Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade uidrag ur regeringsprotokollet den 25 september 1986.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den som skall beiala ut ersättning för ett arbete kan enligt nu gällande beslämmelser vända sig till den lokala skattemyndigheten och få besked huruvida han är skyldig att göra skatteavdrag eller inte. Om han inte fullgör sin skyldighet alt göra skatteavdrag men har haft skälig anledning för sin underlåtenhet, kan den lokala skattemyndigheten vidare avstå från att ålägga honom betalningsskyldighet för den inte innehållna skatten. Några liknande möjligheter finns däremot för närvarande inte när det gäller skyldigheten att beiala socialavgifter. Som ett ytterligare steg i det sedan år 1985 samordnade systemet för uppbörd av källskatl och arbetsgivaravgifter föreslås nu bestämmelser som ger den lokala skattemyndigheten möjlighet att lämna förhandsbesked och efterge betalningsskyldighet också i fråga om socialavgifter.

Ett förhandsbesked skall under vissa förutsättningar vara bindande såväl vid bestämmande av socialavgifterna som vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst.

Eftergiftsmöjligheten skall avse arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter. Förslaget är inriktat på att eftergift skall kunna komma till användning när arbetsgivaren haft sådana skäl att inte uppfatta sig som arbetsgivare, att det för det allmänna rättsmedvetandet inte skulle framstå som rimligt att utkräva avgifterna.

I proposilionen läggs vidare fram förslag till vissa särskilda bestämmelser för arbetstagare som sysselsätts här i riket av en utländsk arbetsgivare. Förslaget innebär att en arbetstagare och en arbetsgivare får träffa avtal varigenom arbelsgivaren befrias från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och arbetslagaren åtar sig att betala egenavgifter för den ersättning som arbetsgivaren utger.

1 Riksdagen 1986/87. 1 samt. Nr 16

Rätlelse: S. 16 högerspalten rad 14 Står: slut Rättat till: sked

rad 19 .Står: he.<;liitel Rättat till- bp<:lfpHpt

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87:16

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

dels att 3, 31, 50 och 51 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 a-d §§, samt närmast före 22 a och 22 d §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Länsstyrelsens beslut enligt denna lag meddelas av den länsstyrelse till vilken uppbördsdeklarationen skall lämnas, om inte annat följer av 32 §.

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad, meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

Vad som i andra stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslul enligl 22 a § gälla uppdragsgivaren.

Förhandsbesked

22 a §

Den lokala skattemyndigheten får meddela förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter efler gemensam skriftlig ansökan av dem som har träffat eller avser att träffa avtal, enligt vilkel den ene (uppdragstagaren) moi ersättning skall utföra ett arbete åi den andre (uppdragsgivaren).

Sökandena skall lämna de uppgifier som behövs för ait eit förhandsbesked skall kunna meddelas. Om den lokala skattemyndigheten finner att den inie har tillräcklig grund för ait meddela ett förhandsbesked, skall ansökningen avvisas.

22 b §

Ett förhandsbesked skaU ange om
uppdragsgivaren blir skyldig att beta
la arbetsgivaravgifter eller inte och, i
den utsträckning dei år påkallat, de 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

grunder för beräkning av socialavgifier som kommer att gälla för uppdragstagaren.

22 c §

Ett förhandsbesked som har vim-nil laga kraft skall, om en av sökandena yrkar dei och beskedet är till-lämpligt, iakttas vid lillämpningen av bestämmelserna om arbetsgivaravgifter och egenavgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifier saml av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomsi enligi lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förhandsbeskedet gäller ersättning som utges sedan beskedet har meddelats men inte senare än ett år därefter.

Eftergift av betalningsskyldighet

22 d§

En arbetsgivares skyidighei att beiala arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersättning fär heh efterges, om han

1. inte insåg att han var arbelsgivare åt den som utförde del arbete för vilket han utgett ersättningen och

2. med hänsyn iill föreliggande omständigheter måsie anses ha saknat anledning räkna med att han var arbetsgivare.

Var den, med vilken arbelsgivaren har avtalat om arbetets utförande, när avtalet ingicks registrerad i del cenirala skatteregistret för betalning av preliminär A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om det finns förutsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges, även om del inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den lokala skattemyndigheten eller, i besvärsmål om skyldighet att beiala arbetsgivaravgifter, av besvärsinstansen.

31 § Bestämmelserna i 1-30 §§ gäller Bestämmelserna i 1-30 §§ gäller också redaravgift, om inte annat föl- också redaravgift, om inte annat följer av vad som föreskrivs 132-37 §§. jer av vad som föreskrivs i andra

stycket eller i 32-37 §§.

2 Förslag till Prop. 1986/87:16

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring' dels att 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

3 kap. 2a§

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som år bosatt utomlands eller är en ulländsk juridisk person anses som inkomst av annai förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som ulförls inom rikel sami arbetsgivaren och arbelslagaren Iräffal överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.

11 kap. 2 §2 Med inkomsi av anslällning avses den lön i pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar
betsmarknadsstöd ,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studie
stödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring.

' Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1986:162.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti-fionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarsplikliga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) limersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är alt hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket för arbete som någon utfört från någon annans räkning utan att vara ansläUd i dennes tjänsl gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomst av an-

ställning skall hänsyn tas till lön eller ställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäk- annan ersättning, som den försäk
rade har fått från en arbetsgivare, rade har fått från en arbetsgivare,
som är bosatt utom riket eller är ut- som är bosatt utom riket eller är ut
ländsk juridisk person, endast i fall ländsk juridisk person, endast i fall
då den försäkrade sysselsatts här i ri- då den försäkrade sysselsatts här i ri
ket eller tjänstgjort som sjöman om- ket och överenskommelse inte iräf-
bord på svenskt handelsfartyg. Vad fats enligt 3 kap. 2 a § eller då han
som sägs här skall inte gälla beträf- tjänstgjort som sjöman ombord på
fande lön till svenska medborgare, svenskt handelsfartyg. Vad som sägs
om svenska staten eller, där lönen här skall inte gälla beträffande lön
härrör från utländsk juridisk person, till svenska medborgare, om svenska
en svensk juridisk person, som äger staten eller, där lönen härrör från ut-
ett bestämmande inflylande över ländsk juridisk person, en svensk ju
den ulländska juridiska personen, ridisk person, som äger ett bestäm-
enligt av riksförsäkringsverket god- mande inflytande över den utland-
tagen förbindelse har att svara för ska juridiska personen, enligt av
tilläggspensionsavgiften. riksförsäkringsverket godtagen för-

bindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i rikel, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

20 kap. 2P Vid lillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

' Senaste lydelse 1985:87.

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Enligt 2 § andra stycket lagen Enligt 2 § andra stycket lagen

(1983:850) om undantag från vissa (1983:850) om undantag från vissa

bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid fillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst.

bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags beslämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst. Vid tilllämpning av sistnämnda bestämmelser gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Alt ersättning enligt 14 och 15 §§ lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare är att betrakta som inkomst av anställning vid tillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst framgår av 17 § nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst för år 1986 eller tidigare år.

1 kap.

2§>

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare. Vid tillämpning av denna lag gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifier frän arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked. Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen

(1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272)

m. m. Bestämmelser om betalning av arbetsgivaravgifter finns också i 18 § lagen

(1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

2 kap.

2§ En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgifl med 1,20 procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 2 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

svenska handelsfartyg i medeltal för svenska handelsfartyg i medeltal för
den 31 oktober de tre år som när- den 30 september de tre år som när
mast föregått det år då procentsat- mast föregått det år då procent-
serna fastställs. Hänsyn skall därvid satserna fastställs. Hänsyn skall där-
inte tas till fartyg med en brutto- vid inte tas till fartyg med en brutto
dräktighet understigande 300. Pro- dräktighei understigande 300. Pro
centsatserna beräknas med två deci- centsatserna beräknas med två deci
maler, maler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskall enhgt 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

4 §3 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp
gått till 1 000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, fill den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har eriagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rätfigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, lill den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationahtet,

10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 4 eller 5 § lagen
(1984:947) om beskattning av utländska forskare vid fillfälligl arbete i Sveri
ge inte utgör skattepliktig intäkt,

11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet.

I fråga om inkomst från fåmansförelag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

Senaste lydelse 1984:948. 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

3 kap.

Grunden för beräkning av avgift Grunden för beräkning av avgift

enligt 1 § 1 och 5-7 utgörs av in- enligt 1 § 1 och 5-7 utgörs av in
komst av annat förvärvsarbete som komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) avses i 3 kap. 2 eller 2 ö § lagen
om allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring.

Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

4 kap.
8 §5

Av influlna arbelarskyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs 8,7 procent till staten som bidrag till kosinader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspekfio-nens verksamhet och 54,3 procent till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret, som disponeras enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Återstoden av influtna arbetar- Återstoden av influtna arbetar-

skyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs skyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs
till en fond, benämnd arbetar- till en fond, benämnd arbetsmil-
skyddsfonden, vars tillgångar ;ö/onde«, vars fillgångar skall ut-
skall utgöra bidrag till göra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och in
formation beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och informa
tion beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts
enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. kosinader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda,

5. kosinader för arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet.

Influtna arbetarskyddsavgifter enligt 3 kap. 1 § förs i sin helhet till det särskilda konto som anges i första stycket.

5 kap.
1 §

Om eftergift i vissa fall av skyldighet ati betala arbetsgivaravgifter föreskrivs i 22 d§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frän arbetsgivare. Har den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) fillämpas beträffande befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgift för fill-läggspension gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas såvitt gäller 2 kap. 4 § och 3 kap. 4 § på ersättning som utgetts efter lagens ikraftträdande.

■•Senaste lydelse 1985:1006.

5 Senaste lydelse 1985:323. 12

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, eko
nomisk förening, fond,
stiftelse och annan ju
ridisk person än döds
bo,

c) fysisk person och
dödsbo, som bedrivit
rörelse eller jordbruk,
däri inbegripet skogs
bruk, i fråga om för
måner, som utgått från
sådan förvärvskälla,
samt

Vem uppgiflen skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skaU avse

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kommunal myndighet,

b) akfiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet, i fråga
om förmåner som ut
gått från sådan för
värvskälla.

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

5 Förslag till Prop. 1986/87:16

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)' dels att 44 och 75 §§ samt 85 § 1 mom. skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 86 a §, och anvisningar till 75 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44§ Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheler enligt bestämmelserna i 39-43 §§.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsstyrelsen vid fullgörande av ovannämnda övervakning.

På begäran av arbetsgivare eller På begäran av arbetsgivare eller

arbetstagare skall den lokala skatte- arbetstagare skall den lokala skatte
myndigheten å den ort, där arbetsgi- myndigheten lämna besked i frågor,
våren har sitt kontor eller lönen eljest som angår skyldigheten att verkstäl-
utbetalas, lämna besked i frågor, la skatteavdrag, beräknandet av så
som angå skyldigheten att verkställa dant avdrag eller fillämpningen i
skatteavdrag, beräknandet av så- övrigt av bestämmelserna i
dant avdrag eller tillämpningen i 39-43 . Sådana besked skaU med-
övrigt av bestämmelserna i delas av den lokala skattemyndighet
39-43 §§. hos vilken arbetsgivaren är registre-

rad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inle registrerad, meddelas besked av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt ulomlands eller är ulländsk juridisk person, fast driftställe här i rikel, meddelas beskedet av den lokala skatlemyndighelen i Stockholms fögderi. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten äger på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag.

75 §2 Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatl, som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet atl göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40 procent av den lön på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

Senaste lydelse 1979:489. 16

gotab Stockholm 1986 11934

Fråga om arbetsgivares betalningsskyldighet enligl första stycket skall prövas av den lokala skattemyndighet som avses i 44 § tredje stycket.

Fråga om arbetsgivares betalningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av den lokala skattemyndighet som har eller skulle ha utfärdat arbetstagarens skattsedel. Om arbetstagaren ej är känd, skaU dock frågan prövas av den lokala skattemyndighet som skaU debitera slullig skatt för arbetsgivaren för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts.

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underiåtenhet atl göra avdrag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debilerals för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skalt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgivaren, men före debileringen av slutlig skatl som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller lillkommande skatl som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde slyckel åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om del med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom.

(Se vidare anvisningarna.)

1 mom.-* Den lokala skaltemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas hos länsrätten genom besvär. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skalt, debitering eller jämkning av sådan skatl, verkställande av skatteavdrag och anstånd med inbetalning av skatt överklagas dock hos länsstyrelsen genom besvär.

1 mom. Den lokala skaltemyndighetens beslul enligl denna lag överklagas hos länsrätten genom besvär, om inte annat följer av andra siyckei. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslul om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkslällande av skatteavdrag och anstånd med inbelalning av skatt överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Vad som sagts nu gäller dock inle lokal skattemyndighets beslut med anledning även begäran enligl 44 § om besked angående skyldighelen att verkstäUa skatteavdrag.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

De allmänna ombuden får överklaga lokala skattemyndigheters beslut endast i fråga om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite har förelagts får inte överklagas.

Om en besvärshandling före besvärstidens utgång inkommit til! någon annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall de trots detta tas upp till prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.

86 a §

Ifråga om besvär över länsrättens eller kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om aUmän försäkring.

Anvisningar till 75 §

En arbetsgivare får anses ha hafi skälig anledning att underlåta skatteavdrag bland annat om förutsättning för eftergift föreligger enligl 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i fråga om arbetsgivaravgifterna för den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande såvitt angår

1. 44 § tredje stycket, i fråga om besked som begärts före ikraftlrädandet;

2. 85 § 1 mom. andra stycket, i fråga om beslut med anledning av sådan begäran om besked som gjorts före ikraftträdandet;

3. 86 a §, i fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet.

Lagrådsremiss med förslag om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor, m.m.

1 Inledning

En särskild utredare, regeringsrådet G. Björne, tillkallades i juni 1981 för alt se över debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter (socialavgiftsutredningen S 1981:04). Utredningen har avlämnat flera delbetänkanden som legat lill grund för en successiv reformering av avgiflsuppbörden. Här bör nämnas beiänkandei (Ds S 1983:7) Samordnad uppbörd av källskatl och arbetsgivaravgift som utgjorde underiag för statsmakternas beslut om ett nytl uppbördssystem för arbetsgivaravgifterna samordnat med skalleuppbörden (prop. 1983/84:167, SfU 28, rskr. 369). Del nya uppbördssystemet gäller sedan den 1 januari 1985.

Den samordnade uppbörden av preliminär A-skall och arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringen m.m. gäller i huvudsak formerna för arbetsgivarnas redovisning till myndigheterna och handläggningen inom myndigheterna. Ändring har således inte sketl i fråga om vilka företag eller enskilda som skall beiala arbetsgivaravgifter och göra avdrag för preliminär A-skatt resp. vilka som skall beiala egenavgifter och preliminär B-skatt.

En redogörelse för nuvarande regler beträffande arbetslagarbegreppet i socialförsäkringsrällslig och skatterättslig lagstifining bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Utredningen har i betänkandet (Ds S 1985:1) Företagarregistrering - klarare regler för socialavgifter lagl fram ett förslag till lag om företagarregistrering på skalle- och avgiftsområdet samt förslag till ändringar i lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen, lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, taxeringslagen (1956:623), TL, och uppbördslagen (1953:272), UBL. Under arbetet med det sist nämnda betänkandet har utredningen som underlag för sina ställningstaganden utarbetat en rättsfalls-sammanställning angående skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter enligt gällande rätl. Sammanställningen har publicerats i (Ds S 1985:2) Rättsfall angående socialavgifter.

En sammanfatining av utredningens förslag bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En inom socialdepartementet upprat- Prop. 1986/87:16 tad sammanställning av remissyttrandena bör i här aktuella delar fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

I det följande behandlar jag först frågan om reformbehovet, när det gäller att klargöra skyldigheten att erlägga socialavgifter. Jag lar därefter upp vissa av de förslag som socialavgiftsutredningen har fört fram. Vidare aktualiseras några smärre jämkningar av lagteknisk karaktär som inte har berörts av socialavgiftsutredningen.

I frågor som gäller UBL och TL har jag samråti med chefen för finansdepartementet.

2 Allmän motivering

2.1 Behovet av en reform

Den nuvarande ordningen för uttag av arbetsgivaravgifter föranleder inte någon tvekan om avgiftsskyldigheten i del stora flertalel fall, dvs. när det är fråga om sedvanliga anställnings- och uppdragsförhållanden. I dessa fall gör den som belalar ut ersättningen, arbetsgivaren, avdrag för preliminär A-skatt och betalar socialavgifter i form av arbelsgivaravgifter. Han fungerar alltså som arbetsgivare inom både socialförsäkrings- och skatteområdet.

Det finns emellertid en lång rad gränsfall där framför allt skyldigheten atl betala arbetsgivaravgifter men också skyldigheten att göra avdrag för preliminär skatt inte framstår lika klar. Del är till dessa fall som kritiken mot nuvarande system i huvudsak hänför sig.

Svårigheterna med nuvarande regler beror bl.a. på den brislande samordningen mellan skyldighelen alt göra skatteavdrag och skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Den som betalar ersällning för arbele är skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter i ett stort antal fall där den som ulför arbelet är arbetstagare men där skatteavdrag inte skall göras. Detta gäller t.ex. då utbetalaren inte är huvudarbetsgivare eller om ersättning belalas ut till en arbetstagare som har B-skattesedel.

Dessa skillnader är delvis en följd av att olika syften har legat till grund för lagstiftningen inom socialförsäkrings- och skatteområdet och alt reglerna i praxis tillämpats vid helt skilda förfaranden och av skilda myndigheter. Någon materiell samordning synes inte heller ha eftersträvats vid lagstiftningens tillkomst.

Det stora problemet med nuvarande system är emellerfid all tillämpningen av reglerna på förevarande områden, främst i fråga om skyldighelen att betala arbetsgivaravgifter för utgiven ersättning för arbele, i många fall är komplicerad och förutsätter att en rad olika omständigheter i det särskilda fallet beaktas. I fråga om källskatl har myndighelen vid utfärdande av skattsedel på preliminär skatt tagit ställning lill om skalleavdrag skall göras genom att besluta om A-skatt eller B-skatt. Då det gäller socialavgifter har utbetalaren däremoi att själv avgöra om beloppet för moltagaren utgör inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete enligl AFL.

I en rad fall har förelag och enskilda personer påförls arbelsgivaravgifter ' 20

trots att de varit övertygade om att den som för deras räkning utfört arbetet Prop. 1986/87:16 varit självständig företagare och alt socialavgifter för ersättningen skulle betalas av denne i form av egenavgifter. De faktiska förhållandena i dessa fall har växlat. Den som utfört arbetet har ofta uppträtt som egenföretagare med inregistrerad firma, företett B-skafiesedel och lämnat faktura avseende del utförda arbetet. Ibland har även regisirering lill mervärdeskatt förelegat. Den för vars räkning arbetet ulförls har i sädana fall inte haft någon skyldighel alt göra avdrag för skatt. Han har därför inte heller räknat med atl han skulle kunna anses som arbetsgivare när det gäller socialavgifterna.

Av det anförda framgår att svårigheterna med de nuvarande reglerna fill en del beror på bristande överensstämmelse mellan skyldigheten att göra avdrag för preliminär A-skatt och skyldigheten atl betala arbetsgivaravgifter. Men svårigheten för den enskilde atl avgöra om arbetsgivaravgifter kommer all utgå för en ersättning eller ej sammanhänger främst med att det inle ansetts möjligt att i lag på ett entydigl sätt definiera arbetsgivare/arbetstagarebegreppen och med att avgiftsbesluten fattas i efterhand utan möjlighel till bindande förhandsbesked. Avsaknaden av varje möjlighet att medge eftergift för arbetsgivaravgifter har vidare under senare år kommit att framstå som allt mer otillfredsställande och förhållandet har blivit särskilt uppmärksammat i några fall som rört mycket stora avgiftsbelopp.

Socialavgiftsutredningen har inriktat silt arbete på att genom relativt små ändringar i de materiella reglerna komma fill rätta med de största problemen. Utredningen har sökt åstadkomma en bättre samordning mellan skyldighet att göra avdrag för preliminär skatt och att betala arbetsgivaravgifter. Förslaget bygger på att man låter befintlig registrering inom skattesystemet ligga till grund för vissa rättsverkningar i fråga om skyldigheten all betala egenavgifter. Utredningen har också föreslagit vissa kompletterande regler om bl.a. förhandsbesked och eftergift.

Enligt utredningens förslag blir varje fysisk person som har B-skattesedel och är registrerad för redovisning av mervärdeskatt automatiskt också registrerad som företagare. En fysisk person kan vidare företagarregistreras efter ansökan om han har B-skattesedel och kan antas komma att förvärva en inte obetydlig inkomst av rörelse. Juridiska personer kan inte företagarregistreras.

Företagarregistrering i enlighel med ulredningens förslag innebär att nu
varande ordning, enligt vilken frågan om skyldighet att betala arbetsgivarav
gifter styrs enbart av socialförsäkringslagsliftningens arbetsgivare/arbetsta
garebegrepp, forlfarande skulle gälla för alla som inte är företagarregistre-
rade. Någon ändring sker således inte när ett uppdrag ges till en juridisk per
son eller en fysisk person, som har B-skattesedel men som inte har blivit fö-
retagarregistrerad. Inte heller ändras situationen för en person som har A-
skattesedel och detta gäller för övrigt oberoende av om denne är registrerad
fill mervärdeskatt eller inte. Det finns exempelvis rörelseidkare och jordbru
kare som är redovisningsskyldiga för mervärdeskatt men som vid sidan av
sin rörelse eller sitt jordbruk har så stora tjänsteinkomster att de ansetts böra
betala preliminär A-skatt. Den utformning som utredningen gett sitt förslag
innebär vidare som nyss antytts alt en företagarregistrering bara får direkta
rättsverkningar i fråga om enmansföretagare. 21

Remissinstanserna har i stort setl enhälligt tillstyrkt utredningens förslag Prop. 1986/87:16 i vad det gäller förutsättningarna för en automatisk företagarregistrering. Utredningens förslag att möjligheterna atl på ansökan erhålla företagarregistrering skall begränsas till skattskyldiga som skall betala B-skatl och kan antas förvärva en inle obetydlig inkomst av rörelse har däremot rönt kritik från åtskilliga remissinstanser; en sådan ordning bedöms som otillräcklig. Möjlighet att bli registrerad anses bl.a. böra finnas också för jordbrukare som har B-skattesedel men på grund av låg omsättning inte är registrerad fill mervärdeskatt liksom för jordbrukare och rörelseidkare som är registrerade till mervärdeskatt men filldelats A-skattesedel. Några remissinstanser anser att också juridiska personer bör omfallas av företagarregistrering. Många remissinstanser anser att utredningsförslaget är "ett första steg" eller "etl steg i rätt riktning". Ett fåtal remissinstanser är mer kritiska och ser förslaget som etl provisorium eller en nödlösning och förordar en ny utredning.

Jag har tagit intryck av att många remissinstanser har invändningar mot atl socialavgiftsutredningens förslag om företagarregistrering innehåller begränsningar vad gäller fysiska personers möjlighet atl bli företagarregistre-rade och framför allt mot att förslagel över huvud taget inte omfattar juridiska personer. Den huvudsakliga grunden för remissinstansernas kriiik är som jag uppfattar det atl man inte knutit skyldigheterna att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter närmare till reglerna för utfärdande av skattsedlar. Det är sålunda önskvärt att dessa skyldigheter direkt knyts till etl för alla parter lätt konstaterbart faktum.

Om man först ser till skatiesidan kan konstateras att det till A-skattesedlarna - i motsats till vad som gäller i fråga om B-skattesedlarna - inte f.n. är knuien någon rättsverkan i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och att delta har bidragit till en osäkerhet vid tillämpningen av UBL:s bestämmelser. Den som uppdrar ett arbete åt någon som uppvisar B-skattesedel skall med undantag för artistskatt inle göra skatteavdrag, oberoende av om den som utför arbetet gör det i egenskap av rörelseidkare eller såsom anställd hos den för vilkens räkning arbetet utförs. A-skattesedel ger däremoi inle motsvarande ledning i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag. Den som uppdrar ett arbete åt någon som har A-skattesedel skall göra skatteavdrag bara om han är huvudarbetsgivare eller utbetalar ersättning för sådant uppdrag som anges i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighei beiräffande vissa uppdragsersättningar, AUL. Önskemål och förslag om att skatteavdrag skall göras också på biinkomster, dvs. inkomster från andra än huvudarbetsgivaren, utöver vad som följer av bestämmelserna i AUL, har framförls i många olika sammanhang. Det finns enligt min mening starka skäl atl kombinera en reform i fråga om skyldigheten att betala socialavgifter med en reform beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag och knyta dessa skyldigheter till olika typer av skattsedlar. Härigenom får man klarare och entydigare regler i dessa avseenden än vad utredningsförslaget innebär.

Mot bakgrund av vad jag har sagt nu övervägs f.n. i regeringskansliel en
vidareutveckling av utredningsförslaget. Målsättningen är därvid bl.a. att se
över bestämmelserna om utfärdande av skattsedlar. Vidare bör en reform
på socialavgiftsområdet vara konkurrensneutral mellan fysiska och juridiska
personer samt mellan sådana personer inbördes. 22

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitl förslag, dock att utredningen närmast avsett möjligheten till förhandsbesked som ett komplemenl till sill företagarregistreringssystem.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har behandlat utredningens förslag om förhandsbesked är positiva. Det gäller bl.a. kammarrätten i Stockholm samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Göleborgs och Bohus län. Nägra remissinstanser anser att förhandsbesked bör kunna lämnas inom en vecka. Vidare framförs den åsikten att envar av parterna bör kunna ansöka om förhandsbesked. Riksskatteverket, RSV, har framhållit att utredningsarbetet i samband med förhandsbeskeden kommer att bli krävande.

Skälen för mitt förslag: UBL ger en arbetsgivare som är osäker på om han är skyldig att göra skatteavdrag eller inte två olika möjligheter att få besked om detta.

Den ena möjligheten är alt begära bindande förklaring från RSV. Det åligger RSV att efter framställning från länsstyrelse, lokal skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning därtill annars uppkommer meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet för uttagande av preliminär skatt samt om verkställande av skatteavdrag (72 § andra stycket UBL). Sådana ärenden skall avgöras inom RSV av en särskild nämnd, nämnden för rätts-ärenden. Talan får inte föras mot beslut som avser bindande förklaring.

Den andra möjligheten som åsyftas är att vända sig fill den lokala skatte- Prop. 1986/87:16 myndigheten. Den lokala skattemyndigheten på den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen annars utbetalas, skall på begäran av arbetsgivare eller arbetstagare lämna besked i frågor som angår skyldigheten atl verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39-43 §§ UBL (44 § tredje stycket samma lag). UBL innehåller däremot ingen bestämmelse om att dessa besked har bindande verkan. Det torde dock i praktiken vara så i de fall beskedet inneburit att skatteavdrag inte skall göras. Det beror på att bestämmelserna om arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt omfattar också ett oaktsamhetsrekvisit. Detta rekvisit kan naturligtvis inte anses vara uppfyllt om en arbelsgivare underlåtit att göra skatteavdrag i enlighet med ett besked som den lokala skattemyndigheten meddelat med stöd av 44 § UBL.

Har däremot den lokala skattemyndigheten i sitt besked sagt atl skatteavdrag skall göras men arbetsgivaren underlåtit detta får hans ansvarighet för arbetstagarens skatt prövas i vanlig ordning.

Situationen när det gäller besked om socialavgifter är f.n. en annan än den som redovisats beträffande skatteområdet.

Med stöd av bestämmelser i AFL och den numera upphävda lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter bemyndigades riksförsäkringsverket, RFV, att utfärda de närmare föreskrifter som behövdes för tillämpningen av nämnda lagar. Tillämpningsföreskrifterna ansågs endast kunna ges en generell innebörd, dvs. det skulle vara fråga om föreskrifter till allmän efterrättelse. RFV ansågs därför inte kunna med stöd av berörda bemyndiganden meddela förhandsbesked i det särskilda fallet.

Inte heller inom det nya systemet för en samordnad uppbörd av källskatl och arbetsgivaravgift finns möjlighet att meddela förhandsbesked i avgiftsfrågor.

Socialavgiftsutredningens förslag till en företagarregistrering syftar till alt en uppdragsgivare med ledning av uppdragstagarens skattsedel lätl skall kunna konstatera om han har skyldighet att göra skatteavdrag och beiala arbetsgivaravgifter eller inte. Den föreslagna företagarregistreringen säkerställer emellertid uppdragsgivaren mot senare krav på betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter endast om uppdragstagaren är en s.k. enmansföretagare. Är den registrerade en fysisk person, som utför arbetet med hjälp av sina anställda, har uppdragsgivaren inga garantier för att han inte senare bedöms ha varit arbetsgivare för dessa och därmed skyldig all betala arbelsgivaravgifter. Företagarregistreringen omfattar vidare inte juridiska personer. Den som uppdrar ett arbete fill en sådan person kan därför inle heller undgå risken att bli bedömd som arbetsgivare för dem som utfört arbetet såsom anställda av den juridiska personen.

Det är framför allt för att minska olägenheterna av denna begränsning av
företagarregistreringens effekter som socialavgiftsutredningen också öppnat
en möjlighet och skyldighet för de lokala skattemyndigheterna att lämna för
handsbesked i socialavgiflsfrågor på gemensam ansökan av uppdragsgivaren
och uppdragstagaren. Det är emellertid tydligt att en sådan möjlighet måste
finnas även i ett system i vilket företagarregistreringen vidgas betydligt i för- 24

hållande till ulredningens förslag. En annan sak är alt behovet av förhands- Prop. 1986/87:16 besked i ett sådant utvidgat system blir slarki begränsat.

Som framhållits förut har arbetet med en vidareutveckling av socialav-giftsulredningens förslag påbörjals inom regeringskansliel. Resultatet av detla arbete bör dock inte avvaktas när det gäller en sådan del av en kommande slörre reform som införandet av en möjlighet atl meddela bindande förhandsbesked i socialavgiftsfrågor. Det är ju framför allt utformningen av de nuvarande grunderna för skyldigheten alt betala socialavgifter som kräver att sådana besked kan lämnas. En möjlighel att meddela förhandsbesked i socialavgiftsfrågor bör därför öppnas snarast möjligt.

De fall i vilka ett behov av förhandsbesked kan uppkomma för en uppdragsgivare är då han skall Iräffa ett arbetsavtal med en uppdragstagare som är fysisk person och som anser att han är skyldig alt själv svara för socialavgifter och preliminär skatt. Ett förhandsbesked kan en uppdragsgivare ibland också anse nödvändigt när uppdraget skall ges lill en juridisk person. Som lidigare nämnts finns ju risken atl uppdragsgivaren senare bedöms ha varil arbetsgivare för dem som utfört arbetet såsom anställda hos uppdragstagaren. I de här angivna situationerna har uppdragstagaren däremot ett myckel begränsat intresse av att möjlighet fill förhandsbesked öppnas. Han ulgår ju från och kräver ersättning med hänsyn lill att han själv skall betala socialavgifter och preliminär skatt. Han är med andra ord i motsats till uppdragsgivaren i den situationen att han är ekonomiskt skyddad oberoende av vilken bedömning myndigheterna kan komma alt göra senare.

Här angivna förhållanden talar för att del borde vara möjligt för en uppdragsgivare att för egen del begära och få ett förhandsbesked i fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. En sådan ordning är dock av flera andra skäl inte lämplig.

För det första måste ett förhandsbesked i socialavgiftsfrågor ofta grundas på en mycket utförlig beskrivning av de omsiändigheter och villkor under vilka arbetet skall utföras. Särskilt viktigt är alt uppdragstagarens förhållanden redovisas på ett korrekt sätt. Detta förutsätter att både uppdragsgivaren och uppdragstagaren får redovisa sin uppfattning. Etl förhandsbesked som lämnades enbart på uppdragsgivarens begäran skulle vidare, och detta även om del formellt gavs rättsverkan endasl i fråga om uppdragsgivarens skyldighet, kunna ge inte önskvärda konsekvenser för uppdragstagaren. Ett förhandsbesked enligt vilket uppdragsgivaren förklaras skyldig att betala arbelsgivaravgifter skulle sålunda i praktiken innebära att uppdragsgivaren upplysts om att uppdragstagaren mot sin egen uppfattning skall ses som arbetstagare. Beskedet skulle kunna medföra att uppdragsgivaren avstod från atl ge något uppdrag utan att uppdragstagaren haft någon vetskap om vad som förekommit. Beskedet hade kanske för övrigt fått etl annat innehåll om uppdragstagaren fått redovisa sina synpunkter. Elt villkor måste därför i varje fall vara att ett förhandsbesked inte skall få ges utan atl uppdragstagaren lämnals lillfälle att yttra sig över uppdragsgivarens ansökan.

Jag delar emellertid utredningens uppfattning att man bör kräva atl parl
erna gör en gemensam ansökan .Härigenom ökar förutsättningarna att ge etl
snabbi förhandsbesked. En sådan ordning stämmer också bäst överens med
vad som bör gälla i fråga om den innebörd ett förhandsbesked bör ges. Etl 25

förhandsbesked bör sålunda ges rättsverkningar för båda parterna. En an- Prop. 1986/87:16 nan ordning skulle skapa både prakliska och processuella svårigheter och i vissa fall medföra att några socialavgifter över huvud taget inte betalades.

Om beskedel exempelvis innebär all uppdragsgivaren (arbelsgivaren) skall betala arbelsgivaravgifter bör beskedet i konsekvens härmed också fastslå all den andra parten (arbetslagaren) skall hänföra ersättningen till inkomsi av anställning enligt AFL och alltså inte är skyldig att betala socialavgifter. Innebär beskedet att uppdragsgivaren inte skall betala arbetsgivaravgifter bör i detta samtidigt anges all den andra parten skall räkna ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbele enligt AFL och därmed blir skyldig atl betala egenavgifter.

I ansökan bör parlerna så noggrant som möjligt ange villkoren för arbetet och arbetets uppläggning i övrigt samt parternas egen verksamhel. Om ansökan om förhandsbesked är ofullständig bör parlerna ges tillfälle att komplettera den. Den lokala skattemyndigheten bör ges möjlighet att avvisa en ansökan om förhandsbesked när tillräckligt underlag för ett ställningstagande saknas. Ett förhandsbesked kommer regelmässigt att få de rättsverkningar som anges i beskedel utan att någon av parterna gör något särskilt yrkande om detla. Man kan nämligen utgå från alt myndigheiema endast undantagsvis kan få anledning atl ifrågasätta en redovisning som parterna gjort i överensslämmelse med etl förhandsbesked. När så ändå någon gång sker bör det vara tillräckligt att en av parterna hänvisar till förhandsbeskedet för atl få detla beaklal av myndigheten.

Ett förhandsbesked bör vidare enligt min mening begränsas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivs om förhandsbesked som lämnas enligl lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Jag föreslår därför att ett förhandsbesked i fråga om skyldigheten att betala socialavgifter skall gälla beträffande ersättning som utges efter det att beskedet meddelals men inte senare än ett år därefler. I den nämnda lagen finns också en bestämmelse om alt ett förhandsbesked upphör alt gälla vid författningsändringar som påverkar den fråga som beskedet avser. Om man sätter en tidsgräns på etl år synes man dock kunna avstå från att ha någon motsvarande föreskrift i fråga om förhandsbeskeden beträffande socialavgifterna. Då detta enligt min mening förenklar tillämpningen föreslår jag inte någon föreskrift av detta slag.

De småhusägare och lägenhetsinnehavare som omfattas av bestämmelserna i lagen (1983:850) om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) berörs inle av mitt förslag om förhandsbesked i de situafioner som avses i den lagen. I det fall betalning för ett arbete eriäggs mot en faktura som innehåller uppgift om utställarens registreringsnummer till mervärdeskatt och mervärdeskattens belopp eller uppgift om att utställaren är skyldig atl betala B-skatt skall således också i fortsättningen gälla att de socialavgifter som belöper på ersättningen skall betalas av utställaren av fakturan i form av egenavgifter.

För att en ordning med förhandsbesked skall fungera på ett tillfredsstäl
lande sätt förutsätts bl.a. att den lokala skallemyndigheten kan lämna svar
ulan någon slörre lidsuldräkl. I vilken mån detla i prakliken också kan bli
möjligt blir i huvudsak beroende av i vilken utsträckning institutet kommer 26

atl utnyttjas och hur pass ingående den lokala skattemyndigheten skall undersöka ett uppdragsförhållandes rätta innebörd.

Del är nalurliglvis inte möjligl all förulsäga i vilken omfattning institutet kommer att utnyttjas. Mycket beror på vilken publicitet det kommer all få och hur det kommer att uppfattas. Skulle den uppfattningen bli utbredd atl det enda sättet atl skydda sig på är alt alltid begära förhandsbesked kan en viss fidsutdräkt uppkomma. Men man måste då hålla i minnet all del här är fråga om en provisorisk reform och atl elt enklare syslem bör kunna lillämpas inom en relativt nära framtid.

När det gäller frågan hur pass ingående den lokala skattemyndigheten skall undersöka ett uppdragsförhållande blir utgångspunkten i försia hand hur parternas skriftliga redovisning i ansökningen har gjorts. Enligl min mening torde det ofta bli ofrånkomligt atl komplettera sökandenas redogörelse med förfrågningar och vissa undersökningar. Man måsle sålunda räkna med att det inte sällan kommer att ta viss tid att lämna ett förhandsbesked. Jag är medveten om att det finns en risk för alt det kan skapa irritation om förhandsbeskeden inte kan lämnas så snabbt som parterna önskar. Å andra sidan är det enligt min mening en så allvariig brist att förhandsbesked inte f.n. kan lämnas att detta får bli avgörande för mitt ställningslagande.

Det förslag om möjlighet lill förhandsbesked som jag nu redovisat fordrar nya författningsbestämmelser på såväl socialavgifts- som förmånssidan. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen (avsnitt 4.1 - 4.3).

Prop. 1986/87:16

till de värsta olägenhelerna av en oformlig lagstiftning. Det finns därför, en- Prop. 1986/87:16 ligt kammarrättens mening, goda skäl alt införa bestämmelser om eftergift även om det vore naturligare att det sker i samband med en översyn av skalle- och avgiftslagstiftningen i stort. RSV, som inte motsätter sig förslaget, framhåller att bestämmelserna bör tillämpas restriktivt. Länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser att det kan vara rimligt atl i vissa fall låta bli att fastställa avgifter men för detta bör inte beteckningen eftergift användas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att utredningens förslag om eftergift inte bör genomföras eftersom det kan få förödande konsekvenser för revisioner av förelag med grå arbetskraft. SACO/SR, LRF, SAF, Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundel och SHIO-Familjeföretagen är posiliva till förslagel om eftergift.

Skälen för mitt förslag: Enligt UBL (75 §) är en arbetsgivare, som utan skälig anledning underlåter att göra skatteavdrag på arbetstagares lön, ansvarig för arbetstagarens skatt till ett belopp som svarar mot vad han underlåtit all dra av. Om arbetsgivaren inte haft skähg anledning för sin underlåtenhet är det den lokala skattemyndigheten som skall ålägga arbetsgivaren betalningsskyldighet för beloppet. Som synes innebär denna beslämmelse att någon ansvarighet inte inträder om arbetsgivaren har haft skälig anledning att underlåta skatteavdrag. När den lokala skattemyndigheten prövar frågan om en arbetsgivares ansvarighet och därvid finner att han haft skälig anledning för sin underlåtenhet, kan dock sägas att bestämmelsen i prakliken innebär att myndigheten efterger arbetsgivarens betalningsskyldighet för skatten.

Någon motsvarande möjlighet att efterge en arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter finns inte enligt nu gällande bestämmelser. Detta sammanhänger med principerna för socialförsäkringssystemet och dess finansiering genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Enhgt detta system har förutsatts att den som i egenskap av arbetsgivare betalar ul en ersättning (lön) skall betala de arbetsgivaravgifter som behövs för atl finansiera de sjukförsäkrings- och pensionsförmåner som mottagaren (arbetstagaren) får lillgodoräkna sig på grund av ersättningen. Skall mottagaren på grund av att han är rörelseidkare hänföra ersättningen till inkomst av annat förvärvsarbete anses denne på samma sätt vara ovillkorligt betalningsskyldig för de egenavgifter som svarar mot de nämnda förmånerna.

Avsaknaden av en möjlighet alt medge eftergift för arbetsgivaravgifter
har under senare år kommit atl framslå som alll mer otillfredsställande och
blivit särskilt uppmärksammad i några fall som rört mycket stora belopp.
Vad som numera också bidrar lill atl framhäva skillnaden mellan arbetsgi
varnas ansvarighet för källskatl och arbetsgivaravgifter är det fr.o.m. år 1985
införda systemet med en samordnad uppbörd av källskatten och arbetsgivar
avgifterna. Det är därmed en och samma myndighet som samtidigt har att
pröva en arbetsgivares ansvarighet för både källskatl och avgifter. Om det
vid en sådan prövning anses att arbetsgivaren har haft skälig anledning att
uppfatta arbetslagaren som rörelseidkare och att han på grund därav inle är
ansvarig för dennes skatt är det förståeligt att det ses som en allvarlig brist
atl kravet på arbetsgivaravgifterna ändå måste stå kvar. Del är emellertid
inle bara synpunkter av detta slag som lalar för alt också samordna källskat- 28

ten och arbetsgivaravgifterna i vad del gäller eftergiftsbestämmelser. Som Prop. 1986/87:16 kommer att framgå av det följande gör också de nyss föreslagna bestämmelserna om förhandsbesked det önskvärt atl en möjlighet öppnas att även medge eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter.

Frågan om behovet av eftergiftsregler beträffande arbetsgivaravgifter har behandlats av socialavgiftsutredningen. De av utredningen föreslagna bestämmelserna om eftergift skall främsl ses mot bakgrund av att företagarregistreringen enligt utredningens förslag har rättsverkan endasl i fråga om den registrerade själv. Beslämmelser om eftergift behövs därför särskilt för att i möjligaste mån utjämna de skillnader i konkurrenshänseende som annars skulle kunna uppkomma mellan enmansföretagare och dem som bedriver sin uppdragsverksamhet med hjälp av anställda.

En möjlighet att efterge betalningsskyldigheten för arbetsgivaravgifter behövs emellertid inle bara i samband med en reform av del slag som socialavgiftsutredningen föreslagil. Del har blivit allt tydligare att man för att undvika stötande effekter vid tillämpningen av bestämmelserna om socialavgifter behöver en möjlighet alt avstå från åläggande av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter i likhei med vad som gäller vid lillämpningen av UBL;s bestämmelser om arbetsgivares ansvarighet när föreskrivet skatteavdrag inte görs. Såvitt nu går atl bedöma kommer del all finnas behov av en sådan möjlighel även om man senare inför en registrering för företagare och företag. I princip blir skillnaden endast den att tillämpningen av en möjlighet till eftergift kommer all aktualiseras i långt mindre ulslräckning sedan en sådan registrering införts.

Avsaknaden av en möjlighel alt efterge arbetsgivaravgifter kommer atl bli minsl lika framträdande om man inför föreskrifter om förhandsbesked. Del kommer nämligen alt uppstå fall där parlerna uppfattar situationen som sådan att något förhandsbesked inle behöver inhämtas och där parlerna hafl skälig anledning för sin uppfattning.

Införandel av förhandsbesked förutsätter enligt min mening bestämmelser om eftergift även från en annan synpunkt. En förutsättning för att etl förhandsbesked skall få bindande verkan är att de förhållanden och villkor som legat till grund för myndighelens ställningslagande överensstämmer med vad som i prakliken kommii all gälla. Del ligger i sakens natur att del ibland kan komma atl föreligga skillnader som medför en annan bedömning än den som gjorts enligt förhandsbeskedet. Om beskedet inneburit att arbetsgivaravgifter skall belalas är det då lämpligt alt del finns en möjlighet att efterge arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Till vad som har sagts nu kommer att det enligt UBL finns möjlighet att
undvika betalningsskyldighet för en arbetsgivare som inte gjort föreskrivet
skatteavdrag men haft skälig anledning för sin underlåtenhet. Avsaknaden
av motsvarande möjlighet beträffande arbelsgivaravgifterna har blivil sär
skilt markant sedan uppbörden av källskatl och arbetsgivaravgifter fr.o.m.
år 1985 samordnats för att ombesörjas av en och samma myndighel, den lo
kala skattemyndigheten. Jag anser all det är uppenbari all myndigheterna
vid tillämpningen av UBL:s beslämmelse om arbeisgivares ansvarighel för
källskatl kan påverkas av alt arbelsgivaren inle under några omsiändigheler
kan undgå betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifterna. Risk finns sålunda 29

för all möjligheten alt fria arbetsgivaren från ansvarighet för källskatl blir Prop. 1986/87:16 för snävt lillämpad.

Den möjlighet som finns enligt UBL att undvika betalningsskyldighet för en arbetsgivare som inte gjort föreskrivet skatteavdrag grundas på en bestämmelse i 75 § första stycket som innebär att arbetsgivaren inte är ansvarig för skatl som rätteligen skulle ha innehållits, om han haft skälig anledning underlåta att göra skatteavdrag.

Beslämmelser som skall göra del möjligl att när skäl föreligger undanta en arbetsgivare från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter bör uppenbarligen konstrueras på ett annat sätl. Vad som främst lalar för della är att arbetsgivaravgifterna grundas på arbetsgivarens egen avgiftsskyldighei medan hans ansvarighet för icke innehållen skatt endast är en solidarisk betalningsskyldighet för annans skall. Elt annal förhållande som också bör uppmärksammas är att UBL;s och socialförsäkringslagstiflningens arbetsgivare-/arbetstagarebegrepp inte är identiska och alt detta i det särskilda fallel kan medföra att skyldighel att betala arbelsgivaravgifter föreligger medan del inte finns någon principiell skyldighet att göra skatteavdrag på grund av att det inte är fråga om ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande enligt UBL;s bestämmelser.

En utgångspunkt för de följande övervägandena måste emellertid vara atl förutsättningarna för att undgå betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter och icke innehållen skatt är desamma, om man bortser från de speciella förhållanden som följer med att en arbetsgivare kan befrias från betalningsskyldighet för källskatl på grund av missuppfattning angående huvudarbetsgi-varbegreppet eller arbetstagarens skallsedel. För detla krävs sålunda att innebörden av bestämmelsen i 75 § första slycket UBL jämkas något. Med en sådan jämkning skall enligl vad nyss sagts inte följa att tillämpningen av en av befrielsereglerna alltid skall medföra att arbetsgivaren blir fri från betalningsskyldighet både vad gäller arbetsgivaravgifter och icke innehållen skatl. Det kan nämligen tänkas uppkomma fall där del bara finns skäl atl befria från betalningsskyldighet för underlåtenheten att göra skatteavdrag. Arbetsgivare/arbetslagareförhållandei kan sålunda ha stått hell klart för arbetsgivaren men denne har på etl sådant sätt bibringats uppfaltningen alt arbetslagaren haft B-skattesedel eller annan som huvudarbetsgivare att han inle bör vara belalningsskyldig för den icke innehållna skatten. 1 andra fall bör en tillämpning av befrielseregeln kunna innebära, atl skäl som godlas för att inte ålägga betalningsskyldighet på grund av elt av åliggandena även godlas i fråga om del andra. Vid tillämpningen av befrielsereglerna skall sålunda inle behöva tas någon hänsyn till den skillnad som finns mellan uppbördslagens och socialförsäkringslagsliflningens arbetsgivare/arbetstagarebegrepp.

2.3.2 Förutsättningarna för eftergift och eftergiftsbestämmelsernas utformning

Fråga är då under vilka förhållanden man bör kunna undanta en arbetsgivare

frän skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Det kan härvid fastslås atl 30

del inle nu är fråga om eftergiftsregler som skall kunna tillämpas av det skäl- Prop. 1986/87:16 et alt en arbelsgivare visar sig ha svårighet atl betala avgifterna. Reglerna skall inriklas på att man skall kunna avslå från krav på belalning när arbetsgivaren haft sådana skäl för att inte uppfatta sig som arbetsgivare atl det för det allmänna rättsmedvetandet inte skulle framstå som rimligt atl utkräva avgifterna.

Om man inför en möjlighet för uppdragsgivarna atl lillsammans med uppdragstagarna få förhandsbesked huruvida skyldighel atl betala arbetsgivaravgifter föreligger eller inte i det särskilda fallet, bör del vara en grundläggande förutsätlning för att eftergift skall kunna medges, all uppdragsgivaren haft mycket tunga skäl för att inte anse sig behöva begära ell bindande besked eller annars vända sig till den lokala skattemyndigheten för råd i frågan. Förhållandena skall med andra ord ha varil sådana atl en begäran om bindande besked framslod som opåkallad. Fråga är då när en uppdragsgivare skall kunna anses ha varit i en sådan situation. Något enlydigl svar kan uppenbarligen inle ges på denna fråga.

I princip bör enligl min mening krävas att uppdragsgivaren kontrolleral all uppdragstagaren är registrerad till mervärdeskall och har B-skattesedel. Visar kontrollen alt uppdragstagaren har A-skattesedel måste uppdragsgivaren - om han inte vänder sig till den lokala skattemyndigheten för att få erforderiig upplysning - anses vara skyldig utgå från att arbetsgivaravgifter skall betalas. Delsamma bör gälla om uppdragstagaren inte är registrerad till mervärdeskalt trots att arbetet är mervärdeskalteplikligt. Uppdragsgivaren bör vidare kunna visa, eller bör det i varje fall av omständigheterna framgå, atl han sett uppdraget reglerat med utgångspunki i att uppdragstagaren är skyldig att själv svara för betalningen av socialavgifter och preliminär skatl. Alt della varil förhållandet kan stödas av att uppdragstagaren debiterat mervärdeskall och av all ersättningen avvägts med hänsyn lill atl arbetet ansågs uppdragel lill en rörelseidkare med kostnader för bl.a. socialavgifter. Ell stöd kan också vara atl uppdragstagaren åberopat sin registrering till mervärdeskatt och B-skattesedel. Det bör vidare också krävas att arbelet utförts under förhållanden som inte alltför mycket skiljer sig från vad som skulle varil fallel om arbetstagaren verkligen drivit rörelse. Har uppdragstagaren exempelvis utfört samma arbete som uppdragsgivarens övriga personal och på samma plals och under samma förhållanden som de, bör uppdragsgivaren inte kunna anses hafl lillräckliga skäl för att underlåta att få frågan närmare prövad.

En ytterligare fråga är i vilken utsträckning uppdragsgivarens erfarenhe
ler av hithörande frågor skall vägas in vid bedömningen av hur pass lunga
skälen för hans underlålenhel skall anses ha varit. Del är tydligt att man inte
kan komma ifrån ett sådant hänsynstagande. Den som endast ger etl upp
drag någon enslaka gång har självfallet normall inle samma förutsättningar
alt bedöma förhållandet och behovet av bindande besked som den som dri
ver en verksamhet som i slörre eller mindre utsträckning kräver atl arbeten
läggs ut till utomstående. Man bör således kunna ta hänsyn till vilken erfa
renhet och vilka förutsäUningar i övrigt som uppdragsgivaren hafl. Del bör
framhållas alt det vid denna jämförelse inte avsetts att föra tankarna till små
hus- och lägenhetsägarna och de uppdrag om reparalion m.m. på fastighet-

erna och lägenheterna som dessa uppdragsgivare kan ge. Småhus-och lägen- Prop. 1986/87:16 hetsägarna undgår ansvarighet för både arbetsgivaravgifter och källskatl, om de iakttar bestämmelserna i lagen (1983:850) om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Någon skyldighet att göra skalleavdrag eller alt beiala arbetsgivaravgifter kan dessa uppdragsgivare sålunda inle få om de belalar ersättningen mot faktura som innehåller uppgifl om bl.a. uppdragstagarens registreringsnummer till mervärdeskatt eller uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skalt. Finns sådan uppgift är det uppdragstagaren som skall beiala socialavgifterna. Dessa speciella regler skall självfallel dock inte utesluta att en småhus- eller lägenhetsägare medges eftergift under de förutsättningar som redovisats tidigare.

En särskild fråga är om man under nu angivna förutsättningar skall kunna medge eftergift ulan hänsyn till vilka möjligheter att betala avgifterna som arbetsgivaren har. Denna fråga sammanhänger med överväganden av annat slag, som bl.a. gäller kronofogdemyndigheternas möjligheter att avslå från indrivning av sociala eller arbelsmarknadsekonomiska skäl. En utredning angående frågor av detla slag görs för närvarande av skatleindrivningsutred-ningen (B 1981:02). En arbeisgivares möjlighet atl få eftergift bör därför inle bli beroende av vilka möjligheter han har alt betala avgifterna.

Den möjlighet lill eftergift som jag hittills behandlat har främst haft sikle på uppdrag lill enmansföretagare, dvs. fysiska personer som åtar sig och själva utför ell arbele. Del återstår att bedöma hur frågan om eftergift skall ses när ett arbele har uppdragils åt en fysisk person som utfört arbelet genom personer såsom anslällda hos honom eller åt en juridisk person.

När en uppdragstagare inte själv utför arbelet, något som ju för övrigl alltid är fallet då uppdragstagaren är en juridisk person, kan uppdragsgivaren inle bortse från risken alt myndigheterna kommer att finna att arbetet utförts under sådana förhållanden och på sådana villkor all han varil arbetsgivare för den som ulföri arbelet i enlighel med det arbetsgivare/arbetstagarebegrepp som gäller enligt socialförsäkringslagstiftningen. Uppdragstagaren anses då med andra ord endasl ha förmedlat arbetskraft. Har uppdragstagaren, om han var en fysisk person, själv deltagit i arbelet, uppfattas han som en s.k. mellanman, som har de andras uppdrag att förelräda dem.

Förhållandena i de nu angivna fallen är enligt vad det visat sig inte sällan
sådana atl del framslår som uppenbart att uppdragsgivaren måste ha insett
att del varit fråga om elt arbetsförmedlings- eller mellanmansfall. Det finns
å andra sidan exempel på fall där frågan om uppdragsförhållandels innebörd
måst beslämmas av myndigheterna efler myckel subtila avvägningar med
hänsyn lill bl.a. omsländighclerna vid arbetets ulförande och sättet för be
räkningen av ersättningen. När det gäller en möjlighet lill befrielse måste i
en bedömning av uppdragsgivarens skäl för all inle vända sig lill den lokala
skattemyndigheten för upplysning i frågan dessutom vägas in betydelsen av
uppdragstagarens status. Är uppdragstagarna välrenommerade aktiebolag
eller ekonomiska föreningar har uppdragsgivarna givelvis mindre anledning
atl ifrågasätta uppdragels innebörd än när arbelel uppdras ål fysiska person
er eller handelsbolag. När det gäller handelsbolag blir kravet på upp
märksamhel om uppdragels innebörd från uppdragsgivarens sida särskilt
slort om det endasl är delägare som utför arbelel. Del har nämligen visat sig ' 32

att handelsbolagsformen i sådana fall inte sällan används trots att det är fråga Prop. 1986/87:16 om i och för sig klara anställningsförhållanden. Del kan konstaleras alt en uppdragsgivares möjlighet att i dessa fall inse eller ifrågasätta uppdragets innebörd försvåras av att uppdragstagaren själv uppträder som arbetsgivare för dem som skall göra arbetet. Som jag förul nämnt finns det dock exempel på fall där det framstår som uppenbart atl uppdragsgivaren måste ha insett atl det varit fråga om ett anställningsförhållande eller i varje fall med lite uppmärksamhet bort förstå att det kunde vara fråga om ett sådant förhållande.

Mot bakgrund av vad som sagts nu synes en bestämmelse om eftergift av arbetsgivares betalningsskyldighet i sin huvuddel böra utformas så att den ger en generell beskrivning av förutsättningarna för eftergift samfidigl som det i en föreskrift i anslutning till denna huvudbestämmelse anges vad som särskilt förutsätts om uppdragstagaren varit en enmansföretagare.

Vad först gäller den generella bestämmelsen bör förutsättningen för eftergift kunna anges i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Grundförutsättningen bör sålunda vara att uppdragsgivaren inle insett all han var arbetsgivare. Vad gäller utredningens förslag, att uppdragsgivaren inte heller skäligen bort inse att han var arbetsgivare är det dock enligt min mening påkallat med en viss skärpning. I denna del bör förutsättningen i stället anges vara, att uppdragsgivaren med hänsyn fill föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning räkna med att han var arbetsgivare.

Det återstår därmed att också säga några ord om den anslutande särskilda föreskriften. Enligt vad som sagls förut måsle i princip krävas att arbetsgivaren kontrollerar vilken skattsedel uppdragstagaren har. Har uppdragstagaren en A-skattesedel får uppdragsgivaren räkna med att han är skyldig atl betala arbetsgivaravgifter och all han regelmässigl bara kan undgå belal-ningsskyldighet om han kan få ett förhandsbesked om att han inte skall betala arbetsgivaravgifter. Uppdragsgivaren får med andra ord anses ha en undersökningsplikt. Eftersätter han den och visar det sig att uppdragstagaren hade A-skattesedel måste han räkna med alt inte kunna undgå sin betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter. Viss möjlighet alt bortse från en sådan underlåtenhet bör dock finnas. Så bör kunna ske om underlåtenheten kan antas ha sådant samband med uppdragsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller med detta jämföriigt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma bör kunna gälla om underiåtenheten framstår som ur-säklhg med hänsyn till uppgifter eller upplysningar som uppdragstagaren har gett. I detta avseende bör med andra ord en tillämpning kunna ske i enlighet med vad som bl.a. gäller i fråga om eftergift enligt 14 § AUL. För att beskriva den här angivna förutsättningen för eftergift och möjligheten att i vissa fall bortse från en uppdragsgivares underlåtenhet att kontrollera uppdragstagarens skattsedel bör det vara tillräckligt att i den särskilda föreskriften ange, att eftergift får medges endast om särskilda skäl föreligger när det visar sig att uppdragstagaren var registrerad lill betalning av A-skatt.

Om man inför möjlighet till eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgi
varavgifter under de nu redovisade förulsällningarna uppkommer frågan,
om del allmännas fordran på socialavgifter därmed skall få falla bort helt 33

eller om en molsvarande betalningsskyldighet bör åläggas uppdragstagaren. Prop. 1986/87:16 Om detta kan följande sägas.

När situationen är sådan att förutsätlning för eftergift bedöms föreligga kommer bakgrunden regelmässigt vara den att både uppdragsgivaren och uppdragstagaren utgått från att uppdragstagaren själv skall svara för sin preliminära skatt och betalningen av socialavgifterna. I sådana fall har uppdragstagaren i allmänhet också beräknai sin ersättning med hänsyn till kostnaderna för dessa avgifter. När del förhåller sig på delta sätt och arbetsgivaren fär eftergift av sin betalningsskyldighet, ligger det närmast till hands alt uppdragstagaren får betala socialavgifter - egenavgifter - i enlighet med vad som skulle gällt, om uppdraget haft den innebörd som parterna velat ge det. Införandet av en sådan ordning förutsälter emellertid ingående överväganden, som inte kan göras i detta sammanhang. Det synes också önskvärt att man får en viss erfarenhet av tillämpningen av de bestämmelser om förhandsbesked och eftergift som nu föreslås innan man tar ställning till en sådan reform. Något förslag enligt vilket betalningsskyldigheten kan överflyttas från arbetsgivaren till dennes motpart läggs därför inte fram nu.

2.3.3 Behörighet att pröva fråga om eftergift, m.m.

Det återstår nu närmast att bl.a. bedöma vem som skall pröva fråga om eftergift.

Enligt socialavgiftsutredningens förslag skall de bestämmelser om eftergift som utredningen föreslagit tillämpas av den lokala skattemyndigheten. Myndighetens beslut får överklagas hos länsrätten.

Den av utredningen föreslagna ordningen skall bl.a. ses mot bakgrund av ulredningens förslag i övrigt. Eftergiftsbestämmelserna är sålunda i utredningens förslag ett nödvändigt komplement till bestämmelserna om en företagarregistrering som skall administreras av de lokala skattemyndigheterna. Möjligheterna att meddela eftergift är med andra ord en del av systemet med företagarregistrering. Med detta följer att det knappast finns utrymme för någon annan lösning än att låta en och samma myndighet handlägga både registrerings- och eftergiftsfrågorna.

Det bör inför en bedömning först erinras om vad prövningen av en eftergiftsfråga innebär. Det skall sålunda prövas om den som faktiskt befunnits vara arbetsgivare kan anses ha haft sädana skäl för att bedöma förhållandet på annat sätt att han bör befrias från sin betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifterna.

Det ankommer enligt gällande bestämmelser på den lokala skattemyndigheten att avgöra om den som uppdragit elt arbete är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för den utgivna ersättningen. Den lokala skaltemyndigheten skall samtidigt också bedöma om det förelegat skyldighet att göra skatteavdrag. När det gäller sistnämnda fråga är bestämmelserna utformade så att den lokala skattemyndigheten får ålägga betalningsskyldighet endast om arbetsgivaren utan skälig anledning underiåfit att göra skatteavdrag. I annat fall är arbetsgivaren inte ansvarig för källskatten.

Som har sagts tidigare bör eftergiftsregler i huvudsak vara gemensamma i
fråga om källskatl och arbetsgivaravgifter. Det synes å andra sidan varken 34

finnas skäl eller vara en praktisk lösning att ändra UBL:s föreskrift så alt den lokala skattemyndigheten inte i fortsättningen kan underlåta att ålägga betalningsskyldighet för icke innehållen skall när myndigheten finner alt arbetsgivaren haft fullgoda skäl för sin underlåtenhet. Det skulle nämligen med lanke på både den lokala skattemyndighetens prövning och del processuella förfarandet vara mindre lämpligt att avskilja frågan om eftergift från bedömandet huruvida ell arbetsgivare/arbetstagareförhållande förelegal eller inle.

Om man därför utgår från atl den lokala skattemyndigheten även i fortsättningen skall kunna avstå från att ålägga betalningsskyldighet för källskatl när skäl föreligger följer av den samordning som finns mellan källskatten och arbetsgivaravgifterna alt den lokala skattemyndigheten också bör kunna avslå från atl kräva ul avgifierna. Så som bestämmelserna om eftergift avses bli utformade bör de kunna lillämpas på elt sådant sätt att kravet på enhetlighet blir lillgodoseil. 1 del följande (avsnill 2.6.2) återkommer jag lill hur en viss jämkning av ansvarighelsregeln i 75 § UBL bör åsladkommas.

Prop. 1986/87:16

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Sveriges Handelsagenters Förbund anser alt utredningens förslag åren praklisk, enkel och tilltalande lösning. Länsstyrelsen i Stockholms län är också positiv saml förmodar att möjligheten att iräffa avtal om all arbetslagaren skall betala socialavgifterna kommer all ses som positivt också av de aktuella arbetstagarna. Enligt vad länsstyrelsen uppgett förekommer nämligen sådana avtal redan i dag i praktiken om än inte formelll. Arbetstagare i Sverige betalar i sådana fall avgifterna själva enligt den räkning som ställts till den utländske arbetsgivaren. Kammarrätten i Stockholm finner det principielll tveksamt med den särreglering som utredningen föreslagit men motsätter sig inle den föreslagna lösningen.

Riksförsäkringsverket, Försäkringsöverdomstolen och Tjänstemännens Centralorganisation är negativa till förslaget. Bl.a. framförs den invändningen atl förslaget medför atl avgifier genom avtal kan komma att överföras på den svagare av parterna. Flera remissinstanser har pekat på att vissa negativa

effekter (s.k. avgift-på-avgiftseffekt och eftersläpningseffekt) uppkommer Prop. 1986/87:16 om egenavgifter skulle belalas för inkomst av tjänst och föreslår ålgärder för att förhindra dessa effekler.

Skälen för mitt förslag: Svensk praxis rörande det socialförsäkringsrättsliga arbetslagarbegreppet har vållat särskilda olägenheter för utländska arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i Sverige. Myndigheter och domstolar i Sverige tolkar begreppet arbetstagare mycket vidsträckt. Utredningen har redovisat att i t.ex. Danmark beiraktas handelsrepresentanler som självständiga handelsagenter och alltså som rörelseidkare. Enligt svensk socialförsäkringsrättslig praxis anses emellertid denna yrkeskategori regelmässigt vara arbetstagare i förhållande till den huvudman för vars räkning arbete utförs (se Ds S 1985:2 Sammanställning av rättsfall).

Avtalen mellan den utländske arbetsgivaren och arbetstagaren i Sverige innehåller ofta en klausul innebärande att arbetstagaren skall gentemot den utländske huvudmannen svara för samtliga på honom i Sverige belöpande skatter och avgifter. Den som har en utländsk arbetsgivare har i många fall B-skattesedel och svarar därmed själv för inbetalningen av den preliminära skatten.

Utredningen har övervägt tre olika lösningar på problemet med arbetsgivaravgifterna. Den första innebär att de lokala skattemyndigheterna ges möjlighet att efter förfrågan från den utländske arbelsgivaren meddela förhandsbesked om i vilken form socialavgifterna för viss ersättning skall betalas. En annan lösning är att undanta utländska arbetsgivare från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter i Sverige. Den tredje lösningen är all tillåta parterna att avtala om vem av dem som skall betala socialavgifterna.

En lösning i form av enbart en möjlighet för den utländske arbetsgivaren att inhämta förhandsbesked anses ha den nackdelen all den utländske arbetsgivaren i många fall ändå skulle vara ovetande om en sådan möjlighet. Detta alternativ skulle sålunda inle lösa problemen till fullo. Mot en lösning som innebär att de utländska arbelsgivarna befrias från avgiftsskyldighet kan det också riktas invändningar. De utländska arbetsgivarna skulle därmed behandlas på ett förmånligare sätt än svenska arbetsgivare i motsvarande situation. Inte heller en sådan lösning har förordats av utredningen.

Utredningen har i stället förespråkat alternativet att öppna en särskild avtalsmöjlighet för de utländska arbelsgivarna. Metoden att låta parterna avtala om vem av dem som skall betala socialavgifterna för viss ersällning kan, framhåller utredningen, i vissa fall leda till att avgiftsskyldigheten flyttas över till den ekonomiskt svagare parlen. Detta kan någon gång leda lill att avgifterna inte betalas. Denna brist i systemet bedöms dock generelll sett uppvägas av att avgifisskyldigheten i många fall genom förevarande avtal kommer att flyttas från en part hos vilken indrivning av avgifterna inle kan ske till en part hos vilken del finns en praktisk möjlighet att driva in avgifterna.

Mot avtalsmöjlighelen kan naturligtvis, som några remissinslanser har be
tonat, göras invändning från rent principiell utgångspunkt. Beaktar man
samtidigt de arrangemang som uppenbarligen i stor utsträckning vidlas ge
nom partsöverenskommelser för atl komma förbi konsekvenserna av den
svenska rättstillämpningen ter sig emellertid innebörden av en ändring enligt 36

utredningsförslaget som föga dramatisk. Del är också förenat med nackdelar administrativt och på annat sätt att försöka undantagslöst hålla fast vid en princip om avlalsförbud som inte vinner erforderligt gehör ulomlands.

En avtalsfrihet i fråga om avgiftsskyldigheten för utländska arbetsgivare medför att dessa kan skydda sig mot att i efterhand bli påförda arbelsgivaravgifter genom att avtala med arbetstagaren att denne skall beiala avgifterna. Härigenom bortfaller den osäkerhet som i vissa fall nu råder om i vilken form socialavgifterna skall betalas. Vid en avvägning av argumenten i fråga har jag stannat för att föreslå att utländska arbetsgivare och arbetstagare som sysselsätts i Sverige tillåts avtala om att arbetstagaren skall betala socialavgifterna för visst arbete. Har sådant avtal inte träffats skall arbetsgivaravgifter betalas enhgt nuvarande regler.

Mitt förslag medför att nuvarande regler i socialavgiftslagen om avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna måste förses med en undantagsbestämmelse. Vidare krävs en anpassning av AFL:s regler om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst, så att sambandet mellan avgifts- och förmånssidorna bevaras. Detta liksom ett spörsmål om tillämpningen av den nordiska socialkonventionen berörs i specialmofiveringen, avsnitt 4.2. Där erinras också om atl en reform har genomförts beiräffande schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget tjänst, varigenom de avgifts- och skattetekniska nackdelar, som har nämnts vid remissbehandlingen av socialavgiftsutredningens förslag har undanröjts.

Prop. 1986/87:16

Utredningens förslag: Överensstämmer med milt.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det välbetänkt med bestämmelser om upplysningsskyldighet i självdeklarationen vid likställighetsavtal och vid påtagen avgiftsskyldighet. RSV anser att om skyldighet införs att lämna kontrolluppgift på ersättning som omfattas av likställighetsavtal fillgodoses kravet på information fill myndigheterna på det sättet i stället.

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 kap. 2 § andra stycket AFL finns möjlighet att träffa överenskommelse om att ersättning som utgör inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar skall anses som inkomst av anställning. Ett sådant likställighetsavtal medför att arbetsgivaravgifter i stället för egenavgifter skall betalas för ersättningen för arbetet. För att avtalet skall kunna beaktas vid avgiftsdebiteringen måste det på lämpligt sätt komma till den lokala skattemyndighetens kännedom. Enligt min mening är del naturligt att den som ut-

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som har yttrat sig över förslaget har inte haft avvikande mening.

Skälen för mitt förslag: Enligt 37 § 1 mom. första stycket TL skall till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, lämnas kontrolluppgifter. Uppgiftsskyldiga är bl.a. statlig och kommunal myndighet, annan juridisk person än dödsbo samt fysisk person. I vissa fall skall också dödsbo lämna kontrolluppgift.

En kontrolluppgift skall lämnas för bl.a. den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligl arbete. Uppgiften skall avse avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån oavsell huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån. Undanlag från nu angivna regler gäller bl.a. i fråga om ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren. För sådan ersättning behöver kontrolluppgift alltså inte lämnas. Detta gäller även om ersättningen omfattas av eft s.k. likställighetsavtal. Om uppdragsgivaren lämnar kontrolluppgift angående ersättningen godtas detta i praktiken som en uppgift om att ett likställighetsavtal föreligger.

Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter för utbetald ersättning för arbete gäller således tämligen generellt. I stort sett undantas bara ersättningar som för mottagaren utgör intäkt av rörelse. Detta gäller oberoende av om mottagaren har A- eller B-skattesedel. Den som betalar ut ersättningen måste därför själv bedöma lill vilket slag av inkomst ersättningen är att hänföra för att kunna avgöra om kontrolluppgift skall lämnas eller inte.

Nuvarande regler om skyldighet att lämna kontrolluppgifter motiveras inte bara av att uppgiften behövs för deklarationsgranskningen utan också av hänsyn till avgiftskontroll. De lokala skattemyndigheterna kontrollerar redovisade avgiftsunderlag genom en jämförelse med lämnade kontrollupp-

gifter. Della förfarande kräver en uppgiftsskyldighet av nuvarande omfattning. Arbetsgivaravgifter skall nämligen i regel betalas för arbetsersättning som inte är alt hänföra till intäkt av rörelse även om skatteavdrag inte skall göras från ersättningen. Ersättning som är all hänföra till inkomst av jordbruksfastighet skulle dock kunna undantas från kontrolluppgiftsskyldigheten utan atl det skulle påverka avgiftskontrollen.

Som ulredningen påpekat finns det en brist i reglerna om kontrolluppgifter. Den som betalat ut ersättning som omfattas av likställighetsavtal är, som jag redan nämnt, inte skyldig atl redovisa ersättningen i kontrolluppgift trols att arbelsgivaravgifter skall betalas för ersättningen. Detta medför att jämförelsen av de i uppbördsdeklarationerna redovisade avgiftsunderlagen med de lönesummor som redovisas i kontrolluppgifterna misstämmer även om arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter. Om uppdragstagaren i sin deklaration inte uppger atl ett likslällighetsavtal föreligger finns risk att beräkningen av pensionsgrundande inkomsi blir felakfig och att ifrågavarande inkomst belastas med egenavgifter. Uppgifler om sådana ersättningar kommer att underiätta och effektivisera kontrollen av arbetsgivaravgifterna och medverka till att rätt pensionsgrundande inkomst beräknas. Därmed undviks också risken att inkomsten belastas med dubbla avgifter. Jag finner därför att en konlrolluppgiftsskyldighet bör införas.

Prop. 1986/87:16

Jag har i avsnitt 2.2 föreslagit att den lokala skattemyndigheten skall kun- Prop. 1986/87:16 na meddela förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter. Bestämmelser om detta föreslås bli inlagna i USAL. Behörighel att lämna förhandsbesked bör enligt min mening fillkomma den lokala skattemyndighet som är behörig att meddela beslul enligt USAL. Det är regelmässigt den lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagarens skaft. Är arbetsgivaren inte registrerad, får beslut meddelas av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Om en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, saknar fast driftställe här i riket får beslut meddelas av den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

Det torde bli vanligt att behov av förhandsbesked samtidigt föreligger i fråga om preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Praktiska hänsyn kräver atl en och samma myndighet kan lämna besked i båda frågorna. En sådan ordning är enligt min mening den mesl ändamålsenliga för alla parter och alltså även för myndigheterna. När det gäller att bestämma vilken myndighel som skall meddela ifrågavarande besked har man att välja mellan den myndighet som anges i UBL eller den som anges i USAL.

Jag anser att USAL:s behörighetsregler är de lämpligaste i fråga om förhandsbesked som gäller socialavgifter. Då det inte synes innebära några olägenheter att låta dessa behörighetsregler också gälla i fråga om besked angående skatteavdrag föreslår jag att behörighetsreglerna i 44 § tredje stycket UBL ändras så att de i erforderlig mån kommer att överensstämma med USAL:s föreskrifter.

Enligt 75 § andra stycket UBL skall fråga om ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra skatteavdrag i allmänhel prövas av den lokala skattemyndighet som har eller skulle ha utfärdat arbetstagarens skattsedel. Det nära sambandet mellan frågorna om ansvarighet för skatt och eftergift av arbetsgivaravgifter gör det önskvärt att de kan prövas i ett sammanhang av en och samma myndighet.

Jag anser att det finns ytterligare skäl att ändra forumbestämmelsen i 75 § andra stycket UBL. Såsom framhållits i ett remissyttrande har nuvarande bestämmelse ofta inneburit att en lokal skattemyndighet upprättat granskningsrapport och en annan beslutat om fastställelse av betalningsskyldighet för arbetstagarens skatt. Del har därvid inte heller varit ovanligt att granskningsrapport som en lokal skattemyndighet har upprättat har föranlett att fastställelsebeslut fått meddelas av ett avsevärt antal lokala skattemyndigheter utspridda över hela landet. Med hänsyn härtill framstår del som en administrativ fördel att anpassa den aktuella regeln i UBL fill vad som gäller enligt USAL i fråga om behörig lokal skattemyndighet. Detta innebär således att fråga om ansvarighet för underlåtenhet att göra skatteavdrag regelmässigt skall prövas av den lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagarens skatt.

Som allmän regel vid uppbörd av skatt gäller enligt UBL att lokal skatte
myndighets beslut kan överklagas till länsrätt och vidare till kammarrätt och
regeringsrätten. Vissa beslut, bl.a. beslut som rör verkställande av skatteav
drag, överklagas dock enligt 85 § 1 mom. andra stycket UBL hos länsstyrel
sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut får talan inte föras (86 § '0
1 mom. första stycket UBL).

2.6.2 Jämkning av ansvarighetsregeln i 75 § uppbördslagen

Mitt förslag: När omständigheterna har varit sådana atl en arbelsgivare kan få arbetsgivaravgifter eftergivna bör ansvarighel på grund av att skatteavdrag inte gjorts inte heller inträda.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som berört ansvarighetsregeln i 75 § UBL har inte motsatt sig förslaget.

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.3 har jag föreslagit att den lokala skattemyndigheten skall pröva frågor angående eftergift för både källskatt och arbetsgivaravgifter. Detta medför alt UBL:s nuvarande ansvarighetsregel bör jämkas något. Jämkningen skall innebära att den lokala skattemyndigheten kan avstå från alt ålägga betalningsskyldighet för källskatl när sådana omständigheter föreligger att förutsättning för eftergift av arbetsgivaravgifter finns. UBL;s ansvarighetsregel skall självfallet även i fortsättningen befria arbetsgivaren från ansvar för källskatt också när detta är betingat med hänsyn till arbetsgivarens missuppfattning om huvudarbetsgivarförhållandel eller arbetstagarens skattsedel. Man synes också när det gäller denna jämkning kunna välja den lösning som socialavgiftsulredningen föreslagit. Den innebär att UBL:s ansvarighetsregel i 75 § står kvar oförändrad och all i anvisningar till denna paragraf anges, att en arbetsgivare skall anses ha haft skälig anledning att underlåta skatteavdrag bl.a. om sådana omständigheter förelegat att eftergift kan medges för de arbetsgivaravgifter som belöper på den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

2.6.3 Besvärstiden för överklagande av beslut om avgiftsunderlaget för egenavgifter

Mitt förslag: Reglerna om besvärstiden för överklagande av besvärsinstansernas beslut om avgiftsunderlaget för egenavgifter ändras så alt överensstämmelse uppnås med besvärsfiden för beslul angående pensionsgrundande inkomsi.

nom en hänvisning till 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, att den lokala skattemyndighetens beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas hos länsrätten inom den tid som föreskrivs för överklagande av beslul angående pensionsgrundande inkomsi. Någon motsvarande samordning av bestämmelserna om överklagande finns däremot inte när det gäller länsrättens eller kammarrättens beslut i sådana frågor. När det är fråga om elt beslut av dessa inslanser angående avgiftsunderlag är besvärstiden sålunda tre veckor medan den är två månader om beslutet avser pensionsgrundande inkomst. Det är önskvärt att besvärsbestämmelserna samordnas också beiräffande besvärsinstansernas beslul. Detla bör åstadkommas genom all besvärsliden bestäms till två månader även i fräga om besvärsinstansernas beslut angående beräkning av avgiftsunderlag. Beslämmelse om della föreslås inlagen i en ny paragraf, 86 a §, i UBL. Genom att den föreslagna bestämmelsen i likhei med föreskriften i 85 § 1 mom. första stycket UBL hänvisar till 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring kommer också lill klart ullryck att besvärsrätt även tillkommer RFV.

Prop. 1986/87:16

Utredningen och remissinstanserna: Har inte berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Vid beräkning av sjukförsäkrings- och folkpensionsavgift för sjömän för elt visst år tas hänsyn till andelen svenska sjömän av hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för de tre närmast föregående åren. Mättidpunkten för den statistik som ligger till grund för beräkningen av detta medeltal är sedan flera år tillbaka i praktiken ändrad frän den 31 oktober till den 30 september. En ändring bör därför ske av datumangivelsen i 2 kap. 2 § andra stycket socialavgiftslagen.

Enligt 4 kap. 8 § andra stycket socialavgiftslagen skall en del av influtna arbelarskyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § föras till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden. Denna fond har genom ändring i förordningen (1971:803) med instruktion för styrelsen för arbelarskyddsfonden numera bytt namn till arbetsmiljöfonden (SFS 1986:200). Bakgrunden till namnändringen är att fondens verksamhetsområde under åren successivt har vidgats och alt namnet arbelarskyddsfonden gav en alllför snäv bild av del område som fonden numera omfallar. Namnet arbetsmiljöfonden ansågs på etl bättre sätt spegla fondens nuvarande verksamhelsinriklning. Den föreslagna ändringen innebär endast att ordel arbelarskyddsfonden ersätts med arbetsmiljöfonden.

2.8 Organisatoriska och administrativa effekter Prop. 1986/87:16

Som jag har nämnt finns det redan möjlighet all få förhandsbesked på skatteområdet. Nu föreslår jag en sådan möjlighet också på socialavgifisområdet. Remissinstanserna har överlag gett uttryck för att det finns starka önskemål om detta.

Möjligheten att begära förhandsbesked påverkar i första hand den lokala skaltemyndighetens arbetsuppgifter. Resursbehovet är beroende av hur många ärenden som kan komma och hur dessa ärenden skall handläggas. Skattemyndighetens uppgift blir av samma slag som när besked enligt 44 § UBL skall lämnas. Jag har erfarii all besked enligl 44 § UBL är vanligast hos de största lokala skattemyndigheterna. Dessa torde därför redan i dagslägel ha goda möjligheter att lämna förhandsbesked i socialavgiftsfrågor eftersom frågeställningarna oftast är snarlika.

En och samma myndighet skall visseriigen lillämpa olika beslämmelser och ibland olika praxis rörande arbelsgivare/arbelstagarebegreppen, när det gäller förhandsbesked om skatteavdrag resp. socialavgifter men ofta ger till-lämpningen på båda områdena dock likartat resullal.

Förfarandel med att lämna förhandsbesked bör rimligen inle bli så belungande för skattemyndigheterna. Som flera av remissinstanserna understrukit är del väsenlliga att parterna får förhandsbeskedet snabbt. Genom att parterna gemensamt lämnar uppgifler i ansökan om förhandsbesked finns också förutsättning för att handläggningstiden hos myndigheterna regelmässigl skall kunna begränsas. Någol mer omfattande utredningsarbete skall inte behöva ske med dessa förutsättningar.

Enligt nuvarande bestämmelser inlräder inle någon ansvarighet om arbetsgivaren har haft skälig anledning att underlåta skatteavdrag. I praktiken efterger den lokala skattemyndigheten arbetsgivarens betalningsskyldighet för skallen när den anser sig kunna konslalera atl skälig anledning för underlåtenheten förelegat. Jag har föreslagit en motsvarande möjlighet att efterge en arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter. 1 avsnitt 2.3 har jag närmare redogjort för skälen för att eftergiftsreglerna i huvudsak bör vara gemensamma i fråga om källskatl och arbetsgivaravgifter samt hanteras av en och samma myndighet.

Möjligheten till förhandsbesked och eftergift i avgiftsfrågor införs i avvaktan på resultatet av arbetet med en vidareutveckling av socialavgiftsutredningens förslag. Som jag nämnl tidigare bör den nu föreslagna möjlighelen att få förhandsbesked inte komma att behöva utnyttjas i någon större utsträckning sedan en vidare reform införts. Intill dess atl en fullsländig reform har genomförls finns del dock anledning anta atl förhandsbesked kan komma att utnyttjas relafivt ofta och att lokala skattemyndigheternas arbele med dessa kan komma att kräva extra resurser. Användningen av förhandsbesked kommer sannolikt att leda lill ell minskat anlal besvär hos länsrätterna rörande socialavgifter. Detta förhållande får beaklas på vanligt sätl vid kommande budgetarbete.

Enligt min mening bör den föreslagna ordningen kunna införas fr.o.m.
den 1 januari 1987. Till behovel av vissa övergångsbestämmelser ålerkom
mer jag i specialmotiveringen. t

3 Upprättade lagförslag Prop. 1986/87:16

I enlighet med vad jag har anfört nu har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Förslagen under 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

De förslag som har lagts fram i det föregående innebär i huvudsak att de lokala skattemyndigheterna får möjlighet dels alt efler gemensam ansökan av uppdragsgivare och uppdragstagare lämna bindande förhandsbesked angående parternas skyldighet att betala socialavgifter, dels att i vissa fall helt efterge betalningsskyldigheten för arbetsgivaravgifter.

De grundläggande bestämmelserna om socialavgifterna finns i socialavgiftslagen. I denna lag anges sålunda bl.a. hur underlaget för arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna skall beräknas. De närmare bestämmelserna om i vilken ordning avgifterna skall påföras, redovisas och betalas ges i andra lagar, nämligen UBL och USAL. Egenavgifterna las enligt UBL ut i den ordning som gäller för statlig och kommunal inkomstskatt medan arbetsgivaravgifterna enligt USAL skall redovisas och betalas månadsvis enligt det system som gäller i fråga om arbetsgivarnas redovisning och betalning av källskatt.

Bestämmelser som avser det nu framlagda förslaget om förhandsbesked kan till sin natur synas ligga närmast den reglering som ges i socialavgiftslagen. Tillämpningen av dessa bestämmelser kommer emellerfid i praktiken att vara en del av det uppbördsförfarande som regleras i USAL och, när det gäller källskatten, i UBL. Till detta kommer att den föreslagna ordningen med möjlighet till eftergift av arbetsgivaravgifter innebär undantag från USAL:s bestämmelser om betalningsskyldighet och alltså bör regleras i denna lag. Då det synes vara till fördel för den praktiska tillämpningen att bestämmelserna om förhandsbesked och eftergift hålls samman och anknyts till gällande uppbördsbeslämmelser har valts att också reglera förhandsbeskedet i USAL.

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om upp- Prop. 1986/87:16

börd av socialavgifter från arbetsgivare

3§

Denna paragraf berörs av ell lillägg, som innebär alt villkoren för att en lokal skallemyndighel skall vara behörig alt meddela elt förhandsbesked kommer att överensstämma med vad som nu gäller i fräga om andra beslut av lokal skattemyndighet.

22 a §

Paragrafen är ny och föregås av en ny rubrik benämnd Förhandsbesked.

I denna paragrafs/örto stycke anges vad som formellt förutsätts för att ett förhandsbesked skall kunna lämnas. Som framhållits i den allmänna motiveringen krävs alt uppdragsgivaren och uppdragstagaren gör en gemensam ansökan hos den lokala skattemyndigheten. Ansökan skall vidare vara skrift-

lig-

En förutsättning för att ett förhandsbesked skall kunna meddelas är vidare alt parlerna har träffat eller avser atl träffa ett arbetsavtal. I praktiken synes denna föruisättning kunna anses uppfylld i och med alt parterna i en gemensam ansökan redovisar under vilka förhällanden och på vilka villkor ett visst arbele skall utföras av uppdragstagaren och hur denne i övrigt har sin verksamhet upplagd. Uppger parterna att ett avtal redan har träffats bör detta naturligtvis företes om del upprättats skriftligt.

Enligt andra stycket av förevarande paragraf skall uppdragsgivaren och uppdragstagaren lämna de uppgifter som behövs för att ett förhandsbesked skall kunna meddelas. Om parterna så långt som möjligl vill försäkra sig om alt få ett förhandsbesked, som blir tillämpligt när den redovisning som beskedet grundas på jämförs med de förhållanden och villkor under vilka arbetet i verkligheten blir utfört, kommer denna bestämmelse inte sällan att innebära krav på en utförlig redogörelse för uppdraget. Frågan om uppdragsgivaren skall anses vara arbelsgivare eller inte och om uppdragstagaren skall bedömas vara arbetstagare eller självständig företagare kan nämligen behöva avgöras med hänsyn till åtskilliga faktorer, såsom arbetels art, förhållanden under vilka arbetet skall utföras, sället och grunderna för bestämmandet av ersättningen, i vilken mån uppdragstagaren ådrar sig ett ekonomiskt ansvar för arbetet och parternas ekonomiska och sociala situation.

Det bör för tydlighets skull framhållas alt de lokala skattemyndigheterna
vid sin bedömning av vilket förhandsbesked som skall ges i det särskilda fal
let ocksä undersöker vilka registreringar som gäller för uppdragstagaren,
dvs. om denne har A- eller B-skaltesedel, är registrerad fill mervärdeskatt
och har inregistrerad firma. Regislreringsförhållandena kan nämligen ge
myndigheterna en ledning vid denna bedömning. Någon belydelse härut
över bör de däremoi inle kunna lillmälas. Om ell förhandsbesked l.ex. inne
bär atl arbelsgivaravgifter skall betalas och uppdragstagaren yrkar atl beske
det skall tillämpas kan uppdragsgivaren sålunda inte komma ifrån sin an
svarighel enbari genom all visa att uppdragstagaren efter beskedets medde- '

lande blivil registrerad till mervärdeskatl och fått B-skattesedel. Det måste Prop. 1986/87:16 också kunna konstateras all beskedet inle kan anses tillämpligt på grund av att de förhållanden och villkor som i övrigt legal lill grund för myndighelens bedömning inte överensstämmer med de verkliga förhållandena och villkoren.

En förulsältning för att möjlighet att få förhandsbesked i fråga om socialavgifterna skall öppnas bör vara atl beskeden regelmässigt kan lämnas utan alltför lång tidsutdräkt. För detta krävs att ansökningen redan från början innehåller alla upplysningar om uppdraget som den lokala skattemyndigheten behöver för atl förhandsbeskedet skall grundas på relevanla förhållanden. Med lanke på all del kan vara svårl för sökandena att ulan en viss ledning redovisa uppdragsförhållandel med hänsyn till alla de synpunkier som är av belydelse för bedömningen av uppdragels innebörd, får förutsättas att RSV ger allmänna råd om hur en ansökan bör ulformas och i vilka olika avseenden sökandena kan behöva ge upplysningar. För det fall all tillräckligt underlag för den lokala skattemyndigheten atl meddela ett förhandsbesked inte föreligger ger paragrafen slöd för att avvisa ansökan.

22 b §

Som har framgått av den allmänna moliveringen skall etl meddelat förhandsbesked avse både uppdragsgivaren och uppdragstagaren. 1 fråga om uppdragsgivaren skall anges om han är skyldig eller inte alt betala arbetsgivaravgifter för arbeisersällningen. Della framgår också direkl av laglexlen.

Beiräffande uppdragstagaren har någon utförlig beskrivning av hur beskedet bör utformas inte getts i lagtexten. Detta sammanhänger med atl elt besked i vad del gäller en uppdragstagare kan komma alt avse åtskilliga olika situationer. Det kan sålunda vara fråga om en arbetstagare, en enmansföretagare. en fysisk person med anställda eller en juridisk person, för vilken förhandsbeskedet i del särskilda fallel kan behöva utfärdas på olika sätl. Den vägen har därför i stället valts att för dessa fall ha en gemensam bestämmelse som medger att ett förhandsbesked anpassas till förhållandena i det särskilda fallet.

Om uppdragsgivaren enligt etl förhandsbesked inte anses skyldig att beta
la arbetsgivaravgifter blir sålunda beskedets innebörd beträffande uppdrags
tagaren beroende av dennes ställning. Man har härvid alt skilja mellan tre
fall. Är uppdragstagaren en enmansföretagare bör beskedel för hans del bli,
att ersällningen skall uigöra inkomst av annal förvärvsarbete enligt AFL och
att det i övrigl anges att egenavgifter skall beräknas för sådan inkomst. Är
uppdragstagaren en fysisk person med anslällda, som skall utföra arbelel,
behöver beskedel endast ange atl han skall beiala socialavgifier enligl vad
som gäller för arbetsgivare. Med delta följer att han blir skyldig alt betala
arbetsgivaravgifter för den lön som arbetstagarna får på grund av arbelel för
uppdragsgivarens räkning och atl han själv skall hänföra ersättningen till in
komst av annat förvärvsarbete enligl AFL. I övriga fall, dvs. när uppdragsta
garen är en juridisk person, synes beskedet enklast kunna utformas så, att
uppdragstagaren sägs bli skyldig beiala socialavgifter enligl vad som åligger
den som driver rörelse i den form varom det är fråga. Därmed följer all ar
betsgivaravgifter skall betalas för arbetstagarnas lön för arbelet. Skall arbe- '*"

tel ulföras av någon som inte är atl anse som anställd hos uppdragstagaren, Prop. 1986/87:16 t.ex. av sådan delägare i ett handelsbolag som inte endasl har en mindre andel i bolaget och inte av delta uppbär beslämd lön för arbelet, uppkommer däremoi inte någon avgiftsskyldighet för uppdragstagaren ulan det blir delägaren som skall räkna ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete enligt AFL och lägga denna lill grund för beräkning av egenavgifter.

Om förhandsbeskedet innebär atl uppdragsgivaren skall betala arbelsgivaravgifter har man också all skilja mellan olika fall.

Är uppdragstagaren en fysisk person, som ämnar åta sig atl själv ulföra arbetet, bör förhandsbeskedet för hans del ange, att han skall räkna ersällningen som inkomst av anslällning enligl AFL och att han därmed inte blir skyldig att betala några socialavgifter för ersättningen. Om uppdragstagaren är en fysisk person med anslällda. som skall utföra arbelet, synes tillräckligt alt i beskedet endasl anges, att uppdragstagaren inte blir skyldig alt beiala arbetsgivaravgifter för den lön som de anställda får för arbelel äl uppdragsgivaren. I beskedet skall sålunda inte behöva tas någon ställning lill frågan om uppdragstagarens skyldighet att räkna ersättningen som inkomst av annal förvärvsarbete för beräkning av egenavgifter. Det är nämligen i förevarande sammanhang tillräckligt att ge ett bindande besked om parternas skyldighet i fråga om arbetsgivaravgifterna.

Till sist återstår så de fall i vilka uppdragsgivaren förklaras skyldig all betala arbelsgivaravgifter och uppdragstagaren är en juridisk person. När en uppdragsgivare i de nu avsedda fallen förklaras skyldig att beiala arbetsgivaravgifter har detta regelmässigt sin förklaring i atl den lokala skattemyndigheten funnit alt de som skall ulföra arbelel är arbelslagare hos uppdragsgivaren med hänsyn till de förhållanden och villkor under vilka arbetet skall utföras. Uppdragstagaren anses med andra ord endasl komma att förmedla arbetskraft.

Det bör framhållas alt en sådan uppfattning om förhållandena regelmässigt också är grunden för den lokala skaltemyndigheten när den finner sig böra uttala att en uppdragsgivare blir skyldig att betala arbetsgivaravgifter när uppdraget getts till en fysisk person med anställda. Elt förhandsbesked som innebär att uppdragsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter Irols alt uppdraget getts till en juridisk person bör därför kunna ges samma ulformning i vad det gäller uppdragstagaren som ett förhandsbesked skall ha när uppdragstagaren är en fysisk person med anställda. Detta innebär att beskedel för uppdragstagaren ~ den juridiska personen - bara skall innehålla upplysning om att skyldighet att betala arbetsgivaravgifter inle kommer atl föreligga.

22 c §

I paragrafen anges i försia hand vad som förutsätts för all myndigheterna skall vara skyldiga att senare beakla elt meddelat förhandsbesked vid lill-lämpningen av AFL:s och socialavgifislagens bestämmelser.

En grundläggande förutsättning för alt ell förhandsbesked skall bli bind
ande för myndigheterna vid tillämpningen av AFL:s och socialavgiftslagens
bestämmelser är att beskedet vunnii laga kraft och att minst en av parterna, 47

uppdragsgivaren eller uppdragstagaren, yrkar att beskedet skall iakttas. Alt Prop. 1986/87:16 ell förhandsbesked inle bara skall ha vunnii laga krafl utan också skall uppmärksammas för myndigheterna genom elt yrkande är grundat på flera skäl.

Först bör framhållas att de som fåll ett förhandsbesked i praktiken regelmässigl inte kommer atl behöva vidta någon ytterligare åtgärd för att avgifter och underiagel för sjukförsäkrings- och tilläggspensionsförmåner skall beräknas i enlighet med beskedet. Det kan nämligen förutsättas att myndigheterna endast undantagsvis kan få anledning att ifrågasätta en redovisning som både uppdragsgivaren och uppdragstagaren har gjort i överensstämmelse med vad som angetls i ett förhandsbesked. Det synes vidare nödvändigt alt inle utforma bestämmelserna om förhandsbesked så att de lokala skattemyndigheterna blir skyldiga att ex officio svara för att underlag och avgifter påförs i enlighet med vad som angells i beskeden. Myndigheterna kommer nämligen knappast all kunna känna lill om redovisningen från en uppdragsgivare eller uppdragstagare har elt förhandsbesked som grund eller inte. Till delta kommer att en skyldighet för myndigheten att ex officio beakta ett förhandsbesked skulle kunna leda fill atl myndighelen tvingades följa ell besked som myndigheten själv bedömt som felaktigt och som inte heller parterna önskade tillämpat. Konsekvenser av detta slag undviks genom att de lokala skattemyndigheterna får skyldighet atl iaktta ett förhandsbesked först om en av parterna yrkar det. Som framgår av paragrafen förutsätts dessulom all beskedel är fillämpligl, dvs. de förhållanden och villkor som redovisals i parternas ansökan och legat fill grund för den lokala skattemyndighetens ställningstagande överensstämmer med vad som kommii att gälla i verkligheten.

Som framgår av 22 a § kan etl förhandsbesked begäras också av dem som redan har iräffal ett arbetsavtal. Det bör emellertid ligga i förhandsbeskedets nalur att det ges bindande effekt endasl i fråga om skyldigheter och rättigheter som grundas efler beskedels meddelande. Ett förhandsbesked bör med andra ord inte ha någon retroaktiv verkan. Det bör inte heller kunna åberopas av parterna under hur lång tid som helst. Med hänsyn härtill ges i förevarande paragraf till sist också en bestämmelse som begränsar ett förhandsbesked till att gälla ersättningar som ulges efter det att beskedel meddelals men inte senare än elt år därefter. Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) har bestämmelser i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (6 kap. 5 §) tjänat som förebild.

22 d§

Paragrafen reglerar den nya möjligheten till eftergift av skyldighet atl beiala arbelsgivaravgifter. Endast hel eftergift avses kunna komma i fråga under de förutsättningar som angetts i paragrafen. Förutsättningarna och deras avsedda fillämpning har redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2. Här skall därför bara sägas några ord om bestämmelsen i iredje stycket.

Både i fråga om AUL:s och TL:s bestämmelser om eftergift (14 § AUL och 116 a § TL) gäller alt bestämmelserna skall beaktas även om något yrkande om detta inle framställs, när det framgår av omständigheterna atl efiergifl skulle kunna medges. Genom Iredje slycket får myndigheterna elt så-

dant åliggande också när det gäller möjligheterna ätt medge eftergift i fråga Prop. 1986/87:16 om arbetsgivaravgifter.

50 §

I första slycket görs ell lillägg som innebär att beslut om förhandsbesked inte får överklagas av del allmänna ombudet. Någol påtagligt behov av att allmänna ombudet medges rält all överklaga ett beslul om förhandsbesked har inte framkommit i ärendet. En sådan rätt skulle därför ibland komma atl onödigtvis fördröja genomförandet av avtal som har legat till grund för förhandsbesked som parlerna har godtagit. Del tillägg som föreslås till tredje stycket innebär att beslut varigenom en ansökan om förhandsbesked avvisas inte får överklagas.

51 §

Paragrafen innehåller beslämmelser om omprövning av lokal skattemyndighets och sjömansskattekontorets beslut på ansökan av arbetsgivaren. Mot bakgrund av att två parler finns som sökande av förhandsbesked har paragrafen kompletterats på så sätt att endera av sökandena kan ansöka om omprövning av myndighetens beslut.

Det kan till sist anmärkas att vissa justeringar av 50 och 51 §§ kan komma att ske i anslutning till en allmän översyn beträffande följdändringar till den nya förvaltningslagen (prop. 1985/86:80, KU 21).

Övergångsbestämmelser

Beträffande föreskrifierna i 22 d § om eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter bör anges att de är tillämpliga när del är fråga om avgifter för ersäitning som har utgetts efter ikraftträdandet den 1 januari 1987.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap. Om sjukpenning

2a §

Mot bakgrund av den kritik som riktats mot att en arbetsgivare, som är bo
satt utomlands eller är en utländsk juridisk person, är skyldig att betala ar
betsgivaravgifter för lön eller annan ersättning som utgivits lill en arbetstaga
re eller uppdragslagare i Sverige införs en ny bestämmelse. Denna innebär
att arbetstagaren och den utländske arbetsgivaren får träffa vad man skulle
kunna kalla elt omvänl likställighetsavtal. Genom ett sådanl avtal befrias
arbetsgivaren från skyldighet alt betala arbetsgivaravgifter och arbetstaga
ren ålar sig alt beiala egenavgifier för den ersällning som arbelsgivaren ut
ger. Uttrycket arbelsgivare som är bosatt utomlands eller är en ulländsk juri
disk person avses ha samma innebörd som del har i övrigt i AFL. Det avser 49

alltså sådana arbetsgivare som inte har vare sig eget hemvist eller något fast Prop. 1986/87:16 driftställe i Sverige. Ersättningen skall under här avsedda förhållanden räknas som inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst.

Lokal skattemyndighet som berörs av denna typ av avtal bör av uppbördstekniska skäl och av kontrollskäl få kännedom om avtalen. De arbetstagare som får möjlighet att avtala är i regel sådana som skall taxeras för inkomst av tjänst i Sverige. Förslag om skyldighet att i självdeklarafion lämna uppgift om avtal av detta slag behandlas i avsnitt 2.5.1 och 4.4.

Möjligen kan den föreslagna avtalsmöjligheten undantagsvis innebära till-lämpningsproblem när det gäller den nordiska konvenfionen om social trygghet. Enligt artikel 6 punkt 1 i konventionen omfattas en egenföretagare alltid av lagstiftningen i bosättningslandet. Enligt artikel 7 punkt 1 i konventionen skall den som bor i ett nordiskt land, men som är anställd för arbete i ett annat nordiskt land, i fråga om rätt till förvärvsanknutna förmåner vara omfattad av lagstiftningen i sysselsättningslandet. Enligl artikel 10 skall avgifter erläggas i det land där ersättningen grundar rätt till förvärvsanknutna förmåner. Någon definifion av uttrycket "anställd för arbele" har inte införts i konventionen. Av den vägledande kommentaren till konventionen framgår att tillämpligheten av artikel 7 i tveksamma fall beror på huruvida lagstiftningen i sysselsättningslandet jämställer personen i fråga med en anställd. Om sysselsättningslandet inte jämställer en sådan person med anställd skall i stället bosätlningslandets lagstiftning tillämpas.

Med införande av möjligheten att träffa avtal av förevarande slag mellan en arbetstagare som sysselsätts i Sverige och en utländsk arbetsgivare åsyftas all få lill stånd en för parterna mer praktisk ordning för de svenska socialavgifternas eriäggande. Däremot avses inte att ett annat nordiskt lands lagstiftning om socialförsäkringsförmåner och avgifter skall bli tillämplig enligt konventionens artikel 6 punkt 1 i de fall där den som utför arbelet är bosatt i ett sådant land. Även i dessa fall bör sysselsättningslandet vara bestämmande enligt artikel 7 punkt 1. Ett utnyttjande av möjligheten atl avtala om att ersättningen skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbele skall således inle leda till att den som utför arbetet betraktas i konventionens mening som ej anställd.

11 kap. Om pensionsgrundande inkomst m.m.

2§

Bestämmelserna i kapitlet om pensionsgrundande inkomst måste justeras på
samma sätt som föreslagits i fråga om bestämmelserna om sjukpenning
grundande inkomst. Med anledning av att en arbetstagare med utländsk ar
betsgivare skall kunna överenskomma om atl han skall betala egenavgifter
för sin lön behövs ett tillägg i förevarande paragrafs tredje stycke. Innebörd
en är f.n. att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst av anställning
hänsyn skall tas till ersättning från en utländsk arbetsgivare endast i fall då
den försäkrade sysselsätts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Tillägget ställer upp den ytterligare förutsättningen 50

atl sådan överenskommelse inte träffats som innebär all egenavgift skall Prop. 1986/87:16 utgå i stället för arbetsgivaravgift.

20 kap. Övriga bestämmelser

2§

Paragrafens fjärde stycke har kompletterats med en hänvisning till bestämmelsen i 22 c § USAL. Hänvisningen medför att myndigheterna under de i 22 c § angivna förutsättningarna blir skyldiga att beakta ett meddelat förhandsbesked vid tillämpningen av bl.a. reglerna om sjukpenninggrundande inkomsi och pensionsgrundande inkomst.

Övergångsbestämmelser

1 en övergångsregel bör klargöras att den nya ordningen enligt 3 kap. 2 a §
och 11 kap. 2 § inte skall få verkan med avseende på sjukpenninggrundande
inkomst eller pensionsgrundande inkomst som avser år 1986 eller tidigare år.
Kompletteringen av 20 kap. 2 § fordrar ingen särskild övergångsreglering
eftersom 22 c § USAL föreskriver att förhandsbesked angående skyldighet
en alt betala socialavgifter gäller enbari ersättning som utges sedan beskedet
meddelats. Därmed kan förhandsbesked inte avse ersäitning som har utgetts
före ikraftträdandet den 1 januari 1987.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

/ kap. Inledning

2§

Paragrafens/ÖAJW stycke har kompletterats med anledning av tillägget av en ny 2 a § i 3 kap. AFL.

Paragrafens andra stycke har kompletterats med en hänvisning till bestämmelsen i 22 c § USAL. Hänvisningen medför att myndigheterna under de i 22 c § angivna förutsättningarna blir skyldiga att beakta ett meddelat förhandsbesked vid tillämpningen av bl.a. reglerna om arbetsgivaravgifter och egenavgifter i socialavgiftslagen.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

2§

Bakgrunden till ändringen i paragrafens andra stycke har behandlats i den allmänna moliveringen avsnitt 2.7.

3a § Prop. 1986/87:16

I paragrafen, som är ny, ges en särskild bestämmelse i fråga om arbetsersättning som en arbetstagare uppbär från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person. Om arbetstagaren utför arbetet i Sverige och åtar sig att betala egenavgifier för ersättningen skall sådan ersättning inte ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. Bakgrunden redovisas i den allmänna motiveringen avsnitt 2.4.

Med anledning av vissa påpekanden från remissinstanser om negativa effekter av alt ta ul egenavgifter på inkomst av tjänst bör erinras om följande. I den av riksdagen godkända propositionen 1985/86:45 om schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget ijänst, m.m. (SkU 9, rskr. 53, SFS 1985:1017) föreslogs för vissa fall en avdragsrätt för egenavgifter redan vid taxeringen för beskattningsåret i fråga om skattskyldiga som har inkomst av Ijänst. De nya reglerna som finns i punkl 7 av anvisningarna till 33 § kommunalskallelagen (1928:370) skall gälla i de fall inkomsten utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § AFL. Reglerna innebär att avdrag medges för påförda egenavgifter i inkomstslaget tjänsl. Avdrag medges med 18 % av den avgiftspliktiga inkomsten. Avdraget återförs till beskattning nästföljande beskattningsår. Härigenom elimineras såväl den s.k. avgift-på-avgiftseffekten som den s.k. eflersläpningseffekten. Avdrag medges första gången vid 1987 års taxering.

3 kap. Egenavgifier

4§

Ändringen i paragrafens/öwte siycke år en följdändring som sammanhänger med tillägget av en ny 2 a § i 3 kap. AFL.

4 kap. Fördelning av influlna avgifier

8§

Ändringen i paragrafens andra stycke är av redaktionell natur. Bakgrunden till ändringen framgår av den allmänna moliveringen avsnitt 2.7.

5 kap. Övriga bestämmelser
1§

Paragrafen innehåller hänvisningar till bestämmelser om befrielse från skyldighel atl beiala egenavgift. I etl nylt/ör.?M stycke införs i konsekvens härmed en upplysning om att bestämmelser om eftergift av arbetsgivaravgifter finns i USAL.

övergångsbestämmelser Prop. 1986/87:16

Beiräffande de föreslagna föreskrifierna i 2 kap. 3 a § och 3 kap. 4 § fordras en övergångsregel som anger att dessa föreskrifter är lillämpliga på ersäft-ning som utgetts efter ikraftträdandet.

4.4 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

25 e§

I paragrafen, som är ny, ges bestämmelser om skyldighet atl i självdeklaration lämna uppgift om likslällighetsavtal och avtal varigenom en arbetstagare med utländsk arbetsgivare åtar sig atl betala egenavgifter för viss ersättning. Skyldigheten åvilar den som uppbär ersättningen. Skälen för uppgiftsskyldigheten framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.5.1.

37 §

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2) har redovisats skälen för att den som betalat ut ersättning som omfattas av likställighetsavtal skall redovisa ersättningen i kontrolluppgift. Paragrafens 1 mom. har ändrats i enlighet härmed.

Övergångsbestämmelser

De föreslagna bestämmelserna i 25 e § och 37 § avses bli fillämpade första gången vid 1988 års taxering, vilkel anges i en övergångsregel.

4.5 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

44 §

Mot bakgrund av vad som anförts i avsnitt 2.6.1 har behörighetsreglerna i iredje stycket ändrats så alt de i erforderiig mån kommer att överensstämma med USAL;s föreskrifter i 3 § andra stycket.

75 §

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.1) har redogjorts för de skäl som finns för att ändra behörighetsreglerna i paragrafens andra stycke så att de väsentligen överensstämmer med vad som gäller enligt 3 § andra stycket USAL.

När omständigheterna har varit sädana att en arbetsgivare kan fä arbetsgivaravgifter eftergivna enligt bestämmelserna i 22 d § USAL bör han inte heller vara ansvarig på grund av att skatteavdrag inte gjorls. Skälen härför

har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3 och 2.6.2). Nya anvis- 53

ningar till 75 § UBL har utformats i enlighet med detta.

85 § 1 mom. Prop. 1986/87:16

Paragrafen har ändrats så att samma besvärsordning kommer att gälla för beslut om skyldigheten att verkställa skatteavdrag och för förhandsbesked rörande skyldigheten att betala socialavgifter. Detta har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.1.

86 a §

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.3) har redogjorts för de skäl som finns för att införa en ny bestämmelse i UBL om besvärstiden för överklagande av beslul om avgiftsunderlaget för egenavgifter.

Övergångsbestämmelser

De ändringar som föreslås beträffande 44 § och 75 § andra.stycket UBL innebär att besked om bl.a. skyldigheten att göra skatteavdrag och beslut om arbetsgivares betalningsskyldighet på grund av att skatteavdrag inte gjorts i fortsättningen skall meddelas av den lokala skattemyndighet som är behörig att meddela beslut enligt USAL. Övergångsbestämmelser har utformats så att nuvarande ordning beträffande 44 § kommer att gälla om besked begärts före den 1 januari 1987. De nya bestämmelserna om behörig lokal skattemyndighet enligt 75 § andra stycket bör kunna tillämpas i fråga om beslul som meddelas efter ikraftträdandet och någon särskild övergångsbestämmelse torde därför inte erfordras.

Enligt den föreslagna ändringen av 85 § UBL skall besvär över lokal skaltemyndighets besked angående skyldigheten att göra skatteavdrag anföras hos länsrätten. För närvarande skall sådana besvär anföras hos länsstyrelsen. Dennas beslut kan vidare inte överklagas. Den nuvarande ordningen skall enligt övergångsbestämmelsen fortfarande gälla om den lokala skattemyndighetens beslut grundas på en ansökan om besked som gjorts före ikraftträdandet den 1 januari 1987.

Det förslag som avses i 86 a § UBL medför att enhetliga besvärsbestämmelser kommer att gälla vid överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut angående beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter och pensions-grundande inkomst. I fråga om detta förslag innebär övergångsbestämmelsen att nuvarande ordning fortfarande skall gälla om besvärsinstansens beslut meddelats före ikraftträdandet den 1 januari 1987.

I de föreslagna anvisningarna till 75 § UBL anges att en arbetsgivare får
anses ha haft skälig anledning att underlåta skatteavdrag om förutsättning
för eftergift av betalningsskyldighet föreligger beträffande arbetsgivaravgift
erna för den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts. De föreslagna
bestämmelserna om eftergift i fråga om arbetsgivaravgifter är enligl över
gångsbestämmelsen till 22 d § USAL fillämpliga om den ersättning som av
gifterna belöper på utgetts efter ikraftträdandet den 1 januari 1987. En för
utsättning för att anvisningarna fill 75 § skall kunna fillämpas blir därför aft
det underlåtna skatteavdraget avser ersättning som utgetts efter ikraftträ
dandet. Med detta följer att någon särskild övergångsbestämmelse inte synes 54
påkallad för tillämpningen av dessa anvisningar.

Lagrådet Prop. 1986/87:16

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1986-06-11

Närvarande: f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt prolokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Sigurdsen beslulal inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av försäkringsrättsassessorn Monica Karlsson Dohnhammar.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om uppbörd av socialavgifier från arbelsgivare

22 d§

Enligt fjärde stycket prövas fråga om eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter av den lokala skattemyndigheten.

De omständigheter som är avgörande för frågan om eftergift ulgör som regel en del av helhetsbilden av förhållandet mellan uppdragsgivaren och uppdragstagaren. Det är därför lämpligast att en och samma myndighel samtidigt kan pröva såväl frågan om betalningsskyldighet som frågan om eftergift. Detta tillgodoses normalt genom den ordning som föreskrivs i fjärde stycket.

Om den lokala skattemyndigheten finner att omständigheterna är sådana att skyldighet inte föreligger att betala arbetsgivaravgifter, blir eftergiftsfrågan inte aktuell hos denna myndighet. Fullföljer allmänt ombud talan mot ett beslut av en lokal skattemyndighet enligt vilket sådan skyldighet inle föreligger, kan länsrätten vid sin prövning av besvärsmålei finna alt betalningsskyldighet föreligger. Praktiska och processekonomiska skäl talar för att länsrätten i ett sådanl läge är behörig att - om förutsättningarna härför föreligger - också medge eftergift. Samma situation kan bli aktuell även i de högre besvärsinstanserna, kammarrätten och regeringsrätten. Enligt lagrådets mening bör eftergiftsbestämmelserna innehälla ett uttryckligt stadgande, som gör det möjhgt för en besvärsinstans att i det angivna läget pröva eftergiftsfrågan i samband med frågan om betalningsskyldighet.

Lagrådet föreslår aft fjärde stycket får följande lydelse; "Fråga om eftergift prövas av den lokala skattemyndigheten eller, i besvärsmål om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter, av besvärsinstansen."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

Socialdepartementet Prop. 1986/87:16

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 25 september 1986

Närvarande; Slatsminislern Carlsson, ordförande, och sialsråden Lundkvisl, Feldl, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Peierson, Bodström, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition med förslag om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor, m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yllrande (beslul om lagrådsremiss fallal vid regeringssammanträde 1986-06-05) över förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1981 ;691) om socialavgifier,

4. lag om ändring i laxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Jag godtar vad lagrådet har anfört och föreslår all 22 d § fjärde slyckel får den ulformning som lagrådel föreslagit. 1 anslutning härtill vill jag peka på atl regeln om behörighet för besvärsinstansen atl pröva frågan om eftergift nalurliglvis inte hindrar besvärsinslansen från all återförvisa frågan lill lokal skattemyndighet om detta skulle visa sig erforderiigl.

Övrigt

Uiöver den ändring som jag har vidtagit med anledning av lagrådels yllrande, har jag gjort vissa ändringar i lagförslagen av redaklionell karaktär. Förslaget i 2 kap. 3 a § lagen om socialavgifter har härvid förts in som en ny punkt 1112 kap. 4 § samma lag. I övrigl har redaktionella ändringar gjorts i 3, 22 a, b och d, 50 och 51 §§ lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 25 e § taxeringslagen samt 44 §, 75 §, 85 § 1 mom. och övergångsbestämmelserna till uppbördslagen.

Beträffande organisaloriska och administrativa effekter av den föreslagna
ordningen med förhandsbesked och eftergift vill jag erinra om vad jag an
förde i samband med beslutet om lagrådsremiss (lagrådsremissen avsnitt
2.8). .''7

2 Tid för årsuppgiftens avlämnande, m.m. Prop. 1986/87:16

I lagrådsremissen finns bl.a. ett förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare (USAL). Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som föranleder ytterligare ändring i denna lag.

RSV har i en framställning den 14 maj 1986 till regeringen föreslagit viss ändring vad avser den tidsgräns som gäller för avlämnande av årsuppgift, m.m.

Enligl 10, 11, 14 och 17 §§ USAL har datumangivelsen den 1 mars betydelse i följande hänseenden: Beslul om fastställande av månadsavgift och om åläggande av betalningsskyldighet med anknytning därtill får inte meddelas efler den 1 mars året efter utgiflsåret (10 §). Årsuppgift skall lämnas senasl den I mars året efter utgiftsåret (11 §). Kvarstående avgift skall betalas senast den 1 mars året efter utgiflsåret (14 §). Årsavgift skall fastställas efler den 1 mars året efter utgiftsåret (17 §). Nämnda bestämmelser gäller enligt 31 § också redaravgift.

Arbelsgivare för sjömän redovisar och belalar redaravgift för redovisningsperioden november - december senast den 15 februari årel efter utgiflsåret, till skillnad från övriga arbetsgivare som redovisar och betalar arbetsgivaravgifter för november månad senast den 18 december och för december månad senast den 18 januari året efter utgiflsåret.

RSV framhåller atl tidsgränsen i 10 § USAL omöjliggör för sjömansskatlekontoret att fastställa redaravgift för den sista redovisningsperioden. Dessa ärenden måste alllid behandlas som ärenden om årsavgift, vilket får anses som mycket opraktiskt. RSV anför vidare att arbetsgivare för sjömän som lämnar årsuppgift och betalar kvarstående avgift enligt 11 och 14 §§ USAL ofta har svårigheter att iaktta tiden den 1 mars, med anståndsframställningar som följd. Lagen bör enligt RSV:s mening ändras så att den tidsgräns som anges i 10,11,14 och 17 §§USAL, såvitt gäller redaravgift i stället skall vara den 30 april året efter utgiflsåret. Ändringen föreslås ske genom ett tillägg i 31 § USAL.

RSV:s framställning har remitterats till Sveriges Redareförening. Föreningen tillstyrker RSV;s förslag om lagändring och anför att en sådan ändring förenklar det administrativa förfarandet och innebär en anpassning till de särskilda förhållanden för sjöfartens arbetsgivare som återspeglas i redovisnings- och inbelalningsbestämmelserna för dessa.

I det betänkande (Ds S 1983:7) som läg fill grund för regeringens förslag
till del nya systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter hade socialavgiftsul
redningen föreslagit att senaste dag för avlämnande av årsuppgift skulle vara
den 30 april året efter utgiftsåret. I prop. 1983/84:167 om nya regler för upp
börd av socialavgifter från arbetsgivare, m.m. anförde föredragande depar
tementschefen att vad som främst talade mot att tidpunkten för avlämnande
av årsuppgift skjuts ända till slutet av april var atl detta hindrade en samord
ning av avstämning och kontroll i fräga av källskatt och arbetsgivaravgifter.
Della skulle i sin tur enligl departementschefen innebära att kontrollen blev
mindre effektiv. Med hänsyn bl.a. härtill föreslog departementschefen att
tidpunkten för årsuppgiftens avlämnande borde bestämmas lill den 1 mars
året efler utgiftsäret. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (SfU 1983/84:28, , o

rskr. 369).

När del gäller redovisningen av redaravgifter, dvs. de arbetsgivaravgifter Prop. 1986/87:16 som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas, kan de skäl som jag nu har redovisal för val av tidpunkten den 1 mars inte anses uppväga de nackdelar med detta datum som RSV har påvisat i sin framställning.

Det nya systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter bygger på principen att arbetsgivare belalar sina avgifter för utgiftsåret senast den 18 i månaden efter utbetalningen av lön eller annan avgiftspliklig ersäitning. För det helt övervägande antalel arbelsgivare kommer uppbörden för visst är att vara avslulad i och med alt den sista uppbördsdeklarationen avlämnats i januari nästföljande år.

Uppbörden av redaravgift är samordnad med uppbörden av sjömansskatt. Detta innebär bl.a. att redovisningsperiodens längd är två månader och att sisla dag för redovisning och betalning av redaravgift för redovisningsperioden november-december är den 15 februari året efter utgiftsåret.

Uppbördssyslemel är så uppbyggt att fastställelse av månadsavgift genom beslut av den lokala skattemyndigheten inte får meddelas sedan tidsgränsen för lämnande av årsuppgift inträtt. Efter denna tidpunkt skall alla beslut om betalningsskyldighet avse årsavgift. Detta gäller även redaravgiften.

Det är väsenlligl alt uppbördssyslemel både för arbetsgivare och myndigheter innebär en sådan ordning att lämnande av årsuppgift och beslut i anledning av denna inle medför onödiga svårigheter. Som RSV visat medför tidsgränsen den 1 mars årel efter utgiftsåret praktiska svårigheler såvitt gäller redaravgifterna. Jag föreslår därför alt tidpunkten för avlämnande av årsuppgift för redaravgift bestäms till den 30 april året efter utgiftsåret. Detta medför såvitt gäller redaravgiften även ändring av senaste tidpunkt för fastställelse av månadsavgift och åläggande av betalningsskyldighet samt för betalning av kvarstående avgift liksom ändring av tidpunkten för fastställelse av årsavgift. Lagtekniskl bör förändringarna ske genom tillägg i 31 § USAL.

Den här föreslagna ytterligare lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1987.

Med hänsyn till atl förslagel är av enkel beskaffenhet anser jag alt lagrådels hörande skulle sakna belydelse.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet helt eller delvis granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposiiion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram. 59

Bilagal Prop. 1986/87:16

Nuvarande regler beträffande arbetslagarbegreppet i socialförsäkringsrättslig och skatterättslig lagstiftning

Arbetslagarbegreppet i socialförsäkringsrättslig lagstiftning

Allmänt

I lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, talas om "arbetstagare i allmän eller enskild ijänsl" dels i 3 kap. 2 § om sjukpenninggrundande inkomsi, SGI, dels i 11 kap. 2 § om pensionsgrundande inkomst. PGl.

I lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen, sägs i lagens 1 kap. 2 § atl avgifierna skall belalas av arbelsgivare samt av den som har inkomst av annat förvärvsarbete enligl 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § AFL. (Mer om begreppen inkomsi av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete nedan).

Den som under ett år har utgivit sammanlagt minst 1 000 kr. som lön i pengar eller naiuraförmåner i form av kosl, bostad eller bil lill en arbetstagare eller en uppdragstagare är skyldig atl erlägga arbetsgivaravgifter. Reglerna om arbetsgivares skyldighet alt erlägga arbelsgivaravgift på lön lill arbetstagare resp. ersällning lill uppdragstagare är tvingande,

Med uppdragstagare förstås den som ulför arbete för annans räkning utan alt anställningsförhållande föreligger. Numera skall ersättning för uppdrag vid beräkning av SGI och PGI anses som inkomsi av anställning, om ersättningen utgår i pengar eller naturaförmåner i form av kost, boslad eller bil och under ett år uppgått sammanlagt till minst 1 000 kr. från en och samma uppdragsgivare. Uppdragslagare har således i dessa avseenden jämställts med arbetstagare. Som uppdragslagare betraktas bl.a. den som innehar förtroendeuppdrag, eller har tillfälligt uppdrag all förrätta bouppteckning, verkställa besiktning och värdering eller att hålla föredrag.

Inkomst av anställning

Begreppet inkomsi av anställning definieras i AFL. Det har Ivå olika betydelser, en vid beräkning av SGI och en annan vid beräkning av PGI.

När fråga är om SGI avses med inkomsi av anslällning enligt 3 kap. 2 § AFL sådan inkomsi i pengar eller naturaförmåner i form av kosl, bostad eller bil. som en försäkrad kan antas få för egel arbele såsom arbelslagare i allmän eller enskild ijänsl.

Som inkomsi av anställning räknas inte ersättning från en arbelsgivare som är bosatt utomlands eller en ulländsk juridisk person, om arbelet har ulförts i arbetsgivarens verksamhel ulom riket.

Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbele som någon utför för
någon annans räkning utan all vara ansiälld i dennes Ijänst skall, såvida er- 60

sättningenunderetlår uppgår tili minsl 1 000 kr. anses som inkomst av an- Prop. 1986/87:16 ställning,

I fråga om ersättning som ulgör inkomsi av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar gäller vad som sagts i föregående siycke endast under förutsättning atl den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om detta (s.k. likslällighetsavtal eller överenskommelsefall). I nu angivna fall skall den som ulför arbelet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbelsgivare.

När fråga är om PGI avses med inkomsi av anställning enligt 11 kap.

2 § AFL den lön i pengar eller naiuraförmåner i form av kosl, bostad eller
bil, som en försäkrad har fätl såsom arbetstagare i allmän eller enskild ijänsl.
Till sädan inkomst räknas dock inle från en och samma arbelsgivare ulgiven
lön som under ett år inte uppgålt lill 1 000 kr.

Till inkomst av anslällning hänförs, vid beräkning av PGI. också bl.a. sjukpenning i den mån ersättningen iräder i stället för försäkrads inkomst som arbetstagare samt föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL - sistnämnda ersällning i den mån den inle är ersättning för merkoslnader -, delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, konlanl arbetsmarknadsstöd saml utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning. Till sädan inkomsi hänförs också limstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studieslödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander samt timersättning vid grundutbildning för vuxna eller grundläggande svenskundervisning för invandrare. Även dagpenning till bl.a. värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetilionsutbildning samt lill civilförsvarsplikliga beiraktas som inkomst av anställning. Till sådan inkomsi hänförs också egenlivränta som utgår enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring eller eljest bestämmes med tillämpning av den lagen samt vissa bidrag från Sveriges författarfond och konsinärsnämnden.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete som någon utfört för någon annans räkning ulan all vara ansiälld i dennes ijänsl gäller enligl 11 kap. 2 § andra stycket AFL i tillämpliga delar bestämmelserna i

3 kap. 2 § andra slyckel samma lag.

Vid beräkning av inkomsi av anslällning skall dock enligl 11 kap. 2 8 tredje stycket AFL hänsyn tas lill lön eller annan ersällning. som den försäkrade har fått från en arbelsgivare, som är bosatt utom rikel eller är ulländsk juridisk person, endasl i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beiräffande lön lill svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligl av riksförsäkringsverket. RFV, godtagen förbindelse har all svara för tilläggspensionsavgifien.

I samma paragrafs fjärde siycke finns särskilda bestämmelser som gäller ambassadpersonal. Även en utländsk beskickning kan förbinda sig atl svara för tilläggspensionsavgifter.

Alt den som påtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall 61

anses säsom arbetsgivare föreskrivs i 11 kap. 2 § femle slyckel AFL.

Inkomst av annat förvärvsarbete Prop. 1986/87:16

Även begreppel inkomsi av annal förvärvsarbele har två betydelser enligt AFL.

När fråga är om SGI avses med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § AFL sådan inkomsi i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som en försäkrad kan antas fä för eget arbele på annan grund än såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

När fråga är om PGI avses med inkomst av annat förvärvsarbete enligl 11 kap. 3 § AFL, främst inkomsi av i Sverige bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade. Härmed förstås också ersättning i pengar eller naiuraförmåner för arbete för annans räkning i den mån inkomsten inte är atl hänföra till inkomst av anställning.

På motsvarande säll som gäller enligt 11 kap. 2 § AFL anses vidare sjukpenning enligl AFL eller arbetsskadeförsäkringslagen eller motsvarande ersättning som inkomst av annal förvärvsarbete. Förutsättning härför är emellertid att sådan sjukersättning utgått i stället för rörelse- eller jordbruksinkomst enligl 11 kap. 3 § punkterna a), b) eller c) samt atl inkomsien inte skall hänföras till inkomsi av anställning.

Till inkomst av annal förvärvsarbete räknas även sädan inkomsi av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligl punkt 13 av anvisningarna till 32 § eller anvisningarna lill 52 § kommunalskallelagen (1928:370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Ill kap. 3 § tredje stycket AFL föreskrivs att inkomst av rörelse eller jordbruk inle tas med vid beräkningen om inkomsten inte uppgått till 1 000 kr. för är. Andra punklen innehåller motsvarande regel när det gäller ersättning för arbele för någon annans räkning i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil.

Rättspraxis

Lagtexten ger föga vägledning beträffande omfattningen av begreppen arbetstagare och arbetsgivare.

När del gäller att bestämma innebörden av begreppet arbelslagare inom socialförsäkringsområdet har rättspraxis stor betydelse. Rättstillämpningen har väsentligen stött sig på vissa uttalanden i förarbetena till bl.a. AFL och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Arbetslagarbegreppet i skatterättslig lagstiftning

Allmänt

Begreppen arbetsgivare och arbelslagare förekommer i elt flertal olika lagar
inom skatteområdet t.ex. i kommunalskallelagen (1928:370), KL, upp
bördslagen (1953:272), UBL, och laxeringslagen (1956:623), TL. Begreppen
har olika betydelser i de olika författningarna. En sak har dock de skalle- 62

rättsliga arbetstagarbegreppen gemensaml. De anknyter på etl eller annal Prop. 1986/87:16 sätl till det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänsl enligl KL. Här skall därför först kort anges vad som avses med della begrepp.

Kommunalskattelagen (1928:370)

Till tjänst hänförs dels allmän eller enskild ijänsl eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning, dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhel, tillfälligt uppdrag såsom uppdrag atl förräUa bouppteckning, arvsskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur (31 § första stycket KL).

Med Ijänst likställs rätt till pension, livränta, som ulgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersäitning, som i annan form än livränta utgär på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, lagen i samband med Ijänst, saml undanlagsförmåner. Delsamma gäller periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 19 § KL (31 § andra stycket KL).

I 32 § 1 mom. KL anges vad som skall hänföras till inläkt av tjänsl. Här nämns bl,a. avlöning, arvode, traktamente samt en rad andra förmåner. I anvisningarna till 32 § KL anges ytterligare ersällningar vilka skall hänföras till intäkt av ijänst.

Från intäkt av tjänst får göras avdrag för samtliga ulgifter vilka är all anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, dock med visst undantag (33 § 1 mom. första stycket KL). Vad som återstår av intäkt av tjänst sedan avdrag enligt 33 § gjorts utgör inkomsi av tjänst (34 § KL).

Begreppel arbetsgivare används ulan atl definieras på flera olika ställen i KL bl.a. i32§.

Uppbördslagen (1953:272)

Preliminär A-skatt skall, med vissa undanlag, betalas för sådan inkomsi av tjänst, vilken helt eller delvis ulgår i penningar och vilken hänför sig till den skallskyldiges huvudsakliga arbetsanslällning eller eljesi ugör hans huvudsakliga inkomsi av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanslällning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt belalas endast om vad som betalts ut Ulgör ulgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse (3 § 2 mom. första stycket UBL).

Beteckningar som används i bl.a. KL och TL har samma betydelse i UBL om inte annat anges eller framgår av sammanhanget (2 § 1 mom. UBL).

Med tjänst skall likställas rält till pension, livränta, som utgår på grund
av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av
försäkring, ersäitning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk-
eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsför
måner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig
perodisk inläkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 § KL är berättigad lill
avdrag (3 § 2 mom. 1. andra stvcket UBL). 63

Vad som likställs med Ijänst uttrycks alltså i huvudsak på samma sätt i KL Prop. 1986/87:16 och UBL. Skillnad görs endasl i fråga om periodiskt understöd och sådan därmed jämförlig periodisk inläkt som omnämns i 46 § KL.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för folkpension och tilläggspension enligl AFL om inte annal följer av förordnande enligl 3 § 3 mom. UBL eller den skatiskyldige begär atl avdrag för sädan skalt skall göras (10 § andra stycket UBL).

Regeringen fär förordna all preliminär A-skall skall ulgå för tilläggspension enligt AFL och för folkpension som belalas ut tillsammans med tilläggspension eller annan förmån. Sådant förordnande får också meddelas i fråga om folkpension som inte belalas ut lillsammans med annan förmån om del är sannolikt att slutlig skatl kommer atl påföras den skattskyldige (3 § 3 mom. första stycket UBL). Med stöd härav har regeringen utfärdat en kungörelse (1968:97) om skalleavdrag i vissa fall från folkpension m.m. Riksskatteverket. RSV, har meddelat anvisningar (RSV Du 1979:6) angående tillämpningen av kungörelsen.

Bestämmelserna om skatteavdrag skall, enligt RSV:s anvisningar, tillämpas förutom på lilläggspension också på vissa livräntor, vårdbidrag och delpension under förutsättning alt dessa ersättningar betalas ut tillsammans med folkpension. Bestämmelserna om skalleavdrag på dessa ersättningar skall iakltas av RFV, slalens personalpensionsverk saml kommunernas pensionsansiall.

Regeringen får vidare förordna att preliminär A-skatl skall utgå för inkomst av artistisk verksamhet och för inkomsi som avses i punkl 12 av anvisningarna till 32 § KL, även om inkomsten inte utgör huvudsaklig inkomst av tjänsl (3 § 3 mom. andra slycket UBL). Regeringen har med stöd härav ulfärdal dels en kungörelse (1973:1125) om skatleavdrag frän sjukpenning m.m., dels en kungörelse (1969:5) om skalleavdrag i vissa fall från artislersältning.

Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren (arbetslagaren) utgör sädan inkomsi av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 försia och andra styckena avses (lön) skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preliminär A-skatl som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av bestämmelser i lagen (1983:850) om undantag frän vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Bestämmelser om skyldighel all göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppel inle ulgör sådan lön finns i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighei beträffande vissa uppdragsersätlningar (39 § 1 mom. försia slyckel UBL).

En arbetstagare, som skall vidkännas avdrag för preliminär A- skalt, skall överlämna sin A-skattesedel till arbetsgivaren omedelbart efter det han mottagit den. Annan arbetstagare skall snarasl för arbetsgivaren uppvisa sin B-skattesedel (40 § 1 mom. första slycket UBL).

Fullgör inte en arbetstagare sin skyldighel i nu nämnt hänseende skall arbetsgivaren göra förhöjt skatleavdrag från lönen (40 § 1 mom. andra slycket UBL).

Om en arbetsgivare ulan skälig anledning underiåler att göra avdrag för
preliminär skatt är han ansvarig förskatt som skatteavdraget skulle ha avsett 64

fill belopp som svarar mot vad han har underiåfit att avdraga (75 § första Prop. 1986/87:16 stycket UBL).

Taxeringslagen (1956:623)

Begreppen arbetsgivare och arbetstagare definieras inte heller i TL. Trots detla används begreppet arbetsgivare bl.a. i 37 § 2 mom. och 4 mom. TL.

Lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Enligt 4 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgifisskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar gäller lagen i fråga om uppdragsersättning som utgör skattepliktig ijänsl enligt 10 § lagen (1968:430) om mervärdeskatl, ML, och avser arbete inom vissa särskilt angivna områden. Lagens beslämmelser om avdrags- och uppgiftsskyldighet är dock enligt 2 § inte tillämpliga om uppdragsgivaren är att anse som huvudarbetsgivare enligt UBL.

I lagen används inte begreppen arbetstagare och arbetsgivare utan uppdragslagare och uppdragsgivare.

Skillnader beträffande arbetsgivare/arbetstagarebegreppen

I fråga om beskattningsområdet gäller att arbetsgivarens skyldighet att göra avdrag för preliminär A-skatl anknyter till KL:s regler om de olika inkomstslagen, främst inkomst av rörelse och tjänst enligt 27 och 31 §§, och lill UBL;s regler om A- och B- skall resp. skatteavdrag. Sålunda skall preliminär A-skatt erläggas endast för sådan inkomst av ijänst som hänför sig till den skaltskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. Skalleavdrag skall alllsä göras endasl av s.k. huvudarbetsgivare. Enligl UBL:s regler ifrågakommer inte skatteavdrag på biinkomst. I de fall utbetalningen sker till anställd eller uppdragstagare med B-skatl görs inte skatteavdrag. Den som betalar ersättningen har här endast att iaktta myndighetens beslut om B-skatt.

Inom socialförsäkringen gäller att arbetsgivaravgifter i regel skall erläggas av arbetsgivaren i det fall minst 1 000 kr. utgivits under ett år till en arbetstagare/uppdragstagare för arbete. Härvid fästs i princip inte någon avgörande vikt vid förekomst av B-skattesedel eller mervärdeskatteregistrering. Vid bedömning av det enskilda fallet skall man ta hänsyn lill samtliga i samband med arbetsavtalet förekommande omständigheter. Som sagts tidigare förekommer dock i viss utsträckning en schabloniserad bedömning. Den som belalar ersättningen får beträffande socialavgifterna själv bedöma om arbetsgivaravgifter eller egenavgifier skall erläggas.

Den som betalar ersättning för arbete, arbetsgivaren, är alltså skyldig atl erlägga arbetsgivaravgifter i ell stort antal fall där han inte skall göra skatteavdrag. Detla gäller t.ex. då utbelalaren inte är huvudarbetsgivare eller om ersäitning betalats ut lill någon som har B-skattesedel. Atl mottagaren är mervärdeskatteregistrerad och inlevererar sådan skatt hindrar inte heller alt han kan anses vara arbetstagare i socialförsäkringens mening.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:16

Sammanfattning av socialavgiftsutredningens förslag Företagarregistrering - klarare regler för socialavgifter (Ds S 1985:1)

Bakgrund

Ett samordnat system för uppbörd av preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 januari 1985. Samordningen av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter gäller i huvudsak formerna för arbetsgivarnas redovisning fill myndigheterna och handläggningen inom myndigheterna. Ändring har således inle skelt i fråga om vilka förelag eller enskilda som skall betala arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringen och vilka som skall göra avdrag för preliminär A-skatl resp. vilka som skall betala egenavgifter och preliminär B-skatt. Reglerna i nämnda hänseenden inom socialförsäkringen och den preliminära beskaltningen överensstämmer i slor utsträckning men rymmer också betydande skillnader.

I det stora flertalel fall, dvs. sedvanliga anställnings- och uppdragsförhållanden, föranleder den nuvarande ordningen för uttag av arbetsgivaravgifter inte någon tvekan om avgifisskyldigheten. Det finns emellertid en lång rad gränsfall där nämnda skyldighet inte framstår lika klar. Det är lill dessa fall som invändningarna mot nuvarande system i huvudsak hänför sig. Kritiken har framförts från skilda utgångspunkter.

En anledning till krifiken har varit den bristande samordningen mellan skyldigheten att göra avdrag för preliminär A-skatt och betala arbelsgivaravgifter för utgiven ersättning för arbete. En annan utgångspunki för kriliken mot gällande ordning har varit att reglerna för vem som skall betala arbetsgivaravgifter föranleder en stor mängd situationer där företag och enskilda personer på mer eller mindre goda grunder utgått ifrån att de inte varit skyldiga att göra avdrag för preliminär A-skatl eller atl betala arbetsgivaravgifter för utgiven ersättning. Reglerna om arbets- givaravgifter har lell lill särskilda problem ifråga om ufländska arbetsgivare. När sedan ansvar i dessa hänseenden görs gällande genom myndighetsåtgärder, ofta långt efter det ersättningen betalats ut, kan de ekonomiska konsekvenserna bli förödande för de enskilda.

Utredningen har inriktat sitl arbete på en reform av begränsad omfattning. Utgångspunkten har varil alt man genom relativt små ändringar i de materiella reglerna kan komma fill rätta med de mer allvarliga problemen. En strävan har varit att de grupper för vilka arbetsgivaravgifter betalas resp. som betalar egenavgift skall vara oförändrade. Utredningen har sökl åsladkomma bättre samordning mellan skyldighel att göra avdrag för preliminär skatl och att betala arbetsgivaravgifter. 1 samband därmed har eftersträvats enklare och klarare regler för avgiftsskyldigheten och ökad möjlighet alt förulse vem som kommer att påföras avgift.

Mot bakgrund av det nu anförda har ulredningen undersökt möjligheter
na att knyta an skyldigheten all beiala arbelsgivaravgifter lill något för- j-

hållande som lätl kan konstateras av de berörda parterna, dvs. den som vill Prop. 1986/87:16 ha ett arbete utfört och den som skall utföra arbetet. Delta förhållande bör också kunna konstateras av parterna redan då avtalel mellan dem ingås. Det har varit naturligt alt knyta an avgiftsskyldigheten till en registrering av det slag som förekommer i samband med utfärdande av B- skattesedel och mervärdebeskattningen. Förslaget bygger på att man låter den befintliga registreringen inom skattesystemet ligga till grund för rättsverkningar i fråga om skyldigheten att betala egenavgifter. Härtill kommer komplelterande regler för atl få smidighet och anpassning till förhållandena i det enskilda fallet. Reglerna gäller främst fysiska personer som åtar sig arbete och själva utför detta.

Det föreslagna systemet

En fysisk person som är registrerad för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatl skall i det centrala skatteregislret automatiskt få en särskild s.k. företagarregistrering. Sådan registrering kan också ske efter ansökan. Förutsättningen är att sökanden har B-skattesedel och kan antas komma att förvärva en inte obetydlig inkomst av rörelse. Registrering efter ansökan sker efter beslut av den lokala skatlemyndighelen. Den som blir företagarregislrerad får ett bevis om detta genom att uppgifl om registreringen anges på det skattekort som är fogat vid hans B-skaltesedel. Den lokala skattemyndighetens beslut angående registrering får överklagas fill länsstyrelsen vars beslut får överklagas hos länsrätten som sista insians.

Registreringsförfarandet är inte tvingande. Den som är registrerad - det mä vara automatiskt eller efter ansökan - blir avregistrerad om han begär det. Reglerna om företagarregistrering föreslås intagna i en särskild lag.

Företagarregistreringen är inte resultatet av någon samköming av olika personregisler. Den innebär i stället att man utnyttjar befintliga uppgifter om B-skatt och mervärdeskatleregistrering i de centrala och regionala skalleregistren. Dessa uppgifter är offentliga.

I fråga om verkningarna av företagarregistreringen gäller att skatleavdrag aldrig kan komma i fråga för den som är registrerad. Delta följer redan av att den registrerade alllid har B-skattesedel. Vidare följer som huvudregel att arbetsgivaravgifter inte skall betalas för en ersättning som utges till den som är registrerad. Regler av denna innebörd har tagils in i socialavgiftslagen och lagen om allmän försäkring. För att en registrering skall få den angivna effeklen i fråga om avgiftsskyldigheten krävs att den föreligger när parterna träffar överenskommelse om arbetets utförande.

Systemel innebär sålunda att den som uppdrar elt arbete åt en registrerad fysisk person inle behöver riskera att i efterhand bli ålagd betalningsskyldighet för källskatt eller arbetsgivaravgifter. Den registerade blir vidare skyldig att redovisa ersättningen som underlag för beräkning av egenavgifter. Den registrerade blir sålunda genom själva registreringen skyldig att beiala egenavgifter och detta oberoende av om han i det särskilda fallet har ulfört arbelel som arbetstagare eller i egenskap av rörelseidkare.

Från denna huvudregel finns möjlighet att göra undanlag för atl systemet
skall bli smidigl och kunna anpassas till vad som kan vara lämpligt i det sär- 67

skilda fallet. Ett sådant fall är då parterna kommer överens om att arbetsgi- Prop. 1986/87:16 varavgifler skall betalas för en ersättning som annars skulle ha föranlett egenavgifter, dvs. då s.k. likställighetsavtal föreligger. Denna överenskommelse skall beaktas i fråga om avgiftsskyldigheten.

Möjligheterna till undantag gäller vidare de fall då en företagarregislrerad person driver exempelvis en handelsrörelse och avser att vid sidan av denna ta en fast anställning. Det kan då av olika skäl vara önskvärt att arbetsgivaren får iaktta samma skyldigheter mot den registrerade som mol sina övriga anställda. Om den regisirerade inte har något egentligt behov av sin registrering som företagare, kan hon eller han begära avregistrering. Arbetsgivaren blir då skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Om arbetsgivaren och den registrerade inte är ense om var avgiftsskyldigheten bör ligga, kan var och en påkalla beslut av lokal skattemyndighet om att arbetsgivaravgifter skall betalas för ersättningen (lönen). Enligt utredningens förslag får därför lokal skattemyndighet, om särskilda skäl föreligger, besluta atl tjänsteinkomsten skall uigöra underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter. Etl sådant beslut skall iakttas av arbetsgivaren i fråga om lön som endast avser tid efter den dag då han fick del av beslutet.

Den föreslagna ordningen skapar klarhet om avgiftsskyldigheten i de fall arbete uppdras åt en fysisk person som är företagarregislrerad. I de fall företagarregistrering saknas kan osäkerhel om avgifisskyldigheten forlfarande uppkomma. En möjlighet till förhandsbesked införs därför. Lokal skattemyndighet skall på gemensam framställning av parterna meddela förhandsbesked huruvida ersättningen för arbetet skall föranleda arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Myndighelens beslut får överklagas hos länsrätten som är sista instans.

Enligt utredningens förslag öppnas också möjlighet att efterge arbetsgivaravgifter i vissa fall. Har den som uppdragit ett arbete haft verkligt bärande skäl för atl uppfatta den som åtagit sig och utfört arbetet som företagarregislrerad vid ingåendet av arbetsuppdraget, trots att någon sådan registrering inte förelegat, får arbetsgivaravgifterna sålunda helt efterges. Möjlighet fill eftergift finns också när det gäller de s.k. mellanmansfallen. Här avses situationer då någon uppdrar ett arbete åt en juridisk person eller en företa-garregisterad fysisk person som inte själv utför arbetet. I dessa fall kan betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter och källskatter föreligga för den som uppdragit arbetet om de personer som faktiskt utfört detta skall anses ha varit anställda hos denne. Arbetsgivaravgifter får i sådana fall efterges om uppdragsgivaren varken insett eller skäligen bort inse all arbetet utfördes under sädana förhållanden och på sådana villkor atl han var att anse som arbetsgivare för den eller dem som utförde arbetet. När förutsättningar för eftergift av arbetsgivaravgifter föreligger skall den som uppdragil arbetet inte heller göras ansvarig på grund av underlåtenhet att göra skatleavdrag.

Möjligheterna för arbetsgivare att få betalningsanstånd vidgas. Om en arbetsgivare överklagar ett beslut genom vilket han ålagts ansvar för arbelsav-gifter, kan länsstyrelsen f.n. medge anstånd med betalningen helt eller delvis om synnerliga skäl föreligger. En motsvarande anslåndsregel föreslås nu i fråga om arbeisgivares betalningsskyldighet på grund av all han inte gjort föreskrivet skatteavdrag.

Bilaga 3 Prop. 1986/87:16

Utdrag ur remissammanställning över Socialavgiftsutredningens betänkande (Ds S 1985:1) Företagarregistrering - klarare regler för socialavgifter.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket (RFV), datainspektionen, kammarrätten i Stockholm, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), slafistiska centralbyrån (SCB), försäkringsöverdomstolen (FÖD), länsrätten i Stockholms län, försäkringsrätten för Mellansverige (FRM), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) SHIO-Familjeföretagen, Sveriges industriförbund. Kooperativa Förbundet (KF), Sveriges Köpmannaförbund, Företagareförbundel, Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska Handelskammarförbundet, Svenska åkeriförbundet. Schaktentreprenörernas riksförbund/Schatktentre-prenörernas arbetsgivareförbund. Målaremästarnas riksförening, Sveriges Handelsagenters förbund och Direktförsäljningsföretagens Förening. Fran-chiseutredningen (Ju 1984:08) har avstått från atl yllra sig.

Dessutom har yttranden inkommit från Företagens Uppgiftslämnardelegation, Konstnärhga och Litterära Yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS) och Svenska Franchiseföreningen. SAF och Sveriges industriförbund har avgivit ett gemensamt yttrande. Länsstyrelserna har bifogat yttranden som de har hämtat från några lokala skattemyndigheter. FKF har bifogat yttranden från några allmänna försäkringskassor.

1 Allmänt

Socialavgiftsutredningens betänkande Företagarregistrering - klarare regler
för socialavgifter har fått ett i huvudsak positivt moltagande av remissinstan
serna. De allra flesta instämmer i grundtankarna i förslaget, nämligen att
skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter bör anknytas till något förhållan
de som lätt kan konstateras av parterna redan då avtalet mellan dem ingås.
Många remissinstanser ser utredningsförslaget som ett sleg i rätt riklning
men efterlyser en mer genomgripande översyn av reglerna på skatte- och av
giftsområdet. Flera av de tillstyrkande remissinstanserna har dock invänd
ningar mol delar av utredningens förslag. Dessa invändningar avser framför
allt utredningens förslag om grunderna för företagarregistrering. Remissin
stanserna har i stort sett enhälligt tillstyrkt utredningens förslag i vad det gäl
ler förutsättningarna för en automatisk företagarregistrering. Utredningens
förslag all möjligheterna till företagarregistrering i övrigl skall begränsas har
däremot rönt kritik från åtskilliga remissinstanser. En sådan ordning bedöms ' 70

som alldeles för snäv. Mot utredningens förslag har också invänts all svårig- Prop. 1986/87:16

heterna att med ledning av nuvarande bestämmelser avgöra om skyldighet

att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter föreligger eller inte

kommer all kvarslå i en inte obelydlig utsträckning. Det har därvid pekats

på att nu gällande regler för dessa åligganden alltjämt blir tillämpliga i de fall

dä uppdragel ges till en icke företagarregislrerad och att möjligheterna lill

en registrering är alltför begränsade i utredningsförslaget.

Statskontoret, FRM, länsstyrelserna i Göleborgs och Bohus län. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO, SACO/SR, Schaklenirepre-nörernas Riksförbund, Svenska Åkeriförbundet och Svenska franchiseföreningen tillslyrker.

RFV anser alt ett genomförande av förslagen om företagarregistrering, förhandsbesked och eftergift av arbetsgivaravgifter medför klarare regler för fastställande av arbetsgivaransvar och ökar rättssäkerheten.

RSV ställer sig positivt till förslaget om företagarregistrering för fysiska personer. SHIO-Familjeförelagen är positiv till huvudpunkterna i förslaget.

FÖD anser alt förslagen om företagarregistrering och förhandsbesked är steg i rätt riktning. SAFoch Sveriges Industriförbund anser att förslagel ökar möjligheterna att i förväg bedöma var avgiftsskyldigheten skall ligga och anser därför att förslaget är ett steg i rätt riktning. Länsrätten i Siockholms län uttrycker sig på liknande sätt och lillstyrker med några få invändningar.

Länsstyrelsen i Siockholms län ser mycket positivt på att ett förslag som syftar till ökad klarhet i avgiftsfrågor har lagts fram.

Länsstyrelsen i Uppsala län år positiv till förslaget om företagarregistrering.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Väslerboliens lån tillstyrker i princip. TCO instämmer i stort i utredningsförslaget men anser att förslaget innebär en försämring för vissa kategorier av anställda. F/CF tillstyrker förslaget om företagarregistrering men menar att generella undantag från registreringen inle bör finnas.

KF anser att förslaget är långtifrån heltäckande.

Kammarrätien i Stockholm anser att utredningen inte har tagit upp själva grundproblemet utan - i linje med direktiven - nöjt sig med att skapa en "Irolleriformel" som dock avser endast fysiska personer. Kammarrälten anser att ytterligare utredning behövs med inriktning på att få en mer heltäckande och i övrigt ändamålsenlig ordning fill stånd. I första hand bör frågan om en definition av arbetslagar/arbetsgivarbegreppen ägnas uppmärksamhet. Kammarrätten förordar dock all förslaget godtas som ett provisorium i avbidan på en bättre lösning. LRF ser förslaget som en tillfällig nödlösning. Svenska Handelskammarförbundet anser att vissa delar av förslaget kan genomföras i avvaktan på en mer genomgripande reformering. Företagens Uppgiftslämnardelegation anser att förslaget måste arbetas om på väsenlliga punkter. KLYS förordar ytterligare utredning och att man i avvakian på atl en sådan avslutas inför möjlighet fill förhandsbesked och eftergift i vissa fall.

Sveriges Köpmannaförbund och Målaremästarnas Riksförening avstyrker.

2 Grunderna för företagarregistrering Prop. 1986/87:16

Kammarrätten i Stockholm anser att man kommer en bit på väg när det gäller atl förenkla systemet, om juridiska personer - i vart fall aktiebolag och ekonomiska föreningar - likställs med företagarregistrerade fysiska personer. Skyldigheten att betala arbelsgivaravgifter för dem som utfört arbetet kommer då alltid att åvila den juridiska personen. RRV anser att den föreslagna reformen kan komma att påverka konkurrenssituationen mellan företagarregistrerade och icke-förelagarregistrerade. Företagarregistreringen kan sålunda bli ett akfivt konkurrensmedel.

RSV menar att behovet av en företagarregistrering är störst för småföretagare som saknar mer iögonenfallande kännetecken på rörelse, som egna anslällda, egen verksamhetslokal o.dyl. Om en kraftig höjning genomförs av beloppsgränsen för redovisningsskyldighet till mervärdeskatt, kommer många av dessa småföretagare inte att nå upp till den gränsen och blir aldrig automatiskt regisirerade. Om dessutom möjligheten till registrering efler ansökan görs beroende av en relafivt högt satt, fixerad inkomstgräns, undantas stora grupper av dem som vore bäst betjänta av en registrering som klarlägger deras status.

Länsrätten i Stockholms län anser att reglerna för tilldelande av B-skattesedel kommer att få ökad betydelse genom den rättsverkan en sådan skallesedel får beträffande socialavgifter och ansvarigheten för källskatl.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att för att uppfylla kravet på alt allmänheten enkelt och säkert skall kunna förutse om avgiftsskyldighet föreligger krävs atl möjlighelen till företagarregistrering utvidgas till att även omfatta juridiska personer. Frånvaron av registrering av juridiska personer kan också innebära en sned konkurrenssituation till förmån för fysiska personer.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför att det inte torde vara ovanligt att många som driver rörelse har A-skatt på grund av hög tjänsteinkomst. Detta gäller ofta personer som just bygger upp en rörelse. Sådana rörelser kan ha relativt selt stor omsättning även om vinsten inte blir så hög.

Länsstyrelsens i Malmöhus län huvudinvändning mot förslaget gäller inte metodvalet utan den begränsning i uppdragsgivares skyldighet att innehålla ersättningsbelopp endast för ej regisirerade uppdragstagare. Länsstyrelsen konstaterar att det framlagda förslaget inte innebär någon förstärkning av skattemyndigheternas möjlighet aft beivra ekonomisk brottslighet. I stället anses förslaget ha inriktats på att undanröja det allmännas möjlighet att i efterhand och på grundval av fakfiska förhållanden rikta betalningsanspråk mot uppdragsgivande företag.

SACOISR anser att utredningens förslag inte är någon slutlig lösning. Bl.a. kvarstår problem med delägare i aktiebolag och handelsbolag.

LRF anser att den föreslagna företagarregistreringen minskar gränsdrag
ningsproblemen men i de svåra skymningszonerna sprider den inget ljus.
Detta visar att det är väsentligt och angelägel att snarast se över hela regel
komplexet. LRF anser att även jordbruk skall omfattas av möjligheterna atl
ansöka om registrering. Ytterligare en grupp som borde omfattas är de som
är registrerade för mervärdeskatl men inte har B-skattesedel. y-,

SAFoch Sveriges Industriförbund anser att genom all innehav av B-skal- Prop. 1986/87:16 tesedel uppslälls som nödvändig förutsätlning för företagarregistrering utesluts nystartad rörelseverksamhet som bedrivs som bisyssla vid sidan om en anställning. Även en sådan rörelseidkare som är på väg all etablera sig som företagare, men saknar B-skattesedel, kan i många fall sägas ha ett berättigat anspråk på alt få upplräda som "fullvärdig" företagare med därav följande förpliktelser på avgiftsområdet. SAF och Sveriges Industriförbund anser att den som är registrerad för mervärdeskatt, men har A-skaltesedel, borde efler ansökan kunna få en företagarregistrering.

SHIO-Familjeföretagen anser att förslaget kan få en konkurrenshämmande effekl, framför alll vid nyetablering då det är angeläget för de flesta att bli företagarregistrerade. SHIO-Familjeförelagen konslalerar också atl konsekvenserna vid anlitande av bolag inte har blivit fullständigt utredda.

KF anser alt om ell syslem med företagarregistrering införs bör det stå öppet för alla former av verksamhel. KF anser all även den som på grund av anslällning har A-skatlesedel men samtidigt bedriver en verksamhet vid sidan om skall ges möjlighel att ansöka om företagarregistrering.

Sveriges Köpmannaförbund anför atl en inte ovanlig form av nyetablering inom handeln är att ett företag etableras parallellt med att en anslällning bibehålles under en övergångsfid. Denna nystartade företagare har då A-skatlesedel och hans nystartade företag skulle, enligt utredningsförslaget, inte berättiga lill företagarregistreging. Enligt förbundets mening måste förslagel arbetas om i dessa avseenden.

Svenska Handelskammarförbundet framhåller alt del är särskilt viktigt alt slä vakt om nyföretagandel. Genom kravet på innehav av B-skattesedel kan det bli svårl för nya företagare att erhålla företagarregistrering, vilket i sin tur kan skapa elableringsproblem. Förbundel anser vidare att juridiska personer bör likställas med företagarregistrerade fysiska personer i socialavgiftshänseende. Ell annat problem som inte finner sin lösning genom företagarregistrering är de s.k, mellanmansfallen, Förbundel anser att en bestämmelse bör införas om att juridiska och företagarregistrerade fysiska personer alltid skall anses som arbelsgivare för den eller de som utför arbetet.

Målaremästarnas Riksförening anser, om lagstifining genomförs, atl det är nödvändigt all medge registrering inte endasl av fysiska personer utan också av aktiebolag.

Sveriges Handelsagenters Förbund framför den åsikten att det möjligen är slörre våld än nöden kräver att låta registreringen omfalta också juridiska personer. I stället borde övervägas att föreskriva alt belalning till en juridisk person alltid befriar utbetalaren från skyldighet att erlägga mottagarens skatter och avgifter.

Företagens Uppgiftslämnardelegation pekar på atl förslagets konsekvenser ställer höga krav på hur rätten till B-skattesedel är formulerad. Enligt delegationen blir en B-skattesedel närmast att betrakta som ett fillstånd atl bedriva självständig rörelse, etl slags näringstillstånd.

KLYS anser all företagarregistrering kan innebära en snedvridning av konkurrensförhållandena på så sätt atl det kan komma att bli svårare för icke-registrerade att bli anlitade.

3 Förhandsbesked Prop. 1986/87; 16

RFV påpekar att verket tidigare i ett flertal remissvar föreslagil införandet av förhandsbesked.

Kammarrätten i Siockholm anser att det är en fördel att förhandsbesked skall kunna inhämtas. Tillräckliga skäl föreligger dock inte, enligl kammarrätten, för atl en gemensam ansökan skall krävas även om en sådan med hänsyn till snabbhetsaspekten ofta torde vara att föredra.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller atl förslagel om förhandsbesked är ett bra och sedan länge efterfrågat förslag. Länsstyrelsen påpekar att det saknas en uttrycklig beslämmelse i lagförslaget huruvida förhandsbeskedet är bindande.

Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län anser atl förslaget om förhandsbesked är mofiverat. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att enkla och klara regler bör eftersträvas så att inte de lokala skaltemyndighelerna får för stor arbetsbörda med lång handläggningslid som följd.

SACOISR anser också att utredningen tillgodosett ett gammalt och angeläget önskemål genom förslaget om förhandsbesked, vilkel innebär en väsentlig höjning av rättssäkerheten för den enskilde.

LRF anser att det i och för sig är positivt med en möjlighet att få förhandsbesked men utgår ifrån alt det kommer alt ta viss tid att avgöra ansökningar om förhandsbesked. Båda parterna är inte heller alltid från början medvetna om att problem kan uppkomma. LRF anser att ansökan borde kunna inges även efter det att avtal träffats om arbetets utförande. Vidare borde var och en av parterna självständigt kunna begära förhandsbesked. SAFoch Sveriges Industriförbund framför Uknande åsikter.

Svenska Handelskammarförbundet tillstyrker förslaget om förhandsbesked men framhåller atl det är nödvändigt alt besked kan erhållas snabbt, helst senast en vecka efter ansökans ingivande.

4 Eftergift av arbetsgivaravgifter

Kammarrätten i Siockholm anför bl.a. följande. Kammarrätten hyser slarka betänkligheter mot att elt "eftergiftsinstitut" införs isolerat på detta område och framhåller vidare.

"Utredningens förslag alt arbetsgivaravgifter i vissa fall skall kunna helt ef
terges innebär en större nyhet än vad utredningen låter framkomma. Mot
svarande möjlighet för beskattningsmyndighet och överinstanserna atl med
ge eftergift förekommer på andra liåll inom skatte- och avgiftslagstiftningens
område egentligen endast när det gäller sanktionsavgifter o.d. I ordinära
sammanhang kan i övrigl befrielse endast medges av sociala och liknande
skäl, t.ex. dödsbobefrielse för slutlig skatt, befrielse från vägtrafikskalt för
den som är höggradigt invalidiserad samt eftergift av arvsskatt, när den som
har fått ett arv e.d. avlider inom viss kortare tid efter förvärvet. Möjlighet
fill befrielse från inkomsi- eller förmögenhetsskatt förekommer endast i syf
te att undvika dubbelbeskattning. Beträffande indirekta skatter ges möjlig
het till befrielse när del föreligger synnerliga skäl. I dessa fall är del emeller
tid endast regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som får
medge befrielse." 74

Malerielll skulle bestämmelserna i och för sig säkerligen fylla en angelägen Prop. 1986/87:16 funktion genom atl de ger en möjlighet atl rätla till de värsta olägenhelerna av en oformlig lagstiftning. Detla är emellertid inte något som är specifikt för lagstiftningen om socialavgifter utan gäller också övrig lagstifining inom skatte- och avgiftsområdet. Det finns alltså enligt kammarrättens mening goda skäl all införa bestämmelser av sådant slag - en slags "omvänd generalklausul". Della gäller särskilt som det på del närliggande området uppbörd gäller att en arbelsgivare inte blir ansvarig för arbetstagarens skatt, om han har hafl skälig anledning att underlåta atl göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt. Det måste emellertid sättas i fråga om en sådan ordning bör införas i förevarande förhållandevis begränsade sammanhang. Naturligare synes vara att det sker i samband med en översyn av skatte- och avgiftslagsliflningen i stort. Härvid bör övervägas om den även bör gälla inkomstskatter m.m. I sammanhanget bör ytterligare beaktas att, om en säkerhetsventil av detla slag öppnas, den säkert kommer att åberopas i slor utsträckning och således förorsaka en mängd nya besvärsärenden.

Förslaget om eftergift har vidare motiverats av de olägenheter som kan uppstå dels när juridiska personer anlitas liksom i fråga om medhjälparfal-len, dels i vissa fall då den som har anlitats har åberopat etl ogiltigt eller förfalskat skattekort. Om avgiftsskyldigheten åläggs juridisk person och, såvitt gäller medhjälpare, företagarregislrerad fysisk person, ål vilken arbetet har uppdragits, torde behovet av eftergift inte längre kvarstå i de fallen. Om vidare en skriftlig bekräftelse om registrering utan svårighet kan inhämtas från lokala skattemyndigheten minskar behovel av en säkerhetsventil även med avseende på fallen med ogiltiga skattekort. Ett sätt att undanröja de olägenheter, som kan uppstå för enskilda personer på grund av okunnighet om omfattningen av arbetsgivarbegreppet, är att avsevärt höja det belopp (1 000 kr.) under vilket ersättning inte skall ingå i underlaget för beräkning av arbelsgivaravgifter, gärna till 10 000 kr.

RSV antar att det kan uppkomma svåra bevisfrågor angående vad en arbetsgivare skäligen bort inse och menar att det föreligger en risk för missbruk av eftergiftsreglerna. Tillämpningen bör, enligt verkets mening, ske med slor restriktion.

Länsstyrelsema i Stockholms sami Göteborgs och Bohus län anser att det kan vara rimligt att i vissa fall låta bli alt fastställa avgifter. För detta bör inte beteckningen eftergift användas utan den lokala skattemyndigheten borde ges möjhghet att underlåta att fastställa den aktuella arbetsgivaravgiften fill betalning. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att det är av stor vikt att ärenden av denna karaktär handläggs likformigt och förutsätter att RSV ger konkreta och precisa direktiv. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar atl det sagda också gäller den föreslagna anvisningen till 75 § uppbördslagen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att utredningens förslag om eftergift inte bör genomföras eftersom det kan få förödande konsekvenser för revisioner av företag med grå arbetskraft.

SACO/SR anser att förslaget om eftergift är angeläget men anser att utvidgade möjligheter till eftergift, ackord, avskrivning e.dyl. måste övervägas.

LRF anser att förslaget om eftergift är elt välkommet steg i rätl riktning. 5

SAFoch Sveriges Industriförbund anser att förslaget om eftergift fyller ett Prop. 1986/87; 16 uppenbart behov. Svenska Handelskammarförbundet framför liknande synpunkter.

SHIO-Familjeföretagen anser alt en eflergiftsregel kan godtas i avvaktan på en mer genomgripande reform och anser det angeläget att fillämpningen av eftergiftsreglerna blir generös.

A'f anser att behovet av såväl förhandsbesked som eftergift skulle bortfalla om företagarregistreringen tog sikte på den verksamhet som bedrivs samt kunde avse både fysiska och juridiska personer.

5 Särskilda bestämmelser för arbetstagare som har en utländsk arbetsgivare

Kammarrätten i Stockholm finner del principielll tveksamt med den särreglering som föreslagits. Med hänsyn lill de prakliska problem som f.n. uppstår vid uttagande av arbetsgivaravgifter från utländska arbelsgivare vill kammarrälten inte motsätta sig den föreslagna regeln. Kammarrätten har påtalat de olägenheter som uppstår för enskilda om inkomst av tjänsl belastas med egenavgifter.

Länsstyrelsen i Stockholms län ser positivi pä den föreslagna regeln men anför att denna är ett avsteg från strävandena alt alla arbetstagare skall ha samma villkor oavsett vem som är arbetsgivare. Länsstyrelsen tror att möjligheten till avtal lorde komma all ses som positiv även av de aktuella arbetstagarna. Vidare anför länsstyrelsen;

"Svensk lagsliflning och praxis i framför allt arbetstagarfrågor är svårförståelig för utländska arbetsgivare och har i många fall lett lill att i deras tycke orimliga avgiftskrav riktats mot dem i efterhand. Detta har fåll konsekvensen alt vissa arbetsgivare fortsättningsvis undvikit att anlita svensk arbetskraft. Redan i dag förekommer avtal i praktiken om än inle formellt. Arbetstagare i Sverige betalar i dessa fall själva avgifierna enligt den räkning som ställts till den utländske arbetsgivaren,"

Sveriges Handelsagenters Förbund anser alt den föreslagna bestämmelsen är en praktisk, enkel och i alla avseenden tilltalande lösning.

RFV anser all förslaget innebär elt avsleg från grundtanken i ATP-systemet, nämligen den att socialförsäkringsavgifterna skall bäras av den ekonomiskl starkare parten och att avgifisskyldigheten således inte skall kunna övervältras på en arbetstagare. Enligl verkel är förslaget avseende avtal om egenavgift inte heller förenligt med tillämpningen av den nordiska konvenfionen utan medför problem i fall där den som ulför arbetet är bosalt i ett annat nordiskt land. Verket ställer sig tveksamt till förslaget.

FÖD är också tveksam till förslagel och anför atl det är avsett att tillmö
tesgå kritik från utlandet där man bl.a. reagerat mot att handelsagenter en
ligt svensk rätt bedöms som arbetstagare. Enligt domstolen finns uppenbarli
gen här en risk för atl en stark arbetsgivarpart kan framtvinga för arbetstaga
ren ogynnsamma villkor. Domstolen har också svårl att förstå varför man
skall införa en undantagsregel som lar sikte just på handelsagenter knutna
fill en utländsk arbetsgivare. En svensk arbelsgivare föreslås inle på motsva- 76

rande sätt kunna avtala bort sin avgiftsskyldighei. Domstolen har också på- Prop. 1986/87:16 talat de negativa effekter som uppstår för den enskilde som har inkomsi av tjänst och skall betala egenavgifter.

TCO delar inle utredningens uppfattning när det gäller avgifisskyldigheten för arbetstagare som utför arbete i Sverige men är anställda hos ulländsk juridisk eller fysisk person. Enligt TCO bör denna kategori ha samma ställning som övriga anställda i Sverige. Del uppmärksammade problemet med handelsagenter skulle kunna lösas genom att dessa erhöll företagarregistrering. Vanligen driver väl dessa redan i dag sin verksamhel i bolagsform, varför de inte bör vara något större problem ur avgiftssynpunkt. Beträffande handelsrepresentanter (dvs. säljare), servicetekniker och andra som enligl svensk rättspraxis otvivelaktigt är att anse som arbetstagare finns ingen anledning att övervältra det ekonomiska ansvarei för socialavgifterna på arbetstagaren. De bör ha samma skydd som övriga arbetstagare. 1 varje fall i dagens arbetsmarknadsläge kan det vara svårt för den enskilde atl motsätta sig elt avtal om atl han själv skall stå för alla socialavgifter samtidigt som det kan vara praktiskt taget omöjligt för honom atl få igenom en lön som ligger ungefär 30 procent över den svenska genomsnittsinkomsten för hans yrke.

SAFoch Sveriges Industriförbund anser det angeläget att tillämpningsfrågorna när det gäller den nordiska konvenlionen om social trygghel får en sådan lösning atl avtalsmöjligheten kan bli tillämplig även i renl nordiska affärsförhållanden.

En del remissinstanser, t.ex. länsrätten i Siockholms län, SACO/SR, SHIO-Familjeföretagen och Direktförsäljningsföretagens förening, har i allmänna ordalag funnit det otillfredsställande med de negativa effekter som blir en konsekvens av utredningsförslaget i de avseenden som innebär egenavgifter i inkomstslaget tjänst.

6 Ändringar i taxeringslagen

RSV ifrågasätter förslagel alt när likställighelsavlal har Iräffais den som uppbär ersättningen skall ange delta i sin självdeklaration. Verkel anser all kravet på informalion till myndigheterna tillgodoses med utredningens förslag om skyldighet att lämna kontrolluppgift på ersäitning som omfattas av likslällighetsavtal.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår atl förslagel till ändring i 37 § bör i förtydligande syfle göras på så sätl atl kompletteringen sätts in direkt under respektive punkt, d och k, i stället för endasl under punkl k.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det välbetänkt med förslagen om viss upplysningsskyldighet i självdeklaralionen, men påpekar all en komplettering också bör göras i 37 § så att kontrolluppgift också skall lämnas lill ledning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. SACO/SR framför liknande synpunkter.

Bilaga 4 Prop. 1986/87:16

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare

dels att 3, 50 och 51 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 a-d §§, saml närmasl före 22 a och 22 d §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag meddelas av den länsstyrelse till vilken uppbördsdeklaralionen skall lämnas, om inle annal följer av 32 §.

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbelsgivaren inte registrerad, meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i del fögderi där arbetsgivaren är bosatl. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

I fråga om beslut enligl 22 a §skaU anknyiningen lill arbetsgivaren enligt andra stycket i stället gälla uppdragsgivaren.

Förhandsbesked 22 a §

Den lokala skatlemyndighelen får meddela förhandsbesked angående skyldighelen atl beiala socialavgifier efler gemensam skriftlig ansökan av dem som har iräffal eller avser att Iräffa avial, enligl vilket den ene (uppdragstagaren) mot ersättning skaU utföra ett arbele åt den andre (uppdragsgivaren).

Sökandena skaU lämna de uppgifter som behövs för an ett förhandsbesked skall kunna meddelas. Om den lokala skattemyndigheten finner atl den inte har tillräcklig grund för att meddela ett förhandsbesked skall ansökningen avvisas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

22 b §

Ett förhandsbesked skaU ange om uppdragsgivaren blir skyldig att betala arbetsgivaravgifter eller inte och vilka grunder för beräkning av socialavgifter som kommer att gällaför uppdragstagaren.

22 c §

Ett förhandsbesked som har vim-nii laga kraft skaU, om en av sökandena yrkar del och beskedel är till-lämpligt, iaktlas vid tiUämpningen av bestämmelserna om arbelsgivaravgifter och egenavgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter saml av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomsi och pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förhandsbeskedet gäller ersällning som utges sedan beskedet har meddelats men inie senare än ett år därefter.

Eftergift av betalningsskyldighet 22 d§

Den skyldighel som en arbetsgivare har enligt denna lag att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersällning får heh efterges, om han

1. inte insåg att han var arbetsgiva
re för den som utförde det arbele för
vilkel han utgett ersättningen och

2. med hänsyn liU föreUggande
omständigheter måste anses ha sak
nat anledning räkna med att han var
arbetsgivare.

Var den med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande registrerad till betalning av preliminär A-skatt får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om det visar sig an eftergift skulle kunna medges skaU detta beaktas, även om det inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den lokala skattemyndigheten.

50 §
Den lokala skattemyndighetens Den lokala skaliemyndighelens

beslut får överklagas genom besvär beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. Beslul enligt 5 § hos länsrätten. Beslut enligt 5 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

Iredje stycket, 6 § tredje slyckel el- tredje stycket, 6 § tredje stycket el
ler 19 § andra stycket överklagas ler 19 § andra stycket överklagas
dock genom besvär hos länsstyrel- dock genom besvär hos länsstyrel
sen. Beslut enligt nämnda stycken sen. Beslut enligt nämnda stycken
får inle överklagas av det allmänna eller 22 a Hår inte överklagas av det
ombudet. allmänna ombudet.

Sjömansskattekonlorets beslut fär överklagas genom besvär hos sjömansskallenämnden. Besvärshandlingen skall ha kommit in senast två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens Den lokala skattemyndighetens

eller sjömansskattekontorets beslul eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller beslut varigenom om revision eller beslut varigenom vite har förelagts fär inte överklagas. vite har förelagts får inte överlclagas.

Detsamma gäller den lokala skattemyndighetens beslut enligt 22 a § andra stycket. Om en besvärshandling före besvärstidens utgång har kommit in till en annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall handlingen anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall omedelbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse till vilken den rätteligen borde ha ingetts.

51 §
Beslut av den lokala skatlemyn- Beslut av den lokala skattemyn-

digheten eller sjömansskattekonto- digheten eller sjömansskattekonto
ret, som fär överklagas, skall på an- ret, som får överklagas, skall på an
sökan av arbetsgivaren omprövas av sökan av arbelsgivaren eller, närfrå-
den lokala skattemyndigheten re- ga är om beslut enligt 22 a §, en av
speklive sjömansskallekontoret. sökandena omprövas av den lokala
Ansökningshandlingen skall ha skattemyndigheten respekfive sjö-
kommit in före besvärstidens ut- mansskattekontoret. Ansöknings
gång. Vad som har sagts nu gäller handlingen skall ha kommit in före
dock inle beslul enligt 5 § tredje besvärsiidens utgång. Vad som har
slyckel, 6 § iredje stycket eller 19 § sagts nu gäller dock inte beslut enligt
andra stycket. Ett beslul får inte om- 5 § tredje slycket, 6 § tredje stycket
prövas om arbelsgivaren eller det eller 19 § andra slyckel. Ett beslut
allmänna ombudet har anfört besvär får inte omprövas om arbetsgivaren
över det. eller det allmänna ombudet har an-

fört besvär över det. I fråga om beslul som har meddelats enligt 22 a § gäller vad som sagts nu, om en av sökandena anförl besvär över beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Bestämmelserna i 22 d § gäller i fråga om arbetsgivaravgifter för ersättning som utgetts efler ikraftträdandet.

2 Förslag till Prop. 1986/87:16

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 2a§

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt ulomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren är ense om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.

11 kap. 2f Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naiuraförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbelsgivare utgiven lön som under etl år ej uppgått till 1 000 kronor. I fråga om arbeie som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anslällning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligl annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inle är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar
betsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) fimstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligl studie
stödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

' Lagen omtryckt 1982:120.

Senaste lydelse 1986:162. ' 82

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänsteplikliga under repetilionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsubildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring saml civilförsvarsplikliga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,

I) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring eller molsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är alt hänföra till inkomsi av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket för arbele som någon ulfört för nägon annans räkning utan atl vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap, 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomsi av an-

ställning skall hänsyn tas till lön eller ställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäk- annan ersättning, som den försäk
rade har fått från en arbetsgivare, rade har fått från en arbelsgivare,
som är bosalt utom rikel eller är ul- som är bosatt utom riket eller är ut
ländsk juridisk person, endast i fall ländsk juridisk person, endasl i fall
då den försäkrade sysselsatts här i då den försäkrade sysselsatts här i
riket eller tjänstgjort som sjöman rikel och överenskommelse inte träf-
ombord på svenskt handelsfartyg, fals enligt 3 kap. 2 a § eller då han
Vad som sägs här skall inte gälla be- tjänstgjort som sjöman ombord på
träffande lön till svenska medborg- svenskt handelsfartyg. Vad som sägs
are, om svenska staten eller, där lö- här skall inle gälla beiräffande lön
nen härrör från utländsk juridisk till svenska modborgare, om sven
person, en svensk juridisk person, ska staten eller, där lönen härrör
som äger etl bestämmande inflytan- från utländsk juridisk person, en
de över den utländska juridiska per- svensk juridisk person, som äger etl
sonen, enligt av riksförsäkringsverk- besiämmande inflytande över den
et godtagen förbindelse har att svara utländska juridiska personen, enligt
för tilläggspensionsavgiften. av riksförsäkringsverket godtagen

förbindelse har att svara för till-läggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas lill lön eller annan ersäitning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som lillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inle är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beiräffande lön till svensk medborgare eller till den som ulan all vara svensk medborgare är bosall i riket, om en ulländsk beskickning här i riket enligl av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har atl svara för lilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt iredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

20 kap, 2§-'' Vid lillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

3 Senaste lydelse 1985:87. 83

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varil gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Enligt 2 § andra stycket lagen Enligl 2 § andra stycket lagen

(1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annal förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst.

(1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomsi och pensionsgrundande inkomst. Vid tilllämpning av sisinämnda beslämmelser gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifier från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Att ersättning enligt 14 och 15 §§ lagen (1983; 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare är att betrakta som inkomst av anslällning vid fillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomsi och pensionsgrundande inkomst framgår av 17 § nämnda lag.

1 kap.

2§'

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomsi av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomsi av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare. Vid tillämpning av denna lag gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Bestämmelser om belalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen (1983:850) om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.

Bestämmelser om betalning av arbetsgivaravgifter finns också i 18 § lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

2 kap.

2 §2 En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år beiala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

i 1 § första stycket 1 och 2 angivna i 1 § försia stycket 1 och 2 angivna
procentsatserna som svarar mol för- procentsatserna som svarar mot för
hållandet mellan antalet svenska hållandet mellan antalet svenska
sjömän och hela antalet sjömän på sjömän och hela antalet sjömän på
svenska handelsfartyg i medeltal för svenska handelsfartyg i medeltal för
den 31 oklober de tre år som när- den 30 september de tre år som
mast föregått det år då procentsat- närmast föregått det år då procent-
serna fastställs. Hänsyn skall därvid satserna fastställs. Hänsyn skall där-
inte tas fill fartyg med en brutto- vid inte tas lill fartyg med en brutto
dräktighet undersfigande 300. Pro- dräktighei understigande 300. Pro
centsatserna beräknas med två deci- centsatserna beräknas med två deci
maler, maler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enligt 1 § 1 mom. första slycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

3a§

I avgiftsunderlaget skaU inle ingå sådan ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3 kap.
4P
Grunden för beräkning av avgift Grunden för beräkning av avgift

enligt 1 § 1 och 5-7 utgörs av in- enligt 1 § 1 och 5-7 ulgörs av in
komst av annat förvärvsarbete som komst av annal förvärvsarbele som
avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) avses i 3 kap. 2 eller 2 a lagen
om allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring.

Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomsi av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

4 kap.

8§ Av influtna arbelarskyddsavgifter enligl 2 kap. 1 § förs 8,7 procenl till staten som bidrag till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet och 54,3 procent till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret, som disponeras enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Återstoden av influtna arbetar- Återstoden av influtna arbetar-

skyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs skyddsavgifier enligl 2 kap. 1 § förs
till en fond, benämnd arbetar- till en fond, benämnd arbelsmil-
skyddsfonden, vars tillgångar ;ö/o«den, vars tillgångar skall ut-
skall utgöra bidrag till göra bidrag till

1. kostnader i övrigl för forskning och utveckling saml utbildning och information beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckUng samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. kostnader för utbildning av slyrelserepresenlanier för de anställda,

Senaste lydelse 1985:1006.

■• Senaste lydelse 1985,323, 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

5. kostnader för arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet.

Influtna arbetarskyddsavgifter enligl 3 kap. 1 § förs i sin helhel till det särskilda konto som anges i första stycket.

5 kap. 1 §

Om eftergift i vissa fall av skyldighet att beiala arbetsgivaravgifter föreskrivs i 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Har den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskallelagen (1928:370) fillämpas beträffande befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att beiala egenavgift för fill-läggspension gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas såvitt gäller 2 kap. 3 a § och 3 kap. 4 § på ersättning som utgetts efter lagens ikraftträdande.

Uppgiftsskyldig

1. a) Staflig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, samt

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiflen skaU avse

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren hafl att bestrida. Här mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet, i fråga
om förmåner som ut
gått från sådan för
värvskälla.

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skaU avse

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att besirida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser livränta skadestånd till följd av personskada skall angivas om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

44 §

Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivaren behörigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39-43 §§.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsstyrelsen vid fullgörande av ovannämnda övervakning.

På begäran av arbelsgivare eller arbetstagare skall den lokala skattemyndigheten å den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas, lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller fillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39-43 §§.

På begäran av arbelsgivare eller arbetstagare skall den lokala skattemyndigheten lämna besked i frågor, som angår skyldighelen atl verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39-43 §§. Sådana besked skaU meddelas av den lokala skattemyndighet som avses i 3 § andra slyckel lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten äger på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag,

75 §2 Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skalleavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40 procent av den lön på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Fråga om arbeisgivares betalningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av den lokala skattemyndighet som avses i 3 § andra slycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Fråga om arbetsgivares betalningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av den lokala skattemyndighet som har eller skulle ha utfärdat arbetstagarens skattsedel. Om arbetslagaren ej är känd, skall dock frågan prövas av den lokala skattemyndighet som skall debilera slutlig skatt för arbetsgivaren för del inkomstår under vilket skalleavdraget skulle ha gjorts.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatl, innan slullig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorls, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skall som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir arbetslagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller lillkommande skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efler det att slutUg skatt har debiterats, om del med fog kan antagas att lillkommande skatl kommer att påföras honom.

(Se vidare anvisningarna.)

85 §
1 mom. Den lokala skatlemyn- 1 mom. Den lokala skattemyn-

dighetens beslul enligl denna lag dighelens beslut enligl denna lag
överklagas hos länsrätten genom be- överklagas hos länsrätten genom be
svär. I fråga om beslut om fastsiäl- svär om inte annat följer av andra
lande av avgiftsunderlag för egenav- stycket. I fråga om beslut om fast
gifter gäller vad som föreskrivs i 11 § ställande av avgiftsunderlag för
lagen (1959:551) om beräkning av egenavgifter gäller vad som före-
pensionsgrundande inkomst enligt skrivs i 11 § lagen (1959:551) om be
lägen (1962:381) om allmän försäk- räkning av pensionsgrundande in
ring, komst enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring.
Beslut om preliminär taxering. Beslut om preliminär taxering,

sättet för uttagande av preliminär sättet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av skatt, debitering eller jämkning av
sådan skatt, verkställande av skatte- sådan skatt, verkställande av skatte
avdrag och anstånd med inbetalning avdrag och anstånd med inbetalning
av skatt överklagas dock hos länssty- av skatt överklagas hos länsstyrelsen
relsen genom besvär. genom besvär. Vad som sagts nu

gäller dock inle lokal skattemyndighets beslut med anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag. De allmänna ombuden får överklaga lokala skattemyndigheters beslut endast i fråga om arbeisgivares ansvarighet för arbetstagares skalt.

Lokala skaltemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vile har förelagts får inte överklagas.

Om en besvärshandling före besvärstidens utgång inkommit till någon annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall de trots detta tas upp fill prövning. Handlingarna skaU då omedelbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.

■" Senaste lydelse 1984:866. 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

86 a §

I fråga om besvär över länsrättens eller kammarrättens beslul beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Anvisningar lill 75 §

En arbetsgivare får anses ha hafl skälig anledning att underlåta skatteavdrag bland annat om förutsättning för eftergift föreligger enligt 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i fråga om arbetsgivaravgifterna för den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande såvitt angår

1. 44 §, i fråga om besked som begärts före ikraftträdandet;

2. 85 § 1 mom., i fråga om beslut med anledning av sådan begäran om besked som gjorts före ikraftträdandet;

3. 86 a §, i fråga om beslul som meddelats före ikraftlrädandel.

Innehåll Prop. 1986/87:16

Proposilionen.................................................................. ........ 1

Proposilionens huvudsakliga innehåll............................. ........ 1

Propositionens lagförslag................................................ 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1986. ... 19

1 Inledning................................................................... 19

2 Allmän molivering...................................................... ...... 20

2.1 Behovet av en reform....................................... ...... 20

2.2 Förhandsbesked i socialavgiftsfrågor............... 23

2.3 Eftergift av betalningsskyldighet...................... 27

2.3.1 Allmänl.................................................... 27

2.3.2 Förutsättningarna för eftergift och eftergiftsbestämmelsernas utformning 30

2.3.3 Behörighet att pröva fråga om eftergift, m.m.. . 34

2.4 Särskilda beslämmelser för arbetstagare som har en utländsk arbetsgivare 35

2.5 Vissa uppgiftsskyldigheter................................ ..... 37

2.5.1 Uppgifter i självdeklaration.................... 37

2.5.2 Kontrolluppgift........................................ 38

2.6 Ändringar i uppbördslagen................................ 39

2.6.1 Vissa behörighetsbestämmelser m.m.... 39

2.6.2 Jämkning av ansvarighetsregeln i 75 § uppbördslagen 41

2.6.3 Besvärstiden för överklagande av beslut om avgiftsunderlaget för egenavgifter.............................................................. 41

2.7 Vissa lekniska ändringar i socialavgiftslagen..... 42

2.8 Organisatoriska och administrativa effekter...... 43

3 Upprättade lagförslag............................................... 44

4 Specialmotivering...................................................... ..... 44

4.1 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare..................................................... ..... 45

4.2 Förslaget till lagom ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 49

4.3 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 51

4.4 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 53

4.5 Förslagel lill lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 53

5 Hemställan................................................................ ..... 55

6 Beslut........................................................................ .... 55

Utdrag ur lagrådets protokoll den 11 juni 1986.............. 56

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 seplember

1986................................................................................ 57

1 Anmälan av lagrådsyllrande...................................... 57

2 Tid för årsuppgiftens avlämnande m.m..................... 58

3 Hemställan................................................................ 59

4 Beslut........................................................................ 59