Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1986/87: 146

om reglering av priserna på

jordbruksprodukter, m. m.                       1986/87:146

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade uldrag ur regeringsprotokollet den 23 april 1987.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Mats Hellström

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om prisregleringen pä jordbruksproduk­ter för liden den Ijuli 1987-den 30juni 1988. Vidare lämnas förslag till prisregleringen pä sockerbetor och socker för samma period.

Förslag lämnas till ett åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige. Sammanlagt föreslås 100 milj. kr. anvisas till detta särskilda program.

1 propositionen behandlas även riktlinjerna för det fortsatta skördeska-deskyddet samt vissa anslagsfrågor.

1    Riksdagen 1986/87. I sam/. Nr 146

Förslag till                                                                                      Prop. 1986/87: 146

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983; 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä,

dels alt lagen, som gäller till utgången av juni 1987'. skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1988,

dels alt mbriken till lagen samt 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Lag om förbud under viss tid mot Lag om förbud under viss tid mot
nybyggnad av djurstallar för nöt- nybyggnad av djurstallar för nöt­
kreatur, svin och fjäderfä.        kreatur och svin.

If
För att motverka överskott inom      För att motverka överskott inom

jordbrukets animalieproduktion är jordbrukets animalieproduktion är nybyggnad av djurstallar för nöt- nybyggnad av djurstallar för nöt­kreatur, svin och fjäderfä förbjuden kreatur och svin förbjuden intill ut-intill utgången av juni månad 1987.      gången av juni 1988.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

' Lagens giltighetstid senasl förlängd 1986: 390. - Senasie lydelse 1986:390.

 

Jordbruksdepartementet                                •■"p- '''' '

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987

Närvarande; statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gus­tafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

1 Inledning

Regeringen uppdrog genom beslut den 22 januari 1987 åt statens jordbruks­nämnd att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag om den närma­re utformningen av prisregleringen pä jordbruksprodukter ulom sockerbe­tor och socker för tiden efter den 30juni 1987. Förslagen skulle utformas med utgångspunkt i riksdagens beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85: 166, JoU 33, rskr. 393).

Jordbruksnämnden skulle beakta vad regeringen har föreslagit riksdagen i proposition 1986/87:100 bil. 11 om finansieringen av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård och kostnaderna för statistik på jordbrukels område.

Jordbruksnämnden skulle vidare beakta den överenskommelse som hös­ten 1986 träffats mellan företrädare för regeringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation om att underlaget för uttag av förmalningsavgifter utvidgas till att omfatta havre och korn för human konsumtion med undan­tag för malt.

Jordbruksnämnden skulle vidare överväga en fortsatt tillämpning av det särskilda ränte- och etableringsstödet. Nämnden var vidare oförhindrad att inom den ram som tilldelas jordbruket föreslå andra åtgärder som kan främja en jämnare inkomstfördelning mellan olika kategorier av jordbruka­re. Jordbruksnämnden skulle dessutom redovisa behovet av fortsatta åt­gärder för produktionsanpassning.

] skrivelse den 8 april 1987 har jordbruksnämnden efter överiäggningar och i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämn­dens konsumentdelegation lagt fram förslag om prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för tiden den Ijuli 1987-den 30juni 1988. Jordbruks­nämndens skrivelse bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 1.

Regeringen uppdrog genom beslut den I8december 1986 åt statens jordbruksnämnd atl efter överläggningar med företrädare för sockerbets-odlarna och sockertillverkningen samt jordbruksnämndens konsumentde-

 

legation avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen på    Prop. 1986/87; 146 sockerbetor och socker för tiden den Ijuli 1987-den 30juni 1988.

Nämndens förslag skulle bygga på att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk skall upprätthållas. Pä sikt skall gälla att elt imporiutrymme på 10- 15 % av den totala sockerkonsumtionen skall skapas.

Överiäggningarna skulle ske med utgångspunkt i riksdagens beslut om mål för livsmedelspolitiken (prop. 1984/85; 166, JoU 33, rskr. 393) och i den ordning som gäller för övriga jordbruksprodukter enligt nämnda riksdags­beslut. Förslaget skulle vara så avvägt att något underskott inte beräknas uppkomma i sockerregleringsfonden.

I skrivelse den 27 februari 1987 har jordbruksnämnden efter avslutade överläggningar lagt fram förslag till prisreglering på sockerbetor och soc­ker för tiden den Ijuli 1987-den 30juni 1988.

Sveriges betodlares centralförening (SBC) har tillstyrkt nämndens för­slag utom vad gäller framtida förhandlingsordning och produklivitetsav-dragets storlek. Svenska sockerfabriksaktiebolaget (SSA) hargjorl invänd­ningar i fråga om produktivitetsavdrag och prisutjämning för den yrkes­mässiga biodlingens användning av socker. SSA har av dessa skäl inte tillstyrkt nämndens förslag. Nämndens konsumentdelegation har förklarat sig beredd att biträda nämndens förslag om ersättning till betodlingen och sockertillverkningen om en överenskommelse därmed kunde uppnås.

Jordbruksnämndens skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Riksdagen beslutade våren 1986 (JoU 1985/86:24, rskr. 344) att ett åt­gärdsprogram för norrlandsjordbruket skulle utarbetas. Inom regerings­kansliet har utarbetats en promemoria med förslag till åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige. Promemorian bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över förslagen avgetts av överstyrelsen för civil beredskap, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruks­nämnd. Sveriges lantbruksuniversitet, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelserna i Älvsborgs. Värmlands. Örebro. Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorr­lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. glesbygdsdelega­tionen. Hushållningssällskapens förbund. Kooperativa förbundet. Lands­organisationen i Sverige, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kommunförbundet, Bräcke. Nordmalings och Pajala kommuner. Svenska laniarbetareförbundet. Svenska livsmedelsarbeiareförbundet, Sveriges livsmedelsindustriförbund. Tjänstemännens centralorganisation samt Jämtlands travsällskap.

Enligt den överenskommelse som träffats mellan företrädare för rege­
ringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation hösten 1986 skall ett nytt
skördeskadeskydd införas om möjligt fr.om. 1988 års skörd med Lantbru­
karnas riksförbund som huvudman. En för staten och LRF gemensam
arbetsgrupp har hafl uppdraget att närmare utreda och lägga förslag om
utformningen av det nya skördeskadeskyddet. Gruppen har den 22 april
1987 lagt fram sin rapport Överföring av skördeskadeskyddet till LRF. i
vilken redovisas den överenskommelse som träffats mellan staten och                4

 

LRF. Överenskommelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som    Prop. 1986/87: 146 bilaga 4.

Lantbruksstyrelsen ingår i den försöksverksamhet med treåriga budget­ramar som beslutats av regeringen. Med anledning härav erhöll styrelsen den 19 december 1985 särskilda direktiv för anslagsframställningen för budgetåren 1987/88-1989/90. Lantbruksstyrelsen avlämnade den 28 april 1986 en särskild rapport med underlag för anslagsframställningen 1987/88 inför perioden 1987/88-1989/90. Rapporten behandlas i det följande.

I prop. 1986/87: 100 (bil. 11) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 beräkna till Lantbruksstyrelsen ett förslagsanslag av 39678000 kr., till Lantbmks­nämnderna ett förslagsanslag av 220297000 kr. och till Bidrag till djur­skyddsfrämjande åtgärder etl reservationsanslag av 2 577 000 kr. Jag anhål­ler atl nu få ta upp dessa frågor.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Livsmedelsposten utgör ca en femtedel av den totala privata konsum­tionen av varor och tjänster. Av de totala livsmedelsutgifterna avser över hälften produkter som huvudsakligen kan hänföras till den svenska jord­bruksproduktionen. Maten intar ocksä en viktig plats i vardagen. Hur vi framställer vår mat, vad den har för kvalitet och vad den kostar är centrala frågor för konsumenterna.

Riksdagen fastställde år 1985 riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik (prop. 1984/85: 166, JoU 33, rskr. 393). Beslutet innebar en klar kursom­läggning jämfört med 1977 års politik. Livsmedlens kvalitet och hänsynen till djur och miljö står i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare. Huvudmålet för livsmedelspolitiken skall enligt riksdagsbeslutet vara att trygga vår livsmedelsförsörjning säväl i fred som under avspärrning och krig. Under delta huvudmål finns två likställda delmål, nämligen konsu­mentmålet och inkomstmålet.

Därutöver finns ett miljö- och resursmål som innebär alt jordbruket och livsmedelsproduktionen måste ta hänsyn till kravet på en god miljö och lill behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser.

Det ekonomiska stödet till det svenska jordbruket skall liksom tidigare lämnas som ett prisstöd i huvudsak genom ett gränsskydd som vid behov kompletteras med marknadsreglerande åtgärder.

Jordbruksproduktionen i norra Sverige får med hänsyn till dess regional­politiska betydelse ett särskilt prisstöd. Stödet skall syfta till att kompense­ra jordbruket i norra Sverige för att dess produktionskostnader är högre än motsvarande kostnader i mellersta Sverige.

Riksdagsbeslutet innebär i fräga om prisregleringen pä jordbruksproduk­ter att kompensation till jordbruket och viss livsmedelsindustri för ökade kostnader samt jordbrukarnas inkomstföljsamhet skall bestämmas efler obundna överläggningar. Det är enligt riksdagsbeslutet angeläget att pris-

 

regleringen för jordbruksprodukter utformas så all den blir elt stöd för    Prop. 1986/87: 146 strävandena att sänka produktionskostnaderna och anpassa produktionens inriktning till marknadens efterfrågan. Prisregleringen skall fortlöpande ses över i syfte att förenkla och begränsa den så långt som möjligt.

Under år 1986 fortsatte den svenska ekonomin att förbättras i en rad avseenden. Den ekonomiska tillväxten uppgick till nära 2%. Bytesbalan­sen ändrades från etl underskott av 10 miljarder kr. år 1985 till ett över­skott av drygt 8 miljarder kr. år 1986. Härigenom blev det möjligt att nettoamortera den statliga utlandsskulden.

Den inhemska räntenivån sjönk påtagligt under år 1986. Medan de totala investeringarna ökade endast långsamt, uppvisade däremot näringslivets investeringar en fortsatt god tillväxt.

Även reallöner och sysselsättning utvecklades gynnsamt år 1986. För första gången på åtskilliga år har reallönerna ökat markant de senaste två åren. Sysselsättningen ökade med drygt 30000 personer och arbetslöshe­ten fortsatte all sjunka till i genomsnitt 2,7% under är 1986.

Prisökningen uppgick under loppet av år 1986 till ca 3%. Detta skall jämföras med en prisökning år 1985 om knappt 6%, vilket i sin tur var klart lägre än under de föregående åren.

Konsumentpriserna pä jordbruksprisregierade livsmedel steg med 5,3% under år 1986 vilket skall jämföras med 1985 års prisökning på 8,1%. Prisregleringspriserna har ökat med ca 6% år 1985 och 5% år 1986. Avräkningspriserna ökade med 5% år 1985 och 4,3% är 1986.

Överskotten av animalieprodukter minskar på gmnd av att de marknads-reglerande åtgärder som regeringen medverkat till börjar få effekt. Belräf­fande spannmålsöverskottet är läget fortfarande besvärande. Världsmark­naden för spannmål karaktäriseras av dumpade priser till följd av stora överskott inom EG och USA. Detta har medfört mycket stora kostnader för den svenska spannmålsexporten. Överskottsproduktionen av spann­mål är olönsam såväl för jordbruket som från samhällsekonomisk syn­punkt. Stora svårigheter föreligger att inom ramen för värt nuvarande prisregleringssystem klara de problem som spannmålsöverskottet medför.

Mot den bakgmnden har jag inbjudit LRF lill överläggningar om vissa jordbrukspolitiska frågor. Dessa överläggningar skall ses som ett led i arbetet med atl anpassa produktionen till konsumenternas efterfrågan, införa fler marknadssignaler i prisregleringen samt åstadkomma etl mer miljövänligt jordbruk. Jag återkommer närmare till frågor om produktions­anpassningen i del följande.

Frågan om livsmedlens kvalitet är av mycket stor betydelse. Bland de frågor som diskuteras kan nämnas användningen av kemiska medel, pro­duktsortimentet, livsmedlens färskhet som har aktualiserats genom den ökade storskaligheten inom livsmedelsindustrin samt strävandena till ett ökat kvalitetsmedvetande inom primärproduktionen t. ex. i fräga om slakt­djur.

Statens jordbruksnämnd utreder på regeringens uppdrag möjligheterna
att utvidga kvalitelsbetalningen för jordbruksprodukter. Nämnden har ny­
ligen inkommit med en delrapport Betalning för bra malkvalitel. Senare
under våren väntas en slutrapport. Jag vill dock redan nu beröra etl förslag        6

 

av jordbruksnämnden som rör betalningen för slaktkroppar med sådana Prop. 1986/87: 146 skador som tyder på att djuren inte fötts upp i en god miljö. Nämnden har angivit att den återkommer med närmare preciseringar i fråga om bl. a. vilka skador som bör föranleda prisavdrag och dettas storlek. Enligt min mening är det angeläget att en sådan kvalitetsbetalning införs för att påskynda ansträngningarna att åstadkomma en god djurmiljö. Det fortsatta arbetet i dessa frågor bör därför bedrivas så att del blir möjligt att genomfö­ra en sådan betalning från den 1 januari 1988.

Livsmedelsverket undersöker hur märkningen av livsmedel skall vara utformad för att konsumenterna lättare skall kunna bedöma kvaliteten på en produkt.

Utredning pågår också om konkurrensförhållanden och prisbildning inom livsmedelsindustrin och handeln. Även här berörs kvalitetsfrågorna. Utredaren skall nämligen bl. a. analysera hur ägarkoncentrationen och den geografiska koncentrationen inom livsmedelsindustrin och livsmedelshan­deln påverkar konkurrens, pris- och kostnadsutveckling samt livsmedels­kvaliteten.

Vidare kan i sammanhanget nämnas atl en särskild expertgrupp tillsatts med uppgift att lämna förslag till åtgärder för att minska intensiteten i jordbruksproduktionen. 1 avvaktan på expertgruppens förslag har rege­ringen beslutat förbjuda användningen av s. k. sträförkortningsmedel vid odling av stråsäd. Förbudet träder i kraft den I maj 1987 och gäller fram till årsskiftet.

1985 års beslut om prisreglering på sockerbetor och socker gäller t. o. m. den 30juni 1987. Jordbruksnämnden har kommit in med förslag lill utform­ningen av prisregleringen på dessa produkter för tiden den Ijuli 1987-den 30juni 1988. Nämndens förslag bygger pä att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk skall upprätthällas. På sikt skall importutrymmet vara 10—15%. Jag återkommer till prisregleringen på sockerbetor och socker i det följande.

Jordbruksnämnden har efter överiäggningar och i samförstånd med Lantbmkarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelega­tion lämnat förslag om prisregleringen för jordbruksprodukter utom soc­kerbetor och socker för tiden den Ijuli 1987-den 30juni 1988. Kompensa-tionsbeloppel för det första halvåret har bestämts i de nu avslutade över­läggningarna och tas ut i form av prishöjningar fr. o. m. den Ijuli 1987. Den 1 januari 1988 föresläs en s. k. ventil som innebär atl prisjusteringar skall ske om utvecklingen av produktionsmedelsprisindex (PM-index) under tiden januari-september 1987 överstiger 2,0%. Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Ett förslag till ålgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige har utarbe­tats inom regeringskansliet. Förslaget innebär bl. a. atl Norrlandsjordbru­ket fär ytterligare 100milj. kr. i extra stöd under tre är.

Åtgärdsprogrammet ger uttryck för en delvis ny syn på jordbrukspoliti­
ken i de utpräglade glesbygderna och dess möjligheter att där främja
landsbygdsutvecklingen. Del är en politik som bygger pä att sysselsätt­
ningen i glesbygderna sätts i centrum och går före traditionella krav på
storieksralionaliseringar. I programmet föreslås en rad insatser från sam-      7

 

hällets sida i syfte att stödja och uppmuntra tillkomsten av s. k. kombina-    Prop. 1986/87: 146 tionsföretag där jordbruk ingår som en del. Jag återkommer i det följande lill åtgärdsprogrammet.

Företrädare för regeringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation träffade den lOnovember 1986 en principöverenskommelse om att LRF skall överta huvudmannaskapet för ett nytt skördeskadeskydd. Senare har en för staten och LRF gemensam arbetsgrupp lämnat förslag till utform­ning av det nya skyddet. Förslaget har utmynnat i att en överenskommelse har träffats med LRF. Flera av de frågor som behandlas i överenskommel­sen är av den arten att det ankommer på riksdagen att fatta beslut. Jag återkommer lill skördeskadeskyddet i det följande.

Sammanlaget utgör de av regeringen vidtagna åtgärderna en strategi för atl främja en god utveckling av jordbruket och en livsmedelsproduktion som i enlighet med 1985 års livsmedelspoliliska beslut ger konsumenterna tillgång till livsmedel av god kvalitet och bra näringsvärde till rimliga priser samtidigt som hänsyn tas till vår miljö och djurens välbefinnande.

2.2 Åtgärder för produktionsanpassning

2.2.1 Animalier

En rad åtgärder har de senaste åren vidtagits för atl anpassa produktionen av jordbruksprodukter till den inhemska efterfrågan. I det följande re­dovisar jag vilka åtgärder som verkar för närvarande.

Ett tillfälligt investeringsförbud gäller sedan våren 1983 enligt beslut av riksdagen. Beslutet innebär ett temporärt förbud mot ny-, om- eller till­byggnad av djurstallar för nötkreatur, svin eller fjäderfä. Lagens giltighets­tid har förlängts ett år i sänder och gäller fram t. o. m. den 30juni 1987.

Avvecklingsersättning kan utgå till mjölkproducenter, specialiserade nötköttsproducenter och smågrisproducenter. Avvecklingsersättning för mjölkproducenter utgår till producenter i åldern 60 till 65 år för atl dessa skall upphöra med mjölkproduktionen. Enligt gällande beslut fär nya pro­ducenter ansluta sig till systemet t.o.m. kalenderåret 1988. 1 fråga om specialiserade nötköttsproducenter utgår avvecklingsersättning till den som producerat minst motsvarande 20 ungnöt per år frän inköpta kalvar. Produktionen skulle vara helt avvecklad den 31 december 1986. Avveck-lingsersätlning som utgår till smågrisproducenter betalas ut i tre år till producenter födda åren 1922-1926 och i elt år lill producenter födda 1921 eller tidigare. Produktionen skulle upphöra under år 1986.

Under tiden den Ijuli 1985-den 30juni 1988 pågår försöksverksamhet med ivåprissystem för mjölk. Systemet är frivilligt och innebär i princip att mjölkproducenten erhåller hemmamarknadspris för den andel av produk­tionen som kan avsättas på den svenska marknaden. För eventuell över­skjutande kvantitet erhålls väridsmarknadspris. Innan beslut om eventuell förlängning fattas skall försöksverksamheten utvärderas.

Mitt förslag: Förbudet mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur och svin skall föriängas med ett är.

 

Statens jordbruksnämnds förslag: Förbudet mol nybyggnad av djurstal­lar för svin skall förlängas med ett år.

Skälen för mitt förslag: Förbudet mot nybyggnad av djurstallar bör förlängas med ett år vad avser stallar för nötkreatur och svin. Det kan enligt min bedömning, även om marknadssituationen för mjölk- och nöt­köttsproduktionen förbättrats, finnas anledning att behålla förbudet under en övergångsperiod. En förlängning av förbudet är, även motiverad mot bakgrund av att jag har för avsikt att senare under är 1987 föreslå regering­en alt lägga fram förslag till riksdagen om en ny djurskyddslag, som kan komma att fä konsekvenser för nybyggnaden av djurstallar.

Vad gäller äggproduktionen är naturligtvis djurskyddsaspekten lika an­gelägen men jag delar jordbruksnämndens och lantbruksstyrelsens bedöm­ning att vid nuvarande överkapacitet är motiven för en förlängning av förbudet mot nybyggn-ad svagare än för nötkreatur och svin. Därför före­slås att djurstallar för fjäderfä inte skall omfattas av lagens regler.

Prop. 1986/87: 146

2.2.2 Vegetabilier

Mitt förslag: Det skall liksom för innevarande regleringsår ankomma pä regeringen att inom ramen för de medel som står till förfogande för jordbruksprisregleringen fatta de beslut som kan behövas för att minska jordbrukarnas, regleringens och samhällets kostnader för spannmålsöverskottet för 1988 års skörd.

Skälen för mitt förslag: Våren 1986 tillsattes den s. k. spannmålsgruppen med uppgift att lägga fram förslag till hur kostnaderna för spannmålsöver­skottet kan minskas redan frän 1987 års skörd. Gruppen hade inte presen­terat några förslag vid den tidpunki då regeringen lade fram prop. 1985/86; 166 om reglering av priserna pä jordbruksprodukter, m.m. För alt möjliggöra finansiering av eventuella förslag från gruppen föreslogs i pro­positionen att det skulle ankomma på regeringen att inom ramen för de medel som står lill förfogande för jordbruksprisregleringen fatta de beslut som kan komma att behövas för näringens produktionsanpassning. Riks­dagen beviljade regeringen det begärda bemyndigandet. Senare under vå­ren redovisade spannmälsgruppen ett förslag om ersättning till jordbrukare i södra och mellersta Sverige som under år 1987 lägger åkermark i träda.

Regeringen har bemyndigat statens jordbruksnämnd aU medge Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening att ingå avtal med jordbrukare som innebär alt jordbrukaren åtar sig att mot ersättning från föreningen under år 1987 hålla vissa arealer i träda. Dessa avtal skulle i huvudsak överens­stämma med spannmålsgruppens förslag.

Trädesavlal har för är 1987 tecknats för ca 12 500 brukningsenheter med sammanlagt drygt 120000 ha trädad åkermark. Effekten på spannmåls­överskottet är 1987 beräknas ligga mellan 350-425 milj. kg. Nettoeffekten pä regleringsekonomin beräknas till 150-200 milj. kr.

 

Spannmålsgruppen presenterade i december 1986 en rapport med redo­visning av mer långsikliga åtgärder. Rapporten har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Spannmålsgruppen arbetar vidare med att söka minska kostnaderna för överskottet dels för 1988 års skörd, dels med mer långsiktiga åtgärder. Ett exempel på en sådan åtgärd kan vara ett tvä-prissystem för spannmål.

Riksdagen uttalade våren 1986 att det är angelägel att de medel som staten under en övergångsperiod ställer till förfogande för att underlätta produktionsanpassningen utnyttjas för att stödja en inriklning av produk­tionen som så snart som möjligt minskar koslnadsbelastningen pä samhäl­let och på lantbrukets ekonomi.

För egen del finner jag det angeläget att framhålla att olika typer av alternativ produktion, som inte nödvändigtvis behöver avse produktion av livsmedel, bör kunna främjas inom ramen för de medel som staten ställer till förfogande för produktionsanpassning.

Det är därför av stor vikt att jordbruksnäringen själv redan inför nästa odlingssäsong tar initiativ till alt sådana typer av ätgärder kan utvecklas och introduceras.

Prop. 1986/87: 146

2.3 Prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker under regleringsåret 1987/88

Mitt förslag: Prisregleringsperioden skall omfatta tiden den Ijuli 1987-den 30juni 1988.

Kompensationsbeloppet för del första halvåret skall uppgå till 675 milj. kr. och fördelas ut i form av prishöjningar på olika produk­ter den Ijuli 1987.

Inför den 1 januari 1988 skall en s. k. ventil fillämpas som innebär att prisjusteringar skall ske om utvecklingen av det s. k. PM-index under tiden januari-september 1987 överstiger 2,0%. Överstiger indexutvecklingen nämnda procenttal skall jordbruket tillerkännas ett acontobelopp av 350 milj. kr.

Det skall ankomma på regeringen att besluta om de pris- och avgiftsändringar som kan bli akluella med anledning av förslagen.

Jordbruksnämndens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Jordbruksnämnden har efter överläggningar och i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation lämnat förslag om en ettårig prisregleringsperiod för jordbruksprodukter ulom sockerbetor och socker. Perioden omfattar tiden den Ijuli 1987-den 30juni 1988. Förslaget bygger på de riktlinjer som har angetts i riksdagens beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85: 166, JoU 33, rskr. 393).

Kompensationsbeloppet för det första halvåret har bestämts i de nu aktuella överläggningarna och fördelas i form av prishöjningar på olika produkter den Ijuli 1987. Den I januari 1988 föreslås en s.k. ventil som

10

 

innebär att prisjusteringar skall ske om utvecklingen av PM-index under    Prop. 1986/87: 146 tiden januari-september 1987 överstiger 2.0%.

Del belopp som jordbruket och förädlingsindustrin som en följd av detta förslag skall tillföras i form av prishöjningar den Ijuli 1987 uppgår till 675milj. kr. Till grund för överläggningarna har legat uppgifter om bl.a. kostnadsutvecklingen i jordbruket under perioden september 1986-janua-ri 1987 som enligt PM-index uppgått till 1,7%, motsvarande elt belopp av 286 milj. kr. Som utgångspunkt för inkomstkompensationen till jordbruket har legat bl. a. uppgifter om löneavtal och ändrade sociala avgifter under år 1987. Kostnadskompensationen till förädlingsindustrin har bl. a. baserats på kostnadsutvecklingen enligt mejeri- och slakteriindex. 160 milj. kr. av­ser preliminär kompensation för kostnaderna inom förädlingsindustrin. Vidare skall jordbruket tillerkännas 25 milj. kr. av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen för utbyteshandel med kött och fläsk.

Som föreslagits i budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87; 100 bil. 11) skall jordbmkets kompensationsram därutöver höjas med 25 milj. kr. fr. o. m. den Ijuli 1987 till följd av ändringarna i finansieringen av djurens hälso- och sjukvård.

Riksdagen beslutade (prop. 1985/86:166, JoU 24, rskr. 344) i Qol aU lagen (1967; 340) om prisreglering pä jordbrukets område skulle ändras så att del blir möjligt atl ta ut förmalningsavgifi även på korn och havre som används för human konsumtion. Jag ansåg emellertid atl frågan behövde utredas ytterligare innan regeringen tog ställning till om och i vilken ut­sträckning som lagändringen borde utnyttjas. Jag avser nu att föreslå regeringen att basen för uttag av förmalningsavgifi fr. o. m. den Ijuli 1987 utvidgas till att omfatta även korn och havre för human konsumtion med undantag av malt. Jag kommer att föreslå regeringen att nämnda förmal­ningsavgifi bestäms till 25 öre/kg vilket beräknas motsvara en intäkt av ca 10milj. kr.

Jordbmksnämnden lade i skrivelse i november 1986 fram förslag till ändring av priserna på vissajordbmksprodukler fr. o. m. den 17 november

1986.   Somjag tidigare har anmält för riksdagen (prop. 1986/87:65) enades
företrädare för regeringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation om
att dessa prisjusteringar skulle träda i kraft först den Ijuli 1987.

Tillsammans med det nu framlagda förslaget innebär detta att prisnivån i det jordbruksprisregierade ledet stiger med drygt 1 100 milj. kr. den Ijuli

1987.   Vid en bedömning av de prisjusteringar som skall ske den Ijuli 1987
bör beaklas att justeringar senast skedde i början av januari 1986.

Jordbruksnämnden har lagl fram förslag lill de sammanlagda prisänd­ringarna på olika produkter som skall ske fr.o.m. den Ijuli 1987. Det ankommer på regeringen atl besluta härom. För riksdagens information vill jag nämna att jag har för avsikt att föreslå regeringen alt besluta i enlighet med jordbruksnämndens förslag.

Inför den I januari 1988 föreslår jordbruksnämnden att en s.k. ventil
tillämpas. Om kostnadsutvecklingen i jordbruket mätt enligt PM-index
under perioden januari —september 1987 ej överstiger 2,0% skall inga
prisjusteringar ske den 1 januari 1988. Överstiger indexutvecklingen 2,0%
skall jordbruket tillerkännas ett acontobelopp av 350milj. kr. avseende               11

 

kostnadskompensation till jordbruket och förädlingsindustrin för perioden Prop. 1986/87; 146 januari-september 1987. Av detta belopp beräknas 300 milj. kr. som kom­pensation till jordbruket medan 50 milj. kr. avser kompensation för kostna­derna i förädlingsindustrin. Om den s.k. ventilen utlöses skall också en definitiv korrigering göras den I januari 1988 för influtna fodermedelsavgif­ter under 1986/87. 1 annat fall skall en korrigering göras inför den Ijuli 1988. Om korrigeringen görs per den Ijuli 1988 skall den eftersläpning som uppstått sedan den I januari 1988 beaklas i form av ett engångsbelopp.

Det bör få ankomma på regeringen att besluta om de pris- och avgifts-ändringar som kan bli aktuella under perioden lill följd av förslagen.

Jordbruksnämnden föreslår att de definitiva priser som gäller för spann­mål under regleringsåret 1986/87 skall, med undantag för råg, gälla som preliminära priser under regleringsåret 1987/88. För råg föresläs en höjning av det preliminära priset med 4 öre/kg.

Jordbruksnämnden föreslär vidare att prisgränserna tas bort för helägg-pulver. Gränsskyddet bör bibehållas för produkten.

Efter bemyndigande av riksdagen (prop. 1986/87:65, JoU 13, rskr. 79) disponerade regeringen 250milj. kr. för amortering av det s.k. historiska underskottet i spannmålsregleringen. Återstående del av underskottet inkl. räntekostnader skall jordbruket reglera inom ramen för en amorteringstid av fyra är. Jordbruksnämnden föreslår med anledning härav att det utgåen­de underskottet i spannmålsregleringen får uppgå till högst 230 milj. kr. den 30juni 1988.

Jag har inget att erinra mot dessa förslag. Det ankommer på regeringen alt besluta i dessa frågor.

I likhet med föregående år föreslår jordbruksnämnden att amortering och räntebetalning av räniestödslån senareläggs ytterligare ett år och börjar först regleringsåret 1988/89. Det fordras inga nya medel för räntestö­det. Vidare föreslår jordbruksnämnden atl medel för eiableringsstöd an­slås endast till de jordbrukare som redan har anslutits till stödformen. Etableringsstödet finansieras av regleringsmedel inom den ram som tillde­lats jordbruket. För regleringsåret 1987/88 bedömer lantbruksstyrelsen vid oförändrad räntenivå medelsbehovel lill knappt 30 milj. kr.

Det ankommer pä regeringen att besluta i dessa frågor. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att jordbruksnämndens förslag godkänns.

Under anslagsposten Låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket dispo­nerar jordbruksnämnden 435 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Regeringen har i budgetpropositionen 1987 under anslaget Prisreglerande åtgärder pä jordbrukets område tagit upp oförändrat 435 milj. kr. under denna anslags­post. Jordbruksnämnden lämnar nu förslag till fördelning av poslen på olika ändamål. Nämnden föreslår att 90 milj. kr. anvisasför leveranstillägg för mjölk, I50milj. kr. för avbytarverksamhet. 21 milj. kr.för företagshäl­sovård, 90 milj. kr. för socialförsäkringsskydd och 84 milj. kr. för produk-tionsanpassningsätgärder m. m. Det ankommer på regeringen att besluta om denna fördelning.

12

 

2.4 Införselavgiftsmede! m. m.

Prop. 1986/87; 146

Mitt   förslag:   Inflytande   införselavgiftsmedel   för   regleringsåret 1987/88 skall disponeras i enlighet med redovisningen i tabell 2.4.1.

Tabell 2.4.1  Huvudsaklig medelsdisposition av införselavgiftsmedel m.m. reglerings-ären 1985/86, 1986/87 och 1987/88

1985/86 1000-tal kr.

1986/87 I OOO-tal kr. prel.

1987/88 I OOO-tal kr. prognos

 

Inkomster

Från föregående regleringsår kvar­stående införselavgifter Under resp. regleringsar influtna införselavgifter

exkl. fodermedel

fodermedel

Summa

Utgifter

a) Av medel inom fördelnings-planen

Svensk spannmålshandel Sveriges potatisintressenter Sveriges oljeväxtinlressenter Svensk költhandel Svensk kötthandel, utbyteshandel Föreningen för mejeriprodukter Svensk ägghandel Regleringskassan för fägelkött Regionalt kostnadsbidrag, norra Sverige

-    mjölk

-    kött

-    ägg

Bidrag lill fraktkostnader för mjölk och grädde

Upplysningsverksamhet och utveck­lingsarbete

Djurhälsovård, kontrollverksamhet m. m.

Slöd till odling av konservärter och andra köksväxter Stöd till odling av bruna bönor Slöd till odling av vallväxtfrö Fonden för kollektiva åtgärder inom biodlingen Sveriges exportråd Sveriges potatisodlares riksförbund Reserv till jordbruksnämndens för­fogande

Summa

Härefter kvarstående införselavgifts­medel

16 370

254

474000 200000

690370

498000 200000

698000

403 681

272 65

678 570

 

224 324

86 000

 

27 500

27 500

 

0

0

 

4 000

4000

 

0

0

 

30000

161000

 

66000

52000

 

3 000

3 000

 

45 500

45 500

 

5 000

5000

 

1700

1700

 

0

500

 

13 000

13 500

 

29300

32 300

 

4 500

6000

 

-

1700

 

8000

8 000

 

500

500

 

2000

2000

 

2 780

2 780

 

72731

14 220

 

539835

467 200

467 200

138 735

223 170

230800

 

' Förslag till preliminär fördelning av medel inom fördelningsplanen lämnas våren 1987.

13

 

 

 

1985/86

1986/87

1987/88

 

1000-tal kr.

1 OOO-tal kr.

1 OOO-tal kr.

 

 

prel.

prognos

b) Av medel utanför fördelnings-

 

 

 

planen

 

 

 

Utbyteshandel nötkött, öststaterna

34 000

40000

40000

Utbyteshandel kött och fläsk

45519

75 000

50000

Pristillägg får- och lammkött

17027

17 000

17000

Svensk matpotatiskontroll

5 684

6 038

6 148

Bidrag till Stiftelsen för ackordhäst-

 

 

 

organisalionens bevarande

475

250

250

Bidrag till fraktkostnader för mjölk

 

 

 

och grädde

300

0

0

Minskning av mekaniska skador pä

 

 

 

matpotalis

0

500

500

Stöd till maltproduktionen

1000

2 000

1000

Sveriges exportråd

1500

2000

2 000

Ränta pä lån i riksgäldskontoret

4 530

2240

0

Djurhälsovård

-

-

17000

Lantbruksstatistik

-

-

26000

Summa                                  110035    145 028     159898

Summa utgifter                   649 870    612 228    627 098

Återbetalning av lån från rörlig kredit 28 700          -                -

Årets saldo (prognos)                         -    4-78 142    -t-70 902

Prop. 1986/87: 146

Statens jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Skälen för mitt förslag: I tabell 2.4.1 redovisas användningen av införsel-avgiftsmedel m.m. under regleringsåret 1985/86 liksom en beräkning av och förslag lill användning av införselavgiftsmedel som inflyter under regleringsåren 1986/87 och 1987/88. För en närmare redovisning av inför­selavgiftsmedlen hänvisas till bilaga 1.

Fördelningsplanen för regleringsåret 1986/87 utgör 267,2 milj. kr. enligt riksdagens beslut våren 1986 saml inflytande avgifter för fodermedelsim­porten (prop. 1985/86: 166, JoU 24, rskr. 344). Med hänsyn till aU inflytan­de avgifter för fodermedelsimporten för närvarande kan beräknas lill 200 milj. kr. beräknar jag därmed fördelningsplanen till 467,2 milj. kr. Jag beräknar de disponibla inkomsterna av införselavgifter till 690,4 milj. kr., vilket innebär att 223 170000 kr. beräknas återstå sedan medel avsatts till fördelningsplanen. Definitiv fördelningsplan för regleringsårei 1986/87 kan fastställas först efler utgången av regleringsårei då de verkliga inkomsterna av införselavgifterna för fodermedel är kända.

Sammanställningen avseende ändamål utanför fördelningsplanen för
regleringsåret 1986/87 skiljer sig på några punkter från de preliminära
beräkningar som låg till grund för riksdagens beslut våren 1986. Poslen
utbyteshandel med nötkött från öststaterna beräknas öka med 11 milj. kr.
För ulbyteshandel med kött och fläsk har inte utgått medel utanför fördel­
ningsplanen de senaste åren på grund av brist på avgiftsmedel. Jordbruks­
nämnden bedömer alt tillgången pä införselavgiftsmedel nu åter gör det
möjligt att anslå utomramsmedel till utbyteshandel med kött och fläsk. För
regleringsåret 1986/87 föreslås att 75 milj. kr. avsätts för detta ändamål. Av
beloppet föreslås 25 milj. kr. få överföras till regleringsårei 1987/88. Posten 14

 

pristillägg för fär-och lammkött beräknas öka med 0,5 milj. kr. Bidraget fill Prop. 1986/87; 146 Svensk matpotatiskontroll (SMAK) ökar med 248000 kr. lill följd av löne­höjningar för SMAK under år 1986. För au åstadkomma en snabb förbätt­ring av matpotafiskvaliteten har jordbruksnämnden i skrivelse till regering­en den 23 februari 1987 föreslagit att nämnden får disponera högst 0,5 milj. kr. av 1986/87 års utomramsmedel för information till odlare och förpacka-re om hur mekaniska skador kan undvikas. Ränta på lån i riksgäldskonto­ret beräknas till 2,2 milj. kr.

Kostnaderna för sådana ändamål som får täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen beräknas således för regleringsåret 1986/87 till 145 milj. kr. Detta leder till ett beräknat överskott av 78milj. kr. för regleringsåret 1986/87. Jag har ingenting alt erinra mot vad jordbruksnämn­den föreslagit i dessa delar. Jag återkommer senare fill regeringen med anledning av jordbruksnämndens förslag lill disposition av tillgängliga införselavgiftsmedel.

Jag föreslår att fördelningsplanen för regleringsåret 1987/88 skall omfat­ta oförändrat 267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter, vilket totalt beräknas ge 467,2 milj. kr.

Jag föreslår att Svensk spannmålshandel liksom hittills tillförs införsel­avgifter för viss utbyteshandel med brödsäd. Dessa avgifter beräknas till 45 milj. kr. Vidare bör Sveriges oljeväxtinlressenter tillföras feltvamavgif-ter såväl på importerad som inhemsk olja för en kvantitet motsvarande feUinnehållet i den inhemska fröskörden, dock högst motsvarande feU-varuavgifter på den totala fetlkonsumtionen inom landet. Beloppet beräk­nas uppgå till 545 milj. kr.

Med hänsyn till ovissheien rörande regleringsekonomins utveckling för de olika varuområdena har nämnden inle lagt fram någon plan för fördel­ning av del preliminärt beräknade beloppet. Nämnden avser att återkom­ma med förslag till preliminär fördelning av beloppet. Ett sådant förslag kan då avges i samband med att förslag lämnas till gränsskydd m. m. fr. o. m. den Ijuli 1987. Nämnden bör liksom tidigare få jämka delbeloppen mellan de olika regleringsföreningarna och besluta om fördelning av det belopp som kan komma att stå till nämndens förfogande.

1 det följande anger jag medelsbehovet under regleringsåret 1987/88 för de ändamål som bör läckas av införselavgiftsmedel utanför fördelnings­planen.

För utbyteshandel med nötkött med öststaterna har jag i likhet med jordbruksnämnden beräknat 40 milj. kr.

1 likhet med jordbruksnämnden föreslår jag att för ulbyteshandel med kön och fiäsk avsätts 50milj. kr. av införselavgiftsmedel från import av kött och fläsk under förutsäUning alt motsvarande export ägt rum och under förutsättning att införselavgiftsmedel finns tillgängliga sedan samtli­ga övriga ändamål tillgodosetts inom och utom fördelningsplanen med tillägg av en skälig reserv för oförutsedda ändamål.

Under regleringsåret 1986/87 ulgår pristillägg för får- och lammkött med
330öre per kg vilket beräknas motsvara en utgift pä 17 milj. kr. Jag föreslår
att pristillägget lämnas med samma belopp per kg fär- och lammkött även
regleringsåret 1987/88, vilket beräknas medföra en oförändrad utgift.               15

 

Jag föreslår att SMAK tilldelas högst 4668000 kr. för den officiella kontrollen och 1 480000 kr. för upplysningsverksamheten.

Bidrag till stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande bör läm­nas med 250000 kr.

För att åstadkomma en minskning av de mekaniska skadorna på matpo­talis bör nämnden få disponera 0,5 milj. kr. för information till odlare och förpackare om hur mekaniska skador kan undvikas.

Stöd till mallproduktionen för regleringsårei 1987/88 bör lämnas med 1 milj. kr.

Jag föreslår att Sveriges exportråd skall erhålla 2milj. kr. av medel utanför fördelningsplanen regleringsåret 1987/88.

Jag vill vidare erinra om att regeringen i budgetpropositionen (1986/87: 100 bil. 11) har föreslagit atl 17 milj. kr. anslås för finansiering av viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt 26 milj. kr. för statistik på Jordbrukets område.

Med hänsyn lill de oundgängliga svängningarna i inflödet av införselav­gifter har jag i 1987 års budgetproposition (bil. 11. s. 32-33) föreslagil atl en röriig kredit även fortsättningsvis ställs till nämndens förfogande. Dock föreslås krediten minska till 60milj. kr. Med hänsyn till osäkerheten i prognosen bör det i enlighet med sammanställningen beräknade överskot­tet inte inlecknas för någol ändamål. Det på detta sätt prognosticerade överskottet bör liksom för innevarande år stå till regeringens disposition.

Prop. 1986/87; 146

2.5 Prisregleringen på sockerbetor och socker

2.5.1 Prisregleringens utformning under perioden

Mitt förslag: Prisregleringen på sockerbetor och socker för perioden den Ijuli 1987-den 30juni 1988 utformas enligt samma grunder som för innevarande regleringsperiod.

Grundprisel på sockerbetor, som avser 16% sockerhalt, skall år 1987 vara 29,89 kr. per 100 kg.

Prisregleringspriset på strösocker skall vid oljepriset 1 622 kr. per kubikmeter vara 456,90 kr. per 100 kg.

Det skall ankomma på regeringen att fatta de beslut om prisregle­ringen som kan komma att krävas under perioden.

Statens jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Förslagel bygger på att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk upprätthålls samt atl kostnadskompensation och inkomstföljsamhet för betodlarna resp. kostnadskompensation till socker­bolaget lämnas utifrån utfallet av obundna överläggningar i likhet med vad som gäller för övriga jordbruksprodukter.

Jordbruksnämndens förslag rörande betodlingen innebär att priset på sockerbetor kan sänkas motsvarande ett belopp av 21 milj. kr. Till grund för beräkning av beloppet ligger bl.a. uppgifter om kostnaderna i betod­lingen som mellan oktober 1985 och oktober 1986 har minskat med 1,74%

16

 

samt uppgifter om av staten fastställt löneutrymme för är 1986. För vissa rationaliserings- och produktivitetsvinster i sockerbetsodlingen har ett av­drag av 20milj. kr. gjorts.

Mot denna bakgrund bör grundpriset för sockerbetor sänkas med 0,82 kr. per 100 kg fill 29,89 kr. per 100 kg.

Vad gäller kompensationen till Sockerbolaget bör prisregleringen liksom tidigare avse endast strösocker. Av verksamheten vid raffinaderiet i Ariöv bör ingå raffineringen av såväl inhemskt som importerat råsocker för den svenska marknaden. Kostnadsvolymen läcker även in produktionen av vissa foderbiprodukter. Nämnden förbehåller sig rätten att beakta foder­biprodukterna vid ersätlningsberäkningarna. Sockerpriset bör liksom hit­tills justeras när oljepriset ändras med ± 160 kr./m-*.

Kostnadsersättningen till SSA bör, inkl. definitiv justering för olje- och gaskostnader under regleringsåret 1985/86, uppgå till 17050000 kr. vilket motsvarar 5,23 kr. per 100 kg socker.

Prisregleringspriset på strösocker bör sänkas med 1,21 kr. per 100 kg till 456,90 kr. per 100 kg.

1 koslnadskompensationen har även merkostnaderna vid ö-bruken beak­tats. Den del av sockerpriset som tillerkänns SSA för dessa merkostnader för regleringsåret 1987/88 beräknas till 5,98 kr. per 100 kg socker, vilket vid normal produktionsvolym ger ca 19,5 milj. kr. Dessutom tillkommer 4.3 milj. kr. ur sockerregleringsfonden.

Ersättningen för raffinering och lagring av importerat råsocker bör sän­kas för inträffade kostnadsminskningar med 4,02 % till 83,27 kr. per 100 kg.

Om väsentligt ändrade förutsättningar inträffar under regleringsperioden bör det ankomma pä nämnden att efter överläggningar med delegationerna lägga fram förslag till de ätgärder som kan anses påkallade.

Vad gäller den framtida prisregleringens utformning anser nämnden och konsumentdelegationen att överläggningarna som sker rörande prissätt­ningen på sockerbetor bör ingå i de allmänna överläggningarna för övriga jordbruksprodukter medan överläggningar med SSA fortfarande bör ske separat. Härigenom kan enligt nämnden en bättre samordning av prissätt­ningen m. m. inom växtodlingen åstadkommas. Vidare anför nämnden att överiäggningar och reglering kan förenklas. Det ankommer pä regeringen alt besluta i denna fråga.

Prop. 1986/87: 146

2.5.2 Areal och arealbidrag

MiU förslag: Sockerbelsarealen för 1987 års odling skall uppgå till 51000 hektar är 1987. Arealminskningen skall inte beröra odlingen under betbruken pä Öland och Gotland (ö-bruken).

Arealbidragen till odlare som levererar betor till ö-bruken bibe­hålls oförändrade.

Statens Jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Skälen för mitt förslag: Sockerbelsarealen bör minskas med 300 hektar

17

Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 146

 

och bör uppgå till högst 51 000 hektar år 1987. Neddragningen motsvarar ett års trendmässig skördeökning. Vid fastställandet av arealen har hänsyn tagits till alt driften vid samtliga betbruk skall upprätthållas. Arealminsk­ningen bör inte beröra odlingen under de båda ö-bruken.

Erforderlig kvotering av arealen bör godkännas av jordbruksnämnden. Ca en tredjedel av odlingen bör kontrollmätas. Mätningen bör bekostas av näringen. Prisavdraget vid överodling bör vara kraftigt.

Arealbidraget föreslås vara oförändrat 200 kr. per hektar till de odlare i Småland och Blekinge som levererar betor till bruket i Mörbylånga, 400 kr. per hektar till odlarna pä Öland och 500 kr. per hektar till odlarna på Golland. 1 de fall arealen vid arealkontroll befinns vara mindre än den kontrakterade, bör bidraget ulgå efler den uppmätta arealen.

Prop. 1986/87; 146

2.5.3 Regleringsekonomin

Mitt förslag: Från sockerregleringsfonden skall bestridas kostnader för arealbidrag, viss ersättning för ö-bruken, fraktbidrag, kollektiva åtgärder inom biodlingen, kostnader för prisuijämning på socker saml vissa administrationskostnader. Sockerregleringsfonden får inte uppvisa nägot underskott vid utgången av regleringsåret.

Statens jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Införselavgift tas liksom hittills ut för importera­de kvantiteter under perioder dä världsmarknadspriset understiger det fastställda avräkningspriset pä socker ur svenska betor. De uppburna medlen bör - liksom hittills - tillföras sockerregleringsfonden.

Sockerregleringsfonden bör få användas för fraktsubventionering till de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län med 1,2 milj. kr. Ur fonden bör dessutom bestridas kostnaderna för dels arealbidrag till de odlare som levererar betor till ö-bruken lill en beräknad kostnad av ca 3.5milj. kr., dels den ersättning om 4,3 milj. kr. som skall utgå för SSA; s merkostnader för driften vid dessa bruk. Till kollektiva åtgärder inom biodlingen bör las 0,5 milj. kr. ur fonden. Till yrkesmässig biodling bör av fondens medel återföras ett belopp som motsvarar odlingens sockerförbrukning och den skillnad i pris mellan Sverige och världsmarknaden som föreligger under den tid sockret kan beräknas bli förbrukat, ca 1,5-2.0milj. kr. Vidare bör regleringsföreningen Svensk sockerhandels administrationskostnader täc­kas ur fonden. Fondmedlen används också till vissa kostnader inom prisut­jämningen för varor innehållande socker (fr.o.m. regleringsåret 1987/88 även för prisutjämning vid tillverkning av dextran). Vid tillverkning av vissa produkter såsom farmacevtiska halvfabrikat för export återbetalas införselavgiften för förbrukat socker. I en situation med ingen eller ringa sockerimport bör i stället exportbidrag ur sockerregleringsfonden lämnas för sädana produkter.

1986 års sockerproduktion ur inhemska betor blev så slor alt någol importbehov inte torde föreligga under regleringsåret  1986/87. Därmed

 

begränsas också tillförseln av införselavgifter till sockerregleringsfonden.     Prop. 1986/87: 146 Detta leder till att fonden kan beräknas visa ett underskott under hös­ten/vintern 1987/88 om inte medel tillförs på annat sätt.

Betodlarna och SSA bör om sä erfordras skjuta till medel så att fonden inte visar underskott den 30juni 1988. Under hösten 1987 när bl. a. prognos för årets sockerproduktion finns tillgänglig bör överläggningar tas upp med odlare och SSA om storieken på erforderlig fyllnadsinbetalning. Aktuellt belopp skall fördelas med 60% på betodlarna och 40% på SSA. Odlarnas belopp dras från bellikviderna för 1987 års skörd.

Parierna har kommande år rätt - alt med beaktande av regleringsekono­min - ta upp överläggningar om återbetalningar av tidigare inbetalda medel. Detta innefattar även den del som återstår atl reglera av den inbetalning som gjordes regleringsåret 1982/83.

Vid behov bör jordbruksnämnden liksom hittills få la ut en försäljnings­avgift på allt socker som säljs inom landet för atl subventionera sockerim­port när världsmarknadspriset är högre än det svenska.

2.6 Ålgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige 2.6.1 Allmänna överväganden

Riksdagens beslut från år 1985 om livsmedelspoliliken (prop. 1984/85; 166, JoU 33, rskr. 393) innebär bl. a. att de speciella förhållandena i norra Sveri­ge skall särskilt beaktas vid utformningen av jordbrukspolitiken. Det finns enligt beslutet flera skäl fören geografiskt väl differentierad jordbrukspro­duktion av i stort sett oförändrad storiek i norra Sverige. Med hänsyn bl. a. till jordbrukets stora belydelse för befolkning, sysselsättning, service och miljö men även från försörjningsberedskapssynpunkt är del angeläget atl behålla ett regionalpolitiskt motiverat stöd till näringen i denna del av landet. Däremot är det inte möjligt alt för närvarande ha som mål att ytterligare öka jordbruksproduktionen i norra Sverige. Det är inte heller enligt riksdagsbeslutet möjligt att med hänsyn till den fortsatta rationalise­ring som sker i jordbruket, garantera att en viss resursmängd behälls inom jordbruket i detta område.

Det åtgärdsprogram somjag redovisar i det följande och som omfattar de
fem norrlandslänen samt Värmlands och Kopparbergs län, ger uttryck för
en delvis ny syn på jordbrukspolitiken i de utpräglade glesbygderna och
dess möjligheter att där främja landsbygdsutvecklingen. Sysselsättningen
sätts i centrum och går före traditionella krav på storieksralionaliseringar.
Slutsatsen av etl sådant synsätt bör ta sin utgångspunkt i allmänt gles­
bygdspolitiska överväganden ulan direkta kopplingar till jordbrukspoliti­
ska bedömningar om enskilda jordbruksfastigheters utvecklingsbarhet. 1
programmet föreslås en ökad samordning av stöd till jordbrukets rationali­
sering, glesbygdsstöd och arbetsmarknadsstöd. En rad insatser föreslås i
syfte att från samhällets sida stödja och uppmuntra tillkomsten av kombi­
nationsföretag, där jordbruk ingår som en del. Flertalet remissinstanser
har understrukit behovet av åtgärder för all förstärka det norrländska
jordbruket.                                                                                                            19

 

Enligt min mening kommer de åtgärder som föresläs i det följande att    Prop. 1986/87; 146 aktivt medverka till att sysselsättningen pä landsbygden i norra Sverige främjas. Åtgärderna innebär även att jordbruksproduktionen i norra Sveri­ge kommer att kunna upprätthållas på en acceptabel nivä.

2.6.2 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

Mitt förslag:  Prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall vara oförändrat under budgetåret 1987/88.

Justeringar av prisstödet skall i fortsättningen ske med hänsyn till kostnadsutvecklingen. En närmare översyn av prisstödet skall dess­utom genomföras vart tredje år.

Förslaget I promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl. a. statens jordbruks­nämnd, länsstyrelserna i norra Sverige, Kooperativa förbundet och Lant­brukarnas riksförbund, har understrukit prisstödets betydelse som medel för att kompensera det norrländska jordbruket för högre produktionskost­nader än vad som råder i övriga delar av landet. Nägra remissinstanser har föreslagit vissa justeringar i prisstödets områdesindelning. Statens jord­bruksnämnd har föreslagit att möjligheten bör prövas att i vissa glesbygder i norra Sverige, där nedläggning av åker ej är önskvärd från allmän natur-och landskapssynpunkt, som komplement till prisstödet införa arealstöd.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län har föreslagit att jord­bruket i stödområdena befrias från vissa internavgifter inom prisreglering­en, såsom avgifter för värphöns och slaktdjursavgifter.

Skälen för mitt förslag: Genom beslut av riksdagen år 1986 skedde en kraftig uppräkning av prisstödet med 135 milj. kr. från 375 milj. kr. budget­året 1985/86 lill 5l0milj. kr. för budgetåret 1986/87. Detta innebär en höjning med lOOmilj. kr. utöver justering med hänsyn till det nya beräk­ningsunderlag som framtagits av jordbruksnämnden. Med hänsyn till kost­nadsutvecklingen inom jordbruket finns det enligt min mening inte skäl att räkna upp stödet per den Ijuli 1987. Justering av prisstödet bör i fortsätt­ningen ske med hänsyn till förändringar i kostnadsutvecklingen i jordbru­ket. Därutöver finns skäl att vart tredje år genomföra en närmare översyn av prisstödet.

Jag är inte beredd att biträda de förslag som tagits upp av nägra remissin­stanser beträffande ändrad stödområdesindelning och att jordbruket i stöd­områdena befrias från vissa internavgifter inom prisregleringen.

20

 

2.6.3 Investeringsstöd och stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag         Prop. 1986/87:146

Mitt förslag: Regionalt rationaliseringsstöd till jordbruksföretag i norra Sverige skall kunna lämnas till ekonomiskt utvecklingsbara företag, varvid avses företag som bedriver enbart jordbruk eller jordbruk i kombination med skog eller någon annan verksamhet. Vissa förändringar skall ske av bidragsbelopp m.m. Motsvarande anpassning skall göras vad gäller regionalt rationaliseringsstöd till trädgårdsföretag i norra Sverige.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag utom vad gäller anpassning av det regionala rationaliseringsstödel lill trädgårdsföre­tag i norra Sverige.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser redovisar en positiv inställ­ning till förslagen i promemorian. Lantbruksstyrelsen har framhållit atl en inriktning av det regionala rationaliseringsstödet som mera anknyter till reglerna för glesbygdsstödet fär positiva effekter framför allt ur regionalpo­litiska och sysselsättningspolitiska synvinklar. Lantbruksstyrelsen pekar på atl förordningen (1979:427) om statligt stöd lill trädgårdsnäringens rationalisering bör anpassas till den ändrade inriktningen av det regionala rationaliseringsstödet främst vad gäller procentsatser och beloppsgränser för investeringsbidrag. Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd har pekat på att stöd även i fortsättningen bör ges till uppbyggnad av bärkraftiga heltidsjordbmk. RRV är positivt till uppbyggnaden av kombi­nerade företag och framhåller att det är sannolikt att det är andra syssel­sättningar utanför jordbmket som har en avgörande belydelse för möjlig­heten atl bo kvar på jordbmksfastigheten.

Skälen för mitt förslag: Det regionala ralionaliseringsstödet bör enligt min uppfattning ges en inriktning som i sina huvuddrag överenstämmer med glesbygdsstödet. Stödet till jordbmksföretag och irädgårdsföretag bör i norra Sverige kunna lämnas till ekonomiskt utvecklingsbara företag. Med ekonomiskt utvecklingsbara företag bör avses företag som bedriver enbart jordbruk/trädgård eller jordbmk/trädgård i kombination med skog eller nägon annan verksamhet. Även inkomst av tjänst utanför det egna förela­get bör ingå i den helhetsbedömning som måste göras av företagets ekono­miska utvecklingsbarhet. Jag vill dock understryka att för att ett företag skall kunna betraktas som ekonomiskt utvecklingsbart så måste såväl företagel som enskilda verksamheter lämna ett med hänsyn till resursin­satserna godtagbart ekonomiskt överskott.

Stöd till investeringar i ekonomibyggnader bör enligt min uppfattning i huvudsak avse ersättningsinvesteringar. Flera remissinstanser har under-simkit att sådana investeringar är nödvändiga för att produktionsvolymen skall kunna upprätthållas på en acceptabel nivå. Regionall rationaliserings­stöd till ekonomibyggnader bör lämnas med högst 25 % av godkänd kost­nad. Det bidrag som högst kan lämnas bör höjas från nuvarande 250000 kr. fill 300000 kr. Det bidrag som kan lämnas om särskilda skäl föreligger bör enligl min mening höjas frän nuvarande 40% till 50% av godkända kostna­der. Del bidrag som högst kan utgå bör höjas från nuvarande 400000 kr. fill

21

 

500000 kr. Förhöjt bidrag (50% eller 500000 kr.) bör endast utgå i sådana    Prop. 1986/87: 146 fall dä en önskvärd investering inte kan genomföras ulan förhöjt bidrag.

Flera remissinstanser, bl.a. lantbruksstyrelsen, statens jordbruks­nämnd, länsstyrelserna i norra Sverige och Lantbrukarnas riksförbund, har understrukit behovet av ökad stimulans till investeringar i markanlägg­ningar. Enligt min uppfauning är detta en angelägen åtgärd för atl sänka kostnaderna i produktionen. Stöd bör kunna utgå till varaktiga investering­ar i markanläggningar på bestående åker. Stödets syfte skall således inte vara att öka produktionen. Stödet bör kunna utgå utan prövning av förela­gets möjligheter alt bestå och utvecklas som självständig enhet. Vissa markinvesleringar, såsom huvudavlopp, berör i regel flera fastigheter. Det är i dessa fall angeläget att åtgärderna utförs gemensamt. För att detta skall vara möjligt fordras en ganska hög stimulans särskilt i de fall vissa fastighe­ter ägs av passiva markägare. En hög stimulans är även motiverad med hänsyn lill alt kostnaderna för åtgärden i många fall är högre än markens saluvärde.

Jag föreslår att bidrag bör kunna lämnas med högst 50% av godkänd kostnad för utförande av för fiera fastigheter gemensamt huvudavlopp. Bidrag för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp i Norrbottens län bör lämnas med högst 75% av godkänd kostnad.

Bidrag till täckdikning och andra markanläggningar bör kunna lämnas med högst 25% av godkänd kostnad. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna lämnas med högst 50% av godkänd kostnad. Till markanlägg­ning bör liksom nu är fallet räknas grundkalkning som utförs i samband med annan markförbätlringsåtgärd. Gmndkalkningen bör som regel avse samma åkerareal som är föremål för annan markförbättringsåtgärd. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna lämnas till grundkalkning utan samband med annan markförbättringsåtgärd.

Statliga garantier för lån till investeringar i byggnader och markanlägg­ningar bör också lämnas till ekonomiskt utvecklingsbara företag.

Med hänsyn lill den föreslagna inriktningen av det regionala rationalise­ringsstödet och behovet av medel för reinvesteringar vid jordbruksföretag utanför det område som omfattas av glesbygdsstödet framstår enligt min uppfattning en teknisk samordning av glesbygdsstödet och det regionala ralionaliseringsstödet som mindre angelägen. Administrativt är de båda stödformerna för närvarande samordnade genom att glesbygdsstödet till de areella näringarna i flertalet län handläggs av lantbruksnämnderna. 1 Norr­bottens län är lantbruksnämnden försöksvis inordnad i länsstyrelsen sedan den Ijuli 1986. Jag vill understryka vikten av att principiella ställningsta­ganden till stödgivningens inriktning och speciella insatser i vissa regioner i övriga län bör göras i samråd mellan lantbruksnämnd och länsstyrelse.

Efler beslut av riksdagen våren 1985 har under budgetåret 1985/86
40milj. kr. lämnats som stöd lill särskilt skuldtyngda jordbruksföretag,
varav drygt 30 milj. kr. till norra Sverige. Som redovisas i bifogade prome­
moria bör situationen inom jordbruket i norra Sverige ha förbättrats under
senare delen av år 1986. Lantbruksstyrelsen bör liksom hiuills utnyttja
möjligheten att efler hand medverka till rekonstruktion av högt skuldsatta
jordbruksföretag genom att biträda ackord eller eljest efterge statens rätt         22

 

pä grund av garantiåtaganden för lån. Om ytterligare insatser bedöms vara nödvändiga för att stödja särskilt skuldtyngda jordbruksföretag bör särskil­da resurser för ändamålet kunna disponeras av de medelsramar somjag i det följande föreslår bör ställas till resp. läns förfogande. Mot bl.a. denna bakgrund anser jag del inte vara befogat att föreslå något särskilt stöd till högt skuldsatta jordbruksföretag.

Prop. 1986/87:146

 

2.6.4 Utvecklingsprojekt, forsknings- och försöksverksamhet samt rådgivning och fortbildning

Mitt förslag: Särskilda insatser krävs för att stimulera utvecklingen av kombinationsföretag. För att förbättra förutsättningarna för det norrländska jordbruket skall ytterligare resurser avsättas för forsk­nings- och försöksverksamhet. Vidare skall insatserna ökas vad gäller rådgivning och fortbildning.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva till försla­gen i promemorian. Sveriges lantbruksuniversitet har som primära mål för jordbruksforskningen i norra Sverige särskilt betonat bl. a. ökad odlingssä­kerhet, vallfoderproduktion, förbättrat resursutnyttjande, skördeteknik, utveckling av alternativa produktionsformer och produktionsgrenar samt anpassning av ekonomibyggnader. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker genomförandet av de åtgärder som föreslås i åtgärdsprogrammet.

Skälen för mitt förslag: Utöver de förbättrade finansieringsmöjligheter som jag tidigare har föreslagil, behövs särskilda insatser för att främja tillkomst och utveckling av kombinationsföretag. Enligt min mening bör därför särskilda medel avdelas för utvecklingsprojekt inom området. Vida­re bör för alt förbättra förutsättningarna för det norrländska jordbruket ytteriigare resurser ställas till Sveriges lantbruksuniversitets förfogande för verksamhelen vid Röbäcksdalen.

För alt förbättra de produktionstekniska och företagsekonomiska förut­sättningarna bör enligt min uppfattning rådgivningen till jordbruket i norra Sverige utökas. Det bör ankomma på länsmyndigheterna att gemensamt besluta om i vilka former en utökad rådgivning skall genomföras.

Regionalt bör en genomgång göras av dels behovet och dels möjligheter­na all utnyttja befintliga arbetsmarknadspolitiska stödformer i de areella näringarna. Härvid bör särskilt understrykas behovet av utbildning och stöd i samband med uppbyggnad och utveckling av kombinerade företag. Försöksvis bör som ett led i stimulans till uppbyggnad av kombinationsfö­retag starta-eget-bidrag införas för verksamhet som inte är ett naturligt led i jordbruksdriften. Kvinnans situation skall särskilt uppmärksammas i detta sammanhang.

Jag avser att återkomma till regeringen i de frågor jag nu berört.

23

 

2.6.5 Medelsbehov och genomförande

Prop. 1986/87: 146

Min bedömning: Ett belopp av 100 milj. kr. skal) ställas Ull förfogan­de för åtgärdsprogrammet under en treårsperiod. Det skall ankom­ma på lantbruksstyrelsen att svara för fördelningen av medel mellan Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har i slort lämnat förslagen om medelsbehov och genomförande utan erinran. Några remissinstanser, bl.a. lantbruksstyrelsen, vissa av länsstyrelserna och Lantbmkarnas riks­förbund har dock ifrågasatt om den anvisade medelsramen är tillräcklig. Vad gäller genomförandel har bl. a statskontoret, länsstyrelsen i Väster­bottens län och glesbygdsdelegationen ansett att länsstyrelsen i resp. län bör ha huvudansvaret.

Skälen för min bedömning: De åtgärder för jordbruket i norra Sverige somjag föreslagit i det föregående avser bl. a. ökade möjligheter att stödja kombinationsföretag, insatser för att genom investeringar tillvarata befint­liga produktionsresurser och ökade insatser vad gäller markanläggningar. Vidare har jag föreslagit särskilda utvecklingsprojekt för att stimulera uppbyggnad och utveckling av kombinationsföretag, ökade satsningar på forsknings- och försöksverksamhet för Norrlandsjordbruket saml ökade insatser vad gäller rådgivning och fortbildning.

Enligt min bedömning bör en förbättrad samordning av olika jordbruks-, regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser innebära ett effektivare utnyttjande av de samlade resurser som nu finns till förfogande för jordbru­ket i norra Sverige.

Jag har beräknat kostnaderna för åtgärdsprogrammet till totalt 100milj. kr. för en treårsperiod med följande uppskattade fördelning, nämligen stöd till investeringar inom jordbruket och till kombinationsföretag 54 milj. kr., stöd fill utveckling av kombinafionsförelag 27 milj. kr., ökad utbildning och rådgivning 15 milj. kr. samt ökad forsknings- och försöksverksamhet 4milj. kr.

Enligt min uppfattning bör varje län tilldelas en medelsram för genomfö­rande av olika insatser. Det bör sedan ankomma på länsmyndigheterna att fillsammans bestämma hur stor del av medlen som skall användas för olika stödinsatser och hur mycket som skall användas som projektmedel för utvecklingsprojekt, rådgivning, utbildningsinsatser m. m. Härutöver bör finnas vissa medel för insatser som rör mer än ett län. Användningen av medlen för ökad forsknings- och försöksverksamhet bör beslutas av rege­ringen efter förslag från lantbruksstyrelsen och Sveriges lantbruksuniver­sitet.

Åtgärdsprogrammet avser jordbruket i norra Sverige. Det bör enligt min uppfattning därför ankomma på lantbruksstyrelsen att fördela medlen till lantbmksnämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väslernorr­lands, Jämfiands och Västerbouens län samt till länsstyrelsen i Norrbot-lens län. Jag vill understryka aU planeringen av olika insatser bör samord­nas med övriga länsmyndigheter.

24

 

Landskapet Dalsland i Alvsborgs län ingår i det område där regionalt rationaliseringsstöd utgår. Åven om inte Älvsborgs län ingår i åtgärdspro­grammet bör enligl min uppfattning de regler för det regionala rationalise­ringsstödet somjag föreslagit i det föregående tillämpas för hela det områ­de som nu omfattas av stödformen dvs. ocksä för Dalsland. Jag är däremot för närvarande inte beredd att föreslå några utvidgningar av det område som nu omfattas av det regionala rationaliseringsstödet.

Del bör ankomma på lantbruksstyrelsen att efter den treårsperiod som åtgärdsprogrammel avser göra en utvärdering av genomförda insatser.

Jag återkommer senare till anslagsfrågan.

Prop. 1986/87:146

2.7 Det framtida skördeskadeskyddet

Mitt förslag: Lantbrukarnas riksförbund skall genom en särskild juridisk person vara huvudman för ett nytt skördeskadeskydd fr. o. m. 1988 års skörd.

Skälen för mitt förslag: Mellan företrädare för regeringen och Lantbru­karnas förhandlingsdelegation träffades den lOnovember 1986 en princip­överenskommelse om att LRF skall överta huvudmannaskapet för ett nytt skördeskadeskydd.

En för staten och LRF gemensam arbetsgrupp har därefter hafl i upp­drag att närmare utreda och lämna förslag till utformning av det nya skyddet.

Enligt arbetsgruppens förslag skall LRF genom en särskild juridisk person, som LRF har ett avgörande inflytande över och som endast har detta ändamål, vara huvudman för elt nytt skördeskadeskydd fr. o. m. 1988 års skörd, om vissa förutsättningar och villkor uppfylls. Vilka dessa förut­sättningar och villkor är framgär av överenskommelsen i bilaga4.

Flera av de frågor som behandlas i överenskommelsen är av den arten att riksdagen mäste besluta i ärendet innan en överföring av skyddet lill den nya huvudmannen kan ske. Detta gäller inte enbart de ekonomiska förpliktelserna. 1 vissa fall fordras ändrad lagstiftning. Del fortsatta arbetet bör nu inriktas på att överenskommelsen skall genomföras. Förslag i de olika frågor som fordrar riksdagens ställningslagande bör utarbetas och föreläggas riksdagen senast hösten 1987. Jag vill emellertid redan nu något beröra vissa frågor.

Riktlinjerna för skyddet anges i överenskommelsen. 1 huvudsak innebär de att skyddet väsentligen är ett individuellt totalskadeskydd och att det är öppet för alla jordbrukare med mer än 5 ha åker. Väsentliga ändringar i grunderna för skyddet får inle göras utan regeringens medgivande. Nägon närmare författningsreglering av skyddets omfattning är inte avsedd.

Avsikten är att finansieringen av det nya skördeskadeskyddet skall ske genom att till den nye huvudmannen överförs behållningen i skördeskade­fonden som nu uppgår till ca 324 milj. kr. efler utbetalningarna för 1986 års skörd. Den nye huvudmannen övertar fonden efter 1987 års skörd. Vidare

25

 

är avsikten att skyddet skall finansieras genom prisregleringsmedel som Prop. 1986/87; 146 jordbruksnäringen tillförs enligt åriiga riksdagsbeslut eller genom en sär­skild statlig skördeskadesvgift inom ett äriigl belopp som för närvarande beräknas till ca 60milj. kr. Omprövning av beloppets storlek kan aktualise­ras, när fonden fått avsedd storiek, i samband med överläggningar om prisregleringen på jordbrukets produkter. Jordbrukets kompensationsram skall fr.o.m, den Ijuli 1988 höjas med motsvarande belopp utan avräk­ning. Medlen tillförs skördeskadefonden.

Vidare anges i överenskommelsen att om utbetalda ersättningar och behovsprövade bidrag till följd av skördeskador år 1987 överstiger 90milj. kr. skall staten och jordbruksnäringen vardera tillföra skördeskadefonden hälften av överskjutande belopp. Näringens bidrag fär täckas inom ramen förde prisregleringsmedel som jordbruket tillförs.

Överenskommelsen torde innebära atl den nye huvudmannen kommer att anförtros uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Eftersom den nye huvudmannen skall vara en stiftelse fordrar detta enligt 11 kap. 6§ regeringsformen lagstöd.

En grundläggande förutsättning för överenskommelsen är att den nye huvudmannen får tillgång till uppgifter som fmns i lantbruksregistret och som behövs för skördeskadeskyddet. 1 viss utsträckning gäller sekretess för sädana uppgifter enligt 9 kap. 4§ sekretesslagen. Den nye huvudman­nens tillgång till dessa är således en fräga som fordrar lagreglering.

1 denna fråga har jag samrätt med chefen för justitiedepartementet.

2.8 Lagstiftningsfrågor

Jag häri det föregående (avsnitt 2.2.1) föreslagit atl det temporära förbudet mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur och svin förlängs ytterligare ett år fr.o.m. den I juli 1987. Förslaget förutsätter bl.a. ändringar i 1 § lagen (1983; 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä.

Lagändringen bör träda i kraft den Ijuli 1987.

1 enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

lag om dels fortsaU giltighet av lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djursiallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels änd­ring i samma lag.

Eftersom den föreslagna författningsändringen från lagteknisk synpunkt är av enkel beskaffenhet är lagrådets hörande enligl min mening inte påkallat.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till

1. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983; 147) om förbud             26

 

under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och    Prop. 1986/87: 146 fjäderfä, dels ändring i samma lag. dds atl

2.  godkänna vad jag har förordat i fråga om produktionsanpass­ning på vegetabilieområdet (avsnitt 2.2.2),

3.  godkänna vad jag har förordat i fråga om prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker under reglerings­året 1987/88 (avsnitt 2.3),

4.  godkänna vad jag har förordat i fråga om användningen av avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1987/88 (avsnitt 2.4).

5.  godkänna vad jag har förordat i fråga om prisregleringen pä sockerbetor och socker under regleringsårei 1987/88 (avsnitt 2.5),

6.  godkänna vad jag har förordat om ett ålgärdsprogram för jord­bruket i norra Sverige (avsnitt 2.6),

7.  godkänna vad jag har förordat om huvudmannaskapet för det framtida skördeskadeskyddet (avsnitt 2.7).

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

NIONDE HUVUDTITELN

Lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas verksamhet

Lantbruksstyrelsen ingår i den försöksverksamhet med treåriga budget­ramar som beslutats av regeringen. Med anledning härav erhöll styrelsen den 19 december 1985 särskilda direktiv för anslagsframställningen för budgetåren 1987/88-1989/90. Lantbruksstyrelsen avlämnade den 28april 1986 en särskild rapport med underlag för anslagsframställningen 1987/88 inför perioden 1987/88-1989/90. Jag lämnar mol denna bakgrund en rela­tivt utförlig redogörelse för myndighetens verksamhet.

Mot bakgrund av utvecklingen i samhället och de areella näringarna samt 1985 års livsmedelspolitiska beslut redovisar lantbruksstyrelsen de allmänna förutsäUningarna för verksamheten 1987/88-1989/90. Kravet på hög effektivitet i produktionen kommer enligl styrelsens bedömning att stå i centrum för verksamheten även i fortsättningen. Verksamheten med jordbrukets och skogsbrukels rationalisering skall samtidigt bedrivas med större hänsyn till kravet på god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med naturresurserna. Dessa krav fär anses väga lika tungt som kravet pä hög effektivitet. Även kvalitetsfrågorna kommer att få allt större tyngd.

Lantbmksstyrelsen bedömer vidare all rådgivningsverksamheten kom­
mer att ändra karaktär bl.a. som en följd av kraven på ökad miljö- och
kvalitetshänsyn. Betydande informafions- och rådgivningsinsatser behövs
för att snabbt få genomslag för de nya metoder som forskning kring
miljöfrågor och nya produkfionsformer leder till. En marknad med mera
varierande krav på produkternas kvalitet liksom skärpta miljökrav ställer
nya anspråk på företagsutveckling och företagande. Det förblir enligt sty­
relsens uppfattning elt starkt samhällsintresse att medverka i en sädan      27

 

utveckling. Olika slag av kombinationsföretag kan väntas öka i framliden,    Prop. 1986/87; 146 inte minst av regionalpolitiska skäl.

Lantbruksstyrelsens roll i samhällsplaneringen kommer att öka under programperioden. Åtgärder behövs för atl motverka negativa konsekven­ser av ett minskat arealbehov för livsmedelsproduktionen och en fortsatt minskad sysselsättning i jordbruket.

Lantbruksstyrelsen anser del vara angeläget att aktiva insatser för att förbättra fastighetsförhållandena inom jord- och skogsbruket kan sättas in i minst samma omfattning som hittills. Framför allt bör den skogliga struk­turrationaliseringen ges hög prioritet.

Den statliga finansiella stödgivningen lill jordbruket bör enligt lantbruks­styrelsen pä sikt bli föremål för en samlad översyn. Härvid bör bl.a. en samordning av glesbygdsstödet och del regionala ralionaliseringsstödet övervägas liksom behovet av stöd för att främja nyetablering, utveckling av nya företagsformer där jordbruket ingår som en del samt utveckling av miljövänligare produktionsteknik.

Verksamheten vid statens lantbrukskemiska laboratorium kommer alt anpassas i enlighet med statsmakternas beslut. Ett i stort sett oförändrat resursbehov förutses.

Lantbruksstyrelsen anser att en fortsatt statlig rådgivning är motiverad inom flera områden. En förutsättning för att resultaten av jordbruksforsk­ningen skall leda till praktiska tillämpningar inom rimlig tid är enligt lant­bruksslyrelsens uppfattning att staten svarar för att en basresurs för råd­givning finns vid lantbruksnämnderna. Vidare är statlig finansiering nöd­vändig av den information och rådgivning som bedrivs i anslutning till myndighetsutövningen.

Enligt lantbmksstyrelsens uppfattning är en fortsatt statlig finansiering av rådgivningen motiverad av regionalpoliliska skäl i norra Sverige och för att främja sysselsättningen på landsbygden. Andra områden där en fortsatt statlig finansiering är motiverad är behovet av marknadsanpassning av jordbruksproduktion och rådgivning med anknytning lill miljö- och nalur-resursmålet. Behovet av rådgivning är även stort vad gäller företags­utveckling, statligt stöd och jordpolitiska insatser.

Lantbruksstyrelsen anser att kostnaderna för lantbruksnämndernas råd­givning på irädgårdsområdet även i fortsättningen i huvudsak bör finansi­eras av staten.

Lantbruksstyrelsen anser del vara ofrånkomligt att staten slår för hela koslnaden för rådgivning till rennäringen.

Sammanfattningsvis anser lantbmksstyrelsen att 55 milj. kr. av rådgiv­ningsverksamheten bör betalas av staten. Högst ca 25 milj. kr. bedöms vara möjligt att finansiera genom avgifter om rimliga krav ställs pä kost­nadstäckning och anknytning till målen för lantbmksnämndernas verksam­het. Konsekvenserna av en fullständig avgiftsfinansiering skulle enligl styrelsen innebära en genomgripande omläggning av rådgivningsverksam­heten sä att den helt svarar mot marknadens krav. Bl. a. innebär detta att rådgivningen i norra Sverige i huvudsak måste avvecklas liksom rådgiv­ning som syftar lill volym- eller miljöanpassning av produkfionen.

Under förutsättning att inga nya myndighetsuppgifter läggs på lantbruks-      28

 

nämnderna anser styrelsen att verksamheten mäste genomföras inom en    Prop. 1986/87: 146 något minskad resursram till följd av besparingskraven. Med hänsyn lill dels verksamhetens inriktning under planeringsperioden, dels hur bespa­ringarna hittills skett bör emellertid den fortsatta minskningen i huvudsak avse administrationen.

Föredragandens överväganden

För egen del vill jag framhålla alt det svenska jordbruket står inför bety­dande strukturella förändringar. I den produktions- och marknadsanpass­ning som mot bakgrund av bl. a. de kostsamma överskotten är nödvändig, kan lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet fylla en viktig funktion för näringen. En väl fungerande rådgivning kan för jordbruksnäringen utgöra en viktig länk mellan forskningsresultat och praktisk tillämpning. Inle minst när det gäller kravet på ett mer miljöanpassat jordbruk är det angelägel att en viss statligt finansierad rådgivning kan lämnas. Undanlag från en avgiftsfinansierad rådgivning bör emellertid endast göras i de fall det föreligger ett stort samhälleligt inlresse att nå ut med rådgivning och det inte är uppenbart att denna rådgivning kan avgiftsfinansieras.

Jag kan inte därför biträda lantbruksstyrelsens förslag om en minskad avgiftsfinansieringsnivå i verksamheten. Del bör ankomma på lantbruks­styrelsen att göra den närmare prioriteringen av insatser mellan olika områden.

Jag delar lantbruksstyrelsens uppfattning att fortsatta besparingar i förs­ta hand bör avse administrationen. För närvarande pågår olika försök till samordning hos regionala myndigheter. I Norrbottens län pågår försök med en samordnad länsförvaltning. Inom ramen för försöket har lantbruks­nämnden i Norrbottens län lagts in som en funktion inom länsstyrelsens organisation. 1 Uddevalla pågår ett försök med samordning av vissa admi­nistrativa funktioner mellan skogsvärdsstyrelse och lantbruksnämnd. Inom ramen för skogsvårdsstyrelsernas verksamhel har sammanslagningar av kanslifunktionerna skett i Malmöhus och Kristianstads län samt i Stock­holms och Uppsala län.

Regeringen kommer senare att ta ställning till vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av bl. a. de erfarenheter som erhålls i berörda försök. Ett sådant ställningstagande kommer inte att påverkas av att myndigheten ingår i försöksverksamheten med treårig budgetram.

För vissa funktioner vid lantbruksnämnderna såsom för trädgårds- och vattenfrågor har den strikta länsbundna verksamheten frångåtts. Persona­len fär därvid arbeta över större områden än det egna länet - en regionali-sering av organisationen har således skett inom vissa arbetsområden.

Liksom lantbruksstyrelsen anser jag att vissa ytterligare rutiner och funktioner kan "regionaliseras" och att rationalisering av vissa arbetsupp­gifter inom lantbruksnämnderna kan leda till besparingar.

Regeringen har i vår lagt fram ett förslag till ändringar i jordförvärvs­lagen (prop. 1986/87; 122). Dessa kan också komma att påverka inriktning­en av verksamheten hos lantbruksstyrelsen och lantbmksnämnderna.

Chefen för finansdepartementet har tidigare (prop.  1986/87: 100 bil. 1,        29

 

avsnittet Särskilda frågor) lämnat förslag om ett nytt system för överföring    Prop. 1986/87: 146 av anslagsmedel mellan budgetår. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämn­derna bör ingå i försöksverksamheten med överföring av anslagsmedel fr.o.m. budgelårel 1987/88. Medel för lantbruksstyrelsen och lantbruks­nämndernas förvaltningsutgifter bör därför anvisas under ramanslag. Jag återkommer i del följande till anslagsfrågan.

B. Jordbrukets rationalisering

B 1. Lantbruksstyrelsen

1985/86 Utgift       40317 003

1986/87 Anslag     39678 000

1987/88 Förslag    48006000

Lantbruksstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om lantbruket och lantbrukets rationalisering, trädgårdsnäringen och trädgår­dsnäringens rationalisering, rennäringen och rennäringens rationalisering, stöd till företag i glesbygd avseende de areella näringarna, kontroll och inspektion på växtskyddsomrädel. den allmänna hälso- och sjukvärden bland husdjuren, foderkontrollen, djurskyddet samt veterinärväsendel, i den mån sådana ärenden inle ankommer på annan myndighel. Styrelsen är chefsmyndighet för lantbruksnämnderna och deras orisombud, statens lantbrukskemiska laboratorium samt distriktsveterinärorganisationen. Styrelsen är ocksä tillsynsmyndighet över avbytarverksamheten inom jordbruket, statens utsädeskontroll och de lokala frökontrollanstalter som är behöriga att utföra statsplombering av utsäde samt de lokala lant­brukskemiska kontrollanstalter vars stadgar styrelsen fastställt. Styrelsen skall vidare följa verksamheten vid de hushållningssällskap för vilka styrel­sen fastställt stadgar.

Lantbruksstyrelsens organisation m. m. framgår av förordningen (1967:425) med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnder­na.

Lantbruksstyrelsen

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till besparingar under tidigare år be­räknat besparingen för treårsperioden 1987/88-1989/90 till 4,3% att förde­las med 0.3 % budgetåret 1987/88, 2% budgetåret 1988/89 och 2% budget­året 1989/90.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit att ett nytt förslagsanslag inrättas av­seende särskilda undersökningar m. m. i samband med foderkoniroll. För att åstadkomma en effektivisering av vattenhushållningsverksamheten fö­reslås alt samtliga tjänster som lantbruksingenjör överförs från anslaget B 2. Lantbruksnämnderna till anslaget B I. Lantbruksstyrelsen.

30

 

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Föredraganden

Prop. 1986/87: 146

 

Personal

236

-2

Anslag

 

 

Utgifter

 

 

Förvaltningskostnader

36049000

-1-2005 000

(därav lönekostnader)

(28626000)

(-1-1700000)

Lokalkostnader

3 597000

+   923 000

Kostnader för reglering

 

 

av skadestånd

30000

-

Halvering av bekämp-

 

 

ningsmedelsanvändningen

-

+ .5 400000

Växiinspeklion

1000

-

Foderkontroll

1000

-

 

39678000

-(-8328000

Föredragandens överväganden

Somjag tidigare föreslagit bör medel för lanlbruksstyrelsens förvaltnings­utgifter anvisas under ramanslag.

Jag föreslär att medel under anslaget beräknas med utgångspunkt i ett huvudförslag med en real minskning av utgifterna om 5 % för treårsperio­den med fördelningen J % första året och 2 % under vardera andra och tredje året. För treårsperioden har jag beräknal utgifterna till 126958000 kr. För budgetåret 1987/88 beräknar jag utgifterna till 48006000 kr. Budge­ten är beräknad i 1987/88 års priser. Anslagen för budgetåren 1988/89 och 1989/90 skall prisomräknas i vanlig ordning.

Vidare bör 5,4 milj. kr. ställas till förfogande för utveckling och bedri­vande av prognos- och varningsverksamheten, bidrag till maskinhandeln för anskaffning av mobila testutrustningar samt för försöks- och utveck­lingsprojekt inom ogräsomrädet i enlighet med vad jag tidigare föreslagit i prop. 1986/87: 80 bil. 7 om forskning.

Jag har vidare beräknat 127000 kr. för vissa uppgifter i fråga om försörj­ningsberedskapen inom totalförsvarets civila delar. Jag bedömer att sär­skilda undersökningar m. m. i samband med foderkontroll bör klaras inom ramen för lantbruksstyrelsens resurser.

Jag har även räknat med att 760000 kr. motsvarande kostnaden för 3 tjänster som lantbruksingenjör överförs från anslaget B 2. Lantbruksnämn­derna till anslaget B 1. Lantbruksstyrelsen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu och i det föregående har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

all lill Lantbruksstyrelsen för budgetåret 1987/88 anvisa ett ram­anslag av 48006000 kr.

31

 

B 2. Lantbruksnämnderna                                 Prop. 1986/87:146

1985/86 Utgift     230050753

1986/87 Anslag   220 297000

1987/88 Förslag        229840000

Lantbruksnämnd skall uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och ut­veckling samt vidta eller hos lantbruksstyrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga, särskilt för atl åstadkomma en fortsatt rationalisering inom lantbruket och trädgårdsnäringen. Nämnden svarar även för vissa statliga åtgärder i fråga om tillsyn över växtodling och husdjursskölsel, om skördeskadeskydd, skördeuppskattning och jord­bruksstatistik saml om försöksverksamhet och kursverksamhet inom tant­brukets område. Nämnden handlägger vidare frågor inom rennäringens område och andra områden som enligt särskilda bestämmelser ankommer på nämnden.

Från anslaget bestrids även vissa kostnader för fiskenämnderna.

Lantbruksnämndernas organisation m. m. framgår av förordningen (1967:425) med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnder-

Lantbruksstyrelsen

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn lill besparingar under tidigare år be­räknat besparingen förtreärsperioden 1987/88- 1989/90 till 3,4% att förde­las med 0% budgetåret 1987/88 och med 1,7% vardera budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Vidare har lantbruksstyrelsen föreslagit att de särskilda medel som ställts till förfogande under anslaget B 2. för intensifierad rådgivning om användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel samt för råd­givning om alternativa odlingsformer ökas från 5 milj. kr. budgetåret 1986/87 till 8milj. kr. budgetåret 1987/88, 12milj. kr. budgetåret 1988/89 och 15 milj. kr. budgetåret 1989/90.

Särskilda medel om 225 000 kr. föreslås ställas till förfogande för grund­utbildning av synemän.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen i Norrbottens län har hemställt alt ytterligare besparingar inte läggs ut på länsstyrelsen och att intäklskravet inom lanlbruksverkets rådgivningsverksamhet sänks till 600000 kr.

32

 

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Föredraganden

Prop. 1986/87: 146

 

Personal Anslag

Utgifter Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader Intensifierad rådgivning

Inkomster Avgifter

Nettoutgift

1206

221229000

(185 418000)

26068000

5000000

32000000 220297 000

-12

+ 7484 000

( + 5656000)

+ 1459000

+   600000

+9543000

Till lantbruksnämnderna influtna renbetesavgifter skall tas till uppbörd under anslaget för att användas inom renskötseln enligt föreskrifter som meddelas av lantbruksstyrelsen.

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare föreslagit bör medel för lantbruksnämndernas förvalt­ningskostnader anvisas under ramanslag. Detta bör även gälla de särskilda medel som föresläs ställas lill förfogande för intensifierad rådgivning och under anslaget B I för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen. Dessa båda anslagsposter finansieras med avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel och ställning måste därför tas inför varje budgetår vad gäller de belopp som kan disponeras för dessa ändamål med hänsyn till tillgången pä avgiftsmedel.

Jag föreslår att medel i övrigt under anslaget, med undantag för medel till lantbruksenheten i Norrbottens län, beräknas med utgångspunkt i ett huvudförslag med en real minskning av utgifterna om 5% för treårsperio­den 1987/88-1989/90 med fördelningen 1% första året och 2% under vardera andra och tredje året. För treårsperioden har jag beräknat utgifter­na till 763916000 kr. För budgetåret 1987/88 beräknar jag utgifterna till 261840000 kr.

Inkomsterna för treårsperioden beräknar jag till sammanlagt 96 milj. kr. För budgetåret 1987/88 beräknar jag inkomsterna till 32 milj. kr. För budgetåret 1987/88 beräknar jag således nettomedelsbehovet till 229840000 kr. Budgeten är beräknad i 1987/88 års priser. Anslagen för budgetåren 1988/89 och 1989/90 skall, med de undantag som tidigare nämnts, prisomräknas i vanlig ordning.

1 nettomedelsbehovet för budgetåret 1987/88 har jag inräknat 17 121 000 kr. till lantbruksenheten vid länsstyrelsen i Norrbottens län. Inkomsterna vid lantbruksenheten i Norrbottens län är därvid beräknade till 1,3 milj. kr. Detta innebär alt huvudförslaget inle tillämpas för denna enhet. De medel som avsätts till lantbruksenheten i Norrbottens län skall tillföras länssty­relsen.

33

3    Riksdagen 1986187. I saml. Nr 146

 

Jag har vidare beräknat 375000 kr. för vissa uppgifter i fråga om försörj-    Prop. 1986/87: 146 ningsberedskapen inom totalförsvarels civila delar.

Jag förordar att 5,6 milj. kr. ställs till förfogande för intensifierad rådgiv­ning om användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel i jord­bruket samt för rådgivning om alternativa odlingsformer.

Medel för grundutbildning av synemän fär i mån av behov avdelas inom ramen för ordinarie medel inom anslaget.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu och i det föregående har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Lantbruksnämnderna för budgetåret   1987/88 anvisa ett ramanslag av 229 840000 kr.

Bil. Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige Nyll anslag (förslag) lOOOOOOOO

Jag har i det föregående (avsnitt 2.6.5) föreslagit att ett belopp av lOOmilj. kr. ställs till förfogande för ett åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige. Medlen för treårsprogrammet bör i sin helhet anvisas under ett reservationsanslag för budgetåret 1987/88. Medlen för åtgärderna bör disponeras av lantbruksstyrelsen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige för bud­getåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av lOOOOOOOO kr.

F. Service och kontroll

F 16. Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder

Reservafion              1409491

1985/86 Utgift

1326275

1986/87 Anslag

2 577000

1987/88 Förslag

2 736000

Under anslaget anvisas medel för att bestrida kostnaderna för prövning från djurskyddssynpunkt av nya djurhållningsmetoder, inredningsdetaljer m. m. i stallar och kostnader för viss verksamhet på försöksdjursområdet.

Lantbruksstyrelsen

Till ledamöterna i de regionala djurförsöksetiska nämnderna har hiuills utgått endast rese- och traktamentsersättning samt i förekommande fall ersättning för föriorad arbetsinkomst.

Lantbruksstyrelsen beräknar, med reservation för de förändringar som           34

 

kan föranledas av de förslag som utredningen om etiska frågor i samband    Prop. 1986/87; 146 med djurförsök presenterat i betänkandet (Ds Jo 1986; 3) Etisk prövning av djurförsök, kostnaderna till 283 000 kr. för budgetåret 1987/88.

Centrala försöksdjursnämnden

1.  Pris- och löneomräkning 146000 kr.

2.  Nämnden föreslär en ökning av medelsanvisningen med 600000 kr. varav 300000 kr. avser ökade insatser inom områdei alternativa och kom­pletterande metoder till djurförsök och 300000 kr. avser ökade medel för utbildning, för hälsoinventeringar och hälsokonlrollverksamhet av för­söksdjur samt förstärkning av nämndens kansliresurser.

3.  Nämnden föreslår en föriängning av avtalel mellan staten och Läke­medelsindustriföreningen om gemensam finansiering av alternativa och kompletterande metoder till djurförsök.

Föredragandens överväganden

Utredningen om etiska frågor i samband med djurförsök har i betänkandet (DsJo 1986:3) Etisk prövning av djurförsök lagt förslag om bl.a. viss ändring av organisationen av den eliska prövningen. De förslag som utred­ningen lagt fram avser jag återkomma till vid behandlingen av förslag till en ny djurskyddslag. Jag vill dock redan nu ta upp utredningens förslag om att ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna bör erhålla sammanträdes­arvode.

Till ledamöterna i de djurförsökseliska nämnderna ulgår för närvarande ersättning för rese- och traktamentskostnader enligt allmänna reseavtalet samt i förekommande fall ersättning för föriorad arbetsinkomst. I likhet med utredningen anser jag det skäligt att ledamöterna i de djurförsöks­eliska nämnderna fr. o. m. den I juli 1987 även skall erhålla sammanträdes­arvode enligt beslut av regeringen om arvoden m.m. för vissa uppdrag inom departementens verksamhetsområde. Sammanträdesarvode skall även utgå till de ledamöler som förbereder ärenden till nämnds sammanträ­de. Jag beräknar kostnaderna för sammanträdesarvoden lill ledamöterna till lOOOOOkr.

1 beslut den 2juni 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 6, JoU 30, rskr. 406)
bemyndigade riksdagen regeringen att ikläda sig de förbindelser som följde
av ett avtal mellan staten och Läkemedelsindustriföreningen om samarbe­
te för att stödja viss forskning för att främja utvecklingen av alternativa
och kompletterande metoder till djurförsök. Regeringen godkände avtalet i
beslut den I4juni 1984. Avtalet gäller för tiden den Ijuli 1984-den 30juni
1987 och innebär att var och en av parterna bidrar till forskning rörande
alternativa och kompletterande metoder till djurförsök med 300000 kr.
under budgetåret 1984/85 samt med 600000 kr. vart och ett av budgetåren
1985/86 och 1986/87. Centrala försöksdjursnämnden kommer, efter samråd
med medicinska forskningsrådet, att under maj månad 1987 redovisa en
utvärdering av den i avtalet avsedda forskningen. För att under budgetåret
1987/88 kunna upprätthålla en intensifierad forskning som syftar till en       35

 

minskad användning av försöksdjur har jag för avsikt att för statens del     Prop. 1986/87: 146 föreslå Läkemedelsindustriföreningen en föriängning av avtalet atl gälla för tiden den Ijuli 1987-den 30juni 1988 på sådant sätt att parterna skall för perioden tillskjuta ytterligare 600000 kr. vardera. Förlängningen av avtalet skall för sin giltighet vara beroende av regeringens godkännande. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 2 736000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.   bemyndiga regeringen att ikläda sig de förpliktelser som följer av en förlängning av avtalet angående stöd till forskning rörande alternativa metoder till djurförsök i enlighet med vad jag har föror­dat i det föregående,

2.   till Bidrag tUl djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 2736000 kr.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte. Regeringen bör före­slå riksdagen alt besluta att förkorta motionstiden lill elva dagar.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

36

 

,m

STATENS JORDBRUKSNÄMND

Prop. 1986/87: 146 Bilaga I

Dolum                                                     O"'

1987-04-08               402-400/87

 

FÖRSLAG TILL JORDBRUKSPRISREGLERING UNDER 1987/88

-   ,yj7''

37

 

IMNEHÄLLSFÖRTECKNING                                                    Sid        Prop. 1986/87; 146

1              INLEDNING

2       ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER

2.1                  Jordbruks- och livsmedelspoli ti ska utgångspunkter

2.2                  Internationell bakgrund

2.3                  Marknadssituation och anpassningsåtgärder i Sverige

2.4                  Prisutvecklingen

3     prisregleriugems utformning under tiden den
1 juli 1987 - den 30 juni 1988

3.1         Prisrsgleringens allmänna konstruktion

3.2                  Kompensation tiH jordbruket och förädlings­industrin den 1 juli 1987

3.3                  Kompensationsbelopp per den 1 januari 1988

4             prisändringar fr o M 1 JULI 1987

5     produktionsanpässningsätgärder p& animalie-omrädet

rante- och etableringsstod

7     avbytarverksamhet. socialförsäkringsskydd, företagshälsovärd och annan låginkomst­satsning

införselavgiftsmedel M M för 1987/88

38

 

innehållsförteckning                                      Sid      Prop. 1986/87: 146

9                 PRISREGLERINGEN PÄ OLIKA PRODUKTER

9.1                       Spannmål

9.2                      Spannmålsregleringens finansiering

9.3                      Förmäl ningsavgiften för korn och havre

9.4                      Matpotatis

9.5                      Fodermedelsregleringen

9.6                   Effekter av sänkta priser på matärter

9.7                   Handelsgödsel avgiften

9.8                   Borttagande av mittpris och prisgränser för heläggpulver

9.9                   Buffertzoner för nötkött och fläsk

9.10  Finansiering av djurens hälso- och
sjukvård

9.11               Kvalitetsfrågor

9.12               Vissa utredningar

 

10                       HEMSTÄLLAN

11                       BESLUTSMENING

Bilaga 1    Förslag till  ändring i  lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område

Bilaga 2    Särskilt yttrande från ledamöterna Arvidsson och Fringel

Bilaga 3    Särskilt yttrande från konsumentdele­gationen

Bilaga 4    Lantbruksstyrelsens förslag rörande lagen om förbud mot nybyggnad av djurstallar

39

 

STATENS JORDBRUKSNÄfWD    1987-04-08              Dnr 402-400/87        Prop. 1986/87: 146

Regeringen Jordbruksdepartementet

Statens jordbruksnämnd angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för tiden den 1  juli  1987 - 30 juni  1988

1              INLEDNING

Regeringen uppdrog den 22 januari  1937 åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med Lantbrukarnas

förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker för tiden efter den 30 juni  1987.  Förslagen skall   utformas med utgångspunkt i riksdagens beslut om livsmedelspol itiken  (prop 1984/85:166, JoU 33,  rskr 393).

Av uppdraget framgår att jordbruksnämnden skall  beakta vad regeringen har föreslagit riksdagen i  proposition 1986/87:100 bil   11   om finansieringen av kostnaderna  för djurens hälso- och sjukvård och kostnaderna  för statistik på jordbrukets område.

Jordbruksnämnden skall   vidare beakta vad som anges i  en till uppdraget bifogad PM beträffande uttag av förmälningsavgift.   I nämnda PM anges bl   a att regeringen och företrädare för Lantbrukets förhandlingsdelegation har enats om att underlaget för uttag av förmalningsavgifter utvidgas till   att omfatta havre och korn för human konsumtion med undantag av malt.

40

 

En fortsatt tillämpning av det särskilda ränte- och                        Prop. 1986/87: 146

etableringsstödet skall  övervägas. Jordbruksnämnden är vidare

oförhindrad att inom den ram som tilldelas jordbruket föreslå

andra åtgärder som kan främja en jämnare inkomstfördelning

mellan olika kategorier av jordbrukare. Jordbruksnämnden skall

dessutom redovisa behovet av fortsatta åtgärder för

produktionsanpassning.

 

2             ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER                                            Prop. 1986/87: 146

2.1           Jordbruks- och 1ivsmedelsdoIi ti ska utgångspunkter

Enligt riksdagens beslut 1985  (prop 1984/85:166, JoU 33, rskr 393) är huvudmålet för en samlad livsmedelspolitik att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl   i  fredstid sek­under avspärrning och krig.  Som likställda delmål  under dettj huvudmål  gäller att konsumenterna får tillgång till  livsmed;;  av god kvalitet till   rimliga priser och att jordbrukarna får e- -led andra jämförbara  grupper likvärdig standard.  Därutöver fin'; ett miljömål   som innebär att jordbruket och livsmedelsprodukticien måste ta hänsyn till  kravet på en god miljö och till  behove* av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser.

Konsumentmålet innefattar vidare att konsumenterna skall   ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel  av olika slag och att livsmedlen är fullgoda från kost- och näringssynpunkt.

Vid  inkonstjämförelser skall   hänsyn tas  till   att jordbruket skall  bära kostnaderna för produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Det är vidare angeläget med en bättre och mer solidarisk inkomstfördelning mellan olika kategorier jordbrukare.  Särskild uppmärksamhet bör ägnas fördelningsfrågorna inom ramen för prisöverläggningarna.

Riksdagsbeslutet innebär i  fråga om prisregleringen på jordbruksprodukter att kompensation till  jordbruket och viss livsmedelsindustri   för ökade kostnader samt jordbrukarnas inkomstföljsamhet skall   bestänmas efter obundna överläggningar. Hänsyn skall  därvid tas till  aktuella förhållanden på marknaden, i jordbruket och samhällsekonomin i övrigt.

Det ankommer enligt riksdagsbeslutet på parterna vid prisöverläggningarna att närmare överväga på vilket sätt kostnadskompensationen skall  beräknas.

Enligt statsmakternas beslut bör jordbruksnäringen ta ett betydande ansvar i   fråga om produktionsanpassningen.

42

 

2.2           Internationell  bakgrund                                                    Prop. 1986/87: 146

På världsmarknaden för jordbruksprodukter råder sedan några år en för exportländerna alltmer besvärande överskottssituation son tar sig uttryck i  låga priser och hård konkurrens mellan säljarna. Den sjunkande dollarkursen har förstärkt prisfallet, uttryckt i  svensk valuta, på många varor. Generellt kan sägas att utsikterna,  i  varje fall   för den närmaste framtiden är dystra från exportörernas synpunkt sett. Den expansion av jordbruksproduktionen som sker över nästan hela världen har utlösts av såväl   rationaliseringsinsatser och teknisk-biologisk utveckling som nationella prisstödsåtgärder.  Samtidigt är marknaderna i   i-länderna i   stort sett mättade.  U-länderna söker i  första hand lösa sin livsmedelsförsörjning genom ökad produktion.  Vissa av dessa länder har också lyckats i ansträngningarna att öka produktionen.  Export till   u-länderna försvåras också ofta av betalningsproblemen i  dessa länder.

Medan tidigare överskotten av animalieprodukter var de som orsakade störst bekyimter har nu spannmålsmarknaden kommit mer i rampljuset. Lagren av spannmål   i världen ökar för tredje året i rad. Världshandeln är samtidigt vikande och priserna extremt låga.   Inga tecken tyder på någon snar förändring av denna marknadsbild.

Trots betydande insatser i  många länder för att nå kontroll   över mjölkproduktionen är situationen på mejeri varuområdet alltjämt besvärande.  Lagren av smör är fortfarande mycket stora samtidigt som efterfrågan är svag.  För skummjölkspulver har dock marknadsbilden förbättrats nägot.

Den internationella köttmarknaden präglas alltjämt av betydande överskott och låga priser.  Förhållandena har dock förbättrats något på vissa delmarknader jämfört med situationen för ett år sedan.

43

 

Den rådande världsmarknadssituationen har medfört att                      Prop. 1986/87: 146

kostnaderna för jordbrukspolitiken ökat dramatiskt i många länder.   I de flesta länder diskuteras eller har redan vidtagits reformer i  syfte att hålla nere kostnaderna för överskotten.

Genom sin dominans på världsmarknaden tilldrar sig USA och EG ett särskilt intresse i  detta sammanhang.  De åtgärder för bätt.-a marknadsanpassning som där beslutats har dock ännu inte givit några påtagliga resultat på världsmarknaden.  Också de mindre länderna har ställts inför behovet av omprövning av sin jordbrukspolitik.

I  det internationella samarbetet, exempelvis  i GATT, OECD,  FAO, EFTA, har överskotts- och anpassningsproblemen väckt ett stort intresse och försök till   analyser och lösningar har presenterats.   Inom GATT har jordbrukspolitiken gjorts till   ett huvudtema i  den nyss påbörjade tull förhandlingsomgången.   I  flera länder finns förhoppningar att man här skall  kunna uppnå snabba lösningar på de problem som råder inom jordbruksvaruhandeln. Erfarenheterna från  tidigare förhandlingsrundor i  GATT och jordbruksproblemens komplexitet ger dock inte stöd för någon överdriven optimism.

2.3          Marknadssituation och anpassningsåtgärder i  Sverige

Animalieprodukter

Den svenska mjölkproduktionen har sedan 1960-talet i  stort sett varit rimligt anpassad till   den inhemska konsumtionen. Den överskottsproduktion som förekommit pga säsongsmässiga variationer i  produktion och efterfrågan har inneburit att Sverige traditionellt haft ett visst exportbehov för smör och mjölkpulver.

Utvecklingen under början av 1980-talet har präglats av stagnerande konsumtion och stadigt ökande produktion av mejeriprodukter främst till   följd av kontinuerliga

44

 

produktivitetsförbättringar.  Parallellt med växande                            Prop. 1986/87: 146

internationella överskott och drastiskt försämrade exportvillkor har detta medfört kraftigt ökande exportkostnader och därmed minskad lönsamhet.

För att snabbare uppnå produktionsbalans infördes ett tvåprissystem för mjölk den 1 juli  1985. Avsikten med tvåprissystemet var att mer direkt än tidigare låta världsmarknadens signaler nå fram till mjölkproducenterna.  För mjölk som går till   inhemsk konsumtion i  någon form erhålls överenskommet svenskt pris.  För mjölk som i  någon form exporteras erhålls internationellt pris.  Främst till  följd av tvåprissystemet har mjölkproduktionen minskat med ca 7 » (250 000 ton) mellan åren 1984 och 1987.  Antalet mjölkkor har till   följd av systemet minskat mycket kraftigt och uppgick  i juni 1986 till  ca 600 000.

Även andra åtgärder har vidtagits för att minska mjblköverskottet. År 1983 infördes möjlighet till avvecklingsersättning till  vissa mjölkproducenter  (s k mjblkpensionering). Tom november 1986 hade 2 065 producenter utnyttjat systemet och därmed har 121  000 ton tagits ur produktionen.  Prisrabatter för ost har givits  till   allmänna inrättningar. Sedan 1983 stimuleras dessutom k-mjölksförsäljningen genom att mejerier som ökar sin försäljning av k-mjölk  i  förhållande till  en jämförelseperiod erhåller ett premieringsbelopp som f n uppgår till   1,75 kr/kg.

En anpassningsåtgärd inom nötköttssektorn med konsekvenser även för mejerivarusektorn är de premier som periodvis utbetalas sedan 1983 vid utslaktning av kvigspädkalvar.  Detta system har fungerat som komplement till   tvåprissystemet för mjölk och lett till minskat rekryteringsunderlag.

Investeringsförbudet inom animalieproduktionen som gällt sedan år 1983 och därefter förlängts ett år i  taget,  f n till  och med juni  1987.  Syftet är att underlätta produktionsanpassningen inom animaliesektorn.

45

 

Inom mejeriområdet har således en klar förbättring av                       Prop. 1986/87: 146

produktionsbalansen ägt rum.  För 1987 förutses i  stort sett

oförändrad produktion och konsumtion ifråga om hela sektorn.  För

vissa produkter,  t ex,  k-mjölk,  kan en viss konsumtionsminskning

förutses.

Den svenska marknaden för kött och fläsk har sedan början av 1980-talet varit i  obalans,   främst pga att konsumtionen minskat.  Slaktdjursavgifterna fick därför i  takt med tilltaganae överskottsproblem och sjunkande internationella priser ökas kraftigt. Under senare år har de generellt verkande produktionsavgifterna kompletterats med mer direkt verkande åtgärder för att uppnå bättre balans för kött och fläsk. Ätgärder primärt ämnade att minska mjölköverskottet har även inneburit en anpassning av nötköttsproduktionen.  En åtgärd som direkt rör nötkött är avvecklingsersättningen till köttproducenter som baserar sin produktion på inköpta kalvar. Denna åtgärd infördes år 1986.  Även den förut nämnda premien för slakt av kvigspädkalvar har haft en produktionsdämpande effekt. Även konsumtionsstimulerande åtgärder har vidtagits. Således har t. ex. köttreor och rabatterade skolluncher förekommit regelbundet under 1980-talet,  särskilt inom nötköttssektorn men även för fläsk.

Utöver de generellt verkande slaktdjursavgifterna har även vissa direkt riktade anpassningsåtgärder vidtagits för fläsk. Differentierade pristillägg för att motverka storproduktion infördes genom riksdagsbeslut fr o m den 1  januari  1981   för leveranser av slaktsvin.  Avvecklingsersättning för äldre smågrisproducenter infördes år 1986.

Under våren 1985 stimulerades slakt av suggor och ungsuggor genom att slaktdjursavgifterna för dessa slopades. Under sommaren 1985 betalades  särskilda premier ut vid utslaktning av smågrisar  (390 kr/gris).  De konsumtionsstimulerande åtgärderna koncentreras år 1987 enligt nu gällande planer till  fläsksektorn.

46

 

De anpassningsåtgärder som vidtagits har tillsammans med                Prop. 1986/87; 146

försämrad lönsamltet pga ökade exortkostnader resulterat i  att

överskottet av för nötkött i  praktiken upphört. Under 1986

minskade produktionen av nötkött med ca 10 milj kg jämfört med

1985 medan konsumtionen var i   stort sett oförändrad. För 1987

förutses en fortsatt balans för nötkött.

Vad gäller fläsk har den inhemska produktionen traditionellt överstigit konsumtionen p g a de starka säsongsmässiga efterfrågevariationerna.  Även för fläsk har dock de senaste årens överskott minskat avsevärt till   följd av försämrad lönsamhet och vidtagna anpassningsåtgärder.  Produktionen minskade markant under 1985 medan konsumtionen var i  stort sett oförändrad.  En ytterligare förbättring av balansen förutses under 1987 till   följd av minskande produktion och ökande konsumtion.

Inom äggproduktionen tillämpas genom beslut av riksdagen liksom för fläsk ett system med syfte att motverka storproduktion genom avgifter för större innehav av värphöns.  Andra produktionsanpassningsåtgärder har diskuterats inom denna sektor.  Målet är att få till   stånd en så enkel  och så lite detaljstyrd reglering som möjligt med hög grad av marknadsanpassning.

Vegetabilieprodukter

Den svenska åkerarealen var som störst efter 2:3 världskriget, ca 3,7 milj  ha.  Under 1950- och framförallt 1960-talen lades ca 700 000 ha ned.  Därefter har arealen endast minskat med ca 100 000 ha.  Den nuvarande åkerarealen är för stor i  förhållande till  gällande mål   för svensk jordbruksproduktion.

Överskottsarealen används till   spannmålsproduktion. För att minska överskottsproblemen inom spannmålsproduktionen anges det i  1985 års livsmedelspolitiska beslut att det är angeläget att minska odlingen och/eller att finna alternativ användning av spannmål.

47

 

Frågan om överskottsarealen borde prövas under en femårsperiod.     Prop. 1986/87: 146

I enlighet med detta beslut har en av regeringen tillsatt

expertgrupp fått i  uppdrag att studera hur denna

produktionsanpassning praktiskt skall  kunna genomföras och lämna

förslag till  åtgärder som bör vidtas på kort respektive längre

sikt.

Den 1  juli  1986 introducerades ett trädesprogram avseende 1987 års odling i  vilket jordbrukare ersätts av regleringsmedel   för att lägga spannmålsareal   i  träda.  Trädesprogrammet väntas medföra en minskning av spannmålsöverskottet 1987 med 0,3 milj  ton.

När det gäller åtgärder under 1988 diskuteras  f n flera olika alternativ syftande till   en reduktion av spannmålsproduktionen.

Följande alternativ har analyserats av expertgruppen:

-    odling av energiskog

-    framställning av etanol  och motorbränsle av spannmål   och oljeväxter

-    ärtodl ing

-  intensitetssänkning (minskad användning av handelsgödselkväve och tillväxtregulatorer)

-    jordbruk

-    skogsplantering

-  utveckling av nya verksamheter

Expertgruppen har föreslagit att överskottsarealen i första hand används för ökad odling av ärter, energiskog, skogsplantering och för vissa "nischgrödor", eftersom man anser att dessa alternativ har störst förutsättningar att långsiktigt begränsa spannmålsöverskottet.

48

 

JN vill  vidare peka på att en rad andra åtgärder redan vidtagits          Prop. 1986/87: 146

inom vegetabilieområdet vilka bidrar till   en anpassning av

produktionen till  det inhemska avsättningsutrymmet. Den 1  juli

1986 infördes efter förslag av JN 20 %-iga  förbrukaravgifter på

växtskyddsmedel. Samtidigt höjdes också efter förslag av JN

handelsgödsel avgiften från 15 till  20 ?». Syftet med

handelsgödselavgiften och bekämpningsmedelsavgiften är att

finansiera exportkostnaderna. Både handelsgödsel  och

växtskyddsmedel  belastas dessutom med en 5 %-iq miljöavgift.

Samtliga avgifter medför att förbrukningen av berörda

insatsvaror minskat något. Åtgärderna har därmed en viss

produktionsdämpande inverkan.

Världsmarknadspriserna  för flera viktiga vegetabilier har under

1985   fortsatt att sjunka.  Störst betydelse har prisfallet på spannnål  eftersom Sverige regelmässigt har ett betydande överskott som naste exporteras.  De sänkta priserna på spannmål har lett till  att inkomsterna från exporten av spannmål   har minskat ned ca 500 milj kr/år jämfört med läget för ett par år sedan. Även världsmarknadspriserna på oljeväxtfröer har fortsatt att falla.  För stärkelse har också världsmarknadspriserna fortsatt att sjunka.  På matpotatisområdet har priserna under

1986   legat på en högre nivå än året innan främst till   följd av att den totala skörden i  Västeuropa blev lägre än året innan.

Regleringsekonomin'

Som tidigare framförts har den bristande balansen mellan produktion och konsumtion sedan början av 1980-talet inneburit en väsentlig försämring av regleringsekonomin.  Utöver de ökade överskottskvantiteterna har de sjunkande priserna på världsmarknaden bidragit till  denna utveckling.

1.    Med regleringsekonomin avses här i  första hand regleringsföreningarnas inkomster och utgifter för överskottshanteringen. Med "exportkostnad" menas i  detta sammanhang prisskillnaden mellan t ex priset på spannmål   i Sverige och det pris men får ut vid export.

49

4    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 146

 

Exportkostnaderna m m inom köttvaruområdet har exempelvis ökat   Prop. 1986/87: 146

från ca 225 milj kr till   drygt 1   200 milj  kr mellan åren 1977/7S

till  1986/87.  Till  en del  beror ökningen från 1977/78 på att

redovisningen av exportkostnaderna påverkats av ändrade

1ivsmedelssubventioner.   Inom mejeri området har kostnaderna för

exporten under samma period ökat från ca 200 milj kr till  drygt

400 milj kr.

Till   följd av den förbättrade balanssituationen förutses dock en positiv förändring inom köttvaruregleringen. För spannmål innebär låga världsmarknadspriser betydande kostnader i regleringen.  För 1986/87 kan exportkostnaden för spannmål uppskattas till  närmare 1  400 milj  kr.

2.4          Prisutvecki ingen

I  Sverige har utvecklingen inom livsmedelssektorn under 1980-talet inneburit kännbara prishöjningar på livsmedel. Ökningarna har skett inom alla led i  livsmedelskedjan. Prishöjningarna har påverkats av bl  a minskade livsmedelssubventioner.   Prisökningarna och minskade subventioner i  förening med den minskade allmänna köpkraften har lett till att konsumtionen av vissa livsmedel,  främst kött och fläsk har minskat.  Under de första åren på 80-talet ökade produktionen.  De ökande överskotten har fått säljas utomlands till  allt lägre priser vilket lett till   ökade exportkostnader. Jordbruket har vidare fått vidkännas ökade produktionskostnader.  Särskilt räntekostnaderna är besvärande för yngre och nyetablerade jordbrukare.  Spridningen av inkomsterna är stor mellan olika jordbrukare.

Under 1986 har produktionsbalansen i jordbruket förbättrats samtidigt som kostnadsutvecklingen varit betydligt lägre än tidigare år.

Lantbruksekonoraiska samarbetsnämndens indexgrupp redovisar indexserier för priser i olika led från producent till konsument. Producentpriserna mäts med avräkningsprisindex (A-index).  Prisregleringsprisindex  (PR-index) mäter priserna i

50

 

det led där prisregleringen verkar. Dessa priser innefattar viss       Prop. 1986/87:146 förädling. Producentprisindex för livsmedelsindustrin  (PPI-J) registrerar priserna för förädlade produkter nedan konsumentprisindex för jordbruksprodukter  (KPI-J) mäter prisernr. i butiksledet.

Prisökningar på jordbrukets produktionsmedel  registreras i produktionsmedelsprisindex  (PM-index).

I  följande tabell  redovisas prisutvecklingen i  olika led fe,-jordbruksprodukter.

Tabell   1.    Prisutvecklingen för jordbruksprodukter enligt olika index, procentuell förändring jämfört med  föregående år  (årsgenomsnitt)

 

Förändi

-ing, %

 

 

 

 

 

 

Per år i gc-nom-

 

1981

1982

1983

1984

1985

1986

snitt

Konsument-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

priser  (KPI-J)

+ 18,0

+12,7

+11,1

+12,6

+

7.9

+

5,2

+11,4

vegetabilier

+15,4

+11,4

+12,4

+11,9

+

6.4

+

6,8

+10,7

animalier

+19,4

+13,5

+10,3

+13,0

+

8.7

+

5,9

+11,8

Producent-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

priser från

 

 

 

 

 

 

 

 

 

livsmedels-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

industrin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(PPl-J)

+15,3

+14,5

+ 8,9

+12,5

+

7,3

+

6,5

+10,8

vegetabilier

+14,1

+13,0

+10,5

+11,5

+

7,9

+

5,9

+10,7

animal ier

+15,9

+15,8

+ 7,7

+13,0

+

7,0

+

6,2

+10,9

Prisreglerings-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

priser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(PR-index)

+15,4

+15,3

+ 7,2

+12,8

+

5,0

+

5,1

+10,3

vegetabilier

+12,4

+12,4

+10,5

+10,7

+

2,8

+

3,6

+ 8,7

animalier

+16.3

+17,4

+ 6,2

+13,3

+

5,6

+

5,5

+10,7

Avräknings-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

priser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(A-index)

+11,5

+ 9,4

+ 5,3

+ 6,9

+

2,6

+

4,8

+ 5,9

vegetabilier

+11,8

+11,0

+ 9,8

+ 7,5

+

0,5

+

0,3

+ 6,9

animalier

+11,5

+ 9,0

+ 5,3

+ 6,9

+

3,1

+

5,2

+ 7,0

Produktions-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

medels-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

priser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(PM-index)

+12,6

+10,4

+10,4

+ 8,1

+

6,3

+

1,9

+ 8,3

51

 

Som framgår av tabellen har priserna under perioden 1981-1985        Prop. 1986/87: 146

ökat mest i konsumentledet medan prisutvecklingen varit lägst i

producentledet.  Vid jämförelser av prisutvecklingen i olika led

bör beaktas att ändringar i  mervärdeskatt och

livsmedelssubventioner inverkar.  Även inhemska

avsättningsförhållanden har haft betydelse.  Den minskade

konsumtionen, ökad produktion och fallande priser på

världsmarknaden och därmed ökade exportkostnader har under

perioden bidragit till  den  förhållandevis låga ökningstakten i

producentpriserna.  Under 1986 har dock,  som nämnts, balansen

mellan produktion och konsumtion förbättrats.

Räknat under kalenderåret 1986  (december 1985 - december 1986) steg den allmänna prisnivån i konsumentledet med 3,3 %. De jordbruksprisregierade livsmedlen ökade under samma period med 5,3 "  i konsumentledet.   I det led där prisregleringen verkar (prisregleringsledet)  steg priserna med 4,7 %.  Priserna på jordbrukets produktionsmedel minskade med 0,2 " medan producentpriserna  steg med 4,3 %. Den stora skillnaden mellan kostnadsökningarna i jordbruket och avräkningsprisernas utveckling kan bl  a förklaras av s k eftersläpningseffekter som uppstår beroende på att kostnadsökningar kompenseras i efterhand. Nedgången i  jordbrukets produktionskostnader påverkar därför främst priserna under 1987.

på den internationella marknaden sjönk livsmedelspriserna (mätt enligt det s k världsmarknadsprisindex VM-index) under 1985 med 10 "..

 

3      PRISREGLERINGENS UTFORMNING UNDER TIDEN DEN 1 JULI      Prop. 1986/87: 146 1987 - DEN 30 JUNI 1988

JN:s utgångspunkter är 1985 års livsmedelspolitiska beslut med de mål och medel som finns angivna däri. Avvägningen mellan de olika målen - produktionsmålet med frågan om rimlig marknadsbalans, inkomstmålet och konsumentmålet - innebär alltid vissa konflikter. JN:s förslag får därför ses som en sammanvägning av dessa olika, delvis motstridiga mål.

Dessutom har beaktats överenskoimnelsen mellan regeringen och LRF i november 1986.

3.1          Prisregleringens allmänna konstruktion

JN föreslår en ettårig prisregleringsperiod enligt följande.

Korapensationsbelöppet för det första halvåret har bestämts i de nu aktuella överläggningarna och läggs ut per den 1 juli 1987. Den 1 januari 1988 föreslås en s k ventil som innebär att prisjusteringar skall ske om utvecklingen av PM-index under tiden januari - september 1987 överstiger 2,0 %.

Beloppet per den 1 juli 1987 fördelas ut i form av prishöjningar på olika produkter nu. JN bör dock få möjlighet att göra vissa modifieringar i fördelningen i maj/juni 1987. Om ventilen utlöses skall beloppet per den 1 januari 1988 fördelas i november 1987.

3.2_____________ Kompensation till jordbruket och förädlingsindustrin
den 1 juli 1987____

Belopp per den 1 juli 1987

Enligt förslaget skall jordbruket och förädlingsindustrin den 1 juli 1987 tillföras ett belopp om 675 milj kr som får tas ut i form av prishöjningar. JN föreslog hösten 1986 att 50 milj kr av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen skulle anslås för budgetåret 1986/87 att användas för utbyteshandel för kött och

53

 

fläsk. Motsvarande belopp föreslås nu utgå av                                    Prop. 1986/87:146

införsel avgiftsmedel   från  import av kött och fläsk för

budgetåret 1987/88 under förutsättning att motsvarande export

ägt pum och att införsel avgiftsmedel   finns tillgängliga sedan

samtliga övriga ändamål   ti 11 godosetts inom och utom

fördelningsplanen med tillägg av en skälig reserv för

oförutsedda ändamål.  Härutöver föreslås jordbruket nu

tillerkännas ytterligare 25 milj kr av införsel avgiftsmedel

utanför fördelningsplanen för utbyteshandel  med kött och fläsk,

vilka enligt senast gjorda beräkningar är tillgängliga av medel

under budgetåret 1986/87.  Dessa medel  bör få användas under

budgetåret 1987/38.

Kostnadskomoensation till  jordbruket

Till  grund för de nu avslutade överläggningarna har legat uppgifter om kostnadsutvecklingen i  jordbruket under perioden september 1986 - januari   1987, som enligt PM-index uppgått till 1,7 % motsvarande ett belopp om 286 milj  kr.  För den lejda arbetskraften har kostnaderna t o m 1   februari  1987 beaktats.

Frågan om belopp för korrigering för fodermedelsavgifter föreslås tas upp då definitiva uppgifter om influtna avgiftsmedel  under 1986/87  föreligger.

Inkorastkompensation till  jordbruket

Som utgångspunkt för inkomstkompensationen till  jordbruket har

legat bl a uppgifter om löneavtal och ändrade sociala avgifter

under 1987. Dessutom har en avstämning skett av det

a contobelopp om 50 milj  kr som jordbruket tillfördes den 17

november 1986 som kompensation för ändrade regler för uttag av

egenavgifter.

Kostnadskompensation till   förädlingsindustrin

Kostnadskompensationen till  förädlingsindustrin har bl  a

baserats på kostnadsutvecklingen enligt mejeri- och

si akteri index under tiden den 1  september 1986 - 1  februari

54

 

1987. Av det belopp som den 1 juli 1987 skall  tillföras avser              Prop. 1986/87:146

150 milj kr preliminär kompensation för kostnaderna  inom förädl ingsindustrin.

När den faktiska kostnadsutvecklingen enligt bokföringsmaterial för 1987 föreligger (våren 1988) bör parterna åter kunna få ta upp ersättningen till   förädlingsindustrin under 1987 till prövning.

I höstens överläggningar var parterna överens om att ett a contobelopp om 185 milj kr skulle tillföras förädlingsindustrin  för regleringsåret 1985/87.  JN föreslår att detta belopp nu skall  anses slutligt reglerat.

3.3          Kompensationsbelopp per den 1   januari  1988

Parterna har enats om en s k ventil  per den 1  januari  1988 mec följande konstruktion.

Om kostnadsutvecklingen i jordbruket mätt enligt PM-index under perioden januari  - september 1987 ej överstiger 2,0 % skall  inga prisjusteringar ske den 1  januari 1988.

Överstiger indexutvecklingen 2,0 * skall  jordbruket tillerkännas ett a conto-belopp om 350 nilj kr avseende kostnadskompensation till  jordbruket och  förädlingsindustrin för perioden januari   -september 1987. Av detta belopp beräknas 300 milj kr som kompensation till  jordbruket medan 50 milj  kr avser kompensation för kostnaderna i  förädlingsindustrin.

Om den s k ventilen utlöses skall  också en definitiv korrigering göras för influtna fodermedelsavgifter under 1986/87 per den 1 januari  1988.   I annat fall  skall  en korrigering göras inför den 1  juli 1988. Om korrigeringen görs per den 1  juli  1988 skall  den eftersläpning som uppstått sedan den 1  januari  1988 beaktas i form av ett engångsbelopp.

55

 

4             PRISÄNDRINGAR FR O M DEN 1   JULI   1987                       Prop. 1986/87: 146

Det belopp som jordbruket och förädlingsindustrin som en följd av detta förslag skall  tillföras i  form av prishöjningar den 1 juli  1987 uppgår således till  675 milj kr.  Därtill  koiraiier som tidigare nämnts, ett belopp om 25 milj  kr i  form av införsel avgiftsmedel  utanför fördelningsplanen.

Som en följd av uppgörelsen per den 17 november 1986 föreslog j:.' ett belopp att fördela ut i  form av prishöjningar på produkter som uppgick till   sammanlagt 466 milj  kr.   I den summan ingick bl  a vissa engångsbelopp vilka senare skulle dras av.

Efter korrigering för dessa engångsbelopp  samt med tillägg för 25 milj kr för finansiering av djurens hälso- och sjukvård skall 429 milj kr nu tas ut i   form av prishöjningar på marknaden som en följd av regeringens uppgörelse med LRF.  Om den föreslagna fördelningen från den 17 november 1986  (466 milj kr) bibehålls återstår sålunda ytterligare 538 milj  kr att fördela ut på olika produkter per den 1  juli   1987  (675+429-466=638).  Som nämnts kan denna fördelning under vissa ändrade förutsättningar komma att modifieras i maj/juni  1987.  Härutöver kommer att basen för uttag av för::\alningsavgifter enligt tidigare beslut skall  utvidgas vilket beräknas motsvara ett belopp om ca 10 milj kr.

Av följande tabell   framgår dels JNs förslag i  november 1986 till fördelning av 466 milj kr, dels förslag till   fördelning av de ytterligare 538 milj  kr,   som skall   fördelas ut enligt den nu aktuella överenskommelsen och dels de totala höjningarna av parti pri serna den 1  juli  1987.

56

 

Tabell   1.    Andringar av partipris pa olika  produkter fr.  o. m.
den 1  jul'  1987__________________


Prop. 1986/87: 146

 

Vete,  förmäln avg

R|g.  prel   inlöspris

Rag,  förmäln avg

Oljal

Kokärter

Summa vegetabilier

K-mjölk Industrimjölk Grädde,  tjock Grädde,  tunn Smör Hårdost Färskost Mjölkpulver Särskilda pris­höjningar

Summa mejeri­produkter

Ägg

Fjäderfäkött

Nötkött

Kalvkött

Får-och lammkött

Fläsk

Summa animalie­produkter

TOTALT

 

Förslag

 

Förslag

 

Total t

november

 

april

 

1  juli

1986

 

1987

 

1987

Öre/kg

 

Öre/kg

 

Öre/kg

el  öre/1

Milj.  kr.

el   öre/1

Milj. kr.

el öre/1

 

 

10

48,,50

10

 

 

4

4,92

4

 

 

7

8,05

7

25

31,50

18

22,58

43

 

 

-17

- 1,09

-17

 

31,50

 

83,05

 

9

131,31

 

 

9

9

1.17

20

2,60

29

100

51,00

100

53.00

200

75

13,50

50

9,00

125

50

2,40

70

3",80

130

75

75,00

145

147,90

220

40

2,40

65

4.55

105

89

20,47

200

36.00

289

5,96

15,00

305,85

11,40

10

16,80

55

109,35

UO

14,82

130

9,00

180

87,72

55

554,94

 

538

 

15 50

15

333,81

 

 

10

6,42

40

60,85

90

 

130

 

180

33,27

40

434,35

 

465,85

 

 

1    Nytt oljevärde 898 kr/100 kg fr o m den 1  juli  1987.

Som tidigare nämnts skall  basen för uttag av förmälningsavgift utvidgas  till  att omfatta även korn och havre för hun)3n konsumtion med undantag av malt.  Detta innebär att fr o m den 1  juli  1987 tas ut en  förmälningsavgift om 25 öre/kg för havre och korn motsvarande en intäkt om ca 10 milj kr (se vidare avsnitt 9).

57

 

I 1985 års livsmedelspolitiska beslut anges att vid                              Prop. 1986/87: 146

jordbruksprisöverläggningarna borde i fortsättningen anges hur mycket producentpriserna kan förväntas stiga till följd av den föreslagna partiprishojningen.

Uppgörelsen innebär att av det tillerkända totalbeloppet ora 675 milj kr har ca 25 % beräknats gå till   livsmedelsindustrin. Förändringar i efterfrågan på olika produkter kan emellertid komma att påverka fördelningen varför den faktiska fördel ni nge.-: kan komma att avvika från nyssnämnda teoretiska beräkning.  För de viktigare produkterna beräknar LRF effekterna för jordbruket bli  följande:

Den negativa konsumtionsutvecklingen för bl  a k-mjölk påverkar mejeriernas betalningsförmåga. Med utgångspunkt från de bedömningar som nu kan göras av marknadsutvecklingen och kostnadsutvecklingen inom mejerierna bedöms avräkningspriset under hösten bli oförändrat eller eventuellt något sänkt jämfört med nuläget.

För kött och fläsk bedöms de föreslagna prishöjningarna efter beaktande av kostnadsutvecklingen i  slakterierna slå igenom i form av höjda avräkningspriser. Detta innebär att avräkningspriset för nötkött bedöms komma att öka med ca 80 öre/kg och för fläsk med ca 30 öre/kg.  Härtill  kommer effekten av eventuella ändringar av slaktdjursavgifterna.

Med beaktande av de prisförändringar som nu föreslagits föreslås följande mittpriser och prisgränser fr.  o. m.  den 1  juli  1987.

58

 

Tabell  2.    Mittpriser och prisgränser fr. o. m. den 1  juli  1987,         Prop. 1986/87:146

kr per 100 kg

 

 

Nedre

 

Övre

 

prisgräns

Mittpris

prisgräns

Matpotatis (se avsnitt 9)

 

 

 

Stärkelse

384

408

432

Nötkött

2 601

2 738

2 875

Kalvkött

2 675

2 816

2 957

Får- och lammkött

2 220

2 467

2 714

Fläsk

1 885

1 984

2 083

Kyckling

1 582

1 720

1 858

Snor

1 934

2 057

2 180

Hårdost

2 600

2 766

2 932

Magert mjölkpulver

1 596

1 698

1 800

Ägg

1 022

1 111

1 200

Som redovisas närmare i ett senare avsnitt föreslås att prisgränssystemet för heläggpulver tas bort.

JN inkonner senare med skrivelse angående gränsskyddet fr o m den 1 juli 1937.

59

 

5             PRODUKTIONSANPASSNINGSÅTGÄRDER PÅ ANIMALIEOMRÅDET            Prop. 1986/87: 146

Av regeringens uppdrag framgår att jordbruksnämnden skall redovisa behovet av fortsatta åtgärder för produktionsanoassning.

Statsmakterna har i  olika sammanhang slagit fast att en produktionsanpassning är nödvändig för att återställa lönsamheten i jordbruket. Omställningsprocessen bör ske med hänsyn till  den enskildes ekonomiska och sociala trygghet.

I jordbruksnämndens skrivelse den 3 april   1986 till   regeringen med förslag till  jordbruksprisreglering under 1986/87 framfördes som jordbruksnämndens och delegationernas uppfattning att man tidigare varit eniga om att förorda vissa selektiva åtgärder för produktionsanpassning.  .Åtgärderna borde dock vara tidsbegränsade eftersom de - om de permanentas - har en  tendens att medföra komplicerade detaljregleringar vilka på  sikt verkar effektivitetshämmande.

Nedan följer en produktvis redovisning av vilka åtgärder som verkar f n.  Gällande beslut om hur länge dessa åtgärder skall verka redovisas också.  Flera av dessa åtgärder administreras i stor utsträckning av lantbruksverket.  Samråd har ägt rum med lantbruksstyrelsen i  dessa frågor (se bilaga).

Som berörs närmare i  avsnitt 9 avser JN att tillsammans med berörda parter gå igenom frågor rörande produktionsanpassning.

Investeringsförbud

Enligt beslut av riksdagen gäller ett tillfälligt investeringsförbud sedan den 21  april   1983.  Beslutet innebär ett temporärt förbud mot ny-, om- eller tillbyggnad av djurstallar för nötkreatur,  svin eller fjäderfä.  Förbudet gällde ursprungligen till   och med den 30 juni   1984.  Genom rikdagsbeslut våren 1984,  1985 resp 1986 har lagen  förlängts ett år i  sänder och gäller fram till  och ned den 30 juni   1987.

60

 

Dispens  från nybyggnadsförbudet kan lämnas om det finns                 Prop. 1986/87: 146

särskilda skal.  De lämnade dispenserna har till  övervägande del

avsett investeringar i mjölkproduktion.  Nettoförändringen av

antalet stallplatser till   följd av lämnade dispenser har varit

begränsad.

Vid en bedömning av den effekt som nybyggnadsförbudet har bör hänsyn tas till  att investeringsbenägenheten varit förhållandevis låg under den period som lagen varit i  kraft.  Det bör vidare påpekas att lagen ej omfattar ändring av inredning i ett befintligt djurstallsutrymme.

I sammanhanget kan även nämnas att en svaghet i  lagstiftningen är att den inte förhindrar insättning av djur i  stallar som stått oanvända även under en lång period.  Vidare har den förhållandevis ringa påföljden för investeringar kunnat innebära att investeringar kommit till   stånd utan dispens.   Enligt de erfarenneter lantbruksstyrelsen kunnat inhämta har detta inte förekommit annat än i  undantagsfall.

JN föreslår att det tillfälliga investeringsförbudet i animal ieproduktionen avvecklas fr o m den 1  juli  1987 för samtliga produktionsgrenar utom för fVäskproduktionen.   I  fråga om mjölk tillgodoses behovet av produktionsanpassning tills vidare genom tvåpri ssystemet.  När det gäller fläsk bör förbudet förlängas ytterligare ett år för att underlätta produktionsneddragningen och  därefter avskaffas.  För en  sådan förlängning talar också de betydande  investeringsreserver som är tillgängliga  för uttag under regleringsåret 1987/88.  JN föreslår att statsmakterna prövar om dessa reserver kan få tas i  anspråk även för investeringar som ej  berör jordbruksproduktionen.   I fråga om ägg anser JN,  liksom lantbruksstyrelsen,  att motiven för en  förlängning med ett år är betydligt svagare än  för fläsk.

61

 

Konsumentdelegationen har i detta sammanhang avgett särskilt      Prop. 1986/87:146 yttrande. LRF har reserverat sig. Reservationen och det särskilda yttrandet bifogas.

Avvecklingsersättning

Avvecklingsersättning kan utgå till mjölkproducenter, specialiserade nötköttsproducenter och smågrisproducenter.

Avvecklingsersättning för mjölkproducenter utgår till producenter mellan 60 och 65 år för att dessa skall upphöra med mjölkproduktion. Enligt gällande beslut får nya producenter ansluta sig till systemet tom kalenderåret 1988. Detta innebär att systemet kommer att dra kostnader t o m år 1993.

Effekterna av avvecklingsersättningen till mjölkproducenter beror av hur stor andel av producenterna som skulle ha slutat även utan ersättning. Det går inte att göra några säkra uttalanden härom. Att ca hälften av producenterna ansluter sig redan vid 60  år innebär rimligen att ersättningen har stor betydelse. Utan ersättning borde avgången av 60 - 64 åringar varit jämnare fördelad och med viss förskjutning mot de äldre årsklasserna. Avvecklingsersättningen är numera så känd att man kan utgå ifrån att praktiskt taget alla producenter som slutar mellan 60 och 65 år och inte får någon efterträdare söker och beviljas ersättning.

I fråga om specialiserade nötköttsproducenter utgår avvecklingsersättning till dem som producerat minst motsvarande 20 ungnöt per år från inköpta kalvar. Produktionen skulle vara helt avvecklad den 31 december 1936. Ersättning utgår under 4 år. Detta innebär att systemet drar kostnader tom 1990.

Avvecklingsersättning utgår till smågrisproducenter betalas ut i tre år till producenter födda 1922-1926 och i ett år till producenter födda 1921 eller tidigare. Produktionen skulle upphöra under 1986 och systemet drar således kostnader tom 1989.

62

 

Effekten av ersättningarna är svår att mäta eftersom man inte     Prop. 1986/87: 146

vet hur många son skulle ha slutat med produktionen utan

ersättning. Den kortsiktiga effekten kan antas vara god genom

att anslutna producenter tvingades sluta omgående. Den

långsiktiga effekten däremot är mindre då många av de anslutna

företagarna förmodligen skulle ha slutat även utan ersättning.

Parterna föreslår oförändrade regler för avvecklingsersättningen till mjölkproducenter. Avvecklingsersättning till kött- och smågrisproducenter var (i motsats till avvecklingsersättning till mjölkproducenter) möjlig att söka endast tillfälligt yåreri 1985. Nya producenter kan därför inte komma in i systemet.

Tvåprissystem för mjölk

Under tiden den 1 juli 1985 t o m den 30 juni 1988 pågår försöksverksamhet med tvåprissystem för mjölk. Systemet är frivilligt och innebär i princip att mjölkproducenten erhåller hemmamarknadspris för den andel av produktionen som kan avsättas på den svenska marknaden. För eventuell överskjutande kvantitet erhålls världsmarknadspris. Innan beslut om förlängning fattas skall försöksverksamheten utvärderas. Detta bör ske snarast och i god tid före den 1 juli 1988.

Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har i överläggningarna angivit att frågan om tvåprissystemet för mjölk förusätts bli föremål för överläggningar direkt med regeringen.

63

 

6              RÄNTE- OCH ETABLERINGSSTOD                                        Prop. 1986/87; 146

Tillfälligt räntestöd

Tilfälligt räntestöd betalades ut åren 1980 - 1985 till  mellan ca 1  100 och 2 650 företag årligen. De totala beloppen var följande.

Är            1980        1981        1982        1983        1984        1985

Milj  kr      21           72            57           35            30            30

Enligt reglerna skall   - efter 5 år - hälften av beloppen avskrivas och hälften förräntas och återbetalas under en 10-årsperiod.  Uppskov med återbetalning  (och  avskrivning) har skett två gånger.  Om nytt uppskov  inte beviljas så skall   hösten 1987 beloppen avseende åren 1980 - 1982 förfalla,  dvs  totalt ca 150 milj kr varav ca 75 milj kr skall  betalas  ränta på och amorteras.

Lantbruksstyrelsen har tidigare föreslagit att uppskov med återbetalning och avskrivning av räntestödslån beviljas till 1990.   (Rapport oktober 1985:   "Högt skuldsatta jordbrukares situation, etableringsstod,  regionalt rationaliseringsstöd".) Situationen har inte förändrats sedan rapporten skrevs varför lantbruksstyrelsen bedömer att uppskov fortfarande är mycket angeläget för många företag.

Nya medel   för räntestöd erfordras inte.  En liten del   återbetalas fortlöpande till   följd av att företag säljs eller avvecklas på annat sätt.

De överläggande parterna har i  enlighet med lantbruksstyrelsen förslag enats om att skjuta på tidpunkten,  då amortering och erläggande av ränta för lånedelen bör påbörjas, till regleringsåret 1988/89.

64

 

Etableringsstod                                                                             Prop. 1986/87: 146

Etableringsstod infördes den 1 juli 1982 för att underlätta för lantbrukare utan stort eget kapital att etablera sig. Efter den

I  juli 1985 har inga nya etableringsstod beviljats. Härefter h.ar
medel bara anslagits till redan anslutna företag. Även
etableringsstödet kan sägas vara ett slags räntestöd eftersom
stöd utgår för den del av räntekostnaden som överstiger 10 % av
godkänd låneskuld. Det 6:e och 7:e året höjs räntenivån till

II  %  och det 8:e året till 12 %.  Efter det 8:e året avskrivs den
del av etableringsstödet som avser inventarier och
driftskapital. Den del som avser fastighetsförvärv skall
återbetalas - vanligen med hjälp av garantilån.

Ca 1 750 företag har etableringsstod. Utbetalningarna har uppgått till följande belopp.

Budgetår               1982/83  1983/84  1984/85  1985/86

Milj kr                     12      25      30      44

Andra halvåret 1986 utbetalades ca 17 milj  kr.

Prognoser över kommande utbetalningar är osäkra eftesom ändring av låneräntorna slår igenom med stor marginaleffekt.

Parterna har enats om att medel   tillsvidare endast bör anslås för stöd till  de jordbrukare som redan anslutits  till stödformen.  Vid oförändrad räntenivå bedömer lantbruksstyrelsen medelsbehovet för 1987/88 till  knappt 30 milj kr.

65

Riksdagen I986IS7. I saml. Nr 146

 

AVBYTARVERKSAMHET, SOCIALFÖRSÄKRINGSSKYDD, FÖRETAGSHÄLSOVÅRD OCH ANNAN LÅGINKOMSTSATSNING

Prop. 1986/87: 146

 

Budgetåret 1986/87

För låginkomstsatsning m m inom jordbruket för budgetåret
1986/87 uppgår hos JN fonderade medel   från tidigare år,  anvisade
medel  och beräknat utfall   till   följande belopp, milj  kr.
1986/87                         Ingående      Anvisade      Beräknat      Utgåe-ia

balans,       medel,     utfall,        balans,

milj kr       milj kr       milj kr        milj  kr

 

Leveranstillägg

 

 

 

 

för mjölk

-

95

95

-

Avbytarverksamhet

72

134

144

62'

Företagshälsovård

-

21

21

-

Social försäkrings-

 

 

 

 

skydd

203

90

87

206

Tillfälligt räntestöd

14

-

-

-

Produktionsanpassning

49

95

149

9

Summa

338

435

496

277

1)           Fonderat hos Lantbrukets Avbvtartjänst AB.

2)           Härtill  kommer 30 milj kr från införsel avgifter från 1985/86.

Budgetåret 1987/88

JN har    i  anslagsframställningen för budgetåret 1987/83 föreslagit att oförändrat 435 milj  kr anvisas till låginkomstsatsning m m.

JN och delegationerna har enats om att föreslå följande fördelning av anslaget.

66

 

 

1987/88

Ingående

Anvisade

 

balans.

medel,

 

milj kr

milj kr

Leveranstillägg

 

 

för mjölk

-

90

Avbytarverksamhet

62l

150

Företagshälsovård

-

21

Socialförsäkrings-

 

 

skydd

205

90

Tillfälligt räntestöd

0

 

Produktionsanpassning

9

84

Summa

277

435

Prop. 1986/87: 146

 

1)      Fonderat hos Lantbrukets Avbvtartjänst AB.

Härtill  komner 30 nilj kr frän införsel avgifter från 1985/85.

Eventuella besparingar eller överskridanden beträffande beloppen för leveranstillägg bör liksom tidigare få tillföras resp avgå från beloppet för avbytarverksamhet.  Dessutom bör eventuella överblivna medel   för produktionsanpassningsåtgärder m m och återbetalda medel   avseende räntestöd få användas för övriga ändamål  inom anslagsposten.

67

 

8             INFÖRSELAVGIFTSMEDEL M M FÖR 1987/88                          Prop. 1986/87:146

Storleken av de medel   som kommer in genom införselavgifter m m för regleringsåret 1987/88 beror på importens storlek, världsmarknadsprisernas utveckling och på de eventuella ändringar i  avgiftssatserna som kan ske 1987-07-01  och 1988-01-01.

Beräkning för 1987/88 i  sammandrag

Milj  kr
Inkomster                                                               1   288,0

Utgifter

-    Fettvaruavgifter till   Sveriges oljeväxtintressenter  (SOI)  - utbyteshandel        ./.  545,0

-    Införselavgifter för brödsäd m m till  Svensk spannmålshandel

(SSH)  - utbyteshandel                                       ./.     45,0

Kvarstår införsel avgifter till

den s k fördelningsplanen                                            698,0

-  Fördelningsplan

-    riksdagens beslut              267,2

-    beloop motsvarande influtna införsel-

avgifter på fodermedel      200,0                        ./.467.2

-  Ändamål  utanför fördelningsplanen                       ./.159,9
Beräknat resultat                                                              +        70,9

Fördelningsplanen  för 1987/88 föreslås uppta  samma belopp som för 1986/87 dvs 267,2 milj kr plus beloppet av inflytande avgifter för fodermedelsimporten enligt ovan beräknade till

68

 

200,0 milj kr, alltså totalt 457,2 milj kr. Liksom hittills blir        Prop. 1986/87: 146 det definitiva beloppet beroende av de verkliga intäkterna av införsel avgifter på fodermedel.

JN vill   här anmäla att bl  a not bakgrund av de riksdagsbeslut som föreligger har nämnden för avsikt att inför den period son börjar den 1  juli  1988 ta upp frågan om den s k fördelningsplanens storlek.

Med hänsyn till  ovissheten om den kommande utvecklingen av regleringsekonomin för de olika varuområdena har det inte ansetts möjligt att nu lägga fram någon plan för fördelning av det preliminärt beräknade beloppet. Jordbruksnämnden avser att återkomma med ett förslag till  preliminär fördelning senare under våren 1987.  Ett sådant förslag avges i  samband med att förslag lämnas till   gränsskydd m m fr o m den 1  juli  1987.  Det förutsätts härvid att nämnden liksom hittills skall  kunna jämka del bel öppen mellan de olika regleringsföreningarna och besluta om fördelning av det belopp som kan komma att stå till förfogande.  Vidare förutsätts att, liksom hittills. Svensk Spannmålshandel   får tillföras införselavgifter för viss s k utbyteshandel  med brödsäd.  Det förutsätts även att Sveriges Oljeväxtintressenter    av inflytande fettvaruavgifter såväl  på importerad som inhemsk olja får tillföras medel   för en kvantitet som motsvarar fettinnehållet i den svenska oljeväxtskörden.  Dock får ej mer pengar överföras än vad som skulle motsvara fettvaruavgifter på den totala fettkonsumtionen inom landet.

Vad avser ändamål   utanför fördelningsplanen  (utomramsmedel, 159,9 milj  kr) lämnar jordbruksnämnden följande förslag.

För utbyteshande?  nötkött,  öststaterna beräknas 40 milj kr.

För utbyteshandel  med kött och fläsk  föreslås som tidigare nämnts att 50 nilj  kr utgår av införsel avgiftsmedel   från import av kött och fläsk under förutsättning att motsvarande export ägt

69

 

rum och att införsel avgiftsmedel   finns tillgängliga sedan                     Prop. 1986/87:146

samtliga övriga ändamål   tillgodosetts inom och utom fördelningsplanen med tillägg av en skälig reserv för oförutsedda ändamål.

Som tidigare nämnts föreslås vidare att jordbruket nu tillerkänns ytterligare 25 milj kr av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen för utbyteshandel  med kött och fläsk vilka enligt senast gjorda beräkningar är tillgängliga av medel under budgetåret 1985/87. Dessa medel   från 1986/87 bör få användas under budgetåret 1987/88.

Pristillägg får- och lammkött. Jordbruksnämnden föreslår ett oförändrat pristillägg på 330 öre per kg vilket beräknas motsvara en utgift för 1937/38 på 17 milj kr.

Nämnden har efter samråd med SMAK och lantbruksstyrelsen beräknat SI'lAK:s medelsbehov enligt de direktiv som gäller för de statliga myndigheternas anslagsframställningar.  Nämnden föreslår att SMAK tilldelas högst 4 668 000 kr för den officiella kontrollen och 1   480 000 kr för upplysningsverksamheten.För löneökningar under 1985/87  som inte beaktades  i   föregående års anslagsframställning föreslås ett tilläggsanslag för 1986/87 på 248 000 kr.  Frågan om kvalitetsarbetet på matpotatisområdet avser JN att ta upp i anslutning till  uppdraget om kvalitetsbetalning.

Jordbruksnämnden har i   skrivelse till   regeringen den 23 februari 1987 föreslagit att nämnden får disponera högst 0,5 milj  kronor av 1986/87 års utomramsmedel   for information till  odlare och förpackare om hur mekaniska skador för matpotatis kan undvikas. Det är angeläget att beslut i denna fråga kan tas inom den närmaste tiden så att informationen kan komma igång redan till färskpotatiskampanjen i  juni  1937. Även för regleringsåret 1987/88 föreslås att 0,5 milj kr får disponeras för nämnda ändamål .

70

 

Bidrag till stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande.    Prop. 1986/87: 146 Jordbruksnämnden föreslår ett oförändrat bidrag på 250 000 kr.

Stödet till maltproduktionen. Jordbruksnämnden föreslår ett anslag på 1 milj kr för 1987/88.

Sveriges exportråd. Med hänsyn till pågående produktionsanpassning inom jordbruket anser JN att det är angeläget att man söker bearbeta exportmarknaderna för bl a förädlade livsmedel. Delvis utförs detta arbete inom exportrådet. JN föreslår därför ett oförändrat belopp av 2 milj kr till exportrådet.

Vidare har regeringen i budgetpropositionen 1986/87 föreslagit att viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt statistik på jordbrukets området skall finansiseras av utomramsmedel.

Hed hänsyn till de oundvikliga svängningarna i inflödet av införsel avgifter föreslår jordbruksnämnden att en likviditetsbuffert i form av en oförändrad rörl ig kredit även fortsättningsvis ställs till nämndens förfogande. Krediten bör, i den mån införselavgifter inte står till förfogande, kunna användas för finansiering av ändamål utanför fördelningsplanen samt för sockerregleringen. Krediten får ej utan regeringens särskilda medgivande användas för finansiering av utbyteshandel med kött och fläsk.

71

 

Huvudsaklig medelsdispostion av införsel avgiftsmedel m m regleringsåren 1985/86 - 1987/88

Prop. 1986/87: 146

 

Inkomster

Ärter och bönor (för människoföda)

Potatis

Stärkelse och stärkelseprodukter

Malt

Säl1skapsdjursfoder

Fgttråvaror och  fettvaror

Rag och vete m m

Mjölk och mejeriprodukter m m

Slaktvaror (samt slaktdjur,

ej fjäderfä)

Ägg och äggprodukter m m

Ränta

Summa Fodermedel

Summa

1985/86 tkr

959

5 755

13 148

8 934

18 295

465 506

49 192

128 005

217      975

7 015

2          254

917      ö'4"9'

272      635

1 189   634

1986/87 tkr prel

1 000

7 000

13 000

10 000

22 000

546 000

45 000

140 000

270 000

10 000

16 370

1 08U i/O

200 000

1 280 370

1987/88 tkr prel

1 OCC

5 000

13 000

8 oo:

22 000 546 000

45 000 140 000

300 000 8 000

1 U88 UUU 200 000

1 288 000

Utgifter Utbyteshandel

Sveriges oljeväxtintressenter Svensk spannmålshandel

Summa

461 922 49 192

511 114

545 000 45 000

590 000

545 000 45 000

590 000

72

 

Prop. 1986/87; 146

 

 

1985/86

1986/87   1987/C8

 

tkr

tkr prel   tkr prel

Utgifter

 

 

 

Av medel inom fördelningsplanen

 

 

 

Svensk spannmålshandel

224 324

86

000

Sveriges potatisintressenter

27 500

27

500

Sveriges oljeväxtintressenter

0

 

0

Svensk kötthandel

4 000

4

000

Svensk kötthandel, utbyteshandel

0

 

0

Föreningen för mejeriprodukter

30 000

151

oooi

Svensk ägghandel

66 000

52 0002

Regleringskassan för fågel kött

3 000

3

000

Regionalt kostnadsbidrag, norra Sver'

i ge

 

 

- mjölk

45 500

45

500

- kött

5 000

5

000

- ägg

1 700

1

700

Upplysningsverksamhet och

 

 

 

utveck!i ngsarbete

13 000

13

500

Djurhälsovård, kontrollverksamhet mm

29 300

32

300

Stöd till odling av konservärter

 

 

 

och andra köksväxter

4 500

6

000

Stöd till odling av bruna bönor

-

1

700

Stöd till odling av vallväxtfrö

8 000

8

000

Fonden för kollektiva åtgärder

 

 

 

inom biodlingen

500

 

500

Sveriges exportråd

2 000

2

000

Sveriges potatisodlares riksförbund

2 780

2

780

Reserv till JNs förfogande

72 7313

14

720

Summa  (införselavgifter på foder­medel   + 267,2 milj  kr)

539 835

457 200

467 200

 

1)          130 Mkr + extra 105 Mkr ./.  74 Mkr till  spannmålsregleringen.

2)          62 Mkr ./.  10 Mkr till  spannmålsregleringen

3)          Av 1935/86 års reserv på 72,7 Mkr har beslutats att 25 milj kr skall   tas  i  anspråk  för ytterligare kostnader avseende foderstödet till   norra Sverige.  Vidare avses 30 milj kr överföras  till   särskilda låginkomståtgärder.

73

 

Prop. 1986/87; 146

+    70 902

Av medel   utanför fördelningsplan

Utbyteshandel  nötkött, öststaterna

Utbyteshandel   kött och fläsk

Pristillägg får- och lammkött

Svensk matpotatiskontroll

Bidrag till   stiftelsen för

ackordhästorgani sati onens bevarande

Bidrag till   fraktkostnader för

mjölk o grädde

Minskning av mekaniska skador

på matpotatis3

Stöd till  maltproduktionen

Sveriges exportråd

Ränta på lån från riksgäldskontoret

Djurhäl sovärd

Lantbruksstatistik

Summa

Summa utgifter

Återbetalning av lån  från rörlig kredit

Saldo vid utgången av resp regleringsår

1987/88 tkr prel

1985/86 tkr

145 523 1  202 728

159 898 1   217 093

1986/87 tkr prel

34 000

40

000

40 000

45 519

75

oooi

50 0002

17 027

17

000

17 000

5 684

5

790 +248

6 148

475

 

250

250

300

 

500

0

0

 

500

500

1 000

2

000

1 000

1 500

2

000

2 000

4 530

2

240

0

0

 

0

17 000

0

 

0

26 000

110 035 1   150 984

+    77 6424

28 700

 

1)          Särskilt regeringsbeslut krävs  för utbetalning.  Av beloppet föreslås 25 milj  kr få användes under budgetåret 1987/88.

2)          Särskilt regeringsbeslut krävs för utbetalning,

3        I skrivelse till  regeringen 1987-02-23 har föreslagits att

medel   anslås för 1986/87 4)      Disposition efter särskilt regeringsbeslut.

74

 

9             PRISREGLERINGEN PÄ OLIKA PRODUKTER                           Prop. 1986/87: 146

9.1          Spannmål

Pr£lj_mj_nä_ra_ j_nl_ösenpn'_se£ per_ de£ 1_ ma£S_1£8 för_ spa_n£må_l_

Vete'

130

Råg

128

Korn

117

Havre

111

= fjolårets def pris

+ 4 kr/100 kg jämfört med fjolårets def pris

= fjolårets definitiva pris

= fjolårets definitiva pris

*   För kvalitets vete föreslås tillägget oförändrat till 4 kr/IOOkg.

£ö rma_l n_i 291 vSl'!,

Förmäl ningsavgiften föreslås höjas med 10 kr/100 kg till   110 kr/100 kg för vete och 106 kr/100 kg för råg.  För kvalitetsvete blir avgiften 108 kr/100 kg.  Bemyndigandet angående den högsta förmalningsavgift som nämnden får ta ut föreslås höjd till   130 kr/100 kg.

9.2          Spannmålsregleringens finansiering

I skrivelse från regeringen den 19 december 1985 erhöll JN i uppdrag att bl  a årligen utvärdera de anpassningsåtgärder som jordbruket vidtar för att samhällets delansvar i  finansieringen av överskottsproduktionen skall  kunna upphöra. Genom tillsättandet av den s k spannmålsgruppen har JN uppfattat att detta uppdrag ej  längre är giltigt. Däremot anser JN självfallet att nämnden har ansvaret för att finna lämpliga medel  för spannmålsregleringens finansiering under 1987.  Till   frågan om 1988 års skörd får JN återkomma när denna fråga blir aktuell.

Vid utgången av regleringsåret 1985/86 uppgick det akcumulerade underskottet i  spannmålsregleringen till  555 Mkr. Därefter har staten efter uppgörelse med LRF ti 11 skjutit 250 Mkr.  Resterade

75

 

underskott skall  jordbruket amortera under en fyraårsperiod. Mea       Prop. 1986/87; 146

anledning härav bör det utgående underskottet i  svensk spannmålshandel   få uppgå till   högst 230 Mkr per 30 juni   1988.

9.3          Förmäl ningsavgiften för korn och havre

JN utformar f n ett system för uttag av förmalningsavgift för korn och havre  för human konsumtion med undantag för malt. Enligt branschen kan inte samma system som för vete och rag användas eftersom det skulle leda till  konkurrenssnedvridande effekter mellan olika kvarnar. JN avser att återkomma i  frågan senare i  vår i   samband med skrivelse om gränsskydd m m.

Parterna är överens om att frågan om en höjning av förmälningsavgiften  för korn och havre enligt steg 2 i regeringens uppgörelse med LRF den 10 november 1986 bör tas upp vid överläggningarna våren  1988.

9.4          Matpotatis

För matpotatis föreslås mittpriser och prisgränser fr o m 1  juli 1987 enligt följande veckoindelning. Mittpris och prisgränser avser en nedre storleksgräns på 35 mm.

JN hemställer om bemyndigande att justera         mittpris och

prisgränser när annan nedre storleksgräns tillämpas i

prisnoteringssystemet eller pga ändringar   i  reglerna för
kvalitetsbedömning av matpotatis.

5/ 7

-    8/11

84,50

9/11

- 22/11

91,00

23/11

-    6/12

97,50

7/12

- 27/12

102,50

28/12

- 10/1

104,50

n/1

-    7/2

106,00

8/2

- 13/3

108,50

14/3

- 17/4

112,50

18/4

-    8/5

117,50

9/5

-    4/7

121 ,50

Period                     Mittpris      Prisgränser, kr/100 kg

78,00 -    91,00

84,50 -    97,50

91,00 - 104,00

96,00 - 109,00

98,00 - 111,00

99,50 - 112.50 102,00 - 115.00 106,00 - 119.00 111,00 - 124.00 115,00 - 128,00

76

 

9.5          Fodermedelsregleringen                                                 Prop. 1986/87: 146

Frågan om ändringar av fodermedelsavgifterna behandlas av JN:3 plenum. Ändringar i fodermedelspriser och -avgifter korrigeras via regeln för korrigering för inflytande fodermedelsavgifter. Effekterna för jordbrukarna och konsumenterna av sådana ändringar skall tas upp vid överläggningarna våren 1988. I samband härmed bör också redovisas hur den extra höjning av fodermedelsavgifterna som gjordes 1982/83 och det avdrag om 20 milj kr som gjordes 1983/84 har påverkat konsumentpriserna.

Det bör åter understrykas att det är angeläget att åtgärder snarast vidtas i syfte att åstadkomma ett enhetligt gränsskydd för fodermedel. En sådan åtgärd är också ett aktivt stöd för arbetet med att förbättra livsmedlens kvalitet.

9.6          Effekter av sänkta priser på matärter

Parterna är överens om att de sänkta priserna på matärter har beaktats i det fördelningsförslag som presenteras.

9.7          Handelsgödselavg i ften

Fr o m den 1 juli 1982 uttas en prisregleringsavgift på handelsgödsel. JN begärde vid dess införande bemyndigande att få ta ut avgift på varor som bedömdes kunna användas som handelsgödsel. Sedan dess har avgiften höjts i flera omgångar. Det föreligger därför risk för att en övergång kan ske till andra varor som också kan användas som handelsgödsel. Därmed kan snedvridningar i konkurrensen uppkomma mellan produkter och även mellan företag på marknaden. JN bedömer att prisregleringsavgift bör få tas ut på ytterligare ett antal varuområden. Jn kommer givetvis inte att ta ut avgift i dessa fall förrän tillräckligt starka skäl föreligger.

JN föreslår att ett tillägg görs i lagen (1957:340) om prisreglering på jordbrukets område. Förslag till ändring bifogas (bilaga).

77

 

JN vill  i detta sammanhang informera regeringen om de skillnader       Prop. 1986/87; 146

som har uppstått i  omfattningen av varor för vilka prisregleringsavgift resp.  miljöavgift tas ut.

När miljöavgiften på handelsgödsel   infördes på kväve och fosfor anslöt avgiftsuttaget till  de varor som då var belagda med prisregleringsavgift.  Sedan dess har JN tagit in följande varor under prisregleringsavgift.

Den 9 november 1985 infördes prisregleringsavgift på varor som går under tull statistiskt nummer; 25.10   Naturliga kalciumfosfater, naturliga kalciumaluminiumfosfater,  apatit och fosfatkrita:

100 omalda

900 andra slag

Den 1  juli  1986  infördes  prisregleringsavgift på varor som går

under tull statistiskt nummer;

28.16   Ammoniak,  vattenfri  eller i vattenlösning:

100 förtätad

900 annan

På ovan angivna varor uttas  för närvarande inga miljövgifter.

9.3             Borttagande av mittpris och prisgränser för
heläggpulver_________________________

Hela skalägg och heläggpulver är den enda animaliska produktgrupp där både råvaran och den förädlade varan åsatts mittpris och prisgränser.  Äggråvaran till  heläggpulver ingår i den kvantitet skal ägg som finns med i  underlaget för fördelning på produkter av totalbeloppet till  jordbruket.

Varans värdevolym uppgår till  ca 53 milj  kr.  Jämfört med t ex styckade fläsk- och köttdetaljer, som inte åsatts mittpris och prisgränser vilkas värdevolym uppgår till  ca 10 miljarder kr är hel äggpulvrets värdevolym liten.

78

 

JN föreslår med hänsyn till att regleringen där så är möjligt     Prop. 1986/87: 146 bör begränsas samt volym- och värdemässiga skäl att prisgränssystemet tas bort för heläggpulver. Endast gränsskyddet bör bibehållas för produkten.

9.9         Buffertzoner för nötkött och fläsk

Sedan regleringsåret 1985/85 tillämpas för nötkött och fläsk ett system utan buffertzongränser och med prisgränser motsvarande 95 %  resp 105 %  av mittpriserna.

Enligt JNs mening bör detta system gälla även fortsättningsvis.

9.10       Finansiering av djurens hälso- och sjukvård

Enligt den överenskommelse (1985-11-17) som träffades mellan företrädare för regeringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation skall jordbruket fr o m den 1 juli 1987 kollektivt finansiera ytterligare 25 milj kr av djurens hälso-och sjukvård. Jordbrukets kompensationsram skall fr o m samma datum höjas med motsvarande belopp (se avsnitt 4).

Beloppet föreslås finansiseras via regleringskassorna och fördelas utifrån respektive produktionsgrens andel enligt normkalkylen. Detta innebär att mejeri regieringen skall bidra med 52 %  eller 13 milj kr, kött- och fläskregleringen med 40 % eller 10 milj kr, äggregleringen med 5 I  eller 1,25 milj kr och fjäderfäregi eri r.gen med 3 %  eller 0,75 milj kr.

9.11        Kvalitetsfrågor

Vikten av fortsatta insatser på kvalitetsområdet bör understrykas. Detta gäller såväl   i  fråga om kvalitetsbetalningen för jordbruksprodukter där JN nyligen lämnat en rapport till regeringen som djurskydds- och miljöaspekter bl  a burutrymmen för värphöns. Den senare frågan utreds f n av lantbruksstyrelsen.

79

 

9.12      Vissa utredningar                                               Prop. 1986/87: 146

Under perioden har förutsatts att ett antal   frågor blir föremål för ytterligare studier.  Vid överläggningarna inför 1988/89 får bl  a frågor om reducering för exportproduktionens andel  och kapitalkostnadernas behandling i  normkalkylen åter tas upp. Vidare bör ett sådant material  tas fram att ett indexbaserat system kan läggas till   grund för diskussionerna om kostnadskompensationen till   förädlingsindustrin. Härutöver bör beräkningar avseende model 1 jordbruk  tas fram.  JN erinrar om det uppdrag som statsmakterna ålagt nämnden att pröva regleringarna inom animalieområdet  (inkl   regleringsföreningarnas verksamhet) samt frågor om produktionsanpassning och produktionsbalans.   Som information vill  JN anmäla att en översyn av förhandlingsunderlaget kommer att ske under regleringsåret i syfte att åstadkomma förenklingar.

80

 

10           HEMSTÄLLAN                                                                     Prop. 1986/87: 146

Med stöd av det nyss anförda hemställer JN att

1                           det nu framlagda förslaget om jordbruksprisregleringens allmänna utformning för perioden den 1  juli  1987 - den 30 juni  1988 godkänns,

2                           förslaget om prisregleringspriser fr o m den 1  juli 1987 godkänns,

3                           vid ändrade förutsättningar få inkomma med förslag till modifierade prisregleringspriser i maj/juni  1937

4                           lagen  (1967:340)  om prisreglering på jordbrukets område ändras i   fråga om prisregleringsavgiften på handelsgödsel

5                           det tillfälliga  investeringsförbudet inom fläskproduktionen förlängs att gälla ytterligare ett år,

6                           förslaget angående ränte- och etableringsstödet inom jordbruket godkänns,

7                           förslaget om fördelning och användning av fonderade och anvisade medel   för låginkomstsatsning n m inom jordbruket för budgetåren 1986/37 och 1987/88 godkänns,

8                           få tillämpa ett prisgränssystem för nötkött och fläsk utan buffertzongränser och att prisgränserna  skall utgöra 95 respektive 105 " av mittpriserna,

9                           vad nämnden anfört rörande användningen av regleringsmedel   godkänns,

10     prisregleringen  i  övrigt under perioden den 1  juli
1987 - 30 juni  1988 får tillämpas enligt hittills
gällande principer

6    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 146

 

n          BESLUTSMENING                                                Prop. 1986/87: 146

Detta ärende har avgjorts av generaldirektören och ledamöterna Alamaa, Arvidsson, Brangmo, Ekberg och Fringel  efter föredragning av avdelningscheferna Sjöberg och Ojeheim, byråchuferna Lebert, Sandqvist,  Hansson och Ågren samt avdelningsdirektören Wigstrand, envar för sitt sakområde.

Reservation        har avgetts av ledamöterna Arvidsson och

Fringel  vilket bifogas.  Ledamoten Alamaa ansluter sig till  det särskilda yttrandet från konsumentdelegationen vilket också bifogas.

o'

Ingvar Lindström

Hans Lebert

82

 

Underbilaga I     Prop. 1986/87: 146

Förslag till  ändring i  lagen  (1967:340),  prisreglering pa
jordbrukets område___________________________________

1)    naturliga kalciumfosfater, naturliga

kalciumaluminiumfosfater, apatit och fosfatkrita hänförliga till tulltaxenummer 25.10.  salpetersyra hänförlig till  tulltaxenummer 28.09,  fosforpentoxid och ortofosforsyra hänförliga till tulltaxenummer 28.10, ammoniak hänförlig till   tulltaxenutuner 28.16,  natriumnitrat, kaliumniträt och magnesiumnitrat hänförliga till  tulltaxenummer 28.39, kalium- och kalciumpolyfosfater  (inbegripet meta- och pyrofosfater), kal iumortofosfater och kalciumhydrogenfosfat  (dikalciumfosfat) hänförliga till   tulltaxenummer 28.40 samt gödselmedel   och andra produkter hänförliga  till   tull taxenunmer 31.01   - 31.05.

83

 

Underhllaga2    Prop. 1986/87:146

Reservation av Eskil Arvidsson och Viggo Fringel

Jordbruksnämnden föreslår att investeringsförbudet skall upphöra att gälla från den 1 juli 1937 utom för fläskproduktionen. För fläskproduktionen föreslås en förlängning med ett år.

Vi anser att förbudet bör gälla tills vidare för både fläsk- och äggproduktionen. Motiven härför är följande.

Produktionsöverskott föreligger för båda produktionsgrenarna. För ägg är överskottet betydande. Lantbruksstyrelsen har för fläsk föreslagit en förlängning av förbudet bl a motiverat med att betydande belopp finns i investeringsreserverna. Vi anser att detta motiv gäller i lika hög grad för äggproauktionen.

Det är ett starkt konsumentkrav att uppfödning m m sker i former som ur konsumentsynpunkt är acceptabla. Lantbruksstyrelsen har bl a därför tillsatt en arbetsgrupp som skall se över frågor rörande djurhälsan och djurmiljön liksom frågor kring kvaliteten pa livsmedelsråvarorna från animal ieproduktionen.

Förbättringar vad gäller djurmiljö m m kan innebära ändrade krav beträffande nybyggnad av djurstallar.

Enligt vår uppfattning är detta också ett motiv för att förlänga investeringsförbudet vad gäller fläsk- och äggproduktionen. Ett eventuellt slopande av investeringsförbudet 3Ör enligt vår uppfattning prövas först när lantbruksstyrelsens översyn är klar.

Eskil Arvidsson                      Viggo Fringel

84

 

KONSUMENTDELEGATIONEN         1987-04-10  Underbilaga 3    Prop. 1986/87: 146

Särskilt yttrande av konsumentdelegationen

När förbudet mot investeringar i djurstallar infördes i  april 1983 angavs att det skulle vara tillfälligt.  Det har sedan förlängts ett år i  taget. KDs principiella  inställning är att kvantitativa detaljregleringar bör undvikas,  eftersom de verkar hämmande för utveckling och förnyelse inom näringen.  De bör i vart fall  tidsbegränsas.  Mot den bakgrunden och eftersom balansläget för animalier starkt förbättrats,   föreslår KD att investeringsförbudet inte förlängs efter den 30 juni  1987.

85

 

L.ANirBRUKSSIVRELSENi

PM

Underbilaga 4    Prop. 1986/87:146

 

1987-03-23

Lantbrul<ssty re Isens förslaq rörande laqen om förbud mot ny­byggnad av djurstallar

1.     Lantbruksstyrelsen föreslog vären -86 att laqen borde för­längas längst t: o m juni -88 för at;t däreft;er helt upphora. Laqen föriänqdes tom juni -87.

2.     Lantbruksstvrelsen anser nu att förbudet mot nvbvqgnad sä-vit:t avser stallar för nötkreatur inte bör förlängas den 1 juli 1987.

:!otiv: Väsentligt Förbättrad balans mellan produktion och kon­sumtion.

3.    Vad gäller svin är det tveksamt att inte förlänga den 1 juli
1987.

:!otiv:Förbättrad lönsamhet. Betvdande belopp finns i investerings reserverna.

:-Iålet bör dock vara att förbudet kan slopas snarast möjligt helst den 1 juli 1988. Under mellantiden bör undersökas en vidgad an­tändning av mealen i investenngsreserven.

j.  Beträffande fjäderfä finns inte lika starka skäl för för­längning  scm 1 fråga om svin.

i---«-r--i-7

86

 

JKI

STATENS JORDBRUKSNÄMND

Bilaga 2    Prop. 1986/87: 146

 

Datum

1987-02-27

Qttx

402-28/87 209-111/87

1 (12)

Regeringen Jordbruksdepartementet

 

1---

1

J w . ■.   .-  

-■'

...,,".

1

1

 

ri

!hk

1337

-03-

Q6

.   "  -f

 

 

 

Förslag till prisreglering på sockerbetor och socker för tiden
den 1 juli 1987 - den 30 juni 1988___________________


1

INLEDNING OCH ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER

 

Regeringen uppdrog den 18 december 1986 at statens jordbruks-närand att efter överläggningar med företrädare för sockerbets-odlarna och sockertill verkningen samt jordbruksnämndens kon­sumentdelegation avge förslag om utformningen av prisregleringen på sockerbetor och socker för tiden 1  juli  1987 - 30 juni  1988.

Närandens förslag skall  bygga på att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk  skall   upprätthållas.  På sikt skall   gälla att ett importutrynwe på 10 - 15 procent av den totala socker­konsumtionen skall  skapas.  Överläggningarna skall   ske med ut­gångspunkt i  riksdagens beslut om mål   för livsmedelspolitiken (prop 1984/85:166, JoU 33,  rskr 393) och i  den ordning som gäller för övriga jordbruksprodukter enligt nämnda riksdags­beslut.  Förslaget skall  vara så avvägt att något underskott inte beräknas uppkomma i  sockerregieringsfonden.

Med hänsyn till   dessa riktlinjer har nämnden dels analyserat kostnadsutvecklingen för betodlingen, dels med bistånd av sär­skild expertis från statens pris- och kartellnämnd  (SPK) granskat Svenska Sockerfabriks AB:s  (SSA) ekonomi  och kostnads-

87

 

utveckling. Vidare har bl a konsumtionens storlek och utveckling        Prop. 1986/87:146 analyserats. Även utvecklingen inom EG har belysts (bilaga 1).

Jordbruksnämnden har nu avslutat de föreskrivna överlägg­ningarna.  Sveriges Betodlares Central förening  (SBC) har till­styrkt nämndens förslag utom vad gäller framtida förhandlings­ordning och 9 Mkr utav produktivitetsavdraget. SBC:s reservation bifogas  (bilaga 2). SSA har gjort invändningar i  fråga om pro­duktivitetsavdrag och prisutjämning för den yrkesmässiga biod­lingens användning av socker. SSA har av dessa skäl   inte till­styrkt nämndens förslag.  SSA:s reservation bifogas  (bilaga 3). KD har förklarat sig beredd att biträda JN:s förslag om ersätt­ning till  betodlingen och sockerti 11 verkningen om en överens­kommelse därmed kunde uppnås. Förslaget till   prisreglering om­fattar ettårsperioden 1  juli 1987 - 30 juni  1988.

Förslag till  kompensationsbelopp m ra avseende 1987/88 redovisas i  avsnitt 3,  4 och 7.

Om väsentligt ändrade förutsättningar inträffar under reg­leringsperioden' bör det ankoima på nämnden att efter överlägg­ningar med delegationerna lägga fram förslag till   de åtgärder som kan anses påkallade.

Vad gäller den framtida prisregleringens utformning anser nämnden och konsumentdelegationen att överläggningarna som sker rörande prissättningen på sockerbetor bör ingå i  de allmänna överläggningarna för övriga jordbruksprodukter medan över­läggningar med SSA fortfarande bör ske separat.  Härigenom kan en bättre samordning av prissättning m m inom växtodlingen åstad­kommas.  Vidare kan överläggningar och reglering förenklas.

2             AREAL OCH AREALBIDRAG

Sockerbetsarealen bör minskas med 300 hektar och bör uppgå till högst 51 000 hektar år 1987. Neddragningen motsvarar ett års trendmässig skördeökning. Vid fastställandet av arealen har hänsyn tagits till  att driften vid samtliga betbruk skall  upp-

 

rätthån as.                                                                                    Prop. 1986/87: 146

Arealminskningen bör inte beröra odlingen under de båda ö-bruken.

Fördelningen av sockerbetsarealen bland odlarna går till så att dessa får göra en förhandsteckning. Om den sammanlagda tecknade arealen överstiger den areal som statsmakterna har fastställt sker en kvotering av arealen. Härvid tilldelas, om statsmakterna har fastställt oförändrad areal för riket, de som har odlat sockerbetor tidigare högst oförändrad areal. Den areal som fri­ställs genom att tidigare odlare slutar odla sockerbetor eller minskar sin areal fördelas sedan mellan nya odlare och tidigare odlare som önskar öka sin areal.

Nämnden anser det angeläget att en odling som har begränsats genom statsmakternas beslut inte helt förbehålles en redan etablerad odlarkår. En rimlig möjlighet bör finnas för dem som inte redan odlar sockerbetor att få göra detta. Kvoteringen av arealen bör godkännas av jordbruksnämnden.

Cirka en tredjedel av odlingen skall kontrollmätas. Mätningen bör direkt bekostas av odlarna och SSA. För betor på areal ut­över kontrakterad bör liksom hittills göras ett kraftigt pris­avdrag.

Arealbidraget föreslås oförändrat 200 kr per hektar till odlarna på fastlandsdelen av Mörbylångadistriktets upptagningsområde (exkl Östergötland), 400 kr per hektar till odlarna på Öland och 500 kr per hektar till odlarna på Gotland. I de fall arealen vid arealkontroll befinns vara mindre än den kontrakterade, bör bi­draget utgå efter den uppmätta arealen.

3       ERSÄTTNING TILL BETODLARNA

Kostnadsminskningen har enligt tillämpat index  varit -1,74 procent mellan oktober 1985 och oktober 1986 (-11,27 Mkr).

1) Exkl avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

89

 

Under samma tid har kostnaderna för lejd arbetskraft inom                  Prop. 1986/87; 146

sockerbetsodlingen ökat med 7,67 procent  (+3,73 Mkr).  Eftersom skillnaden är stor har ersättningen för lejt arbete beräknats efter 7,67 procent.  Kostnadsminskningen under perioden oktober 1985 - oktober 1986 har beräknats till  totalt 7,54 Mkr.

Inkomstersättningen till betodlarna föreslås höjas med 5,12 Mkr. Detta är 5 procent på aktuell inkomstvolym (102,35 Mkr) och mot­svarar det av statsmakterna fastställda löneutrymmet för år 1986.

Fr o m 1986 års taxering, dvs inkomståret 1985,  gäller att ränteinkomster som är hänförliga till  jordbruk  skall  tas upp i förvärvskällan jordbruksfastighet i  stället för som tidigare som inkomst av kapital.  Detta  innebär att dessa intäkter konrier att beläggas med egenavgifter, vilket medför en ökad kostnad för jordbruket.  Med utgångspunkt från motsvarande belopp  (50 Mkr) för övriga jordbruket föreslås att ett ä-conto belopp ora 1,47 Mkr bör utgå till   betodlarna.   En slutgiltig avstämning bör ske vid kommande överläggningar och efter att en slutlig av­stämning gjorts :för övriga jordbruket.

En fortsatt övergång från skötselmetoden  "solohackning" till "färdigt bestånd" har ägt rum under 1986.  Förbrukningen av han­delsgödsel  och bekämpningsmedel  är i minskande inom betodlingen. Sockerbetsodlingens lönsamhet relativt andra grödor har för­stärkts mellan år 1985 och 1986.  Sammantaget bör detta beaktas genom ett avdrag om 20 Mkr.

Totalt bör således göras ett avdrag för betodiingens del med 21  Mkr enligt följande:

Beräkning av kostnadsminskning okt 1985 - okt 1986        -    7,54 Hkr
Inkomstersättning inkl  ä-conto belopp  för egen­
avgifter                                                                       +   6,59 "

-                                                                                     0,95 Mkr
Produktivitetsavdrag m m                                                         - 20.00

-                                                                                   20,95 Mkr
Avrundat till                                                                              - 21,00 Hkr

90

 

Med utgångspunkt från det nyss anförda bör grundpriset för       Prop. 1986/87: 146 sockerbetor sänkas med 0,82 kr per 100 kg, vilket motsvarar en betprissänkning med 2,7 procent och en partiprissänkning av socker med 6,44 kr per 100 kg eller 1.4 procent.

4       ERSÄTTNING TILL SOCKERBOLAGET

4.1         Allmänna utgångspunkter

Prisregleringen bör liksom tidigare avse endast strösocker, både i bulk och förpackat. Av verksamheten vid raffinaderiet i Arlöv bör ingå raffineringen av såväl inhemskt som importerat råsocker för den svenska marknaden. Kostnadsvolymen täcker även in pro­duktionen av vissa foderbiprodukter. Nämnden förbehåller sig rätten att beakta foderbiprodukterna vid ersättnings­beräkningarna.

SSA bör kompenseras för kostnadsändringar. Beräkningen av kost­nadsändringarna (exkl olje- och gaskostnaderna) baseras så långt möjligt på en generell branschkalkyl. För ändringar i olje- och gaskostnaderna har gjorts preliminära justeringar av socker­priset när priset på olja har ändrats med minst 150 kr/m. För 1985/86 års olje- och gaskostnader görs nu en slutjustering.

Alla beräkningar bygger på normerad skbrdevolym och normerad sockerhalt.

Beräkningar och analyser som avser SSA utförs i huvudsak av SPK.

4.2__________________ Korrigering av sockerpriset på grund av ändringar i
olje- och gaspriserna____ -____________

4.2.1    A-£onto_ J.U s_t£ri_n£ iv_oJ_j e-_0£h_g£skO£t£ade£

Sockerpriset har hittills justerats när oljepriset enligt ett löpande 30-dagarsgenomsnitt av Rotterdamnoteringen  (inkl  bikost-naderna)  har ändrats med + 160 kr/m-'.  Regeln föreslås gälla

91

 

även under 1987/88. Regeln har under perioden november         Prop. 1986/87:146

1985 - oktober 1986 lett till fera prissänkningar pl sammanlagt 18,18 kr per 100 kg socker.

4.2.2         Definitiv justering av olje- och gaskostnaderna för
msi&s_________________________

SSA:s olje- och gaskostnader under perioden november 1985 - oktober 1986 har understigit baskostnaderna med 25,415 Mkr. A-conto sänkningarna har enligt utförda beräkningar minskat SSA:s intäkter med 35.822 Mkr.

Ett engångsbelopp om 10,407 Mkr bör därför tillföras SSA.  Vidare skall  återföras förra årets engångsavdrag om 0,438 Mkr.

SSA;s kostnadsersättning bör således med hänsyn till  olja och gas ökas med 10,845 Mkr.

4.3             Korrigering av sockerpriset på grund av ändringar i
andra kostnader än olje- och gaskostnader___

Kostnadsökningarna oktober 1985 - oktober 1986 exkl  olja och gas har av SPK beräknats till   19,205 Mkr.

Enligt underlaget har produktionen av socker per arbetstimme (kollektivanställda arbetare) ökat under perioden 1980 - 1985. Bl   a har utbytet av socker ur betorna under senare ar legat klart högre än tidigare.  Det förbättrade utbytet sanmanhänger bl  a med att kvävegödslingen har anpassats bättre till  rekom­menderad nivå och att gamla betsorter ersatts med nya som har bättre kvalitet vad gäller sockerutbytet. SSA har också succes­sivt sänkt sin förbrukning av energi.

Ett avdrag om 13 Mkr bör göras med hänsyn till  produktivitets­förbättringar och effektivare resursanvändning samt viss hänsyn till  foderbiprodukterna.

92

 

Den totala kostnadsersättningen till SSA (definitiv ersättning                Prop. 1986/87: 146

för olje- och gaskostnader samt ersättning för övriga kostnads­ökningar) blir 17,050 Mkr,  vilket motsvarar 5.23 kr per 100 kg socker.

4.4__________________________________________ Ersättning för merkostnaderna vid bruken på Öland och
Gotland______________________________________

I kostnadskompensationen har även merkostnaderna vid öbruken be­aktats. Den del  av sockerpriset som tillerkänns SSA för dessa merkostnader för regleringsåret 1937/88 beräknas till  5,98 kr per 100 kg socker, vilket vid normal  produktionsvolym blir ca 19,5 Mkr.  Dessutom tillkommer 4,3 Mkr ur sockerreglerings­fonden.

4.5           Ersättning för raffinering av importerat råsocker

Ersättningen för raffinering och lagring av importerat råsocker bör sänkas för inträffade kostnadsminskningar med 4,02 procent (lika med den genomsnittliga minskningen i  sockertillverkningen) till  83,27 kr per 100 kg.

5             REGLERINGSEKONOMIN

1986   års sockerproduktion ur inhemska betor blev så stor att något importbehov inte torde föreligga under 1986/87. Därmed begränsas också tillförseln av införsel avgifter till   socker-regleringsfonden.  Detta leder till  att fonden kan beräknas visa ett underskott under hösten/vintern 1987/88 om inte medel   till­förs på annat sätt. Betodlarna och SSA bör om så erfordras skjuta till medel  så att fonden inte visar underskott den 30 juni  1988.  Under hösten 1937 när bl  a prognos för årets socker­produktion finns tillgänglig bör överläggningar tas upp med od­lare och SSA om storleken på erforderlig fyllnadsinbetalning. Aktuellt belopp skall   fördelas med 60 procent på betodlarna och 40 procent på SSA.  Odlarnas belopp dras från betlikviderna för

1987   års skörd.

93

 

Parterna har kommande år rätt - att med beaktande av reglerings-   Prop. 1986/87: 146 ekonomin - ta upp överläggningar om återbetalningar av tidigare inbetalda medel. Detta innefattar även den del som återstår att reglera av den inbetalning som gjordes 1982/83.

6             REGIONALSTÖD

såväl nämnden som de tre delegationerna anser i princip att stöd som har tydlig regional karaktär inte bör belasta konsumenterna av socker eller sockernäringen utan bör täckas genom budgetmedel.

I sammanhanget aktuella poster är:

Arealbidrag         (via       sockerregi.fonden)   ca 3,5 Mkr

Ö-bruksstöd         (..         ..        ..                           4,3 Mkr

Fraktbidrag                       - Norrland ("      "        "    ) 1,2   Mkr

Ö-bruksstöd         ("         sockerpriset)          ca 19.5 Mkr

7       JORDBRUKSNÄMNDENS FÖRSLAG TILL PRISREGLERING PÅ
SOCKERBETOR OCH SOCKER FÖR REGLERINGSÄRET 1987/88

Jordbruksnämndens förslag till sockerreglering för perioden 1 juli 1987 - 30 juni 1988 kan sammanfattas i följande punkter:

1                           Sockerbetsarealen för 1987 års odling får uppgå till 51 000 hektar. Odlingen under ö-bruken undantas från neddragningen i areal. Erforderlig kvotering av od­lingen bör godkännas av nämnden. Cirka en tredjedel av odlingen bör kontrollmätas. Mätningen bör bekostas av näringen. Prisavdraget vid överodling bör vara kraftigt.

2                           Grundpriset på sockerbetor, som avser 16 procent sockerhalt. föreslås år 1987 bli 29.89 kr per 100 kg. Det innebär en prissänkning med 2,7 procent.

94

 

Till  de odlare i Småland och Blekinge som levererar             Prop. 1986/87: 146

betor till  bruket i  Mörbylånga föreslås utgå ett oför­ändrat arealbidrag om 200 kr per hektar kontrakterad areal. Till odlare på Öland föreslås arealbidraget bli oförändrat 400 kr per hektar och till odlare på Got­land oförändrat 500 kr per hektar.   I de fall  arealen vid areal kontroll en befinns vara mindre än den kon­trakterade, bör bidraget utgå efter den uppmätta arealen. Bidraget bör finansieras med medel ur sockerregieri ngsfonden.

SSA:s nettopris  (genomsnittligt nettopris efter avdrag

för årsbonus och kvantitetsrabatter)  för baskvaliteten

i  sortimentet,  strösocker K5 i  säck om 50 kg,  föreslås

vid oljepriset 1  622 kr/ra-' vara 456,90 kr per

100 kg.  Detta innebär en prissänkning med 0,3 procent.

Priset justeras när oljepriset har ändrats med

+ 160 kr/m.

Gränsskyddet för socker bör utgå enligt de grunder som hittills gällt.  Detta innebär att en införsel avgi ft tas ut för importerade kvantiteter under perioder då världsmarknadspriset understiger det fastställda av­räkningspriset på socker ur svenska betor. De uppburna medlen bör - liksom hittills - tillföras socker­regleringsfonden.  Som världsmarknadspris på färdigt socker bör därvid gälla Parisbörsens spot-notering för vitsocker.  Denna notering bör ökas med kostnader för frakt m m till   svensk hamn samt korrigeras för kvali­tetsskillnad mellan den svenska baskvaliteten och den kvalitet Parisnoteringen avser. Fraktkostnadens och kvalitetskorrektionens sto-lek bör fastställas av jordbruksnämnden.  Som mått på världsmarknadspriset på råsocker bör gälla den nominella Londonnoteringen på råsocker.  Båda noteringarna skall  omräknas till   svensk valuta enligt den säljkurs som gäller noteringsdagen.

95

 

Införsel avgiften för färdigt socker bör utgöra skill-    Prop. 1986/87: 146 nåden mellan SSA:s nettopris enligt punkt 4 och världsmarknadspriset på färdigt socker, mätt på nyss angivet sätt.

Införsel avgiften för råsocker föreslås anpassas så att svensk raffineringsindustri, som köper in råsocker till gällande Londonnotering och säljer den raf­finerade varan till SSA:s nettopris enligt punkt 4, erhåller en ersättning för raffineringen som inkl er­sättning för säckkostnader och viss utfrakt samt lag­ringsbidrag uppgår till 83,27 kr per 100 kg raffinad. Raffineringen bör härvid förutsättas medföra ett svinn om 8 procent.

Införsel avgiften för sirap, sockerlösningar och soc­kerkulör bör liksom hittills motsvara avgiften för färdigt socker, varvid hänsyn tas till produktens torrsubstanshal t.

Införsel avgifterna bör förutom vid svenska pris­ändringar i princip justeras en gång varje månad för ändringar i de internationella priserna samt dessutom vid större variationer i de utländska priserna.

Vid behov bör jordbruksnämnden få ta ut en försälj­ningsavgift på allt socker som säljs inom landet. Där­vid kommer det inhemska partipriset att höjas med ett belopp som motsvarar försäljningsavgiften. De in­samlade medlen bör användas för att subventionera sockerimport när världsmarknadspriset är högre än det svenska.

Sockerregleringsfonden föreslås få användas för fraktsubventionering till de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län med 1,2 Mkr.

96

 

Ur fonden bör dessutom tas dels arealbidraget till  de           Prop. 1986/87: 146

odlare som i enlighet med punkt 3 ovan levererar betor till  öbruken till  en beräknad kostnad av ca 3,5 Mkr, dels den ersättning om 4,3 Mkr som skall utgå för SSA:s merkostnader för driften vid dessa bruk.

Till kollektiva åtgärder inom biodlingen bör tas 0,5 Hkr ur fonden.

Till yrkesmässig biodling (odlingar omfattande minst 15 bisamhällen) bör av fondens medel återföras ett belopp som motsvarar odlingens sockerförbrukning och den skillnad i  pris mellan Sverige och världsmarknaden som föreligger under den tid sockret kan beräknas bli förbrukat.   (Motsvarar vid rådande prisförhållanden 1,5  - 2,0 Mkr).

Vidare bör regleringsföreningen Svensk Sockerhandels administrationskostnader täckas ur fonden.

Fondmedlen används också till  vissa kostnader inom prisutjämningen för varor innehållande socker (fr o m 1987/88 även för prisutjämning vid tillverkning av dextran).  Vid tillverkning av vissa produkter såsom farmacevtiska halvfabrikat för export återbetalas in­förselavgiften för förbrukat socker.   I en situation med ingen eller ringa sockerimport bör i  stället ex­portbidrag ur sockerregleringsfonden lämnas för sådana produkter.

Föreslagna prisändringar skall   i  princip gälla fr o m den 1  juli  1987.  Erfarenheten har visat att kännedom om prishöjningar resulterar i  forcerade inköp under tiden närmast före höjningen och motsvarande stark nedgång i  inköpen under tiden närmast därefter. Jord­bruksnämnden bör därför bemyndigas att medge att pris­ändringarna fördelas i tiden på ett sådant sätt att minsta möjliga störning uppstår på marknaden.  Systemet

97

7    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 146

 

bör utformas så att varken SSA eller dess kunder kal-          Prop. 1986/87: 146

kylmässigt gör någon vinst eller förlust.

8             BESLUTSMENING

Detta ärende har avgjorts av generaldirektören och ledamöterna Alamaa, Arvidsson,  Brangmo,  Ekberg och Fringel  efter före­dragning av avdelningschefen Sjöberg i närvaro av avdelnings­chefen Ojeheim.  I beredningen har dessutom deltagit byråchefen Sandqvist och byrådirektören Karlsson.  Ledamöterna Arvidsson och Fringel  reserverade sig angående betodlarnas ersättning och har i  övrigt avgivit ett särskilt yttrande  (bilaga 4).

Ingvar Lindström

Torgny Sjöberg '

Bilagor

Bilaga 1    Sockerregleringen 1987/88, pärm

Bilaga 2    Reservation från SBC

Bilaga 3    Reservation från SSA

Bilaga 4   Reservation och särskilt yttrande från ledamöterna Arvidsson och Fringel

98

 

Jl[| STATENS JORDBRUKSNÄMND                             Underhilaga 1     Prop. 1986/87; 146

1(2)
Vegetabil iebyrån                 o»*""                        o™

1986-12-10

SOCKERREGLERINGEN 1987/88

Innehåll

Bakgrund

1        Förhandlingsuppdraget

2        Jämförelse mellan EG:s priser och de svenska priserna

3        Skörden av sockerbetor samt produktion och förbrukning av socker

4        Arealbidragen (sockerbetsodlingens omfattning inom Mörbylånga och Roraa sockerbruks tillförsel område)

  Erå99n_5tt_behandTa_vid_över1äggn i ngarna _med_betod1arna

6        Sockerbetsodlingens lönsamhet i förhållande till andra grödor

7        Utvecklingen av produktionsmedel prisindex för sockerbets­odlingen under perioden oktober 1985 - oktober 1985

8        Kostnadskompensation och inkomstföljsamhet att tillföras betodlarna under perioden 1/7 1987 - 30/6 1988

9        Sockerbetsodlingens andel i finansieringen av överskotts­arealen.

Gemensa™a_frågor_för_betodlarna_och_bolaget

10       Normskörden och dess användning

11       - Regleringsekonomin

 

-   Skrivelse från Sverige Biodlares Riksförbund ang stöd till biodlingen via förbrukningen av socker

-   Bakgrundsmaterial om biodlingen

12  Overheadbilder för socker

99

 

SOCKERREGLERINGEN 1987/88                                                     Prop. 1986/87: 146

13     Principer för SSA:s  kostnadskorapensation inom ramen för

sockerregieringsavtalet      [rå39!!!_i5_behandTa_vid_överläggningarna_iiied_sockerbol_a

15       Kompensation för kapitalkostnader inom sockerregleringen

16       SSA:s fodertillverkning

17       Analys av SSA:s ekonomiska situation

18       Sockerbolagets kostnadsutveckling för reglerad verksamhet, beräkning inför 1987/88 (exkl energikostnadsberäkning)

19       Beräkning av sockerbolagets kompensation för ökade kostnader för eldningsolja och gas

20       Raffioeringsersättning för importerat råsocker

21       Beräkningar över ersättning för merkostnader för ö-bruken

100

 

Underbilaga 2     Prop. 1986/87: 146

SBC

1987-03-23

 

Sveriges Betodlares Centralförening Betodlarnas Service AB

STATEflS •JOR''!P.UKSNÄ.'.M0

lnk1S37-02-24'

 

THG/EO

------------ 7-5-7

 

£-6

Statens jordbruksnämnd Generaldirektör Ingvar Lindström

551 82 JÖNKÖPING

 

Härmed översändes SBC:s reservation avseende förslag till ny socker- reglering. Vi önskar att reservationen bifogas v]N:s skrivelse till regeringen.

Med vänlig hälsning

',   iT f. 7--*"* \   .../t-J ■.—<t    t -• ..-3

Torsten H:l éuraaelios

10

 

Prop. 1986/87: 146

Reservation

STArfNS JORr;p.p'.!i<:''.N-.''-'SO

!nKl9S7-02-24

On.______________


 

I jordbruksnä'mndens förslag till prisreglering pä sockerbetor för tiden 1 juli  1987 - 30 juni  1988 reserverar sig SBC mot beräkningen av det s.k. produktivitetsavdraget som föresläs till 20 Mkr.

Nämndens motiveringar för avdraget Sr en fortsatt övergäng frän solo­hackning till färdigt bestånd, att förbrukningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel minskar inom sockerbetsodlingen och att dess lönsamhet relativt andra grödor har förstärkts mellan 1985 och 1985.

SBC kan inte finna annat än att en beräkning med beaktande av nämnda faktorer och pä basis av gemensamt framtaget förhandlingsunderlag resul­terar i ett avdragsbelopp om 11 Mkr, vilket skulle ge ett betpris  i  när­heten av 1985 års nivä. Jämförelsen har dä gjorts med det preliminära priset på höstvete i  likhet med tidigare år. Täckningsbidraget för socker­betor har därvid minskats i  samma grad som för höstvete.  Att som konsument­delegationen relatera till det definitiva spannmålspriset bryter mot praxis och är knappast relevant, eftersom det sänkta vetepriset beror på brist i spannmålens regleringskassa och helt saknar samband med produktivitetsutveck­lingen inom betodlinger.. SBC finner sålunda att motiv ej  föreligger för det ytterligare produktivitetsavdrag ora 9 Mkr som jordbruksnämnden föreslår.

I övriga delar tiUstyrker SBC prisregleringsförslaget.

Slutligen vill SBC i motsats till jordbruksnämndens och konsumentdelega­tionens uppfattning framhålla värdet av hittills gällande förhandlingsord­ning. Sockerbetsodlingen är en del av svensk sockernäring,  vilken begränsas i  enlighet med riksdagens beslut ifråga om omfattning och  lönsamhet i mycket högre grad än nägon annan svensk livsmedelsproduktion. Därför anser SBC.att nuvarande förhandlingsordning bör bibehållas.

SVERIGES BETODLARES CENTRALFORENING

102

 

Sockerbolaget

Underbilaga 3    Prop. 1986/87: 146

SVir/Wn                    1987-02-19

I        STATCMS

I jORr;?.HUK3N'"ND I GD

PGiJ                                                                             UrttL'    -v o  I

TS                                                         Statens JordbruksrJänina        '

ES                                                         Vegetabiliebyrån      P/}'i~ ////o

BK                                                         537 82  JÖNKÖPING              ///

Sockerregieringen 191 l&Z

Vi har mottagit Ert brev av 1987-02-16 med bilagt utkast till slutbud avseende socker­regleringen 1987/88 och har följande synpunkter därpå.

Vi kan inte godta det avdrag på 13 Miu- som föreslås göras från vår beräknade kostnads­kompensation, och för vilket något beräkningsunderlag inte redovisas. Vår syn på produk­tivitetsavdraget - som bl.a. sammanhänger med bruksstrukturfrågan - har vi vjd flera tillfällen framfört under förhand Ungarnas gång och den skall inte i sin helhet upprepas. Kär vill vi nu bara peka pä tvä saker: dels det bisarra i tanken att applicera produktivi­tetstal från arbetsåtgångssidan även på övriga kostnadsslag i kalkylen, dels det egentlig­en självklara att produktivitetsförbättringar (och nu i bred bemärkelse) som regel vinnes genom insats av kostnader for t.ex. utvecklingsarbete, inköp av effektivare maskiner, mer kontrollåtgärder och liknande. Ett enögt tittande på "tekniska" produktivitetstal ger därför ofta en  felaktig bild av vilka nettokostnadsminskningar som kan ha uppnåtts.

Vi kan som produktivitetsavdrag acceptera den i förhandlingsunderlaget angivna, frän skördevariationer rensade, 10-ärssiffran, 1,59 %. applicerad på arbetarlönesumman. Detta skulle ge ett belopp på 2,4 Mkr.

Beträffande vad som säges i stycke 5 Regleringsekonomien vill vi erinra om att vi begärt att av partema inbetalda medel skall löpa med ränta så länge de disponeras av fonden.

Beträffande stödet till den yrkesmässiga biodlingen anser vi fortfarande att den frågan bör lösas genom tull på dumpad honungsimport och inte genom bidrag från sockerregle­ringsfonden.

Av ovannämnda skäl kan vi - för vår del - inte tillstyrka förslaget till 1987/88 års socker­reglering.

Vi vill gäma också kommentera en fråga som endast indirekt berör oss. I utkastets inledning, sista stycket, namnes den även vid förhandlingarna framförda åsikten att överläggningarna vad gäller sockerbetsodlingen bör ingå i de aUmänna jordbruksöverlägg-ningama.   För   Sockerbolaget   skulle   detta   antagligen   innebära   en  betydande   nackdel.

103

 

S>c-Uerbolui:H                                                         Prop. 1986/87: 146

Statens Jordbruksnämnd, Vegetabiliebyrån

Så många frågor är gemensamma för odlingen och produktionen av socker: arealens storlek, disposition och fördelning, betprissystemets konstruktion och funktion, allmänna frågor som rör sockemäringen som sådan (fonden t.ex.) osv. Vi bedömer därför - från vår utgångspunkt - att det smidigaste och effektivaste även för framtiden vore om överläggningarna bedrives "gemensamt" i ungefär samma former som nu.

Med vänlig hälsning

SOCKERBOLAGET AB

S Wramstedt Verkst. direktör

104

 

Underbilaga 4    Prop. 1986/87: 146

1987-03-02

STATENS JORnPRUK.SN.'-»'ND

lnkigp7-03-04

Dm___________


RESERVATION AV ESKIL ARVIDSSON OCH VIGGO FRINGEL

Vi kan inte biträda jordbruksnämndens förslag till prisreglering på sockerbetor för 1987/88, av skäl som vi redovisar i det följande.

initiva inlösenpriserna för 1986 års spannmåls-sänktes till följd av mycket låga världsmark­iser på spannmål. Rent principiellt kan man se åtgärd som en tillfällig koccigecing av spann-iserna. Vi kan sålunda inte acceptera att sänk-nnmålspriser till följd av låga världsmarknads­skall leda till ett försämrat odlacpris pä betor. Däremot anser vi det rimligt att även betsodlingen borde ta ett ansvar för över-arealens kostnader. Vi har föreslagit att betsodlingen för 1987/88 borde bidra härför med

Socker Mkr fö tioner terial högre täckni sätt s målspr nas fö

De def

skörd

nadspr

denna

målspr

ta spa

priser

socker

socker

skotts

socker

5 Mkr'.

betsodlarna accepter r produktivitetsutve till andra grödor e som redovisats inte avdragsbelopp. Ett a ngsbidraget för sock om för höstvete utif iserna. Vi tillstyrk cslag ifråga om prod

ade ett avdragsbelopp om 11 cklinqen, lönsamhetsrela-tc. Vi kan utifrån det ma-finna några motiv för ett vdrag om 11 Mkr innebär att erbetor utvecklas på samma rån de preliminära spann-er därför sockerbetsodlar-uktivi tetsavdrag.

 

/

'ip- h ''

105

 

1987-03-02

STATENS JOkr:--'::K>t-<.i"U0

Ink IQ"?-03-04

Prop. 1986/87: 146

SÄRSKILT YTTRANDE AV ESKIL ARVIDSSON OCH VIGGO FRINGEL

2rodiJkivitesavdrag_SSA

Vad gäller kostnadskompensationen till SSA anser vi att det avdrag för produktivitetsförbättringar som jordbruksnämndens majoritet föteslår är godtyckligt valt. Vid fastställandet av ett produktivitetsavdrag bör beaktas de förhållanden som gäller för industrin ifråga. Enligt jordbruksnämndens förslag bör arealen minska med 300 ha, dvs förslaget innebär oförändrade volymer vid normalskörd. Vidare skall enligt förhand­lingsuppdraget driften vid samtliga nu existerande sockerbruk upprätthållas. Med dessa utgångspunkter och utifrån det förhandlingsmaterial som i övrigt re­dovisats bedömer vi att 2 proc kan vara ett rimligt arbetsproduktivitetskrav. Detta innebär ett avdrags­belopp om ca 3 Mkr.

PÖ£handlin£S0rdnin2.eii

Enligt vår uppfattning är det naturligt att förhand­lingarna om priserna på sockerbetor och socker sker separat. Flera frågor är speciella för denna näring och bör behandlas gemensamt mellan odlarna och sockerindustrin. Detta gäller t ex frågor kring od­lingens omfattning och regleringsekonomin. Vi kan inte se att det finns några starka skäl för den före­slagna ändringen av förhandlingarna. Dessa bör enligt vår uppfattning även i fortsättningen ske separat för sockernär ingen.

h\

iiK-X,

('h'-

106

 

Bilaga 3     Prop. 1986/87; 146

JORDBRUKS­DEPARTEMENTET

ÅTGÄRDSPROGRAM

FÖR JORDBRUKET I NORRA

SVERIGE

PM Mars 1987

107

 

Förord                                                                          Prop. 1986/87; 146

1 samband med beslutet om reglering av priserna pä jordbruksprodukter m.m. våren 1986 begärde riksdagen att regeringen utarbetar ett åtgärds-program för det norrländska jordbruket. Regeringen har i budgetproposi­tionen 1987 aviserat att ett åtgärdsprogram för Norrlandsjordbruket kom­mer att redovisas under våren 1987.

Föreliggande förslag till åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige har utarbetats inom regeringskansliet.

Under arbetets gång har synpunkter överlämnats från berörda regionala myndigheter. Vidare har synpunkter inhämtats från företrädare för jord­bruksnäringen.

108

 

Innehållsförteckning                                        Prop. 1986/87; 146

Förord...............................................................................

Inledning...........................................................................

1   Bakgrund   .....................................................................

2   Jordbrukets omfattning och inriktning i norra Sverige....

 

2.1      Sysselsättning i jordbruket och livsmedelsindustrin

2.2      Åkerareal och brukningsenheter  ...........................

2.3      Arbetsbehov och driftsinriktning..............................

2.4      Produktion...............................................................

 

2.4.1    Mjölkproduktion  .............................................

2.4.2    Växtodling   ....................................................

2.5  Investeringar...........................................................

2.5.1    Byggnader.......................................................

2.5.2    Markanläggningar  ..........................................

2.6  Inkomst och lönsamhetsförhållanden .....................

3..................................................................................... Nuvarande utformning och omfattning av stödet tili jordbruket i
norra Sverige  ................................................................

3.1      Prisstöd   ................................................................

3.2      Regionalt rationaliseringsstöd   ..............................

3.3      Stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag  ......

3.4      Stödformer inom ramen för jordbruksprisregleringen av bety­delse för jordbruket i norra Sverige..........................................................

 

3.4.1    Räntestöd  .....................................................

3.4.2    Etableringsstod   ............................................

3.4.3    Kostnadskompensation   ................................

 

3.5      Regionalpolitiskt stöd  ............................................

3.6      Arbetsmarknadspolitiska stödformer  .....................

3.7      Övrigt.......................................................................

4 Tidigare översyner av stödet till jordbruket i norra Sverige

4.1............................................................................ Kommittén för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige
samt 1983 års livsmedelskommitté...........................

4.2........................................................................... Lantbruksstyrelsens arbetsgrupp för översyn av vissa stöd­
former pä jordbrukets område ...............................

5 Överväganden och förslag .............................................

5.1      Allmänna utgångspunkter.......................................

5.2      Prisstöd   ................................................................

5.3      Investeringsstöd ....................................................

 

5.3.1    Allmänt ............................................................

5.3.2    Stöd till ekonomibyggnader ............................

5.3.3    Markanläggningar  ..........................................

5.3.4    Samordning av glesbygdsstöd och regionalt rationalise­ringsstöd    

 

5.4      Stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag  ......

5.5      Nyetablering ...........................................................

5.6      Utvecklingsprojekt...................................................

5.7      Forsknings- och försöksverksamhet .......................

5.8      Rådgivning och fortbildning .....................................

5.9      Övriga åtgärdsförslag..............................................

5.10   Medelsbehov...........................................................

5.11   Genomförande   ......................................................

109

 

Inledning                                                                                        Prop. 1986/87:146

Jordbruket i Norrland föreslås få 100 milj. kr. i extra stöd

Detta program har till syfte att stärka och utveckla det speciella stöd som samhället ger till jordbruket i norra Sverige.

Under en period av tre år, föreslås nu att Norrlandsjordbruket - utöver det stöd på ca 600 milj. kr. om året (varav drygt 500 milj. kr. är prisstöd) som redan i dag utgår — skall få ytterligare 100 milj. kr. i extra stöd.

Bakgrunden till förslagen är att jordbruket i norra Sverige arbetar under speciella förhållanden, samtidigt som jordbruket haren stor betydelse för sysselsättning, service, miljö och försvarsberedskap i Norrland.

Det är framför allt de naturliga förutsättningarna för växtodling som är sämre i norra Sverige, varför avkastningen inom växtodlingen också är betydligt lägre i Norrland än i övriga landet.

När det däremot gäller mjölkproduktionen, hävdar sig Norrlandsjord­bruket mycket väl, och har i dag en avkastning som är lika god som i mellersta och södra Sverige.

De olika delförslagen i åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige presenteras utförligt i den följande texten, men kan mycket kort samman­fattas enligt följande:

Sysselsättningen sätts i centrum

Programmet ger uttryck för en delvis ny syn på jordbrukspolitiken och dess möjligheter. Det är en politik som bygger på en helhetssyn, och där sysselsättningen går före traditionella krav på ökad storieksrationalisering. Denna helhetssyn innebär bl.a. att konkreta förslag presenteras i syfte att få samhällets olika delar att samverka och samarbeta på ett bättre sätt än tidigare. Programmet föreslår en ökad samordning av jordbruksstöd, glesbygdsstöd och arbetsmarknadsstöd.

Bygga upp kombinerade företag där jordbruket ingår som en del

Många jordbruk i norra Sverige kan i dag inte försörja en familj eller en ensam brukare. Däremot är det sä att om jordbruket kombineras med annat arbete, kan det bli tillräckligt för en tryggad sysselsättning, och därmed ytterst för många bygders framtid.

I programmet föreslås därför en rad insatser från samhällets sida med syfte att stödja och uppmuntra uppbyggnaden av s. k. kombinerade företag där jordbruket ingår som en del.

Några exempel på arbete som förutom jord- och skogsbruk kan ingå i sådana kombinationsföretag, är småindustri, hantverk, turism, trädgårds­odling, uppfödning av pälsdjur och vattenbruk.

Ta vara på de möjligheter forskning och utbildning ger

1 programmet för norriandsjordbruket ingår forskningen och utbildningen

som naturiiga och viktiga delar.                                                                           110

 

1 programmet föreslås att forskningen på ett delvis nytt sätt ska ställas     Prop. 1986/87:146 till sysselsättningens och miljöns tjänsl. De fördelar som norriandsjordbru­ket har - t. ex. ljuset på sommaren och den låga användningen av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel - skall tas till vara och utvecklas.

Jordbrukarna skall få bättre möjligheter till adekvat utbildning. Då inte bara i norrlandsjordbruksfrågor, utan även inom de andra områden som behövs vid utvecklandet av kombinationsföretag.

Utveckla jordbruket och hjälpa enskilda jordbrukare

En viktig del i programmet är förslag på nya satsningar och investeringar inom jordbruket, med syfte att värna dagens produktion. För att förbättra de grundläggande förutsättningarna för jordbruket, föreslås ytterligare in­satser på t.ex. markavvattning samt hjälp lill enskilda jordbrukare med stora skulder.

Sammanfattning i siffror

Programmet innebär som nämnts att statens nuvarande stöd till norrlands­jordbruket på omkring 600 milj. kr. per år, utökas med ytterligare 100 milj. kr. under en tre-årsperiod, med följande uppskattade fördelning;

-    Stöd till ersättningsinvesteringar inom jordbruket och kombinationsfö­retag, 54 milj. kr.

-     Stöd till utveckling av kombinationsföretag, 27 milj. kr.

-     Ökad utbildning och rådgivning, 15 milj. kr.

-     Ökad forskning, 4 milj. kr.

I Bakgrund

Riksdagens beslut från år 1985 om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85; 166, JoU 33, rskr. 393) innebär bl. a. att jordbrukspolitiken skall ta särskild hänsyn till de speciella förhållandena i norra Sverige.

Det finns flera skäl för en geografiskt väl differentierad jordbrukspro­duktion av i stort sett oförändrad storlek i norra Sverige. Med hänsyn bl. a. till jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service och miljö men även från försörjningsberedskapssynpunkt är det angeläget att behålla ett regionalpolitiskt motiverat stöd till näringen i denna del av landet. Däremot är det inte möjligt att för närvarande ha som mål att ytteriigare öka jordbruksproduktionen i norra Sverige. Det är inte heller enligt riksdagsbeslutet möjligt att med hänsyn till bl. a. den fortsatta ratio­nalisering som sker i jordbruket, garantera att en viss resursmängd behålls inom jordbruket i detta område.

I samband med beslut om reglering av priserna på jordbruksprodukter m.m. våren 1986 begärde riksdagen att regeringen utarbetar ett åtgärds­program för Norrlandsjordbruket (JoU l985/86;24, rskr. 344).

1 sitt betänkande anför jordbruksutskottet att en helhetssyn bör anläggas
på Norrlandsproblematiken. Bl.a. bör enligt utskottet uppmärksammas
möjligheterna till ökad samordning mellan å ena sidan de jordbrukspoli-      111

 

tiska stödformerna och å andra sidan de regionalpolitiska och arbetsmark­nadspolitiska insatserna. Hänsyn bör tas till hela livsmedelssektorns bety­delse från beredskapssynpunkt och som underiag för sysselsättning m. m. Möjligheter till kombinationssysselsättning med jordbruk och/eller skogs­bruk som bas bör övervägas. Frågor om produktionsinriktning och alterna­tiva produkter bör prövas mot bakgrund av bl. a. de klimatologiska beting­elserna.

Ett antal skrivelser har inkommit till regeringen med förslag till åtgärder rörande jordbruket i norra Sverige.

Regeringen har i budgetpropositionen 1987 (1986/87; 100 bil. 11) aviserat att ett åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige kommer att redovisas under våren 1987.

Prop. 1986/87:146

2 Jordbrukets omfattning och utveckling i norra Sverige

2.1   Sysselsättning i jordbruket och livsmedelsindustrin

Uppgifter om andelen förvärvsarbetande inom jordbruket och livsmedels­industrin redovisas från statistiska centralbyråns (SCB) folk- och bostads­räkning. Sådana räkningar genomförs vart femte år. Uppgifter finns till­gängliga från den undersökning som genomfördes år 1980 (se bl.a. tab. 14.1 sid. 379 % livsmedelskommitténs betänkande (SOU 1984:86) där uppgifter för norra Sverige finns redovisade.) Uppgifter från räkningen år 1985 förväntas föreligga under våren 1987.

2.2   Åkerareal och brukningsenheter

Jordbruket har under flera decennier varit föremål för en omfattande rationaliseringsverksamhet. Utvecklingen har bl. a. inneburit att åkerarea­len och framför allt antalet brukningsenheter minskat. 1 tabell I. redovisas hur åkerarealen har utvecklats i norra Sverige under 1980-talet samt ut­vecklingen i hela riket.

Tabell 1. Areal åker, ha, år 1980, 1983 och 1986 vid brukningsenheler med mer än 2 ha åker samt relativ utveckling 1980-1986

 

Län

1980

1983

1986

Relativ utveckling 1980-1986 1980=100

Värmlands

124 704

125 234

122762

98.5

Kopparbergs

66880

67091

65 660

98,2

Gävleborgs

78975

79372

77947

98.7

Väslernorrlands

63 261

63 069

62243

98.4

Jämtlands

46444

47 174

46086

99,2

Västerbottens

90178

88954

86 127

95,5

Norrbottens

46313

46728

45515

98.3

Norra Sverige

516622

517622

506340

98,0

Hela riket

2951422

2940660

2907706

98,5

Källa: SCB, Lantbrukets företagsregister

112

 

Av tabell 1 framgär att arealen åker har minskat i något snabbare takt i     Prop. 1986/87:146 norra Sverige jämfört med riket i övrigt mellan åren 1980 och 1986. Minsk­ningen har varit särskilt stor i Västerbottens län.

Vid bedömning av taklen i åkernedläggningen bör hänsyn tas till att i norra Sverige redovisas en avsevärt högre andel av åkermarken som obrukad än i övriga delar av landet. Så till exempel uppgår andelen obru­kad åker år 1986 i övre Norrland till 4,6% av den totalt redovisade åkerarealen medan den i riket som helhet uppgår till 1,3 %. Nedläggning av åkermark är en successiv process där arealer som redovisas som obrukade under några år i själva verket kommer att läggas ned. Detta gäller särskilt i norra Sverige. Det är därför sannolikt att nedläggningen av åkermark sker i en snabbare takt i norra Sverige än vad som framgår av tabell 1. Ökningen av åkerarealen i vissa län mellan åren 1980 och 1983 förklaras av att det under år 1981 genomfördes en lantbruksräkning som innebär en noggran­nare genomgång av företagen vad gäller åkerarealen än vad som sker vid den ordinarie uppgiflsinsamlingen till lantbruksregistret.

I tabell 2. redovisas förändringen av antalet jordbruksföretag under 1980-talet i norra Sverige och i hela riket.

Tabell 2. Antal företag med mer än 2 ha åker år 1980, 1983 och 1986 samt relativ utveckling 1980-1986

 

Län

1980

1983

1986

Relativ utveckling 1980-1986 1980=100

Värmlands

6218

6052

5632

90,6

Kopparbergs

3772

3645

3 353

88,9

Gävleborgs

4431

4326

4 057

91,6

Västernorrlands

4.568

4521

4161

91,1

Jämtlands

3 490

3493

3 278

93,9

Västerbottens

5968

5669

5184

86,9

Norrbottens

2786

2791

2616

93,9

Norra Sverige

31233

30497

28 281

90,6

Hela riket

117882

113888

106279

90,2

Källa: SCB, Lantbrukets företagsregister

Av tabell 2 framgår att antalet företag i norra Sverige har minskat från ca 31 200 år 1980 till ca 28 300 år 1986 eller med totalt närmare 3 000. För hela norra Sverige har minskningen skett i ungefär samma takt som i hela riket. Vid en jämförelse mellan norra Sverige och hela riket bör dock hänsyn tas till att strukturomvandlingen i dessa delar av landet sker på ett annat sätt än i övriga delar av riket. 1 norra Sverige innebär en företagsnedläggelse i många fall även att åkermarken tas ur produktion. I övriga delar av landet tillförs arealen i allmänhet en annan brukningsenhet. Den faktiska minsk­ningen av jordbruksföretag i norra Sverige kan vara större än vad som framgår av tabell 2 genom att företaget kan ha registrerats som jordbruks­företag även om jordbruksdriften lagts ned.

Av en jämförelse mellan länen i norra Sverige framgår att minskningen av antalet företag varit särskilt stor i Västerbottens län.

113

8    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 146

 

2.3 Arbetsbehov och driftsinriktning

Från lantbruksregistret publiceras uppgifter om jordbruksföretagens stan­dardiserade arbetsbehov och huvudsakliga driftsinriktning. Med standar­diserat arbetsbehov avses ett beräknat arbetsbehov med utgångspunkt från normtal över arbetsåtgång inom olika produktionsgrenar.

I tabell 3 redovisas antalet jordbruksföretag i norra Sverige år 1984 fördelade efter beräknat arbetsbehov.

Prop. 1986/87:146

Tabell 3. Antal företag med mer än 2 ha åker år 1984 fördelade efter arbetsbehov i jordbruket

 

Län

Arbetsbel-

lov. standardtimmar

 

 

 

-800

800- 1 600

1600-3 200

3200-

Samtliga

Värmlands

4 130

740

754

329

5953

Kopparbergs

2 329

446

577

247

3 599

Gävleborgs

2691

523

847

241

4302

Västernorrlands

2933

621

725

173

4452

Jämtlands

2 190

453

626

166

2435

Västerbottens

3411

780

1015

332

5.538

NorrboUens

1772

286

468

260

2786

Samtliga

19456

3849

5012

1748

30065

Källa: SCB, Lantbrukets företagsregister

Av tabell 3 framgår att det i norra Sverige år 1984 fanns drygt 30000 företag. Huvuddelen av dessa eller ca 65%, hade en driftsinriktning med ett beräknat arbetsbehov på högst 800 timmar per år. Dessa företag är mycket små och kan endast i begränsad omfattning bidraga till familjens försörjning. Även företag med ett beräknat arbetsbehov på 800-1600 timmar per år är i de flesta fall att betrakta som deltidslantbruk. Inkomster från annat håll, låga kapitalkostnader, uppskjutet underhåll m. m. kan göra det möjligt framför allt för äldre brukare att leva på denna typ av företag. Som exempel på företag, som redovisas i gruppen med ett arbetsbehov på 800-1600 timmar per år kan nämnas att 10 ha åker och 5 mjölkkor med rekryteringsdjur ger ett beräknat arbetsbehov på ca 1000 timmar per år.

I tabell 4 redovisas antalet jordbruksföretag år 1984 fördelade efter driftsinriktning.

Tabell 4. Antalet företag med mer än 2 ha åker år 1984 fördelade efter driftsinrikt­ning, procent

Län

Driflsinr

iktning

 

 

 

 

Växt-

Husdjurs-

Blandad

Ej klassific.

Samtliga

 

odling

skölsel

drifts-inriktning

småbruk

anlal

Värmlands

15

27

7

51

5 953

Kopparbergs

11

35

7

57

3 599

Gävleborgs

10

39

6

45

4 302

Väslernorrlands

5

42

4

49

4452

Jämtlands

5

44

3

48

3435

Väslerbotlens

5

46

5

44

5 532

Norrbollens

10

38

3

49

2786

Källa: SCB, Lanlbrukels förelagsregisler

114

 

Klassificering efter driftsinriktning är gjord med utgångspunkt från     Prop. 1986/87; 146 driftsgrenarnas relativa storiek vid respektive företag. Till gruppen ej klassificerade småbruk har förts företag med ett beräknat arbetsbehov i jordbruket som understiger 400 timmar per år.

Av tabell 4 framgår att närmare hälften av alla företag är klassificerade som småbruk. Vidare framgår alt husdjursskötsel som i norra Sverige i huvudsak innebär mjölkproduktion, är den dominerande produktionsfor­men.

SCB;s typklassificeringssystem ger också en möjlighet att belysa skogs­bruket och dess betydelse för jordbruksföretagen. För alla företag beräk­nas standardiserat arbetsbehov i skogsbruket enligt samma principer som för växtodling och husdjursskötsel. Detta arbetsbehov är ett mått pä om­fattningen av företagets skogsbruk.

Ett mått på skogsbrukets relativa betydelse vid företaget, dvs. av det totala arbetsbehovets fördelning mellan skogs- och jordbruk, ges av en speciell skogsbrukskod enligt följande sammanställning.

Klass      Benämning     Defmilion

A         Jordbruk, inget   Arbetsbehovet i skogsbruket mindre än

eller obelydiigt   33 % av del totala arbetsbehovet och

skogsbruk          mindre än 100 timmar

B         Jordbruk,           Arbetsbehovet i skogsbruket är mindre

komplellerande  än 33 % av del totala arbetsbehovet

skogsbruk          och minst 100 timmar

C        Jord- och skogs-           Arbetsbehovet i skogsbruket mellan

bruk, kombinerat       33% och 67% av del totala arbetsbehovet

D         Skogsbruk,        Arbetsbehovet i skogsbruket är större

kompletterande än 67 % av det totala arbetsbehovet

jordbruk             och mindre än 1 000 limmar

E         Stort skogsbruk.        Arbetsbehovet i skogsbruket större än

komplellerande  67 % av del totala arbetsbehovet och

jordbruk             minst 1000 timmar

I tabell 5 redovisas skogsbrukets relativa betydelse i riksområden.

Tabell 5. Andel företag efter skogsbrukets relativa betydelse i riksområden år 1984, procenl

RO I          ROU          RO 111      Hela riket

Skogsbruk klass A    65                   35             24               45

Skogsbruk klass B    26                   35 ,               31           31

Skogsbruk klass C     8                     5             33               19

Skogsbruk klass D                          14               8                 4

Skogsbruk klass E     -                      1               4                 1

Antal företag              48031       44 480      21310        113 821

Källa: SCB, Lanlbrukels förelagsregister

RO 1    = Södra och mellersla Sveriges slättbygder

RO 11   = Södra och mellersla Sveriges skogs- och dalbygder

RO 111 = Norra Sverige

Av tabell 5 framgår att andelen företag med skogsbruk är högre i norra
Sverige än i övriga delar av landet.                                                                     115

 

2.4 Produktion                                                                            Prop. 1986/87:146

2.4.1 Mjölkproduktion

Den viktigaste animalieproduktionsformen i norra Sverige är mjölkproduk­tion. Huvuddelen av intäkterna från jordbruket i norra Sverige kommer även från mjölkproduktionen. Förändringar i mjölkproduktionens omfatt­ning kan därför sägas indikera förändringar i jordbrukets utveckling i norra Sverige. 1 tabell 6 redovisas förändringar av antalet mjölkkor i norra Sverige under 1980-talet.

Tabell 6. Antal mjölkkor vid företag med mer än 2 ha åker år 1980, 1983 och 1986 samt relativ utveckling 1980-1986

 

Län

1980

1983

1986

Relativ utveckling 1980-1986 1980=100

Värmlands

22 334

21877

19649

88,0

Kopparbergs

17918

17 970

16234

90,6

Gävleborgs

19819

20494

19245

97,1

Västernorrlands

18678

18499

16309

87,3

Jämtlands

17 124

16526

15081

88,1

Västerbottens

26849

25815

23 201

86,4

Norrbottens

15 298

15450

13866

90,6

Norra Sverige

138020

136631

123 585

89,5

Hela rikel

655 738

660791

599985

91,5

Källa: SCB, Lanlbrukels förelagsregisler

Norra Sverige har drygt 20% av det totala antalet mjölkkor i landet, vilket i stort sett motsvarar norra Sveriges andel av landets folkmängd. Av tabell 6 framgår att antalet mjölkkor under 1980-lalet minskat i snabbare takt i norra Sverige än inom övriga delar av landet. Det gäller särskilt Värmlands. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län.

Mjölkproduktionens utveckling avspeglas även i mejeriföretagens mjölkinvägning.

Fram till år 1984 ökade produktionen på ett i stort seu likartat säU i hela Sverige. Efter år 1984 har produktionen minskat som en följd av de åtgärder för produktionsanpassning som vidtagits, bl.a. det s.k. tvåpris­systemet. 1 tabell 7 redovisas mjölkinvägningen vid mejeriföretagen i norra Sverige och i hela riket de senaste tre åren.

116

 

Tabell 7. Mjölkinvägningen åren 1984,1985 och 1986 företagsvis i norra Sverige samt i      Prnn 1986/87 • 146
hela riket, milj. kg                                                                                F-           •

 

Förening

1984

1985

1986

Ändr. 1984-1986,%

Värmlandsmejerier

117,5

112,9

109.1

- 7,1

Dalarnas mf

108,9

106,9

100,1

- 8,1

Gefleortens mf

62,6

60.6

-57.5

- 8,1

S:a Hälsinglands mf

51,1

49.2'

46.4

- 9.2

Nedre Norrlands

 

 

 

 

Producenlförening

150,7

147,6

143,2

- 5,0

Ångermanlands mf

67,2

63,7

59.3

-11,8

Norrmejerier

131,1

126.8

124,7

- 4,9

Norrbottens läns

 

 

 

 

Producentförening

85,3

82,1

79,6

- 6,9

Hela rikel

3 677.5

3 580,9

3422,7

- 6,9

Källa: Svenska Mejeriernas Riksförening

Av tabell 7 framgår att minskningen av mjölkinvägningen efter år 1984 vid flertalet mejeriföreningar i norra Sverige har skett i en snabbare takt än i riket i övrigt. Som framgår av tabell 7 är variationen mellan olika företag betydande. Detta kan till viss del förklaras av årsmänsvariaiioner. 1 övrigt kan skillnaden förklaras av struktuella skillnader i mjölkproduktionen med en större andel små företag inom vissa områden. Avgången av mjölkprodu­center är betydligt större bland företag med ett mindre antal mjölkkor.

I tabell 8 redovisas förändringen av antalet mjölkleverantörer vid mejeri­företagen i norra Sverige samt i hela riket.

Tabell 8. Antal leverantörer till mejeriföretagen i norra Sverige samt i hela riket år 1984, 1985 och 1986

 

Förening

1984

1985

1986 dec.

Andr. 1984-1986.%

Värmlandsmejerier

1344

1238

1073

-20.2

Dalarnas mf

1 150

1097

979

-14,9

GeOeonens mf

642

603

557

-13,2

S:a Hälsinglands mf

588

557

513

-12.8

Nedre Norrlands

 

 

 

 

Producenlförening

2010

1924

1751

-12,9

Ångermanlands mf

1 160

1073

929

-19,9

Norrmejerier

2 048

1903

1652

-19,3

Norrbottens läns

 

 

 

 

Producenlförening

937

891

801

-14,5

Hela rikel

35795

33810  ,

30872

-13,8

Källa: Svenska Mejeriernas Riksförening

Av tabell 8 framgår att antalet mjölkleverantörer mellan åren 1984 och 1986 har minskat avsevärt snabbare, särskilt vid Värmlandsmejerier, Ån­germanlands mejeriförening och Norrmejerier jämfört med.utvecklingen i hela riket. Dessa företags upptagningsområden är Värmlands, Västernorr­lands och Västerbottens län.

Vad gäller produktivitetsutvecklingen inom mjölkproduktionen kan framhållas att avkastningen per ko i norra Sverige ligger på samma nivå som mjölkkornas avkastning i övriga delar av landet.

117

 

2.4.2 Växtodling                                                                             Prop. 1986/87:146

De naturliga förutsättningarna för växtodling är mindre gynnsamma i norra Sverige än i övriga delar av landet. Vegetationsperioden är exempelvis ca 160 dagar i övre Norrlands inland jämfört med 200-210 dagar i mellersta Sverige. Frost mellan sådd och skörd begränsar antalet odlingsbara grödor och ökar risken för skördeskador.

Korn, slåttervall och matpotatis omfattar ca 70% av den totala åkerarea­len i norra Sverige. I tabell 9 redovisas avkastningen för dessa grödor år 1986.

Tabell 9. Avkastningsnivå' för korn, slåttervalP och matpotatis år 1986, kg per ha

 

Län

Korn

Slåttervall

Malpolalis

Värmlands

2842

4 583

19911

Kopparbergs

2825

5 502

20395

Gävleborgs

2677

5341

19074

Västernorrlands

2462

4479

17831

Jämtlands

2 597

4904

18084

Västerbouens

2 370

4213

18622

Norrbollens

2 193

4 326

14 084

Hela riket

3 552

6 191

25 899

Källa: SCB, objektiva skördeuppskallningen

' Avkasiningsnivån avser normskörd - Total skörd -'' Obevattnad

Med normskörd avses den skörd som normalt kan förväntas. Den beräk­nas med ledning av tidigare års uppgifter.

Av tabell 9 framgår att avkastningsnivån inom växtodlingen är avsevärt lägre i norra Sverige än i övriga delar av landet.

I sammanhanget kan även framhållas att avkastningsökningen i växtod­lingen är betydligt lägre i norra Sverige än i övriga delar av landet. Så till exempel redovisas i Norrlandskommitténs betänkande Ds Jo 1982;7 att avkastningen för korn i de fyra nordligaste länen ökat med ca 6% under 1970-talet medan avkastningen i Svealands slättbygder ökat med ca 20%. Skillnaden kan förklaras bl. a. av allmänt sämre odlingsbetingelser och av sämre torriäggning. Därigenom ökar riskerna för skördeskador. Såväl an­talet ersättningar som ersättningsbelopp per 1000 ha åker i skördeskade­skyddet är avsevärt högre i norra Sverige än i övriga delar av landet.

2.5 Investeringar

2.5.1 Byggnader

Statistiska centralbyrån (SCB) insamlar årligen statistik över byggnads­verksamheten i jordbruket. Uppgifter finns tillgängliga t. o. m. år 1985. Se tabell 10.

lU

 

Tabell 10. Antal nv-, till- och ombyggda djurstallar för nötkreatur år 1980, 1983 och      Prop. 1986/87: 146 1985

Riksområde            1980     1983     1985

518

428

159

159

115

60

244

131

57

Götaland Svealand Norrland

Hela riket               921       594       277

Källa: SCB

Av tabell 10 framgår att byggnadsverksamheten har minskat starkt un­der hela 1980-talet. Detta kan för de södra och mellersta delarna av landet till stor del förklaras av förbudet mot nybyggnad av djurstallar som gäller fr.o.m. år 1983.

Av regionalpolitiska skäl är norra Sverige i princip undantaget från nybyggnadsförbudet. Trots det har byggnadsverksamheten i Norrland minskat relativt sett mer än i övriga delar av landet.

2.5.2 Markanläggningar

Täckdikningarnas omfattning framgår av lantbruksstyrelsens statistik över projekteringarna. Se tabell ll.

Tabell 11. Täckdikning, projekterad areal, ha

Län                         1982/83     1985/86

Värmlands

707

448

Kopparbergs

153

85

Gävleborgs

121

94

Västernorrlands

309

85

Jämtlands

206

90

Väslerbotlens

605

797

Norrbottens

555

446

Källa: Lantbruksstyrelsen

Av tabell 11 framgår att aktiviteten vad gäller täckdikning har tenderat att minska i samtliga län med undantag för Västerbotten under senare år. Möjligheterna att genomföra investeringar i markanläggningar av typ hu­vudavlopp och täckdikning påverkas förutom av brukningsenheternas storlek även av den arrenderade markens omfattning. Vid små bruknings­enheter som drivs extensivt är brukaren ofta inte intresserad av att genom­föra investeringar i markanläggningar. Samma sak gäller passiva markäga­re som arrenderar ut åkern och även arrendatorer som inte gärna vill utföra markanläggningar pä arrenderad åker.

Andelen arrenderad åker är i norra Sverige ungefär densamma som i övriga delar av landet - ca 40%. Av den totala åkerarealen finns i norra Sverige 36% vid företag med mindre än 20 ha åker. Motsvarande siffra för övriga delar av landet är 18 %.

119

 

2.6 Inkomst-och lönsamhetsförhållanden                     Prop. 1986/87; 146

Den av SCB genomförda deklarationsundersökningen för jordbrukare (DU) omfattar ett slumpmässigt urval av brukningsenheter med mer än 2 ha åker. Från DU redovisas taxerade resultat från jordbruksföretagen. 1 tabell 12 redovisas bruttointäkter (exkl. ränteinkomster) minus kostnader (exkl. egenavgifter) efter balansändring m. m.

Tabell 12. Taxerade resultat i jord- och skogsbruket åren 1981, 1983 och 1985, medeltal kronor per foretag

 

 

Område Storleksgrupp

1981

 

1983

 

1985

 

kr.

rel.tal

kr.

rel. tal

kr.

rel.tal

ROl    20,1-30,0 30,1-50.0

36099

52 395

100 100

46489 66622

129 127

47760 68028

132 130

RO 11   20,1-30,0 30,1-50,0

51259 58467

100 100

50050

70757

98 121

52545 83076

103 142

RO 111 20,1-30,0 30.1-50,0

32682 48 863

100 100

40827 63 590

125 130

55 684 87 426

170 179

Källa: SCB, Deklaralionsundersökningen för jordbrukare

Av tabell 12 framgår att utvecklingen vad gäller taxerat resultat i jord-och skogsbruket är bättre i RO I och RO 111 än i RO II. Den positiva förändringen i RO III mellan åren 1983 och 1985 kan sannolikt bl.a. förklaras av ökade intäkter från skogsbruket.

Vad gäller jordbruket i norra Sverige bör situationen ha förbättrats under senare delen av år 1986 till följd av den kraftiga uppräkningen av prisstödet per den I juli 1986. Vidare bör utvecklingen ha påverkats posi­tivt av den förbättrade balanssituationen inom animalieproduklionen, sär­skilt mjölkproduktionen. Under år 1986 har dessutom räntenivån sänkts och kostnadsutvecklingen i övrigt stabiliserats.

I tabell 13 redovisas jordbruksföretagens inkomster från jordbruksföre­tag och från andra förvärvskällor år 1985.

 

Tabell 13. Taxerade nettointäkter och sammanräknad inkomst per företag

år 1985. Medeltal kr.

Område

Jordbruks­fastighet

Tjänsl

 

Övrigt

 

Sammanräknad inkomst

 

kr.             %

kr.

%

kr.

%

kr.            %

RO I      50603        40        63 828       50        11948        10        126379      100

ROU        31657        28        70716       62        12636        10        115009      100

RO 111       27771        23        83670       69        10509       8        121950      100

Källa: SCB, Deklaralionsundersökningen för jordbrukare

Under rubriken Övrigt i tabell 13 har hänförts inkomster av kapital,
annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och annan rörelse.                       120

 

Av tabell 13 framgår att den genomsnittliga inkomsten av jordbruksfas-     Prop. 1986/87:146 tighet per företag är avsevärt lägre i RO 11 och 111 jämfört med RO 1. Skillnaden i sammanräknad inkomst utjämnas av att inkomst av tjänst är högre särskilt i RO 111 än i övriga delar av landet.

3 Nuvarande utformning och omfattning av stödet till jordbruket i norra Sverige

3.1 Prisstöd

Prisstöd till jordbruket i norra Sverige lämnas för att täcka produktions­kostnadsskillnader mellan produktion i norra Sverige och produktion i mellansverige. Stöd lämnas till produkterna mjölk, kött och fläsk som prisstöd samt till smågris-, get- och potatisproduktion som stöd per moder-sugga, get resp. ha. Prisstödet varierar mellan olika prisstödsområden.

I samband med 1985 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1984/85:166, JoU 33, rskr. 393) höjdes anslaget C 6. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige från 330 milj. kr. för budgetåret 1984/85 till 412 milj. kr. för budgetåret 1985/86, dvs. med ca 25%. (I dessa belopp ingick då 10-12 milj. kr. som prisstöd till rennäringen, numera anslaget B 11.).

Riksdagen gjorde ett uttalande till förmån för en årlig justering av pris­stödet till jordbruket i norra Sverige. Vid riksdagsbehandlingen kritise­rades beräkningsunderlaget för norrlandsstödets stödnivåer på en rad punkter, vilket föranledde regeringen att ge statens jordbruksnämnd i uppdrag att företa en översyn av beräkningsunderlaget. Jordbruksnämn­den föreslog att en delvis reviderad beräkningsmodell i fortsättningen skulle tillämpas vid beräkningen. Den nya modellen visade att stödet till vissa produkter och områden skulle höjas, medan stödet i andra fall enligt beräkningsresultaten skulle sänkas.

Regeringen föreslog riksdagen våren 1986 (prop. 1985/86:166) att pris­stödet skulle höjas med närmare 10%. Stödet skulle enligt regeringens förslag uppgå till 410 milj. kr. budgetåret 1986/87 (beräknat utfall för år 1985/86 var 375 milj. kr.).

Riksdagen beslutade atl ytteriigare 100 milj. kr., dvs. 510 milj. kr. skulle anslås till prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1986/87.

1 tabell 14 redovisas pristilläggen på olika produkter och i olika pris­stödsområden fr. o. m. den 1 juli 1986.

Tabell 14. Pristillägg på mjölk, kött och fläsk samt prisstöd för smågrisproduktion fr.o. m. den 1 juli 1986

Produkt

Prisstödsomräde

 

 

 

 

1

2a

2b

3

4

Mjölk, öre perkg

93

74

57

40

19

Kött, öre per kg

810

555

555

335

117

Fläsk, öre perkg

200

145

145

55

-

Modersugga kr. per år

1200

800

800

300

300

121

 

Prisstöd för smågrisproduktion lämnas för högst 60 suggor per företag.

Prisstöd till getskötsel lämnas med 325 kr. per år till företag i Norrbot­tens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Koppar­bergs och Värmlands län. Stöd lämnas endast till företag med minst 10 och högst 50 mjölkproducerande getter per företag.

Prisstöd till potatisodling som omfattar minst 0,5 ha lämnas med 3700 kr. per ha och år till företag i Norrbottens län och i de delar av Västerbot­tens län som ingår i prisstödsområde 1. Till företag i övriga delar av Västerbottens län samt i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län lämnas prisstöd till potatisodling med 2 100 kr. per ha och år.

Prop. 1986/87; 146

3.2 Regionalt rationaliseringsstöd

Regionalt rationaliseringsstöd ulgår i norra Sverige enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering i form av bidrag till utvecklingsbara företag för utförande av större och samlade investe­ringar i byggnader och markanläggningar. Bidrag utgår i regel som avskriv­ningslån och med högst 25% av kostnaderna, dock högst 250000 kr. för ekonomibyggnader.

Om det föreligger särskilda skäl kan i vissa fall bidrag utgå med högst 40% av kostnaderna, dock högst 400000 kr. för ekonomibyggnader. Bi­drag kan också utgå till produktionsfrämjande åtgärder, t.ex. för anskaff­ning av djur.

Bidrag kan i norra Sverige även ges till begränsat utvecklingsbara före­tag för utförande av investeringar i byggnader och markanläggningar. Bidrag utgår endast till begränsade investeringar, t.ex. ombyggnad av djurstall och med högst 25 % av godkänd kostnad vilket för ekonomibygg­nader är maximerat till 40000 kr.

1 tabell 15 redovisas det regionala rationaliseringsstödets omfattning.

Tabell 15. Det regionala rationaliseringsstödets omfattning budgetåren 1981/82, 1983/84 och 1985/86 1 OOO-tal kr.

 

Län

1981/82

 

1983/84

 

1985/86

 

 

Ek.byggn.

Markanl.

Ek.byggn.

Markanl.

Ek.byggn.

Markanl.

 

prod.fr.

 

prod.fr.

 

prod.fr.

 

 

åtg.

 

åtg.

 

ålg.

 

Värmlands

2045

486

472

776

_

523

Kopparbergs

3 154

386

1818

332

-

-

Gävleborgs

3 285

216

3984

110

1834

1430

Västernorrlands

5 174

589

2524

967

2837

467

Jämtlands

6964

460

5 599

908

3 606

367

Västerbottens

7793

1301

6612

3 826

1888

4414

Norrbottens

10713

5 159

6939

6991

5 256

3407

Summa

39575

8612

28158

14082

15421

10608

Källa: Lantbruksstyrelsen

Den totala bidragsramen för inre rationalisering har minskats från 55 milj. kr. budgetåret 1981/82 till 18 milj. kr. 1986/87, varav 1,3 milj. kr. är avsedda för särskilda ändamål. Enligt beslut av riksdagen våren 1986 (prop. 1985/86:100, JoU 13, rskr. 165) skall en prioritering göras av stödet

122

 

till investeringar i markanläggningsföretag i Norrbottens och Västerbot-     Prop. 1986/87:146 tens län. För detta ändamål kommer under budgetåret 1986/87 att förbru­kas ca 4 milj. kr. i vardera länet.

3.3 Stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag

Riksdagen beslutade våren 1985 att anslå 40 milj. kr. som stöd till särskilt skuldtyngda jordbrukare under budgetåret 1985/86.

Enligt förordningen (1985:673) om stöd till särskilt skuldtyngda jord­bruksföretag har stöd lämnats till dem som under åren 1975-1980 har startat ett jordbruksföretag eller under denna tid har gjort större investe­ringar i fast egendom som är avsedd för jordbruksdrift. Stöd har lämnats endast till företag som uppfyller de allmänna förutsättningarna för statligt stöd enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationa­lisering. Stödet har lämnats endast till företag som inte förmår bära sina egna kapitalkostnader och vars ekonomiska svårigheter huvudsakligen beror på omständigheter som företagen inte råder över. Stödet har lämnats i form av lån som är ränte- och amorteringsfritt till dess företaget har förutsättningar att bära kostnaderna för lånet. Lånets storlek har bestämts efter utredning om företagets behov av ekonomiskt stöd och har lämnats med högst 750000 kr. och lägst 100 000 kr.

Antalet ansökningar, antal företag, som beviljats stöd samt beviljade belopp under budgetåret 1985/86 framgår av tabell 16.

Tabell 16. Fördelning av stöd till högt skuldsatta jordbruksföretag budgetåret 1985/86

 

Län

Ansökningar

Beviljade

Belopp

Medeltal

 

antal

antal

1 000 kr.

1 000 kr.

Värmlands

32

9

2800

311

Kopparbergs

27

6

2490

415

Gävleborgs

38

8

3000

375

Västernorrlands

33

15

3 590

240

Jämtlands

56

23

4 550

198

Västerbottens

93

14

6350

454

Norrbottens

120

22

8670

394

S:a norra Sverige

399

97

314.50

320

Övriga

161

25

85.50

346

Summa

560

122

40000

328

Källa: Lantbruksstyrelsen

Av tabell 16 framgår att huvuddelen av stödet till höga skuldsatta jord­bruksföretag har beviljats till företag i norra Sverige.

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning fanns hösten 1986 ca 120 företag i de fem nordligaste länen där ett omedelbart behov fanns av villkorslån eller motsvarande åtgärder. Medelsbehovet för dessa företag beräknades till 400000-500000 kr. per företag eller totalt till 50-60 milj. kr. Nästan alla dessa företag har stora garantilån och staten kommer att förlora betydande belopp om företagen går i konkurs.

I sammanhanget kan även nämnas att ca 20 st företag i Norrbottens län
fått skuldlättnad genom att garantilån lösts in och omvandlats till ränte-
och amorteringsfria lån eller genom ackordsförfarande.                           123

 

3.4 Stödformer inom ramen för jordbruksprisregleringen av      Prop. 1986/87; 146 betydelse för jordbruket i norra Sverige

3.4.1 Räntestöd

I syfte att mildra högt skuldsatta jordbrukares problem till följd av en kraftigt höjd räntenivå infördes år 1980 för hela landet ett temporärt ränte­stöd (SFS 1982:702). Räntestöd har lämnats t.o.m. budgetåret 1985/86. Räntestöd har utgått med halva beloppet som bidrag. Andra halvan är ett lån som skall betalas tillbaka med början under regleringsåret 1986/87. Dessutom tillkommer ränta fr. o. m. regleringsåret 1986/87 på den åter­stående delen. Stödet har finansierats av prisregleringsmedel. För budget­året 1985/86 anvisades 20 milj. kr. till stödet.

Enligt beslut av riksdagen våren 1986 har räntebetalning och amortering för de två första årens räntestödslån skjutits upp och kommer att börja först regleringsåret 1987/88.

3.4.2 Etableringsstod

För att underlätta för lantbrukare utan högt eget kapital att etablera sig infördes fr. o. m. den I juli 1982 för hela landet ett särskilt etableringsstod (SFS 1982:702).

Syftet med stödet är att reducera räntekostnaderna. Lån lämnas under en tid av åtta år efter det att låntagaren börjat ägna sig åt jordbruk med den del av företagarens räntekostnader som överstiger 10% de första fem åren, 11 % de därefter följande två åren och 12% det åttonde året. Godkänd skuld omfattar skulder för fastighetsförvärv, inventarier och driftskapital. Efter åtta år skrivs den skuld av som avser kostnader för inventarier och driftskapital. Efter ytterligare två år skall den del som avser fastighetsför­värv återbetalas eller omvandlas till ett garantilån.

Stöd lämnas endast i mån av tillgång på medel inom ramen för jordbruks­prisregleringen.

Det totala antalet beviljade etableringsstod fram till år 1985 uppgår till ca 1 660. Under budgetåret 1985/86 utgick 45 milj. kr. av regleringsmedel för ändamålet. Dessa medel täckte kostnaderna för dem som anslutit sig t.o.m. budgetåret 1984/85. Fr.o.m. 1985/86 har inga medel funnits till­gängliga för ytterligare företag.

Riksdagen beslutade under våren 1986 att under 1986/87 anslå 40 milj. kr. för fortsatt stöd till de företagare som redan anslutit sig till stödfor­merna. Medel avsattes således inte för nya företag.

3.4.3 Kostnadskompensation

Inom ramen för jordbruksprisregleringen avsätts vissa belopp till föräd­
lingsindustrin i norra Sverige som kompensation för deras högre kostnads­
läge. För närvarande avsätts ca 65 milj. kr. per år för mjölk, kött, fiäsk och
ägg.                                                                                                                     124

 

3.5 Regionalpolitiskt stöd                                             Prop. 1986/87:146

Riksdagen beslutade år 1985 om mål och riktlinjer för regionalpolitiken (prop. 1984/85:115, AU 13, rskr. 354). Härvid slogs fast att regionalpoliti­ken skall inriktas på att skapa förutsättningar för en balanserad befolk­ningsutveckling i landets olika delar med tillgång till arbete, service och god miljö samt atl glesbygdens utvecklingsmöjligheter skall tas tillvara. Bl. a. anges att bedrivande av kombinationsjordbruk bör underlättas i gles­bygdsområdena. Bestämmelser om det regionalpolitiska stödet anges i förordningen (1985:648) om ändring i förordningen (1982:677) om regio­nalpolitiskt stöd.

Glesbygdsstöd

Den del av det regionalpolitiska stödet som har mest relevans i detta sammanhang är stöd enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd. Glesbygdsstöd kan i mån av tillgång på medel lämnas för att främja syssel­sättning och service i glesbygd. Med glesbygd avses stora sammanhängan­de områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och andra liknande områden. Närmare föreskrif­ter om vilka områden inom ett län som är att hänföra till glesbygd meddelas av länsstyrelsen. De delar av glesbygdsstödet som är av störst intresse i detta sammanhang är stöd till företag och stöd till intensifierade kommuna­la sysselsättningsinsatser i glesbygder s. k. IKS-stöd. Härutöver finns stöd till kommersiell och samhällelig service.

Stöd till företag kan lämnas i form av kreditgaranti och avskrivningslån om de ligger inom av länsstyrelsen avgränsade glesbygdsstödsområden. Avskrivningslån får lämnas för investeringar i byggnader eller andra an­läggningar som är avsedda för stadigvarande bruk, maskiner eller annan utrustning, båtar och iståndsättning av åkermark. Avskrivningslån får utgå med högst 50% av godkänd investeringskostnad dock högst 260000 kr. Stöd får inte lämnas om annat statligt stöd har lämnats eller bedöms kunna lämnas för samma ändamål. Glesbygdsstödet lämnas av länsstyrelserna. I flertalet län har prövningen av ärenden som rör de areella näringarna överlämnats till lantbruksnämnden.

IKS-stödet syftar till att ge sysselsättning åt företrädesvis äldre lokalt bunden arbetskraft. De arbetsobjekt som utförs sker i allmänhet i kommu­nal regi, men bidrag kan även lämnas till objekt i enskild regi t. ex. mindre investeringar vid jordbruksföretag.

1 tabell 17 redovisas glesbygdsstödets omfattning i norra Sverige under 1980-talet.

125

 

Tabell 17. Glesbygdsstödets omfattning budgetåren 1981/82,  1983/84 och 1985/86,      Prop. 1986/87: 146 milj. kr.

Län                          1981/82     1983/84      ■    1985/86

 

Värmlands

2,1

8,4

11,6

Kopparbergs

2.0

7.9

7.7

Gävleborgs

2.8

7.7

12,6

Väslernorrlands

5,4

11,2

21,3

Jämtlands

7.8

17,9

19,8

Västerbollens

6.8

24,2

22,3

Norrbottens

11,7

25,8

21.5

Norra Sverige

38,6

103,1

116.8

Av tabell 17 framgår bl. a. att under budgetåret 1985/86 beviljades gles­bygdsstöd med totalt 116,8 milj. kr. till norra Sverige. Härav fick 330 företag inom de areella näringarna avskrivningslån med över 20 milj. kr. och kreditgarantier med ca 15 milj. kr. Av dem var ca 200 jordbruksförelag medan övriga rörde bl. a. fiske, skogsbruk eller trädgård. Av de 330 företa­gen var ca 10% kombinationsföretag där företagaren även hade annan sysselsättning än den stödet avsåg.

Annat regionalpolitiskt stöd

Övriga regionalpolitiska stödformer berör jordbruket främst indirekt ge­nom allmän förstärkning av näringslivet, sysselsättningen eller infrastruk­turen i regionen, samt möjligen vid en jordbrukares satsning på andra näringar, t. ex. pälsdjursuppfödning och vattenbruk. Lokaliseringsstöd i form av lån och bidrag riktar sig annars i första hand till industri och turism. Inte heller övriga regionalpolitiska stödinsatser såsom sysselsätt­ningsstöd, transportstöd och sänkta arbetsgivaravgifter i Norrbotten har direkt betydelse för jordbruket. Däremot kan de projektmedel som länssty­relserna disponerar för utvecklingsarbete även komma jordbrukssektorn till del.

3.6 Arbetsmarknadspolitiska stödformer

Arbetsmarknadsservice

Anslaget inkluderar förutom förmedling och arbetsvägledning även stöd vid geografisk rörlighet. Personer sysselsatta inom jordbruket kan själv­klart få del av dessa stödformer. Praktiskt föreligger ändå ofta vissa svårig­heter för t. ex. gruppen undersysselsatta jordbrukare/jordbruksarbetare. Denna kategori finns sällan anmäld som arbetssökande på förmedlingen. Inte heller vid driftsinskränkningar av mindre omfattning (färre än fem personer) får förmedlingen vetskap om förändringarna. I dessa fall förelig­ger inte någon varselskyldighet.

Arbetsmarknadsutbildning

Den totala utbildningsvolymen för arbetsmarknadsutbildning budgetåret

86/87 får uppgå till 125 000 kursdeltagare, fördelat med 85 000 deltagare på  126

 

särskilt anordnad utbildning och med 20000 deltagare på kurser inom det Prop. 1986/87:146 reguljära utbildningsväsendet och övriga kurser. För dessa båda utbild­ningsformer kan jordbrukare/jordbruksarbetare som är eller löper risk att bli arbetslös och i övrigt uppfyller villkoren för arbetsmarknadsutbildning beviljas utbildningsbidrag. Inom den särskilt .anordnade arbetsmarknads­utbildningen kan även tio procent av utbildningsplatserna utnyttjas för icke arbetslösa. Den tredje utbildningsformen, AMU i företag, medger utbild­ning av 20000 kursdeltagare och är främst riktad mot tillverkningsindu­strin. Stödformen är i sin helhet inte tillämpbar inom jordbruksnäringen.

Arbetslöshelsersättning

Ersättning till arbetslöshetskassor och det kontanta arbetsmarknadsstödet utgår över arbetsmarknadsanslagen.

1 december 1986 uppbar lotalt I 399 personer arbetslöshetsersättning tillhöriga lantarbetarnas arbetslöshetskassa, varav 296 bosatta i skogs­länen.

Sysselsäitiningsskapande åtgärder

Beredskapsarbeten

Från anslaget bekostas statliga och kommunala beredskapsarbeten samt enskilda beredskapsarbeten av investeringskaraktär. Beredskapsmedlen får i östra Norrbotten användas för stimuleringsåtgärder t.ex. utbildning och marknadsföring till etablerade och nystartade företag i syfte att varak­tigt minska den höga arbetslösheten.

Startbidrag utgår till anordnaren i form av grundbidrag och tilläggsbi­drag.

Rekryteringsstöd

Rekryteringsstöd kan utgå till arbetsgivare med 50% i statsbidrag av totala lönekostnaden. Stödformen skall underiätta anställning av långtidsarbets­lösa eller i övrigt svårplacerad arbetskraft.

Staria-egel-bidrag

Bidrag kan utgå till arbetslösa för att starta egen verksamhet. Bidraget är avsett att vara ett tillskott till rörelseidkarens försöijning under inlednings­skedet av verksamhet som bedöms få en tillfredsställande lönsamhet och ge bidragstagaren en varaktig sysselsättning. Ersättning lämnas under högst sex månader med belopp som motsvarar dagpenningen från arbets­löshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd.

Särskilda försök alt stödja arbetslös ungdom

För att stödja olika projekt för arbetslösa ungdomar disponerar regeringen

15 milj. kr.                                                                                                           127

 

Statsbidrag för ungdomslag                                              Prop. 1986/87:146

Ersättning ges till offentliga arbetsgivare för anordnande av ungdoms­platser för arbetslösa ungdomar 18-20 år.

3.7 Övrigt

Utöver de särskilda insatser för jordbruket i norra Sverige som redovisas i föregående avsnitt kan även nämnas annan statlig verksamhet som har stor betydelse för utvecklingen av jordbruket i norra Sverige.

1 detta sammanhang bör bl.a. erinras om den forsknings- och försöks­verksamhet som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet. För verksam­het i norra Sverige har lantbruksuniversitetet försöksstationer i Röbäcks­dalen och Öjebyn.

Vidare kan nämnas att av de totala kostnaderna för lantbruksnämnder­nas rådgivning avser närmare 30% insatser i norra Sverige. Detta motsva­rar en kostnad av ca 20 milj. kr. varav ca 2 milj. kr. avser rådgivning till rennäringen.

4 Tidigare översyner av stödet till jordbruket i norra Sverige

4.1 Kommittén för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige samt 1983 års livsmedelskommitté

Den I juli 1981 tillkallades en kommitté för att se över stödet till jordbruket i norra Sverige (Norrlandskommittén). Kommittén överlämnade sitt betän­kande hösten 1982. (Statligt stöd till jordbruket i norra Sverige, Ds Jo 1982:7) Efter remissbehandling överlämnades betänkandet till 1983 års livsmedelskommitté (LMK). LMK:s förslag överensstämmer med Norr­landskommitténs.

Enligt Norrlandskommittén och LMK bör det regionala rationaliserings­stödet vara så utformat att likviditeten och den ekonomiska stabiliteten förbättras framför allt under de första åren efter det att en investering har utförts. Stöd till större investeringar vid utvecklingsbara företag föreslogs därför utgå i form av räntebidrag och startbidrag.

Räntebidrag föreslogs endast lämnas om investeringen i ekonomibygg­nader uppgick till mer än 300000 kr. Den garanterade räntan skulle vara 10% under år 1—5, 11% under år 6-7 och 12% under år 8. I vissa fall skulle den garanterade räntan kunna sänkas till 8% under de tre första åren.

Till investering i ekonomibyggnad som uppgår till högst 300000 kr. föreslogs stöd utgå i form av investeringsbidrag med högst 25% av god­känd kostnad. Till investering i ekonomibyggnader vid begränsat utveck­lingsbara företag föreslogs investeringsbidrag kunna utgå med högst 25 % dock högst 75 000 kr.

Stöd till markanläggningar på bestående åker föreslogs utgå i form av     128

 

investeringsbidrag med högst 50% av godkänd kostnad om åtgärden avsåg     Prop. 1986/87; 146 för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp. Till övriga markanläggningar föreslogs investeringsbidrag kunna utgå med högst 25 % (i vissa fall 40 %) av godkänd kostnad.

Såväl Norrlandskommittén som LMK föreslog en samordning av till­lämpningen av glesbygdsstödet och det regionala rationaliseringsstödet. Samordningsförslaget innebär i princip att stöd till ekonomibyggnader och markanläggningar i glesbygdsområdena i första hand lämnas enligt gles­bygdsförordningen. Vid större investeringar föreslogs att regionalt ratio­naliseringsstöd utgår till den del av investeringen vartill bidrag enligt glesbygdsförordningen inte kan utgå (för närvarande investeringar över 520000 kr.).

4.2 Lantbruksstyrelsens arbetsgrupp för översyn av vissa stödformer på jordbrukets område

I riksdagens beslut den 6 juni 1985 om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85; 166, JoU 33, rskr. 393) behandlades bl.a. frågan om högt skuldsatta jord­brukares problem, det regionala rationaliseringsstödel och frågan om för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp i Norrbottens län. Enligt riks­dagsbeslutet har lantbruksstyrelsen att följa utvecklingen vid högt skuld­satta jordbruksföretag och redovisa behovet av åtgärder till regeringen.

Regeringen gav den 17 juni 1985 lantbruksstyrelsen i uppdrag att i samband med redovisning av frågor beträffande högt skuldsatta jordbruka­res problem även utvärdera etableringsstödet. 1 uppdraget ingick även att lämna förslag om det regionala rationaliseringsstödet och frågan om inves­teringar i för fiera fastigheter gemensamma huvudavlopp i Norrbottens län. Till uppdraget hörde vidare att redovisa kostnaderna för de åtgärder som föreslogs med förslag till finansiering.

I en rapport från oktober 1985 behandlar lantbruksstyrelsen de i utred­ningsuppdraget ingående frågeställningarna med undantag av hur nyetable­ringen vid jordbruksföretag långsiktigt skall lösas. Styrelsen har för avsikt att senare återkomma i denna fråga.

1 rapporten lämnas följande förslag.

Med ledning av tillgängligt statistiskt material konstateras atl skuldök­ningen vid jordbruksföretagen under de första åren av 1980-talet har varit ungefär densamma i såväl södra och mellersta Sveriges slättbygder som i norra Sverige. 1 mellersta Sveriges skogsbygder har skulderna däremot ökat i snabbare takt än i andra regioner.

Vidare konstateras att skulderna i jordbruket generellt sett har utveck­lats på ungefär samma sätt i olika storleksgrupper under den analyserade perioden. Några skillnader av betydelse i skuldökningen mellan självägan­dejordbrukare och arrendatorer har inte kunnat konstateras.

Enligt rapporten är skuldnivån i jordbruket generellt sett inte oroande.
Av tillgängligt material framgår att problemet med en hög skuldsättning är
begränsat till företag där nyetablering och/eller större investering ha skett
under senaste 10-årsperioden och till stor del finansierats med främmande
kapital. Vidare synes större företag med hög årlig investeringsaktivitet ha 129

9   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 146

 

större ekonomiska problem än mindre företag med en förhållandevis lägre     Prop. 1986/87:146 investeringsaktivitet. Det bör framhållas att i det statistiska underlaget döljer sig individuella resultat som avviker i såväl positiv som negativ riktning från den bild som det statistiska underiaget ger.

I rapporten föreslås att lån som är ränte- och amorteringsfria under viss tid - benämnda villkorslån - skall kunna lämnas till jordbrukare som har en sådan skuldbörda att en sänkning av kapitalkostnaderna framstår som nödvändig och meningsfull. Villkorslån bör ses som ett medel för att på ett smidigt sätt kunna genomföra ett rekonstruktionsarbete. Ett villkorslån bör utformas enligt i stort sett samma regler som under budgetåret 1985/86 gällde för lån till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag. Detta innebär att äterbetalningsskyldigheten och räntevillkoren bör omprövas efter fem år.

Vidare föreslås att betalning av ränta och amortering på räntestödslån inte bör aktualiseras så länge företaget inte kan bära räntekostnaden för villkorslånet. Kan villkorslånet inte betalas tillbaka utan efter ett antal år måste skrivas av, bör räntestödslån som företagaren kan ha behandlas på samma sätt.

Det regionala rationaliseringsslödet bör enligt lantbruksstyrelsens för­slag ges en inriktning som i sina huvuddrag överensstämmer med gles­bygdsstödet. Stöd till jordbruksföretag i norra Sverige bör enligt rapporten kunna utgå till ekonomiskt utvecklingsbara företag. Till ekonomiskt ut­vecklingsbara företag bör hänföras företag som i dag ryms inom begreppen utvecklingsbara och begränsat utvecklingsbara företag. 1 det ekonomiskt utvecklingsbara företagets verksamhet bör förutom jord- och skogsbruks­verksamhet kunna inräknas även annan verksamhet som är av betydelse för föreetagets samlade resultat. Även inkomst av tjänst utanför det egna företaget bör ingå i helhetsbedömningen när man bedömer företagets eko­nomiska utvecklingsbarhet.

Regionalt rationaliseringsstöd bör enligt lantbruksstyrelsens förslag lik­som hittills utgå i form av investeringsbidrag. Bidrag till ekonomibygg­nader bör utgå med högst 25%- av godkänd kostnad, dock högst 300000 kr. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna utgå med högst 40%, dock högst 500000 kr. Förhöjt bidrag (40% eller 500000 kr.) bör endast utgå i sådana fall då en från allmän synpunkt önskvärd investering inte kan genomföras utan förhöjt bidrag. Bidrag bör även utgå till produktionsfräm­jande åtgärder.

Bidrag till investeringar i ekonomibyggnader bör inte utgå om bidragsbe­loppet understiger 5 000 kr.

Stöd till varaktiga investeringar i markanläggningar på bestående åker bör enligt förslaget kunna utgå utan prövning av företagets möjligheter att bestå och utvecklas som en självständig enhet. Den enda prövning, som behöver ske vad gäller åtgärden och företaget, är att det är fråga om en varaktig och från allmän synpunkt lämplig åtgärd som utförs på bestående åker.

Vidare föreslogs att bidrag bör kunna utgå med högst 50% av godkänd kostnad för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp. I Norrbottens län bör bidrag kunna utgå med högst 75 %.

Bidrag till täckdikning och andra markanläggningar föreslogs kunna utgå       130

 

med högst 25% av godkänd kostnad. Om .särskilda skäl föreligger bör     Prop. 1986/87; 146 bidrag kunna utgå med högst 40% av godkänd kostnad. Till markanlägg­ning bör liksom nu räknas grundkalkning som utförs i samband med annan markförbättringsåtgärd.

Medelsbehovet för villkorslån uppskattades av lantbruksstyrelsen till 200 milj. kr. i hela landet under en 5-årsperiod fördelat med 40 milj. kr. per år. Mellan åren 1980-1984 har sammanlagt 218 milj. kr. eller i genomsnitt drygt 40 milj. kr. per år betalats ut i form av räntestöd.

Medelsbehovet för regionall raiionaliserlngsstöd uppskattades till 55 milj. kr. per år, varav 30 milj. kr. avser stöd till ekonomibyggnader och 25 milj. kr. stöd till markanläggningar.

Enligt lantbruksstyrelsen, talar den av styrelsen föreslagna inriktningen av det regionala rationaliseringsstödet och den föreslagna synen på vad som är ett ekonomiskt utvecklingsbart företag i norra Sverige, för en administrativ samordning av glesbygdsstöd till jordbruksföretag och ra­tionaliseringsstödet. Därför föreslog lantbrukstyrelsen att lantbruksnämn­derna i norra Sverige årligen tilldelas en medelsram för glesbygdsstöd till lantbruk och att lantbruksnämnderna även bör besluta i ärenden om gles­bygdsstöd tili lantbruk.

5 Överväganden och förslag

5.1 Allmänna utgångspunkter

Enligt riksdagens beslut om livsmedelspolitiken år 1985 (prop. 1984/85; 166, JoU 33, rskr. 393) finns, med anledning av jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service och miljö, skäl att behålla ett regionalpolitiskt motiverat stöd till näringen i denna del av landet. Detta ansågs betydelsefullt även från försörjningsberedskapssynpunkt. I sam­band med beslutet om regleringen av priserna på jordbruksprodukter våren 1986 (prop. 1985/86; 166, JoU 24, rskr. 344) begärde riksdagen att regering­en utarbetar ett åtgärdsprogram för Norrlandsjordbruket.

Utvecklingen inom jordbruket har under 1980-talet kännetecknats av en försämrad lönsamhet bl.a. som en följd av överskotten av jordbrukspro­dukter. Den allmänt försämrade lönsamheten har även drabbat jordbruket i norra Sverige. 1 avsnitt 2 redovisas jordbrukets omfattning och utveckling i norra Sverige under 1980-talet. Härav framgår att denna i stort överens­stämmer med utvecklingen inom landet i övrigt. Inom vissa områden har dock utvecklingen inneburit en snabbare minskning av jordbruket än inom landet i övrigt. Mjölkproduktionen i norra Sverige har tenderat att minska snabbare än i övriga delar av landet.

Av avsnitt 3 framgår att betydande statligt stöd lämnas till jordbruket i norra Sverige. Sammantaget är de statliga insatserna för stöd till jordbru­ket i norra Sverige av storleksordningen 600 milj. kr. per år.

Per den I juli 1986 skedde en kraftig uppräkning av prisstödet till jord­
bruket i norra Sverige. Under budgetåret 1985/86 vidtogs särskilda åtgär­
der för högt skuldsatta jordbrukare. Huvuddelen av insatserna, drygt 30   131

 

miljoner kr.,avsåg norra Sverige. Vidare har räntenivån sänkts och pro- Prop. 1986/87; 146 duktionskostnaderna i övrigt stabiliserats. Sammantaget har dessa åtgär­der medfört att förutsättningarna för jordbruket i norra Sverige bör ha förbättrats under innevarande budgetår. Norrlandsjordbruket bör även komma att påverkas positivt av de generella jordbrukspolitiska åtgärder som vidtages för att förbättra situationen för hela näringen. Detta gäller inte minst åtgärder för att minska spannmålsöverskotten.

Utöver generella jordbrukspoliiiska insatser och tidigare insatser kan dock ytterligare åtgärder behövas för att förbättra situationen för jordbru­ket i norra Sverige. Inte minst viktiga i detta sammanhang är åtgärder som minskar skillnader i produktionskostnader mellan norra Sverige och övriga delar av landet samt värnar sysselsättningen och miljön.

5.2 Prisstöd

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige syftar till att kompensera för de högre produktionskostnaderna i detta område jämfört med områden i mellersta Sverige. Prisstödet differentieras mellan olika stödområden så att stödet successivt ökar längre norrut och är högst i nordligaste Sveriges inland. En översyn av beräkningsunderlaget genomfördes av statens jord­bruksnämnd så sent som under budgetåret 1985/86. Det har därför i detta samrnanhang inte funnits anledning att närmare överväga utformningen av Stödet.

Genom beslut av riksdagen år 1986 skedde en kraftig uppräkning av prisstödet med 135 milj. kr. från 375 milj. kr. budgetåret 1985/86 till 510 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Detta innebär en höjning med 100 milj. kr. utöver justering med hänsyn till det nya beräkningsunderlag som framta­gits av jordbruksnämnden. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom jordbruket under det senaste året finns inte skäl att räkna upp stödet per den I juli 1987. Justeringar av prisstödet bör i fortsättningen ske med hänsyn till förändringar i kostnadsutvecklingen i jordbruket.

Därutöver finns skäl att med jämna mellanrum, förslagsvis vart tredje år, genomföra en närmare översyn av prisstödet.

De geografiska gränserna bygger bl.a. på produktionskostnadskalkyler för olika områden. Områdesindelningen ändrades senast genom beslut av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:166, JoU 24, rskr. 344). Det bör även i fortsättningen i första hand ankomma på regeringen och statens jordbruks­nämnd att meddela föreskrifter om mindre ändringar i gränsdragningen mellan stödområdena. Även dessa frågor bör prövas med jämna mellan­rum av jordbruksnämnden.

5.3 Investeringsstöd

5.3.1 Allmänt

Riksdagen har uttalat att investeringarna i jordbruket i norra Sverige i
huvudsak bör vara ersättningsinvesteringar för att behålla nuvarande pro­
duktionsvolym. Mot denna bakgrund finns det anledning att överväga att          132

 

investeringsverksamheten får en något annoriunda inriktning än hittills.     Prop. 1986/87:146 Befintliga resurser bör i större utsträckning tas till vara, förbättras och successivt utvecklas även om det innebär att jordbrukarfamiljen inte kan få full sysselsättning på brukningsenheten. Det regionala rationaliseringsstö­det bör anpassas i denna riktning.

Rationaliseringsstödet bör, som lantbrukssyrelsen tidigare föreslagit, ges en inriktning som i sina huvuddrag överensstämmer med glesbygdsstö­det. Stöd till jordbruksföretag i norra Sverige bör kunna utgå till ekono­miskt utvecklingsbara företag. Med ekonomiskt utvecklingsbara företag bör avses företag som bedriver enbart jordbruk eller jordbruk i kombina­tion med skog eller någon annan verksamhet. Exempel på kompletterande produktionsgrenar kan vara vattenbruk, trädgårds- och köksväxtodling, get- och fårskötsel, biodling, pälsdjursuppfödning, viltproduktion, bär- och svampplockning, turism m. m.

Till ekonomiskt utvecklingsbara företag bör räknas företag som i dag ryms inom begreppen utvecklingsbara och begränsat utvecklingsbara. I det ekonomiskt utvecklingsbara företagets verksamhet bör förutom jord-och skogsbruksverksamhet inräknas även annan verksamhet som är av betydelse för företagets samlade resultat. Även inkomst av tjänst utanför det egna företaget bör ingå i den helhetsbedömning som måste göras av företagets ekonomiska utvecklingsbarhet. Detta innebär att brukaren inte alltid behöver få sin huvudsakliga sysselsättning i och inkomst från företa­get. Verksamheten i det kombinerade företaget skall dock vara av betydel­se för brukarens sysselsättning och försörjning. Det bör understrykas att för att ett företag skall kunna betraktas som ekonomiskt utvecklingsbart så måste såväl företaget som enskilda verksamheter kunna lämna ett med hänsyn till resursinsatsen godtagbart ekonomiskt överskott.

Det företagsbegrepp som föresläs skapar förutsättningar för en fiexibel tillämpning av rationaliseringsstödet. Detta bör också komma till uttryck vid tillämpningen. I områden med goda förutsättningar för jordbrukspro­duktion såsom i norra Sveriges kustbygder bör brukningsenhetens jord-och skogsbruk i regel vara den dominerande delen i företaget. Vidare bör rationaliseringsstöd inte lämnas på ett sådant sätt att en framtida utveck­ling av företagets eller andra jordbruksföretags verksainhet försvåras.

I andra områden med mindre goda förutsättningar för jordbruksproduk­tion kan andra verksamheter än jordbruksverksamheten mycket väl vara den dominerande delen i företaget. Jordbruksverksamheten blir då ett komplement till övriga verksamheter på samma sätt som andra verksam­heter i de bättre jordbruksbygderna blir ett komplement till jordbruksverk­samheten.

Den syn som här redovisas på vad som är ett ekonomiskt utvecklings­bart företag innebär att det inte blir någon klar gräns mellan de företag som kan komma ifråga för glesbygdsstöd och de företag som bör komma ifråga för rationaliseringsstöd. För att på bästa sätt utnyttja de ekonomiska resurser som ställs till förfogande inom såväl glesbydsstödets som ratio­naliseringsstödets ram, bör stödgivningen ske efter likartade principer.

Samtidigt måste även i fortsättningen beaktas behovet av att genom
bl. a. reinvesteringar ta tillvara resurserna vid utvecklade och utvecklings-      133

10    Riksdagen 1986/87. I .saml. Nr 146

 

bara företag som exempelvis i norra Sveriges kustbygder och där jord-     Prop. 1986/87:146 bruksproduktionen även i fortsättningen kommer att vara den domineran­de delen i företagen.

Den här föreslagna anpassningen av det regionala rationaliseringsstödet och de extra resurser som i det följande föreslås ställas till förfogande under en treårsperiod innebär sammantaget en väsentlig förstärkning av stödet till de areella näringarna i syfte att främja sysselsättningen.

Norrlandskommittén föreslog att startbidrag skulle kunna utgå med högst 100 000 kr. i samband med utförande av större investeringar i ekono­mibyggnader och markanläggningar. Startbidraget var avsett som ett stöd till företaget och företagaren under de första åren av ett uppbyggnads­skede.

Om det regionala rationaliseringsstödet främst inriktas mot ersättnings­investeringar och successiv uppbyggnad av företagen minskar behovet av startbidrag. Det är därför inte motiverat att införa ett startbidrag.

Livsmedelskommittén föreslog även att räntebidrag skulle kunna utgå till större investeringar i ekonomibyggnader vid utvecklingsbara företag.

Ett stödsystem som innebär att kapitalkostnaderna på sikt stiger förut­sätter att de totala intäkterna och kostnaderna utvecklas på ett för det enskilda företaget fördelaktigt sätt. Kostnaderna i jordbruket har under 1980-talet som nämnts stigit snabbare än intäkterna. Stöd i form av räntebi­drag innebär även att skuldsättningen i företaget blir högre och därmed också brukarens risktagande.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av riksdagens uttalan­de om det regionala rationaliseringsstödets inriktning är det inte motiverat att införa ett räntebidrag till större investeringar. Startbidrag och räntebi­drag bör kunna prövas i samband med frågan om nyetablering inom jord­bruket.

5.3.2 Stöd till ekonomibyggnader

Regionall rationaliseringsstöd till ekonomibyggnader bör utgå i form av investeringsbidrag med högst 25% av godkänd kostnad. Det bidrag som högst kan utgå bör höjas från nuvarande 250000 kr. till 300000 kr. Det bidrag som kan utgå om särskilda skäl föreligger bör höjas från nuvarande 40% till 50% av godkända kostnader. Det bidrag som högst kan utgå bör höjas från nuvarande 400000 kr. till 500000 kr. Förhöjt bidrag (50% eller 500000 kr.) bör endast utgå i sådana fall då en från allmän synpunkt önskvärd investering inte kan genomföras utan förhöjt bidrag.

Maximibeloppen har varit oförändrade sedan 1978 och den föreslagna höjningen är mindre än ökningen av byggnadskostnaderna under samma period. Med hänsyn till den av riksdagen förordade inriktningen av det regionala rationaliseringsstödet finns dock inte skäl att föreslå en uppräk­ning av maximibeloppen motsvarande ökningen av byggnadskostnaderna.

Bidrag till produktionsfrämjande åtgärder bör liksom nu kunna utgå i
samband med utförande av större investering i ekonomibyggnader. Den
produktionsfrämjande åtgärden skall medföra en effektivisering av pro-      134

 

duktionen och ha karaktär av investering, såsom anskaffning av bättre     Prop. 1986/87:146 djurmaterial etc.

Kreditgarantier för län till investeringar i byggnader på jordbruksföretag bör lämnas enligt rationaliseringsförordningen till ekonomiskt utvecklings­bara företag.

5.3.3 Markanläggningar

Täckdikningen och markens tillstånd i övrigt har stor betydelse för avkast­ningen. Norrlandskommittén konstaterade aft de skillnader i produktions­kostnad som finns mellan norra och mellersta Sverige i huvudsak beror på skillnader i markens avkastningsförmåga. Sä t.ex. visar genomförda un­dersökningar att för vall och korn, som är de viktigaste grödorna i norra Sverige uppgår normskörden till ca 60-70% av möjlig avkastningsnivå. En stimulans av investeringar i markanläggningar såsom huvudavlopp, täckdiken, grundkalkning m. m. ansågs därför angelägen. Behovet av inve­steringar i huvudavlopp är särskilt stort i Norrbottens län.

Investeringar i markanläggningar kan i många fall med fördel utföras gemensamt för flera fastigheter t.ex. täckdikning av sammanhängande markområden som ingår i flera fastigheter. I andra fall är gemensamt utförande nödvändigt, exempelvis investeringar i huvudavlopp som av­vattnar marken från flera fastigheter. Behovet av att stimulera ett gemen­samt utförande bör komma till uttryck vid stödets utformning.

Lantbruksstyrelsen uppskattade år 1980 behovet av investeringar i hu-vudavlopp till 190 milj. kr. under en tioårsperiod och i täckdiken till 160 milj. kr. Totalt berörd areal uppskattades till drygt 37000 ha åker. Till investeringarna i huvudavlopp föreslog lantbruksstyrelsen att bidrag skulle utgå med sammanlagt 75% och till investeringarna i täckdiken med sam­manlagt 40%. Det totala behovet av bidrag beräknades med dessa förut­sättningar till 21 milj. kr. per år.

Regeringen anvisade år 1982 särskilda medel med 5 milj. kr. för att underlätta utförandet av för flera fastigheter gemensamma huvudavlopp i Norrbottens län. Härigenom kunde, utöver det regionala rationaliserings­stödet, i Norrbottens län under budgetåret 1982/83 och 1983/84 särskilt stöd lämnas med ytteriigare 35% till investeringar i huvudavlopp.

Täckdikningen har inte ökat i omfattning i Norrbotten sedan år 1980. Prioriteringen av huvudavloppen har gjort att resurserna inte har räckt till för att även öka täckdikningsverksamheten.

Stöd till varaktiga investeringar i markanläggningar på bestående åker bör kunna utgå utan prövning av företagets möjligheter att bestå och utvecklas som en självständig enhet. Den enda prövning, som behöver ske vad gäller åtgärden och företaget, är att det är fråga om en varaktig och från allmän synpunkt lämplig åtgärd som utförs på bestående åker.

Stöd till markanläggningar bör utgå i form av investeringsbidrag. Stödet bör utformas bl. a. med hänsyn till behovet av att stimulera utförandet av olika typer av markanläggningar.

Vissa markinvesteringar, såsom huvudavlopp, berör som nämnts i regel
flera fastigheter. En del av dessa fastigheter ägs av aktiva jordbrukare,    135

 

som kan ha intresse av att en förbättring av huvudavloppet kommer till Prop. 1986/87:146 stånd, medan andra fastigheter ägs av passiva markägare, som inte har samma intresse av att utföra markinvesteringar. För att undvika kost­samma och arbetskrävande syneförrättningar enligt vattenlagen är det angeläget att frivilliga överenskommelser kan komma till stånd. För att det skall vara möjligt att få till stånd sådana överenskommelser fordras en ganska hög stimulans.

Behovet av en hög stimulans till huvudavlopp är även motiverat med hänsyn till de sammanlagda kostnaderna för att fä en tillfredsställande torriäggning av marken. 1 många områden i norra Sverige, framför allt i Norrbottens län, är dessa kostnader större än markens saluvärde. Investe­ringar i markanläggningar, som är nödvändiga för att de naturiiga produk­tionsbetingelserna i norra Sverige skall kunna tas till vara, kan därför i många fall inte förväntas komma till utförande utan ett relativt högt inves­teringsbidrag.

Bidrag bör kunna utgå med högst 50 % av godkänd kostnad för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp. Bidrag för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp i Norrbottens län bör lämnas enligt rationaliseringsförordningen med högst 75% av godkänd kostnad.

Behovet av stimulans för utförande av täckdikning och andra markan­läggningar är i regel mindre än behovet av stimulans för utförande av huvudavlopp. Bidrag till täckdikning och andra markanläggningar bör kun­na utgå med högst 25% av godkänd kostnad. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna utgå med högst 50% av godkänd kostnad.

Avgörande för om bidrag skall lämnas med mer än 25% av godkänd kostnad bör vara att det finns ett starkt stimulansbehov för att en från allmän synpunkt lämplig åtgärd skall komma till utförande.

Investeringar i markanläggningar medför i vissa fall att även andra markförbättrande åtgärder kan behöva utföras. Till markanläggning bör därför liksom nu är fallet räknas grundkalkning som utförs i samband med annan markförbättringsåtgärd. Gmndkalkningen bör som regel avse sam­ma åkerareal som är föremål för annan markförbättringsåtgärd. Om sär­skilda skäl finns bör bidrag kunna lämnas till grundkalkning utan samband med annan markförbätlringsåtgärd.

Kreditgaranti för lån till investeringar i markanläggningar på jordbruks­företag bör lämnas enligt rationaliseringsförordningen till ekonomiskt ut­vecklingsbara företag.

5.3.4 Samordning av glesbygdsstöd och regionalt rationaliseringsstöd

Livsmedelskommittén föreslog en samordning av glesbygdsstöd och regio­
nalt rationaliseringsstöd.I princip innebar förslaget att i de områden där
glesbygdsstöd kan utgå skulle bidrag till investeringar i ekonomibyggnader
och markanläggningar lämnas enligt glesbygdsförordningen upp till en
investeringskostnad på 400000 kr. Om investeringskostnaden översteg
400000 kr. skulle resterande del prövas enligt rationaliseringsförordning­
en.
Sedan livsmedelskommittén lämnade sitt förslag har glesbygdsstödets             136

 

bidragstak höjts från 200000 kr. till 260000 kr. Detta innebär att 50% i Prop. 1986/87:146 bidrag kan lämnas upp till en investeringskostnad på 520000 kr. Mot denna bakgrund och även med hänsyn till den föreslagna inriktningen av det regionala rationaliseringsstödet mot i huvudsak successiv uppbyggnad av företag och en stimulans av ersättningsinvesteringar framstår en teknisk samordning av glesbygdsstödet och det regionala rationaliseringsstödet såsom livsmedelskommitténs förordade för närvarande som mindre ange­läget. Med den inriktning av det regionala rationaliseringsstödet som föror­das i det föregående bör i norra Sveriges inland vara möjligt att lämna investeringsbidrag till ekonomibyggnader med 50% av godkänd kostnad. Därigenom kan en godtagbar stimulans uppnås utan att stöd till en och samma investering lämnas enligt två förordningar.

Mot en teknisk samordning av det regionala rationaliseringsstödet och glesbygdsstödet talar behovet av medel för reinvesteringar vid jordbruks­företag utanför det område som omfattas av glesbygdsstödet.

Administrativt är de båda stödformerna för närvarande samordnade genom att glesbygdsstöd till areella näringar i flertalet län handläggs av lantbruksnämnderna. Principiella överväganden m.m. om bl.a. stödgiv­ningens inriktning och speciella insatser i vissa regioner bör göras i samråd mellan lantbruksnämnden och länsstyrelsen i resp. län.

5.4 Stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag

Efter beslut av riksdagen våren 1985 har under budgetåret 1985/86 enligt förordningen (1985:673) 40 milj. kr. lämnats som stöd till särskilt skuld­tyngda jordbrukare, varav drygt 30 milj. kr. till norra Sverige.

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning fanns hösten 1986 ca 120 företag i norra Sverige varav hälften i Norrbottens län med en så hög skuldsättning att behov fanns av särskilda åtgärder. Nästan alla dessa företag har bety­dande garantilån och staten kommer att förlora betydande belopp om företagen går i konkurs.

I sammanhanget kan nämnas att av de totalt 120 företagen har ca 20 företag i Norrbottens län fått skuldlättnad genom att garantilån lösts in och omvandlats till ränte- och amorteringsfritt lån eller genom ackordsförfa­rande.

Som redovisats i det föregående bör situationen inom jordbruket i norra Sverige ha förbättrats under senare delen av år 1986. Lantbruksstyelsen bör utnyttja möjligheten att efter hand medverka till rekonstruktion av högt skuldlyngda företag genom att biträda vid ackord eller eljest efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för lån.

Ett offentligt ackord innebär att såväl staten - i de fall företaget har statliga garantilån - som andra fordringsägare gemensamt får medverka till en rekonstruktion. Om den ekonomiska situationen vid de företag det här är fråga om inte är så allvarlig att det är möjligt att få andra fordrings­ägare att medverka i rekonstruktionsarbetet men en skuldsanering ändå bedöms nödvändig, bör ett underhandsackordsförfarande i vissa fall bli aktuellt.

Från fall till fall får prövas när det kan vara motiverat att även andra     137

 

fordringsägare medverkar i rekonstruktionsarbetet genom att skriva av en Prop. 1986/87:146 del av sina fordringar, ändra pä villkor för lån etc. Är andra fordringsägare inte beredda att - med hänsyn till deras förlustrisk - göra skäliga eftergif­ter bör underhandsackord inte komma i fråga. Detta gäller särskilt om uppgörelsen i huvudsak leder till att andra fordringsägares förlustrisk elimineras.

Om ytteriigare insatser bedöms vara nödvändiga för att stödja särskilt skuldtyngda jordbruksföretag bör det bedömas i vilken utsträckning sär­skilda resurser bör disponeras för ändamålet av de medelsramar som i avsnitt 5.10 föreslås ställas till resp. läns förfogande.

5.5   Nyetablering

Regeringen uppdrog den 27 juni 1985 åt lantbruksstyrelsen att i samband med redovisningen av högt skuldsattajordbrukares situation även utvärde­ra etableringsstödet. I en rapport från lantbruksstyrelsen avlämnad i okto­ber 1985 behandlades de i utredningsuppdraget redovisade frågeställning­arna med undantag av hur nyetableringen vid jordbruksföretag långsiktigt skall kunna underlättas. Styrelsen har för avsikt att senare återkomma i denna fråga.

Linder år 1986 har lantbruksstyrelsen pä uppdrag av lantbruksekonomis­ka samarbetsnämnden genomfört studier av nyetableringen inom jordbru­ket. Syftet med studien har varit dels att erhålla en kartläggning av nyetab­leringens omfattning och inriktning och dels att genom en studie av jord­brukare som etablerat sig under 1980-lalet få en bild över aktuella problem i samband med nyetablering.

Antalet nyetableringar har beräknats till ca 3 300 per år eller ca 3% av det totala antalet företag i landet. Gemensamma drag hos de förelag som etablerat sig har varit ett alltför lågt eget kapital vid starten och till följd härav ansträngd likviditet. Många företagare är beroende av inkomster utanför företaget för sin försörjning. Gemensamma problem är bristande kunskaper i företagsekonomiska frågor och brist på företagsekonomisk helhetssyn. I rapporten redovisas vissa sammanfattande synpunkter och förslag. Dessa rör finansiering vid etablering, utbildning och praktiskt kunnande samt företagsledningsfrågor.

Frågan om hur nyetablering vid jordbruksföretag skall underlättas bör behandlas efter det att lantbruksstyrelsen återkommit i frågan.

5.6   Utvecklingsprojekt

I avsnitt 5.3 redogörs för vissa förslag som syftar till alt underlätta upp­
byggnad och utveckling av kombinationsföretag där jordbruket utgör en
del. Exempel på kompletterande produktionsgrenar kan vara vattenbruk,
trädgårds- och köksväxtodling, get- och fårskötsel, biodling, pälsdjursupp­
födning, viltproduktion, bär- och svampplockning, turism m. m. Även om
flera av dessa verksamheter var och en för sig inte kan få någon större
omfattning kan de sammantaget och i kombination med jord- och skogs­
bruk ge betydande möjligheter till ökad sysselsättning särskilt i glesbygder. 138

 

Glesbygdsdelegationen och Lantbrukarnas riksförbund har givit ut en idé-     Prop. 1986/87:146 katalog för landsbygden. 1 denna ges exempel på en rad olika verksam­heter som kompletterar den konventionella jordbruksdriften.

Gemensamt för dessa kompletterande verksamheter är ofta att kunska­perna är för dåliga vad gäller produkt- och verksamhelssidan. finansiering, produktionsteknik och marknadsföring. Särskilda kunskaper krävs även vad gäller ledning av kombinerade företag.

Utöver bättre finansieringsmöjligheter krävs särskilda insatser för alt stimulera utvecklingen av kombinationsföretag. Särskilda medel bör där­för kunna avdelas för detta ändamål exempelvis genom stöd till regionala och lokala utvecklingsprojekt inom området. Vidare kan utbildnings- och marknadsföringsinsatser behövas.

1 programmen kan även ingå att finna former för information till länsar­betsnämnderna vid ändrade drifts- och produktionsförhållanden som på­verkar sysselsättningen. Vidare kan ingå att tillsammans med länsarbets­nämnderna gå igenom behoven av utbildningsinsatser och att i ökad ut­sträckning ta vara på befintlig arbetsmarknadsutbildning.

5.7 Forsknings- och försöksverksamhet

Växtodlingen i norra Sverige är en grund för animalieproduklionen. Av bakgrundsbeskrivningen framgår att avkastningen inom mjölkproduk­tionen i norra Sverige ligger väl i nivå med den i övriga delar av landet. Däremot har inte den norrländska växtodlingen förbättrats i samma takt som i landet i övrigt.

De speciella betingelserna i norra Sverige innebär inte enbart nackdelar. Användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel är betydligt lägre i denna del av landet. Även de speciella klimat- och ljusförhållandena ger i vissa avseenden fördelar gentemot övriga delar av landet. Härigenom finns förutsättningar att producera en rad livsmedelsprodukter, inte enbart tradi­tionella jordbruksprodukter, med speciella kvalitetsegenskaper. Utöver kunskaper vad gäller odlingsteknik m. m. ställer sådan produktion av icke traditionella jordbruksprodukter speciella krav vad gäller marknadsföring m. m.

För att förbättra förutsättningarna för det norriändska jordbruket bör ytteriigare resurser ställas till Sveriges lantbruksuniversitets förfogande för verksamheten vid Röbäcksdalen.

1 sammanhanget kan nämnas att staten för närvarande lämnar bidrag
med 23 milj. kr. och jordbruksnäringen med 11 milj. kr per år till växtföräd­
ling. Av den bidragsfinansierade växtförädlingen som direkt syftar till
sortframställning omfattar växtförädling för norra Sverige, köksväxtföräd­
ling och potatisförädling cirka tre Qärdedelar. De tre delarna är av samma
storieksordning. Vidare kan nämnas att vad gäller stödet lill växlföräd-
lingsverksamheten skall enligt avtal mellan staten och Lantbrukarnas riks­
förbund före utgången av år 1988 förhandlingar tas upp mellan staten och
jordbrukets föreningsrörelse om eventuellt behov av fortsatt stöd till växt­
förädlingsverksamhet för tiden efter den 31 december 1989. 1 delta sam­
manhang bör behovet av växtförädling för norra Sverige beaklas.             139

 

Forskning av betydelse för utvecklingen av glesbygden i norra Sverige     Prop. 1986/87:146 sker också vid andra institutioner. Bl.a. bör nämnas den glesbygdsan­knutna forskningen  vid  Centrum för regionalvetenskaplig forskning i Umeå, högskolan i Östersund och expertgruppen för forskning om regional utveckling.

5.8 Rådgivning och fortbildning

Lantbruksstyrelsen har i sin särskilda rapport med underiag för anslags­framställningen för budgetåret 1987/88 inför perioden 1987/88-1989/90 bl. a. behandlat regional- och glesbygdspolitiskt motiverad rådgivning.

Av den totala kostnaden för lantbruksnämndernas rådgivning avser när­mare 30% insatser i norra Sverige. Det motsvarar en kostnad av drygt 20 milj. kr., varav ca 2 milj. kr. avser rådgivning till rennäringen.

Under lång tid har staten medverkat till att bygga upp rationella jord­bruksföretag i regionen. Fortfarande finns brister i de produktionstekniska och företagsekonomiska förutsättningarna. Förbättringar i dessa avseen­den är nödvändiga för att många av företagen skall kunna vidmakthållas. En utbyggnad av jordbruksnäringens egen rådgivning har i motsats till i övriga delar av landet inte skett och kan inte heller väntas ske i Norrland.

Sedan år 1979 finns sju lokalrådgivaretjänster vid lantbruksnämnderna i de fyra nordligaste länen. Även andra rådgivningsresurser används för rådgivning till glesbygdsförelag främst i samband med glesbygdsstöd. Så­dan rådgivning med syfte alt ta till vara lokala resurser och initiativ i kombination med glesbygdsstödet och andra insatser för att främja syssel­sättningen i glesbygderna har visat sig ge god effekt. Insatsbehovet är långt större än de för närvarande tillgängliga resurserna. I några län anslår kommuner och landsting medel för lokalrådgivning med jordbruksinrikt­ning. En förbättrad samordning med de statliga resurserna vid lantbruks­nämnderna skulle öka den samlade effekten av den offentligt finansierade rådgivningen.

Formerna för rådgivning kan variera. I vissa län har länsstyrelsen med­verkat till anställning av särskilda landsbygdsutvecklare, som bl.a. härtill uppgift att la tillvara lokala initiativ och ge råd m. m. till enskilda. I Gävleborgs län driver bl. a. länsstyrelsen, kommuner och hushållningssäll­skapet ett gemensamt projekt med bygderådgivare som bl. a. skall stimule­ra till alternativ användning av åkerarealen.

Det bör ankomma på länsmyndigheterna att tillsammans besluta om i vilka former utökad rådgivning skall genomföras.

Övergång till kombinalionsverksamhet kan ställa krav på vidareutbild­ning. Även här kan särskilda insatser från länsmyndigheterna erfordras. I detta sammanhang kan nämnas att statens skola för vuxna i Härnösand i samverkan med bl.a. skolöverstyrelsen, utvecklingsfonder och Komvux bedriver ett utvecklingsarbete om småföretagsutbildning i glesbygd. Vida­re kan noteras att utbildning av kombinationsföretagare startar hösten 1987 vid folkhögskolan i Övertorneå med stöd av östra Norrbottendelegalionen.

I det föregående redovisas de arbelsmarknadspoliliska stöd som är eller
kan vara tillämpbara inom jordbruket. Regionalt bör en genomgång göras        140

 

av dels behovet och dels möjligheterna att utnyttja arbetsmarknadspolitis-     Prop. 1986/87; 146 ka stödformer i jordbruket. Härvid bör särskilt uppmärksammas behovet av utbildning och stöd i samband med uppbyggnad och utveckling av kombinerade företag. Även kvinnornas situation bör uppmärksammas i detta sammanhang.

Arbetsmarknadsstyrelsen har nyligen mot bakgrund av de åtgärder som gjorts för att få balans inom animalie- och vegetabilieproduktionen fattat beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom jordbruket. Åtgärderna avser bl. a. samråd, kartläggning, information, uppsökande verksamhet, varsel och arbetsmarknadsutbildning.

Försöksvis bör som ett led i stimulans lill uppbyggnad av kombinations­företag starta-eget-bidrag införas för verksamhet som inte är ett naturiigt led i jordbruksdriften.

5.9 Övriga åtgärdsförslag

1 anslutning till arbetet med åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige har framförts olika förslag om åtgärder som inte närmare behandlats i det föregående. Förslagen rör bl.a. behovet av att stärka jordbruksfastigheter med skog och avskrivningsregler vid byggnadsinvesteringar.

Förstärkning av jordbruksföretag med skog, är en viktig insats för att förbättra möjligheterna till inkomster och sysselsättning vid kombinerade jord- och skogsbruksföretag. Frågan kommer att behandlas i den proposi­tion om jordförvärvslagstiftningen som regeringen lägger fram under våren 1987.

För att underlätta investeringar i byggnader och markanläggningar har föreslagits atl en omedelbar avskrivning bör medges för sådana investe­ringar som finansieras genom t. ex. skogsuttag, större försäljningar av t.ex. grus, torv, avstyckade tomter m.m. Frågan om beskattningsregler för familjeföretag ses för närvarande över av 1980 års företagsskattekom­mitté.

5.10  Medelsbehov

Som redovisats i föregående avsnitt bedöms situationen inom det norr­ländskajordbruket ha förbättrats under senare delen av år 1986 bl.a. som en effekt av den kraftiga höjningen av prisstödet per den I juli 1986. Situationen har även förbättrats genom att räntekostnaden har minskat och att produktionskostnaderna i övrigt har stabiliserats. Jordbruket i norra Sverige påverkas även positivt av de ytterligare jordbrukspolitiska insatser som kommer att vidtagas för att minska spannmålsöverskotten.

De ytterligare åtgärder som föreslagits avser bl. a. ökade möjligheter att
stödja kombinationsföretag, insatser för att genom investeringar tillvarata
befintliga produktionsresurser och ökade insatser vad gäller markanlägg­
ningar. Vidare har föreslagit särskilda utvecklingsprojekt för att stimulera
uppbyggnad och utveckling av kombinationsföretag,ökade satsningar på
forsknings- och försöksverksamhet för norriandsjordbruket samt ökade
insatser vad gäller rådgivning och fortbildning.                                                  141

 

Genom en bättre samordning och av olika jordbruks-, regional och     Prop. 1986/87; 146 arbetsmarknadspolitiska insatser bör de resurser som nu finns för att stödja jordbruket i norra Sverige kunna utnyttjas effektivare.

Det samlade behovet av medel för investeringar kan uppskattas till ytterligare ca 18 milj. kr. per år vilket är en fördubbling i förhållande till nuvarande bidrag för inre rationalisering. Behovet av medel för ökad rådgivning kan uppskattas till ca 5 milj. kr. per år och utvecklingsprojekt till 6 milj. kr. per år. Resurserna för forsknings- och försöksverksamhet bör ökas med 1,5 milj. kr. per år. Härutöver bör anslås ca 3 milj. kr. per år för bl. a. insatser som rör mer än ett län.

Sammanlagt kan behovet av medel för ett åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige uppskattas till ca 100 milj. kr. under en treårsperiod.

5.1! Genomförande

1 det föregående har redovisats exempel på insatser för jordbruket i norra Sverige. Behovet av och valet mellan olika insatser varierar naturligen med länens olika förutsättningar i utgångslägel. Insatsbehovet kan också vara olika inom länet. Inom vissa områden kan satsning på utvecklingsbara jordbruk bedömas som angelägen, medan det i andra delar av länet kan anses särskilt angeläget att prioritera kombinationsföretag i en allmän satsning pä glesbygdsutveckling.

1 länen har länsstyrelserna ansvar för regional och glesbygdspolitiska frågor medan lantbruksnämnderna har motsvarande funktion vad gäller jordbrukspolitiken. Som framgått av det föregående syftar åtgärdspro­grammet till att främja sysselsättningen och att upprätthålla jordbrukspro­duktionen.

Varie län bör tilldelas en medelsram för genomförande av olika insatser. Det bör sedan ankomma på länsmyndigheterna att tillsammans bestämma hur stor del av medlen som skall användas för olika stödinsatser och hur mycket som skall användas som projektmedel för utvecklingsprojekt, råd­givning, utbildningsinsatser m. m. Härutöver bör finnas vissa medel för insatser som rör mer än ett län.

Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att svara för fördelningen av medlen mellan de sju nordligaste länen.

Efter den treårsperiod som åtgärdsprogrammet avser bör en utvärdering göras av effekterna av genomförda insatser.

142

 

Bilaga 4    Prop. 1986/87: 146

4     REFORMENS GENOMFÖRANDE

14.      Tidpunkt

Enligt överenskommelsen med företrädare för regeringen skall tRF om möjligt fr o m 1988 års skörd svara för ett nytt skördeskadeskydd.

Arbetsgruppen har gått igenom förutsättningarna för att vid angiven tidpunkt genomföra reformen. tRF har förklarat sig kunna överta skördeskadeskyddet fr o m 1988 års skörd, om principbeslut i frågan fattas av riksdagen under innevarande vårsession.

SCB, som svarar för huvuddelen av arbetet med nuvarande skörde­skadeskydd, anser det angeläget att omläggningen av skyddet verkligen bl'.r genomförd vid den angivna tidpunkten. Man be­dömer att det blir mycket svårt att behålla personal i erfor­derlig omfattning vid 5CB:s enhet för skördeskadeskydd längre än till sommaren 1988, sedan beslut om avveckling fattats.

Arbetsgruppen föreslår att den preliminärt angivna tidpunkten för reformen, dvs fr o m 1988 års skörd, fastställs.

Efter statens utbetalningar för 1987 års skörd skall skörde­skadefonden överföras till den nye huvudmannen. Arbetsgruppen föreslår att staten den 30 juni 1988 överför behållningen i skördeskadefonden med undantag för ett belopp som beräknas för återstående utbetalningar av ersättningar och behovsprövade bidrag till följd av 1987 års skördeskador. Sedan dessa utbetal­ningar avslutats överförs även eventuellt kvarstående medel i fonden.

4.2   Överenskommelse m m

Skördeskadeskyddet kommer att finansieras av skördeskadefonden samt av medel inom jordbruksprisregleringen eller särskilda av­gifter som tas upp i anslutning till jordbruksprisregleringen. Dessa medel är med hänsyn till sin karaktär att betrakta som statliga medel, tn förutsättning för att den av tRF inrättade juridiska person, som skall svara för skördeskadeskyddet, skall kunna disponera dessa medel är ett medgivande i lag. Arbets­gruppen föreslår att den nye huvudmannen genom en sådan lag­bestämmelse ges rätt att disponera nämnda medel och utbetala ersättningar för skördeskador.

En överenskommelse mellan staten och LRF om det nya skörde­skadeskyddet av följande innehåll har träffats.

143

 

tantbrukarnas Riksförbund (tRF) och staten är överens om   Prop. 1986/87:146 att genom en särskild juridisk person, som tRF har ett avgörande inflytande över och som endast har detta ända­mål, skall vara huvudman för ett nytt skördeskadeskydd fr o m 1988 års skörd, om följande förutsättningar och villkor uppfylls.

1.      Skördeskadeskyddet skall vara utformat enligt de riktlinjer som redovisas i bilaga, avsnitt 2.1 och 2.2, till denna överenskommelse. Detta innebär bl a att skyddet väsentligen är ett individuellt totalskadeskydd samt att det är öppet för aJla jordbrukare med mer än 5,0 ha åker.

2.      Den nye huvudmannen ges tillgång till sådana uppgifter ur lantbruksregistret som erfordras för att administrera skörde­skadeskyddet. Uppgifterna skall behandlas med föreskriven sekretess.

3.      Skördeskadeskyddets huvudman får mot ersättning anlita sta­tistiska centralbyrån och lantbruksnämnderna för uppgifter inom skördeskadeskyddets ram.

4.  Skördeskadeskyddet finansieras genom prisregleringsmedel som
jordbruksnäringen tillförs enligt årliga riksdagsbeslut eller
genom särskild statlig skördeskadeavgift inom ett årligt be­
lopp som f n  beräknas till ca  60 milj kr. Omprövning av
beloppets storlek kan aktualiseras, när fonden fått avsedd
storlek, i samband med överläggningar om prisregleringen på
jordbrukets produkter. Jordbrukets kompensationsram skall
således fr o m den 1 juli 1988 höjas med motsvarande belopp
utan avräkning. Medlen tillförs den fond som enligt punkt 5
överförs till huvudmannen för skyddet.

5.  Genom ett särskilt avtal överför staten per den 30 juni 1988
till huvudmannen för skyddet behållningen i skördeskadefonden
med undantag av det belopp som behövs för återstående utbetal­
ningar av ersättningar och behovsprövade bidrag till följd av
1987 års skördeskador. Så snart dessa utbetalningar avslutats
överförs även eventuellt kvarstående medel. De medel som
enligt punkterna 4 och 5 överförts till skyddets huvudman
skall användas för det nya skördeskadeskyddet.

6. Om utbetalda ersättningar och behovsprövade bidrag till följd
av skördeskador år 1987 överstiger 90 milj kr skall staten och
jordbruksnäringen vardera tillföra skördeskadefonden hälften

av överskjutande belopp. Näringens bidrag får täckas inom ramen för de prisregleringsmedel som jordbruket tillförs.

7.      Staten skall ha ett övergripande ansvar vid skordeskador av naturWatastrofkaraktär som drabbar stora områden. 1 sådana situationer har LRF rätt att ta upp överläggningar med staten.

8.      Väsentliga ändringar i grunderna för skördeskadeksyddet kräver regeringens medgivande.

144

 

Innehåll                                                                                          Prop. 1986/87: 146

Proposition   ............................................................................. I

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..............................       1

Propositionens lagförslag  .................................................       2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 .... 3

1   Inledning ........................................................................       3

2   Föredragandens överväganden  .................................... ..... 5

 

2.1    Allmänna utgångspunkter .........................................       5

2.2    Åtgärder för produktionsanpassning......................... ..... 8

 

2.2.1    Animalier............................................................ ..... 8

2.2.2    Vegetabilier....................................................... ..... 9

 

2.3    Prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker under regleringsåret 1987/88   .................................................................. ... 10

2.4    Införselavgiftsmedel m. m..........................................     13

2.5    Prisregleringen på sockerbetor och socker   ............. ... 16

 

2.5.1    Prisregleringens utformning under perioden .... ... 16

2.5.2    Areal och arealbidrag   ...................................... ... 17

2.5.3    Regleringsekonomin   ........................................     18

2.6 Åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige..........     19

2.6.1    Allmänna överväganden ................................... ... 19

2.6.2    Prisstöd till jordbruket i norra Sverige................     20

2.6.3    Investeringsstöd och stöd till särskilt skuldtyngda jord­bruksföretag                         21

2.6.4    Utvecklingsprojekt, forsknings- och försöksverksamhet samt rådgivning och fortbildning..........................................................................     23

2.6.5    Medelsbehov och genomförande   ....................     24

 

2.7    Det framtida skördeskadeskyddet ............................     25

2.8    Lagstiftningsfrågor ....................................................     26

 

3   Hemställan   ....................................................................     26

4   Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 ...........................     27

5   Beslut..............................................................................     36

Bilaga 1          ....................................................................     37

Bilaga 2          ....................................................................     87

Bilaga 3          ....................................................................   107

Bilaga 4          .................................................................... . 143

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987                                                                                                                      145