Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 9 oktober 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det i kärntekniklagen tas in ett förbud mot att uppföra nya kärnkraftsreaktorer. Dessutom föreslås förbud mot sådana förberedelseåtgärder som syftar till att uppföra en ny reaktor.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 24

Utöver tUlstånd enligt 5 § krävs särskilt lillslånd av regeringen för all en kärnkraftsreaklor första gången skall få tUlföras kärnämne så alt en självunderhållande kärnreaktion kan ske.

TiUstånd lämnas endasl om reaktorns innehavare har

1. visal att det för hantering och slutUg förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detla flnns en melod som kan godtas med hänsyn iill säkerhel och strålskydd, och

2. företett ett program för den forsknings- och ulvecklingsverksamhel som behövs för att i reaktorn använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta skall kimna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt.

Utarbetande av konstruktionsritningar, kostnadskalky tering, beställande av utrustning och andra förberedande ålgärder får inle vidtas i syfte alt inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.

Industridepartementet pp- 1986/87:24

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström. Lindqvist

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om förbud mot nya kärnkraftsreaktorer m. m.

1 Inledning

Efter folkomröstningen i kärnkraftsfrågan år 1980 antog riksdagen vissa allmänna riktlinjer för energipolitiken, som innebär bl.a. att ingen kärnkraftsutbyggnad skall ske utöver de tolv reaktorer som numera är i drift (prop. 1979/80:170, NU 70, rskr. 410). För kärnteknisk verksamhet gäller lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen). Av denna framgär inte uttryckligen att några ytterligare tillstånd att uppföra och ladda kärnkraftsreaktorer inte skall ges. Mot bakgrund av bl. a. detta utarbetades inom industridepartementet ett förslag till lag om ändring i lagen (1984; 3) om kärnteknisk verksamhet.

Regeringen beslöt den 26 juni 1986 att inhämta lagrådets yttrande över det utarbetade lagförslaget.

Förslaget bör fogas till protokollet som bilaga 1.

Lagrådets yttrande över förslaget bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Jag återkommer till yttrandet i specialmotiveringen till den föreslagna nya 6 §.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmän bakgrund

Sedan en rådgivande folkomröstning i kärnkraftsfrågan hållits på våren 1980 lade regeringen fram en proposition (prop. 1979/80: 170) om vissa energifrågor. Propositionen innehöll bl.a. förslag till vissa allmänna riktlinjer för energipolitiken med utgångspunkt i resultatet av den rådgivande folkomröstningen. Riksdagens beslut (NU 1979/80; 70, rskr. 410) med anledning av propositionen innebar att vissa allmänna riktlinjer för den framtida energipolitiken lades fast. Dessa riktlinjer innebär bl. a. att ingen kärnkraftsutbyggnad skall äga rum utöver de tolv reaktorer som vid tiden för riksdagsbeslutet var i drift, var färdiga att tas i drift eller var under

+1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 24

uppförande. Vidare angavs att kärnkraften skall avvecklas i den takt som Prop. 1986/87: 24 är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetsaspekter skall avgöra i vilken ordningsföljd reaktorerna tas ur drift. I propositionen bedömdes reaktorernas tekniska livslängd vara ca 25 år. Riksdagen, som ansåg det vara nödvändigt att ange den tidsperiod inom vilken avvecklingen skulle ske, uttalade därför att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010. Slutligen uttalade riksdagen att bestämmelser angående antalet reaktorer och avvecklingsperiodens längd torde böra införas i lagstiftningen på kärnkraftsområdet.

Sedan dessa riktlinjer lagts fast av riksdagen skedde en viss samordning av lagstiftningen på kärnkraftsområdet genom lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen), som trädde i kraft den 1 februari 1984. Lagens huvudsakliga syfte är att upprätthålla säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, främst då vid reaktorerna under den tid dessa är i drift. I propositionen (prop. 1983/84; 60) om ny lagstiftning på kärnenergiområdet, som låg till grund för kärntekniklagen, berörde jag (s. 59 f) något behovet av lagstiftning beträffande antalet reaktorer och avvecklingsperiodens längd. Riksdagen hade ju, som Jag nyss nämnde, gjort ett uttalande i frågan. Jag ansåg emellertid en lagreglering av antalet reaktorer obehövlig, eftersom den frågan omfattades av riksdagens riktlinjer för den framtida energipolitiken. Beträffande avvecklingsperiodens längd ansåg jag att en lagreglering härom borde anstå tills alla frågor som behöver regleras vid en avveckling finns klariagda. 1 sitt beslut (NU 1983/84; 17, rskr. 135) med anledning av propositionen biträdde riksdagen min uppfattning i dessa frågor.

En grundläggande bestämmelse i kärntekniklagen är att all kärnteknisk verksamhet kräver tillstånd. Vad gäller kärnkraftsreaktorer krävs, dels tillstånd av regeringen för uppförande, innehav och drift, dels särskilt tillstånd för att reaktorn första gången skall få tillföras kärnämne så att en självunderhållande kärnreaktion kan ske, s. k. laddningstillstånd. Samtliga tolv kärnkraftblock i det svenska kärnenergiprogrammet är numera i drift efter att ha fått behövliga tillstånd. Några ytterligare tillstånd att uppföra eller ladda kärnkraftsreaktorer skall alltså inte ges, även om kärntekniklagen formellt ger möjlighet till detta.

Riksdagen har våren 1985 fattat ytteriigare ett beslut om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1984/85; 120, NU 30, rskr. 362). Härvid redovisades bl. a. en strategi för avvecklingen av kärnkraften, utformad så att de beslut som successivt behöver fattas kan grundas på ett så aktuellt underiag som möjligt. För riksdagen redovisades också att jag ämnade föreslå regeringen att inrätta ett råd för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor med företrädare för bl.a. de politiska partierna, industrin, miljörörelsen, kommunerna, forskningen, berörda myndigheter, användarsidan och de fackliga organisationerna. Jag leder själv arbetet i detta energiråd, som inrättades genom beslut av regeringen den 11 juli 1985.

Det har i riksdagen rått bred politisk enighet om att energipolitiken skall
bedrivas i enlighet med gällande rikllinjer, vilka som nämnts innebär att
kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Kärnkraftsfrågan har på '

nytt kommit i fokus efter kärnkraftsolyckan våren 1986 i Tjernobyl i Prop. 1986/87:24 Sovjetunionen. Regeringen har nyligen gett energirådet i uppdrag att göra en noggrann uppföljning och utvärdering av olyckan. En expertgrupp har knutits till mig för att utarbeta det underlag som rådet behöver för att fullgöra uppdraget. Frågor som skall belysas är om kärnkraftens risker är så stora att en snabbare avveckling krävs och om en sådan kan genomföras utan att andra miljövärden hotas. För att säkerställa den vetenskapliga stringensen i expertgruppens material har jag även knutit en grupp av vetenskapliga granskare till mig, som kritiskt skall gå igenom detta material.

2.2 Förbud mot att uppföra ytterligare kärnkraftsreaktorer

Som framgått förutsätts tillståndsgivningen enligt kärnlekniklagen ske i överensstämmelse med de gällande riktlinjerna och del kan därmed inte komma i fråga atl ge tillstånd till någon utbyggnad av kärnkraften i strid med dem.

För atl emellertid ytterligare klargöra att de beslutade rikllinjema för energipolitiken ligger fast bör man nu också ändra kärntekniklagen, så alt det klart framgår att tiUstånd att uppföra ytteriigare reaktorer inle får lämnas.

2.3 Förbud mot vissa förberedelseåtgärder

För att ytterligare klargöra att de energipolitiska riktlinjerna ligger fast bör det i kärntekniklagen införas ett förbud mol att vidta sådana förberedelseåtgärder som direkt syftar till att uppföra ytterligare reaklorer inom landet. Därigenom betonas också att eventuella förberedelser för ytterligare rektorer utgör ett onödigt slöseri med resurser. Ell sådant förbud far dock inte inkräkta på möjligheterna att fortlöpande bedriva tekniskt utvecklingsarbete, som bl. a. kan vara av belydelse för säkerheten vid de kärnkraftverk som nu är i drift. Förbudet får inte heller inverka på svenskl deltagande i inlernationellt samarbete på del kärntekniska området.

Förbudet bör vara straffsanktionerat och väl avgränsat. Detla uppnås genom att endast sådana åtgärder omfattas som har en direkl inriktning på att uppföra cn ny reaktor inom landet. För straffansvar bör del krävas att gärningsmannen har ett direkl syfte alt uppföra en viss kärnkraftsreaklor. För att ett sådant syfte skall kunna anses vara för handen torde i allmänhet krävas att konkreta åtgärder vidtas, t. ex. anställning av personal, beställning av material e.d. Även åtgärder på projekteringsstadiel , såsom att utarbeta konstruktionsritningar och kostnadskalkyler, kan komma att omfattas av slrafTbestämmelsen. Detta förutsätter dock att ålgärderna i sitt sammanhang framstår som en förberedelseålgärd inför uppförandet av en viss reaktor. Generellt bör för straffansvar gälla alt ålgärder sker i syfte att uppföra en ny reaktor inom landet.

Med denna utformning kommer bestämmelsen inte all inkräkta på vare
sig det tekniska utvecklingsarbetet eller möjligheterna lill fri opinionsbild
ning. 5

Rättelse: S. 8, högerspalt sista raden: Tillkommer i strid med bestämmelserna i denna lag.

De föreslagna ändringarna i kärntekniklagen bör träda i kraft den 1 Prop. 1986/87:24 januari 1987.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats etl förslag lill lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

4 Specialmotivering

5§

I paragrafen införs nu en beslämmelse om alt tillstånd atl uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas. Detla innebär således alt det blir förbjudet att uppföra nya reaklorer inom landet. Det finns då anledning att något beröra vad som ryms inom begreppet "uppförande" av reaktor. Hit hör självfallet i första hand uppförande av de byggnader vari anläggningen skall vara inrymd, främst reaklorhallen, turbinhallen och generatorhallen. Dessutom måste grundarbeten i marken för sådana byggnader anses så nära förknippade med byggnadernas uppförande att de bör hänföras till begreppet "uppförande". "Det första spadlaget" bör därför räknas som startpunkt för uppförandel. Förberedelseålgärder dessförinnan faller därmed utanför begreppet "uppförande". Överträdelse av förbudet kommer atl omfattas av det straffsladgande som finns i 25 §. Med den definition av begreppet "uppförande" jag nu angivit kommer en överträdelse av förbudet all vara fullbordad redan i och med att "del första spadtaget" tagils.

6§

I paragrafen behandlas för närvarande reglerna om s. k. laddningslill-stånd. Reglema innebär i huvudsak att en ny reaktor inle får filiföras kärnbränsle ulan särskilt tillstånd av regeringen. Då några nya reaktorer inle kommer att uppföras i landet är bestämmelsen numera överflödig och bör därför upphävas. Under denna paragraf bör i slället införas det förbud mot vissa förberedelseåtgärder somjag närmare berörde under avsnitt 2.3 ovan.

I del remitterade förslagel angavs att det föreslagna förbudei omfattade förberedelser till uppföranden "i strid med bestämmelserna i denna lag", dvs. i syfte att uppföra en reaktor utan tillstånd enligt kärntekniklagen.

Lagrådet har - ulan att ta ställning i sak - anmärkt att ett förbud mot all projektering för alt uppföra reaktorer i Sverige bättre skulle motsvara de intentioner jag givit uttryck för i den allmänna mofiveringen. En sådan utvidgning av det föreslagna förbudet skulle inte heller, enligt lagrådets uppfattning, inkräkta på vare sig det tekniska utveckUngsarbetet eller möjligheterna till fri opinionsbildning.

Jag godlar lagrådets synpunkier och anser därför att orden "i strid med bestämmelserna i denna lag" bör ulgå ur den föreslagna nya 6 §.

Lagrådet har vidare föreslagit atl förbudet - om del ges den mer begränsade innebörden — bör föras in under 25 § som en föreskrift om straffbelagd förberedelse till kärnteknisk verksamhet.

Som jag nyss nämnde bör det föreslagna förbudet ges en något vidare innebörd än som angavs i det remitterade förslaget. En överträdelse av förbudet kommer därmed inte nödvändigtvis att innebära en förberedelse till att bedriva kärnteknisk verksamhet ulan tillstånd enligt kärntekniklagen. Jag anser därför all det föreslagna förbudei bör föras in under 6 §, såsom ursprungligen föreslagils. Jag föreslår alt även detta förbud skall omfattas av straffbestämmelserna i 25 §. Della kommer alt innebära all samtliga typer av förberedelseåtgärder kan komma att bestraffas, dock bara under förutsättning att åtgärderna har vidtagits i syfte att inom landet uppföra en reaktor. Huruvida detta syfte har förelegat i det enskilda fallet blir i sedvanlig ordning en bevisfråga.

5 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att anta det av lagrådet granskade förslagel till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anla det förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga 1 Prop. 1986/87: 24 Det remitterade

förslagel

Förslag till

Lag

om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§
För kärnteknisk verksamhet För kärnteknisk verksamhet krävs
krävs tillstånd enligl denna lag. tillstånd enligt denna lag. Frågor
Frågor om lillstånd prövas av rege- om lillstånd prövas av regeringen
ringen eller den myndighet som re- eller den myndighet som regeringen
geringen bestämmer. bestämmer. Tillstånd till uppföran-

de av kärnkraftsreaktor får inte meddelas.

I fråga om kärnämne eller kärnavfall i små mängder eller med låga haller av radioaktivitet kan regeringen i förordning meddela föreskrifter om tillstånd för envar eller för viss yrkesgrupp eller för vissa inrättningar, institutioner eller företag att använda ämnet eller avfallet i undervisnings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbmkstekniska, induslriella eller kommersiella ändamål.

6§

Uiöver Ullslånd enligl 5 § krävs Ularbetande av konslruktionsrit-

särskilt lillslånd av regeringen för ningar, kostnadskalky tering, be-
att en kärnkraftsreaktor första ställande av utrustning och andra
gången skall få tillföras kärnämne förberedande åtgärder får inte vid-
så att en självunderhållande kärn- las i syfte alt inom landet uppföra
reaktion kan ske. en kåmkraftsreaktor i strid med be-

Tillstånd lämnas endasl om reak- stämmelserna i denna lag. töms innehavare har

1. visat atl det för hantering och
slullig förvaring av använl kärn
bränsle och radioaktivt avfall som
härrör från detta finns en melod
som kan godtas med hänsyn tiU sä
kerhet och strålskydd, och

2. företett ett program för den
forsknings- och ulvecklingsverk
samhel som behövs för alt i reak
torn använt kärnbränsle och ra
dioaktivt avfall som härrör från
detta skall kunna hanteras och slut
förvaras på etl säkert sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:24

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1986-09-19

Närvarande: justitierådet Knutsson, f.d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 26 juli 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet.

Förslaget har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Bengt Agartz.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

1 den allmänna motiveringen anför statsrådet att det föreslagna förbudet i 6§ riktar sig mot sådana förberedelseålgärder som direkt syftar lill att uppföra ytterligare reaktorer inom landet. Det sägs vidare atl därigenom betonas också att eventuella förberedelser för ytteriigare reaktorer utgör ett onödigt slöseri med resurser. 1 fråga om den i fortsättningen tillåtna verksamheten anförs att förbudet inte får inkräkta på möjligheterna att fortlöpande bedriva tekniskl utvecklingsarbete - bl. a. sådant av betydelse för säkerheten vid kärnkraftverken - eller inverka pä svenskt deltagande i internationellt samarbete på det kärntekniska områdel.

Dessa uttalanden tyder närmast på att förbudet skulle rikta sig mol alla förberedelser i syfte all uppföra reaktorer i Sverige. Av den föreslagna lagtexten och av specialmotiveringen framgår emellerlid alt avsiklen är att träffa endast förberedelser till uppföranden "i strid med bestämmelserna i denna lag", varmed menas åtgärder i syfte att uppföra reaktorer utan fillstånd.

Det kan ifrågasättas om ett förbud med denna begränsade inriktning fyller något praktiskt behov. Ett förbud mot all projektering för uppförande av reaktorer i Sverige skulle bättre motsvara de intentioner som den allmänna motiveringen ger uttryck för. Inte heller ett sådanl förbud skulle inkräkta på vare sig det tekniska utvecklingsarbetet eller möjligheterna till fri opinionsbildning. Lagrådet tar emellertid inte ställning i sak lill frågan om förbudets omfattning men vill peka på den bristande överensslämmelse mellan lagtext och motiv som nu föreligger.

Det begränsade förbud som åsyftas med lagtexten innebär i sak en kriminalisering av vissa slags förberedelser till kärnteknisk verksamhel utan tillstånd. Sådan verksamhet straffbeläggs i 25 § försia slycket 1. Syftet med den nya bestämmelsen skulle därför komma till tydligare ullryck om denna i stället infogades i 25 § såsom en föreskrift om straffbelagd förberedelse till det där angivna brottet. Lagrådet föreslår att 25 § första stycket 1 i så fall - med viss redaktionell jämkning av den föreslagna bestämmelsen