Regeringens proposition 1986/87: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m. m. (Kompletteringspropositionen)

Prop. 1986/87: 150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 april 1987 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen atl budgetunderskottet för budgetåret 1986/87 skulle bli 6,9 miljarder kr. lägre än beräkningarna till årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 33,6 miljarder kr.

För budgetåret 1987/88 beräknades i budgetpropositionen elt underskott om ca 36,9 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 30,5 miljarder kr.

1 propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. I särskilda bilagor till denna redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1987 samt en långtidsbudget för budgetåren 1987/88-1991/92.

Propositionen innehåller även förslag lill utökat partistöd, vissa ändringar i skattelagstiftningen och villkoren för allemanssparandel saml vissa ändringar av tulldeklareringsavgiften, vissa åtgärder inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, vissa kostnader i samband med Tjerno-bylolyckan, vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, åtgärder i fastighets-skattesystemet med anledning av nya taxeringsvärden samt höjningar av bostadsbidragen.

I    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 Prop. 1986/87: 150

Närvarande: slalsrädet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsråden Feldt, Johansson, Wickbom, Bodström, Hellström, Leijon, Gustafsson

Proposition med förslag till slutlig reglering av Statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m. m. (Kompletteringspropositionen)

Statsrådet Feldt anför; Regeringen har i årets budgetproposition (1986/87; 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88. På de punkter där förslagen upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget lill statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för del kommande budgetåret i den s. k. kompletleringsproposilionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen, I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör också tas med vissa arbelsmarknadspoliliska åtgärder och vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Således bör riksdagen bl. a. föreläggas förslag i fråga om vissa ändringar i skattelagstiftningen, hushållens sparande, åtgärder i fastighelsskaltesyste-met med anledning av nya taxeringsvärden, höjningar av bostadsbidraget m. m.

Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsråden Feldt, Johansson, Wickbom, Bodström, Hellström, Leijon och Gustafsson föredrar de ifrågavarande förslagen under finans-, justitie-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokoll för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar alt     Prop. 1986/87: 150 genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande;

Reviderad finansplan m. m. Bilaga 1

Justitiedepartementet Bilaga 2

Finansdepartementet Bilaga 3

Utbildningsdepartementet Bilaga 4

Jordbruksdepartementet Bilaga 5

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 6

Bostadsdepartementet Bilaga 7

Industridepartementet Bilaga 8

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

Bilaga 1

Reviderad finansplan

Bilaga 1

Till

kompletteringspropositionen

1987

Reviderad finansplan

Prop.

1986/87: 150 Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987

Föredragande: statsrådet Feldt såvitt avser den reviderade finansplanen och särskilda frågor avsnitten 1-7 och statsrådet Johansson särskilda frägor avsnitten 8-10

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88 m. m. (kompletteringsproposition)

Reviderad finansplan

1 Den ekonomisk-politiska strategin

Sedan den tredje vägens ekonomisk-politiska strategi började tillämpas hösten 1982, har den svenska ekonomin gjort anmärkningsvärda framsteg. Obalanserna har i väsentliga avseenden kunnat minskas.

Emellertid ligger den svenska pris- och koslnadsslegringen kvar pä en nivä betydligt över den i våra viktigaste konkurrentländer. En alltför stor del av tillväxten har de senaste åren kommit att gå till konsumtion och en alltför liten del till kapitalbildning. Skulle denna utveckling bli bestående, riskerar de hittills vunna framgångarna att gå förlorade.

Den främsta uppgiften nu är därför atl pressa tillbaka pris- och kostnadsstegringen. I mänga andra länder har detta åstadkommits genom en ökad arbetslöshet. Den svenska regeringen vill inte använda den metoden utan vill i stället finna andra vägar atl förbättra ekonomins funktionssätt, öka sparandet och bryta inflationsförväntningarna. Delta är utgångspunkten för den ekonomiska politik som presenteras i det följande.

1.1 Den tredje vägens ekonomiska politik

Huvudtanken i den tredje vägens strategi är att förena minskade underskott i ekonomin med en stark efterfrågan, som kan generera investeringar

1    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

och sysselsättning. Detta förutsätter all efterfrågan till stor del bygger på   Prop. 1986/87: 150

investeringar och nelloexport. Delta kräver i sin tur en god konkurrens-    Bilaga 1

kraft.

För att snabbt förstärka konkurrenskraften vidtogs i oktober 1982 en stor devalvering. Den möjliggjorde en radikal omläggning av industripolitiken och byggdes under av en rad riktade åtgärder i syfte att skynda på investeringsuppgängen och underlätta överföringen av resurser till den konkurrensutsatta sektorn. För att motverka de inflationsimpulser som gavs av devalveringen och för att minska de finansiella obalanserna i ekonomin stramades budgetpolitiken och penningpolitiken ål.

Krispolitiken innebar emellertid också att reallönerna pressades tillbaka, samtidigt som vinstnivån i näringslivet steg. För all mildra de negativa fördelningsmässiga effekterna av detta, samt för atl minska risken för en snabb kostnadsslegring, har en rad åtgärder genomförts i syfte atl fördela krisens bördor efter bärkraft. Aktiebeskattningen har skärpts och med hjälp av löntagarfonder och förnyelsefonder har löntagarnas delaktighet i kapitalbildning och industriell utveckling fördjupats. De sociala trygghetssystemen har värnats och i en del fall ytterligare byggts ul. Det gäller bl, a, barnbidragen, sjukförsäkringen och pensionerna.

Den ekonomiska politiken har således arbetat längs två linjer, Å ena sidan strävan att få till stånd en dynamisk industriell omvandling och utveckling, Å andra sidan strävan att hävda den fulla sysselsättningen och den sociala rättvisan.

Den svenska erfarenheten är att full sysselsättning, en generell välfärdspolitik och en politik för rättvis fördelning befordrar industriell tillväxt och utveckling. Erfarenheter från många länder under senare år visar att strukturomvandlingen blockeras, om alternativet för dem som arbetar i lillbaka-gående företag är arbetslöshet och ulslagning. En aktiv arbetsmarknadspolitik, en offensiv industripolitik och en ambitiös regionalpolitik är därför centrala inslag i den tredje vägens politik. En solidarisk lönepolitik, med lika lön för lika arbete, påskyndar strukturomvandlingen genom atl öka lönsamheten för högprodukliv verksamhet och minska den för lågproduktiv. En generell välfärdspolitik, som innebär att intjänade förmåner följer den löntagare som byter arbete, underlättar rörlighet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Internationella jämförelser tyder på att den svenska arbetsmarknaden uppvisar en hög grad av flexibilitet.

Resultaten av den tredje vägens politik blev inledningsvis mycket goda. Budgetunderskottet började reduceras omedelbart och redan 1984 uppvisade bytesbalansen ett överskott. En snabb omstrukturering av den svenska industrin ägde rum. Nyföretagandet ökade kraftigt. Lönsamheten och soliditeten förbättrades. Sparandet ökade, om än från en låg nivå. Investeringarna steg snabbi och lägel på arbetsmarknaden förbättrades.

1.2 Inflationsbekämpningen

Samtidigt som den reala utvecklingen har varit positiv de senaste åren, har timlöneökningarna i svensk industri varit betydligt större än i konkurrent-

länderna. Dessutom har företagen ökat sina marginaler. Resultatet har    Prop. 1986/87: 150
blivit atl konkurrenskraften gradvis börjat försvagas igen. Bilaga 1

Produklivitelen ökade snabbi 1983 och 1984 lill följd av del höjda kapacitetsutnyttjande i näringslivet som devalveringen utlöste. Under 1985 böljade emellertid de första effekterna av den snabba pris- och kostnads-stegringen att visa sig i form av en försvagad bytesbalans och stagnerande investeringar. I fjol förbättrades läget i och med att inflationen föll kraftigt, samtidigt som den externa balansen förbättrades igen. Detta var dock huvudsakligen en följd av sänkta oljepriser och fallande dollarkurs. Den inhemskt genererade inflationstakten var under 1986 alltjämt betydligt högre än i de viktigare konkurrentländerna. Också i år förutses att pris-och lönekoslnadsökningarna i Sverige blir högre än i omvärlden.

Denna utveckling har inneburit alt saneringen av den svenska ekonomin har förioral tempo. På grund av urholkad konkurrenskraft har nettoexportens bidrag till BNP-iillväxlen minskat. Den i förhållande till konkurrentländerna höga inflationen håller på lång sikt uppe räntelägel, samtidigt som den gör investeringar i kapaciletsutvidgningar mera osäkra. Därigenom hålls även invesleringsutvecklingen tillbaka. Resultatet är att kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten de två senaste åren varit lägre än vad som är förenligt med en utveckling mot samhällsekonomisk balans. Den alltför höga inflationens effekter på externbalansen gör också den svenska ekonomin känslig för störningar utifrån, exempelvis i form av nya oljeprishöjningar.

Inflationen är också ett hot mot såväl reallönerna som sysselsättningen. En fortsall hög inflation skulle medföra ytterligare marknadsandelsförluster, såväl på exportmarknaderna som på hemmamarknaden. Därigenom försvåras en expansion av sysselsättningen.

I årets långtidsutredning (LU 87) belyses betydelsen av pris- och kost-nadsstegringstakten. En fortsatt väg mot samhällsekonomisk balans, med full sysselsättning och överskott i bytesbalansen, är enligt långtidsutredningens kalkyler möjlig endast vid låga pris- och kostnadsökningar. Redan 1988 bör timlöneökningarna enligt LU 87 således begränsas till 3% och inflationen lill 2,5%.

1987 års långtidsbudget understryker detta ytterligare. Enligt den innebär de statsfinansiella konsekvenserna av fattade beslut och gjorda åtaganden alt budgetunderskottet, även vid fallande inflation, inte minskar i den takt som LU;s balansalternaliv kräver. Vid fortsatt hög inflation kommer budgetunderskottet att öka. Långtidsutredningen och långtidsbudgeten pekar därmed, båda två, på behovet av en fortsatt stram finanspolitik och på det nödvändiga i att bringa ned inflationen.

En orsak till den snabba pris- och kostnadsstegringen är det höga kapacitetsutnyttjandet och den låga arbetslösheten i Sverige. Regeringen drar emellertid inte av delta slutsatsen att inflationen bör bekämpas med ökad arbetslöshet. Full sysselsättning är den ekonomiska politikens viktigaste mål, och arbetslösheten kan därför inte användas som en hävstång för att nå andra mål.

1.3 Åtgärder Prop. 1986/87: 150

Bilaga I Ambitionen för den ekonomiska politiken måste sällas högt. Uppgiften är

atl göra en lägre inflation möjlig vid den rådande sysselsältningsnivån.

I budgetförslaget i januari i år drevs den tredje vägens strategi vidare,

med särskild inriktning på åtgärder för att förstärka tillväxten och fördela

dess frukter mer rättvist.

• Omfattande insatser kommer under den närmaste treårsperioden atl göras för forskningen. Resurserna förstärks i syfte att öka forskningens omfattning och höja dess kvalitet,

• En rad insatser görs för atl minska regionala obalanser i tillväxten: Förbättrade kommunikationer, höjd teknisk kompelens samt resurstillskott till regionala högskolor stödjer utvecklingen i de delar av landet som fått se en svagare ekonomisk utveckling. Storstadsområdena har undantagits från det fortsatta frisläppel av investeringsfonder för byggnadsinvesteringar. Samtidigt har regeringen föreslagit att det kommunala skalteutjämningssystemet ges en klarare regionalpolilisk inriktning,

• Den sociala välfärden byggs ut genom en avsevärd förbättring av sjukförsäkringen, vilken likställer olika arbetslagarkollektiv och eliminerar orättvisa och förlegade klasskillnader i sjukförsäkringen. Pensionärerna får en särskild förbättring av sin standard genom en extra basbeloppshöjning den \ juli samt genom en kraftig förbättring av del kommunala bostadstillägget den 1 januari 1988. Barnbidragen har höjts den 1 januari i år.

Sedan budgetförslaget i januari har behovet av en fast ekonomisk politik ytterligare bekräftats. I budgetförslaget redovisades en finanspolitik, som resulterade i ett budgetunderskott för budgetåret 1987/88 pä 36,9 miljarder kr. Nu tycks emellertid den internationella tillväxten bli något svagare än vad som tidigare antagits, inte minst i de för Sverige viktiga nordiska grannländerna. Bytesbalansen väntas också utvecklas sämre än enligt tidigare prognoser. Räknas engångseffekten på oljehandeln på grund av den senaste försvarsuppgörelsen bort, visar nu prognosen för 1987 ett underskott i bytesbalansen. Bytesbalansen exklusive handeln med råolja och med petroleumprodukter försvagas till yttermera visso med ca 9 miljarder kr. mellan 1986 och 1987. Samtidigt har den privata konsumtionen fortsatt att växa snabbt även under det första kvartalet i år och kapacitets-utnyttjandet ligger kvar pä en hög nivä. Med hänsyn till alt bylesbalanssal-dot försämras och investeringsuppgången nu synes bli starkare än vad som tidigare antagits, finns det skäl alt dämpa den privata konsumtionens ökningstakt.

Budgetunderskottet har minskat snabbt det senaste året. Emellertid
beror denna minskning till stor del på att den nominella lönestegringen och
den privata konsumtionsutvecklingen varit sä starka. Delta har medfört
snabbt stigande statsinkomster från bl, a, inkomstskatter och mervärde
skatt. Till viss del är således nedgången av budgetunderskottet det senaste
året inte ett uttryck för en stram finanspolitik utan fastmer för en kostnads
utveckling som i ett längre perspektiv riskerar atl försvaga den svenska
ekonomins styrka och därmed även urholka statsfinanserna, ,

Vidare har riksdagsbehandlingen av budgetförslaget medfört en viss    Prop, 1986/87: 150 försvagning av budgetpolitiken. Bl. a, har besparingar pä skolans område    Bilaga 1 stoppats av en majoritet i riksdagen. Mot denna bakgrund föreslås att ersättningen lill kommunerna för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen fr, o.m. 1988 dras ned med 45 kr. per invånare, vilket motsvarar ca 360 milj. kr.

Enligt tidigare beslut sker fastighetstaxering för hyreshus m. m. 1988, för småhus 1990 och för lantbruk 1992. Eftersom taxeringsvärdena för hyreshus beräknas höjas med i genomsnitt ca 80% 1988, skulle detta leda till kraftigt höjd fastighetsskatt för hyreshus, medan fastighetsskatten för övriga slag av fastigheter ej skulle påverkas de närmaste åren. Regeringen föreslår mot denna bakgrund dels atl genomslaget av höjda taxeringsvärden för hyreshus mildras, dels att en motsvarande höjning av fastighetsskatten för övriga faslighetstyper genomförs 1988. Härigenom kan hyreshöjningarna 1988 begränsas, samtidigt som neutraliteten upprätthålls vad gäller fastighetsskattens fördelning mellan olika faslighetstyper. Sammantaget leder dessa åtgärder till alt statsinkomsterna av fastighetsskatten efter fullt genomslag ökar med ca 2,7 miljarder kr.

För atl motverka kostnadsökningarna för vissa utsatta hushåll och för att stödja nyproduktionen av bostäder föreslår regeringen dels att bostadsbidragen för barnfamiljer höjs, dels alt den lägsta garanterade räntan i nyproduktionen sänks. Dessa åtgärder beräknas vid fullt genomslag kosta drygt 300 milj.kr. för staten och 100 milj.kr. för kommunerna.

En viktig komponent i konsumtionsökningen har varit den kraftiga uppgången av försäljningen av nya bilar. Nu föreslås att bilaccisen höjs med 1,60 kr. per kg fr. o.m. den 15 juni i år. Statsinkomsterna torde till följd härav öka med knappt 500 milj. kr.

De finansiella marknaderna har utvecklats mycket snabbi under de senaste åren. En rad nya finansiella instrument har uppstått. För att även de som är verksamma på dessa marknader skall bidra till saneringen av vårt lands ekonomi, föreslås att basen för omsättningsskatten på aktier fr, o, m, den 1 juli 1987 utvidgas till alt omfatta s, k, indexoptioner samt terminskontrakt som avser aktier, aktieindex och konvertibla skuldebrev.

Sammantaget beräknas budgetunderskottet för budgetåret 1987/88 efter dessa åtgärder uppgå till 30,5 miljarder kr. Finanspolitiken väntas därmed få en återhållande effekt pä den samhällsekonomiska utvecklingen i är.

För att stimulera hushållens sparande bör extrainsätlningar om 5 000 kr, tillåtas i vinst- resp, allemanssparandel under det fjärde kvartalet i år resp, det första kvartalet 1988, Vidare föreslås att det högsta tillåtna sparbelop-pet i allemanssparandel höjs till 60000 kr, Spardelegationen kommer inom kort att få i uppdrag att utreda hushållens sparande och ange möjligheter alt inom olika områden stimulera till ett ökat hushållssparande.

Enligt regeringens bedömning är utrymmet för den totala lönekostnads
ökningen, dvs, ökningen av löner och arbetsgivaravgifter, under loppet av
1988 mycket begränsat. Mot bakgrund av löneutvecklingen de senaste
åren, och i synnerhet den omfattande löneglidningen, ter sig utgångsläget
för den instundande avtalsrörelsen mycket besvärligt. Regeringen är där
för beredd alt medverka till atl del totala uttaget av arbetsgivaravgifter inte 5

höjs genom atl föreslå en reduktion av den allmänna löneavgiften. Förut- Prop, 1986/87: 150 sättningen för detta är atl parterna på såväl den privata som den offentliga Bilaga I arbetsmarknaden sluter löneavtal som innebär att lönenivån inklusive löneglidning stiger mycket måttligt under 1988, Regeringen är idag inte beredd atl ange exakt vilken nivåhöjning som är förenlig med en balanserad utveckling. Långtidsutredningen har för sin del bedömt att lönekostnadsökningen ej bör överstiga 3% de närmaste åren.

Sett i ett längre perspektiv talar starka skäl för alt del samlade uttaget av arbetsgivaravgifter inle får höjas ytteriigare, I annal fall blir risken stor all de totala lönekostnadsökningarna överstiger det samhällsekonomiska utrymmet med resultatet att vår konkurrenskraft försämras, bytesbalansen försvagas och arbetslösheten stiger.

Flertalet av de olika arbetsgivaravgifterna finansierar dock utgiftsprogram som tenderar att expandera kraftigt enligt automatiskt verkande regler, öm denna utveckling får beslå, blir del likväl ofrånkomligt att successivt höja arbetsgivaravgifterna. För att undvika sådana höjningar är det därför nödvändigt atl överväga åtgärder, som leder till lägre utgiftsökningar. Regeringen kommer atl initiera elt sådant översynsarbete och kommer också att inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar om den framtida avvägningen mellan höjda reallöner och expanderande utgiftsprogram, som finansieras med arbetsgivaravgifter.

Under senare år har lönekostnadsökningen varit mycket snabb i den offentliga sektorn. Skulle den utvecklingen fortsätta, kommer skattehöjningar eller nedskärningar av den offentliga verksamheten att tvingas fram. För atl undvika detta är det nödvändigt att begränsa den nominella lönestegringen i den offentliga sektorn saml alt stimulera till ökad produktivitet.

Inom den statliga sektorn kommer regeringen inför avtalsrörelserna i framtiden att klargöra vilket totalt lönekostnadsutrymme den anser föreligga. Löneanslagen bör räknas upp endast med det belopp som angivits som samhällsekonomiskt försvarbart. Kostnadsökningar som går utöver denna ram skall mötas med effektivitets- och produktivitetshöjande åtgärder eller andra slag av besparingar. Motsvarande handlande bör stimuleras även i kommuner och landsting. Vidare bör förändringar i lönerelationerna mellan olika grupper av offentligt anställda i högre grad än hittills baseras på behoven av personal i olika verksamheter.

Regeringen föreslår också en rad åtgärder för att bryta flaskhalsar på arbetsmarknaden, för att minska ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten. Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning föreslås få ökade resurser, liksom bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet. Vidare föreslås regeländringar som medger att tiden i ungdomslag i ökad utsträckning används till s. k. jobbsökaraktivileter. Arbetsförmedlingarna föreslås få ökad frihet att använda avsatta medel för att sätta långtidsarbetslösa i arbete. Samtidigt föreslås att möjligheterna till ersättning vid deltidsarbetslöshet begränsas. Vidare avsätts särskilda resurser för att underlätta för deltidsarbetslösa att få heltidsarbete.

Riksdagen har nyligen (prop. 1986/87:122) förelagts förslag till ändringar
i jordförvärvslagen. De nya reglerna för förvärv av jordbruks- och skogs- 6

fastigheter bör bidra till ökad omsättning av fastigheter, vilket bl. a. stimu-    Prop. 1986/87: 150 lerar virkesavverkningen och bidrar till en förbättring av ägarstrukturen.       Bilaga 1

De nya reglerna får emellertid inte tillåtas leda lill att jordbruks- och skogsfasligheler framstår som lönsamma kapitalplaceringsbbjekt. Jämfört med andra tillgångar är förmögenhetsbeskattningen av sådana fastigheter mycket gynnsam. De s. k. lätinadsreglerna innebär nämligen att jordbruks-och skogsfastigheters förmögenhets värde endast utgör 30% av det med utgångspunkt i taxeringsvärdet beräknade substansvärdet. För att motverka passivt ägande och förvärv av enbart kapitalplaceringsskäl är det enligt min mening påkallat atl begränsa den nuvarande förmånsbehandlingen av jordbruks- och skogsfastigheter vid kapitalbeskattningen. Jag avser alt senare återkomma till riksdagen med förslag fill begränsningar av lättnadsreglernas tillämpningsområde med den nu antydda inriktningen.

Sammantaget innebär mina förslag, som redovisas mer i detalj i det följande, att den tredje vägens ekonomiska politik drivs vidare. En grund läggs för samförstånd om en dämpad lönekostnadsutveckling, samtidigt som satsningen på forskning, social välfärd, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik fullföljs. Konsumtionsökningen hålls tillbaka, medan saneringen av statsfinanserna fortsätter. Inriktningen att Sverige skall arbeta och spara sig ur krisen ligger fast.

2 Ekonomiska utsikter 1987

2.1 Den internationella utvecklingen

Utsikterna för den internationella ekonomiska utvecklingen har försämrats i förhållande till den bedömning som redovisades i regeringens finansplan. Den ekonomiska aktiviteten i industriländerna, i synnerhet i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, har de senaste månaderna mattats av mer än förutsett och produktionstillväxten i OECD-området under 1987 torde bli något lägre än vad som tidigare antagits.

Viktiga faktorer som påverkade utvecklingen i världsekonomin under 1986 varslet myckel kraftiga fall i priset på olja som ägde rum, de fortsatt sjunkande priserna för andra råvaror och den ytterligare nedgång som inträffade i dollarns värde gentemot andra större valutor. I industriländerna ledde de lägre olje- och råvarupriserna till en ytterligare dämpning av inflationen. Den genomsnittliga inflationen i OECD-området uppgick under 1986 till mindre än 3%. Däremot stimulerades inte den ekonomiska aktiviteten i den utsträckning som antagits. Trots den sjunkande inflationen och en omläggning av penningpolitiken i de större länderna i expansiv riktning med åtföljande lägre räntenivå avtog tillväxten i industriländerna. För året i sin helhet ökade bruttonationalprodukten i OECD-området med bara 2 1/2%.

Flera u-länder, i synnerhet de olje- och råvaruproducerande u-länderna, tvingades atl snabbt anpassa sig till det försämrade bytesförhållande som olje- och råvaruprisulvecklingen medförde. En kraftig neddragning av importen ägde rum i mänga u-länder.

En betydande anpassning har nu skett av växelkurserna för de större 7

valutorna. Praktiskt tagel hela den kursstegring som ägde rum för dollarn    Prop. 1986/87: 150 under perioden 1980-1985 har eliminerats. Detta lill trots har obalanserna    Bilaga 1 mellan de större ekonomierna fortsall alt växa. Förenta staternas bytesbalans uppvisade 1986 ett underskott om drygt 140 miljarder dollar, medan Japan och Förbundsrepubliken Tyskland å sin sida hade bytesbalansöverskott om 85 resp. 35 miljarder dollar.

Ett centralt problem i världsekonomin de närmaste åren är hur dessa obalanser skall kunna reduceras ulan att tillväxten i väridsekonomin äventyras. De flesta beräkningar som gjorts visar att de lill stor del kvarstår om den nuvarande inriktningen av den ekonomiska politiken i de större länderna består. Obalanser i den storleksordning som f. n. råder ter sig emellertid inte hållbara på sikt. I avsaknad av ekonomisk- politiska kursändringar i de större länderna kommer obalansen alt tvinga fram ytterligare växelkursförändringar.

Flertalet bedömare anser emellertid inte en ytterligare växelkursförändring motiverad med hänsyn till underliggande konkurrensförhållanden. Ett ytterligare stort fall i dollarkursen bedöms leda till minskad tillväxt i världsekonomin utan att obalanserna elimineras. En stabilisering av växelkurserna på nuvarande nivå tycks nu därför allmänt eftersträvas. De största industriländerna har gjort särskilda ansträngningar för att genom samordnat uppträdande åstadkomma en dylik stabilisering. Vid ett möte i Paris i februari kom de större industriländerna överens om "ett nära samarbete för att befordra en stabilisering av växelkurserna kring nuvarande nivåer". Denna överenskommelse bekräftades vid ett möte mellan dessa länder i Washington i april.

En sådan stabilisering torde emellertid knappast kunna realiseras, om den inte understöds av mer långtgående omläggningar av den ekonomiska politiken än vad de större länderna hittills visat sig beredda till. Framförallt torde finanspolitiken behöva komma till större användning i syfte att åstadkomma de skillnader i efterfrågetillväxl mellan länderna som kan bidra till en utjämning av nuvarande över- resp. underskott i bytesbalanserna.

Inte minst är det av vikt att det i Förenta staterna bedrivs en fast och konsekvent budgetpolitik, som tar sikte på att nedbringa det stora underskottet i den federala budgeten. Budgetunderskottet kommer av allt att döma alt reduceras för 1987 men stor osäkerhet omger den fortsalla budgetkonsolideringen under åren därefter, I Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan synes motståndet alljämt vara stort när det gäller att använda finanspolitiken för att understödja en mera dynamisk utveckling av den inhemska efterfrågan under de närmaste åren.

Detta inger desto större oro som tillväxtutsikterna just i dessa tvä länder nu håller på atl revideras ned. I Förbundsrepubliken har den dämpning av exportutvecklingen som ägt rum till följd av D-markens appreciering resulterat i att många företag skurit ned sina investeringsplaner. Även med den relativt kraftiga ökning av privatkonsumtionen som förutses för 1987 torde därför bruttonationalprodukten i den västtyska ekonomin knappast öka med mera än omkring 1,5%.

Även i Japan revideras bedömningarna av tillväxten nu ned för 1987. 8

Den japanska regeringen har ställt i utsikt ekonomisk-politiska stimulans-    Prop. 1986/87: 150 åtgärder inom den närmaste framtiden, men det är likväl tveksamt om man    Bilaga 1 i år kommer all kunna nå en tillväxt om mer än 2%.

För den amerikanska ekonomin piäglas utsikterna alltjäriit av stor osäkerhet. Den privata konsumtionen tycks nu dämpas något. Men exporten torde under loppet av året successivt skjuta fart under inverkan av dollarns depreciering. En BNP-tillväxt under 1987 om 2 1/2% ter sig trolig, men en sämre utveckling kan inte uteslutas.

För industriländerna sammantagna torde detta innebära en BNP- tillväxt 1987 om 2 1/4%. Inflationen kan väntas öka något, lill omkring 3% i genomsnitt för året. Trots en förutsedd sysselsättningsökning är det inte realistiskt att räkna med nägon nämnvärd minskning av arbetslösheten, som torde ligga kvar på i genomsnitt ca 8% i OECD-området.

Som en konsekvens av den dämpade tillväxten i industriländerna kan en svagare utveckling förutses för världshandeln. En volymtillväxt i storleksordningen 3—4% ter sig realistisk. Handeln med bearbetade varor torde öka något mer, men till följd av den svaga efterfrågeutvecklingen i våra nordiska grannländer beräknas marknadstillväxten för den svenska expor-len av bearbetade varor bli endast ca 3 %.

Osäkerheten om världsekonomins utveckling är stor. Flertalet u-länder kommer att tvingas till fortsatta anpassningsätgärder. I den utsträckning sådana lar formen av importnedskärningar kan världshandelns utveckling påverkas negativt. Samtidigt kan sådana nedskärningar underminera möjligheterna för skuldtyngda u-länder atl genomföra den tillväxtorienterade anpassning som nu eftersträvas. Förvärrade skuldproblem och påfrestningar på del internationella finansiella systemet skulle liksom protektionistiskt motiverade ingrepp i det fria varuutbytet återverka negativt på tillväxten av produktion och handel. De protektionistiska åtgärder, som är på väg att genomföras i flera länder, ter sig mot denna bakgrund mycket oroväckande.

Betydande osäkerhet omger växelkursernas och oljeprisels fortsatta utveckling, och dessa faktorer kan på ett avgörande sätt förändra betingelserna för tillväxt och inflation del närmaste året.

2.2 Den svenska ekonomin

Den svenska ekonomin utvecklades enligt statistiska centralbyråns preliminära nationalräkenskaper något sämre under 1986 än vad som förutsågs i finansplanen i januari. Konsumtionen, både den privata och den offentliga, ökade något mer än beräknat, medan kapitalbildningen blev svagare. BNP-tillväxten blev bara 1,3%, att jämföra med beräknade 1,7%.

Del finns emellertid skäl att vara försiktig vid tolkningen av dessa preliminära nationalräkenskaper. När del gäller BNP visar beräkningarna från produktionssidan en högre tillväxt än beräkningarna från användningssidan, vilket tyder på att BNP-tillväxten kan vara underskattad. Den statliga konsumtionen ökade starkt till följd av tillfälligt stora materielin-köp. Den statliga sysselsättningen fortsatte däremot att minska 1986, vilket

har större betydelse för den statliga resursförbrukningen på längre sikt.    Prop. 1986/87: 150 Även med hänsyn till sådana faktorer kvarstår att utfallet 1986 i flera    Bilaga 1 avseenden blev sämre än vad som hade varit önskvärt.

Tillväxten och dess sammansättning

Efter en viss försvagning av tillväxten i den svenska ekonomin i Qol väntas produktionen öka i något snabbare takt i år. Enligt de prognoser som redovisas i den reviderade nationalbudgelen (bilaga 1.1) beräknas BNP öka med 2,1 % 1987, se tabell 1.

Tabell 1 Försörjningsbalans 1985-1987

	Miljarder kr. 1986	Procer	ituell volymförändring
		1985	1986	1987
BNP Import av varor och tjänster	936,1 271,5	2,2 7,7	1,3 3,6	2,1 3,2
Tillgång	1207,6	3,5	1,9	2,4
Privat konsumtion Offentlig konsumtion Stat Kommuner Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar' Export av varor och tjänster	478,1 258.3 70,4 188,0 171,3 -7,3 307,1	2,7 1,9 0,4 2,5 6,3 0,6 2,3	4,1 1,7 1,7 1,7 -0,8 -0,6 2,1	3,0 0,8 -0,5 1,3 4,0 -0,3 2,6
Användning	1207,6	3,5	1,9	2,4
Inhemsk efterfrågan Nettoexport'	900,5 35,6	3,9 -1,5	1,8 -0,4	2,3 -0,1

' Förändring i procent av föregående års BNP.

BNP-tillväxten har de senaste åren i allt högre utsträckning kommit att bäras upp av en kraftig ökning av den privata konsumtionen. Efter en ökning med närmare 3% 1985 ökade den privata konsumtionen med drygt 4% 1986. Till största delen har konsumtionsökningen sin grund i alt hushållens realt disponibla inkomster de senaste åren har ökat relativt kraftigt. Löner och pensioner m. m. har således ökat avsevärt mer än priserna. Efter den svaga inkomstutvecklingen i början av 1980-talet har det funnits ett betydande uppdämt köpbehov, vilket nu har kunnat tillgodoses genom hushållens förbättrade ekonomi. Hushållens realt disponibla inkomster minskade med ca 5% mellan 1980 och 1983, medan de mellan 1983 och 1987 beräknas öka med ca 9%,

Till den starka konsumtionstillväxten i fjol bidrog troligen även förbätt
rade möjligheter att låna samt värdestegringar på finansiella tillgångar och
fastigheter. Trots att realräntan har stigit och trots att det blivit mer
lönsamt att spara innebär den redovisade utvecklingen, att hushållens
spark vol sjunkit de senaste åren. Om hänsyn tas även till kollektivt försäk
ringssparande och värdestegring på aktier och småhus, vilka inte ingår i
hushållens sparkvot såsom den redovisas i nationalräkenskaperna, är hus
hållens sparande betydande och uppvisar inte samma negativa tendens. 10

Kreditgivningen till hushållen har expanderat kraftigt sedan slutet av Prop. 1986/87: 150 1985. Efter en lång tid med begränsad kredittillgång var en uppdämd Bilaga 1 låneefterfrägan inle oväntad. Denna stimulerades ytterligare av att räntorna sjönk markant fram till senare déleri av 1986. Förutom en allmänt ökad skuldsättning genomförde hushällen också en betydande omläggning av sina lån så att mer långfristiga lån, framför allt i bostadsinstitulen, ökade på bekostnad av mindre fördelaktiga, kortare krediter. Mot slutet av 1986 steg marknadsräntorna kraftigt, delvis lill följd av en stramare penningpolitik. Bostadsinslitutens ullåningsräntor höjdes från ca 11 % i november till ca 13 % i januari. De har därefter äter sänkts.

Expansionen av privatkonsumtionen förutses fortsätta del närmaste året, men i måttligare takt. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med drygt 2 % 1987. En viss fortsatt nedgång i sparkvoten är sannolik, varför den privata konsumtionen beräknas öka med 3%.

Den offentliga konsumtionen beräknas öka med 0,8% 1987. Den kommunala konsumtionen förutses öka med 1,3% och den statliga konsumtionen minska med 0,5 %. De senaste åren har utgifterna i kommunerna ökat mer än inkomsterna. Del finansiella sparandel i kommunsektorn beräknas därigenom visa ett underskott på 3,4 miljarder kr. 1987, vilket väntas ha en återhållande inverkan på den fortsatta utbyggnadstakten i den kommunala sektorn. Minskningen av den statliga konsumtionen är en följd av stram budgetpolitik samt fortsatta rationaliseringar och produktivitetsförbättringar vid de statliga myndigheterna.

Bruttoinvesteringarna väntas öka med 4% 1987. Under senare år har en påtaglig höjning skett av investeringsnivån i den svenska ekonomin. Bruttoinvesteringarna ökade med 13 1/2% mellan 1982 och 1985 och näringslivets investeringar med hela 21 %. En viss försvagning av investeringskonjunkturen inträffade emellertid 1986, främst till följd av en tillfällig nedgång i industrins maskininvesteringar och en svacka i bostadsbyggandet. Kapacitetsutnyttjandet i industrin är emellertid högt och företagens investeringsplaner lyder på en fortsatt ökning av näringslivets investeringar. I delar av landet har investeringsaktiviteten i näringslivet varit så hög atl produktionskapaciteten inom byggnadsverksamheten inte har räckt till, vilket har lett till alt vissa investeringar trängts ut, samtidigt som en kraftig pris- och kostnadsökning skett. Lagerinvesteringarna beräknas ge ett negativt bidrag till den inhemska eflerfrågeförändringen 1987.

Sammanlagt beräknas den inhemska efterfrågan öka med 2,3% 1987. Till följd av ett väntat negativt bidrag från nettoexporten beräknas BNP-tillväxten, som redan nämnts, stanna vid 2,1 % 1987.

Bytesbalans

Handelsbalansen har i början av 1987 visat ett överskott av nästan samma storlek som under motsvarande månader föregående år. Vidare är företagens egna bedömningar av exportutvecklingen i år relativt optimistiska. Nedrevideringen av prognoserna för tillväxten i omväriden och den svaga utvecklingen av exporten under det senaste året motiverar emellertid en försiktig bedömning av exporttillväxten under återstoden av innevarande år. Exporten av varor och tjänster beräknas öka med 2,6% 1987. Importen

av varor och tjänster beräknas till följd av den relativt starka inhemska efterfrågeutvecklingen öka kraftigt 1987, nämligen med 3,2%. De svenska företagen väntas fortsätta att föriora marknadsandelar på hemmamarknaden.

Bytesbalansen uppvisade ett överskott på knappt 7 miljarder kr. 1986. En kraftig försämring förutses i år till följd av den svagare utvecklingen av våra exportmarknader och den starka ökningen av inhemsk efterfrågan. Försämringen motverkas emellertid tillfälligt av att oljelagren väntas minska, som följd av alt försvarsuppgörelsen i riksdagen mildrat kraven på beredskapslagring. Även i år förutses därmed ett överskott, men av mindre storlek, 1 miljard kr.

Tabell 2 Bytesbalans 1984-1987

Miljarder kr., löpande priser

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

1984

1985

1986

1987

2,8

Export av varor Import av varor Korrigeringspost

Handelsbalans

Tjänstebalans Transfereringsnetto

Bytesbalans

242,8 218,4 -1,1	260,5 244,6 -1,3	265,0 231,5 -1,5	279,9 249,8 -1,7
23,2	14,5	32,0	28,4
7,0 -27.4	5,5 -30,7	3,7 -29,0	2,2 -29,6

6,7

1,0

-10,6

Nettoimporten av råolja och petroleumprodukter varierar kraftigt över åren främst pä grund av att oljepriserna ändras, men även på grund av lagerförändringar. Ulan den minskning av oljelagren som förutses skulle bytesbalansen uppvisa ett underskott på ca 2 miljarder kr. Försämringen av bytesbalansen exkl, nettoimport av råolja och petroleumprodukter är av samma storleksordning 1987 som 1985, vilket framgår av följande tablå;

Förändring av bytesbalansen exkl. nettoimport av råolja och petroleumprodukter

Miljarder kr,, löpande priser

1983

1984

1985

1986

1987

+ 14,3

-1-6,0

-9,2

+ 2,3

-9,0

Prognoser av bytesbalansen är alltid behäftade med en betydande osäkerhet. Prognosen för 1987 baseras bl, a, på antaganden om oförändrade valutakurser (6,32 kr, per dollar) och oförändrat oljepris ca 18 dollar per fat) under återstoden av året jämfört med nivån i mitten av april. Skulle dollarn falla med ytterligare 25 öre beräknas bytesbalansen förbättras med knappt I miljard kr, och skulle oljepriset stiga med I dollar per fat beräknas den försämras med knappt 1 miljard kr. för helår.

Inflation och löner

Inflationen dämpades markant 1986. Under loppet av året steg konsumentprisindex med drygt 3 %, vilket kan jämföras med prisökningar på 9 å

12

10% per år i början av 1980-talet, ca 8% 1984 och ca 6% 1985. Nedgången var främst en följd av sänkta oljepriser.

Under loppet av 1987 beräknas priserna stiga med 4%. Låga internationella prisökningar och lägre limlöneökningar än tidigare är vänlas hålla nere inflationen. Därutöver förutsätts atl företagen visar åierhållsamhel i prissättningen och inle ökar sina marginaler. Del prisslopp som gäller fr. 0. m. slutet av januari i år förutsätts efter hand ersättas med någon form av prisövervakning.

Timlönerna ökade enligt nationalräkenskaperna med 8 1/2% 1986. Särskilt i branscher, som är skyddade från internationell konkurrens, har löneglidningen varit stark. Prognoserna för 1987 utgår från de löneavtal som har slutits på arbetsmarknaden. De innebär en påtaglig dämpning av löneökningarna i är. Dämpningen aren följd av flera faktorer. Avtalsramen för 1987 är 4% att jämföra med 5% för 1986. Det s. k. överhänget, som väsentligt höjde årsgenomsnittet för lönerna 1986, är litet 1987. Vidare sker en viss avräkning av den avtalsmässiga löneökningen 1987 lill följd av att löneglidningen 1986 i vissa branscher blev högre än vad som hade förutsatts i löneavtalen. För 1987 förutsätts löneglidningen bli lägre. Timlöneökningen beräknas därmed sammantaget bli drygt 5 % i år.

Likväl innebär inte heller en sådan dämpning av pris- och lönestegrings-takten atl en anpassning sker till utvecklingen i våra viktigare konkurrentländer. Konsumentpriserna i OECD-området beräknas i år öka med ca 3 %. I Förenta staterna väntas inflationen i år bli 3 %, i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan O-1 %. Timlönerna i industrin beräknas öka med 41/2% i OECD-området och i Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna och Japan med 4,3 resp. 1 %. Diagram 1 visar all limlönerna i den svenska industrin stigit snabbare än i den västtyska industrin sedan början av 1970-talet.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga I

Diagram 1    Timlön i industrin, Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland

Årlig procentuell förändring i nationell valuta

• SVERIGE            _

rORBUMDSKITOBUKDI TYSKLAMD

70 72 74 76 78        80 82        64        86

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

13

Sysselsättningen Prop. 1986/87: 150

Läget på arbetsmarknaden fortsatte att förbättras 1986, Antalet sysselsatta '"8 ökade med ca 30000 personer, samtidigt som antalet sysselsatta i arbelsmarknadspoliliska åtgärder kunde reduceras med 16000 personer. Arbetslösheten minskade till 2,2%, Det bör observeras alt mätmetoderna i arbetskraftsundersökningarna (AKU) har ändrats. Detta medför alt den redovisade arbetslösheten nu är ca 1/2 procentenhet lägre än enligt tidigare mätmetoder. Arbetslöshetstalet för 1986 är omräknat till denna nya nivä.

De prognoser som görs i den reviderade nationalbudgelen för den svenska ekonomin tyder på en fortsatt sysselsättningsökning med 25-30000 personer 1987, Arbelskraflsutbudet beräknas öka i nästan samma omfattning som sysselsättningen, vilket skulle innebära en i stort sett oförändrad arbetslöshet.

Även om arbetsmarknadsläget allmänt sett väntas förbli relativt gott 1987, sä finns betydande variationer över landet. Arbetslösheten är påtagligt högre i skogslänen än i övriga landet, medan Stockholms- och Göteborgsområdena har brist på arbetskraft inom flera sektorer. Likaså är arbetslösheten högre bland ungdomar och äldre än i övriga åldersgrupper.

Vid en internationell jämförelse är arbetslösheten i Sverige mycket låg. I genomsnitt för OECD-området var arbetslösheten drygt 8% 1986 och förväntas ligga kvar pä den nivån det närmaste året. I Västeuropa var arbetslösheten nära 11 % 1986 och väntas förbli lika hög det närmaste året.

3 Långtidsutredningen 1987

Långtidsutredningen 1987 publicerades i mars. Den har utarbetats av tjänstemän i finansdepartementet. Dess huvudbudskap är att Sverige under vissa förutsättningar kan få en god ekonomisk utveckling under den närmaste tioårsperioden. För detta krävs emellertid låga nominella pris- och löneökningar och en fortsatt förbättring av den offentliga sektorns sparande. Med en snabb produktivitetsökning och god tillväxt i ekonomin blir vägen mot balans lättare och utrymmet för reallönestegringar och konsumtionstillväxt större. En sådan utveckling förutsätter enligt utredningen att anpassningsförmågan i den svenska ekonomin förbättras.

Behovet av dämpad kostnadsutveckling

Utredningen hävdar att pris- och lönebildningen under de närmaste åren avgör om den svenska ekonomin skall kunna fortsätta att röra sig mot balans.

Slutsatsen av långtidsutredningens s. k. kravkalkyler är all de totala lönekostnadsökningarna under de närmaste tre åren 1988-1990 måste ned i nivå med dem i omväriden, dvs. ca 3 % per år. Även reallönerna kan i så fall öka, eftersom också inflationen då minskar, lill knappt 2% per år.

Denna balanserade utvecklingsväg får en rad gynnsamma effekter; till
växten i ekonomin blir god (ca 2% per år), arbetslösheten minskar och
utrikesbelalningarna är i balans. Samtidigt sker en kontinuerlig utbyggnad 14

av produktionskapaciteten, vilken behövs för att trygga framtida tillväxt    Prop. 1986/87: 150
och sysselsättning. Bilaga 1

Skulle pris- och lönebildningen följa historiska mönster i avtalsrörelsen 1988 och framöver blir emellertid resultatet påtagligt sämre. Tillväxten minskar då till knappt I % per är, samtidigt som arbetslösheten stiger till uppemot 4%. Industriinvesteringarna faller och reallönerna utvecklas efter något år svagare än i alternativet med låga pris- och kostnadsstegringar.

Offentligt sparande

Enligt långtidsutredningen måste den offentliga sektorns sparande öka. Huvudskälet är att utredningen räknar med att näringslivels investeringar behöver öka med 3,5 % per år fram lill 1995. För att finansiera investeringarna behövs ett ökat sparande i den svenska ekonomin. Långtidsutredningen utgår nämligen från all del svenska folkhushållel inle skall sälla sig i ytterligare skuld till utlandet utan fortsätta alt betala tillbaka på utlandsskulden. Bytesbalansen förutsätts 1995 uppvisa ett överskoll om 10 miljarder kr. Även om hushållen kan förväntas öka sitt sparande är detta inte tillräckligt. Därför måste också den offentliga sektorns sparande öka.

Del är enligt utredningen möjligt all förbättra det offentliga sparandet i tillräcklig omfattning, om utgifterna begränsas till vad som följer av hittills gjorda åtaganden samtidigt som skattetrycket (mätt som skatters och avgifters andel av den totala produktionen) är oförändrat. Delta innebär all de offentliga utgifterna måste öka i väsentligt långsammare takt än vad som varit fallet under de senaste decennierna.

Ökad produktivitet

I utredningen framhålls betydelsen av en god produktivitetsutveckling i ekonomin. Större produktivitetsstegringar innebär en snabbare tillväxt i ekonomin som helhet. Därutöver underiättar det strävandena atl öka den offentliga sektorns sparande, eftersom skatteintäkterna vid givna skattesatser ökar när tillväxten stiger.

Av den tillväxt pä drygt 2% per år som utredningen menar är möjlig att uppnå - om övriga krav uppfylls - svarar produktivitetsstegringen för 1,7 procentenheter. Del innebär atl produktiviteten bedöms öka bara marginellt snabbare än under de senaste 10-15 åren och väsentligt långsammare än under 1960-talet. Denna svaga produktiviletsstegringstakt är inle unik för Sverige. Ändå finns del all anledning atl överväga hur produktiviteten kan förbättras.

I utredningens huvudrapport diskuteras bl. a. skattesystemets effekter, produktiviteten i offentlig sektor och arbetsmarknadens funktionssätt. I elt stort antal olika bilagor till långtidsutredningen analyseras också produktivitets- och effektivitetsproblem. Regeringen avser att lill hösten efter remissbehandling av utredningen lägga en proposition till riksdagen med förslag om inriktningen av den ekonomiska politiken för de kommande åren.

15

4 Den ekonomiska politikens inriktning Prop. 1986/87:150

Bilaga I Den ekonomiska politikens mål är hög ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, fast penningvärde, en stark utrikesbalans samt en jämn fördelning -både mellan hushåll och olika regioner — av den ekonomiska tillväxten.

För att den fulla sysselsättningen skall kunna hävdas krävs att Sverige har god konkurrenskraft, innebärande bl. a. ett stabilt överskott i bytesbalansen som gör det möjligt att nettoamortera utlandsskulden. En god sysselsättningstillväxl kräver en tillräcklig efterfrågan på svenska varor. Då krävs också att konsumtionen - den största komponenten i efterfrågan - växer. Förutsättningen för att en god konsumtionstillväxl skall kunna förenas med överskott i bytesbalansen är en stark konkurrenskraft och en låg inflation.

Under de senaste åren har emellertid inflationstakten i Sverige varit högre än vad som långsiktigt är förenligt med en utveckling mot samhällsekonomisk balans. Orsakerna har varit såväl stora lönekoslnadsökningar som marginalhöjningar och slentrianmässiga prispåslag frän företagens sida. Huvuduppgiften för den ekonomiska politiken under det kommande året är att bryta denna utveckling och lägga grunden för en utveckling som innebär långsammare pris- och kostnadsökningar. Detta kräver insatser över elt brett fält.

4.1 Finanspolitikens inriktning

Ett centralt inslag i de senaste årens ekonomiska politik har varit alt finanspolitiken givits en stram inriktning. Genom en restriktiv ulgifispröv-ning och en god tillväxt har de finansiella obalanserna inom den offentliga sektorn reducerats i betydande utsträckning. Den finansiella kris för den offentliga sektorn som var hotande nära i början av detta decennium har avvärjts, vilket verksamt har bidragit till den pågående saneringen av den svenska ekonomin.

För att de långsiktiga ekonomiska målen skall nås måste den strama finanspolitiken ligga fast. Avgörande för våra möjligheter att ytterligare förbättra sysselsättningsläget är att vi nedbringar inflationstakten till högst samma nivå som i våra viktigaste konkurrentländer. Del nödvändiggör att finanspolitiken även fortsättningsvis är tillräckligt stram för att understödja kampen mot inflationen.

Under de senaste två åren har den reala ulrikesbalansen utvecklats negativt, något som emellertid mer än uppvägts av den förmånliga utvecklingen av vårt bytesförhållande gentemot utlandet, främst till följd av oljeprissänkningen. Vi kan inte utgå från alt vi kommer att få någon ytterligare draghjälp av detta slag. Därför krävs att finanspolitiken är så stram all utrikeshandeln även framgent bidrar till ett överskott i bytesbalansen.

För den långsikliga tillväxten i ekonomin är investeringsnivån av största
betydelse. Investeringarna påverkas av efterfrågelägel och kapacitetsut-
nytljandel, men också av förhållandet mellan räntenivån och avkastningen
på reala investeringar. Realräntan bör visserligen vara positiv för att stimu- 16

lera sparandel i ekonomin. Men den bör inte långsiktigt vara sä hög att den    Prop, 1986/87: 150

konkurrerar ul produktiva investeringar eller driver upp kravet på lönsam-    Bilaga 1

hel pä dessa till orimligt höga nivåer. För att skapa förutsättningar för en

räntenivå som underiättar en fortsätt investeringsuppgårig krävs därför

bl, a, all finanspolitiken leder till en fortsatt förbättring av sparandet inom

den offentliga sektorn.

Som beräkningarna i LU 87 visar kommer den förutsedda sämre utvecklingen av sparandel inom socialförsäkringssektorn under kommande år atl medföra all kravet på en fortsatt minskning av det statliga budgetsaldot kvarstår. Som framgår av årets långtidsbudget kan visserligen en god ekonomisk tillväxt medföra en ytterligare reducering av budgetunderskottet fram lill 1990-talets början. Likväl kvarstår vid periodens slut (budgetåret 1991/92) ett budgetunderskott motsvarande ca 1,7% av BNP, För atl uppnå detta och för att på sikt nå ett positivt finansiellt sparande i den totala offentliga sektorn, krävs en stram finanspolitik. Detta förutsätter bl. a. att eventuella reformer under denna period tolalfinansieras.

En viktig riktlinje för de senaste årens finanspolitik har varit all skattetrycket måste hållas i stort sett oförändrat. Denna restriktion för den ekonomiska politiken måste iakttas. I annat fall blir det inte möjligt all höja reallönerna. När skattetrycket inle kan höjas och den offentliga sektorns finansiella sparande måste ökas, blir slutsatsen således att den offentliga utgiftsökningen måste hållas tillbaka.

Riksdagen har flera gånger slagit fast de principer som skall vara vägledande för utgiftspolitiken (FiU 1985/86: 30):

- Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattningen av sådana utgiftsökningar måste hållas nere, samtidigt som de finansieras genom alt andra utgifter minskas.

- Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden.

- Arbetet med all begränsa ulgiftsaulomaliken måste fortsätta.

- Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten och i vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer.

- En fortgående omprövning av existerande ulgiftsprogram måste göras.

Utvecklingen av utgiftsprövningen

Under tidigare decennier ökade statsinkomsterna myckel snabbt, beroende på såväl en snabb allmän ekonomisk tillväxt som elt stigande skattetryck. En rad angelägna och omfattande reformer kunde dä genomföras i stort sett under bevarad samhällsekonomisk balans. Den höga takten i reformarbetet gjorde alt uppmärksamheten koncentrerades på de nytillkommande reformernas utformning. Budgetarbetet kom all i hög grad inriktas pä de finansiella tillskott som kunde avsättas lill olika ändamål, medan verkningarna av och kostnaderna för existerande program inte utvärderades i tillräcklig utsträckning.

Utrymmet för nya reformer i form av ökade statliga utgiftsåtaganden är
myckel begränsat. Samtidigt ställer den fortgående samhälleliga utveck
lingen successivt nya krav på den offentliga sektorn, medan andra sedan
länge existerande system och program gradvis kan ha blivit mindre ange- 17

2    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

lägna eller nödvändiga för att den offentliga sektorn skall svara mot ut-    Prop. 1986/87: 150 vecklingens och medborgarnas krav. Det är därför nödvändigt med en    Bilaga 1 successiv anpassning och förnyelse av verksamheterna. Delta måste ske genom omfördelning inom befintliga finansiella ramar.

I detta perspektiv och för att uppfylla riksdagens riktlinjer för utgiftspolitiken krävs en väsentlig ambitionshöjning när det gäller att systematiskt utvärdera effektiviteten i resursutnyttjandet och hittills uppnådda resultat av satsade resurser. I detta arbete måste också ingå alt analysera alternativa medel för alt uppnå uppsatta mål.

Under senare år har inom riksrevisionsverkel (RRV), statskontoret och genom expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) gjorts en rad utvärderingar av delta slag. Det är nödvändigt att sådana utvärderingar i högre grad än hittills blir föremål för en konstruktiv och systematisk diskussion mellan regeringskansliet, RRV, statskontoret och berörda myndigheter.

Den strama finanspolitiken måste även få verkningar på det viktiga utgiftsområde som statens lönekostnader utgör. Jag återkommer till detta i det följande.

4.2 Penningpolitiken

Sedan lång tid har penningpolitiken främst styrts av hänsyn lill yttre balansmål. Syftet har varit att uppnå önskade effekter på valutaflöden och kapitalbalans. Sedan 1984 har därvid målet varit att statens utlandsskuld inte får öka. Denna norm ligger fast.

Förbättringen av den yttre balansen och det återvunna förtroendet för den svenska kronan har medfört atl valutaflödet på kort sikt inte är lika styrande för penningpolitiken som fallet varit tidigare. Det har därför blivit möjligt all i viss utsträckning, då så synes befogat, ta hänsyn till interna faktorer.

Sedan liberaliseringen av den svenska kredilmarknaden genomförts, arbetar penningpolitiken i huvudsak genom alt påverka marknadsräntorna. Den starka kredilexpansionen och den snabbt växande privata konsumtionen motiverade atl riksbanken inte motverkade den tendens lill stigande räntor som kännetecknade marknaden mot slutet av 1986. I början av november var marknadsräntan på femäriga obligationer drygt 9% men har under de första månaderna 1987 legat kring 11 %. Räntan pä sexmånaders statsskuldväxlar steg från ca 8,5 % till som högst 11 % i mars.

Med tanke på att bytesbalansens överskott nu synes vara på väg att försvinna och att efterfrägeläget allmänt sett är högt har penningpolitiken pä senare lid varit inriktad på alt bevara ett relativt högt ränteläge på långfristiga obligationer. Höjningen av de kortfristiga räntorna medförde en ökad räntemarginal mot utlandet och ett betydande valutainflöde. Under perioden januari-mars uppgick det lill 9,5 miljarder kr., vilket dock bör ses mot bakgrund av elt valulautflöde om 5,1 miljarder kr. under det sista kvartalet 1986. Med hänsyn till det kraftiga valutainflödet under det första kvartalet i år har riksbanken medverkat lill en nedgång av de kortare

räntorna på senare tid, vilket också har avspeglats i en dämpning av    Prop. 1986/87: 150
valutainflödet. Bilaga 1

Hushållssparandet har utvecklats mycket svagt sedan början av 1980-ta-let. Samtidigt har sparandets betydelse för den enskildes trygghet bekräftats av undersökningar om utvecklingen av socialhjälpen. Avsaknaden av den ekonomiska reserv som elt sparkapital utgör är en starkt bidragande orsak till varför människor kan tvingas söka socialhjälp även vid endast tillfälliga försämringar av sin privata ekonomi. Även samhällsekonomiska skäl talar för alt hushållens sparande bör öka.

Hushållssparandets svaga utveckling har beställ trots all sparvillkoren förbättrats i en rad avseenden under de senaste åren. Nedgången av inflationstakten, realräntans uppgång, begränsningen av avdragsrätten, sänkningen av marginalskatterna, introduktionen av allemanssparandel och det höjda sparavdraget är faktorer som ökat sparandets avkastning. Regeringen kommer mot denna bakgrund inom kort atl ge spardelegationen i uppdrag att utreda hushällens sparbeteende och förutsättningarna för ett förbättrat hushållssparande.

För att stimulera sparandet redan nu föreslås att extra insättningar om 5000 kr. tillåts i vinstsparandet resp. allemanssparandel under det Qärde kvartalet i år resp. del första kvartalet 1988. Vidare föreslås all det totala sparbeloppet (insättningar minus uttag) i allemanssparandel höjs frän 50000 till 60000 kr.

Vidare kommer bostadsministern senare att föreslå ändringar i nybygg-nadslåneförordningen, så alt räntebidrag endast lämnas om krediter beviljats av kredilaktiebolag eller sladshypoteksförening.

4.3 Pris- och lönebildningen

1 det balansalternativ som LU 87 redovisar uppnås målen för den ekonomiska politiken endast om prisökningarna pä varor och tjänster producerade i Sverige är lägre än i omvärlden. Detta kräver i sin tur att takten i de nominella lönekostnadsökningarna i Sverige är långsam.

Det nominella löneökningsutrymme som arbetsmarknadens parter har atl förhandla om under de närmaste åren är således mycket begränsat. Det minskar ytterligare av att en del av utrymmet för 1988 las i anspråk av höjda arbetsgivaravgifter.

Enligt regeringens bedömning är utrymmet för nivåhöjningar av lönekostnaderna (dvs. löner inkl. löneglidning samt arbetsgivaravgifter) starkt begränsat 1988. Cirka en procents kostnadsslegring är redan inlecknad genom de avgiftshöjningar som tidigare föreslagits. Skulle dessutom löneglidningen bli av samma storieksordning som under 1986, skulle del samhällsekonomiska utrymmet för lönekoslnadsstegringar överskridas med bred marginal.

Det finns emellertid, enligt regeringens bedömning, en möjlighet atl
neutralisera ökningen av arbetsgivaravgifterna. Regeringen är för sin del
beredd att överväga detta genom en sänkning av den allmänna löneavgif
ten. Förulsällningen är emellertid alt arbetsmarknadens parter, inom såväl 19

den privata som den offentliga sektorn, sluter avtal, som ger en mycket    Prop. 1986/87: 150
måttlig total ökning av lönenivån inkl. löneglidning under 1988. Bilaga 1

Om löneökningutrymmet inte skall inlecknas av ytterligare ökade arbetsgivaravgifter under åren efter 1988, måste beslut om kostnadskrävande reformer inom de områden som finansieras med sådana avgifter undvikas och den nuvarande kraftiga automatiska utgiftsökningen begränsas. Vidare bör möjligheterna att till en del finansiera de nödvändiga utgifterna på annat sätt prövas.

Regeringen avser att initiera elt arbete med dessa utgångspunkter. I anslutning till delta kommer arbetsmarknadens parter atl inbjudas till överläggningar om dessa frågor och om vilken fördelning av lönekost-nadsutrymmel på löner resp. arbetsgivaravgifter som är önskvärd under kommande är.

Löneutvecklingen i privat sektor

En viktig förklaring till den alltför snabba löneökningstakten under senare år har varit samspelet mellan en stor löneglidning och följsamhetskrav som bl. a. tagit sig uttryck i automatiska klausuler i avtalen.

I de centrala ramavtal som slöts pä den privata arbetsmarknaden för 1986 och 1987 återfanns särskilda bestämmelser, som syftade lill att begränsa löneökningarna 1987 om löneökningarna för 1986, inkl. löneglidningen, översteg den överenskomna ramen. Denna avräkningsmodell är ett viktigt steg mot en balanserad ökningstakt av lönekostnaderna. Det är angeläget att parterna arbetar vidare på en utveckling av denna modell. En snabb löneglidning leder lill krav pä kompensation och lill ytterligare lönekoslnadsstegringar.

Insikten om värdet av låga lönekostnadsökningar måste få genomslag i de avtalade kostnadsökningarna. Den lönekoslnadsökning som de centrala parterna avtalade om för 1986 och 1987 överskred vad som är förenligt med en balanserad samhällsekonomisk utveckling. Till delta kommer atl de faktiska kostnadsökningarna hittills inte hållit sig inom de överenskomna ramarna. Trots atl parterna var överens om atl vidta åtgärder för atl begränsa löneglidningen, blev denna stor 1986.

1 avtalen för 1986—1987 finns inga automatiskt verkande följsamhels-klausuler. Det är viktigt att sådana klausuler undviks även i fortsättningen. Detta torde i sin tur förutsätta aktiva åtgärder mot den höga löneglidningen.

Det är av yttersta vikt att parterna i 1988 års avtalsrörelse ytteriigare begränsar lönekostnadsökningarna. Ansvaret för detta åvilar både de centralt avlalsslutande parterna och de lokala parterna.

Den ytterligare minskning av inflationstakten som nu är nödvändig kan inte uppnås enbart genom lägre lönekostnadsökningar. Skärpta krav måste också ställas på att arbetsgivarna vid sin prissättning inte längre håller fast vid ett prissåttningsbeieende som var motiverat under tidigare år när kostnadsökningarna var större.

Den ökade efterfrågan innebär också att företagens vinstmarginaler kan
bibehållas utan slora prisökningar. Del är därför inte acceptabelt att ar- 20

betsgivarna omotiverat söker öka sina marginaler genom all la ut högre    Prop. 1986/87: 150
priser på sina varor. Bilaga 1

Lönebildningen inom den offentliga sektorn

Samhällsutvecklingen under efterkrigsperioden har inneburit en kraftig ökning av välfärden i Sverige. Ett centralt inslag i välfärdspolitiken har varit uppbyggnaden av den gemensamma sektorn. Den har varit en förutsättning för att ge alla grupper i samhället del av välfärden. Den allmänna värden, utbildningen, omsorgen, de sociala skyddsnäten och servicen i den offentliga sektorns regi är omistliga delar i den generella välfärdspolitiken.

Under efterkrigstiden fram lill slutet av 1970-talet kunde en expansion av den offentliga produktionen finansieras med ökade skatter. Denna väg är inte längre framkomlig. Om reallönerna efter skatt skall kunna stiga, får skattetrycket inle öka ytterligare. Detta innebär en övergång från en period då nya resurser ständigt tillfördes samhällets välfärdspolitik till en period då del framför allt är nödvändigt alt utnyttja de befintliga resurserna på elt effektivare sätt.

Del gäller därmed att finna produktionsformer, arbetsorganisation, styrsystem etc. som utvecklar verksamheten och höjer produktiviteten. Strikta beslutshierarkier och snäva kompetensgränser mellan olika personalkategorier måste brytas upp för all lämna plats ät en organisation som tillåter och uppmuntrar initativkrafl, ansvarstagande och mångkunnighet hos de anställda. Målet bör vara en arbetsorganisation som lar tillvara medarbetarnas vilja och förmåga till kreativitet och förnyelse. En sådan arbetsorganisation medför ett intressantare och mer givande arbetsinnehåll för de anställda.

I en ordning där arbetstagarna bidrar till alt förbättra och effektivisera verksamheten är det också rimligt atl de får del i de effektivitetsvinster som görs. Om lönesystemen utformas så att de tillåter sådana premieringar, kan de anställda mer aktivt och direkt påverka sin utkomst.

Den grundläggande förutsättningen för en real inkomstökning i samhället är atl produklivitelen ökar. Löneökningar som överstiger produktivitetsökningen leder lill inflation. Förutsättningarna för all öka produktiviteten varierar dock mellan olika sektorer i samhällsekonomin. Inom industrin har man haft en snabbare produktivitetsutveckling än inom såväl den privata som den offentliga tjänstesektorn. Samtidigt råder ett icke oväsentligt samband mellan de olika sektorerna. Så har t. ex. utbildning, kommunikationer och sjukvård i offentlig regi stor betydelse för industrins möjlighet att öka sin produktivitet. Därför bör alla löntagare få del i samhällets totala produktivitetsökning.

Mot denna bakgrund bör inte skillnader i den uppmätta produktivitetsutvecklingen mellan de olika sektorerna mekaniskt återspeglas i motsvarande skillnader i löneutveckling. Det är dock rimligt med en viss koppling mellan utkomsten och i vilken utsträckning arbetstagarna bidragit lill alt förbättra produktivitetsutvecklingen.

En tredjedel av landels löntagare är verksamma inom den offentliga
sektorn. Produktivitetsutvecklingen inom denna sektor har stor betydelse 21

för tillväxten i hela ekonomin och för välfärden i samhället. Det är därför    Prop. 1986/87: 150 nödvändigt att möjligheterna till ökad produktivitet i den offentliga sektorn    Bilaga I tas till vara.

Vissa åtgärder har redan vidtagits i detta syfte. Inom det statliga området tillämpas sedan länge ett s. k. huvudförslag vid budgeleringen av myndigheternas förvaltningskostnader. Detta skall ses som ett uttryck för en löpande produktivitets- och effektivitetsförbättring inom den statliga sektorn. På del kommunala området förekommer, främst inom den tekniska verksamheten, olika former av resullatberoende löneformer. Även på den landstingskommunala sidan förekommer liknande system. På det statliga området har dessutom parterna i avtalen för 1984-85 och 1986-87 överenskommit om lokala försök med särskilda åtgärder för att öka produktivitet, kvalitet och service. De konkreta resultaten har hittills varit begränsade. Statens arbetsgivarverk (SAV) har dock inlett ett arbete som syftar till att i samråd med personalorganisationerna fä till stånd betydligt mer omfattande åtgärder på detta område.

Detta arbete är väsentligt, inte minst eftersom lönekoslnadsökningar som överstiger tillväxtutrymmet annars kommer att slå ut i ökade skatter och avgifter. Detta får i sin tur, direkt och indirekt, inverkan på inflationen och den svenska ekonomins konkurrenskraft. Indirekta skatter, liksom höjda avgifter i statlig och kommunal verksamhet, slår direkt pä prisnivån. En ökning av de direkta skatterna leder till krav på större löneökningar för atl trygga köpkraften, vilket i sin lur ytterligare driver upp inflationen.

För att främja en effektiv offentlig verksamhet bör också förändringar i lönerelationerna mellan olika grupper av anställda i högre grad än hittills baseras på personalförsörjningsbehoven. En fungerande arbetsmarknad förutsätter att lönerna anpassas till behoven av arbetskraft i olika verksamheter. Historiskt betingade lönerelationer, som inte står i överensstämmelse med förändringar på arbetsmarknaden, måste kunna ändras. Därför måste också automatiskt verkande följsamhetsklausuler undvikas lill förmån för aktuella och framtidsinriktade bedömningar.

Lönespridningen har under lång tid minskat på hela arbetsmarknaden. I den offentliga sektorn har löneutjämningen gått längre än inom övriga sektorer. Därigenom har obalanser uppstått, med betydande personalför-sörjningsproblem som följd. På vissa områden har det varit mycket svårt att rekrytera erfaren och kvalificerad personal. Del är nödvändigt all anpassa lönerelationerna så atl de medger en effektiv personalförsörjning i den offentliga verksamheten.

Även olikheter i de allmänna anställningsvillkoren i förhållande till övrig arbetsmarknad har betydelse för personalförsöijningen. Del kan gälla semestervillkor, pensionsåldrar, tjänstledighetsbestämmelser m. m. Det är därför önskvärt att dessa villkor blir mer likartade på hela arbetsmarknaden.

Förbättrad pris- och lönestatistik

En gemensam, allsidig och öppen redovisning av utvecklingen av löner,

lönekostnader och anställningsvillkor är elt nödvändigt instrument för alt 22

arbetsmarknaden skall fungera rationellt. Det är också ett övergripande    Prop. 1986/87: 150
samhällsintresse atl ha tillgång lill en sädan redovisning. Bilaga I

Den lönestatistik som i dag produceras är normall av hög kvalitet och täcker stora delar av svensk arbetsmarknad. Insamlingen och bearbetningen av denna statistik sker i första händ av arbetsmarknadens parter. Den lönestatistik som produceras av statistiska centralbyrån (SCB) baseras i huvudsak på uppgifter från parterna. Det finns dock problem med den nuvarande ordningen. I första hand gäller del bristen på samordning och att uppgifter för vissa delar av arbetsmarknaden saknas.

Det är naturligt att arbetsmarknadens parter själva slår för sådan statistikproduktion som behövs för förhandlingsverksamheten. Elt problem i sammanhanget är dock alt statistikmalerialel lämnar utrymme för olika tolkningar. Det vore värdefullt om parterna kunde enas kring gemensamma tolkningar av lönestatistiken. Ett samarbete mellan parterna med detta syfte pågår.

För närvarande ställs inle statistik samman för skilda delar av arbetsmarknaden på ett överskådligt och meningsfullt sätt. Det är ett allmänt intresse all så sker. Del bör uppdras ål en särskild utredningsman atl inför kommande avtalsrörelse publicera en allsidig redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor för olika delar av den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter bör inbjudas atl delta i detta arbete. Därigenom kan uppgiftsskyldighet för företag och organisationer undvikas, samtidigt som parterna ges möjlighet till medverkan i utredningsmannens arbete. I uppdraget bör ingå all bedöma i vilken utsträckning den löpande statistiken om löner m. m. kan behöva förändras och kompletteras. Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet bör bidra med underlag för utredningsmannens arbete. Statsrådet Johansson avser alt återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

Det är viktigt all den officiella statistiken över prisutvecklingen har en oberoende ställning och hög kvalitet. Efter samråd med chefen för civildepartementet förordas att sammansättningen av nämnden för konsumentprisindex ändras genom atl partsrepresentantionen utgår och den vetenskapliga representationen ökar. Vidare bör statistiska centralbyråns och statens pris- och kartellnämnds prismälningar samordnas ytterligare genom att gemensamma mätmetoder och mätningar så långt möjligt tillämpas och genom att publiceringen sker gemensamt en gång per månad.

4.4 Arbetsmarknadspolitik

Den ekonomiska politiken har de senaste åren varit inriktad på att stärka
konkurrenskraften, skapa tillväxt och återställa den finansiella balansen i
den svenska ekonomin. Endast härigenom är del möjligt atl uppnå den
ekonomiska politikens viktigaste mål, nämligen den fulla sysselsättningen.
Efter devalveringen hösten 1982 gjordes betydande arbetsmarknadspoli
tiska insatser för all förhindra en fortsall ökning av arbetslösheten. Dessa
insatser gjordes i avvaktan på atl den ekonomiska tillväxten skulle ge
utslag i ökad sysselsättning och en allmän förbättring av läget på arbets
marknaden.  Antalet beredskapsarbeten ökade kraftigt.  När även ung- 23

domslag och rekryteringsstöd hade introducerats 1984 hade antalet syssel-    Prop. 1986/87: 150 satta i dessa tre typer av arbelsmarknadspoliliska åtgärder fördubblats lill    Bilaga I sammanlagt över 90000 personer.

I takt med all efterfrågan på arbetsmarknaden har stärkts har antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kunnat reduceras. Mellan 1984 och 1986 var nedgången hela 40000 personer och en liten ytterligare minskning förutses i år. Därmed är omfattningen av dessa insatser i år i stort sett nere på 1982 års nivå. Hela den beräknade sysselsättningsökningen pä över 150000 personer mellan 1982 och 1987 har således ägt rum på den reguljära marknaden. Merparten av sysselsättningsökningen har skett i näringslivet.

Arbetsmarknadspolitiken har de senaste åren förskjutils från sysselsält-ningsskapande åtgärder till större insatser för all förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och för att höja kunskapsnivån hos människor i arbetslivet.

Arbetsmarknadsverket har gjort stora insatser för att effektivisera arbetsförmedlingen. I allt större utsträckning sker förmedlingsarbetet i nära kontakt med förelagen. I budgetpropositionen föreslog regeringen alt antalet arbetsförmedlare ökas med 250 tjänster.

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och inriktning har förändrats. Länsarbetsnämndernas möjligheter all anpassa arbetsmarknadsutbildningen till avnämarnas krav och de arbetssökandes behov har förbättrats. Utöver utbildning för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa har den s. k. flaskhalsutbildningen för anställda inom industrin fått ökad omfattning. Antalet utbildningsplatser har ökat och utbildningsbidragen har förbättrats. 1 budgetpropositionen föreslogs att medlen för upphandling av arbetsmarknadsutbildning skulle utökas med motsvarande 5000 personer.

Arbetslösheten har de senaste åren reducerats påtagligt. År 1983 var ca 150000 personer öppet arbetslösa enligt statistiska centralbyråns arbets-kraftsundersökningar. Del motsvarade 3,5% av arbetskraften. Första kvartalet 1987 var 94 000 personer arbetslösa, motsvarande 2,2% av arbetskraften. Ungefär en tredjedel av denna nedgång beror emellertid på att stafistiska centralbyrån har ändrat sina mätmetoder. Trots att arbetslösheten allmänt sett har gått ned kvarstår betydande problem för vissa grupper av arbetslösa. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer därför att senare i dag föreslå ökade insatser för att ytterligare minska ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten.

Omfattande insatser har gjorts de senaste åren för att förbättra ungdo
marnas situation på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland ungdomar i
åldern 16-19 år har reducerats från över 10% 1982 till ca 4% 1986.
Utvecklingen för ungdomar i åldern 20-24 år har varit mer ogynnsam.
Arbetslösheten i denna grupp låg 1986 kvar på ungefär samma nivå som
1982, dvs. drygt 6%. De åtgärder som nu föreslås är inriktade på de äldre
ungdomarna. Del gäller dels ökade resurser för yrkesinriktad arbetsmark
nadsutbildning med praktikinslag, dels en ny särskild arbetsmarknadsut
bildning, också den med prakukinslag. Vidare föreslås vissa regeländring
ar som medger att tiden i ungdomslag i ökad utsträckning används till s. k.
jobbsökaraktivileter. 24

Antalet personer, som har varit arbetslösa en längre lid, har minskat den Prop. 1986/87: 150 senaste tiden. Antalet personer som varit arbetslösa under lång tid minska- Bilaga 1 de från 34 000 personer 1985 lill 26000 personer 1986. Under första kvartalet 1987 var 21 000 personer långtidsarbelslösa (omläggningen av arbels-kraftsundersökningarna gör dock att minskningen från föregående år överdrivs). Trots minskningen är det ett stort socialt och samhällsekonomiskt problem att så mänga är arbetslösa under sä lång tid. Därför föreslås ökade resurser lill arbetsförmedlingen och större handlingsfrihet för förmedlingen alt kombinera olika åtgärder för alt del skall vara möjligt atl på ett bättre sätt än f. n. återföra långtidsarbelslösa personer i arbete.

Utgifterna för konlanlstöd vid arbetslöshet har ökat snabbt under senare är, trots att arbetslösheten har reducerats. Det sammanhänger bl. a. med höjda ersättningsnivåer, ökad anslutning till arbetslöshetskassorna och ändrad tillämpning av reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag alt dels föreslå åtgärder som främjar möjligheterna för deltidsarbetslösa att få ökad arbetstid, dels föreslå ändringar av tillämpningsföreskrifterna lill lagen om arbetslöshetsförsäkring i syfte att begränsa möjligheterna till ersättning vid deltids-arbetslöshet.

Slutligen föreslås utökade resurser till bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet samt fortsatt försöksverksamhet med särskilda insatser i östra Norrbotten.

De bedömningar som nu kan göras tyder, som redan nämnts, på all arbetsmarknadslägel förblir relativt gott under 1987. Situationen är dock något olika i skilda delar av landet. Regeringen följer utvecklingen och har en hög beredskap för atl vid behov öka de arbetsmarknadspolitiska insat-

5 Budgetpolitiken 5.1 Budgetåret 1986/87

I statsbudgeten för budgetåret 1986/87 angavs saldot till 44,9 miljarder kr. och i årets budgetproposition till 40,5 miljarder kr. Med utgångspunkt i RRV:s senaste budgetprognos beräknar jag nu saldot till 33,6 miljarder kr. Den främsta orsaken lill denna förbättring är atl inkomsterna ökat med 5600 milj. kr. jämfört med beräkningen i årets budgetproposition. Den största enskilda förändringen av skatteinkomsterna förklaras av den ökade vinstnivån i näringslivet, vilken ökar inkomsterna från juridiska personer med I 700 milj. kr. Vidare beräknas den nominella löneutvecklingen samt den privata konsumtionens tillväxt nu ske snabbare än vad som antagits i tidigare beräkningar. Detta medför ökade skatte- och momsinläkler på sammanlagt 2 500 milj. kr. Samtidigt som inkomsterna således blivit högre än beräknat beräknas nu utgifterna minska med I 700 milj. kr. sedan budgetpropositionen.

25

Tabell 3 Budgetsaldot för budgetåret 1986/87 Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr, löpande priser Bilaea 1

Statsbudget Budgetprop. Nuv,

juni 1986 jan. 1987 beräkning

Inkomster 292.5 299,5 305.1

Utgifter exkl. statsskuldräntor 269,4 275.0 273.3

Slatsskuldräntor 68,0 65,0 65,4

Redovisat budgetsaido -44,9 -40,5 -33,6

Den förbättring av saldot som framkommer av nuvarande beräkningar förklaras således till största delen av att inflationen och därmed skatteintäkterna vid oförändrade regler blivit högre. På kort sikt leder denna högre inflation till en förbättring av statsfinanserna. Till en del är förbättringen av statsfinanserna skenbar eftersom avräkningen mot kommunalskattemedel sker med viss eftersläpning. Samtidigt försämras tillväxtförulsättningarna i stort genom atl inflationen försämrar konkurrenskraften. Därmed försämras också det slalsfinansiella läget på något längre sikt. Med hänsyn lill atl saidoförbättringen i så hög grad förklaras av en högre inflation än förutsett, kvarstår och snarast skärps kravet på fortsalt stramhet i budgetpolitiken.

5.2 Budgetåret 1987/88

I budgetpropositionen i januari beräknades budgetunderskottet för 1987/88 till 36,9 miljarder kr. Jag räknar nu med att budgetunderskottet kommer atl bli ca 6,4 miljarder kr, lägre, se tabell 4, Delta beror framför allt på att inkomsterna har räknats upp lill följd av en snabbare löneutveckling än vad som låg till grund för beräkningarna i budgetpropositionen. Dessutom innebär höjningen av fastighetsskatten att inkomsterna stiger med 500 milj, kr, under budgetåret. För helår räknat beräknas höjningen ge 2,7 miljarder kr.

Kostnaderna för statsskulden beräknas nu uppgå lill 62 miljarder kr,, vilket är 1,0 miljarder kr, lägre än beräkningen i budgetpropositionen. Detta förklaras i huvudsak av minskade valutaförluster. Räntorna för statsskulden utgör den största enskilda posten på statsbudgetens utgiftssida. Utvecklingen av ränteutgifterna är beroende av, förutom av upplåningsbehovet, även den framtida ränle- och valuiakursutvecklingen. Det kan noteras atl en förändring av räntenivån med 1 procentenhet för inhemska lån skulle påverka ränteutgifterna för budgetåret 1987/88 med ca 1,5 miljarder kr.

Övriga utgifter har reviderats upp bl. a. lill följd av försvarsuppgörelsen samt justeringar för ändrade löneantaganden.

26

Tabell 4 Statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Miljarder kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

Enligt budgelprop.

Nuvarande beräkning

Inkomster

Utgifter exkl. slatsskuldräntor

Slatsskuldräntor

Budgetsaido

308,9	318.1
282,8	286,6
63.0	62.0
-36,9	-30,5

I det underliggande budgetsaldot ingår inle olika engångseffekter som påverkar det redovisade budgetsaldot. Man kan konstatera att även det underiiggande budgetsaldot minskar mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88, både nominellt och som andel av BNP (tabell 5),

Tabell 5 Budgetutvecklingcn 1986/87-1987/88 med olika mått

Miljarder kr.

1986/87

Förändring

1987/88

Redovisat budgetsaido	-33.6	+ 3,1	-30,5
- som andel av BNP i %	3,5	-	3,0
Underliggande	-33,3	+ 1,5	-31,8
- som andel av BNP i %	3,4	-	3,1

Med den nu förutsedda budgetutvecklingen och den utveckling av den kommunala ekonomin som jag återkommer lill i det följande, kommer den offentliga sektorns finansiella sparande att fortsätta att förbättras i år och under 1988, Som framgår av diagram 2 har en markant förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande skett sedan 1982; från -6,3 lill + l,6%av BNP,

Diagram 2   Budgetsaido och offentliga sektorns flnansiella sparande

Procent av BNP

■ BUDOETSAUX) OnXNTUGT FINAIBIELLT SPARAHDE

-20

70        72        74        76        78        80        82        84        86

Källor: Statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet

27

5.3 Finansieringen av statens lånebehov Prop, 1986/87: 150

Bilaga 1 Samtidigt som statens lånebehov under de senaste åren minskat väsentligt

i omfattning har kreditmarknaden utvecklats i snabb takt. Därigenom har finansieringen av lånebehovet underiättals. Behovet atl tvinga fram efterfrågan på statspapper med stöd av administrativa regleringar har bortfallit och statsupplåningen sker nu lill marknadsmässiga villkor.

Länebehovet kommer även under 1987 atl reduceras markant. Till stor del är detta en följd av atl den tillfälliga förmögenhetsskatten pä livförsäkringsbolag m, fl, inbringar betydande belopp, men även budgetsaldot förutses fortsätta alt förbättras. Under året beräknas lånebehovet komma atl begränsas lill 16 miljarder kr,, en minskning med 75% sedan 1984 och det lägsta sedan 1976,

Nettouppläningen motsvarar numera endast en mindre del av den totala statsupplåningen, 1987 utgörs omkring 90% av den samlade nyupplåning-en av omsättning av lån som förfaller. Även med en begränsad ökning av statsskulden kan dess sammansättning därför påverkas i betydande grad. Under 1987 kommer den andel av statsskulden som är placerad i hushållssektorn att ökas, dels genom det sparlån som emitterades i februari, dels genom den extra insättning i allemanssparandel om 5000 kr, som medges under april-juni. Därmed reduceras risken att hushållens ökade likviditet ytterligare stimulerar den privata konsumtionen.

Enbart upplåningen i hushållssektorn beräknas motsvara hela det statliga nyuppläningsbehovet. Riksobligationer och slalsskuldväxlar kan likväl fortsätta all emitteras i former som ger stabilitet på penningmarknaden. Detta kan ske genom atl en betydande amortering sker av prioriterade obligationer. Ett positivt valutaflöde kan också skapa utrymme för en viss neltoamortering av den statliga utlandsskulden.

Som framgår av tabell 6 går upplåningen i riksbanken i år kraftigt tillbaka, efter en uppgång under fjolåret. Orsaken lill den slora finansieringen i riksbanken 1986 var atl såväl förelags och kommuners insättningar pä skilda konton liksom kassakravsmedlen ökade kraftigt, I år sker ett rejält omslag till följd av att en del av kommunernas och företagens medel i riksbanken släpps fria, och lill följd av atl kassakravsmedlen endast växer i takt med alt bankernas utlåning ökar. Det är också dessa förändringar som är huvudförklaringen till de stora svängningarna i "övrig"-posterna i tabell 6,

28

Tabell 6 Finansiering av statens lånebehov 1985—1987

Nettobelopp, miljarder kr.

	1985	1986	1987
Statens budgetunderskott'	61	35	32
Valutaförluster pä statliga utlandslån	8	3	1
Engångsskatt	0	0	15
Statens lånebehov	53	32	16
Finansiering:
1 Riksbanken	3	28	-5
därav: Företags- och kommuners
insättningar i riksbanken	15	8	-10
Kassakravsmedel	0	8	1
Övrigt	-12	12	4
2 Inhemsk marknad	39	10	21-26
därav: Allemanssparande	9	15	13
Premie- och sparobligationer	9	12	4
Övrigt	21	-17	4-9
3 Utlandet	11	-6	-5-0
Summa nnansiering	53	32	16

Prop, 1986/87: 150 Bilaga 1

Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer och skiljer sig något från det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar.

5,4 Långtidsbudgeten

Syftet med långtidsbudgeten (bilaga 1,2) är alt klarlägga de slalsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt med utgångspunkt i fattade beslut och gjorda åtaganden, I långtidsbudgeten görs således inte några bedömningar av vilka budgetpolitiska förändringar som bör genomföras vare sig på utgiftssidan eller av skatte- och avgiftsreglerna,

I årets långtidsbudget baseras beräkningarna på två olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen. Lågallernativel - med låga nominella löneökningar, låg inflation, sjunkande ränta, god BNP- och reallönetillväxl samt sjunkande arbetslöshet - överensstämmer till stor del med det s. k. balansalternalivet i LU 87. Högalternalivet ansluter till referensallerna-tivet i långtidsutredningen, i vilket förutsätts en snabbare pris- och löneökningstakt.

Tabell 7 Långtidsbudgeten för perioden 1987/88-1991/92

a. Inkomster och utgifter (löpande priser)

Genomsniulig 1987/88

procentuell miljarder

förändring kr.
1981/82-1985/86

Genomsnittlig procentuell förändring 1987/88-1991/92

Lägalternativ   Högalternativ

13,3

318,1

2,9

4,3

Inkomster Utgifter exkl.

statsskuldräntor       5,4                      286,6 Slatsskuldräntor        24,5                        62,0	2,5 -0,8	5,1 6,2
b. Budgetsaldot (miljarder kr., löpande priser)
1987/88         1988/89	1989/90	1990/91	1991/92
Lågalternativet                  -30,5           -32,0 Högalternativet                   -30,5           -36,9	-27,1 -38,8	-17,9 -42,5	-19,9 -51,2

29

Resultatet av långtidsbudgetberäkningarna återfinns i tabell 7. I lågalter- Prop. 1986/87: 150 nativet erhålls en gradvis förbättring av budgetsaldot. I högalternalivet blir Bilaga 1 resultatet i stället en successiv ökning av budgetunderskottet. Skillnaden mellan alternativen beror i huvudsak pä tvä faktorer. Den höga räntenivån och de stora budgetunderskotten i högalternativet driver upp statsskuld-räntorna under perioden. Kostnaderna för sysselsättningsskapande åtgärder blir också markant högre i delta alternativ till följd av den sämre ekonomiska utvecklingen.

Av diagram 3 framgår den avgörande betydelse som den allmänna ekonomiska utvecklingen har för statsfinansernas utveckling. 1 realiteten är den allmänekonomiska utvecklingen än mer betydelsefull. Långtidsbudgeten är en mekanisk konsekvensberäkning, som inle tar hänsyn lill det dynamiska samspelet mellan budgeten och samhällsekonomin i stort. Saidoförsämringen i högalternalivet skulle, lill följd av minskande inkomster och stigande utgifter, därför i praktiken sannolikt bli större än vad beräkningarna utvisar.

En central fräga är hur pass konsistenta långtidsbudgetberäkningarna är med LU;s balansalternaliv och dess krav pä fortsalt förbättring av det offentliga sparandet.

För staten och socialförsäkringssektorn sammantaget erhålls en viss förbättring av det finansiella sparandel i en kalkyl grundad pä långtidsbudgetens anlaganden. Det förbättrade finansiella sparandel för staten i lågallernativel motverkas emellertid av ett försvagat finansiellt sparande i främst AP-fonden. Under perioden ökar ATP-ulgiflerna avsevärt snabbare än inkomsterna frän avgifter och fondavkaslning.

Diagram 3    Utvecklingen av budgetsaldot 1986/87—1991/92 enligt långtidsbudgetens hög- och lägalternativ

Miljarder kr., löpande priser 80r

HOGALTERNATIV,

55 7

50 -

45

40

35

30

LAGALTERNATIV

25

20

15t__l__J_____ I___ 1__ 1__ i___ I___ I___ I___ I___

1986/87        1987/88        1988/89       1989/90        1990/91        1991/92

Källa: Finansdepartementet.

30

Förutsatt att den ärliga volymökningen i kommunsektorn inte överstiger    Prop. 1986/87: 150 drygt 1 %, pekar långtidsutredningens kalkyler på att sektorn i förhällande     Bilaga 1 till nuläget kommer alt ha ett i stort sett oförändrat finansiellt sparande under perioden.

Mot denna bakgrund kan man dra slutsatsen alt lågalternativet i långtidsbudgeten i stort sett uppvisar den förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande som förutsatts i långtidsutredningens balansalternaliv. Det bör dock observeras att den irendmässiga förbättringen av det finansiella sparandet bryts i slutet av perioden. Utvecklingen avviker därmed från den positiva trend för den offentliga sektorns sparande som antas i LU:s balansalternativ. Vidare bör man hälla i minnet vissa av de förutsättningar som länglidsbudgetmetodiken bygger på:

• I beräkningarna anlagna volymer får inle överskridas för s. k. volym-styrda uppgifter. Del innebär bl. a. att sjuktalet, som stigit under senare år, inle får överstiga nuvarande nivå. Statsbidraget lill skolan måste anpassas till det sjunkande elevunderlaget.

• Utgiftsökningar på statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn utöver dem som beaktas i långtidsbudgeten antas bli finansierade genom motsvarande minskning av andra utgifter.

• Den kommunala volymexpansionen får inte översliga drygt 1 %. Expansionslakten måste således märkbart sakta av.

Den slutsats som måste dras av årets långtidsbudget är att en låg löne-och prisslegringslakt är en förutsättning också för att statsbudgeten skall utvecklas på ett önskvärt sätt. Behovet av en stram finanspolitik kvarstår. De strama riktlinjer för utgiftspolitiken som tillämpats pä senare år måste därför gälla även fortsättningsvis.

5.5 Statsfinansiella restriktioner för löneökningar

Den fastlagda budgetpolitiken får bl. a. lill följd dels att staten inle kan tillåta en lönekostnadsökning på högre nivå än vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt, dels atl för höga lönekostnadsökningar måste fä återverkningar på verksamhetens omfattning.

I årets finansplan (prop. 1986/87: 100) framhöll regeringen att de grundläggande förutsättningarna för lönebildningen inom den privata och den offentliga sektorn av arbetsmarknaden bör bli mer likartade. En stor majoritet i riksdagen har anslutit sig till finansutskottets betänkande (FiU 1986/87; 10), vari framhålls att om de offentliganställda i fortsättningen skall ha en löneutveckling som i stora drag överensstämmer med de privat-anställdas, måste också skillnaderna i anställningsvillkor i övrigt jämnas ut. Givet alt det totala skattetrycket, enligt riksdagens riktlinjer för finanspolitiken, bör hållas i stort sett oförändrat, innebär detta bl. a. atl löneförbättringar i ökad utsträckning måste ha sin grund i höjd produktivitet. Skulle detta visa sig omöjligt, återstår pä många områden endast alt sänka ambitionsnivån eller alt genomföra verksamhetsinskränkningar för atl undvika skalle- eller avgiftshöjningar.

31

De offentliga lönekostnaderna Prop. 1986/87:150

Beräkningen av lönemedel för statligt reglerade tjänster bör därför refor-    **"g'* meras enligt följande:

1 Inför varje avtalsrörelse klargör regeringen vilket totalt utrymme för lönekostnadsökningar som regeringen anser föreligga för den statliga sektorn.

2 Vatje kostnadsökning som går utöver denna utgiftsram möts med effektivitets- och produktivitetshöjande åtgärder eller besparingar. I detta sammanhang måste även hänsyn tas till det generella rationaliseringskrav i form av s. k. huvudförslag som hela den statliga sektorn är ålagd.

3 Löneanslagen räknas upp med belopp som svarar mot vad som angivits som samhällsekonomiskt försvarbart. Skulle en skillnad uppstå mellan lönekostnader enligt avtal resp. budgeterade medel, leder denna till ett extra produktivitetskrav på myndigheterna.

4 För vissa bidragsanslag - t. ex. statsbidragen till den kommunala undervisningen i grundskola och gymnasium - bör pä motsvarande sätt löneökningar utöver den av regeringen angivna ramen inle kompenseras. Detta bör beaktas vid beräkningen av statsbidragen.

5 På motsvarande sätt bör statliga taxor som fastställs av regeringen räknas upp endast för atl kompensera för löneökningar som ligger inom den av regeringen fastlagda ramen.

6 Verksledningarna bör i ökad utsträckning fä ansvar och skyldighet all vidta de åtgärder som behövs för atl genom omorganisation, omstrukturering och rationalisering hålla lönekostnaderna inom budgeterade ramar.

7 Motsvarande handlande bör stimuleras även i kommuner och landsting. Vid slalsmaklernas årliga avvägning av det finansiella utrymmet för den kommunala sektorn bör hänsyn tas till i vilken utsträckning löneökningarna ligger inom den samhällsekonomiska ramen.

Inför 1988 års förhandlingar måste utgångspunkten vara de samhällsekonomiska förutsättningar som regeringen har angivit i denna proposition.

Om 1988 års förhandlingar pä del statliga området kommer att innebära lönehöjningar under första halvåret 1988 kan en begränsning av löneutgifterna bli aktuell redan för nästa budgetår.

Trygghetsavtalen för statligt reglerade tjänster förutsälter att arbetsgivarna vidtar åtgärder under en 9-månadersperiod utöver uppsägningsperioden för övertalig personal. Arbetsgivarna måste därför så snart som möjligt sedan avtal har träffats vidta de åtgärder som avtalen kan föranleda.

5.6 Kommunsektorn

I årets budgetproposition gjorde regeringen en samlad bedömning av kom-
tnunernas och landslingens ekonomiska situation inför 1988. De åtgärder
som där föreslogs var avvägda så att de skulle kunna genomföras inom
ramen för ett i stort sett oförändrat kommunalt skattetryck och med en
kraftigt skatleuljämnande profil. Utgångspunkten var att underlätta för 32

den kommunala verksamheten och sysselsättningen atl utvecklas inom det    Prop. 1986/87: 150 givna samhällsekonomiska utrymmet. Riksdagen anslöt sig tidigare i vår    Bilaga 1 till de mer övergripande utgångspunkterna för regeringens avvägningar.

Den reala volymökningen i den kommunala verksamheten och de nominella pris- och löneökningarna måste begränsas. I annat fall leder de höga kostnadsökningarna kombinerade med en låg tillväxttakt i samhällsekonomin till betydande underskott i de kommunala finanserna. Dessa underskott kan inte neutraliseras genom ökade kommunalskatter. Sådana skulle leda till kompensationskrav som ytterligare ökar pä pris- och löneökningarna. Ansträngningarna måste i stället inriktas pä atl hålla nere den totala skattekvoten.

Under våren har regeringens förslag i budgetpropositionen inför 1988 till vissa delar behandlats av riksdagen. Till följd bl. a. härav har en relativt kraftig påspädning skett av de statliga bidragen till kommunerna.

När del gäller skatleutjämningen har riksdagen inle fattat något beslut. I fråga om ersättningen lill sjukvårdshuvudmännen frän sjukförsäkringen har överiäggningar inletts för tiden efter 1987.

Mot bakgrund av vad jag har anfört och vad som anförs i finansutskottets betänkande (1986/87:20) om kommunalekonomiska frägor bedömer jag alt det i detta sammanhang bör föresläs kompletterande åtgärder för atl inför 1988 bringa utvecklingen av den kommunala ekonomin i linje med de samhällsekonomiska kraven. Jag föreslår som en kompensation för de uteblivna besparingarna på skolans område och Ull skillnad från förslaget i budgetpropositionen, att kompensationen till kommunerna för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen fr. o. m. 1988 dras ned med 45 kr. per invånare, vilket motsvarar ca 360 milj. kr.

33

3    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

Statsbudgeten och särskilda p™p '986/87:150

o Bilaga I

iragor

1 Statsbudgeten budgetåren 1986/87 och 1987/88

1.1    Beräkningsförutsättningar

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de anlaganden som görs om inkomslutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bifogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. RRV:s beräkningar grundas på anlagandel att lönesumman mellan åren 1985 och 1986 har ökat med 9,5% samt mellan åren 1986 och 1987 ökar med 6,7%. För år 1988 har RRV schablonmässigt räknat med en ökning av lönesumman på 3,5%. RRV räknar med att det genomsnittliga konsumentpriset har ökat med 4,2% mellan åren 1985 och 1986 saml ökat med 3,9% mellan åren 1986 och 1987. Vidare räknar RRV med en ökning av utgifterna i löpande priser för privat konsumtion med 7% mellan 1986 och 1987 samt med 3,5% mellan åren 1987 och 1988.

Under arbetet med den reviderade nationalbudgelen har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Med anledning härav räknar jag med all den utbetalda lönesumman har ökat med 9,6% mellan åren 1985 och 1986. För år 1987 räknar jag med all den privata konsumtionen kommer alt öka med 7,5 % i löpande priser. Jag räknar vidare med atl det genomsnittliga konsumentpriset kommer alt öka med 3,7 % under 1987.

För år 1988 har jag inle gjort nägon egen bedömning av pris - och löneutvecklingen. Del finns därför ingen anledning att avvika från RRV;s beräkningsförutsättningar i detta avseende.

I RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1986/87 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1987/88 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 16 mars 1987. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma pä riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2    Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1986/87

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1986/87 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 6 april 1987. Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1986/87 har gjorts av RRV i verkets reviderade inkomstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1986/87 beräknat inkoms- 34

terna lill 304 290 milj. kr.

1 enlighet med vad jag har anfört om lönesummans utveckling för är 1986 så räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse med 150 milj. kr. Med hänsyn till de nya antagandena om lönesummans utveckling för år 1986 räknar jag vidare upp inkomsttiteln Folkpensionsavgifter med 40 milj. kr., inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 23 milj. kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 9 milj. kr., Viixenutbildningsavgifi med 1 milj. kr., inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 9 milj. kr., saml inkomsttiteln Allmän löneavgift med 8 milj. kr.

Med anledning av vad jag anfört om den privata konsumtionen i löpande priser Under år 1987 lar jag upp statsinkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 500 milj. kr. mer än vad RRV gjort.

Vidare har jag erfarit att statsinkomsterna på inkomsttiteln Utförsäljning av beredskapslager kommer alt uppgå lill 846,9 milj. kr. Av den anledningen ökar jag beräkningen av denna inkomsttitel med 61,2 milj. kr.

Tabell I    Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret

1986/87

1 000-tal kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

RRV:s beräkning

Förändring enligt föredraganden

1111   Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse 1211   Folkpensionsavgift 1221   Sjukförsäkringsavgift, netto 1231   Barnomsorgsavgift 1241   Vuxenutbildningsavgift 1251   Övriga socialavgifter, netto 1281   Allmän löneavgift 1411   Mervärdeskatt 2625   Utförsäljning av beredskapslager

Summa inkomster

Summa förändringar enligt föredraganden

49421000	-H 50 000
39140000	+ 40000
-857000	-F 23000
9041000	-T   9000
1061000	+ 1000
747000	+   9000
8 522 000	+    8000
67 500000	4-500000
785 700	-H 61 200
304 289982
	-1-801 200

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inle nägon erinran från min sida. Sammantaget medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för budgetåret 1986/87 en beräknad ökning av inkomsterna med 801,2 milj, kr, till 305091 milj, kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 336392 milj, kr. Därutöver har RRV beaktat beslut om och förslag till anslag pä tilläggsbudget samt finansfullmakt om sammanlagt 2 961 milj, kr. RRV beräknar därmed utgiftsanslagen exkl. slalsskuldsränlor lill 267 353 milj. kr. och merbelaslningen på förslagsanslag exkl. statsskuldsräntor fill 2017 milj. kr. Sammantaget innebär detta alt RRV beräknar ulgiflsanslagen exkl. slalsskuldsränlor till 269 370 milj. kr.

35

Tabell 2    Statsutgifterna budgetåret 1986/87 milj. kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

			Ny beräkning
	Statsbudget	RRV	Föredraganden
Utgifisanslag exkl. statsskuldränlor	264 392	267 278	267 278
Finansfullmaktsutnytljande	-	75	75
Beräknad merbelastning på
förslagsanslag exkl. stats-
skuldräntor	-	2017	2017
Statsskuldräntor	65000	65 600	65 400
Förändring i anslagsbehållningar	1500	1645	1645
Andrad disposlion av rörliga krediter	500	290	290
Beräknat tillkommande utgifts-
behov, netto	5 000	3 000	2000
Summa statsutgifter	336 392	339905	338705

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldränlorna till 65,6 miljarder kr, för budgetåret 1986/87, Efter samråd med riksgäldskontoret beräknar jag utgifterna för statsskuldränlorna till 65,4 miljarder kr.

Tabell 3    Räntor på statsskulden budgetåret 1986/87

Miljarder kr.

Budgetår	1986/87 Budgetproposition	Nuv. räkni	be-ng	Förändring
Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån Valutaförluster Summa	52,5 10,5 2,0 65,0	53,1 10, 2,1 65,4		-1-0,6 -0,3 -1-0,1 4-0,4

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår all minska med 1645 milj. kr. för atl uppgå till 22344 milj. kr. Bedömningen är självfallet osäker, men jag kan tills vidare acceptera RRV:s beräkning som baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87.

Tabell 4    Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1985/86 och 1986/87

Miljarder kr.

Huvudtitel

1985/86

1986/87

Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Industridepartementet Övriga huvudtitlar

Summa

5,8	6,8
4,9	4,4
3,1	17
7,8	7,0
2,4	2,4

22,3

24,0

Enligt RRV kommer utnyttjandet av rörUga krediter att öka med 290 milj. kr. under budgetåret 1986/87.

36

Jag vill också nämna alt RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar    Prop. 1986/87: 150 upp 3 miljarder kr. Jag beräknar behovet till 2 miljarder kr. I övrigt har jag     Bilaga 1 inga invändingar mot RRV;s beräkning.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1986/87 till 338 705 milj. kr. Jag återkommer lill statsbudgetens saido för budgetåret 1986/87 under avsnitt 1.4 i det följande.

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1987/88

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 313842 milj. kr. för budgetåret 1987/88. I förslaget till statsbudget för nästa budgetår ingår ett antal förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. 1 det följande redovisar jag de förändringar av RRV;s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag har anfört om lönesummans utveckling för är 1986 räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse med 150 milj. kr. Med hänsyn till de nya antagandena om lönesummans utveckling för är 1986 reviderar jag vidare upp beräkningen av inkomsttiteln Folkpensionsavgifter med 60 milj. kr., inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 25 milj. kr., inkomsttiteln Barnom-sorgsavgifi med 12 milj. kr.. Vuxenutbildningsavgift med 1 milj. kr., inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 10 milj. kr., saml inkomsttiteln Allmän löneavgift med 12 milj. kr.

Med anledning av vad jag anfört om den privata konsumtionen i löpande priser under är 1987 räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 500 milj. kr. i förhållande till RRV;s beräkning.

RRV har beräknat de totala utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen m.m. på inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto till 10900 milj. kr, varav 65% belastar inkomsttiteln. Detta är en ökning med 700 milj. kr. jämfört med verkets beräkning av dessa utgifter i december 1986. Eftersom chefen för arbetsmarknadsdepartementet och jag inte bedömer arbetsmarknadsläget som förändrat sedan budgetpropositionen förelades riksdagen, samt att arbetsmarknadsministern senare idag avser att föreslå ett antal aktiva åtgärder, tar jag upp verkels beräkning på inkomsttiteln med 455 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning.

I enlighet med vad chefen för bostadsdepartementet kommer att framföra i det följande om åtgärder i faslighetsskattesystemet med anledning av nya taxeringsvärden, räknar jag upp inkomsttiteln Fastighetsskatt med 500 milj. kr. budgetåret 1987/88.

Med anledning av det förslag som lagts fram i prop. 1986/87: 139 om höjningar av skatten på bensin räknar jag upp inkomsterna pä inkomsttiteln Bensinskatt med 1 386 milj. kr. Vidare räknar jag mot bakgrund av övriga förslag i den nämnda propositionen upp inkomsterna på inkomsttiteln Energiskatt med 427 milj. kr.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra 37

4    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

om försäljningsskallen på motorfordon räknar jag upp inkomsttiteln Försäljningsskatt på motorfordon med 400 milj. kr. Vidare räknar jag med anledning av nämnda förslag upp inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 100 milj. kr.

I enlighet med vad jag kommer att föreslå senare denna dag om införande av en lullklareringsavgift räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter vid tullverket med 50 milj. kr.

Med anledning av de förslag som jag kommer alt framföra senare idag om omsättningsskatten pä värdepapper räknar jag upp inkomsttiteln Skatt på värdepapper med 200 milj. kr.

Vissa bidrag från Sverige lill stöd för internationell utveckling i Portugal kommer troligen att återbetalas under nästa budgetår. Av den anledningen lar jag, efter samråd med statsrådet Hjelm-Wallén, upp en ny inkomsttitel. Återbetalning från portugalfonden, med 18 milj. kr. RRV:s beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min eller andra berörda statsråds sida. Sammanlagt innebär de förordade avvikelserna från verkels beräkningar en uppräkning av inkomsterna för budgetåret 1987/88 med 4 306 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1987/88 till 318 148 milj. kr. Förändringarna i förhållande fill RRV:s beräkningar framgår av tabell 5.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

Tabell 5    Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1987/88

1 000-tal kr.

	RRV:s beräk-	Förändringar
	ningar	enl. föredra-
Inkomsttitel
1111   Fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse	52 309000	-1-   150000
1211   Folkpensionsavgift	40954 000	-1-     60000
1221   Sjukförsäkringsavgift, netto	202 000	-1-     25 000
1231   Barnomsorgsavgift	9536000	-1-     12 000
1241   Vuxenutbildningsavgift	1 124000	-h       1000
1251   Övriga socialavgifter, netto	1547000	+   465000
1281   Allmän löneavgift	8680000	+     12 000
1312  Fastighetsskatt	4 500000	-1-   500000
1342  Skatt på värdepapper	3400000	-1-   200000
1411   Mervärdeskatt	71800000	-1-   600000
1421   Bensinskatt	12 100000	-1-1386000
1423   Försäljningsskatt på motorfordon	1482000	-1-  400000
1428  Energiskatt	12700000	-1-  427000
2541   Avgifter vid tullverket	33 500	+    50000
4517  Återbetalning från portugalfonden	-	-1-     18000
Summa inkomster	313 842000
Summa förändringar enligt föredraganden		4-4306000

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomstsida i förslaget lill statsbudget för budgetåret 1987/88 (tabell 6).

38

Tabell 6    Förslag till förändringar i uppställningen av Prop. 1986/87:150

Inkomsttitel Förslag °

4517 Återbetalning från porlugalfonden ny inkomsttitel

5300 Statliga avgifter ny inkomslhuvudgrupp

5311 Avgifter för företagshälsovård ny inkomsttitel

Utgifter

I del slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 uppgår utgifterna Ull 348638 milj. kr.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1987/88 till 345 846 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 11 000 milj. kr. Ulgiflsanslagen uppgick sålunda lill 334 846 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram lill den 1 april 1987 dels elt antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade ulgiflsanslagen med ca 5 800 milj. kr. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande lill budgetpropositionen som beslutals av riksdagen men inte de minskade utgifterna för slalsskuldsränlor som jag strax återkommer lill. I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhällande till budgelpropsilionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t. o.m. mars 1987. Härtill kommer atl, mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om lönesummans utveckling, den beräknade belastningen på några större förslagsanslag att väsentligen ändras. Detta gäller följande anslag: Bidrag lill driften av grundskolor som i budgetpropositionen togs upp med 15 017 milj. kr. bör räknas upp med 1000 milj. kr., bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag som i budgetpropositionen logs upp med 3 632,8 milj. kr. bör räknas upp med 200 milj. kr, samt skatteutjämningsbidrag lill kommunerna m. m. som i budgetpropositionen togs upp med 12 681 milj. kr. bör räknas upp med 150 milj. kr.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen
för budgetåret 1987/88 med eU lill 63000 milj. kr. beräknat belopp. Belast
ningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden
under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och
utom landet saml av bokföringsmässiga valutaförluster på grund av ändra
de växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräk
ning av riksgäldskontoret ger vid handen atl utgifterna för räntor på stats
skulden m.m. torde bli ca 1000 milj. kr. lägre än vad som antogs i
budgetpropositionen. De inhemska räntorna beräknas nu bli ca 1 000 milj.
kr. högre främst till följd av ett allmänt högre ränteläge, medan räntorna
och valutaförlusterna på de utländska lånen sammantaget beräknas bli ca 39

2000 milj, kr,  lägre. Förslag till Inkomst- och ulgiftsstal för anslaget    Prop. 1986/87: 150 Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet    Bilaga 1 med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret  1987/88 med 62000 milj. kr.

Tabell 7    Räntor på statsskulden budgetåret 1987/88

Miljarder kr.

Budgetär Budget- Nuv. be- Förändring

proposition        räkning

50.8	51.8	-H,0
10,1	9,9	-0,2
2,1	0,3	-1,8

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska län Valutaförluster

Summa 63,0 62,0 -1,0

Sammantaget innebär delta atl jag beräknar statsbudgetens utgifisanslag för budgetåret 1987/88 till sammanlagt 339638 milj. kr.

1 syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver ulgiflsanslagen, på slalsbudgelens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningar komma att uppgå till 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1987/88. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Jag räknar således även nu med en minskning av anslagsbehållningarna med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1987/88.

Budgetutfallel, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vill jag erinra om all vissa myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Riksdagen beslutade (AU 1985/86:11) att AMU-styrel-sen får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om högst 160 milj. kr. Någon sådan kredit har under budgetåret 1986/87 ännu ej behövt utnyttjas. För nästa budgetär föreslår jag emellertid att den nuvarande ramen för rörliga krediter för uppdragsmyndigheters behov ökas med 160 milj. kr. till 360 milj. kr. Sammantaget räknar jag schablonmässigt med en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter med 500 milj.kr.

I syfte alt förslaget lill statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen ingick i denna post bl. a. budgeteffekterna till
följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma atl
föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället
beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar. 40

Tabell 8    Statsutgifterna för budgetåret 1987/88

miljoner kr.

Prop, 1986/87: Bilaga 1

150

1987/88

Budget prop.

Ny beräkning

Utgiftsanslag exkl. slatsskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring av anslagsbehållningar

Andrad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa statsutgifter

271847

63000

1.500

500

9000

345847

277638

62000

1500

500

7000

348638

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1986/87 och 1987/88

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget lill statsbudget för budgetåret 1987/88 enligt vad som framgår av tabell 9,

Beräkningen av budgetutfallel för innevarande budgetår ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1986/87 blir 6,9 miljarder lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu föruses ett underskott om ca 33,6 miljarder kr.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 318,1 miljarder kr. Utgifterna exkl, slalsskuldsränlor beräknades i budgetpropositionen till 282,8 miljarder. Nu beräknar jag utgifterna lill 286,6 miljarder kr. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna alt budgetunderskottet för budgetåret 1987/88 minskar med 6,4 miljarder kr. till 30,5 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sammanställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprolokollet i detta ärende. (Bil 1.5).

Tabell 9    Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1985/86-1987/88 Miljarder kr.

	1985/86 Utfall	1986/87
		Budgetpropositionen	RRV	Ny beräkning
Inkomster Utgifter exkl. statsskuldsränlor Statsskuldsräntor Saldo	275,1 255.4 66,5 -46,8	299,5 275,0 65,0 -40,5	304,3 274,3 65,6 -35,6	305,1 273,3 65,4 -33,6

41

Tabell 9    Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1985/86-1987/88 forts. Miljarder kr.

	1987/88		Procentuell förändring
	Budgetpropositionen	Ny beräkning	Frän utfall 1985/86 till ny beräkning 1986/87	Frän ny beräkning 1986/87 till ny ber. 1987/88
Inkomster Utgifter exl. statsskuldsräntor Statsskuldsräntor Saldo	308,9 282,8 63,0 -36,9	318,1 286,6 62,0 -30,5	-1-10,9% -t- 7,0% -   1,6%	-1-4,3%. -4,9% -5,2%

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

2    Extraordinära budgeteffekter

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om del redovisade saldot korrigeras för sädana effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots detta anser jag det angelägel att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exkluderals så statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har exempelvis följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

- ändrade uppbördsperioder för inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och andra skatter, vilket medför alt den i samband med omläggningen registrerade inkomstströmmen ger en felaktig bild av skatteinkomsterna

- vissa engångsvisa skallehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster, förmögenhet och löner

- tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

- fondupplösningar som fillfälligt ökar slalsbudgelens inkomster

- utförsäljning av beredskapslager av olja.

på utgiftssidan har bl. a. följande effekter beaktats;

- valutaförluster/vinster som uppslår vid amortering av statens utlandslån

- rena budgetavlastningar, som alt bostadslånegivningen sedan budgetåret 1985/86 inte belastar statsbudgeten

- vidare att vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslaget på statsbudgeten.

Som exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den underliggande budgelutveckiingen kan nämnas delsratt ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstrument, dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget.

42

Bilaga 1

Tabell 10    visar statsbudgetens underliggande utvecklingunder perioden 1985/86—     Prop   1986/87' 150 1987/88

Miljarder kr., löpande priser

1985/96 1986/87       .   1987/88

Budgetsaido -42,7 -33,3 -31,8

Andel av BNP (%) 5,1% 3,4% 3,1%

3 Statens lånebehov

Vid en finansiell analys är det av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Utgångspunkten vid en sådan analys är begreppet statens lånebehov, som kan definieras som statsskuldens iransaklionsförändring. Om man utgår ifrån det av RRV redovisade budgetunderskottet krävs en del justeringar för all erhålla statens nettolånebehov. I det följande redovisas kortfattat hur de två begreppen är relaterade till varandra.

1. Del av RRV redovisade budgetunderskottet utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Som exempel kan nämnas regeländringen den 1 juli 1987 beträffande statens förskotlering av kommunernas kostnader för kommunall bostadstillägg (KBT). Ändringen innebär bl. a. en engångs-effekt i form av elt minskat länebehov för staten i storieksordningen 3,6 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Denna engångseffekt kommer dock inte lill uttryck i ett minskat redovisat budgetunderskott.

3. Valutaförluster/-vinster pä statliga utlandslän förs enligt nuvarande praxis upp mot statsbudgeten då ett utlandslån förfaller till betalning. Från uppläningssynpunkt innebär dessa kursdifferenser inte någon netloupplå-ning när samma belopp som förfaller i utlandslån lånas upp i utlandet. Vidare innebär kursdifferenserna inte något likviditetsflöde till den inhemska marknaden. Om däremot återbetalningen av det utländska lånet finansieras inom landet kommer storleken på denna upplåning att bli beroende av eventuella kursdifferenser. Givet att upplåningen sker i riksbanken medför kursdifferenserna inte heller denna gång något likviditetsflöde till den inhemska marknaden.

4. Under senare år har viss kreditgivning lyfts ut ur statsbudgeten och i stället fått formen av lån från riksgäldskontoret. Denna utlåning innebär ett likvidiletsflöde lill marknaden samtidigt som denna utlåning måste finansieras via statlig upplåning.

5. Den beslutade engångsskatten på försäkringsbolag kommer att, via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart överföras lill riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär all skatten inte kommer att påverka budgetutfallet, men däremot medföra en indragning av likviditet och en minskning av lånebehovet.

6. Genom en saldering av posterna 1-5 erhålls statens lånebehov.

Det bör påpekas alt statens lånebehov definierat pä detta sätt innehåller 43

transaktioner, som inte påverkar likviditetslägel, eftersom de sker mellan    Prop. 1986/87; 150 riksbanken och riksgäldskontoret. Som exempel kan nämnas statens ränle-    Bilaga 1 utgifter lill riksbanken. Då dessa utgifter ökar statsskulden och kräver ökad statlig upplåning inkluderas de dock i statens lånebehov.

Tabell 11    Statens lånebehov (netto) budgetåren 1985/86-1987/8

		1985/86	1986/87	1987/88
1.	Statens budgetunderskott enligt RRV	46,8	33,6	30,5
2.	Diverse komgeringar för att uppnå
	kassamässighet	-3,3	-	-3,6
3.	Valutaförluster/-vinster på statliga
	utlandslån	-4,2	-2,1	-0,3
4.	RGK:s kreditgivning m. m.	-2,3	-1-1,4	-1-2,2
	(varav kreditgivning till affärsverk)	(+1,0)	(-0.8)	(+1.7)
	(övrigt)	(-3,3)	(4-0,6)	(+0,5)
5.	Tillfällig förmögenhetsskatt för
	livförsäkringsbolag m. fl.	-	-7,5	-7,5
6.	Statens lånebehov	37,0	25,4	21,3

4 Statens avkastningsränta och statens
utlåningsränta

Det ankommer på regeringen alt fastställa statens avkastningsränta och statens ullåningsränta. För riksdagens information vill jag anmäla följande.

Statens avkastningsränla och statens ullåningsränta fastställs av regeringen per den 1 juli varje år. Räntesatserna, som budgetåret 1986/87 uppgår till 12%, avses motsvara statens ränta på utnyttjat kapital och beräknas på tillgångarnas nyanskaffningsvärde. Räntan skall således ge uttryck för statens avkastningskrav eller förräntningskrav.

Statens avkastningsränta och statens ullåningsränta har hittills fastställts till elt genomsnitt av den långa obligationsräntan på prioriterade obligationer under de tre närmast föregående kalenderåren. En vägning sker av de olika räntesatsernas inverkan med hänsyn lill tiden. Dessutom görs elt tillägg om en kvarts procentenhet för atl täcka förvaltningskostnader m, m.

Beräkningsförutsättningarna när det gäller att fastställa statens avkastningsränla och statens ullåningsränta har ändrats eftersom den prioriterade upplåningen upphörde vid utgången av november månad 1986.

Med anledning härav finns del anledning atl göra en översyn över beräkningsprinciperna när del gäller all fastställa statens avkastningsränla och statens utlåningsränta. Jag avser atl i samband med budgetproposi-Uonen 1988 återkomma till riksdagen i denna fråga.

5 Utnyttjande av finansfullmakten

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadslägel

kräver del, för budgetåret 1985/86 besluta om utgifter intill ett sammanlagt

belopp av 2 500 milj. kr. (prop. 1985/86; 150 bil 1, FiU 30, rskr. 409). I prop.

1985/86:150 redovisades alt fullmakten utnyttjats med 187 milj. kr. för

beredskapsarbeten och 173 milj. kr. för investeringar i statliga vägar och ,.

järnvägar.

Därutöver utnyttjades finansfullmakten för vissa sysselsätlningsskapan-    Prop. 1986/87: 150 de åtgärder genom beslut den 15 maj 1986. Besluten avsåg byggande av    Bilaga I statliga vägar (50 milj. kr.), investeringar i järnvägens system (80 milj. kr.), och flygplatser m. m. (53 milj. kr.) samt byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (56,5 milj. kr.) Sammantaget disponerades således 599,5 milj. kr. av finansfullmaklen under budgetåret 1985/86.

Även för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadslägel kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1985/86; 150 bil 1, FiU 30, rskr 350). Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte översliga 75%. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag lill näringslivet och bostadssektorn. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas lill högst 75%.

Genom beslut den 19 februari 1987 utnyttjades finansfullmakten med 75 milj. kr. för sysselsättningsskapande åtgärder inom arbetsmarknadsdepartementets område. Något ytterligare utnyttjande under innevarande budgetår har ej ägt rum.

Vid sidan om finansfullmakten finns ett antal bemyndiganden som regeringen kan använda om det behövs av konjuktur- eller sysselsältningsskäl. Villkoren för hur dessa bemyndiganden får utnyttjas varierar något. Riksdagen har begärt att regeringen skall se över systemet med finansfullmakten och övriga snarlika bemyndiganden. Syftet är att dels begränsa antalet bemyndiganden, dels fastställa en för finansfullmakten och övriga konjuktur- och arbetsmarknadspolitiskl motiverade bemyndiganden gemensam beloppmässig ram (FiU 1985/86; 30, rskr 358). En sådan översyn pågår. Jag vill vidare erinra om det förslag till nya riktlinjer för statens lokalförsörjning som regeringen har redovisat i årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 2 s. 18-25). Förslaget innbär bl. a. aU regeringen ges fullmakt att besluta om investeringar inom en ram som riksdagen bestämmer för ett år i taget. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i dessa frägor.

Av sysselsättningsskäl kan även behov uppstå av att öka den utbildningsvolym som riksdagen anvisat för arbetsmarknadsutbildningen. Vid sådana tillfällen bör arbetsmarknadsmyndigheterna kunna ges möjlighet att med kort varsel planera och upphandla AMU-kurser för dem som drabbas av arbetslöshet. Jag förordar mot denna bakgrund alt riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja finansfullmaklen även för arbetsmarknadsutbildningen.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare idag all anmä
la behovet av arbelsmarknadspoliliska insatser föranledda av den i prop.
1986/87:110 föreslagna handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia. Del
är i dagsläget svårt atl uppskatta både eventuella behov och storleken på
sådana insatser varför denna bedömning måste anstå tills läget bättre kan
överblickas. Jag föreslär därför atl regeringen inhämtar riksdagens bemyn- 45

5    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

digande atl tillfälligtvis få utnyttja finansfullmakten för att läcka del resurs-    Prop. 1986/87: 150
tillskott som kan bli nödvändigt. Bilaga 1

Regeringen disponerar för beslut innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2500 milj. kr. För budgetåret 1987/88 förordar jag atl en fullmakt begärs med samma belopp.

6 Statliga garantier

I 1987 års budgetproposition redovisade jag att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1987 skulle komma all uppgå till drygt 145,4 miljarder kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör omfattningen av det statliga garantiåtagandet. Förslagen redovisas i tabell 12.

Med dessa förändringar av garantiramarna kommer statens samlade garantiåtagande att uppgå lill ca 147,6 miljarder kr. den 1 juli 1987.

Tabell 12    Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande efter budgetpropositionen 1987 (milj. kr.)

Proposition Garantins Nuvarande Föreslagen Förändring Tidpunkt för

ändamål garantiram garantiram förändring

1986/87:87	Täcka behov
om statens	av borgens-
vattenfalls-	teckning för
verk.	län på kapi-
	talmarknaden
	till bolag i
	vilka Vatten-
	fall förval-
	tar statens
	aktier.
1986/87:74	Industri
om närings-	garanti-
politik inför	lån.
1990-talet.
1986/87:98	Statsgaran-
om investe-	ti för inves-
ringsgaran-	teringar i
tier.	utlandet.
1986/87: 109	Åtaganden
med förslag	i samband
till tilläggs-	med Tele-X-
budget II till	projektet.
statsbudgeten
för budget-
året 1986/87.
1986/87: 145	Grundfond
om ändringar	för Konunga-
i lagstift-	rikets Sve-
ningen för	riges stads-
stads- och	hypoteks-
landshypo-	kassa.
teksinstitu-
tionerna.

14034

400

15500

14373

1000

40

17500

+    339

+    600

-F      40

+ 2000

1987-07-01

1987-07-01

1987-07-01

1987-07-01

1987-07-01

' Stödformen industrigarantilän har i prop. 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet föreslagits upphöra vid ingången av budgetåret 1987/88.

Förslaget innebär dock ingen förändring i fråga om åtaganden från statens sida som gjorts eller görs innan stödformen upphör.

46

7 Årsbokslut för staten 1985/86 Prop. 1986/87:150

Bilaga I Riksrevisionsverket (RRV) har överiämnat Årsbokslut för staten budgetåret 1985/86. Delta årsbokslut omfattar statliga myndigheter inklusive affärsverken samt riskgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken som tillhör den senare kategorin ingår dock endast med riksbankens grundfond på 1 miljard kr i årsbokslutet. Enligt riksdagens beslut upptogs riksbankens grundfond den 1 juli 1938 lill redovisning bland statens kapitaltillgångar. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1985 till 24 miljarder kr.

7.1 Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas i regel anläggningstillgångarna upp lill anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 13.

47

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

Tabell 13    Balansräkning för staten

Miljarder kr.

Bokförda värden

Beräknad nukostnad'

1986-06-30

1985-06-30

1986-06-30

1985-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar Lager och förråd Skepp, maskiner och inventarier Byggnader och mark Statliga vägar'

14,7	14.3	21,1	19,7
26.3	25,1	50,6	52,5
65,1	60,5	179,5	170,6
		59,4	60,8

106,1

99,9

310,6

303,7

Finansiella tillgångar
Aktier m. m.'' Skatlefordringar Övriga fordringar"* Likvida tillgångar	26.5 9,0 157,6 27,5	25,0 8,7 160,7 28,8	26,5 6,2 157,6 27,5	25,0 6,5 160,7 28,8
	220,6	223,2	217,8	221,0
Summa tillgångar	326,7	323,1	528,4	524,7
SKULDER OCH KAPITAL
Slalsskidden
Län i Sverige Lån utomlands	469,5 120,5	414,5 139,1	469,5 122,6	414,5 157,5
	590,0	553,6	592,1	572,0
Övriga skulder
Kortfristiga skulder Långfristiga skulder	58,5 9,3	50,6 5,5	58,5 9,3	50,6 5,5

Donationskapital 2,2

Verkskapital

Konsoliserande avsättningar i

affärsverken m, m.*"

Fonder

2,0

2,2

Statens netloförmögenhet Vid budgetårets börian Förändringar under budgetåret

- Statsbudgetens neltounderskott'

- Övriga kapitaländringar

Vid budgetårets slut

Summa skulder och kapital

Ansvarsförbindelser

Gjorda garantiutfästelser 133,5

Övriga statliga skuldförbindelser
redovisade inom linjen hos
riksgäldskontoret 3,5

2,0

47,8 8,7	46,1 8,2	97,3 8,7	91,1 8,2
56,5	54,3	106,0	99,3
-342,9 - 47,5 +    0,6	-286,6 - 57,7 +     1,4	-204,7 - 35,0	-169,9 -  34,8
-389,8	-342,9	-239,7	-204,7
326,7	323,1	528,4	524,7

128,4

2,6

' Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta

värde.

- Värdet pä de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den senaste 40-ärsperio-

den som underiag. Som investering har räknats utfallet pä anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta

värde har lagts 10% av anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en sä stor

andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De sålunda beräknade investeringsbeloppen har

1 årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna lill beräknade nu- Prop. 1986/87: 150 kostnader. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas Bilaga I nukostnad som värdet av vissa icke redovisade tillgångar. Kravet på lillgångsredovisning inom staten är begränsat på så sätt att i princip endast sädana tillgångar som ger en finansiell avkastning behöver bokföras. En betydande del medel frän statsbudgeten och från andra finansieringskällor har därutöver använts lill uppbyggnad av tillgångar som nyttjas i myndigheternas verksamhet men som inte åsalts något redovisat värde. För all få uppgift dels om värdet av dessa oredovisade tillgångar och dels om redan bokförda tillgångars nukostnad, har förfrågningar sänts ut till elt slort antal myndigheter. Uppgifter som kommit in från myndigheterna har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl.a har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel - inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande poslen bland nukoslnaderna är värdet av del statliga vägnätet, som här beräknats och tagils in i balansräkningen.

Beräknad lill nukostnad uppgår statens nettoförmögenhet lill

- 239,7 miljarder kr, medan den bokförda nettoförmögenheten är

- 389,8 miljarder kr.

7.2 Kommentarer till balansräkningen

7.2.1 Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen minskade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret med 47 miljarder kr och uppgick vid årets slut lill -398,8

omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar uppgår till 26,1 miljarder kr. Vägarnas beräknade nukostnad är lägre än föregående är pä grund av att vägkostnadsindex sjunkit med 0,5% under 1985/86. ' Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.

"" Därav lånefordringar 121,8 miljarder kr. Lånefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp. Hänsyn har alltså inte tagits till osäkra fordringar som ingår i summan. Lånefordran har minskat jämfört med 1984/85. Detta förklaras av att nya bostadslån fr, o. m. 1985/86 finansieras och redovisas av Statens Bostadsfmansie-ringsaktiebolag SBAB. Utestående bostadslän hos SBAB uppgår till 7,5 miljarder kr.

' Från statsskulden enligt riksgäldskontorets redovisning avgår skulder inom staten. 1 nukostnadskolumnen har statsskulden omvärderats enligt balansdagens valutakurser.

'' Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återanskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var sä utformade att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat med det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansierades med driftmedel. Under 1985/86 tillämpades denna princip endast för Vattenfall. De avsättningar som tidigare gjorts vid andra affärsverk kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som lillskjutils från staten förts till den i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det att kapital som tillförts från statens driftintäkter redovisas som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas till nukostnad (vad avser skulder enbart statsskulden som omvärderats till balansdagens valutakurser) måste även kapitalkostnaderna omvärderas. ' Med statsbudgetens nettounderskott avses budgetunderskott (46,8 miljarder kr.) korrigerat för vissa finansiella transaktioner avseende främst den statliga utlåningen samt för investeringstransaktioner som påverkat balansräkningens tillgångsposter.

miljarder kr. Minskningen har till övervägande del orsakats av statsbudgetens nettounderskott 47,6 miljarer kr., dvs. budgetunderskottet 46,8 miljarder kr korrigerat för sådana finansiella transaktioner och investeringstransaktioner som påverkat tillgångsposter i balansräkningen.

Den negativa förmögenheten består i slort sett av ackumulerade netto-underskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts lill investeringar som ej tillgångsredovisats. Så har t ex under den senaste 6-årsperioden 37,5 miljarder kr., gått till investeringar i försvarels kapiialobjekt och 13,6 miljarder kr. investerats i vägar. Medel som salsats på högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immatriella tillgångar. Under tiden 1980/81-1985/86 har 40,5 miljarder kr. gått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens netloförmögenhet kan följas bakåt i liden eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det tidigare. Se diagram 1. Av diagrammet framgår att nettoförmögenheten var positiv fram lill slutet av 1970-talet för alt därefter bli negativ och snabbt fallande.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

Diagram 1    Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år

Miljarder kr.

ri-	.                             1
cin.	\	fV
inr»		N,	N
				\
200-				\	\
250-					\	[v
nn-						\
n.							\
-4nn								\

År 1972   73    74     75    76     77    78     79    80     81     82     83     84    85     86

7.2.2 Utveckling av grupper av balansposter under 6 år

I diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagrammet visar hur dessa grupper av balansposter har förändrats under det senaste sex åren.

50

Diagram 2    Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för Prop   1986/87" 150

åren 1980/81-1985/86. Bokförda värden. Miljarder kr. di i

Bilaga 1

Indelning av staplarna;

"Rörelsekapital'	Avsättningar
Anlaggn.tillg. -materiella	övr.   Ungfr. lin
Anlaggn.tillg. -finansiella	Statsskulden
Ackumulerat underskott

22

530

50

615

31

56 92    1=5=1 554

22

98

148

658

59

:Z9Z 590

453

84    =5 =

149

20

72

364

48

20

49

31   f=3=H 400

128

138

475

343

390

290

317

21

66 102

248

117

224

287

155

101

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

7.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa grupper av balansposter. I tabell 14 har en ungefärlig bedömning gjorts av hur statsskulden fördelar sig på rörelsekapital'), anläggningstillgångar och ackumulerade underskott.

Tabell 14    Andel av statsskulden
1980/81	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86
Rörelsekapital                         5% Anläggningstillgångar           55% Ackumulerat underskott       40%	4% 48% 48%	3% 42% 55%	3% 38% 59%	4% 35 % 61%	2% 33% 65%

' Med "rörelsekapital" avses varulager och kortfristiga finansiella tillgångar minskat med kortfristiga skulder.

51

De finansiella och materiella anläggningstillgångarna som bokförs av     Prop. 1986/87: 150 myndigheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en     Bilaga I finansiell avkastning.  Statsskulden motsvarades budgetåret  1980/81  till 55 % av sådana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i allt större utsträckning lagils i anspråk för de ackumulerade underskotten och budgetåret 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 33 %.

Beräkningen är baserad på antaganden att balansposterna Skulder för speciella ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörelsekapital saml atl långfristiga skulder i övrigt, donationskapilal och affärsverkens konsoliderade avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit lill atl läcka de ackumulerade underskotlen.

7.3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn.

Vid bedömning av statens förmögenhet finns skäl atl beakta atl staten utgör endast en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna från kommunerna och olika delar inom socialförsäkringssektorn avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten som avser del statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1985 AP-fon-dens egna kapital med 21,1 miljarder kr. till 266,4 miljarder kr. (därav löntagarfonderna 2,9 miljarder kr). Ca 29% av fondernas tillgångar utgörs av lån lill staten och ca 5 % av lån Ull kommunerna. De erkända arbetslöshetskassornas egna kapital ökade med 200 milj. kr. under 1985 och uppgick vid slutet av året till 1,9 miljarder kr.

Under samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med 6,7 miljarder kr. till 170,3 miljarder kr. samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökade med 1,6 miljarder kr. Investeringar, verksamhetskostnader och transfereringar inom denna sektor har alltså - med bevarad hög likviditet — till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En väsentlig kapitaluppbyggnad har således skett i andra delar av den offentliga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del finansierat verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Nedanstående tabell ger en översikt över statens, kommunernas, AP-fondens och de erkända arbetslöshetskassornas ställning vid utgången av respektive räkenskapsår.

52

Tabell 15    Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av 1985

Miljarder kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

	Tillgångar	Skulder	Eget kapital
Staten	326,7	716,5	-389,8
Kommunerna	250,5	80,2	170,3
AP-fonen	266,7	0,3	266,4
De erkända arbets-
löshetskassorna	2,2	0,3	1,9

8 Kompensation för lönekostnader

Den begränsning för utgiftsökningarna lill följd av statliga löneavtal som jag tidigare föreslagit (p. 5 Budgetpolitiken) får återverkan på grunderna för beräkningen av anslag och taxor.

För förvaltningsanslag tas hänsyn till nya löneavtal dels vid beräkningen av anslagsmedel i budgetpropositionen, dels under löpande budgetår.

Vid beräkningen av anslag i budgetproposiUonen omräknas lönemedlen med de avtalsenliga löneökningar som inträffat sedan närmast föregående budgetarbete. Hittills har lönehöjningarna beaktats fullt ul vid löneomräkningen. Därefter prövas frågorna om tillämpning av huvudförslaget, reformer och särskilda besparingar.

Under löpande budgetår medges myndigheter med högslsalla lönemedel alt enligt en särskild förordning överskrida förvalningsanslag med faktiska lönemerutgifler till följd av avtal som inle beaktats vid anslagsberäkningen. För myndigheter med reservationsanslag eller obelecknade anslag fattar regeringen beslut om kompensation i särskild ordning.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret omräknas inför budgelprogposilionen på motsvarande sätt som för förvaltningsanslag. Merkostnaden under löpande budgetår täcks frän ett anslag för prisstegring under Qärde huvudtiteln.

Gränsen för kompensation kan sättas inom ramen för nuvarande anslagsteknik. Beräkningen av anslagsmedel och kompensation under löpande budgetår baseras som hitfills pä myndighelsvisa löneökningstal. Om den genomsnittliga löneökningen överstiger den fastställda ramen görs dock en reduktion i motsvarande mån. Reduktion kommer först att ske under löpande budgetär och därefter vid kommande beräkning av lönemedel i budgetpropositionen.

Vissa bidragsanslag räknas pä motsvarande sätt upp med hänsyn till löneavtalen. Det gäller i första hand statsbidragen lill den kommunala undervisningen i grundskola och gymnasium. Löneökningar utöver den av regeringen angivna ramen bör inte kompenseras. Detta bör beaktas vid beräkningen av statsbidragen. Även för övriga statsbidrag bör en motsvarande begränsning av uppräkningar ske.

Som framgått av vad jag tidigare idag har anfört har de statliga löneavtalen stor betydelse för utvecklingen av taxor och avgifter inom betydande områden. Taxorna och avgifterna fastställs av regeringen, av myndigheten i samråd med riksrevisionsverket (RRV) eller heh av myndigheten själv.

53

En begränsning av i vilken utsträckning löneavtal får ligga till grund för    Prop. 1986/87: 150 höjningar av taxor och avgifter förutsätter antingen att de fastställs av    Bilaga I regeringen eller efter ett obligatoriskt samråd med riksrevisionsverket. Taxor som inte rör affärsverken fastställs i samråd med RRV. En begränsad uppräkning av dessa taxor kan därför ske genom direktiv lill de statliga myndigheterna och RRV.

Statliga och offentligrällsliga avgifter, t. ex. olika stämpelavgifter, inlevereras i regel till inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifternas storlek påverkar inle omfattningen av verksamheten i de myndigheter som administrerar avgifterna. På samma sätt som för andra myndigheter bör därför en begränsning av genomslaget för löneökningar föranleda en begränsad kompensation av förvaltningsanslagen för dessa myndigheter.

En begränsad kompensation för lönehöjningar kan leda till övertalig personal som föranleder en tillämpning av trygghetsavtalen. Eftersom avtalen ålägger arbetsgivaren alt vidta åtgärder under en 9 månadersperiod utöver uppsägningstiden finns det risk för anslagsöverskridanden. Regeringen bör på sedvanligt sätt kunna täcka sådana merkostnader.

9 Sjuk och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde

För arbetstagare med statligt reglerade tjänster gäller s.k. arbetsgivarinträde. Det innebär atl den anställde i stället för sjukpenning och föräldrapenning uppbär lön frän arbetsgivaren. Arbelsgivarinlrädet är reglerat i kollektivavtal.

I förordningen (1984: 1014, ändrad senast 1985: 958) om myndigheternas uppgiftsskyldighet lill de allmänna försäkringskassorna, m. m. regleras ersättningen från försäkringskassorna vid arbetsgivarinträde. För affärsverk, exportkredilnämnden och stiftsnämnderna utbetalas ersättningen lill resp. myndighet. För övriga myndigheter lillgodoförs statsverket ersättning via riksförsäkringsverket. Med hänsyn fill detta betalar dessa myndigheter en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgifterna motsvaras av elt s.k. lönekostnadspälägg som f. n. uppgår lill 39% av utbetalad lön.

År 1985 genomfördes en förenklad administration vid korta sjukfall för de arbetstagare som omfattas av arbetsgivarinträde. Denna ordning medför betydande administrativa fördelar. Systemet med arbetsgivarinträde innebär emellertid också vissa nackdelar, eftersom förvaltningsmyndigheterna genom det lägre lönekoslnadspåläggel endast kompenseras för en genomsnittlig frånvaro. Problem har uppställ vid myndigheter med temporärt hög frånvaro, t. ex. i samband med barnledighet. Det har främst gällt små myndigheter och forskningsprojekt. Problem kan också uppstå om frånvarofrekvensen för vissa personalkategorier, t. ex. lokalvårdare, är hög. Eftersom privata städföretag inte belastas med de faktiska kostnaderna för frånvaron ulan med socialförsäkringsavgifterna försvåras statens möjligheter att bedriva lokalvård i konkurrens med de privata företagen.

Ett sätt att undvika dessa olägenheter kan vara all vid arbetsgivarinträde
återföra ersättningen frän försäkringskassorna till förvallningsmyndighe- 54

terna, på motsvarande sätt som för affärsverken m. fl. Det skulle underlät- Prop. 1986/87: 150 ta myndigheternas planering eftersom verksamheten blir mindre känslig Bilaga I för förändringar i frånvaron. Dessutom undviks riskerna för att kvinnor i fertil ålder diskrimineras på grund av att frånvaron kan bli hög i samband med barns födelse. Förändringen skulle innebära alt förvaltningsmyndigheterna kan utnyttja fördelarna av det allmänna försäkringssystemet på samma sätt som andra arbetsgivare. Därigenom förbättras möjligheterna att bedriva bl. a. statlig lokalvård i konkurrens med privata förelag på lika villkor. Del ankommer sedan pä myndigheterna och de avlalsslutande parterna att vidta de ytterligare åtgärder som bedöms erforderiiga för att skapa konkurrensneutralitet mellan lokalvård i statlig resp. privat regi. En ordning där förvaltningsmyndigheterna uppbär ersättning från försäkringskassorna förutsätter en höjning av lönekoslnadspåläggel, inom ramen för oförändrade anslag. Om utbetalning av sjuk- och föräldrapenningen till myndigheterna motsvaras av elt ökat lönekostnadspälägg är förändringen neutral i förhällande till statsbudgeten.

Möjligheterna att vidta en sådan förändring behöver emellertid beredas ytterligare. Bl. a. måste de närmare ekonomiska konsekvenserna av en sådan förändring klarläggas. Med hänsyn lill problemen med främst lokalvården bör dock en ev. ändring genomföras så snabbt som möjligt. Del ankommer pä regeringen atl besluta om förändringar i förordningarna som reglerar lönekoslnadspåläggets storlek, utbetalningen av sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde m. m. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga. Riksdagen bör dock få tillfälle alt ta del av det jag nu har anfört.

10 Finansieringen av ökade lönekostnader i samband med mindre omorganisationer av statliga myndigheter

För organisationsförändringar inom en myndighet kan statens arbetsgivarverk, utan förbehåll om regeringens godkännande, träffa avtal med huvudorganisationerna om en kostnadsram för lokala lönehöjningar. Delta regleras f. n. i 17 § 2 st. i det allmänna tjänsteförteckningsavtalet (ATF). Sådana avtal föregås regelmässigt av en framställning från myndigheten lill arbetsgivarverket. Enligt hittillsvarande praxis har dessa avtal legat lill grund för medelstilldelningen till myndigheterna.

Utgångspunkten för sådana organisationsförändringar bör vara atl effektiviteten ökar. Enligt min mening är det därför nödvändigt att myndigheterna vid egna omorganisationer gör en avvägning mellan befintliga resurser och eventuella lönenivåförändringar. En budgetmässig kompensation för nämnda avtal kan leda till all denna avvägning inle kommer lill stånd.

Avtal om ramar för lokala förhandlingar i samband med organisationsförändringar bör enligt min mening inte ligga till grund för medelstilldelningen till myndigheterna. Denna ordning bör gälla för avtal som träffas

fr. o.m. den 1 januari 1988. Det bör ankomma på regeringen att för budget-

55

året 1987/88 besluta all inte lägga dessa avtal lill grund för medelsfilldel-    Prop. 1986/87: 150
ningen. Bilaga 1

Hemställan

Föredragandena hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att regeringen

dels föreslär riksdagen all

1.    godkänna de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politi
ken som har förordats i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som har förordats i det föregående,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1987/88,

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1987/88,

5. bemyndiga regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret för myndigheternas uppdragsverksamhet, uppgående Ull 360000000 kr.,

6. godkänna beräkningen av förändringar i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1987/88,

7. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1987/88,

8. anta förslaget till Räntor på statsskulden, m.m för budgetåret 1987/88,

9. till Räntor på statsskulden m.m för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 62 000000000 kr.,

10. med ändring av tidigare förslag till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88 under sjunde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 1 391 000000 kr.,

11. bemyndiga regeringen atl för budgetåret 1987/88, om arbetsmarknadsläget kräver det, utnyttja finansfullmakten även för arbetsmarknadsutbildning saml för arbetsmarknadsåtgärder som kan bli nödvändiga med anledning av handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia,

12. bemyndiga regeringen all för budgetåret 1987/88, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500000000 kr.,

13. till Bidrag till driften av grundskolor för budgetåret 1987/88 under ättonde huvudtiteln utöver i prop. 1986/87:100 bil. 10 föreslaget förslagsanslag anvisat ytterligare 1 000000000 kr.,

14. till Bidrag till arbetslöshetsersättningen och utbildningsbidrag för budgetåret 1987/88 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1986/87: 100 bil. 12 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 200000000 kr.,

15. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budget- 56

året 1987/88 under sjunde huvudtiteln utöver i prop. 1986/87: 100    Prop. 1986/87: 150
bil. 9 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 150000000 kr. Bilaga 1

dels bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad föredragandena har anfört om

16. statens avkastningsränta och statens ulelåneränta,

17. utnyttjandet av finansfullmakten,

18. statliga kreditgarantier,

19. sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde,

20. finansieringen av ökade lönekostnader i samband med mindre omorganisationer av statliga myndigheter.

57

Innehållsförteckning Pop. 1986/87:150

Bilaga I Finansplanen

1 Den ekonomisk-politiska strategin  ................................ ...... 1

1.1                                                                                   Den tredje vägens ekonomiska politik     1

1.2 Inflationsbekämpningen   ......................................... ...... 2

1.3 Åtgärder ................................................................... 4

2 Ekonomiska utsikter 1987   ............................................ ...... 7

2.1 Den internationella utvecklingen............................... ...... 7

2.2 Den svenska ekonomin  ........................................... ...... 9

3 Långtidsutredningen 1987   .......................................... .... 14

4 Den ekonomiska politikens inriktning  ............................ .... 16

4.1 Finanspolitikens inriktning ........................................ .... 16

4.2 Penningpolitiken ....................................................... 18

4.3 Pris- och lönebildningen   ......................................... .... 19

4.4 Arbetsmarknadspolitik............................................... ... 23

5 Budgetpolitiken   ............................................................ ... 25

5.1 Budgetåret 1986/87 ................................................ ... 25

5.2 Budgetåret 1987/88 ................................................ ... 26

5.3 Finansieringen av statens länebehov 28

5.4 Långtidsbudgeten .................................................... ... 29

5.5 Slalsfinansiella restriktioner för löneökningar   ........ ... 31

5.6 Kommunsektorn........................................................ 32

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåret 1986/87 och 1987/88 ......... 34

1.1 Beräkningsförutsättningar........................................ 34

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1986/87       34

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1987/88       37

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1986/87 och 1987/88     41

2 Extraordinära budgeteffekter   ...................................... ... 42

3 Statens lånebehov   ....................................................... 43

4 Statens avkastningsränta och statens utlåningsränta... 44

5 Utnyttjande av finansfullmakten m.m.............................. -44

6 Statliga garantier   ......................................................... 46

7 Årsbokslut för staten budgetåret 1985/86   ................... 47

7.1 Balansräkning med noter   ....................................... 47

7.2 Kommentarer till balansräkningen   .......................... 49

7.2.1 Statens nettoförmögenhet   ............................ 49

7.2.2 Utvecklingen av grupper av balansposter under 6 år   . . . 50

7.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerat underskott ....................................................... ... 51

7.3............................................................................. Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sek
torn  ......................................................................... 52

8 Kompensation för lönekoslnadsökningar   ...................... 53

9 Sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde   ......... 54

10.................................................................................. Finansieringen av ökade lönekostnader i samband med mindre
omorganisationer av statliga myndigheter.................... 55

58

Hemställan Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget Bilagal

Bilaga 1.2 Långtidsbudget

Bilaga 1.3 Utdrag ur riksrevisionsverkels inkomstberäkning

Bilaga 1.4 Beräkningar från anslaget räntor på statsskulden m. m.

Bilaga 1.5 Reviderat förslag lill statsbudget för budgetåret 1987/88

Tabellförteckning

Finansplanen

1 Försörjningsbalans 1985- 1987   .................................. .... 10

2 Bytesbalans 1984-1987   ............................................. .... 12

3 Budgetsaldot för budgetåret 1986/87   ........................ .... 26

4 Statsbudgeten för budgetåret 1987/88........................ .... 27

5 Budgetutvecklingen 1986/87- 1987/88 med olika mått. 27

6 Finansiering av statens lånebehov 1985- 1987  ........... 29

7 Långtidsbudgeten för perioden 1987/88-1991/92........ 29

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1986/87               35

2 Statsutgifterna budgetåret 1986/87   .........................       36

3 Räntor på statsskulden budgetåret 1986/87  .............       36

4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1985/86 och 1986/87              36

5 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1987/88               38

6 Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1987/88                  39

7 Räntor pä statsskulden budgetåret 1987/88  .............       40

8 Statsutgifterna för budgetåret 1987/88   ...................       41

9 Utvecklingen   av   statsbudgetens   saldo   budgetåren   1985/86-1987/88      41,42

10 Underiiggande budgetsaido för budgetåren 1985/86-1987/88   ... 43

11 Statens lånebehov (netto) budgetåren 1985/86- 1987/88            44

12 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande ef
ter budgetpropositionen 1987            46

13 Balansräkning för staten ............................................. 48

14 Andel av statsskulden ................................................. .... 51

15 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av 1985 ... 53

Diagramförteckning Finansplanen

1 Timlön i industrin, Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland   ...     13

2 Budgetsaido och offentliga sektorns finansiella sparande                   27

3 Budgetsaido budgetåren 1986/87- 1991/92..................     30

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år ..    50

2 Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för åren 1980/81 -1985/86, Bokförda värden   .......................................................................................     51 59

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987   ■

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1987

_{Reviderad nationalbudget p-p '986/87:150}

Bilagal. I

för 1987

Förord

Den reviderade nationalbudget för 1987 (RNB87), som härmed läggs fram, beskriver den internationella och svenska ekonomins utveckling och innehåller en prognos för 1987.

Nationalbudgelen bygger pä material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömning av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl. a. OECD. I mars redovisade statistiska centralbyrån nationalräkenskaper för åren fram t. o. m. 1986, och konjunkturinstitutet offentligg)orde samma månad en prognos för innevarande år. Delta material utgör det huvudsakliga underlaget för den reviderade nationalbudgelen. Utredningsrädet har hörts, men dess ledamöter bär inte något ansvar för de bedömningar, som görs i nationalbudgelen.

Arbetet med den reviderade nationalbudgelen har letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades den 22 april 1987.

1    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

1 Sammanfattning Prop. 1986/87:150

Utvecklingen 1986 '

Tillväxten i den svenska ekonomin blev enligt de preliminära nationalräkenskaperna för 1986 svag. BNP ökade med endast 1,3%, trots alt den privata konsumtionen steg kraftigt, och även den offentliga konsumtionen ökade relativt starkt. BNP-tillväxten drogs ned av en sannolikt tillfällig försvagning av investeringsaktiviteten, av en svag nelloexport och av en betydande lageravveckling.

I flera andra avseenden utvecklades dock den svenska ekonomin gynnsamt 1986. Läget pä arbetsmarknaden fortsatte all förbättras. Sysselsättningen ökade med ca 30000 personer, och arbetslösheten minskade något. Trots att limlönerna steg med hela 81/2% 1986, dämpades inflationen påtagligt till följd av fallande oljepriser och räntor. Konsumentpriserna steg med bara drygt 3 % under loppet av 1986. Bytesbalansen förbättrades kraftigt, främst till följd av fallande oljepriser, och uppvisade ett överskott på ca 7 miljarder kr. 1986.

De preliminära nationalräkenskaperna uppvisar en i några avseenden mindre fördelaktig bild av den svenska ekonomin 1986 än de uppskattningar, som redovisades i den preliminära nationalbudgelen. BNP-tillväxten blev svagare, konsumtionen (både den privata och den offentliga) ökade mer, och kapitalbildningen (såväl bruttoinvesteringarna och lagerinvesteringarna som nelloexporten) blev mindre än beräknat. Skillnaderna skall emellertid inle överdrivas. De är i allmänhet små och delvis beroende på statistiska redovisningsprinciper och tillfälligheter. De nationalräkenskaper, som redovisats, är dessutom preliminära och kommer atl revideras till hösten, när informationsunderlagel är bättre. När det gäller industrins produktivitet och sysselsättning, har redan ett fel upptäckts och rättats till. Produktiviteten i industrin steg med 1,5% 1986. istället för atl den, enligt vad som först redovisades, skulle ha fallit med 2%.

Nya förutsättningar för 1987

Den internationella ullväxten blev betydligt svagare 1986, än vad som förväntades efter oljeprisernas fall för ett är sedan. BNP-tillväxten i OECD-området stannade vid 2,5% 1986. Även för 1987 revideras nu prognoserna ned jämfört med förväntningarna i den preliminära nationalbudgelen. Särskilt gäller det Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, där tillväxten dämpas av den appreciering, som skett av dessa länders valutor. BNP i OECD-området vänlas öka med bara 2 1/4% 1987. Arbetslösheten väntas ligga kvar på en hög nivå, och inflationen på en låg nivå, se tabell 1: 1.

Oljepriserna steg omkring årsskiftet från ca 15 till ca 18 dollar per fat. De
förutsätts ligga kvar på den nivån under återstoden av året. Höjningen av
oljepriset innebär i sig en försvagning av bytesbalansen med ca 3 miljarder
kr. Försvagningen motverkas emellertid dels av att dollarn sjunkit från
6,97 kr. i mitten av december till 6,32 kr. i mitten av april (och antas ligga
kvar på den nivån året ul), dels av att försvarsuppgörelsen i riksdagen 2

Tabell 1:1    Internationella förutsättningar för RNB-prognosen

	1985	1986	1987
BNP i OECD, %	3,0	2,5	2 1/4
Konsumenpriser i OECD (KPI
årsgenomsnitt), %	4,5	2,8	ca 3
Arbetslöshet i OECD, %	8,0	7,9	ca 8
Råoljepris, dollar per fat	27,2	14,3	18,0
Dollarkurs i kr.	8,61	7.12	6,37

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

minskat kraven på beredskapslagring, vilket kommer att leda till lageravveckling och minskad oljeimport. Nettoimporten av råolja och petroleumprodukter 1987 beräknas nu bli ca 1 miljard kr. mindre än enligt bedömningen i den preliminära nationalbudgelen.

De åtgärder, som föreslås i kompletteringspropositionen, påverkar inte i någon större utsträckning prognoserna för 1987. Orsaken är, att åtgärderna avser budgetåret 1987/88 och får effekter huvudsakligen på utvecklingen 1988. De arbetsmarknadspolitiska insatserna torde dock ha en dämpande effekt på arbetslösheten även under senare delen av 1987. Finanspolitiken beräknas sammanlaget ha en återhållande inverkan på samhällsekonomin 1987.

Statistiken över lönerna 1986 påvisar en betydligt större löneökning än tidigare beräknat. Löneglidningen översteg de nivåer, som förutsattes i löneavtalen för 1986 och 1987, vilket medför en viss avräkning från den avtalsmässiga löneökningen 1987. Å andra sidan finns del anledning atl räkna upp löneglidningen något även 1987. Sammantaget medför det alt förutsättningarna, när del gäller löneutvecklingen 1987, nu är desamma som i den preliminära nationalbudgelen. Timlönerna beräknas i genomsnitt öka med 5,3% 1987.

I den preliminära nationalbudgelen beräknades konsumentpriserna stiga med 4,0 % under 1987. Sedan dess har förutsättningarna för prisutvecklingen ändrats i flera avseenden. Oljepriserna har stigit. Det nya jordbruksavtalet innebär något större prisgenomslag den 1 juli än tidigare beräknat. I försvarsuppgörelsen och kompletleringsproposilionen ingår vissa skattehöjningar den 1 juli. Dessa prisuppdrivande faktorer motverkas dock av, all regeringen har beslutat om allmänt prisstopp med verkan från slutet av januari. Prisstoppet förutsätts efter hand ersättas med någon form av prisövervakning. T.o.m. mars i år har prisökningarna varit lägre än enligt vad som beräknades i den preliminära nationalbudgelen. Prognosen för prisökningen under loppet av 1987 är mot denna bakgrund alltjämt 4%.

Under slutet av 1986 och fram l. o. m. millen av mars i år steg den svenska räntenivån. Räntan pä 3-månaders slalsskuldväxlar steg från 8,5% i oktober 1986 fill 11 % i mitten av mars 1987. Den långa räntan steg dock mindre, och diskontot har inte ändrats sedan i september 1986. Efter ett stabilt valulainflöde sedan slutet av januari och en förstärkning av den svenska kronan gick räntan på slalsskuldväxlar ned till 9,5% i mitten av april. I föreliggande prognos antas räntan ligga kvar på den nivån resten av året, vilket innebär dels en lägre genomsnittlig räntenivå 1987 än under

Tabell 1:2    Försörjningsbalans					Prop. 1986/87: 150
	Miljarder	Procentuell volymförändring			Bilaga 1.1
	kr. 1986
		1985	1986	1987
BNP	936,1	2.2	1,3	2,1
Import av varor och tjänster	271,5	7,7	3,6	3,2
Tillgång	1 207,6	3,5	1,9	2,4
Privat konsumtion	478,1	2,7	4,1	3.0
Offentlig konsumtion	258.4	1,9	1,7	0,8
Stat	70,4	0,4	1,7	-0,5
Kommuner	188,0	2.5	1.7	1.3
Bruttoinvesteringar	171.3	63	-0.8	4.0
Lagerinvesteringar'	-7.3	0,6	-0.6	-0,3
Export av varor och tjänster	307,1	2,3	2,1	2,6
Användning	1 207,6	3,5	1,9	2,4
Inhemsk efterfrågan	900,5	3,9	1,8	2,3
Nelloexport'	35,6	-1.5	-0,4	-0,1

Förändring i procent av föregående års BNP

1986, dels en marginell upprevidering av ränteanlagandel för 1987 i förhållande till vad som förutsattes i den preliminära nationalbudgelen.

Försörjningsbalans

Den privata konsumtionen har ökat starkt de två senaste åren, och expansionen förutses fortsätta 1987, se tabell 1:2. Konsumlionsökningen har flera orsaker. Den viktigaste är realinkomsternas utveckling. Efter en negativ inkomslutveckling i början av 1980-lalet har hushållens realt disponibla inkomster stigit kraftigt sedan 1983.

Den privata konsumtionen har emellertid sedan 1980 ökat i genomsnitt ca I procentenhet mer per år än hushållens disponibla inkomster. Trots all hushållens sparkvot därigenom har fallit från 4-5% 1980 till -1 % 1986, har hushållens finansiella tillgångar som andel av den disponibla inkomsten sfigit under samma period. En viktig förklaring lill detta är värdestegringen på hushållens aktieinnehav och de under 1986 ökade lånemöjlighelerna. Även hushållens reala tillgångar i form av lägenheter och fasligheter har de senaste åren stigit i värde. Denna förmögenhelsuppbyggnad torde ha bidragit till den kraftiga konsumtionsökningen.

För 1987 förutses en fortsatt ökning av disponibelinkomslerna med drygt 2%. Statistiken över detaljhandelns försäljning och antalet nyregistrerade bilar visar en fortsatt relativt stark konsumlionsökning under årets första månader. Den privata konsumfionen beräknas öka med ca 3% 1987. Hushållens sparkvot vänlas därmed fortsätta minska något.

Tillväxttakten i den offentliga konsumtionen har minskat de senaste åren. En försvagning av kommunernas finansiella sparande samt fortsatta rationaliserings- och besparingskrav på de statliga myndigheterna medförde att antalet offentligt sysselsatta minskade 1986. Till följd av en relativt kraftig höjning av medelarbetstiden för kommunalt anställda och osedvanligt stora stadiga materielinköp steg emellertid den offentliga konsumtionen med

1,7% 1986. För 1987 förutses en fortsatt återhållsamhet när det gäller sysselsättningsutvecklingen och en fortsatt uppbromsning av den offentliga konsumtionstillväxten lill knappt I %.

Bruttoinvesteringarna utvecklades svagt 1986, främst beroende pä en sannolikt tillfällig minskning av industri- och bosladsinvesleringarna. I storstadsområdena har emellertid investeringsaktiviteten varit så stark, alt det lett lill överhettning, och föranlett regeringen att vidta åtgärder för all begränsa byggnadsinvesteringarna.

Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari 1987 lyder på en påtaglig ökning av näringslivels investeringar 1987. För industrins del skulle ökningen bli hela 13%. Kapacitetsulnyltjandet i industrin är högt och lönsamheten god, vilket också talar för ökade industriinvesteringar. Även bostadsinvesteringarna beräknas öka 1987. Under året väntas ca 33000 nya lägenheter påbörjas, vilket är en ökning med ca 10% och innefattar ett ökat bostadsbyggande särskilt i storstadsområdena. De offentliga myndigheternas investeringar vänlas däremot fortsätta att minska. Sammanlaget beräknas bruttoinvesteringarna öka med ca 4% 1987.

Den lageravveckling som pågått sedan 1980 fortsatte 1986. Bakom denna långsikliga minskning av lagren ligger nya och mer effektiva rutiner för lagerhållning främst i industrin och partihandeln. Därtill skedde under 1986 en minskning av bilhandelns lager till följd av den ökade bilförsäljningen. Det låga oljepriset bidrog dock till en uppbyggnad av bränslelagren under hösten 1986. För 1987 förutses en fortsatt neddragning av industrins lager och en kraftig minskning av oljelagren. Lageravvecklingen beräknas bli något större 1987 än 1986 och ge ett negativt bidrag lill efterfrågeutvecklingen motsvarande 0,3 % av BNP.

Den inhemska efterfrågan beräknas i enlighet med prognoserna ovan öka något mer 1987 än 1986, eller med drygt 2%. Till följd av ett litet negativt bidrag från nettoexporten beräknas BNP-tillväxten bli 2,1 % 1987.

Mellan 1982 och 1987 beräknas BNP-fillväxten bli i genomsnitt 2,4% per år. Tillväxten var starkare i böijan av perioden och bars då i hög grad upp av kapitalbildning, se tabell 1: 3. Konsumtionens bidrag till BNP-tillväxten har ökat med åren och var särskilt slort 1986. För 1987 förutses ett måttligare bidrag från konsumtionen och ett positivt bidrag från bruttoinvesteringarna.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 1:3    Bidrag till BNP-tillväxten

Årlig procentuell volymförändring och bidrag därtill

1983

1984

1985

1986

1987

Privat konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Konsumtion

Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Nelloexport Kapitalbildning

BNP

0,9	0,7	1,3	2,0	1,5
0,3	0,1	0,0	0,1	0,0
0,5	0,6	0,5	0,3	0,3
0,7	1,4	1,9	2,5	1,7
0,3	0,9	1,2	-0,1	0.8
0,4	0,7	0,6	-0,6	-0,3
3,2	0,9	-1,5	-0,4	-0,1
3,1	2,6	0,3	-1,1	0,4
2,4	4,0	2,2	1,3	2,1

Bytesbalans Prop. 1986/87: 150

Trots att lönekostnaderna de senaste åren har stigit betydligt snabbare i     "tiaga   .

Sverige än i våra konkurrentländer, är konkurrenskraften hos den svenska

exportindustrin god. Lönekostnadsstegringen har sedan 1983 motverkats

först av en snabb produktivitetsökning, sedan av en effektiv depreciering

av den svenska kronan och fallande oljepriser. Lönsamheten har i stort

sett bibehållits på den högre nivå, som nåddes 1983. Relalivprishöjning-

arna pä den svenska exporten torde ha varit begränsade de senaste två

åren.

Statistiska centralbyråns export- och investeringsenkäter från februari 1987 och konjunkturinstitutets konjunkturbaromeler från mars 1987 lyder på relativt optimistiska förväntningar hos industrin. Nedrevideringen av prognoserna för den internationella tillväxten och den svaga utvecklingen av varuexporten och industriproduktionen under det senaste året motiverar dock en försiktig exportprognos.

Exportmarknadstillväxten inom OECD-området för svensk industri beräknas uppgå lill 4% 1987, vilket är en halvering jämfört med under 1986. Framför allt är del utvecklingen i Danmark och Norge som drar ned tillväxten. Exportmarknaden utanför OECD-området väntas fortsätta atl minska 1987. Svensk industri bedöms dock, fill skillnad från under 1985 och 1986, kunna behålla sina marknadsandelar 1987. Exporten av bearbetade varor beräknas därmed öka med 3 % 1987. Råvaru- och tjänsteexporten väntas utvecklas något svagare än exporten av bearbetade varor, och den totala exporten beräknas därmed öka med drygt 2 1/2% 1987.

Importen av bearbetade varor beräknas öka med hela 8% 1987. Den starka expansionen av privat konsumtion väntas fortsätta att dra upp importen, och 1987 tillkommer en kraftig ökning av maskininvesteringarna. Den lageravveckling inom industri och partihandel, som drog ned importen i fjol, väntas inte få samma omfattning i år. De svenska företagen väntas fortsätta att förlora andelar på hemmamarknaden 1987, lill följd av atl man tidigare år höjt priserna, mer än vad importpriserna stigit. Denna tendens lill stigande relativpriser tycks dock ha brutits i mitten av 1986 som en konsekvens av apprecieringen av ett flertal västeuropeiska valutor och den japanska yenen. Turistutgiflerna lill utlandet väntas fortsätta atl öka relafivt kraftigt. Den totala imporiökningen dras dock, som redan nämnts, ned av en reducering av oljelagren. Importen av varor och tjänster beräknas öka med drygt 3% 1987.

Bytesbalansen väntas försvagas i år. Överskottet beräknas minska från ca 7 miljarder kr. 1986 till ca 1 miljard kr. 1987, se tabell 1:4. Bakom försvagningen ligger dels en betydligt svagare marknadstillväxt för svensk exportindustri, dels en stark ökning av den inhemska efterfrågan. Försvagningen motverkas av, att nettoimporten av råolja och petroleumprodukter beräknas minska med ca 3 miljarder kr.

Sysselsättning och arbetslöshet

Den utveckling, som redovisats ovan, innebär i flera avseenden nya ten
denser i efterfrågeutvecklingen de senaste 1 ä 2 åren jämfört med under 6

Tabell 1:4    Bytesbalans Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr., löpande priser Bilaea 1  1

	1984	1985	1986	1987
Export av varor Import av varor Korrigeringspost Handelsbalans Tjänslebalans Transfereringsnetto Bytesbalans	242,8 218,4 -  1,1 23,2 7,0 -27,4 2,8	260,5 244.6 -  1,3 14,5 5,5 -30,7 -10,6	■ 265,0 231,5 -  1.5 32,0 3,7 -29,0 6,7	279.9 249,8 -  1,7 28,4 2,2 -29,6 1,0

tidigare år. Efterfrågan inriktas sedan 1985 i större utsträckning mot näringslivet och i mindre utsträckning mot den offentliga sektorn. Inom näringslivet inriktas efterfrågan sedan 1986 mer mot byggnadssektorn och den privata tjänstesektorn än mot industrin. Inom industrin torde leveranserna till hemmamarknaden i år för första gången på länge öka mer än exporten.

Dessa tendenser återspeglas i sysselsättningen. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn minskade enligt arbelskrafisundersökningarna (AKU) i fjol för första gången på decennier. I år förutses bara en mindre ökning. I den privata tjänstesektorn ökade sysselsättningen myckel kraftigt i fjol och förutses fortsätta att öka påtagligt i är. Även i byggnadssektorn förutses en viss ökning av antalet sysselsatta i år. Inom industrin väntas bara en mindre ökning i år. Sysselsättningen i jord- och skogsbruket väntas fortsätta all minska.

Sammanlagt förutses sysselsättningen öka med 25-30000 personer 1987. Arbelskraflsutbudet väntas öka i nästan samma utsträckning, vilket skulle innebära en ungefär oförändrad arbetslöshet på drygt 2%. Del bör observeras, att statistiska centralbyrån har ändrat mätmetoderna i AKU, vilket har medfört, att den redovisade arbetslösheten nu är ca 1/2 procentenhet lägre än enligt tidigare mätmetoder.

Arbetsmarknadspolitiken har sedan 1984 förskjutits från sysselsättningsskapande åtgärder mot arbetsförmedling och arbetsmarknadsutbildning. Antalet sysselsatta i beredskapsarbeten, ungdomslag och rekryteringsstöd har minskat från drygt 90000 personer 1984 till drygt 50000 personer 1986. En viss minskning förutses även 1987. De åtgärder, som föreslås i kompletleringsproposilionen, är främst inriktade på arbetsmarknadsutbildning och väntas ha en viss dämpande effekt på arbetslösheten under senare delen av 1987.

Finansiell halans

En väsentlig förbättring har skett de senaste åren, när det gäller den finansiella balansen i den svenska ekonomin. Den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats kraftigt sedan 1982, se diagram 1: 1. År 1987 beräknas ett överskott uppstå för första gången sedan mitten av 1970-lalel. Förbättringen mellan 1986 och 1987 beror emellertid främst på

den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag m.fl., som vänlas inbringa ca 15 miljarder kr. 1987, motsvarande ca 1,5% av BNP. Bakom förbättringen av den offentliga sektorns finanser sedan 1982 ligger främst reduceringen av statens budgetunderskott.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande från ett underskott pä 6,3% av BNP 1982 till ett beräknat överskott pä 1,5% av BNP 1987 har sin motsvarighet i dels en förbättring av bytesbalansen, dels en nedgång av den privata sektorns finansiella sparande. Bytesbalansen har förbättrats från ett underskott pä ca 3 1/2% av BNP i början av 1980-talet till i stort sett balans i mitten av 1980-talet. Den privata sektorns finansiella sparande har reducerats från toppnivån 4% av BNP 1983 till ett beräknat underskott 1987. Bakom det minskade finansiella sparandet i den privata sektorn ligger bl. a. ökade investeringar i byggnader och maskiner. Som framgår av diagram 1: 1 kan utvecklingen under det senare året ses som en återgång till en situation som var den normala före 1970-talets mitt.

Orsakerna till den redovisade utvecklingen är i första hand dels devalveringarna 1981 och 1982, dels den restriktiva finanspolitik, som förts därefter. Devalveringarna innebar en kraftig förstärkning av de svenska företagens konkurrenskraft, vilket medförde en ökad tillväxt och bidrog till en förbättring av bytesbalansen och till ökade investeringar. Tillväxten gav också ökade skatteinkomster. Den restriktiva finanspolitiken har resulterat i en minskning av de offentliga utgifterna som andel av BNP.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Diagram 1:1 Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesbalans

Procent av BNP

80        82        84        86

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Tillväxten i världsekonomin mattades av under 1986. För OECD-området bedöms BNP ha ökat med knappt 2,5%, se tabell 2: 1. Denna utveckling ägde rum trots ett kraftigt fall i priserna på flera råvaror, i synnerhet olja, och allmänt lägre nominella räntor. Till de faktorer som väsentligt påverkade utvecklingen under 1986 hör också det fortsatta fallet i dollarns kurs mot andra viktigare valutor. Trots valulakursanpassningen blev under 1986 bristen på jämvikt mellan de största industriländernas bytesbalanser mer markerad.

En viktig orsak till att tillväxten i världsekonomin blev lägre än väntat, var att de negativa återverkningarna på tillväxten av fjolårels förändringar i de ekonomiska förutsättningarna slog igenom påtagligt snabbare än de positiva. Råvaruexporterande länder tvingades radikalt lägga om den ekonomiska politiken och i många fall har läget för redan svårt skuldsatta u-länder förvärtats ytteriigare. Samtidigt dämpades investeringsaktiviteten i industriländerna mer och snabbare än förutsett. Detta beror bl. a. på neddragna investeringar i energisektorn, till följd av det lägre oljepriset. Vidare medförde valutakursförändringarna mellan dollarn å ena sidan och framför allt yen och D-mark å den andra, att aktiviteten i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland drogs ned åtskilligt snabbare än den ökade i Förenta staterna. Till sist kan också framhållas att den i teorin starkt

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

	Andel av	1985	1986	1987
	OECD-
	områdets
	totala
	BNPi%'
De sju Slora länderna
Förenta staterna	45,4	2,7	2,5	2 1/2
Japan	15,4	4,7	2,5	21/4
Förbundsrepubliken Tyskland	7,2	2,5	2,4	1 1/2
Frankrike	5,9	1,4	2,0	1 3/4
Storbritannien	5,1	3,5	2,7	23/4
Italien	4,2	2,3	2,7	3
Kanada	4,0	4,0	3,1	2 3/4
Norden
Danmark	0.7	3,9	3,3	1/2
Finland	0,6	2,9	2,0	21/2
Norge	0,7	4,2	3,8	13/4
Sverige	1,2	2,2	1,3	2
Vissa andra OECD-länder
Belgien	0,9	1,5	2,4	1 1/4
Nederiändema	1,4	1,7	1,9	1 1/2
Schweiz	l.l	4,0	2,7	1 1/2
Österrike	0,8	3,0	1,7	3/4
OECD-Europa	33,2	2,5	2,5	2
OECD-totalt	100,0	3,0	2,5	21/4

' 1985 års BNP, löpande priser och växelkurser Källor: OECD och finansdepartementet

fillväxibefrämjande effekten av oljeprissänkningarna i praktiken inte fullt    Prop. 1986/87: 150 ul slagit igenom under 1986. Detta beror på att prissänkningarna delvis    Bilaga 1.1 absorberats i form av ökade vinstmarginaler för företagen och/eller ökade skatteintäkter.

De obalanser som kännetecknat utvecklingen i världsekonomin under senare år består. Under 1986 har underskotten i Förenta staternas federala budget och bytesbalans vidgats ytterligare. Även överskotten i såväl den japanska som den västtyska bytesbalansen har fortsatt alt öka starkt. Som andelar av respektive lands BNP har det amerikanska byiesbalansunder-skoilet nått nivån 3,3 % medan de japanska och västtyska överskotten ökat fill 4,4% resp. 3,9%.

Den växelkursanpassning som inleddes i mars 1985 har fortsatt under 1986. Dollarns fall sedan toppnoteringen under första kvartalet 1985 innebär all mellan 80 och 90% av kursstegringen mellan 1980 och 1985 har eliminerals. Samtidigt har yenen och, i något mindre grad. D-marken apprecierals. Kursjusleringar har också gjorts, såväl under 1986 som i böljan av 1987, inom ramen för det europeiska monetära samarbetet (EMS). De har i första hand syftat lill atl korrigera obalanser mellan D-marken och den franska francen. Flera försök alt genom samordnade aktioner mellan de största industriländerna styra och stabilisera utvecklingen har gjorts, bl. a. i samband med ett möte mellan de sex största industriländerna i Paris i slutet av februari 1987.

Vad gäller tillväxten i OECD-området under 1987 har den försämring av utsikterna som gjort sig gällande under framför allt senare delen av 1986 inneburit att prognosen i den preliminära nationalbudgelen reviderats ned till ca 2 1/4%. För Västeuropas del är nedrevideringen än mer markerad, från 2 1/2% lill 2%. Dels förefaller tillväxten i Förenta staterna bli något lägre, dels har antagandena om industriinvesteringarnas utveckling i framför allt Västeuropa fått sänkas i ljuset av en förväntad fortsatt svag exportutveckling och en världshandelslillväxi om endast drygt 3%. De viktigaste

Tabell 2:2 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

	1985	1986	1987
Förenta staterna	7,1	7,0	6 3/4
Japan	2,6	2,8	3 1/4
Förbundsrepubliken Tyskland	8,6	7,9	7 3/4
Frankrike	10,1	10,5	11 1/4
Storbritannien	13,0	13.2	13
Danmark'	8,9	7,7	81/2
Finland	6,2	7,0	7
Norge	2,5	1,9	2 1/4
Sverige-	2,8	2.7	2-2 1/4
OECD-Europa	11,1	U,0	11
OECD-totalt	8,0	7,9	8

' Nationell definition

- Ny mätmetod har införts fr.o.m. 1987. Enligt denna uppgick arbetslösheten till

2.3% 1985 och 2,2% 1986 (se kapitel 5).

Källor: OECD och finansdepartementet 10

Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Procentuell förändring mellan årsgenomsnitt

	1985	1986	1987
De sju Slora länderna
Förenta staterna	3,5	2,1	31/4
Japan	2,1	1,1	0
Förbundsrepubliken Tyskland	2,2	-0,2	1/2
Frankrike	5,8	2,1	3
Storbritannien	6,1	4,1	4 1/2
Italien	9,2	5,7	4 3/4
Kanada	4,0	4,1	3 3/4
Norden
Danmark	4,7	3,4	4
Finland	6.0	3.6	31/2
Norge	5,7	7,2	8 1/2
Sverige	7,4	4,2	3 3/4
Vissa andra OECD-länder
Belgien	4,9	1,4	1 1/2
Nederiändema	2,3	0,0	-1/2
Schweiz	3,6	0,7	1 1/2
Österrike	3.2	1,5	2
OECD-Europa	6,6	3,7	3 3/4
OECD-totalt	4,5	2,8	3

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Källor: OECD och finansdepartementet

positiva bidragen till tillväxten bedöms fortfarande komma från den privata konsumtionen och från byggnadsinvesteringarna.

Därmed kvarstår bilden frän den preliminära nationalbudgelen atl utsikterna för någon märkbar sänkning av arbetslösheten är dåliga, såväl vad avser OECD-området i dess helhet som Västeuropa, se tabell 2: 2. Den låga inflationen under 1986 kan förväntas bestå under 1987. Visserligen torde effekterna av fallande oljepriser, sänkt räntenivå och växelkursjusteringar gradvis ebba ut och innebära alt något fortsatt fall i inflationstakten inte sker. Även för 1987 torde dock inflationen i OECD-området kunna ligga kring eller strax under 3 % mätt som årsgenomsnitt, se tabell 2: 3.

En viss tendens till utjämning av de internationella obalanserna kan förväntas under 1987 i takt med atl effekterna av växelkursjusieringarna successivt slår igenom. I dollartermer torde emellertid externbalanserna i Förenta staterna. Japan och Förbundsrepubliken Tyskland förbli stora och i slort sett oförändrade, se tabell 2:4. Som andelar av BNP kan emellertid en sänkning av det amerikanska underskottet med uppemot en halv procentenhet förväntas samtidigt som de japanska och västtyska överskotten bedöms minska med omkring en procentenhet vardera.

Som tidigare konstaterats skedde under 1986 en påtvingad, utomordentligt snabb anpassning i flertalet u-länder. För 1987 krävs fortsatta anpassningsåtgärder i dessa länder samtidigt som den lägre tillväxten i industriländerna och en sannolikt mer stabil dollarkurs gör exportutsikterna mindre gynnsamma. En genomsnittlig BNP-tillväxt strax under 3% förefaller därmed trolig, men förutsättningarna skiljer sig väsentligt ål mellan olika länder och ländergrupper.

11

Trots alt anpassningen åtföljts av en betydande neddragning av mläning- Prop. 1986/87: 150 en till dessa länder kvarstår skuldkrisen som ett potentiellt hot mot slabili- Bilaga 1.1 teten i del internationella kreditsystemet. Skuld- och skuldtjänstkvoter ökade i u-länderna under 1986 och någon snar förbättring av lägel förefaller inte vara i sikte. Även om u-ländernas samlade skuldkvot kan förväntas öka långsammare eller t.o.m sjunka till följd av en låg räntenivå och den låga eller i vissa fall obefintliga nyullåningen, förblir siiuafionen i flera länder mycket besvärlig.

Ett annat problem är den långsammare utvecklingen av världshandeln under 1987. Den allmänt låga tillväxten i industriländerna och i synnerhet den svaga efterfrågeutvecklingen i Förenta staterna och Japan tyder pä en långsam ökning av utrikeshandeln. Även en fortsatt neddragning av de oljeexporterande ländernas import talar för detta. Samtidigt utgör det protektionistiska trycket i såväl Förenta staterna som andra länder ett fortsatt starkt hot, även om förberedelserna för en ny GATT-runda är igång. Del kan i detta sammanhang vara värt att notera de kraftiga export-och marknadsandelsframgångar som flera länder i t.ex. Sydostasien kunnat nå, bland annat till följd av alt deras valutor deprecierats tillsammans med och i vissa fall också gentemot dollarn.

Vidare gäller även för 1987 atl oljeprisets utveckling starkt påverkar prognosbilden. OPEC-ländernas senaste överenskommmelse har ännu inte utsatts för något avgörande prov men mycket talar för att oljepriset under 1987 etableras på en högre nivå än under 1986. I föreliggande prognoser för den svenska ekonomin antas oljepriset vara i genomsnitt 18 dollar per fal 1987. Om priset blir högre och inte kompenseras av ett motsvarande dollarfall kan självfallet Ullväxtutsikterna i flertalet länder påverkas nega-fivt.

Trots ett antal överenskommelser och överläggningar mellan de stora industriländerna, återstår det atl se om en rimligt stabil situation på valutakursområdet kan etableras under 1987. Om en stabilisering av växelkurserna skall kunna komma till stånd beror till avgörande del på hur finanspolitiken kommer atl utformas i de större länderna under 1987. I Förenta staterna kan en åtstramning förutsättas, även om målen för budgetnedskärningarna i den s. k. Gramm-Rudman-Hollings-lagen inle kommer atl nås. I Japan förväntas finanspolitiken, trots flera stimulanspaket under senare år,

Tabell 2:4 Bytesbalanssaido i några OECD-länder

Miljarder dollar

	1985	1986	1987
Förenta staterna	-118	-141	-135
Japan	48	86	80
Förbundsrepubliken Tyskland	13	36	35
Frankrike	0	4	0
Storbritannien	5	-2	-5
OECD-Europa	21	50	35
OECD-totalt	-59	-20	-30

Källor: OECD, IMF och finansdepartementet 12

även under 1987 ha en viss åtstramande inriktning. Även Förbundsrepubli-    Prop. 1986/87: 150

ken Tyskland håller för innevarande år fast vid den långsiktiga konsolide-    Bilaga 1.1

ringspolitiken och finanspolitiken kan förväntas bli neutral. Den mest

påtagliga risken i den finanspolitiska bilden torde vara att den amerikanska

budgetpolitiken inle framstår som tillräckligt kraftfull och därmed utlöser

en förtroendekris för dollarn som måste mötas med räntehöjningar med

genomslag på de internationella räntenivåerna.

Sammantaget framstår bilden av 1987 som något mer oroande än när den preliminära nationalbudgelen presenterades. Tillväxlulsiklerna för världsekonomin har måst revideras ner något, samtidigt som osäkerhetsfaktorerna fortfarande huvudsakligen riskerar alt verka i negaliv riktning.

2.2 Regionala översikter

förenta staterna och Japan

Del är av stor betydelse för utvecklingen i OECD-området hur de två största ekonomierna. Förenta staternas och Japans, lyckas hanlera de omställningssvårigheter de nu slår inför. I Förenta staterna krävs en mer restriktiv finanspolitik om ekonomin skall kunna få en stabil tillväxt och bytebalansunderskollet skall kunna reduceras ulan en ytterligare depreciering av dollarn. Till följd av yenens kraftiga appreciering måste Japan ställa om från en utpräglat exportinriklad tillväxt till en utveckling där den inhemska efterfrägetillväxten spelar en större roll.

BNP-tillväxten i Förenta staterna beräknas under 1986 ha uppgått till 2,5%. Den privata konsumtionen, som ökade med 4%, stod för en betydande del av efterfrågelillväxten under året. Till ökningen av den privata konsumtionen bidrog växande realinkomster och elt minskat sparande. Industrins investeringar utvecklades svagt till följd av ett lågt kapacitetsutnyttjande och en kraftig nedgång inom olje- och gasseklorerna.

Den depreciering av dollarn gentemot andra valutor som inleddes under 1985 fortsatte under 1986. Sedan början av 1985 har dollarns effektiva kurs sjunkit med drygt 30%. Växelkursanpassningen har ännu inte lett till någon förbättring av bytesbalansen. Medan exporten i värde ökade med 2,5% ökade importvärdet under 1986 med drygt 10%. Det bör dock observeras att exporten i volym ökade med ca 15% i årstakt under årets tvä sista kvartal. Bytesbalansunderskotlet uppgick under 1986 till rekordsiffran 141 miljarder dollar.

Till följd av den utpräglat expansiva finanspolitik som under en följd av år bedrivits av Reagan-adminislrationen har underskottet i den amerikanska budgeten ökat från ca 60 miljarder dollar år 1980 fill 221 miljarder 1986. Den expansiva finanspolitiken har varit en viktig drivkraft bakom den uppgång i den amerikanska ekonomin som nu pågått i mer än fyra år och bakom del ökande bytesbalansunderskotlet. Penningpolitiken har varit förhållandevis expansiv under 1986. Penningmängden har ökat snabbt och räntorna har sjunkit.

En omläggning av finanspolitiken i restriktiv riktning tycks nu ha inletts.
Det är rimligt all utgå från alt budgetunderskottet kommer att minska och 13

alt finanspolitiken kommer atl ha en konlrakliv effekt på ekonomin under    Prop. 1986/87: 150
1987. Bilaga 1.1

Den privata konsumtionen kan inte förväntas växa lika snabbt som under 1986. Begränsade nominella löneökningar i kombination med tilllagande inflation talar för en sämre reallöneutveckling under 1987. Hushållens sparkvot torde knappast sjunka ytterligare från dagens excepfionellt låga nivå. Snarare kan en viss ökning anses vara trolig. En ökning av exporten och en avtagande importlillväxt är att vänta som en följd av den krafuga deprecieringen av dollarn. Under 1987 kan därför utrikeshandeln förväntas ge ett relativt betydande bidrag lill BNP-tillväxten. Delta sammanlaget talar för att en BNP-tillväxt om 2 1/2% skall kunna uppnås under 1987.

Dollarns depreciering och därmed sammanhängande ökande importpriser i kombination med en relativt expansiv penningpolitik talar för en högre inflafion under 1987 jämfört med 1986. Del finns anledning atl räkna med att inflationen kommer att uppgå till drygt 3% i genomsnitt.

Osäkerhet omger emellertid bedömningen av budgelutveckiingen, dollarkursen och räntan. En minskning av budgetunderskottet torde vara nödvändig om bytesbalansen skall kunna förbättras samtidigt som dollarkursen förblir stabil. Om administrationen inte vidtar övertygande åtgärder för att få ned budgetunderskottet kan därför dollarkursen komma att falla ytterligare. Utvecklingen under årets första månader med en ytterligare depreciering av dollarn inger härvid farhågor. En fortsatt depreciering av den amerikanska valutan kan tvinga fram en mer restriktiv penningpolitik med högre ränteläge och uppbromsad ekonomisk tillväxt som följd.

Den ekonomiska aktiviteten i Japan mattades av under loppet av 1986. Den ekonomiska utvecklingen präglades av stagnerande export och en endast måttligt expanderande inhemsk efterfrågan. I genomsnitt för året stannade tillväxten på 2,5%, vilket är den lägsta noteringen sedan den första oljekrisen.

Trots den sjunkande exporteflerfrågan nåddes ett bytesbalansöverskott på 86 miljarder dollar under 1986, vilket är en fördubbling jämfört med året innan. Att överskottet fortsatt alt öka i denna omfattning beror främst på det förbättrade bytesförhållandet som blivit resultatet av yenens appreciering och oljeprisfallet. Mot dollarn steg yenen med 25% under året och oljeprisfallet uppskattas ha minskat importkoslnaden för råolja med drygt 30 miljarder dollar. Till följd av Japans roll som kapitalexportör ökade också bylesbalansöverskotlet genom ränteinkomster.

Sammanlagt sjönk exportvolymen med nästan 5% medan importvolymen ökade med drygt 3%. Detta gjorde att utrikeshandeln kom atl lämna ett negativt nettobidrag på 1,5% lill BNP-tillväxten. Stora delar av den japanska industrin har fått ökade svårigheter till följd av yenens appreciering. Hårdast har de branscher drabbats som redan tidigare haft problem med lönsamheten, nämligen stål, skeppsvarv och kolgruvor. Som en effekt av dessa svårigheter har arbetslösheten ökat och uppgick i början av 1987 fill 3 %.

Penningpolitiken gavs under 1986 en relativt expansiv utformning, vilket
bl. a. resluterat i dagens rekordlåga diskonto på 2,5%. Finanspolitikens 14

inriktning är däremot fortsatt restriktiv. En viss ökning av de offentliga    Prop. 1986/87: 150 utgifterna under 1986 finansierades genom en tidigareläggning av 1987 års    Bilaga 1.1 offentliga konsumtion snarare än genom en neitoutgifisökning. Privatkonsumtionen kom att stiga med ca 2,7.%. Tillsammans med eti brulloinveste-ringsökning på 6,5% ökade den totala inhemska efterfrågan med 4%.

För 1987 synes en tillväxt på drygt 2% realistisk. Med hänsyn till den avsevärda apprecieringen av yenen vänlas utrikeshandeln ge ett negativt bidrag lill tillväxten på 1/2%. Istället är det den inhemska efterfrågan som torde komma att spela den avgörande rollen för den ekonomiska utvecklingen framöver. En fortsalt låg inflationstakt, i förening med de stimulansåtgärder regeringen ställt i utsikt under våren kan förväntas bidra till en ökad efterfrågan. Å andra sidan förväntas begränsade löneökningar och en ökad arbetslöshet, vilket sannolikt dämpar hushållens efterfrågan. Totalt kan den inhemska efterfrågan förväntas stiga med 2 1/2%. Den privata konsumtionsökningen förutses uppgå till ca 3 1/2%. Bruttoinvesteringarnas ökning förväntas stanna vid drygt 2% främst som en följd av en nedgång i aktiviteten inom fillverkningsinduslrin.

För 1987 förväntas elt bytesbalansöverskott om ca 80 miljarder dollar. En dominerande osäkerhetsfaktor för den framlida ekonomiska bedömningen utgörs av den handelspolitiska utvecklingen gentemot USA och EG.

Utvecklingen under sista kvartalet 1986, med bl. a. svag tillväxt och minskad privatkonsumtion, har bidragit lill fortsatta internationella påtryckningar på Japan all stimulera den inhemska ekonomin för all pä så sätt bidra lill en reduktion av de stora externa obalanserna mellan de största industriländerna.

Försörjningsbalans för Förenta staterna och Japan

Förändring i volym, procent

	Förenta staterna		Japan
	1986	1987	1986	1987
Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar 1 agerinvesteringar Utrikesbalans BNP	4 3 1/2 13/4 -1/4 -1 21/2	2 2 2 0 1/2 21/2	2 3/4 6 1/2 6 1/2 -1/4 -1 1/2 21/2	3 1/2 -1/4 2 1/4 0 -1/2 21/4

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP.

Källor: OECD och finansdepartementet

Västeuropa

Förhoppningarna om en förstärkning av tillväxten i de västeuropeiska
ekonomierna har inle infriats. Trots atl den inhemska efterfrågan under
1986 generellt sett utvecklades starkare än tidigare förutsett, ledde en svag
exportutveckling lill all BNP i Västeuropa sammantaget endast ökade med
ungefär 2,5%. För 1987 förefaller en avmattning av tillväxten till ca 2% 15

sannolik. Därmed torde utsikterna vara små för en minskning av arbetslös-    Prop. 1986/87: 150 heten. Inflationstakten i de västeuropeiska ekonomierna förutses för 1987    Bilaga 1.1 förbli låg, i genomsnitt på nivån 3 1/2-4%.

I Förbundsrepubliken Tyskland ökade BNP under 1986 med 2,4%. Detta innebar ett klart sämre utfall än vad som allmänt hade förväntats. Huvudorsaken lill denna lägre tillväxt var den ovänlat starka avmatlningen av exporten. Den inhemska efterfrågan utvecklades inle heller så kraftigt som hade förutsetts mot bakgrund av sjunkande oljepriser, relativt kraftiga bruttolöneökningar samt skattesänkningar. Den privata konsumtionen utvecklades i och för sig kraftigt med en ökning på mer än 4% under 1986, men samtidigt mattades orderingången lill industrin av successivt under loppet av året. Denna utveckling var särskilt markerad under del andra halvåret.

Framför allt till följd av del radikalt förbättrade bytesförhållandet beräknas den västtyska bytesbalansens överskott i stort sett ha fördubblats 1986, till omkring 75 miljarder D-mark, vilket motsvarar nära 4% av BNP. Konsumentpriserna beräknas under helåret 1986 ha sjunkit med några fiondels procentenheter. Sysselsättningen har ökat under året och arbetslösheten beräknas ha minskat något till ca 8% 1986. Den ekonomiska politiken verkade lillväxtstödjande under 1986, bl. a. genom åtgärder på skatteområdet. Penningpolitiken karakteriserades av en penningmängdstillväxt klart över del av Bundesbank fastställda målintervallel, med ål-följande nedgång i ränteläget.

Bedömningen av den västtyska ekonomiska utvecklingen under 1987 påverkas starkt av den konkurrenskraftsförsämring som blivit följden av D-markens appreciering. Den sedan någon tid minskande orderingången till industrin, från såväl utlandet som den inhemska marknaden, har av allt att döma medfört en kraftig nedjustering av industrins investeringsplaner. Även om byggnadsinvesteringarna i år förväntas lämna ett icke obetydligt bidrag till tillväxten i ekonomin och den privata konsumtionen samtidigt fortsätter att utvecklas relativt expansivt, torde delta inle räcka för all hålla tillväxten uppe pä samma nivå som 1986. En BNP-tillväxt under 1987 om ca 1 1/2% bedöms som trolig.

En fortsalt gynnsam löneutveckling i kombination med obetydlig inflation medför alt den privata konsumtionen förutsätts fortsätta att utvecklas starkt under 1987, om än något svagare än under 1986. En ökning med 3-3 1/2% i år är sannolik.

Den viktigaste osäkerhetsfaktorn när del gäller den västtyska ekonomin
under 1987 torde vara växelkursutvecklingen och dess inverkan pä expor
ten och investeringarna. En fortsatt svag utveckling för exporten eller
t. o. m. en volymmässig tillbakagång kan inte uteslutas. Samtidigt kan en
fortsatt expansiv importutveckling förutses. En förutsättning för att en
ytterligare försvagning av tillväxten i den västtyska ekonomin skall kunna
undvikas torde vara att de internationella överenskommelser som träffats
på valutaområdet får avsedd effekt och leder till atl relationen mellan
dollarn och D-marken stabiliseras. Om inte, kan fortsatt osäkerhet om
valutakursutvecklingen och en därav följande försiktighet hos förelagen
vad gäller t.ex. investeringar snabbt få ytterligare negativ inverkan på den 16

ekonomiska utvecklingen. En sänkning av det västtyska bytesbalansöver-    Prop. 1986/87: 150 skottet från knappt 4% av BNP 1986 till ca 3% 1987, motsvarande 75 resp.    Bilaga 1.1 60 miljarder DM, bedöms som trolig.

Elt annat osäkerhetselement är det slutliga utfallet av de avtalsförhandlingar som inletts och som även omfattar överläggningar om fortsall arbetstidsförkortning. Vad arbetslösheten beträffar kan en marginell minskning från ca 8% lill 73/4% förväntas mellan 1986 och 1987.

Förbundsregeringen har beslutat att med verkan frän den 1 januari 1988 tidigarelägga vissa skattesänkningar som ursprungligen planerats ske senare under mandatperioden. Därmed kompletteras det andra stegel i den skattereform som började implementeras 1986, vilket får ses som elt tecken pä atl regeringen vill stärka den inhemska efterfrågan. Det är dock tveksamt om 1988 års skattesänkningar kan fä nägon effekt redan i år (t.ex. genom stimulans av konsumtions- och investeringsbenägenhet). Vad gäller penningpolitiken kan en fortsatt pragmatisk inriktning förutses.

I Frankrike beräknas tillväxten ha uppgått till 2% 1986. Under den första delen av året steg hushållens köpkraft och varukonsumlion kraftigt samtidigt som priserna föll. Denna utveckling bromsades dock av regeringen genom en höjning av socialförsäkringsavgifierna och genom allmänna ulgiflsbesparingar. Också en stramare offentlig lönepolitik liksom en vändande energiprislrend bidrog lill att dämpa konsumtionen. Sammanlagt steg privatkonsumtionen med drygt 3% medan den offentliga konsumtionen begränsades lill 1,5% för helåret 1986. Även bruttoinvesteringarna, som för året i sin helhet ökade med drygt 4%, stagnerade under andra halvåret. Den totala interna efterfrågan kom därmed att stiga med 3 %.

Finanspolitiken har haft en restriktiv inriktning medan penningpolitiken dominerats av avregleringar och en ökad marknadsanpassning. Penningpolitikens manöverutrymme har begränsats av upprepade spekulationer mot den franska francen. Betydande valuiautflöden har tvingat upp räntenivån.

Dominerande problem i den franska ekonomin har varit den höga arbetslösheten, som redan passerat 11 %, liksom utrikeshandeln. Samtidigt som antalet sysselsatta hölls oförändrat under 1986 ökade antalet arbetssökande med 140.000 personer, vilket resulterade i en stigande arbetslöshet. När del gäller utrikeshandeln ökade exporten endast med 0,3% i volym under 1986, medan importen ökade med 8,5%. Den franska industrin förlorade 2,5 procent av sina exportmarknadsandelar trots alt lönsamheten stigit under fyra är i rad.

Tillväxten 1987 antas uppgå lill endast drygt 1 1/2%. Den genomsnittliga
totala löneökningen bedöms hamna på en nivå kring 3 % för 1987. Priserna
förväntas öka i samma takt, vilket skall jämföras med en underliggande
inflation förra året på drygt 4%. Den privata konsumtionen förväntas
därigenom kunna öka med närmare 2%. Den offentliga konsumlionsök
ningen vänlas stanna på knappt 1 % om regeringen håller fast vid sin
restriktiva finanspolitik. Regeringen har uttryckt en målsättning om atl
minska budgetunderskottet från 2,9% av BNP till 2,5%. Med hänsyn till
bl. a. den ökande arbetslösheten kan regeringen emellertid komma att
vidta vissa stimulansåtgärder, för vilka utrymme skapas genom privatise
ring av ett antal statliga verk och förelag. Tillsammans med en förväntad 17

2    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

ökning av bruttoinvesteringarna på 3 % kan den totala inhemska eflerfrå-    Prop. 1986/87: 150
gan komma atl stiga med drygt 2% under 1987. Bilaga 1.1

Den försvagade franska konkurrenskraften vänlas leda lill ett negativt nettobidrag till BNP-tillväxten från utrikeshandeln med omkring en halv procentenhet. Detta torde resultera i jämvikt i bytesbalansen under 1987.

I Storbritannien beräknas BNP under 1986 ha ökat med ca 2,7%, vilket var en svagare utveckling än under 1985. Framförallt första halvåret 1986 präglades av stagnerande export och investeringar efter del kraftiga oljeprisfallet. Under andra halvåret synes emellertid exporten ha ökat något som en följd av den depreciering av pundkursen som ägt rum sedan årsskiftet 1985/86 och som sammanhänger med oljeprisfallet. Höga nominella löneökningar och en sjunkande inflation ledde till en mycket kraftig tillväxt i den privata konsumtionen. Ökningen under 1986 beräknas ha uppgått lill 4,7 %. Del minskade värdet av oljeexporten och en under andra halvåret kraftigt ökande import ledde till ett underskott i bytesbalansen om ca 1 miljard pund för helåret 1986.

Hösten 1986 skedde en omläggning av finanspolitiken i svagt expansiv riktning, vilket följdes upp i den budget för 1987/88 som lades fram i mars i är. Extra skatteintäkter, som uppstått främst till följd av den kraftigt ökande privata konsumtionen, hade skapat utrymme för skattesänkningar och ett minskat statligt upplåningsbehov. Del senare har banat väg för smärre sänkningar av räntan, vilken har hållils på en relativt hög nivå för atl försvara pundkursen.

BNP-tillväxten kan för 1987 förväntas bli cirka 2 3/4%. Den privata konsumtionen bedöms fortsätta att öka starkt, bl. a. som en följd av skattelättnaderna och en fortsall stark reallöneulveckling. Ökningen i den privata konsumtionen väntas bli drygt 4%. Investeringarna torde stimuleras av det sjunkande ränteläget och bedöms kunna öka med 3%. Exporten hämmas fortfarande av höga lönekoslnadsökningar medan importvolymen förutses fortsätta att öka kraftigt. Ulrikesbalansen förväntas därför lämna ett negativt bidrag till BNP-tillväxten även under 1987. Underskottet i bytesbalansen ökar sannolikt till ca 2,5 miljarder pund i år.

Inflationen förväntas öka något under 1987 och bedöms bli 41/2% i genomsnitt under året. Arbetslösheten torde kunna sjunka något och förväntas under 1987 komma strax under 13-procenlsnivån i genomsnitt.

Försörjningsbalans för Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike och Storbritannien

Förändring i volym, procent

	Förbundsrepubliken Tyskland		Frankri	ke	Storbritannien
	1986	1987	1986	1987	1986	1987
Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans BNP	4 1/4 21/4 3 1/4 -1 1/4 21/2	3 1/4 2 1/2 1 1/4 0 -1 11/2	3 1 1/2 4 1/4 3/4 -13/4 2	13/4 1 3 0 -1/2 13/4	4 3/4 1 1/4 t/2 1/4 -3/4 23/4	4 1 1/2 3 1/4 -3/4 23/4

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP. Källor: OECD och finansdepartementet

18

Norden Prop. 1986/87:150

Den ekonomiska tillväxten för de nordiska länderna sammantagna torde °

mattas av under 1987. I Danmark och Norge förutses en lägre BNP-ökning för 1987 än för 1986 bl. a. som en följd av de finanspolitiska åtgärder som vidtagits för att dämpa den inhemska efterfrågan. Åtgärderna föranleddes bl. a. av en kraftig ökning av den privata konsumtionen, vilken under 1986 bidrog till en drastiskt försämrad bytesbalanssiluation i båda dessa länder. För Norges del spelar naturligtvis oljeprisfallet en stor roll både för försämringen av bytesbalansen och för politikens inriktning. I Finland torde emellertid BNP öka något snabbare i år än under 1986 bl. a. som ett resultat av en fortsatt hög tillväxt av den privata konsumtionen.

I Danmark saktade den ekonomiska aktiviteten av mot slutet av 1986, men trots detta beräknas BNP i genomsnitt för året ha ökat med 3,3%. Ökningen av den inhemska efterfrågan dämpades mot slutet av året sedan regeringen vidtagit älgårder för att komma tillrätta med det snabbt växande bytesbalansunderskottet. Detta uppgick likväl till nära 35 miljarder danska kronor under 1986, vilket motsvarar ca 5 % av BNP.

Regeringens åtstramningsåtgårder vänlas få större genomslagskraft i år. Begränsad avdragsrält för skuldräntor och en särskild avgift pä nettoräntan på konsumlionslån kan förväntas verka dämpande på den privata konsumtionen under 1987. Å andra sidan torde den privata konsumtionen stimuleras av de fyraåriga löneavtal som träffades i början av året och som vänlas ge löneökningar om 4-6% under 1987. Bedömningen av den privata konsumtionens utveckling blir därför osäker, men en ökning om drygt 1 % under 1987 synes trolig medan BNP förutses öka med 1/2%.

De relativt kraftiga lönekostnadsökningarna torde också försämra industrins internationella konkurrenskraft, varför exporten förutses öka med endast 1 % innevarande är. Som en följd av sjunkande importvolymer kan emellertid utrikesbalansens bidrag till BNP-tillväxten trots delta vänlas bli 1% under 1987. Även de privata investeringarna och bostadsbyggandet minskar sannolikt i år efter att ha ökat kraftigt under 1986.

En viss minskning i bytesbalansunderskottet lill ca 28 miljarder danska kronor är att vänta under 1987. Trots detta kommer pressen mot den danska kronan förmodligen alt bestå, varför penningpolitiken även framgent torde behöva inriktas pä alt försvara kronkursen.

Inflationen förväntas öka något under 1987; prisstegringarna förutses uppgå lill i genomsnitt närmare 4%. Arbetslösheten torde komma alt öka lill 8 1/2% som en följd av den dämpade ekonomiska aktiviteten.

I Finland uppgick BNP-lillväxlen under 1986 till 2%. En nedgång i östexporten kompenserades av en stark tillväxt av den privata konsumtionen, som beräknas ha ökat med 3,5%'. Till detta bidrog förbättrade reallöner. Investeringsökningen blev emellertid blygsam, endast 1 %, vilket delvis kan förklaras av det höga ränteläge som tidvis vidmakthållits för atl hindra valulautflöde. Även konflikter på arbetsmarknaden hämmade investeringarna. Industrins svaga investeringsvilja bidrog till en fortsatt stigande arbetslöshet, vilken i genomsnitt uppgick till 7% under 1986.

För 1987 kan BNP-tillväxten förväntas bli ca 2 1/2%. Även i är förutses den privata konsumtionen växa starkt; ökningen väntas bli 3 1/4 %. Brutto-

investeringarna förutses öka med 3 1/2% under 1987. Västexporten torde Prop. 1986/87: 150 kunna öka något i år bl. a. som en följd av en viss förbättring i industrins Bilaga 1.1 internationella konkurrenskraft. En omläggning av energibeskattningen till förelagens förmån bidrar exempelvis till lägre kostnadsökningar för industrin. Exporten till Sovjetunionen förväntas däremot minska något inom samtliga branscher, varför den totala exportökningen torde uppgå till endast 2%. Detta i kombination med en tämligen starkt växande importvolym väntas leda till att utrikesbalansens bidrag till BNP-tillväxten blir negativt, ca -3/4%.

Exiernbalansen förutses ytteriigare försämras och bytesbalansunderskotlet väntas i år öka till närmare 6 miljarder finska mark motsvarande ca 0,5% av BNP. En försämring av den statliga budgetbalansen är också atl vänta på grund av den relativt expansiva inriktning som finanspolitiken givits.

Arbetslösheten bedöms komma att ligga kvar på ungefär 1986 års genomsnittliga nivå, dvs. 7%. Konsumentpriserna torde komma alt öka i oförändrad takt, dvs. med ca 3 1/2% i genomsnitt under 1987.

I Norge beräknas tillväxten under 1986 ha uppgått till drygt 3,8%. Liksom under 1985 växte den privata konsumtionen kraftigt. Även bruttoinvesteringarna ökade myckel starkt under 1986. De pä grund av oljeprisfallet kraftigt reducerade oljeintäkterna ledde till en drastiskt försämrad bytesbalans. Underskottet i bytesbalansen under 1986 uppgick till 33 miljarder norska kronor (ca 6,5% av BNP), vilket är atl jämföra med ett överskott om 25 miljarder norska kronor under 1985.

I syfte att komma till rätta med obalanserna i den norska ekonomin, genomförde regeringen en viss åtstramning av både finans- och penningpolitiken under loppet av 1986. Penningpolitiken inriktades på all försvara kronkursen vilket under slutet av 1986 medförde ett mycket högt ränteläge. I syfte atl så småningom åstadkomma en ökad räntekänslighet, och därmed skapa förutsättningar för en lägre räntenivå, har regeringen föreslagit ett reformerat inkomstskattesyslem, som bl. a. skulle innebära en viss begränsning av avdragsrätten för skuldräntor.

Under 1987 är del troligt atl aktiviteten i den norska ekonomin dämpas bl.a. som en följd av oljeprisfallet. Tillväxten vänlas uppgå till ca 1 3/4%. Industrins investeringar torde t.o.m. minska efter den kraftiga ökningen under 1986. Även tillväxten av den privata konsumtionen synes nu avta och kan förväntas uppgå till endast 1/4% under 1987.

Från oljesektorn frigjord kapacitet torde kunna bidra lill all industriproduktionen i den konkurrensutsatta industrin ökar. Pä grund av de i förhållande till omvärlden höga lönekostnadsökningarna är det emellertid föga troligt att detta kan bidra till växande världsmarknadsandelar för den norska industrin under 1987. Eventuellt kan konkurrenskraften förbättras framöver om regeringen lyckas med sin målsättning alt under innevarande år få till stånd mer återhållsamma löneavtal.

Bytesbalansunderskotlet förväntas öka ytterligare något under 1987.
Arbetslösheten torde också öka något från i genomsnitt 1,9% under 1986.
Konsumentpriserna förutses öka med 8 1/2% i genomsnitt under 1987,
bl. a. som en följd av fortsatt höga lönekostnadsökningar. 20

Försörjningsbalans för Danmark, Finland och Norge Prop. 1986/87:150

Förändring i volym, procent Bilaga 1  1

	Danmark		Finland		Norge
	1986	1987	1986	1987	1986	1987
Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans BNP	4 3/4 0 121/2 0 -1 1/4 31/4	1 1/4 1 -6 -1/2 1 1/2	3 1/2 3 1 0 -1 2	3 1/4 3 3 1/2 0 -3/4 21/2	5 1/2 2 22 -1 -3 3/4 33/4	1/4 1 1/4 -6 1/2 -2 1/2 13/4

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP.

Källor: OECD och finansdepartementet

21

3 Utrikeshandeln Prop. 1986/87:150

Bilaga 1.1 3.1  Exporten

Världshandeln

Handeln med bearbetade varor mellan OECD-länderna ökade med ca 8% 1986. Del var ungefär samma ökningstakt som under 1985. Tillväxten för de svenska exportmarknaderna inom OECD-området blev något högre, eller drygt 8,5% såväl 1985 som 1986. Den ur svensk synpunkt gynnsamma marknadstillväxten under dessa är kan framför allt hänföras till den kraftiga imporiökningen i Danmark och Norge. Dessa länder lar emot drygt 20% av den svenska exporten av bearbetade varor, medan deras andel av världshandeln endast uppgår til! någon procent.

Oljeprisfallet har medfört, alt de oljeproducerande ländernas exportinkomster minskat påtagligt, och att dessa länder därför varit tvungna att dra ned importen för att inte försämra bytesbalansen ytterligare. OPEC-ländernas import minskade kraftigt 1986 för femte året i rad, samtidigt som statshandelsländernas import reducerades avsevärt. Även de råvaruproducerande ländernas import minskade påtagligt till följd av fallande råvarupriser och därmed minskade exportinkomster. Totalt minskade importen i länderna utanför OECD-området med ca 7,5%. Det medförde all den totala exportmarknadstillväxten för svensk industri stannade vid drygt 5,5%, vilket är ca 2 procentenheter lägre tillväxt än under 1985.

Under 1987 förväntas handeln inom OECD-området öka med knappt 6%. Den lägre marknadstillväxten 1987 torde främst kunna förklaras av, att det kraftiga dollarkursfallet påtagligt kommer att förstärka den amerikanska konkurrenskraften, och därmed reducera imporiökningen i Förenta staterna. Betydande bytesbalansproblem i såväl Norge som Danmark har framtvingat stramare finanspolitik i dessa länder, vilket beräknas medföra, atl dessa länders import minskar något 1987. Detta kan jämföras med alt Norges import ökade med 15% 1986 och Danmarks med 11%. Det starka nordiska beroendet, som under de senaste tre åren gynnat svensk industri, kommer således alt fä motsatt effekt under 1987. Exportmark-nadstillväxien inom OECD-området för svensk industri beräknas uppgå till knappt 4 %, vilket är en halvering jämfört med 1986. Utanför OECD-området förväntas marknaden fortsätta att minska något som följd av fortsatta importneddragningar i OPEC-länderna och statshandelsländerna. Den totala marknadstillväxten för svensk exportindustri skulle därmed endast uppgåtillca3%1987.

Konkurrenskraft

Sedan första kvartalet 1985 har den amerikanska dollarn fallit med ca 35 %
gentemot den svenska kronan. Det har, p.g.a. den svenska valutakorgens
konstrukfion, medfört att kronan deprecierats avsevärt gentemot de flesta
västeuropeiska valutorna och den japanska yenen. Deprecieringen av kro
nan har medfört, alt den svenska industrins konkurrenskraft inte försäm
rats gentemot OECD-länderna, trots att arbetskraftskostnaden per produ- 22

cerad enhet ökade betydligt mer i Sverige än i konkurrentländerna under 1986.

Vid bedömningar av den framtida marknadsandelsutvecklingen för svensk industri inom OECD-området jämförs i finansdepartementets analyser de svenska exportpriserna pä bearbetade varor normalt med importpriserna i dessa länder. Det genomsnittliga importpriset i OECD-länderna sjönk med 1/2% 1986 i nationella valutor, se tabell 3:1. Med hänsyn till valutakursförändringarna blev importpriset i OECD-länderna i stort sett oförändrat i svenska kronor. Genom att de svenska exportpriserna på bearbetade varor steg med ca 21/2% ökade också relativpriset på den svenska exporten så mycket. Vid denna beräkning tillämpas s. k. handelsvikter, dvs. vikter som motsvarar ländernas andelar av svensk export av bearbetade varor.

Vissa år spelar det dock stor roll hur dessa jämförelser av relativprisutvecklingen görs. Så var det 1986, när valutakursförändringar och priser i världshandeln ändrades kraftigt. Exempelvis sjönk exportpriserna från OECD-länderna med 2% 19861 nationella valutor, vilket kan jämföras med atl importpriserna i dessa länder endast sjönk med 1/2%. Skillnaden torde kunna förklaras, av att exportörerna kunnat ta ut högre priser pä OECD-marknaderna än på marknader utanför OECD-området, där efterfrågeutvecklingen varit ytterligt svag. Med hänsyn till valulakursförändringarna och all exportpriserna är sammanvägda med s. k. konkurrensvikter, dvs. vikter som återspeglar varje lands betydelse som konkurrent till svensk exportindustri, steg OECD-ländernas exportpriser i svenska kronor med

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.1

Tabell 3:1    Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1982	1983	1984	1985	1986	1987
E.xponmarknadstillväxt
14 OECD-länder Totalt	3.1 1,7	5.5 3,0	13.5 11,3	8,7 7.6	8,6 5,7	3.9 3.0
Priser
14 OECD-länders importpriser, nationella valutor 14 OECD-länders importpriser, SEK Svenskt exportpris, SEK Relativpris	6,4 18,5 12,3 -5,2	3,9 16,2 11,9 -3,7	5.2 3,2 6,0 2.8	4,0 5,0 6.0 1,0	-0,4 -0.1 2.6 2,7	2,8 3,5 3,5 0
Marknadsandelar, volym
14 OECD-länder Totalt	2,2 1,9	7,7 5,1	0,3 0,6	-1,5 -2,4	-2,3 -2,6	0 0
Exportvolym
14 OECD-länder Totalt	5.3 3,6	13,6 8,1	13,9 12,0	7.1 5,0	6,1 3,0	3,9 3,0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser importökningen av bearbetade varor till olika länder sammanvägt med ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

23

Tabell 3:2    Alternativ redovisning av relativpriset

	1982	1983	1984	1985	1986	1987
Svenskt exportpris 14 OECD-länders exportpriser i nationell valuta i svenska kronor Relativpris	12.3 9,0 21,4 -7,5	11,9 3,2 18,2 -5,3	6,0 4.6 2,9 3,0	6,0 4,0 5,1 0,9	2,6 -2,0 2,3 0,2	3,5 2,5 4,8 -1,3

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Anm.: Ländernas exportpriser och valutakursändringar är ihopvägda så att varje lands vikt återspeglar dess betydelse som konkurrent till svensk exportindustri.

ca 2 1/2%, se tabell 3:2. Mätt på delta sätt var det svenska reladva exportpriset gentemot OECD-länderna i stort sett oförändrat 1986.

När man analyserar hur konkurrenskraften för svensk industri utvecklas, jämför man i allmänhet, hur kostnadsläge och priser utvecklas i Sverige relativt våra viktigaste konkurrentländer. Det bör dock betonas, alt det finns många andra faktorer, som bör beaktas vid en mer allsidig belysning av konkurrenskraften. En viktig förutsättning för att förbättra och bibehålla konkurrenskraften är exempelvis, alt flexibiliteten inom industrin är hög. Med detta menas förmågan lill förändring av produktions- och marknadsinriktning, bort från områden och varor med svag internationell pris-och efterfrågeutveckling. Studier gjorda bl. a. för 1987 års långtidsutredning visar, att flexibiliteten ökat inom svensk industri de senaste åren jämfört med under 1970-talet. Vidare torde den svenska industrins höga internationaliseringsgrad utgöra en relativ fördel gentemot mänga konkurrenter.

För 1987 bedöms den svenska industrins arbetskraftskostnader per producerad enhet öka med 2,5-3% per timme, vilket är något mer än den förväntade ökningen inom OECD-området. Eftersom den svenska kronan även under 1987 deprecieras med drygt 2% gentemot våra viktigaste konkurrentländers valutor, givet att valutakurserna från mitten av april är oförändrade året ut, så stiger dock arbetskraftskostnaderna per producerad enhet i gemensam valuta något mer i OECD-länderna än i Sverige. De svenska exportpriserna beräknas öka med 3,5% och det genomsnittliga exportpriset på bearbetade varor från OECD-länderna med 2,5%. Med hänsyn lill deprecieringen av kronan innebär del en sänkning av de svenska relativpriserna gentemot OECD-ländernas exportpriser med drygt 1 % 1987. Även under 1987 beräknas importpriserna i OECD-länderna stiga något mer än exportpriserna från samma länder, eller med knappt 3%. Eftersom deprecieringen av den svenska kronan uppskattas till drygt 1/2%, skulle del svenska relativpriset på export av bearbetade varor gentemot OECD:s import bli oförändrat 1987.

Marknadsandelar och export

Att relativpriset pä svenska exportvaror stigit under de senaste åren, torde ha bidragit till volymmässiga marknadsandelsförluster för svensk industri

24

både 1985 och 1986. I löpande priser ökade dock den svenska industrins marknadsandelar, eftersom relativpriset steg mer, än marknadsandelarna minskade i fasta priser. Förutom det högre relativpriset har det faktum, atl delar av den svenska industrin nått kapacitetstakel, och därmed inle kunnat leverera i önskad omfattning, bidragit lill andelsförluster. Trots andelsförlusterna ökade den svenska exporten till OECD-länderna med drygt 6 % 1986. Till länderna utanför OECD-området minskade exporten med drygt 10% 1986. Totalt sett ökade den svenska exporten av bearbetade varor med 3% 1986.

Under 1987 förväntas de senaste två årens förluster av marknadsandelar för den svenska industrin upphöra. Relativpriset på den svenska exporten har upphört alt stiga, exportindustrins lönsamhet är god, och förelagens egna förväntningar, säsom de kommer till uttryck i exportenkät och konjunkturbarometer, är optimistiska. Den betydligt lägre marknadstillväxten för svensk export, knappt hälften av de närmast föregående årens tillväxt, torde också bidra till, att de problem som orsakals av bristande kapacitet och därmed minskade leveransmöjligheter minskar. Vid oförändrade marknadsandelar för svensk export av bearbetade varor till såväl OECD- länderna som världen i övrigt kommer exporten att öka med ca 3%.

Råvaruexporien (exkl. petroleumprodukter) minskade med 1 % under 1986, se tabell 3: 3. Den svaga efterfrågeutvecklingen pä dessa marknader bidrog dessutom till, atl priserna sjönk med 8%, vilket innebär att rävaru-exportens värde sjönk med hela 9%. Såväl volym- som prisutveckling var negativ för så gott som samtliga rävaruprodukter. Exporten av petroleumprodukter ökade med ca 10%, men eftersom priserna nästan halverades, innebär del en värdemiskningpådrygt 40%. Även under 1987 förväntas en relativt svag utveckling för såväl exporlvolym som priser för flertalet råvaror. En relativt kraftig ökning av massaexporten på ca 7% medför dock, att den totala rävaruexporten förväntas öka med ca 2%. Även de genomsnittliga råvarupriserna förväntas stiga något, främst på grund av att den förbättrade massakonjunkturen medför att massapriserna stiger kraf-

Prop. 1986/87: Bilaga 1.1

150

Tabell 3:3    Export av varor och tjänster

	Miljarder	kr.		Volymutveckling, procent per år		Prisutvec procent i	:kliiig,
	1985	1986	1987
				1986	1987	1986	1987
Bearbetade varor Fartyg Petroleumprodukter Övriga råvaror	206,0 4.3 11,8 38,4	218,0 5,3 6.8 35,0	232.3 3,5 7,4 36,6	3,0 16.4 10,1 -0,9	3,0 -36,0 15,0 1,7	2,6 5,4 -47,5 - 8.1	3,5 4,0 -5,0 3,0
Summa varor	260,5	265,0	279,9	3,2	2,6	-  1,0	3,0
Enligt nationalräkenskaperna
Varor Tjänster	258,7 44,9	262,7 44,3	277,6 46,6	2,7 -0,9	2,6 2,9	-    1,1 -    0,3	3,0 2,0
Varor och tjänster	303,6	307,1	324,1	2,1	2,6	- 1,0	2,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor     Prop. 1986/87: 150
till 14 OECD-länder Bilaga I   1

Index 1980=100

1980       1981        1982       1983       1984       1985

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

1986       1987

tigt. För flertalet andra råvaror väntas priserna fortsätta falla även under 1987. Propositionen om totalförsvarets fortsalla utveckling (1986/87:95) väntas bland annat medföra en neddragning av oljelagren. I denna prognos har kalkylerats med att lageravvecklingen, förutom kraftigt minskad import, kommer att medföra, att exporten av petroleumprodukter ökar med ca 15%.

Exporten av tjänster fortsatte att sjunka under 1986. Mellan 1985 och

1986 sjönk tjänsteexporten med knappt 1 %. Nedgången är helt hänföriig till minskade inkomster från entreprenadverksamhet och industrins export av tekniska tjänster, dvs. montering och uppförande av nya anläggningar samt underhåll och reparation av tidigare exporterade anläggningar. För

1987 beräknas tjänsteexporten öka med ca 3%. Ökningen kan främst hänföras lill en viss volymökning av sjöfartens inkomster, samt alt resevalutainkomsterna förväntas öka något efter den dåliga utvecklingen under 1986.

3.2 Importen

Importen av bearbetade varor ökade med knappt 3% 1986, vilket var betydligt mindre än de två föregående åren, då ökningen översteg 10% per år, se tabell 3:4. Den låga importökningen förklaras främst av atl den import vägda efterfrågan pä bearbetade varor ökade med endast 1 % 1986. Den svaga efterfrågeutvecklingen förklaras av alt maskininvesteringarna minskade med ett par procent samt att lagren inom industri och partihandel drogs ned oväntat myckel. Båda dessa poster har elt högt imporlinnehåll.

26

Tabell 3:4    Import av bearbetade Procentuell förändring	varor						Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1
	1982	1983	1984	1985	1986	1987
Importvagd efterfrågan Marknadsandelar	4,7 -2,5	1,9 0,0	9,2 -0,9	6,5 -3,4	1.0 -1,7	6.2 -2.0
Import av bearbetade varor	7,4	1,9	10,1	10.2	2,8	8,2
Relativpris	-2.5	-2.9	2,6	2.9	2.6	-0.5

Anm: Relativpris enligt producentprisindexsystemet. Dessa priser avviker något

från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken.

Kullor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tillfälliga förändringar i dessa poster slår därför kraftigt på importen. Den betydligt lägre ökningstakten för exporten än under de närmast föregående åren dämpade även importökningen. Däremot ökade den privata konsumtionen av bearbetade varor med ca 7% mellan 1985 och 1986, vilket medförde att importen av konsumtionsvaror steg kraftigt.

Marknadsandelsförlusterna på hemmamarknaden tycks ha begränsat sig till knappt 2% 1986, vilket kan synas lågt när de svenska producenternas relativpriser på hemmamarknaden stigit med 2,5-3% per år under de senaste åren. Den trendmässiga marknadsandelsförlust, dvs. den andels-förlust som inte förklaras av pris- och inkomslelasliciteter, som de svenska producenterna haft på hemmamarknaden under 1970-talet och början av 1980-lalel, tycks helt ha upphört de senaste åren. Den svarade tidigare för en årlig marknadsandelsförlust med 1,5-2%. Det år möjligt, atl den förstärkning av konkurrenskraften som den svenska hemmamarknadsindustrin fått genom devalveringarna av den svenska kronan 1981 och 1982 samt genom den snabba omstruktureringen av svensk industri under senare är har medfört, att dessa långsiktiga andelsförluster upphört.

År 1987 beräknas den importvägda efterfrågan på bearbetade varor öka med drygt 6%. Den betydligt högre ökningen än i fjol förklaras av en kraftig ökning av maskininvesteringarna samt ett lageromslag inom industri och partihandel (exkl. bränslen). En fortsatt stark expansion av den privata varukonsumtionen bidrar även under 1987, till att importen ökar, även om bidraget lill importökningen blir något lägre än under 1986. Sedan sommaren 1986 har imporlpriserna på bearbetade varor ökat mer än hemmamarknadspriserna, vilket förklaras av den kraftiga apprecieringen av ett flertal västeuropeiska valutor. Mellan 1986 och 1987 beräknas det svenska relativpriset sjunka något och andelsförlusterna stanna vid ca 2%. Om man enbart beaktar de senaste kvartalens utveckling av relativpriset, så kan en marknadsandelsföriust på 2% synas stor. Man bör dock även beakta, all det lar viss tid, innan relalivprisförändringar slår igenom i marknadsandelsutvecklingen. Därutöver finns det en risk. att det marginella importinnehållet i privat konsumtion och maskininvesteringar är större, än vad som framgår av beräkningarna. Importen av bearbetade varor beräknas således öka med drygt 8% 1987.

27

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 3:5	Import av varor och tjänster
	Miljarder kr.		Volymutveckling, procent per år	Prisutveckling, procent per år
	1985             1986	1987
			1986           1987	1986          1987

Bearbetade varor

Fartyg

Petroleumprodukter

Råolja

Övriga råvaror

Summa varor

167,3

2,3

18,9

24,4

31,6

244,6

174,6

2,3

10,9

12,4

31,3

231,5

195,6 1,5

7,5 13,1 32,2

249,8

2,8

-4,0

8,8

14,7

1,9

4,1

8,2 -35,0 -28,0 - 6,0

4,0

3,1

1,9

2,9

-47,0

-55,5

- 3,1

- 8,9

3,5

3,0

-5,0

12,5

-1,0

4,7

271,5

Enligt nationalräkenskaperna

Varor 246,3

Tjänster 36,6

Varor och tjänster 282,9

:33,l	251,5	4,0	3,1	- 9,0	4.7
38,4	41,6	0,6	4,1	4,5	4,1

293,2

4,6

3,6

3,2

- 7,4

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Importen av råvaror (exkl. bränslen) ökade med knappt 2% 1986, se tabell 3:5. Ökningen beror främst på en tämligen kraftig importökning av jordbruksprodukter och livsmedel. Eftersom importpriserna sjönk med 4%, innebär det, atl värdet av råvaruimporlen blev lägre 1986 än 1985. År 1987 förutses en ökning av råvaruimporten (exkl. bränslen) på ca 4%. Dollarkursens fall kommer att medföra, all importpriserna sjunker något även under 1987.

Importvolymen av råolja och petroleumprodukter drogs upp kraftigt under 1986, eller med ca 12%, som en följd av de låga priserna. Eftersom priserna halverades, minskade värdet av oljeimporten med ca 20 miljarder kr. Försvarsuppgörelsen innebär bl. a. alt kraven på beredskapslagring av olja mildras. Del medför, all importen av råolja och petroleumprodukter minskar kraftigt 1987. Eftersom råoljepriserna antas öka från knappt 15 dollar per fal 1986 lill 18 dollar per fat 1987, beräknas de svenska importpriserna pä råolja öka med ca 12 %, trots att dollarkursen förutsätts sjunka mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987.

Importen av tjänster ökade svagt eller med ca 1/2% 1986. Förutom en kraftig volymökning av resevalulautgifler på ca 12% minskade övriga tjänsteuigifter i fasta priser. För 1987 förväntas ijänsteimporten öka med ca 3,5%. Även under 1987 förväntas utgifterna för resevaluta öka påtagligt, dock i något långsammare takt än under 1986.

3.3 Bytesbalansen

Bytesbalansen gav preliminärt ett överskott på 6,7 miljarder kr. 1986, se tabell 3:6. Det är en förbättring med drygt 17 miljarder kr. jämfört med 1985. Överskottet i handelsbalansen steg från 14,5 till 32 miljarder kr., samtidigt som räntebetalningarna minskade med 4 miljarder kr. Nettot av övriga tjänster och transfereringar fortsatte dock att försämras.

Tabell 3:6    Bytesbalans							Prop. 1986/87: 150
Miljarder kr.							Bilaga 1.1
	1982	1983	1984	1985	1986	1987
Export av varor	168,1	210.5	242.8	260.5	. 265.0	279.9
Import av varor	173.9	200,4	218,4	244.6	231,5	249.8
Korrigering av handels-
statistiken	-   1.3	- 0.5	-   1.1	-   1.3	-   1,5	-   1.7
Handelsbalans	- 7,1	9,7	23,3	14,5	32,0	28,4
Sjöfartsneito	4,6	6,2	5,4	7,4	7,3	7.5
Resevaluta	- 5,5	- 4.3	- 4,8	- 6,7	- 9,0	-10.8
Övriga tjänster	4.1	4,8	6,3	4,8	5,4	5,5
Tjänstebalans	3,2	6,7	7,0	5,5	3,7	2,2
Avkastning på kapital	-13.4	-16.5	-19.2	-21,1	-18.0	-17,9
(därav räntenetto)	(-15,8)	(-18,7)	(-21.8)	(-23,7)	(-20.0)	(-19,9)
Övriga transfereringar	- 4,9	- 7,2	- 8,1	- 9,5	-11,0	-11.7
Transfereringsbalans	-18,3	-23,6	-27,4	-30,7	29,0	-29,6
Bytesbalans	-22,1	- 7,2	2,8	-10,6	6,7	1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinslilutet och finandsdepar-tementet.

Handelsbalansen gav 1986 ett överskott på 32 miljarder kr. Förbättringen av handelsbalansen kan i huvudsak förklaras av att oljenotan blev ca 15 miljarder kr. lägre, se tabell 3:7. Oljeprisfall och dollarkursfall medförde, att oljenolan minskade med 17 miljarder kr., medan den ökade nettoimporten medförde en ökad kostnad på 2 miljarder kr. I övrigt har handeln med bearbetade varor medfört en förbättring av handelsbalansen med ca 5,5 miljarder kr. Handeln med råvaror har dock dragit ned överskottet med 3 miljarder kr. Förändringar i bytesförhållandet, se diagram 3: 2, hade således stor betydelse för bytesbalansens utveckling ifjol.

År 1987 beräknas överskottet i handelsbalansen minska med 3,5 miljarder kr. till ca 28,5 miljarder kr., trots att neddragningar av oljelagren medför, att oljenotan blir drygt 3 miljarder kr. lägre 1987 än 1986. Även överskottet i handeln med råvaror förbättras något.  Denna förbättring

Tabell 3:7    Alternativ redovisning av bytesbalans

Miljarder kr.

	1982	1983	1984	1985	1986	1987
Bearbetade varor	22,3	33,9	40,9	39,2	44,8	37,2
Råolja och petroleum-
produkter	-31,9	-31,3	-27,3	-31,5	-16,5	-13,2
Övriga råvaror	2,5	7,2	9,8	6,8	3,7	4,4
Handelsbalans	- 7,1	9,7	23,3	14,5	32,0	28,4
Räntenetto	-15,8	-18.7	-21,8	-23,7	-20,0	-19,9
Övriga tjänster och trans-
fereringar	0,8	1.8	1,3	-1,4	-5,3	-7,5
Bytesbalans	-22,1	- 7,2	2,8	-10,6	6,7	1,0

Anm.: Bearbetade varor inkluderar fartyg samt korrigering av handelsstatistiken. Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

29

förklaras lill fullo av, alt de svenska exportpriserna för råvaror ökar något genom de stigande priserna för skogsprodukter, emedan importpriserna fortsätter all sjunka. Försämringen av handelsbalansen är hänföriig till handeln med bearbetade varor, där överskottet minskar frän knappt 45 miljader kr. till drygt 37 miljarder kr. Importen ökar betydligt mer än exporten, vilket i sin tur beror på, alt marknadstillväxten i Sverige blir dubbelt så stor som ökningen av de svenska exportmarknaderna, samt att den svenska industrin förväntas förlora marknadsandelar på hemmamarknaden.

Tjänstebalansen försämrades med knappt 2 miljarder kr. 1986 och fortsätter atl försämras med ca 1,5 miljarder kr. 1987. Försämringen beror på de kraftigt stigande utgifterna för resevaluta.

Transfereringsbalansen visade ett underskott pä ca 29 miljarder kr. 1986, vilket var en förbättring med knappt 2 miljarder kr. frän 1985. Fallande dollarkurs, lägre räntor saml en minskad utlandsskuld medförde, att underskottet i räntebetalningarna minskade med nästan 4 miljarder kr. 1986. Transfereringsbalansen i övrigt försämrades med 2 miljarder kr. 1986. Under 1987 förutses en fortsatt försämring av transfereringsbalansen med drygt 0,5 miljarder kr.

Bytesbalansen beräknas visa ett överskott på ca 1 miljard kr. 1987. Det är elt betydligt mindre överskott än i fjol. Medan nettoimporten av råolja och petroleumprodukter och övriga råvaror bidrar med en förbättring av bytesbalansen på sammanlagt ca 4 miljarder kr., svarar handeln med bearbetade varor och tjänster för en försämring på knappt 10 miljarder kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Diagram 3:2 Sveriges bytesförhållande

Index 1980=100

■ EXPORTPRIS/UPORTPRIS AUTUGA VAROR) EXPORTPRIS/niPORTPRIS (BEARBETADE VAJROR)

120

-110

100

70 72 74 76        78        80        82        84        86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

30

4   Industrin Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1 4.1 Produktion och produktivitet

Industriproduktionen ökade enligt preliminär statistik endast med 0,4% mellan 1985 och 1986. Efter den kraftiga uppgången av industriproduktionen mellan hösten 1982 och slutet av 1984 - drygt 15% - låg industriproduktionen kvar på ungefär oförändrad nivä fram till hösten 1986. En markant uppgång av produktionen skedde dock under Qärde kvartalet 1986, då produktionen ökade med drygt 3% från föregående kvartal. Uppgången under fjärde kvartalet kan främst hänföras till en kraftigt ökad produktion inom skogsindustrin, men även verkstadsindustrins produktion ökade påtagligt.

Flertalet branscher visade svag tillväxt 1986 jämfört med året innan. Kraftiga produklionsneddragningar kunde noteras för varven och gruvindustrin, men även livsmedelsindustrin och textilindustrin minskade sin produktion. Den enda bransch som utvecklades bättre än förväntat var massa- och pappersindustrin, där den kraftiga produktionsuppdragningen under hösten medförde att ökningen mellan 1985 och 1986 uppgick till drygt 4%. Produktionen inom verkstadsindustrin ökade med endast drygt 1%, vilket var klart mindre än väntat. Inom verkstadsindustrin var det endast bilindustrin som höjde produktionsnivån under 1986.

Kapacitelsutnyttjandet i industrin låg på en hög nivå under hela året 1986. Det faktiska kapacitelsulnylljandel enligt statistiska centralbyråns statistik har ökat från knappt 80% hösten 1982 till drygt 88% fjärde kvartalet 1986. Det höga kapacitelsutnyttjandet inom stora delar av industrin har begränsat möjligheterna att öka produktionen och medfört att lagren dragits ned kraftigt för att kunna möta den tämligen goda marknadstillväxten för svenska industrivaror. Speciellt för bilindustrin har den bristande produktionskapaciteten begränsat leveranserna. Svårigheterna att rekrytera yrkesarbetare till industrin har dessutom ökat något under året.

Produklivitelen i industrin ökade enligt de preliminära nationalräkenskaperna med 1,5% |986. Mot bakgrund av del höga kapacitelsutnyttjandet

Tabell 4:1 Industriproduktionens utveckling

Procentuell volymförändring frän föregående år

	1983	1984	1985	1986	1987
Gruvor och mineralbrott	2,2	13,2	17,8	- 5.9	- 2,0
Tillverkningsindustri	5,1	6,0	2,0	0,5	3,0
Livsmedelsindustri	- 0.8	1,4	- 0,1	-   1,5	2,0
Sågverk	9,6	0,3	- 5,7	1.0	2,0
Massa- och pappersindustri	9,7	4,2	0.1	4.1	5,0
Kemisk industri	7,6	2,8	3.1	1,0	3.5
Järn-, stål- och metallverk	4,4	8,1	-  1.7	1,4	-  1.0
Verkstadsindustri exkl. varv	7,6	8,5	5.2	1,1	3,5
Varv	-14,1	22,1	-26,8	-18,2	-10,0
Övrig tillverkningsindustri'	2,1	4,3	1.4	0	2,5
Industri	5,1	6,1	2,3	0,4	2,9

' Textilindustri, grafisk industri, jord- och stenvaruindustri, övrig trävaruindustri

m.m.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. •'I

och att industriinvesteringarna ökade med över 40% mellan 1982 och 1985, är de låga ökningstakterna för industrins produktion och produktivitet 1986 svårförklarade. Det kan inle uteslutas, alt dessa siffror senare kommer all revideras uppåt.

För 1987 beräknas efterfrågan på svenska industrivaror öka med ca 4%. Fortsalt hög tillväxt av den privata varukonsumtionen, kraftigt ökade industriinvesteringar samt en något förstärkt konkurrenskraft pä hemmamarknaden beräknas medföra att efterfrågan från hemmamarknaden växer mer än från exportmarknaderna. Importens andel av den totala tillförseln av industrivaror väntas dock fortsätta öka något. I kombinafion med en fortsatt lageravveckling, dock i betydligt långsammare takt än under 1986, och det höga kapacitelsutnyttjandet inom delar av industrin torde det leda lill, alt produktionsökningen begränsas till knappt 3%. Del kan påpekas, att i SCB:s exportenkät saml i konjunkturinstitutets marsbarometer räknar företagen med en tämligen god tillväxt av såväl orderingång som produktion under 1987.

Även under 1987 förväntas massa- och pappersindustrin vara den bransch som uppvisar den högsta produktionsökningen. Den sjunkande dollarkursen har medfört, all konkurrenskraften för den svenska massa-och pappersindustrin försämrats kraftigt, gentemot de nordamerikanska producenterna. Den höga efterfrågan på den nordamerikanska hemmamarknaden har dock medfört, att konkurrensen på den expanderande europeiska marknaden ännu inte ökat. Produktionsökningen inom massa-och pappersindustrin beräknas uppgå till 5% under 1987.

Även inom verkstadsindustrin förväntas produktionsökningen tillta efter

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Diagram 4:1 Industriproduktion

Index 1980=100

■ TILLVERKNINGSINDIJSTRDI, TOTTALT ' VERKSTADSINDUSTRIN EXKI. VARV

140

-120

... - 100

70   72   74   76   78   80   82   84

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemenlel.

86

32

Diagram 4:2 Exportandel av industriproduktionen

■ TILLVERKNINGSINDIJBTRIN, TOTALT VERKSTADSINDUSTRIN

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

-|---- '---- 1--- '---- 1--- '---- r

75 77 79 81 83

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

85

den svaga utvecklingen 1986. De stora växelkursförskjutningar som inträffat de senaste 2 åren har trots en snabbare kostnadsökning medfört, all konkurrenskraften för den svenska verkstadsindustrin förbättrats gentemot dess viktigaste konkurrenter. Produktionen inom verkstadsindustrin beräknas öka med ca 3,5% 1987, vilket skulle innebära, all produktionen har ökat med nästan 30% sedan 1982. Det är lika myckel som ökningen under hela 1970-lalet, se diagram 4: 1. Tillväxten inom övriga delar av industrin har de senaste åren varit betydligt lägre än inom verkstadsindustrin. Produkfionen i dessa övriga delar beräknas endast ha ökat med ca 10% mellan 1982 och 1987. Liksom under 1986 förväntas produkfionen minska inom gruvindustrin samt varvsindustrin.

Diagram 4: 2 återspeglar den svenska industrins ökade internationalisering under perioden 1975-1985. Den andel av industriproduktion som exporteras har under denna period ökat från 33 till 45 %. Inom verkstadsindustrin har exportandelen ökat ännu mer, eller från 44 fill 60%. Det bör dock påpekas atl den lageravveckling som genomförts inom industrin under denna period kan ha påverkat siffrorna något.

4.2 Lönsamhetsutvecklingen

Industrins lönsamhet förblev god under 1986. Driftsöverskoltets andel av förädlingsvärdet låg kvar på nivån 32% för industrin i genomsnitt, se tabell

33

3   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

Tabell 4:2 Bruttoöverskottsandel i industrin

Procent

1981

1982

1983

1984       1985       1986       1987

Prop. 1986/87: Bilaga 1.1

150

Verkstadsindustri Basindustri Övrig industri

Totalt

19,4	18,7	25,8	27,1	27,3	27,5
13,3	25,0	35,7	41,5	33,5	28,8
28,6	32,3	35,9	35.9	35,9	38,1

22,1        25,3       31,5       33,2       31,7       31,9       32,0

Anm.: Bruttoöverskotlsandelen är driftsöverskott brutto som andel av förädlingsvärdet. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

4: 2. Trots alt lönekostnaderna steg med ca 5 1/2% per producerad enhet begränsades prisökningen på industrivaror lill ca 3%, se tabell 4:3. Till följd av att priserna på insatsvaror ökade med i genomsnitt bara ca 1 1/2% steg nämligen de sammanlagda röriiga kostnaderna med bara 2 1/2%. Orsaken till den långsamma prisökningen pä insatsvaror är främst de under 1986 fallande oljepriserna. Utvecklingen innebar all marginalen mellan kostnader och priser vidgades något.

Lönsamheten förbättrades inom verkstadsindustri och övrig industri 1986. Förbättringen är i stort sett hänförbar till den nämnda dämpningen i kostnadsstegringarna för insatsvaror. Inom basindustrin försvagades lönsamheten till följd av den dämpade prisutvecklingen för basindustrins produkter, vilket speglar del pressade lägel på utlandsmarknaderna 1986. Basindustrin gynnades av både den dämpade prisutvecklingen på insatsvaror och av att produktivitelsökningarna var större i basindustrin än i industrin som helhet.

Under 1987 väntas en förbättring i del utländska konjunkturiägel för särskilt skogsindustrin samt en fortsatt dämpning i lönekostnadernas ökningstakt, som mer än kompenserar oljeprisernas höjande effekt på insals-varurkoslnaderna. Sammantaget implicerar denna utveckling en lika stor

Tabell 4:3 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i industrin exkl. varv och petroleumraffinaderier

Procentuell förändring

1981     1982     1983     1984     1985     1986    1987

Insatskostnad Lönekostnad'

Lönekostnad per timme

Produktivitet Summa röriig kostnad Produktpris Marginal

5,7

1,6

2,3

9,3     11,5     10,6      8,6

10,0	4,3	0,8	5,1	7,6	5,5	2,5
10,5	7,2	8,4	9,9	10,3	7,2	5,5
0,5	2,8	7,6	4,5	2.6	1,6	2,9
9,6	9,4	7,7	7,8	6,2	2,5	2,4
8,8	10.6	10,3	8,4	5.6	2,9	2.5
-0,7	l.l	2,4	0,6	-0,6	0,4	0,1

' Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuan-

knutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion

per timme.

- Med avdrag för subventioner.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

34

ökning i produktpriser och rörliga kostnader per producerad enhet, vilket innebär oförändrad lönsamhet 1986-1987.

Tabell 4:4 innehåller olika lönsamhetsmätl för industrin baserade på finansslalistiken t. o. m. 1985 och framskrivna till 1986 och 1987 i enlighet med preliminär finansstatistik för 1986 samt prognoserna i de övriga tabellerna. Enligt beräkningarna har lönsamheten 1986-1987 minskat jämfört med rekordnivån 1983, medan den överstiger nivån vid början av 1980-lalel. Den innehåller ett mindre inslag av värdeslegringsvinsler på tillgångarna vid den nu lägre inflationslakten resp. ett större inslag av vinster på finansiella placeringar. Det senare speglar den ökande andelen finansiellt kapital, som har vuxit på grund av den långsamma nedgången i räntorna och finansiell avkastning jämfört med avkastningen på materiellt kapital. Försvagningen av den relativa avkastningen på materiellt kapital implicerar en dämpande effekt på investeringsaktiviteten, medan förelagens goda likviditet 1987 bereder goda interna finansieringsmöjligheter för investeringar i fast kapital.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 4:4 Resultat och räntabilitet m. m. för industrin

1981

1982

1983

1984

1985

1986

1987

Resultat, miljarder kr. Rörelseresultat exkl. värdeslegringsvinsler

13,6

18,5

39,9

46,5

45,0

44,2

46,1

Resultat efter kalkylmässig avskrivning	- 5,4	- 2,8	14,3	21,8	19,1	17,1	19,5
Finansiellt netto därav: intäkter kostnader	- 8,0 12,4 20,4	- 8,8 15,6 24,4	-5,1 16,5 21,6	-1,5 20,1 21,6	3,8 25,3 21,5	5,2 26,1 20,9	5,2 26,0 20,7
Resultat efter finansnetto	-13,4	-11,6	9,2	20,3	22,9	22,3	24,8
Resultat    inkl.    värdestegringsvinster'	13,5	27,4	41,4	35,5	36,7	39,4	39,9
Avkastning, procent på materiellt kapital" på finansiellt kapital	7,2 6,0	11,2 6,5	13,5 5,9	10,2 5,9	8,6 6,7	8,4 6,2	8,0 6,2
Räntabilitet, procent på totalt kapital på eget kapital "Real" räntabilitet på eget kapital'	6,7 5,3 -  3,7	9,2 9,4 - 0,5	10,0 12,3 2,8	8,1 9,6 1,4	7,6 9,2 3,2	7,3 9,1 6,1	6,8 8,4 4,2
Minnesposler, procent Andel finansiellt kapital Soliditet Genomsnittlig skuldränta Riskfri ränta	41,1 50,4 8,1 13,4	42,5 51,5 8,9 13,7	44,8 53,4 7,4 12,2	48,1 52,8 6,5 12,6	49,4 52,4 5,9 12,1	50,8 52,6 5,3 10,3	51,3 53,0 5,3 11,2

' Resultat efter finansnetto plus värdestegringsvinster pä lager och fast kapital.

" Resultat efter avskrivning plus värdestegringsvinster i procent av lager- och fasta kapitalets återanskaff-

ningsvärde.

' Räntabiliteten deflaterad med KPI:s förändring dec.-dec.

" Genomsnittlig ränta på långa statsobligationer, åren 1981-1986 resp. första kvartalet 1987.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 35

5 Arbetsmarknaden Prop. 1986/87:150

c 1   c        1  ■■«   • Bilaga 1.1

5.1 Sysselsättning

Utvecklingen 1986 och 1987

Under 1986 växte sysselsättningen i en långsammare takt än under de tvä föregående åren. Mellan 1985 och 1986 ökade antalet sysselsatta med knappt 30000 personer, medan antalet sysselsatta mellan 1984 och 1985 ökade med närmare 50000 personer. Sysselsättningsökningen under 1986 inträffade enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) i början av året. Mellan andra och Ijärde kvartalet låg sysselsättningen säsongrensal på en i stort sett oförändrad nivå. Osäkerheten i de kvanalsvisa uppgifterna från AKU är dock betydande, varför denna profil över året är långt ifrån säkerställd.

I januari 1987 genomfördes en metodförändring i AKU, vilken bl.a. innebär en mer noggrann mätning av sysselsättningen. Antalet sysselsatta uppskattas nu vara 0,7% fier än enligt den tidigare mätmetoden.

Säsongrensat ökade sysselsättningen med 15 000 personer mellan fjärde kvartalet 1986 och första kvartalet 1987, bortsett frän den ökning som följer av omläggningen av AKU. Prognosen för resten av året innebär, alt sysselsättningen fortsätter stiga. Sysselsättningsökningen mellan årsgenomsnitten uppskattas lill 25-30000 personer, se tabell 5: 1. Antalet arbetade timmar beräknas öka med 0,8 %, och medelarbelsliden förväntas öka i ungefär samma omfattning som 1986, eller med 0,2%. Antalet löntagar-timmar, vilket har betydelse för hushållens löneinkomster, beräknas öka med 1,0%. Det är något snabbare än ökningstakten i det totala antalet arbetade timmar, vilket beror på all andelen löntagare i sysselsättningen i likhet med tidigare år förväntas stiga, medan andelen företagare minskar.

Tabell 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)

	Nivå 1986	Föränd	ring från	föregående år
		1983	1984	1985	1986	1987
Sysselsättning:
Jord- och skogsbruk	179	- 4	-10	- 7	-10	-10--5
Industri	1030	- 4	13	19	11	0-5
Byggnadsverksamhet	258	-10	- 7	-  1	1	0-5
Privata tjänster	1476	15	15	13	29	15-20
Kommunal verksamhet	1 121	19	33	23	0	5-10
Statlig verksamhet	205	- 6	- 4	0	- 4	- 5-0
Totalt'	4272	11	41	47	29	25-30
Arbetskraften	4 388	24	27	35	21	20-25
Arbetslöshet	116	14	-15	-12	- 8
% av arbetskraften	2,7	3,5	3.1	2,8	2,7
Arbetslöshet, rev.
AKU-nivå	98					-10-0
% av arbetskraften	2,2					2,0-2,2
Sysselsatta  i   arbetsrnarl.
nadspolitiska åtgärder-	69	14	34	-24	-16	-5

' Inkl. sysselsatta där uppgift om sektortillhörighet saknas

- Beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

36

Jämförelse med tidigare perioder

Mätt i antal personer har sysselsätlningstillväxten varit långsammare under 1980-lalet än under 1970-lalel. Om sysselsättningen istället mäts med antalet arbetade timmar, så hai éinellertid förhållandet varit det motsatta. De tre senaste årens sysselsättningstillväxt i timmar har varit påtagligt starkare än under konjunkluppgångarna på 1970- talet. Bakom denna skillnad mellan sysselsättning i personer och limmar ligger, att medelarbelsliden, som sjönk under hela 1970-lalel, har stigit sedan 1981.

En förutsättning för de senaste årens sysselsättningsexpansion har varit en högre tillväxttakt i ekonomin. Som framgår av tabell 5:2, återspeglar skillnader i sysselsättningsutveckling mellan olika tidsperioder tydligt skillnader i BNP:s reala tillväxt. I jämförelse med under högkonjunkturerna pä 1970-talet har emellertid den senaste treårsperiodens sysselsättnings-tillväxt, räknad i limmar, varit kraftig i förhållande till BNP:s tillväxt. BNP-produktivitelen (BNP per arbetad timme) har utvecklats svagare nu än under 1970-lalet.

Eftersom produktivitetsförändringen inom den offentliga sektorn defini-lionsmässigt sätts till noll, bestäms BNP-produktivitetens utveckling främst av produktivitetsförändringen inom näringslivet. De tre senaste åren har näringslivet haft en påtagligt lägre produktivitetsökning än under de expansiva perioderna på 1970-talel. Delta förklarar att sysselsättningen i relation till BNP:s tillväxt ökat relativt kraftigt under de senaste åren. En viktig faktor bakom näringslivets långsammare produktivitetsutveckling är, alt tjänstesektorerna inom näringslivet, som har en lägre produktivitetstillväxt än de varuproducerande, har varit särskilt expansiva under de senaste åren. Även inom industrin har dock produktivitetsutvecklingen varit osedvanligt svag de senaste åren.

Under de perioder på 1970-lalel sysselsättningen växte snabbt, var del framför allt den offentliga sektorn, som expanderade. Under senare år har emellertid industri och privata tjänster svarat för huvuddelen av sysselsättningsökningen.  Även uttryckt  i antal arbetade timmar kontrasterar de

Prop. 1986/87: 150 Bilaga l.l

Tabell 5: 2 Produktion och sysselsättning

Genomsnittlig årlig procentuell förändring

1972-75    1975-78    1978-80    1980-83    1983-86

Hela ekonomin BNP Arbetade timmar BNP-produktivitet	3,3 0,2 3,0	0,4 -0,9 1,3	2.7 0,5 2,2	1,0 0,4 0,6	2.5 0,9 1,6
Antal sysselsatta Arbetstid/sysselsatt	1.4 -1,2	0,3 -1,2	1.3 -0,8	0,1 0,3	0,8 0,1
Näringslivet Produktion Arbetade timmar Produktivitet	3,2 -0,6 3,9	-0,6 -2,1 1,5	3,0 -0,5 3,5	0,9 -0,2 1,1	2,9 0,8 2,1
Antal sysselsatta Arbetstid/sysselsatt	0.4 -1,0	-1,3 -0,8	0.1 -0,6	-0,6 0,4	0,7 0.1

Källa: Statistiska centralbyrån.

37

senaste årens sysselsättningsutveckling mot 1970-lalels. Under hela peri-     Prop. 1986/87: 150 oden mellan 1970 och 1982 minskade limvolymen i näringslivet varje år.     Bilaga 1.1 Den har nu ökat fyra år i rad.

Sysselsättning per bransch

Industriproduktionen utvecklades relativt svagt 1985 och 1986. Trots delta fortsatte enligt AKU antalet sysselsatta inom industrin atl öka både 1985 och 1986 med 19000 resp. 11 000 personer. Räknat i limmar visar AKU en mer påtaglig uppbromsning. Det var särskilt en svag utveckling inom verkstadsindustrin, där antalet sysselsatta förblev i stort sett oförändrat, som bidrog till den lägre sysselsättningsökningen inom industrin 1986. Annars har verkstadsindustrin varit mer expansiv än industrin i övrigt under de senaste tre åren.

Ett påtagligt problem för industriföretagen vid de senaste årens produktionsuppgång har varit bristen på utbildad arbetskraft, särskilt pä tekniska tjänstemän. Under andra kvartalet 1985, då problemet var som störst, uppgav 40% av industriföretagen i konjunkturinstitutets konjunkturbaromeler brist på tekniska tjänstemän. Under 1986 sjönk denna andel markant och var i senaste mätningen i februari 1987 22%. Bristlalel ligger trots nedgången på samma nivå som under högkonjunkturerna på 1960-lalel. Bristen på yrkesarbetare har stigit under de senaste åren, men inte varit lika uttalad som under tidigare konjunkturuppgångar. Den är nu mer påtaglig än bristen på tekniska tjänstemän. I den senaste mätningen uppgav 32 % av industriföretagen brist på yrkesarbetare.

År 1987 förväntas industriproduktionen växa snabbare än 1986. Med hänsyn till att bristen på arbetskraft har minskal något, och fill att produktiviteten inom industrin utvecklades svagt förra året, kan troligen en snabbare produktionsökning komma till stånd, utan att detta ger upphov till en sysselsättningsökning av samma omfattning som förra året. Detta stämmer också enligt konjunkturinstitutets barometer med företagens bedömningar av del framtida sysselsättningsläget. Prognosen för 1987 är en ökning av antalet sysselsatta inom industrin med 0-5 000 personer jämfört med 1986.

De senaste två åren har byggnadsverksamheten expanderat. Sysselsättningen inom byggnadssektorn, som reducerades med 27000 personer de tre första åren på 1980-talet, har hållils på en oförändrad nivå tvä år i rad. Byggarbetsmarknaden präglas av regionala och yrkesmässiga obalanser till följd av att expansionen varit koncentrerad till storstadsområdena och till reparationer och ombyggnad. En viss minskning av dessa obalanser har dock kunnat noteras det senaste året. År 1987 väntas sysselsättningen inom byggnadssektorn fortsätta att utvecklas positivt, prognosen är en sysselsättningsökning mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987 på 0-5000 personer.

Den sysselsättningsmässigt mest expansiva delen av ekonomin under de
senaste åren har varit den privata tjänstesektorn. Mellan 1984 och 1986
ökade sektorns sysselsättning med över 40000 personer, medan hela eko
nomin ökade sysselsättningen med 76000 personer under samma period.
Sektorns sysselsättning tenderar att öka särskilt kraftigt vid en konjunktur- 38

uppgång i näringslivet, dock senare än de varuproducerande sektorernas sysselsättning. Sysselsäitningsuppgången under de senaste åren framstår i jämförelse med tidigare konjunkturföriopp som myckel kraftig, i synnerhet som medelarbetstiden samtidigt har stigit.

Av den privata tjänstesektorns olika delbranscher har de branscher expanderat, som i huvudsak är inriktade mot förelagen, t.ex. maskinul-hyrningoch uppdragsverksamhet. De hushållsinriklade branscherna, t.ex. personliga tjänster och varuhandel, har haft en svagare utveckling. Detta mönster gällde även mellan 1984 och 1986, då sysselsättningen inom uppdragsverksamhet och försäkringsverksamhet ökade med 17000 personer. Den relativt sett kraftigaste sysselsättningsökningen mellan dessa år uppnåddes emellertid inom hotell- och restaurangnäringen, som är inriktad mot både företag och hushåll. Vidare ökade sysselsättningen inom handeln med nära 10000 personer.

Även 1987 förväntas bli elt sysselsättningsmässigt expansivt år för den privata tjänstesektorn. Prognosen är dock, att förändringen mellan 1986 och 1987 inte blir lika stor som mellan 1985 och 1986, utan stannar vid 15-20000 personer.

Antalet sysselsatta inom kommunal verksamhet ökade under 1970-talet med i genomsnitt drygt 40000 personer per år. Kommunerna svarade för mer än hela sysselsättningsökningen, eftersom antalet sysselsatta i näringslivet samtidigt minskade med 10000 personer per år. En stor del av det ökade antalet kommunalt sysselsatta under 1970-lalet var deltidsanställda. Under 1980-talet har kommunernas sysselsättningsexpansion halverats räknat i antal sysselsatta. I timmar är dock inle uppbromsningen lika markant eftersom medelarbelsliden för kommunalt anställda har stigit sedan 1982.

De senaste årens svagare utveckling blev särskilt markant under 1986, då antalet anställda i kommunal verksamhet enligt AKU inle förändrades alls jämfört med under 1985. En bidragande orsak till den svaga sysselsättningsutvecklingen sedan 1984 har varit neddragningen av antalet platser i

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 5:3 Produktion, produktivitet och sysselsättning

Årlig procentuell förändring

	Produktion			ProdL	iktiviiet		Sysselsättning (timmar)
	1985	1986	1987	1985	1986	1987	1985	1986	1987
Jord- och skogsbruk Industri' Byggnadsverksamhet Privata tjänster	-3,9 2,3 0,5 1,9	-1,6 0,4 1,7 2,7	0,5 2,9 1,5 2,3	1.2 3,1 1.9 0,3	4,9 1,5 1,5 1,5	2,6 2.9 0,5 1,2	-5,0 -0,8 -1,4 1,6	-6,2 -1,1 0,2 1,2	-2,1 0 0,3 0,9
Summa näringslivet	2,8	1,0	2,3	1,4	0,5	1,6	1,4	0,5	0,7
Offentliga tjänster	0,7	1,0	1,2	0,3	0,5	0,1	1,0	0,5	1,0
Totalt	2,3	1,0	1,5	1,0	0,5	0,8	1,3	0,5	0,8

' SNI2 + 3.

 Inklusive produktionsrestpost resp. sysselsättningsdiskrepans.

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

39

beredskapsarbeten, som i huvudsak är kommunala, och antalet kommuna-    Prop. 1986/87: 150
la ungdomslagsplalser. Bilaga 1.1

1987 vänlas antalet kommunalt sysselsatta öka med 5-10000 personer. Även antalet arbetade limmar, som förra året drogs ned av en arbetsmarknadskonflikt, förväntas öka snabbare än 1986. Medelarbetstiden beräknas inte öka lika mycket som i fjol.

5.2 Utbudet av arbetskraft

Mellan 1985 och 1986 ökade antalet personer i arbetskraften i åldrarna 16-64 år med drygt 20000. Befolkningen i dessa åldrar förblev i slort sett oförändrad, varför hela ökningen i arbelskraflsutbudet förklaras av ett ökat arbetskraftsdeltagande. Andelen av befolkningen i åldrarna 16-64 år som ingår i arbetskraften ökade från 82,6% 1985 till 83,0% 1986.

Mer än hälften av förändringen i arbetskraftdellagadel kan tillskrivas de förskjutningar i befolkningens åldersmässiga sammansättning, som följer av all årskullarna minskar i såväl de äldsta som de yngsta åldersgrupperna, där arbetskraftsdeltagandet är lågt. I de yngre åldrarna beror minskningen på alt den s. k. ungdomspuckeln, dvs. de stora årskullarna födda i mitten av 1960-talet, nu kommer in i åldrar över 20 år. Den åldersmässiga sammansättningen av befolkningen i åldrarna 16- 64 år kommer att ha en positiv effekt på arbetskraftsutbudet även 1987, men inle i samma omfattning som under 1985 och 1986. I gengäld väntas befolkningen öka, varför den sammantagna effekten på arbetskraftsutbudel blir ungefär densamma som 1986, ca 13000 personer, se tabell 5:4.

Ungdomarnas arbetskraftsdeltagande minskade under början av 1980-ta-let bl. a. som en följd av, alt en allt större andel av ungdomarna går i gymnasieskolan. Efter en ökning 1984 och 1985, sannolikt som en följd av införandet av ungdomslag, fortsatte nedgången 1986, speciellt för de unga flickorna. Prognosen för 1987 är, att andelen av ungdomarna, som ingår i arbetskraften, fortsätter att sjunka dock i en något långsammare takt än 1986.

De vuxna kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat stadigt under en lång tid. Till stor del är det en konsekvens av, alt yngre generationer av kvinnor

Tabell 5:4 Förändring i arbetskraften

Tusental personer i åldrarna 16—64 år

1981      1982     1983      1984     1985      1986 1987

33	17	24	27	35	21
17	14	16	15	-1	-2
-5	-3	-2	3	13	13
21	6	10	9	23	9

Arbetskraftens förändring 33 17 24 27 35 21        20-25

därav:

- effekt av förändring i befolkningens storlek

- effekt av förskjutningar i befolkningens fördelning på åldersgrupper med olika arbetskraftsdeltagande

- effekt av förändring i det åldersgruppsrelaterade arbetskraftsdeltagandet 21 6 10 9 23 9 7-12

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

har haft ett högre arbetskraftsdeltagande än äldre. Ökningstakten i kvin- Prop. 1986/87: 150 nornas arbetskraftstal har dock avtagit på senare år. I prognosen för 1987 Bilaga 1.1 beräknas kvinnornas arbetskraftsdeltagande öka i ungefär samma omfattning som mellan 1985 och 1986. De vuxna männens arbetskraftstal, som allmänt uppvisar små variationer, minskade något under de första åren på 1980-lalel. Speciellt gällde detta äldre män bl. a. lill följd av en ökad förtidspensionering. De senaste årens relativt goda sysselsättningsutveckling har dock inneburit, atl männens arbetskraftsdeltagande upphört all minska. I arbelskraflsprognosen för 1987 förutsätts männens arbetskraftstal vara i stort sett oförändrade jämfört med 1986.

Sammantaget beräknas befolkningsförändringar och ökat arbetskraftsdeltagande öka arbelskraflsutbudet med 20-25 000 personer 1987,

5.3 Arbetslöshet

Omläggningen av AKU i januari 1987 medför att den redovisade arbetslösheten är mindre än enligt tidigare mätmetoder. Omläggningen innebår bl. a., att mer stringenta frågor ställs lill intervjupersoner, som saknar och aktivt söker arbete, om huruvida de också kan och vill arbeta under mätveckan, vilket är ett krav för atl räknas som arbetslös. Vidare ställs nu krav pä någon sökaktivitet från intervjupersonen under den senaste månaden mot tidigare under de senaste två månaderna. Dessa metodförändringar medför, atl arbetslösheten 1986, som enligt AKU uppgick fill 2,7% eller 116000 personer, med den nya mätmetoden skulle ha uppgått till 2,2% eller 98 000 personer.

Enligt AKU minskade antalet arbetslösa med 12000 personer första kvartalet 1987 jämfört med motsvarande period 1986 och bortsett från den nedgång, som följer av de ändrade mätmetoderna. AKU:s siffror för första kvartalet innebär också en nedgång i förhållande till sista kvartalet 1986 med 7000 personer i säsongrensade tal, vilket skulle tyda på alt den utplåning av arbetslösheten, som var märkbar under andra halvåret 1986, har förbytls i fortsatt nedgång. Jämförelser mellan 1986 och 1987 försväras dock av, all uppskattningen, av vilka effekter omläggningen av mätmetod har, på den arbetslöshet som registreras i AKU, är förenad med betydande osäkerhet. Bilden är inte heller entydig. AMS statistik över antalet kvarstående sökande vid arbetsförmedlingarna tyder inte på en lika stor nedgång i början av året.

Under de senaste två åren har arbetslösheten minskal samtidigt som de arbelsmarknadspoliliska insatserna har reducerats. År 1986 var i genomsnitt 53000 personer sysselsatta i beredskapsarbeten och ungdomslag eller med rekryteringsstöd, vilket kan jämföras med 93 000 personer 1984. Utbildningsinsatserna i form av arbetsmarknadsutbildning (AMU) reducerades dock inle mellan 1985 och 1986. Volymen åtgärder för arbetshandikappade fortsatte att öka.

Prognosen för 1987 innebär ett i stort sett oförändrat arbetsmarknadslä
ge jämfört med 1986. Sysselsättningsökningen vänlas bli av ungefär samma
omfattning som tillväxten i arbetskraften, varför arbetslösheten beräknas
bli i stort sett oförändrad. Som andel av arbetskraften skulle därmed 41

Diagram 5:1 Antal arbetslösa och antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder      Prop. 1986/87: 150
Tusental personer, 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden Rilaea 1   1

■ ANTAL ARBETSLÖSA ANTAL AliBETSLÖSA. HEV. AKU-NIVÅ ANTAL PERSONER I ARBETSUARKNADSPOLmSKA ÅTGÄRDER

1980  1981   1982  1983   1984   1985   1986

Afim.,- Med arbelsmarknadspoliliska åtgärder avses beredskapsarbete, ungdomslag

och rekryteringsstöd.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och arbetsmarknadsstyrelsen.

arbetslösheten uppgå till drygt 2% 1987. Prognosen förutsätter att omfattningen på de sysselsättningsskapande åtgärderna i arbetsmarknadspolitiken ligger kvar på sin nuvarande nivå.

Utvecklingen av antalet arbetslösa bestäms dels av hur många personer som blir arbetslösa, dels av hur lång tid de står kvar i arbetslöshet. Atl arbetslösheten under 1980-talel varit högre än under 1970-talet kan till stor del tillskrivas, all arbetslöshetsperioderna blivit längre. Den genomsnittliga längden på en avslutad arbetslöshetsperiod 1986 kan uppskattas till drygt 15 veckor. År 1980 var motsvarande tid ungefär 12 veckor, och under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var den 7-8 veckor.

De längre arbetslöshetsperioderna kommer också till uttryck i att antalet personer, som har varit arbetslösa en längre tid, nu är fler i absoluta tal och utgör en större andel av det totala antalet arbetslösa. År 1980 hade 15 000 personer eller 17% av de arbetslösa varit utan arbete i mer än sex månader. År 1985 hade motsvarande tal stigit lill 34000 personer eller 27%. Långfidsarbetslösheten steg i alla åldersgrupper men ökningen var särskilt markant för åldersgruppen 55-64 år. Långtidsarbetslösheten följer med en tidseftersläpning relativt nära den totala arbetslöshetens förändringar. Men därutöver har vissa grupper, speciellt yngre med dålig utbildningsbakgrund och äldre som mist sitt arbete, fått svårare att finna elt arbete.

Under senare tid har långtidsarbetslösheten reducerats väsentligt. Mel-

42

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 5: 5 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper samt antal långtidsarbelslösa

	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1986 rev. AKU-nivå
Totalt	2,0	2,5	3,2	3,5	3,1	2,8	2,7	2,2
16-19 år	7.6	9.4	10,6	10,4	4,9	4,6	4,1	3,6
20-24 år	3,7	4,7	6,1	6,8	6,6	6,3	6,1	5,1
25-54 är	1,4	1,8	2,2	2,4	2,2	1,9	1,9	1,7
55-59 år	1,2	1,3	2,0	2,4	2,6	2,3	2,0	1,2
60-64 år	2,2	3,0	4,5	6,0	7,3	6,3	5,3	3,3
Antal  långtidsarbet!
lösa, tusental	15	20	30	38	38	34	26

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

lan 1985 och 1986 minskade antalet långtidsarbetslösa från 34000 till 26000. Nedgången omfattade de flesta åldersgrupper, men var särskilt markant för de äldsta, vilket skall bedömas mot bakgrund av alt antalet äldre, som förtidspensionerades av arbelsmarknadsskäl, ökade kraftigt. I början av 1987 var 21 000 personer långtidsarbetslösa. På grund av omläggningen av AKU är denna siffra dock inte jämförbar med tidigare års. I kompletteringspropositionen föresläs åtgärder för att ytterligare minska antalet långtidsarbelslösa.

Även arbetslösheten bland ungdomar i åldern 16—19 år har minskal markant de senaste åren från över 10% 1982-1983 fill ca 4% 1986. Däremot ligger arbetslösheten för ungdomar i åldern 20—24 år kvar på en högre nivå än den totala arbetslösheten, ca 6% 1986. Arbetslösheten i denna åldersgrupp ligger regelmässigt högre än den totala arbetslösheten, eftersom introduktionen på arbetsmarknaden ofta innebär perioder med arbetslöshet. Tidigare har arbetslösheten bland ungdomar tenderat atl sjunka särskilt kraftigt vid en allmän nedgång av arbetslösheten. Så har dock inte varit fallet de senaste åren. En bidragande orsak till delta är det kraftiga inflödet av ungdomar på arbetsmarknaden, vilket ökat konkurrensen om nybörjarjobb. I kompletleringsproposilionen föreslås även åtgärder för att reducera ungdomsarbetslösheten.

43

6 Löner och priser

6.1  Löner

Den högre löneökningstakten i Sverige jämfört med i våra konkurrentländer på väridsmarknaden är sedan flera år fillbaka elt av de centrala samhällsekonomiska problemen. 1 OECD-länderna har löneökningstakten under första hälften av 1980-talet halverats från ca 10% per år till ca 5% per år. Den betydande nedgång av världsinflalionen, som de sjunkande internationella räntorna och det lägre oljepriset förde med sig 1986, återspeglas i en fortsatt dämpning av löneökningstakten. Timlöneökningen i industrin för OECD-området var ca 4,5% 1986. För 1987 väntas löneökningstakten inom OECD-området sjunka till ca 4%. I vikliga konkurrentländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Förenta Staterna beräknas timlöneökningarna i industrin 1987 bli drygt 4% resp. knappt 3%. 1 Japan bedöms timlöneökningarna i industrin bli myckel låga 1987, omkring 1 %.

I den svenska industrin har löneökningstaklen under 1980-talet legat i intervallet 7-10% per år, se tabell 6: 1. I diagram 6: 1 jämförs timlöneökningen i svensk industri med timlöneulvecklingen i industrin i OECD-området (Med OECD-området avses här de s. k. korgländerna exkl. Spanien och Schweiz. Dessa två länder är exkluderade på grund av brist på statistik). Löneutvecklingen anges i nationella valutor och har vägts samman med s. k. konkurrensvikter, som avspeglar resp. lands betydelse som konkurrent lill Sverige på väridsmarknaden.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Diagram 6:1 Timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

1980

1981        1982       1983       1984

1985

1986

1987

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varie lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, OECD samt finansdepartementet.

44

Enligt statistik för SAF/LO-området ökade timförtjänslen för SAF/LO- Prop. 1986/87: 150 kollektivet med 7,4% mellan andra kvartalen 1985 och 1986. Lönestalisfik Bilaga 1.1 för privattjänstemän visar en genomsnittlig ökning med 6,6% mellan augusti 1985 och augusti 1986. Löneglidningen i hela näringslivet under 1986 uppgick preliminärt lill ca 3%. Till följd av eftersläpande effekter från tidigare avtal ökade timlönerna i den offentliga sektorn med hela 9,3% mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986.

Omräknat lill årsgenomsnitt innebär ovanstående en limlöneulveckling för näringslivet på 7,6% och för samtliga löntagare på 8,2% 1986. Lönesummestatistiken i nationalräkenskaperna tyder på en högre löneökning, (8,7%) än förtjänslslalisliken (8,2%). Omräkningen av lönesumman lill genomsnittlig timlön har baserats på nationalräkenskapernas beräkning av antalet av löntagare arbetade timmar (dagkorrigerat, viktat med lönesum-mevikler). Lönestatistiken i nationalräkenskaperna baseras på kontrolluppgifter från arbetsgivarna, under det atl förtjänslslalisliken baseras på urvalsundersökningar. Till viss del torde skillnaden mellan de båda beräkningarna bero pä, att förtjänslslalisliken inle omfattar alla löntagare och inte heller alla typer av ersättningar. Vidare kan noteras, att den genomsnittliga timförtjänslen påverkas av faktorer, som inle direkt är hänförliga lill lönesättningen, l.ex. förändring i överlidsutlag och skiftgäng saml strukturella förskjutningar i arbetskraften mellan branscher och arbetsuppgifter med olika lönenivåer.

För 1987 bedöms de avtalade lönehöjningarna inom näringslivet bli något lägre än vad som anges i löneavtalen. Orsaken är alt de centrala ramöverenskommelser för 1986 och 1987, som slöts på LO- och PTK-om-rådena, bland annat innefattar vissa avräkningsklausuler. Om löneglidningen 1986 på de olika privata avtalsområdena överskred vissa nivåer skulle hälften av denna s. k. överlöneglidning avräknas från de avtalade löneökningarna 1987. På PTK-områdel, där avräkning enligt avtal skall ske

Tabell 6:1    Timlöneutveckling för samtliga löntagare och utvecklingen av arbetskraftskostnader för industriarbetare

Årlig procentuell förändring

	Samtliga	löntagare		Industriarbetare
	Avtal	Löneglid-	Summa	Avtal	Löneglid-	Timför-	Sociala	Timkost-
		ning			ning	tjänst	kostnader	nad
1980	7,4	1,9	9,3	6,1	3,2	9,3	0.8	10,2
1981	6,2	2,5	8,7	5,9	4,2	10,1	0,5	10.7
1982	4.6	1.5	6,1	4,1	3,5	7,6	0,2	7,8
1983	4,7	1,4	6,1	3,8	2,9	6,7	2,4	9,3
1984	5,7	2,4	8,1	6,2	4,1	10,3	-0,1	10,2
1985	4,2	2,4	6,6	3,8	3,7	7,5	0,3	7,8
1986	6,2	2,5	8,7	3,9	3,5	7,4	0,0	7,4
1987			5,3			5,0	0,4	5,4

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare
grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe
lopp, som ej ingår i SCB:s statistik.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 45

centralt, har beslut om avräkning fallats i skiljenämnd. För LO-området gäller att avräkning skall ske förbunds- eller företagsvis.

Enligt fillgänglig statisfik har löneglidningen minskat något 1985 och 1986 för industriarbetare, men inte för hela löntagarkollektivet. Minskningen 1986 för industriarbetarna har heller inte varit så kraftig som förutsattes i löneavtalen. Vissa delar av den svenska arbetsmarknaden, som är skyddade frän internationell konkurrens, har haft en högre löneglidning än industrin. För 1987 förutses en fortsall dämpning av löneglidningen i industrin och en måttlig löneglidning i resten av ekonomin. Det prisstopp, som gäller från slutet av januari 1987 (se avsnitt 6.2), torde verka dämpande på löneglidningen, då det begränsar förelagens möjligheter att föra kostnader för löneökningar vidare till konsumenlledel.

De totala löneökningarna inom näringslivet beräknas mot denna bakgrund uppgå till ca 5% 1987. Löneökningarna inom det offentliga avtalsområdet beräknas till ca 6 %. Sammantaget innebär detta en timlöneökning pä 5,3 % för hela ekonomin. Genomförda höjningar av arbetsgivaravgifterna medför, alt timlönekostnaden i näringslivet beräknas öka med 5,4% 1987.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga I. I

6.2 Priser

Prisökningslakten i Sverige har under större delen av 1980-lalel överstigit omvärldens, se diagram 6:2. I diagrammet jämförs prisutvecklingen i

Diagram 6:2 Konsumentprisindex

12-månaders förändringstal. Utfall tom mars 1987, Sverige, respektive februari 1987, OECD.

I I Ml r T T T m 11 T ri I I Ml I ] I I 1 ITI T U I I | n I I I 1 I [ I II | n [ I I 1 I III T) T Ml I I II II I | n I I 1 ITM I I I I I

1980       1981       1982       1983       1984       1985       1986

Anm.: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt vae lands betydelse som

konkurrent till Sverige på väridsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

46

Sverige med prisutvecklingen i hela OECD-området och i 14 s. k. korglän- Prop. 1986/87: 150 der, de länder exkl. Spanien som ingår i den svenska valutakorgen. Län- Bilaga 1.1 derna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Prisutvecklingen för OECD totalt är ett vägt genomsnitt, där den privata konsumtionen i resp. land använts som vikt. Genomsnittet dras upp av den mycket höga inflationstakten i vissa sydeuropeiska länder. Siffrorna för Sverige har utjämnats med tremånaders glidande medelvärden. Detta innebär att den sista observationen för Sverige avser genomsnittet för januari, februari och mars i år.

Under loppet av 1986 steg konsumentpriserna i hela OECD-området resp. i de 14 korgländerna med 2,8% resp. 1,8%. Konsumentprisökningen för OECD totalt beräknas stiga till drygt 3% 1987. I Förenta staterna och i Förbundsrepubliken Tyskland antas konsumentpriserna under 1987 öka med drygt 3% resp. knappt 1 %. I Japan bedöms konsumentpriserna vara oförändrade under 1987. Prisökningen i Sverige mellan december 1986 och mars 1987 var 1,5%. Fr.o.m. slutet av januari 1987 gäller allmänt prisstopp. Undantagna från prisstoppet är bl. a. kommunala taxor i sådan verksamhet, som kommunerna enligt lag eller förordning är skyldiga atl ombesörja, samt vissa färskvaror. Sedan den 17 mars 1987 kan dessutom dispens ges för prishöjningar, som är motiverade av stigande importpriser eller förändrade valutakurser.

Bedömningen av prisutvecklingen 1987 utgår från prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader m. m. och innefattar kalkyler av, hur dessa faktorer kan vänlas påverka prisutvecklingen. Priset på råolja förutsätts ligga på 18 dollar per fat, jämfört med 15 dollar per fat enligt den preliminära nationalbudgelen. Växelkursen mot dollarn har antagits ligga kvar resten av året på nivån i millen av april, 6,32 kr. Delta innebär en sänkning av dollarkursen räknat som årsgenomsnitt från 7,12 kr. 1986 lill 6,37 kr. 1987. I den preliminära nationalbudgelens kalkyler antogs växelkursen mot dollarn vara 6,97 kr. i genomsnitt 1987. Denna dollarförsvagning dämpar den prishöjande effekt, som följer av höjda oljepriser. Prognosen förutsälter vidare oförändrad räntenivå under resten av 1987. Effekter av beslutade ändringar av indirekta skatter och subventioner har beaktats.

Ett antal faktorer bör ha en dämpande effekt på prisutvecklingen 1987. Även om den internationella prisutvecklingen inte längre bidrar till alt sänka den inhemska inflationstakten, beräknas de internationella priserna få en mycket begränsad uppdrivande effekt på konsumentprisindex (KPI) under 1987. Vidare torde det finnas återhållande efterslåpningseffekter av den lägre inflationstakt som nåddes under 1986. Löneökningarna blir, enligt de träffade löneavtalen, väsentligt lägre 1987 än 1986, vilket bör få återverkningar i form av lägre prisökningar.

Prisstoppet torde också ha en dämpande effekt på inflationen både direkt, genom atl planerade prishöjningar uteblir under den lid prisstoppet gäller, och indirekt, genom alt löneökningarna dämpas. Det senare sker dels genom att omförhandlingar av löneavtalen inte kom lill stånd, dels genom all löneglidningen hälls tillbaka. I kalkylerna har förutsatts att prisstoppet efterhand ersätts med någon form av prisövervakning.

De internationella prisernas genomslag på KPl uppskattas lill 0,7 pro- 47

centenheter 1987, se tabell 6: 2. Detta är något mer än vad som antogs i den preliminära nationalbudgelen, vilket beror på högre oljepriser och importpriser. Oljepriset beräknas stiga med ca 7% mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987. Priserna på andra importvaror, som påverkar KPI, beräknas öka med ca 2%.

Prisökningarna på livsmedel har under de senaste åren varit större än höjningen av den totala prisnivån. Under loppet av 1986 steg livsmedelspriserna med 6,1 % jämfört med 3,3 % för den totala privata konsumtionen. Konsumentprisökningen beräknad enligt långtidsindex, där hänsyn las lill bl. a. förändringar i den privata konsumtionens sammansättning under året, var 3,2% 1986. Det direkta genomslaget av ökade priser på jordbruksprodukter, lill följd av de överenskommelser som träffades i april, uppskattas till ca 0,4 procentenheter 1987. Därvid har inräknats de prishöjningar som uppskjutils från november 1986 lill juli 1987, effekter av det nya jordbruksavtalet och höjda mjölkpriser till följd av en föreslagen minskning av livsmedelssubventionerna. Handelsmarginalerna för jordbruksprodukter antas vara konstanta i örestal, dvs. något sjunkande i procent.

Bostadskostnadernas bidrag till prisutvecklingen 1987 bedöms uppgå till 0,7 procentenheter. Till grund för denna bedömning ligger väsentligt lägre hyreshöjningar 1987 än 1986. Egnahemskoslnaderna (exkl. värme och hushållsel), som minskade 1986, beräknas öka något 1987.

Indirekta skatter beräknas bidra till KPI-ökningen 1987 med 0,6 procentenheter. Den 1 januari 1987 höjdes fastighetsskatten samtidigt som skatten på garantibeloppet avskaffades. Vidare höjdes skatten på alkohol, eldningsolja och kolbränslen. Den I februari höjdes tobaksskatten. Dessutom har inräknats föreslagna höjningar av skatt på eldningsolja och bensin samt

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 6:2    Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987
Konsumentpriser under loppet
av året, långtidsindex
dec—dec	9,4	9,9	9,3	8,1	5,8	3,2	4,0
Därav hänförs till:
Internationella priser	4,1	4,5	2,5	2,1	0,4	-1,0	0,7
Jordbrukspriser	1,2	1,0	0,7	0,5	0,4	0,2	0,4
Bostadspriser	2,2	1,5	0,8	1,9	1,5	0,7	0,7
Indirekta skatter	-0,7	0,4	2,0	1,2	0,2	0,2	0,6
Diverse taxor	0,8	0,3	0,6	0,4	0,3	0,5	0,4
Trendavvikelse i priser
pä färskvaror	-0,3	-	0,1	-0,2	-	-	-
Övriga inhemska kostnader
och vinstmarginaler	2,1	2,2	2,6	2,2	3,0	2,6	1,2
Konsumentprisindex
årsgenomsnitt	12,1	8,6	8,9	8,0	7,4	4,2	3,7
Implicitprisindex för
privat konsumtion.
årsgenomsnitt	11,3	10,3	10,6	8,3	7,1	4,7	4,4

Anm.: Automatiska effekter av indirekta skatter har, till skillnad från i motsvarande tabell i den preliminära nationalbudgelen, fördelats på berörda komponenter.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 48

höjd bilaccis den 1 juli 1987. Statliga och kommunala taxor beräknas bidra   Prop. 1986/87: 150
till KPl-ökningen 1987 med 0,4 procentenheter. Bilaga 1.1

De lägre nominella löneökningarna och en förutsatt dämpning av vinstmarginalerna medför, atl bidraget till KPI-ökningen från övriga inhemska kostnader och vinstmarginaler väntas stanna vid 1,2 procentenheter.

Under loppet av 1987 beräknas konsumentpriserna enligt dessa beräkningar öka med 4%. Mellan 1986 och 1987 beräknas prisökningen stanna något under 4 %. Innebörden av detta är, alt den lägre prisökningstakt som nåddes 1986 lill följd av sänkta räntor och lägre oljepris i slort sett skulle kunna bibehållas 1987 genom lägre lönekostnadsökningar och pressade vinstmarginaler. Denna lägre inflationstakt förutsätter således att löneökningarna i näringslivet stannar vid beräknade 5,0% och all företagens prissättning inte leder lill ökade vinstmarginaler.

I detta sammanhang kan noteras att förelagen de senaste åren har höjt priserna mer på hemmamarknaden än på exportmarknaden. Det tyder på, all den starka inhemska efterfrågeutvecklingen har bidragit lill prisökningarna inom landet, se nedanstående tablå. En förutsättning för alt prisprognosen skall kunna infrias är all detta prissätlningsbeleende inle fortsätter 1987.

Hemmamarknadspris/exportpris för bearbetade varor

Procentuell förändring mellan årsgenomsnitten

1983 1984 1985 1986

Relativpris_________ -U______ 20______ 08______ 1,8

Anm.: Relativpris enligt producentprisindexsystemet. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken.

För att ytterligare klargöra vinstmarginalernas bidrag till prisutvecklingen 1986 och 1987 har en beräkning gjorts av prisutvecklingen pä försörjningsbalansens olika komponenter. Av denna beräkning framgår hur driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i näringslivet förändras 1986 och 1987. Beräknat på delta sätt har vinstmarginalförändringarnas bidrag lill prisökningen på privat konsumtion och andra delar av försörjningsbalansens användningssida uppskattats till ca 0,3 procentenheter 1986. För 1987 förutsätts vinstmarginalerna i näringslivet som helhet sjunka något. Bidraget lill prisutvecklingen har uppskattats lill ca -0,1 procentenhet 1987.

Prognosen för prisutvecklingen är också beroende av de antaganden, som gjorts vad avser oljepris, dollarkurs och räntenivå. En förändring av oljepriset med en dollar kan beräknas påverka KPI med drygt 0,1 procentenhet. En förändring av växelkursen mot dollarn med 25 öre beräknas påverka KPI med knappt 0,1 procentenhet. En förändring med 1% av räntenivån för egnahemslån med rörlig ränta beräknas omedelbart påverka KPI med ca 0,2 procentenheter. En förändring i räntenivån påverkar på sikt även jordbrukspriserna, och därmed KPI, via jordbruksförhandlingarna.

49 4   Riksdagen 1986/87. 1 .saml. Nr 150

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

7.1 Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren på 1980-talet försämrades hushållens realt disponibla inkomster lill följd av den allmänt sett svaga ekonomiska utvecklingen. Mellan 1980 och 1983 minskade realinkomslerna med ca 5%, se diagram 7: 1. Sedan 1983 har emellertid hushållens ekonomi förbättrats påtagligt. Mellan 1983 och 1986 sleg de realt disponibla inkomsterna med över 6%. Realinkomstökningen 1986 pä 3,6% blev den största sedan 1974. Hushällens siärkta ekonomi har, fillsammans med ett minskat hushållssparande, inneburit alt stagnationen i den privata konsumtionen från mitten av 1970-lalel lill böljan av 1980-talet förbytls i en kraftig konsumlionsökning.

De nominella inkomstökningarna under 1986 blev för de flesta inkomstslag större än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgelen. Sammanlaget innebär del atl inkomstökningen, både nominellt och realt, underskattades med nästan 1 procentenhet 1986. För 1987 kvarstår i stort sett den bedömning av inkomstökningarna som gjordes i den preliminära nationalbudgelen. Det innebär att hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med drygt 2%, se tabell 7:1.

Lönesumman beräknas öka nominellt med ca 6 1/2% 1987, dvs. i betydligt långsammare takt än under 1986. Den beräknade ökningen baseras på de förutsättningar rörande timlön och antalet arbetade limmar som redovisats i tidigare kapitel.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Diagram 7:1 Disponibel inkomst och privat konsumtion

Miljarder kr., 1980 års priser

300

300

280

280

260-

260

240

240

220

T--- 1--- r

84   86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

220

50

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 7:1    Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

	Miljarder	kr.		Procentuell förändring
	1985	1986	1987	1985	1986	1987
Löpande priser
Löner	363.2	398.0	424,8	8,6	9.6	6.7
Företagsinkomster	47.0	51,3	53,7	4.4	9,1	4,5
Räntor och utdelningar, netto	-8,2	-7,9	-9,3
Inkomstöverföringar från
offentlig sektor	164,6	181.1	199,3	12,6	10,1	10,0
Övriga inkomster, netto	53,0	56,4	61,9	6.4	6,4	9,8
Direkta skatter, avgifter m. m.	182,4	204,4	224.0	8,6	I2.I	9,5
Disponibel inkomst	437,2	474,5	506,4	8,7	8.5	6,7
Privat konsumtion	438,6	478.1	514,1	10,1	9,0	7,5
Sparkvot, nivå i %	-0,3	-0,8	-1,5
Implicitprisindex för privat	157,7	165,2	172.5	7,1	4.7	4,4
konsumtion
1980 års priser
Disponibel inkomst	277,2	287,1	293,5	1,5	3,6	2,2
Privat konsumtion	278,1	289,4	298,0	2,7	4,1	3,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Inkomstöverföringarna till hushållen från den offentliga sektorn beräknas realt öka med ca 5 1/2% 1987, dvs. ungefär i samma takt som under 1985 och 1986, se tabell 7: 2. Bakom den fortsatt kraftiga ökningen av inkomst-

Tabell 7: 2    Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

	Miljarde:	rkr..		Procentuell förändring.
	löpande	priser		1980 års	priser
	1985	1986	1987	1985	1986	1987
Frän staten	76,3	80,9	88,9	3,0	1,3	5,2
Barnbidrag	8,3	8.3	10,1	34,7	- 4,6	16.9
Studiebidrag m. m.	3.6	3.5	4,3	28,4	- 7.3	17,9
Arbetsmarknadsutbildning	2,2	2,6	2.8	- 5,1	8,9	4,7
Arbetsskadeförsäkring	1,8	2,9	4.0	5,8	53,4	31,5
Kontant arbetsmarknadsstöd	0.4	0,3	0,4	-34,6	-16,8	21,2
Lönegaranti	0,7	0,6	0,6	- 9,6	-15,3	- 7,7
Folkpensioner	48,6	51,9	54,3	- 0.3	2.0	0,2
Delpension	0,9	0,8	0,9	-25.6	-19.5	10,4
Pensioner till f. d. anställda	2,3	2,5	2,6	- 6,7	4.1	- 0,3
Övrigt	7,5	7,5	8,9	2,4	- 3,8	12,2
Från kommunerna	15,8	17,3	18,6	3,3	5,0	2,7
Bostadsbidrag	2,7	2,4	2,6	-  1.3	-15.0	4,7
Pensioner lill f. d. anställda	2,7	2,9	3,2	2.3	3,5	5,2
Socialbidrag	3,4	4,0	4,6	13,6	10,8	10,4
Övrigt	7,0	8,0	8,2	0.9	10,4	- 2.6
Från socialförsäkringssektorn	72,5	83,0	91,8	7,9	9,2	6,0
ATP	42,1	48,4	54,1	8.7	9.8	7.0
Sjukförsäkring m. m.	24,3	27.8	29,8	9.7	8.8	2,9
Arbetslöshetsförsäkring	6.1	6,8	7,9	- 3.4	6.4	11.9
Summa inkomstöverföringar	164,6	181,2	199,3	5,1	5,1	5,4

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

överföringarna ligger dels förbättringar i sociala förmåner för såväl löntagare som för barnfamiljer och pensionärer, dels en dämpning av inflationen.

De sociala förmåner, som i huvudsak utgår lill löntagarkollektivet, beräknas öka realt med 8 % 1987 genom förbättringar både av sjukförsäkring och arbetslöshetsunderstöd. Karensdagen inom sjukförsäkringen försvinner, vilket innebär att arbetare i privat tjänst fr. o.m. den 1 december 1987 kommer all få ersättning från första dagen vid sjukdom. Högsta ersättningen vid arbetslöshet höjs den 1 juli 1987 från 360 kr. till 400 kr. och det kontanta arbetslöshetsunderstödet höjdes den 1 januari och höjs ytterligare den 1 juli 1987 med sammanlagt 40 kr. lill 140 kr.

Stödet till barnfamiljerna förbättras påtagligt 1987. Denna typ av inkomstöverföringar beräknas öka med nära 11 % 1987 i reala termer. Barnbidragen höjdes den 1 januari 1987 med I 020 kr. till 5 820 kr. per barn och år. Samtidigt höjdes studiebidragen lika mycket och utökades (liksom det förlängda barnbidraget) till att gälla 12 månader per år. Garantibeloppet vid barnledighet höjdes vid samma tidpunkt från 45 till 60 kr. per dag. Vidare höjdes hyres- och inkomslgränserna för bostadsbidrag.

Pensionsbelalningarna ökade realt med över 5% 1986. Till den kraftiga ökningen bidrog all inflationen dämpades. Den kompensation för tidigare prisstegringar, som sker genom anknytningen till basbeloppet, medförde att pensionsbeloppet ökade med närmare 7 %, medan konsumentpriserna steg med mindre än 5%. Pensionsulbetalningarna beräknas öka realt med 3 1/2% 1987. Basbeloppet höjdes med 800 kr. den I januari 1987 till 24 100 kr. och höjs med ytteriigare 400 kr. den 1 juli 1987 till 24 500 kr. Den sammanlagda uppräkningen av basbeloppet under 1987 uppgår alltså till över 5%. Vidare höjs delpensionerna den 1 juli 1987 från 50% lill 65% av inkomstbortfallet.

Hushållens direkta skatter, avgifter m. m. beräknas öka realt med ca 5 % 1987 jämfört med 7% 1986, se tabell 7: 3. År 1987 genomförs flera förändringar av skattesystemet. Skallesänkningar sker genom alt grundavdraget höjs från 7 500 kr. lill 9000 kr. och basenheten från 7 800 kr. till 9000 kr.

Prop. 1986/87: Bilaga 1.1

150

Tabell 7:3    Hushållens direkta skatter, avgifter m. m.

Direkta skatter

Prel. A-skatt Prel. B-skatt Slutskattereglering Avgår; Indirekta skatter Övriga direkta skatter

Avgifter m. m.

Summa direkta skatter avgifter m. m.

Miljarder kr..			Procentuell förändring.
löpande	priser		1980 års	priser
1985	1986	1987	1985	1986	1987
168,4	189,3	207,6	1,4	7,4	5,0
156,0	176,8	191.9	1,5	8,2	4,0
13,8	14,4	15.7	5.2	-0,3	4,1
0.4	1,6	2.4
3,4	4,8	3,9
1,6	1,3	1,5
14,0	15,0	16,3	1,8	3,1	3,2
182,4	204,5	223,9	1,4	7,0	4,9

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Tabell 7:4    Realinkomsternas förändring

	Miljarder	Procentuell	förändring,	1980	års
	kr. 1986,	priser
	löpande	1985	1986		1987
	priser
Lönesumma före skatt	398,0	1,4	4,6		1 ■)
Lönesumma efter skatt	259,7	2,5	2,4		1,7
Pensioner före skatt	117,7	2,9	5,2		3.5
Pensioner efter skatt	90,9	1,6	3.9		2.4
Disponibel inkomst	474,5	1,5	3,6		2,2

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Anm.: Lönesummans förändring innefattar förändringar i både timlön och antal arbetade timmar. I pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. Defiatering är gjord med implicitprisindex för privat konsumtion. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Vidare höjs den s.k. brytpunkten från 124800 kr. till 135000 kr., och minskas antalet skikt i skatteskalan. I motsatt riktning verkar, all det extra avdraget för villafaslighet tas bort, och att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen höjs med 10 öre. Sammanlaget innebär förändringarna alt den genomsnittliga inkomstskatten sänks vid oförändrade inkomster. Del ökade skalteunderiaget i kombination med progressiviielen i skattesystemet medför dock, alt den genomsnittliga skalteandelen ökar. Som andel av hushållens inkomster före avdrag för direkta skatter, avgifter m. m. ökar de senare från 30,1 % 1986 till 30,7% 1987.

Den reala lönesumman, som ökade med ca 41/2% före skatt 1986, beräknas stiga med drygt 2 % 1987, se tabell 7:4 De förändringar i skallesystemet, som beskrivs ovan, medför dock en betydligt jämnare utveckling av den reala lönesumman efter skatt mellan åren. Skatteförändringarna har en mindre utjämnande effekt på pensionerna än för lönerna. Det beror huvudsakligen på att antalet pensionärer med full ATP fortsätter atl öka.

Utvecklingen av reallönen per timme före och efter skall framgår av diagram 7: 2. Reallönen före skatt minskade med hela 12% mellan 1979 och 1983. Efter två är av i stort sett oförändrad reallön steg reallönen per timme med ca 4% 1986. Den beräknas stiga med ytteriigare ca 1 % 1987. Räknat efter skall har hela perioden sedan 1983 inneburit en relativt jämnt stigande reallön.

7.2 Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen ökade med drygt 4% 1986, vilket är 1/2% mer än enligt den bedömning som gjordes i den preliminära nafionalbudgelen. Del värden starkaste ökningen sedan 1976. Särskilt stark ökning redovisas för bilinköp (-h29%), fritidsartiklar (4-13%) och utlandsresor (-Hll%). Även inköpen av kläder och skor (-1-6%) samt möbler och hushållsartiklar (+6%) ökade starkt.

En orsak till alt den privata konsumlionsökningen 1986 underskattades i den preliminära nationalbudgelen är, atl hushållens bilinköp ökade belyd-

53

Diagram 7:2 Reallön per timme före och efter skatt

1980 års priser, index 1974= 100

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

■ REALLÖN PER TDOfE FORE SKATT REJkllAN FER TDOfE ÖTEK SKATT

74    75    76    77    78    79    80    81    82    83    84    85    86    87

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

ligt mer än vad som framgick av nyregistreringsstatisliken. Hushållens andel av nybilsinköpen ökade från 41% 1985 till 44% 1986. Dessutom fördubblades försäljningen av begagnade bilar från företag lill hushåll. Denna ökade överföring av bilar från företag till hushåll förklaras till stor del av, att nya skatteregler för ijänsiebilar trädde i kraft den I januari 1987. Överföringen gav ett bidrag på ca 1/2 procentenhet till konsumlionsupp-gängen, men motsvarar inte någon egentlig ökning av bilkonsumlionen i termer av resursförbrukning. Överföringen av bilar från förelag till hushåll registreras i nationalräkenskaperna också som en negativ investering i företagssektorn och drog ned näringslivets investeringar med 1 1/2% 1986.

Bakom den markanta ökning av privat konsumtion, som skett de senaste åren, ligger främst den utveckling av hushållens realinkomster, som beskrevs i föregående avsnitt. Även andra faktorer har emellertid inverkat. I detta avsnitt berörs några sådana.

Under perioden 1970 t. o. m. 1980 var hushållens nettosparkvot i genomsnitt ca 4%. Den reala netlosparkvoten, som framförallt speglar investeringarna i småhus efter avdrag för kapitalförslilning, var under perioden drygt 5 %. Det finansiella sparandet var således negativt, och de finansiella tillgångarna sjönk som andel av disponibel inkomst, se diagram 7: 3. Från 1980 lill 1985 ökade de finansiella tillgångarna med över 320 miljarder kr., trots alt del finansiella sparandet under samma period bara uppgick till ca 12 miljarder kr. Uppbyggnaden av de finansiella tillgångarna skedde i stället genom upplåning och kursförändringar på aktier. Värdestegring på aklier räknas inte som inkomst och sparande i national- och finansräken-

54

Diagram 7:3 Hushållens flnansiella tillgångar och skulder

Procentuell andel av disponibel inkomst

■TILLGÅNGAR TEXGANGAR EXKL AKTIER SKULDER

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

180

-160

140

-120

100

70 72 74 76 78 80 82 84 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

skaperna. Investeringarna i småhus minskade och uppgick 1985 lill mindre än hälften av 1980 års volym. Netlosparkvoten sjönk från 5 procent 1980 nedtill under noll 1985.

Hushållens sparande fortsatte minska under 1986. Avregleringen av kreditmarknaden i november 1985 medförde att nettouppläningen ökade kraftigt och uppgick till 83 miljarder kr. 1986, vilket framgår av tabell 7: 5. Eftersom de finansiella placeringarna uppgick till 82 1/2 miljarder kr. dämpades nedgången i del finansiella sparandet mellan 1985 och 1986. Även det reala sparandet minskade något. Del torde finnas flera orsaker lill att sparandet inte minskade mer än det gjorde 1986, trots atl hushållen fick ökad tillgång till krediter. En orsak kan vara atl del har blivit betydligt dyrare alt låna. Realräntan har stigit och avdragsmöjligheterna har begränsats. En stor del av nettouppläningen har också använts till finansiella placeringar, och inte i syfte att finansiera privat konsumtion. En annan orsak kan vara att inkomsterna sleg mer än förväntat 1986, vilket i sig kan ha medfört en ökning av de finansiella tillgångarna.

Värdet av hushållens finansiella tillgångar ökade med över 130 miljarder kr. under 1986, och uppgick i slutet av året till över 770 miljarder kr. Därav kan merparten, utom försäkringssparandet på 90 miljarder kr., betraktas som i vid mening likvida tillgångar. Av ökningen berodde ca 50 miljarder kr. på kursvinster på aklier. Dessutom har priserna pä fastighetsmarknaden återigen börjat stiga realt. Den ökning av hushållens likviditet och förmögenhet, som skett under senare år, kan komma till uttryck i en fortsatt nedgång av sparandet 1987.

55

Tabell 7: 5    Hushållsektorns sparande Löpande priser

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

	Miljarder	kr.		Föränd	ring i miljardei	rkr.
	1985	1986	1987	1985	1986	1987
Nettosparande	-1,4	-3.6	-7,7	-5,1	-2,2	-4,1
Bruttosparande Realt sparande Finansiellt sparande därav   finansiella placeringar nettoupplåning	22,6 21,5 1,1 36,9 35,8	21,5 21,8 -0,3 82,5 82.8	13,2 23,1 -9,9	-3,4 -1,0 -2,4 -7,8 5,4	-1,1 0,3 -1,4 45,6 47,0	-8,3 1,3 -9,6
Sparkvot, nivå i % därav real sparkvot	-0,3 -0,6	-0,8 -0,7	-1,5 -0,7
Brottosparkvot, nivå i %' därav   real bruttosparkvot' finansiell sparkvot'	4,9 4,7 0,2	4,3 4,4 -0,1	2,5 4,3 -1,8

' Procent av disponibel inkomst, brutto.

Anm.: För 1987 är den andel av den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag m. fi. (engångsskatten), som avser hushällssektorn, fråndragen i bruttosparandet och finansiellt sparande. Försäkringssparandet inom hushållssektorn avser enskilda försäkringar. De avtalsenliga försäkringarna ingår i sektorn för finansiella företag. Engångsskatten på försäkringsbolag beräknas uppgå till sammanlagt 15 miljarder kr., varav 5,5 miljarder kr. avser enskilt försäkringssparande. Skatten betalas i sin helhet 1987, men fördelas av försäkringsbolagen på försäkringstagarnas återbärings-räntor under två år. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Del finns dock även faktorer som talar för en dämpning av konsumtions-tillväxten 1987. Den skärpning av amorleringskraven på län, som infördes i november 1986, torde ha en viss återhållande effekt pä den privata konsumtionen. Utlåningsökningen från bostadsinstitulen till andra ändamål än nya bostäder har också gäll ned under de första månaderna i år. (Utvecklingen på kreditmarknaden och börsen behandlas i kapitel 10.) För 1987 tyder tillgänglig statistik avseende detaljhandelns försäljning och antalet nyregistrerade bilar på en fortsatt relativt stark ökning av den privata konsumtionen under årets första mänader. Undersökningen Hushållens inköpsplaner (HIP) visade i januari i år också på en fortsatt optimism hos hushållen vad gäller den egna ekonomiska situationen del närmaste året, vilket pekar på en fortsatt konsumlionsökning.

Sammantaget görs bedömningen all den privata konsumtionen ökar med 3 % i volym 1987, och att sparandel fortsätter alt gå ned något. Netlosparkvoten beräknas falla från -0,8% 1986 till -1,5% 1987.

Mot bakgrund av den låga svenska sparkvoten och de skilda redovisningsprinciper som tillämpas i olika länder finns det anledning att kommentera statistiken över hushållssparandet något. I tabell 7: 6 har hushållssparandet kompletterats med kollekfivt försäkringssparande samt beräkningar av värdeförändringar på aklier och småhus. Del bör påpekas all ett utvidgat begrepp för hushållssparandel inle ökar sparandet i samhället. Vad gäller det kollektiva försäkringssparandet innebär utvidgningen en flyttning av sparande från en sektor till en annan, och värdeförändringar frigör inga reala resurser för investeringar.

56

I Sverige är hushållens pensionssparande till stor del reglerat genom lagar och avtal. Vidare finns ett väl utvecklat trygghetsssystem, som ger ekonomisk ersättning vid sjukdom, arbetslöshet m.m., och därigenom minskar behovet av enskilt sparande för att möta sådana problem. Det sparande av detta slag, som sker i socialförsäkringssektorn, försäkringsbolagen och företagen har under 1970- och 1980-talen uppgått till ca 10% av disponibel inkomst. Vid jämförelser med internationell statistik bör åtminstone de avtalsreglerade pensionssystemens sparande ingå i hushållssektorn. Hushållens inkomster och sparande skulle då ökas med 21 miljarder kr. 1985 och netlosparkvoten justeras till 4,3%. Hushållssparandets negativa utveckling under 1980-talet ändras dock inle av sådana justeringar. Nedgången i sparkvoten kvarstår även för den justerade sparkvoten.

Inräknas värdeförändringar pä börsnoterade aklier och andelar i hushällens inkomster och sparande (men däremot inte försäkringssparande), förändras bilden av hushållssparandet under 1980-talet radikalt. Sparkvo-lens genomsnittliga nivå höjs med 5 procentenheter till 6.5%, med stora variationer mellan åren. Den genomsnittliga sparkvoten inklusive värdeförändringar uppgick pä 1970-lalel lill 5%. Den då svaga utvecklingen på börsen medför, atl värdeförändringarna bidrar med bara 1 procentenhet.

Värdeförändringarna på småhus har varit mindre under 1980-lalel än under sista hälften av 1970-talet, då de upppgick lill 60 miljarder kr. per år. Även små prisförändringar pä småhus ger höga värdeförändringar beräknat på hela beståndet, vars värde beräknas uppgå till 690 miljarder kr. i slutet av 1985. Det kan jämföras med hushållens innehav av börsnoterade aktier och andelar som uppgick till 131 miljarder vid samma lidpunkt.

Brultosparandel inkl. försäkringssparande och värdeförändringar låg under perioden 1980-1986 på mellan 20 och 30% av disponibel inkomst, med en lopp 1986 på 32%. I mitten på 1970-lalet uppgick enbart värdeökningarna på småhus till 30% av disponibel inkomst. Under 1980-lalel har däremot värdeökningarna lill största delen avsett aktier.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 7:6 Alternativ redovisning av hushållssektorns sparande

Miljarder kr.

		1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986
Disponibel inkomst		284	310	336	367	402	437	474
Privat konsumtion		270	298	334	363	398	438	478
Nettosparande		14	12	2	4	4	-1	-4
Sparkvot		5,0	3,8	0,5	1,2	0,9	-0,3	-0,8
Bruttosparande		29	28	20	25	26	23	22
Avtalsenlig försäkrings-
sparande		12	14	16	17	20	21	22
Socialförsäkringens
sparande		17	19	19	19	23	22	24
Värdeförändring på
aktier		4	18	20	51	-12	25	50
Värdeförändring på
småhus		19	-6	9	3	27	28	35
Bruttosparande inkl.
försäkringssparande	och
värdeförändring		81	73	84	115	84	119	153
1 procent av disponil	bel
inkomst		29	24	25	31	21	27	32

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8 Investeringar Prop. 1986/87:150

. Bilaga l.l

8.1    Inledning

Underförstå halvåret 1986 inträffade en avmattning i de totala fasta investeringarna. Den vändes i en uppgång under årets andra hälft, vilket medförde atl minskningen i de totala bruttoinvesteringarna stannade vid 0,7% 1986, se tabell 8:1. Återhämtningen inom näringslivet resulterade i en ökning för helåret pä drygt 1 %. Myndigheternas investeringar och bostadsinvesteringarna minskade däremot med drygt 4% vardera. På byggnadssidan resulterade återhämtningen under andra halvåret i en oförändrad nivå mellan helåren 1985 och 1986. Hela dämpningen i de totala investeringarna låg på maskinsidan.

Jämfört med uppskattningarna i den preliminära nationalbudgelen för 1987 (PNB87) utvecklades myndigheternas investeringar svagare 1986 och bostadsinvesteringarna starkare. Uppskattningen i PNB87 all de totala investeringarna skulle bli oförändrade 1986 utgick ifrån en snabbare ökningstakt i maskininvesteringarna inom näringslivet. Alt detta inte skedde beror på att näringslivels försäljning till hushållen av tidigare anskaffade personbilar ökade mer än beräknat. I nationalräkenskaperna bokförs denna försäljning som en negativ investering i näringslivet. Exkl. denna "bilkomponent" uppskattas näringslivels investeringar ha ökat med ca 2,7%, vilket innebär oförändrade totala investeringar mellan 1985 och 1986.

Totalt bedöms investeringarna öka med ca 4% 1987. Ökningen har sin tyngdpunkt i näringslivet och bostadssektorn, se diagram 8: 1. Expansionen sker främst pä maskinsidan, där ökningen beräknas till ca 61/2%, medan byggnadsinvesteringarna bedöms öka med ca 2 1/4%. De senare påverkas av de ekonomisk-politiska åtgärder, som vidtogs i månadsskiftet oktober-november 1986 i syfte atl dämpa byggnadsverksamheten i storstadsområdena. Invesleringkvoten beräknas uppgå till ca 19 1/2% 1987, vilket är en ökning med en dryg halv procentenhet sedan 1982.

8.2    Näringslivet

Expansionstakten i näringslivets investeringar avtog markant mellan 1985 och 1986, se tabell 8:2. Dämpningen inträffade endast på maskinsidan, medan ökningstakten i byggnadsinvesteringarna fördubblades. I gengäld

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

	Miljarder kr. 1986. löpande priser	Åriig procentuell förändring, 1980 års priser
		1983	1984	1985	1986	1987
Näringsliv Offentliga myndigheter Bostäder Totalt	114,1 21,7 35,6 171,3	3,3 -0,8 -1,2 1,6	6,0 -1,8 7,4 5,1	10,7 -3,7 1,1 6,3	1,2 -4,2 -4,3 -0,7	4,6 -3,3 6,9 4,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 58

Diagram 8:1 Bruttoinvesteringar

Miljarder kr.. 1980 års priser

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

■NÄRINGSLIV BOSTÄDER OKFENTUGA MYNDIGHETER

70

-T--------- 1------- 1------- 1------- 1-------- 1---

72      74     76

—I----------- 1------- r—

78      80

—I---- 1--- 1--- 1--- 1—

82      84      86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

vänlas återhämtningen i maskininvesleringarna 1987 svara för praktiskt taget hela expansionen i näringslivels investeringar. Näringslivets invesle-ringskvot beräknas därmed uppgå lill ca 19 %, vilket är ca två procentenheter högre än kvoten 1982.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

	Miljarder	Årlig procentuell förändring.
	kr. 1986,	1980 års	priser
	löpande priser
		1983	1984	1985	1986	1987
Jord- och skogsbruk	6,7	1,0	0,4	-3,4	-11,6	0,7
Industri	29,9	1,8	16,6	19,2	- 2,1	13,0
Basindustri	7,2	- 7,9	23,7	26,4	-23,3	14,3
Verkstäder	12,7	1,5	32,0	16,1	11,9	14,3
Övrig industri	10,1	10,1	-  1,5	16,7	1,6	10,3
El-, gas-, värme- och
vattenverk	7,7	3,3	-10,5	-3,3	-19,8	-5,0
Byggnadsverksamhet	2.5	0,1	5,5	2,6	- 4,7	4,4
Varuhandel	9,7	2,5	15,1	16,8	5,8	4,9
Bank- och försäkrings-
institut	2,3	-15,0	62,7	37,5	29,3	13,1
Samfärdsel exkl.
handelsflottan	10,1	1,1	- 0,2	5,8	13,7	3,6
Uppdragsverksamhet
exkl. offshore	12,3	69,1	- 5,3	36,1	10,5	5,5
Övrigt	32,8	- 4,7	7,3	4,0	4,2	-0,7
Summa inkl. disrepans	114,1	3,3	6,0	10,7	1,2	4,6

Källor: Konjunkturinstitutet, statisktiska centralbyrån och finansdepartementet.

59

Diagram 8:2 Bruttoinvesteringar i industrin

Miljarder kr., 1980 års priser

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

■ DTOUSTRIN TOTALT VERKSTADSDJDUSTRIN BASmDiraTRIN

70 72 74 76        78        80        82        84        66

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Industrins investeringar ökade starkt t. o. m. 1985 för att sedan minska med drygt 2 % 1986, se diagram 8: 2. Investeringarna drogs ned av skogsföretagen, där större expansionsprogram under 1984-1985 avslutades och utlandskonjunkluren var dämpad. Investeringarna fortsatte 1986 att öka inom verkstadsindustrin, där särskilt transportmedelsindustrin fortsatte sin stabila invesleringslillväxi. Expansionstakten minskade inom den övriga industrin, t.ex. för kemisk industri. Industrins investeringsplaner lyder på en ökning av industriinvesteringarna med 13% 1987. Därmed beräknas industrins invesleringskvot till ca 17% 1987, alt jämföra med ca 121/2% 1982.

År 1986 skedde en förskjutning inom industrin från maskin- till byggnadsinvesteringar, se tabell 8: 3. Nedgången för maskiner svarade för mer än hela den ca 2-procentiga minskningen i de totala investeringarna. Åler-

Tabell 8:3 Industrins investeringar

	Miljarder kr. 1986, löpande priser	ÅHig 1980.	procentuell förändring, irs priser
		1983	1984	1985	1986	1987
Byggnader Maskiner Totalt	6,8 23,2 29,9	-9,3 4,5 1,8	44,9 10,7 16,6	16,1 20,1 19,2	13,5 -6,2 -2,1	5,3 15,5 13,0

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

60

hämtningen 1987 vänlas bestå huvudsakligen av ökade maskininvestering-    Prop. 1986/87: 150
ar. Bilaga 1.1

Industrin har under senare år utökat sin produktionskapacitet inte bara genom egna investeringar ulan också genom ökad inhyrning (leasing) av maskiner och i viss mån även lokaler. Sådana investeringar bokförs i nationalräkenskaperna i den privata tjänstesektorn (uppdragsverksamhet resp. fastighetsförvaltning). Den ökade leasingen bedöms ha varit tillräckligt stor för att helt kompensera nedgången i industrins investeringar 1986. Ökningstakten 1987 beräknas fill ca 13% även inkl. leasing.

Investeringsutvecklingen inom näringslivet utanför industrin präglades 1986 av i stort samma förskjutningsmönster som för industrin. För 1987 förutses en ökning i nästan samtliga delbranschers maskininvesleringar med sammanlagt ca 2,3%, medan deras byggnadsinvesteringarökar med endast ca 0,6%. Härvid har hänsyn tagits till restriktioner på vissa branschers byggnadsinvesteringar i storstadsområdena.

Avmatlningen i 1986 års investeringar var uppenbarligen tillfällig och en återhämtning kan förväntas 1987. Liksom avmatlningen bör återhämtningen sättas i samband med förväntningar kring den internationella konjunkturutvecklingen och den förväntade framlida lönsamheten. Nedrevideringen av prognoserna för den internationella tillväxten kan komma alt verka dämpande pä investeringarna. Lönsamheten inom industrin är emellertid god och företagens egna investeringsplaner relativt optimistiska.

8.3 Bostadsinvesteringar och offentliga investeringar

Som resultat av det minskande nybyggandet av bosläder och det ökande ombyggnadet 1983-1986 svarade del senare för merparten av de totala boststadsinvesteringarna 1986, se tabell 8:4. Vid periodens början hade efterfrågan på nya bostäder minskat, delvis betingat av hushållens minskade realinkomster. Vidare initierades en stor satsning pä ombyggnadssidan dels av bostadssociala skäl, dels av konjunkturpolitiska. Avsikten var bl. a. att utnyttja de lediga resurser inom byggnadssektorn, som fanns 1982.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

	Miljarder kr. 1986, löpande priser	Årlig procentuell förändring, 1980 års priser
		1983	1984	1985	1986	1987
Nybyggnad Flerbostadshus Småhus	14.7 6,6 8,0	-    9.8 -     1,4 -15.0	-13,1 - 8,1 -16,7	-10,2 - 4,5 -14,9	-13,8 -18,0 - 9,9	16,4 25.6 8,9
Ombyggnad' Flerbostadshus Småhus	20.9 17,0 3,9	16,9 19,1 10,5	41,0 36,6 54,2	12,6 27,7 -28,1	3,3 1,6 11,6	0,5 0,0 2,5
Totalt	35,6	-  1,2	7,4	1,1	- 4,3	6,9

' Häri innefattas om- och tillbyggnad samt åtgärder för bostadsanpassning, boende
miljö och energihushållning.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 61

Mot periodens slut hade det snabba ekonomiska uppsvinget och den regionala befolkningsutvecklingen orsakat en ökad efterfrågan på nya bostäder, främst i storstadsområdena. Antalet outhyrda lägenheter minskade och priserna på lägenheter och småhus började stiga. Den kraftiga ökningen av näringslivets byggnadsinvesteringar och ombyggnadsverksamhelen skapade emellertid en överhettning av byggmarknaderna i storstadsområdena, vilken resulterade i en undanirängning av bostadsbyggandet. I slutet av 1986 vidtog statsmakterna ett antal åtgärder för att dämpa överhettningen i storstadsområdena och åstadkomma en omställning mot ökat nybyggande av bosläder. Dessa åtgärder väntas leda lill ett ökat bostadsbyggande i storstadsområdena 1987.

Under 1987 väntas ca 33 000 nya lägenheter påbörjas. Prognosen för 1987 har emellertid en ganska stor osäkerhelsmarginal. En stor del av nybyggnadsprojekien väntas starta under andra halvåret, medan redan igångsatta ombyggnadsprojekt resp. sädana för vilka statliga lån beviljats redan ifjol kommer att pågå under främst de tre första kvartalen. Takten i omställningen mot nybyggande är beioende av graden av överhettning i storstadsområdena, vilken avgör om igångsättningen blir högre än prog-nosticerat för 1987 eller delvis förskjuts över årskiftel.

I den offentliga sektorn har statens totala investeringar ökat under de senaste åren. Särskilt gäller del de siafiiga affärsverkens investeringar. De kommunala myndigheternas och affärsverkens investeringar har däremot minskat påtagligt, se tabell 8:5. De offentliga investeringarna väntas däremot fortsätta minska 1987. Bidragande till minskningen är en sänkt tillväxttakt hos de statliga affärsverken, huvudsakligen statens järnvägar och televerket.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 8:5 Offentliga investeringar

	Miljarder kr. 1986, löpande priser	Åriig procentuell förändring, 1980 års priser
		1983	1984	1985	1986	1987
Statliga myndigheter Statliga affärsverk	5.8 15,3	4,2 0,1	3,8 -10,3	-8.8 5,5	-4.7 16.7	0,5 8,4
Summa staten	21,1	1,4	- 5,6	0,3	9,6	6,1
Kommunala myndigheter Kommunala affärsverk'	15,9 5,1	-2,5 2,6	-    3,9 -    3,7	-1,6 -3,3	-4,0 -2,5	- 4,7 -13,8
Summa kommuner	20,9	-1,3	- 3,8	-2,0	-3,6	- 6,9
därav: Primärkommuner Landsting	15,1 5,9	-3,4 4,5	- 6.0 1,7	-0,5 -5,7	-3,2 -4,7	- 5,2 -11,2
Totalt	42,0	-0,1	- 4,6	-1,0	2,5	- 0,5

' Inklusive kommunala företag, församlingar m. m. och exklusive bostäder. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

62

Tabell 8:6 Byggnadsverksamhet							Prop. 1986/87
	Miljarder	Årlig procentue		11 förandi	ing,		Bilaga 1.1
	kr. 1986.	1980 års	priser
	löpande
	priser	1983	1984	1985	1986	1987
Byggnadsinvesteringar	90,4	-0,4	3,0	0,7	0,0	2,3
därav: näringsliv	38,9	1,2	2,5	4,4	8.6	1,4
offentliga
myndigheter	15,9	-1,5	-3,9	-6,8	-8,4	-5,8
bostäder	35.6	-1,2	7,4	1.1	-4,3	6,9
Reparation och underhäll	36,5	2,3	3,5	3,3	3,9	l.l
Summa
byggnadsverksamhet	126,9	0,4	3,1	1,5	1,2	1,9
Reparationer, om- och
tillbyggnader (ROT)	57,4	5,8	13,5	6.4	3,7	0,9
därav: bostäder	39,4	9,7	19,2	8,4	4,1	1,4
övrigt	18,0	0,2	4,4	2,7	3,0	-0,2

150

Anm.: Underlaget för beräkningarna av byggnadsverksamheten har betydande brister, varför resultaten bör tolkas med försiktighet. När det gäller vissa reparationer 1985-1986 har statistiska centralbyråns tidsserier ersatts av en trendmässig ökning. Källor: Konjunkturinstitutet, statisktiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.4 Byggnadsverksamhet

Expansionen av byggnadsverksamheten under de senaste åren har höjt kapacitetsulnyltjandet i byggnadssektorn. Fortfarande kvarstår dock betydande regionala skillnader. I främst storstadsområdena är byggmarknaden närmast överhettad. Anbudspriserna har stigit snabbt under senare tid, och löneglidningen har varit stark. I skogslänen är däremot arbetslösheten bland byggnadsarbetare fortfarande hög.

Regeringen beslutade i slutet av 1986 om ett antal åtgärder för atl dels dämpa överhettningen på byggmarknaderna i storstadsområdena, dels bereda utrymme för ökat bostadsbyggande. Vid förlängningen till första kvartalet 1988 av frisläppel av de allmänna investeringsfonderna för byggnads- och markarbelen undantogs storstadsområdena. Restriktioner infördes på lån till ombyggnad av bostäder i storstadsområdena och på byggnadstillstånd i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län.

Dessa åtgärder vänlas inverka dämpande på både näringslivels och myndigheternas byggnadsinvesteringar samt på reparationer och ombyggnad av bostäder, se tabell 8: 6. Däremot beräknas nybyggandet av bostäder bidra lill en ökning av byggandet. Den totala byggnadsverksamheten beräknas öka med knappt 2% 1987.

8.5 Lagerinvesteringar

Den lageravveckling, som pågått sedan 1980, fortsatte även under 1986. Under 1986 drogs lagren ned med totalt drygt 7 miljarder kr. (3,4 miljarder kr. i 1980 års priser, se tabell 8:7), trots all del låga oljepriset bidrog till en kraftig påfyllning av bränslelagren under hösten 1986. Under 1986 var del

63

Tabell 8:7 Lagervolymförändringar						Prop. 1986/87: 150
Milj. kr., 1980 års priser						Bilaga 1.1
	1983	1984	1985	1986	1987
Jord- och skogsbruk	34	-218	-291	152	-200
Industri, exkl. varv	-4 114	-1 655	1 543	-2 686	-300
Varv	-1274	64	43	-467	-550
El-, gas- och vattenverk	-329	-536	-518	641	-1000
Partihandel	-1840	-1 183	-1308	-1284	-3 200
Detaljhandel	154	-156	394	203	250
Summa	-7 369	-3684	-137	-3441	-5 000

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstituet och finansdepartementet.

lagren inom industri och partihandel (exkl. bränsle) som drogs ned. Inom industrin var det främst verkstadsindustrin och varven som reducerade lagren. Lagerkvoten (kvoten mellan lagerstockens värde och produktionsvärdet) inom industrin är för närvarande den lägsta sedan början av 1970-lalet. Den kraftiga ökningen av bilinköpen medförde, att bilhandelns lager (ingår i detaljhandeln i tabell 8:7) drogs ned påtagligt under året. Den kraftiga ökningen av privat konsumtion medförde däremot inle att detaljhandelns lager minskade, utan de fylldes tvärtom på i något snabbare takt än konsumlionsökningen.

Sedan 1980 har lagerstockens värde reducerats med 37 miljarder kr. Det är framför allt inom industrin och partihandeln, som lageravvecklingen vant mest påtaglig. Dessa branscher har haft de bästa förutsättningarna att utnyttja de nya lagerhanteringsruliner som etablerats det senaste decenniet. En markant neddragning av lagervaror i arbete har kunnat genomföras, på grund av atl produklionsflödena effeklivierats. Den s. k. "just-in-time"-principen, som innebär all underieverantörerna levererar varorna exakt när kunden behöver dem, har förkortat genomloppstiderna avsevärt. Del har medfört ett minskat behov av lager av varor i arbete. Dessutom har färdigvarulagren kunnat dras ned som följd av att graden av orderstyrning ökat i produktionsplaneringen. Dessa nya rutiner för lagerhållning har bidragit lill all prognoserna för lagerinvesteringar under 1980-talet tenderat all kraftigt underskatta lageravvecklingen.

Försvarsuppgörelsen innebär bl. a. att de lagerskyldigas oljelager får minskas med ca 5 miljoner kbm. - vilket motsvarar elt värde av ca 4 miljarder kronor, vid nuvarande priser - i förhållande lill de lagringsmål, som tidigare gällt. I föreliggande kalkyler har anlagils alt den faktiska lageravvecklingen blir något mindre än den tillåtna. Någon nettoeffekt på BNP-utvecklingen har neddragningen av oljelagren inle, eftersom den innebär en lika stor minskning av nettoimporten av olja. Industrin förväntas fortsätta alt minska sina lager något även under 1987 dock i betydligt lägre takt än under 1986. Den kraftiga neddragningen av billagren under 1986 medför sannolikt ett behov av en viss lageruppbyggnad inom detaljhandeln under 1987.

Totalt sett förutses en reducering av lagren med 5 miljarder kr. 1987 i 1980 års priser. Därmed skulle lageravvecklingen bli något större än under

1986, vilket medför ett negativt BNP-bidrag på 0,3 procentenheter från 64

lagerinvesteringarna.

9 Den offentliga verksamheten

9.1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin

Den offentliga sektorn som helhet hade under första delen av 1970- talet ett positivt finansiellt sparande, som i genomsnitt motsvarade ca 4% av BNP. Från 1976 försämrades det offentliga sparandet markant, som en följd av de snabbi växande budgetunderskotten. År 1978 blev sparandet negativt. Mellan 1976 och 1982 minskade det finansiella sparandel från 4-15 miljarder kr. lill -40 miljarder kr. År 1976 ulgiorde del finansiella sparandet 4,5 % av BNP, medan motsvarande andel 1982 var - 6,3%. Sedan 1982 har en påtaglig förbättring skett av del offentliga sparandet. Enligt nationalräkenskapernas första utfallsberäkningar för 1986 blev det finansiella sparandel -6,5 miljarder kr. eller -0,7% av BNP, se tabell 9: 1. För 1987 beräknas det finansiella sparandet åter bli positivt för första gången på tio år.

Den totala skattekvoten har under perioden 1977-1985 legal på nivån ca 51 %. Enligt nationalräkenskapernas beräkningar blev skattekvoten 52,4% av BNP 1986, dvs. högre än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgelen. Orsaken till detta är både all skatteinkomsterna ökade mer än beräknat, bl. a. som en följd av den privata konsumtionens starka ökning, och att BNP-tillväxten blev något lägre än beräknat. För 1987 beräknas skattekvoten öka till 53,5% av BNP. De offentliga utgifternas andel av BNP, liksom konsumtionens andel av BNP, beräknas sjunka mellan 1986 och 1987.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 9:1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

	Miljarder	kr.			Förändring, %
	1984	1985	1986	1987	1985	1986	1987
Löpande priser						)
Inkomster	487,2	540,8	591,1	642,2	11,0	9,3	8,6
Skatter	295.6	325,3	366,1	399,5	10.0	12,5	9,1
Socialförsäkringsavgifter	103,8	117,3	124,4	133,0	13,0	6,1	6,9
Övriga inkomster	87,8	98,2	100,6	109.7	11,8	2.4	9,0
Utgifter	507,7	563,0	597,6	626,4	10,9	6,1	4,8
Transfereringar	259,8	296,4	313,5	330.8	14.1	5.8	5,5
Till hushåll	146,7	165,1	181,9	200,0	12,5	10,2	10,0
Till företag	47,5	52,8	56,0	56,3	11,2	6,1	0,5
Till internationell verksamhet	5,1	5,8	6.1	6.7	13,7	5,2	9,8
Räntor	60,5	72,7	69,5	67,8	20.2	-4,4	-2,4
Konsumtion	221,6	239,8	258,3	270,4	8,2	7,7	4,7
Investeringar m. m.'	26.3	26.8	25,8	25.2	1,9	-3,7	-2,3
Finansiellt sparande	-20,5	-22,2	-6,5	15,8
Procent av BNP
Skatter och avgifier	50,6	51,3	52.4	53.5
Utgifter	64,3	65.3	63,8	62,9
Konsumtion	28,1	27,8	27,6	27.2
Finansiellt sparande	- 2,6	- 2,6	-0,7	1.6

' 1 investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.

Anm.: I tabellen har transfereringar (utom räntebetalningar) mellan de tre offentliga delsektorerna eliminerats. Däremot har inte interna skallebetalningar eliminerats. Källa: Finansdepartementet.

5    Riksdagen 1986187. I saml. Nr 150

Tabell 9: 2 Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Årlig procentuell volymförändring

	1983	1984	1985	1986	1987
Inkomster	4,9	3,1	3,4	4,9	4,8
Utgifter Transfereringar exkl. räntor Räntor Konsumtion	2,6 3,9 7,8 0.8	0,3 -3,8 9,6 2.4	3,8 4,5 11,9 1,9	1,2 4,3 -8,3 1,7	1,0 4,0 -6,0 0.8
Investeringar	-0,1	-2,2	-3,7	-3.9	-5,4

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Anm.: Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med samtliga interna betalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9: I). Inkomster och transfereringsutgifter har deflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflalerats med respektive implicitdefiator. Källa: Finansdepartementet.

Sedan 1982 har den offentliga sektorns reala inkomster ökat i snabbiakt, se tabell 9: 2. Detta är främst en konsekvens av tillväxten i den svenska ekonomin och den därav följande ökningen av skatteunderlagen. 1 viss mån har även beslutade skallehöjningar bidragit till inkomstökningen. Åven transfereringsulgiflerna har ökat starkt, med undantag för under 1984, då pensionshöjningarna reducerades med priseffekten av devalveringen hösten 1982. De ökade transfereringsulgiflerna beror både på beslut om ökade ersättningsnivåer och på att pensionsutbetalningar m. m. automatiskt stiger med åren. Den offentliga konsumtionen har ökat under hela perioden men sedan 1984 i en allt långsammare takt. De offentliga myndigheternas investeringar har minskat varje år sedan 1980. Utvecklingen när det gäller offentlig konsumtion och offentliga investeringar tyder på atl utbyggnadstakten i den offentliga verksamheten avtar. Ränteutgifterna minskar 1986 och 1987 främst som en följd av fallande räntenivåer.

På kort sikt påverkar den offentliga sektorn den övriga ekonomin främst genom de reala inkomst- och ulgifisförändringarna. Dessa är emellertid i sin tur beroende av hur samhällsekonomin i övrigt utvecklas. Med denna reservation redovisas i tabell 9: 3 beräkningar av finanspolitikens effekter.

Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter

Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1983

1984

1985

1986

1987

Staten -1,3 -2,7 -0,6 -1,1 -0,8

Socialförsäkringen 0,2 -0,2 0,0 0,2 0,1

Kommunerna 0.6 0,5 0,9 0,2 -0,1

Totala offentliga sektorn -0,5 -2,4 0,3 -0,7 -0,8

Anm.: Förändring av delposter i de offentliga inkomsterna och utgifterna har olika multiplikativ effekt på samhällsekonomin. Med antaganden om bl. a. de marginella konsumtions- och importbenägenheterna erhålls värden pä ett antal multiplikatorer med vars hjälp effekten av förändringar i offentliga sektorns verksamhet på bruttonationalprodukten erhålls. Källa: Finansdepartementet.

66

Tabell 9:4 Finansiellt sparande i olika sektorer Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr., löpande priser Bilaga 1  1

1984 1985 1986 1987

Offentliga sektorn, totalt -20,5 -22,2        - 6,5           15,8

Staten -43,3 -42.8        -26,8        - 4,1

Socialförsäkringssektorn 22.5 24,4          23,5           23,2

Kommunerna 0,2 - 3,8        - 3,2        - 3,4

13,2	-14,8
13,5	- 4,9
0,3	- 9,9
6,7	1,0

Privata sektorn, totalt 23,3 11,6

Icke finansiella företag -10,4 -23,7

Finansiella företag 30,3 34,2

Hushåll 3,4 1,1

Bytesbalans = totalt inhemskt sparande 2,8 —10,6

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

Beräkningarna tar sin utgångspunkt i de redovisade reala förändringarna av den offentliga sektorns inkomster och utgifter och inkluderar effekter av både beslutade förändringar och automatiska förändringar av inkomsterna och utgifterna. Beräkningarna inkluderar inle effekter via prisbildning och kredilmarknad.

Finanspolitikens inriktning var enligt dessa beräkningar restriktiv 1983 och 1984. Det var i huvudsak staten, som svarade för den kontraktiva effekten. Statens kontrakfiva effekt har fortsatt även därefter, om än i mindre omfattning. Socialförsäkringen har en i slort sett neutral effekt över åren. Kommunerna har under perioden haft en expansiv effekt pä samhällsekonomin. Sammantaget beräknas den totala offentliga sektorn ha en återhållande effekt på samhällsekonomin 1986 och 1987. Att den kontraktiva effekten blir begränsad i förhållande lill den kraftiga förbättringen av det finansiella sparandel, sammanhänger med alt sparandeförbättringen till stor del beror på minskade ränteutgifter och engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter, som pä kort sikt förutsätts inte inverka nämnvärt på hushållens köpkraft.

Som en följd bl. a. av försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades bytesbalansen under senare delen av 1970-talet. Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande efter 1982 har återspeglats i en förbättring av bytesbalansen. Förbättringen av bytesbalansen 1986 med 17 miljarder kr. motsvaras nästan helt av en förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande, i synnerhet av statens sparande, se tabell 9: 4. Hushållen har de senaste åren minskal sitt finansiella sparande - en utveckling som vänlas fortsätta även 1987.

9.2 Statsskulden och den offentliga förmögenheten

Den svenska statsskulden uppgick den 31 december 1986 lill 630 miljarder
kr., se tabell 9:5. Budgetunderskotten ökade kraftigt frän mitten av
1970-lalet fram t. o. m. budgetåret 1982/83. De ökande budgetunderskotten
ledde lill en snabb ökning av statsskulden. År 1976 uppgick statsskulden
lill ca 80 miljarder kr. Sju år senare, 1983, hade den sexdubblats och
uppgick till ca 480 miljarder kr. I takt med att budgetunderskotten därefter 67

Tabell 9:5 Den offentliga sektorns Hnansiella nettotillgångar

Miljarder kr., löpande priser

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Belopp 31 dec. 1986

Statsskuld

Statens tillgångar Kommunernas tillgångar, netto Socialförsäkringens tillgångar, netto Riksbankens tillgångar, netto

Summa

Offentliga sektorns finansiella tillgångar, netto

630

238

-22

299

51

566

-64

Källa: Konjunkturinstitutet.

har minskat, har ökningen av statsskulden dämpats. Mellan 1983 och 1986 ökade statsskulden således från ca 480 miljarder kr. till ca 630 miljarder kr., eller med ca 30%.

Även i ett historiskt perspektiv är den ansamling av ny statsskuld, som ägde rum under slutet av 1970-talel och de första åren på 1980- talet, unik. Statsskulden har, sedan mer än hundra år tillbaka och fram lill slutet av 1970-talet, legal mellan 10 och 30% som andel av BNP. Undantag var åren under andra världskriget och de närmast följande åren, då statsskuldens andel av BNP som högst översteg 50%. Utvecklingen under slutet av 1970-talet och de första åren pä 1980-talet innebar, alt statsskulden som andel av BNP ökade från 26% 1977 fill 65% 1983.

Den svenska statsskulden bestod före 1977 nästan uteslutande av inhemsk upplåning. Därefter ökade upplåningen snabbi. I dagsläget beslår statsskulden lill ca 20% av utländsk upplåning. Under budgetåret 1985/86 började staten återbetala sin utlandsskuld. Återbetalningen blev möjlig lack vare en kombination av bylesbalansöverskolt och privat kapitalinflöde.

När man studerar statens finansiella ställning, måste man beakta atl staten också har omfattande finansiella tillgångar. Statens finansiella fill-gångar uppgick 1986 till ca 240 miljarder kr. Statens finansiella nettoskuld var således ca 390 miljarder kr.

Det finns i detta sammanhang även skäl att beakta de övriga offentliga delsektorerna. Skillnaden mellan hela den offenfiiga sektorns finansiella tillgångar och skulder utvisar den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. Del bör noteras, atl i denna ingår inle den reala förmögenheten i form av t.ex. mark, byggnader och maskiner hos offentliga myndigheter.

Den offentliga sektorns nettoskuld uppgick 1986 till 64 miljarder kr. AP-fonden, som svarar för huvuddelen av socialförsäkringssektorns finansiella tillgångar, uppgick till 290 miljarder kr. Därav svarade löntagarfonderna för 6,3 miljarder kr. och den del av AP-fonden som förvaltas under fjärde fondstyrelsen för 4,2 miljarder kr, Åven riksbanken, som i detta sammanhang räknas in i den offentliga sektorn, hade en positiv finansiell nettoförmögenhet, på 51 miljarder kr. Kommunernas finansiella nettoskuld är av liten omfattning, 22 miljarder kr.

68

Diagram 9:1 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella tillgångar

31 december 1970- 1987, miljarder kr., 1986 års priser

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

■ STATSSKULDEN DEN OFFENTUGA SEKTORNS FOUNSIEILA TnXGÅNGAR NETTO

70       72

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Utvecklingen i fasta priser av statsskulden, den offentliga sektorns finansiella tillgångar och nettoförmögenhet från 1970 framgår av diagram 9: 1. Den finansiella nettoförmögenheten ökade med 88 miljarder kr. (i 1986 års priser) mellan 1970 och 1976. Därefter minskade den kraftigt och blev 1983 en nettoskuld. Efter 1983 dämpades dock försämringen av den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. För 1987 förutses i stället en viss minskning av den offentliga sektorns finansiella nettoskuld.

Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet gav i mitten av 1970-talel upphov till stora ränteinkomster. Utvecklingen därefter har i stället medfört betydande ränteutgifter. Ränteutgifterna på statsskulden inkl. valutakursförluster uppgick 1986 till 67 miljarder kr., vilket motsvarade en nominell räntesals på 11 % och en realränta på 8 %. Ränteinkomsterna för hela den offentliga sektorn var 49 miljarder kr. 1986, och ränteutgifterna var 69 miljarder kr., dvs. räntenettot för hela den offentliga sektorn uppgick lill 20 miljarder kr.

9.3 Staten

Under första delen av 1970-talet hade staten ett budgetunderskott på mellan 6 och II miljarder kr., motsvarande 2-4% av BNP. Därefter skedde en mycket kraftig ökning av budgetunderskotten. Mellan 1976 och 1982 ökade budgetunderskottet lill 83 miljarder kr., motsvarande 13% av BNP. Efter 1982 har det skett en stark förbättring av budgetsaldot. Mellan

69

1982 och 1986 har budgetunderskottet mer än halverats och uppgick 1986 lill 37 miljarder kr., motsvarande 4% av BNP. För 1987 pekar beräkningarna på en fortsalt förbättring av budgetunderskottet till 32 miljarder kr., motsvarande 3,2% av BNP.

Bakom den kraftiga förbättringen av budgetsaldot ligger dels en dämpning av ökningslakten för utgifterna, dels en snabbare ökning av statens inkomster. Statens utgifter ökade med i genomsnitt 15% per år mellan 1976 och 1982. medan den genomsnittliga årliga ökningslakten var 9% 1982-1986. Dämpningen av ökningstakten beror både på en stram budgetpolitik, och atl insatserna inom de arbetsmarknads- och industripolitiska område-

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 9:6 Statens inkomster och utgifter

Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

	Miljarder	kr.			Föränd	ring, %
	1984	1985	1986	1987	1985	1986	1987
Löpande priser
Inkomster	246,3	278,5	308,0	343,0	13,1	10,6	11,4
Direkta skatter	55,7	60,0	69,2	73,1	7,7	15,3	5,6
Indirekta skatter	123,1	141,1	156,1	169,3	14,6	10,6	8,5
Socialförsiikringsavgifier	38,4	43,5	46,9	50,3	13,3	7,8	7,2
Övriga inkomster	29,1	33,9	35,8	50,3	16,5	5,6	40,5
Utgifter	289,6	321,3	334,8	347,1	10,9	4,2	3,7
Transfereringar	225,9	254.3	262,1	271,5	12,6	3,1	3,6
Till hushåll	69,2	76,3	81,0	88,9	10,3	6,2	9,8
Till socialförsäkringen	10,3	16,7	18,0	19,2	62,1	7,8	6,7
Till kommuner	53,0	52,2	53,8	56,1	-1,5	3,1	4,3
Till företag	34,3	37,5	40,1	39,4	9,3	6,9	-1,7
Till internationell verksamhet	5,1	5,8	6,1	6,7	13,7	5,2	9,8
Ränteutgifter	54,0	65,8	63,1	61,2	21,9	-4,1	-3,0
Konsumtion	58,2	61,6	67,0	70,3	5,8	8,8	4,9
Investeringar m. m.'	5,5	5,4	5,7	5,3	-1,8	5,6	-7,0
Finansiellt sparande	-43,3	-42,8	-26,8	- 4,1
Utlåning och andra
finansiella transaktioner	11,0	8,8	- 2,6	20,0
Kursföriuster	11,2	8,0	3.5	0,9
Korrigeringspost	9,9	- 2,3	9,6	7,0
Budgetsaido	-75,4	-57,3	-37,3	-32,0
Budgetsaido i % av BNP	- 9,5	- 6,6	- 4,0	- 3,2
1980 års priser
Konsumtion	43,4	43,5	44,3	44,1	0,2	1,8	-0,4
Investeringar	4,5	4,1	3,9	4,0	-8,8	-4,7	0,5

' I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.

Anm.: Uppbörden av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter samordnades 1985, vilket innebar atl inbetalningar
gjordes av 13 månaders inkomstskatt och 11 månaders arbetsgivaravgifter. För att uppnå jämförbarhel mellan
åren redovisas i tabellen, liksom i resten av kapitlet, inkomster och utgifter som om 12 månaders inbetalningar
hade giorts av både inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Nationalräkenskaperna (NR) redovisar i sina
beräkningar 11 månaders uppbörd av arbetsgivaravgifter och 12 månaders inkomstskatt. Detta avsteg från
NR:s principer medför att statens inkomster blir 7,8 miljarder kr. bättre än enligt NR, att del finansiella
sparandet blir 4,9 miljarder kr. bättre, att socialförsäkringens inkomster och finansiella sparande blir 5,7
miljarder kr. högre, och atl den offentliga sektorns inkomster och finansiella sparande blir 10,6 miljarder kr.
bättre 1985.
Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån. 70

na har kunnat minskas, bl. a. som en följd av det förbäiirade konjunkturiä-     Prop. 1986/87: 150 get. Statens inkomster, som i genomsnitt ökade med 9% per år 1976-1982,     Bilaga 1.1 hade en genomsnittlig åriig ökningstakt pä 14% mellan 1982 och 1986. Den snabbare ökningen av inkomsterna sammanhänger bl. a. med det förbåttrade konjunkturiägel.

Ökningen av statens inkomster sedan 1982 kommer också till uttryck i utvecklingen av statens finansiella sparande. År 1976 hade staten ett positivt finansiellt sparande på 5 miljarder kr., motsvarande drygt 1 % av BNP. Sex år senare hade del finansiella sparandel sjunkit lill -59 miljarder kr. eller -9 % av BNP. Enligt nationalräkenskapernas första ulfallsberäkningar för 1986 låg det finansiella sparandet i fjol på -27 miljarder kr., motsvarande -3% av BNP. För 1987 väntas en kraftig förbättring av det finansiella sparandel. Denna förbättring kan dock till stor del hänföras till engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter, vilken inte räknas in i statsbudgeten och således inle påverkar budgetsaldot.

Statens direkta skatter svarar för drygt 20% av statens totala inkomster, eller mindre än hälften av inkomsterna från de indirekta skatterna. Statens inkomster av direkta skatter beräknas öka svagt 1987. Ett flertal förändringar av skattesystemet genomförs 1987. Basenheten höjs från 7800 kr. lill 9000 kr. Dessutom införs elt grundavdrag på 9000 kr., som gäller vid taxering till både statlig och kommunal inkomstskatt. Vidare slopas den kommunala garantibeskatlningen. Den statliga skatteskalan ändras också, så att den s. k. brytpunkten, dvs. det högsta inkomslbelopp där marginalskatten (vid 30 kronors kommunalskatt) blir högst 50%, höjs frän 124 800 kr. lill 135 000 kr. Sammanlaget innebär förändringarna av skattesystemet ett skaltebortfall pä drygt 4 miljarder kr., jämfört med om 1986 års skatteregler hade gällt.

Inkomsterna från de indirekta skatterna, som svarar för ungefär hälften av statens inkomster, beräknas 1987 öka något långsammare än 1986. Den 1 januari 1987 höjdes skatterna pä eldningsolja, vin och sprit, och den 1 februari 1987 höjdes tobaksskatten. Fastighetsskatten för småhus höjdes den 1 januari 1987. Vidare höjdes arbetsmarknadsavgiften den 1 januari 1987 med 0.42 procentenheter, varav hälften räknas som indirekt skatt och hälften som socialförsäkringsavgift. Den I juli 1987 föreslås skatten på eldningsolja och bensin höjas, som en del av försvarsuppgörelsens finansiering. Vidare föreslås försäljningsskatten på motorfordon höjas den 15 juni 1987, och basen för omsättningsskatten på aktier utvidgas till att omfatta s. k. indexoptioner samt terminskontrakt som avser aklier, aktieindex och konvertibla skuldebrev.

Statens övriga inkomster, som svarar för drygt 10% av de totala inkoms
terna, beräknas 1987 öka relativt kraftigt beroende på engångsskatten på
livförsäkringsbolagens förmögenheier. Engångsskatten förs i tabellen som
övrig inkomst. I den preliminära nationalbudgelen fördes engångsskatten i
stället som direkt skatt. SCB kommer dock, enligt uppgift, sannolikt atl
behandla skatten som kapitallransferering i nationalräkenskapsberäkning
arna. Som tidigare nämnts har engångsskatten inte någon påverkan på
budgetsaidol. I övrigt påverkas de övriga inkomsterna i neddragande rikt
ning av minskade ränteinkomster, till följd av det sänkta ränteläget. I 71

motsatt riktning verkar de ändrade återbetalningsrutinerna för det kommu-     Prop. 1986/87: 150 nala bostadstillägget, vilket medför, all både 1987 och 1988 kommer att     Bilaga l.l omfattas av vardera elt och ett halvt års återbetalningar från kommunerna.

Transfereringarna till hushåll svarar för ungefär 1/4 av statens utgifter. Ar 1987 genomförs en rad förbättringar, som medför att transfereringarna till hushåll ökar mer 1987 än 1986. Realt sett är det en ökning med 5% 1987. Pensionerna höjdes den 1 januari 1987, till följd av höjningen av basbeloppet från 23 300 kr. till 24 100 kr. En ytteriigare höjning med 400 kr. genomförs den 1 juli 1987. Dessutom höjs delpensionerna den 1 juli 1987 från att motsvara 50% av inkomstbortfallet till att motsvara 65%. Vidare höjdes barnbidraget den I januari 1987 med 1 020 kr. per barn och år. Del kontanta arbetslöshetsstödet, som höjdes den 1 januari 1987 med 20 kr. per dag, höjs ytterligare den 1 juli 1987 från 120 kr. till 140 kr. per dag. Transfereringarna till socialförsäkringen och kommunerna behandlas i avsnitten 9.4 och 9.5.

Transfereringar till företag svarar för drygt 10% av de totala utgifterna. Mellan 1976 och 1982 ökade denna utgiftspost kraftigt, den genomsnittliga ärliga ökningslakten var 21 %. Därefter har ökningen dämpats väsentligt; den årliga genomsnittliga ökningstakten mellan 1982 och 1986 var 7%. För 1987 beräknas transfereringarna ligga på ungefär samma nivå som 1986. Därvid har även s. k. tillkommande utgiftsbehov beaktats. I transfereringar till företag ingår räntebidrag och livsmedelssubventioner. Räntebidragen ligger på ungefär samma nominella nivä 1987 som 1986. Den sänkta räntenivån molvägs därvid av en volymmässig ökning av bostadslånen. Livsme-delssubvenlionerna föreslås minska med 250 milj.kr. från den 1 juli 1987.

Transfereringar till internationell verksamhet består huvudsakligen av gåvodelen av u-landsbiständet. Utbetalningarna uppgår till ca 6 miljarder kr. 1987. Den totala biståndsramen uppgår lill ca 10 miljarder kr. budgetåret 1987/88.

Statens ränteutgifter, som svarar för 1/5 av de totala utgifterna, ökade kraftigt mellan 1976 och 1982, med i genomsnitt 44% per år. Därefter dämpades ökningstakten, och 1986 minskade ränleulgifierna för första gången på flera decennier. Minskningen av ränteutgifterna beräknas fortsätta 1987. Bakom minskningen ligger sjunkande räntesatser, såväl på inhemska som utländska lån och fallande dollarkurs.

Den statliga konsumtionen svarar för 1/5 av de totala utgifterna. År 1986 ökade den statliga konsumtionen volymmässigt med knappt 2%, efter alt under flera år ha utvecklats mycket långsamt. Bakom den förhållandevis stora ökningen 1986 ligger osedvanligt slora ökningar av igångsatta vägre-parationer, bl. a. som en följd av det gynnsamma kostnadsläget för de aktuella insatsvarorna. Vidare har relativt stora ökningar noterats för försvarets inköp, såväl avseende s. k. varaktiga varor för militära ändamål som för den löpande förbrukningen. Antalet statligt sysselsatta och den statliga produktionen fortsatte dock att minska 1986, och för 1987 förväntas de rafionaliserings- och besparingskrav, som ställs på statliga myndigheter, leda lill en volymmässig minskning även av den statliga konsumtionen.

Den kraftiga ökningen 1987 av utlåning och andra finansiella transaktio- 72

ner beror på en nedskrivning av statsskulden med 15 miljarder kr., motsvarande inkomsterna från engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter. Kursförluster uppkommer genom att utländska lån bokförs till den växelkurs som rådde vid länetillfållet, medan omsättning eller återbetalning bokförs till den växelkurs som då gäller. Som en följd av fallande dollarkurs har även valutavinster uppstått för vissa län. För att komma fram till del kassamässiga budgetsaldot måste slutligen en korrigeringspost införas. Denna motsvarar skillnaden mellan statsbudgetens och nationalräkenskapernas definitioner och statistiska redovisning av statens inkomster och utgifter. År 1985 påverkas restposten även av skillnader i redovisningen av uppbörden av arbetsgivaravgifter, se not till tabell 9:6.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.1

9.4 Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkringen), allmän tilläggspensionering (ATP) och erkända arbetslöshetskassor. Det finansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn motsvarar i slort sett uppbyggnaden av AP-fonden. eftersom sparandebalanserna för sjukförsäkringen och arbetslöshetskassorna är obetydliga. Socialförsäkringssektorn har, alltsedan ATP-systemet infördes, haft ett ökande positivt finansiellt sparande. I början av 1960-talel låg del finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn på ca 2 miljarder kr. År 1986 låg del, enligt nationalräkenskapernas utfallsberäkningar, pä 24 miljarder kr., se tabell 9:7.

AP-fondens tillgångar uppgick, som redan nämnts, till ca 290 miljarder kr. den 31 december 1986. Under 1987 beräknas socialförsäkringssektorns finansiella sparande och AP-fondens fillväxt fill ca 23 miljarder kr., vilket motsvarar en real ökning med ca 4%. Enligt 1987 års långtidsutredning kommer del finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn under det närmaste decenniet all sjunka. Vid gällande pensionsregler och avgiftsuttag beräknas elt betydande underskott uppstå 1995.

Tabell 9: 7 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

	Miljarder	kr.			Föränd	ring, %
	1984	1985	1986	1987	1985	1986	1987
Inkomster	102,3	120,3	129,2	138,0	17,6	7,4	6,8
Avgifter	65,3	73,8	77,6	82,7	13,0	5,1	6,6
Bidrag från staten	10,3	16.7	18,0	19,2	62,1	7,8	6,7
Ränteinkomster m. m.	25,4	28.6	30.9	32.8	12,6	8,0	6,1
Skatter	1,3	1,2	2,7	3,3	-7,7	125,0	22 2
Utgifter	79,8	95,9	105,7	114,8	20,2	10,2	8,6
Transfereringar till hushållen	62,8	72,6	82,9	91,9	15.6	14,2	10,9
Övriga transfereringar	14.1	20,1	19,4	19,4	42.6	-3,5	0,0
Konsumtion m. m.	2,9	3,2	3,4	3,5	10,3	6,3	2,9
Finansiellt sparande	22,5	24,4	23,5	23,2

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

73

6   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

Socialförsäkringssektorns inkomster beräknas öka med ca 7% 1987, dvs. Prop. 1986/87: 150 i ungefär samma takt som under 1986. Inkomsterna från socialförsäkrings- Bilaga 1.1 avgifterna, som svarar för 60% av de totala inkomsterna, bestäms av lönesummans utveckling och avgiftssatsernas storlek. För 1987 beräknas lönesumman öka med 6.7% och ATP-avgifien höjs med 0,2 procentenheter. Inkomsterna från socialförsäkringsavgifterna beräknas därmed öka med knappt 7% 1987.

Ränteinkomsterna svarar för knappt 1/4 av de totala inkomsterna. De stora finansiella sparandeöverskollen medför, all ränteinkomsterna ökar relativt kraftigt varje år. År 1987 vänlas de öka med ca 6%, något lägre ökning än under 1986, beroende på den fallande räntenivån. Placeringsplikten för prioriterade lån slopades den 1 december 1986. Delta innebär alt möjligheterna all få högre avkastning på AP-fondens tillgångar ökar. På sikt kan delta beräknas leda till en inkomstförstärkning på ca 1 miljard kr. per år.

Bidragen från staten, som svarar för knappt 15 % av de totala inkomsterna, är delvis en stalisliskt konstruerad post. Förbättringen av arbetslöshetsersättningen 1986 och 1987 medför en ökning av statsbidragen båda åren. Skatterna svarar för 2% av de totala inkomsterna. Inkomsterna frän vinstdelningsskallen ökade myckel kraftigt 1986 och beräknas fortsätta atl öka relafivt kraftigt 1987.

Socialförsäkringssektorns utgifter består huvudsakligen, till 4/5, av transfereringar lill hushållen. Dessa beräknas fortsätta att öka relativt kraftigt 1987, med ca 11 %. ATP-utbelalningarna ökar, som en följd av dels atl antalet pensionärer med full ATP ökar, dels det höjda basbeloppet. Inom föräldraförsäkringen höjdes det s. k. garantibeloppet från 45 lill 60 kr. per dag fr. o. m. den I januari 1987. Inom sjukförsäkringen sker förbättringar från den I december 1987. Sjukpenningsystemei görs om från dagsjukpenning till limsjukpenning. Vidare kommer den s. k. insjuknande-dagen atl ersättas av sjukförsäkringen för arbetare i privat tjänst. Reformen beräknas kosta ca 3 miljarder kr. per år och finansieras, genom all sjukförsäkringsavgiften föreslås höjas med 0,8 procentenheter från den 1 januari 1988. Inom arbetslöshetsersättningen genomförs en höjning av den högsta ersättningen vid arbetslöshet från 360 lill 400 kr. per dag den I juli 1987.

9.5 Kommunerna

Den ekonomiska situationen inom kommunsektorn har, under slutet av 1970-talel och början av 1980-lalet, varit god. Under perioden 1978-1984 hade kommunsektorn som helhet finansiella sparandeöverskott, med undanlag för ett myckel litet underskott 1981.

Det finansiella sparandel 1986 visar, enligt nationalräkenskapernas för
sta utfallsberäkningar, ett underskott pä ca 3 miljarder kr., se tabell 9:8.
Detta är ca 2 miljarder kr. bättre än vad som beräknades i den preliminära
nationalbudgelen. Orsaken är främst, atl konsumtions- och invesleringsul-
gifterna blev lägre än tidigare beräknat. Atl konsumtionsutgifterna blev
lägre, beror till en del på att volymökningen blev lägre än beräknat. Vidare 74

blev de totala löneutgifterna lägre, bl. a. beroende på atl arbetsgivarna på grund av strejken i höstas inle hann göra utbetalningar i enlighet med de nya avtalen. Atl investeringsutgiflerna fidigare överskattades sammanhänger med atl volymminskningen blev större än beräknat. Vidare gav utförsäljning av mark och fastigheter ett osedvanligt högt inkomsttillskott, ca 1 miljard kr. mer än beräknat.

För 1987 innebär beräkningarna elt ungefär oförändrat finansiellt spa-randeunderskotl. Delta bygger pä en beräknad konsumtlionsiillväxt på 1,3%. De finansiella sparandeunderskolten väntas verka återhållande på den kommunala utgiftsexpansionen. Det bör dock noteras atl underskotten är små jämfört med för eU tiotal år sedan. De motsvarar 1986 och 1987 drygt 1 % av utgifterna. I mitten av 1970-lalet var underskollen 3-4% av utgifterna, vilket i dagslägel motsvarar 8-11 miljarder kr.

Vidare kan del noteras all kommunsektorns likviditet fortfarande är myckel god. De samlade likvida medlen, det s.k. finansieringskapitalet, uppgick till ca 36 miljarder kr. i slutet av 1986, vilket motsvarade ca 15% av de externa utgifterna. För primärkommunema var andelen 13 % och för landstingen 19%. Variafionerna mellan enskilda kommuner och landsting är dock slora.

Riksdagen har, i syfte att motverka överiikvidilet i den svenska ekonomin, beslutat om likviditetsindragningar 1984 och 1985. Primärkommuner och landsting har, i enlighet därmed, gjort insättningar på räntebärande konto i riksbanken 1985 och 1986 motsvarande 3 resp. 6% av lönesumman överstigande 20 milj.kr. Den totalt inbetalade summan uppgår till 6,8

Prop. 1986/87: Bilaga 1.1

150

Tabell 9:8 Kommunernas inkomster och utgifter

Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

	Miljarder	kr.			Förändring, %
	1984	1985	1986	1987	1985	1986	1987
Löpande priser
Inkomster	215,8	230,5	244,8	258,0	6,8	6,2	5,4
Skatter	115,5	123,1	138,1	153,7	6,6	12,2	11,3
Bidrag från staten och social-
försäkringssektorn	60,4	65,0	65,6	67,5	7,6	0,9	2,9
Övriga inkomster	39,9	42,4	41,1	36,8	6,3	-3,1	-10,5
Utgifter	215,6	234,3	248,0	261,4	8,7	5,8	5,4
Transfereringar	34,3	38,0	39,9	44,9	10,8	5,0	12,5
Till hushåll	14,2	15,7	17,3	18,6	10,6	10,2	7.5
Till staten	3.4	3,5	3,6	6,3	2,9	2,9	75,0
Till företag	6,9	8,5	8,7	9,2	23,2	2,4	5,7
Ofördelat	9,8	10,3	10,3	10,8	5,1	0,0	4,9
Konsumtion	160,5	175,0	188,0	196,7	9,0	7,4	4,6
Investeringar m. m.'	20,8	21,3	20,1	19,8	2,4	-5,6	-   1,5
Finansiellt sparande	0,2	-3,8	-3,2	-3,4
1980 års priser
Konsumtion	117,5	120,4	122,4	124,0	2,5	1,7	1,3
Investeringar	15,1	14,8	14,2	13,2	-2,1	-3,7	- 7,1

' I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning

av fastigheter och mark.

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionverket och statitiska centralbyrån. 75

miljarder kr. I januari 1986 återbetalades 320 milj. kr. till vissa primärkom-    Prop. 1986/87: 150

muner och landsting, som hade en ansträngd likviditet. En generell äterbe-     Bilaga 1.1

lalning på ca 1,8 miljarder kr. kommer att göras i april  1987. Vidare

kommer ca 0,8 miljarder kr. att betalas tillbaka den  I juni till sådana

primärkommuner och landsting, som har en besvärlig likviditetsmässig

situation. Den resterande delen av det inbetalda beloppet, ca 3,8 miljarder

kr., kommer att betalas tillbaka i mars 1988.

Kommunernas inkomster ökade, enligt nationalräkenskapernas utfallsberäkningar, med drygt 6% 1986. Ökningen 1987 beräknas bli av ungefär samma storleksordning. Skatteinkomsterna, som svarar för drygt 55% av de totala inkomsterna, beräknas 1987 öka ungefär lika mycket som 1986. De stora ökningarna av kommunalskattemedel sammanhänger med, att de av staten utbetalda kommunalskatterna beräknas pä skatteunderlaget tvä år tidigare, och att skatteunderlagen steg kraftigt såväl 1984 som 1985. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen höjs 1987 med 10 öre till 30,44 kr. Detta genomsnitt rymmer dock både sänkt, höjd och oförändrad utdebitering för enskilda kommuner. I detta sammanhang kan noleras att under perioden 1977—1984, då kommunsektorn hade finansiella sparandeöver-skoll, höjdes den genomsnittliga kommunala utdebiteringen med ca 3,50 kr. År 1986 var första gängen pä 30 år, som den genomsnittliga kommunala utdebiteringen sänktes, även om det endast var med 4 öre. Vid beräkningen av kommunernas skatteinkomster 1987 har beaktats effekten av det höjda kommunala grundavdraget och den av riksdagen beslutade reduceringen av förskotten.

Bidragen från staten och socialförsäkringssektorn, vilka svarar för drygt 25% av de totala inkomsterna, ökade svagt 1986 enligt nationalräkenskaperna. En orsak till den låga ökningstakten är alt nationalräkenskaperna beräknar skatteutjämningsbidragen netto, vilket innebär att skalteutjäm-ningsavgiften, som 1986 uppgick till 14 öre per skallekrona, räknas ifrån bidragen. År 1987 beräknas bidragen från staten och socialförsäkringssektorn öka med 3 %. Den svaga ökningstakten sammanhänger med att skatle-uljämningsavgiften höjs med 10 öre.

Kommunernas övriga inkomster, som svarar för drygt 15% av de totala inkomsterna, innefattar sådana inkomstslag som ränteinkomster, avgifier, driftsöverskott och s. k. tillråknade pensionsavgifter. Enligt nationalräkenskapernas beräkning minskade de övriga inkomsterna något 1986. Detta beror på att landstingen fr.o.m. 1986 har ändrat det procentuliag, som görs på utbetalda löner för att täcka framtida pensionsutbetalningar, från 10.2% till 2,2%. Om inte denna förändring hade skett, skulle de övriga inkomsterna 1986 ha ökat i ungefär samma takt som 1985. Primärkommunerna gör motsvarande förändring 1987, vilket är orsaken till den fortsatta minskningen. På utgiftssidan görs motsvarande nedräkning av konsumtionsutgifterna; förändringen har således ingen effekt på storieken av det finansiella sparandet.

Kommunernas utgifter beräknas 1987, liksom 1986, öka i ungefär samma
takt som inkomsterna. Konsumtionsutgifterna, som svarar för ca 3/4 av de
totala utgifterna, beräknas 1987 öka något långsammare än 1986. Bakom
minskningen 1986 av utgifterna för investeringar m. m. ligger dels en relä- 76

tivt kraftig minskning av investeringsvolymen, dels ett osedvanligt högt     Prop. 1986/87: 150

inkomsttillskolt från försäljning av fastigheter och mark. För 1987 beräk-     Bilaga 1.1

nas investeringsvolymen fortsätta att minska. Enligt tillgänglig statistik

minskade antalet kommunalt sysselsatta något mellan 1985 och 1986, bl. a.

som en följd av minskad omfattning av beredskapsarbeten och arbeten i

ungdomslag. En relativt kraftig höjning av medelarbetstiden medförde

dock, att den kommunala sysselsättningen mätt i limmar ökade med ca

1%. År 1987 förväntas en något kraftigare sysselsättningstillväxt, med

1,5%, vilket tillsammans med en måttligare höjning av medelarbetstiden

beräknas innebära, all antalet sysselsatta i kommunerna ökar med ca 8000

personer.

77

10 Kreditmarknaden

10.1 Internationellt

Under vintern 1987 har någon entydig räntetendens inte kunnat spåras internationellt. De korta räntorna har tenderat att stiga i flera länder, däribland Förenta staterna. 1 de starka ekonomierna Japan och Förbundsrepubliken Tyskland har emellertid räntorna sänkts. Dessa räntesänkningar har officiellt stötts med lägre diskonton och får sägas bekräfta atl myndigheterna önskat stabilisera valutakurserna på i stort sett uppnådda nivåer samt stimulera den inhemska efterfrågan. För Förbundsrepubliken innebär delta en omsvängning från 1986 då den västtyska räntan tenderade atl stiga. I de nordiska länderna har räntorna periodvis legat på högre nivåer än under hösten 1986. Under mars/april har de korta räntorna äter sjunkit något generellt i Västeuropa.

En viss anpassning nedåt av realräntan, mätt som nominell lång ränta deflaterad med konsumentprisernas aktuella ökningstakt, skedde fram till mitten av 1986 i huvudsak endast i Förenta staterna och Japan. Det är därvid de nominella räntorna som sjunkit något mer än inflationstakten. Den snabbt sjunkande inflationstakten har i andra länder snarast dragit upp den länga realräntan lill en nivå omkring 6% i början av 1987, se diagram 10:1. Från andra hälften av 1986 har en uppgång i realräntan också skett i Japan och Förenta staterna. Att räntenivån inte anpassats till den låga inflationstakten kan delvis förklaras av att de närmaste årens inflation

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Diagram 10:1 Reala räntan på långa statsobligationer

Räntan pä statsobligationer defiaterad med KPI, procent

I I I I I I I I I i I I I I I I I I I I I I I I I I I I I [ I I I I I I I I I I I I I I r I

JAJOJAJOJAJOJAJO

1985

1987

1986

1984

Källa: Riksbanken.

78

bedöms komma att ligga på en nivå högre än den rådande. Åven om den internationella pris- och kostnadsstegringstakten stiger något skulle nuvarande räntenivåer likväl innebära en myckel hög realränta, som markant överstiger den förväntade produktionstillväxten. De bestående stora obalanserna i den amerikanska ekonomin och den osäkerhet om utvecklingen på längre sikt dessa skapar får anses vara en av huvudorsakerna till att räntorna internationellt inte är lägre.

Samtidigt som realräntan alltjämt är hög kan det konstateras att likvidi-telsutvecklingen i de stora industriländerna varit relativt expansiv och överskridit uppställda penningmängdsmål. Förutom att den snabba utvecklingen pä de finansiella marknaderna försvårar kontrollen av penningmängden kan det tolkas som att de realekonomiska faktorerna givits ökad vikt i centralbankernas penningpolitiska ställningstaganden.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

10.2 Ränteutveckling och valutaflöde

Ränleuppgången i Sverige, som inleddes i oktober förra året, fortsatte under första kvartalet 1987, se diagram 10: 2. Sammantaget steg räntorna på tremånaders statsskuldväxlar från 8,5 % i mitten av oktober till ca 11 % i millen av mars 1987. Marginalen mellan den svenska räntan och motsvarande eurodollarränta vidgades därmed från 2,5 procentenheter lill 4,5

Diagram 10:2 Ränteutvecklingen

3-månadersräntor

- STATSSXITLDVJUCUK EURODOLLAS KORGVXGD mWTA RXNTEDIFFERENS

J    O

1984 1985 1986 1987

Anm.: För den korgvägda räntan gäller att räntorna i olika länder är vägda med samma vikter som i  valutakorgen. Räntedifferensen = statsskuldväxlar-eurodollar. Källa: Riksbanken.

79

Diagram 10:3 Valutaflöde och kursindex

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

128

-129

130

132

-133

JAJOJAJOJAJOJAJO
1984 1985 1986 1987

Källa: Riksbanken.

134

procentenheter. En valutakorgvägd euroränta låg på samma nivå som den svenska räntan i oktober 1986, medan del i slutet av mars uppkommit en marginal på ca 3 procentenheter. I början av april föll de korta räntorna till ca 9,5 % så atl marginalen lill eurodollarräntan krympte till 3 procentenheter.

Den tidvis förhållandevis stora ränledifferensen mot utlandet bidrog dels till ett avsevärt inflöde av valuta, dels till att den svenska kronan förstärktes, se diagram 10:3. En annan förklaring till valutainflödet var atl företagen minskade sina nettotillgångar i dollar till följd av osäkerhet om dollarkursens utveckling. Sannolikt kan merparten av valutainflödel hänföras lill kapitalbalansen.

Den svenska ränteuppgången drevs fram av osäkerhet om den svenska ekonomins framudsutsikter till följd av den snabba konsumtionsökningen i slutet av 1986. Obligationsräntorna fortsatte att stiga i januari, men uppgången bromsades i slutet av månaden och i mitten av februari började tendenser till räntefall att märkas. För alt motverka en alltför kraftig ränlenedgång stramades då penningpolitiken ål. Därigenom steg de korta räntorna, medan fallet i obligationsräntorna dämpades. Avkastningskurvan, som hade en tämligen brant positiv lutning i början av år 1987, blev därigenom allt flackare och i mars övergick lutningen fill att bli negafiv. Efter räntefallet i böijan av april blev avkastningskurvans lutning emellertid åter positiv.

80

10.3 Statens upplåning

Statens lånebehov reducerades kraftigt under förgående är till följd av det förbättrade statsfinansiella läget. Under 1986 uppgick statens nettoupplåning till 32 miljarder kr., en minskning med 21 miljarder kr. från året dessförinnan, se tabell 10: 1. Under innevarande år avtar statens länebehov ytterligare och beräknas uppgå till 16 miljarder kr. En viktig orsak till minskningen av lånebehovet är den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag m. fl.

Slalsupplåningens inriktning har under senare år förändrats i takt med att kredilmarknaden avreglerats. De s. k. prioriterade statsobligationernas betydelse har gradvis minskal och upplåningsformen upphörde i och med att placeringsplikten slopades i december 1986. Därigenom sker statsupplåningen numera helt på marknadsmässiga villkor. Introduktionen av kortfristiga upplåningsformer, såsom statsskuldväxlar och allemanssparande, har medfört att den inhemska statsskuldens genomsnittliga återstående löptid förkortats frän 5,6 år i slutet av 1980 till 3,3 år i slutet av 1985.

Utvecklingen mot ökad kortfristig upplåning och kortare genomsnittlig löplid på den inhemska statsskulden avstannade emellertid 1986. Den genomsnittliga återstående löptiden var fortfarande 3,3 år i slutet av 1986. Utvecklingen förklaras främst av de mycket stora premieobligalionslån som utgavs under första halvåret vilket i kombinafion med minskal lånebehov resulterade i en nettoamortering av stocken av slalsskuldväxlar.

Under 1986 ökade statens upplåning från hushållen kraftigt, främst genom de slora premieobligalionslånen, men även allemanssparandel ökade

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 10.1 Finansiering av statens lånebehov

Nettobelopp, miljarder kr.

1985

1986

1987

61

8 O

53

Statens budgetunderskott' Valulaföriuster på statliga utlandslän Engångsskatt

Statens lånebehov

Finansiering:

1.         Riksbanken

Därav: Företags och kommuners insättningar i riksbanken Kassakravsmedel Övrigt

2.         Inhemsk marknad
Därav: Allemanssparande

Premie- och sparobligationer övrigt

3.         Utlandet

Summa finansiering

35

32

1 15

16

32

28

15	8	-10
0	8	1
12	12	4
39	10	21-26
9	15	13
9	12	4
21	-17	4-9
11	-6	-5-0

16

32

53

' Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer och skiljer sig något från det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar. Källor: Riksbanken och finansdepartementet

markant lack vare möjligheten till extrainsättning i början av året. Finansieringen via riksbanken ökade likaså till stor del som följd av likviditetsdepositioner från företag och kommuner samt höjda kassakrav på bankerna. Upplåningen på penning-och obligationsmarknaden, som tidigare svarat för en betydande andel av statens upplåning, minskade däremot under 1986.

För 1987 beräknas elt belopp motsvarande statens totala neltolånebehov finansieras i hushällssektorn, huvudsakligen genom allemanssparandel där en extra insättning på 5 000 kr åter är tillåten under andra kvartalet 1987. Nettoupplåningen från övriga marknader förväntas bli begränsad. Trots de senaste årens nedgång av statens neltolånebehov har den förkortade löptiden bidragit till att brutloupplåningsbehovel fortfarande är betydande. För 1987 uppskattas det totala lånebehovet bli omkring 170 miljarder kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

10.4 Utlåning och utlåningsräntor

Trots all skillnaderna mellan de olika sektorernas finansiella sparande reducerades, se avsnitt 9, ökade kredilslrömmarna kraftigt under 1986. Utvecklingen under 1986 påverkades naturligtvis starkt av slopandet av ränteregleringen och avskaffandet av utlåningstaken för banker, bostadsinstitut och finansbolag under 1985. Genom dessa avregleringar skapades förulsättningar för dels en omfördelning av kredilslrömmarna till förmån för den reguljära kreditmarknaden, dels en ökad konkurrens mellan de olika kreditinstituten.

Av utlåningssiffrorna för 1986, se tabell 10: 2 framgår atl bostadsinstitulen framgångsrikt utnyttjade marknadslägel fill all öka sina marknadsandelar. En anledning till bostadsinslitutens gynnsamma utveckling är all deras ullåningsräntor har varit starkt bundna till marknadsräntan genom institutens obligationsupplåning, medan bankerna, trots avregleringen, i stor utsträckning fortfarande väljer all knyta sina in- och utlåningsräntor till diskontot. Ränteutvecklingen under 1986, med diskontosänkningar som i efterhand konfirmerat redan inträffade sänkningar av marknadsräntan, innebar att bostadsinslitutens ullåningsräntor blev konkurrenskraftiga.

Bostadsinstitutens lån utan statliga räntebidrag, tidigare s. k. oprioriterad utlåning, uppgick 1986 till 47,4 miljarder kr., vilket var mer än en

Tabell 10:2 Bankernas, bostadsinstitutens och finansbolagens utlåning

Nettoflöden, miljarder kr.

1983

1984

1985

1986

Banker

Bostadsinstitut

Finansbolag

Summa

16,1

7,8 13,9

37,8

12,2

20,9

3,1

36,2

7,5

14,3

9,3

31,1

61.7

47,4 22,2

131,3

Anm. Banker: Utlåning i svenska kronor exkl. byggnadskrediler. Bostadsinstitut: utlåning utan statliga lån. Källa: Riksbanken

82

tredubbling av 1985 års nivå. Efter en överenskommelse mellan riksbanken och kreditmarknadsinslitulen i november 1986 om alt tillämpa vissa lägsta amorleringsvillkor och den ränteuppgång som inträffade samtidigt har dock ökningstakten av bostadsinstitutens oprioriterade utlåning dämpats markant.

Åven bankernas utlåning har enligt statistiken expanderat kraftigt såväl till näringslivet som lill hushällen. Bankernas utlåningsstatistik är emellertid svårtolkad. I vilken utsträckning den redovisade uppgången är en verklig kreditexpansion eller en överflyttning av krediter från den grå marknaden är därför svårt att avgöra. En betydande del av bankernas utlåning lill hushållen har vidare använts till finansiella placeringar, i första hand premieobligationsköp, samt skatteplanering strax före årsskiftet.

Nägon dämpning av bankernas totala utlåning synes inte ha skett i böljan av 1987. Att bankerna återtagit marknadsandelar under vintermånaderna har delvis sin förklaring i att de sänkt sina utlåningsräntor samtidigt som bostadsinstitutens räntor stigit.

Trots atl ulläningsslalistiken ännu är svårtolkad och att hushällens upplåning till stor del motsvaras av ökade finansiella tillgångar torde det vara ofrånkomligt att den kraftiga utläningsökningen 1986 har bidragit till den ovanligt slora ökningen av den privata konsumtionen samma år.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

10.5 Börsutvecklingen

Den dramatiska uppvärderingen av den svenska börsen fortsatte under 1986. Efter alt i slort sett ha varit oförändrat under 1970-talet har börsvär-del i reala termer nästan sexdubblats under 1980-lalel, se diagram 10:4.

Diagram 10:4 Realt börsvärde

Årsdata, 1985 års priser, miljarder kr

500

500

400-

400

300-

-300

200-

-200

100

-100

0-1----- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1—|- o

70 72 74 76        78        80        82        84 86

Källa: Finansdepartementet.

83

Tabell 10:3 Aktieägandets fördelning 1985 Prop. 1986/87: 150

Andelar i procent av totalt börsvärde Bilaga 1.1

Hushåll 30,5

Investmentbolag 13,2

Icke-flnansiella börsbolag 11,4

Försäkringsbolag 10,5

Övriga aktiebolag 9,5

Intresseorganisationer 9,8

Utländska placerare 8,8

Offentliga sektorn 6,3

Summa__________________________ 100,0____________

Källor: Bankinspektionen och statistiska centralbyrån.

Under 1986 sleg börsvärdel med 163 miljarder kr. Börsklimatet har varit gynnsamt i större delen av världen under åttiotalet, men den svenska utvecklingen framstår som exceptionell. Den åriiga genomsnittliga reala uppgången i börsindex var omkring 22% i Sverige jämfört med 8% för väridsindex under perioden 1980-1986.

Den kraftiga ökningen av börsvärdel får givetvis effekter på förmögenhetsfördelningen. Av aktieägarslatisfiken framgår att aktiebolag dominerar ägarbilden med ett aktieinnehav som representerar en dryg tredjedel av börsvärdet. Hushållens andel av börsvärdel uppgår lill drygt 30%, vilket i slutet av mars 1987 motsvarade omkring 140 miljarder kr. Av hushållens aktieinnehav svarar aktie- och allemansfonder för en femtedel. Hushållens aktieinnehav skulle därmed motsvara 20 procent av deras samlade finansiella tillgångar, vilket torde vara en internationellt sett hög siffra. Trots betydande nelloutförsäljningar under senare år har hushållen en allt större andel av sina tillgångar i aktier fill följd av den kraftiga värdeökningen på börsen. Bland de mindre ägargrupperna märks utländska placerare samt intresseorganisationer, vilka bland annat inkluderar pensionsstiftelser.

Under årets inledande månader var svängningarna på börsen osedvanligt kraftiga. Under januari månad sjönk index med drygt 10 procent. Hela kursfallet återhämtades emellertid redan i februari. Uppgången torde företrädesvis berott på tekniska faktorer såsom god tillgång på placeringskapital. I april överträffades del fidigare kursrekordet från november 1986. Det totala börsvärdet översfiger därmed 500 miljarder kr. Noterbarl är att det tidvis starka sambandet mellan ränle- och börsutvecklingen inte upprätthållits under vintermånaderna. Den långa räntan var i början av april drygt en procentenhet högre än vid föregående börstopp i november.

84

Innehåll Prop- 1986/87: 150

Bilaga l.l

Förord

1 Sammanfattning............................................................ ..... 2

2 Den internationella utvecklingen................................... ..... 9

2.1 Allmän översikt........................................................ ..... 9

2.2 Regionala översikter............................................... ... 13

3 Utrikeshandeln.............................................................. ... 22

3.1 Exporten................................................................. ... 22

3.2 Importen................................................................. ... 26

3.3 Bytesbalansen ....................................................... ... 28

4 Industrin........................................................................ 31

4.1 Produktion och produktivitet .................................. 31

4.2 Lönsamhetsutvecklingen........................................ ... 33

5 Arbetsmarknaden.......................................................... ... 36

5.1 Sysselsättning........................................................ 36

5.2 Utbudet av arbetskraft........................................... ... 40

5.3 Arbetslöshet........................................................... ... 41

6 Löner och priser ............................................................ ... 44

6.1 Löner...................................................................... ... 44

6.2 Priser...................................................................... 46

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion................... 50

7.1 Hushållens disponibla inkomster............................. 50

7.2 Privat konsumtion och sparande............................. 53

8 Investeringar ................................................................ ... 58

8.1 Inledning................................................................. ... 58

8.2 Näringslivet ............................................................ 58

8.3 Bostadsinvesteringar och offentliga investeringar.. 61

8.4 Byggnadsverksamhet............................................. 63

8.5 Lagerinvesteringar ................................................ ... 63

9 Den offentliga verksamheten......................................... 65

9.1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin........ 65

9.2 Statsskulden och den offentliga förmögenheten.... 67

9.3 Staten..................................................................... 69

9.4 Socialförsäkringssektorn......................................... ... 73

9.5 Kommunerna.......................................................... 74

10 Kreditmarknaden ......................................................... 78

10.1 Internafionellt....................................................... 78

10.2 Ränteutveckling och valutaflöde............................ 79

10.3 Statens upplåning ................................................ ... 81

10.4 Utlåning och ullåningsräntor................................. ... 82

10.5 Börsutvecklingen................................................... 83

85

Tabeller

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

1.1 Internationella förutsättningar för RNB-prognosen    3

1.2 Försötjningsbalans ........................................ .. 4

1.3 Bidrag till BNP-tillväxten.................................. .. 5

1.4 Bytesbalans ................................................ .. 7

2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder.... 9

2.2 Arbetslöshet i några OECD-länder..................... 10

2.3 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder  11

2.4 Bytesbalanssaido i några OECD-länder .............. .. 12

3.1 Exportmarknadslillväxl, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor.......................................................... 23

3.2 Alternativ redovisning av relativpriset ............... .. 24

3.3 Export av varor och tjänster............................ .. 25

3.4 Import av bearbetade varor............................. .. 27

3.5 Import av varor och tjänster........................... .. 28

3.6 Bytesbalans ................................................ .. 29

3.7 Alternativ redovisning av bytesbalans................ .. 29

4.1 Industriproduktionens utveckling...................... .. 31

4.2 Bruttoöverskottsandel i industrin...................... 34

4.3 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i industrin...................................................... .. 34

4.4 Resultat och räntabilitet m. m. för industrin ....... .. 35

5.1 Arbetsmarknad ............................................. 36

5.2 Produktion och sysselsättning.......................... 37

5.3 Produktion, produkfivilet och sysselsättning........ .. 39

5.4 Förändring i arbetskraften............................... .. 40

5.5 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper samt antal långtidsarbelslösa 43

6.1 Timlöneutveckling för samtliga löntagare och utvecklingen av arbetskraftskostnader för industriarbetare........................................ 45

6.2 Konsumentpriser............................................ .. 48

7.1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande         51

7.2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll 51

7.3 Hushållens direkta skatter, avgifter m. m........... 52

7.4 Realinkomsternas förändring............................ . 53

7.5 Hushållssektorns sparande ............................. 56

7.6 Alternativ redovisning av hushållssektorns sparande  57

8.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren................ 58

8.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet...................... 59

8.3 Industrins investeringar.................................. 60

8.4 Bostadsinvesleringar...................................... 61

8.5 Offentliga investeringar.................................. . 62

8.6 Byggnadsverksamhet..................................... . 63

8.7 Lagervolymförändringar .................................. 64

9.1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter.... 65

9.2 Reala förändringar i den offentliga sektorns inkomster och utgifter       66

9.3 Finanspolitiska effekter................................... 66

9.4 Finansiellt sparande i olika sektorer .................. 67

9.5 Den offentliga sektorns finansiella nettotillgångar. 68

9.6 Statens inkomster och utgifter ........................ 70

9.7 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter.. 73

9.8 Kommunernas inkomster och utgifter................. . 75 86

10.1 Finansiering av statens lånebehov........................... 81     Prop. 1986/87: 150

10.2 Bankernas, bostadsinslitutens och finansbolagens utlåning ... 82     Bilaga 1.1

10.3 Aktieägandets fördelning.......................................... ... 84

Diagram

1.1    Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesba
lans........................................................................... 8

3.1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor lill 14 OECD-länder                                                                                   26

3.2 Sveriges bytesförhållande ....................................... 30

4.1 Industriproduktion ................................................... 32

4.2 Exportandel av industriproduktionen ....................... 33

5.1    Antal arbetslösa och antal personer i arbelsmarknadspoliliska

åtgärder.................................................................... 42

6.1 Timlön i industrin ...................................................... 44

6.2 Konsumentprisindex................................................. ... 46

7.1 Disponibel inkomst och privat konsumtion ............... ... 50

7.2 Reallön per timme före och efter skatt ..................... ... 54

7.3 Hushållens finansiella tillgångar och skulder............. ... 55

8.1 Bruttoinvesteringar................................................... ... 59

8.2 Bruttoinvesteringar i industrin ................................. ... 60

9.1    Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella tillgångar . 69

10.1 Reala räntan på länga stalsobligafioner................... ... 78

10.2 Ränteutvecklingen.................................................... ... 79

10.3 Valutaflöde och kursindex......................................... ... 80

10.4 Realt börsvärde........................................................ ... 83

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987                                                                                                                      87

Bilaga 1.2

Långtidsbudget

Långtidsbudget för perioden 1987/88-1991/92

Sammanfattning

Långtidsbudgetens syfte är att klarlägga de slalsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt med huvudsaklig utgångspunkt i redan fattade beslut och gjorda åtaganden. "Fattade beslut" definieras i långtidsbudgeten som av riksdag och regering fattade beslut fram lill och med kompletleringsproposilionen. Beräkningarna baseras pä vissa givna anlaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen under perioden.

Tidigare långtidsbudgetar har i allt väsentligt utgjort en framskrivning av vad som enligt en relativt stram bedömning kan anses följa av gjorda åtaganden och fattade beslut. Till skillnad från tidigare har emellertid i årets långtidsbudget vissa bidragsnivåer anpassats lill pris- och löneutvecklingen trots atl någon formell indexkoppling inte föreligger. Skatterna på alkohol och tobak har räknats upp med prisutvecklingen. I årets beräkning har vidare inkomslskatlekvoten förutsatts vara konstant. Långtidsbudgeten utgör trots dessa förändringar varken en plan eller en prognos för statsbudgetens utveckling, ulan skall betraktas som en konsekvensheräk-ning av statsbudgetens utgifter och inkomster under vissa givna antaganden.

Resultatet från långtidsbudgeten är inle direkt jämförbart med långtidsutredningens beräknade saldon. Delta beror bl. a. på olika beräkningsmetoder och delvis skilda förulsättningar för beräkningarna.

Beräkningsresultaten påverkas kraftigt av de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som görs. Liksom tidigare år redovisas budgetutvecklingen utifrån två olika anlagandestrukturer för pris- och löneutvecklingen, ett lägalternativ och ett högalternativ. Antagandena i långtidsbudgeten ansluter till de tvä alternativ som legat till grund för långtidsutredningen.

Under långtidsbudgelperioden beräknas statsbudgetens inkomster i lågalternativet öka med i genomsnitt 2.9% per år från 318,1 miljarder kr. budgetåret 1987/88 till 356,4 miljarder kr. budgetåret 1991/92 och i högalternalivet med i genomsnitt 4,3 % per år till 377,4 miljarder kr. Inkomsterna är i hög grad beroende av lönesummans utveckling och av prisförändringarna. Även utvecklingen av den privata konsumtionen påverkar statens inkomster. I likhet med tidigare år beräknas punktskatterna, med undanlag för skatt på alkohol och tobak, med oförändrade skattesatser för hela perioden.

1 löpande pris ökar slalsbudgelens utgifter enligt långtidsbudgetens lågalternativ med i genomsnitt 1,9% per år från 348,6 miljarder kr. till 376,3 miljarder kr. 1 högalternativet ökar utgifterna med i genomsnitt 5,3% per är till 428,6 miljarder kr. budgetåret 1991/92.

Budgetsaidol förbättras i lågallernativel från ett underskott pä 30,5 miljarder kr. budgetåret 1987/88 till ett underskott på 19,9 miljarder kr. budgetåret 1991/92. 1 högalternalivet försämras saldot till ett underskott på 51,2 miljarder kr. för slutåret i perioden. Skillnaden på 31,3 miljarder kr.

1    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

mellan alternativen beror i första hand pä den kraftiga ökningen - 17,0     Prop. 1986/87: 150

miljarder kr. under perioden - av statsskuldräntorna i högalternativet. I     Bilaga 1.2

detta alternativ är för slulåret statsskuldräntorna 19,0 miljarder kr. högre

än i lägalternativet. Statsskuldränlorna beräknas således för slulåret av

perioden uppgå till 60,0 miljarder kr. resp. 79,0 miljarder kr. i de båda

alternativen.

En särskild analys visar att om utgifterna under perioden 1987/88 -1991/92 skulle utvecklas som andel av BNP i samma takt som den underliggande utgiftsutvecklingen under perioden 1982/83 - 1986/87 skulle budgetunderskottet 1991/92 bli 35,3 miljarder kr. mindre än i lägalternativet. På motsvarande sätt skulle underskottet för slulåret bli 17,3 miljarder kr. Större om utgifterna under perioden växer i samma takt som BNP.

Diagram 1 Budgetsaldots utveckling 1986/87-1991/92

Miljarder kr.

55 50 i5 40 35 30 25 20

HOGALTERNATIV,

\ LAGALTERNATIV

J___ \___ I___ \__ I___ I       ■     i       ■     i       I

15

1986/87        1987/88            1988/89        1989/90        1990/91        1991/92

Ett försök har gjorts att grovt bedöma om resultatet av långtidsbudget-beräkningen kan anses förenligt med de anlaganden om den ekonomiska utvecklingen som kalkylen grundas på. Härvid har även utvecklingen i övriga delar av den offentliga sektorn beaktats. Med de beräkningsförutsättningar som har gällt för långtidsbudgeten uppnås i stort sett den förbättring i det finansiella sparandet i staten och socialförsäkringssektorn i lågalternativet som har förutsatts i långtidsutredningens balansalternativ. Resultatet av långtidsbudgetberäkningarna kan därför i ett dynamiskt perspektiv inte anses oförenliga med de anlaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen som ligger lill grund för beräkningarna. Volymökningar utöver de som har antagits i beräkningarna samt nya åtaganden som inte finansieras genom motsvarande utgiftsminskningar skulle dock omedelbart

försämra bilden. Vidare bör observeras alt den Irendmässiga förbättringen    Prop. 1986/87: 150
av det finansiella sparandet bryts i slutet av perioden. Bilaga 1.2

1 Utgångspunkt

1.1   Syftet med långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar över statsbudgetens utgifter t.o.m. budgetåret 1991/92 är i allt växentligt en kalkyl över de finansiella resurser som krävs för alt av statsmakterna fattade beslut och gjorda åtaganden skall infrias. Långtidsbudgeten är varken en plan eller en prognos för den framtida utvecklingen. Långtidsbudgeten skall betraktas som en konsekvensberäkning som bygger pä beskriven beräkningsmetodik samt redovisade antaganden och förutsättningar i övrigt.

1.2   Samhällsekonomisk bakgrund

I långtidsbudgeten behandlas i första hand utvecklingen av statsbudgetens inkomster och utgifter samt budgetsaldot. Även om intresset koncentreras till statsbudgeten är det viktigt alt beakta de kopplingar som finns såväl lill andra delar av den offentliga sektorn som lill samhällsekonomin i dess helhet.

De antaganden som görs om utvecklingen av exempelvis BNP, priser, löner och räntenivå och som bildar utgångspunkt för långtidsbudgelkalky-len förutsätter att olika faktorer i ekonomin utvecklas på ett visst sätt. Det gäller de internationella förutsättningarna men också bl. a. den offentliga sektorns anspråk på samhällsekonomin. Långlidsbudgetkalkylen görs med fastlagda antaganden för hela perioden. Resultatet för elt år påverkar således inte förutsättningarna för återstoden av perioden. Mot denna bakgrund år det uppenbart alt långtidsbudgetkalkylen mycket väl kan ge elt resultat som tillsammans med utvecklingen i andra delar av offentlig sektor inte kan förenas med de antaganden som har utgjort utgångspunkt för beräkningen. Kalkylen är i denna mening statisk och partiell.

En dynamisk samhällsekonomisk analys byggd på etablerade samband mellan olika storheter i ekonomin görs däremot i långtidsutredningen. Till skillnad från långtidsbudgeten kan emellertid i långtidsutredningen schablonmässigt läggas in saldopåverkande åtgärder i syfte att bibehålla konsistensen i utvecklingen av olika ekonomiska variabler. Vidare beräknas utgiftsutvecklingen mer schablonmässigt i långtidsutredningen.

I avsnitt 5, Samhällsekonomiskt perspektiv, förs en diskussion om läng-tidsbudgetberäkningens resultat kan anses vara förenligt med kalkylförul-såttningarna.

1.3   Antaganden

För alt genomföra beräkningar av utgifts- och inkomstutvecklingen krävs antaganden om bl. a. vissa volymförändringar saml BNP-, pris-, löne- och

ränteutvecklingen under långtidsbudgelperioden. I tabell 1 redovisades de     Prop. 1986/87: 150
anlaganden som beräkningarna bygger på. Bilaga 1.2

Tabell I    Antaganden

Lågallernativel

	1987	1988	1989	1990	1991	1992
Timlön	5,3	3,0	3,0	3.0	3.0	3,0
Lönesumma	6.7	3,5	3,5	3,5	3,5	3,5
KPI (årsgenomsnitt)	3,9	2,0	2,0	2,0	2.0	2,0
Nvupplåningsränta,
inhemsk	10,0	10,0	8.0	7,0	7.0	6,0
utländsk	6,0	6,0	6,0	6,0	6,0	6,0
BNP, volym	2,2	2,0	2,0	2.0	2,0	2,0

Högalternalivet

1987

1988

1989

1990

1991

1992

Timlön

Lönesumma

KPI (årsgenomsnitt)

Nyuppläningsränta,

inhemsk

utländsk

BNP, volym

5,8	5,1	5,1	5,1
6,0	5.3	5,3	5,3
4,5	4.1	4,1	4,1
ll.O	11,0	11,0	11,0
6,0	6,0	6,0	6.0
0,8	1,0	1,0	1,0

1.4 Beräkningsmetodik

Beräkningarna av utgifterna utgår från anslagsbeloppen för budgetåret 1987/88 enligt 1987 års reviderade budgetförslag. Beräkningarna i fasta priser utgår normalt från oförändrad pris- och lönenivå jämfört med 1987 års budgetproposition. Omräkningen till löpande priser sker med hjälp av den antagna pris- och löneutvecklingen under perioden. De i appendix I och II redovisade tabellerna avser utgiftsutvecklingen i oförändrad pris-och lönenivå, dvs. de återspeglar volymutvecklingen under perioden. Löneutveckling i oförändrad pris- och lönenivå återspeglar således enbart sysselsättningsutvecklingen. Vad beträffar sjuk- och föräldraförsäkringen återspeglar utgiftsutvecklingen förändringen av antalet ersättningsdagar. Vad som därmed inle framkommer i dessa fastprisredovisningar är den reala inkomstförstärkning som löntagare och mottagare av vissa transfereringar erhåller under perioden som följd av att de reala timlönerna i lågalternativet antas öka med i genomsnitt 1,0% per år under perioden.

Följande principer har i huvudsak tillämpats vid bedömningen av hur utgifterna i fasta priser utvecklas under perioden.

-Utvecklingen av s.k. iransfereringsanslag - exempelvis folkpensionsanslaget, bidragen till driften av grund- och gymnasieskolan, skalte-utjämningsbidraget — beräknas med antaganden om förändringar av de utgiftsstyrande faktorerna, bl. a. förändrade volymer (se vidare appendix II Ändamälsavsnill). Utvecklingen av dessa anslag styrs ofta av automatiskt verkande regelsystem.

— Anslag som förutsätter separata beslut av statsmakterna då ambi-

tionsnivån för ändamålet skall fastställas, förutsätts ha en oförändrad    Prop. 1986/87: 150
anslagsnivå under perioden. Bilaga 1.2

- Vissa anslag styrs av att statsmakterna lagt fast långsiktiga ramar eller program för verksamheten. Som exempel kan nämnas utgiftsramen för det militära försvaret samt olika forsknings- och utvecklingsprogram. För vissa anslag styrs volymutvecklingen av olika typer av avtal. Styrande för anslagsberäkningen är i dessa fall bl. a. avtalsperiodens längd och de faktorer som reglerar volymen av den verksamhet som avtalet gäller. I de fall klara uttalanden om tidsbegränsningar av åtagandet föreligger, har i långtidsbudgetberäkningarna antagils all utgifterna bortfaller när programmet eller motsvarande upphör. I övriga fall har i regel schablonmässigt antagits att utgifter för de olika ändamålen kvarstår under hela långtidsbudgetperioden. Utgifter för investeringsändamål har behandlats på motsvarande sätt.

- Beräkningen av utgifterna för arbetsmarknads- och näringspolitik har gjorts med utgångspunkt från att inga nya utgiftsåtaganden görs under långtidsbudgetperioden i lågalternalivet. Samtidigt faller medel för tillfälliga insatser bort under perioden. Viss merbelastning inom dessa områden har förutsatts i högalternativet.

- I beräkningarna av förvaltningsanslager. har schablonmässigt antagils att huvudförslaget tillämpas under långtidsbudgelperioden.

Utgiftsutvecklingen i löpande priser har beräknats med utgångspunkt i utvecklingen i fasta priser och med de antaganden om förändring av priser, löner, m. m. under perioden som redovisats ovan.| Utgifterna har beräknats med två alternativa anlagandestrukturer. Till skillnad frän tidigare lång-tidsbudgetkalkyler har dock även i grundkalkylen vissa bidragsnivåer kalkylmässigt anpassats till pris- och löneutvecklingen trots atl någon formell indexkoppling inle föreligger. Således har exempelvis barnbidragen, studiestödet, högsta ersättningsnivån i arbetslöshetsersättningen samt vissa bidrag lill den kommunala sektorn räknats upp.

I kap. 3 om utvecklingen av utgifterna på statsbudgeten görs beräkningar av hur utgifterna skulle utvecklas om utgifternas andel av BNP skulle följa trenden under tidigare period resp. om utgifterna helt följer BNP-utvecklingen under perioden.

I kapitlet om statsbudgetens utgifter redovisas den historiska utgiftsutvecklingen 1981/82 - 1985/86 i fasta priser. Omräkningen lill fasta priser har skett med olika index för de skilda ulgiftsslagen.

Beräkningarna av inkomsterna i långtidsbudgeten grundar sig på antaganden om bl. a. lönesummans och prisernas utveckling. Inkomstskatter, socialavgifter och mervärdeskatt styrs bl. a. av utvecklingen av dessa variabler.

En oförändrad inkomslskatlekvol har förutsatts i beräkningarna. Skatterna på alkohol och tobak har räknats upp med prisutvecklingen. För övriga punktskatter antas alt skattesatserna ligger kvar på oförändrad nominell nivå, dvs. någon justering av dessa skattesatser med hänsyn lill prisutvecklingen har inte lagts in.

2 Statsbudgetens inkomster

2.1 Inledning

Inkomsternas utveckling är svår att förutsäga. Det beror på inkomsternas starka koppling till den ekonomiska utvecklingen i övrigt. De beräkningar som har gjorts inom ramen för långtidsbudgeten bygger i huvudsak på att inga nya beslut las som påverkar statsbudgetens inkomstsida. Undanlag från denna princip har gjorts genom atl en oförändrad inkomslskaltekvot har antagits för hela beräkningsperioden. Vidare har skatterna på alkohol och tobak räknats upp med prisutvecklingen. Beräkningen av statsbudgetens inkomstsida är i hög grad beroende av de antaganden som presenteras ovan i avsnitt 1.3.

Den starka kopplingen mellan inkomsternas utveckling och den ekonomiska tillväxten återspeglas i ett historiskt perspektiv. Under slutet av 1970-talet stagnerade inkomsterna i takt med all den ekonomiska tillväxten avstannade. Från början av 1980-talet har statsinkomsterna återigen ökat och har t. o. m. budgetåret 1985/86 årligen ökat med ca 4% i genomsnitt i lästa priser.

Inkomsterna från fysiska personers skatt, juridiska personers skatt, lagstadgade socialavgifter saml skatt på varor och tjänster svarar för ca 85% av de totala statsinkomsterna. Framställningen i det följande koncentreras därför till dessa inkomstslag.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

2.2 Resultatet av beräkningarna

Den beräknade utvecklingen av slalsbudgelens inkomster i lågalternativet framgår av tabell 2.

Tabell 2   Inkomstutvecklingen, lågalternativet

Miljarder kr., löpande priser

	Genom-		Förändring till				Procentuell	Genom-
	snittlig						-förändring	snittlig
	procentuell	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	1987/88-	procentuell
	förändring						1988/89-	förändring
	1981/82							1987/88-
	1985/86							1991/92-
Inkomstskatt	16,7%	75,2	3,0	3,1	3,3	3,4	4,0%	4,0%
Socialavgifter	15,6%	62,7	2,8	2,3	2,9	2,8	4,1%	4,0%
Mervärdesskatt	14,1%	72,4	3,2	3,0	3,5	3,0	4,4%	4,2%
Övriga indirekta
skatter	17,4%	55,6	0,8	0,7	0,6	1,2	1,4%	1,5%
Ränteinkomster och
återbetalning av lån	18,4%	14.7	0	-0,3	-1,5	-0,7	0	-4,1%
Övriga inkomster	17,4%	37,5	0,8	0,5	-0,2	0,1	2,1%	0,8%
Totala statsinkomster	16,2 %	318,1	4-10,6	4-9,3	4-8,6	4-9,8	-	-
Absolut nivå			328.7	338,0	346,6	356,4	3,3%	2,9%
Andel av BNP, %		30,6%	30,7%	30,4%	30,0%	29,6%	-	-
Inkomster uttryckt i
1987/88 års priser			322,5	324,9	326,6	329,3	1,2%	0,9%

Inkomstskatt Prop. 1986/87: 150

Inkomstskatterna utgörs av fysiska personers och juridiska personers skatt '  på inkomster och uppgår till 24 % av statsbudgetens inkomster. Drygt 70 % av inkomsterna under denna riibrik hårrör från fysiska personers inkomstskatt. Utvecklingen av statens direkta skatteinkomster beror på faktorer som skattesatser och avdragsmöjligheter samt antaganden om skattebasernas utveckling, t. ex. lönesummans utveckling.

Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas öka med i genomsnitt 4,0% per år under långtidsbudgelperioden. Under perioden 1981/82-1985/86 ökade dessa inkomster med i genomsnitt 16,9%. Den kraftiga inkomslutvecklingen under den historiska perioden förklaras i hög grad av den snabba pris- och löneutvecklingen under perioden 1981/82-1985/86.

Juridiska personers inkomstskatt utgör ca 6% av statsbudgetens inkomster. Bedömningar av inkomslutveckling under denna inkomsttitel är förenad med stor osäkerhet. Det beror delvis på kopplingen till utvecklingen av förelagens lönsamhet som i sin tur i påverkas av den ekonomiska utvecklingen i stort.

Lagstadgade socialavgifter

De lagstadgade socialavgifterna svarar för knappt en femtedel av de totala inkomsterna. Vid givna avgiftssatser följer inkomsterna lönesummans utveckling.

På statsbudgeten redovisas 62,7 miljarder kr., dvs. ca 38 % av de sammanlagda avgiftsinkomsterna. Vissa inkomster förs helt eller delvis lill fonder utanför statsbudgeten .

I avsnitt 5 följer en redovisning av de totala statsinkomsterna av socialavgifter och en redogörelse av de olika avgiftssatserna som ligger lill grund för beräkningarna.

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med i genomsnitt 4,0% årligen under långtidsbudgelperioden, vilket stämmer väl överens med lönesummans utveckling.

Skatt på varor och tjänster

De indirekta skatterna, inklusive mervärdeskatten, svarar för drygt 40% av statsbudgetens inkomster. Mervärdeskatten är statsbudgetens största enskilda inkomsttitel och svarar för knappt 23% av statsbudgetens inkomster. Vid en given skattesats bestäms inkomslutvecklingen under denna titel i huvudsak av antaganden om konsumtionens utveckling. Mervärdeskattens årliga ökningstakt i löpande priser beräknas uppgå lill ca 4,2% under långfidsbudgetperioden vilket i slort sett följer antaganden om konsumtionens utveckling i löpande priser.

Övriga indirekta skatter ökade med i genomsnitt 17,4% årligen under perioden 1981/82-1985/86 medan ökningen endast uppgår till ca 1,5% per år under långtidsbudgelperioden.

3 Statsbudgetens utgifter

3.1  Utgifternas utveckling

Under långtidsbudgetperioden 1987/88 - 1991/92 beräknas i lågalternativet statsutgifterna exkl. statsskuldräntor i oförändrat pris- och löneläge ligga kvar på ungefär oförändrad nivå. Eftersom såväl pris- som löneutvecklingstakten i detta alternativ dämpas avsevärt under perioden kommer ökningen i löpande priser att stanna vid 2,5% per år. Trots den ökande statsskulden under perioden kommer utgifterna för slatsskuldräntor att minska ifrån 62,0 miljarder kr. till 60,0 miljarder kr. som följd av att räntesatserna antas falla under perioden. Detta innebär att de totala statsutgifterna ökar med 1,9% per år i löpande priser och är realt oförändrade under perioden. Mätt som andel av BNP kommer statsutgifterna att sjunka från 33,8%. 1987/88 till 30,5% 1991/92.

Den faktiska utvecklingen av utgifterna exkl. statsskuldränlor under den bakomliggande perioden 1981/82-1985/86 innebar en genomsnittlig minskning med 5,0% per är i fasta priser.

Statsbudgeten består av ett flertal olika slags utgifter. För ekonomin i sin helhet har dessa utgifter mycket olika innebörd. Det är därför nödvändigt all vid en analys av utgifternas inverkan på samhällsekonomin inte enbart studera statsbudgetens totala utgifter ulan också försöka analysera de olika komponenternas betydelse. Utgifterna uppdelade på realekonomiska kategorier redovisas i appendix I. I nedanstående diagram visas statsbudgetens utgifter budgetåret 1987/88 uppdelad på realekonomiska kategorier.

Diagram 2 Statsbudgetens utgifter budgetåret 1987/88 fördelade på realekonomiska kategorier

(Miljarder kr.)

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

(91,1)

90,2)

|——I statlig konsumtion och investeringar

m Transfererinr till hushåll

g " "   konmuner

0 " "   företag

" "   utlandet

3 Wnansiella transaktioner

H Statsskuldrfintor

(62,0)

(6it,3)

(6,5)

(25.6)    <8.9)

I följande avsnitt redovisas en sammanställning av den i appendix II redovisade fördelningen av utgifterna på olika ändamål.

3.2 Utgifternas utveckling uppdelade på olika ändamål

Beräkningarna av utgifterna utgår frän de anslagsbelopp för budgetåret 1987/88 som redovisas i budgetpropositionen eller, om förändringar därefter inträffat på grund av särpropositioner m. m., från det reviderade budgetförslaget. Den utveckling av statsbudgetens utgifter som redovisas i appendix II sammanfattas i tabell 3. Enligt beräkningarna skulle utgifterna i oförändrad pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) ligga kvar på ungefår samma nivå som budgetåret 1987/88 vid slutet av perioden. Bland de utgifter som minskar under långtidsbudgelperioden kan nämnas utgifter för transfereringar lill kommunsektorn som skatteutjämningsbidraget och skolstatsbidragen.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

Tabell 3    Utgiftsutvecklingen

Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå

	Genom-		Förändring till				Procentuell	Genom-
	snittlig						-förändring	snittlig
	procentuell	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	1987/88-	procentuell
	förändring						1988/89-	förändring
	1981/82							1987/88-
	1985/86							1991/92-
Rättsväsende	-t- 0,6	10,9	-1-0,0	+0,0	4-0,0	+ 0,0	- 0,3	-0,2
Internationellt ut-
vecklingssamarbete
och övrig interna-
tionell samverkan	+ 3.1	12,0	-0,1	-1-0,0	+0,0	+0,0	- 0,5	-0,2
Totalförsvar	+	29,7	4-0,1	-H0,2	+0,2	+ 0,2	+ 0,5	+0,6
Folkpensioner
sjukförsäkring m. m.	- 2,3	58,9	-1-0,0	-0.2	-0,1	-0,2	+ 0,0	-0,2
Stöd till barnfamiljer	+ 3,8	24,5	-1-0,0	-1-0,0	+ 0,0	+0,0	+ 0,2	+0,0
Hälso-, sjuk- och
socialvård	- 4,9	9,9	-1-0.4	-H0,2	+0,1	+0,1	+ 4,0	+ 2,0
Kommunikationer	- 8,2	10,7	-0,1	-1-0,0	+ 0,0	+0.0	-   1,0	-1,2
Allmanna bidrag till
den kommunala
sektorn	- 2,5	14,3	-1,2	-0,5	-0,3	+0.0	- 8,1	-3,6
Utbildning och
forskning	-   1,5	43,0	-0,8	-0.4	-0,4	-0,5	-   1,8	-1.2
Arbetsmarknads- och
regionalpolitik	+  4,0	22,4	-0,3	-0,2	-0,1	+0,0	-   1,2	-0,6
Bostadspolitik	-13,1	13,5	-1-0,4	-1-0,8	+0,9	+ 1,2	+ 2,6	+ 5,6
Näringspolitik	- 6,3	5,7	-0,2	-0.2	-0,1	+0.0	- 4,3	-1,1
Energiförsörjning	-10,6	4,2	-0,1	-H0,1	-0,2	+0,0	- 3,1	-2,1
Övrigt	-  4.7	26,9	-1-2,0	-1-0,2	+0,1	+0,9	+ 13,7	+ 8,9
Delsumma utgifter
i fasta priser exkl.
statsskuldränlor	—	286,6	4-0,1	4-0,4	+0,1	+ 1,4	+ 0,5	+0,8

För de flesta anslag är utvecklingen av priser och/eller löner styrande för de framtida utgifterna. I tabell 4 redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Omräkningen fill löpande priser baseras på den utgiftsutveckling i oförändrad pris- och lönenivå (fasta priser) som redovisas i tabell 3. Till grund för omräkningen ligger de anlaganden enligt lågalternativet som presenteras i kapitel 1. För varje anslag på statsbudgeten beräknas utgifterna utifrån regler som gäller för de ulgiftsslyrande faktorerna. Sålunda har exempelvis folkpensionsanslaget räknats upp med antagen basbelopps-

utveckling medan beräkningarna av förvaltningsanslagen baseras på den antagna utvecklingen för löner och priser. Vissa särskilda utgifter har, som tidigare nämnts, vid beräkningarna i löpande priser anpassats till pris- och löneutvecklingen även om någon formell indexkoppling inte föreligger.

Efter omräkningen blir den genomsnittliga åriiga ökningen av statsutgifterna i löpande priser (exkl. statsskuldräntor) 2,5% under långtidsbudgetperioden.

Utgifterna för slatsskuldräntor beräknas under slutåret uppgå till 60,0 miljarder kr. För en närmare beskrivning av slatsskuldräntornas utveckling hänsvisas lill appendix I.

Tabell 4    Utgiftsutvecklingen, lågalternalivet

Miljarder kr., löpande priser

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.2

		Förändring till						Procentuell		Genom-
								f/% r ri ri rl r-i r» n		snittlig 1987/88-
	1987/88	1988/89		1989/90	1990/91	1991/92		lui	UilUlIlIg
procentuell
								1988/89		förändring
										1987/88-
										1991/92
Rättsväsende	10,9	+	0,2	+0,3	+0,3	+	0,3	+	1,8%	+ 2,4%
Internationellt utveck-
lingssamarbete och
övrig internationell
samverkan	12.0	+	0,9	+0,6	+0,7	+	0,7	+	7,5%	+ 5,6%
Totalförsvar	29,7	+	1,4	+ 1,1	+ 0,9	+	0,9	+	4,7%	+ 3,4%
Folkpensioner, sjukför-
sältring m.m.	58,9	+	2,7	+ 1,4	+2,9	+	2,9	+	4,6%	+4,0%
Stöd till barnfamiljer	24.4	+	0,6	+0,5	+0,7	+	0,7	+	2,4%	+ 2,4%
Hälso, sjuk- och social-
vård	9,9	+	0,5	+0,2	+0,)	+	0,2	+	5,1%	+2,4%
Kommunikationer	10,7	+	0,1	+0,1	+0,2	+	0,2	+	0,9	+ 1,4%
Allmänna bidrag till den
kommunala sektorn	14,3	-	0,6	-0,1	+0,2	+	0,6	—	4,2%	+0,2%
Utbildning och forskning	43,0	+	0,3	+0,7	+ 0,7	+	0,6	+	0,7%	+ 1,3%
Arbetsmarknads- och
regionalpolitik	22,4	+	0,3	+0,7	+0,5	+	0,6	+	1,3%	+ 2,3%
Bostadspolitik	13,5	+	0,5	+ 1,9	+ 1,4	+	1,6	+	3,7%	+8,8%
Näringspolitik	5,7	-	0.2	-0,1	-0,1	+	0,1	-	3,5%	-1,3 %
Energiförsörjning	4,2	-	0,1	+ 0,2	-0,2	+	0,1	-	2,4%	+ 0,0%
Övrigt	26,9	+	3,4	-0,1	-5,4	-	0,2	+ 12,6%		-2,0%
Delsumma utgifter i
löpande priser exkl.
statsskuldräntor	286,6	4-10,0		4-7,4	+2,9	+	9,3	+	3,5%	4-2,5 %
Statsskuldräntor	62,0	+	2,0	-3,0	-3,5	+	2,5	+	3,2%	-0,9%
Totala statsutgifter i
löpande priser	348,6	4-12,0		+4,4	-0,6	+ 11,8		4-	3,4%	4-1,9%

3.3 Jämförelse mellan alternativa utgiftsutvecklingar

I tabell 5 redovisas utvecklingen under perioden 1987/88 -1991/92 om utgiftsökningen följer BNP-utvecklingen under denna period. Beräkningarna utgår från utgifterna exkl, statsskuldräntor budgetåret 1987/88, Som tidigare påpekats beaktas inte att de ökade utgifterna normall påverkar aktiviteten i ekonomin och därmed även inkomsterna. En grundläggan-

10

de förutsättning för att ökade utgifter skall leda till en ökad aktivitet i Prop. 1986/87: 150 ekonomin är att del finns icke outnyttjad kapacitet hos företagen. De Bilaga 1.2 multiplikativa effekterna av alt öka statsutgifterna vid dagens höga kapacitetsutnyttjande skulle sannolikt lill största delen leda till prisstegringar, ökad import och höjda räntor och därmed ytterligare försämra budgetsaldot. Däremot har effekterna på utgifterna för slatsskuldräntor av ett större budgetunderskott inkluderats i beräkningarna. Resultatet visar att om utgifterna ökar i takt med BNP-utvecklingen - trots den beräknade låga prisutvecklingen under denna period — försämras budgetsaldot avsevärt under perioden.

Tabell 5    Utgiftsutveckling i takt med BNP-utvecklingen, jämfört med lågalternativet

Saldopåverkande miljarder kr.

1988/89 1989/90 1990/91 1991/92

Ökade utgifter,

saldopäverkan - +4,3 +10,9 +15.8

Statsskuldräntor,

saldopäverkan - +0,5 +1,0 +1,5

Totalt
saidopåverkan - +4,8 +11,9 +17,3

I tabell 6 redovisas utvecklingen under perioden 1987/88-1991/92 om de underliggande utgifterna som andel av BNP fortsätter alt utvecklas på samma sätt som under perioden 1982/83—1986/87, Denna reala utveckling har räknats upp till löpande priser med hjälp av den prognostiserade prisutvecklingen.

Tabell 6 Utgiftsutvecklingen i takt med den underliggande utgiftsutvecklingen som andel av BNP, Jämfört med lågalternativet

1988/89 1989/90 1990/91 1991/92

Ökade utgifter,

saidopåverkan -11,3 -18,8 -24,4 -32,3

Statsskuldräntor,

saidopåverkan -1,0 -2,0 -2,5 -3,0

Totalt
saidopåverkan -12,3 -20,8 -26,9 -35,3

Beräkningarna kan, i förhållande till kalkylerna i lågalternativet, betraktas som en känslighelsanalys. Resultaten visar på den kraftiga försämringen av budgetsaldot som uppkommer om en stram utgiflsprövning inte kan upprätthållas.

3.4 Effekterna på utgifterna av andra antaganden.

I detta avsnitt redovisas effekterna på utgifterna av del s. k. högalternalivet.

I tabell 7 redovisas en jämförelse mellan utgifterna enligt låg- och högal
ternalivet. Den största skillnaden kan hänföras lill statsskuldränlorna vil
ket beror på den betydligt högre räntenivån i högalternativet. Den högre 11

räntenivån bidrar även lill skillanden mellan alternativen för räntebidragen lill bosläder. I övrigt bidrar bl. a. den högre pris- och lönenivån till att utgifterna för folkpensioner och andra indexbundna transfereringar ökat snabbare. Men även utgifternaj för offentlig konsumtion (inkl. löner) blir högre i högalternativet.

Tabell 7    Högalternativet Jämfört med lågalternativet

Effekt på utgifterna. Miljarder kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

1988/89

1989/90

1990/91

1991/92

Inkomster Utgifter exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor

Totalt

+ 2.6

-5,5 -2.0

-4,9

+ 8,7

-13,4 -7,0

-11,7

+ 14,7

-25,3 -14,0

-24,6

+ 21,0

-33,3 -19,0

-31,3

budgetförstärkning budgetförsvagning

4 Budgetsaldot

De tidigare presenterade beräkningarna av statens inkomster och utgifter under långfidbudgetperioden har sammanställts i tabell 8, Utöver den framräknande utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas utfallen för budgetåren 1981/82-1985/86 och nuvarande beräkning för budgetåren 1985/86 och 1986/87.

Tabell 8   Budgetsaido budgetåren 1981/82-1991/92

Miljarder kr., löpande priser

Budgetår	Inkomster	Utgifter exkl.	Statsskuld-	Budget-	Under-	Underliggande
		statsskuld-	räntor	saido	liggande	saldo i procent
		räntor			saldo	av BNP
Utfall
1981/82	167,1	207,4	27,7	-68,1	-	-
1982/83	191,3	229,7	48,2	-86,6	-81,4	\1.1%
1983/84	221.1	237,9	60,4	-77,1	-66,3	8,9%
1984/85	260,6	253,9	75,2	-68,5	-58,9	7,1%
1985/86	275,1	255,4	66,5	-46,8	-42,7	4,7%
Nuv. beräkning
1986/87	305,1	273,3	65,4	-33,6	-33,3	3,4%
1987/88	318,1	286,6	62,0	-30,5	-31,8	3,1%
Lågalt.
1988/89	328,7	296,7	64,0	-32,0	-32,0	3,0%
1989/90	338,0	304,1	61,0	-27,1	-27,1	2,4%
1990/91	346,6	307,0	57,5	-17,9	-17,9	1,6%
1991/92	356,4	316,3	60,0	-19,9	-19,9	1,7%
Högalt.
1988/89	331,3	302,2	66,0	-36,9	-36,9	3,3%
1989/90	346,7	317,5	68,0	-38,8	-38,8	3,3%
1990/91	361,3	332,3	71,5	-42,5	-42,5	3,5%
1991/92	377,4	349,6	79,0	-51,2	-51,2	4,0%

12

I årets långtidsbudget görs inga beräkningar av det underliggande saldot    Prop. 1986/87: 150 för långtidsbudgetperioden, eftersom det inte finns några särskilda åtgår-    Bilaga 1.2 der under perioden som skulle skapa en skillnad mellan det redovisade och det underliggande budgetsaldot.

Budgetunderskottet försämras i lågalternativet från 30,5 miljarder kr. budgetåret 1987/88 till 32,0 miljarder kr. budgetåret 1988/89. Därefter förbättras gradvis budgetunderskottet för att uppgå till 19,9 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Uttryckt som andel av BNP innebär detta en minskning frän 3,0% budgetåret 1987/88 till 1,7% budgetåret 1991/92.

I tabell 9 redovisas BNP-andelarna för inkomster, utgifter exkl. stats-skuldräntor, slatsskuldräntor och budgetunderskott för långtidsbudgetens första och sista år.

Tabell 9    Inkomster och utgifter i procent av BNP

1987/88 1991/92 1991/92

Låg Hög

Inkomster 39.8% 29,6% 29.6%

Utgifter exkl.

27,8%	26,3 %	27.5 %
6,0%	4.9%	6,2%
3,0%	1,7%	4,0%

statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Budgetunderskott

5 Samhällsekonomiskt perspektiv

I avsnitt 1.2, Samhällsekonomisk bakgrund, har påtalats vikten av alt beakta de kopplingar som finns mellan statsbudgeten och andra delar av den offentliga sektorn samt till samhällsekonomin i dess helhet. Vidare påpekades långlidsbudgetkalkylens statiska karaktär. Det är mot denna bakgrund viktigt att också föra en diskussion om långtidsbudgetkalkylens resultat är förenligt med kalkylförutsältningarna. Härvid är det nödvändigt alt åven beakta utvecklingen inom övriga delar av offentlig sektor.

I det följande redovisas först en samlad beräkning för den statliga sektorn och socialförsäkringssektorn under långtidsbudgetperioden. Framställningen koncentreras lill ATP-systemets avgiftsinkomster och utgifter. Därefter följer en redogörelse för kommunsektorns ekonomiska utveckling. Avslutningsvis förs en diskussion om den offentliga sektorns finansiella sparande.

Staten och socialförsäkringssektorn

De beräkningar som presenteras nedan för den samlade statliga verksamhetens inkomster och utgifter baseras på samma grunder som beräkningarna för statsbudgeten som redovisats ovan. Det innebär att inga avgiftshöjningar, förutom redan beslutade, har antagits. I tabell 10 redovisas dels vilka principer som gäller för redovisningen av socialavgifter, dels de i beräkningarna antagna avgiftsuttagen under långtidsbudgelperioden.

13

Tabell 10    Lagstadgade socialavgifter Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.2

Procentut	;llt	uttag för c	ivg:	iftsåret
Faktiskt				Antaget
1986		1987		1988-1992

Avgifter vars inkomster helt redovisas på statsbudgeten

Folkpensionsavgift 9,45 9,45 9,45

Sjukförsäkringsavgift 9,3 9,3 10,1

Barnomsorgsavgift 2.2 2,2 2,2

Vuxenutbildningsavgift 0,264 0,27 0,27

Allmän löneavgift 2,0 2,0 2,0

Avgift vars inkomster delvis redovisas på statsbudgeten

Arbetsmarknadsavgift 1,586 2,006 2,16

Avgifter vars inkomster inte redovisas på statsbudgeten

10,0	10,2	10,2
0,5	0,5	0,5
0,6	0.6	0.9
0,2	0,2	0.2
0.35	0,35	0.35
1,2	1,2	1,2

Socialförsäkringsavgift till ATP

Delpensionsavgift

Arbetsskadeavgift

Lönegarantiavgift

Arbetarskyddsavgift

Avgift till sjöfolkspensionering

Summa 37,65 38,276 39,53

Av de skäl som har redovisats inledningsvis är resultatet av kalkylerna inle är fullständigt jämförbara med de beräkningar som presenteras i den reviderade nationalbudgelen och långtidsutredningen.

Beräkningarna över den samlade statliga verksamheten resulterar budgetåret 1987/88 i totala inkomster på ca 454 miljarder kr, och totala utgifter på ca 459 miljarder kr. I tabell 11 presenteras resultaten av beräkningen för den konsoliderade statliga sektorn.

Tabell 11    Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och nnansiella sparande budgetåren 1987/88-1991/92

Miljarder kr.

	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92
Inkomster
Inkomstskatt	78,2	81,2	84,3	87,6	91,0
Lagstadgade social
avgifter	164,0	172,4	178,4	184,5	190,9
Övriga skatter	142,6	149,0	153,8	158,5	163,1
Ränteinkomster	41,7	42,2	42,1	39,8	36,6
Övrigt	27,7	26,1	25,8	25,1	24,9
Summa inkomster	454,2	470,9	484,4	495,5	506,5
Utgifter
Statsbudgeten	286,6	296,7	304,1	307,0	316,3
Statsskuldräntor	62,0	64,0	61,0	57,5	60,0
ATP	56,9	61,8	65,7	69,5	73,6
Övriga utgifter	45,8	48,8	50,3	51,9	53,7
Utgifter utanför
statsbudgeten	7,2	8,0	9,3	9,6	9,9
Summa utgifter	458,7	479,3	490,4	495,5	513,5
Saldo	-4,5	-8,4	-6,0	0	-7,0
Finansiella transak-
tioner (netto)	16.6	9,4	10,6	8.7	10,0
Finansiellt sparande	-4,5	1,0	4,6	8,7	3,0

14

Inkomsterna i den konsoliderade beräkningen överstiger de i statsbudgeten redovisade med ca 136 miljarder kr. för budgetåret 1987/88.

Beräkningen av utgifterna för den konsoliderade statliga sektorn visar att de överstiger statsbudgetens utgiftsnivå för budgetåret 1987/88 med ca 176 miljarder kr. Skillnaden beror i huvudsak på utbetalningar av ATP. 1 tabell 12 redovisas utgifterna och inkomsterna för ATP-syslemet under långtidsbudgetperioden.

Tabell 12    AP-fondens utveckling budgetåren 1987/88-1991/92

Miljarder kr., löpande priser

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92
Inkomster Räntor m. m. (därav pä statspapper) Arbetsgivaravgifter	31,7 44,3	32.2 45,9	32,7 47,6	32,0 49,2	29,6 50,9
Summa	76,0	78,1	80,3	81,2	80,5
Utgifter Utbetalda pensioner Administration	56,2 0,7	61,1 0,7	65,0 0,7	68.6 0,7	72,9 0,7
Summa	56,9	61,8	65,7	69,5	73,6
Finansiellt sparande	19,1	16,3	14,6	11,7	6,9

Beräkningarna visar att utan avgiftshöjningar måste en allt större del av avkastningen på fonden tas i anspråk. Detta illustreras i diagram 3.

Diagram 3   AP-fondens finansiella sparande

Miljarder kr.

2S

15

Kommunsektorn Prop. 1986/87: 150

I föregående avsnitt har utvecklingen av det finansiella sparandet i den ""ga 1.2 statliga sektorn och socialförsäkringssektorn redovisats. I det perspektivet är det även av intresse att kort belysa de förutsättningar som kommer att gälla för kommunsektorn de närmaste åren. En redogörelse för den kommunala sektorns reala och finansiella utveckling har tidigare under våren presenterats i långtidsutredningen. Som tidigare nämnts är resultaten från långtidsutredningen och långtidsbudgeten ej direkt jämförbara, bl. a. beroende av olika beräkningsmetoder. Trots dessa skillnader kan de beräkningar som redovisas i långtidsutredningen vara av intresse för att i förevarande sammanhang kunna belysa utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Formellt gäller att den kommunala budgeten skall balansera. Detta innebär atl kommunsektorn inte kan lånefinansiera utgifter för konsumtion, men all man har full möjlighet alt lånefinansiera investeringar.

De samhällsekonomiska kalkyler som gjorts av långtidsutredningen leder i det s.k. balansalternativet lill att nuvarande åriiga underskott i kommunsektorns finansiella sparande kvarstår i stort sett oförändrade under perioden. Den kommunala verksamheten förutsätts i detta alternativ årligen växa realt med ca 1 %. Vidare förutsätts viss lånefinansiering av investeringar.

Av tabell 13 framgår den kommunala sektorns finansiella sparande under perioden 1980-1986.

Tabell 13    Den kommunala sektorns flnansiella sparande

Miljarder kr.

1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986
0,2	+0,0	-1.0	0,6	0,2	-3,8	-3,2

Källa: Statistiska centralbyrån och riksrevisionsverket

Det finansiella sparandet påverkas i stor utsträckning av även mindre förändringar i den reala tillväxten i kommunsektorn (volym samt relativ kostnadsutveckling). Om den reala tillväxten blir 2 % per år istället för den i kalkylen förutsatta tillväxten på 1 %. kommer det finansiella sparandel att försämras med i storleksordningen 7-8 miljarder kr. vid långtidsbudgetperioden slut.

Som framgår av tabell 14 har den kommunala sektorns konsumtionsutveckling legat avsevärt över den förutsatta nivån under perioden 1980-1986.

Tabell 14    Den kommunala konsumtionsutvecklingen

Ärlig procentuell förändring

1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986
3,0	3,1	2,2	2,6	3,0	2,5	1,7

Källa: Statistiska centralbyrån och riksrevisionsverket

16

Avslutande kommentarer Prop. 1986/87:150

Långtidsbudgetens lägalternativ baseras i huvudsak på den allmänna eko-

nomiska utvecklingen i långtidsutredningens s.k. balansalternaliv. I balansalternativet förutsätts alt det nuvarande underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande reduceras under perioden och beräknas balansera i början av 1990-talet. Mot denna bakgrund är det viktigt atl åtminstone grovt bedöma huruvida resultatet av långiidsbudgelberäk-ningarna är förenligt med de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som kalkylen grundas pä. Härvid måste även utvecklingen i övriga delar av den offentliga sektorn beaktas.

I del föregående har statens och socialförsäkringssektorns finansiella sparande setts sammanlaget. Beräkningarna visaratt nuvarande regler och de antaganden som ligger till grund för långtidsbudgelberäkningarna leder lill ett försämrat finansiellt sparande i socialförsäkringssektorn. Sammantaget uppvisar staten och socialförsäkringssektorn en viss förbättring av del finansiella sparandet i en kalkyl grundad på längtidsbudgetberäk-ningens anlaganden och övriga förutsättningar.

Långtidsutredningens kalkyler pekar på all kommunsektorn i förhållande till nuläget kommer att ha ett i slort sett oförändrat finansiellt sparande under perioden förutsatt att den åriiga volymökningen i sektorn inte överstiger drygt I %.

Med de beräkningsförutsättningar som har gällt i långlidsbudgetberäk-ningarna uppnås i stort sett den förbättring i det finansiella sparandet i staten och socialförsäkringssektorn som har förutsatts i långtidsutredningens balansalternativ. Resultatet av långlidsbudgetberäkningarna kan därför i elt dynamiskt perspektiv inte anses oförenliga med de antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen som ligger till grund för beräkningarna. Del bör dock observeras att den trendmässiga förbättringen av det finansiella sparandel bryts i slutet av perioden. Vidare finns skäl att upprepa vissa viktiga förutsättningar för atl bilden inte skall försämras. o I beräkningarna anlagna volymer får inte överskridas för volymstyrda utgifter pä  statsbudgeten eller i  socialförsäkringssystemet.  Sjuktalet, som stigit under senare år får exempelvis inte överstiga den nuvarande nivå. Statsbidraget lill skolan måste anpassas till det sjunkande elevunderlaget. o Utgiftsökningar på statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn utöver de som beaktas enligt långtidsbudgetens beräkningsförutsättningar måste finansieras genom motsvarande minskning av andra utgifter. o Den kommunala volymexpansionen får inte överstiga drygt 1 %. Expan-sionslaklen måste således märkbart minska från nuvarande nivå. Om avvikelse i negaliv riktning sker i någon av dessa förutsättningar kommer det finansiella sparandet att försämras under i övrigt oförändrade antaganden.

Det samlade inhemska sparandet årdefinitionsmässigt lika med bytesbalansen. Ett försämrat finansiellt sparande inom någon sektor förutsälter således ett motsvarande förbättrat finansiellt sparande inom privat eller offentlig sektor om en försämrad bytesbalans skall kunna undvikas. Om

17

2    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

skatter och avgifier höjs för att bibehålla den offentliga sektorns finansiella Prop. 1986/87: 150 sparandeutveckling innebär detta en ytterligare belastning på den privata Bilaga 1.2 sektorn. Detta påverkar inflationstakt och konkurrenskraft. Tillvåxtbe-tingelserna i samhällsekonomin försämras och därmed i sin tur även skatteunderlagets utveckling på sikt. Risken att den ekonomiska utvecklingen kommer att bli sämre än den som förutsatts i antagandena, med åtföljande sämre utveckling även av den offentliga sektorn ekonomi, är därvid uppenbar.

Med de ekonomiska betingelser som gäller i högalternativet skulle det finansiella sparandet i offentlig sektor utvecklas avsevärt sämre än i lägalternativet. Samtidigt som den allmänt sämre ekonomiska utvecklingen kan ställa högre krav på offentlig sektor skulle således kraftfulla åtgärder behövas för att begränsa utgiftsökningarna. En ekonomisk utveckling enligt högalternalivet kan uppkomma av olika anledningar. En sämre internationell utveckling än den som förutsatt i balansalternativel får således snabbi negaliv effekt på svensk ekonomi. En sämre ekonomisk utveckling kan också vara förorsakad av inhemska faktorer. En sådan utveckling beskrivs i långtidsutredningens referensalternativ med högre nominella löneökningar och högre inflation. En sämre utveckling kan också bli följden om den offentliga sektorns finansiella sparande utvecklas pä ett sätt som inte är förenligt med ekonomisk balans.

Appendix I. Prop. 1986/87: 150

Statsbudgetens utgifter fördelade på '' '-

realekonomiska kategorier

För att lättare kunna analysera utgiftsutvecklingen i ett samhällsekonomiskt perspektiv görs i detta kapitel en uppdelning av utgifterna i realekonomiska termer. Denna uppdelning, som i huvudsak bygger på det inom nationalräkenskaperna tillämpade internationella SNA-systemet (System of National Accounts), innebär att utgifterna indelas i utgifter för konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella transaktioner. Vid en analys av utvecklingen i reala termer måste de finansiella transaktionerna särskiljas från utgifterna i övrigt. Realekonomiskt betraktas de finansiella transaktionerna som en del av kreditmarknaden. Det är dessutom viktigt att skilja mellan ä ena sidan utgifter där staten slutligt förbrukar produktionsresurser och å andra sidan utgifter som består av transfereringar till andra sektorer i ekonomin. De statliga konsumtions- och investeringsutgifterna visar statens direktanförbrukning av reala resurser. Som konsumtionsutgifter betraktas ugifler för statliga myndigheters produktion av tjänster inom l.ex. försvaret, undervisningssektorn och rättsväsendet. Konsumtionsutgifterna beslår till närmare 52% av lönekostnader, inkl. sociala avgifter. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten, exempelvis inköp av konsumtionsvaror, hyror, reparationer och underhåll. Försvarels investeringar, som inle antas ha någon civil användning, betraktas i enlighet med SNA-systemet som konsumtion.

Det investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inle från det som gäller för den privata sektorn. Som statliga investeringar betraktas utgifter för byggnader och anläggningar samt malerialinköp för civila ändamål. Precis som för övriga utgifter på statsbudgeten belastar investeringarna budgeten vid tidpunkten för utbetalningen. Invesleringsulgifterna periodiseras således inle. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av SNA-systemet räknas i långtidsbudgeten även affärsverkens investeringar i den mån de finansieras över statsbudgeten som statliga investeringar.

Det bör understrykas alt gränsen mellan konsumtion och investeringar i vissa fall kan vara flytande. Det kan sålunda hävdas att i utgifterna för l.ex. utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, ingår produktiva investeringar i olika hög grad, t. ex. inköp av maskiner.

Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt i vilken sektor av ekonomin som är mottagare av inkomstöverföringen. I långtidsbudgeten delas transfereringarna upp i överföringar till hushåll, kommuner och företag. I SNA-systemet räknas också ränteutgifter för statsskulden som transfereringar. I långtidsbudgeten redovisas dock dessa för sig. Till gruppen nnansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, aktieteckning m. m.

19

Konsumtion

Utgifterna för konsumtion på statsbudgeten beslår till drygt hälften av löner. Under långtidsbudgetperioden beräknas de statliga konsumtionsutgifterna minska med i genomsnitt -0,1 % per år i fasta priser. I beräkningarna har schablonmässigt lagts in en fortsatt tillämpning av del s. k. huvudförslaget.

Tabell 1    Konsumtionsutgifternas utveckling

Miljarder kr., oförändrad pris och lönenivå

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

	Genomsnittlig	1987/88		Genomsnittlig
	procentuell			procentuell
	förändring		procentuell	förändring
	1981/82-		andel av	1987/88-
	1985/86		totala statsutgifterna	1991/92
Summa statliga
konsumtions-
utgifter	+0,9%	76,5	26,6%	-0,1%
därav
Löner	+ 1,0%	39,6	13.8%	+0,2%
annan konsumtion	+0,8	36.9	12.8%	-0,5%

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta medför att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Investeringar

Pä statsbudgeten finns utgifter för invesleringsändamäl inom såväl statlig som kommunal och privat sektor. Staten påverkar ytterligare en betydande andel av den totala investeringsvolymen eftersom betydande delar av affärsverkens (inkl. dotterbolagens) totala investeringar inte finansieras över statsbudgeten. Vidare klassificeras utgifter på budgeten för investeringar i kommunal och privat regi som transfereringsutgifter. I långtidsbudgeten redovisas som direkta statliga investeringar endast de medel som på budgeten anslås för investeringar inom statliga myndigheter och siafiiga affärsverk. De direkta statliga investeringarna på budgeten uppgår budgetåret 1987/88 till ca 13,7 miljarder kr. Under långtidsbudgelperioden beräknas dessa i princip vara realt oförändrade.

Tabell 2    Investeringar

Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå

	Genomsnittlig	1987/88		Genomsnittlig
	procentuell förändring 1981/82-		procentuell andel av	procentuell förändring 1987/88-
	1985/86		totala statsutgifterna	1991/92
Summa statliga
investeringsutgifter	-8,3%	13.7	4,8%	-0,6%
därav
Statliga affärsverk	-8,1%	4,7	1,6%	-0,8%
Övriga investeringar	-8,8%	9,0	3,1%	-0.5%

20

Transfereringar

Transfereringarna beräknas under budgetåret 1987/88 svara för drygt 66% av statsbudgetens totala utgifter. Som framgår av tabell 3 har transfereringarna minskal med drygt 1% mellan budgetåren 1981/82 - 1985/86 i oförändrad pris- och lönenivå. Transfereringarna lill hushållen har i princip varit oförändrad medan transfereringar till kommuner och företag minskat med 1,4% respektive 4,0%. Under långtidsbudgetperioden beräknas de totala transfereringarna i oförändrad pris- och lönenivå vara realt oförändrade.

Tabell 3    Transfereringarnas utveckling Miljarder kr; oförändrad pris- och lönenivå

	Genomsnittlig	1987/88		Genomsnittlig
	procentuell			procentuell
	förändring		procentuell	förändring
	1981/82-		andel av	1987/88-
	1985/86		totala statsutgifterna	1991/92
Summa
transfereringar	-1,3%	189,9	66,3	±0%
därav
Transfereringar till hushållen
	-0,3	91,1	31,8	+ 0,9%
Transfereringar
till kommunsektorn- 1,4 %		64.3	22,5	±0%
Transfereringar
till företag m. m."	-4,0%	25,6	9,0	-1,3%
Inlemationella
transfereringar	±0%	8,9	3,1	+ 1,9%

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

' inklusive räntebidrag för bostäder  inklusive livsmedelssubventioner

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Transfereringarna till hushåll beräknas öka med knappt 1 % i oförändrad pris och lönenivå under långtidsbudgelperioden. Den dominerande transfereringsutgiften inom denna grupp är folkpensionerna som svarar för över hälften av utgifterna. Till följd av att allt fler pensionärer erhåller full ATP minskar kostnaderna på statsbudgeten för pensionsfillskott under långfidsbudgetperioden.

Tabell 4   Transfereringar till hushåll Miljarder kr.

	1987/88	Genomsnittlig åriig förändring
		Oförändrad pris- och lönenivå	1987/88-1991/92	Löpande priser iågalt.	Löpande priser högalt.
Summa transfereringar till hushåll därav Folkpensioner Räntebidrag till bostäder Barnbidrag Sjukförsäkring och föräldraförsäkring	91,1 50,6 12,4 10,1 6,9	4-0,9 % -0,2% + 6,9% -0,3% + 2,0%		4-2,6 % +2,9% + 1,7% -0,3% +4,4%	4- 4,3% + 4,2% + 10,0% - 0,3% + 5,8%

21

De statliga transfereringarna till kommunerna för konsumtion och inves- Prop. 1986/87: 150 leringar omfattar dels bidrag avsedda för särskilda ändamål, t. ex. löner för Bilaga 1.2 lärare i grundskolan och gymnasieskolan, dels allmänna bidrag, främst skatteutjämningsbidrag, Elt drygt tiotal bidrag svarar för närmare 80% av de statsbidrag till den kommunala sektorn som utgår för särskilda ändamål i form av s. k. specialdestinerade bidrag. Transfereringarna lill kommunsektorn beräknas vara realt oförändrade under långtidsbudgetperioden. Av tabell 5 framgår transfereringsutgiflerna lill kommunsektorn. Bidrag lill skolväsendet m. m. avser till över 90% löner lill grundskole- och gymnasielärarna.

Tabell 5    Transfereringar till kommunsektorn

Miljarder kr.

		Genomsnittlig årlig förändring
	1987/88	1987/88-1991/92
		Oförändrad	Löpande	Löpande
		pris- och	priser	priser
		lönenivå	lågalt.	högalt.
Summa
transfereringar till ,
kommunerna	64,3	±0	+2,5 %	+4,4 %
därav
Bidrag till skolområdet.
m. m.	23,1	-1,8%	+0,2%	+ 1.0%
Skailebtjämningsbidrag	12,7	-4,0%	-0,5%	+ 0,3%
Bidrag till sjukvård,
social hemhjälp m. m.	9,4	+ 1,9%	+ 1,9%	+2,0%
Bidrag till barnomsorgen	9,1	+4,8%	+ 4,8%	+ 4,8%

Transfereringar till företag m. m. inkluderar överföringar till såväl privata som statliga företag. I fasta priser minskar dessa utgifter med 1,3 % under perioden. Som framgår av redovisningen under ändamålsgruppen Näringspolitik har de statliga insatserna till krisdrabbade förelag och branscher varit förhållandevis stora under perioden 1981/82 - 1985/86. För långtidsbudgetperioden har några nya sådana insatser inte lagts in i beräkningarna. Transfereringsutgifterna till företag beräknas i lågalternalivet vara oförändrade i löpande priser under perioden. I högalternalivet ökar utgifterna med 4,9% per år till följd av tillkommande utgifter för A- och I-politik p. g. a. den låga ekonomiska aktiviteten i detta alternativ.

De internationella transfereringarna består till största delen av anslag lill utvecklingsbistånd (u-hjälp). Utgifterna för biståndet följer bruttonationalinkomstens (BNI) utveckling. I fasta priser ökar transfereringarna med knappt 2% under perioden. Denna beräkning baseras på lågaliernativels antagande om en viss årlig volymtillväxt i BNI. I löpande priser innebär delta en åriig genomsnittlig ökning med 4-4,9% i lågalternafivel och med 3.5 % i högalternalivet.

Statsskuldsräntor

Utgifterna för statsskuldsräntor, m. m. beslår dels av ränteutgifter för

upptagna lån inom och utom landet, dels av valutakursförluster lill följd av 22

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

ändrade växelkurser. Utgifterna beräknas totalt uppgå till 62,0 miljarder kr. budgetåret 1987/88. I lägalternativet ökar utgifterna för slalsskuldsränlor m.m. till 64,0 miljarder kr. budgetåret 1988/89 och lill 60,0 miljarder budgetåret 1991/92. Motsvarande utgifter uppgår i högalternalivet till 66,0 miljarder kr. budgetåret 1988/89 och 79,0 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Av tabell 6 framgår utgiftsutvecklingen för statsskuldsräntor i löpande priser under långtidsbudgetperioden.

Tabell 6    Utgifter för statsskuldsräntor, m. m. i löpande priser

Miljarder kr.

		Absolut nivå 1987/88	Förändring	till			Åriig procentuell förändring 1987/88-1991/92
			1988/89	1989/90	1990/91	1991/92
Totalt:	Lägait.	62,0	+ 2,0	-3,0	-3,5	+ 2,5	- 0,8
varav:	- räntor på inhemska lån	51.8	+ 2,1	-3,9	-0,9	+ 1,6	- 0,6
Totalt:	-    räntor på utländska län -     valutakurs- försluster Högalt.	9,9 0.3 62,0	-0,4 +0,3 +4,0	-0,3 + 1,2 + 2,0	-0,7 -1,7 + 2,0	-0,4 + 1,1 +9,0	- 4,6 +41,4 + 6,3
varav:	- räntor på inhemska lån	51,8	+4,1	+ 1,1	+6,0	+ 6,4	+ 8,5
	-    räntor pä utländska lån -     valutakurs- försluster	9,9 0,3	-0,4 +0,3	-0,3 + 1,2	-0,6 -1,7	-0,2 + 1,1	- 3,8 +41,4

Den genomsnittliga räntesatsen för nyupplåning på den svenska kreditmarknaden beräknas f, n, till ca 10%. I lägalternativet antas en fallande räntenivå i nominella termer under långtidsbudgetperioden för att budgetåret 1991/92 uppgå lill 6%. Detta innebär i denna kalkyl en fullständig anpassning till den internationella räntenivån mot slutet av perioden. I högalternalivet antas den nominella räntan vara 11 % under hela långtids-budgetperioden.

Staten redovisar inkomster och utgifter i huvudsak kassamässigt. Del kassamässiga budgetunderskottet bygger upp en statsskuld som i princip motsvarar summan av de nominella budgetunderskotten. Detta innebär att värdeförändringar på statens skulder inte påverkar den redovisade statsskuldens storlek så länge de upptagna lånen inte omsätts. Utländska lån är bokförda till värdet i kronor vid uppläningslillfället. Om lånets värde i kronor vid inlösenlidpunkten, lill följd av valutakursförändringar avviker från del bokförda värdet uppstår en valutaföriust eller valutavinst. Vid utgången av budgetåret 1985/86 var statens utlandsskuld lill den kurs som gällde vid upplåningstillfället värderad till 120,5 miljarder kr. medan den värderad lill aktuella valutakurser uppgick till 122,6 miljarder kr.

23

Finansiella transaktioner Prop. 1986/87: 1.50

Bilaga 1.2 I posten finansiella transaktioner ingår dels statlig utlåning lill olika ändamål såsom studiemedel, lokaliseringslån och övriga lån lill förelag, dels aktieköp, köp och försäljning av mark samt förändringar i dispositionen av rörliga krediter. Tidigare ingick lån lill bostadsbyggande i denna grupp men från och med budgetåret 1985/86 redovisas bostadslånen utanför statsbudgeten. Av tabell 7 framgår utvecklingen av posten finansiella transaktioner under långtidsbudgetperioden.

Tsbell 7    Finansiella transaktioner Miljarder kr. avrundat
	1987/88	Genomsnittlig äriig förändi 1987/88-1991/92		ring
		Oförändrad pris- och lönenivå	Löpande priser lågalt.	Löpande priser högalt.
Summa nnansiella transaktioner därav Statliga lån varav Studiemedel	6,5 6,3 4,5	4-0,6 % +0,6% -0,9%	+ 1,8% + 1,9% + 1,1%	+ 10,5% + 10,7% + 2,4%

Statens finansiella transaktioner är av stor betydelse när man vill studera sparandets utveckling. Statens finansiella sparande definieras som budgetsaldot reducerat med nettobeloppet av finansiella transaktioner, inklusive valutaförluster på budgetens utgiftssida och amorteringar av statliga lån på budgetens inkomstsida. Det statliga finansiella sparandet är en del av det totala finansiella sparandet i ekonomin. Summan av de olika sektorernas finansiella sparande svarar emot bytesbalansens saldo.

Sammanfattning av statsbudgetens utgifter uppdelade på realekonimska kategorier.

Till grund för beräkningen av statsbudgetens utgifter i löpande priser ligger den realekonomiska indelningen. Konsumlions-och investeringsutgifter skrivs fram med priser och löner och transfereringsutgifter, som för merparten av utgifterna styrs av indexkopplingar, skrivs fram med antaganden otn indexutvecklingar. Under perioden 1981/82-1985/86 minskade utgifterna exklusive statsskuldsräntor i fasta priser med drygt 2%. Under långfidsbudgetperioden beräknas de totala utgifterna öka i fasta priser. I löpande priser beräknas utgifterna öka med 1,9% i lågalternalivet och med 5,3 % i högalternativet.

24

I nedanstående tabell redovisas utvecklingen i löpande priser för de totala utgifterna uppdelade på realekonomiska kategorier.

Tabell 8    Totala statsutgifter

Miljarder kr., löpande priser

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

	Genom-		Förändring till				Genom-
	snittlig						snittlig
	procentuell	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	procentuell
	förändring						förändring
	1981/82-						1987/88-
	1985/86						1991/92
- Statlig konsumtion
och investeringar	+ 6,1%	90,2	+ 3,1	+ 2,3	+   1,4	+ 3,1	+ 2,6%
- Transfereringar till
hushåll	+ 8,1%	91,1	+ 3,7	+ 2,9	+ 0,7	+ 2,9	+ 2,6%
kommuner	+ 6,1%	64,3	+ 2,0	+  1,6	+ 0,7	+ 2,6	+ 2,5%
företag	+ 4.2%	25,6	+ 0	+ 0,1	+ 0	+ 0	+0%
utlandet	+ 7,3%	8.9	+ 0,8	+ 0,4	+ 0,2	+ 0,5	+4,9%
- Finansiella
transaktioner	-	6,5	+ 0,4	+ 0,1	- 0,1	+ 0,2	+ 2,2%
Summa utgifter exkl.
statsskuldsräntor	+ 5,3%	286,6	+ 10,0	+ 7,4	+ 2,9	+ 9,3	+ 2,5%
Statsskuldsräntor	+ 35,7%	62,0	+  2,0	- 3,0	- 3,5	+ 2,5	-0,9%
Summa utgifter	+ 8,2%	348,6	+ 12,0	+ 4,4	- 0,6	+ 11,8	+ 1,9%
(lågalternalivet)
Summa utgifter	+ 8,2%	348,6	+ 19,5	+ 17,3	+ 18,3	+ 24,8	+ 5,3%
(högalternativet)
Summa utgifter exkl.
statsskuldsräntor i
fasta priser	+ 0.3%	286,6	+ 0,1	+ 0,4	+ 0,1	+  1,4	+ 0,1%

25

Appendix II Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.2

Ändamålsavsnitt Inledning

I appendix II redovisas statsbudgetens utgifter uppdelade på ändamål. Elt ändamål kan innefatta utgifter hänförliga lill mer än ett departement. Ändamålet "Stöd till barnfamiljer" upptar t. ex. utgifter som i statsbudgeten redovisas under både socialdepartementets och bostadsdepartementets verksamhetsområden. Ett anslag pä statsbudgeten kan i sin tur innefatta utgifter för fler ändamål. I dessa fall hänförs anslaget till den ändamålsgrupp som svara mot anslagets huvudsakliga syfte.

Respektive ändamålsgrupp inleds med en tabell som redovisar utgiftsutvecklingen för de olika områdena. Redovisningen görs i oförändrad pris-och lönenivå.

I Rättsväsende

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom- Förändring till                                   Procentuell Genom
snittlig             förändring   snittlig

procentuell 1987/88   1988/89   1989/90   1990/9)   1991/92   1987/88-      procentuell

förändring 1988/89-     förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

Totala utgifter	+0,6	10859	-32	-26	-10	0	-0,3	-0,2
därav
Polisväsende	+ 0,8	6371	-  4	- 6	0	0	-0,1	-0.0
Domstols- och åklagar-
väsende	-0,7	2 386	-27	-13	_  2	0	-1,2	-0.4
Kriminalvård	-1-2,1	2015	-   1	- 7	- 8	0	-0,1	-0,2

Till ändamålsgruppen hör utgifterna för polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsverket och kriminalvården.

Resursförbrukningen inom rättsväsendet är till stor del beroende av brottsutvecklingen och hur stor andel av brotten som anmäls lill polisen. Brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,4% per år. År 1985 uppgick antalet anmälda brott mot brottsbalken lill ca 894 000 vilket är en ökning med ca 49 000 jämfört med föregående år.

Antalet anmälda broU mot annan lagsfiftning (t. ex. skattebrott, trafikbrott och narkotikabrott) har från en hög nivå år 1981-1982 minskat och uppgick 1985 fill ca 124 000.

De prognoser för brottsutvecklingen som redovisas i årets budgetproposition pekar på en fortsall uppåtgående trend för brotlsbalksbrolten med någon eller några procent per år. Någon prognos för brott mot annan lagstiftning presenteras ej.

Vid sidan av brollsulvecklingen påverkar lagsstiflningens utformning samt de olika verksamheternas effektivitet resursbehoven. 1 syfte atl be-

26

gränsa kostnaderna pågår för närvarande ett omfattande arbete inom justitiedepartementet för atl ändra lagstiftningen i olika avseenden samt ge olika verksamheter en effektivare organisation.

Polisväsendet förstärks under budgetåret 1987/88 med ca 70 tjänster. Utvecklingen under det gångna året har inneburit att antalet utbildade polismän som inte har s. k. lablåtjänst minskal till omkring 1 300 personer. Stråvan är att nå en bättre balans mellan antalet polismanstjänster och antalet utbildade polismän.

Långlidsbudgetberäkningarna utgår från en aspirantintagning om 150 aspiranter budgetåret 1987/88. 250 aspiranter budgetåret 1988/89 samt 430 aspiranter de sista åren i långtidsbudgetperioden.

Beräkningarna i långtidsbudgeten baseras på oförändrade ekonomiska resurser för åklagarväsendet och domstolsväsendet.

Kriminalvårdens inriktning styrs av de principbeslut om kriminalvårdens utformning som fattades av riksdagen 1973. Beläggningen vid kriminalvärdsanstalterna har varit i stort sett oförändrad under 1986. För att möjliggöra en utjämning av de säsongsmässiga variationerna i beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna införs ett system med aktiv styrning av de tidpunkter då straffverkställigheten påbörjas. Systemet är avsett för kortiidsdömda som är på fri fot når de skall börja avtjäna straffet.

Behovet av anslaltsplalser under långtidsbudgelperioden bedöms kunna tillgodoses inom ramen för oförändrade ekonomiska resurser.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

11 Internationellt utvecklingssamarbete och övrig internationell samverkan.

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genomsnittlig

Procentuell Genomförändring    snittlig

procentuell 1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1991/92   1987/88-      procentuell
förändring 1988/89-      förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

Totala utgifter +3,1

därav

Internationellt

utvecklingssamarbete   +2,2

Utrikesförvaltning och övrig internationell samverkan     +6,0

-0,5

-0,2

12026     -66        -25        -21        O

9680	- 4	0	0	0	0	0
2 346	-62	-25	-21	0	-2,7	-1.2

Till ändamålsgruppen hör utgifterna för internationellt utvecklingssamarbete som bistånd och u-landsverksamhet saml övrig internationell samverkan såsom utrikesförvaltning och Sveriges medverkan i internationella organisationer.

För budgetåret 1987/88 har regeringen föreslagit att närmare 9,7 miljarder kr. anvisas till internationellt utvecklingssamarbete. Härutöver tillkommer ca 190 milj. kr. som föreslås anvisas över andra anslag än de reguljära biståndsanslagen. Beräkningarna för budgetåren därefter har utgått från att biståndet skall uppgå lill 1 % av bruttonationalinkomsten i löpande priser.

27

Återflödet i biståndet, dvs upphandlingen av varor och tjänster i Sverige, är ca 45% av anvisade bisländsmedel.

U-krediternaoch del tekniska samarbetet genom BITS med utvecklingsländer beräknas generera upphandling i Sverige till ett värde av ca tre gånger det bistånd som lämnas. Utgifter för u-krediter och tekniskt samarbete beräknas under perioden uppgå till oförändrad andel.

Utgifterna för Sveriges deltagande i internationella organisationer fastställs efter förhandling mellan de medverkande staterna och fördelas efter överenskomna fördelningsnycklar.

Utrikesförvaltningens utgifter är till viss del utlandsberoende och påverkas av inflationen och valuiakursutvecklingen i respektive värdland.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.2

III Totalförsvar

Milj.kr. oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

------------     förändring    snittlig

procentuell   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1991/92   1987/88-      procentuell
förändring 1988/89-      förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

Totala utgifter

därav Militärt försvar Civila sektorer/

funktioner Övriga ändamål

-0,7

29737	+ 147	200	200	200	+ 0,5	+0,6
26171	+ 200	+ 200	+ 200	+ 200	+ 0,8	+0,8
3097 469	0 - 53	0 0	0 0	0 0	0 -11,3	0 -2,9

* Klassificeringen förändrad.

Ändamålsgruppen omfattar utgifterna för totalförsvarels militära och civila delar samt övrig verksamhet inom totalförsvaret.

Riksdagen skall under våren 1987 ta ställning till inriktningen av totalförsvaret för perioden 1987/88-1991/92 (1987-års försvarsbeslut). Regeringen har i proposition 1986/87:95 Totalförsvarets fortsatta utveckling redovisat förslag till inriktning av totalförsvaret för perioden.

Regeringens proposition utgår från de ekonomiska förutsättningar som angetts av 1984-års försvarskommitté. Långtidsbudgeten utgår i princip från dessa förutsättningar.

Militärt försvar

För det militära försvaret föreslås att planeringsramen för perioden skall uppgå till ca 125 miljarder kr. i prisläget februari 1986.

Den militära utgiftsramen föreslås priskompenseras enligt ett modifierat försvarsprisindex. Detta modifierade index bygger i princip på en samman-vägning av fem officiella indexserier.

Stora besparingar är planerade inom fredsorganisationen. För perioden 1982/83-1991/92 är planeringsförutsättningen att ca 9,1 miljarder kr. i prisläge februari 1984, skall sparas. Möjligheterna till ytterligare besparingar under 1990-talet utreds för närvarande. Besparingarna görs för att skapa

28

tillräckligt utrymme för utbildning och utrustning för krigsorganisationens    Prop. 1986/87: 150 behov. Mot bakgrund av de osäkerheter i överbefälhavarens planering som    Bilaga 1.2 redovisas i propositionen 1986/87:95 kan inte reduceringar och senarelägg-ningar av planerad materielanskaffning m. m. under försvarsbeslutandepe-rioden uteslutas.

Utgifterna för militärt försvar under budgetåret 1987/88 beräknas totalt uppgå till ca 26,2 miljarder kr., varav 1,6 miljarder kr. utgör beräknad priskompensation. Den militära utgiftsramen föreslås höjas med 200 milj. kr. per är under budgetåren 1988/89-1991/92.

Totalförsvarets civila del

En ny planeringsram för den civila delen totalförsvaret föresläs införas fr. o.m. budgetåret 1987/88. Ramen omfattar investeringar, samt vissa drift- och förvaltningskostnader inom totalförsvarels civila del. Den civila planeringsramen föreslås priskompenseras enligt ett särskilt index.

För totalförsvarets civila del beräknas ett totalt medelsbehov på 3 097 milj. kr., varav 1 592 milj. kr. ingår i planeringsramen för budgetåret 1987/88.

För den civila delen av totalförsvaret innebär förslaget till inriktning bl. a. förstärkningar av uthållighet och kapacitet för hälso- och sjukvård i krig samt en förändrad inriktning av befolkningsskyddet i krig.

1 princip omfattar totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som avses fortgå i krig. I budgetsammanhang är dock avgränsningen snäv och avser endast anslag eller delar av anslag som är direkt inriktade mot beredskapsuppgifter.

Styrande för utgifterna inom den civila delen av totalförsvaret är främst kostnaderna för oljelagringsprogrammet saml storleken på planeringsramen för totalförsvarets civila del.

Mot bakgrund av försvarskommilténs ställningstagande till ändrade importantaganden under kriser och i krig föreslås att beredskapslagringen av olja i samhället minskas och att den statliga beredskapslagringen omstruktureras.

Övriga ändamål

Vid medelsberäkningen för övrig verksamhet inom totalförsvaret har del förutsatt alt våra engagemang inom ramen för FN:s fredsbevarande verksamhet kommer att minska i förhällande lill budgetåret 1986/87 och omfatta ca 1 000 milj. kr. under perioden.

29

IV Pensioner, sjukförsäkring, m.m.

Milj. kr. oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

-------------     förändring snittlig

procentuell   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1991/92   1987/88- procentuell

förändring 1988/89- förändring

1981/82- 1987/88-

198.5/86 1991/92

Totala utgifter

därav Folkpensioner Bidrag till sjukförsäkring*

,3	58853	+ 41
,3	52289	-276
:,7	5 657	+ 333

-260

O

-181      -144

-221       -190      -310      -0,5 + 46       +48      +50       +5,8

-0,2

-0,5 + 2,1

* Inkl. administrationskostnader

Ändamålsgruppen domineras av utgifter för folkpensionering, bidrag till sjukförsäkring och statens bidrag lill kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT).

Vad avser sjukförsäkringen redovisas 15% av de totalt beräknade kostnaderna i ovanstående tabell vilket är den andel som redovisas som anslag pä budgetens utgiftssida. Återstående 85% av kostnaderna redovisas på budgetens inkomstsida, där de i princip skall täckas av sjukförsäkringssav-gifter och egenavgifter lill sjukförsäkringen. Administrationen av socialförsäkringssystemet beräknas budgetåret 1987/88 uppgå till ca 3 miljarder kr. Adminstralionen redovisas på samma sätt som sjukförsäkringen uppdelat på statsbudgetens utgiftssida resp. inkomstsida. Därutöver belyses utgiftsutvecklingen för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) vars utgifter och inkomster inle redovisas över statsbudgeten. Bland övriga förmåner inom socialförsäkringssystemet som finansieras via fonder, och inte redovisas över statsbudgeten, kan nämnas delpensions-och arbetsskadeförsäkringarna.

Pensioner

Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer som har liten eller ingen ATP-pension kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskotten avräknas mot utgående ATP-pension. Folkpensionerna beräknas kosta ca 50.6 miljarder kr. 1987/88. Bland övriga pensionsförmåner återfinns änkepension, hustrutillägg och handikappersättning.

Utgiftsutvecklingen för folkpensionerna styrs i huvudsak av förändringar i befolkningens äldersammansättning och den allmänna prisutvecklingen. Även arbetsmarknadsläget påverkar utgiftsnivån. Utgifterna för statsbidraget till kommunalt bostadstillägg lill folkpensionen (KBT) styrs främst av antalet personer som med hänsyn till inkomst och bostadskostnad är bidragsberättigade men också av hyresnivån i kommunerna och kommunernas egna ambitioner för bostadstilläggen. Statsbidrag utgår ined 25% av kommunernas slalsbidragsberätiigade kostnader för bostadslill-lägg.

30

Belastningen pä statsbudgeten kommer under perioden att minska något    Prop. 1986/87: 150 till följd av att antalet pensionärer med full ATP ökar. Därigenom minskar    Bilaga 1.2 utgifterna för peiisionsiillskott och kommunalt bostadstillägg. Samtidigt har regeringen i 1987 års budgetproposition föreslagit att den övre hyres-gränsen höjs med 800 kr., vilket ökar statens utgifter för statsbidrag till KBT något fr. o. m. 1 januari 1988.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras av kollektiva socialavgifter samt av avkastningen pä fonderade medel. Inkomster och utgifter redovisas inte till någon del över statsbudgeten.

Utbetalningarniä av ATP ökar dels på grund av att antalet pensionärer som uppbär ATP ökar, dels på grund av att den genomsnittliga ATP-pen-sionens storlek ökar.

Utgifterna för ATP uppgår för budgetåret 1987/88 till drygt 57 miljarder kronor. Försäkringen omfattar ålderspension, förtidspension och familjepension.

ATP-avgiften härför år 1987 fastställs till 10,2%..

Delpensionsförsäkringen började gälla den 1 juli 1976. Den innebär att förvärvsarbetande mellan 60 och 65 år har möjlighet att minska sin arbetstid genom att gä över till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpension utgör för närvarande 50% av inkomstbortfallet. I årets budgetproposition föreslås en höjning av delpensionen till 65% av inkomstbortfallet.

De utgiflsstyraiide faktorerna för delpensionen är bl. a. den genomsnittliga lönenivån hos dem som har delpension och prisutvecklingen. Pensionsförmånen är knuten till basbeloppet. Antalet delpensionstagare beräknas 1987 uppgå till 32 000, Delpensionsförsäkringen finansieras getiotn avgifter från arbet.sgivare och egenavgifter om 0,5% av löneunderiaget. Avgiften förs till en särskild fond.

Sjukförsäkringen m.m.

Sjukförsäkringssyslemel omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt till dels sjukpenning vid sjukdom med 90% av arbetsinkomsten upp till 7,5 gånger basbeloppet (180 700 kr.år 1987), dels viss ersättning i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukvård samt .sjukresor.

Regeringen har i en särskild proposition föreslagit förbättrad kompensation vid kortidssjukdom fr o m den I december 1987. Kostnaderna för reformen har beräknats till ca 3 miljarder kr. per år. Hänsyn till detta förslag har tagits i långtidsbudgeten, liksom till den föreslagna höjningen av sjukförsäkringsavgiften med 0,8 procentenheter och egenavgiften till sjukförsäkringen ined 0,3 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1988.

Avgiftsbefrielse för pensionärer under de första 365 dagarnas sjukhusvistelse föreslås slopas från den 1 juli 1987. Utgiftsminskningen för sjukförsäkringen beräknas bli 540 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Beräkningarna i långtidsbudgeten bygger på att förslaget om slopande av det avgiftsfria året föl pensionärer genomförs enligt regeringens förslag.

För år 1987/88 föreslås en besparing inom sjukförsäkringen genom änd-

rad periodisering av utbetalningarna till Apoteksbolaget, fiänsyn till att    Prop. 1986/87: 150
denna besparing är av engångskaraktär har tagits i beräkningarna. Bilaga 1.2

Kostnaderna för sjukpenningen påverkas av antalet sjukpenningberätti-gade, löneutvecklingen och utvecklingen av antalet ersatta sjukdagar (sjuktalet). Någon förändring av antalet personer som är berättigade till sjukpenning förutses ej under perioden. Det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar uppgick år 1985 fill 20,9. Detta innebar en kraftig ökning jämfört med de senaste åren. För är 1986 beräknas sjuktalet preliminärt till 21.5 dagar. Ett i förhållande till 1986 oförändrat sjuktal ligger till grund för kostnadsberäkningarna i långtidsbudgeten. En förändring av det genomsnittliga antalet ersatta dagar med en dag motsvarar en kostnadsförändring för sjukförsäkringen med drygt 880 milj. kr. per år.

Fr.o.m. år 1985 gäller ett nytt system för ersättning till de offentliga sju vårdshuvudmännen. I princip bygger det nya ersättningssystemet på enhetliga ersättningar beräknade per invånare. Nivån på ersättningarna fastställs efter förhandlingar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. Långtidsbudgeten bygger på de ersättningar som har fastställts för är 1987.

Vad gäller läkemedel svarar sjukförsäkringen för kostnaden utöver den avgift pafienlen betalar vid inköpslillfällel. Denna avgift föreslås fr.o.m. den 1 juli 1987 uppgå till den faktiska läkemedelskostnaden, dock högst 60 kr. vid varje inköpstillfälle. Kostnaden för läkemedel är beroende dels av volymutvecklingen, dels av prisutvecklingen på de olika preparaten. Sjukförsäkringens utgifter för läkemedel har ökat kraftigt under senare år. I långtidsbudgeten beräknas en viss ökning även för den kommande perioden.

Försäkringens kostnader för sjukresor har ökat markant de senaste året. Kostnadsutvecklingen är beroende av den allmänna prisutvecklingen på resor, antal resor samt den försäkrades självrisk (det sk. karensbeloppet). 1 långtidsbudgeten förutses en fortsatt volymökning.

Tandvårdsförsäkringen ersätter 40% av landvårdskostnader upp till 2 500 kr och 75% av kostnaderna därutöver enligt gällande taxa. Utgifterna styrs av patienttillströmningen, antalet verksamma tandläkare som har rätt till ersättning frän försäkringen saml av den ersätlningsberättigade taxa som har beslämls för varje behandling.

ArbetskadejÖrsäkringen omfattar alla förvärvsarbetande saml personer som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetskadeförsäkringen samordnas under de första 90 dagarna efter en skada med den allmänna sjukförsäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen ligger utanför statsbudgeten och finansieras
helt genom avgifter från arbetsgivare och egenföreiagare. Avgiften utgör
fr. o. m. år 1980 0,6% av löneunderlaget, dvs. för närvarande ca 2100 milj.
kr. per år. Utgifterna styrs av antalet som skadas, den ersättning dessa
beviljas samt tillämpningen vid prövning om rätt lill ersättning föreligger.
Antalet skadefall ökade under år 1986 och ökningen väntas fortsätta under
perioden. 32

v Stöd till barnfamiljer

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

Förändring lill

Genom snittlig

Procentuell Genom-

------------     förändring snittlig

procentuell   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91    1991/92   1987/88- procentuell

förändring 1988/89- förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

+3,8

Totala utgifter

därav

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer

Bidrag till barnomsorg

24513     +46      +26      +37      +6      +0,2

h2.9 15 335     +46      - 26      - 37      -    6      +0,3

h5.1 9178     +480      +480      +480      +480      +5,2

O

-0,2 +4,9

Ändamålsgruppen omfattar inkomstöverföringar lill hushållen i form av allmänna barnbidrag och flerbarnstillägg, föräldrapenning, bidragsförskott, bostadsbidrag för barnfamiljer, barnpension samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare ingår statsbidraget till barnomsorgen och den del av statens bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer inom denna ändamålsgrupp. Statsbidraget lill kommunernas barnomsorg slår för den snabbaste utgiftsökningen under perioden.

Ulgiftsslyrande faktorer för de allmänna barnbidragen är antalet bidragsberättigade barn och bidragets storiek.

Under perioden beräknas antalet bidragsberättigade barn minska. Bidraget fastställs av statsmakterna i enskilda beslut och uppgår fr. o.m. 1 januari 1987 till 5820 kr per år och barn under 16 är . Flerbarnstillägg utgår till familjer med tre eller flera barn. Som barn räknas i detta sammanhang åven 16-19 åringar som studerar. I årets budgetproposition föresläs en ökning av flerbarnstillägget. Förslaget innebär att nerbarnstillägget för det fjärde och de därefter kommande barnen i varje familj fr. o.m. den 1 januari 1988 uppgår till 160% av ett helt barnbidrag. Ökningen beräknas kosta +110 milj. kr. per år under långtidsbudgelperioden.

Genom föräldraförsäkringen ges föiäldrarna rätt till ledighet och ersättning för vård av barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.

Utgifterna för föräldrapenning, som kan tas ut under barnets fyra första levnadsår, beror främst på antalet födda barn samt föräldrarnas förvärvsfrekvens och inkomst.

Utgifterna för tillfällig föräldrapenning är bl. a. beroende av i vilken utsträckning barnen är sjuka. Utgifterna för havandeskapspenning påverkas av antalet gravida kvinnor, deras förvärvsfrekvens och inkomst samt det antal gravida kvinnor som bedöms ha ett arbete av sädan karaktär att det inverkar menligt på graviditetens utveckling.

Hänsyn har tagits lill förslaget om förbättrad kompensation för tillfällig vård av barn fr. o. m. 1 december 1987.

Under långtidsbudgetperioden beräknas utgifterna för föräldraförsäkringen öka något eftersom antalet födda barn förväntas öka.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet

33

3    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

vad gäller såväl finansiering som administration. Kostnaderna belastar    Prop. 1986/87: 150

således till 15% budgetens utgiftssida och 85% budgetens inkomstsida där     Bilaga 1.2

de finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföreiagare. I

ovanstående tabell redovisas endast de kostnader som täcks via anslag pä

utgiftssidan.

Barn vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Nivån på bidraget motsvarar 40% av basbeloppet. Kostnaderna för bidragsförskottet beror främst på det totala antalet barn, andelen barn som lever skilda frän någon eller båda föräldrarna, de underhållsskyldiga föräldrarnas betalningsförmåga samt hur underhållsbidragets nivå fastställs. Genom de nya bidragsregler som infördes 1987 har utbetalande av bidragsförskott bl. a. i indexhänseende kopplats till underhållsbidragens storlek. Detta innebär på sikt minskade utgifter på statsbudgeten. Föräldrar till handikappade barn under 16 är kan få vårdbidrag om barnet behöver särskild tillsyn eller vård eller om merkostnad uppslår på grund av handikappet.

Till barn där nägon eller båda föräldrarna avlidit utgår barnpension. Antalet barnpensioner antas vara oförändrade under långtidsbudgelperioden. Kostnaderna för barnpensioner utgår från folkpensioneringen eller tilläggspensioneringen. Utgifterna redovisas i det senare fallet inte över statsbudgeten utan finansieras i dess helhet direkt genom ATP avgiften.

Bidrag ges till kommuner för anordnade av barnomsorgsverksamhet. Riksdagen beslutade under hösten 1985 på grundval av propositionen om förskola för alla barn om vissa principer för kommunal barnomsorgsverksamhet.

Utöver ovan redovisade utgifter under denna ändamålsgrupp utgår stöd till barnfamiljer och underhållsbidragsskyldiga inom ramen för skallesystemet, vilket påverkar statens inkomster. Skaltebortfallet på grund av dessa skattelättnader kan beräknas uppgå till totalt omkring 850 milj. kr. under är 1986.

Det statliga stödet till den kommunala barnomsorgen beräknas till ca 9,1 miljarder kr. för budgetåret 1987/88. Totalt beräknas kostnaderna för samhället uppgå lill 21 miljarder kr. Statens bidrag lill driften av förskolan och fritidshem styrs av andelen barn som bereds plats i kommunal tillsyn. Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i kommunernas barnomsorgsplaner och med hänsyn till den beräknade utbyggnad som behövs för att nå målet för behovstäckning senast år 1991.

34

VI Hälso-, sjuk- och socialvård

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

	Genom-		Förändring lill				Procentuell	Genom-
	snittlig						förändring	snittlig
	procentuell	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	1987/88-	procentuell
	förändring						1988/89-	förändring
	1981/82-							1987/88-
	1985/86							1991/92
Totala utgifter	- 4,9	9 920	+401	+ 172	+ 131	+ 132	+ 4,0	+2,0
därav
Allmän sjukvård	-11,3	4 634	0	0	0	0	0	0
Åldrings- och
handikappomsorg	+   1,8	2 841	+ 351	+ 122	+ 131	+ 132	+ 12,4	+ 5.9
Social omsorg	+ 8.2	2087	+ 50	+ 50	0	0	+ 2.4	+ 1,2

Ändamålsgruppen omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda vårdområden. Huvuddelen avser statsbidrag till värdområden under kommunall huvudmannaskap, bl a delar av den allmänna sjukvårdsersättningen (den största delen betalas inom sjukförsäkringen). Vidare utgår statsbidrag till kommuner och landstingskommuner för drift av socialtjänstens hem för vård eller boende saml statsbidrag till kommunerna för annan hälso- och sjukvård. Statsbidrag utgår vidare lill social hemhjälp och delar av samhällets åtgärder för handikappade.

Staten och landstingskommunerna har träffat överenskommelse om ersättning till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvård för året 1987. Den sammanlagda ersättningen beräknas till ca 11,8 miljarder kr. för år 1987. Den största delen betalas av sjukförsäkringen. Överläggningar pågår mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen om ersättning för perioden efter 1987.

Beräkningarna i långtidsbudgeten bygger på elt i förhållande till 1987 oförändrat belopp.

Ett nytt statsbidragssystem för missbrukarvård m.m. infördes den I januari 1986. Bidragssystemet innebär all de tidigare bidragen till drift av hem för vård eller boende slagits samman med bidragen till alkoholpolikliniker och vårdcentraler för narkotikamissbrukare. Bidragets storlek fastställs genom åriiga överenskommelser mellan kommun- och landstingsförbunden och statens förhandlingsnämnd.

Samhällets åtgärder för handikappade och äldre omfattar flera områden. Den största delen av utgifterna - t ex förtidspension och handikappersättningen inom folkpensioneringen, stöd till arbetshandikappade m. m. — redovisas under andra ändamålsgrupper. I denna ändamålsgrupp ingår utgifter för färdtjänst och social hemhjälp samt bidrag till organisationer m.m.

Statsbidraget till den kommunala verksamheten med social hemhjälp utgår dels per årsarbetskraft inom den sociala hemhjälpen, dels per ålders- och förtidspensionär. Årsarbelarbidragel uppgår lill 30 000 kr. Beräkningarna fr. o. m. budgetåret 1988/89 baseras på ett årsarbetarbidrag om 34 000 kr. Antalet årsarbetare beräknas öka under perioden.

Statsbidraget till färdtjänst utgår i princip med 35% av kommunernas

35

kostnader för verksamheten. Kostnadsnivån bestäms av den allmänna    Prop. 1986/87: 150 kostnadsutvecklingen, antalet förflyilningshandikappade samt de enskilda    Bilaga 1.2 kommunernas utformning av verksamheten. Under långtidsbudgetperioden har antagits en mindre volymökning av statsbidraget.

VII Kommunikation

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

-------------     förändring snittlig

procentuell   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1991/92   1987/88- procentuell

förändring 1988/89- förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

Totala utgifter	-8,2	10694	-109	-35	-12	+30	-1,0	-1,2
därav
Vägväsendet	-2,3	7 834	- 69	-15	-31	- 3	-0,9	-0,4
Järnvägar	-8,4	2 224	+    9	-29	+ 12	+ 25	+0,4	+0,2
Sjö- och luft-
transport	+0,2	243	-24	0	0	0	-9,9	-2,6

Ändamålsgruppen omfattar utgifter för affärsverken (postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket och sjöfartsverket) samt vägväsendet inkl. trafiksäkerhet.

Ett trafikpolitiskt arbete bedrivs med sikte på alt framlägga en proposition år 1988. De framlida investeringarna i väganläggningar och järnvägar är frågor som kommer alt behandlas i detta sammanhang. Årets budgetproposition föreslås alt sjöfartsverket blir affärsverk. Delta innebär att verket får disponera avgiftsmedel från handelssjöfarten för all täcka sina kostnader.

För vägväsendet baseras långtidsbudgetens beräkningar på planeringsförutsättningar, som innebär realt oförändrade anslag.

Statens järnvägar (SJ) tillgodoser sitt behov av medel för investeringar i dels rullande materiel, dels trafikrörelsens fasta anläggningar saml vissa spärutbyggnader i Stockholmsområdet genom upplåning i riksgäldskontoret. SJ:s övriga investeringar i spårnätel och i irafikrörelsens fasta anläggningar finansieras över statsbudgeten. I långtidsbudgeten beräknas dessa investeringar ligga på en realt oförändrad nivå.

Televerket tillgodoser fr. o.m. budgetåret 1984/85 sitt kapitalbehov genom upplåning på den allmänna kapitalmarknaden. Någon anslagsbelastning har därför inte beräknas i långtidsbudgeten.

Fr. o. m. budgetåret 1985/86 har postverket möjlighet att finansiera samtliga investeringar med medel utanför statsbudgeten. Postverkets investeringar under perioden kommer således inte påverka långtidsbudgeten.

Långtidsbudgeten för sjöfartsverksamheten utgår från de nya principerna för sjöfartens betalningsansvar som redovisas i 1986 års budgetproposition. Detta innebär atl även sjöfartsverket ges möjlighet alt finansiera sina investeringar genom upplåning i riksgäldskontoret.

36

Investeringsutgifter

De statliga investeringarna inom ändamålsgruppen Kommunikationer är omfattande. De största insatserna avser vägbyggande samt järnvägs- och teleanläggningar. Dessa svarar för närmare 90 % av totalutgifterna som kan beräknas till ca 2 miljarder kr. I diagram 1 visas ändamälsgruppens totala investeringsulgifter saml fördelningen av dessa för budgetåret 1987/88 oberoende av finansieringskälla.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

Diagram 1

Fördelning av större statliga investeringsutgifter inom ändamälsgruppen kommunikationer budgetåret 1987/88.

(1965)

(milj .kr.)

(2915)

(79'iO)

(1200)

s	Jlrnvlgar
o	Vlgar
SD	T«lc
ea	Po«c
ES	Flyg
B	SJSfart

De investeringar i nät och annan utrustning som beräknas inom leleverk-skoncernen uppgår för budgetåret 1987/88 lill 8,8 miljarder kr. För de påföljande åren under långfidsbudgetperioden beräknas investeringarna uppgå till i stort sett samma nivå. Investeringarna finansieras helt utanför statsbudgeten.

SJ:s investeringar beräknas för budgetåret 1987/88 uppgå till 2,9 miljarder kr. Däri ingår bl.a. investeringar i rullande materiel för 950 milj. kr., investeringar i irafikrörelsens fasta anläggningar med 490 milj. kr. samt vissa investeringar i Stockholmsområdet med 500 milj. kr. Dessa investeringar föreslås få finansieras genom upplåning i riksgäldskontoret.

De beräknade investeringsutgiflerna för postväsendet uppgår för budgetåret 1987/88 till ca 1,2 miljarder kr. varav 715 milj. kr. för byggande av posthus. Investeringarna föreslås fä finansieras med i postverkets rörelse tillgängliga likvida medel. Enligt nuvarande planer kommer nivån på byggnadsverksamheten atl sjunka något framöver.

Utgifterna för vägbyggande kommer totalt för budgetåret 1987/88 uppgå till ca 2,0 miljarder kr., varav det statliga vägbyggandet svarar för 1,6 miljarder kr. Under långtidsbudgelperioden beräknas investeringar för vägbyggande vara oförändrade. Investeringarna för luftfartsverket beräknas för budgetåret 1987/88 uppgå till ca 375 milj. kr./år under hela perioden.

Sjöfartsverkets investeringar beräknas uppgå lill ca 200 milj. kr./år under perioden.

37

VIII Allmänna bidrag till den kommunala sektorn Prop. 1986/87: 150

Milj. kr. oförändrad pris- och lönenivå iJliaga    .Z

Genom-                      Förändring till                                   Procentuell Genom
snittlig                        ------------------------    förändring snittlig

procentuell 1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1991/92   1987/88- procentuell

förändring 1988/89- förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

Skatteutjämnings
bidrag och
kompensationsbidrag    -2,5 14250     -1150    -525      -250      O -8,1 -3,6

Ändamålsgruppen omfattar ett skatteutjämningsbidrag lill kommuner och landsting och ett bidrag till kommuner med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.

Det allmänna bidraget utgör ett ekonomiskt stöd lill kommunerna ulan förbehåll beträffande användning och utan koppling lill viss verksamhet.

Syftet med skatteutjämningsbidraget är att minska de ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna som uppstår lill följd av olika förulsättningar vad avser kostnader och skattekraft. Bidraget bör också leda till att skillnaderna i skattesatserna utjämnas.

Skatteutjämningsbidraget utgår dels som ett ordinarie bidrag, dels som ett extra skatteutjämningsbidrag.

Genom del ordinarie skatteutjämningsbidraget garanteras kommunerna och landsfingskommunerna ett visst skatteunderlag i skallekronor per invånare (skattekraft) i förhållande till riksgenomsnittet.

Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas till kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Bidrag ges även lill kommunerna i skogslänen och Gotlands kommun som kompensation för att statsbidraget fill kollektiv landsbygdstrafik avskaffas. Ett särskilt stöd kan även utgå inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag till kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred m. m.

Skatteutjämningsbidragets utveckling påverkas förutom av skattesats-ändringar, dels av utvecklingen av det egna skalteunderiaget i den enskilda kommunen eller landstingskommunen i förhållande till genomsnittet i riket, dels av en förändring av medelskatlekraften.

Skatteutjämningsbidragens storlek beräknas utifrån resp. kommuns och landstingskommuns skattesats. Den skattesals som får användas vid beräkning föreslås i årets budgetproposition maximeras till 16 kr./skr. för kommunerna, 13:50 kr./skr. för landstingen och till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingår i landsting.

Grundgarantin, som fastställs i lag, kompletteras liksom hittills med
tillägg eller avdrag för kommunernas och landslingens åldersstruktur. Till
läggen eller avdragen beräknas årligen och anges i procent av medelskat
lekraften. I årets budgetproposition redovisas ett förslag till reformering av
del nuvarande skalteutjämningssystemet. Syftet är att öka utjämningsef
fekten inom systemet och därmed minska skillnaderna i skattesatser i
första hand mellan kommunerna i den södra och norra delen av landet.
Resurserna omfördelades därför så att kommunerna och landstingen i de 38

norra delarna av landet får en större andel av skatteutjämningsbidraget.

Förslaget innebär vidare att den totala bidragsramen minskar. I beräkningarna i långtidsbudgeten har hänsyn tagits till detta.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.2

IX Utbildning och forskning

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

	Genom-		Förändring till				Procentuell	Genom-
	snittlig						förändring	sniulig
	procentuell	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	1987/88-	procentuell
	förändring						1988/89-	förändring
	1981/82-							1987/88-
	1985/86							1991/92
Totala utgifter	-1,5	42960	-759	-428	-407	-484	-1,8	-1,2
därav
Obligatoriska
skolväsendet	-3,0	16237	-753	-312	-256	-287	-4.6	-2.6
Gymnasieskolan	0	5 187	-    4	-  16	-   15	0	0	-0,1
Högre utbildning.
forskning m. m.	+0,3	10778	+  39	- 57	-100	-104	+0.4	-0.5
Studiestöd	-0.1	7 835	- 41	- 43	- 36	- 76	-0.5	-0,6

Ändamålsgruppen omfattar utgifterna för utbildningsväsendet och för den civila grundforskningen som bedrivs av staten eller ges statligt stöd. 1 utgifterna ingår bl. a. det obligatoriska skolväsendet (inkl. särskolan), gymnasiala skolor, vuxenutbildning, högre utbildning, studiestöd samt grundforskning. Till högre utbildning och forskning hänförs bl. a. högskolan (inkl. lantbruksuniversitetet), de statliga utgifterna för forskning och utveckling inom industriområdet.

Staten svarar för merparten av kostnaderna för del obligatoriska skolväsendet i form av skolledar- och lärariöner. Resterande kostnader faller på kommunerna.

Utgiftsstyrande faktorer för grundskolebidraget i löpande priser är -förutom löneutvecklingen och antalet elever - den genomsnittliga undervisningsskyldigheten. Genom att utbetalningen av statsbidraget fördelas på förskott och slulreglering är belastningen pä statsbudgeten regelmässigt skild från vad kommunerna är berättigad till i statsbidrag för ett visst läsår. Under långtidsbudgelperioden minskar antalet elever i grundskolan (7-15 år) med ca 7% vilket innebär att utgifterna i fasta priser sjunker under perioden.

Antalet intagningsplatser inom gymnasieskolans ram som regeringen föreslår i årets budgetproposition (124 000) förutsätts gälla under hela perioden. Utöver dessa platser finns ca 29 000 platser i sådana specialkurser som för fillträde kräver tidigare gymnasial utbildning, praktik eller viss ålder. Kostnaderna för gymnasieskolan styrs - förutom av löneutvecklingen och antalet elever - av antalet klasser, omfattningen av lärarnas undervisningsskyldighet samt timplanernas utformning. Fr. o. m. den 1 juli 1987 införs ett nytt statsbidragssystem för gymnasieskolan.

Statsbidrag utgår fr. o. m. den 1 juli 1983 till vissa kommunala åtgärder för de ungdomar under 18 år som efter grundskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Utgifterna styrs av antalet ungdomar som

39

blir föremål för dessa åtgärder. Utgångspunkten för medelsberäkningen i    Prop. 1986/87: 150 årets budgetproposition är att 14 000 ungdomar i åldern 16-17 år väntas    Bilaga 1.2 vara i behov av dessa åtgärder. Till grund för beräkningarna under hela långtidsbudgelperioden ligger ett antagande att antalet 16-17 åringar som kommer bli föremål för åtgärder genom det kommunala uppföljningsansvaret är oförändrat.

Kostnaderna för vuxenutbildningen, som huvudsakligen består av bidragsanslagen till studiecirklar, invandrarundervisning i svenska, driften av folkhögskolor och kommunal utbildning för vuxna (grundvux och komvux), beräknas inte öka under långtidsperioden. Utbildningsvolymen förväntas inte förändras under perioden.

Utgifterna i fasta priser för den grundläggande högskoleutbildningen väntas lill följd av redan fattade beslut minska marginellt.

De dominerande utgiftsstyrande faktorn för den grundläggande högskoleutbildningen, exkl. kommunal högskoleutbildning, utgörs av dels de planeringsramar i form av nybörjarplatser som ärligen fastställs av riksdagen, dels utbildningens längd, kostnaderna per utbildningsplats saml kringkost-nader såsom administration vid högskoleenheterna m. m. Dessa faktorer utgör ca 85 % av de totala utgifterna.

Staten ger bidrag till kommuner och landstingskommuner för driften av den kommunala högskoleutbildningen. Bidraget antas realt minska under långtidsbudgelperioden.

Antalet gymnasiestuderande antas vara oförändrat under perioden. Vad gäller de studerande på högskolan förväntas antalet minska något under långtidsbudgelperioden.

Utgifterna för studiesociala ändamål styrs av antalet studerande på gym-nasie- och högskolenivå. Den största utgiftsposten - de återbetalningspliktiga studiemedlen - styrs även av basbeloppet. Studiemedelstagarnas sammanlagda skuld till staten uppgick vid utgången av år 1986 lill 36,3 miljarder kr.

De statliga anslagen lill forskning och utveckling uppgår till ca 11,3 miljarder kr. budgetåret 1986/87. I proposition 1986/87:80 om forskning föreslår regeringen atl ytterligare 315 milj. kr. under 1987/88, 95 milj. kr. under 1988/89 och 90 milj. kr. under 1989/90 tillförs forskning och utveckling.

Forskningen inom utbildningsdepartementets område svarar budgetåret 1986/87 för ca en tredjedel, eller 3,4 miljarder kr., av del statligt finansierade forsknings- och utvecklingsarbetet. För budgetåret 1987/88 ökar resurserna med knappt 230 milj. kr., 1988/89 med 60 milj. kr. och 1989/90 med drygt 74 milj. kr. Verksamheten inom utbildningsdepartementets område finansieras även genom externa resurser.

För perioden efter budgetåret 1989/90 beräknats oförändrade resurser till forskning och utveckling.

De viktigaste utgiftspåverkande faktorerna inom ändamålsgruppen är antalet elever, löneutvecklingen för lärare samt basbeloppet. Dessa faktorer påverkar framför allt anslagen inom skolväsendet, den högre utbildningen och studiestödet.

40

X Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

	Genomsnittlig procentuell förändring 1981/82-1985/86	1987/88	Förändr 1988/89	ing till 1989/90	1990/91	1991/92	Procentuell förändring 1987/88-1988/89-	Genomsnittlig procentuell förändring 1987/88-1991/92
Totala utgifter	4-4,0	22370	-280	-166	-96	9	- 1,2	-0,6
därav Arbetsmarknadspolitik Regionalpolitik	+ 4,2 + 2.0	20147 2 223	+   14 -294	-162 -    4	-93 - 3	6 -3	0 -13.2	-0,2 -3.5

Ändamålsgruppen omfattar statens utgifter för skilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom arbetsförmedling, sysselsättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsutbildning, konlanlstöd vid arbetslöshet, arbetsmiljöåtgärder, stöd till Stiftelsen Samhällsförelag, saml vissa andra sysselsäit-ningsfrämjande åtgärder. Vidare hör utgifterna för regionalpolitiska åtgärder lill denna ändamålsgrupp.

Arbetsmarknadspolitik

Arbetslösheten uppgick till 2,7% i genomsnitt under 1986. Långtidsbudgeten har baserats på elt sjunkande arbetslöshetstal. En förändring av arbetslösheten med en procent under en lid av tvä månader innebär att utgifterna för arbetslöshetsersättning förändras med ca 167 milj. kr. på statsbudgeten och med ca 310 milj. kr. inom arbetsmarknadsfonden.

Sysselsättningsskapande åtgärder, avser främst statliga, kommunala och enskilda beredskapsarbeten saml rekryteringsstöd. Behovet av beredskapsarbeten är i hög grad avhängigl konjukturulvecklingen och sysselsättningslägel. Del innebär alt medelsåtgången kan variera kraftigt mellan budgetåren. Avgörande för kostnaderna för verksamheten är dels antalet sysselsältningsdagar, dels kostnader per sysselsättningsdag.

Till kommunalt och enskilt beredskapsarbete av investeringskaraklär lämnas fr. o. m. den 1 juli 1985 statsbidrag (grundbidrag) med normalt med 70% av lönekostnaderna. Därutöver utgår ett lilläggsbidrag om 10% för övriga kostnader. I 1987 års budgetproposition föreslås alt grundbidraget skall sänkas till 60% utom i stödområdena A och B.

De statliga utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder har beräknats fill ca 2,5 miljarder kr., för budgetåret 1987/88 motsvarande 5,7 milj. sysselsättningsdagar för beredskapsarbeten och rekryteringsstöd. Utgifterna för statsbidrag fill de ungdomslag för 18-19-åringar som startade i januari 1984 beräknas lill ca 5,7 miljarder kr. sammanlagt för hela långfidsbudgetperioden. Därvid har antagits en volym om 20 000 platser i genomsnitt per år under perioden. Därtill kommer 10 000 inskolningsplatser motsvarande 5 000 helårsplatser lill en kostnad av ca 1,3 miljarder kr. för perioden.

Konlanlstöd vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning frän erkända arbetslöshetskassor, dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd lill perso-

4    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

41

ner som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Statsbidragen till arbets- Prop. 1986/87: 150 löshelsförsäkringen samt det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras Bilaga 1.2 dels över anslag pä statsbudgeten (35%), dels genom arbetsgivaravgifter (65%) frän statsbudgetens inkomstsida. Övriga kostnader för arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom medlemsavgifter från de försäkrade och genom ränteinkomster. Behovet av medlemsavgifter styrs till stor del av statsbidragets storlek. Statsbidragen lill de erkända arbetslöshetskassorna utgör för närvarande ca 95% av den arbetslöshetsersättning som betalas ut.

Utgifterna för konlanlstöd vid arbetslöshet styrs av arbetslöshetens omfattning, antalet arbetslösa och antalet ersättningsdagar samt ersättningsnivån. Den högsta ersättningsnivån, som höjs till 400 kr. per dag fr. o. m den 1 juli 1987, fastställs av statsmakterna. Utbildningsbidraget för den som är berättigad till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa höjs också lill 400 kr. Arbetsmarknadsavgiften föreslås mot denna bakgrund höjas till 2,16% fr. o.m. 1 januari 1988.

Utgiftsutvecklingen för arbetsmarknadsutbildningen styrs i första hand av antalet kursdeltagare saml av utbildningskostnaden och utbildningsbidragets storlek per kursdeltagare. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen och utbildningsbidragets storlek fastställs genom särskilda beslut av statsmakterna. Antalet kursdeltagare i verksamheten är beroende av arbetsmarknadsläget och av i vilken utsträckning de sökande uppfyller villkoren för tillträde till utbildningen. Utbildningens inriktning och fördelning av kursdeltagarna regionall har också betydelse för kostnadsutvecklingen.

Arbetsmiljö och arbetsanpassning

Genom arbetsmiljöfonden kommer ca 580 milj. kr. att fördelas till arbetsmiljö- och arbetslivsändamål under budgetåret 1987/88. Verksamheten finansieras via en särskild arbetsgivaravgift och redovisas inte pä statsbudgeten.

Inom arbelsmiljöområdet bedrivs forskning om hur skador i arbetslivet uppkommer och hur de kan förebyggas. Genom arbetarskyddsslyrelsens föreskrifter och insatser av arbetsmarknadens parter arbetar man vidare för en sund och säker arbetsmiljö.

Budgetförslaget för arbelarskyddsverket utgår från den ekonomiska treårsplan som fastlades år 1985. Verket får genom denna en 4-procentig realminskning av anslaget fram t.o.m. budgetåret 1988/89. Yrkesinspektionen har i likhet med föregående år genom omprioritering tillförts vissa medel. För arbetarskyddsverket budgeteras ca 320 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

För att öka möjligheten för arbetshandikappade att få arbete på den
reguljära arbetsmarknaden kan lönebidrag lämnas till arbetsgivare. Dess
utom finns ett särskilt inlroduklionsslöd vid anställning av arbetshandikap
pade inom vissa sektorer. Vidare kan bidrag lämnas till arbetshjälpmedel
åt handikappade. För budgetåret 1987/88 beräknas utgifterna för dessa
stödformerna uppgå till knappt 4 miljarder kr. 42

Kostnaderna för stöden bestäms av regelsystemet och av arbetsförmed- Prop. 1986/87: 150 lingens möjligheter atl placera sökande med arbeishandikapp. Introduk- Bilaga 1.2 lionsstöd föresläs kunna utgå inom en viss volymram. Antalet platser med 100% lönebidrag hos statliga myndigheter är sedan länge begränsat. Bidrag med 90% av lönekostnaden till allmännyttiga organisationer ökar i viss begränsad omfattning. Anställning med lönebidrag med lägre subventionsnivåer hos enskilda företag, kommunala arbetsgivare och affärsdrivande verk får däremot genomföras i obegränsad omfattning. Under långtidsbudgelperioden beräknas antalet lönebidragsplalser öka med 2 000 per år.

För den yrkesinriktade rehabliteringen väntas i stort sett oförändrade utgifter under långtidsbudgelperioden. Rörelseunderskottet vid driften av sliftelseorganisalionen för skyddat arbete - Samhällsföretagsgruppen -finansieras helt via statsbudgeten. Stiftelsen Samhällsförelag - föreslås få elt anslag om ca 3,2 miljarder kr. för att täcka delta underskott samt för vissa investeringar under budgetåret 1987/88. Utgifterna beräknas sjunka under långtidsbudgelperioden genom att verksamheten effektiviseras och försäljningsintäkterna ökar.

Regionalpolitik

Det regionalpoliliska stödet till näringslivet består bl. a. av åtgärder för företags- och teknikutveckling, stöd i samband med investeringar och glesbygdsinsalser, transportstöd samt pris- och rationaliseringsstöd till jordbruk i norra Sverige.

Det regionalpoliliska slödel inom industridepartementels område syftar främst lill alt skapa varaktiga sysselsättningstillfällen i de regioner i landet som drabbats av undersysselsättning och arbetslöshet. Ökad vikt har lagts på åtgärder för att allmänt förbättra näringslivsmiljön i de prioriterade regionerna vad gäller utbildning, kommunikationer, teknisk kompelens m.m.

Riksdagen har beslutat om en ekonomisk ram för budgetåren 1985/86 -1988/89 för dessa stödåtgärder. Ramen uppgår till ca 6,5 miljarder kronor och omfattar bl. a. lokaliseringsstöd, offerlslöd, investeringsbidrag, företagsutvecklings- och glesbygdsstöd samt sysselsältningsstöd och nedsättning av socialavgifter. För långtidsbudgelperioden har i övrigt förutsatts all ambitionsnivån är oförändrad. Den årliga utgiften har beräknat till drygt 1,6 miljarder kronor.

De kortsiktiga variationerna i utnyttjande av de medel som disponeras är bl. a. avhängiga av den allmänna konjukturulvecklingen och behovet av att motverka tendenser till ökade regionala obalanser. En förstärkning av regionalpolitiken föresläs i årets budgetproposition, vilket innebär att ca 2 miljarder kr anslås för regionalpoliliska insatser inom industridepartementets område för budgetåret 1987/88.

Ett nytt anslag på 300 milj. kr. för särskilda regionalpolitiska insatser för infrastrukturutbyggnad m.m. har föreslagils att utnyttjas under en treårsperiod. Samtidigt föreslås sysselsätlningsstödet slopas i stödområde C.

Inom kommunikationsdepartementets område föreslås till bärighets- 43

höjande åtgärder i vägnätet att nära 4 miljarder kronor investeras i skogs-    Prop. 1986/87: 150 länen under en tioårsperiod. Vidare föresläs atl 15 milj. kr. anvisas till    Bilaga 1.2 driftstöd för kommunala flygplatser. Transportstödet lill Norrland m. m. är i långtidsbudgeten beräknat utifrån en viss real tillväxt.

Inom utbildningsdepartementets område föresläs alt 15 milj. kr. anvisas budgetåret 1987/88 för särskilda utbildningssatsningar vid universitet och högskolor i de regionalpolitiska prioriterade delarna av landet.

Inom jordbruksdepartementets område föreslås oförändrade anslag vad gäller stödet till jordbruket i norra Sverige. Samtidigt aviseras att ett särskilt åtgärdsprogram skall föreläggas riksdagen våren 1987.

En förstärkning av stödet till arbetsgivare som ordnar sysselsättning för medflyttande till nyckelpersoner som fiyttar till ort i stödområden föreslås under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.

Inom civildepartementets område föreslås en överföring av uppemot 100 tjänster inom statistiska centralbyrån från Stockholm till Örebro och vissa andra åtgärder.

Under finansdepartementets huvudtitel föreslås en förändring av skatte-utjämningssystemet, som bl. a. innebär atl skatteutjämningsbidragen höjs i regionalpolitiskl prioriterade regioner.

XI Bostadspolitik

Milj. kr. oförändrad pris- och lönenivå

Genom-                      Förändring till------- Procentuell Genom
snittlig                        ------------------------    förändring   snittlig

procentuell 1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1991/92   1987/88-      procentuell
förändring 1988/89-     förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

Totala utgifter	-13,1
därav Räntebidrag	+ 2,6

13515     +368       +835      +  880    +1235    +2,6 +5,6

12400     +600       +950      +1000    +1250    +4,6 +6,9

Statsutgifterna inom ändamålsgruppen domineras av räntebidrag till bostadsbyggande. Räntebidrag lämnas även för vissa underhålls- och energi-besparingsåtgärder. Räntebidragen täcker mellanskillnader mellan den s. k. garanterade räntan och faktisk räntekostnad för såväl statliga lån som botlenlån. Kostnaderna för räntebidrag är beroende av förändringar av den allmänna räntenivån.

Staten betalar vidare ut bostadsbidrag till barnfamiljer samt delfinansie-rar statskommunala bidrag Ull hushåll med barn. Statens bidrag lill kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer (KBT) redovisas under ändamålsavsnitt IV.

De bostadspolitiska utgifterna omfattar även bidrag och lån till bostadsförbättring m.m., bidrag till åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m. m. samt vissa ränle- och amorteringsfria till-läggslån.

I beräkningarna antas nybyggnadsvolymen år 1987 omfatta ca 33 500
lägenheter. Ombyggnadsverksamheten antas uppgå till ca 35 000 lägenhe- 44

ter per är. Under långtidsbudgelperioden antas att nybyggnadsvolymen    Prop. 1986/87: 150 öka lill ca 37 000 lägenheter per år medan ombyggnadsverksamheten antas    Bilaga 1.2 ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå. De sammanlagda effekterna av en sänkning av den allmänna räntenivån och volymökningen leder lill en real ökning av kostnaderna under långtidsbudgetperioden.

Riksdagen har under hösten 1986 beslutat (prop. 86/87:48, BoU 7, rskr 93) om dels försök med bidrag för att dämpa höjningar av hyrorna för vissa boende efter ombyggnad, dels bidrag vid nybyggnad av vissa bostäder samt införande av tilläggslån för ombyggnad av vissa hus som är yngre än 30 är. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att räntebidrag till främst egnahem skall minskas genom extra upptrappningar av den garanterade räntan. Vidare föresläs atl kommunerna skall delfinansiera bostadsanpassningsbidragen. Föreslagen minskar statens utgifter med 355 milj. kr. frän år 1988.1 långtidsbudgeten har hänsyn tagits till dessa förslag.

Bostadsbidrag lill barnfamiljer beslår av en statlig del, som lämnas med ett visst belopp per barn och en statskommunal del. Denna del är beroende av bostadskostnaderna. Bostadsbidraget är inkomstprövat och reduceras med en viss del av den bidragsgrundande inkomsten.

Regeringen har lagt fram vissa förslag rörande bostadsbidragen, som riksdagen ännu inte tagit ställning till. Ett förslag innebär (prop. 86/87:48) att bidrag ska lämnas till högre bostadskostnader. Vidare föreslås i årets budgetproposition att bostadsbidraget i sin helhet omvandlas till ett kommunalt bidrag och atl statsbidrag skall utgå. Staten och kommunernas andelar av kostnaderna för det totala stödet förblir dock detsamma som idag. Vidare har regeringen under våren 1987 föreslagit all bostadsbidrag införs för yngre hushåll utan barn. Hänsyn lill dessa förslag har tagits i långtidsbudgeten.

Bostadsbidrag utgick under år 1986 till 263 000 hushåll. Utgifterna för bostadsbidrag påverkas av antal barn, förvärvsfrekvens, utveckling av inkomster och bostadskostnaden.

Sambandet med statsbudgetens inkomster

Skatteregler som berör bostadssektorn påverkar statens inkomster. Den beskattningsbara inkomsten för egnahemsägare minskar p. g. a. att ränteutgifter för län med säkerhet i fastigheter är avdragsgilla. För sådana lån, kan skattebortfallet under inkomståret 1987 uppskattas till drygt 5 miljarder kr. för staten. Härtill kommer 8 miljarder i bortfall för kommuner och landsting. Egnahemsägarnas extra avdrag har slopats fr.o.m. år 1987 vilket medför alt skattebortfallet minskar något.

Den kommunala garanliskatten för bosladsfastigheler som ägs av fysiska personer slopas fr.o.m. 1987, vilket innebär en skattelättnad för bl.a. många fastighetsägare.

I långtidsbudgeten har beräknats ett oförändrat skattebortfall under perioden.

Statens intäkter av fastighetsskatten från bostadshus beräknas uppgå till
ca 4,9 miljarder kr. under 1987. Intäkterna framöver ökar dels p.g.a.
kommande omlaxeringar och dels i takt med alt nya bostadshus tillkom- 45

mer och upptaxering av fastigheter sker. Hänsyn till detta har lagils i    Prop. 1986/87: 150
långtidsbudgeten. Bilaga 1,2

För bostadslän utbetalade av staten före den 1 juli 1985 sker amortering och inlösen vilka registreras som inkomster på statsbudgeten. Dessa inbetalningar kan uppskattas till 2,5 miljarder kr. per är under långtidsbudget-perioden.

Vid slutet av långtidsbudgelperioden uppskattas samhällets subventioner lill bostadssektorn vid dagens räntenivå uppgå lill sammanlagt ca 30 miljarder kr.

Vissa effekter utanför statsbudgeten

De statliga bostadslänen svarar för 22-30% av den prioriterade bostadsutlåningen. Fr. o. m. den 1 juli 1985 svarar Statens Bosladsfinansieringsbolag (SBAB) för utlåningen. Botlenbelåningen för bostadsbyggande sker på kapitalmarknaden. För denna utlåning svarar bosiadslåneinsliiuten.

XII Näringspolitik

Mil. kr. oförändrad pris- och lönenivå

	Genom-                      Förändring till		Procentuell	Genom-
	snittlig                         ---------		------    förändring	snittlig
	procentuell  1987/88   1988/89   1989/90	1990/91	1991/92   1987/88-	procentuell
	förändring		1988/89-	förändring
	1981/82-			1987/88-
	1985/86			1991/92
Totala utgifter	-6,3             5 718       -249       -234	-137	-24        -4,3	-1,1

Ändamålsgruppen Näringspolitik omfattar utgifter för handel och industri, jordbruk, fiske samt hantverk. Utgifterna uppgår för budgetåret 1987/88 till ca 5,7 miljarder kr.

De näringspolitiska insatserna som redovisas under industridepartementets huvudtitel kan delas in i permanenta program och särskilda insatser vid ortskriser, omstruktureringsinsatser m. m.

1 regeringens proposition 1986/87:74 om näringspolitiken inför 1990-talet behandlas frågan om de framtida särskilda insatserna inom näringspolitikens område.

Stöden lill krisdrabbade företag har skurits ned mycket kraftigt sedan regeringsskiftet 1982. De små kvarstående kostnaderna är kapitalkostnader pä utestående län och aktiekapital. Kostnaderna för olika former av stöd till varvinduslrin har varit svår atl påverka pä kort sikt. Gamla beslut och åtaganden förorsakar fortfarande icke obetydliga kostnader. Delta gäller framför allt infrianden av tidigare ställda farlygskredilgaranlier saml nedläggningskostnader.

46

Diagram 2    Stöd till krisdrabbade företag 1979/80-1985/86

(nettokostnader milj. kr. 1980 års prisnivå)

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

8000

6000

Stöd exkl varv & stål

Krisstöd exkl varv

Totalt krisstöd

4000

2 000

Annat krisföretagsstöd

------ 1---------- 1---------- 1---------- 1---------- 1---------- 1---------- 1—

1979/80        80/81        81/82        82/83       83/84       84/85        85/86

Den restriktiva hållningen lill krisförelagssiöd torde innebära alt kostnaden för de särskilda insatserna fortsätter att ligga på en låg nivå under långtidsbudgetperioden.

I diagram 3 redovisas omfattningen av sädana insatser i krisdrabbade förelag och branscher, som har gjorts med hjälp av medel som tillskjutits genom särskilda beslut vid sidan av ordinarie anslag. Vidare redovisas utgifterna till följd av redan fattade beslut som avser långtidsbudgelperioden. Den framtida belastningen rör främst insatser inom varvindustrin.

Sifferuppgifterna i diagram 3 avviker från de nettokostnadsberäkningar av industristödet som görs inom industridepartementet. Detta beror på skillnader i beräkningssäti.

De beloppmässigt mest omfattande programmen av permanent karaktär är exporlkreditgaranlierna och de stalsstödda exportkrediterna (det s. .k. SEK-syslemel). Under de senaste åren har betydande underskoll uppstått i exportkreditgarantisyslemel till följd av omfattande skadeutbeialningar på grund av bristande återbetalning från ett begränsat antal länder. Kostnaderna för SEK-systemet beräknas, på basis av de antaganden som långtidsbudgeten bygger på, bli ca 620 milj. kr. budgetåret 1987/88 för all sedan succesivt minska till ca 100 milj. kr. budgetåret 1991/92.

Det statliga stödet till exportkreditfinansiering har sedan några år fått en ny inriktning. Det siafiiga stödet gick under slutet av 1970-talet och början av 1980-talel huvudsakligen till projekt i u-länder och slalshandelsländer och till fartyg med stora subventioner. Nu är den del av projektexporten som finansieras med statligt stöd i första hand bislåndsstödda projekt och en och annan myckel omfattande exportaffår. Den mera löpande exporten av mindre projekt och vanliga kapitalvaror finansieras med marknadsmässiga krediter.

47

För tekoindustrin och den träbearbetande industrin finns för närvarande    Prop. 1986/87: 150 särskilda branschprogram. Kostnaderna för dessa branschprogram beräk-    Bilaga 1.2 nas bli lägre för den kommande perioden än under den senaste femårsperioden.

Diagram 3. Statliga insatser i krisdrabbade företag och branscher

Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå Miljarder kr

i	\ _		15,9
-
14-
12-		11,8
-
10-
8-	7,6
						6,4
6-
-					4,5
4-
				3,1
■
2
-				r			0,5	0,4	0,4	Ä
							■				0

-\ Budgetår 80/81   81/82 82/83 83/84  84/85 85/86 86/87 87/88  88/89 89/90 90/91

48

XIII Energiförsörjning

Milj. kr. oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

Förändring till

Genomsnittlig

Procentuell Genom-

-------------     förändring    snittlig

procentuell   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91    1991/92   1987/88-      procentuell
förändring 1988/89-      förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

Totala utgifter	-10,6	4192	-131	+64	-235	-40	- 3,1	-2,1
därav
Energisparande	-30,7	41	- 20	+60	+ 60	0	-48,7	-
Energiförsörining
inkl. energiforskning	- 5.6	4 151	-111	+ 4	-295	-40	- 2,7	-3,1

Ändamålsgruppen omfattar bl. a. utgifterna för statens vatlenfallsverk, beredskapslagring av olja m. m., energiforskning och ersättning för försenad idriftlagning av kärnreaktorer. Huvuddelen av statsutgifterna inom energiområdet går till investeringar, ofta av långsiktig karaktär. Beslut om investeringar inom ändamålsgruppen påverkar ofta utgiftsnivån under flera år framåt.

Vid beräkningarna av utgifterna för statens vatlenfallsverk har investeringsnivån inom affärsverket under perioden 1986/87-1990/91 bedömts ligga på ca 3,7 miljarder kr. per år. Nyinvesteringarna i kärnkraftverk är avslutade. Vissa ombyggnadsarbeten pågår vid Ringhalsverket. Behovet av förnyelse av statens vattenfallsverks äldre anläggningar ökar. Vissa äldre delar av storkraflsnätet kommer därför all ersättas och kapaciteten därmed ökas. Ersättning för försenad produktionsstart av kärnreaktorer har utgått enligt särskilda avtal för reaktorerna Forsmark 1, 2 och 3 samt Ringhals 3 och 4. Budgetåret 1987/88 är det sista året ersättning kommer all utgå och då endast för Forsmark 3.

Inom energiområdet ges utöver anslag på statsbudgeten även kreditgarantier dels för utvinning m. m. av olja, naturgas och kol, dels för Svensk Kärnbränslehantering AB:s åtaganden i samband med upphandling inom kärnbränsleområdet. Statliga kreditgarantier lämnas för statens vattenfallsverks upplåning avseende bolag inom vatienfallskoncernen. Garantiramarna för dessa ändamål uppgår för budgetåret 1987/88 sammanlagt lill ca 23,5 miljarder kr.

49

XIV övrigt

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.2

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

------------     förändring snittlig

procentuell   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1991/92   1987/88- procentuell

förändring 1988/89- förändring

1981/82- 1987/88-

1985/86 1991/92

Totala utgifter - 4,7

därav

Livsmedelssubvenlioner

m.m. -10,4

Rekreation, kyrkliga

och kulturella ändamål O

Skatteadministration

m.m. 1,1

+8,9

26945     +2 025    +205       +140      +909      +13,7

2908	- 200	0	0	-400	- 6.8	-5,6
2885	- 78	- 55	- 64	- 1	- 2,7	-1,7
9987	- 70	-144	+ 14	+ 110	- 0,1	0,2

Till gruppen Övrigt har förts utgifter som inte har behandlats i någon av de tidigare redovisade ändamålsgrupperna. Här återfinns bl. a. anslag för livsmedelssubventioner, riksdag och regering, skatleadminislralion, miljövård, kulturverksamhet, kyrkliga ändamål saml idrotts- och fri-fidsverksamhel.

Inom ramen för jordbruksprisregleringen fastställs priserna på jordbruksprodukter av statsmakterna, efter överläggningar mellan statens jordbruksnämnd, jordbruksnämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. År 1973 infördes livsmedelssubvenlioner för all resultatet av just dessa prisförhandlingar inle skulle slå igenom på livsmedelspriserna. Utgifterna för livsmedelssubvenlionerna styrs av enskilda beslut som fattas av statsmakterna och av konsumtionen av livsmedel. Kostnaderna för livsmedelssubvenlionerna, som numera enbart avser mjölk, kan beräknas lill 2,1 miljarder kr. för budgetåret 1987/88. Inkluderas vissa läginkomstsatsningar m. m. för jordbrukare uppgår beloppet lill knappt 2,6 miljarder kr. Livsmedelssubventionerna beräknas därigenom sänka livsmedelspriserna med 2,5%. I långtidsbudgeten beräknas subventionerna vara oförändrade under perioden. Statsmakternas ansvar för spannmålsöverskotten avvecklas under perioden i enlighet med gällande riksdagsbeslut.

Riksdagen beslutade våren 1985 att resurserna i jordbruket i stort sett bör stämma överens med vad som behövs för vår livsmedelsförsörjning och för de utfästelser som Sverige gjort i det internationella arbetet mot världsvälten. För de kostnader som uppslår till följd av att spannmålsproduktionen överstiger detta behov skall samhället under en övergångstid ta ett delansvar. Andelen för samhället skall vara 40%, medan jordbruksnäringen svarar för 60%, räknat vid normalskörd. Riksdagen härför 1985 års skörd slagit fast att procenten skall räknas på de verkliga kostnaderna för spannmålsöverskottet.

Införselavgiflsmedel från import av jordbruksprodukter och livsmedel används för olika ändamål, bl. a. prisreglering, med belopp som riksdagen beslutar om för varje år. Det belopp som skall tillföras jordbruket fastställs efter en särskild s. k. fördelningsplan. För regleringsåret 1987/88 beräknas

50

de totala införselavgifismedlen, som inte redovisas över statsbudgeten,    Prop. 1986/87: 150
uppgå till drygt 600 milj. kr. Bilaga 1.2

Kostnader för den centrala myndighetsutövning, som inte kan hänföras till annat område, redovisas under denna ändamälsgrupp. Vissa utgifter för riksdag, regeringskansli och kommittéer samt anslagen till de kungl. hov-och sloltsstalerna redovisas också här.

Även skatteadministrationen m. m. ingår i denna ändamålsgrupp. Kostnaderna för riksskatteverket, länsskattemyndigheterna, de lokala skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna saml för arvoden till taxeringsnämndordföranden m.m. kan i stort delas in i förvaltningsanslag och bidragsanslag. Huvuddelen av bidragsanslagen styrs av automatik, genom att bidragen är relaterade till lönekostnaderna för vissa verksamheter.

Staten bidrar vidare till en del regional kulturverksamhet som drivs i stiftelseform och ofta har landstingskommuner som huvudmän.

Kulturverksamheten finansieras även genom inkomster vid kulturinstitutionerna såsom entremedel m.m., lolterimedel och forskningsmedel. Resurser erhålls också inom ramen för sysselsättningspolitiken. Dessutom tillförs några kulturinstitutioner avkastning från fonder.

Inom medieområdet är stöden till dagspressen den största utgiften på statsbudgeten. Dessa stöd styrs av automatiskt verkande volymregler. Sveriges Radio-koncernens (SR) verksamhet finansieras med avgiftsmedel som tillförs radiofonden. Avgiften är kopplad till innehav av televisionsmottagare. Fondens medel redovisas utanför statsbudgeten och finansierar radio- och TV-verksamhetens drifts- och investeringskostnader. Även ra-dionämdens verksamhet finansieras av fondmedel. Undantagen från avgiftsfinansiering är programverksamheten för utlandet som finansieras över statsbudgeten. Radiofonden förvaltas av riksgäldskontoret.

Riksdagen fastställer åriigen belopp som får rekvireras ur fonden. På denna bas får SR därutöver rekvirera medel enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs löpande för alt täcka ökade kostnader för koncernens verksamhet. I årets budgetproposition har föreslagils en avgiftshöjning per den 1 juli 1987 om 48 kr. per år.

Statens utgifter för kyrkliga ändamål beräknas till ca 96,5 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

Det statliga stödet lill idrotten uppgår - inkl. del lokala aklivitelsstödet - budgetåret 1987/88 lill ca 325 milj. kr. Utgifterna för ändamålet prövas årligen av statsmakterna.

Kostnaderna för miljövårdsinsalserna uppgår budgetåret 1986/87 till drygt 500 milj. kr. i bidrag och direkta insatser. Även dessa utgifter fastställs genom årlig prövning.

Under posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov netto, har för den framförliggande perioden lagts in reserver om 9,5 miljarder kr. per år motsvarande de kostnader som erfarenhetsmässigt uppkommer i samband med sedvanliga tilläggsbudgetar samt viss reserv därutöver för alt beakta den underskattning av utgifterna för investeringar och särskilda program som långtidsbudgeten normall innebär.

Förändringar i anslagsbehållningar skall motsvara förändringen av den
kassamässiga  belastningen  på bl. a.  reservationsanslag.  Anslagsbehåll- 51

ningarna beräknas vid utgången av 1986/87 till 21,0 miljarder kr. Under    Prop. 1986/87: 150 långtidsbudgelperioden antas anslagsbehållningarna minska med 1500 milj.    Bilaga 1.2 kr. per år, dvs. budgetens utgifter ökar i samma mån.

Utnyttjandet av rörliga krediter i riksgäldskontoret är elt sätt för bl. a. vissa affärsverk och myndigheter att klara tillfälliga likviditetspåfrestningar. Riksdagen medger dock en högsta kreditgräns. Utnyttjandet av rörliga krediter varierar kraftigt. I juli 1986 var ca 1,9 miljarder kr. av en total ram på ca 8,9 miljarder kr. utnyttjad. Bland de myndigheter, affärsverk m.fi. som kan utnyttja rörliga krediter kan nämnas statens jordbruksnämnd. Stiftelsen Samhällsförelag och statens vatlenfallsverk. Exportkreditnämnden disponerar även en kredit för förluster på exportkreditgarantier. Utnyttjandet av rörliga krediter beräknas under långtidsbudgetperioden schablonmässigt komma att öka med 500 milj. kr.

52

Innehållsförteckning p™p- '986/87:150

Bilaga 1.2

Sammanfattning ............................................................... ..... 1

1 Utgångspunkt ................................................................ ..... 3

1.1                                                                                   Syfte med långtidsbudgeten         3

1.2 Samhällsekonomisk bakgrund   ................................ ..... 3

1.3 Antaganden   ............................................................ ..... 3

1.4 Beräkningsmetodik   ................................................. ..... 4

2 Statsbudgetens inkomster   .......................................... ..... 6

2.1 Inledning   ................................................................ ..... 6

2.2 Resultatet av beräkningarna .................................... ..... 6

3 Statsbudgetens utgifter ................................................ ..... 8

3.1 Ulfiternas utveckling ................................................. ..... 8

3.2 Utgifternas utveckling uppdelade på olika ändamål . ..... 9

3.3 Jämförelse mellan alternativa utgiftsutvecklingar...... ... 10

3.4 Effekterna på utgifterna av andra antaganden......... ... 11

4 Budgetsaldot.................................................................. 12

5 Samhällsekonomiskt perspektiv   ................................... ... 13

Appendix I

Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska kategorier   ....     19

Appendix II

Ändamålsavsnitt   .............................................................      26

Appendix 1

I Rättsväsende

II Internationellt utvecklingssamarbete ..................... 26

III Totalförsvar   .......................................................... 28

IV Pensioner, sjukförsäkring m.m................................ ... 30

V Stöd lill barnfamiljer ................................................ 33

VI Hälso-, sjuk- och socialvård   .................................. 35

VII Kommunikation ....................................................... 36

VIII Allmänna bidrag till den kommunala sektorn .......... 38

IX Utbildning och forskning  ........................................ 39

X Arbetsmarknads- och regionalpolitik ...................... ... 41

XI Bostadspolitik   ....................................................... ... 44

XII Näringspolitik........................................................... 46

XIII Energiförsörjning..................................................... ... 49

XIV Övrigt...................................................................... ... 50

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987                                                                                                                       53

Bilaga 1.3

Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

REGERINGEN Prop. 1986/87: 150

FINANSDEPARTEMENTET Bilaga 1.3

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1987/88

Riksrevisionsverket (RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regeringen lämna en reviderad beräkning av statens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkningen i kompletteringspropositionen.

RRV redovisar med denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1987/88 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning till beräkningarna har även utfallet för budgetåret 1986/87 bedömts. Underlag för beräkningarna har inhämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels frän RRVs laxeringsstatistiska undersökning avseende inkomståret 1985. dels från RRVs aktiebolagsenkät.

I beräkningarna har hänsyn tagits till riksdagsbeslut samt propositioner och andra regeringsbeslut som förelåg den 16 mars 1987.

För vissa titlar avseende budgetåret 1987/88, där RRV nu förordar förändringar, lämnas kommentarer till förändringarna.

I en tabellbilaga redovisas resultaten av RRVs reviderade beräkningar titel för titel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. För atl underiätta jämförelse med prognoserna i den reviderade nationalbudgelen presenteras i tabellbilagan också beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1987-1988.

RRVs inkomstberäkning från hösten 1986 finns utgiven i en separat publikation och kan tillsammans med den av RRV utgivna Inkomstliggaren användas som elt komplement lill den nu presenterade reviderade inkomstberäkningen. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vilka inkomster som hänför sig till de olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelser som gäller för dessa.

Beslut i detta ärende har fatlats av generaldirektören Mundebo i närvaro av avdelningschefen Jönsson, revisionsdirektören Danielsson, avdelningsdirektörerna Dalmo och Karlson, byrådirektörerna Aronsson och Nöjd, byråassistenten Stenberg, assistenten Frank saml avdelningsdirektören Svahlstedl, föredragande.

Stockholm den 6 april 1987

Ingemar Mundebo

Peter Svahlsted

Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Utdrag ur

RIKSREVISIONSVERKETS REVIDERADE INKOMSTBERÄKNING

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.3

1. Sammanfattning

Förutsättningar

Riksrevisionsverkels (RRV) förslag lill reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1987/88 och den nu gjorda uppskaltnigen av inkomsterna under budgetåret 1986/87 grundas på den ekonomiska politik som har kommit lill uttryck i beslut av statsmakterna eller i förlsag som har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 16 mars 1987 samt därefter pä antagandet om oförändrad ekonomisk politik. Förutom de institutionella förutsättningarna är bedömningen av konjukturulvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning som regeringen presenterade i den preliminära nationalbudgelen har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakt med finansdepartementet under det pågående arbetet med den reviderade nationalbudgelen för år 1987. På grundval härav har RRV valt att utgå från följande antaganden för beräkningarna:

	1986	Förändr. jfr. med budgetprop.	1987	Förändr, jfr. med budgetprop.	1988	Förändr. jfr. med budgetprop.
Utbetald lönesumma'	9.5	+ 0,3	6,7	+ 0.3	3,5	±0
Konsumentprisindex
årsmedeltal'	4.2	±0	3,9	±0	2.0	±0
Privat konsumtion.
löpande priser	8,0	-0,2	7,0	-1,0	3,5	±0
Privat konsumtion.
volym'	3.6	±0	3,0	±0	1,5	±0
Basbelopp, kr.	23 300	±0	24 300-	±0	25 500	±0
Basenhet	7 800	±0	9000	±0	10000	±0
Bostadsläneränta	13,35	±0	9,7	±0	10,0	+0.3

Procentuell förändring från föregående är ■ Genomsnittligt värde

Sedan budgetpropositionen lagts fram har följande propositioner och regeringsbeslut av betydelse för inkomstberäkningarna tillkommit:

- Proposition om statens vattenfallsverk (1986/87:87)

- Förbättrad kompensation vid korttidssjukdom m. m. (1986/87:69)

- Vissa aktiefrågor för SSAB Svenskt Stål AB (1986/87: 71)

- Proposition   om   fordonsskatten  för  vissa   lastbilar  och   släpvagnar (1986/87:82)

- Regeringsbeslut 1987-01-08 ang. statens vattenfallsverk

- Förslag om ultag av socialavgifter på vinstandclsmedel

Vidare grundas beräkningarna nu på aktuellare uppgifter för inkomstskatterna. Beräkningarna bygger på uppgifter från taxeringen 1986, inhämtade genom RRV:s taxeringsstatistiska undersökning. RRV har även ge-

nomfört en enkät bland svenska aktiebolag under februari månad för att     Prop. 1986/87: 150 förbättra underlaget för beräkningarna av juridiska personers inkomst-     Bilaga 1.3 skatt.

Utveckling av inkomsterna

Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1986/87 beräknas till 304.3 miljarder kr. vilket är 4,8 miljarder kr. mer än vad som beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1987/88 beräknas ökningen till 4,9 miljarder kr. och inkomsterna till totalt 313,8 miljarder kr. Förklaringen till förändringarna kan delas upp i tre komponenter som redovisas i nedenslående tablå. En av komponenterna är de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som ligger till grund för beräkningarna. En annan är de föreslagna förändringarna i de lagar och det regelsystem som påverkar statens inkomster och utgifter. En tredje komponent benämnd övrig information innehåller bl. a. beteendeförändringar, justeringar med ledning av uifallsdata, förändrade beräkningsmetoder, prognosfel m. m.

Uppdelningen på dessa komponenter kan inte göras på ett entydigt sätt. Förändringarna kan ibland bestå av kombinationseffekter.

1 följande sammanställning redovisas orsakerna till förändringarna av inkomsterna budgetåren 1986/87 och 1987/88 mellan beräkningarna till budgetpropositionen och nuvarande beräkning.

1986/87 1987/88

Beräkning i budgetpropositionen	299,5	308,9
Förändring till följd av: Nya antaganden Propositioner m. m. Övrig information	1,5 0.5 2.8	2,6 1,0 1,3
Nuvarande beräkning Summa förändring	304,3 +4,8	313,8 +4,9

Inkomsterna har justeras upp med 4,8 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 med 4,9 miljarder kr. för budgetåret 1987/88. Den utbetalda lönesumman antas öka med 0,3 procentenheter mer för vart och ett av åren 1986 och 1987 jämfört med vad som antogs i beräkningen i budgetpropositionen. Utvecklingstakten under år 1987 för den privata komsumtionen i löpande priser antas minska med 1,0 procentenhet i förhållande till bedömningen i budgetpropositione. De sammantagna förändringarna i de olika antagandena beräknas öka inkomsterna med 1,5 miljarder kr. budgetåret 1986/87 och med 2,6 miljarder kr. budgetåret 1987/88.

Den sammanlagda effekten av lagda proposifioner m. m. beräknas öka inkomsterna med 0,5 miljarder kr. resp. 1,0 miljarder kr. budgetåren 1986/87 och 1987/88. För budgetåret 1986/87 är det den föreslagna försäljningen av aktier i Svenskt Stål AB som orsakar upprevideringen. För budgetåret I987,'88 har upprevideringen orsakats av en höjning av inleveransen från statens vatlenfallsverks överskott som beslutas av regeringen.

Vidare har skatteeffekten av propositionen om förbättrad kompensation     Prop. 1986/87: 150 vid korttidssjukdom reviderats upp i förhållande till budgetpropositionen.      Bilaga 1.3

De sammanlagda nettoförändringarna under övrig information pä 2.8 resp. 1,3 miljarder kr. orsakas av dels ny information som erhälligts ur RRV: s aktiebolagsenkäl, dels förändrade kalkyler till följd av utfallsdata.

I det följande redogörs ytterligare för inkomstberäkningarna budgetåren 1986/87 och 1987/88 samt för differenserna gentemot budgetpropositionen. En mer detaljerad redovisning av beräkningsresultaten finns publicerad i RRV: s skrivelse (dnr 1987: 86).

Fysiska personers inkomstskatt

Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas för budgetåret 1986/87 till 49,4 miljarder kr., vilket är en ökning med 1,7 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen. Denna ökning är en följd av att antagandet om lönesummans utveckling justeras upp för åren 1986 och 1987.

Inkomstskatterna för budgetåret 1987/88 påverkas av de förändringar i inkomstskatlesystemet som beslutas för åren 1987 och 1988. Förändringarna innebär i korthet följande.

- Del kommunala grundavdraget höjs till 9000 kr. för år 1987 och lill 10000 kr. för 1988

- Ett statligt grundavdrag ålerinförs på 9000 kr. för 1987 och höjs till 10000 för är 1988

- Den s.k. brytpunkten höjs frän 124 800 kr. till 135 000kr. förär 1987 till 150000kr. förär 1988

-       Alla som har beskattningsbar inkomst får betala 100 kr. i inkomstskatt
ft.o. m. år 1987

- Antalet skikt i skatteskalorna minskas. År 1988 finns endast två skikt för grundbelopp resp. tilläggsbelopp

- Marginalskattespärren slopas år 1987

- Sambeskaliningen av makes kapitalinkomster slopas år 1987

- Rätten atl utnyttja makes outnyttjade avdrag upphävs

- Räntetillägg slopas på bostad i jordbruksfastighet och bil i näringsverksamhet. Arbetsgivare åläggs att i kontrolluppgiften ange räntefria och lågfinansierde lån

- Rätten till kvittning mellan villaunderskoll och kapitalinkomst begränsas år 1987 och slopas helt år 1988

- Garantibeskatlningen slopas år 1987

- Extra avdraget i inkomst av annan fastighet slopas är 1987

För budgetåret 1987/88 beräknas fysiska personers inkomstskatt lill 52.3 miljarder kr., vilket åren ökning med 3,4 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen.

Den största revideringen har gjorts av preliminärskatterna som har räknats upp med 3,2 miljarder kr. Den kraftiga uppjusteringen är en följd av de tidigare redovisade förändringarna i antaganden om lönesumman och transfereringsinkomsterna jämfört med kalkylerna i budgetpropositionen.

RRV har i sin laxeringsstatistiska undersökning beräknat effekterna av
skatteomläggningarna för inkomståren 1987 och 1988. Beräkningarna base- 4

ras på den inkomstfördelning som gällde år 1985 framskriven med de olika     Prop. 1986/87: 150 antaganden om lönesumman m.m. som gäller för denna reviderade in-     Bilaga 1.3 komstberäkning.

Tabell I. Effekt på slutlig skatt år 1988 (milj. kr.) Jämförelse mellan beräkningarna i prop. 1985/86: 130 oth prop. 1985/86: 150

			Prop.RRV	RRV
			mars 1986	mars 1987
1.	Höjning av kommunala
	grundavdraget	-4 130	-3 969	-3 957
2,	Ändring av del statliga
	grundbeloppet	-1810	-1887	-2 1-54
3.	Ändring av tilläggs-
	beloppet	-1735	-1850	-2085
4.	Ny skatt på 100 kr.	630	622	629
.<;,	Slopad kvittningsrätt inkomst av kapital/
	villaunderskott	400	149	175
6.	Slopande av sambeskattning	-   125	-   175	-   203
	Summa	-6 770	-7110	-7 595
	varav 1986-1987	-3 258	-3.306	-3 542
7.	Slopad garanlibeskatlning	-   400	-	-1635
8.	Slopat extra avdrag på
	annan fastighet	-	-	885
9,	Höjd fastighetsskatt	-	-	660
10.	Höjd kommunal utdebitering	-	-	752
	Summa	-7 170	_	-6 933
	varav 1986-1987	—	-	-3 826

Skattesänkningen uppgår till 6933 milj. kr. för åren 1987 och 1988, varav sänkningen för 1987 uppgår till 3 826 milj. kr. Den största sänkningen utgörs av det höjda kommunala grundavdraget. Detta sänker skatteuttaget med knappt 4 miljarder kr. eller 57%. Inkomsterna av grundbeloppet i den statliga marginalskaiteskalan sänks med 2 150 milj. kr. och tilläggsbeloppet med 2 100 milj. kr. Det införda 100-kronorsbeloppet höjer skatten med 629 milj. kr., medan den slopande kvitiningsrälten höjer skatten med 175 milj. kr. Den slopade sambeskattningen, som berör ca 12000 inkomsttagare, sänker skallen med 203 milj. kr.

Den slopade garantibeskattningen inkl. procenlavdraget sänker kommunala skatterna med 1635 milj. kr., medan effekten av slopandet av det extra avdraget för annan fastighet medför ett ökat skatteuttag på 885 milj. kr. Därutöver beräknas höjningen av den kommunala utdebiteringen på 11 öre mellan 1986 och 1988 öka skatteuttaget med 752 milj. kr.

Av lotaleffekten mellan 1986 och 1988 pä 6933 milj. kr, beror 2 678 milj. kr. eller 38% på den statliga beskattningen.

Av den totala skattesänkningen på 3 826 milj. kr. mellan 1986 och 1987 svarar den statliga beskattningen för 221 milj. kr. eller 5%.

I sammanställningen har hänsyn tagils till den höjda fastighetsskatten mellan 1986 och 1988. Enligt RRV: s prognoser höjs fastighetsskatten mellan 1986 och 1988 med 660 milj. kr.

I tabellerna 4 till 6 redovisas skatteförändringarna på individbasis. Tabell 4 redovisar de personer som erhåller sänkt skatt och tabell 5 de personer som drabbas av en skatteökning mellan 1986 och 1988. Tabell 6

visar antalet personer fördelade efter skattesänkningens storlek och sam-     Prop. 1986/87: 150
manråknad inkomst. Bilaga 1.3

Av tabellerna framgår att av total 6,6 milj. personer erhåller 5.2 milj. personer sänkt skatt och 850 000 personer drabbas av höjd skatt. Resterande personer får varken sänkt eller höjd skatt. Skatteändringar pä + 100 kr. resp. - 100 kr. har betraktats som oförändrad skatt.

Enligt tabell 4 ökar den skattesänkning man erhåller med stigande inkomst både i absoluta tal och i procent av den skatt man betalar enligt 1986 års skatteregler. Skattesänkningen i procent av sammanräknad inkomst ökar också med stigande inkomst.

För de personer som drabbas av skatteökningar mellan åren är situationen nästan den omvända. Skatteökningen i absoluta belopp ökar med stigande inkomst medan ökningen satt i relation till skatten för 1986 och i relation till sammanräknad inkomst minskar med stigande inkomst.

Av tabell 6 framgår atl 1,8 milj. personer erhåller skallesänkningar som understiger 1 000 kr. Knappt 2,9 milj. personer erhåller sänkt skatt med mellan 1000 och 3 000 kr. Dessa två intervall täcker 91% av samtliga personer som erhåller sänkt skall mellan 1986 och 1988. Drygt 170 personer erhåller sänkt skatt som överstiger 100000 kr. och knappt 13000 personer får sänkt skatt med mellan 10000 och 100000 kr.

Juridiska personers inkomstskatt

Juridiska personers skatter beräknas öka för såväl budgetåret 1986/87 som budgetåret 1987/88 jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1986/87 beräknas inkomslerna till 17,0 miljarder kr., vilket är 1,7 miljarder kr. mer än i budgetpropositionen. Inkomsterna för budgetåret 1987/88 har reviderats upp till 19,6 miljarder kr. Detta innebär en ökning med 2,1 miljarder kr. i förhållande till budgetpropositionen.

För att fä fram elt aktuellt underlag för beräkningen av juridiska personers skatter har RRV genomfört en enkät till 2 800 st aktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag. Endast 56% av företagen besvarade enkänten, varför resultatet är osäker.

Enligt aktiebolagsenkäten kommer den statligt taxerade inkomsten att öka med drygt 50% mellan inkomståren 1985 och 1986. Under hösten 1986 genomfördes en liknande enkät till svenska aktiebolag. Resultatet från denna enkät visade på en utvecklingstakt på den statliga taxerade inkomsten på ca 27% mellan åren 1985 och 1986. Med utgångspunkt från dessa båda enkäter beräknar RRV att det statliga skatteunderlaget kommer att öka med 40% mellan inkomståren 1985 och 1986. Prognosen för juridiska personers inkomstskatter i budgetpropositionen byggde pä en utvecklingstakt på 25 % mellan samma inkomstår. Vid bedömningen av skatteunderlaget för åren 1987 och 1988 har RRV utgått från en trendmässig ökning på 10%. Denna bedömning är oförändrad jämfört med bedömningen i budgetpropositionen.

Den beräknade högre utvecklingslakten mellan inkomståren 1985 och

1986 förklarar i sin helhet upprevideringen av inkomsterna för budgetåren     Prop. 1986/87: 150
1986/87 och 1987/88. Bilaga 1.3

Vinstdelningsunderlaget för år 1986 beräknas enligt aktiebolagsenkäten till 13 725 milj. kr. Vinsldeiningsskatten, som är 20% på underlaget, blir då 2745 milj. kr. RRV beräknar, med hänsyn till det osäkra enkätresultatet, att vinstdelningsskatten 1986 blir 3 000 milj. kr., vilket år 300 milj. kr. lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Lagstadgade socialavgifter

Inkomslerna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas till 57,8 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 och till 62.2 miljarder kr. för budgetåret 1987/88. Detta innebär att inkomsterna för innevarande budgetår i stort sett är oförändrat i förhållande till beräkningen i budgetpropositionen. För budgetåret 1987/88 har inkomsterna reviderats ned med 0,7 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen.

Revideringen orsakas av de korrigeringar som RRV gjort av de i budgetpropositionen presenterade beräkningarna av utgifterna under inkomsttitlarna sjukförsäkringsavgift, netto och övriga socialavgifter, netto.

Skatt på egendom

Inkomster av skatt pä egendom beräknas till totalt 13,0 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 och till 14,3 miljarder kr. för budgetåret 1987/88. Det är en nedrevidering med 74 milj. kr. för budgetåret 1986/87 resp. 234 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Det är främst utfallet av fastighetsskatten som orsakar nedrevideringen de båda budgetåren. Inkomster i form av stämpelskatter, förmögenhetsskatter och skatt pä värdepapper visar däremot måttliga uppjusteringar.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsterna av skatt på varor och tjänster beräknas till totalt 119,0 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 och till 125,2 miljarder kr. för budgetåret 1987/88. För innevarande budgetår har inkomsterna räknats upp med 0,5 miljarder kr. jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. För budgetåret 1987/88 har en nedrevidering gjorts av inkomslerna med 0,4 miljarder kr. Den beloppsmässigl största inkomsttiteln under skatt på varor och tjänster är mervärdeskatt. Inkomsterna av mervärdeskatt har räknats upp med 0,2 miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Uppräkningen beror i huvudsak på högre ulfall på inkomsttiteln första hälften av budgetåret jämfört med budgetpropositionen. Inkomsterna för budgetåret 1987/88 har justerats ned beroende pä förändrat anlagande av bl. a. implicitprisindex. Totalt beräknas inkomslerna av mervärdeskatt till 67,5 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 och lill 71,8 miljarder kr. för budgetåret 1987/88.

övriga inkomster Prop. 1986/87: 150

Övriga inkomster pä statsbudgeten består av huvudgrupperna inkomster        '   '    ' av statens verksamhet, inkomster av försåld egendom, återbetalning av lån och kalkylmässiga inkomster.  I budgetpropositionen beräknades dessa inkomster till 43,9 miljarder kr. budgetåret 1986/87 och till 36.5 miljarder kr. för budgetåret 1987/88.

För innevarande budgetår har inkomsterna räknats upp med 1.2 miljarder kr. eller med 3 % till 45.1 miljarder kr. För budgetåret 1987/88 beräknas summan av övriga inkomster till 37.1 miljarder kr., vilket är 0,6 miljarder kr, mer jämfört med budgetpropositionen.

Riksbankens inlevererade överskott har för innevarande budgetär räknats ned med 0.2 miljarder kr. lill 6,5 miljarder kr. Överksottet för riksbankens egentliga rörelse blev lägre än vad som antogs i budgetpropositionen. För budgetåret 1987/88 beräknas inkomslerna öka med 0,4 miljarder kr., varvid det inlevererade överskottet beräknas till 6,4 miljarder kr.

Inlevererat överskott frän statens vattenfallsverk beräknades till 2,5 miljarder kr. för såväl innevarande budgetär som för budgetåret 1987/88 i budgetpropositionen. Statens vatlenfallsverk skall enligt regeringsbeslut leverera in 2.9 miljarder kr. av överskottet under budgetåret 1987/88. Överskottet från statens vattenfallsverk revideras därför upp med 0,4 miljarder kr.

Inkomsterna från försåld egendom har räknats upp med 0,5 miljarder kr. för innevarande budgetär främst till följd av statens erbjudande att köpa delar av Svenskt Stål AB (SSAB) till sex institutionella investerare. För budgetåret 1987/88 har inga revideringar gjorts i förhällande till budgetpropositionen.

Återbetalningar av län beräknades i budgetpropositionen till 6,9 miljarder kr. för innevarande budgetår och lill 4,9 miljarder kr. för budgetåret 1987/88. Till följd av fortsalla höga amorteringar av bostadslån och lokaliseringslån under första hälften av budgetåret 1986/87 har RRV reviderat upp inkomsterna under inkomsthuvudgruppen återbetalningar av lån med 1.6 miljarder kr. RRV beräknar inkomsterna till 8.5 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 och till 4,8 miljarder kr. för 1987/88.

Förslag till ny inkomsttitel

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att statliga myndigheter skall eriägga en avgift som bidrag till finansieringen av företagshälsovårdens utgifter inom arbelsmiljöområden.

RRV föreslår därför att en ny inkomsttitel uppföres under inkomsthuvudgruppen kalkylmässiga inkomster. Inkomsttiteln föreslås benämnd 5311 statliga avgifter för företagshälsovård. Inkomsterna beräknas lill 53 400000 kr. för budgetåret 1987/88.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. Pä ett mindre antal fitlar redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en

nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på stals-     Prop. 1986/87: 150 budgetens inkomstsida. 1 tabell I finns en sammanställning av bruttobelop-    Bilaga 1.3 pen budgetåren 1985/86, 1986/87 och 1987/88. I RRV: s prognosarbete ingår att för dessa titlar bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisning finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna öka med 12.0% mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87. Bruttoutgifterna beräknas öka med 10,8% för budgetåret 1986/87. För budgetåret 1987/88 ökar bruttoinkomsterna med 8,1 %och bruttoutgifterna med 8,1 %.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. I den labellariska bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel ulan-för statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och olika fonderingar inom den statliga sektorn. Vidare utbetalas sjukför-säkringsavgifens andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas öka med 8,9% mellan budgetåren 1985/86. Utvecklingen av bruttoinkomsterna mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 beräknas till 5,9%.

Bruttoinkomsterna pä huvudgruppen 1400 beräknas till 182,9 miljarder kr. för budgetåret 1987/88 och bruttoutgifterna till 57,7 miljarder kr. för samma år. Brultoutgiflerna utgör återbetalningar av mervärdeskatt.

Tabell 2. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1985/86—1987/88, milj.kr.

Inkomst Inkomster Utgifter Inkomst pä statsbudgeten

huvudgrupp

1985/86 1986/87 1987/88 1985/86 1986/87 1987/88 1985/86 1986/87     1987/88

1000    Skatter 522992 576178 615135  289907 316894 338385 233086  259284      276750

varav

1100'    Skatt på inkomst, rea
lisationsvinst och
rörelse 210246 235444 254 552   149835   165959  179475    60411     69485        75077

1200'    Lagstadgade social
avgifter 141623   154312   163381    90804    96535   101210    50819    57 777        62171

1400    Skatt på varor och

tjänster 162964  173406   182865    49268    54400    57700   113697   119006      125 165

2000     Inkomster av slutens

verksamhet 29 683    31783    28 587 _ _ _    29683    31783        28 587

3000    Inkomster av försåld

egendom 288      I 163 102 - - - 288      1 163 102

4000    Återbetalning av lån 7605      8470      4837 - - -      7605      8 470 4 837

5000     Kalkylmässiga in
komster 8 655      7 842      7 964      4218      4253      4398      4437      3 589 3566
varav

5200'   Statliga pensionsavg

netto 5014      4370      4468      4218      4253      4398        796 117 70

Somma 569224 625436 656625 294125 321147 342783 275099 304290      313842

' Omföringen mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.3

Tabell 3. Jämrörelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs beräkning för budgetåren 1986/87 och 1987/88, tusental kronor

1986/87

1987/88

Inkomsttitel

Enligt	Enligt	Ökning ( + ) Enligt
budget-	RRVs	Minsk-       budget-
proposi-	beräkning	ning(-)      proposi-
tionen		tionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minsk-

beräkning     ning (-)

verksamhet	120900	123 300	2400	125 100	127 500	2 400
1281 Allmän löneavgift	8530000	8 522000	-8000	8658000	8680000	22000
1300 Skatt på egendom:	13090000	13016116	-73884	14572000	14338000	-234000
1310 Skatt på fast egendom:	4291000	3 990116	-300884	5299000	4 960000	-339000
1311 Skogsvårdsavgifler	400000	450000	50000	420000	460000	40000
1312 Hyrehusavgift/
Fastighetsskatt	3891000	3 540116	-350884	4879000	4 500000	-379000
1320 Förmögenhetsskatt:	/ 799000	1871000	72000	1923000	1923000	-
1321 Fysiska personers för-
mögenhets skall	1748000	1827000	79000	1875000	1875000	-

1 100000

2093000

290000

5000

3 000

1 795 000

62170500

40954000

202000 9536000 1 124000

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisations vinst och rörelse:

1110Fysiska personers skatt på inkomst, realisa-lionsvinsl och riirelse:

1111 Fysiska personers skatt pä inkomst, realisationsvinst och rörelse

/120 Juridiska personers

skall på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers

skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1130 Ofördelbara skaller på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift.

netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter,

netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens

255613401 259 283917 3670516 272 375 601   276 750001

65944000 69485 000 3541000 69422000     75 077 000

47716000 49421000 1705000 48933000    52i09000

47 716000 49421000 1705 000 48933000    52 309000

15277000 17002000 1725000 17426000     19575000

15 277000 17 002000 1725000 17 426000     19575000

1100000      1100000

/100000      1100000

1 100000

1851000

150000

4000

3000

1694000

58069900

39175000

-619000 9049000 1061000

753000

1 100000

1962000

260000

4 000

3000

1695000

57 777 300 39140000

-857000 9041000 1061000

747000

1 100000
111 000 1963000
110000 160000

5 000

3 000

1000

1 795 000

-292600     62 863100

-35000    40849000

-238 000   660000

-8000  9512000

1121000

-6000  1938000  1.'547 000

4 374400 5655 000

3376 000

3 376000

2 149000

2 149 000

130000 130 000

-692 600

105 000

-458000

24000

3 000

-391000

					Prop. 1986/87: 150
					Bilaga 1	.3
	1986/87			1987/88
Inkomsttitel	Enligt	Enligt	Ökning ( + ) Enligt		Enligt	Ökning ( + )
	budget-	RRVs	Minsk-	budget-	RRVs	Minsk-
	proposi-	beräkning	ning (-)	proposi-	beräkning	ning (-)
	tionen			tionen
1322 Juridiska personers för-
mögenhels skatt	51000	44 000	-7 000	48 000	48000	-
1330 Arvsskall och gåvo-
skall:	1220000	1220000	-	1280000	1280000	-
1331 Arvsskall	1000000	1000000	-	1050000	1050000	-
1332 Gåvoskatt	220000	220000	-	230000	230000	-
1340 Övrig skall på egendom:	5 780000	5 935000	155 000	6 070000	6 175000	105000
1341 Stiimpelskatt	2680000	2795 000	115 000	2 670000	2 775 000	105 000
1342 Skatt pä värdepappper	3 100000	3 140000	40000	3 400000	3 400000	-
1400 Skatt pä varor och
tjänster:	118509 501	119 005501	496000	1255I850I	125164501	-354000
1410 Allmänna forsälj-
ningsskaiwr:	67300000	67500000	200000	72400000	71800000	-600000
1411 Mervärdeskatt	67 300000	67 500 000	200 000	72 400000	71800000	-600000
1420.
1430 Sk{iii på specifika
varor:	41973500	42534500	561000	43809500	43 848500	39000
1421 Bensinskatt	12000000	12 000000	-	12 100000	12 100 000	-
1422 Särskilda varuskatter	899000	906000	7 000	929000	929000	-
1423 Försäljningsskatt på
motorfordon	1472000	1582000	110000	1472000	1482000	10000
1424 Tobaksskatt	4050000	4 050000	-	4 300000	4 300000	-
1425 Skatt på spritdrycker	5 650000	5 900000	250000	5 900000	5 900 000	-
1426 Skatt på vin	2 150000	2 150000	-	2 260000	2 260000	-
1427 Skatt pä malt- och
läskedrycker	1490000	1.560000	70000	1550000	1 575 000	25000
1428 Energiskall	11600000	11600000	-	12 700000	12 700000	-
1429 Särskild avgift på
svavelhaltigl bränsle	1500	1500	-	500	500	-
1431 Särskild avgift för
oljeprodukter m. m.	1400000	1 500000	100000	1302 000	1302 000	-
1432 Kasseltskatl	93 000	102 000	9000	103 000	107 000	4000
1433 Skatt pä videoband-
spelare	133 000	148 000	15 000	143 000	143 000	-
1434 Skatt pä viss elektrisk
kraft	950000	950000	-	970000	970000	-
1435 Särskild avgift mot för-
surning	85 000	85000	-	80 000	80000	-
1440 Överskoll vid försälj-
ning av varor med
slalsmonopol:	590000	325 000	-265000	340000	345 000	5 000
1441 AB Vin-& Spritcenlra-
lens inlevererade över
skott	460000	149 800	-311000	200000	170 000	-30000
1442 Systembolaget ABs in-
levererade överskott	130000	176000	46000	140000	175000	35 000
1450 Skall på tjänster:	1486000	1486000	-	1644000	1646000	2000
145! Reseskatt	289000	289000	-	302 000	302 000	-
1452 Skatt på annonser och
reklam	672000	672000	-	772 000	772 000	-
1453 Tolalisatormedel	420000	420000	-	460000	462 000	2000
1454 Skall på spel	105 000	105 000	-	110000	110000	-
1460 Skall på vägtrafik:	5280000	5 280000	-	5385000	5585 000	200000
1461 Fordonsskatt	3 120000	3 120000	-	3 210000	3410000	200000

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.3

1986/87

1987/88

Inkomsllilel

1462 Kilomelerskatl

1470Skall på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skaller på varor (>ch tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens

verksamhet: 2100 Rörel.seöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskoll:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkels inlevererade överskoll

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade över skott

2115 Affärsverkets FFVs inlevererade överskott

2116 Statens vatlenfallsverks inlevererade överskott

2117 Domänverkets inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121 Statens vägverks inlevererade överskon

2122 Sjöfartsverkels inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskoll:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2150 Överskoll från spel-verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lolterimedel

2200 Överskott av statens fastighets förvaltning:

2210Överskoll av civil faslighels förvaltning:

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

2214 Överskoll av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning

Enligt	Enligi	Ökning	:( + ) Enligt	Enligt	Ökning ( + )
budget-	RRVs	Minsk-	budget-	RRVs	Minsk-
proposi-	beräkning	ning (-	)      proposi-	beräkning	ning (-)
tionen			tionen
2 160000	2 160000		2 175 000	2 175 000	_
1880000	1880000		1940000	1940000	-
1880000	1880000		1940000	1940000	-

32508893	31783 031	-725 862	28025487	28 586802	561315
12336190	12105986	-230204	11524 200	12502210	978010
3337675	3302875	-34800	3100010	3160 935	510925
49575	49575	-	47010	46235	-775
304000	304 000	-	201000	201000	-
125000	125 200	200	-	-	-
145 200	145 200	-	188 000	273 000	85 000
73 500	71900	-1600	77 000	80 700	3 700
2491400	2 452 000	-39400	2 486000	2 893 000	407 000
149000	155000	6000	101000	117000	16 000
154510	142 710	-11800	169500	144300	-25 200
37 900	37 900	-	41 100	41 100	-
60800	49000	-11 800	51000	47 000	-4 000
55810	55810	-	77400	56 200	-21200
6 700000	6459000	-241 000	6000000	6385 000	385000
6700000	6459000	-241000	6000000	6 385 000	385 000
2144005	2201401	57396	2254690	2361975	107285
1312960	1312960	-	1384 690	1384 690	-
831045	888441	57 396	870000	977 285	107 285
503 279	503 279	-	608926	617 126	8 200
503279	503279	_	608 926	617126	8200

500

500

500

500

501349

501349

606800 615 000

8 200 12

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.3

1986/87

1987/88

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt

budget- RRVs Minsk-        budgel-

proposi- beräkning ning t-)     proposi
tionen tionen

Enligi Ökning ( + )

RRVs Minsk-

beräkning    ning(-)

2215 Överskott av general-tullstyrelsens fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310,

2320     Räntor på näringslån:
2311 Räntor pä lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån

2314 Ränteinkomster pä fiskerilån

2316 Ränteinkomster på valienkraftslän

2317 Ränteinkomster pä luftfartslån

2318 Ränteinkomster pä statens län för den mindre skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraftledningslån

2321 Ränteinkomster på skogsväglän

2322 Räntor pä övriga näringslän, Kammarkollegiet

2323 Räntor pä övriga lån. Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor pä televerkets statslän

2325 Räntor på postverkets statslån

2330 Räntor på bostadslån:

2332     Ränteinkomster på

lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster pä lån för bostadsförsörining för mindre bemedlade barnrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslän, Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster pä statens lån för universitetsstudier

2342 Ränteinkomster pä allmänna studielån

2350 Räntor på cnergi-sparlån:

2351 Räntor pä energi-sparlän

2360 Runlor på medel av-saliu lill pensioner:

1430	1430	-	1626	1626	-
13379161	12938762	-440399	10019264	9 827 074	-192190
794367 280000	746367 235 000	-48000 -45 000	739039 260 000	685509 210000	-53530 -50000
200	200	-	160	160	-
6251	6251	-	6695	6695	-
189	189	-	179	179	-
1697	1697	-	1596	1596	-
18 300 1	18 300 1	-	14 500	14 500	-
1 49	i 49	-	49	49	-
165 000	165 000	-	156000	156000	-
3 360	3 360	-	3 620	3 620	-
270000	267 000	-3 000	250000	247 500	-2 500
49 320 9600619	49320 9200600	-400019	46 240 6 450540	45 210 6400540	-1 030 -50000
9600000	9 200000	-400000	6450000	6400000	-50 000

259

240

240

240

-19

360 12005	360 20010	8005	300 9005	300 9005	-
5	10	5	5	S	-
12 000	20000	8000	9000	9000	-
490000	490000	-	370000	360000	-10 000
490000	490000	-	370000	360 000	-10000
8000	8000	-	7000	8000	1000

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.3

1986/87

1987/88

Inkomsllilel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt

budget- RRVs Minsk-       budget-

proposi- beräkning ning(-)      proposi
tionen tionen

Enligi Ökning ( + )

RRVs Minsk-

beräkning    ning(-)

2361 Ränleinkomsler pä
medel avsalla lill
folkpensionering 8 000 8000

2370 Riinlor på beredskaps-lagring: 920000 919900 -100

2371 Räntor pä beredskapslagring och förråds-anläggningar 920000 919900 -100

2380.

2390                                    Övriga ränteinkomster: 1554170       1553885 -285
2381 Ränteinkomster på lån

till personal inom utri
kesförvaltningen m.m. 1000 1000

2383     Ränteinkomster pä

statens bosätlningslän 3000 3000

7 200             7 000 -200

130               110 -20

14 300

275 -65

2384          Ränteinkomster på lån
för kommunala mark
förvärv

2385          Ränteinkomster på län
för studentkäriokaler

2386                                 Ränteinkomster pä län
för allmänna samlings
lokaler 14 300

2389 Ränteinkomster på län
för inventarier i vissa
specialbostäder 340

3 200

25 000

100000

2391                                  Ränteinkomster pä
markförvärv för jord
brukels rationalisering 3 200

2392                                       Räntor på intressemedel 25000
2.394 Övriga ränleinkomsler 100000
2396 Ränteinkomster pä det

1400000 447 410

447410

447410

3729089     -113238

536 355 20000

32 49800

av byggnadsstyrelsen

förvaltade kapitalet 1 400 000

2400 Aktieutdelning: 447410

2410 Inkomster av statens aklier: 447410

2411 Inkomster av statens aklier 447410

2500 Offentligrättsliga av
gifter: 3842327

2511 Expeditionsavgifter 516355

2514 Elevavgifter vid styrel
sen för värdartjänst 32

2517 Trafiksäkerhelsavgifl 49800

2518 Fyravgifter, farleds-

varuavgifter 398931 399500 569

2519                                        Skeppsmätningsavgifter 2 500 2 500

2521    Fariygsinspeklions-

avgifter 7 000 7000

2522    Avgifier för granskning

av biograffilm 3 600 3 600

7000	8000	1000
870000	870340	340
870000	870 340	340
573680	1493680	-80000
550	550	-
2000	2000	-
1000	1000	-
130	130	_

11600

11600

300

300

3100 3100

25 000 25 000

100000 100000

1430000	1350000	-80 000
530702	530702	-
530 702	530 702	-
530702	530 702	-
4137169 626125	3958864 563 800	-178 305 -62 325
32 50800	32 51.300	500

3 600

3600

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.3

1986/87

1987/88

Inkomsllilel

Enligt	Enligt	Ökning ( + ) Enligt	Enligt	Ökning ( + )
budget-	RRVs	Minsk-        budget-	RRVs	Minsk-
proposi-	beräkning	ning(-)      proposi-	beräkning	ning (-)
tionen		tionen

1.540

1540

1560

1560

3455

3 455

3460

3 460

-97 700 -5 200

2523 Avgifier for särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendel

2527 Avgifier för slals-kontroll av krigs-materieltillverkning

2528 Avgifter vid bergsstalen

2529 Avgifier vid palent-och registrerings-väsendet

2531 Avgifter vid registrering i förenings m. fl. register

2532 Ulsökningsavgifter

2533 Avgifier vid statens planverk

2534 Vissa avgifier för registrering av körkort och motorfordon

2535 Avgifter för statliga kredit garantier

2536 Lolteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

2539 Täklavgift

2541 Avgifter vid tullverket

2542 Patientavgifter vid landläkarutbildningen

2543 Skatteutjämningsavgift

2544 Avgifier i ärenden

om lokala kabelsändningar

2545     Närradioavgifter

2600 Försäljningsinkomster:

2f)l 1 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

2616 Försäljning av sjökort

2617 Lotsavgifter

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av beredskapslager

2700 Böter m.m.:

2711 Restavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Valtenföroreningsavgift

157877

113 400

159600

161900

-44 477 -4 650

29 350 93 390

585

31700 93 400

620

26500 93400

620

24 700 93 390

585

132950

137 250

137 250

132950

153 395 3 200 29300	147 395 3 200 30000	-6000 700	133 475 3 200 43400	132 075 3 200 30000	-1400 -13 400
109500 10000 33 000	109500 10000 30000	-3000	110500 10000 33 500	110 500 10000 33 500	-
18475 2083000	18475 2005 677	-77323	16490 2672000	16490 2 670000	-2000
2968 2 123	3912 2122	944 -1	3 770 2686	7210 2466	3440 -220
1010425	1064 325	53900	210025	210025	-
141 700	141 700	-	150200	150200	-
9725 7 500 69700	9725 7 500 69900	200	10025	10025	-
300	300	-	300	300	-
49500	49500	-	49500	49500	-
732000	785 700	53 700	-	—	_
451701 258500 193 200 1	455780 269500 186200 80	4079 11000 -7000 79	465701 262500 203 200 1	464701 272500 192 200 1	-1000 10000 -11 000

15

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.3

1986/87

1987/88

Inkomsllilel

Enligi Enligt Ökning ( + ) Enligi Enligi Ökning 1 + )

budget- RRVs Minsk-        budget- RRVs Minsk-

proposi- beräkning ning(-)      proposi- beräkning ning(-l
tionen                                                    tionen

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m. m.:

3110 Affärsverkens inkoms-ler av fiirsålda fasligheter och maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fasligheter och maskiner

3115 Affärsverket FFVs inkomster av försålda fasligheter och maskiner

3116 Statens vattenfallsverks inkomster av försålda fasligheter och maskiner

3120 Civila myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3122 Statens vägverks inkomster av försålda byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av för sålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av för sålda datorer m. m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3126 Generallullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom

529500 476100

529 500 476 100

538400 538400

538400 538400

688400   1163450   475050    106100    102000

229300    244 350    15 050    73 050    68950

211000 228200 17200 61000 61000

30000    30000

30000    30000

200

1000

1000

1000

1200

180000   197 000   17 000    30000    30000

18300 16 150        -2150 12050 7950

300

300

300

500

7 500 3 500        -4 000 7.S00 3 500

50 200

10 000

50

200

■150

100

50 50

2000

4 000

4 000

12000

50

50

50

4100	4100	-	1050	1050
4 100	4 100	-	1050	lO.sO
455000	915000	460 000	32000	32000
30000	30000	-	32000	32000

-53400

-53 400

-4100 -4100

-4100

-4 000

■100

16

					Prop. 1986/87:150
					Bilaga 1.3
	1986/87			1987/88
Inkomsttitel	Enligt	Enligt	Ökning ( +	) Enligt	Enligt	Ökning ( + )
	budget-	RRVs	Minsk-	budget-	RRVs	Minsk-
	proposi-	beräkning	ning (-)	proposi-	beräkning	ning (-)
	tionen			tionen
3312 Övriga inkomster av
försåld egendom	425 000	885 000	460000	-	-	-
4000 Återbetalning av lån:	6886990	8470349	1583359	4927187	4837187	-90000
4100 Återbetalning av
näringslån:	520039	1066039	546000	504495	414495	-90000
4110 Återbetalning av
induslrilån:	320000	578000	258000	290000	200000	-90000
4111 Återbetalning av
lokaliseringslån	320000	578000	258000	290000	200000	-90000
4120 Återbetalning av
jordbrukslån:	28839	28839	-	30345	30345	-
AMI Återbetalning av statens
avdikningslån	600	600	—	500	500	_
4123 Återbetalning av lån till
fiskerinäringen	28 239	28 239	-	29845	29845	-
4130 Alerbeialning av övriga
näringslån:	;71 200	459 200	2S8000	184 150	184 150	-
4131 Återbetalning av
vattenkraftslån	233	233	-	243	243	_
4132 Återbetalning av
lyftfartslån	2 309	2 309	_	2409	2409	_
4133 Återbetalning av
statens lån för den
mindre skeppsfarten	21670	21670	-	19621	19621	_
4134 Återbetalning av
kraftledningslån	11	11	-	_	_	_
4135 Återbetalning av
skogsväglän	11	77	-	77	77	_
4136 Återbetalning av
övriga näringslån.
Kammarkollegiet	95 000	95 000	-	110000	110000	-
4137 Återbetalning av
övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen	1900	1900	-	1800	1800	—
4138 Återbetalning av
tidigare infriade
statliga garantier	50000	338000	288 000	50000	50000	-
4200 ÅterbeUlning av
bostadslån m.m.:	4500601	5300 800	800199	2500600	2 500600	_
4211 Återbetalning av lån till
egnahem	1	-	-1	-	-	-
4212 Återbetalning av län
för bostadsbyggande	4 500000	5 300000	800000	2 500000	2500000	_
4213 Återbetalning av lån för
bostadsförsörining för
mindre bemedlade barn-
rika familjer	600	600	-	600	600	_
4214 Återbetalning av
övriga bostadslån.
Bostadsstyrelsen	-	200	200	-	-	-
4300 Återbetalning av studielån:	1395035	1482035	87000	1 496035	1496035	_____
4311 Återbetalning av
statens lån för
universitetsstudier	35	35	-	35	35	_

17

2   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.3

1986/87

1987/88

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt

budget- RRVs Minsk-        budgel-

proposi- beräkning ning( —)      proposi
tionen tionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minsk-

beräkning     ning(-)

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av län till personal inom utrikesförvaltningen m. m.

4512 Återbetalning av lån till personal inom biständsförvaltningen ip. m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

4514 Återbetalning av län för studentkårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna starllän och bidrag

4519 Återbetalning av

själens bosättningslån

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av län för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Affärsverket FFVs avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks avskrivningar

5120 Avskrivningar på civila fastigheter:

5121 Avskrivningar pä civila fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplement kostnader:

12000	12000	-	9000	9000
1 383 000	1470000	87 000	1487 000	1 487 000
320000	420000	100 000	300 000	300000
320000	420000	100000	300000	300000

151315

50160

126057

126057

201475

5100

!500

2.'50O

5 100

100	100	-	-	-	-
26000	30000	4 000	10100	10100	-
125	125	-	125	125	-
6000	8 000	2 000	6000	6000	-
15000	15 000	-	15 000	15 000	-
15000	15 000	-	10000	10000	-
1350	1200	-150	1350	1350	-
31950	31950	-	33 550	33 550	-
50690	95 000	44 310	47 432	47432	-
3785664	3589235	-196 429	3468 905	3556480	97575
3616664	3472 235	-144 429	3370905	3443080	HMS
2673400	2 614400	-59000	2485000	2570300	85300
85 000	85 000	-	-	120000	120 000
107000	107000	-	-	-	-
86400	57 400	-29000	135 000	100 300	-34 700
2 395 000	2 365 000	-30000	2 350000	2 3.S0000	-
277494	277 580	86	298 200	298 200	-
277494	277 580	86	298 200	298 200	-
107304	107304	—	107925	107925	—

18

					Prop. 1986/87: 150
					Bilaga 1	1.3
	1986/87			1987/88
Inkomsttitel	Enligt	Enligt	Ökning (+) Enligt		Enligt	Ökning ( + )
	budget-	RRVs	Minsk-	budget-	RRVs	Minsk-
	proposi-	beräkning	ning (-)	proposi-	beräkning	ning (-)
	tionen			tionen
5131 Uppdragsmyndigheters
m.fl. komplement-
kostnader	107 304	107 304	-	107 925	107925	-
5140 Övriga avskrivningar:	558466	472 951	-85515	479 780	46665.5	-13 125
5141 Statens vägverks
avskrivningar	270900	199500	-71400	192700	193 300	600
5142 Sjöfartsverkets av-
skrivningar	48 100	48 200	100	-	-	-
5143 Avskrivningar pä ADB-
utrustning	183215	169000	-14215	231725	218000	-13 725
5144 Avskrivningar pä förråds-
anläggningar för
ekonomskt försvar	56 251	56251	-	55 355	55 355	-
5200 Statliga pensionsavgifter,
netto:	169000	117000	-52000	98000	70000	-28000
5211 Statliga pensionsavgifter.
netto	169000	117000	-52000	98000	70000	-28000
5300 Statliga avgifter	-	-	-	-	53400	53 400
5311 Avgifter för företags-
hälsovård	-	-	-	-	53 400	53 400
STATSBUDGETENS TOTALA
INKOMSTER	299483348	304289982	4806634	308903 280	313 842470	4939190

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

19

Bilaga 1.4

Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden m.m.

Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden m. m.

Inledning

I regeringens proposition 1986/87: 100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 upptogs under utgiftsanslaget XIV. Räntor på statsskulden, m.m. ett - efter samråd med riksgäldskontoret - preliminärt beräknat belopp på 63 000000000 kr. Nägon inkomst- och ulgiftsstal rörande anslaget i fråga presenterades inte. I finansdepartementets anmälan till budgetpropositionen 1987 angående Räntor på statsskulden, m.m. (bilaga 18) erinrades bl. a. om att under senare år förslaget i budgetpropositionerna reviderats i kompleteringspropositionerna och att därför avsikten var att på grundval av beräkningar från riksgäldskontoret återkomma lill riksdagen i kompletteringspropositionen med förslag till beräkning av anslag för statsskuldräntorna avseende budgetåret 1987/88.

Riksgäldskontoret får härmed överiämna förslag lill räntor på statsskulden m.m. budgetåret 1987/88 (bilaga 1). Liksom tidigare skett lämnas samtidigt en beskrivning som syftar till att belysa utvecklingen av statens upplåningsbehov och statsskuldens kostnader under några år bakåt i tiden samt en förnyad beräkning av statsskuldens räntekostnader m.m. för innevarande budgetår.

Redovisningsprinciper och beräkningssvårigheter

Riksgäldskontorets redovisning gentemot statsbudgeten sker i huvudsak en-hgt den s.k. utgiflsprincipen. En ränteutgift redovisas således i sin helhet vid förfallotidpunkten oavsett om utgiften avser en kostnad hänföriigt till också annan redovisningsperiod. För vissa upplåningsformer såsom slalsskuldväxlar och skatlkammarväxlar belastas statsbudgeten med räntekostnaden för lånet samtidigt som upplåningen sker, medan däremot upplåning mot bl. a. obligationer — som i allmänhet har helårskupong - räntebelaslar budgeten första gängen året efter det att upplåning skett och sedan år för år under lånets löplid. Dessa förhållanden medför atl en förändring i andelama av olika upplåningsformer mellan två budgetår kan ha slora effekter på räntekostnadernas fördelning budgetåren emellan. De leder naturligtvis också till att osäkerheten ökar vid beräkningarna av räntekostnaderna för ett visst budgetår eftersom inte bara det totala upplåningsbehovel och den genomsnittliga räntesatsen ulan också upplåningens fördelning på låneinstrument påverkar dessa.

Ett annat förhållande som bidrar till osäkerheten i beräkningarna hänger samman med riksgäldskontorets metod för värdering av den utländska statsskulden. De utländska lånen redovisas nämligen till de värden de hade i svenska kronor när de logs upp. Del ursprungligt bokförda värdet på ett utlandslån bibehålls tills lånet betalas tillbaka. Om värdet i svenska kronor vid återbetalning avviker från det bokförda värdet belastar eller gottgörs skillnaden statsbudgeten.

1    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.4

Statens lånebehov (netto) och statsskuldens utveckling Prop- 1986/87: 150

1976/77-1985/86 Bilaga 1.4

Den viktigaste faktorn bakom statens nettoupplåningsbehov är statens budgetunderskott. Det är emellertid inle det av riksrevisionsverket redovisade budgetunderskottet som är av intresse för statsskuldens utveckling. I stället är det statens kassamässiga budgetunderskott dvs. skillnaden mellan inbetalningar lill och utbetalningar från budgeten, vilket behöver finansieras med upplåning. Dessa betalningar sker direkt eller indirekt till resp. från statsverkets checkräkning. Statsverkets checkräkning påverkas emellertid också av vissa transaktioner utanför budgeten, vilka normalt är av ringa omfattning. I tabell 1 redovisas detta lånebehov under rubriken "statsverket"". Riksgäldskontorets egen verksamhet kan också medföra upplåningsbehov. Det gäller bl. a. kreditgivning till vissa affärsverk och myndigheter. Statsverkets och riksgäldskontorets lånebehov ger tillsammans statens upplåningsbehov.

Från mitten av 1970-talet medförde slora och ökande budgetunderskott atl en stor statsskuld ackumulerades. Fr. o. m. budgetåret 1983/84 har dock ökningstakten kraftigt avtagit. Från en nivå på nära 11 miljarder kronor budgetåret 1976/77 ökade statens lånebehov (netto) år från år lill nära 88 miljarder kronor budgetåret 1982/83. Denna trend bröts budgetåret 1983/84 då länebehovet blev drygt 75 miljarder kronor. Budgetåret 1984/85 och 1985/86 innebar ytterligare minskningar med lånebehov på 72,1 resp 41,2 miljarder kronor (tabell 1).

Tabell 1    Statens lånebehov (netto) budgetåren 1976/77-1985/86.

Miljarder kronor.

	Stats-	Riks-	Lånebehov	Upplåning		Kassa-
	verket'	gälds-	behov	(statsski	uld-	förändring
		kontoret	(netto)	förändri	ng)
1976/77	10.6	0,2	10.8	13,6		2,8
1977/78	24,7	0,9	25,6	22,9		-2,7
1978/79	35.9	-0,4	35,5	33,8		-1,7
1979/80	51.5	1,3	52,8	53,0		0.2
1980/81	60,8	0,3	61,1	60,9		-0,2
1981/82	67,6	-0,9	66,7	66,7		-
1982/83	86,6	1,1	87,7	87,6		-0,1
1983/84	75,1	0,2	75,3	75,3		-
1984/85	73.5	-1,4	72,1	76,8		4,7
1985/86	43,8	-2.6	41,2	36,6		-4.7

' Statsbudgeten och transaktioner vid sidan av statsbudgeten enligt rörelsen på statsverkets checkräkning.

I budgetunderskotten ingår utgifterna för räntor pä statsskulden och även realiserade valulaföriuster och valutavinster (jfr vad som tidigare sagts i avsnillet om redovisningsprinciper). I tabell 2 visas netioupplåningsbeho-vet exkl. räntor på statsskulden och realiserade valutaförluster samt lånebehovets finansiering inom resp. utom landet. Nettoupplåningsbehovet exkl. statsskuldräntor och valutaförluster ökade kraftigt under slutet av 1970-talet för alt i början av 1980-talet uppgå till inemot 40 miljarder kronor. Mellan budgetåren      1982/83     och      1983/84     sjönk     det      med     nära     25

miljarder kronor för att uppgå till ca 15 miljarder kronor. Denna utveckling har fortsatt under 1984/85 och 1985/86 och medfört att upplåningsbehovet exkl. statsskuldsränlor och valulaföriuster förbytts i ett överskott på 3,1 resp. 25.3 miljarder kronor för dessa budgetår.

1 tabellerna redovisas också kassaförändringar m. m. Under budgetåret 1984/85 ökade kassorna med 4,7 miljarder kronor. Orsaken härtill var en omfattande utlandsupplåning under första halvåret 1985, som tillsammans med den inhemska upplåningen temporärt översteg brutlofinansieringsbe-hovet, dvs. budgetunderskottet och förfallande lån.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.4

Tabell 2    Statens länebehov (netto) exklusive utgifter för räntor på statsskulden och för realiserade valulaföriuster, m.m. budgetåren 1976/77-1985/86. Miljarder kronor.

	Statens	Räntor	Realise-	Lånebehov	Finansiering	av lånebehovet
	läne-	på stats-	rade va-	exkl   räntor
	behov		lutaför-	Vf/Vnl*    lulJLVI på stats-	Upplåning	Upplåning	Kassa-
	(netto)	skuld-	luster	skulden	inom	utom	för-
		en m. m.	(netto)	och realiserade valulaföriuster	landet	landet	ändring
1976/77	10.8	5.4	_	5,4	8.7	4.9	_
1977/78	25,6	6.9	-	18.7	16,8	6.1	-2.7
1978/79	35,5	8,8	0.0	26,7	30.1	3.7	-1,7
1979/80	52.8	14,5	0,0	38,3	35.8	17,2	0.2
1980/81	61,1	22.9	0,9	37,2	46.3	14.6	-0,2
1981/82	66.7	26.3	1,4	39.0	50.9	15.8	-
1982/83	87,7	43.9	4,3	39,5	68,7	18,9	-0,1
1983/84	75,3	52,8	7,6	14,9	53.8	21,5	-
1984/85	72,1	60,7	14,5	- 3,1	40,7	36.1	4.7
1985/86	41,2	62.3	4,2	-25,3	55.2	-18.6	-4,7

Den 30 juni 1986 uppgick den bokförda statsskulden till 596,0 miljarder kronor. Därav utgjorde utlandsskulden 120,5 miljarder kr. Av tabell 3 framgår statsskulden uttryckt som andel av BNP. I tabellen anges vidare utlandsskuldens storlek värderad både till de valutakurser som rådde då lånen togs upp och lill de som rådde vid slutet av respektive budgetär.

Tabell 3    Statsskulden vid slutet av budgetåren 1976/77-1985/86.

Miljarder kronor.

	Lån inom	Lån i utlandet		Totalt
	landet
		1 bokför-	1 aktu-	1 bokför-	I proc.	1 aktu-	1 proc.
		da vär	ella	da vär-	av BNP	ella	av BNP
		den	värden	den		värden
1976/77	77,2	5,1	5.1	82,3	23	82.3	23
1977/78	94,0	11,2	11,7	105,2	27	105,7	27
1978/79	124,2	14,9	14,9	139,1	32	139,1	32
1979/80	160.0	32,1	31,9	192.1	39	191,9	39
1980/81	206,3	46,7	50.9	253,0	46	257,2	47
1981/82	257,2	62,5	75,0	319,7	53	332,2	55
1982/83	325,9	81,4	111,7	407,3	62	437,6	66
1983/84	379,7	102,9	128,8	482.6	64	508,5	68
1984/85	420,4	139,1	157,5	559,5	68	577,9	70
1985/86	475,5	120,5	122.6	596,0	66	598,1	66

Statsskuldens kostnader 1982/83-1985/86 Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.4

I takt med statsskuldens ökning har dess kostnader stigit dramatiskt sedan

ingången av 1980-talet. Från att ha uppgått till ca 8% av de totala statsutgifterna budgetåret 1979/80 ökade andelen för räntor på statsskulden m. m. till ca 23% budgetåret 1984/85. Budgetåret 1985/86 var andelen 22%.

Den ojämföriigt största utgiftsposten på anslaget Räntor på statsskulden, m. m. utgörs av ränteutgifterna. En annan stor utgiftspost har varit realiserade valulaföriuster. För budgetåret 1984/85 var valutaförlusterna t. o. m. större än räntebetalningarna på utlandslånen. Förutom utgifter för räntor och valutaförluster förs på nämnda anslag också utgifter för provisioner och avgifter m. m. "Vidare redovisas även vissa inkomster främst ränteinkomster från riksgäldskontorets utlåningsverksamhet. I tabell 4 belyses utvecklingen för statsskuldränlorna m. m. Till dessa utgifter för statsskulden och dess hantering kommer utgifter som finansieras genom andra anslag på statsbudgeten, bl. a. riksgäldskoniorets förvaltningskostnader och vissa emissionskostnader (jfr riksgäldskontorets verksamhetsberättelse för budgetåret 1985/86).

Tabell 4    Räntor på statsskulden, m. m. Miljarder kronor.

Budgetår 1982/83        1983/84        1984/85        1985/86

34,0	39,9	45,7	49,0
9,7	12.2	14,0	12.5
4,3	7,6	14.5	4.2
0,6	0.8	l.l	1,2
-0,4	-0.1	-0,1	-0.4

Räntor pä inhemska län Räntor pä utländska lån Valutaförluster (netto) Provisioner Inkomsträntor m. m.

Summa 48,2 60,4 75,2 66,5

Ränteutgifterna för den inhemska upplåningen ökade med 3,3 miljarder kronor budgetåret 1985/86 eller med 7% i förhållande lill föregående budgetår, vilket är alt jämföra med 15% under 1984/85. Den främsta orsaken till den avlagande ökningstakten i ränteutgifterna är det kraftiga räntefall som skedde under 1985/86. Härtill kommer minskning av statens lånebehov till följd av sjunkande budgetunderskott. Den slora ökningen av redovisade valutaförluster budgetåret 1984/85 är en följd av omfattande förtida återbetalningar av utlandslån och refinansiering mot nya lån med lägre lånekostnader. Då de äldre lånen varit bokförda till upplåningskurser och refinansiering skett lill högre kurs har stora valutaförluster uppkommit i bokföringen, vilka redovisats över statsbudgeten. Ränteutgifterna för den utländska upplåningen blev 12,5 miljarder kronor budgetåret 1985/86, en minskning med 1,5 miljarder kronor från föregående budgetår.

Del har tidigare nämnts att ränteutgifterna m. m. redovisas gentemot statsbudgeten enligt den s. k. utgiftsprincipen, dvs. i sin helhet vid förfallotidpunkten oavsett om kostnaden också är hänföriig till annan redovisningsperiod. I tabell 5 har ränteutgifterna m.m. fördelals till de perioder som de kostnadsmässigt tillhör. De realiserade valutaförlusterna för inlösta lån har fördelats över lånens löptid i proportion till valutakursernas utveckling. Provisioner och inkomsträntor m. m. har med hänsyn till deras begränsade storlek inle periodiserats.

Tabell 5    Räntor på statsskulden, m. m., periodiserade belopp.

Miljarder kronor.

Budgetår	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86
Räntor på inhemska län Räntor på utländska lån Valulaföriuster (netto) Övrigt Summa Redovisad utgift (jfr lab 4)	32,6 10,4 15,8 0,2 59,0 48.2	39,6 12.1 5.6 0.7 58,0 60.4	46.6 13.7 5.6 1,0 66,9 75,2	53,3 11.4 -5,4 0.8 60,1 66,5

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.4

En jämförelse mellan de båda tabellerna visar relativt god överensstämmelse mellan de bokförda och de periodiserade ränteutgifterna för de utländska lånen. Detta är också fallet för de inhemska lånen med undantag för budgetåret 1985/86 då de periodiserade utgifterna är 4,3 miljarder kronor större än de redovisade utgifterna. En av orsakerna härtill är att delar av under tidigare budgetår bokförda räntekostnader för statsskuldväxlar med 540 och 720 dagars löptider periodiserats till 1985/86. En annan orsak är alt under 1985/86 emitterades en stor volym riksobligalioner med faktisk första ränteutgift under 1986/87, men vid periodisering en stor del av ränlebeloppet hänföriigt till budgetåret 1985/86. Med detta undantag är det alltså främst valutaföriuslerna som svarar för periodiseringseffekterna. Orsaken till att så stor del av de realiserade valutaföriuslerna efter periodisering faller på budgetåret 1982/83 är devalveringen av kronan 1982.

Räntekostnader m. m. 1986/87 och 1987/88

Anslaget Räntor på statsskulden, m. m. har i statsbudgeten för budgetåret 1986/87 upptagits lill 65,0 miljarder kronor och i budgetpropositionen 1987 för budgetåret 1987/88 till ett beräknat belopp av 63,0 miljarder kronor.

Tabell 6    Räntor på statsskulden. Miljarder kronor.

Budgetår

1986/87 1987/88

Enl. stats-    Reviderad    Budgelprop.Reviderad

budgeten     beräkning    1987 beräkning

Räntor pä inhemska lån, m. m. 53,3 53,1

Räntor på utländska län 10,5 10,2

Valutaförluster (netto) 1,2 2,1

Summa 65,0 65,4

63,0'

51,8 9,9 0,3

62,0

Beräknat belopp.

Budgetåret 1986/87

En förnyad beräkning av räntor på statsskulden visar att utgifterna för budgetåret 1986/87 torde bli något större än vad som angetts i statsbudgeten, 65,4 miljarder kronor mot i statsbudgeten 65,0 miljarder kronor.

"Vad beträffar räntor pä inhemska län m.m. beräknas dessa minska något. Bakom den relativt obetydliga minskningen ligger olika faktorer som verkar i motsatta riktningar vid ränteberäkningen. I förhållande till beräkningarna till statsbudgeten baseras nuvarande kalkyl på ett lägre

inhemskt upplåningsbehov, vilket minskar räntekostnaderna. Å andra si-     Prop. 1986/87: 150 dan har räntenivån för bl. a. statsskuldväxlar stigit, vilket ökar ränteutgif-     Bilaga 1.4 terna, och härtill kommer att brultoupplåningen mot statsskuldväxlar nu antas bli något större under 1986/87 än vad som antogs våren 1986.

"Vad beträffar räntorna för den utländska upplåningen beräknas dessa nu minska från 10,5 miljarder kronor till 10,2 miljarder kronor främst beroende på att dollarkursen sjunkit. "Valuiaförlusterna beräknas öka frän 1,2 miljarder kronor till 2,1 miljarder kronor eftersom förtidsinlösen av lån har gjorts i större utsträckning än som tidigare planerats.

Budgetåret 1987/88

För budgetåret 1987/88 beräknas kostnaderna för räntor på statsskulden m.m. till 62,0 miljarder kronor, vilket är 1,0 miljarder kronor mindre än vad som beräknades i budgetpropositionen. I förhållande lill budgetåret 1986/87 innebär den nuvarande kalkylen en minskning med 3.4 miljarder kronor.

Stalsupplåningen under budgetåret 1987/88 förutsätts ha oförändrad inriktning jämfört med föregående budgetår. Statens netloupplåning utomlands skall i princip vara noll, vilket innebär att statens lånebehov helt måste finansieras på den inhemska marknaden. En fortsall strävan att erbjuda hushållen konkurrenskraftiga statliga placeringsformer kännetecknar vidare kalkylerna. Statens upplåning på penning- och kapitalmarknad antas bli begränsad till följd av det minskade statliga lånebehovet. Strävan alt upprätthålla statsskuldens konsolideringsgrad måste under perioden balanseras mot det bortfall av långfristigt placeringskapital som kännetecknar försäkringsinstituten under 1987.

Räntekostnaderna för den inhemska upplåningen beräknas minska med 1,3 miljarder kronor. Som beräkningsteknisk förutsättning för räntekalky-leringen ligger ett antaget nettoupplåningsbehov på ca 30 miljarder kronor för budgetåret 1986/87 och ca 25 miljarder kronor för budgetåret 1987/88. Nettoupplåningsbehovet framkommer som det kassamässiga budgetsaldot med tillägg för upplåningseffekterna av riksgäldskoniorets kreditgivning m. m. och den tillfälliga förmögenhetsskallen för livförsäkringsbolag m. fl. Minskningen av nettoupplåningsbehovet mellan budgetåren är från ränte-beräkningssynpunkt i realiteten större än 5 miljarder kronor eftersom den del av den tillfälliga förmögenhetsskatten som betalas i juni 1987 (cirka hälften av totalt beräknat 15 miljarder kronor) påverkar ränteutgifterna endast marginellt 1986/87 men fullt ut 1987/88. Om till nettoupplåningsbehovet läggs under 1987/88 förfallande lån - varav räntelöpande obligationslån 15 miljarder kronor, riksobligationslån 2,3 miljarder kronor, premielän 8,1 miljarder kronor, sparobligationslån ca 8 miljarder kronor, slalsskuldväxlar ca 130 miljarder kronor — uppkommer ett inhemskt brut-loupplåningsbehov i storleksordningen 188 miljarder kronor budgetåret 1987/88.

Räntekostnaderna för utländska lån beräknas mellan budgetåren 1986/87
och 1987/88 minska med 0,3 miljarder kronor. Delta beror främst på den
lägre dollarkursen, men även i viss mån på lägre räntesatser.  Under 6

1987/88 beräknas de realiserade valutaföriuslerna komma att uppgä till 0,3     Prop. 1986/87: 150 miljarder kronor medan motsvarande förluster för budgetåret 1986/87 be-     Bilaga 1.4 raknäs bli 2.1 miljarder kronor.

KänsligheLsanalyser

Statsskuldräntornas storlek är självfallet i hög grad beroende av räntenivån. Upplåningens inriktning på olika låneinstrument är också av betydelse, inte minst för - som tidigare nämnts - ränteutgifternas fördelning i tiden. Kalkyleringen av ränteutgifterna avseende såväl budgetåret 1986/87 som budgetåret 1987/88 har skett utifrån räntenivån i början av mars 1987.

För att belysa känsligheten i beräkningarna kan det vara av intresse att något närmare redovisa effekterna av ändrade antaganden om räntenivå m.m. En förändring i räntenivån slår givetvis inte omedelbart igenom på hela statsskulden utan endast på låneformer med rörlig ränta och på nyupplåningen. Efter hand får den effekt på upplåning som sker för att omsätta förfallande lån med bunden ränta och på obligationslån med s. k. räntejusteringsklausul allteftersom dessa konverteras att löpa med ny räntesats.

En förändring av räntenivån med I procentenhet från I juli 1987 skulle för inhemska lån betyda en förändring i ränteutgifterna för budgetåret 1987/88 - under i övrigt oförändrade förhållanden vad gäller upplåningens storlek och dess inriktning på olika låneinstrument - med elt belopp i storleksordningen 1,4 miljarder kronor. Vad beträffar räntor för de utländska lånen skulle en ränteförändring med 1 procentenhet från I juli 1987 leda till att ränteutgifterna, under i övrigt oförändrade förhållanden förändras med 0,4 miljarder kronor för budgetåret 1987/88. Valutakursernas utveckling har betydelse både för ränteutgifter och för realiserade valutaförluster och valutavinster. En förändring av dollarkursen med 10 öre från beräkningsantagandet om 6.47 kronor per dollar påverkar ränteutgifterna med cirka 90 miljoner kronor och valutaförlusterna med cirka 70 miljoner kronor för budgetåret 1987/88.

Förslag till räntor på statsskulden, m. m., budgetåret 1987/88

Utgifter

A     Räntor på slalsskulden
a    Räntor på upplåning inom landet Kr.

1.  Ränta pä räntelöpande obligationslån,

förslag.svis     ....................................................... 20357000000

2. Ränta på riksobligationer, förslagsvis    ............... 8448000000

3. Vinster på premieobligationslån./ö«/c;i'.n7i    ...... 4408000000

4. Ränta på statsskuldförbindelser./ö/-.?/a?iv/.?    .. ..... 29000000

5. Ränta på sparobligationer./örWnt,'.sf/5     .......... 4 120000000

6. Ränta på av staten övertagna lån,/öm/j.h'/.? 1000

7. Ränta på lån hos statsinstitutioner och fonder m. m.

förslag.svis     ....................................................... 350000000

8.  Ränta på allemanssparandel,,/or.?/flgj-v/.v     .....        3000000000

Ränta på köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kv. Lejonet i

Stockholm     ........................................................

Ränta pä Konung Carl Xlllis hemgiftskapital

Ränta på kortfristig upplåning hos banker m. fl.,/ör.f/fijiiws

Ränta på skatlkammarväxlar../o«/c/i'ii'/.v   ..........

Ränta på statsskuld växlar./or.v/wjj.w/.v    .........

b Ränta på upplåning i utlandet, förslag.svis

B Kapiialrahaiicr. kur.sförluster ni. m....

1. Kapitalrabatter. /o/-i7fl'.vi'/.v   ........

2. Kursförluster./ö;',s7«'.jf/.v    ...........

3. Valutaförluster,/örv/«i;'.s-i7.s-   ......

c

Diverse utgifter

Försäljningsprovisioner m. m.. förslagsvis   .....

Inlösningsprovisioner m. m., förslagsvis     ......

Kostnad för börsnotering av obligationslån,/öri/fli'!'/ Officiella dragningslistor för premielänen,/ö/j/oiv/j   . Särskilda dragningslistor för premielånens 100-brev,

förslagsvis     ...................................................

Övriga diverse ulgifler, förslagsvis    ................

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.4
90000 8 000 1000 575 000000 10296000000	51 583 100000
	9850000000
1000 1000 2 000000000	2 000002 000
660000000 240000000 14 551000 7400000
350000 100000 Summa	922 401000 64355 503000

Anm. Valulaomvandling har skett lill valutakurserna den 27.2.1987.

Inkomster

A      Räntor

Ränta på uppköpta obligationer ......

Ränta på röriiga krediter  ................

Ränta på krediter till vissa affärsverk       

Ränta på checkräkningsmedel i riksbanken
Ränta på övriga utlånade medel .....

200000000

250000000

170000000

1000

1000000

621001000

B Uppgäld, kursvinster m. m.

1.  Uppgäld   ....................

2. Kursvinster   ...............

3. Valutavinster...............

1000 1000 1675 000000      1675002000

C Diverse inkomster

1.  Preskriberade obligationer och kuponger m. m.

2. Officiella dragningslistor för premielänen   ....

3. Övriga diverse inkomster   ...................

50000000
9400000
100 000 59500000

2355 503000

Summa

Underskoll att föras av på statsbudgeten

Summa

62000000 000 64355503 000

Norstedts Trycken, Stockholm 1987

Bilaga 1.5

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88

Bilaga 1.5

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88

1    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150. Bilaga 1.5

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

Statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Inkomster

Budgetpropositionen I 000-lal kr.

Senare ändringar 1 000-tal kr.

Summa 1 000-tal kr.

Inkomster Skaller

lnkom.slerav statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av län Kalkylmässiga inkomster

Underskoll

Sur

Summa

272 375 601	-1-8612400	280988 001
28 025 487	-1- 611315	28636802
106100	4 100	102 000
4 927 187	-  72000	4 855 187
3 468905	-H  97 575	3 566480
308 903 280	H-9 245190	318148470
36943 226	-6453 211	30490015
345846 506	H-2 791779	348638 285

Prop. 1986/87: Bil. 1.5

150

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1987/88

Utgifter

Budgetpropositionen I 000-tal kr.

Senare ändringar 1 000-tal kr.

Summa I 000-tal kr.

Utgifisanslag Kungl. hov- och sloltsstalerna Justitiedepartementet Ulrikesdepartementel Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Bostadsdepartementet Industridepartementet Civildepartementet Miljö- och energidepartementet Riksdagen och dess myndigheter Räntor på statsskulden m. m. Oförutsedda utgifter

Beräknad övrig medelsförbnikning Minskning av anslagsbehållningar Ökad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande ulgiflsbehov. netto

34 654	-	34 654
103 298890	+    33 402	10 363 292
11630 769	-  34 454	11596315
26 377902	-H 706 188	28084090
91262 293	-1- 713919	91976212
11531782	+    38 886	11570668
20 690 370	+ 147 000	20837 370
43 169057	-1-1824 648	44993 705
6 190907	+     25 695	6216602
21249721	-1- 452017	21701738
15 762 574	8 558	15754016
5080904	- 222 548	5 303 452
3 168 109	+     14 703	3182812
4 888 871	653 278	5 542 149
477 703	-1-  2 507	480210
63 000000	-1000000	62000000
1000	-	1000
Summa 334 846 506	4-4 791779	339638285
1500000	_	1500 000
500000	-	500000
Summa   2 000000	-	2 000000
9000000	-2000000	7 000000
Summa 345846 506	4-2 791779	348638 285

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

Specinkation av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1987/88

1987/88

Tusental kr.

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

52459000

19575000

1110 Fysiska personers skall på inkomsl,
realisationsvinst och rörelse:
1111 Fysiska personers skatt på in
komst, realisationsvinst och rö
relse 52459000
1120 Juridiska personers skall på inkomst,
realisationsvinst och rörelse:
1121 Juridiska personers skatt på in
komst, realisationsvinst och rö
relse 19575 000
1130 Ofördelbara    skatter    på    inkomsl,
realisationsvinst och rörelse:
1131 Ofördelbara skatter pä inkomsl,

1100000

realisationsvinst och rörelse 1 100000

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt 290000

1142 Utskiftningskatt     och     ersätl-

ningsskalt		5 000
1143 Bevillingsskatt		3 000
1144 Lotterivinstskatt		1 795 000	2093000	75227 000
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift		41014000
1221 Sjukförsäkringsavgift	, netto	227000
1231 Barnomsorgsavgift		9548 000
1241 Vuxenutbildningsavgift		1 125000
1251 Övriga socialavgifter.	netto	2 012 000
1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-
ter lill arbetarskydd;	sstyrelsens
och   yrkesinspektionens   verk-
samhet		127 500
1281 Allmän löneavgift		8 692000	62 745000	62 745000
1300 Skatt på egendom:
1310 Skatt på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifler		460000
1312 Fastighetsskatt		5000000	5460000
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska   personers	förmögen-
hetsskatt		1 875 000
1322 Juridiska  personers	förmögen-
hetsskatt		48000	1923 000

		Prop. 1986/87: 150
		Bil. 1.5
1987/88	Tusental kr.
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:
1331 Arvsskatt	1050000
1332 Gåvoskatt	230000	1280000
1340 Övrig skall på egendom:
1341 Stämpelskatt	2 775 000
1342 Skatt på värdepapper	3 600000	6375 000           15038000
1343 Tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understöds-
föreningar    och     pensionsstif-
telser		-
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna försäljningsskatter:
1411 Mervärdeskatt	72400000	72400000
1420,1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt	13 486000
1422 Särskilda varuskatter	929000
1423 Försäljningsskatt på motorfor-
don	1882000
1424 Tobaksskatt	4 300000
1425 Skatt på spritdrycker	5 900000
1426 Skall på vin	2 260000
1427 Skatt på mall- och läskedrycker	1 575 000
1428 Energiskatt	13 127 000
1429 Särskild avgift pä svavelhaltigl
bränsle	500
1431 Särskild avgift för oljeprodukter
m.m.	1302 000
1432 Kassettskatt	107 000
1433 Skatt på videobandspelare	143 000
1434 Skatt på viss elektrisk kraft	970000
1435 Särskild avgift mot försurning	80000	46 061500
1440 Överskott   vid försäljning  av   varor
med slalsmonopol:
1441 AB Vin-& Spritcentralens inle-
vererade överskott	170000
1442 Systembolaget   ABs   inlevere-
rade överskott	175 000	345000
1450 Skatt på tjänster:
1451 Reseskall	302000
1452 Skatt på annonser och reklam	772000
1453 Tolalisatorskatt	462000
1454 Skau på spel	110000	1646 000
1460 Skatt på vägtrafik:
1461 Fordonsskatt	3 410000
1462 Kilomelerskatl	2175 000	5585000

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

1987/88

Tusental kr.

1470 Skall på import:

1471 Tullmedel 1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

1481 Övriga   skatter   pä   varor   och tjänster

1940000

1940000

I

127997501

Summa skatter   280 988 001

3610 935

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkels inlevererade överskott 46235

2112 Televerkets inlevererade överskott 201000

2113 Statens järnvägars inlevererade

överskott -

2114  Luftfartsverkets     inlevererade

överskott 273 000

2115  Affärsverket FFVs inlevererade

överskott 80700

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott 2 893 000

2117 Domänverkets        inlevererade

överskott 117000

2120 Övriga    myndigheters    inlevererade överskott:

41 100
47 000
56200	144300
6385 000	6385 000
1384 690
977 285	2361975

2121 Vägverkets inlevererade överskott

2122 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott 2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av faslighet sförvallning:

2211 Överskott av kriminalvårdssty
relsens fastighetsförvaltning 500

2214 Överskott av byggnadsstyrel
sens verksamhet 615 000

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

1987/88

Tusental kr.

2215 Överskott  av  generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning

1626

617126

617126

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslän

2313 Ränteinkomster pä statens avdikningslån

2314 Ränteinkomster pä lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster pä vattenkraftslån

2317 Ränteinkomster pä luftfartslån

2318 Ränteinkomster på statens län till den mindre skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraftledningslån

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslän. Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslän. Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325       Räntor på postverkets statslån
2330 Räntor på bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahemslån

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörining för mindre bemedlade barnrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån. Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens län för universitetsstudier

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energispariån

2360 Räntor på   medel avsatta   till pensioner:

2361 Ränteinkomster på medel avsatta till folkpensionering

210000

160

6695

179 1596

14 500

49

156000

3 620

274 500

45210

685509

6400000
240
300	6400540
5
9000	9005
360000	360000

sooo

woo

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

1987/88

Tusental kr.

2370 Räntor på bcrcdskapslagring:

2371 Räntor    pä    beredskapslagring och förrådsanläggningar 2380,2390 Övriga ränteinkomster:

2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

2382 Ränteinkomster pä lån till personal inom biständsförvaltningen m.m.

2383 Ränteinkomster pä statens bosättningslån

2384 Ränteinkomster på län för kommunala markförvärv

2385 Ränteinkomster på lån för studentkäriokaler

2386 Ränteinkomster pä län för allmänna samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på län för inventarier i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv
för jordbrukets rationalisering

2392        Räntor på intressemedel
2394 Övriga ränteinkomster

2396 Ränteinkomster på del av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aklier:

2411 Inkomster av statens aklier

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2514 Elevavgifter  vid   styrelsen   för

värdartjänst 2517 Trafiksäkerhelsavgifl

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

2523 Avgifier för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendel

2527 Avgifier för statskontroll av krigsmateriellillverkning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

870 340

550

2000

1000

130

11600

300

3 100

25 000

100000

1 350000

530 702

563 800

32 51300

3 600

1560

1

3 460

61900

870340

1493 680 9827 074

530 702

530 702

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

1987/88 Tusental kr.

2531 Avgifter för registrering i förenings m.fi. register 26 500

2532 Ulsökningsavgifter 93 400

2533 Avgifter vid statens planverk 620

2534 Vissa avgifter för registrering av

körkort och motorfordon 137 250

2535 Avgifter för statliga garantier 132 075

2536 Lotteriavgifter 3 200

2537 Miljöskyddsavgift 30000

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 110500

2539 Täklavgift 10000

210025

_________________ _____ 464 701

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga   inkomster   av   statens

verksamhet 476 100___ 476100                                                       476100

Summa inkomster av statens verksamhet    28636802

2540 Avgifter vid tullverket 83 500

2541 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen 16490

2542 Skalteutjämningsavgift 2 670000

2543 Avgifier i ärenden om lokala kabelsändningar 7 210

2544 Närradioavgifter             2466 4008864 4008864

2600 Försäljningsinkomster:
2611 Inkomster vid krimi	inalvården	150200
2612 Inkomster vid  statens rältske-
miska laboratorium		10025
2619 Inkomster vid riksantikvarieäm-
betet		300
2624 Inkomster av uppbörd av felpar-
keringsavgifter		49 500
2625 Utförsäljning   av	beredskaps-
lager		—	210025
2700 Böter m.m.:
2711 Restavgifter		272 500
2712 Bötesmedel		192 200
2713 Valtenföroreningsa	vgift	1	464 701

10

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

1987/88 Tusental kr.

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner 30000

3114 Luftfartsverkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner -

3115 Affärsverket FFVs inkomster av försålda fastigheter och maskiner 1 000

3116 Statens vatlenfallsverks inkomster av försålda fastigheter

och maskiner 30 000

3117                                     Domänverkets inkomster av
försålda fastigheter och maski
ner ________ - 61000

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3121       Kriminalvårdsstyrelsens in
komster av försålda byggnader

och maskiner 300

3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner 3 500

3123 Sjöfartsverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner -

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 100

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner 4 000

3126 Generallullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner             50        7950 68 950

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markför
säljning             1050 1050 1050

11

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

1987/88 Tusental kr.

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom 32 000

3312 Övriga   inkomster   av   försåld

egendom                z______ J2Q0Q____ 32000

Summa inkomster av försåld egendom    102000

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industritån:

4111 Återbetalning av  lokaliserings
lån 200000 200000
4120 Återbetalning av jordbrukslån:

4122 Återbetalning av statens avdikningslån 500

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 29845 30345

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån 243

4132 Återbetalning av luftfarislån 2409

4133 Återbetalning av statens län lill

den mindre skeppsfarten 19621

4134 Återbetalning av kraftlednings-lån —

4135 Återbetalning av skogsväglän 77

4136 Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet 110000

4137 Återbetalning av övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen 1800

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 50000 184 150 414495

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån lill egnahem -

4212 Återbetalning   av   lån   för   bostadsbyggande 2 500000

4213 Återbetalning   av   lån   för   bostadsförsörjningen   för   mindre

bemedlade barnrika familjer 600

4214                                       Återbetalning   av   övriga   bo
stadslån, Bosladsstyrelsen ______ -____ 2500600 2500600

12

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

1987/88

Tusental kr.

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielän

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

4512 Återbetalning av lån till personal inom biståndsförvaltningen m.m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

4514 Återbetalning av lån för studentkäriokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag

4517 Återbetalning frän Porlugalfonden

4519 Återbetalning av statens bosättningslån

4521 Återbetalning av län för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av län för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga län

35

9000

1496035

1 496 035

1487000

300000

300000

300000

2 500

10100 125

6000 15000 18000 10000

1350

33 550 47432

144057

144 057

Summa återbetalning av lån    4855187

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5115 Affärsverket FFVs avskrivningar

5116 Statens     vattenfallsverks     avskrivningar

120000
100 300
2 350000 2570300

13

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

1987/88

Tusental kr.

5120 Avskrivningar på fastigheter:

298200

298200

5121 Avskrivningar på fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplement-kostnader:

107925

107 925

5131 Uppdragsmyndighelers       m.fl. komplemenlkostnader

193 300 218000

55 355

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Vägverkets avskrivningar

466 655 3443080

5143 Avskrivningar på  ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

70000

70000

70000

5211    Statliga pensionsavgifter, netto

5300 Statliga avgifter:

5311     Avgifter för företagshälsovård

53400

53400

53400

Summa kalkylmässiga inkomster   3 566480 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER    318 148470

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1987/88

1 OOO-tal kr.

Huvudtiliel, anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Slutligt förslag eller beslut

Propositio-     Anslags-nens eller       belopp skrivelsens nummer

Förändring Ökning( + ) Minskning(-)

// Jusliliedepartemenlel

Polisverksamheten rörande brott mot rikels

säkerhet m. m.. förslagsanslag 163 199       95

Framtidsstudier, långsiktig analys m. m..

reservationsanslag ______        92

Summa 163199

188 301 8 300

196601

25 102 8 300

33402

/// Ulrikesdepartementel Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag

Övriga u-landspolitiska insatser m. m., reservationsanslag

Svenska institutet, reservationsanslag Sveriges riksradios programverksamhet för utlandet, reservationsanslag Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden, reservationsanslag Forskningssamarbete med europeiska gemenskaperna, förslagsanslag

Summa

5 146 343

120000

5 026 343      UU 10

1321000	UU 10	1201000	- 120000
42968	108	44023	1055
35 235	108	35 333	98
5 607	UU 11	15 000	9393
45 000	80	_	- 45 000
6476153		6441699	- 34454

35 500

11000

IV Försvarsdepartementet

Arméförband:

Ledning och förbandsverksamahet,

6057 000	95	6678000	621000
1687 000	95	2 062 000	375 000
249500	95	125000	- 124 500
350000	95	-	- 350000
1882 000	95	2 108000	226000
1217000	95	1680000	463 000
138000	95	140000	2000
183000	95	-	- 183 000
3 129000	95	3 256000	127000
2613000	95	4 983 000	2 370000
320 500	95	330000	9500
1723 000	95	-	-1723000
632 400	95	744 000	111 600
179 900	95	202 000	22100
186160	95	135 000	- 51 160
24 350	95	82000	57 650
105 540	95	101950	3 590
28 700	95	30400	1700
173 000	95	175 600	2 600
605400	95	626 100	20700
336200	95	349000	12800

förslagsanslag

Materielanskaffning, förslagsanslag

Anskaffning av anläggningar förslagsanslag

Forskning och utveckling, förslagsanslag

Marinförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

Materielanskaffning. förslagsanslag

Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

Forskning och utveckling, förslagsanslag

Flygvapenförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

Materielanskaffning, förslagsanslag

Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

Forskning och utveckling, förslagsanslag

Operaliv ledning m. m.;

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

Materielanskfafning, förslagsanslag

Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

Forskning och utveckling förslagsanslag

Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag

Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag

Fortiifikationsförvaltningen, förslagsanslag

Försvarets materielverk, förslagsanslag

Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag

Anskaffning av anläggningar för försvarets

forskningsanstalt, förslagsanslag 46500       95

15

Prop. 1986/87: Bil. 1.5

150

Huvudtiliel, anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Slutligt förslag eller beslut

Propositio-     Anslags-nens eller       belopp skrivelsens nummer

Förändring Ökning(-I-) Minskning(-)

95 95

95 95 95 95 95

95

95 95

95 95

95

95 95 95 95

95 95

95

95 95

95 95

95 95

95 95

95

95 95 95

Försvarets radioanstalt, förslagsanslag Värnpliktsverkel, förslagsanslag Försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsanslag

Försvarshögskolan,förslagsanslag Militärhögskolan, förslagsanslag Försvarels förvallningsskola, förslagsanslag Krigsarkivet, förslagsanslag Stålens försvarshistoriska museer, förslagsanslag

Frivilliga försvarsorganisationer m. m.. förslagsanslag

Försvarels datacentral, förslagsanslag Vissa nämnder m. m., inom del militära försvaret, förslagsanslag Reserv för det militära försvaret, förslagsanslag Reglering av prisstegringar inom det militära försvaret, förslagsanslag Överstyrelsen för civil beredskap, förvaltningskostnader, förvaltningsanslag Civil ledning och samordning, reservationsanslag Civilbefälhavama, förslagsanslag Signalskydd, reservationsanslag Vissa skyddsrumsanläggninar, reservationsanslag

Vissa teleanordningar, reservationsanslag Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag

Anläggningar för fredsorganisationen, förslagsanslag Skyddsrum, förslagsanslag Regleringar av prisstegringar för civilförsvar m.m., förslagsanslag Identitetsbrickor, förslagsanslag Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss, förslagsanslag

Båtar för oljebekämpning, reservationsanslag Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag

Drift av beredskapslager, förslagsanslag Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag

Överstyrelsen för civil beredskap: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag Beredskapsstyrka för FN-tjänsl, förslagsanslag FN-styrkors verksamhet utomlands, . förslagsanslag

Anläggningar m. m., för vissa militära ändamål, reservationsanslag

Nämnden för vapenfri utbildning, förslagsanslag Vapenfria tjänstepliktiga, förslagsanslag

Summa

224 500 108000

21350

3 520

41800

10600

7 930

12     500

96 740 3 501

13     890

O

2000000

32100

35 860

19 120

1820

9 500

53 200

464 000

35 000 578 700

100000

877

11600 970

5 415 243 020

146 800

7 150 33000

133 400   95

I   95

95

____ -   95

26323015

255 700 114 200

22 100

4 830

48900

12 100

8 270

14 670

99600 1

14 700 132518

1600000

40800

53 300

21.300

4 050

8 850 2 850

546600

48000 476 700

884 13 400

7 600 264000

88 230

10000 28600

213 800

23 700

5 400

119600

28029203

31200 6200

750 1310 7 100 1500

340

2 170

2 860

3 500

810 132518

400000

8700

17440

2 180

2 230

650 50 350

82 600

13 000 102 000

100000

7

1800 970

2 185 20980

58 570

2 850

4      400

80400

23 699

5  400
119600

1 706188

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

Huvudtiliel, anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Propositio-     Anslags-nens eller        belopp skrivelsens

Slutligt förslag eller beslut Förändring Ökning( + ) Minskningi-

V  Socialdepariemenlel
Forsknings- och utvecklingsarbete samt
försöksverksamhet, reservationsanslag
Försvarsmedicinsk verksamhet. SBL.
förslagsanslag

Bidrag till kommunala bostadstillägg lill folkpension, förslagsanslag Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig, reservationsanslag Driftkostnader för beredskapslagring m. m., förslagsanslag

Bidrag till undervisningssjukhus m. m., förslagsanslag

Bidrag för viss operationsverksamhet inom allmän sjukvård, reservationsanslag Bidrag till kommunal barnomsorg, förslagsanslag

Summa

VI Kommunikationsdepartementet
Vägverket: Försvarsuppgifter,
reservationsanslag
Trafiksäkerhets verket:

Trafik och administration, förslagsanslag Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar, reservationsanslag

Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag Transportrådet, förslagsanslag Bidrag till statens väg- och trafikinstilut, reservationsanslag

Transportforskningsberedningen, reservationsanslag

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, reservationsanslag

Summa

35 661	80	36909	1248
4036	95	4070	34
1524000	SfU 10	1615 000	91000
85 464	95	62 200	- 23 264
56099	95	57 000	901
1 128000	104	1052000	- 76000
8490000 11323260	114 117	70000 9 140000 12037179	70000 650000 713919
35 300	95	37000	1700
26 151	TU 13	26421	270
14900 12 900 17 404	95 95 95	28000 17 100 27 479	13 100 4 200 10 075
35011	80	36713	1702
26 853	80	31692	4 839
105 800	80	108 800	3 000

274319

38886

313 205

VIJ Finansdepartementet Skatteutjämmningsbidrag till kommunerna m. m.. förslagsanslag

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag

Summa

VIII Ulbildningsdeparlemeniel

Särskilda insatser inom skolområdet

Bidrag till driften av grundskolor, förslagsanslag

Bidrag till driften av gymnasieskolor,

förslagsanslag

Undervisning för invandrare i svenska språket

m. m., förslagsanslag

Utbildning för administrativa, ekonomiska och

sociala yrken, reservationsanslag

Lokala och individuella linjer och enstaka

kurser, reservationsanslag

12681000	FiU 20 150	13 006000	175000 150000
1569000 14250000	150	1391000 14 397 000	- 178000 147 000
192700 15017000	UbU 12 UbU 12 150	292 700 16070000	100000 53 000 1000000
4 899227	UbU 14	4 989227	90000
221450	150	244419	22 969
345 794	UbU 17	347 794	2000
421 110	UbU 21	451 110	30000

17

2    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150. Bilaga 1.5

Prop. 1986/87:150 Bil. 1.5

Huvudtiliel, anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Slutligt förslag eller beslut

Proposilio-     Anslags-nens eller       belopp skrivelsens nummer

Förändring Ökning(-t-) Minskning(-)

Bidrag till kommunal högskoleutbildning, reservationsanslag

Forskningsanknytning av grundläggande högskoleutbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete, reservationsanslag Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag Teologiska fakulteterna, reservationsanslag Juridiska fakulterna, reservationsanslag Samhällsvetenskapliga fakulteterna, reservationsanslag

Medicinska fakulteterna, reservationsanslag Odontologiska fakulteterna reservationsanslag Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag Maiematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, reservationsanslag

Tekniska fakulteterna, reservationsanslag Temaorienterad forskning, reservationsanslag Kungl. biblioteket, reservationsanslag Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, reservationsanslag

Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag

Forskningsnämnden, reservationsanslag Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag

Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m., reservationsanslag

Nationell halvledarforskning, reservationsanslag Polarforskning, reservationsanslag Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, reservationsanslag Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag Forskningsinstitutet för atomfysik: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Materiel m.m., reservationsanslag Institutet för rymdfysik, reservationsanslag Institutet för internationell ekonomi, reservationsanslag

Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag Studiehjälp m. m., förslagsanslag Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag

Bidrag till vissa sludiesociala ändamål, reservationsanslag

Statens musiksamlingar, förslagsanslag Forsknings- och utvecklings insatser inom kullurområdel, reservationsanslag Utvecklingsverksamhet inom museiområdet, reservationsanslag Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m., reservationsanslag

Summa

364

184313

183 949      UbU 18

I7I2I 193417 13 879 17 939	80 80 80 80	21396 225 555 18912 21154	4     275 32 138 5     033 3215
224718 499037 55 154 18 328	80 80 80 80	264 119 540534 59671 20488	39401 41497 4517 2 160
450642 438 339 18 293 48764	80 80 80 80	529416 519509 22548 51633	78774 81 170 4 255 2 869
3 747	80	3914	167
52 155 47211	80 80	26927 49199	- 25 228 1988
90552	80	102970	12418
195 348	80	219669	24 321
279 708 7 000	80 80 80	326 308 11077	46600 -  7000 11077
9125 168 234	80 80	7 966 213 234	-  1 159 45 000
15 607 2 586 16919	80 80 80	16093 2676 19171	486 90 2 252
3 250	80	4 156	906
14 368 2065 645	80 150	14913 2 108845	545 43 200
160 300	150	165900	5 600
81507 13 696	SfU 11 KrU 13	82730 13871	1223 175
656	80	2 734	2078
-	97	6850	6850
8 780	80	9202	422
355 000 26 868 255	80	410000 28692903	55 000 1824648 1

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

Huvudtiliel, anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Slutligt förslag eller beslut    Förändring

Okning(-H Minskning(-)

Proposilio-     Anslags-nens eller        belopp skrivelsens nummer

IX Jordhruksdeparlemenlei
Ersättning pä grund av radioaktivt nedfall,
förslagsanslag

Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring, reservationsanslag

Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m., förslagsanslag

Främjande av skogsvärd m. m., reservationsanslag

Statens livsmedelsverk, förslagsanslag Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag

Lokalkostnader m. m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, förslagsanslag Byggnadsarbeten vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m., reservationsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m., reservationsanslag Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag

Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag

Summa

X  Arbeismarknadsdepariemeniel
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
ramanslag

Arbetsmarknadsutbildning, reservationsanslag Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag, förslagsanslag Sysselsättningsskapande åtgärder, reservationsanslag

Statsbidrag till frivilliga försvarsoragnisationer, förslagsanslag

Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten, reservationsanslag

Åtgärder för dellidsarbetslösa. reservationsanslag

Summa

XI         Bosladsdeparlemenlel
Utredningar m. m., förslagsanslag
Byggnadsforskning, reservationsanslag

Lån till experimentbyggande, reservationsanslag Bidrag till statens institut för byggnadsforskning, reservationsanslag Försvarsberedskap, ramanslag

Summa

XII Industrideparlementel
Statens industriverk:
Förvaltningskostnader, förslagsanslag
Bidrag till SIFU, reservationsanslag
Främjande av hemslöjden, förslagsanslag

-	150	1	1
9 200	95	12 700	3 500
231968	95	161500	- 70468
10900 62667	80 80	11900 63 167	1000 500
406 328	80	437 500	31 172
174 296	80	204 784	30488
23 800	80	42400	18600
28400	80	25 300	-  3100
102 298 21000	80 80	112880 24400	10582 3400
620 1071477	80	640 1097172	20 25695
1817048 2 350000	95 150	1817388 2 500000	340 150000
3 632824	150	3 832 824	200000
2479500	150	2 504 500	25 000
7 323	95	9000	1677
22 500	150	37 500	15000
_	\50	60000 10761212	60000
10309195			4S2017
5 500 162000 37 000	93 80 80	7 500 151000 36000	2000 -    11 000 -       1000
35 550 3018	80 95	36850 3 160	1300 142

243 068

234 510       -      8558

52 000	74	52 998	998
12 000	74	_	-  12000
6171	Nu 21	6433	262

19

Prop. 1986/87: 150 Bil. 1.5

Huvudlitiel, anslag

Beräknat Slutligt förslag eller beslut    Förändring

belopp i        ■----------------      Ökning(4-)

budget- Propositio-      Anslags- Minskning!-

proposi- nens eller       belopp

tionen skrivelsens

nummer

Åtgärder för all främja industridesign, reservationsanslag

Branschfrämjande tgärder. reservationsanslag Småföretagsutveckling, reservationsanslag Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling, reservationsanslag Ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följd effekter av Tjernobyl-olyckan, förslagsanslag Program för utökad prospeklering m. m., reservationsanslag

STU: Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag

STU: Förvaltningskostnader reservationsanslag STU: Utrustning, reseravtionsanslag Bidrag till stiftelsen Sveriges teknisk-veienskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag

Industriell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet, reservationsanslag Industriell utveckling inom mikroelektroniken, reservationsanslag

Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag, reservationsanslag

Summa

74 74 74

74

5 000

362

16655

6700

5 000

16 638

143 275

17 000

159930

6700

-	150	1	1
-	74	96000	96000
655445 70455 1	80 80 80	726800 75971	71355 5516 1
-	74	26400	26400
-	74	30000	30000
21500	74	18 500	3000
21700	74	-	- 21700

999 185

222548

1221733

XIII Civildepartementet Riksrevisionsverket, ramanslag

Summa

XIV Miljö-och energidepariemenlet
Miljövårdsforskning, reservationsanslag
Särskilda projekt på miljövårdens område,
reservationsanslag

Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter, reservationsanslag Energiforskning, reservationsanslag Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB, reservationsanslag Statens vattenfallsverk, reservationsanslag Drift av beredskapslager, förslagsanslag Beredskapslagring av industriella åtgärder, reservationsanslag Åtgärder inom delfunktionen elkraft, reservationsanslag

Summa

XV  Riksdagen och dess myndigheter
Riksgäldskontoret: förvaltningskostnader,
förslagsanslag

Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån m. m., förslagsanslag

Summa

Summa förändringar på statsbudgeten

115 963

14 703

101260   99

101 260		115963	14703
68 150	80	84 500	16 350
15 500	80	17 500	2000
305 000	80 80	9700 293 588	9700 -  11412
41600 2910000 669630	80 87 95	52600 3 574600 683 730	11000 664 600 14 100
173 460	95	109100	- 64360
_	95	11300 4836618	11300
4183340			653278
42 579	FiU 17	45019	2440
59833 102412	FiU 17	59900 104919	67 2507
102688138		108479917	5791779

20

Justitiedepartementet: Stöd till politiska partier

Bilaga 2

Bilaga 2    Prop. 1986/87:150 Bilaga 2

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 Föredragande: statsrådet Wickbom

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m.m.

Andra huvudtiteln

H. Diverse

H 4. Stöd till politiska partier

Riksdagen har för budgetåret 1987/88 under anslaget H 4. Stöd till politiska partier anvisat 95,5 milj. kr. Medlen fördelas enligt lagen (1972:625; ändrad senast 1985:156) om staUigt stöd till politiska partier.

Enligi lagen utgår stödet dels som partistöd, dels som kanslislöd för etl år i tagel räknat fr. o. m. den 15 oktober. Partistödet utgår som mandatbidrag. Elt mandatbidrag är för närvarande 208000 kr. Kanslislödet, som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, utgår som grundslöd och tilläggsslöd. Helt grundslöd är för närvarande 3630000 kr. och tilläggsslödet 10150 kr. för varje vunnet riksdagsmandal, om partiet är företrätt i regeringen, och annars 15200 kr. för varje mandat. Samtliga belopp höjdes till sin nuvarande nivå år 1984 (prop. 1984/85:25 bil. 1, KU 17, rskr 55). Beloppen har tidigare höjts åren 1975, 1977 och 1981.

Avsikten med det statliga partistödet är att de politiska partierna skall garanteras tillräckliga resurser för sin opinionsbildande verksamhet. Vid partistödslagens tillkomst år 1972 förutsattes all stödet skulle omprövas med hänsyn lill förändringar i penningvärdet (prop. 1972:126 s. 48—49). Mot denna bakgrund förordar jag all stödet nu räknas upp med omkring I5%fr.o. m. den 15 oktober 1987.

Ett förslag lill den lagändring som behövs bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.1 .

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt

1. anta ett inom jusliliedepartemenlel upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier,

2. till Stöd till politiska partier för budgetåret 1987/88 utöver i prop. 1986/87:100 bil. 4 upptagna medel anvisa elt förslagsanslag av 15000000 kr.

1    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Bilaga 2.1     Prop. 1986/87:150 Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier

Härigenom föreskrivs alt 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§'

Partisiöd utgår som mandatbidrag. Varje mandatbidrag utgör 208 000 kronor.

Partistöd utgår som mandatbidrag. Varje mandatbidrag utgör 2i9 000 kronor.

6r-

Parti som vid val lill riksdagen fåll minst 4 procent av rösterna i hela landet erhåller för varje år för vilket valet gäller ett helt grundstöd. Helt grundstöd utgör iöiOOOO kronor.

Parti som vid val till riksdagen fåll minsl 4 procent av rösterna i hela landet erhåller för varje år för vilket valet gäller ett hell grundstöd. Helt grundstöd utgör 4174 000 kronor.

8 §3

Parti som avses i 6 eller 7 § erhåller utöver grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket valet gäller med 10150 kronor för vatje vunnet mandal, om partiet är företrätt i regeringen, och annars med 75200 kronor för varje vunnet mandat.

Parti som avses i 6 eller 7 § erhåller utöver grundslödet tilläggsstöd för vatje år för vilket valet gäller med 11650 kronor för vaije vunnet mandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars med 17450 kronor för varje vunnet mandat.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1987.

' Senaste lydelse 1984:974.  Senaste lydelse 1984:974.  Senaste lydelse 1984:974.

Finansdepartementet: Vissa avgifts-, skatte- och sparfrågor

Bilaga 3

Bilaga 3    Prop. 1986/87: 150 Bilaga 3

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987

Föredragande: statsrådet Feldl såvitt avser avsnitten 1-4; statsrådet Johansson såvitt avser avsnitt 5

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88 såvitt avser finansdepartementets verksamhetsområde

1 Uttagande av avgift vid tullförrättning på obekväm tid

l.J Inledning

I Sverige finns bestämmelser om tullförrättningsavgifler i 80 § tullstadgan (1973:67)). Där föreskrivs att tullförrättning på tullplats sker utan kostnad för allmänheten, när förrättningen äger rum inom område och på tid som generallullstyelsen fastställer. För tullförrältningar som sker i annat sammanhang skall generaltullslyrelsen efter samråd med kommerskollegium föreskriva om avgift skall las ul eller inte. Det gäller exempelvis tullförrältningar i samband med färje- och flygtrafiken.

I generallullstyrelsens tillämpningsföreskrifter till tullstadgan har med-getts en rad undantag från avgiftsbeläggning. Således är klarering och kontroll av färjor och andra passagerarfartyg, som går i regelbunden trafik enligt på förhand kungjord turlista, undantagen. Detta gäller även transportmedel, varor och passagerare som färdas med fartygen. Vidare är flygtrafiken på Arlanda, Landvetter och Sturup fri, liksom en stor del av trafiken på de s. k. B-flygplatserna. Detsamma gäller lastbilstrafiken över landgränserna mot Finland och Norge på tider då tullplatserna är öppna. Även järnvägstrafiken är undantagen.

I stort sett innebär detta all förrättningsavgifter i samband med gränspassage tas ut endast för tullförrältningar som sker på platser som inle är tullplatser. Avgifterna tas ut enligt en särskild taxa som fastställts av generaltullslyrelsen efter samråd med riksrevisionsverket. Intäkterna från förrättningsavgifterna uppgår till ca 7 milj. kr per år.

1.2 Tidigare förslag

Frågan om en utvidgning av avgiflsskyldighelen för tullförrättningar som sker pä obekväm arbetstid eller utanför lullplats togs upp i  1985 års

I    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3

budgetproposition (prop. 1984/85; 100 bil.9). Mot bakgrund av ett förslag Prop. 1986/87: 150 av generaltullslyrelsen om avgiftsbeläggning av avgiftsfria förrättningar Bilaga 3 begärdes riksdagens godkännande av vissa principer i fråga om vem som skulle debiteras avgifterna. Riksdagen avslog regeringens förslag (SkU 1984/85:26, rskr 1984/85: 330). De inkomstförstärkningar som ett genomförande av förslaget skulle ha inneburit uppskattades av generaltullstyrelsen till 50-100 milj. kr. per år.

Jag anser det nu vara nödvändigt att på nytt, och med beaktande av den kritik som riktades mot det förra förslaget, ta upp frågan om en ökad avgiftsfinansiering av tullförrältningskostnaderna.

1.3   Motiv för ett nytt förslag

Kostnaderna för att upprätthålla tullkontrollen av den kommersiella trafiken dygnet runt och oavsett vardag eller helg är höga. I en undersökning av siatskontorel år 1984 beräknades kostnaderna för lullverksamheten under obekväm lid och på platser som inte är lullplalser lill ca 92 milj. kr. per år, varav 84 milj. kr. avsåg förrättningar på lullplalser under obekväm tid. Den ökade utlandshandeln och löneutvecklingen gör atl kostnaderna sannolikt är ännu större nu. Av kostnaderna för förrättning under obekväm tid skulle, enligt siatskontorel, 55 milj. kr. vara hänföriiga lill fäijelrafiken, 15 milj. kr. belöpa sig på flygel och 14 milj. kr. avse annan trafik.

Avgifter för att finansiera kostnader för tullförrältningar pä obekväm tid och utanför tullplats förekommer i de flesta länder. Avgiftssystemens utformning och avgifternas storlek varierar.

Kraven på lullinsatser på obekväma tider och utanför lullplalserna ökar ständigt. Atl transporterna inte stoppas upp vid gränserna har blivit allt viktigare för näringslivet. Exempelvis innebär det nya logisliktänkande som trängt igenom atl insalsvaror och reservdelar levereras i princip samtidigt som de skall användas i stället för alt varorna hålls i lager hos företagen. Detta minskar naturligtvis företagens lagerhållningskoslnader samtidigt som det ställer större krav på insatser från tullverket och innebär ökade kostnader för statsverket. Under de tre senaste åren har antalet lullförrältningar ökat med ungefär 5 % per år.

Jag anser det vara rimligt att näringslivet bidrar till finansieringen av åtminstone en del av kostnaderna för förättningar som sker på obekväm tid och utanför tullplatserna. Detta bör ske i form av elt ökat avgiftsuttag.

1.4   Principerna för ett nytt avgiftssystem

Jag skall i det följande ange riktlinjerna för hur elt sådant avgiftssystem enligt min mening bör vara utformat.

Avgiftsuttaget bör begränsas till den kommersiella trafiken. Avgifterna bör inte utgöra någon påtaglig ekonomisk belastning för de betalningsskyldiga och de bör vara förutsebara. De bör las ul av dem som direkt orsakar kostnaderna. Avgifterna får inle ge upphov lill handelspolitiska störningar. Systemet skall vara enkelt och billigt alt administrera.

Ett avgiftssystem som enligt min mening svarar väl mot dessa villkor 2

tillämpas sedan länge i Danmark. Det bygger i stort på att tullförrältning-    Prop. 1986/87: 150
arna sker till fasta priser enligt en s. k. saklaxa. Bilaga 3

Jag skall i korthet beskriva hur jag mot bakgrund av dessa principer tänker mig en svensk modell. De avgiftssatser jag anger skall ses som exempel men avsikten är samtidigt atl de skall ge en ungefäriig uppfattning om storleken på de avgifter det kan bli fråga om.

För lullförrältningar av tullpersonal på lullplalser utanför nämnd expeditionslid tas ul avgifter enligt följande.

För färjor, andra fartyg och luftfartyg som ankommer eller avgår i kommersiell trafik las ul en avgift om 100 kr. per ankomst och avgång. Om ankomst till och avgång från tullplalsen sker inom kort tidrymd bör endast en avgift las ul. Avgifterna påförs rederierna eller flygbolagen.

För lullklarering av gods på vägfordon, som fraktats med färja, annat fartyg eller som passerar landgränsen mot Norge eller Finland betalas en avgift om 50 kr. per fordon. Med lullklarering avser jag förtullning saml medgivande till hemtagning, transitering, uppläggning på tullupplag, tulllager, i frihamn eller exportbutik eller medgivande om temporär tullfrihet och klarering för export. Lämpligen bör det angivna avgiftsbeloppet avse ett visst antal lullklareringar, exempelvis behandling av upp till fem hemtagningsanmälningar, tulldeklarationer m. m. För ytteriigare förrättningar kan rimligen tas ut ännu en avgift av samma storlek. Avgiften tas ul av den som begär förrättningen.

För lullklarering av annal kommersiellt gods tas ut avgifter per klare-ringssökande och i övrigt enligt samma grunder som jag nyss har angett. Jag syftar här pä uttag från tullupplag på obekväm tid och klarering av beledsagat kommersiellt gods, vilket förekommer särskilt på flygplatserna.

Som jag har antytt ovan bör persontrafiken inte drabbas av någon avgift. Tullklarering av varor som medförs ulan kommersiellt syfte kan således ske utan kostnad även framgent. Detta gäller oavsett om man färdas med fäija, annat fartyg, luftfartyg eller på annat sätt.

Inte heller av SJ anser jag det vara befogat att ta ut någon avgift i denna ordning, eftersom klarering av järnvägsgods inte sker med i anspråkslagande av tullverkets resurser.

När det gäller trafik och tullklarering på platser där tullpersonal inte är stadigvarande stationerad, dvs. trafik utanför tullplatserna, bör fasta avgifter las ut enligt ovannämnda principer med tillägg för kostnaderna för tullpersonalens resor och traktamenten.

Jag beräknar att etl avgiftssystem i enlighet med vad jag nu redogjort för skulle tillföra statskassan ökade inkomster med i storieksordningen 50 milj. kr. per år.

Riksdagen har bemyndigat regeringen alt föreskriva om tullförrällnings-avgifter (prop. 1975/76:8, Ku 1975/76: 10, rskr. 1975/76:62). Någon ändring i detta bemyndigande behövs enligt min mening inte för att införa etl avgiftssystem enligt de riktlinjer som jag nu har redogjort för.

Jag avser senare föreslå regeringen all uppdra åt generaltullstyrelsen att
i samråd med riksrevisionsverkel och kommerskollegium utarbeta och
fastställa en taxa enligt de grunder jag nu har angett. Vid taxeutformningen
bör generaltullslyrelsen samråda med företrädare för näringslivet. Vad 3

gäller landgränsen mot Norge bör denna fråga övervägas närmare mot    Prop. 1986/87: 150
bakgrund av det svensk-norska gränstullsamarbelet. Bilaga 3

1.5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

all regeringen bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört om tullförrätlningsavgifter.

2 Avdragsrätt för vissa utgifter vid optionsaffärer 2.1 Inledning

Sedan snart två år tillbaka pågår handel med s. k. standardiserade optioner pä kapitalmarknaden. Utvecklingen av denna handel har skett mycket snabbt både omsättningsmässigt och vad gäller antalet instrument. Delta har skett trots att skattekonsekvenserna av optionstransaklionerna i brist på särskild lagstiftning och vägledande praxis varit oklara i flera olika hänseenden. Genom ett nyligen avgjort mål i regeringsrätten har gällande räll klariagts för stora delar av området. Regeringsrättens dom innebär bl. a. atl rätt till avdrag för en utgift vid etl visst slag av transaktion, kallad kvittning, inte medges mot den intäkt som vid utställandet av optionen tagits till beskattning. Följden av regeringsrättens ställningstagande blir alt en optionsulfärdare ofta blir beskattad för ett belopp som överstiger hans vinst av affären. I vissa fall kan vinslbeskattning komma alt ske trots atl den skaltskyldige gjort en förlust på sin transaktion. Det står klart atl de ekonomiska konsekvenserna för enskilda personer kan bli mycket allvarliga om det nuvarande rättsläget får bestå. De förhållanden jag nu nämnt har även uppmärksammals av Svenska bankföreningen och Svenska fondhandlareföreningen, som i en till regeringen nyligen ingiven gemensam skrivelse har lämnat förslag till beskattningsregler på området. Jag avser nu att ta upp den nämnda beskattningsfrågan till behandling.

2.2 Gällande rätt

Innan beskattningsfrågorna behandlas lämnar jag en kortfattad beskrivning av optioner som avtalsobjekl och de olika handlingsalternativ som står avtalsparterna lill buds.

Envar som äger en sak, en immateriell rättighet, ett värdepapper eller annan sädan tillgäng har möjlighet att utställa en förbindelse om att under viss tid tillhandahålla bestämd person eller innehavaren av förbindelsen en räll atl lill visst pris förvärva tillgången. I och med att den till vilken förbindelsen är riktad accepterar denna, uppkommer ett tvåsidigl rättsförhållande, som sägs avse en optionsrätt. När den utfäsla liden gått eller när förbindelsen dessförinnan infrias utslocknar optionsrätten.

För de på kapitalmarknaden omsatta optionerna gäller speciellt att avtalsvillkoren i flera viktiga hänseenden har standardiserats, nämligen be-

träffande den underiiggande egendomen (exempelvis vissa bestämda slag     Prop. 1986/87: 150 av aktier eller obligationer), antal värdepapper per optionskonirakt, löpti-     Bilaga 3 dens längd och priset för egendomen (lösenpriset).

Det finns här anledning atl göra några preciseringar i terminologiskt hänseende. Med beteckningen standardiserad option avses en rättighet att under en viss bestämd lid eller pä en i förväg bestämd dag köpa eller sälja en viss bestämd egendom till etl i förväg bestämt pris om optionen tillika är föremål för marknadsmässig omsättning. Om den egendom som avses i optionen är aktier kommer beteckningen aktieoption att användas. Beslår den underliggande egendomen i stället av obligationer använder jag beteckningen ränteoption. För sådana optioner som grundas på aktieindex används beteckningen indexoption. En option som ger innehavaren rätt att köpa den i optionen angivna egendomen från utfärdaren betecknas köpoption. För en option som i stället ger innehavaren rätt att sälja den i optionen angivna egendomen lill utställaren används termen säljoption.

Med utnyttjande av optionen avses att innehavaren av denna päfordrar alt få köpa eller sälja den i optionen angivna egendomen. Detta förfarande brukar också kallas lösen. Under den gemensamma rubriken kvittning brukar sammanfattas återköp resp. återförsäljning av optioner. Ett återköp innebär från utfardarens synvinkel att denne befriar sig frän sitt optionsåtagande genom atl betala en särskild ersättning till sin motpart. Från optionsinnehavarens synvinkel talar man i stället om återförsäljning av optionen. För sitt avstående från rättigheterna enligt optionsavtalet erhåller han en särskild ersättning från motparten. En optionsaffär kan också avslutas genom att optionsliden löper ut ulan att optionen utnyttjas. Man talar i detta fall om atl optionen förfaller. Sedan en option förfallit kan innehavaren inle göra gällande några anspråk enligt denna mot uifärdaren.

För ränle- och indexoptioner gäller att avtalsförhållandet mellan parterna kan avslutas genom ytterligare elt förfarande, kallat kontantavräkning eller stängning. Med detta avses en kontanlmässig avräkning mellan parterna som utförs på samma sätt som om lösen hade skett men utan att sä faktiskt sker.

I kommunalskalielagen (1928:370), KL, finns inga bestämmelser som särskilt reglerar beskattningen av de standardiserade optionerna. Den lagstiftning om bl. a. optionslån som beslutades under våren 1985 (prop. 1984/85:193, SkU 62, SFS 1985: 307-309) gäller endast för optionsrätter som emilleras av aktiebolag genom opiionslån som etl led i bolagels anskaffning av eget kapital. Bestämmelserna i den lagstiftningen rör inte standardiserade optioner.

Beskattningen av standardiserade optioner grundas huvudsakligen på ett par avgöranden av regeringsrätten, RA 83 1:90 och regeringsrättens dom den 23 december 1986 i mål 1709-1986. De bestämmelser i KL som närmast blir tillämpliga är dels reavinstreglerna för annan lös egendom än aktier i 35 § 4 mom. och dels reglerna för beskattning för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet enligt 35 § 1 mom. 1. De nämnda regeringsrättsavgörandena avser köpoplioner på aklier. Vad som nu sägs avser därför endast sådana optioner.

Nuvarande praxis innebär följande. Den ersättning - ofta kallad pre- 5

mium - som utställaren erhåller i samband med att han utfärdaren option     Prop. 1986/87: 150 utgör inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet enligt 35 S 1 mom. 1 KL.     Bilaga 3 Ersättningen är i sin helhet skattepliktig. Skattskyldighet för ersättningen inträder det beskattningsår då den blir tillgänglig för lyftning. Det nu sagda gäller oavsett om optionen senare utnyttjas, återköps eller förfaller.

Om optionen utnyttjas och den underliggande egendomen genom köp övergår mellan parterna sker särskild beskattning av köptransaktionen. För säljarens del innebär detta att reavinstbeskaltning sker pä vanligt sätt utan alt den tidigare opiionstransaktionen påverkar beskattningsresultalet. Förvärvaren av egendomen erhåller en anskaffningskostnad för denna som skall beaktas vid en eventuell framtida reavinslberäkning. Om egendomen förvärvats genom en köpoption får priset för optionen inräknas i den nämnda anskaffningskostnaden.

Om utfärdaren av en option återköper denna, dvs. gör en kvittnings-transaktion, följer av regeringsrättens senaste dom på området att den utgivna ersättningen - återköpspremium - inte får dras av från den vid utfärdandet av optionen erhållna betalningen. För innehavaren av en option innebär en kvittningslransaktion inget annat än en försäljning av optionen. Försäljningen reavinstbeskattas enligt bestämmelserna i 35 § 4 mom. KL.

Skulle optionen förfalla utgör kostnaden för förvärvet av denna en inte avdragsgill kapitalförlust för innehavaren. För utfärdaren av optionen inträder ingen skattekonsekvens genom att optionen förfaller.

Vad som nu sagts om gällande rätt på området avser sådana aktieop-tioner som ger innehavaren räll att köpa de i optionen angivna aktierna (köpoplioner). Något avgörande som gäller säljoptioner för aktier eller ränle- eller indexoptioner finns ännu inte. De ovan nämnda beskattningsprinciperna torde emellertid i huvudsak också vara tillämpliga på dessa slag av optioner.

2.3 Allmänna synpunkter

Utomlands påbörjades marknadsmässig handel med standardiserade optioner är 1973 i USA. Företeelsen har sedan snabbi spritt sig till en rad länder.

Sedan juni 1985 förekommer i Sverige handel med standardiserade optioner pä kapitalmarknaden. Handeln har tillkommit efter initiativ av en fondkommissionär, Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB (OM). Det är också OM som i huvudsak administrerar oplionshandeln. För kort tid sedan har dock en ny optionsmarknad öppnats av en med OM konkurrerande fondkommissionär, Sweden Options and Futures Exchange AB (SOFE).

Den svenska optionshandeln avsåg till att böija med endast köpoplioner på aktier. Dessa tilldrog sig omedelbart slort intresse och redan i slutet av år 1985 uppgick omsättningen lill i genomsnitt ca 4000 optionskonirakt per dag. I kronor räknat omsattes under år 1985 ca 500 miljoner på options-marknaden.

Under våren 1986 introducerades ränleoptioner på kapitalmarknaden. I 6

det fallet påböijades handeln samtidigt i både köp- och säljoptioner. Även     Prop. 1986/87: 150 ränteoptionerna blev snabbt etablerade och i slutet av året omsattes dagli-     Bilaga 3 gen ca 4 000 optionskontrakt.

Indexoptioner började omsättas pä marknaden i december 1986. Både köp- och säljoptioner omfattades redan från början av handeln och omsättningen sleg pä någon månad lill ca 15 000 optionskontrakt per dag.

Antalet aktörer på oplionsmarknaderna kan för närvarande uppskattas till ca 20000, varav tre fjärdedelar är privatpersoner. Underdel föregående året beräknas den totala omsättningen på oplionsmarknaden ha uppgått till ca 10 miljarder kr.

Del kan sammanfattningsvis konstateras att den svenska oplionshandeln utvecklats mycket snabbt såväl omsättningsmässigt som beträffande antalet slag av optioner. Det finns vidare fog för antagandet att marknaden kommer att utvecklas ytterligare under de närmaste åren, bl. a. genom introduktioner av nya instrument.

De standardiserade optionerna är alltså en nyhet pä den svenska kapitalmarknaden. Handeln med dem är i vissa avseenden organiserad pä etl annat sätt än vad som gäller för exempelvis aktier och obligationer. Mot den bakgrunden är det förklarligt alt särskilda bestämmelser som reglerar de skallemässiga konsekvenserna av optionstransaktionerna inte fanns när marknaden etablerades. Vissa av de transaktioner som förekommer kan dock på ett naturligt sätt inlemmas i det nuvarande systemet för beskattning av reavinster. För andra slag av transaktioner har en sådan inpassning inte varit möjlig. Beträffande en del av de fallen har rättsläget klarlagts genom några avgöranden från regeringsrätten.

Frågan om beskattningen av standardiserade optioner togs under våren 1985 upp i en gemensam framställning till regeringen från Svenska bankföreningen och Svenska fondhandlareföreningen. I framställningen lämnades en redogörelse för en då planerad — och sedermera genomförd -marknadsmässig omsättning av standardiserade aklieoplioner. Föreningarna föreslog vidare atl vissa bestämmelser om standardiserade optioner skulle införas i KL i samband med att förslaget lill lagstiftning om optionslån överlämnades lill riksdagen.

I det sistnämnda förslaget anförde jag alt jag inle i del sammanhanget var beredd atl la ställning till de ändringar av skattelagstiftningen som kunde vara påkallade för atl underlätta optionshandeln. Något förslag om beskattningen av de standardiserade optionerna lämnades därför inte (prop. 1984/85: 193 s. 24).

Skälen för milt ställningslagande var flera. Föreningarnas förslag omfat
tade endast aklieoplioner och det grundade sig på de tänkta marknadsför
hållandena ca ett halvt år före del att optionshandeln skulle starta. Emel
lertid slod det redan under våren 1985 klart alt även andra slag av optioner
skulle komma alt introduceras pä kapitalmarknaden inom en relativt nära
framtid. Vidare bedömde jag det som fullt möjligt atl de förutsättningar på
vilka föreningarnas förslag vilade skulle komma att ändras innan options
handeln påböljades. Pä nägon punkt torde också sådana förändringar ha
genomförts. Del var dessutom osäkert hur marknaden som sådan skulle
komma att utvecklas. Den grund pä vilken ett förslag till beskattning av 7

standardiserade optioner hade vilat under våren 1985 skulle därför både ha Prop. 1986/87: 150 varit begränsad och dessutom osäker eller felaktig i vissa delar. Till delta Bilaga 3 kunde läggas att kapitalvinstkommittén (B 1979:05) förväntades komma med förslag lill lagstiftning på området i sitt till sommaren 1986 aviserade slutbetänkande. Ytteriigare en omständighet som påverkade mitt beslut var att den tid som slod lill buds under våren 1985 var för kort för alt en tillfredsställande remissbehandling av föreningarnas förslag skulle kunna genomföras. En sädan remissbehandling var nödvändig med hänsyn till dels de omfattande och komplexa författningsändringar som förslaget innehöll, dels för atl få den i förslaget använda grundprincipen med uppskjuten beskattning belyst. Vid den remissomgång som genomfördes riktades relativt stark kritik mot förslaget. Från flera håll framfördes krav pä ytteriigare utredning före en eventuell lagstiftning.

Kapitalvinstkommittén avlämnade sitt slutbetänkande i juni 1986. I betänkandet (SOU 1986: 37, Reavinst aktier obligationer) föreslogs en skatie-mässig reglering för de slag av standardiserade optioner som vid den tidpunkten fanns på marknaden. Även detta förslag utsattes för relativt stark kritik vid remissbehandlingen. Sedan denna avslutats fann regeringen vid sina överväganden under hösten 1986 atl förslagen i betänkandet -av vilka optionsfrågan endast utgjorde en liten del - inle då borde läggas till grund för lagstiftning. I stället tillkännagav regeringen sin avsikt att snarast påbörja arbetet med en djupgående reform av hela inkomstskatlesystemet. Detta ställningstagande medförde atl något förslag till beskattningsregler för optionsaffärer inle lades fram under hösten 1986.

Som jag tidigare nämnde rådde vid starten av oplionshandeln osäkerhet om skattekonsekvenserna av vissa oplionstransaktioner. På grund av detta begärdes förhandsbesked i en rad frägor hos riksskatteverkets nämnd för rältsärenden. Målet om förhandsbesked avgjordes slutligt av regeringsrätten genom dom den 23 december 1986. I denna fastlades gällande rätt bl. a. i frågan om avdragsrätt för återköpspremium för aklieoplioner, dvs. den ersättning som uifärdaren av en option betalar lill motparten för atl befria sig från sin utfästelse. Regeringsrätten konstaterade beträffande avdragsfrågan inledningsvis alt vad den skaltskyldige erlägger vid ett återköp av optionen utgör vederlag för atl han skall befrias från sin utfästelse enligt det ursprungliga optionsavtalel. Vidare konstaterade domstolen att storleken av detta vederlag är beroende av dagsvärdet av en option av det slag den skattskyldige utfärdat och att det kan komma att avsevärt skilja sig frän det belopp denne erhöll vid utfärdandet av optionen. Med hänsyn lill detta fann regeringsrätten att vederlaget inte kunde anses ha sådan anknytning till den inläkt som den skattskyldige erhöll vid utfärdandet av optionen, alt det utgjorde en avdragsgill omkostnad för förvärvet av den nämnda intäkten.

Genom regeringsrättens avgörande har klarlagts vad som gäller i fråga
om avdragsrällen vid kvittning av köpoplioner för aktier. Den omständig
heten alt avdragsrätt inte föreligger kan leda till allvariiga ekonomiska
konsekvenser för privatpersoner och andra subjekt som inte rörelsebeskat-
las för sina värdepappersaffärer. De är skyldiga alt ta upp den ersättning
som erhålls vid utfärdandet av optionen till beskattning som inläkt av 8

tillfällig förvärvsverksamhet. Om de avslutar sin optionsaffär genom kvitt- Prop. 1986/87: 150 ning erhålls emellertid inte avdrag för den utgift som då måste betalas. Bilaga 3 Detta gäller oavsett om den utgivna ersättningen understiger, motsvarar eller överstiger den ersättning som erhölls vid utfärdandet av optionen. Det betyder med andra ord att optionsaffärens verkliga resultat inte kommer att ligga till grund för beskattningen. I de fall då en ekonomisk förlust uppstått av en optionsaffär kommer beskattningen likväl att grundas endast på den vid utställandet av optionen uppburna ersättningen.

Dessa beskattningskonsekvenser står inte i överensstämmelse med de principer som normalt gäller vid inkomstbeskattningen. Om nuvarande praxis får bestå även för framtiden kan mycket allvarliga konsekvenser uppkomma i ekonomiskt hänseende för bl. a. privatpersoner som ställer ut optioner och avslutar affären genom kvittning. Det måste konstateras att nuvarande praxis sakligt sett är otillfredsställande. Detta förhållande framstår ännu klarare vid en jämförelse med optionsinnehavarens situation. Denne beskattas enligt de vanliga reavinstreglerna vid en kvittningslransaktion. En omotiverad asymmetri har således uppkommit i beskattningssystemet. Den nu nämnda asymmetrin torde avsevärt försvära eller t. o. m. omöjliggöra oplionshandel för privatpersoner och andra skattesubjekt som inte rörelsebeskattas för sina värdepappersaffärer. Dessa verkningar av skattesystemet är enligt min mening inte rimliga när det gäller en företeelse på kapitalmarknaden som inte strider mot allmänna intressen och som godtagits av bankinspektionen som tillsynsmyndighet.

I detta sammanhang måste också beaktas de kvitlningslransaktioner som redan hade företagits när regeringsrättens dom meddelades i slutet av föregående år. Många av de personer som deltog på optionsmarknaden under förra året hade säkerligen räknat med alt erlagt återköpspremium skulle vara avdragsgillt. För detta talade flera olika omständigheter. En beskattning efter den normalt tillämpade nettovinslprincipen medför automatiskt avdragsrält för den utbetalade ersättningen vid kviitningsaffären. Denna princip kan också sägas ha tillämpats av riksskatteverkets rätts-nämnd när nämnden som första instans i början av mars 1986 avgjorde det aktuella förhandsbeskedsärendel. I nämndens beslut, vilket snabbt blev känt av många aktörer på optionsmarknaden, förklarades således återköpspremium vara en avdragsgill omkostnad. Denna uppfattning torde ha stärkts när kapitalvinslkommitlén i juni samma år avlämnade förslag till beskattningsregler för standardiserade optioner. Kommitténs förslag vilade visserligen principiellt sett på en annan grundval än den på vilken nuvarande praxis är byggd. I fråga om avdragsrätten för återköpspremium hade kommittén dock intagit samma ståndpunkt som riksskatteverkets rätisnämnd. De omständigheter som jag nu nämnt torde sammantagna ha medfört att även försikliga placerare hade visst fog för antagandet att återköpspremium utgjorde en avdragsgill utgift.

Man skulle visseriigen kunna hävda att de som deltog i optionsaffärer
under föregående år medvetet log den risk som de då oklara skalleförhål
landena utgjorde och att de nu bör få ta konsekvenserna av sitt risktagande
fullt ut. Jag kan emellertid inte finna att ett sådant resonemang är rimligt.
Naturligtvis anser jag inte att man från marknadens sida kan påräkna att 9

regeringen i efterhand skall rätta till eventuella olägenheter av skaltelag-     Prop. 1986/87: 150 stiftningen oavsett vilket slag av aktivitet som har startats. Mot bakgrund     Bilaga 3 av vad jag tidigare anfört anser jag dock alt det i det nu aktuella fallet finns tillräckliga skäl för ett lagstiflningsingripande.

Vad jag nu sagt innebär alltså att jag anser att en avdragsrält bör införas för erlagt återköpspremium. Detta bör gälla för alla slag av standardiserade optioner. Det är vidare min uppfattning att avdragsrätten bör få tillämpas retroaktivt. Mina ställningstaganden väcker dock frågan om inte hela be-skaltningsområdel avseende standardiserade optioner borde tas upp till behandling i detta sammanhang. Bank- och fondhandlareföreningarna har i sitt senaste förslag förordat en sädan lösning. I den frågan gör jag följande bedömning.

Jag har tidigare utförligt redovisat bakgrunden till den nuvarande be-skattningssitualionen pä området och omnämnt de båda förslag till lösningar som tidigare framförts, dvs. bank- och fondhandlareföreningarnas ursprungliga förslag från 1985 och kapitalvinslkommitiéns förslag. De nämnda förslagen bygger pä olika principer för optionsbeskallningen. Båda förslagen utsattes för relativt stark kritik vid remissbehandlingen. Inget av dem omfattar samtliga de slag av optioner som nu omsätts på kapitalmarknaden. Så är emellertid fallet med bank- och fondhandlareföreningarnas senaste förslag lill lagstiftning på området. Det bygger dock huvudsakligen på kapitalvinstkommitténs förslag och lider därför i princip också av de brister som vid remissbehandlingen påtalades beträffande kommitléförsla-get. Ett fullständigt förslag om beskattning av standardiserade optioner kan därför sannolikt endast i vissa delar grundas pä de tidigare framlagda lösningarna. Jag vill också erinra om all regeringen nyligen tillsatt en utredning som skall göra en översyn av förhållandena på optionsmarknaden och näraliggande områden på kapitalmarknaden (dir. 1987: 1). Till detta kommer, som jag tidigare nämnde, alt regeringen avser att inom några år föreslå en grundläggande reform av skattesystemet. I en sådan reform kommer givetvis bestämmelser om standardiserade optioner atl ingå. Det är emellertid ännu inte möjligt atl avgöra hur dessa bestämmelser bör utformas i sak.

Mot bakgrund av det anförda finner jag det uteslutet att nu lägga fram förslag om beskattningsregler för hela oplionsområdei. Det är alltså min bestämda uppfattning atl detta lagstiftningsärende bör begränsas till ett undanröjande av de olägenheter som den nuvarande lagstiftningen enligt regeringsrättens dom medför. Detta bör ske på elt sätt som sä litet som möjligt ingriper i del nuvarande skattesystemet.

2.4 Avdragsrättens utformning

Mitt förslag: En utställare av en standardiserad option skall äga rätt till avdrag för utgiven ersättning, återköpspremium, vid en kvitt-ningsaffär. Avdraget medges i den förvärvskälla till vilken intäkten vid optionens utställande hänförts.

Rätt till avdrag skall på motsvarande sätt föreligga för utgiven ersättning vid ett s. k. kontantavräkningsförfarande.

Underskott i förvärvskällan skall inte vara avdragsgillt som allmänt avdrag.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 3

Skälen för mitt förslag: När en person utfärdar en standardiserad option erhåller han en ersättning frän sin motpart för sitt åtagande enligt optionen. Enligt stadgad praxis tas ersättningen till beskattning som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet enligt 35 § 1 mom. 1 KL. Ersättningen reavinstbeskattas alltså inte utan hänförs till en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget i fråga. I den förvärvskällan beskattas enligt 18 § KL inkomst av all tillfällig förvärvsverksamhet som den skallskyldige utövat, bortsett från reavinster och lotterivinster.

Den utgift som uppkommer när oplionsutfärdaren avslutar sitt optionsåtagande genom en kvittningsförklaring bör lämpligen hänföras till samma förvärvskälla som den tidigare intäkten. Utgiften blir enligt kontantprinci-pen avdragsgill för del beskattningsår då den betalats. Om ersättningen vid utfärdandet av optionen erhållits under samma beskattningsår blir utgiften direkt avräkningsbar mot intäkten. Äger kviltningsförfarandet rum under året efter det är då ersättningen erhållits kan någon direkt avräkning mellan inläkt och utgift hänföriig lill samma optionsaffär inte ske. Utgiften blir i del fallet avdragsgill mot de intäkter som under samma beskattningsår hänförs lill förvärvskällan, bl. a. intäkter av under del året utställda optioner.

Den lösning som jag nu förordar innebär alltså alt jag inle är beredd all införa den av bank- och fondhandlareföreningarna ursprungligen föreslagna uppskjutna beskattningen av en optionsaffär. Enligt del förslaget skulle beskattningen av affären anstå lill dess den helt avslutats. Anledningen till att jag inte förordar den lösningen är främst atl den nödvändiggör förändringar även på intäktssidan. Detta gäller även för kapilalvinslkommitténs och föreningarnas senast framlagda förslag. Som jag tidigare förklarat anser jag att det inte är lämpligt att nu genomföra stora förändringar i inkomstskattesystemet. Med hänsyn till att intäkten vid utställandet av en option enligt stadgad praxis hänförs till en viss bestämd förvärvskälla ser jag det inte som nödvändigt att nu införa någon särskild bestämmelse i det avseendet. Detta ligger i linje med den strävan som jag nyss redovisade.

Det finns emellertid ytterligare en situation som måste uppmärksammas. När del gäller ränle- och indexoptioner kan affären också avslutas genom det s. k. kontanlavräkningsförfarandet. Ett sådant förfarande genomförs vid optionstidens slut automatiskt under förutsättning alt optionen då har ett marknadsvärde. Förfarandet innebär all en avräkning görs mellan

parterna som om den underliggande egendomen - t. ex. obligationen -hade lösts men utan att så faktiskt sker. I samband med ett sädant förfarande tvingas därför oplionsutfärdaren all betala en ersättning till sin motpart utan att den underiiggande egendomen övergår dem emellan. Den nu nämnda situationen omfattas inte av regeringsrättens dom. Den företer emellertid sådana principiella likheter med kviltningsförfarandet all avdrag enligt gällande rätt inle heller torde medges för den ersättning som uifärdaren av optionen betalar när han i samband med ett kontantavräkningsförfarande frigörs frän sina förpliktelser enligt optionsavtalel. Enligt min uppfattning bör avdrag medges även i denna situation.

En bestämmelse som reglerar rätten lill avdrag i de fall jag nu redovisat bör införas som en ny punkt av anvisningarna till 36 § KL.

Den avdragsregel som jag nu föreslagit medför atl det i vissa fall kan uppkomma underskott i den aktuella förvärvskällan. Etl sådant underskott är enligt nuvarande bestämmelser i 46 § KL avdragsgillt som allmänt avdrag. Jag anser emellertid att ett underskott, som uppkommer till följd av att avdrag medgelts för återköpspremium eller för utgiven ersättning vid ett kontantavräkningsförfarande inte bör vara avdragsgillt som allmänt avdrag. Jag föreslår därför att bestämmelsen i 46 § 1 mom. KL kompletteras så att detta resultat uppnås.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 3

2.5 Ikraftträdande, m.m.

Mitt förslag: Den nya avdragsregeln skall gälla fr. o.m.  1987 års taxering

Skälen för mitt förslag: Den föreslagna avdragsregeln undanröjer de ölägenheter som uppstått till följd av regeringsrättens dom. Bestämmelsen bör med hänsyn till detta träda i kraft snarast möjligt efter etl riksdagsbeslut.

Som jag tidigare nämnt torde många skattskyldiga som ställt ut optioner ha avslutat sin affär genom en kvittningslransaktion i förlitan på att avdragsrält för den utbetalade ersättningen skulle föreligga. Eli visst fog har funnits för denna uppfattning, i vart fall efter det atl riksskatteverkets rätisnämnd meddelade sitt beslut i förhandsbeskedsärendet i början av mars 1986. Uppfattningen att avdragsrätt skulle föreligga torde ha förstärkts när kapitalvinstkommittén avlämnade sitt förslag om beskattningsregler för standardiserade optioner i juni samma år. Jag har vidare pekat på de allvarliga ekonomiska konsekvenser som avdragsförbudel kan få för de skattskyldiga som vid 1987 års taxering skall redovisa föregående års optionstransaktioner till beskattning. De nu anförda förhållandena bör enligt min uppfattning föranleda att avdragsregeln får tillämpas även för de under år 1986 genomförda oplionsaffärerna. Något hinder mot en sådan ordning föreligger inte eftersom avdragsregeln endast kan medföra lättnader i den enskildes beskattning.

Med hänsyn till att handeln i standardiserade optioner påbörjades på

12

kapitalmarknaden i juni 1985 kan ifrågasättas om avdragsbestämmelsen Prop.1986/87: 150 också bör få tillämpas vid 1986 års taxering. Av både principiella och Bilaga 3 praktiska skäl är det mindre önskvärt med en sädan ordning. Den kräver nämligen att berörda skattskyldiga får rätt att överklaga den taxeringen i särskild ordning. Något egentligt behov av en sådan besvärsrätl torde inte föreligga. Jag avstår därför frän att lägga fram ett förslag med den inriktningen.

2.6 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lill

lag om ändring i kommunalskalielagen (1928: 370).

Förslaget bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.1.

Det är angeläget att de nya bestämmelserna kan tillämpas redan vid 1987 års taxering. Detta förutsätter att riksdagen hinner besluta i frågan under innevarande riksmöte. Om delta skall vara möjligt, finns det inle lid alt höra lagrådet. Lagrådets hörande skulle alltså fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Med hänsyn till delta anser jag all lagrådels yttrande över lagförslaget inle bör inhämtas.

2.7 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen atl anta förslaget.

3 Omsättningsskatten på värdepapper

För närvarande träffas köp- och säljoptioner på aklier och konvertibla skuldebrev av omsättningsskatten på värdepapper. Utvecklingen pä kapitalmarknaden under det senaste året väcker emellertid frågan om det är befogat att utvidga omsättningsskatten till alt omfatta ytterligare slag av instrument.

3.1 Gällande rätt

Enligt lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper (ändrad senast 1986:504) skall skatt betalas på omsättningen av aktier, konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning eller lill köp av aktier, teckningsbevis, interimsbevis, emissionsbevis, inköpsrättsbevis, oplionsbevis och köp- och säljoptioner, som avser aktier eller konvertibla skuldebrev.

Med omsättning avses enligt lagen köp och byte. Etl köp anses innefatta ett säljled och ett köpled och ett byte dubbla sälj- och köpled.

Skallen skall vid en omsättning betalas med 1 % av överlåtelsesumman
(vederlaget) i både sälj- och köpledel. När en aktie omsätts pä grund av att
en köpoption utnyttjas utgörs dock vederlaget av aktiens lägsta noterade 13

säljkurs på avslulsdagen, om detta värde är högre än den avtalade överlåtelsesumman.

Skattskyldigheten inträder när avslut sker, dvs. när bindande avtal om överlåtelse träffas.

Skatlskyldig är fondkommissionärer som sluter avtal om omsättning eller som medverkar till sådana avtal. Om en fondkommissionär inte medverkar är den skattskyldig som är bosalt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper till etl värde av minst 500000 kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 3

3.2 Skatt på omsättning av indexoptioner och terminskontrakt

Mitt förslag: Skatt skall las ut pä omsättning av s. k. indexoptioner samt terminskontrakt, som avser aklier, aktieindex och konvertibla skuldebrev. Ändringen skall träda i kraft den 1 juli 1987.

Skälen för mitt förslag: Skyldigheten atl betala skatt pä omsättning av köp- och säljoptioner, som avser aktier eller konvertibla skuldebrev, infördes den 1 juli 1986 (prop. 1985/86: 140, SkU 38, rskr. 364). Som jag redan nämnt har handeln med standardiserade optioner utvecklats mycket snabbt. Detta gäller både omsättningsmässigt och i fråga om introduktion av nya instrument.

Ett sådant nytt inslag i optionshandeln är köp- och säljoptioner avseende aktieindex, de s.k. indexoplionerna. En indexoption är en option, som grundar sig på ett värdeindex för ett antal aklier. Handeln baseras alltså på olika förväntningar hos ulfärdare och förvärvare av optionen i fråga om ändringar i indexlalet. En innehavare av en indexoption kan skilja sig från optionen genom kvittning, kontantavräkning eller lösen. Motsvarande gäller oplionsutfärdaren. Kvittning går till så atl innehavaren ålerförsäljer och uifärdaren återköper optionen. Om varken kvittning eller lösen sker äger kontantavräkning automatiskt rum vid löptidens slut under förutsättning att optionen barett marknadsvärde vid den tidpunkten. Den underiiggande egendomen för indexoptionens del utgörs f. n. av andelar i aktiefonder. Lösen innebär all överlåtelse sker av sådana andelar. Överlåtelsesumman bestäms genom elt särskilt omräkningsförfarande som gäller för dessa optioner.

Etl annat nytt placeringsinstrument på penningmarknaden är de standardiserade terminskontrakten. Ett terminskontrakt ger en köpare rätt att vid en viss framtida lidpunkt köpa aktier till ett med köparens kontraktspart, säljaren, överenskommet pris. Till skillnad frän optionerna är terminskontrakten ovillkoriiga i sä måtto att säljaren och köparen har en skyldighet att vid den framtida tidpunkten genomföra affären. När det gäller optionerna kan optionsinnehavaren välja om han vill utnyttja den rätt som optionen ger, exempelvis att förvärva etl visst antal aktier pä angivna villkor, eller om han vill avstå från denna räll. Oplionsutfärdaren har däremot inte denna valmöjlighet ulan är skyldig att på anfordran genomföra affären.

14

Terminskontrakten kan också vara utformade så all leverans av det Prop. 1986/87: 150 objekt som affären avser, exempelvis aktier, inte skall ske. Dessa termins- Bilaga 3 kontrakt regleras pä viss s. k. slutdag genom atl parterna genomför en kvittning och en kontantavräkning. Kvittningen innebär att köparen åler-säljer och säljaren återköper aktierna. Även vid kvittningstransaktionen avtalas alt leverans inle skall ske. Köpeskillningen eller likviden bestäms med hänsyn lill betalkursen på fondbörsen en viss dag. Kontantavräkning genomförs med ledning av börskursen för aktien på slutdagen och det avtalade priset enligt terminskontraktet. Om kursen på aktien har stigit i förhållande till det avtalade priset får köparen ersättning av säljaren. Har kursen i stället sjunkit gäller det omvända förhållandet. Som jag strax skall återkomma till bör skatt tas ut både vid kvittningen och kontantavräkning-en.

Det förekommer även handel med terminskontrakt som avser aktieindex motsvarande handeln med köp- och säljoptioner som avser aktieindex. Även för terminshandeln utgörs den underiiggande egendomen i dessa fall av andelar i aktiefonder.

Jag anser att de köp- och säljoptioner och terminskontrakt som jag nu har behandlat företer sädana likheter med köp- och säljoptionerna som avser aklier att skatt bör tas ut även på omsättning av dessa optioner och terminskontrakt.

När det gäller köp- och säljoptionerna avseende aktier har jag i prop. 1985/86: 140 redogiorl för vilka transaktioner som bör beskattas (s. 16). Motsvarande principer för beskattningen bör gälla för de nu aktuella optionerna och terminskontrakten. Detta innebär all utställande av en option eller ingående av ett sådant terminskontrakt, som innebär att leverans inle skall ske, inte bör betraktas som en omsättning. Däremot är kvittning att anse som omsättning. Kvittning bör i enlighet med vad jag har anfört i den nyssnämnda propositionen ses som ett köp. När den med vilken en op-lionsinnehavare eller optionsulfärdare verkställer kvittning är fondkommissionär, som handlar för egen räkning, skall enligt 2§ tredje stycket lagen om skatt på omsättning av vissa värdepapper skatt inle las ul för fondkommissionärens led. Samma förhållanden bör gälla i fråga om de nu aktuella terminskontrakten. Kontantavräkning bör i delta avseende jämställas med kvittning. Lämpligen bör dessa förhållanden klarläggas i lagen.

En lagändring i dessa avseenden bör träda i kraft den 1 juli 1987.

Den föreslagna utvidgningen av skatten beräknas innebära en inkomstförstärkning med ca 200milj. kr. per år.

3.3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper.
Förslaget bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.1.
De föreslagna ändringarna är av sådan beskaffenhet att lagrådets höran
de enligt min mening skulle sakna betydelse. 15

3.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 3

4 Försäljningsskatten på motorfordon

4.1 Gällande rätt

Försäljningsskatt på personbilar, vissa lätta bussar och vissa lätta lastbilar samt på motorcyklar utgår enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt pä motorfordon. Försäljningsskatten utgår för personbilar med en tjänstevikt av mer än 400 kg, för bussar med en totalvikt av högst 3 000 kg, för lastbilar med skåpkarosseri och med en totalvikt av högst 3 000 kg och för motorcyklar oavsett vikten.

Skatten beräknas för samtliga fordonstyper efter tjänsteviklen.

För personbilar, lastbilar och bussar är skatten 4 kr. 80 öre per kg, med etl tillägg av 600 kr. per vatje fullt femtiotal kg varmed tjänsteviklen överstiger I 600 kg.

För motorcyklar tas skatten ut efter fyra olika viktklasser, med en skatt varierande mellan I 005 och 3 360 kr.

Som etl led i introduktionen av avgasrenade personbilar medges för avgasrenade personbilar av 1987 och 1988 års modeller en nedsättning av försäljningsskatten med 5 200 kr, dock högst med skallens belopp. Ned-sättningen finansieras genom att försäljningsskatten för personbilar av 1987 och 1988 års modeller höjts till 5 kr. 80 öre resp. 6 kr. 80 öre per kg tjänslevikt (prop. 1985/86: 145, SkU 41, rskr 237).

4.2 Höjd försäljningsskatt

Mitt förslag: Försäljningsskatten på personbilar samt vissa bussar och lastbilar höjs med 1 kr. 60 öre per kg lill 6 kr. 40 öre per kg. tjänslevikt. En motsvarande höjning föresläs också för motorcyklarna. De särskilda förhöjnings- och nedsätlningsreglerna för personbilar av 1987 och 1988 års bilmodeller anpassas efter den nya skattenivån.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har framhållit bör försäljningsskatten nu höjas. Grundnivån bör höjas till 6 kr. 40 öre per kg. Tilläggsbeloppet bör höjas till 800 kr. Försäljningsskatten för motorcyklarna kommer, med motsvarande höjningar, att ligga inom intervallet 1 340-4 480 kr.

Skattenivån för personbilar av 1987 och 1988 års bilmodeller bör anpassas så all den är 1 resp. 2 kr. över grundnivån, dvs. 7 kr. 40 öre för 1987 års bilmodeller och 8 kr. 40 öre för 1988 års bilmodeller. Skatlenedsättningen för avgasrenade personbilar av dessa årsmodeller påverkas inte av ändringarna.

Ändringarna bör träda i kraft den 15 juni 1987. De höjda skattesatserna

16

motsvarar ökade skatteinkomster om knappt 500milj. kr. per år. För en    Prop. 1986/87: 150 personbil med genomsnittlig tjänstevikt, 1 150 kg, innebär ändringarna alt    Bilaga 3 skatten höjs med 1 840 kr.

4.3   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1 Den föreslagna ändringen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande enligt min mening skulle sakna betydelse.

4.4   Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta förslaget.

5 Sparfrågor

5.1 Allemanssparandel

1 syfte att stimulera hushällens sparande och begränsa konsumtionsök
ningen har riksdagen vid två tillfällen beslutat om temporär höjning av den
högsta tillåtna månadsinsättningen i allemanssparandel. En sparare fick
under första kvartalet 1986 utöver 800 kr. per månad sätta in sammanlagt
högst 5 000 kr. i allemanssparandel (prop. 1985/86: 50, FiU 7, rskr. 93. SFS
1985: 1078). En motsvarande extrainsättning upp till 5000 kr. får ske under
andra kvartalet 1987 (prop. 1986/87:100 bil.l. FiU 10. rskr. 122. SFS
1987:90).

Allemanssparandel har kommit att bli en mycket attraktiv sparform. Det är likväl angeläget att i större omfattning fånga upp hushållens likviditetstillskott för finansiering av budgetunderskottet och näringslivels kapitalförsörjning. Förutom skatteåterbäring och räntekreditering vid årsskiftet 1987-88 kommer hushållen i januari 1988 att erhålla betydande sparbelopp som frigörs i skattesparandet. Jag föreslår därför att allemansspararen under första kvartalet 1988 ges möjlighet att göra extrainsättning med sammanlagt 5 000 kr. Liksom i de tidigare fallen bör spararen själv få avgöra om han vill sätta in det extra beloppet vid ett enda tillfälle eller om han vill fördela beloppet på flera insättningar. Förslaget innebär att en sparare får sätta in totalt 7 400 kr. i allemanssparandel under första kvartalet 1988.

För närvarande tillåts en högsta sammanlagd nettoinsättning i alle
manssparandel om 50000 kr. (prop. 1985/86: 150 bil.l, FiU 34, rskr. 362,
SFS 1986:522). Om det, enligt mitt förslag, ges möjlighet till en extra
insättning av 5 000 kr. under första kvartalet 1988, innebär detta att en
sparare, som alltsedan starten i april 1984 satt in högsta tillåtna belopp i 17

2  Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150. Bilaga 3

allemanssparandel, i böljan av år 1988 kommer atl nä taket för de samlade Prop. 1986/87: 150 nettoinsätiningarna. Den nuvarande begränsningen till 50000 kr. kan vis- Bilaga 3 serligen synas tillräcklig för atl tillgodose spararnas behov av ett skattefritt grundsparande. För alt den föreslagna möjligheten lill extrainsättning med 5000 kr. skall kunna utnyttjas fullt ut och ge avsedd effekt pä det samlade sparandel måste emellertid gränsen för högsta tillåtna neltoinsäitning höjas. Jag föreslår alt taket höjs och att den totala nettoinsättningen maximeras till ett belopp om 60000 kr.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1983:840) om allemanssparande. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende under bilaga 3.1.

Den föreslagna lagändringen är av sådan beskaffenhet alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5.2 Vinstsparande

Regeringens lotterilillständ för vinstsparandel begränsar, liksom vad gäller allemanssparandel, den högsta tillåtna månadsinsättningen till 800 kr. Genom riksdagens beslut gavs bankerna möjlighet att erbjuda sina sparare att under tiden den I december 1986-den 28 februari 1987 utöver tillåtna 800 kr. per månad sälla in 5 000 kr. i vinslsparandet (prop. 1985/86: 150 bil.l. FiU 34, rskr. 362).

I en skrivelse till finansdepartementet den 2 april 1987 har spardelegationen anfört att det under perioden december 1986 t. o. m. februari 1987 öppnats uppemot 500000 nya vinslsparkonlon och att mellan 1,5 och 2,1 miljarder kr. kan beräknas ha lillskjutils som extrainsätlningar. Spardelegationen har mot den angivna bakgrunden hemställt alt finansdepartementet skall undersöka möjligheten att i anslutning lill årsskiftet 1987-88 tillåta en motsvarande temporär höjning av högsta tillåtna månadsinsättning.

I en skrivelse till finansdepartementet den 14 april 1987 har man från affärsbankernas och föreningsbankernas Vinstsparkontogrupp anslutit sig till spardelegationens framställning och uttalat önskemål om att extrainsätlningar i vinstsparandet får ske i vart fall under perioden den 15 november 1987-den 15 februari 1988.

Svenska sparbanksföreningen har i en framställning till regeringen den 9 april 1987 hemställt om undantag från de nu gällande reglerna för insättningar i miljonkontosparandel, sä att extrainsätlningar, utöver 800 kr. per månad, tillåts om sammanlagt 5 000 kr., fördelade på en eller flera insättningar under perioden den 15 november 1987-den 15 februari 1988.

De skäl jag ovan anfört för en temporär höjning av högsta tillåtna månadsinsältning i allemanssparandel har enligt min mening giltighet även för vinslsparandels del. Jag anser således alt en motsvarande tillfällig åtgärd i vinstsparandel vid årsskiftet skulle kunna utnyttjas för atl binda upp en betydande del av det medelstillskott som annars skulle kunna las i anspråk för enskild konsumtion. En sådan stimulans till ökat vinslsparan-de måste bedömas vara till gagn för samhällsekonomin.

Jag föreslår att de banker som har hand om vinstsparandel ges möjlighet ' 8

alt under sista kvartalet 1987 erbjuda sparare i vinstsparandet att utöver de maximalt tillåtna mänadsinsättningarna på 800 kr. sätta in högst 5 000 kr., fördelade pä valfritt antal insättningar.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 3

5.3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen atl

dels anta förslaget till lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande, dels godkänna vad jag förordat i fräga om vinstsparandet.

19

1  Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Bilaga 3.1     Prop. 1986/87:150 Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskalielagen (1928: 370) dels att 46 § 1 mom. skall ha följande lydelse,

dels att det i anvisningarna till 36 § skall införas en ny punkt, 7, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 § / mom. Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av förvärvskälla får, med de undanlag som anges i delta moment och med iakttagande av föreskriften i 74 S, underskottet avräknas från den skatl-skyldiges inkomst frän andra förvärvskällor.

Avdrag medges inte för

1)   underskott av icke yrkesmäs- 1) underskott av icke yrkesmäs
sig avyttring av fast eller lös egen- sig avyttring av fast eller lös egen
dom eller av deltagande i lotteri, dom, av deltagande i lotteri eller av

övrig tillfällig förvärvsverksamhet till den del underskottet beror på alt avdrag enligt punkt 7 av anvisningarna lill 36 § medgivits med högre belopp än vad som motsvarar de i förvärvskällan redovisade intäkterna av utställda standardiserade optioner,

2) underskott av fastighet eller rörelse i utlandet,

3) underskoll i den mån hänsyn till det har tagits vid beräkning av sjömansskatt.

Har avdrag gjorts enligt 1 § lagen (1966: 172) om avdrag för avskrivning pä skeppskonlrakt m. m. och uppkommer underskoll i förvärvskällan får den del av underskottet som svarar mot avdraget avräknas endast från inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Har avdrag gjorts för värdeminskning av skepp eller luftfartyg och överstiger avdraget för är räknat 10 procent av anskaffningsvärdet av skepp eller 15 procent av anskaffningsvärdet av luftfartyg gäller samma begränsning av rätlen alt avräkna underskott i fråga om den överskjutande delen av avdraget. För underskott som inle har kunnat utnyttjas föreligger rätt till avdrag senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter del kalenderår dä taxering skett för det beskattningsår då underskottet uppkom. Sådant avdrag får dock inle överstiga det sammanlagda beloppet av inkomst av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse sedan denna inkomsl i förekommande fall minskats med annat underskott som avses i detta stycke.

Tredje stycket tillämpas inte på fiskeskepp eller köpekontrakt som avser fiskeskepp, om den skaltskyldige har licens enligt förordningen (1978: 517) om licens för yrkesfiskare eller är medlem i fiskelag som har sådan licens.

Föreligger synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag från tillämpning av tredje stycket.

' Senaste lydelse 1986: 1113. 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 150

Bilaga 3 Bryter skallskyldig mot villkor som har uppställts för medgivandet, skall taxering ske enligt tredje stycket på samma sätt som vid efterlaxering för det beskattningsår som medgivandet avser.

Anvisningar till 36 §

7. Har en skattskyldig utställt en standardiserad option och frigörs utställaren från åtagandena enligt optionen genom att utge särskild ersättning lill motparten är det utgivna beloppet avdragsgillt i förvärvskällan övrig tillfällig förvärvsverksamhet. Med en standardiserad option avses en option som ger innehavaren en rätt atl köpa eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom eller en räll att erhålla kontant ersättning, vars storlek beror på värdet av egendom, aktieindex eller liknande, om optionen är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut och har en löptid på högst ett år.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering.

21

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper' skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

!§'

Till staten skall enligt denna lag erläggas skatt pä omsättning av

1. aktier,

2. konvertibla skuldebrev,

3. skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

4. skuldebrev förenade med optionsrätt till köp av aklier,

5. leckningsbevis,

6. interimsbevis,

7. emissionsbevis,

8. inköpsrättsbevis,

9. optionsbevis,

10.    köp- och säljoptioner, som
avser aklier eller konvertibla skul
debrev.

Med omsättning avses köp och byte.

Till staten skall enligt denna lag erläggas skatt på omsättning av

1. aktier,

2. konvertibla skuldebrev,

3. skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

4. skuldebrev förenade med optionsrätt till köp av aktier,

5. teckningsbevis,

6. interimsbevis,

7. emissionsbevis,

8. inköpsrättsbevis,

9. optionsbevis,

10.   köp- och säljoptioner och ter
minskontrakt, som avser aktier, ak
tieindex eller konvertibla skulde
brev.

Med omsättning avses köp och byte.

Som köp anses även kvittning av köp- och säljoptioner och terminskontrakt, som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev. Med köp jämställs enligt denna lag kontantavräkning av köp- och säljoptioner och terminskontrakt, som avser aklier eller aktieindex.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

' Lagen omtryckt 1984: 164. - Senaste lydelse 1986:504.

22

3 Förslag till Lag om ändring motorfordon

lagen (1978:69) om försäljningsskatt på

Prop. 1986/87: Bilaga 3

50

Härigenom föreskrivs att 8S lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

8§=

Skatten utgår för personbil, buss och lastbil med 4 kronor och 80 öre per kilogram tjänslevikt. För en personbil, som är av 1987 års modell utgår dock skatten med 5 kronor 80 öre per kilogram tjänstevikt och för en personbil av 1988 års modell med 6 kronor 80 öre per kilogram tjänslevikt. Överstiger tjänsteviklen 1 600 kilogram, utgår ytterligare skatt med 600 kronor för vatje fullt femtiotal kilogram varmed tjänstevikten överstiger 1 600 kilogram. Skatten beräknas till helt tiotal kronor sä att överskjutande krontal bortfaller.

Skatten utgår för motorcykel med / 005 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1320 kronor om tjänsteviklen är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 025 kronor om tjänsteviklen är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annal fall med 3 360 kronor.

Föreslagen lydelse

Skatten utgår för personbil, buss och lastbil med 6 kronor och 40 öre per kilogram tjänstevikt. För en personbil, som är av 1987 års modell utgår dock skaften med 7 kronor 40 öre per kilogram tjänstevikt och för en personbil av 1988 års modell med 8 kronor 40 öre per kilogram tjänslevikt. Överstiger tjänsteviklen 1 600 kilogram, utgår ytteriigare skatt med 800 kronor för varje fullt femtiotal kilogram varmed tjänsteviklen överstiger I 600 kilogram. Skatten beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.

Skatten utgår för motorcykel med / 340 kronor om tjänsteviklen inte överstiger 75 kilogram, med / 760 kronor om tjänsteviklen är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänsteviklen är högre än 160 kilogram men inle överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4480 kronor.

För en personbil, som är av 1987 eller 1988 års modell och som uppfyller de avgasreningskrav som anges i 5 § bilavgaskungörelsen (1972: 596), utgår skatt endast lill den del skatten beräknad enligt första stycket överstiger 5 200 kronor.

Med en personbil av 1987 eller 1988 års modell avses en personbil som vid registrerings- eller lypbesiktning betecknats som 1987 respektive 1988 års modell.

Denna lag träder i kraft den 15 juni 1987.

' Lagen omtryckt 1984: 159. ' Senaste lydelse 1986:260.

23

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande' skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 3

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

4f-

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparandel.

Under andra kvartalet år 1987 får en sparare, utöver insättningar enligt första stycket, sälta in sammanlagt högst 5000 kronor i allemanssparandel.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får sammanlagt inte överstiga 50000 kronor.

Underförstå kvartalet år 1988 får en sparare, utöver insättningar enligt första stycket, sätta in sammanlagt högst 5 000 kronor i allemanssparandel.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med ultag, får sammanlagt inte överstiga 60000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen omtryckt 1986: 522. Senaste lydelse 1987:90.

24

Bilaga 4

Utbildningsdepartementet: Vissa frågor

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987.

Bilaga 4     Prop. 1986/87:150 Bilaga 4

Föredragande slalsrädet Bodsiröm vad avser punkterna 1-4 och statsrådet Göransson vad avser punkten 5.

Anmälan till propositionen med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88 m. m.

ÅTTONDE HUVUDTITELN

C. VUXENUTBILDNING

C 5. Undervisning för invandrare i svenska språket m.m.

I budgetpropositionen har regeringen beräknat antalet undervisningstim
mar i den grundläggande svenskundervisningen för invandrare (grund-sfi)
till 542000. Vid beräkningen av antalet timmar togs bl. a. hänsyn lill det
förskott om 60000 undervisningstimmar som regeringen genom beslut den

II  december 1986 medgav att skolöverstyrelsen fick använda under inne
varande budgetår för att möta då föreliggande efterfråga på grund-sfi.
Antalet undervisningstimmar för budgetåret 1987/88 räknades därför ned
med 60000 mot vad som annars skulle ha utgått utifrån invandringen under
kalenderåret 1986.

De preliminära invandringssiffrorna frän första kvartalet 1987 tyder emellertid på atl invandringen fortfarande ligger kvar på en hög nivä. Behovet av grund-sfi bedömer jag därför vara stort även under nästkommande budgetår. Den i budgetpropositionen föreslagna avräkningen av undervisningstimmar bör därför inte genomföras redan under nästa budgetår utan anslå lill etl senare budgetår då efterfrågan på grund-sfi minskat lill följd av minskande invandring.

Såsom har angetts i budgetpropositionen baseras kostnadsberäkningarna för grund-sfi bl. a. på antalet nyinvandrade kyrkobokförda över 16 år kalenderåret 1986. I budgetarbetet måste beräkningarna baseras dels på faktiska siffror för de tre första kvartalen dels på en prognos för det fjärde kvartalet 1986. Regeringen begärde riksdagens bemyndigande att fåjuslera antalet undervisningstimmar utifrån det faktiska antalet kyrkobokförda nyinvandrade under år 1986.

De faktiska invandringssiffrorna för kalenderåret 1986 föreligger nu. Antalet nyinvandrade berättigade till grund-sfi uppgår till 17 100 jämfört med 16800 som beräknats i budgetpropositionen. Antalet undervisningstimmar bör med hänsyn till denna ökning räknas upp med 10750. För påbyggnads-sfi inom studieförbund medför del högre antalet nyinvandrade

1    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

elt behov av yitteriigare 2000 studielimmar mot vad som beräknats i     Prop. 1986/87:150
budgetpropositionen. Bilaga 4

Sammanlagt beräknar jag således ett behov av ytterligare 70750 undervisningstimmar i grund-sfi och 2000 studietimmar inom påbyggnads-sfi i studieförbund utöver vad som beräknats i budgetpropositionen. Kostnaderna härför under förevarande anslag beräknar jag sammanlagt till 22964000 kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen

föreslår riksdagen

att till Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. -utöver vad som begärts i prop. 1987/88; 100 bil 10 - för budgetåret 1987/88 under åttonde huvudtitlen anvisa ytteriigare 22964000 kr.

E. 3 Studiehjälp m.m.

Utbildningsutskottet har i betänkandet 1986/87: 14 föreslagit att riksdagen beslutar att öka gymnasieskolans intagningskapaciiet med 6000 platser budgetåret 1987/88. Under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med förslaget ökar medelsbehovet för studiehjälp med 43,2 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ytteriigare 43 200000 kr.

E. 4 Studiemedel m. m.

Utbildningsutskottet har i betänkandet 1986/87:21 föreslagit alt riksdagen beslutar öka antalet årsstudieplalser vid enstaka kurser med c:a 2 300 för budgetåret 1987/88. Om riksdagen beslutar i enlighet med förslaget ökar även utgiften för studiemedel. Utgiftsökningen beräknas till c:a 54,2 milj. kr. Med hänsyn lill att antalet studiemedelstagare under innevarande budgetår fortsätter att minska relativt kraftigt beräknas emellertid utgiftsökningen till följd av riksdagens eventuella beslut rymmas inom ramen riksdagen redan anvisat för studiemedel.

E. 6 Timersättningar vid vissa vuxenutbildningar

Jag har i det föregående under anslaget C. 5 Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. föreslagit att medel anvisas för bl. a. ytterligare 70 750 undervisningstimmar i grundläggande svenskundervisning för invandrare (grund-sfi).

Detta medför att ca 2000 personer ges möjlighet att genomgå grund-sfi. Jag bedömer att ca 1 000 av dessa är kykobokförda under hela eller del av

studietiden och således berättigade till timersättning, företrädesvis med 13     Prop. 1986/87:150
kr. per timme. Bilaga 4

Jag beräknar ett ökat medelsbehov under anslaget om 5,6 milj.kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen

föreslår riksdagen

alt lill Timersättningar vid vissa vuxenutbildningar - utöver vad som har begärts i prop. 1987/88:100 bil. 10 - för budgetåret 1987/88 under åttonde huvudtiteln anvisa ytteriigare 5 600000 kr.

G. MASSMEDIER M.M.

G. 20 Kabelnämnden: Förvaltningskostnader

Ändring i lagen om avgifter för lokala kabelsändningar.

Enligt lagen (1985:1061) om avgifteri ärenden om lokala kabelsändningar skall den som har fält tillstånd lill satellitsändningar enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (ändrad senast 1986:1216) eriägga en avgift till staten för varje påböijal kalenderhalvår. Avgiften tas ul med 10 kr. för vatje bostad som kan nås av satellitsändningar från lillslåndsha-varen vid kalenderhalvårels ingång. Enligt 5 § samma lag skall avgiften inte tas ut om den understiger 500 kr. för ett kalenderhalvår.

Detta belopp har beslämls med utgångspunkt i de regler om tillständs-plikt för lokala kabelsändningar som gällde tidigare. Fram till den 1 februari 1987 krävdes inle tillstånd för sändningar som enbart kunde tas emot i bosläder och som inte nådde fler än ca 50 bostäder.

Reglerna om tillstånd för lokala kabelsändningar har emellertid ändrats. Fr. o. m. den 1 februari 1987 krävs tillstånd endast för lokala irådsändning-ar av radioprogram som når fler än 100 bostäder.

Denna ändring bör få till följd atl den undre gränsen för avgiftsuttag höjs. Om avgiften för ett kalenderhalvår skulle uppgä till 1 000 kr. eller ett lägre belopp, bör den inte tas ut. Det hänger samman med all det kan finnas lillsländshavare som har 100 bostäder eller färre anslutna till nätet vid ingången av ett kalenderhalvår. Den verksamhet som tillståndshavaren bedriver är dä egentligen inle lillständspliklig vid fidpunklen för beräkning av avgiftens storiek. Därför bör avgift inte tas ut för den perioden. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1987.

I enlighet med vad jag har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar. Förslaget bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Lagförslaget rör i och för sig sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Enligt min mening är dock frågan av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Hemställan Prop. 1986/87:150

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen Bilaga 4

alt anta etl inom utbildningsdepartementet upprättat förslag lill

lag om ändring i lagen (1985:1061) om avgifier i ärenden om lokala

kabelsändningar.

Bilaga4.l     Prop. 1986/87:150 Bilaga 4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar.

Härigenom föreskrivs alt 5 S lagen (1985; 1061) om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§
Om avgiften för ett kalenderhalv- Om avgiften för ett kalenderhalv-

år understiger 500 kronor las den     år uppgår till högst I 000 kronor las
inte ut. den inte ut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Jordbruksdepartementet: Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall

Bilaga 5

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 Föredragande; slalsrädet Hellström

Bilaga 5     Prop. 1986/87:150 Bilaga 5

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m.m.

Nionde huvudtiteln

B. Jordbrukets rationalisering

B 12. Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall

Under denna anslagsrubrik har under budgetåret 1986/87 på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisats medel för bestridande av kostnader med anledning av beslut om ersättning enligt förordningen (1986:621, ändrad 1987:65) om ersättning till jordbruks-, trädgårds- och renskötselförelag samt till vissa fiskare med anledning av Tjernobyl-olyckan, förordningen (1986:690) om ersättning för fällda älgar med för höga halter av radioaktivitet samt förordningen (1987:64) om ersättning för merkostnader och föriuster med anledning av Tjernobylolyckan till dem som för sitt uppehälle är beroende av fiske, jakt, bär- eller svampplockning.

Det radioaktiva nedfallet efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har skapat slora problem för bl. a. jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag. Älgjakten har påverkats. Merkostnader och föriuster har drabbat dem som försörjer sig helt eller delvis på fiske eller bär- eller svampplockning.

Sedan regeringen i maj 1986 beslutade ställa 25 milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande för förskottsutbelalningar till bl. a. drabbade jordbrukare föreslog regeringen i oktober 1986 all pä tilläggsbudget I skulle anvisas 250 milj. kr, för ersättningar på grund av radioaktivt nedfall. Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1986/87:18, NU 12, rskr. 97). Fram t. o. m. februari 1987 hade ca 237 milj. kr. utbetalats, varav ca 138 milj. kr. lill jordbruks- och irädgärdsföretag, ca 92 milj. kr. till renskötselförelag och ca 6 milj. kr. som ersättning för fällda älgar.

Med de åtgärder som vidtagits har följderna av olyckan i Tjernobyl i väsentlig utsträckning kunnat bemästras. Betydande ekonomiska insatser har gjorts och görs. Beräkningar visar att kostnaderna vad gäller jordbruket, trädgårdsnäringen, rennäringen och jakten för budgetåret 1986/87 kommer att uppgå till ca 345 milj. kr. Härtill kommer merkostnader vid berörda myndigheter med anledning av olyckan.

Även under budgetåret 1987/88 kan ersättningsbehov förutses bl. a. vad

1    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150. Bilaga 5

gäller rennäringen och fisket. De författningsregler som jag inledningsvis     Prop. 1986/87:150

redovisat är inte begränsade i liden utom vad gäller ersättning för fällda     Bilaga 5

älgar. Mot denna bakgrund bör ett anslag för ifrågavarande ändamål föras

upp även för budgetåret 1987/88. Eftersom storleken på de ersättningar

som kan behöva lämnas inte nu kan anges bör anslaget föras upp med I 000

kr.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Bilaga 6

Arbetsmarknadsdepartementet: Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 Föredragande; statsrådet Leijon

Bilaga 6     Prop. 1986/87: 150 Bilaga 6

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m. m.

Tionde huvudtiteln

B. Arbetsmarknad m. m.

Inledning

Under det senaste halvåret har utvecklingen på arbetsmarknaden varit relativt stabil. Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten har minskat, även om ulveckingen har skett i långsammare takt än under åren 1985 och 1986. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) liksom andra bedömare förutser inga dramatiska förändringar på arbetsmarknaden som helhet under den närmaste perioden.

Mot bakgrund av detta gör jag för egen del den bedömningen atl del för närvarande inte finns behov av generella förstärkningar av arbetsmarknadspolitiken för att möta en försämrad konjunktur. Däremot finns det skäl att göra etl antal riktade insatser för atl lösa utsatta gruppers svårigheter och härigenom uppnå en även totalt sett sänkt arbetslöshet. Utöver detta finns del anledning lill vissa förändringar av de arbelsmarknadspoliliska åtgärderna. Det är emellertid nödvändigt all upprätthålla en hög beredskap om del allmänna lägel skulle försämras. Chefen för finansdepartementet har därför tidigare i dag förordat att regeringen - om arbetsmarknadslägel kräver det - får möjlighet alt utnyttja en finansfullmakl om 2 500 milj. kr. och all denna fullmakt utöver de ändamål som gäller för innevarande budgetår, av sysselsältningsskäl också får utnyttjas för arbetsmarknadsutbildning och eventuella särskilda åtgärder med anledning av han-delsbojkolten mot Sydafrika.

De insatser som jag för närvarande finner mest angeläget att prioritera och som jag återkommer till i det följande är

- åtgärder för att ytterligare begränsa långtidsarbetslösheten,

- åtgärder för att tillförsäkra arbetslösa ungdomar arbete eller utbildning,

- ökade möjligheter att stödja arbetslösa som vill starta eget,

- en fortsalt och förstärkt försöksverksamhet inom ramen för östra Norr-bottenprojektet och

- aktiva insatser för all stödja deltidsarbetslösa.
1    Riksdagen 1986/87. I .saml. Nr 150

Härutöver kommer jag i det följande att förorda en förenkling av regler-     Prop. 1986/87: 150 na för bidrag till utbildning i förelag och vidgade möjligheter för arbetsför-     Bilaga 6 medlingen all inom ramen för ungdomslagen initialt anordna skilda former av jobbsökaraktivileter. Dessutom kommer jag att förorda en begränsad försöksverksamhet med ändrade bidragsregler för beredskapsarbeten av investeringskaraktär.

AMS skrivelse

AMS har i skrivelse den 27 mars 1987 lämnat förslag till kompletterande insatser för nästa budgetår. Utöver de problemställningar i skrivelsen som jag strax kommer att behandla, har styrelsen även tagit upp frägor rörande fiyttningsbidrag samt vissa insatser inom jordbrukssektorn. När del gäller medel för särskilda informationsinsatser inom denna sektor anser jag alt dessa bör rymmas inom de medelsramar som bar anvisats. Starta-eget-bi-drag för jordbrukssektorn behandlas i regeringens prop. 1986/87: 146 om reglering av priserna pä jordbruksprodukter m. m. Där föreslås all startaeget-bidrag försöksvis skall kunna utgå lill jordbrukare i norra Sverige saml all kostnaderna för detta skall belasta älgärdsprogrammet för jordbruket. Jag är härutöver inle nu beredd föreslå någon utvidgning av starta--eget-bidrag inom jordbrukssektorn.

Långtidsarbetslösa

Antalet långtidsarbelslösa har under de senaste tre åren kunnat begränsas. Enligt AMS sökandestalistik har antalet sjunkit från närmare 43000 personer i genomsnitt per månad är 1984 till knappt 35 000 år 1986. Enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) har utvecklingen gått i samma riktning.

I 1987 års budgetproposition betonade jag viklen av all arbetsförmedlingens ansträngningar all ytterligare reducera långtidsarbetslösheten skulle fortsätta och att de ökade personalresurser som jag föreslog, och som riksdagen nyligen beslutat om, skulle utnyttjas för detta. Förutom personalens insatser skall alla de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som slår till arbetsförmedlingens förfogande utnyttjas sä effektivt som möjligt för att minska långtidsarbetslösheten. Inom ramen för rekryteringsstödet finns särskilda medel avsatta som får utnyttjas enbart för långtidsarbetslösa.

AMS har i sin skrivelse framhållit att den definition av långtidsarbetslöshet som i dag gäller — sex resp. fyra månaders obruten arbetslöshet - är för snäv och utestänger grupper med stora problem på arbetsmarknaden. Jag är inte beredd att föreslå någon ändring av den definition som nu gäller för långtidsarbetslöshet, men anser alt det förhållandet att en långtidsar-beislös under en kortare period får fördjupad vägledning vid ett arbetsmarknadsinstitut inte bör betraktas som ett avbrott i en period av långtidsarbetslöshet.

Vad sedan gäller möjligheterna att ytterligare reducera antalet långtids
arbelslösa tyder bl. a. AMS studier på alt omkring hälften av de långtidsar
betslösa bedöms kunna placeras i arbete. För övriga finns en rik variation 2

av hinder alltifrån s. k. 58,3 års-pensioneringar.till behov av mer omfaltan-     Prop. 1986/87: 150 de rehabiliteringsinsatser. Det finns således ett stort utrymme för att     Bilaga 6 genom etl effektivt och målmedvetet arbete väsentligt begränsa antalet långtidsarbelslösa.

Mot denna bakgrund bör särskilda medel avsättas till riktade insatser för atl väsentligt reducera antalet långtidsarbetslösa. De särskilda medlen bör få utnyttjas av arbetsförmedlingen för rekryteringsstöd, beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, bidrag till all starta eget eller en kombination för dessa åtgärder. En viss del av beloppet bör även få utnyttjas för andra åtgärder som gör det möjligt för en länglidsarbelslös alt få ett varaktigt arbete. Utifrån en handlingsplan för varje individ bör det härigenom vara möjligt för arbetsförmedlingen atl finna den åtgärd som för den enskilde bedöms lämpligast. Det är i detta sammanhang viktigt att särskilt uppmärksamma de långtidsarbetslösa kvinnornas situation. Enligt min bedömning bör det genom dessa och andra insatser säsom jobbsökarklubbar, förstärkta vägledningsinsatser och effektivare utnyttjande av ordinarie resurser vara möjligt att reducera antalet långtidsarbetslösa utöver vad jag angav i årets budgetproposition.

Jag förordar att totalt 350 milj. kr. avsätts för dessa insatser. Delta bör ske genom alt utnyttja dels de 290 milj. kr. som riksdagen nyligen beslutat (AU 1986/87: 11, rskr. 139) om för rekryteringsstöd till långtidsarbelslösa, dels 50 milj. kr. av de medel till beredskapsarbete som under nästa budgetår står till regeringens förfogande samt dels genom ett medelstillskott om 10 milj. kr. som jag återkommer till under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.

När det gäller utnyttjandet av de särskilda medlen bör de nya arbetsförmedlingsnämnderna kunna utgöra ett effektivt instrument. I nämnderna finns lokala företrädare för fack, arbetsgivare och kommun och dessa bör kunna engageras i arbetet för de långtidsarbelslösa. Enligt min mening bör medelstilldelningen lill länen och arbetsförmedlingen utgå från att dessa åtar sig alt under budgetåret se till all antalet långtidsarbelslösa reduceras med ett givet antal. Åtagandet kan t. ex. utformas så atl en förmedling med genomsnittligt 50 långtidsarbelslösa våren 1987 åtar sig att lill våren 1988 reducera antalet lill 20.

Jag avser senare föreslå regeringen atl AMS får i uppdrag alt redovisa erfarenheterna av dessa åtgärder.

Vissa ungdomsfrågor

Ungdomslagen

Fr.o.m. den 1 juli 1985 finns s.k. jobbsökaraktivileter för ungdomar i
ungdomslag (prop. 1984/85; 100 bil. 12, AU 11, rskr. 188). Dessa förstärkta
platsförmedlingsinsalser är elt led i arbetsförmedlingens kontakter med
och uppföljning av ungdomar i ungdomslag. De syftar både till alt underiät
ta uislussningen av ungdomarna till den öppna arbetsmarknaden och att
stimulera ungdomar att vid behov komplettera sin utbildning. Erfarenhe
terna av dessa aktiviteter visar atl tiden i ungdomslag har kunnat förkortas,
och att andelen ungdomar som lämnat ungdomslagen därför att de fått 3

arbete har ökat. Mot bakgrund av dessa positiva erfarenheter vill jag     Prop. 1986/87: 150 betona vikten av att jobbsökaraktivileter startas redan när ungdomarna     Bilaga 6 kommer till arbetsförmedlingen. Goda exempel på detta finns pä flera häll i landet.

AMS har föreslagit att liden före placering i ungdomslag (anvisningstiden) som i dag uppgår till tre veckor, eller för de som slutat skolan i juni tre månader utökas lill högst tre mänader resp. till senast den 1 november. Vidare förordar AMS att ungdomarna under den förlängda anvisningstiden skall få en ersättning på 140 kr., per dag förutsatt all de deltar i förmedlingens aktiviteter.

Som jag nyss nämnt skall aktiva förmedlingsinsatser och jobbsökaraktivileter påbörjas så snart den unge anmäler sig lill arbetsförmedlingen. Förutsättningarna för ungdomarna att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden är emellertid olika i skilda delar av landet. Dessutom kan särskilda problem uppstå under slutet av sommaren då stora grupper ungdomar kommer till arbetsförmedlingen. För egen del anser jag atl en generell förlängning av tiden för arbete i ungdomslag inte är önskvärd. I vissa situationer kan arbetsförmedlingen emellertid göra den bedömningen, att en förlängd tid för olika jobbsökaraktivileter med stor sannolikhet skulle kunna leda lill etl arbete ulan föregående arbete i ungdomslag. Jag föreslår därför all förmedlingen i sädana fall får möjlighet att formellt skriva in den unge i ungdomslag, men att han eller hon skall delta i av förmedlingen anordnade jobbsökaraktivileter under ytterligare högst tre veckor i stället för att utföra elt ungdomslagsarbete. Under denna period bör lön från arbetsgivaren (normalt kommunen) utgå i enlighet med vad som gäller för det arbete som annars skulle ha utförts. Möjligheten för förmedlingen alt på delta sätt låta ungdomarna delta i olika jobbsökaraktivileter innebär att förmedlingen under ytterligare tre veckor kan arbeta med atl finna en lösning för den enskilde. Enligt min bedömning bör denna lid räcka för alt klargöra de skilda handlingsalternativ som kan finnas. Denna förändring av ungdomslagen får dock inte innebära att förmedlingsinsatser och fortsalla jobbsökaraktivileter upphör i och med alt den unge börjar arbeta i ungdomslag. AMS bör naturligtvis noga följa effekterna av dessa förändringar och jag avser att senare föreslå regeringen atl AMS särskilt skall redovisa erfarenheterna.

Milt förslag härvidlag föranleder ändring i lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Förslaget bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 6.1. I detta sammanhang föreslår jag dessutom vissa rent redaktionella ändringar av lagen. Dessa ändringar föranleds av alt arbetsförmedlingen fr. o. m. den 1 januari i år ingår organisatoriskt som en del av länsarbetsnämnderna. Den föreslagna lagändringen är av den beskaffenheten att lagrådels hörande skulle sakna betydelse.

Inskolningsplalser

En central överenskommelse om inskolningsplalser träffades mellan hu
vudorganisationerna på den privata arbetsmarknaden i september 1986.
Hittills har branschvisa avtal träffats för drygt 50% av den privata arbets- 4

marknaden. På ett stort område - verkstadsiiidustrin - saknas fortfarande     Prop. 1986/87: 150 avtal om inskolningsplatser. I den redogörelse för förhandlingsläget som     Bilaga 6 parterna lämnade den 10 april i år bedömdes möjligheterna till en överenskommelse före den 1 juli 1987 som mycket små.

Mot bakgrund av all såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationerna uttryckt stor oro för det bristande intresset hos ungdomar att välja arbete inom industrin, anser jag det anmärkningsvärt att elt avtal inle kunnat träffas för verkstadsindustrin. Avsaknaden av avtal om inskolningsplaler torde inte öka ungdomarnas intresse atl söka till verkstadsindustrin.

Trots problemen inom verkstadsindustrin kan jag med tillfredsställelse konstatera att drygt hälften av arbetsmarknaden inom SAF, LO och PTK-områdel nu omfattas av systemet med inskolningsplatser. Del är viktigt att arbetsförmedlingen och parterna nu aktivt verkar för atl utnyttja sä mänga platser som möjligt inom de områden där det finns avtal. Det ekonomiska utrymmet medger upp till 10000 ungdomar i inskolningsplatser under budgetåret 1987/88. Alla dessa platser bör om möjligt utnyttjas och del är härvid viktigt atl flickorna får utökade möjligheter till arbete inom näringslivet. För det fall utvecklingen skulle visa att platserna inte kommer atl kunna utnyttjas fullt ut bör regeringen överväga att minska anslaget i motsvarande män. Jag kommer senare att föreslå regeringen en ändring i förordningen (1987:8) om bidrag för inskolningsplalser, som innebär att alla avtal som träffals efter den 1 juli 1987 får omfattas av statsbidrag först efter särskild prövning av regeringen.

Ungdomar 20-24 år

Arbetslösheten steg kraftigt för 20-24-äringar mellan åren 1980 och 1983 för alt därefter ligga kvar på en relativt hög nivä. Delta har skett samtidigt som den totala arbetslösheten har minskat. I genomsnitt för år 1986 var arbetslösheten för 20-24-åringar 6,2 % eller ca 30000 personer. Den totala arbetslösheten under samma period var 2,7 %.

Det totala antalet 20-24-åringar i befolkningen har ökat kraftigt vatje år sedan år 1983. Antalet sysselsatta har också ökat men inte så myckel att arbetslösheten har kunnat minskas. Under innevarande år fortsätter antalet 20-24-åringar i befolkningen all öka. Även med en fortsatt sysselsättningsökning finns del således risk för en högre arbetslöshet i år än förra året vad gäller den åldersgruppen.

En arbetsgrupp inom socialdepartementet har analyserat orsakerna till del ökade socialbidragstagandet under 1980-lalet. Av arbetsgruppens slutrapport som presenterades i mars 1987 framgår atl ungdomsarbetslösheten är en av orsakerna lill socialbidragsulvecklingen. Arbetsgruppens analys understryker ytterligare att del är viktigt med kraftfulla åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.

Regeringen uppdrog hösten 1985 åt AMS att undersöka hur gruppen
arbetslösa 20-24-åringar är sammansatt. AMS redovisade uppdraget un
der våren 1986. Av undersökningen framgår bl. a. alt utbildningsnivån
inom gruppen är lägre än genomsnittet för hela åldersgruppen. Vidare
framgår alt 70% av ungdomarna har omfattats av någon form av arbets- 5

marknadspolitisk åtgärd och att endast 7% helt saknar arbelslivserfaren- Prop. 1986/87: 150 het. Huvuddelen har också varit arbetssökande vid arbetsförmedlingen Bilaga 6 redan före 18 års ålder. Av undersökningen framgår dessutom, att tillfälliga anställningar och vikariat med korta arbetslöshetsperioder däremellan är myckel vanligt. Sammanfattningsvis kan sägas att detta är en grupp ungdomar som har en svag förankring på arbetsmarknaden, och att deras problem ofta inte är atl fä elt arbete utan ett varaktigt sådant.

För att stärka dessa ungdomars ställning på arbetsmarknaden och för att öka deras möjligheter alt få etl varaktigt arbete är ofta en kompletterande utbildning eller en vidareutbildning den lämpligaste arbetsmarknadspolitiska åtgärden. Detta är viktigt inle minst med hänsyn till de ökade krav pä utbildning som arbetsgivarna ställer. För alt så långt möjligt tillförsäkra de ungdomar som önskar del, och där arbetsförmedlingen bedömer atl en arbetsmarknadsutbildning är den lämpligaste åtgärden, förordar jag atl AMS utöver redan avsalta medel för arbetsmarknadsutbildning för nästa budgetär tillförs ytterligare 150 milj. kr., för utbildning av ca 5 000 personer.

Det har emellertid visat sig att del många gånger är svårt alt motivera vissa av ungdomarna för en längre utbildning, särskilt som de många gånger har dåligt självförtroende, är "skollrötta" eller yrkesobestämda. En viktig del i arbetet med dessa ungdomar är därför alt stärka deras självförtroende. Detta bör i första hand göras genom arbetsförmedlingens vägledningsinsatser. Som ett komplement lill sädana insatser bör förmedlingen inom ramen för de totala utbildningsresurserna, kunna erbjuda dessa ungdomar en kortare utbildning om ca tio veckor med både utbildnings- och arbetsmarknadsinformation som varvas med praktik ute på förelag, företrädesvis inom industrin. Denna utbildning bör ses som dels en möjlighet för den unge atl få etl arbete, dels ett hjälpmedel för förmedlingen alt fortsätta diskussionen om arbete eller annan yrkesutbildning. För den unge skall utbildningen syfta till alt stärka självförtroendet och stimulera till egen aktivitet samtidigt som den bör ge en realistisk bild av arbetsmarknaden. Det bör åligga AMS att mot bakgrund av vad jag nu har anfört med olika ulbildningsanordnare utforma sådana utbildningar.

För alt denna satsning på såväl yrkesutbildning som förberedande utbildning för ungdomar inte skall innebära atl andra arbetslösa behöver slå tillbaka, förordar jag att det nyss nämnda medelstillskottet skall användas som förstärkning av resuserna för denna åldersgrupp, för att så långt möjligt tillförsäkra den arbetsmarknadsutbildning. AMS bör också undersöka möjligheten all, framför allt för denna åldersgrupp, upphandla sådan yrkesutbildning som innehåller olika praktikinslag. Jag återkommer till medelsberäkningen under anslaget för arbetsmarknadsutbildning.

Jag vill vidare erinra om del särskilda avtal som i dag finns pä det
kommunala området när del gäller värvning av beredskapsarbete och
utbildning. Detta är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som visat sig mycket
bra just för personer med bristande utbildning och som därför mycket väl
skulle kunna användas i stor utsträckning för ungdomar. Det har emellertid
frän kommunall håll inte funnits särskilt stort intresse för denna åtgärd.
Under senare tid har dock flera kommuner uttryckt större engagemang och 6

jag utgår i från att arbetsförmedlingsnämnderna tar upp denna fråga.

Deltidsarbetslösa :,,.., Prop. 1986/87: 150

I 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87; 100 bil. 12 s. 16-17) redovisa-     B''aga 6

de jag några olika skäl till att kostnaderna för kontantstöden har ökat

kraftigt under senare år. Etl problem som jag berörde särskilt var det

ökande utnyttjandet av arbetslöshetsersättning vid partiell arbetslöshet.

Jag återkommer nu till denna fräga.

Det finns inga exakta uppgifter om hur många personer som får arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete, s. k. fyllnadsmarkering. Försiktiga uppskattningar visar att det rör sig om minst 50000 personer per månad. Beräkningar som har gjorts av den s.k. A-kassekommitlén (A 85; 05) på grundval av uppgifter som har lämnats av de erkända arbetslöshetskassorna anger kostnaderna för fyllnadsmarkering till ca 1 100 milj. kr. per år. Från olika håll har hävdals att del belopp som jag nämnde i budgetpropositionen, 1 000 milj. kr., är alltför högt.

Oberoende av den exakta nivån är det emellertid klart att kostnaderna för fyllnadsmarkering har ökat kraftigt under de allra senaste åren och alt det redan av den anledningen finns skäl att vidta åtgärder. Det är emellertid inte bara kostnadsutvecklingen som är allvarlig ulan också utvecklingen mot allt fler arbeten med korta arbetstider som inte överensstämmer med de sökandes önskemål. Särskilt framträdande är denna utveckling inom den offentliga sektorn men även inom t. ex. handeln ökar antalet icke önskade deltidsarbeten snabbt. Eftersom det är främst inom vård- och serviceyrken som deltidsarbeten förekommer och därmed yrken där kvinnorna är kraftigt överrepresenterade, innebär utvecklingen att kvinnorna i störte utsträckning än männen inle får sina arbetstidsönskemål uppfyllda.

I budgetpropositionen anmälde jag också att jag avsäg alt senare föreslå regeringen att bl. a. inom arbetslöshetsförsäkringens ram vidta åtgärder för all komma till rätta med problemet. Jag kommer senare i dag att föreslå regeringen verställighetsföreskrifler lill lagarna om arbetslöshetsförsäkring (1973:370) och om kontant arbetsmarknadsstöd (1973:371) som i korthet innebär alt arbetslöshetsersälining skall få utgå i högst 150 ersättnings-dagar till den som regelbundet utför deltidsarbete och i övrigt är arbetslös.

Delta innebär att den tidsrymd som en deltidsarbetande kan få fyllnads-ersättning kommer att variera allt efter deltidsarbetets omfattning, från maximalt ca 14 månader för en halvtidsarbetande lill maximalt ca 35 mänader för den som får ersättning för en dag per vecka. Det är emellertid inle rimligt atl en deltidsarbelslös persons problem i normalfallet skall vara olöst i så lång tid. Genom aktiva insatser frän förmedling, fackliga organisationer, arbetsgivare och den enskilde bör en lösning i många fall kunna uppnäs pä väsentligt kortare tid. Mot denna bakgrund bör en särskild prövning av ersättningsrätten göras var sjätte månad. Härvid bör gälla alt fortsatt ersättningsrätl skall omfatta bl. a. dem som har fyllt 55 år och dem som trots intensiva insatser, egna och från arbetsförmedlingens sida, inte kunnat erbjudas arbete på hemorten eller annan ort med en arbetstid som svarar mot sökandens arbetsutbud och inte heller kunnat erbjudas lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Problemet med otillfredsställande arbetstider kan emellertid inle lösas
enbart genom begränsningar i ersättningsrätten. Det måste angripas på

bred front och genom medverkan av alla som berörs. Betydande insatser Prop. 1986/87: 150 har redan gjorts. Så har l.ex. AMS helt nyligen antagit etl handlingspro- Bilaga 6 gram för arbetsmarknadsproblemen inom den kommunala sektorn. Etl viktigt inslag i programmet är att ta tillvara de deltidsarbetslösas arbetsutbud. Flera fackliga organisationer har också tagit berömvärda initiativ till verksamheter pä olika häll i landet som syftar till att hjälpa de deltidsarbetande lill ökad arbetstid. Själv har jag haft överläggningar med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet som båda har ställt sig positiva till att medverka för att finna lösningar. Överläggningar har också hållits med LO, som har betonat framför allt behovet av aktiva insatser från bl. a. arbetsmarknadsverket som en komplettering lill de ansträngningar som redan görs av de fackliga organisationerna. Jag avser att inom kort överlägga också med företrädare för bl. a. handeln och de statliga arbetsgivarna.

Jag finner del angelägel alt arbetsmarknadsmyndigheterna ökar sina ansträngningar för denna grupp av sökande. Jag bedömer emellertid alt det inom ramen för de medel som har anvisats för nästa budgetår inte finns tillräckliga möjligheter all vidta några mer omfattande insatser för de deltidsarbetande, om inte andra angelägna sökandegrupper skall fä stå tillbaka. Jag kommer därför att föreslå all särskilda medel tillförs arbetsmarknadsverket under nästa budgetår för åtgärder som riktar sig till deltidsarbetande. Medlen bör anvisas under ett eget reservationsanslag och få utnyttjas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av beredskapsarbete, rekryteringsstöd, arbetsmarknadsutbildning, bidrag till utbildning i företag och starta-eget-bidrag. Medlen bör få utnyttjas inom såväl den offentliga som den enskilda sektorn.

Åtgärderna skall för den enskilde ta sikte på att bryta deltidsarbetslösheten. Det kan gälla att ge en kompletterande arbetsmarknadsutbildning, på hel- eller deltid, som på sikt ger en fastare förankring på arbetsmarknaden, ett beredskapsarbete på deltid vid sidan av ett annat deltidsarbete under tiden fram till dess arbetstiden i den ordinarie anställningen kan utökas, m.m. Arbetsförmedlingen skall vid utnyttjandet av åtgärderna, genom förhandlingar med arbetsgivarna, eftersträva atl finna lösningar som omfattar fler deltidsarbetande än som direkt berörs av åtgärderna. Arbetsgivarna skall således ställa upp med motprestationer för att en åtgärd skall beviljas.

För nästa budgetår bör 60 milj. kr. beräknas för åtgärder för deltidsarbetande. Genom de krav på motprestationer som skall ställas räknar jag med alt åtgärderna skall ge effekt för minst 10000 delfidsarbetande. Av beloppet bör högst 3 milj. kr. få användas för gemensamma projekt mellan AMS och de fackliga organisationerna för att aktivera arbetssökande och arbetsgivare, för informationsspridning och för utarbetande av handlingsprogram m. m. Medlen bör, som jag tidigare har nämnt, föras upp under elt eget reservationsanslag, som jag strax återkommer till.

När det gäller övriga aktiviteter på detta område som har initierats av
bl. a. de fackliga organisationerna hyser jag förhoppningar om att de skall
resultera i att ytterligare ett slort antal deltidsarbetande skall fä sina
sysselsättningsproblem lösta under nästa budgetår. Jag vill i detta sam
manhang betona viklen av att även arbetsförmedlingen aktivt engagerar sig 8

i förebyggande aktiviteter som syftar till att, lösa arbetslidsproblem direkt     Prop. 1986/87: 150 på arbetsplatsen innan de resulterar i fyllnadsmarkering. Detta kan ske     Bilaga 6 genom kontakter med enskilda arbetsgivare men också inom de nya arbetsförmedlingsnämnderna där företrädare för de lokala arbetsmarknadsparterna finns med.

I den diskussion som nu pågår om deltidsarbelslöshelen framförs ofta från fackligt håll att hårdare krav borde ställas på arbetsgivare som utnyttjar deltidsanställda för att hålla kostnaderna nere. Man har utgått från all det inte finns någon lagstiftning som är tillämplig eftersom varken lagen (1982:80) om anställningsskydd eller lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen) direkt reglerar förhållandena för deltidsarbetande. Jag vill dock peka på att främjandelagen innehåller regler som bör kunna utnyttjas i detta sammanhang. Jag tänker närmast på situationer då visslidsanslällning i en eller annan form, i stället för tillsvidareanställning eller utökad arbetstid för deltidsarbetslösa, regelmässigt utnyttjas av arbetsgivare för all tillgodose behov av stadigvarande arbetskraft. Främjandelagen ger möjlighet för arbetsmarknadsverket att ingripa vid missbruk av sädana tidsbegränsade anställningar. Denna möjlighet har tillämpats i endast ringa omfattning.

Jag förutsätter att verket utnyttjar sin rätt enligt denna lag i de fall då del är befogat för atl motverka också deltidsarbetslösheten. Jag vill även peka på de möjligheter de fackliga organisationerna har inom ramen för medbestämmandet atl driva på lösningar som innebär atl deltidsarbetande erbjuds längre arbetstid.

För riksdagens kännedom vill jag meddela att jag senare avser föreslå regeringen att AMS får i uppdrag att närmare redovisa utvecklingen av antalet deltidsarbetslösa, effekten av insatta åtgärder m. m.

Insatser i anledning av handelsbojkotten mot Sydafrika

Den av regeringen tidigare i vår föreslagna handelsbojkotlen mot Sydafrika och Namibia kan komma atl återverka på sysselsättningen i förelag med handel med dessa länder. Den interdepartementala arbetsgrupp som fåll till uppgift att kartlägga effekterna för den svenska ekonomin framlade i november förra året sitt belänkande (DsUD 1986: 9) Effekter i Sverige av en Sydafrikabojkott. Av betänkandet framgår att de sammantagna effekterna på sysselsättningen inle bedöms bli större än alt de i allt väsentligt skulle kunna hanteras med reguljära arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder.

I prop. 1986/87; 110 om förbud mot handel med Sydafrika och Namibia har regeringen framhållit att effekterna av en bojkoll inte enbart skall bäras av de personer som direkt drabbas. Det åligger i första hand det enskilda företaget att vidta åtgärder för alt lösa de eventuella problem som uppkommer. Kan företaget påvisa att det saknar möjlighet att själva lösa problemen utan att enskilda individer hotas av uppsägning, kan samhällsinsatser bli nödvändiga för att underlätta omställningen inom företaget eller för att finna arbete hos annan arbetsgivare. I huvudsak bör dessa omställningsproblem kunna klaras genom normala arbetsmarknadspolitiska insat-

ser. På orter med en svag arbetsmarknad och en relativt omfattande Prop. 1986/87: 150 sysselsätlningsminskning till följd av bojkollen, kan det dock bli nödvän- Bilaga 6 digt med särskilda insatser om tillgängliga arbelsmarknadspoliliska åtgärder inte bedöms tillräckliga. Behov kan också uppslå för regeringen av alt ha en något generösare bedömning vid tillämpandet av de regler som normalt gäller för utnylljandet av de olika åtgärderna eller besluta om nya sädana. Jag avser att senare föreslå regeringen närmare föreskrifter om den handläggningsordning som skall gälla.

Som jag tidigare framhållit ankommer det nu på de aktuella företagen att själva omedelbart vidta åtgärder inom marknadsföring och produktion för atl underlätta den omställning som är påkallad. Den minskning som skett de senaste åren av handelsutbytet med Sydafrika kan också tolkas som atl en sädan process i praktiken redan har inletts. Delta gör atl behovet av samhällsinsatser inle klart kan bedömas i dagsläget. Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag förordat att riksdagen bemyndigar regeringen all tillfälligtvis få utnyttja finansfullmaklen för atl täcka det medelslill-skolt som eventuellt kan bli nödvändigt för all klara omställningen för personer vars sysselsättning hotas till följd av Sydafrikabojkotlen.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört om särskilda insatser förordar jag atl regeringen hos riksdagen begär ett bemyndigande att få vidta särskilda stödinsatser om de arbelsmarknadspoliliska åtgärderna inte bedöms räcka för att klara nödvändiga omställningar. Vidare avser jag att återkomma till regeringen med en redovisning till riksdagen av hur delta bemyndigande har utnyttjats.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.    anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag lill
lag om ändring i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare,

2. godkänna vad jag har förordat om utnyttjande av medel för åtgärder för långtidsarbelslösa,

3. bemyndiga regeringen alt i enlighet med vad jag har förordat i det föregående vidta de åtgärder som kan bli nödvändiga för alt underiätta omställningar för personer som drabbas av handelsbojkotten mot Sydafrika.

Jag övergår nu till alt behandla de olika anslagen.

B 3. Arbetsmarknadsutbildning Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning

Genom riksdagens beslut (AU 1986/87:11, rskr. 139) med anledning av
budgetpropositionen kommer AMS alt under budgetåret 1987/88 kunna
disponera 2 134,8 milj. kr., för upphandling av arbetsmarknadsutbildning. 10

Dessa medel var beräknade för utbildning för ca 85 000 personer. AMS har     Prop. 1986/87: 150 i sin tidigare nämnda skrivelse föreslagit bl. a. att ytteriigare medel ställs     Bilaga 6 till verkets förfogande för arbetsmarknadsutbildning. Vidare har ett antal skrivelser som behandlar utbildningsfrågor kommit in från olika organisationer inom tekoindustrin.

AMS har i sin framställning hävdat att beräknade medel för budgetåret 1987/88 räcker till ca 73 000 deltagare i upphandlad utbildning. För egen del vill jag anföra följande. Den kostnadsbild som legat lill grund för regeringens beräkningar för arbetsmarknadsutbildning har de senaste åren varit för låg. Under budgetåren 1984/85 och 1985/86 beräknades medel för 80000 deltagare i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning, medan antalet personer som verkligen deltog i sådan utbildning uppgick till ca 75 000 resp. 70 000 personer. För innevarande budgetår har medlen liksom för budgetåret 1987/88 beräknats räcka lill utbildning för ca 85000 deltagare. Det ekonomiska utrymmet för såväl budgetåret 1986/87 som budgetåret 1987/88 möjliggör emellertid - enligt nu gällande kostnadsbild - en upphandling i storleksordningen 1387000 utbildningsveckor eller utbildning för ca 73 000 deltagare. Med hänsyn till bl. a. avbeställningar och kursavbrott kommer dock den utbildning som genomförs alt i praktiken svara mot elt lägre deltagarantal. För innevarande budgetår bedöms den faktiskt utnyttjade kapaciteten enligt föreliggande prognoser atl bli 80-85 % av den upphandlade. Delta innebär dels att antalet deltagare både detta och nästa budgetår liksom tidigare budgetår blir lägre än förväntat, dels alt det, trots etl förbättrat utnyttjande av upphandlad och betald utbildning, finns utrymme för en väsentlig förbättring av platsutnytljandet.

Som jag nyss har anfört finner jag det angeläget att öka utrymmet för ytterligare utbildningsinsatser för ungdomar i åldern 20-24 år. Jag förordar därför all anslaget tillförs 150 milj. kr. vilket möjliggör ytterligare ca 97000 utbildningsveckor eller drygt 5 000 deltagare.

Bidrag till utbildning i företag

När jag i 1984 års budgetproposition behandlade de nya reglerna för bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag, var det min uppfattning att alla de olika kriterierna för statligt stöd till utbildning av anställda - oavsett syfte — borde svara mot elt enhetligt bidrags- och regelsystem.

Enligt förordningen (1984; 518) om bidrag för arbetsmarknadsutbildning i företag m. m. lämnas elt grundstöd om normalt högst 35 kr. per timme och deltagare under högst 920 timmar för kostnader som är förknippade med utbildningens genomförande. Under förutsättning av att arbetsgivaren åtar sig alt göra en motprestation av arbetsmarknadspolitiskl värde kan ytterligare bidrag om högst 35 kr. per timme lämnas som ersättning för lönekostnader för den som utbildas. Motprestationen kan vara l.ex. att anställa en ersättare för den eller dem som genomgår utbildning eller alt anordna en praklikplals eller liknande. Jag kommer i del följande atl benämna denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd för enbart utbildning i företag.

I samband med den nyligen avlämnade rapporten om treårsbudget gjor- 11

de AMS en uppföljning av de bidrag för utbildning i företag som beviljats     Prop. 1986/87: 150 under budgetåret  1985/86. Den visar att länsarbetsnämnderna trots en     Bilaga 6 relativt ringa omfattning av motprestationer ändå tillmäter dessa en stor arbetsmarknadspolitisk betydelse.

Enligt min mening är utbildning på arbetsplatsen av stor betydelse. Mot bakgrund av att näringsliv och myndigheter står inför omfattande omställningsproblem kommer kraven på aktiva utbildningsinsatser atl öka. Uppgiften alt tillgodose dessa utbildningsbehov faller i första hand på arbetsgivaren, men under vissa förutsättningar kan del av arbelsmarknadspoliliska skäl vara motiverat atl stödja och stimulera utbildningen av redan anställda.

Nuvarande regelsystem, som i stor utsträckning grundar sig pä motivet för utbildningsbehovet, klargör inte på ett bra sätt de arbetsmarknadspolitiska intentionerna, och jag förordar därför all systemet förändras enligt följande linjer.

Förutsättningen för att arbetsmarknadsmyndigheterna skall kunna stödja förelagsintern utbildning skall vara att en arbetsmarknadspolitisk motprestation erhålls och atl utbildningen tar sikte på att tillgodose etl från arbetsmarknadssynpunkt angeläget utbildningsbehov, t. ex. för kortulbil-dade och för dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden, eller att den kan leda till en jämnare fördelning på arbetsmarknaden mellan kvinnor och män. Motprestationen skall vara klar och entydig samt tidsmässigt uppstå i anslutning till utbildningen.

Liksom tidigare bör gälla att motprestationen får bedömas utifrån de arbelsmarknadspoliliska behov som finns lokalt eller regionalt. I etl visst fall kan l.ex. anställning av kvinnor på en mansdominerad arbetsplats anses vara en lämplig motprestation i ett annat fall kan det vara anställning av en handikappad, en arbetslös ungdom eller anordnande av etl antal praklikplaiser. Ytterligare exempel kan vara att ett antal dellidsarbetslösa får den arbetstid de önskar.

Från huvudregeln om en motprestation bör finnas tre undantag.

Vid utbildning i stället för permillering eller uppsägning bör liksom hittills gälla atl varslet skall alertas. En motprestation kan i dessa fall inle bli aktuell eftersom företaget befinner sig i etl läge där neddragningar är aktuella.

För bidrag till utbildning som skall motverka flaskhalsproblem inom industrin bör motprestation inte anses som etl nödvändigt krav, men det är inte orimligt att länsarbetsnämnderna utifrån en bedömning av resurstillgängen ställer sådana krav.

Bidrag för utbildning av nyanställda inom tekoindustrin utgör ett specialprogram under tre år med särskilt avsatta medel. Eftersom avsikten med detta bidrag är atl stimulera nyanställning bör motprestationen liksom hittills anses uppfylld genom nyanställningen av den som skall utbildas. Del bör dock enligt min uppfattning vara möjligt, att i den mån avsalla medel inle kan utnyttjas för nyanställda, använda dem också för utbildning av redan anställda enligt de regler som gäller för övrig industri.

Den modell som jag förordar innebär således att arbetsmarknadsmyndig
heterna med utgångspunkt i elt motprestalionstänkande kan förhandla med 12

arbetsgivare inom såväl privat som offentlig sektor och därvid erbjuda stöd     Prop. 1986/87: 150

till utbildning av personal. Delta innebär att särskilda regler för hur och när     Bilaga 6

stöd kan utgå till offentliga arbetsgivare blir överflödiga. Verksamheter av

den karaktär som på försöksbasis pågår i bl. a. Jämtlands och Värmlands

län kan således i fortsättningen genomföras i hela landet. Däremot bör

enligt min mening en viss högsta andel av anvisade medel kunna utnyttjas

för bidrag till offentliga arbetsgivare. Vid medelsfördelningen bör AMS se

till atl verksamheten i Värmland och Jämtland kan fortgå i oförändrad

omfattning.

Jag avser att, om riksdagen ställer sig bakom de principer jag här har redovisat, återkomma till regeringen med förslag lill nödvändiga författningsändringar.

Vad gäller medelsbehovet har AMS föreslagit en mycket kraftig uppräkning från anvisade 132 milj. kr. till 360 milj. kr. Jag kan med hänsyn till alt dels stora outnyttjade resurser för utbildning finns inom förnyelsefonderna, och dels det nya och enligt min mening enklare regelsystemet inle tillstyrka AMS förslag. Jag räknar dock med all vissa av de medel som jag senare kommer alt föreslå för insatser riktade till deltidsarbetslösa kommer att användas för utbildning. Den sammantagna omfattningen av bidrag för utbildning av anställda torde därmed kunna överstiga volymen för innevarande budgetär. För riksdagens kännedom vill jag i sammanhanget informera om atl jag avser föreslå regeringen att fördela medlen sä alt 10 milj. kr. avsätts för bidrag vid risk för permillering. 10 milj. kr. bör som jag anförde i årets budgetproposition avsättas för utbildning inom tekoindustrin. I fråga om resterande 112 milj. kr. avser jag föreslå regeringen alt högst 25% får utnyttjas för bidrag till offentliga arbetsgivare.

Jag avser dessutom senare föreslå regeringen att uppdra ät riksrevisionsverkel att analysera verkningarna av det reviderade regelsystemet för bidrag till utbildning i förelag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen alt

1.   godkänna vad jag har anfört om grunderna för bidrag till utbild
ning i företag,

2.   till anslaget Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1987/88
utöver i prop. 1986/87; 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett reserva
tionsanslag om 150000000 kr.

B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

I fråga om verksamheten under detta anslag har AMS föreslagit dels ett ändrat syslem för statsbidrag lill beredskapsarbeten av investeringskaraktär, dels ändrade regler för rekryteringsstöd. AMS har vidare anmält, alt det ekonomiska utrymmet för bidrag lill arbetslösa som vill starta eget är begränsat.

Vad gäller åtgärder för långtidsarbetslösa har jag i det tidigare redovisat
min inställning och jag förordar mot denna bakgrund att ytterligare 10 milj. 13

kr. tillförs anslaget. Detta innebär att totalt 350 milj. kr. kommer att vara     Prop. 1986/87: 150
avsalta för insatser på detta område. Bilaga 6

När del gäller förändrat bidragssystem för beredskapsarbeten av investeringskaraklär har AMS förordat ett system som innebär all det lönerela-terade bidraget för de anvisade (grundbidragel) i fortsättningen bör utgå lill den som utför arbetet (entreprenören) samt alt det eventuella bidrag som avser atl läcka kostnaderna för tidigareläggningen av objektet (lilläggsbi-dragel) skall utgå lill beställaren (huvudmannen). I dag utgår båda bidragen regelmässigt lill huvudmannen. Enligt AMS skulle den föreslagna förändringen av bidragssystemet ge både administrativa fördelar och etl bättre utnyttjande av de ekonomiska resurserna.

Enligt min mening finns det i det nuvarande regelsystemet utrymme för att låta ett lönerelaterat bidrag utgå till den byggarbetsgivare som anvisas en arbetslös ulan att det därtill skall behöva vara kopplat etl lilläggsbidrag. Vid den omarbetning av regelsystemet som just nu pågår skall detta klargöras bättre. Del förslag om fördelning av bidrag pä olika bidragsmottagare som AMS förordar vid arbeten som innehåller både grundbidrag och tilläggsbidrag, bör enligt min mening prövas försöksvis i några län innan definitiv ställning tas. Regeringen bör därför begära riksdagens bemyndigande att inleda en sädan försöksverksamhet.

För budgetåret 1987/88 har riksdagen (prop. 1986/87:100 bil. 12, AU 11, rskr. 139) beslutat att anslå 75 milj. kr. till bidrag till arbetslösa som startar egen verksamhet. Efterfrågan på det s. k. starta-eget-bidragel har ökat under hela den lid som bidraget har funnits. Särskilt markant är denna ökning i skogslänen samt i Göteborgs- och Malmöregionerna. Stödet har dessutom visat sig vara ett verksamt medel för att stödja långtidsarbelslösa. Förelagen har ofta utvecklats gynnsamt och antalet konkurser har hittills varit lågt.

Mot bakgrund härav och av alt AMS under innevarande budgetår har möjlighet att bevilja bidrag upp lill 90 milj. kr. förordar jag all motsvarande nivå bör gälla också för budgetåret 1987/88. Anslaget bör därför räknas upp med 15 milj. kr. Den försöksverksamhet inom jordbruket i norra Sverige som jag tidigare berört påverkar inte medelsbehovet under detta anslag. Eftersom bidragsformen nu funnits i tre år avser jag atl senare föreslå regeringen att uppdra ål AMS att i samråd med statens industriverk göra en utvärdering av stödformen.

I budgetpropositionen anmälde jag att jag avsåg att återkomma till medelsbehovet för strukturstöd för byggarbetsmarknaden. För nästa budgetår föreslog jag att AMS får utnyttja högst 50 milj. kr. för denna verksamhet. Med hänsyn till att verksamheten ännu inte fält någon störte omfattning saknas motiv för att beräkna ytterligare medel utöver vad som föreslogs i budgetpropositionen.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen atl

I. godkänna vad jag har förordat om en försöksverksamhet med
ändrade statsbidragsregler för beredskapsarbeten av investeringska- 14

raktär.

2. till anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret     Prop. 1986/87: 150 1987/88 utöver i prop. 1986/87; 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett     Bilaga 6 reservationsanslag om 25 000000 kr.

B 18. Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten

Av årets budgetproposition framgick alt jag avsåg återkomma till frågan om medelsbehov för försöksverksamheten i östra Norrbotten. Riksdagen har nyligen (AU 1986/87: II, rskr. 139) anvisat 22,5 milj. kr. för ifrågavarande insatser för nästa budgetår.

AMS har i anslutning till sin skrivelse överiämnat en redogörelse för de hittillsvarande erfarenheterna, samt begärt att totalt 40 milj. kr. anvisas för budgetåret 1987/88. Rapporten indikerar att huvudsyftet med försöket -atl minska arbetslösheten - är på väg att uppfyllas. För innevarande budgetår har målet varit alt arbetslösheten skall minska med minst 300 personer. Av redovisningen framgår atl arbetslösheten under hösten 1986 understeg genomsnittet för höstarna 1983- 1985 med 277 personer. Samtidigt var antalet personer i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning 59 färre än under andra halvåret 1985. Vidare uppger AMS atl 150 nya fasta arbetsrillfällen har skapats.

Redovisningen avser förhållanden efter enbart några månaders verksamhet. Del är därför svårt alt mer definitivt avläsa effekten av vidtagna åtgärder. Resultaten när del gäller antalet personer som är arbetslösa och i åtgärder pekar ändå pä alt redan nu har det mål som satts för hela året uppnåtts.

Mot bakgrund av de hittillsvarande positiva erfarenheterna finner jag det naturiigl atl försöket fortgår även under budgetåret 1987/88. För detta ändamål bör totalt 37,5 milj. kr. anvisas, dvs. ytteriigare 15 milj. kr. Målet bör vara atl åstadkomma en ytterligare minskning av arbetslösheten med uppemot 500 personer. Det är angeläget atl åtgärderna ges en sådan inriktning att arbetslösheten reduceras bland såväl kvinnor som män.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till anslaget Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret 1987/88 utöver i prop. 1986/87: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa elt reservationsanslag om 15 000000 kr.

B 19. Åtgärder för deltidsarbetslösa

Nytt anslag

Jag har nyss redovisat mina förslag lill åtgärder för deltidsarbetslösa och beräknat kostnaderna härför lill 60 milj. kr. Jag har också föreslagit atl medlen skall föras upp under ett eget reservationsanslag.

Hemställan Prop. 1986/87: 150

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen rJilaga 6

alt  till  anslaget Åtgärder för deltidsarbetslösa för budgetåret 1987/88 anvisa elt reservationsanslag om 60000000 kr.

C. Arbetslivsfrågor

C 1. Arbetsmiljö - Tillsyn och forskning

I 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87; 100 bil. 12 s. 121) anmälde jag min avsikt att återkomma till regeringen med förslag till riksdagen om medel för del fortsatta införandet av den samordnade lösningen för informationssystemet om arbetsskador (ISA) och ett samordnat arbelsslällere-gister för arbelarskyddsverket (SARA). Anledningen var att jag önskade avvakta arbetarskyddsstyrelsens redovisning av den pilotdrifl för ISA/ SARA-systemet som har genomförts vid Västerås yrkesinspektionsdi-slrikl. Arbelarskyddsstyrelsen barden 1 mars 1987 redovisat resultatet av pilotdriflen för regeringen. Pilotdriflen har visat att införda och prövade program fungerar lillfredställande och alt arbetet vid yrkesinspektionen kan underlättas genom de införda datortutinerna. Arbetarskyddsstyrelsen har därför hemställt om, vilket statskontoret har tillstyrkt i sitt samrådsyttrande, atl det samordnade ISA/SARA-systemet nu införs vid arbelarskyddsverket i hela landet.

Del samordnade ISA/SARA-syslemet bör enligt min mening nu successivt införas med sikte på att vara helt genomfört våren 1989. Systemet bör kunna ge förbättrade förutsättningar för tillsynsarbetet såväl centralt som regionall. Det kommer bl. a. atl möjliggöra en bättre överblick över arbetsställen i yrkesinspektionens planeringsarbete liksom en bättre bevakning av krav i inspektionsmeddelanden. Genom samordningen mellan ISA och SARA kan också distrikten snabbt få tillgång lill aktuella uppgifter om arbetsskador på olika arbetsställen.

Under pilotdriften av ISA/SARA har det framkommit behov av atl väsentligt utvidga användningen av systemet på regional nivå. Betydligt fler bör kunna använda systemet samtidigt. Arbetsställerelaterade uttag ur systemet kan göras som underlättar yrkesinspektionens verksamhetsplanering på både kort och lång sikt. Det väsentligt utökade serviceutbud, som ISA/SARA-systemet nu kan erbjuda, förutsätter emellertid en betydlig utökning av datorkraften och medför att kostnaderna för systemet blir högre än vad som ursprungligen beräknats. Enligt min mening är är det angeläget att man inte genom en för snålt tilllagen datorkapacitet begränsar användningen av systemet. Jag delar statskontorets uppfattning att datorutrustningen centralt och i storstadsdislrikten bör ha en sådan kapacitet att en framtida utbyggnad inte försvåras.

Del totala investeringsbehovet för ISA/SARA beräknas lill 30 100000 kr. i 1987 års priser. Därtill kommer vissa driftkostnader för systemet. Kostnaderna kommer huvudsakligen att finansieras genom en beräknad rationaliseringsvinst motsvarande 35 årsarbetskrafter. Denna besparing skall budgetmässigt realiseras under femårsperioden 1987/88-1991/92. Ratio-

naliseringsvinslen uppkommer emellertid inle lill fullo förrän det totala Prop. 1986/87: 150 ISA/SARA-systemet är i operativ drift, vilket det enligt vad jag tidigare har Bilaga 6 anfört kommer att vara våren 1989. De kostnader som uppkommer dessförinnan liksom de ytterligare kostnader som följer av behovet av högre datorkapacitet - och som på sikt inle kommer att kunna balanseras mot en indragning av tjänster — anser jag bör finansieras ur fonden för arbetsmiljöförbättringar. Denna fond inrättades för att täcka statens ekonomiska åtaganden för garantilån för arbelsmiljöförbättringar, de s. k. AG-lånen. I samband med att regeringen föreslog att fonden skulle inrättas (prop. 1975/76, SoU 16, rskr. 191) anförde föredraganden atl eventuella kvarstående medel skulle användas för andra insatser inom arbelsmiljöområdet. Utvecklingsarbetet med ISA/SARA har också tidigare finansierats med medel ur fonden.

Jag föreslär all regeringen begär riksdagens bemyndigande atl ur fonden för arbelsmiljöförbättringar få disponera högst 33495 000 kr. för införande av ISA/SARA-sysiemet. Beloppet är beräknat i 1987 års priser.

Enligt min mening bör av dessa medel elt engångsbelopp om 20 milj. kr. ställas till statskontorets förfogande för investeringar i datorutrustning för ISA/SARA. Syftet med engångsbeloppet är att minska arbetarskyddsstyrelsens årliga avgift till statskontoret för investeringen. Resterande medel bör föras över lill arbetarskyddsstyrelsen för de fyra budgetåren 1987/88-1990/91 enligt följande; 1987/884 865000 kr., 1988/895 620000 kr., 1989/902405 000 kr. och 1990/91 605 000 kr. Dessa medel är avsedda som bidrag till kostnaderna för en mindre äriig avgift till statskontoret för investeringen, avgifter för datakommunikation och tekniskt underhäll samt vissa övriga driftkostnader. Det ankommer på regeringen att besluta om dessa överföringar. Kostnader i övrigt som inte kan finansieras med den beräknade rationaliseringsvinsten skall läckas genom omprioriteringar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt bemyndiga regeringen atl disponera motsvarande högst 33 495 000 kr. i 1987 års priser ur fonden för arbetsmiljöförbättringar för införandet av ISA/SARA-systemet.

17

2   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

Förslag till

Underbilaga 6:1      Prop. 1986/87:150 Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983; 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare dels all 2. 3, 9, 12, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse, dels all det i lagen skall införas en ny paragraf,  14 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

2 §'

Länsarbetsnämnden bedömer hur många platser i ungdomslag som behövs och träffar överenskommelser med landstingskommunen och med statliga myndigheter, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga sam-fälligheler inom nämndens verksamhetsområde om inrättande av sådana platser hos dem. De ungdomar som inle placeras hos en sädan offentlig arbetsgivare skall beredas plats i ungdomslag hos den kommun där de är kyrkobokförda.

Kommuner och landstingskommuner som bedriver verksamhet i aktiebolag, ekonomisk förening, stiftelse eller annan särskild företagsform får träffa överenskommelse med företaget om alt platser i ungdomslag skall inrättas där. Om del inte finns synnerliga skäl, skall företagel då vara arbetsgivare för de ungdomar som får sådana platser i ungdomslag.

Efter medgivande av den offenlli- Efter medgivande av länsarbets-
ga arbetsförmedlingen får kommu- nämnden får kommuner låta ungdo-
ner låta ungdomar i ungdomslag ut- mar i ungdomslag utföra arbelsupp-
föra arbetsuppgifter åt enskilda ar- gifter ät enskilda arbetsgivare, om
belsgivare, om arbetet avser av- arbetet avser avgränsade arbels-
gränsade arbetsuppgifter som an- uppgifter som annars inte skulle bli
närs inte skulle bli utförda och som utförda och som inle är lämpligare
inle är lämpligare alt utföra inom att utföra inom ramen för någon an-
ramen för någon annan arbetsmark- nan arbetsmarknadspolitisk slöd-
nadspolilisk stödform. form.

Skogsvårdsstyrelserna får låta ungdomar i ungdomslag utföra arbete åt enskilda arbetsgivare inom skogsbruket.

3 §

Den offenliga arbetsförmedling- Länsarbetsnämnden         anvisar

en  anvisar  ungdomarna  arbete   i ungdomarna arbete i  ungdomslag

ungdomslag hos den arbetsgivare hos den arbetsgivare som nämnden

som  förmedlingen   efter   samråd efter samråd med den unge finner

med den unge finner lämpligast. lämpligast.

Ungdomar som anvisas arbete i ungdomslag skall vara anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och, om det inte finns starka personliga skäl för annat, vara oförhindrade att arbeta på heltid och beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under lid för vilken de inle har anmält hinder som kan godtas.

'Senaste lydelse 1985:504 -Senaste lydelse 1985:504

Nuvarande lydelse

Anvisning skall ske om arbetsförmedlingen inte kan finna annan lämplig anställning ät den unge och om inte heller lämplig utbildning kan anordnas eller annan åtgärd vidtas inom ramen för elt arbetsmarknadspolitiskl program. Ansträngningar att finna annan anställning eller utbildning skall fortsätta under hela den tid dä den unge har plats i ett ungdomslag. Senast när den unge har arbetat i etl ungomslag under fyra mänader skall arbetsförmedlingen upprätta en särskild plan över hur anställningen i ungdomslaget skall övergå lill annan verksamhet.

Föreslagen lydelse

Anvisning skall ske, om länsarbetsnämnden inte kan finna annan lämplig anställning åt den unge och om inte heller lämplig utbildning kan anordnas eller annan åtgärd vidtas inom ramen för etl arbetsmarknadspolitiskl program. Ansträngningar all finna annan anställning eller utbildning skall fortsätta under hela den tid då den unge har plats i ett ungdomslag. Senast när den unge har arbetat i ett ungdomslag under fyra månader skall länsarbetsnämnden upprätta en särskild plan över hur anställningen i ungdomslaget skall övergå till annan verksamhet.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 6

9 § En medlem i ett undomslag har, om del inte utan svårigheter kan ordnas på annan lid, rätt lill ledighet med bibehållna anställningsförmåner för atl besöka arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete.

Ungdomarna skall i genomsnitt två timmar varje vecka delta i kurser som arbetsförmedlingen anordnar om hur arbetsmarknaden fungerar och om hur man söker arbete. Sädana kurser bör även ge kunskaper om möjligheterna till vidareutbildning och om arbelsmarknadspoliliska stödåtgärder. De ungdomar som arbetar i ett ungdomslag mer än sex timmar varje dag har rätt lill ledighet under den tid de deltar i kursen. Under denna tid har de rätt till samma anställningsförmåner som om de hade arbetat. Andra ungdomar har rätt till anställningsförmåner med belopp motsvarande del utbildningsbidrag som lämnas enligt bestämmelserna om sådant bidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

Ungdomarna skall i genomsnitt två limmar varje vecka delta i kurser som länsarbetsnämnden anordnar om hur arbetsmarknaden fungerar och om hur man söker arbete. Sådana kurser bör även ge kunskaper om möjligheterna lill vidareutbildning och om arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. De ungdomar som arbetar i ett ungdomslag mer än sex timmar varje dag har rätt till ledighet under den tid de deltar i kursen. Under denna tid har de räll till samma anställningsförmåner som om de hade arbetat. Andra ungdomar har räll lill anställningsförmåner med belopp motsvarande det utbildningsbidrag som lämnas enligt bestämmelserna om sådant bidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

12 §"

Arbetsförmedlingen skall återkalla anvisningen lill arbete i ungdomslag för den som,

I. utför annat förvärvsarbete som inte enbart är tillfälligt eller av obetydlig omfattning,

' Senaste lydelse 1985:504 " Senaste lydelse 1985:504

Länsarbetsnämnden skall återkalla anvisningen till arbete i ungdomslag för den som,

I. utför annal förvärvsarbete som inte enbart är tillfälligt eller av obetydlig omfattning.

19

stycket.

En anvisning får, om det är skäligt, också återkallas för en medlem i ett ungdomslag som avvisar etl erbjudande om arbetsmarknadsutbildning eller om plats i yrkesinriktad rehabilitering.

Genom äterkallelse av en anvisning skiljs den unge från anställningen.

Nuvarande lydelse

2. avvisar annal erbjudet lämpligt arbete,

3. utan alt uttryckligen avvisa sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållar atl anställning inte kommer till stånd, eller

4. utan giltig anledning inle deltar i sådan kurs som avses i 9 § andra

Föreslagen lydelse

2. avvisar annal erbjudet lämpligt arbete,

3. utan atl uttryckligen avvisa sådant arbete ändå genom sill uppträdande uppenbarligen vållar att anställning inte kommer lill stånd, eller

4. utan giltig anledning inte deltar i sådan kurs som avses i 9 § andra stycket eller 14 a §.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 6

14 §

Arbetsförmedlingen skall anvisa arbete i ungdomslag senast tre veckor/rån det att den unge har anmält sig som arbetssökande hos förmedlingen och uppfyllt villkoren i övrigt för anvisning. Har den unge anmält sig efter att ha slutat skolan eller annan utbildning som inle har varit hell kortvarig, skall anvisningen i stället ske senast efter tre månader.

Har någon skilts från sin anställning enligt 11 eller 12 § får en ny anvisning inle ske förrän efter fyra veckor. Arbetsförmedlingen skall på nytt anvisa arbete i ugndomslag senast sju veckor efter det att anställningen upphörde. Detta gäller även när den unge har begärt prövning av beslut och saken inle har slutligt avgjorts. Har den unge uppfyllt villkoren för anvisning först efter det att anställningen upphörde, räknas sjuveckorstiden från denna senare lidpunkt.

Om anvisning inte sker inom föreskriven tid eller om den unge tilldelas uppgifter som inte är lämpliga på det sätt som anges i 4 §, har den unge rätt till lön från arbetsgivaren eller, om den unge inte är anställd, ersättning från kommunen motsvarande den dagpenning från en erkänd arbetslöshetskassa som den unge har förvärvat rätt till. Ersättningen är 100 kronor per dag om den unge inte har rätt till dagpen-

Länsarbetsnämnden skall anvisa arbete i ungdomslag senast tre veckor/rå/t det alt den unge har anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och uppfyllt villkoren i övrigt för anvisning. Har den unge anmält sig efter alt ha slutat skolan eller annan utbildning som inte har varit hell kortvarig, skall anvisningen i stället ske senast efter tre månader.

Har någon skilts från sin anställning enligt 11 eller 12 § får en ny anvisning inte ske förrän efter fyra veckor. Länsarbetsnämnden skall på nytt anvisa arbete i ugndomslag senast sju veckor efter det att anställningen upphörde. Detta gäller även när den unge har begärt prövning av beslut och saken inte har slutligt avgjorts. Har den unge uppfyllt villkoren för anvisning först efter del att anställningen upphörde, räknas sjuveckorstiden från denna senare tidpunkt.

Om anvisning inle sker inom föreskriven tid eller om den unge tilldelas uppgifter som inte är lämpliga på det sätt som anges i 4 §, har den unge rätt till lön från arbetsgivaren eller, om den unge inte är anställd, ersättning från kommunen motsvarande den dagpenning från en erkänd arbetslöshetskassa som den unge har förvärvat rätt till. Ersättningen är 100 kronor per dag om den unge inte har rätt till dagpen-

20

Nuvarande lydelse ning eller om dagpenningen är lägre än det beloppet. Beslut om sädan lön eller ersättning fattas på den unges begäran av arbetsförmedlingen.

Föreslagen lydelse ning eller om dagpenningen är lägre än det beloppet. Beslut om sådan lön eller ersättning fattas på den unges begäran av länsarbetsnämnden.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 6

14 a§

Länsarbetsnämnden får bestämma att den som anvisas arbete i ungdomslag, i stället för atl utföra sådant arbete, under högst tre veckor skall delta i sådana kurser som avses i 9 § andra stycket i den omfattning som nämnden finner lämplig. Under denna tid utgår samma anställningsförmåner som annars skulle ha utgått för arbetet.

15 §

Beslut som arbetsförmedlingen eller en länsarbetsnämnd fattar enligt II eller 12 § eller 14 § tredje stycket får överklagas genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos försäkringsöverdomstolen, om inle annal följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid ar-belskonflikl. I övrigt får beslut som fattas av arbetsförmedlingen eller en länsarbetsnämnd inte överklagas.

Beslut om att vidta en åtgärd som avses i 11 § och återkallelsebeslut enligt 12 § gäller omedelbart. Upphävs ett sädant beslut sedan det har överlämnats för prövning eller efter besvär, har den unge rätt till ersättning från arbetsgivaren motsvarande förlorad lön enligt 8 §. Den som har anvisats annal arbete i ungdomslag eller fält annan anställning eller utbildningsbidrag har dock för tiden därefter inte sädan rätt till ersättning.

Beslut som länsarbesnämnden fattar enligt II eller 12 § eller 14 § tredje stycket får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut får överklagas hos försäkringsöverdomstolen, om inte annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbelskonflikt. I övrigt får beslut som fallas av länsarbetsnämnden inte överklagas.

Beslut om alt vidta en åtgärd som avses i 11 § och återkallelsebeslut enligt 12 § gäller omedelbart. Upphävs ett sådant beslut sedan del har överlämnats för prövning eller efter överklagande, har den unge rätt till ersättning från arbetsgivaren motsvarande förlorad lön enligt 8 §. Den som har anvisats annat arbete i ungdomslag eller fått annan anställning eller utbildningsbidrag har dock för tiden därefter inte sådan rätt till ersättning.

Pä tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare som inte gäller beslut enligt 11 § tillämpas lagen (1974; 371) om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1987.

21

Bostadsdepartementet: Fastighetsskatt m.m.

Bilaga 7

Bostadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 Föredragande; statsrådet Gustafsson

Bilaga 7     Prop. 1986/87:150 Bilaga 7

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m.m.

Elfte huvudtiteln

1 Inledning

Riksdagen beslutade att den allmänna fastighetstaxeringen skall delas upp så att olika faslighetstyper blir föremål för taxering under skilda år (prop. 1984/85:222, SkU 1985/86:2, rskr 2, SFS 1985:820 och 821). Beslutet innebär att hyreshus-, industri-, exploaterings- och specialenheter blir föremål för taxering år 1988, medan taxeringen sker är 1990 för småhusenheter och år 1992 för lantbruksenheter. Riksdagen beslutade våren 1986 att exploateringsenheter skall upphöra som typ av taxeringsenhet (prop. 1985/86; 160, SkU 44, rskr 284, SFS 1986:258).

Enligt uppskattningar baserade på prisstatistik insamlad av lantmäteriverket beräknas taxeringsvärdena för hyreshus, innefattande bl. a. bo-sladsrätlshus, komma all öka med ca 80% vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1988. Ökningen återspeglar den förmögenhetstillväxt som sedan den förra allmänna fastighetstaxeringen har skett för denna del av fastighetsbeståndet. Mellan åren 1979, det värdeär som låg till grund för taxeringsvärdena vid den förra taxeringen, vilken skedde år 1981, och år 1986, som är värdeåret för den allmänna fastighetstaxeringen år 1988, har fastighetsvärdena ökat med i genomsnitt 9% per år.

Taxeringsvärdet, som motsvarar 75% av taxeringsenhetens marknadsvärde, är utgångspunkt för beräkning av bl. a. fastighetsskatt. Skatteunderlaget för fastighetsskatten är för småhus en tredjedel av taxeringsvärdet och i fräga om småhus på lantbruksenhet en tredjedel av bostadsbyggnads-och tomtmarksvärdet samt för övriga fasligheter hela taxeringsvärdet. All endast en tredjedel av taxeringsvärdet läggs till grund för beräkningen av skatten för småhus beror pä att taxeringsvärdet för lägenheter i småhus vid skattens införande normalt var tre gånger högre än för lägenheter i flerbostadshus.

De nya högre taxeringsvärdena för hyreshusen kommer med gällande regler att leda till att faslighetsskaUen ökar i motsvarande omfattning. Skattehöjningen leder till ökade boendekostnader år 1988 för boende i berörda fastigheter, samtidigt som övriga inle berörs av motsvarande höjning. Enligt min mening är det inte rimligt att på detta sätt skapa skilda

1    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150. Bilaga 7

kostnadsförulsättningar för olika boendegrupper. Del är därför nödvändigt att vidta åtgärder i syfte att ändra pä detta förhällande.

I det följande föresläs åtgärder dels för atl få en mer rimlig fördelning av faslighetsskalleullagel, dels för all minska effekterna för vissa hushåll och för att förhindra att den höjda fastighetsskatten försvårar nyproduktionen av bostäder.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 7

2 Fastighetsskatt

Mitt förslag: Skatteunderlaget vid beräkning av fastighetsskatt skall fr. o. m. år 1988 vara 50% av taxeringsvärdet för småhusenheter och 80% av taxeringsvärdet för hyreshusenheter. För småhus pä lantbruksenhet skall skatteunderlaget vara 50% av bostadsbyggnads-och tomtmarksvärdet.

Skälen för mitt förslag: Fastighetsskatten bildar tillsammans med räntebidragen elt omfördelningssystem som innebär atl i princip alla faslighets-ägare bidrar till den nödvändiga subventioneringen av ny- och ombygg-nadsälgärder. Skallen har också en siatsfinansiell betydelse genom alt den minskar budgetbelastningen. Skatten infördes den I januari 1985 (prop. 1984/85:18, SkU 17 och 24, rskr 90, SFS 1984:1052). Skattesatsen är för närvarande 1,4% för schablonbeskattade hus, 2,0% för konventionellt beskattade småhus och 2,5% för konventionellt beskattade hyreshus.

Som chefen för finansdepartementet tidigare har anfört är del av bl. a. slalsfinansiella skäl nödvändigt att låta den skaltehöjning som blir följden av de nya taxeringsvärdena för hyreshus slå igenom. För att få en rimlig fördelning av skattehöjningen bör emellertid skalteunderiaget ändras. Skatteunderlaget för hyreshus bör ändras från 100 till 80% av laxerings-värdet, vilket innebär att endast ca hälften av taxeringsvärdeshöjningen slår igenom. För småhus bör underiagel höjas från en tredjedel till hälften av taxeringsvärdet (50%). Jag har i denna fräga samrålt med chefen för finansdepartementet.

Ändringarna i fråga om underlaget bör omfatta samtliga småhus- och hyreshusenheler. Fastighetsskatten omfattar emellertid även småhus och hyreshus på lantbruksenhet. Undertaget för dessa är en tredjedel av bostadsbyggnads- och lomtmarksvärdet respektive hela detta värde. I fråga om småhus på lantbruksenhet bör underiagel för skatten ändras i samma utsträckning som för småhusenheter, dvs. från en tredjedel till 50% av värdet. Såväl småhus pä lantbruksenhet som småhusenheter taxeras nämligen vid senare taxering än år 1988. För hyreshus på lantbruksenhet är situationen den att de laxeras år 1992, medan hyreshusenheler taxeras år 1988. Underiagel för hyreshusenheter bör, som jag tidigare nämnt, utgöra 80% av det taxeringsvärde som åsäUs år 1988. I fråga om hyreshus på lantbruksenhet är underiagel del bostadsbyggnads- och tomtmarksvärde som äsatles vid 1981 års allmänna fastighetstaxering eller vid därefter vidtagen särskild taxering. Taxeringsvärdena för hyreshus på lanlbruksen-

heter och hyreshusenheter hänför sig således lill skilda tidpunkter. Under-     Prop. 1986/87:150

laget för hyreshus på lantbruksenhet kan inte justeras på motsvarande sätt     Bilaga 7

som jag föreslagit för hyreshusenheter utan atl underlaget höjs utöver

100% av värdet. Mot bakgrund härav och då skäl i övrigt inte föreligger för

en sådan justering anser jag att hyreshusen på lantbruksenheter - som

utgör etl mindre antal - inle bör omfattas av några ändringar.

Statens intäkter av fastighetsskatten beräknas med de föreslagna ändringarna öka med ca 2,7 miljarder kr.

I följande tabell redovisas hur stor effekten beräknas bli för en lägenhet i ett hyres- eller bosladsrältshus med etl taxeringsvärde som nu uppgår lill 80000 kr. och som ökar med 80% vid laxeringen år 1988 och ett egnahem med ett taxeringsvärde på 240000 kr. Del bör i sammanhanget noteras att spridningen mellan olika hus är förhållandevis stor. Detta gäller såväl mellan olika hus med nu gällande taxeringsvärden som mellan olika hus beträffande förändringen av taxeringsvärdena. Bl. a. är de regionala olikheterna slora. Spridningen speglar de skillnader i fastigheternas marknadsvärde som föreligger mellan olika regioner.

	Nu gällande fastighetsskatt Kr. per är	Fastighetsskatt enligt föreslagna regler Kr. per år
Hyres- och boslads-rättslägenhet
a.  schablonbeskattad b.  konventionellt beskattad'	1 120 2000	16)5 2 880
Egnahem	1 120	1680

' För konventionellt beskattade hus utgör skatten en avdragsgill driftskostnad.

De nya reglerna bör gälla fr. o. m. är 1988, då de nya taxeringsvärdena för hyreshus skall börja tillämpas. Äldre bestämmelser bör gälla i fräga om beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. Ändringarna kommer i vissa fall att kunna beaktas vid uttaget av preliminär skatt under år 1988.

I hyresförhandlingarna hösten 1987 måste de nya taxeringsvärdena användas som underiag. Dessa kommer då inte atl vara kända till del slutligt fastställda värdet. Det bör dock vara möjligt att tidigt i höst på grundval av lantmäteriverkels och riksskatteverkets uppgifter skaffa sig en tillfredsställande uppfattning av de nya värdena.

3 Räntebidrag

Mitt förslag: Den garanterade räntan sänks för nybyggnader som påböijas före utgången av år 1989. Sänkningen uppgår till 0,25 procentenheter för hyres- och bosladsrättshus och 0,50 procentenheter för egnahem och avser projekt som beviljas lån under tiden den 28 april 1987-den 31 december 1989.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 7

Skälen för mitt förslag: Räntebidrag lämnas med belopp som motsvarar skillnaden mellan verklig räntekostnad för botlenlån samt bostadslän och en garanterad ränta för dessa lån. För vissa lånlagarkategorier lämnas räntebidrag dessutom för en beräknad årlig räntekostnad med elt belopp som motsvarar 3 % av låneunderiaget för bosläder. Regeringen har föreslagit (prop. 1986/87; 100 bil. 13) alt den garanterade räntesatsen för det första året av lånetiden skall variera mellan 2,35 och 4,9 procentenheter beroende på låntagarkalegori. Den garanterade räntan höjs åriigen på visst sätt.

Mitt förslag om ändring av reglerna för beräkning av fastighetsskatten leder, som jag nyss har sagt, till vissa kostnadsökningar för de boende. Fördelningen över bostadsbeståndet har gjorts sä rättvis som möjligt. Enligt min mening kan dock effekterna av skatten inverka negativt på nyproduktionen. I nuvarande situation med bostadsbrist i många kommuner är del av stor betydelse atl de åtgärder som har vidtagits för att på olika sätt underlätta och stimulera igångsättningen inte motarbetas.

Kostnadseffekten av den höjda fastighetsskatten bör för nyproduktionen därför tillfälligt motverkas genom ett ökat räntebidrag. Detta kan åstadkommas genom att den garanterade räntan för det första året av lånetiden tillfälligt sänks. Jag förordar att den lägsta garanterade räntan sänks med 0,25 procentenheter för hyres- och bostadsrättshus och med 0,50 procentenheter för egnahem i fråga om projekt som beviljas lån under tiden den 28 april 1987-den 31 december 1989. Ett ytteriigare villkor för den lägre garanterade räntan är atl projektet påbörjas före utgången av år 1989.

De årliga höjningarna bör ske enligt de regler som gäller för närvarande, dvs. med 0,25 procentenheter för hyres- och bosladsrältshus och med 0,5 procentenheter för egnahem.

Sänkningen av den garanterade räntan kan beräknas medföra en ökning av räntebidraget med ca 1 500 kr. per år för en hyres- eller bostadsrällslä-genhel i kommande nyproduktion. Motsvarande ökning av bidraget för ett egnahem kan beräknas till ca 3 600 kr. Det ökade bidraget leder på grund av minskade ränteavdrag till an inkomstskatten ökar för berörda egnahemsägare. Nettoeffekten av bidragshöjningen blir - vid ett antagande om en marginalskaUesats om 50% - därför hälften så stor, dvs. ca 1 800 kr. per år.

Statens utgifter för räntebidrag kommer all successivt öka i takt med att bostadslånen betalas ut. Ökningen beräknas bli ca 6 milj. kr. budgetåret 1988/89 och under de påföljande åren öka stegvis upp till 205 milj. kr. budgetåret 1993/94. Statens skatteintäkter beräknas öka med drygt 15 milj. kr. år 1993 till följd av minskade ränteavdrag, medan motsvarande effekt för kommunerna kan beräknas till ca 25 milj. kr.

4 Bostadsbidrag

Mitt förslag: Den bostadskostnadsgräns upp till vilken bostadsbidrag lämnas med 80% av kostnaden höjs med 100 kr./mån. Samma sak skall gälla den gräns upp lill vilken bidrag lämnas med 60% av kostnaden.

Höjningen sker den 1 januari 1988.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 7

Skälen för mitt förslag: Regeringen har föreslagit (prop. 1986/87:48) att en omläggning av bostadsbidragssystemet skall göras den 1 januari 1988. Förslaget innebär bl. a. all den lägsta bostadskostnad som skall läggas till grund för beräkningen av bidraget höjs från 800 kr. lill 900 kr./mån. Bidrag skall lämnas med 80% av bostadskostnaden upp till de hyresgränser som gäller under år 1987. Vidare skall bidrag lämnas med 60% av kostnaden mellan 1987 års hyresgränser och ett högre belopp som varierar med antalet barn.

Mitt förslag om ändrade regler vid beräkningen av faslighetsskaUen leder som jag nyss har sagt till vissa ökningar av bostadskostnaderna. Mot bakgrund härav finner jag det angelägel atl höja bostadsbidragen till barnfamiljerna. Därför bör de bosladskostnadsgränser upp lill vilka bostadsbidrag lämnas med 80 respektive 60% av kostnaden höjas ytterligare i förhållande till vad som har föreslagits i prop. 1986/87:48. Jag finner det lämpligt all de höjs med 100 kr./mån.

Jag förordar således att bostadsbidrag för år 1988 lämnas inom de gränser - uttryckta i kr./mån. - och med de andelar av bostadskostnaden inom dessa gränser som framgår av följande sammanställning.

Hushåll med	Bidrag	frän	Bidrag med		Bidrag med
			80% upp	till	60% upp till
1 barn	900		2175		2500
2 barn	900		2 175		2 700
3 barn	900		2 700		2900
4 barn	900		2700		3 100
5 -1- barn	900		3 225		3 400

Jag uppskattar den sammanlagda kostnaden för höjningen av gränserna för bostadskostnaden till ca 200 milj. kr. varav ca 100 milj. kr. utgör kostnaden för staten. Eftersom ersättning av statsmedel betalas ut kalenderårsvis i efterskott kommer kostnaderna för förslaget all belasta statsbudgeten först under budgetåret 1988/89,

5 Förnyelsebidrag

Mitt förslag: Outnyttjade medel av ramen för förnyelsebidrag för innevarande budgetår får överföras till budgetåret 1987/88.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 7

Skälen för mitt förslag: Förnyelsebidragen ersatte fr. o. m. den 1 juli 1986 dels boendemiljöbidragen, dels de särskilda bidragen till åtgärder i bostadsområden med stor andel oulhyrda lägenheter. Förnyelsebidrag lämnas till kostnader för sådana åtgärder som syftar till atl minska antalet outhyrda lägenheter och förbättra den sociala miljön i områden med stora uthyrningssvårigheter eller stora sociala problem. Bidragsberättigade är endast allmännyttiga bostadsföretag för åtgärder i områden med flerbostadshus. Som förutsättning för bidrag gäller att bostadsföretaget och kommunen tillsammans har utarbetat ett äigärdsprogram för området, att kommunen lämnar elt bidrag som minst motsvarar hälften av statens bidrag samt alt avtal har träffats om boinflytande och decentraliserad förvaltning.

Den kommunala delfinansieringen innebär att kommunerna måste avsätta medel i sin budget till eventuella förnyelseprojekt. Vidare är utarbetandet av äigärdsprogram samt avtal om boinflytande och decentralisering tidskrävande arbeten. Detta har medfört att ansökningar om bidrag först den senaste liden kommit in till bosladsstyrelsen. Den 31 mars 1987 fanns nio inneliggande ansökningar på tillsammans 39 milj. kr. Styrelsen har emellertid haft ett stort antal förfrågningar om planerade projekt och etl större antal ansökningar förväntas lämnas in inom de närmaste månaderna.

Riksdagen beslutade att ramen för förnyelsebidragen under budgetåret 1986/87 skulle uppgä lill 60 milj. kr. Bosladsstyrelsen har hittills endast beviljat bidrag i etl ärende med 5 milj. kr.

Fortfarande kvarstår slora problem i mänga kommuner och bostadsområden. Efter etl inledningsskede bar efterfrågan på förnyelsebidragen ökat betydligt. Del är enligt min mening därför angelägel alt outnyttjade medel av ramen för innevarande budgetår överförs till budgetåret 1987/88.

6 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom bostadsdepartementet i samråd med chefen för finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Förslaget är av så enkel beskaffenhet att lagrådels hörande skulle sakna betydelse.

7 Hemställan Prop. 1986/87:150

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

dels alt anta förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

dels alt godkänna vad jag har förordat i fråga om

1. de garanterade räntorna när det gäller räntebidrag,

2. de övre gränserna för bostadskostnaden när det gäller bostadsbidrag,

3. outnyttjad del av ramen för förnyelsebidrag för innevarande budgetär.

Bilaga 7:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984; 1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§'

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2,5 procent av taxeringsvärdet om inläkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och fasligheten utgör hyreshusenhet,

b) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om inläkt av fastigheten beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskalielagen och fasligheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fasligheten beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskalielagen,

d)   1,4 procent av taxeringsvärdet
om intäkt av fastigheten beräknas
enligt 2 § 7 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt och fastig
heten utgör hyreshusenhet,

e)   1,4 procent av en tredjedel av
taxeringsvärdet om intäkt av fas
ligheten beräknas enligt 2 § 7 mom.
lagen om statlig inkomstskatt och
fastigheten utgör småhusenhet.

a) 2,5 procent av 80 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och fastigheten utgör hyreshusenhet,

b) 2 procent av 50 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskalielagen och fasligheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procent av 50 procent av taxeringsvärdet om inläkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskalielagen,

d)    1,4 procent av 80 procent av
taxeringsvärdet om inläkt av fas
tigheten beräknas enligt 2 § 7 mom.
lagen (1947:576) om statlig in
komstskatt och fasligheten utgör
hyreshusenhet,

e)    1,4 procent av 50 procent av
taxeringsvärdet om intäkt av fas
tigheten beräknas enligt 2 § 7 mom.
lagen om statlig inkomstskatt och
fastigheten utgör småhusenhet,

O 2,5 procent av bosiadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende hyreshus på lantbruksenhet.

g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende småhus på lantbruksenhet,

h) 2,5 procent av taxeringsvärdet om hyreshusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

g) 2 procent av 50 procent av bosiadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende småhus på lantbruksenhet,

h) 2,5 procent av 80 procent av taxeringsvärdet om hyreshusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas-lighelslaxeringslagen (1979:1152) skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Senaste lydelse 1986:1246.

Nuvarande lydelse

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas-lighelslaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

j) 2,5 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör inläkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör hyreshusenhet,

k) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fasligheten utgör inläkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet.

Föreslagen lydelse

i) 2 procent av 50 procent av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas-tighetslaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

j) 2,5 procent av 80 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskalielagen och fastigheten utgör hyreshusenhet,

k) 2 procent av 50 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fasligheten utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskalielagen och fastigheten utgör småhusenhet.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 7

Till den del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sädan inländsk eller utländsk livförsäkringsanstalt som avses i 2 § 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt, belöper på verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar eller avgängsbidragsförsäkringar som nämns i 2 § 6 mom. tredje stycket samma lag, skall dock procenttalet, i stället för vad som därom föreskrivs i första stycket j eller k, utgöra 1,4.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fasligheten skall underiagel för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Är den skallskyldige frikallad från skattskyldighet för inkomsl av fasligheten, beräknas fastighetsskatten som om sådan befrielse inte hade förelegal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gängen vid 1989 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.

Bilaga 8

Industridepartementet: Ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 Föredragande; statsrådet Gustafsson

Bilaga 8     Prop. 1986/87:150 Bilaga 8

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m.m.

Tolfte huvudtiteln

C. Regional utveckling

Ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan

1986/87 Anslag 1000

1987/88 Förslag 1000

Från anslaget bestrids utgifterna för beslut om ersättning enligt förordningen (1986:1424) om ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag pä grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan.

Bakgrund

Riksdagen godkände i december 1986 regeringens förslag om atl till ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan pä tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisa etl förslagsanslag av 1 000 kr. (prop. 1986/87:18, NU 12, rskr. 97).

Regeringen utfärdade den 18 december 1986 förordningen (1986:1424) om ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan. Samma dag beslutade regeringen i regleringsbrev avseende nämnda anslag atl länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt statens industriverk får bevilja ersättning till företag i sådan omfattning atl summan av ersättningsbesluten uppgår till högst följande belopp;

1    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

länsstyrelsen i Uppsala län länsstyrelsen i Västmanlands län länsstyrelsen i Gävleborgs län länsstyrelsen i Västernorrlands län länsstyrelsen i Jämtlands län länsstyrelsen i Västerbollens län länsstyrelsen i Nortbotlens län statens industriverk

500000 kr. 200000 kr. 2500000 kr. 9000000 kr. 3 500000 kr. 6000000 kr. 20000000 kr. 5 000000 kr.

Prop. 1986/87:150 Bilaga 8

På nämnda myndigheter prövas för närvarande inkomna ansökningar om ersättning.

Föredragandens överväganden

Ansökan om ersättning för merkostnader och förluster t. o. m. den 30 juni 1987 skall enligt nämnda förordning ha inkommit senast den 30 september 1987. Förslagsanslaget för budgetåret 1986/87 upphör att gälla den 1 juli 1987. För all myndigheterna skall kunna betala ut ersättning efter den I juli 1987 fordras ett anslag på statsbudgeten även för budgetåret 1987/88.

Detta bör tas upp med oförändrat belopp, 1 000 kr.

Chefen för industridepartementet avser att senare återkomma till riksdagen med en redovisning av de insatser som genomförts liksom kostnaderna för dessa.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.