Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade uidrag ur regeringsprotokollet den 2 oktober 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar rörande finansieringen av kun-görelsekoslnaderna i mål och ärenden vid de allmänna domstolama. Det föreslås atl den nuvarande ordningen i konkurser och ackordsärenden ersätts av ett syslem med enhelliga kungörandeavgifter. I vattenmål behålls de nuvarande reglerna. I övriga mål och ärenden föreslås att kungörelsekostnaderna anslagsfinansieras och att siaten kompenserar sig för kostnaderna genom en generell höjning av ansökningsavgiflerna i tvistemålen och de allmänna domstolsärendena samt genom atl de nuvarande expeditionsavgifterna i ärenden enligl boupptecknings- och avhandlingsprotokollen ersälts med ansökningsavgifter, vilka räknas upp på samma säll. Vidare föreslås all den återsiående lösningsskyldighelen i fråga om domar, beslul och vissa bevis slopas och atl inkomstbortfallet även här kompenseras genom höjda ansökningsavgifler.

Den nuvarande regleringen av avgifier vid de allmänna domstolama i expeditionskungörelsen (1964:618) avses bli ersatt av en särskild förordning i ämnet. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i rättegångsbalken, lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, lagsökningslagen (1946:808), handräckningslagen (1981:847) och räUshjälpslagen (1972:429).

De nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1987.

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 26

2 Förslag till Prop 1986/87:26

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§
Uppfyller ansökan ej föreskrif- Om ansökningen inte uppfyller

tema i 2 § eller är den eljest ofuU- föreskriftema i 2 § eller / övrigt är
ständig, förelägge rätten sökanden ofullständig, skaU rätten förelägga
att avhjälpa bristen. Efterkommes sökanden alt avhjälpa bristen.
ej sådant föreläggande må ansökan Följer sökanden inle ett sådant fö-
avvisas. reläggande får ansökningen avvi-

Finnes uppenbart, att ansökan ej     sas.
kan av rätten upplagas, skall den        Har föreskriven ansökningsav-
omedelbart avvisas.              gift inte betalats, skaU rätten före-

lägga sökanden att betala avgiften. Följer sökanden inte elt sådant föreläggande skall ansökningen avvisas.

Är det uppenbart att ansökningen inte kan tas upp av rätten, skall den omedelbart avvisas.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag)

Härigenom föreskrivs aU 2, 3, 19 och 21 §§ lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen gmndas och, då belalning enligt 1 § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av företagshypolek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller företagshypolek har upplåfits.

' Senaste lydelse 1985:270.

ti Riksdagen 1986187.1 samt. Nr26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 26

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endasl ett exemplar ingivet, skall rälien mol föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målel lika med originalet.

Har föreskriven ansökningsavgift inie betalats skaU rälien förelägga borgenären aii beiala avgiften.

3 §2 Finner rätten atl de handlingar som har åberopais ej utgör bevis om fordran eller rätl fill belalning ur den egendom som har angivils eller finner rätten annars alt hinder föreligger mot att ta upp en ansökan enligt 1 § första, andra eller iredje slycket, skall den avvisas. Bevis om avvisning skall lecknas på det ena exemplaret av ansökningen.

Följer borgenären inte ett föreläggande enUgt 2 § tredje stycket föreUgger hinder mot att ia upp ansökningen.

19 §' Ansökning om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller munlligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den ulslräckning som anges i 33 kap. 1 § rällegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också lydligl och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omsiändigheler som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ell exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning munlligen, skall genom rättens försorg mol föreskriven avgifi uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga all uppteckningen är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i endasl ett exemplar, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift.

Har föreskriven ansökningsavgifi inie betalats, skaU rätten förelägga borgenären atl beiala avgiften.

21 §

Prövar rätten hinder möta för Finner rätten all hinder förelig-

uppiagande av ansökningen, skall ger mot att ta upp ansökningen

den avvisas; bevis därom skall skall den avvisas. Bevis om avvis-

tecknas å ena exemplaret av ansök- ningen skall lecknas på det ena ex-

ningen. emplaret av ansökningen.

2 Senaste lydelse 1981:740.

3 Senaste lydelse 1985:269.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 26

Följer borgenären inte ett föreläggande enligt 19 § fiärde slyckel föreUgger hinder mot att ta upp ansökningen.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1987.

4 Förslag till

Lag om ändring i handräckningslagen (1981:847)

Härigenom föreskrivs all 4 § handräckningslagen (1981:847) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Är ansökningen så bristfällig att Är ansökningen så brislfällig atl
den inte kan läggas lill gmnd för den inle kan läggas fill gmnd för
prövning i sak och efterkommer sö- prövning i sak eller har föreskriven
kanden inte föreläggande att avhjäl- ansökningsavgift inle betalats och
pa bristen, skall ansökningen avvi- följer sökanden inte ett föreläggan-
sas. Möler annal hinder all la upp de alt avhjälpa brislen, skall ansök
ansökningen, skall den omedelbarl ningen avvisas. Möler annal hinder
avvisas. mot alt la upp ansökningen, skall

den omedelbart avvisas.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1987.

5 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs aU 9 och 9 a §§ räUshjälpslagen (1972:429)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

Vid allmän rältshjälp betalar staten kostnaderna i den rällsliga angelägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rätlssökandes koslnad för

1. bilräde som varit behövligt för tillvaralagande av den rätlssökandes räu,

2. bevisning vid allmän domslol, bosladsdomstolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

' Lagen omtryckt 1983:487.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 26

3. ulredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för lillvaralagande av den rätlssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighelen,

4. resa och uppehälle för den rälissökande eller hans slällförelrädare och för vårdare eller annan, som måste anlilas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inslällelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid ulredning av faderskap eller läkamndersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. avgift som utgår för ansökan 5. ansökningsavgift enhgt förord-enligt expediiionskungördsens ningen (1987:000) om avgifter vid (1964:618) avgiftslista, avdelning de aUmänna domstolama samt sår-Il, saml särskild avgift som skall skild avgifi som skall belalas enligt betalas enligl förordningen förordningen (1981:1185) om ut-(1981: 1185) om utsökningsavgifter, sökningsavgifler,

6. vad som av allmänna medel utgått i ersäitning för översättning eller i ersättning enligl 4 eller 5 § lagen (1958; 642) om blodundersökning m. m.

■ vid ulredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första slycket nämnda lag för bevisning som rälien självmant föranstaltat om,

7. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom koslnad för bevisning enligl andra slycket 2 anses ej den rätlssökandes koslnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid ulredning av faderskap.

9a§

Den som beviljals allmän rälls- Den som har beviljats allmän

hjälp är i målel eller ärendet befriad rättshjälp är i målet eller ärendel
från avgift för expedilion enligl ex- befriad från expeditionsavgifter en-
pedilionskungörelsens (1964:618) ligt förordningen (1987:000) om av-
avgiftslista, avdelningarna I och II gifter vid de aUmänna domstolarna
saml avdelning /// under mbriken och för avgifter enligt expeditions-
Utsökning m.m. Avgiftsfriheten kungörelsens (1964:618) avgifts-
för expedition gäller endast i den lisla, avdelning 1 samt avdelning II
mån expeditionen år erfoTdethg för under mbriken Utsökning m.m.
den rättssökande. Avgiftsfriheten Avgiftsfriheten gäller endast i den
gäller ej i fråga om sådan expedi- mån den begärda handlingen är er-
tion som utfärdas endasl på särskild forderlig för den rälissökande. Av-
begäran, om icke expeditionen be- giflsfriheten gäller inte i fråga om
gäres innan avgörandet i huvudsa- handling som utfärdas endast på
ken vunnit laga kraft. särskild begäran, om inte handling-

en begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Den som beviljals allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställ-bart avgörande, ansvarar inle för gmndavgifl och försäljningsavgifl enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Delsamma gäller den som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om verkställighet.

Finansdepartementet Pp. 1986/87:26

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 2 oklober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvisl, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om avgifter vid de allmänna domstolarna

1 Inledning

Domstolsverket (DV) har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor rörande avgifier och finansiering av kungörelsekoslnader i mål och ärenden vid de allmänna domstolarna. En redovisning av DV;s ulredning och förslag lill författningsändringar har lämnats i DV;s rapporl nr 1985:2 Kungörelsekostnader och ansökningsavgifter m. m. i domslol. En sammanfattning av rapporten bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1.

Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyllrandena i behandlade delar bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Rörande de förslag till lagändringar som jag nu behandlar har samråd sketl med chefen för justitiedepartementet.

2 Föredraganden

2.1 Inledande synpunkter

De allmänna domstolarna, särskilt lingsräiierna, skall i etl slort antal silualioner kungöra anmälningar, ansökningar eller beslut i olika lidningar. Kosinaderna för detta skall som regel belalas av sökanden (eller motsvarande). Eftersom tidningarnas annonskostnader skiljer sig åt och antalet lidningar i vilka kungörande skall ske varierar beroende på olika tidningars spridning inom orten kan en betalningsansvarig få betala olika myckel för fullt jämförbara ärenden inom olika delar av landet. Domslolarnas rutiner när del gäller atl ta betalt av den betalningsansvarige är med de nuvarande reglerna omständliga och arbetskrävande.

I en skrivelse till regeringen den 2 augusti 1984 angav DV alternativa lösningar för all finansiera vissa kungörelsekostnader vid lingsräiierna. Verket förordade att kostnaderna skulle tas ut genom en höjning av ansöknings- och expeditionsavgifterna i mål och ärenden där kungörande i allmänhet förekommer.

I etl beslut den 22 november 1984 uppdrog regeringen åt DV att fortsätta Prop. 1986/87: 26 utreda ett nytl system för finansiering av kungörelsekoslnaderna. I uppdraget angavs att de administrativa fördelarna med en schablonisering av kungörelsekostnaderna genom en höjning av ansökningsavgiflerna skulle vägas mot de invändningar som en sådan lösning kan möta med avseende på inlressel av rättvisa i del enskilda fallet, ansökningsavgiftens höjd och värdet av enhetliga ansökningsavgifter.

Vidare uppdrogs ål DV att utreda möjligheterna alt avskaffa den återstående lösningsskyldigheten av domar och beslut i de allmänna domstolarna, vilka besparingar och fördelar i övrigl detta kunde medföra saml på vilket säll inkomstbortfallet kunde kompenseras genom höjda ansökningsavgifter. DV:s utredning borde enligt regeringsbeslutet mynna ul i ett förslag lill en särskild förordning om avgifter vid domslol och avgifierna beräknas med utgångspunkt i den nuvarande koslnadsläckningsgraden.

DV;s rapport behandlar — uiöver de frågor som omfattas av uppdragel - yllerligare några frågeslällningar som rör avgifier i domslolarna. De förslag lill författningsändringar som jag avser lägga fram i dessa sistnämnda avseenden följer de rikflinjer som riksdagen tidigare har anlagil för avgiftsuttag vid de allmänna domslolarna. Jag avser därför inle alt behandla dem i det här sammanhanget utan övergår lill atl närmare diskulera behovet av ändringar i den ordning som för närvarande gäller för kungörelsekoslnader och skyldighel att lösa vissa expeditioner som utfärdas av de allmänna domstolarna.

2.2 Reformbehovet

Bestämmelser om att kungörelse skall ske finns i ett stort antal författningar, såsom konkurslagen (1921:225), lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling och lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. Kungörandet är i de flesta fall en fömtsättning för all en rättsverkan skall inträda.

Bestämmelser om hur kungörandet skall gå lill finns i lagen (1977; 654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighel m. m. (kungörandelagen) och i kungörandeförordningen (1977:827).

I de författningar som innehåller beslämmelser om kungörande föreskrivs i fråga om mål och domstolsärenden atl kungörande i samtliga fall skall ske i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare anges när kungörande i ortsfidning är obligatoriskt. När så är fallel skall kungörelse föras in i alla lokala dagstidningar som är spridda till en viss procentandel av hushållen i orten.

Det är domstolarna som ombesörjer kungörandet. På domstolarna ankommer alltså att skriva annonsorder och manus samt sända dessa till fidningarna, la emot annonsfakturorna från fidningarna och betala dessa, fördela annonsfakturorna på de berörda målen och ärendena, fakturera sökanden, bevaka att belalning flyter in, vid behov utfärda betalningspåminnelser samt stämma av kontot för kungörelsekostnader.

Kungörelsekostnaderna redovisas av domstolarna i tre olika mliner. För
flertalet mål och ärenden - i praktiken alla mål och ärenden ulom vallen- 9

mål och mindre konkurser - används etl särskilt ADB-system, kungörel- Prop. 1986/87: 26 sekostnadssystemet, för fakturering, bevakning och påminnelse. Kungörelser i vatlenmål finansieras via partsmedel som är deponerade på postgirokonto. Bokföringen sköts manuellt. Kungörelsekoslnader i mindre konkurser betalas av statsverket. I den mån det finns tillgångar i konkursen eller om det finns någon belalningsskyldig borgenär inlevererar förvaltaren medel till statsverket högst motsvarande kungörelsekostnaderna och tillsynsavgiften. Kungörelsekostnaderna för tillkännagivande av utdelningsförslag i konkurser ombesörjs och belalas av förvallaren med medel ur konkursboet.

De toiala kosinaderna för kungörelser som ombesöijs av domstolarna -exkl. kungörelsekoslnaderna i vattenmål och mindre konkurser — uppgick budgelåret 1983/84 lill 4,9 milj. kr.

Som jag redan antytt varierar kostnaden för kungörandet starki mellan olika regioner. Sökandena i helt jämförbara ärenden får betala olika myckel beroende på variationer i annonspriserna och i annonseringens omfallning. Del är för sökandena nära nog omöjligl all på förhand beräkna hur stor kungörelsekostnaden kommer att bli.

För domstolarnas del vållar debitering och uppbörd av kostnaderna myckel arbete. Tidningsfaklurorna skall konteras på olika sätl. De nuvarande rutinerna fordrar stor noggrannhet. Flera kontroller i datalislor elc. krävs för alt stämma av bokföringen av lidningsfakluror och kostnader i målet eller ärendel i fråga. Atl uireda felaktigheter är mycket resurskrävande.

Del finns alltså påtagliga nackdelar i det nuvarande systemel för finansiering av kungörelsekoslnader vid de allmänna domslolarna. Det skall emellertid framhållas atl de här angivna nackdelarna inle är allmängiltiga. Således fungerar de mtiner som lillämpas i valtenmålen bra. Detsamma kan sägas vara fallet i de mindre konkurserna. När del gäller övriga mål och ärenden är dock enligt min mening förhållandena sådana alt del behövs ett nytt system för kostnadsfinansieringen. Jag delar alltså DV:s uppfattning att det finns ell reformbehov. Även remissinstanserna har den inslällningen.

DV har i sin rapport redovisal några alternativa finansieringsmodeller. Samfliga bygger på att kungörelsekoslnaderna i konkurs- och ackordsärenden finansieras enligl en särskild ordning. På skäl som jag strax skall återkomma till finner också jag del vara den lämpligaste lösningen. Även remissinslanserna delar i alll väsenlligl den uppfaltningen. I konsekvens härmed kommerjag därför att först uppehålla mig vid hur elt nyll syslem för finansiering av kungörelsekostnader i konkurs- och ackordsärenden bör utformas och därefter gå in på finansieringsmodellen för kungörelsekostnaderna i övriga mål och ärenden.

Vidare skall jag behandla frågan om den återsiående lösningsskyldigheten för domar och beslut i de allmänna domstolarna. Eftersom den nuvarande ordningen är opraktisk för både parterna och domstolarna föreligger ell reformbehov även i della avseende.

DV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag, när det gäller de ordi nära konkurserna och ackordsärendena. För de mindre konkurserna föreslår DV att det nuvarande sysiemel skall behållas oförändrai.

Remissinstanserna: Samtliga tillstyrker eller lämnar utan erinran DV:s förslag till finansiering av kungörelsekoslnaderna i de ordinära konkurserna och ackordsärendena. Riksskatteverket (RSV), Göteborgs flngsrätt, Malmö fingsrätt och Uppsala tingsrätt samt Sveriges domareförbund uttalar atl samma syslem bör tillämpas även i de mindre konkurserna. Som skäl härför anförs bl.a. rättviseargument samt att konkursdomarens bokföring av kungörelsekostnaderna och konkursförvallarens redovisning skulle förenklas.

Skälen för mitt förslag: Ansökningsavgifien i etl konkurs- eller ackordsärende är 160 kr., såvida inte sökanden begär sig själv i konkurs. I det fallet är ansökningen avgiftsfri. Som jag fidigare har nämnt tillämpas olika system för finansiering, fakturering och debitering av kungörelsekoslnaderna i ordinära och mindre konkurser. I ordinära konkurser fakturerar tingsrällen konkursboet kostnaderna för de kungörelser som flngsrätten har betalat. Molsvarande ruiiner tillämpas vid efterbevakning, fastän del då är den efterbevakande borgenären som faktureras kostnaden. I mindre konkurser betalar siaten kungörelsekostnaderna. Om det efler det att förvaltaren tagil ut sitt arvode finns lillgångar kvar i boel eller om del finns krav på någon betalningsskyldig borgenär levererar förvallaren överskottet lill domstolen via DV, dock högst ett belopp som motsvarar de lolala konkurskoslna-derna exkl. förvaltararvodet, dvs. summan av flllsynsavgiflen och kungörelsekostnaderna i ärendet.

Somjag redan omtalat är de mfiner som tillämpas i de ordinära konkurserna förenade med flera nackdelar både för domstolarna och de belalningsskyldiga. Motsvarande prakfiska problem finns inle vad gäller de mindre konkurserna.

För alt slippa de nuvarande nackdelarna i de ordinära konkurserna bör man frångå systemet med att fakturera konkursboet de kungörelsekost nader som domstolen belalar. I stället bör i likhei med vad som gäller för de mindre konkurserna siaten beiala kungörelsekoslnaderna och därefler på lämpligt sätt skaffa sig täckning för ufläggen. Eu säu att få kostnaderna läckla vore att höja ansökningsavgiften i konkursärendena. En sådan höjd ansökningsavgift skulle med nödvändighet gälla alla konkursärenden, dvs. både mindre och ordinära konkurser, eftersom konkursdomaren först efter del alt ansökningsavgifien har betalats avgör om konkursen skall behandlas som mindre eller ordinär. Av flera skäl vore detla enligt min mening en mindre lämplig lösning. Bl.a. skulle den medföra att kungörelsekostnaderna upphör att vara konkurskostnader.

I stället bör del alternativet väljas atl konkursbona belalar enhetliga kungörandeavgifter som är beräknade så, all staten totalt sell får läckning för sina ullägg för de kungörelser som konkursdomaren utfärdar i samband med konkurser bortsett från kungörelser om efterbevakning. Samma princip bör också tillämpas vid efterbevakning. Därmed uppnås att de betalningsansvariga i förväg vet hur mycket de skall beiala samiidigi som domslolarna slipper de nuvarande besvärliga rulinerna.

I likhei med flera remissinstanser anserjag alt enhelliga kungörandeavgifter bör införas även i fråga om de mindre konkurserna. Fömtom all det ligger ell värde i sig i atl ha enhelliga regler talar rättviseskäl för det. Del ger också prakliska vinster genom atl domslolarna inte behöver bokföra kungörelsekoslnaderna och förvaltarna inte behöver kontakta domslolarna för all vela hur stort belopp som skall belalas lill staten.

Till dessa prakfiska skäl kommer att del förslag flll ny konkurslag, som för närvarande är föremål för lagrådels granskning innehåller endast en handläggningsform för konkurser. En ny konkurslagstiftning kan länkas träda i kraft vid årsskiftet 1987-1988. Även av dessa skäl bör systemet med enhefliga kungörandeavgifter tillämpas på samtliga konkurser.

Mol bakgmnd av en stickprovsundersökning av kungörelsekoslnaderna i ordinära konkurser år 1984 har DV räknal fram all den kungörandeavgift som konkursboet skulle beiala i 1984 års penningvärde borde vara 1400 kr. och alt den efterbevakande borgenärens kungörandeavgift borde uppgå lill 500 kr.

Vad som här har sagls om konkurser är även tillämpligt på ackordsärenden. För att förenkla administrationen bör samma kungörandeavgifter tas ul i konkurs- och ackordsärenden.

Prop. 1986/87: 26

Skälen för mitt förslag: Somjag har nämnl tidigare finansieras kungörel- Prop. 1986/87: 26 sekostnaderna i valtenmålen enligl elt särskilt system, utformat med hänsyn till de speciella förhållanden som ofta råder i dessa mål. Detta finansieringssystem fungerar bra och bör inte ändras. Jag bortser därför i det följande från valtenmålen.

Ansökningsavgiften i Ivislemål är 210 kr. Kungörande förekommer i mål om boskillnad och omyndighels- eller myndighetsförklaring.

I de allmänna domstolsärendena är ansökningsavgifien 105 kr. Vidare las i dessa ärenden ul en expedilionsavgift för slutliga beslul med 50 kr.

Kungörande sker bl. a. i ärenden om dödning av förkomna handlingar,

likvidationer och fusioner. I ärenden enligl boupptecknings- och avhand-lingsprolokollen las inte ut någon ansökningsavgift. I stället tas ul en expedilionsavgift på 160 kr. för vissa beslul och bevis. Kungörande sker i bl.a. ärenden om kallelse på okända borgenärer, bodelning och äktenskapsförord.

De lolala kungörelsekostnaderna i andra mål och ärenden än konkurs-och ackordsärenden samt lagfartssammanträden har för år 1984 beräknats lill 2680000 kr. Del sammanlagda anlalet mål och ärenden i vilka ansöknings- eller expeditionsavgifter för beslul eller bevis logs ul har för samma tid angetts lill ca 120000.

När det gäller utformningen av ell nylt finansieringssystem för kungörelsekoslnader i dessa mål och ärenden kan man länka sig flera olika modeller. Till skillnad från de ordinära konkurserna och ackordsärendena finns det i dessa fall ingen anledning atl ta ul särskilda kungörandeavgifter. Det mesl ändamålsenliga och prakliska är därför all finansiera kungörelsekoslnaderna genom ansökningsavgifterna. Detta innebär att ansökningsavgift skulle tas ul även i de ärenden enligl avhandlings- och boupptecknings-protokollen, där det nu endasl las ul expedilionsavgift.

En möjlighet vore att höja ansökningsavgiften i ell mål eller ärende med den genomsnitlliga kungörelsekoslnaden för målel eller ärendet i fråga. Exempelvis skulle ansökningsavgifter i ett boskillnadsmål enligt denna modell höjas från nuvarande 210 kr. lill 860 kr., om man utgår från den beräkning som DV har gjort, nämligen atl den genomsnittliga kungörelsekoslnaden i boskillnadsmål är 650 kr.

Etl annat alternafiv vore att bestämma ansökningsavgiflens storlek med beaktande av kungörelsekostnaderna inte för det speciella ärendet ulan för en slörre gmpp av ärenden. Exempelvis skulle ansökningsavgiften för tvistemål läcka kungörelsekoslnaderna i mål om boskillnad och omyndighels- eller myndighetsförklaring. Enligt DV:s beräkning skulle i detta fall ansökningsavgifterna för mål behöva höjas med 11 kr., för domstolsärendena med 65 kr. och för ärenden enligl avhandlings- eller boupptecknings-protokollen med 27 kr.

Ytterligare ett alternativ vore att finansiera samtliga kungörelsekoslnader som del nu är fråga om genom en beloppsmässigt likformig höjning av ansökningsavgifterna för alla mål och ärenden. Med denna modell skulle ansökningsavgiflerna behöva höjas med 22 kr. enligl DV;s beräkning.

Ju mer schabloniserad en modell är, desto enklare blir den all hanlera. Samtidigt kan dock också hävdas atl systemet blir mindre rättvist.

En fördelning av kungörelsekoslnaderna enligl de olika modeller somjag nu har redovisat innebär i vissa fall en påtaglig förändring av totalkostnaderna för en sökande eller kärande. Man kan fråga sig vilken inverkan en sådan omfördelning kan få på den framfida mål- och ärendelillslrömning-en. En allmän höjning av ansökningsavgifterna enligl del sistnämnda alternativet innebär en fördyring när del gäller mål och ärenden i vilka kungörande inte förekommer. Fördyringen är emellertid så måttlig att den inte torde ha någon som helsl inverkan på mål- och ärendetillströmningen.

1 de mål och ärenden i vilka kungörande sker blir i stället totalkostnaden lägre, i vissa fall, såsom beiräffande boskillnad och registrering av äktenskapsförord, avsevärt lägre. Del finns emellertid ingen anledning befara att målen om boskillnad och ärendena om inregistrering av äktenskapsförord skulle öka eller minska i antal till följd av en förändring av kostnaderna enligt någon av de modeller som här har diskuterats. Den som överväger så ingripande åtgärder som boskillnad och registrering av äktenskapsförord låter sig rimligen inte påverkas av sådana skillnader i kostnaderna som det här är fråga om. Dessa synpunkter gäller också merparten av övriga fall där kungörande förekommer.

Vid val av syslem bör i slället stor vikt läggas vid atl det skall vara lättadministrerat. Elt detaljerat avgiftssystem skapar problem inle bara i domstolarna utan även för allmänheten. En vanlig komplelleringsanled-ning i domstolsärendena är för närvarande att felaktiga avgiftsbelopp har betalats in. Avgifierna bör därför så långt som möjligl vara enhelliga. Mot bakgrund härav anserjag atl kungörelsekoslnaderna i dessa mål och ärenden bör finansieras genom en beloppsmässigt likformig uppräkning av ansökningsavgifterna enligl det sisinämnda alternativet.

Det förhållandet atl denna finansieringsmetod leder till en måttlig höjning av ansökningsavgifterna även i mål och ärenden, i vilka någol kungörande inte sker och därför kan uppfattas som något orättvis, uppvägs enligt min mening väl av alt den samiidigi innebär prakliska fördelar för alla kategorier.

Prop. 1986/87:26

I vissa fall är en part också skyldig all lösa dom, beslut eller bevis. Beslämmelser om lösningsskyldighel finns i 11-13 §§ expeditionskungörelsen. De avgifter som den lösningsskyldige skall beiala framgår av expe-ditionskungörelsens avgiftslisla, avdelning II. I flngsrätt gäller lösningsskyldigheten dels i vissa ärenden som hör till boupptecknings- och avhandlingsprotokollen, såsom bevis om leslamenlsbevakning och beslut om kallelse på okända borgenärer, dels slulliga beslul i allmänna domstolsärenden samt protokoll och bevis om testamenlsvittnesförhör. För ärendena enligl boupptecknings- och avhandhngsprotokollen är avgiften 160 kr. och för de allmänna domstolsärendena 50 kr. I överrätterna las ut avgift för dom i förenklad form med 40 kr. för dom i annat fall med 105 kr. saml för slufliga beslul med 50 kr. I expedilionskungörelsen föreskrivs också om vissa undantag från lösningsskyldighelen.

Ett slopande av den återstående lösningsskyldigheten i fråga om beslul och bevis av flngsrälterna innebär naturiigtvis en förenkling för dessa. Del torde också vara en fördel även för parterna att inte behöva lösa ett beslut vars innehåll de ofta redan känner till. Etl slopande av lösningsskyldigheten innebär också alt samma regler kommer alt gälla för domstolsärenden som för tvistemål. Inkomslborlfallel i de allmänna domstolsärendena bör på samma sätt som lidigare genomförts i tvistemålen kompenseras genom atl ansökningsavgiflema höjs med elt belopp som motsvarar expeditionsavgiften i dessa ärenden. När det gäller ärenden enligt boupptecknings-och avhandlingsprotokollen ersälts, somjag tidigare nämnt, expeditionsavgiften med en ansökningsavgifi.

Även när del gäller överrätternas avgöranden skulle elt borttagande av lösningsskyldigheten innebära fördelar för både domstolar och parter. Enligl DV:s beräkningar skulle en sådan reform innebära ell åriigl inkomslbortfall på ca 250000 kr. avseende hovrällsavgörandena och omkring 15000 kr. i fråga om högsta domstolens avgöranden. Finansieringen av detla bortfall kan lämpligen ske genom atl underlaget för beräkningen av ansökningsavgiflerna i samtliga Ivislemål, allmänna domstolsärenden och ärenden enligl boupptecknings- och avhandlingsprotokollen räknas upp något. Kostnadsökningen torde komma alt bli nära nog försumbar. Även i denna del bör lösningsskyldighelen därför avskaffas.

Prop. 1986/87:26

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i avvisnings- Prop. 1986/87: 26 frågan förordar en lösning i enlighel med milt förslag.

Skälen för mitt förslag: För all göra bestämmelserna om avgifter vid de allmänna domslolarna mer överskådliga och lättare att lillämpa avser chefen för finansdepartementet alt så snart som möjligl lägga fram förslag om en särskild förordning om avgifier vid de allmänna domstolarna. Detla kommer att leda lill alt expedilionskungörelsens avgiftsbeslämmelser inte längre blir lillämpliga på de allmänna domstolarna och all förordningen (1975: 1129) om expediflonsavgift vid centralnämnden för fastighetsdata kan upphävas.

I expeditionskungörelsen föreskrivs att en ansökan skall avvisas om ansökningsavgifien inte belalas (22 § första stycket). Någon ändring i sak bör inle ske i delta avseende. Brislande belalning bör alltså även i fortsättningen uigöra en gmnd för avvisning. På gmnd av den nya författningsreglering som kommer all föreslås för avgifter vid de allmänna domslolarna, och med hänsyn fill bestämmelsen i 11 kap. 4 § regeringsformen om atl rältegångsförfarandet skall regleras genom lag, bör dock avvisningsbe-slämmelserna las in i rällegångsbalken, lagen (1946; 807) om handläggning av domstolsärenden, lagsökningslagen (1946: 808) och handräckningslagen (1981:847). Genom hänvisningar till rällegångsbalken blir avvisningsreg-lerna också lillämpliga i tvistemål om mindre värden, fasfighetsmål och vatlenmål. Se 4 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, 2 § lagen (1969; 246) om domslolar i fasfighetsmål och 13 kap. 2 § vattenlagen (1983: 291).

En ny författningsreglering rörande avgifier vid de allmänna domstolarna föranleder också vissa ändringar i 9 och 9 a §§ rällshjälpslagen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

3. lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och belalningsföre-läggande (lagsökningslag),

4. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847),

5. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Förslagen har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartemenlel.

4 Lagrådets hörande

Med hänsyn flll att lagstiftningsåtgärderna är av enkel beskaffenhet anser jag alt lagrådets yltrande över lagförslagen inle behöver inhämtas.

5 Hemställan Prop. 1986/87: 26

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all dels anla förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

3. lag om ändring i lagen (1946; 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag),

4. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847),

5. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

dels godkänna de riktlinjer som jag har förordat för ullag av avgifier för finansieringen av kungörelsekostnaderna i mål och ärenden vid de allmänna domstolarna samt av del inkomslbortfall som etl slopande av den återstående lösningsskyldigheten i fråga om domar, beslut och vissa bevis, so.Ti ulfärdas av de allmänna domstolarna, leder lill.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig flll föredragandens överväganden och beslular alt genom proposition föreslå riksdagen att anla de förslag som föredraganden har lagt fram.

Sammanfattning

I denna rapport redovisar DV etl regeringsuppdrag om alt utreda etl nytl system för alt finansiera kungörelsekoslnaderna i mål och ärenden i domslol. Uppdragel omfaltar också en ulredning om möjligheterna all avskaffa den återstående lösningsskyldigheten för domar och beslut i de allmänna domstolarna. Utöver dessa båda huvudfrågor redovisas i rapporlen också förslag lill ändringar beiräffande avgifier för kopior, konkursfrlhetsbevis, avgifier för bandupptagningar m. m.

DV:s utredning om kungörelsekostnader redovisas i avsnitt 2. Där konstateras atl kungörande skall ske i elt stort antal situationer vid tingsrätterna t.ex. i konkurser, ärenden om dödande av förkomna handlingar. Nuvarande ruiiner har flera nackdelar. Kostnaderna varierar siarkt mellan olika regioner. Sökandena får betala olika myckel beroende på i vilken tidning en kungörelse förs in. Tingsrätterna har ell omfattande arbete med betalning och fakturering av kungörelseannonser. Statens kosinader för kungörandet i tingsrätterna uppgår till ca 4,9 milj. kr. Hur dessa kosinader fördelar sig på olika mål- och ärendegrupper framgår av den undersökning som redovisas i avsnitt 2.4. Efter alt ha övervägt flera alternativa möjligheter att finansiera kungörelsekoslnaderna kommer DV fram lill alt del bör ske genom särskilda kungörandeavgifter i konkurs- och ackordsärenden samt genom en generell höjning av ansökningsavgiflerna i mål och ärenden.

I avsnitt 3 behandlar DV frågan om borttagande av lösningsskyldigheten för domar och beslut. Sådan lösningsskyldighet förekommer dels i allmänna domstolsärenden vid tingsrätterna, dels för domar och beslut i överrätierna. DV konstaterar att det är krångligt både för domstolarna och för enskilda rälissökande med lösningsskyldighet och expeditionsavgifter. Inkomstbortfallet föreslår DV skall finansieras genom höjda ansökningsavgifler vid lingsräiierna.

I avsnttt 4 tar DV upp elt antal avgifts- och expedilionsfrågor som medför krångel vid domstolarna. Enstaka kopior av en handling föreslås skall få lämnas ul avgiftsfritt. Utfärdandet av konkursfrlhetsbevis föreslår DV skall flyttas till kronofogdemyndigheterna och belalas genom höjda avgifier i de ärenden där bevisen används, t. ex. regisirering av aktiebolag. Beslämmelser om nya avgifier föreslås för kopia och utskrift av bandupptagning saml för avskrifter. Vidare behandlas frågor om vidimation av fotokopior. I avsnillet föreslår DV också all ansökningsavgifler skall tas ul i slället för expeditionsavgifter i vissa ärenden enligt boupptecknings- och avhandlingsprotokollen.

De ändringar DV föreslår skall enligt DV:s mening genomföras genom alt de bestämmelser i expeditionskungörelsen som rör de allmänna domstolarna bryts ut ur kungörelsen och tas in i en särskild förordning om avgifier vid domstol. I förordningen anges vilka avgifter som skall las ul

och hur uppbörden skall ske. De mål och ärenden där avgift skall tas ut och Prop. 1986/87:26 avgifternas slorlek anges i förordningens avgiftslisla. Sammanfattningsvis har avgifterna beräknats enligt följande

Ansökningsavgift för tvistemål

- Nuvarande nivå 210 kr.

- Slopande av kungörelsekostnad 22 kr.

- Slopande av lösen i hovrätt 2 kr. Ny ansökningsavgift 234 kr.

Ansökningsavgift i allmänna domstolsärenden

- Nuvarande nivå 105 kr.

- Slopande av kungörelsekoslnad 22 kr.

- Slopad lösen i tingsrätt 50 kr.

- Slopad lösen i hovrätt 2 kr. Ny ansökningsavgift 179 kr.

Ansökningsavgifi i ärenden enligt boupptecknings- och avhandlingsprolokollen

- Nuvarande nivå O kr.

- Slopad expedilionsavgift 160 kr.

- Slopande av kungörelsekoslnad 21 kr.

- Slopande av lösen i hovrätt 2 kr. Ny ansökningsavgifi 183 kr.

Samtliga kostnadsuppgifter som presenlerals har varil i koslnadsläge juli 1984. DV beräknar all avgifierna behöver räknas upp med 10-12 % för all anpassas till koslnadsläge januari 1986.

Ansökningsavgiflerna för allmänna domstolsärenden och ärenden enligl boupptecknings- och avhandlingsprotokollen bör fastställas lill samma belopp.

Förslag lill avgiftsnivåer

DV föreslår atl följande avgifter med angivna nivåer skall las ul från och

med den 1 januari 1986.

- Kungörandeavgift i konkurser och ackordsärenden 1600 kr.

- Kungörandeavgift för efterbevakningar i konkurser 950 kr.

- Ansökningsavgifi för mål .............................. . 260 kr.

- Ansökningsavgift för ärenden ....................... 200 kr.

- Avgift för kopia av bandupptagning ................ 40 kr.

- Utskrift av bandupptagning, per sida ............... ... 20 kr.

- Avskrift, per sida ........................................ 20 kr.

Sammanlagi räknar DV med alt etl genomförande av förslagen innebär

besparingar inom domstolsväsendet på mer än 1,5 milj. kr. årligen.

Bilaga 2 Prop. 1986/87: 26

Sammanställning av remissyttranden över domstolsverkets rapport (1985:2) Kungörelsekostnader och ansökningsavgifter m. m. i domstol.

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över rapporten lämnals av riksskatteverket (RSV), slalskontoret, riksrevisionsverkei (RRV), Göta hovrätt, SoUentuna tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsräll, Helsingborgs tingsrätt, Malmö lingsrätt, Göleborgs tingsrätt, Umeå tingsrätt, stämpelskalteulredningen, Sveriges advokaisamfund och Sveriges domareförbund.

Remissyttrandena

Kungörandeavgifter i konkurs- och ackordsärenden

Samtliga remissinslanser tillslyrker eller lämnar ulan erinran DV:s förslag om kungörandeavgifter vad gäller ärenden om s. k. ordinära konkurser och ackordsärenden.

Några remissinslanser ifrågasätter om inte samma ordning även bör gälla för de mindre konkursernas del.

RSV anför: Förslagel om införande av kungörandeavgift för uttagande av kungörelsekoslnader i konkursärenden är bra. Enligt RSV:s mening borde ett sådanl förfarande emellertid också införas för vad gäller de mindre konkurserna. De flesla konkurser (91 % försia halvåret 1985) handläggs som mindre konkurser, även omfattande konkursbon handläggs i denna ordning. Det framslår som omotiverat all inte låla den förenkling, som kungörandeavgiftens införande innebär, också komma del stora flertalel ärenden till del. All hanleringen fungerat tillfredsställande är inte skäl att inte förenkla den. Som ytterligare skäl för atl behandla alla konkurser lika ur denna aspekl kan anföras alt en mindre konkurs kan övergå fill en ordinär konkurs. Någon gång kan valel av handläggningsordning, ordinär eller mindre konkurs, också ändras efler besvär. Del är fördelaktigt om del inle behövs särskilda regler om hur kungörandekostnaderna skall behandlas i dessa fall.

RRV yttrar sig över förslagen fill finansiering av kungörelsekostnader i ärenden om ordinära och mindre konkurser samt i övriga domstolsärenden i ell sammanhang. Verket anför:

RRV anser en schabloniserad modell som är enkel att handha är mest
tilltalande, då den skulle medföra största möjliga förenkling av handlägg-
ningsarbelet. DV framhåller i rapporten atl rällviseargumentet inte får
tillmätas avgörande betydelse vid val av modell. Likväl anser DV sig inte
kunna föreslå atl ansökningsavgiften i en konkurs, som behandlas som en
mindre konkurs också skall bidra till att täcka kungörelsekoslnaderna i
ordinära konkurser. I fråga om kungörelsekostnader som har samband
med andra mål och ärenden kan man enligt DV bortse från rättviseargu- 20

mentet och föreslår en likformig uppräkning av samtliga förekommande Prop. 1986/87:26 avgifier för mål och ärenden. Detta förslag grundar sig på uppfaltningen all rättviseargumenlel inle bör tillmätas avgörande belydelse saml atl det belopp det är fråga om, 22 kr., är så blygsamt att en höjning av de aktuella avgifterna inle skulle påverka ärende- resp. målfrekvensen. Skulle rättviseargumenlel icke vara av belydelse ser RRV inga skäl varför de toiala kungörelsekostnaderna för statsverket 4,9 milj. kr. inte skulle slås ut på samfliga nu avgiftsbelagda mål och ärenden. Påslaget på resp. avgift skulle då bli ca 40 kr.

Med en alltför långtgående schablon blir emellertid enligt RRV:s mening diskrepensen för stor mellan avgift och prestation.

RRV kan ansluta sig lill DV:s förslag hur finansieringen av kungörelsekostnaderna bör ske i mindre konkurser resp. ordinära konkurser. Kungörelsekoslnaderna för övriga ärenden och mål bör dock enligt verkets mening tas ul enligl den alternativa modell som DV diskulerar men ej förordar och som innebär självfinansiering av kosinaderna för resp. ärendegrupp. RRV gmndar sin uppfallning på all rättviseskäl kräver att kostnader för en viss ärendegrupp så långl möjligt bör avspegla sig i avgiftssällningen för denna grupp. Genom den av RRV förordade modellen förenklas dessulom hanleringen avsevärl hos tingsrätterna och för den som betalar innebär förslagel ingen slörre förändring mol vad som gäller i dag.

Liknande synpunkier har lämnals av stämpelskalteulredningen, som anför: Förslaget lill finansiering av kungörelsekoslnader bygger på sinsemellan motstridande resonemang i fråga om vem som rimligen bör bära dessa kosinader.

I fråga om de kungörelsekoslnader som uppkommer i samband med konkurs- och ackordsärenden har förslagel om särskilda kungörandeavgifter i slället för en höjning av ansökningsavgiften för dylika ärenden bl. a. moliverals med all ansökningsavgifien i en konkurs som behandlas som en mindre konkurs inle bör vara satt så atl den bidrar till atl läcka kungörelsekoslnaderna i ordinära konkurser. Förslaget atl finansiera de kungörelsekoslnader som har samband med andra mål och ärenden genom en likformig uppräkning av samtliga förekommande avgifier för mål och ärenden motiveras bl. a. av en strävan efter enkelhet i handhavandet samt av all rällviseargumentet inte bör tillmätas avgörande belydelse vid val av finansieringsmodell. Som ytterligare argument för detta förslag anförs atl del belopp som det är fråga om (22 kr.) är så blygsamt atl en höjning av akluella avgifter inle påverkar ärende- resp. målfrekvensen.

Såvitt framgår av rapporten kommer den föreslagna finansieringsmodellen för sisinämnda kungörelsekoslnader atl belasta, förulom mål och ärenden där kungörelseförfarande inle förekommer, även konkurs- och ackordsärenden.

Vad åter rör konkurs- och ackordsärendena anförs, uiöver fidigare argument mot en finansiering av kungörelsekoslnaderna genom höjda ansökningsavgifler, den ifrågavarande höjningens sloriek samt aU en sådan lösning skulle medföra all kungörelsekoslnaderna inle längre kommer alt utgöra konkurskostnader.

I della sammanhang vill ulredningen påpeka alt om de lotala kungörelsekoslnaderna för statsverket, enligt rapporlen 4,9 milj. kr., skulle slås ul på samtliga nu avgiftsbelagda mål och ärenden så skulle del med samma beräkningsgmnder som dem som använts i rapporten vara fråga om etl påslag på resp. akluell avgift med ca 40 kr.

Skall förenklingsaspeklen vägas mol rättviseargumenlel synes del enligl
utredningens mening svårt att finna all avvägningsgränsen häremellan
skulle ligga i skillnaden mellan ett generellt påslag om 22 kr. resp. 40 kr. 21

Det senare beloppets storlek torde lika litet som det föreslagna ha någon Prop. 1986/87: 26 avgörande inverkan på ärende- resp. målfrekvensen. Del förhållandel alt ansökningsavgifter inte utgör konkurskostnader torde även vid ett påslag om 40 kr. sakna betydelse.

Det sagda innebär inte all utredningen förordar alt de totala kungörelsekostnaderna för statsverket finansieras genom en generell höjning av förekommande ansöknings- eller andra avgifier. Avsiklen är närmasl alt la fram en av domstolsverket obelyst sida av saken.

Utredningen anser i slällei alt i den mån en kostnad kan anses hänförlig till en viss ärendegmpp så bör detla avspegla sig i avgiftssällningen för denna gmpp, även om kostnaden är schablonmässigt beräknad. Den av DV föreslagna finansieringsmodellen för atl täcka kungörelsekoslnaderna för övriga mål och ärenden rycker enligt ulredningens mening undan grundvalarna för differentierad avgiftssätlning över huvud.

Enligl ulredningens mening bör därför den alternativa lösningen innebära självfinansiering av kungörelsekostnaderna för resp. ärendegmpp genomföras. En sådan lösning innebär inle någon större förändring mot vad som gäller i dag för den som skall betala. Hanleringen förenklas ändå i avsevärd utsträckning för tingsrätterna. Valel mellan särskilda kungörandeavgifter och påslag på redan förekommande ansöknings- eller andra avgifter är närmasl beroende av vem som skall betala. Sammanfaller betalningsansvaret för ansökningsavgifien med betalningsansvaret för kungörandet talar ralionella skäl för alt en enda avgift tas ul.

Uppsala tingsrätt anför: Även i mindre konkurser bör man övergå lill elt system med kungörandeavgifter, vilka får tas ur boel i den mån tillgångarna lillåler del. Bibehålls den nuvarande ordningen i mindre konkurser riskerar man alt på vissa orter få avsevärda skillnader mellan boets kungörelsekostnadsansvar i ordinära konkurser och samma kostnadsansvar i mindre konkurser; etl konkursbo i en mindre konkurs kan komma all få betala belydligl mer i kungörelsekostnader än elt konkursbo i en ordinär konkurs vid samma domslol. Detla är svårl all från sakliga ulgångspunkler moiivera. För det fall förslaget i rapporten anses böra följas bör i vart fall bestämmelsen jämkas så atl även kostnadsansvaret i mindre konkurser får en reglering i förfallning. Evenluelll kan reglering om kungörandeavgifter i ordinära konkurser och kostnadsansvaret i mindre konkurser tas in i konkursförordningen med hänvisning lill denna i förordningen om avgifter.

Göteborgs tingsräll anför: Tingsrätien delar DV:s uppfattning om att en särskild kungörandeavgift bör införas i ordinära konkurser och ackordsärenden. Enligl tingsrättens uppfattning finns del emellertid inle någon anledning all i della avseende göra någon skillnad mellan ordinära konkurser och mindre konkurser. En betydande andel av de mindre konkurserna avslulas med tillgångar som täcker kungörelsekostnaderna. Kungö-relseavgifl i de mindre konkurserna skulle medföra väsentlig minskal kamerall arbete för fingsrätterna genom atl dessa inte behöver hålla reda på kungörelsekostnaderna i del enskilda ärendet. Det skulle även underiälla för konkursförvallarna vid upprättande av utdelningsförslag om kungörelsekostnaderna togs ut i form av en förutbestämd avgift. Med hänsyn lill all del bland de mindre konkurserna finns konkurser utan lillgångar eller endast obetydliga tillgångar bör till skillnad från vad som föreslås för de ordinära konkurserna kungörandeavgiften tas ut först i samband med konkursens avslutande.

Malmö tingsrätt anför; Motiven för att införa kungörandeavgifter i ären
den om konkurs och ackord är i huvudsak två, nämligen rättvisa och
rationalisering. Förslaget omfattar ej mindre konkurser. Rällviseargumen
tet talar enligt tingsrättens mening starki för en schablonisering av kungö- 22

relsekoslnaderna också i sådana. Vidare skulle konkursdomarens bokfö- Prop. 1986/87:26 ring av uppkomna kungörelsekostnader, liksom konkursförvaltarens redovisning, kunna förenklas avsevärt genom en schablonisering. En översyn av ordningen för uttagande av kungörelsekoslnaderna också i mindre konkurser bör därför göras. Tingsrätten motsätter sig emellertid inte att den nu föreslagna regleringen av kungörandeavgifter genomförs.

22 § p 8 ackordslagen och 7 § ackordskungörelsen innehåller f.n. beslämmelser om skyldighet alt vid ansökan om förhandling om offenlligl ackord beiala förskott för konkursdomarens och rättens kosinader. Dessa bestämmelser bör anpassas lill den föreslagna kungörandeavgiften i ackordsärenden. Della torde enklast kunna göras genom atl beloppet i 7 § ackordskungörelsen besläms genom en hänvisning Ull gällande kungörandeavgift.

Även Sveriges domareförbund har uttalat sig för schabloniserade kungörandeavgifter i mindre konkurser. Förbundet anför:

Förvallarna, som har alt fylla i blanketterna DV 517 och DV 518, måsle på ell eller annal säll hos konkursdomslolen skaffa sig exakta besked om kungörelsekostnadernas storlek. Detta behövs inle om en kungörelseavgifl införs även när det gäller mindre konkurser och domstolspersonalen skulle inle behöva munfligen eller skriftligen ge besked om de exakta kungörelsekoslnaderna, vilket i vissa fall kan vålla problem, t.ex. när faktura ännu inle kommit från lidningen.

Kungörelsekostnader i övriga mål och ärenden.

DV:s förslag lillslyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinslan-

Bl. a. anför Stockholms tingsrätt: Del föreslagna sysiemel all låla mål och ärenden i vilka kungörelsekoslnader inle förekommer bära kostnaderna för mål och ärenden där sådana kosinader förekommer kan i vissa fall framstå som orättvist. Den generella höjning av ansökningsavgiflerna som kan komma i fråga är emellertid inte av sådan storlek atl denna orättvisa bör tillintetgöra de förenklingar förslagel innebär.

Vidare anför Sveriges domareförbund följande: Del råder enligt domar-förbundels mening ingen Ivekan om atl förslagel innebär fördelar såväl för den rälissökande allmänheten som för fingsrällerna. Den höjning av ansökningsavgiflerna som blir följden om förslaget genomförs får anses måttlig och överskrider inle det allmännas totala kosinader för verksamhelen (jfr prop. 1974:171, SkU 1974:61, rskr 1974:361). Naturligtvis kan det ifrågasättas om intresset av rättvisa i det enskilda fallel tillgodoses genom förslagel.

I rapporten saknas en modell som bygger på att kungörelsekostnaderna läcks genom en beloppsmässigt likformig höjning av ansökningsavgiflerna enbari i de mål och ärenden i vilka kungörande sker. Atl döma av det siffermaterial som redovisats i rapporten s 15 skulle en sådan modell Hksom övriga av domstolsverket ej föreslagna modeller kräva en differenliering av avgifierna i olika mål och ärenden. Förbundet vill ändå ifrågasälla om inte en viss differentiering av avgiften bör komma ifråga när det gäller t. ex. vissa mål och ärenden avseende offentliggörande av rent privalrältsliga avtal av ekonomisk karaktär. Förslaget tillstyrkes likväl.

DV:s förslag avsiyrks av RRV och stämpelskalteulredningen. Dessa re- Prop. 1986/87: 26 missinstanser anser att kungörelsekoslnader som är hänförliga lill vissa ärendegrupper bör finansieras genom avgiftsbestämningen för resp. ärendegrupp (se yttrandena under avsnittet Kungörandeavgifter i konkursmål och ackordsärenden).

Lösningsskyldighel för domar och beslut

Samtliga remissinslanser tillstyrker DV:s förslag eller lämnar del ulan erinran.

Avvisning vid underlåten belalning av ansökningsavgift

Sollentuna tingsräll anför: Slämpelskalteutredningen föreslog all en beslämmelse om avvisning, som ersäller nuvarande beslämmelse i 22 § expe-diflonskungörelsen, bör las in i rättegångsbalken. Del förslagel ålerfinns också i den remitterade rapporten. Rapporten ifrågasätter emellerlid om en sådan beslämmelse som stämpelskalteulredningen föreslog numera behövs med hänsyn lill de senasle ändringarna i 42 kap. 4 § rättegångsbalken. Tingsrätten anser all nämnda ändringar inle ger stöd för en tingsrätt alt avvisa en ansökan endasl på den grunden all en ansökningsavgifi inle har betalats efter ett föreläggande. Om expedilionskungörelsen i fortsättningen inte skall gälla för domstolarna måste frågan om avvisning p. g. a. brislande betalning av ansökningsavgifi regleras i lag samfldigt som en särskild förordning om avgifter vid de allmänna domslolarna Iräder i kraft.

Den nuvarande bestämmelsen i 22 § expedilionskungörelsen lillämpas så alt en ansökan avvisas om en pari som är skyldig all erlägga ansöknings-avgift inte gör det trots ell föreläggande. Del lorde vidare förhålla sig så all en domstol i avvaktan på att avgiften erläggas inte börjar behandla ifrågavarande ansökan. Om denna praxis bland domslolarna har slöd i författning kan diskuleras. Frågan är betydelsefull. Det är nämligen inle alla gånger helt oväsenlligi hur domstolen, innan en ansökningsavgift har betalats, behandlar brådskande yrkanden om säkerhetsåtgärder och interimistiska yrkanden. Skall domstolen ha rätl atl vänta med alt ehandla en ansökan till dess all ansökninggsavgiflen är betald även om del leder lill rättsförluster för den sökande? Del är en fråga som bör regleras i sammanhanget. Del räcker inle med alt föreskriva att en ansökan skall avvisas om sökanden inle efterkommer etl föreläggande att erlägga ansökningsavgifi.

Stockholms lingsrätt anför: Enligt tingsrättens mening kan den nuvarande regeln i 42 kap. 4 § rättegångsbalken inte anses innefatta möjlighet till avvisning på grund av alt ansökningsavgifi ej erlagts. Rättegångsbalken är dessulom inle tillämplig på alla typer av ärenden som kan komma i fråga. Tingsrätien ser del således som nödvändigt med en reglering av avvisningsbeslut. Det är emellerlid angeläget att den förenklade avgiftshanle-ringen införs snarast. Tingsrätten anser det därför inte motiverat att genomförandet skall fördröjas av annat pågående utredningsarbet där avvisningsfrågan kan komma att aktualiseras.

Tingsrätten vill vidare påpeka att en möjlighet till avvisning även måste
finnas för efterbevakningar i konkurser. En efterbevakning kan nämligen
göras så länge som en konkurs pågår. Bevakningens inkomstdag hos
tingsrällen torde därvid - oavsett om kungörandeavgift eriagls eller ej -
vara avgörande för om bevakningen kan upptas. Saknas avvisningsmöj-
lighet kan della med innehållet i förslagets 5 § komma att medföra att
konkurser där avgift för efterbevakningen ej erlagts inte kan avslutas. Det 24

kan vidare ifrågasättas om i förordning föreskriven avgiftsskyldighei kan Prop. 1986/87:26 sätta rätlens i 111 § andra stycket konkurslagen angivna skyldighel ur spel.

Malmö tingsrätt anför: Beslämmelser om avvisning av ansökan på gmnd av brislande belalning av ansökningsavgift bör las in i lag. Della kan eventuellt ske genom ändring av 42 kap. 4 § rättegångsbalken m. fl. lagmm. Det är inte möjligt att avvakta att rättegångsulredningens förslag i framliden leder lill lagsliflning. En särskild reglering måste göras nu.

Sveriges domareförbund anför: Förbundet anser atl del forlfarrande bör finnas möjlighet till avvisning om en ansökningsavgift inle erläggas. Varken den omsländighelen alt utmätning kan ske för ansökningsavgift som ej erläggs eller atl en ofullständig ansökan i vissa fall kan avvisas på etl tidigi stadium av handläggningen bör föranleda alt avvisningsmöjlighelen slopas i dessa fall. Ett avvisningssladgande har sin plats i lag.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 25