om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna p.

arvsfonden 1986/87:164

Regeringen föreslår riksdagen att anla det förslag som har tagils upp i bifogade uidrag ur regeringsprolokollet den 7 maj 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att lagen om allmänna arvsfonden ändras så att fonden får möjlighet att avslå medel lill annan, om medlen har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.

Vidare föreslås begränsningar i rätlen att överklaga kammarkollegiets beslut i ärenden angående allmänna arvsfonden. Beslut i frågor om avstående av egendom som har tillfallit fonden skall få överklagas till regeringen. Andra beslut skall inte vara överklagbara.

Lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 164

Propositionens lagförslag Prop- 1986/87:164

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs atl del i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall införas tvä nya paragrafer, 13 och 14 §§, av följande lydelse.

13 § Kammarkollegiets beslut i frågor om avstående av egendom som har tillfallit fonden fär överklagas lill regeringen. I övrigl får kammarkollegiets beslut enligi denna lag inte överklagas.

14 § Vad som sägs om egendom som har tillfallit fonden genom arv gäller också egendom som har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.

Denna lag träder i krafl den I januari 1988. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

Justitiedepartementet PP- '986/87:164

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulierslröm, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvisi

Föredragande; sialsrådel Wickbom

Proposition om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden

1 Inledning

Om en person avlider och inte efterlämnar någon arvsberälligad make eller släkting, tillfaller kvarlälenskapen en fond, benämnd allmänna arvsfonden (se 5 kap. I § ärvdabalken). Genom testamente kan arvsfonden dock uteslutas från arv. Egendom kan tillföras fonden även genom gåva eller testamente. Enligt vissa associationsrättsliga regler kan vidare medel tillfalla allmänna arvsfonden i samband med likvidation av aktiebolag m. m.

Bestämmelser om fonden finns i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden. Här stadgas bl. a. att arv som har tillfallit fonden kan avslås hell eller delvis till annan under förutsättningar som anges i lagen. Fondens egendom skall förvallas av kammarkollegiet. Ål kollegiel har anförirolls ocksä andra uppgifter i fråga om fonden.

Fondens ändamål är att främja vård och fostran av barn och ungdom saml omsorg om handikappade. Underslöd ur fonden delas ut av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.

I en motion till riksdagen år 1980 (mot. 1979/80: 1573) föreslogs att allmänna arvsfondens befogenhet atl avslå egendom som har tillfallit fonden genom arv skulle utvidgas till atl omfatta ock.så egendom som har tillfallit fonden på grund av bestämmelser i aktiebolagslagen (1975: 1385) och vissa andra assoeiationsrättsliga lagar samt lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Med anledning av denna motion uttalade riksdagen atl det problem som hade uppmärksammats i motionen borde bli föremål för en sammanhållen prövning (FiU 1980/81: 5, rskr. 5).

Frågan har behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1986:6) Ändringar i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden.

Med anledning av all riksdagen år 1984 antagit riktlinjer för en begränsning av antalet besvärsärenden hos regeringen (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr. 250) har i promemorian också gjorts en genomgång av de olika slag av beslut kammarkollegiet har atl fatta angående allmänna arvsfonden. Genomgängen har lett fram till förslag om inskränkningar i rätten att överklaga sådana beslut.

ti Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 164

Lagförslagen i promemorian överensstämmer med vad jag föreslår i Prop. 1986/87: 164 denna proposition. 1 fråga om nuvarande förhållanden och de närmare överväganden som har legal lill grund för promemorians lagförslag hänvisar jag till promemorian.

Promemorian har remissbehandlats. Remissyttranden har avgivils av justitiekanslern, kammarrätten i Jönköping, socialstyrelsen, kammarkollegiet, bosladsstyrelsen, länsstyrelsen i Värmlands län, Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen och Aktiefrämjandet.

Remissinstanserna har ulan närmare kommentarer tillstyrkt förslagen eller lämnal dem utan erinran. Anledning saknas därför atl bifoga en särskild sammanställning av remissyttrandena.

Regeringen beslutade den 9 april 1987 all inhämia lagrådels yttrande över ett förslag lill lag om ändring i lagen om allmänna arvsfonden. Förslaget hade samma lydelse som förslaget i departementspromemorian och överensstämmer således med vad jag föreslår i delta ärende.

Lagrådel har i sill yttrande, som bör fogas som bilaga lill protokollet, lämnal förslagel ulan erinran.

I del följande behandlar jag var för sig de båda frågor som har lagits upp i promemorian. Jag har i ärendel samrålt med chefen för civildepartementet och med statsrådet Lindqvist.

2 Allmän motivering

2.1 Möjligheter att avstå medel som har tillfallit allmänna arvsfonden.

Mitt förslag: Allmänna arvsfonden ges möjlighet att avstå egendom som har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Nägon motsvarande möjlighet införs inte i fråga om egendom som har tillfallit fonden enligt associationsrältsliga regler i samband med likvidation.

Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag (se promemorian s. 10-11 och 16-19).

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt I § lagen om allmänna arvsfonden får fonden sina tillgångar genom arv, leslamenle och gåva. Härutöver kan medel tillföras arvsfonden enligt vissa andra bestämmelser. En sådan bestämmelse är 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. I den assoeiationsrättsliga lagstiftningen finns andra bestämmelser med denna innebörd, nämligen 13 kap. 13 § tredje stycket aktiebolagslagen, 140 § fjärde styckel lagen (1955: 183) om bankrörelse och 14 kap. 14 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).

I prop. 1986/87:12 om ny banklagstiftning har en bestämmelse med samma innebörd som 140 § ijärde styckel i 1955 års lag om bankrörelse

föris in i 10 kap. 14 § tredje stycket i den föreslagna bankaktiebolagslagen. Prop. 1986/87: 164 Vidare har i propositionen tagils in en molsvarande regel i 9 kap. 14 § fjärde slyckel i förslaget lill föreningsbankslag.

I den av riksdagen nyligen antagna lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar har också tagits in en motsvarande bestämmelse (11 kap. 13 § Iredje stycket).

Av 5 § lagen om allmänna arvsfonden framgår atl arv som har tillfallit fonden får avstås helt eller delvis lill annan, om del med hänsyn lill uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlålarens yttersta vilja. Även i annal fall får enligt paragrafen arv avstås lill arvlålarens släkting eller annan person som har stått arvlåtaren nära, om del kan anses billigt. Vidare får arv som utgörs av egendom vilken är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från nalur- eller kulturvårdssynpunkt avstås till en juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligl sätt. För egendom som förvärvas genom all arv avslås enligt dessa regler utgår arvsskatt som om förvärvet hade skett genom leslamenle efter den avlidne; se I § andra stycket lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Möjligheten för allmänna arvsfonden att avstå egendom är alltså inskränkt till sådan egendom som har tillfallit fonden genom arv. Regeln i 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo lar sikte på fall som i alla väsentliga avseenden liknar arvsfallen. 1 paragrafen föreskrivs all, om en utlänning här i riket efterlämnar egendom som enligt lagen i det land i vilket han var medborgare skulle tillkomma staten, en kommun eller en allmän fond eller inrättning, så skall egendomen tillfalla allmänna arvsfonden. Det är här fråga om egendom som har efterlämnats av en person utan släktarvingar och som därför skall tillfalla allmänna arvsfonden på samma sätt som kvarlälenskapen efter en svensk medborgare i motsvarande situation. I dessa fall föreligger det enligt min mening lika starka skal all göra del möjligl för allmänna arvsfonden alt avstå egendomen som i de fall där 5 § lagen om allmänna arvsfonden är tillämplig. En sådan möjlighet bör därför finnas.

Som anförs i promemorian (s. 10) kan det ifrågasättas om inle 5 § lagen om allmänna arvsfonden redan i sin nuvarande lydelse är tillämplig på egendom som tillfaller fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. För atl varje tvekan om detla skall undanröjas bör emellertid genom en uttrycklig lagregel klargöras att egendom som har tillfallit allmänna arvsfonden till följd av I kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo får avstås under samma förutsättningar som egendom vilken har tillfallit fonden genom arv. Jag ansluter mig till promemorians förslag om hur detta bör åstadkommas. En ny paragraf bör alltså föras in i lagen om allmänna arvsfonden, innebärande att bestämmelser om egendom som har tillfallit fonden genom arv skall gälla också egendom som har tillfallit fonden enligt I kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.

Om allmänna arvsfonden avslår medel som har tillfallit fonden enligt 1
kap. Il § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, bör
medlen beskattas hos förvärvaren på samma sätl som sker när fonden 5

avslår elt arv. Genom den ändring i lagen om allmänna arvsfonden som jag Prop. 1986/87: 164 nu förordar blir beslämmelserna i 1 § andra stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt lillämpliga även i della fall.

De tidigare nämnda lagrummen i lagen om bankrörelse, aktiebolagslagen och försäkringsrörelselagen, enligt vilka medel kan tillföras allmänna arvsfonden, är av en annan karaktär än sladgandel i lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Dessa associalionsrällsliga bestämmelser - liksom bestämmelsen i 11 kap. 13 § iredje stycket i den nya lagen om ekonomiska föreningar - föreskriver hur man skall förfara med medel som har skiftats ut vid likvidation men som inle lyfts av vederbörande aklieägare eller delägare. Del föreskrivna förfarandel är delsamma enligt alla lagarna. Har aklieägaren eller delägaren inle inom fem år efter del att slutredovisning lades fram på bolagsstämman eller föreningsstämman anmält sig för all lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förioral sin rätt till delta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade lillgångarna, kan domstol på anmälan av likvidatorerna förordna att medlen skall lillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall likvidationen fortsättas.

Enligt promemorian (s. 16 0 är det endast en obetydlig del av allmänna arvsfondens tillgångar som härrör från likvidalionsmedel. Bara undanlagsvis har del hänt atl större belopp har tillförts fonden på detla sätl. Därför är det - sett ur arvsfondens synvinkel - utan större betydelse om en möjlighet att avstå likvidationsmedel införs eller ej.

Del har emellertid inte visat sig föreligga någol påtagligt behov av en sådan möjlighet. Ett avstående skulle inte aktualiseras särskilt ofta och nästan alllid röra små belopp. För en aklieägare är del i allmänhel inle svårt atl undgå risken atl en likvidation genomförs utan hans vetskap. Han kan lätt försäkra sig om erforderlig information angående bolagets förhållanden, se l.ex. 13 kap. 14 § andra stycket och 9 kap. 9 § fjärde slyckel aktiebolagslagen. Härtill kommer att preskriptionstiden är så lång som fem år efter det att slutredovisning har lagts fram på bolagsstämman.

Om det införs en möjlighet för allmänna arvsfonden atl avslå medel, som har tillfallit fonden efter likvidation, så ligger det närmast lill hands alt medlen återgår till den person för vilken medlen avsattes vid likvidationen. En sådan ordning går dock inle fri från invändningar.

Framför allt kan mot en sådan möjlighet invändas all del från en aktieägares synpunkt måste framstå som egendomligt alt del skulle finnas ett undantag från preskriptionsregeln för det fall att medlen har tillfallit allmänna arvsfonden, dvs. att de i förhållande till de skiftade tillgångarna var att anse som ringa, men att preskriptionsregeln i andra fall skulle gälla utan inskränkningar. Det torde nämligen vara uteslutet att göra någol mer omfattande undantag från preskriptionsregeln. 1 normalfallet skall ju likvidationen återupptas, om skiftade medel inte lyfts inom femårsfrislen. Likvidationsförfarandet kan knappast få störas av en prövning av den ursprunglige aktieägarens rätt till de medel som skall skiftas pä nyii.

I vart fall kan del inte anses motiverat alt införa en ovillkoriig räll för en
aklieägare atl få tillbaka likvidalionsmedel som har tillfallit allmänna arvs
fonden. Någon form av skälighetsprövning måste ske. Man kan då fråga
sig efter vilka kriterier denna prövning skulle göras. I de allra flesta fall då 6

likvidationsmedel tillfaller allmänna arvsfonden torde della kunna återföras till någon försummelse från aktieägarens sida. För alt arvsfonden skulle avslå medlen till förmån för den försumlige måste rimligen krävas all försummelsen framsiår som i någol avseende ursäktlig. Om det dessutom rörde sig om ett inte alltför obetydligt belopp eller det förelåg några ömmande skäl, kunde etl avslående te sig motiverat. Antagligen skulle det emellertid med sådana kriterier endasl sällan komma i fråga all arvsfonden skulle avslå likvidalionsmedel.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört anser jag liksom remissinstanserna all det inle finns skäl att införa någon möjlighet för allmänna arvsfonden alt avstå medel som har tillfallit fonden i samband med likvidation.

Prop. 1986/87: 164

2.2 Rätt att överklaga kammarkollegiets beslut i ärenden som rör allmänna arvsfonden

Mitt förslag: Kammarkollegiets beslut i frågor om avstående av egendom som har tillfallit allmänna arvsfonden skall kunna överklagas till regeringen. I övrigt skall kollegiets beslut enligt lagen om allmänna arvsfonden inte få överklagas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 25-26).

Remissinstanserna: De instanser som har uttalat sig i frågan tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1 § förordningen (1986:600) med instruktion för kammarkollegiet och 18 § allmänna verksstadgan (1965:600) får kollegiets beslut överklagas hos regeringen, om inte annat framgår av någon särskild bestämmelse. Beträffande kammarkollegiets beslut om allmänna arvsfonden torde någon sådan särskild bestämmelse inte finnas.

Som framgår närmare av promemorian (s. 20) har riksdagen (prop. 1983/84; 120, KU 23, rskr. 250) antagit riktlinjer för en översyn av reglerna om räll atl överklaga ärenden lill regeringen. 1 enlighel härmed har i promemorian gjorts en genomgång av de olika slag av beslut som kammarkollegiet har att fatta angående allmänna arvsfonden. Genomgången visar atl dessa beslut till övervägande del har karaktär av förvaltningsåtgärder, där överklaganden inle kommer i fråga.

Av övriga beslut är flertalet s. k. partsbesked. Sådana beslut innebär inget egentligt avgörande utan bara alt en myndighel i egenskap av part i en fråga där det slutliga avgörandet tillkommer allmän domstol uttalar sin uppfattning om hur frågan skall avgöras (prop. 1985/86: 80 s. 51). Motpartens rätl skyddas i dessa fall genom det civilrätlsliga regelsystemet och möjligheten till domstolsprövning. Att partsbeskedet skall vara överklag-bart kan då i allmänhet inte anses erforderligt. Skälen för denna ståndpunkt har jag utvecklat i prop. 1985/86: 80 s. 51 f, som citeras i promemorian (s. 21 O- Det är alltså enligt min mening inle nödvändigt all sådana beslut av kammarkollegiet som bara innebär partsbesked får överklagas.

Enligt genomgången i promemorian finns det ytteriigare en kategori av

beslut som kammarkollegiet har atl fatta angående allmänna arvsfonden. Prop. 1986/87: 164

Efter regeringens bemyndigande beslutar kollegiel i vissa fall enligt 5 §

lagen om allmänna arvsfonden om avslående av arv som har tillfallit

fonden. Dessa beslut är av en annan karaktär än de lidigare nämnda. Här

är det inte fråga om parisbesked i den meningen att det slutliga avgörandet

av saken tillkommer allmän domstol. Del handlar om all avslå arv som har

konslalerats tillhöra fonden. Förutsättningarna för avståendet har i lagen

angivils så atl det i viss mån blir fråga om diskrelionära billighelsavgöran-

den. Övervägande skäl talar därför för att man behäller rätlen alt överklaga

lill regeringen i dessa fall.

2.3 Ikraftträdande

De nya regler som jag föreslår torde inte kräva nägra särskilda förberedel-seålgärder. Ändringarna i lagen om allmänna arvsfonden bör därför träda i kraft den 1 januari 1988.

1 enlighel med allmänna grundsatser bör begränsningen i rälten all överklaga kammarkollegiets beslut gälla endasl beslut som har meddelals efler del att de nya reglerna har trätt i krafl. I fråga om överklagande av tidigare meddelade beslut bör de äldre bestämmelserna gälla.

2.4 Kostnader och resursbehov

Om möjligheten atl överklaga kammarkollegiets beslut inskränks så som jag föreslår, kommer naiurligen behovet av resurser för att handlägga överklaganden att minska både hos kammarkollegiet och hos regeringen. Minskningen torde dock bli marginell.

En möjlighet för allmänna arvsfonden att avslå medel som har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo inverkar inle på fondens möjligheter alt fullgöra sin uppgift.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden.

4 Specialmotivering

13 §

Kammarkollegiets beslut i frågor om avstående av egendom som har tillfallit fonden får överklagas till regeringen. 1 övrigt får kammarkollegiets beslut enligt denna lag inte överklagas.

1 13 § har införts en ny bestämmelse om rätten att överklaga kammarkollegiets beslut i ärenden som rör allmänna arvsfonden. Endast kollegiets

beslut i frågor om avslående av egendom som har tillfallit fonden får Prop. 1986/87: 164 överklagas. Andra beslut som kammarkollegiet har att fatta enligt lagen om allmänna arvsfonden är inte överklagbara. Skälen för den nya ordningen framgår av avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen.

Enligt 5 § andra stycket lagen om allmänna arvsfonden fattas beslut om avstående av arv av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Regeringen har i en förordning (SFS 1978:738, senaste lydelse SFS 1984:539) bemyndigat kollegiet atl beslula om avstående av arv när någon har ansökt om att egendom skall avslås och värdet av egendomen enligt bouppteckningen inte överstiger 500000 kr. Om det i ett ärende uppkommer en fråga av särskild vikt från allmän synpunkt, skall kammarkollegiet dock med eget yttrande överiämna ärendet lill regeringen för avgörande.

Kammarkollegiets beslut i ärenden om avslående av arv som har tillfallit allmänna arvsfonden överklagas enligt paragrafen till regeringen. Förtärandet i övrigt vid överklagande regleras i förvaltningslagen (1986:223).

Del förhållandel atl andra beslut av kammarkollegiel rörande allmänna arvsfonden inte får överklagas innebär inte att den som är missnöjd med elt sådani beslut alltid måste finna sig i kollegiets ställningstagande. Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) utgör vissa av kollegiets beslut s.k. partsbesked. Innebörden av ett beslut av detta slag är alt kollegiet i egenskap av pari tar ställning i en fråga som slulligi avgörs av allmän domstol. Den som inte vill nöja sig med kollegiets beslut i en sädan fråga kan alltså underställa frågan domstolens avgörande.

14 §

Vad som sägs om egendom som har tillfallit fonden genom arv gäller också egendom som har tillfallit fonden enligt I kap. 11 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.

Paragrafen är ny. 1 den föreskrivs alt bestämmelser om egendom som har tillfallit allmänna arvsfonden genom arv skall tillämpas också på egendom som har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Vad som åsyftas är egendom som en utlänning efterlämnar här i rikel. Sådan egendom skall enligt I kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo lillfalla allmänna arvsfonden, om egendomen enligt lagen i den avlidnes hemland skulle tillkomma staten, en kommun eller en allmän fond eller inrättning.

Den nya paragrafen har lillkommii för att det inte skall råda någon tvekan om att det är möjligt att lillämpa reglerna i 5 & lagen om allmänna arvsfonden om avstående av arv även på egendom som har tillfallit fonden enligt I kap. 11 § lagen om internationella rätisförhållanden rörande dödsbo. Av paragrafens lydelse följer emellertid att också andra bestämmelser om arvfallen egendom gäller för egendom som har tillfallit fonden enligt den internationella lagen. Härvidlag torde paragrafen inte innebära någon nyhet i sak.

Om allmänna arvsfonden med stöd av 5 § avstår egendom som har

lillfallil fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rätisförhållanden Prop. 1986/87: 164 rörande dödsbo, sker ell förvärv för vilket arvsskatt skall utgå som om förvärvet har skett genom testamente efler den avlidne (se 1 § andra styckel lagen om arvsskall och gåvoskatt).

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredraganden har lagl fram.

Bilaga Prop. 1986/87: 164

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987'04-24

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, juslitierådet Sterzel, regeringsrådet Totlie

Enligt prolokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Severin Blomstrand.

Lagrådet lämnar förslagel utan erinran.

Innehåll Prop. 1986/87: 164

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Propositionens lagförslag ..................................... ... 2

Uidrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987 3

1 Inledning.......................................................... ... 3

2 Allmän motivering .............................................. 4

2.1 Möjligheter atl avstå medel som har lillfallil allmänna arvsfonden 4

2.2 Rätt all överklaga kammarkollegiets beslut i ärenden som rör allmänna arvsfonden ................................................................. 7

2.3 Ikraftträdande .................. ....................... 8

2.4 Kostnader och resursbehov .......................... ' 8

3 Upprättat lagförslag........................................... .. 8

4 Specialmotivering............................................... 8

5 Hemställan........................................................ 10

6 Beslut ............................................................. 10

Bilaga Utdrag ur lagrådels protokoll den 24 april 1987 11

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 '2