Regeringen föreslår riksdagen alt anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 9 oklober 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om lillslånd till överlålelse av fariyg ges fortsalt giltighet till utgången av år 1989.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 29

Kommunikationsdepartementet P''0P- 1986/87:29

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvisl, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Hulterström

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg

I Inledning

Enligt lagen (1977:494) om tillstånd till överlålelse av fartyg, den s.k. flagglagen, som trädde i krafl den 28 juni 1977, gäller all ett svenskl registreringspliktigi skepp eller andel däri inte får överlåtas utan fillstånd av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör all vara svenskt. Vid prövningen av tillståndsfrågan skall särskilt beaklas hur överlåtelsen påverkar effeklivilel och sysselsättning inom sjöfartsnäringen och de ombordanställdas förhållanden. Tillstånd skall inte lämnas, om del slrider mol väsentligt allmänt intresse all skeppet upphör att vara svenskl.

Enligl förordningen (1977:495) om lillstånd lill överlålelse av fartyg skall tillståndsfrågan prövas av kommerskollegium i samråd med riksbanken. Bedöms ärendel ha större principiell betydelse eller allmän räckvidd skall enligt förordningen kommerskollegium med eget yttrande underslälla ärendel regeringens prövning. Detsamma gäller om de ombordanslälldas organisationer har molsatl sig bifall lill ansökningen eller om ärendel gäller fartyg som på visst säll erhållit stafligt slöd.

Bakgrunden lill lagsiiftningen finns redovisad i prop. 1976/77: 146 om vissa sjöfartsfrägor.

Lagen gällde urspmngligen till ulgången avjuni 1978. Den har emellerlid föriängts vid elt flertal lillfällen, först t. o. m. juni 1979 (prop. 1977/78:166, TU 25, rskr. 333), därefter t.o.m. juni 1980 (prop. 1978/79:116, TU 20, rskr. 276), därefter t. o. m. december 1983 (prop. 1979/80:166, TU 30, rskr. 412) och slutligen t. o. m. december 1986 (prop. 1983/84: 25 bil. 3, TU 9, rskr. 78).

I samband med den försia föriängningen redovisades i prop. 1977/78; 166 erfarenheterna av lagens tillämpning från dess ikraftträdande den 28 juni 1977 t. o. m. ulgången av försia kvartalet 1978. Därvid anfördes atl flaggfrågan inle fick ses isolerad utan måsle sältas in i sill sjöfartspoliliska

sammanhang. Det ankom på den sjöfartspolitiska utredningen (K 1977:05) Prop. 1986/87:29 all klarlägga sjöfartens samhällsekonomiska belydelse, framtida verksamhet och konkurrensförmåga. I propositionen förordades därför all lagen skulle gälla i avvakian på ulredningens förslag. Vidare framhölls atl frågan om uthyrning av obemannat fartyg, s. k. bare-boat charter, läg ulflaggningsfrågan nära och att lagstiftningen om sådan uthyming var föremål för översyn inom kommunikationsdepartementet.

Då lagen år 1979 gavs forlsall gillighel konstaterades i prop. 1978/79: 116 att sjöfartspolitiska utredningen inle hade slutfört sitl arbele. Föredragande statsrådet uttalade atl en permanent lagstiftning fick utformas mol bakgmnd av ett sjöfartspolitiski program. I del sammanhangei borde också frågan om s. k. bare-boat charter komma upp lill behandling. En inom kommunikationsdepartementel ularbelad promemoria om denna form för befraktning (Ds K 1978: 8) hade då remissbehandlais.

Då del år 1980 ånyo var aktuellt alt ta ställning till en fortsatt föriängning av flagglagen framhölls bl. a. all lagen och den samrådsordning som gäller vid tillämpningen av denna hade fungeral tillfredsställande. Även om föredraganden gjorde bedömningen att lagen visal sig vara verkningslös som medel all bevara en svenskflaggad flotta av större tonnage ansåg han all den hade varit en avgörande fömtsättning för insyn i svenska rederiers försäljningar lill utlandet och det svenska fartygsbeståndet. Denna insyn krävdes för atl kunna hävda de nationella intressena av alt tillgodose dels svenska transportbehov med fartyg under svensk flagg, dels vad som är av betydelse av beredskapsskäl vid en avspärrning eller i annan kris för det svenska folkhushållet.

Då lagen år 1983 gavs forlsall giltighet t. o. m. december 1986 uttalade föredragande statsrådet i prop. 1983/84:25 bil. 3 att, såsom angells av hans företrädare i prop. 1981/82:217 om vissa sjöfartsfrågor, del fanns skäl all överväga om inte bedömningen av frågor om direktinvestering, i form av försäljning av fartyg till utländskl dotterbolag, borde överensstämma med den prövning som förekommer i frägor om svenskt rederiförelags valulaul-försel för direklinvestering i ullandel, t. ex. för inköp i utlandet av fartyg till det utländska dotterbolaget. - Valutakommittén (E 1977:03) som bl. a. hade i uppdrag atl pröva kriterierna vid direkiinvesteringar i ullandel hade under hand meddelat all man räknade med atl avge slutbetänkande under våren 1984.1 slutbetänkandet skulle de här aktualiserade frågorna behandlas. - Föredragande statsrådet ansåg därför att giltighetstiden för flagglagen borde förlängas så att en gemensam bedömning av de båda investering-stypema kunde göras. Lagen borde därför gälla i yllerligare tre år eller lill och med utgången av år 1986.

Valutakommittén avgav den 8 november 1985 sitt slutbetänkande (SOU 1985:52) Översyn av valutaregleringen. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom finansdepartementet.

2 Föredragandens överväganden '■"P- 986/87:29

Redan år 1978 då flagglagen för försia gången gavs fortsalt giltighet fastslogs all frågan om s. k. bare-boat charter låg ulflaggningsfrågan nära. Den inom kommunikationsdepartementet utarbetade promemorian om denna form av uthyrning (Ds K 1978: 8) ledde inte flll någon lagstifining. Min företrädare uttalade i prop. 1983/84:1 om mönstring av sjömän atl frågan borde utredas i ett större sammanhang. Regeringen fillsatte också den 21 februari 1985 en särskild utredare med uppdrag atl uireda frågor med anknytning lill bare-boat charter över gränserna. Utredningen (K 1985:01) antog namnet skeppslegoutredningen. I direktiven (Dir 1985:5) framhölls del nära sambandet mellan frågan om uthyrning och frågan om överlålelse av fartyg lill ullänning. Bland annat uttalades all del inte är godtagbart all avtal om uthyrning av fartyg till utlänning sluts för atl kringgå bestämmelserna om tillstånd i flagglagen. Skeppslegoutredningen skall la ställning lill bl. a. om bare-boat charter lill utlänning skall kräva fillstånd. Del är således möjligl all ulredningen föreslår en gemensam lösning av tillståndsfrågan vid upplålelse och överlåtelse av fartyg till utlänning.

Ulredningen räknar med atl avge silt belänkande under våren 1987. Betänkandet skall därefter, efter sedvanlig remissbehandling, beredas i kommunikationsdepartementet innan proposiiion kan beslutas. I avvakian på resultatet av det arbetet anserjag atl flagglagen bör ges fortsatt giltighet till utgången av år 1989. Della hindrar nalurliglvis inle all frågan om en ändrad lagstiftning kan tas upp lidigare.

Det framlagda lagförslagel är av så enkel beskaffenhel atl lagrådels hörande skulle sakna belydelse.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag all regeringen

föreslår riksdagen

alt anta ett inom kommunikalionsdepartementel upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om lillslånd lill överlåtelse av fartyg.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom proposition föreslå riksdagen all anta det förslag som föredraganden har lagl fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986