dock inte avvisas.

I den nu föreslagna lydelsen av 75 § TL tas in vissa bestämmelser som avviker från reglerna i 7 § FPL, i syfte att förhindra rättsförluster på grund av att besvärshandlingarna lämnats in till fel myndighel eller domslol. Jag hänvisar i denna del lill vad jag anförl i den allmänna moliveringen avsnitt 2.3.2 och 2.3.5.

Beiräffande besvär av länsskattemyndighelen bibehålls den ordning som nu gäller för laxeringsiniendenlen genom alt särskilda regler införs härom i andra slycket.

Första stycket tredje meningen innehåller elt absolut krav på att alla besvärshandlingar skall översändas tUl lokala skattemyndigheten. Detta skall därför ske även t. ex. då den skatiskyldige i skriftväxlingen i ett mål hos länsrätten utvidgar sin lalan fill alt avse även ett annat laxeringsår. I ett sådant fall torde handläggningen hos länsrätten inte behöva avstanna i avvaktan på lokala skattemyndighetens registrering m.m.

Genom det nya tredje stycket kommer reglerna rörande verkan av att en besvärshandling ges in till fel myndighet eller domstol att bli tillämpliga även på de framställningar som anges i 73 § sjätle stycket.

76 §

I tredje och Qärde slyckena har den justeringen gjorts all termen taxerings
intendent ersätls med länsskattemyndighet. 174

100 § Prop. 1986/87: 47

Ändringen i första stycket beror på att garantibeskattningen avskaffats.

105 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak nuvarande 105 § 1 och 2 mom. Vissa justeringar har gjorts med anledning av avvecklingen av mellankommunala skallerätlen.

Som jag nämnde i kommentarerna till 73 § skall en länsrätt med stöd av förevarande paragraf första stycket bl. a. kunna flytla över en laxering till ett annat län.

I andra stycket har hänvisningen lill 48 § 2 mom. KL slopats, eftersom grundavdraget numera är ell individuellt avdrag. Bestämmelserna i fjärde stycket utgår, eftersom all beskattning skall ske i hemortskommunen.

106 §

1 paragrafen har begreppet taxeringsintendeni bytts ut mot länsskallemyndighel.

1161 §

I första slycket har en redaktionell ändring gjorts.

1 andra slyckel första meningen anges att en skattskyldig skall ge in besvären till den lokala skattemyndighet som faitat det överklagade beslutet. En särskild regel som anger att länsskatlemyndighelen skall ge in sina besvär lill länsrätten har tagits in i andra meningen. Slutligen anges i tredje meningen att länsrätten skall pröva om besvären kommit in i rätt fid. Del kan möjligen anses framgå av den hänvisning till övriga beslämmelser i TL som finns i 116 t § att länsskattemyndigheten skall ge in besvären till länsrätten och att länsrätten skall pröva om de anförts i rätt tid. Av lydlighetsskäl är det emellertid enligl min mening lämpligt att ta in ullryck-liga bestämmelser härom.

116 m och 116o §§

Av kommentaren till 116 I § framgår att besvären skall ges in lill lokala skattemyndigheten. Detta har föranlett vissa justeringar i 116 m och 116 o §§. Vidare har ordet "taxeringsintendeni" bytts ut mot "länsskaltemyndighet".

124 §

Första stycket har ändrats på grund av bl. a. utmönstringen av skattechefs-insfitutet.

Utöver vad jag anförde i lagrådsremissen villjag nämna att den föreslagna bestämmelsen i 18 § tredje stycket om all det allmännas talan i ärenden

enligt TL förs av länsskatlemyndighelen fär betydelse vad gäller besvärs- Prop. 1986/87: 47 rätten i mål om utdömande av taxeringsvite. Enligt praxis är chefen för en lokal skattemyndighet behörig att anföra besvär över en förvaltningsdomstols dom rörande vite med hänsyn bl.a. till atl det i TL för närvarande saknas regler om besvärsrätt som omfallar också vitesfrågor. Den nämnda, uttryckliga bestämmelsen i 18 § medför emellerlid alt del inle längre kan anses föreligga någon besvärsräll på lokal nivå. Rätlen för det allmänna att anföra besvär tillkommer alltså länsskatlemyndighelen även i del faUet att besvären avser en dom som grundar sig på en anmälan tiU länsrätten av en lokal skattemyndighet.

129 § 3 och 5 mom.

I bestämmelserna har gjorts redaktionella ändringar föranledda av bl. a. bildandet av länsskattemyndigheterna.

Övergångsbestämmelserna

Som jag redovisat i den allmänna moliveringen avsnitt 2.3 är del av prakfiska skäl inte möjligl atl genomföra en ändrad ordning för ingivande av besvär redan vid årssktftel 1986/87 när del gäller besvär över laxerings-nämndernas beslul samt lokala skattemyndigheternas beslul rörande särskUd avgifi. I punkl 10 av övergångsbestämmelserna har därför tagils in regler som innebär att den nuvarande ordningen i stort sett bibehåUs beiräffande 1987 och tidigare års taxeringar. Bestämmelsen i 73 § femle slyckel bör med hänsyn härtiU inte heller tillämpas förrän vid 1988 års laxering. I punkt 11 har därför tagils in en beslämmelse om della.

Uppbördslagen

2§

Andra stycket har upphävis på grund av avvecklingen av MKSR.

3 § 2 mom.

Ändringen beror på alt garantibeskatlningen avskaffats.

18 §

Ändringen är en konsekvens av alt garantibeskatlningen slopats.

25 §

Ändringen beror på att reglerna om beskattningsort ändrals. Den skallskyldiges inkomsler skall beskaltas i hemortskommunen. Till följd härav blir den särskilda regeln om möjligheten att debitera B-skatt med ledning av den debitering som gäller i hemortskommunen överflödig.

176

87 §

Enligt de nuvarande iredje och Qärde meningarna i andra slyckel får länsstyrelsen (länsskallemyndigheten) - i samband med att en domstol sätter ned en laxering - underlåta att återbetala vad den skatiskyldige betalat för mycket. Detta får förekomma beträffande fall där taxeringen fastställts till lägre belopp än taxeringsintendenten yrkat eller medgett om denne anmält hinder för återbetalning. Enligt min mening bör det emellertid inte tillkomma länsskattemyndigheten - som också skall ha hand om processföringen - att få bestämma att verkställigheten av en domstols beslut i taxeringsfrågan skall anstå. De nämnda bestämmelserna i andra stycket har därför lagits bort. Detsamma gäller föreskrifterna i tredje stycket som innehåller en motsvarande reglering i fråga om mål där allmänt ombud har besvärsräll och mål om skattetiUägg eller förseningsavgift.

Lagen om mervärdeskall

52 §

Genom att orden "tUl länsrätten" lagils bort kommer av FPL att följa att besvären skall ges in lill beslutsmyndigheten. Jag vill i delta sammanhang vidare påpeka alt de nya reglerna i FPL om verkan av att en besvärsskrivelse lämnats in till fel myndighet givetvis blir tillämpliga även på mervärdeskatteområdet. Av hänvisningen i 56 § till 104 § TL torde emellertid följa atl reglerna i 75 § TL i tillämpliga delar skall gälla i fråga om besvär som anförs i särskild ordning enligl lagen om mervärdeskatl.

177

61 § Prop. 1986/87:47

I ett nyll försia stycke anges atl RSV leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligl ifrågavarande lag. Bestämmelsen motsvarar den inledande bestämmelsen i 18 § TL.

62 §

Eftersom 61 § har ändrats måste förevarande paragraf, som hänvisar till 61 §, justeras redaktionellt.

Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar 1 §

Fjärde slycket har ändrals till följd av mitt förslag om att mellankommunala skatterätten skall avvecklas.

20 §

Paragrafen har justerats med anledning av inrättandet av länsskaltemyndigheter.

I paragrafen finns ell förbud för bl.a tjänsteman hos länsstyrelsen och underställda myndigheter att vara nämndeman i länsrätt. Detta förbud bör i och med utbrytningen av skatteavdelningen ur länsstyrelsen lill egen myndighet vidgas till alt avse även personal inom länsskattemyndigheten och dess underställda myndigheler.

28 §

Första stycket har jämkats med anledning av den föreslagna avvecklingen av mellankommunala skatteräiten.

Lagen (1986:169) om ändring i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar

14 §

Den ändring som föreslås i denna paragraf i lagen om allmänna förvaltningsdomstolen har av författningstekniska skäl tagits in i en särskild ändringslag.

I paragrafen har införts ett iredje stycke om all sådana mål rörande beskattning som förekommer vid två eller flera länsrätter och som har nära samband med varandra får föras samman till en länsrätt och att regeringen meddelar närmare föreskrifier om delta. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.2.2. Förslag fill närmare bestämmelser avser jag senare lägga fram för regeringen. Motsvarande bestämmelser finns för kammarrätternas del i förordningen (1977:937) om kammartätternas domkretsar m. m.

178

Sekrelesslagen Prop. 1986/87: 47

9 kap. I och 2 §§

Ändringarna medför en begränsning av sekretessen för sådana uppgifler som behövs för skattemyndigheternas diarieföring av överklaganden till domstol.

Lagen om förhandsbesked i laxeringsfrågor

11 §

Ändringen beror på avvecklingen av AO.

Övergångsbestämmelserna

Som angells i avsnitt 2.2.3 skall AO också tills vidare få föra lalan över beslul varigenom RSV meddelat förhandsbesked. I ikraftträdande- och övergångsbestämmelsema har därför lagits in all AO får la över den befogenhel atl anföra besvär som enligt 6 § tillkommer en länsskattemyndighet. Innebörden är bl. a. atl länsskallemyndighetens rält atl anföra besvär över elt visst beslul faller om AO med stöd av övergångsbeslämmelsen beslular att ta över frågan.

Lagen om statUg förmögenhelsskalt

8 och 12 §§

I paragraferna finns bestämmelser som knyter an lill deklarationspliktsgränsen enligt 22 § 1 mom. TL. När den gränsen höjs är del angelägel atl också beloppsgränserna i förevarande paragrafer ändras.

Lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi

4§

Andra slycket har upphävts på gmnd av avvecklingen av MKSR.

8§

Genom den hänvisning till 4 § som finns sedan tidigare i 8 § blir bestäm
melsen i 4 § angående vart en ansökan skall ges in lillämplig även på de fall
som avses i 8 § första stycket. Vid sådana ansökningar från skallskyldiga
torde deklarationerna för det taxeringsår då inkomsien lagils till beskatt
ning inle förvaras hos lokala skattemyndigheten utan hos den domstol som
har prövat laxeringen. Det bör emellertid enligl min mening ändå innebära
en vinsl atl ansökningen ges in fill lokala skattemyndigheten, eftersom
akten skall innehålla längdutdrag för de tidigare år på vilka inkomsten skall
fördelas. Med hänsyn härtill och till att den skatiskyldige så långl som
möjligt bör ha enhetliga regler att rätta sig efter, bör även en ansökan om
skatteberäkning enligt 8 § första stycket ges in lill lokala skattemyndighe
ten. 179

Vidare har det lilläggel gjorts att också 72 b § TL omnämns i första Prop. 1986/87:47 slyckel. Även beslul enligl den paragrafen kan nämligen påverka rätten tiU skatteberäkning.

Anvisningarna till 4 §

Ändringarna innebär att en ansökan hos länsrätt om skatteberäkning skall lämnas in lill lokala skaltemyndigheten i stället för som nu till länsrätten. Vidare stadgas all den omsländighelen atl ansökningshandlingarna getts in till fel taxeringsnämnd eller lokal skattemyndighet eller lUl en länsskatlemyndighel eller en länsrätt inte innebär hinder för ärendets prövning. Slutligen har vissa språkliga jusleringar i paragrafen vidtagits.

Övergångsbestämmelsema

Del har tidigare saknats en övergångsbestämmelse till anvisningama tiU 4 § som moisvarar den i SFS 1978: 316 tiU 69 § 3 mom. och 71 § TL. En sådan bestämmelse bör emellertid finnas.

Lagen om sjömansskatt

2§

Andra stycket har upphävts på grund av avvecklingen av MKSR.

31 §

Ändringen innebär att besvär över sjömansskaltenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom. vid 6) skall ges in lill beslutsmyndigheten.

Förordningen om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m.

3§

Första stycket har ändrats till följd av avvecklingen av MKSR. Enligt den nya lydelsen skall i stycket angivna beskattningsfrågor handläggas av den länsrätt som har atl pröva besvär över inkomsttaxeringen av det bolag till vilkel fideikommissfasligheten överförts.

Ändringarna i andra stycket är en anpassning fill de nya bestämmelserna i TL angående ingivande av besvär.

4 och 5 §§

Ändringarna är av redaktionell art.

Lagen om Iryggande av pensionsutfästelse m.m.

33 §

ställa säkerhet skall enligt 11 § tredje stycket ifrågavarande lag vissa be- Prop. 1986/87:47 slämmelser i akliebolagslagen (1975: 1385) lillämpas. Del innebär bl. a. att länsstyrelsen i vissa fall skall lämna sitt medgivande till transaktionerna. Förevarande ärenden handläggs och beslutas för närvarande inom skatteavdelningen hos länsstyrelsen. Dessa ärenden bör också i fortsättningen handläggas inom skatteförvaltningen, dvs. hos länsskatlemyndighelen. Det kommer att ske genom att 12 kap. 8 § aktiebolagslagen ändras. En följdändring bör göras i förevarande paragraf för alt formuleringen skall omfatta även länsskallemyndighetens beslut i dessa frågor.

Vägtrafikskallelagen

3§

Ändringarna har behandlats i avsnill 2.4.4. De hänger samman med bildandel av länsskatiemyndigheterna. Enligl den nya lydelsen behöver det inle längre finnas ett allmänt ombud hos beskattningsmyndigheien, länsstyrelsen. I likhet med vad som nu sker på många håll skall det även i fortsättningen vara möjligt atl till ombud förordna Qänsleman som har hand om processföringen i exempelvis taxeringsmål.

30 §

Del tillägg som har gjorts i första stycket beror på bildandet av länsskatiemyndigheterna.

Akliebolagslagen

12 kap. 8 §

Bestämmelsen har ändrats med anledning av inrättandet av länsskatiemyndigheterna. Medgivande för akliebolag atl lämna lån till bl. a. den som äger aktier i eUer är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget lämnas enligl denna paragraf av länsstyrelsen. Dessa ärenden handläggs och beslutas inom länsstyrelsens skatteavdelning. För atl denna ordning skall bestå ändras länsstyrelsen till länsskatlemyndighelen.

Bokföringslagen och Jordbruksbokföringslagen

Ändringarna hänger samman med inrättandet av länsskattemyndigheterna. Ärenden om tillstånd till omläggning av räkenskapsår enligt 12 § bokföringslagen och 8 § jordbruksbokföringslagen handläggs av skatteavdelningen inom länsstyrelsen. Skatteavdelningen handlägger även ärenden om tillstånd enligl 22 § bokföringslagen och 18 § jordbruksbokföringslagen atl förstöra räkenskapsmalerial före den normala bevaringslidens utgång. För atl inte ändra på denna ordning i och med länsskallemyndighelernas bildande bör jusleringar göras i 12, 22 och 23 §§ bokföringslagen saml 8, 18 och 19 §§ jordbmksbokföringslagen.

181

13 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 47

Fastighetstaxeringslagen Prop. 1986/87:47

17 kap. 14 §

Första stycket innehåller besvärsregler beträffande kommunala beslut som genom 1980 års reformering av instansordningen i kommunalbesvärsmål bör överklagas till kammarrätt i stället för till förvaltningsmyndighel.

17 kap. 19 §

1 ell första siycke har tagits in bestämmelser om ledningen och ansvaret för verksamheten beträffande faslighetstaxering. Bestämmelserna motsvarar den nya 18 § TL. Andra slyckel moisvarar 18 § iredje slyckel TL.

17 kap. 24 §, 18 kap. 22 och 24 §§ och 20 kap. 4 §

Paragraferna har ändrats med anledning av inrättandet av länsskaltemyndigheter.

19 kap. I §

Paragrafen har kommenterats i avsnitt 2.4.5.

21 kap.

1 §

En ändring av redaktionell art har förelagils i försia stycket.

I andra stycket har ordet taxeringsintendeni ändrals till länsskattemyndighet.

1 Iredje stycket har tagits in en särskild regel om vart besvär av fastighetsägare eller kommun över fastighelstaxeringsnämnds beslut skall ges in. Regeln är uppbyggd på motsvarande sätt som bestämmelsen i 73 § TL om besvär över taxeringsnämnds beslut. När det gäller besvär över fastighelstaxeringsnämnds beslul bör emellertid besvärsskrivelsen ges in lill lokala skattemyndigheten i det fögderi där fastigheten är belägen, även om den skaltskyldiges hemortskommun inte hör lill delta fögderi. Lokala skattemyndigheten i det fögderi där fastigheten är belägen har normall tillgång lill deklaralionshandlingar m.m. som behövs för aktkompletteringen.

I Qärde stycket anges vart besvär av en länsskaltemyndighet skall ges in och i femte stycket atl länsrätten skall pröva om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid.

Sjätte stycket innehåller en regel motsvarande den i 73 § femte stycket TL.

2§

Bestämmelsen motsvarar stadgandet i 75 § TL. 182

21 kap. 5 § och 24 kap. 2 § Prop. 1986/87:47

Jämkningarna beror på inrättandet av länsskattemyndigheter.

25 kap. 7 §

Se kommentarerna lill 17 kap. 14 §.

29 kap. 2 §

Jämkningarna beror på inrättandet av länsskattemyndigheter.

Övergångsbestämmelserna

Även beiräffande besvär över fastighelstaxeringsnämnds beslut bör den nya ordningen för ingivande av besvär tillämpas först vid 1988 års taxering. Övergångsbestämmelser motsvarande de till TL har därför införts.

Skatteregisterlagen

Ändringarna har kommenterats i avsnitt 2.4.3.

Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifier

8 kap. 5 §

Ändringarna medför att den ordning för överklagande av beslut som anges i FPL kommer att gälla.

Lagen om uppbörd av socialavgifier från arbelsgivare

50 §

Genom alt bestämmelserna i Qärde stycket upphävs kommer de allmänna reglerna i FL och FPL angående överklagande av beslul att gälla.

56 §

De bestämmelser i iredje stycket som anger all elt beslut av förvaltningsdomstol eller sjömansskallenämnden under vissa förutsättningar inte skall föranleda återbetalning har slopats. Detsamma är - som lidigare kommenterats - fallel beiräffande de motsvarande bestämmelserna i 87 § uppbördslagen.

Övriga lagförslag

Förslagen till ändringar i de författningar somjag i det föregående inle har kommenterat särskilt är främsl av redaktionell art.

183

7 Hemställan Prop. 1986/87:47

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen tUl

1. lag om ändring i laxeringslagen (1956: 623),

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatl,

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

5. lag om ändring i lagen (1986:169) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),

7. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i laxeringsfrågor.

8. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhelsskalt,

9. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi,

10. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskall,

11. lag om ändring i förordningen (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsulfäslelse m. m.,

13. lag om ändring i vägtrafikskallelagen (1973:601),

14. lag om ändring i akliebolagslagen (1975: 1385),

15. lag om ändring i bokföringslagen (1976: 125),

16. lag om ändring i jordbmksbokföringslagen (1979:141),

17. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152),

18. lag om ändring i skalleregisieriagen (1980: 343),

19. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

20. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare,

21. lag om ändring i lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

22. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928: 370),

23. lag om ändring i lagen (1933:395) om ersättningsskatt,

24. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

25. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskall,

26. lag om ändring i lagen (1954:40) om särskild farlygsfond,

27. lag om ändring i förordningen (1957:686) om taxeringsväsendet
under krigsförhållanden m. m.,

28. lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.,

29. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmn-dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

30. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunall bostadstillägg till folkpension,

31. lag om ändring i lagen (1986:271) om ändring i lagen (1962:392) om

hustrutillägg och kommunall bosladslillägg till folkpension, 184

32. lag om ändring i lagen (1960:63) om föriustavdrag, Prop. 1986/87:47

33. lag om ändring i lagen (1965:269) om särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebUering av skatl, m. m.,

34. lag om ändring i lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond,

35. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967: 198),

36. lag om ändring i lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av faslighet,

37. lag om ändring i lagen (1969:738) om rätl all vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Sfiftelsen Petroleuminduslriens Beredskapsfond, m. m.,

38. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

39. lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet,

40. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

41. lag om ändring i datalagen (1973:289),

42. lag om ändring i tullagen (1973:670),

43. lag om ändring i lagen (1974: 325) om avsättning till arbetsmiljöfond,

44. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond,

45. lag om ändring i lagen (1974: 989) om investeringskonto för skog,

46. lag om ändring i kommunallagen (1977: 179),

47. lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditslöd,

48. lag om ändring i lagen (1978: 970) om uppskov med beskaltning av realisationsvinst,

49. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

50. lag om ändring i lagen (1979: 362) om skalteuQämningsbidrag,

51. lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond,

52. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

53. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på lillfälligt vinstkonlo,

54. lag om ändring i lagen (1981: 296) om eldsvådefonder,

55. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

56. lag om ändring i lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter,

57. lag om ändring i lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

58. lag om ändring i lagen (1984: 533) om arbetssiällenummer m. m.,

59. lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbelalning på förnyelsekonto,

60. lag om ändring i lagen (1985: 533) om skatteuQämningsavgift,

61. lag om ändring i utsökningsregisteriagen (1986:617).
Vidare hemsläller jag alt regeringen

dels föreslår riksdagen alt godkänna vad jag föreslagit i fråga om ett nytt taxeringsförfarande (avsnitt 3),

dels bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag i övrigl har anfört om det nya taxeringsförfarandel (avsnitt 4).

185

Bilagal Prop. 1986/87:47

Sammanfattning av betänkandet Förenklad taxering (SOU 1985:42)

Vi lägger i detla betänkande fram ell principförslag om tänkbara reformer beträffande taxeringsförfarandel i inkomsi- och förmögenhetsbeskattningen, reglerna för skatteprocessen och det allmännas processföring. Betänkandet bör ses mot bakgrunden av riksdagens nyligen fattade beslut atl fr. o. m. 1987 års taxering genomföra en stark förenkling av de materiella bestämmelserna för främst inkomstbeskattningen av löntagare i förenklal deklarafionsförfarande för i första hand dem. Vidare bör belänkandet ses i sammanhang med skatteförvaltningsutredningens (SFU) sommaren 1985 lämnade belänkande (SOU 1985: 20) Sammanhållen skatteförvaltning.

Sedan vi förra årel lämnade vårt betänkande (SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration, som låg till grund för den beslutade förenklingsreformen, har vi funnit att våra återstående utredningsuppgifter har sädant sammanhang med varandra alt de lämpligen bör övervägas tillsammans. Visserligen anvisar direktiven den väg, som en önskvärd reform bör sökas efler när det gäller del grundläggande taxeringsförfarandel, men den närmare utformningen av ett nytt sådant system aktualiserar bl. a. frågan om hur lekmannainflytandet bör komma till ultryck, vUken processform - sak-och beloppsprocess - som bäst kan förenas med etl utvidgat omprövningsinsiiiui och vidare frågan om hur det allmännas processföring bör vara organiserad. I flera hänseenden erbjuder sig alternativa lösningar. Vi har därför valt att i detta betänkande presentera principförslag beiräffande såväl taxeringsförfarandel som skaiteprocessen och det allmännas processföring. Alternativa förslag läggs fram inom olika avsnitt.

Vi har strävat efter all så långl möjligl ulforma förfarandet inom inkomst- och förmögenhelslaxeringen på samma eller likartal sätt som förfarandel inom den indirekta beskattningen och arbetsgivaravgifterna. En sådan inriktning anvisas i våra direkfiv. Vi anser att en bättre samstämmighet i förfarandena mellan olika skatter och avgifter ökar förutsättningarna för effektivisering och förenkling. Om mer enhelliga regler, ruiiner m. m. kan tillskapas är det till fördel såväl för de enskilda som för skattemyndighelerna och förvaltningsdomstolarna.

Ulgångspunkten för våra överväganden har varil att förbättra kvaliteten
på taxeringen i första instans. Detta skall åstadkommas genom atl lid ges
alt ta fram ulredning i de taxeringsärenden, där ett frångående av deklara
fionen aklualiseras, innan beslul fattas i första instans. Det normala bör
vara atl l.ex. en taxeringsrevision, om sädan är aktueU, görs redan på
della sladium. Vidare skall skatlemyndighelerna kunna rätta felaktigheter
och misslag i taxeringsbeslut under en förhållandevis lång tid ulan några
formkrav. För detta ändamål föreslås all del nuvarande ömprövningsinsli
lulet effekliviseras. Enligt vår mening kan de skattskyldiga ha berättigade
krav all få sådana rättelsebeslul enkell och snabbt. I dag måsle ett slort
antal ärenden av denna lyp avgöras i domstol. I stället kan domstolarnas
arbele koncenlreras på atl döma i mål där en rällslvist föreligger och där 187

ulredningen kan väntas vara bälire än i dag i ell stort anlal fall. Del inslag Prop. 1986/87: 47 av laxering som forlfarande i viss mån känneiecknar arbelet i särskilt länsrätterna kommer alt försvinna.

En reform med nu antydda effekter lillgodoser enligt vår mening angelägna rältssäkerhetskrav genom den förbällrade kvaliteten på taxeringsbesluten och en snabbare domstolsprocess.

Taxeringsförfarandel

Enligl direktiven skall vi överväga en ny ordning i första insians där taxeringsbesluten fattas - inte som nu - av taxeringsnämnder utan av Qänsleman.

Vi föreslår alt samtliga taxeringsbeslut i framliden skall fattas av skattemyndigheten, dvs. en beslutsordning motsvarande den som gäller för i princip all övrig beskattnings- och avgiflsverksamhet. Vi utgår från nuvarande uppdelning av deklarationsmalerialei meUan de regionala och lokala myndigheiema och räknar alltså med atl taxeringsbeslut fattas av de lokala skattemyndigheterna beträffande där granskade deklaralioner och av de regionala skaltemyndigheterna beiräffande de deklarationer som granskas av dem.

Att slopa lekmannainflytandet i taxeringsverksamheten, vilket ell avskaffande av taxeringsnämnderna i och för sig innebär, finner vi emellertid olämpligt. Vi anser del tvärtom angelägel alt bibehålla systemet med insyn och inflylande från lekmän i taxeringen och föreslår därför atl det i varje skattemyndighet skall finnas en skatlenämnd. Skattenämnden ingår i myndighelen. Avsikten är all skattemyndigheten representeras av skatlenämnden när den fattar de viktiga beslulen.

Antalet ledamöter i skattenämnden bör anpassas efter behovet i de olika myndigheterna. Minst en ledamoi från varje kommun inom verksamhetsområdet avses ingå och nämnden förutsätts kunna Ijänslgöra på avdelningar, vilket blir aktuellt i de större myndigheterna. Landslingel avses välja de lekmän som skall ingå i nämnden. Till vaQe sammanträde kallas fyra lekmän och nämnden är beslutsför med ordförande och tre lekmän. Den regionala skattemyndigheten förordnar Qänsteman inom skalleförvaltningen tiU ordförande och vice ordförande i skatlenämnden.

De beslut som skattemyndigheten, förstärkt med skatlenämnd, skall falla avser främsl omprövningsärenden och vidare beslut som innefattar viktigare skälighets- och bedömningsfrågor.

Skallemyndigheten - med eller ulan skattenämnd - fömtsätts vara
behörig all fatta grundbeslut om taxering och beslul om laxeringsändring.
Sistnämnda beslut fattas i första hand i ärenden, som blir omprövade på
grund av alt den skatiskyldige begärt del eller därför att en ulredning inom
myndigheten ger anledning lill det. Vidare fallas sådana beslut av skatte
myndigheten i vad som f.n. är eftertaxeringsärenden - i vårt system
taxeringsändring på särskild gmnd. Vi menar således att htfhörande ären
den i motsats till f. n., då de anhängiggörs i länsrätten, bör handläggas av
skattemyndigheten som första insians i konsekvens med vår grundinställ
ning. Molsvarande åtgärder beträffande den indirekta beskaltningen och 18

arbetsgivaravgifterna beslutas nu av skattemyndigheterna som första in- Prop. 1986/87:47 stans. För att effektivisera taxeringsarbetel gör vi molsvarande förändring av behörighelen beiräffande vissa ärenden angående beskaltning av dödsbo m.m. Ärenden angående skalteflyklslagens fillämpning skall dock även fortsättningsvis anhängiggöras hos länsrätt liksom exempelvis ärenden om tillämpning av 43 och 57 §§ KL.

Beiräffande taxeringsperioden föreslår vi att den nuvarande begränsningen till den 31 oktober upphävs och atl perioden förlängs lill den tidpunkt, som redan nu är inskriven i taxeringslagen, nämligen den 30 november. Under laxeringsperioden skall skattemyndigheten - med eller utan skattenämnd — liksom i dag taxeringsnämnden falla beslul om vaQe skattskyldigs taxering. Omprövningsbeslut bör likaså i möjligaste mån fattas under taxeringsperioden på samma sätt som i dag men för att effektivisera institutet förordar vi att omprövningsliden förlängs.

I fråga om deklarationsgranskningen föreslår vi ell förtärande som innebär en fullföljd av riksdagens redan fattade beslul om alt fritidsgranskningen skall upphöra. Granskningsrulinerna anpassas tiU våra övriga förslag.

Omprövning

För alt säkerställa atl olvisliga ärenden blir slutUgt avbörda i försia insians och normalt inte kommer lill behandling i skaltedomstol föreslår vi en möjlighet för skaltemyndighelerna alt ompröva taxeringsbeslut även efler taxeringsperiodens utgång. Vi lägger i detla hänseende fram flera ahernaliv. Enligl det mest långtgående skall en skattskyldig kunna yrka omprövning av taxeringsbeslut rörade honom inom fem år efter taxeringsårets uigång utan några begränsningar. Denna tidsfrist överensstämmer med den period som en skattskyldig i dag har lill förfogande för all begära ändring av sin taxering genom extraordinära besvär. Femårsperioden motsvarar i stort sett gällande omprövningstid inom t. ex. mervärdebeskaltningen. 1 etl sådanl syslem finns inle längre behov av den nuvarande exiraordinära besvärsrätten för de skattskyldiga. Atl de relativt invecklade bestämmelserna härom kan upphävas bedömer vi som en betydelsefull förenkling för såväl de skattskyldiga som skattedomstolarna och skattemyndigheterna.

Ett annat alternativ är atl bara medge omprövning inom ett år efler taxeringsåret. I så fall måsle möjlighet finnas för den som försitter omprövningstiden atl senare få laxeringen ändrad om skäl av exlraordinär nalur kan åberopas.

ömprövningsbeslut skall normall fallas av skattemyndigheten med skattenämnd.

En omprövningstid på fem år efter taxeringsåret fömtsätter enligl vår mening alt man grundar överklagandesyslemet på en s. k. sakprocess i stället för den nuvarande s. k. beloppsprocessen. Alternativet med en ettårig omprövningstid kan möjligen kombineras med en bibehållen beloppsprocess men tekniskt är även då en övergång till sakprocess alt föredra.

Vårt system innebär alt omprövning pä den skattskyldiges initiativ kan 19

14 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

ske flera gånger av samma års laxering och även av samma sakfråga under Prop. 1986/87: 47 förutsättning atl saken inte prövas av domslol. Systemet innebär vidare atl grundbeslut, som fattas ulan skatlenämnd, måsle ha varil föremål för omprövning innan den skattskyldige kan få sin sak prövad i domstol.

Vad beträffar omprövning på skattemyndighetens initiativ föreslås samma ordning som för den skattskyldige om omprövningen sker till dennes förmån. Går taxeringsändringen till hans nackdel måste skattemyndigheten fatta beslulel inom elt år efter taxeringsårets utgång ulan annan begränsning än all laxeringsändringen bör översliga etl visst minsta belopp, fastställt i administrativ ordning. Beslul om taxeringsändring pä särskild grund — molsvarande i stort selt dagens eftertaxeringsinstilut - får fattas inom fem år efter taxeringsåret men flera sådana beslul, avseende samma års taxering för en skallskyldig, kan liksom i dag komma i fråga bara om beslulen avser olika grunder. Även för omprövning på skattemyndighetens iniliativ gäller den begränsningen alt en domslolsprövning ulesluler omprövning av samma sakfråga.

Kravet på obligalorisk omprövning innan en fråga får föras upp lill domslol har några undanlag. Ett av de viktigaste gäller grundbeslul om taxering som fattas av skattemyndigheten med skatlenämnd. Sådana beslul kan överklagas direkt till länsrätten. Etl annat undanlag avser besvär från det allmännas sida. Här föreslås besvärsrätt för allmänna ombudei (AO, delta begrepp används fortsätiningsvis som benämning på det allmännas företrädare i skalleprocessen) över såväl grundbeslut som omprövningsbeslut utan krav på föregående särskild handläggning i skattemyndigheten.

Som en konsekvens i första hand av den utvidgade omprövningsrällen men även i viss mån av en övergång tiU sakprocess anser vi all förlustavdraget bör fastställas redan vid taxeringen för föriuslårel.

Besvärsrätt och besvärstid

Som antytts i det föregående har den skattskyldige rätt att klaga till länsrätten över grundbeslut om sin taxering om beslutet fattas av skattemyndigheten med skallenämnd och över ömprövningsbeslut. En förutsättning är atl beslutet gåll emot honom. Besvärstiden sammanfaller med omprövningsfiden. Om del femåriga alternativet väQs har den skatiskyldige alltså besvärsmöjlighet intUl utgången av femte året efter taxeringsåret. Med ettårsallemalivet går besvärstiden ul vid utgången av året efter taxeringsåret. Beslut, som skattemyndigheten fattar efter den 30 juni under besvärstidens sista år, skall av rättssäkerhetsskäl delges den skatiskyldige. Syftet är att den skattskyldige skall garanteras en besvärstid av minst två månader.

AO:s rätt att besvära sig till den skaltskyldiges fördel sammanfaller med den skattskyldiges besvärsrätt. Besvär till hans nackdel får AO anföra inom ett år efler taxeringsåret med endasl en viss beloppsmässig begränsning. Därefter kan AO besvära sig inom två månader från det att skattemyndighetens beslut meddelas. Vill AO efler etlårstidens utgång i övrigl

190

föra talan om någon laxering inför domstol fordras alt han kan åberopa Prop. 1986/87:47 särskilda grunder för sin talan.

För all underlätta ÄO:s urval av ärenden, som han bör överväga att överklaga, föreslår vi etl visst obligatoriskt underrättelseförfarande.

Kommunerna avses få samma besvärstider som AO. Beträffande kommunernas besvärsräll har vi ingel ändringsförslag.

Skattskyldiga och kommuner, som överklagar skattemyndighetens beslul, föreslås ge in sina besvär fill den myndighet som fatlat det överklagade beslutet. AO däremot skall liksom hittiUs ge in besvären direkt liU länsrätten.

Uppbördsförfarandet

Som vi förulskickade i vårl betänkande Förenklad självdeklaration anser vi del möjligt atl lidigarelägga utsändningen av skattsedel pä slutlig skall i del system som vi föreslog till införande i betänkandet och som numera i huvudsak accepterats av riksdagen.

Vi beskriver i vårt nu föreliggande belänkandet en ordning där granskningsförfarandet beträffande de förenklade deklarationerna, som beräknas omfatta ca 4 milj. skallskyldiga, skall vara avslutat i sådan tid att skattsedel på slullig skatt beträffande dem kan sändas ul före utgången av juni månad. För övriga deklaranter avses nuvarande system behållas oförändrat men alternativa förslag läggs fram beiräffande kvarskalteuppbörden.

En följd av den nya ordningen blir atl lidpunkten för fyllnadsinbetalning av preliminär skatt, som i dag är senast den 30 april året efter inkomståret, måsle flyllas till den 10 i samma månad. Vidare kan förtida återbetalning av preliminär skall normall inte komma i fråga för dem som får sin skattsedel på slutlig skatl redan ijuni månad taxeringsåret. De får i stället generelll möjligheten alt disponera ev. överskjulande skatt i omedelbar anslutning därtill.

En lidigareläggning av skattsedelsutsändningen motiverar också justeringar av ränleberäkningen för överskjulande skall. En annan effekt av del nya taxeringsförfarandel är alt de nuvarande, relativt snäva möjligheterna att medge anstånd med att betala skall kan mjukas upp betydligt.

Skaiteprocessen

Dagens skatleprocess sägs i princip vara en beloppsprocess. Därmed avses atl den gäller slorieken av taxerade och beskattningsbara inkomsler. Processens föremål är principielll sett laxeringen och inle de olika inkomst- och avdragsfrågor som bildar taxeringen.

Processföremålet är emellertid oftast enskilda sakfrågor och processen
får då i realiteten karaktär av vad man brukar kalla sakprocess. Skalle
processen har i dag trols sin principiella karaktär av beloppsprocess mer
eller mindre renodlade inslag av sakprocess. Sådana framslår speciellt
tydligt i den extraordinära processen. I praktiken gestaltar sig skatte
processen även i övrigt som en sakprocess genom att det är enskilda
sakfrågor som parlerna tvistar om. I våra direktiv sägs att särskilt om 11

rättelse- och omprövningsinstituten utvidgas finns del anledning att över- Prop. 1986/87: 47 väga att ta konsekvenserna av utvecklingen och införa en formlig sakprocess, där domstolens prövning och befattning med saken inskränks till just den sakfråga som överklagandet gäller.

Enligt vår mening är sakprocessen den ordning som låter sig bäst förenas med ett vidgat omprövningssystem. Verkningarna av en reform av denna innebörd bör dock inte överdrivas. Inslaget av sakprocess dominerar redan i dagens skatteprocess.

Slarka skäl, främsl servicen mol de skattskyldiga, lalar för alt skaltedomstolarna även i fortsättningen anger taxerade och beskaitningsbara inkomsler m.fl. för skattedebileringen avgörande uppgifler i sina domar även om skalleprocessen också formelll blir en sakprocess.

Det allmännas processföring

Enligt våra direkliv skall vi förutsättningslöst pröva hur det allmännas processföring bör organiseras. Denna fråga har nära samband med våra övriga överväganden.

Som en följd av våra överväganden om ny beslutsordning och elt utvidgat omprövningsförfarande bör det allmännas processföring ändras såväl i inriktning som i omfattning. Processverksamhelen bör i försia hand uigöra en ordning för att rättsligt pröva tvister lill skillnad mol nuvarande starka inslag av en förlängning av beskattningsverksamheten. Tyngdpunklen läggs på den defensiva processen som även fortsättningsvis skall uigöra ett led i de enskildas rättsskydd. Den offensiva processen skall huvudsakligen inriktas på frågor av rättsutvecklande karaklär och fall som av särskilda anledningar inte kan eller bör avgöras slutligt inom beskattningsorganisationen. Volymerna i den framtida ordningen beräknar vi lill några tiotusental — möjligen 30000 mål per år.

F. n. förs det allmännas talan i processen om inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av skattechefen i varje län och under honom av taxeringsintendenter med placering på besvärsenhelen inom länsstyrelsernas skatteavdelning. Härtill kommer ett centralt placerat AO och s. k. RiksTI. På mervärdeskattens område liksom i fråga om punktskatterna m. fl. skatter har i slället en särskilt förordnad Qänsteman, etl AO, uppdraget atl bevaka del allmännas rätt inför domstol.

I syfle att skapa en mer enhetlig ordning för processföring föreslår vi bl. a. att det allmännas olika partsroller inom skatte- och avgiftsområdet sammanförs till en processfunktion - ett gemensamt ombud - som har atl förelräda del allmänna i domstolsprocessen. Vi redovisar här olika alternafiva lösningar.

Med vårt förslag all skattemyndigheterna skall fatta taxeringsbesluten
kan principiella skäl anföras mot att myndigheterna också besiämmer om
överklagande av samma taxeringar. Myndigheten bör inte heller vara de
skaltskyldigas moipart i de fall dessa överklagar beslulen. Vill man bevara
systemel med ell utpräglat tvåpartsförfarande i processen har vi arbetat
fram en organisationsmodell. A, där processförarna är mer eller mindre
självsländiga i förhållande fill taxeringsmyndigheterna. Modellen har två 12

alternativ. I det ena är processförarna administrativt knutna till den regio- Prop. 1986/87:47 nala och cenirala skattemyndigheten men självständiga i sin processföring (alternativ A 1). Alternativet överensstämmer principielll med nuvarande AO:s ställning i mellankommunala mål, punktskallemål m. fl. ärenden inom den indirekta beskatlningen. Det andra alternativet innehåller en organisationsskiss som har sin förebild i åklagarväsendet. Processförarna är i detla alternativ såväl administrativt som funktionellt helt fristående (alternativ A 2). I della alternativ tillskapas en helt ny myndighetsorganisalion.

I en annan modell. B, tar vi ett mer radikalt grepp. Vi skisserar där en organisalion som bygger på alt skattemyndigheten har hela ansvarei för alt beskattningen blir korrekt. I linje med huvudprinciperna för våra överväganden utgår vi från att skattemyndigheterna själva rättar uppdagade felaktigheter enligl omprövningssyslemel. Är den skatiskyldige inte nöjd med myndighetens beslut får han klaga hos domstol. Hans naturliga moipart är då myndighelen. Något behov av en besvärsräll för det allmänna finns inle om detta synsätt renodlas och därmed inte heller något behov av ett särskilt AO. Denna lösning aktualiseras av SFU:s förslag om en hierarkisk uppbyggnad av skatteförvaltningen. Lösningen av frågan om del allmännas processföring i enlighet härmed utvecklar vi i två allernaliv som båda bygger på alt överordnade myndigheter (RSV och den regionala skattemyndigheten) ges rätl att initiera ändring av underordnade myndigheters (den regionala skattemyndigheten och LSM) beslut. Det ena alternativet kännetecknas av besvärsräll för överordnade myndigheter över underordnade myndigheters beslul (alternativ B 1). I det andra alternativet är besvärsräiien ersatt med en överprövningsräll (alternativ B 2).

Resursberäkningar och genomförande

Vi har ulgåll från fömtsättningen all alla deklaralioner skall granskas på Qänstetid av Qänsteman inom skatteförvaltningen. En överslagsmässig resursberäkning ger vid handen att detla skulle kräva elt tillskoll av ca 165 årsarbetskrafter. För handläggning av omprövningsärenden i första insians skulle dessutom krävas ett tillskotl av ca 200 årsarbetskrafter. Vi beräknar vidare att beslutsförfarandet med skattenämnder kräver etl tillskott i form av personalresurser motsvarande 45 årsarbetskrafter och dessutom i form av medel för arvoden m. m. åt ledamöter med i mnt tal 17 milj. kr.

Å andra sidan räknar vi med att inbesparingar och möjligheter lill omfördelning av personal kan ske på flera andra områden. Den nuvarande TN-organisationen med arvoden till funklionärer och ledamöter, ersättning för fritidsgranskning etc. kostar i runt lal 185 milj. kr. Dessa medel bör kunna las i anspråk. Av LST:s nuvarande administrafion för TN-organisationen kan ca 10 årsarbetskrafler lösgöras. Vidare beräknar vi att behovet av processförande och övrig personal på LST-besvärsenheter kommer alt minska krafligl. För handläggande personal beräknar vi minskningen lill mellan 130 och 180 årsarbetskrafter och för övrig personal meUan 50 och 70 årsarbetskrafter. Den personal som därigenom kan lösgöras bör successivt

193

kunna föras över till granskningsorganisalionen. Vi bedömer dock att Prop. 1986/87:47 denna överföring måsle företas pä förhållandevis lång sikt.

När systemet är fullt utbyggt begränsar sig alltså netlotillskotlet av handläggare till ungefärligen (l65-f-20O-)-34-l5O=) 250 årsarbetskrafter. Koslnaden härför kan beräknas lill ca 40 milj. kr. Om koslnaden för dagens TN-organisalion, minskad med koslnaden för skaltenämnderna (185-17=) 168 milj. kr., avräknas uppkommer en samlad, årlig neitobesparing inom skatteadministrationen av ca 130 milj. kr.

Även för domstolsväsendel bedöms våra förslag leda till väsentliga besparingar. Uttryckt i koslnadstermer uppskattar vi den möjliga besparingen för länsrätterna till 30-50 milj. kr. och för kammarrätterna till 5 milj. kr.

Tidigaste tidpunkt för genomförande är den 1 januari 1989. Vi bedömer det vara möjligt att genomföra de delar av reformen som avser taxerings-förfarandet vid 1989 års taxering. När det gäller det ulvidgade omprövningssyslemel lorde genomförandel få ske successivi över en längre tidsperiod.

BUaga2

Förteckning över remissinstanserna (SOU 1985: 42)

Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1985:42) Förenklad taxering avgetts av justitieombudsmannen Per-Erik NUsson, justiliekanslern, riksåklagaren, domstolsverket, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, slatskonlorel, riksrevisionsverkei, statistiska cenlralbyrån, kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall, länsrätterna i Södermanlands, Malmöhus, Örebro och Jämtlands län, länsstyrelserna i Stockholms, Öslergöllands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län. Centralorganisationen SACO/SR, Fögderichefsföreningen, Föreningen Sveriges förste taxeringsintendenier. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges skattechefer. Föreningen Sveriges taxeringsdirektörer. Föreningen Sveriges uppbördschefer. Förelagens uppgtflslärnnardelegation, Kooperaliva förbundel. Landsorganisationen i Sverige, Landsfingsförbundet, Lantbmkamas riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska revisorsamfundel, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion - FamiQeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation.

Lantbmkamas riksförbund har åberopat ett inom Lantbmkamas skaltedelegation upprättat utlåtande.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har inkommit med ett gemensamt yllrande.

Länsstyrelsen i Stockholm har bifogal yttranden av de lokala skattemyn
digheterna i Stockholms, Huddinge och Jakobsbergs fögderier. Länssty
relserna i Östergötlands, Kristianstads, Hallands och Göleborgs och Bo- , 194

hus län har var för sig bifogat gemensamma yttranden av resp. lokala Prop. 1986/87:47

skattemyndigheter i länen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har bifogat etl

gemensaml yllrande av de lokala skattemyndighelerna i Boriänge och

Ludvika fögderier. Länsstyrelsen i Västernortlands län har bifogal etl

gemensamt yttrande av de lokala skattemyndigheterna i Kramfors och

Sollefteå fögderier.

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna (Ds Fi 1986:5)

Efter remiss har yttranden över belänkandet (Ds Fi 1986:5) Mellankommunala skatterätten m. m. avgells av justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson, justitiekanslern, domstolsverket, riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket, kammarrätterna i Siockholm och Sundsvall, länsrätterna i Malmöhus län saml Göleborgs och Bohus län, mellankommunala skallerätlen, länsslyrelserna i Stockholms län, Östergötlands län, Göleborgs och Bohus län saml Västernortlands län, allmänna ombudet för mellankommunala mål. Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen Auktoriserade revisorer. Föreningen Sveriges skattechefer. Kooperativa förbundet. Landstingsförbundet, Lantbmkamas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges advokaisamfund och Sveriges industrtförbund.

Centralorganisationen SACO/SR har åberopat etl inom Förbundel för jurisler, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK) upprällat yttrande. Lantbmkamas riksförbund har åberopal elt inom Lanibrukarnas skalledelegation upprätlal utlåtande. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges industriförbund har åberopat etl yltrande som avgells av Näringslivels skaltedelegation.

Yttranden har också inkommii från Stockholms handelskammare och Svenska handelskammarförbundet.

Bilaga 4

De remitterade lagförslagen

(del av)

6 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs atl 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Lagen omtryckt 1985: 1059. 195

1 §

Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser besiämmande av skalt eller som avser laxering eller i övrigl faslslällande av underlag för besiämmande av skalt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Molsvarande sekreless gäller i myndighels verksamhet som avser förande av eller ullag ur register som avses i skalleregisieriagen (1980: 343) för uppgift som har tillförts sådant register. Uppgifl hos tuUverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiflen kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiflen röjs. Har uppgiften erhåUils från annan myndighel och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målel.

Med skalt avses i della kapitel skatl på inkomsi eller förmögenhet samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatl. Med skall jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgifi saml skalle- och avgiftstillägg och förseningsavgift. Med verksamhet som avser bestämmande av skalt jämställs verksamhel som avser besiämmande av pensionsgrundande inkomst.

Sekretessen gäller inle beslul, varigenom skalt eller pensionsgrundande inkomsi besläms eller underlag för besiämmande av skalt fastställs, såvida inte beslulel meddelas i ärende om

1. förhandsbesked i laxerings-eller skattefråga,

2. befrielse från tiUämpning av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av aktier och liknande egendom i samband med strukturrationalisering,

3. rält att erhålla avdrag vid laxeringen för avsättning lill särskild nyanskaffningfond,

4. rätt att erhålla avdrag vid taxeringen för kostnad för exportkredit,

5. beskaltning av utländska forskare vid tillfälligt arbele i Sverige när beslutet har fatlats av forskarskattenämnden.

Sekretessen gäller inle beslul, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, eller uppgifl, som registrerats enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4, såvida del inte är fråga om ärende om

1. förhandsbesked i laxerings-eller skattefråga,

2. befrielse från tillämpning av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av akiier och liknande egendom i samband med slruklur-rationalisering,

3. rätt all erhålla avdrag vid laxeringen för avsätining till särskild nyanskaffningsfond,

4. rätt all erhålla avdrag vid taxeringen för kostnad för exportkredit,

5. beskattning av ufiändska forskare vid tillfälligl arbele i Sverige när beslutet har fattats av forskarskattenämnden.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

2 §

Sekreless gäller i

1. särskilt ärende om kontroll beträffande skatt eller om säkringsätgärd i
samband med sådan kontroll samt annan verksamhel som avser tullkon
troll och Som inle faUer under 1 §,

2. ärende om kompensalion för eller återbetalning av skalt,

3. ärende om ansiånd med eriäggande av skalt för uppgifl om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

I fråga om sekreless enligt denna paragraf fillämpas 1 § första slycket tredje-femte meningarna.

Sekretessen gäller inle beslut i Sekretessen gäller inte beslul i

ärende som avses i försia slycket 2 ärende som avses i första stycket 2
och 3. och 3, och inte heller uppgift, som

registreras enligt 15 kap. 2 § första

slycket 3 dier 4 i sådanl ärende.

I fråga om uppgifl i allmän handling gäller sekretessen i högsl Qugo år.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1987.

Bilaga 5

Utdrag
LAGRÄE)ET PROTOKOLL

vid sammanträde 1986-10-09

Närvarande: jusfifierädet Knutsson, f.d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Feldl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag Om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag Om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag Om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatl,

4. lag Om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

5. lag Om ändring i lagen (1986: 169) om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag Om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag Om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i laxeringsfrågor.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessor Cari Gustav Fernlund och kammarrättsfiskalen Nils Dexe. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Senaste lydelse 1986:618 197

Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen Prop. 1986/87:47

Den ändrade ordning för ingivande av besvär, som föresläs i anslutning lill den nya förvaltningslagen, medför all de lokala skatlemyndighelerna kommer all få hantera överklaganden som f.n. ges in direkl lill länsrätt. Lagrådet delar åsikten all de nya uppgifterna inte kan vid lillämpningen av sekretesslagen betraklas som endasl en service åt länsrätterna utan kommer all falla under reglerna om absolut sekretess hos skattemyndighet. Della leder lill ett merarbete bl.a. vid diarieföringen. Man kan enligt lagrådels mening ha viss förståelse för atl de lokala skallemyndighelerna vill minimera detta merarbete. Onekligen kan det också anses naturiigt att samma sekretesskydd gäller för diarieföringen av överklaganden hos lokal skattemyndighet och hos länsrätt.

Man måsle emellertid beakla även andra synpunkter. Till en början bör man uppmärksamma alt uttrycket "mål hos domstol" i 9 kap. 1 § sekretesslagen får en ändrad innebörd. Idag inleds målet då klaganden har kommit in med sin besvärsinlaga. Med den nya ordningen blir det fallet först då handlingarna har överlämnats lill länsrätten. Under mellanskedel kommer inte bara korrigeringar enligt 72 a § laxeringslagen alt genomföras utan även omprövning enligl de nya beslämmelser som förulskickas i remissen. Utan all ingå på dessa i sak vill lagrådet stryka under del angelägna i all sträva efter effektivare omprövningsregler. De uppgifter som lämnas i remissen om anlalet i sak onödiga ärenden hos länsrätterna ger kraftigl slöd för denna mening. Vad som i nu förevarande sammanhang måste uppmärksammas är atl den i huvudsak absoluta sekretessen skall gälla i det "nya" rätl belydelsefulla skedet mellan ingivandet av besvär och deras (eventuella) överlämnande till länsrätten.

Del är mol denna bakgrund man har att granska förslaget lill ändrade sekretessregler för diarieföringen av överklaganden. Enligl lagrådels mening kan det tfrågasättas om man inte borde skjuta upp ställningstagandet i sekretessfrågorna lills det nya förfarandel, vars principer skisseras i remissen, är närmare utarbetat, främst bestämmelserna om omprövning. Visst merarbeie för de lokala skaltemyndigheterna borde kunna accepleras åtminstone under en kort övergångslid med tanke på del känsliga ämne det gäller. Lagrådet vill emellertid inte motsätta sig att sekretesslagen, om del anses angeläget, ändras redan nu så all samma regler kommer att gälla för diarieföring av överklaganden i skatteärenden hos domstol och hos annan myndighet. I det remitterade förslagel skulle i så fall den jämkningen få vidtas, att elt skaderekvisit införs även hos förvaltningsmyndighet.

Remissens förslag går emellertid vidare. Det innebär en generell uppmjukning av den sekreless som f.n. gäller för diarieföringen vid skaltemyndigheterna. Lagrådet har inte kunnat finna att bärande skäl har anförts för förslagel i den delen. Klart är visserligen alt en uppmjukning av sekretessen skuUe innebära administrativa förenklingar hos skattemyndigheterna, men de måste givetvis noga vägas mot de nackdelar som kan uppkomma för de enskilda och för systemet i stort. Förslagel i förevarande del har emellertid beretts uteslutande som en för skattemyndighelerna

intern fråga av adminislrafiv art. Utomstående intresse har inte kommit till „

198 lals i ärendet.

Lagrådet vill erinra om att de grundläggande avvägningarna mellan Prop. 1986/87:47 motstående intressen i sekretesslagen gjordes så senl som 1980, då lagen stiftades efter mångårigt förarbete. Del är inle känl för lagrådet att någol förhållande har inträffat sedan dess som motiverar att man nu går ifrån lagens konstruktion på förevarande punkt.

Huruvida den framtida ordning, som i vissa huvuddrag presenteras i remissen, kommer att motivera några ändringar i sekretesslagen kan lagrådel inle överblicka. Det kan endast anmärkas att lagrådet ansluter sig till vad som anfördes i den skrivelse 1982-10-12 som nämns i remissen - och som lagrådet har tagit del av - om den stora betydelsen av det absoluta sekretesskyddet på skatteområdet både för skattesystemet och för de enskilda och om atl insynsbehovel inte är påfallande stort i fråga om just de uppgifter som registreras i diarierna.

Av nu anförda skäl avslyrker lagrådet förslaget i vad det går utöver det som direkl hänger samman med den ändrade ordningen för ingivande av besvär. Om förslaget i sistnämnda del anses så angeläget, all del inte kan avvakla det kommande, större förslagel i fråga om förenklad taxering, bör del enligt lagrådets mening genomföras i form av etl tillägg och en mindre jusiering i 9 kap. 1 § första stycket sekretesslagen. Därigenom kan del nämnda skaderekvisitet införas på enklaste sätt. I 2 § erfordras endast den redaktionella jämkningen att hänvisningen lill Iredje—femte meningarna i I § första stycket kommer atl avse tredje-sjätte meningarna. Första stycket i I § skulle kunna avfattas på följande sätl:

"Sekreless gäller i myndighets verksamhel, som avser bestämmande av skall eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underiag för besiämmande av skall, för uppgtft om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekreless gäller i myndighets verksamhel som avser förande av eller uttag ur regisler som avses i skatteregisterlagen (1980: 343) för uppgift som har tillförts sådanl register. Uppgift hos tullverket får dock lämnas ut, om det står klart alt uppgiflen kan röjas utan alt den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domslol gäller sekretessen endasl om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiflen röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domslol regislreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2§ första slycket 3 eller 4. Har uppgifl i mål hos domslol erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekreless hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet."

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

199

Innehållsförteckning Prop. 1986/87:47

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ I

Propositionens lagförslag ..................................... 3

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).......... .. 3

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),........ .. 30

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatl, 37

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvallningsdomslolar 38

5. lag om ändring i lagen (1986:169) om ändring i lagen (1971: 289)

om allmänna förvaltningsdomstolar..................... 39

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),......... 40

7. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor 41

8. lag om ändring i lagen (1947:577) om slallig förmögenhetsskatt, . 42

9. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av slallig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,........................................................ 43

10. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 46

11. lag om ändring i förordningen (1963: 587) om inkomstbeskattning

av fideikommissbo, m. m., .............................. 47

12. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsulfäslelse m.m., 48

13. lag om ändring i vägtrafikskallelagen (1973:601),... 49

14. lag om ändring i akfiebolagslagen (1975:1385),..... .. 50

15. lag om ändring i bokföringslagen (1976: 125), .... .. 50

16. lag om ändring i jordbmksbokföringslagen (1979:141), 51

17. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) 51

18. lag om ändring i skalleregisieriagen (1980: 343),.... 56

19. lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 59

20. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, ................................................................... 60

21. lag om ändring i lagen (1908: 128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, ................................................... . 61

22. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928: 370), 61

23. lag om ändring i lagen (1933: 395) om ersättningsskatt, 62

24. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, . . 63

25. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 63

26. lag om ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, 64

27. lag om ändring i förordningen (1957:686) om laxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.,............................................................... 64

28. lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oQelag-ringsanläggningar, m. m., ..................................................... '............. . 64

29. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, ... 65

30. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrufillägg och kommunalt bostadstillägg liU folkpension, ................................................. 65

31. lag om ändring i lagen (1986:271) om ändring i lagen (1962:392)

om husirulillägg och kommunalt bosladslillägg fill folkpension, . 66

32. lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag, 66

33. lag om ändring i lagen (1965:269) om särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt, m. m., ... 66

34. lag om ändring i lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond, 67

35. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198), ... 67

200

36. lagom ändring i lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxering- Prop. 1986/87:47 en för avsättning till fond för åleranskaffning av fastighet,................. 67

37. lag om ändring i lagen (1969:738) om räll all vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m.m., 68

38. lag om ändring i kupongskallelagen (1970:624), ... 68

39. lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskallningsvärde

på fastighet, ................................................. 69

40. lag om ändring i förvahningsprocesslagen (1971: 291), 69

41. lag om ändring i dalalagen (1973:289), .............. 70

42. lag om ändring i tullagen (1973:670),.................. 71

43. lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond, 71

44. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsätining till särskild investeringsfond, ................................................................... 71

45. lag om ändring i lagen (1974:989) om invesleringskonlo för skog, 71

46. lag om ändring i kommunallagen (1977: 179),........ 72

47. lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditslöd 72

48. lag om ändring i lagen (1978:970) om uppskov med beskaltning av realisationsvinst, ................................................................... 72

49. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 73

50. lag om ändring i lagen (1979:362) om skalteuQämningsbidrag, .. 73

51. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, .. 73

52. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, 74

53. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinst-konto, ................................................................... 74

54. lag om ändring i lagen (1981:296) om eldsvådefonder, 75

55. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighei beträffande vissa uppdragsersättningar,.............................. . 75

56. lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter, ................................................................... 76

57. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto, ................................................................... 76

58. lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetssiällenummer m. m., 77

59. lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbelalning på förnyelsekonto, .............................................................. 77

60. lag om ändring i lagen (1985: 533) om skatteuQämningsavgift, ... 78

61. lag om ändring i utsökningsregisteriagen (1986:617) 78

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde 1986-10-23 79

1 Inledning ....................................................... 79

1.1 Bakgrund 79

1.2 Allmänna synpunkier 81

2 Förslag lill lagsliftning ...................................... . 85

2.1 Länsskatiemyndigheterna m.m........................ . 85

2.2 Mellankommunala skatterätten m. m................ . 88

2.2.1 Behovel av en särskild underrätt för taxeringsmål 88

2.2.2 Nya forumregler ................................. . 92

2.2.3 Det allmännas lalan ............................. . 95

2.2.4 Ikraftlrädande .................................... . 99

2.3 Ingivande av besvär .................................. . IOO

2.3.1 Inledning ............................................. 100

2.3.2 Besvär över taxeringsnämndernas beslut m. m 103

2.3.3 Besvär över vissa beslut av lokal skattemyndighet 107 201

2.3.1 Besvär över beslut angående mervärdeskatt, punklskat- Prop. 1986/87:47 ter m.m 108

2.3.2 Besvär som ges in lill fel myndighet .......... 108

2.3.3 Ingivande av ansökningar från skattskyldiga 109

2.3.7............................................................ Registrering och sekreless 110

2.4 Övriga lagstiftningsfrågor .............................. 114

2.4.1 FöQdändringar med anledning av garanlibeskaltningens avskaffande m.m 114

2.4.2 Beslutsordningen för förenklade självdeklarationer .... 115

2.4.3 Ändringar i skalleregisieriagen m.m............... 117

2.4.4 Allmänl ombud i ärende om vägtrafikskatt .. 118

2.4.5 Förberedelsearbetet inför den allmänna fasfighetslaxe-ringen 119

3 Principförslag om förenklad laxering ....................... 119

3.1 Beslutsorganisationen i försia insians ............... 119

3.1.1 Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan 119

3.1.2 Skallenämndernas sammansällning m. m........ 123

3.1.3 Ordförandeskapet i skatlenämnden ........... 125

3.2 Beslutsbehörighelen i vissa ärenden ................ 126

3.3 Omprövningsförfarandel ............................... 130

3.3.1 Inledning .............................................. 130

3.3.2 Omprövning på begäran av den skatiskyldige 132

3.3.3 Omprövning på skattemyndighetens initiativ 135

3.4 Det allmännas processföring .......................... 138

4 Information om vissa överväganden angående förenklad taxering . 145

4.1 Taxeringsperiodens längd ................................ 145

4.2 Vissa förfarandefrågor..................................... 146

4.3 Uppbördsfrågor............................................... 151

4.4 Besvär till länsrätt........................................... 152

4.5 Omprövning i samband med överklaganden ........ 155

4.6 Sak- eller beloppsprocess ............................... 157

4.7 Genomförande................................................ 160

4.8 Kostnadseffekter m. m..................................... 161

5 Upprättade lagförslag ......................................... 162

6 Författningskommentarer ................................... 164

Taxeringslagen ................................................. 164

Uppbördslagen ................................................ 176

Lagen om mervärdeskalt .................................... 177

Lagen om aUmänna förvaltningsdomstolar ............... 178

Lagen (1986: 169) om ändring i lagen om allmänna förvallningsdom
slolar ............................................................... 178

Sekrelesslagen ................................................ 179

Lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor.............. 179

Lagen om statlig förmögenhetsskatt....................... 179

Lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad in
komst .............................................................. 179

Lagen om sjömansskatt ..................................... 180

Förordningen om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m. . 180

Lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m....... 180

Vägtrafikskattelagen .......................................... 181

Aktiebolagslagen .............................................. 181

Bokföringslagen och jordbruksbokföringslagen .......... 181

Fastighetstaxeringslagen ................................... 182

Skatteregislerlagen .......................................... 183

Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter ... 183 202

Lagen om uppbörd av socialavgifter frän arbelsgivare 183 Prop. 1986/87: 47

Övriga lagförslag ............................................. . 183

7 Hemställan ..................................................... 184

8 Beslut ........................................................... 186

Bilaga I Sammanfattning av beiänkandei SOU 1985: 42 187

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna (SOU 1985:42) 194

Bilaga 3 Förteckning över remissinslanserna (Ds Fi 1986:5) 195

Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ..................... 195

Bilaga 5 Utdrag ur lagrådets prolokoll 1986-10-09 .. 197

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 203