Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 oktober 1986.

På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring av reglema om nedsättning av församlingsskatten för den som inte tillhör svenska kyrkan. Ändringen innebär att kravet på mantalsskrivning i riket för att få skattelindring slopas.

Den tidsbegränsade lagstiftningen om skattefiihet för vissa stipendier föreslås bli permanent.

I de s. k. exislensminimireglerna löreslås en ändring så att nivän inte påverkas av ändringar av barnbidraget utan helt följer utvecklingen av konsumentprisindex.

Vidare föreslås fortsatt giltighet t. o.m. 1989 ärs taxering av den tillfälliga beslämmelse som gör del möjligt för skattskyldiga som arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen att fä avdrag för ökade levnadskostnader med schablonbelopp även efter två års arbete på samma plats.

Slutligen föreslås en följdändring av reglerna om extra avdrag för folkpensionärer till de under våren beslutade ändringarna i inkomstbeskattningen, ett förtydligande lillägg i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt saml ett tekniskt tillägg till de bestämmelser i kommunalskattelagen (1928: 370) som begränsar rätlen till avdrag för reparation och underhåll av annan fastighet när statliga lån eller bidrag har beviljats.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 45

Nuvarande lyddse

Sådan församlingsskatt enligt la gen (1961:436) om församlingssty relse, som efter kyrkofullmäktiges beslut eller eljest debiteras eftei-samma grunder som gälla för debi tering av kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret icke tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i rikeiför inkomslårel, efter endast trettio procent av det för debiteringen beslämda beloppel.

I§'

Föreslagen lydelse

Sådan församlingsskatt enligt lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfäUigheler, som efter kyrkofullmäktiges beslul eller annars debiteras efler samma grunder som gäller för debitering av kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret inle tillhörde svenska kyrkan, efter endast trettio procenl av det för debiteringen bestämda beloppet. Vad nu sagts gäller också den som Ullhörde svenska kyrkan men inle varit kyrkobokjörd här i riket under någon del av Inkomslårel.

b) kostnad för reparation och underhåll som utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken genom preliminärt eller slutligt beslut lån eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946), förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande ålgärder i bostadshus m. m., kungörelsen (1974:255) om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kungörelsen (1962: 538) om förbätlringslån eller bostadslånekun-gördsen (1967:552), tUl den dd kostnaden för reparation och underhåll lillsammans med ombyggnadskostnaden inte överstiger den i låne- eller bidragsärendet godkända kostnaden, samt koslnad för reparalion och underhåll för vilken bidrag har beviljats enligt förordningen (1983:974) om stafiigt räntestöd vid förbättring av bostadshus, till den del kostnaden inte översiiger den i bidragsärendet beräknade kostnaden.

b) kostnad för reparation och underhåll som utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken genom preliminärl eller slutligt beslul lån eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946), förordningen (1977:332) om statligt stöd lill energibesparande åtgärderi bostadshus m. m., kungörelsen (1974: 255) om lilläggslån lill kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kungörelsen (1962: 538) om förbättringslån, bostadslånekungörelsen (1967: 552) eller ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693), till den del kostnaden för reparalion och underhåll tillsammans med ombyggnadskostnaden inte översiiger den i låne- eller bidragsärendel godkända koslnaden, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken bidrag har beviljats enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, till den del kostnaden inle överstiger den i bidragsärendet beräknade kostnaden,

c) koslnad för reparalion och underhåll av sådan fastighet som ägs av tre
eller flera, aniingen direkt eller indirekl genom handelsbolag, och som
inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst
tre delägare (andelshus), i den mån den på delägare belöpande delen av
kostnaden överstiger hans andel av tio procenl av fastighetens taxerings
värde året näst före laxeringsåret,

d) kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland, i den mån
planteringen eller trädgårdslandet är att anse endast såsom tillbehör till
egen bostadslägenhet och användes förelrädesvis för ägarens personliga
trevnad.

Koslnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland i annat fall än nyss sagts må ej avdragas lill högre belopp än som motsvarar de uppgivna intäkterna av planteringen eller trädgårdslandet.

' Senaste lydelse 1983:972.

Anvisningar

till 33 §

3." Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistas utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkl 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, fär avdrag dock icke äga rum. Hava jämlikt 25 S första stycket 3} taxeringslagen traktamentsersättningar och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

1 första stycket avsedd ökning i I första stycket avsedd ökning i

levnadskostnaden skall, där den levnadskostnaden skall, där den

skattskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ell belopp (nor mal belopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernaitning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än lio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrällningen eljest varat mer än fyra limmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma orl längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppel. Vid I984-/957 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin

skattskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens läckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar slörsta normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår elt belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än lio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse pä en och samma orl längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet säsom slörsta normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984-/99 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:45

arbetsplats förlagd till en och sam-     arbetsplats förlagd lill en och sam
ma orl utanför den vanliga verk- ma ort utanför den vanliga verk
samhetsorten under längre tid än       samhetsorten under längre tid än
två år för tid därefter såsom största   två år för tid därefter såsom största
normala ökning i levnadskostnaden    normala ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp molsvarande den     anses ett belopp molsvarande den
del av normalbeloppet som avser       del av normalbeloppel som avser
kost vid förrättning som pågått   kosl vid förrättning som pågåll
längre lid än 15 dygn ökal med fak-    längre lid än 15 dygn ökal med fak
tisk kostnad för logi på arbetsorten.   lisk kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skallskyldig visa att kostnads-       Vill skattskyldig visa att kostnads
ökningen i en och samma ijänst va-    ökningen i en och samma tjänst va
rit störte än avdrag som beräknats i   rit störte än avdrag som beräknats i
enlighet med vad nu sagts, skall ul-    enlighel med vad nu sagls, skall ut
redningen avse hans samtliga för-      redningen avse hans samtliga för
rättningar i nämnda tjänst under be- rättningar i nämnda tjänst under be
skattningsåret; dock alt i fråga om      skattningsåret; dock atl i fråga om
avdrag för ökning i levnadskostna-     avdrag för ökning i levnadskostna
den från och med det sextonde dyg- den från och med det sextonde dyg
net i följd på en och samma ort eller   net i följd på en och samma ort eller
under förrättning å utrikes ort     under förrättning å utrikes ort
levnadskostnadsökningen må be-       levnadskostnadsökningen må be
räknas för varje förtätlning för sig.      räknas för varie förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den grund, att den skatiskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skatiskyldige bosalt sig på annan ort än den, där han har Ijänsl eller anslällning, eller antagit arbete, som skall ulföras på annan ort än den, där han är bosall, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anslällningen avser endasl en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skallskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosalt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta fill den skaltskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berätfigade lill sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, del sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagls skall, såvitt avser makar, icke äga lUlämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

fill 50 §

l. Den skaltskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomsi och förmögenhel samt, å andra sidan, till vad han kan anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga t.ex. om en skattskyldig under årel börjat i förvärvsarbete eller

5 ' Senaste lydelse 1984: 101.

ti Riksdagen 1986/87. I saml. Nr45

Existensminimum i det särskilda fallel besläms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 15.WO kronor, för sammanlevande makar 26 600 kronor och för varje barn 6500 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före inkomslårel och prisläget i oktober 1980. Förändringarna i det allmänna prisläget skall därvid beräknas på grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Existensminimum i det särskilda fallel besläms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 22 900 kronor, för sammanlevande makar 39 700 kronor och för varje barn 14600 kronor multiplicerade med det lal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad årel före inkomståret och prisläget i oktober 1985. Förändringarna i det allmänna prisläget skall därvid beräknas på grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttointäkter - inklusive biinkomster - minskade med sådana nödvändiga utgifler för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t.ex. avgifter för sjuk-eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, avgifier som den skattskyldige har erlagt i samband med tjänsten för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till och frän arbetet. Beslår inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med oreduceral belopp. Även sådan livränta till följd av person-

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skalleförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptas den skallskyldiges bruttointäkter — inklusive biinkomster — minskade med sådana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid laxeringen, t.ex. avgifier för sjuk-eller olycksfallsförsäkring som tagils i samband med Ijänst, avgifier som den skallskyldige har eriagt i samband med tjänsten för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Består inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta lill följd av person-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 45

skada som inte är av skattepliktig         skada som inte är av skattepliktig
natur skall inräknas i inkomsten.          natur skall inräknas i inkomsien.
Vid bestämning av avdrag för ned-         Vid bestämning av avdrag för ned
satt skatteförmåga vid existensmi-       satt skatteförmåga vid existensmi
nimum skall hänsyn vidare tas till         nimum skall hänsyn vidare tas till
om den skattskyldige uppburit skal-      om den skattskyldige uppburit skat
tefri ersättning på grund av sådan         tefri ersättning på grund av sådan
kollektiv sjukförsäkring som avses i      kollekliv sjukförsäkring som avses i
32 § 3 mom. iredje stycket, punkl         32 § 3 mom. tredje stycket, punkt
16 av anvisningarna till 21 § eller          16 av anvisningarna till 21 § eller
punkt 11 av anvisningarna till 28 §.      punkl 11 av anvisningarna till 28 §.
Barnbidrag medräknas inte i in
komsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena uppskattas på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn lill omfattningen av eventuella naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skaltskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har hafl gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte finnas anledning all bevilja avdrag för nedsalt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges om den skattskyldige ägl tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. A andra sidan fär existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet om den skatiskyldige haft ulgifter för underhåll av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige får även i andra fall bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda skäl.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten fåll befrielse från eller nedsätlning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skalteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse inle ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, som den lokala skaltemyndigheten saknat kännedom om, eller att den skaltskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efler den lokala skaltemyndighetens beslul.

Om den skallskyldige inle har haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och detla beror på sådana förhållanden som anges i 50 § 2 mom. tredje slycket, bör avdrag för nedsatt skalteförmåga medges med så stort belopp atl den skatiskyldige inte påförs beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt lill skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta beaktas då avdragel för nedsall skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, alt inkomsten minskad med skallen uppgår lill existensminimum, bör avdrag för nedsatt skalteförmåga beviljas med så stort belopp, att slörre skatt inte kommer atl tas ul än att

inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skatiskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt atl förvärva normal arbetsinkomst.

2. Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iaktlages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en icke obelydlig del av den skaltskyldiges inkomst, om den uppgått lill minst 6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969: 205) om pensionstillskott föreinlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skaltskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för all den skallskyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7500 kronor. Detla högsta inkomstbelopp moisvarar laxerad inkomsi för skatlskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas del högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med ulgångspunkl från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av årel uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

" Senaste lydelse 1985:405.

Avdraget skall i första hand beslämmas med hänsyn till slorieken av den skaltskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inle vissi högsia belopp, skall avdragel beräknas fiU vad som behövs för att den skatiskyldige inle skall påföras någon statligt beskattningsbar inkomst. Detla högsta inkomslbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas del högsta in-komstbeloppel med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procenl av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av årel uppburil folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:45

öm skatlskyldigs statligt laxerade inkomsi överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilkel högsta extra avdrag utgår och ell belopp som är 3 basenheter störte, med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inomstskikl av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomsi därutöver.

Del avdrag som beräknas med hänsyn till skatlskyldigs statiigl laxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., samt sådan bostadsbyggnad med fillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som moisvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde årel före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respeklive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdel till 25 000 kronor jämle den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur slort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdel av liUgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skatiskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endasl för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör sladigvarande bostad för den skatiskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987 och lillämpas första gången vid 1988 års laxering. Äldre beslämmelser i 25 § 2 mom. skall dock tillämpas i fråga om kostnad som har nedlagts före ikraftlrädandet.

3 Förslag till Prop. 1986/87:45

Lag om ändring i lagen (1986: 473) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1986:473) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19§

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljesi på gmnd av giftorätt tUlfallit make eller vad som förvärvals genom arv, testamente, fördel av oskifi bo eller gåva;

vinsl vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3-4 mom.;

vinst i svenskl lotteri eller vinsl vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinsl i utländskt lotteri eller vid vinsldragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högsl 100 kronor;

ersällning, som på gmnd av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbelsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller ulgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild förfallning, som utgått annorledes än på gmnd av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbele eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersällning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock atl fill skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § I eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomsi av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligl grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbelsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
all skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på
jordbruksfastighet, byggnad pä faslighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad
som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdel av
markanläggning som får dras av genom åriiga värdeminskningsavdrag, dels
i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller
skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till inläkt av 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:45

fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljesi moisvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för faslighet eller rörelse;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sädan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som lagits i samband med tjänsl, samt vinstandel, som ulgåll på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rält till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning ål smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk intäkt, som icke utgör vederiag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad lill avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid un- stipendium som är avsett för

dervisningsanstalter eller eljesi av- mottagarens utbildning och inte utsedda för mottagarens utbildning; gör ersättning för arbete som har

ulförls eller skall ulföras för utgivarens räkning:

studiestöd enligl 2, 3 eller 4 kap. studiestöd enligt 3 eller 4 kap.
sludiestödslagen (1973:349), inter- studiestödslagen (1973:349), inler
nalbidrag, återbetalningspliktiga nalbidrag, återbetalningspliktiga
sludiemedel och resekostnadser- sludiemedel och resekostnadser
sällning enligl 6 och 7 kap. samma sättning enligl 6 och 7 kap. samma
lag samt sådant särskilt bidrag vil- lag samt sådanl särskilt bidrag vil
ket enligl av regeringen eller slallig ket enligt av regeringen eller statlig
myndighel meddelade bestämmel- myndighet meddelade bestämmel
ser utgår till deltagare i arbetsmark- ser ulgår lill deltagare i arbetsmark
nadsutbildning samt med dem i frå- nadsutbildning saml med dem i frå
ga om sådant bidrag likställda, och ga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberät- äger i följd härav den bidragsberäl
tigade icke göra avdrag för koslna- tigade icke göra avdrag för kostna
der som avsetls skola bestridas der som avsetls skola bestridas
med bidrag av förevarande slag; med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag; allmänl barnbidrag och förlängt

bambidrag:

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall eriäggas skatl enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshelsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersäitning för merkostnader saml hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunall bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om husirulillägg och kommunaU bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bosladslUlägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer eller förordningen (1976: 262) om staiskommunala bostadsbidrag;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:45

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att del skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighel, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersäitning för lidsspUlan;

sådan gottgörelse för ulgifl eller kostnad som arbelsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid laxering, vid försia lillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbelsgivare uppburil från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för atl lämna goitgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutils vid avsättning tUl sliftelsen;

inläkler av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skallskyldige själv plockat tUl den del iniäkterna under ell beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida iniäkterna inte kan hänföras lill rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § I och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beiräffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna lill 21 § och i punkt 11 av anvisningama till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

4 Förslag till Prop. 1986/87:45

Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984: 1052) om stafiig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§' Faslighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2 procenl av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskallelagen (1928: 370) och fastigheten utgör hyreshusenhel,

b) 2 procenl av en iredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskallelagen och fastigheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procenl av en Iredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas
enligt 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och fastigheten
ulgör hyreshusenhel,

e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastigheten
ulgör småhusenhet,

f) 2 procenl av bosladsbyggnadsvärde och lomtmarksvärde avseende
hyreshus på lantbmksenhet,

g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och lomtmarks
värde avseende småhus på lantbruksenhet,

h) 2 procenl av taxeringsvärdet om hyreshusenhel enligt 4 kap. 11 § andra stycket faslighelstaxeringslagen (1979: 1152) skall ha beskattningsnaturen jordbmksfaslighet,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligl 4 kap. 11 § andra slycket faslighelstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

j) 2 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör inläkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör hyreshusenhet,

k) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet.

Till den del laxeringsvärdei av en fastighet, som ägs av sådan inländsk eller utländsk livförsäkringsanstalt som avses i 2 § 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt, belöper på verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar eller avgångsbidragsförsäkringar som nämns i 2 § 6 mom. trejde slycket samma lag, skall dock procenttalet, i stället för vad som därom föreskrivs i försia stycket j eller k, uigöra 1,4.

Om faslighelsskall skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar uigöras av den del av värdet som belöper på respeklive fastighetsdel.

År den skattskyldige frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten, beräknas fastighetsskatten som om sådan befrielse inie hade förelegat.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987. 13

' Senaste lydelse 1984: 1078.

Finansdepartementet Prop. 1986/87:45

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 1986

Närvarande: statsrådet Feldl, ordförande, saml statsråden Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström. Göransson, Holmberg, Hellström. Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om lindring av församlingsskatt, vissa inkomstskattefrågor, m. m.

1 Inledning

Den som inte lillhör svenska kyrkan får under vissa förutsättningar församlingsskallen nedsalt. För alt få sådan nedsällning krävs bl.a. all den skatiskyldige varit mantalsskriven här i rikel för inkomståret. Motsatsvis leder kravel pä mantalsskrivning till atl den som inte tillhör svenska kyrkan och som inte är mantalsskriven här i rikel inle kan få någon lindring av församlingsskatten. Justitieombudsmannen, JO, har föreslagit alt kravet på mantalsskrivning slopas. Även riksdagen har riklat kriiik mol delta kriterium för skatlelindring och uttalat att regeringen bör ta upp frågan lill behandling. Jag behandlar i det följande denna fråga.

Jag tar också upp ett par andra frågor, nämligen beskatlningen av stipendier, behandlingen av barnbidrag vid beräkning av existensminimum och förlängning av en specialregel om avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen.

Vidare föreslår jag en teknisk följdändring av reglerna om folkpensionärernas extra avdrag till riksdagens beslul om inkomslskallen för åren 1987 och 1988 och ell förtydligande av bestämmelserna om beräkning av statlig fastighetsskatt.

Slutligen föreslår jag elt kompletterande tillägg lill bestämmelserna som begränsar fastighetsägares rätl till avdrag för reparalion och underhåll av annan fastighet när lån eller bidrag för sådana ålgärder beviljals enligl vissa statliga låne- och bidragsförtattningar.

2 Lindring av församlingsskatt för den som inte tillhör svenska kyrkan

Enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som
icke tillhör svenska kyrkan skall den som vid ingången av inkomståret inle
tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i riket för in
komståret påföras församlingsskatt med endast 30% av det för debitering- 14

en bestämda beloppet. Kravet på mantalsskrivning här i riket har i vissa Prop. 1986/87:45 fall fått mindre tillfredsställande konsekvenser. I fall där personer, l.ex. medborgare i andra stater som inle är medlemmar av svenska kyrkan, flyttar in till Sverige kan lindring av församlingsskatten inte medges för det inkomstår under vilket inflyttning sker, eflersom kravet på mantalsskrivning inte är uppfyllt det året. Vidare leder kopplingen till bestämmelserna om mantalsskrivning liU atl en person som inte lillhör svenska kyrkan och flyttar ur landet men alltjämt skall beskattas här blir påförd full församlingsskatt — utom i de fall där inkomsterna beskattas i det för riket gemensamma taxeringsdistriklel där kommunal inkomstskatt las ut med endast 10%.

De konsekvenser som kravet på mantalsskrivning kan få har kriliserats i olika sammanhang. JO har med hänvisning till vad som förevarit i ett visst klagoärende hos honom (Jö: s diarienummer 968—1981) föreslagil atl kravet på mantalsskrivning slopas. Även riksdagen har framhållit att kravet på mantalsskrivning i riket för att få nedsättning av församlingsskatten är otillfredsställande (SkU 1985/86: 39, rskr 180).

För egen del kan jag instämma i kriliken mot de nyss beskrivna effekterna av kravet på mantalsskrivning för att skattelindring skall kunna medges. Jag föreslår därför atl kravel slopas.

Reglerna bör innebära att alla som inle Ullhör svenska kyrkan medges nedsättning. Vid den närmare utformningen måste emellertid också administrativa synpunkter beaklas. Endasl beiräffande personer som är kyrkobokförda i landet har skatlemyndighelerna ulan särskUda efterforskningar tillgäng till uppgift huruvida vederbörande tillhör svenska kyrkan. För att säkerställa att alla som inle tillhör svenska kyrkan får nedsättning av församlingsskatten är det därför nödvändigl alt alla som inle är kyrkobokförda här i landel medges sådan nedsättning. Även med en sådan utformning krävs relativt omfallande ändringar av de administrafiva rutinerna. De nya reglerna kan därför fillämpas först fr. o.m. 1989 års taxering.

Förslagel föranleder en ändring i I § lagen om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke lillhör svenska kyrkan. Samlidigt bör hänvisningen tiU den numera upphävda lagen (1961:436) om församlingsstyrelse ändras till att avse den nya lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter som ersatt den tidigare lagen.

3 Skattefrihet för vissa stipendier

Huvudregeln om den skatlemässiga behandlingen av stipendier ålerfinns i
19 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. Där stadgas att stipendier fiU
studerande vid undervisningsanstalter eller som eljest är avsedda för mot
tagarens utbildning inte utgör skattepliktig intäkt. För atl stipendiet skall
bli skattefritt har i den praktiska fillämpningen krävts att stipendiet har
karaklär av gåva. Stipendier från arbelsgivare eller honom närstående
samt från uppdragsgivare till anställda resp. uppdragslagare saml stipen
dier som eljest anses vara ersättningar för någon prestation inkomstbeskat
las däremot. 15

Genom en lidsbegränsad lagstiftning år 1983 (prop. 1982/83: 157, SkU Prop. 1986/87:45 50, rskr 366, SFS 1983:447) har emdlertid skattefriheten utvidgats. Utvidgningen tar sikle på stipendier som ulgår för deltagande i fackliga kurser. Sådana stipendier beskattades i praxis om mottagaren innehade ett förtroendeuppdrag inom den fackliga organisationen trots att något anställnings- eller egentligt uppdragsförhållande inte förelåg. Det huvudsakliga syftet med att göra dessa stipendier skattefria var att det skulle bli möjligl för anslällda som inte har rätt lill ledighel för sludier med bibehållen lön alt delta i fackliga kurser.

Vid riksdagsbehandlingen av lagstiftningsfrågan bestämdes att regeln i etl inledningsskede skulle göras provisorisk och tillämpas endast vid 1984 och 1985 års taxeringar (aUtså på stipendier som utbelalades under åren 1983 och 1984). Bakgrunden var all riksskaiteverket, RSV, hade uttalat farhågor för att lagstiftningen kunde komma alt missbrukas. Det förutsattes atl RSV noga skulle följa de nya bestämmelsernas praktiska tillämpning, varefter regeringen mol bakgrund av vunna erfarenheter fick återkomma med nytt förslag.

Reglerna innebär alt i stället för vad som föreskrivs i 19 § KL skall gälla alt stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inle utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning inte utgör skattepliktig inkomst. De har tagits in i en särskild lag, lagen (1983:447) om viss skattefrihet för stipendier enligt 19 § kommunalskallelagen (1928:370).

I prop. 1984/85: 23 föreslog regeringen all den provisoriska lagstiftningen skulle förlängas två år och således gälla även vid 1986 och 1987 års laxeringar. Anledningen var att del iinhämlats från RSV att de erfarenheler som dittills vunnits varit av myckel begränsad omfattning och att utfallet kunde bedömas först sedan det företagits mer ingående undersökningar. Riksdagen biträdde förslaget i propositionen (SkU 1984/85: 11, rskr 16, SFS 1984:840). I skalteutskottets belänkande framhölls särskilt, atl det inte framkommit något som stödde uppfattningen att bestämmelserna missbmkats.

RSV har därefter följt den fortsalla tillämpningen av lagen. I skrivelse till finansdepartementet den 1 september 1986 anför RSV att inga problem rörande lagens lUlämpning framkommil enligt vad verket erfarit. Från RSV: s sida föreslås därför att lagstiftningen permanentas.

Jag biträder RSV: s ståndpunkt och föreslår i enlighet därmed att den hittillsvarande provisoriska lagsiiftningen tas in i 19 § KL. Detta får ske genom en ändring i lagen (1986:472') om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), eflersom ändringslagen Iräder i krafl den 1 januari 1987. Samtidigt bör en teknisk justering göras på grund av förändringar i regleringen av det föriängda barnbidraget.

4 Existensminimireglerna Prop. 1986/87:45

De s. k. existensminimireglerna innebär atl ell särskilt avdrag i vissa fall kan medges, om inkomsten efler skall inle räcker fill för den skaltskyldiges och hans familjs försörjning. Möjligheterna till avdrag kan beaktas redan vid uttaget av preliminär skatt genom jämkning av denna. Beräkningen av existensminimum har betydelse också för jämkning av avdrag för kvarstående skall och förbehållsbelopp vid införsel.

Reglerna har utsatts för krifik i flera avseenden. Denna har dels rört fömtsättningarna för tillämpning av reglerna om beräkning av existensminimum, dels svårigheterna att uppnå en överensstämmelse mellan jämkningen vid uttaget av preliminär skatl och beräkningen av avdrag vid taxeringen. Riksdagen har begärt en översyn av reglerna (SkU 1983/84:50, rskr. 395), riksrevisionsverket har i en revisionsrapport som överlämnats tUl regeringen föreslagil all institutet slopas och JO har i ell nyligen meddelat beslut uttalat att reglerna bör bli föremål för en översyn.

Jag kan för egen del instämma i uttalandena att nuvarande regler inte är tillfredsställande och att de föranleder problem vid tUlämpningen. Delade meningar föreligger om möjligheterna atl lösa problemen inom skattesystemets ram. Min avsikt är att låta dessa frågor bli föremål för yllerligare överväganden. De har emellerlid samband med de mer allmänna överväganden rörande skattesystemet som kommer alt ske inom den närmaste framtiden. Vidare bör den kartläggning rörande socialbidragen som pågår inom socialdepartementet avvaktas. Jag avser därför att nu endast ta upp en begränsad fråga, nämligen behandlingen av barnbidrag inkl. flerbarns-tiUlägg vid beräkningen av existensminimum.

Existensminimum beräknas i princip som summan av faklisk bostadskostnad, efler avdrag för eventuellt bostadsbidrag, och ett normalbelopp som avser att täcka alla andra levnadskostnader. Jag bortser här från all tillägg till eller avdrag från normalbeloppel kan göras i vissa fall. Normalbeloppet för varje bam är 9800 kr. för år 1986.

Vid beräkning av den skattskyldiges inkomster, alltså vad som står till förfogande för alt täcka levnadskostnaderna, medräknas inle barnbidrag inkl. flerbarnstillägg. Detta innebära» normalbeloppel för barn i praktiken uppgår tUl summan av normalbeloppet och barnbidraget eller fill 14600 kr. för år 1986, om del finns ell eller två barn i familjen. Finns del fler barn uiökas del sammanlagda barnbidraget också med flerbarnstillägg och det faktiska normalbeloppet per barn stiger med anlalet barn i familjen.

Normalbeloppet räknas årligen upp med hänsyn till förändringen i konsumentprisindex. Det faktiska normalbelopp som utgörs av summan av normalbelopp och barnbidrag är emellertid beroende av förändringar i barnbidraget. Reala ökningar av barnbidraget får fill följd att barnens behov antas öka realt, medan det antas minska om barnbidraget inte höjs i takt med inflafionen.

Behandlingen av barnbidrag och flerbarnstillägg vid lillämpning av reglerna om existensminimum har kritiserals såväl av JO som av familjeekonomiska kommiitén i betänkandet (SOU 1983:14) Barn kostar ...

Även jag anser att behandlingen av barnbidrag och i synnerhet flerbarns- Prop. 1986/87:45 tillägg vid tillämpningen av existensminimireglerna är olillfredsslällande. Jag anser därför atl barnbidrag och flerbarnstillägg i fortsättningen bör räknas som inkomst på samma siilt som underhällsbidrag och bidragsförskoll redan gör. Normalbeloppel för barn bör då höjas med vad som motsvarar barnbidraget för ett barn år 1986 eller med 4 800 kr.

Normalbeloppen ålerfinns i puinkt I av anvisningarna till 50 § KL. De i lagtexten angivna beloppen är uttryckta i 1981 års penningvärde och har sedan räknats upp ärligen av RSV enligt närmare bestämmelser i lagrummet. Ändringen bör göras så alt de belopp som gäller för år 1986 las in i lagmmmet — för barn ökat med 4 800 kr. - och alt uppräkning på grundval av förändringen i konsumentprisindex sker för år 1987.

5 Avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen

Möjligheten att få avdrag för ökade levnadskostnader under en tjänsteresa enligl den schablonregel som återfinns i punkt 3 av anvisningarna lill 33 § KL har i praxis tidsbegränsats lill två år. Genom ett särskilt stadgande i den nämnda anvisningspunkten har denna s.k. tvåårsregel förlängts för skattskyldiga som arbetar inkom byggnads- och anläggningsbranschen (prop. 1983/84:68, SkU 16, rskr 106, SFS 1983:1051, prop. 1984/85:23, SkU 11, rskr 16, SFS 1984:839, prop. 1985/86:45, SkU 9, rskr 53, SFS 1985: 1017). Motivet lill alt tvåårsgränsen utsträckts för just denna kalegori av arbelslagare är att de bor och arbelar under speciella förhållanden. Sålunda har de sällan någon faktisk möjlighet alt ordna fast boslad ål sig och familjen på arbetsorten utan är ofta hänvisade lill alt bo i husvagn eller barack under den — ibland avsevärda — tid som arbelet med elt särskilt anläggningsprojekt pågår.

Särbestämmelsen är dock en provisorisk lösning i avvakian på resullatet av den översyn av skattereglerna på det aktuella området som för närvarande pågår inom fmansdepartementet. Detta arbete beräknas inle bli slulförl under innevarande år. Särbestämmelsen skall enligt gällande regler tillämpas vid 1984—1987 års laxeringar. Jag föreslår all den får fortsalt gillighel t. o.m. 1989 års laxering.

6 Extra avdrag för folkpensionärer

Under våren 1986 beslutade riksdagen om ändringar av inkomstskallen för
åren 1987 och 1988 (prop. 1985/86:130, SkU 40, rskr 332, SFS 1986:507
och 508). Ändringarna innebar bl. a. alt det kommunala grundavdraget höjs
lill 9000 kr. för år 1987 (1988 års laxering) och till 10000 kr. fr. o.m. år 1988
(1989 års taxering). Samtidigt äterinförs etl stafiigt grundavdrag på samma
belopp i stället för del nuvarande nollskiktet i botten av slalsskatleskalan.
I proposilionen föreslogs också ändringar i reglerna om folkpensionärernas
extra avdrag. Förslaget innebar dels att reglerna anpassades lill den nyss 18

nämnda omvandlingen av nollskiktet till etl grundavdrag, dels en snabbare Prop. 1986/87:45 avlrappning av det extra avdraget vid inkomsler över pensionens miniminivå i syfte alt hindra att de sammanlagda marginaleffekterna av skatteskala, avtrappningcn av det extra avdragel och inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget (KBT) blir oacceptabelt höga.

Förslagel avslogs av riksdagen som därvid uttalade all del visserligen i huvudsak tillgodosåg delta syfte men innebar alt vissa pensionärer fick en belydande försämring av sin realinkomsl efter skalt saml atl riksdagen under höslen borde föreläggas ell nytl förslag lill avtrappningsregler för inkomståren 1987 och 1988 som innebär att alla pensionärer får en rimlig standardförbättring och som är anpassade till den skatteskala och det kommunala grundavdrag som gäller för dessa inkomstår.

Regeringen har i går beslulat inhämla lagrådets yttrande över förslag till lagomen tillfällig förmögenhetsskatt på förmögenhel i bl.a. livförsäkringsbolag och därvid uttalat att del därigenom skapas utrymme för åtgärder till de sämst ställda pensionärernas förmån. Den närmare ulformningen av dessa ålgärder kommer all las upp i budgelpropositionen. Förändringar i del extra avdragel bör lämpligen samordnas med dessa överväganden. Reglerna om extra avdrag får därför lämnas i princip oförändrade för inkomståret 1987 (1988 års taxering). De måsle emellerfid anpassas lill omvandlingen av nollskiktet i statsskatteskalan till ett gmndavdrag. Det föranleder en ändring i punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL.

7 Beräkning av fastighetsskatt för fastighet som ägs av stat eller kommun

1 samband med alt den kommunala beskatlningen av juridiska personer slopades (prop. 1984/85:70, SkU 23, rskr 110, SFS 1060 och 1061) befriades bl.a. staten och kommunerna helt frän skyldighet att betala inkomstskatt. Däremoi ändrades inte skyldigheten att betala slallig fastighetsskatt. Denna skattskyldighet knöts direkt lill ägaren eller den som i vissa fall skall likställas med ägaren. Samtidigt justerades också bestämmelserna om deklarationsskyldighet så att staten och kommunerna skulle bli skyldiga alt avlämna självdeklaration på grund av skattskyldigheten till fastighetsskatt trots all de var befriade från inkomstskatt. Motsvarande gäller i fråga om skogsvårdsavgiflen.

Enligt vad jag har erfarit råder vissa oklarheter i frågan hur fastighetsskatt skall beräknas när den som skall betala skatten inte är skatlskyldig för inkomst av fastigheten. Bestämmelsen i 3§ lagen (1984: 1052) om fastighetsskatt innehåller nämligen, såvitt rör beräkningen av skatten, i vissa delar hänvisningar till bestämmelserna i KL och i lagen (1947:576) om statlig inkomslskall som endasl är tillämpliga på skattesubjekt som är skyldiga all betala inkomstskatt. Detla har lell till viss tveksamhet vid tillämpningen, eftersom reglerna i 3 § om hur skatten beräknas inte anpassats lill den efter lagens tillkomst beslutade befrielsen från skallskyldighet för inkomst.

Jag föreslår att dessa oklarheter undanröjs genom en uttrycklig bestäm- Prop. 1986/87:45 melse om att fastighetsskatt, i fall där den skattskyldige är befriad från skattskyldighet för inkomst av fasligheten, skall beräknas som om sådan befrielse inte förelåg. Detta förslag överensstämmer med vad som avsågs vid lagstiftningens tillkomst. RSV har också som sin mening uttalat att reglerna bör ges denna lolkning. 1 sammanhangei kan påpekas att bestämmelsen bara avser skallens beräkning. Skattskyldighetens omfattning regleras i 1 § lagen om slallig fasfighelsskatt.

8 Avdrag för reparation och underhåll

I 25§ 2 mom. första slycket b KL återfinns regler som begränsar en fastighetsägares rätl lill avdrag för kosinader för underhåll och reparation av annan fastighet. Reglerna infördes genom lagsliftning år 1979 (prop. 1978/79: 209, SkU 11, rskr 42, SFS 1979: 1017). De innebär att omedelbart avdrag inte får göras för kostnader för reparation och underhåll som utförs i samband med ombyggnad för vilken lån eller bidrag har beviljals enligt vissa slatliga låne- och bidragsförfattningar, till den del som kostnaden inte översiiger den i låne- eller bidragsärendel godkända lånekostnaden. I stället läggs beloppet till underlaget för värdeminskningsavdrag.

Ändringar av regleringen av den statliga bostadslångivningen medför nu behov av en komplellering av hänvisningarna lill de förfallningar enligt vilka de lån eller bidrag beviljals som medför inskränkningar i avdragsrätten. Den innebär all hänvisningen i 25 § första slyckel b KL till vissa bostadslåneförordningar även inkluderar ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693).

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag tiU

1. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i lagen (1986:473) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
Förslagen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna

belydelse.

10 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.