Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 9 april 1987.

På regeringens vägnar

Anna-Greta Leijon

Bengt Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåU

1 propositionen föreslås att socialavgifter i form av egenavgifter inte skall beräknas på inkomst av jordbruksfastighet, om de intäkter som är hänförliga till egenverksamhet på fastigheten uppgår till högst 15000 kr. Inkomsten skall då inte heller vara pensionsgrundande.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1988 men tillämpas också på inkomst som åtnjutits under år 1987. Den enskilde skall dock på begäran medges att hittillsvarande regler fortfarande skall tillämpas för hans del för år 1987.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 4), lagrådets yttrande (s. 30) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 32).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget måste därför läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 140

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87:140

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 3§= Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil; saml

d) sjukpenning enligl denna lag eller lagen (1976:380) om arbelsskadeför
säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är atl hänföra till inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första slyckel a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna till 32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) laxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första slycket a) eller b) inte uppgått till I 000 kronor för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första styckel c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inle uppgått till I 000 kronor.

En jordbruksfastighet skall inte anses brukad av en försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa intäkter sammanlagt uppgår till högst 15 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988 och tillämpas första gången
i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock vid bestämmande av pensionsgrun
dande inkomst för år 1987 för den som gör framställning om det i sin
allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.

' Lagen omtryckt 1982:120. - Senaste lydelse 1984:671.

3 kap.

5 §'

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för

arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året

inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen

ulgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Vid bestämmande av underlaget Jör avgift enligt I § I och 5-7 skall bortses från inkomst av här belägen Jordhniksfastighet, om Jäsllg-heten på grund av bestämmelsen i II kap. 3§ fiärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring inle är att anse som brukad av den försäkrade.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar beslämmelserna i 11 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1988 års taxering.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock i fråga om egenavgifter för år 1987
för den som i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering har
framställt begäran enligl punkl 2 ikraftträdandebeslämmelserna till lagen
(1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

' Senaste lydelse 1984:670,

ti Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 140

Socialdepartementet Prop. 1986/87:140

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S.Andersson, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Lagrådsremiss med förslag om nya regler för uttag av egenavgifter och för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare

1 Inledning

Genom beslut av regeringen den 26juni 1986 fick riksförsäkringsverket i uppdrag alt utreda vissa frågor angående egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för ägare av jordbruksfastighet. Riksförsäkringsverket avlämnade i december 1986 rapporten Översyn av reglerna om egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för jordbrukare.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga I en i rapporten intagen redogörelse för gällande rätt, dels som bilaga2 verkets sammanfattning av sitt förslag.

Utredningsuppdraget har genomförts i samråd med riksskalleverket och Lantbrukarnas riksförbund. Riksskatteverket och riksförbundet har därefter avgelt samrädsyttranden som bifogats rapporten. Till rapporten har ocksä fogals en av SHIO-Familjeförelagen lill riksförsäkringsverket ingiven skrivelse rörande bl.a. frågor som uppdraget avsett. Samrådsytlran-dena och skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga3.

2 Allmän motivering

2.1 Behovet av ändrade regler

I skilda sammanhang har under lång tid framhållits atl det gällande regelsystemet för uttag av egenavgifter pä inkomster av jordbruksfastighet har konsekvenser som framstår som otillfredsställande. Dessa konsekvenser har kommit att uppmärksammas främst beträffande jordbruksfastigheter med skogstillgångar. Problemet är emellertid inle specifikt för skogsin-komster ulan sammanhänger i princip med hur alla slag av förvärvsinkomster och andra inkomster från jordbruksfastigheter behandlas när underlag för socialförsäkringsförmåner och socialavgifter skall bestämmas,

.Avgörande för hur jordbruksinkomster skall behandlas i socialförsäk-

rings- och socialavgifishänseende är om jordbruksfastigheten är att anse Prop. 1986/87:140 som brukad av den försäkrade enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, Om fastigheten inte har brukats av den försäkrade är inkomsten därav inte förmåns- eller avgiftsgrundande. Inkomsten betraktas dä inte som inkomst av förvärvsarbete. Har däremot fastigheten brukals av den försäkrade under inkomståret utgör hela den vid den statliga taxeringen bestämda nettointäkten av fastigheten underlag för beräkning av pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och därmed också underlag för beräkning av socialavgifter i form av egenav-gifler enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen.

Sedan läng tid tillbaka har begreppet brukande vid tillämpningen av 11 kap. 3 § AFL getts en vid tolkning i vissa situationer. Bakom denna praxis torde framför allt ligga elt behov av att av administrativa skäl generellt kunna knyta an till inkomsttaxeringens uppgifter om inkomstförhållandena i förvärvskällan. Praxis har utvecklats därhän, att också myckel begränsade intäkter som jordbrukels ägare haft av ett smärre arbete i egen regi på fastigheten regelmässigt leder till att fastigheien anses brukad. Som exempel kan nämnas att en tillfällig försäljning i egen regi av växtprodukter för elt mindre belopp torde räcka för att anse fastigheten brukad av den försäkrade, 1 sådant fall kommer såväl små som stora faslighetsinkomster i form av arrenden, upplåtelse av avverkningsrätt o.d. att ingå i inkomsten av annat förvärvsarbete och bli avgifts- och förmånsgrundande. Detta brukar kallas för smittoeffekten.

Svårigheter alt avgöra orr. en jordbruksfastighet har brukats av den försäkrade kan föreligga också i fall då fasligheten ägs gemensamt av flera personer och bara någon eller några av dessa deltar i arbetet där. 1 dessa situationer torde tillämpningen oftast ha inneburit att en aktiv delägare anses ha brukat fastigheten för passiv delägares räkning. En passiv delägare i en brukad fastighet påförs i sådana fall de egenavgifter som anknyter till den pensionsgrundande inkomsten men däremot inte de som följer av sjukpenninggrundande inkomst.

De här berörda frågorna i samband med brukanderegeln har varit kända länge. Synpunkter på och önskemål om ändring av innebörden i begreppet brukande har förts fram i många sammanhang. En omläggning av avgiftsuttaget så atl begreppet brukande skulle svara mot enbarl faktiskt brukande förordades av virkesförsörjningsutredningen i betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning. Denna utredning utarbetade dock inget förslag i frågan. Del framgår också av remissyttranden över betänkandet att en sådan lösning som förordades skulle förutsätta en allsidig genomgång av problemen på fiamför allt avgifts- och förmånssidan. Någon utredning med här antydd inriklning mot avgiftsbegränsning har inle kommit till stånd.

I 1986 års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150 bil. 1 s.23) tog chefen för finansdepartementet upp frågan om betydelsen av reglerna om egenavgifterna när det gäller att överväga ätgärder för att öka virkesutbudet inom den svenska skogsnäringen. Därvid framhölls att en översyn av reglerna skulle göras.

I riksförsäkringsverkets rapport föreslås att egenavgifler inte skall tas ut 5

på inkomst av jordbruksfastighet, om de intäkter som är hänförliga till egel Prop, 1986/87:140

arbete på fastigheten inte överstiger ett halvt basbelopp. Inkomsten skall i

sådant fall inte heller vara pensionsgrundande. Verket föreslår vidare att

intäkter som uppburits av ägare eller delägare av jordbruksfastighet, vilka

inte utfört eget arbete pä fastigheten (passiva delägare), inte skall vara

förmåns- och avgifisgrundande. Slutligen föreslås alt inte heller passiva

rörelseidkares inkomster skall vara förmåns- eller avgiftsgrundande.

Somjag inledningsvis nämnt har riksförsäkringsverkets utredningsarbete genomförts i samråd med riksskalleverket (RSV) och Lantbrukarnas riksförbund (LRF), I arbetet har riksförsäkringsverket vidare hafl kontakter med SHIO-Familjeföretagen (numera benämnt Småföretagens Riksorganisation).

RSV har inget att erinra mot riksförsäkringsverkets förslag. LRF anser alt beloppsgränsen mellan brukande och icke-brukande borde gå vid ett basbelopp. LRF tillstyrker emellertid riksförsäkringsverkets förslag med hänvisning till att en höjning av gränsen till ett basbelopp bedöms medföra alltför stora kostnader för staten, SHlO-Familjeföreiagen är positiv till riksförsäkringsverkets förslag men framhåller att de problem på området som finns för jordbrukare är likartade även för rörelseidkare. Organisationen anser det ändamålsenligt att ha en beloppsanknuten definition ocksä när det gäller atl avgöra om en rörelse skall anses bedriven eller ej.

För egen del vill jag anföra följande. Jag anser det angeläget all på grundval av riksförsäkringsverkets rapport och yttrandena över den nu försöka lösa vissa problem med uttaget av egenavgifter på jordbruksin-komster. Delta bör ske genom att underlätta för såväl enskilda som myndigheter att i förväg bedöma effekterna av avgiftsreglerna. En lösning på problemen bör enligt min mening inte få innebära något avsteg från huvudprinciperna för socialförsäkringen. Det är inle möjligt alt i detta sammanhang och på del underlag som finns ta upp socialavgiftsfrågor av övergripande natur. De ändringsförslag som bör diskuteras nu gäller ätgärder av begränsad räckvidd för ett speciellt område, nämligen egenavgifter och socialförsäkringsförmåner för jordbruksinkomster.

Inriktningen på inkomst av jordbruksfastighet är angelägen också på grund av avgiftsreglernas belydelse för skogsägares benägenhet att avverka skog. Från olika håll har framförts atl avgifisbestämmelserna och deras tillämpning har en direkt avverkningshämmande effekt och på så sätl begränsar virkeslillförseln lill den svenska skogsindustrin.

Jag vill här förutskicka att jag finner alt riksförsäkringsverkets förslag om en avgränsning och elt klargörande i anslutning till begreppet brukande av jordbruksfastighet bör kunna godtas som en lämplig väg att lösa problem som sammanhänger med den s.k, smittoeffekten. Jag ansluter mig väsentligen till verkets förslag i den nu nämnda delen och behandlar i det följande förslagel närmare.

Vad gäller riksförsäkringsverkels förslag om att undanta passiva jord
brukares och rörelseidkares inkomster i avgifts- och förmånshänseende
vill jag anföra följande. Riksförsäkringsverket har framhållit alt samägande
via dödsbon eller på annal sätt är utbrett inom förvärvskällan jordbruksfas
tighet och atl det därvid ofta förekommer att fastigheten brukas av en 6

delägare medan de övriga är passiva delägare. Verket anför att i sädana Prop. 1986/87:140 situationer en delägare som inte bidragit med eget arbete på fastigheten enligl rådande praxis blir ansedd som brukare (passiv sådan). Han kommer i åtnjutande av pensionsgrundande inkomst utan någon utförd arbetsprestation och debiteras pensionsanknutna egenavgifter.

Verket anser att det — såväl frän mera allmänna utgångspunkter som med hänsyn till den antagna avverkningshämmande effekten - finns skäl all ifrågasäua konsekvenserna av den regeltolkning i fråga om passivt brukande som bygger på att den passive delägaren utför elt brukande genom en ställföreträdare.

För egen del vill jag notera att regeringsrätten i ett par domar under hösten 1986 (se bl. a, RÄ 1986 ref 120) har avgjort frågor om pensionsgrundande inkomst för passiv delägares inkomst av jordbruksfastighet. Därvid har regeringsrätten konstaterat att det av förarbetena till lagstiftningen om allmän försäkring (prop, 1959:100 s.90) framgår alt del med inkomst av jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade åsyftas ett brukande av fastighetsägaren själv. Vidare har regeringsrätten, likaledes under hänvisning till förarbetena, påpekat att man inte kan tala om inkomst av förvärvsarbete om den försäkrade bara har haft inkomst av sådant slag som exempelvis arrende för utarrenderad fastighet, ersättning för upplåtelse av avverkningsrätt till skog, av grusläkt och av rätt lill jakt och fiske saml hyra för uthyrd lägenhet; sådana inkomster förutsätter nämligen ingen eller ringa arbetsinsats av den som uppbär inkomsten. Regeringsrättens avgöranden har gällt situationer då en delägare av jordbruksfastighet genom arrendeavtal upplåtit sin fastighetsdel till andra delägare som tillsammans hade brukat fastigheten. Eftersom den som upplåtit sin fastighetsdel inle själv deltagit i brukandet har regeringsrällen funnit alt denne inte kunde anses ha brukat fastigheien i den mening som avses i 11 kap. 3 § första stycket b) AFL. Sådana inkomster som det var fråga om skulle därför inle utgöra underlag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, - Som konsekvens av avgörandena skall socialavgifter i form av egenavgifter inte tas ut i dessa fall.

Tydligt är att regeringsrätten inte ansett sig kunna godta nägon allmän princip om atl en passiv delägare skall anses ha brukat fastigheten genom ställföreträdare så snart en annan delägare har varit aktiv brukare pä fasligheten. Detta innebär atl de tillämpande myndigheterna mäste göra en mera nyanserad bedömning utifrån de föreliggande omständigheterna i det särskilda fallet än vad som många gånger torde ha skett i tidigare praxis.

Enligl min mening har regeringsrättens avgöranden bidragit till atl klar
göra rättsläget vad beträffar pensionsgrundande inkomst och egenavgifter
vid vissa typer av passivt delägarskap i jordbruksfastighet. Det finns också
andra situationer där inle sällan frågor om passiva delägares förmåns- och
avgiftsförhållanden aktualiseras. Riksförsäkringsverkets rapport går emel
lertid inle närmare in på de olika gränsdragningsfrägor som kan uppstå i
praktiken. Istället går verkets förslag i nu förevarande hänseende ut på alt
genom en mindre jämkning av ordalydelsen i 11 kap. 3 § AFL och motivut
talanden i anslutning därtill ge uttryck för att en passiv delägare av jord
bruksfastighet över huvud laget inte skall kunna få pensionsgrundande 7

inkomst eller påföras egenavgifter enbarl som följd av atl någon annan Prop. 1986/87:140 delägare har varil aktivt verksam på fastigheien. Verkels förslag innefattar härutöver - som en konsekvens av ståndpunkten beträffande passiva delägare av jordbruksfastighet - en motsvarande lösning belräffande passiva rörelseidkare.

Jag är för egen del inte beredd att på förevarande underlag lägga fram förslag till generell lagreglering i enlighet med vad riksförsäkringsverket har förordat beträffande passiva delägare och rörelseidkare. Det finns anledning att ytterligare överväga dessa frågor och därvid bl. a, undersöka om man kan finna en ordning som är enklare från administrativa utgångspunkter.

2.2 Avgiftsgrundande inkomst av jordbruksfastighet

Mitt förslag: Inkomst av jordbruksfastighet skall inte föranleda egenavgifter om intäkterna av egenverksamhet på fastigheien är små. För all uppnå detta införs en lagregel som anger att en jordbruksfastighet anses brukad av den försäkrade endast om intäkterna av egenverksamhet på fasligheten överstiger 15 000 kr.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Skälen för mitt förslag: Avgörande för hur jordbruksinkomsler skall behandlas i socialförsäkrings- och socialavgiftshänseende är om jordbruksfastigheten är atl anse som brukad av den försäkrade enligt 11 kap. 3 § AFL. När fasligheten inte brukats av den försäkrade är inkomsten därav inte förmåns- och avgiftsgrundande. Den betraktas då inte som inkomst av förvärvsarbete. Har däremot fastigheten eller del därav brukats under någon del av inkomståret utgör hela den laxerade nettointäkten av fastigheten underlag för beräkning av pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och därmed också underlag för beräkning av socialavgifter i form av egenavgifler.

Begreppet brukande är inte definierat i lagtext, utan innebörden har istället fastlagts genom domstolspraxis. Praxis har sedan början av sextiotalet inneburit att också myckel begränsade intäkter som jordbruksfastighetens ägare hafl av ett arbete i egen regi regelmässigt leder till att fastigheten anses som brukad. 1 sådana fall kommer såväl stora som små fastighetsinkomster i form av arrenden, upplåtelse av avverkningsrätt o.d. att ingå i inkomsten av annat förvärvsarbete och bli förmåns- och avgifisgrundande, den s. k. smittoeffekten.

Rådande praxis kan alltså leda till att även blygsamma intäkter av egenregiverksamhel drar med sig att stora intäkter av exempelvis en upplåtelse av en avverkningsrätt (rotpostförsäljning) avgiftsbeläggs. Som ett ytterlighetsfall har i några sammanhang nämnts etl avgörande är 1982. En person hade sålt tvä får till etl nettovärde av 118 kr. Inkomsten av försäljningen var den enda brukarinkomsten. Övriga fastighetsinkomster, 32065kr., avsäg rotpostförsäljning och arrende. Försäljningen av fåren

medförde att fastigheten ansågs brukad och egenavgifler debiterades på Prop. 1986/87:140 hela nelloinläkten. Avgifterna uppgick till sammanlagt 9211 kr. Om fåren inte sålts hade fastigheien inte ansetts som brukad och några egenavgifler hade dä inte debiterats.

Det kan alltså konstaleras att reglerna sä som de har kommit att tillämpas inle i alla delar ger tillfredställande resultat. För att avhjälpa delta krävs enligt min mening att lagstiftningen ändras. Del är väsentligt att reglerna är så utformade alt deras verkningar kan förutses. Vidare bör eftersträvas att reglerna verkar neutralt så att t. ex. egenverksamhet inom jordbruket inte missgynnas. Samtidigt bör man, som riksförsäkringsverket anfört, hålla regelsystemets trygghetsaspekt i minnet och se lill alt socialförsäkringens finansiering inte försvagas. Några avvikelser från huvudlinjerna i socialförsäkringens uppbyggnad bör inte göras. Det principiella sambandet mellan förmåner och avgifter bör bibehållas. Den lösning som väljs mäste självfallet vara administrativt hanterbar för de berörda myndigheterna.

Med väsentligen de utgångspunkter jag nu nämnt har riksförsäkringsverket i sin rapport närmare diskuterat fyra olika alternativ till lösning på de beskrivna problemen,

1. Inkomster från rotpostförsäljning undantas hell från avgiftsunderlag för
egenavgifler.

2. Den enskilde medges valfrihet alt själv bestämma huruvida intäkter från försäljning av rotposter skall ingå i avgiftsunderlaget eller inte.

3. En jordbruksfastighet anses vara brukad, och inkomsten därav avgiftsgrundande, först om de faktiska brukarinkomsterna uppgår till en viss andel av den totala bruttoinkomsten av fastigheten,

4. En jordbruksfastighet anses vara brukad och inkomsten avgiftsgrundande endast om bruttointäkten av eget arbete överstiger ett visst belopp som anknutits till gällande basbelopp.

Riksförsäkringsverket nämner även del i olika sammanhang framförda förslagel om en återgång till de regler som gällde före år 1982 beträffande basbeloppsavdrag vid beräkning av lilläggspensionsavgiften. Elt återinförande av basbeloppsavdrag skulle emellertid enligl verkets mening få en mera generell räckvidd och kräva en mer allsidig utredning än som kunnal göras i detta sammanhang. Jag delar verkets uppfattning att det i detta sammanhang inte finns underlag alt pröva denna väg.

Verkets diskussion av de uppräknade alternativen utmynnar i atl verket inte kan förorda något av de tre första alternativen. Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att inget av dessa alternativ i erforderlig utsträckning tillgodoser de grundläggande synpunkter som måste beaklas.

Jag anser sålunda alt det är väsentligt att slå vakt om den generella uppbyggnaden av socialförsäkringssystemet. Särreglering för en grupp avgiftsskyldiga eller för vissa inkomster bör i görligaste mån undvikas. Del skydd som socialförsäkringen erbjuder bör inte heller få styras av den försäkrades egna, eventuellt kortsiktiga, ekonomiska motiv.

Enligt min uppfattning måste vidare administrativa hänsyn tillåtas vara
tungt vägande vid val av lösning. Sålunda skulle elt undantagande av
rolpostintäkter från avgiftsunderlagen för egenavgifter medföra ett icke 9

oväsentligt merarbete för de lokala skattemyndigheterna. Rolpostintäkter Prop. 1986/87:140 finns redovisade i uppskattningsvis 30-50% av jordbruksdeklarationerna. Den beräkning av pensionsgrundande inkomst (PGl-beräkning) som görs med utgångspunkt i uppgifterna i självdeklarationen sker för närvarande huvudsakligen maskinellt. Etl undantagande av rotpostintäker skulle innebära att deklarationer med sädana inkomster fick behandlas manuellt, eftersom en utbrytning av rotpostintäkler vid PGl-beräkningen i flertalet fall skulle kräva komplicerade kostnads- och avdragsproportioneringar. Det går inte atl komma ifrån dessa proportioneringsproblem genom schablonregler för förhållandet mellan kostnader hänförliga lill brukar- resp. icke-brukarintäkter. Över huvud taget måste undvikas att skapa regler som medför väsentligt merarbete för de handläggande myndigheterna och som skulle motverka de förenklingsslrävanden som på senare år präglat skatteförvaltningen.

Jag delar därför riksförsäkringsverkets uppfattning atl den lämpligaste lösningen är att införa en undantagsreglering, som medger en viss verksamhet i egen regi på jordbruksfastigheten och mindre intäkter därav utan all detta skall medföra att inkomsten av fastigheten blir avgifts- och förmånsgrundande. Med denna lösning bör en regel skapas som innebär alt en jordbruksfastighet skall anses brukad bara om intäkterna av egenverksamhet uppgår lill etl vissl i förväg angivet belopp.

Genom en sådan reglering skall ägare av jordbruksfastighet kunna ha mindre intäkter av fastigheten, exempelvis av försäljning av röjningsvirke, utan alt fastigheien i socialförsäkringslagstiftningens mening skall anses som brukad. Man uppnår en begränsning av egenverksamhetens smitloef-fekl på andra fastighetsinkomster, såsom intäkter av rotpostförsäljning o.d.

Mitt förslag syftar inte till annan förändring i förhållande till nuläget än alt lagstiftningen skall ange vad som krävs av egenregiverksamhel för all en jordbruksfastighet skall anses brukad. Av de skäl jag anfört i det föregående (avsnitt 2.1) förordar jag inte atl någon ny lagreglering införs som därutöver leder till ändrat brukandebegrepp. 1 fall då en fastighet har flera delägare kan därför beloppsgränsen för intäkter av egenregiverksamhel komma att tillämpas för brukningsenheten. Samtidigt skall dock - mot bakgrund av de förut nämnda regeringsrätisavgörandena - framhållas alt frågor om brukande skall anses ha skett genom ställföreträdare bör prövas mindre schablonmässigt än tidigare.

Som riksförsäkringsverket framhållit bör man vid avgränsningen av
brukandebegreppet la fasta på intäkternas storlek. Om avseende istället
skulle fästas t.ex. vid nettointäkten (intäkter minus kostnader) skulle
fördelningen av vid taxeringen redovisade kostnader på olika delar av
verksamheten kunna bli avgörande för om fastigheten behandlas som
brukad eller ej. Nettointäkten är också beroende av den skattemässiga
prövningen av olika avdragsyrkanden. Skulle brukandefrägan avgöras på
grundval av nettointäkten skulle grunden för bedömningen huruvida bru
kande föreligger eller ej kunna ryckas undan i efterhand. Möjligheten för
den försäkrade att göra en riktig bedömning av konsekvenserna av sitt
handlande minskar därmed. Sådana problem uppstår inle om istället intäk- 10

lerna är styrande för bedömningen.

Även med den av mig förordade lösningen uppkommer iröskeleffekter. Dessa torde dock mildras något genom atl intäkterna av egenverksamhet utgör norm för alt avgöra om fastigheien brukats eller ej. Eftersom nettointäkten av fastigheten fortfarande skall ligga till grund för beräkning av avgifterna, kan tröskeleffekten variera beroende på hur stora avdrag för kostnader som redovisats i jordbruket. Nägon väsentlig skillnad gentemot nu gällande regler uppnås dock inte.

Trols nackdelen av en viss tröskeleffekl anser jag all en fasl beloppsgräns är alt föredra framför en rörlig gräns. Med en fasl beloppsgräns vet den enskilde i förväg atl en viss storlek på intäkter hänförliga till egenverksamhet fär konsekvensen alt jordbruksfastigheten anses antingen brukad eller icke brukad. Den beloppsgräns som bör vara bestämmande för om en jordbruksfasiighei skall anses brukad eller ej bör bestämmas till ett fasl belopp. Jag föreslår alt gränsen sätts lill 15 000 kr.

Vid intäkter av denna storleksordning uppkommer vanligen kostnader i förvärvskällan. Nettointäkten torde vid denna nivå vanligtvis uppgå lill mellan 6000 och 8000kr. Beloppsgränsen 15000 kr. ansluter därför i stort sett till gällande regler på förmånssidan, där rätt till sjukpenning föreligger först när den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till 6000kr. Under sådana omständigheter blir det inte lika motiverat all strikt upprätthålla sambandet mellan avgifter och förmåner. Jag återkommer i del följande (avsnitt 2.3) till frågan om sambandet mellan förmåner och avgifter.

Med beloppsgränsen 15 000 kr. kommer elt tämligen slort antal jordbruk att undantas från avgifisskyldigheten. Ändringen i fråga om avgiftsskyldigheten bör kunna ge en stimulans lill ökad skogsavverkning för den grupp av skogsägare (ca 1/3 av alla) som inte bor på fastigheten och som har sin huvudsakliga försörjning av tjänsleinkomster eller rörelseinkomster.

Sammanfattningsvis bedömer jag alt mitt förslag till undanlagsreglering ger en godtagbar lösning av vissa socialavgiflsproblem vid mindre egenregiverksamhel. De principiella och praktiska nackdelarna med den föreslagna ordningen är enligt min mening begränsade. Mitt förslag föranleder ändring i 11 kap, 3 § AFL och 3 kap. 5 § socialavgiftslagen.

Prop. 1986/87:140

Riksförsäkringsverket har funnit atl en begränsning av avgiftsskyldigheten Prop. 1986/87:140 bör leda lill att underlaget för beräkning av tilläggspension begränsas i motsvarande mån. Jag ansluter mig lill verkets bedömning. Således bör, med utgångspunkt i vad jag föreslagit i det föregående, den som elt visst år redovisar intäkter av egenregiverksamhel om högst 15 000 kr. inle för det året få tillgodoräkna sig någon pensionsgrundande inkomst. Vad jag har anfört i del föregående (avsnitt 2.2) beträffande tillämpningen av beloppsgränsen i vissa fall då jordbruksfastighet har flera delägare bör gälla på motsvarande sätt vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Beträffande inverkan på förmåner från arbetsskadeförsäkringen och sjukpenningförsäkringen är förutsättningarna annorlunda. Inom arbetsskadeförsäkringen är den grundläggande principen atl allt förvärvsarbete omfattas av försäkringen. Att under vissa förutsättningar undanta jordbruksarbete skulle därför strida mot grundkonstruktionen. Dessutom skulle det många gånger vara praktiskt ogörligt alt t.ex. i samband med en skada avgöra om den inträffat i sådant förvärvsarbete som omfattas av försäkringen eller ej.

1 fråga om sjukpenningförsäkringen skulle visserligen den försäkrade kunna kompensera en begränsning i förmånsrätten genom atl teckna en frivillig sjukpenningförsäkring enligt 21 kap. AFL eller höja en redan tecknad sådan försäkring. Det är emellertid när del gäller sjukpenningförsäkringen inte prakliskt hanterligt med ett undanlagande av visst arbete på jordbruksfastighet från försäkringen. För denna ståndpunkt har riksför-säkringverkei åberopat ett flertal skäl. Viktigast är enligt min mening alt den sjukpenninggrundande inkomsten baseras på en framtidsbedömning av inkomsten av jordbruket, medan avgörande för om avgiftsplikl skall föreligga blir i efterhand konstaterade intäkter. Skulle en uppskattning av framtida intäkter få belydelse för den sjukpenninggrundande inkomsten blev effekten all elt nytt slags bedömningar fördes in i sjukförsäkringen. Dessa skulle bl.a. förutsätta att personalen vid de allmänna försäkringskassorna hade kunskaper om jord- och skogsbruk och hade goda insikter i taxeringsförfarandet.

Del är, somjag tidigare framhållit, betydelsefullt att socialförsäkringens regler utformas så alt socialförsäkringens skydd inte urholkas, atl effekterna av reglerna går atl förutse och atl reglerna är lätta att administrera. Pä grund härav och med hänsyn lill vad jag tidigare sagt bör den begränsning av egenavgifterna somjag förordat inle föranleda någon annan begränsning på socialförsäkringens förmånssida än belräffande underlaget för beräkning av tilläggspension.

Mitt förslag: De nya bestämmelserna om egenavgifter och pensionsgrundande inkomst bör träda i kraft den 1 januari 1988 men ges tillämpning på 1987års inkomst. En försäkrad skall dock pä begäran medges att hittillsvarande bestämmelser i avgifts- och förmåns-hänseende skall tillämpas för hans del för år 1987.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitl frånsett att verket inte föreslagit någon möjlighel för den enskilde försäkrade att beträffande inkomst som hänför sig till år 1987 begära tillämpning av nu gällande regler.

Skälen för mitt förslag: Av administrativa skäl bör sådana ändringar i avgifts- och förmånsreglerna som jag har föreslagil i det föregående genomföras vid ett kalenderårsskifte. De nya bestämmelserna bör därför träda i kraft den I januari 1988, Med hänsyn till det angelägna i att den nya ordningen kan få genomslag snarast möjligt anser jag emellertid att beslämmelserna bör tillämpas också på 1987 års inkomst eller (om beskattningsåret avviker från kalenderåret) på inkomst som anses ha åtnjutits under år

1987. Jag beaktar därvid atl den reglering i sak som föreslås väsentligen får
anses vara av gynnande karaktär för den enskilde.

Bland de försäkrade som omfattas av de avsedda bestämmelserna kan det emellertid finnas personer för vilka den nya ordningen innebär viss begränsning av praktisk betydelse i möjligheten att förvärva pensionspoäng inom tilläggspensioneringen. Jag tänker närmast på äldre personer som är verksamma på jordbruksfastighet i blygsam omfattning men som räknar med t.ex. en rolpostinläkl såsom underlag för pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn till sådana fall anser jag all det bör finnas en valmöjlighet för den enskilde beträffande tillämpningen av de nya reglerna på 1987 års inkomst. Mitt förslag innebär att den som önskar att jordbruks-inkomst som hänför sig lill år 1987 inle skall omfattas av de nya reglerna skall kunna begära delta i sin allmänna självdeklaration som lämnas år

1988. Om sådan begäran sker skall egenavgifter beräknas och pensions
grundande inkomst bestämmas för år 1987 med tillämpning av hittillsva
rande bestämmelser.

vissa avsnitt i verkels allmänna råd om beräkning av pensionsgrundande Prop. 1986/87; 140 inkomst och undertag för egenavgifter omarbetas inför 1988 års taxering.

Ur administrativ synvinkel lorde den föreslagna ordningen inte föranleda några siörre problem vare sig för försäkringskassorna eller för skattemyndigheterna. Nägon längre förberedelsetid för genomförandet behövs inte. Rutinerna för behandling av jordbruksdeklarationer synes inle heller behöva ändras.

Min bedömning är atl ett genomförande av förslagel inte medför nägra kostnader i administrativt hänseende.

Förslaget innebär atl det allmänna fär vidkännas inkomstbortfall i form av icke debiterade egenavgifter. Nägon statistik utvisande hur många jordbrukare som ligger på olika inkomstnivåer finns dock inte atl tillgå. De kostnadsberäkningar som riksförsäkringsverket har gjort är därför grundade på befintligt statistiskt material, som tagits fram i samråd med statistiska centralbyrån. Byrån har även bistått med råd om beräkningsmetoder. 1 beräkningsmetoderna finns dock, enligt verket, osäkerhetsmoment, Elt sådant är alt uppgifterna grundats på laxerade nettointäkter av jordbruksfastighet eftersom del inte finns någon statistik avseende intäkterna. För atl fä en uppfattning om hur slort inkomsifallet skulle bli om intäkter under etl halvt resp. elt basbelopp undantogs från uttag av egenavgifter, har det därför varit nödvändigt att i beräkningarna införa antaganden om exempelvis kostnadsnivån vid de olika inkomstslagen i förvärvskällan jordbruksfastighet.

Riksförsäkringsverkets beräkningar, gjorda i enlighet med dessa förutsättningar, visar atl förslaget om att en jordbruksfastighet inte skall anses brukad om intäkterna av egel arbete inte överstiger en viss nivå, föranleder etl inkomstbortfall för det allmänna vid beloppsgränsen ett halvt basbelopp på ca 26milj. kr. per år, räknat på 1984års förhållanden. För år 1987 antar verket att kostnadseffekten molsvarar ca 30milj. kr. Ca 50000jordbruk brukade av fysiska personer, omfattas dä av förslaget.

Mitt förslag för med sig ett inkomstbortfall som är någol siörre än del nu nämnda. Mol inkomstbortfallet får emellertid ställas besparingar och inkomstökningar på andra områden.

Ett undantagande av intäkter från avgiftsplikl innebär att motsvarande pensionsförmåner bortfaller till den del intäkterna ligger inom gränserna för vad som kan tillgodoräknas som pensionsgrundande inkomst. Denna effekt uppslår först på något längre sikt. Vidare bortfaller vid inkomsttaxeringen det avdrag för debiterade egenavgifter som den enskilde har rätt att göra vid taxeringen, varav följer att den taxerade inkomsten blir högre. Samhällets skatteintäkter ökar därigenom i någon mån,

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga4. 14

5 Specialmotivering Prop. 1986/87:140

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

I Ikap. 3 §

1 paragrafen regleras vad som avses med inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Enligt första stycket b) omfattas inkomst av en här i riket belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade.

I paragrafen har förts in ett nytt fjärde stycke som avgränsar det brukandebegrepp som används i första slyckel b). Elt brukande i socialförsäk-ringslagsliftningens mening skall anses föreligga endast om intäkterna av egenverksamhet på jordbruksfastigheten överstiger 15 000 kr.

I flertalet fall framgår av jordbruksbilagan till självdeklaralionen om egenverksamhet förekommit på fastigheten. Detta är fallet när såsom intäkter redovisats exempelvis intäkter av försäljning av liv- och slaktdjur, produkter av Oäderfäskölsel, potatis, rotfrukter och trädgärdsprodukter, fisk och vilt, sten, torv, grus, av den försäkrade själv avverkad skog, intäkter av körslor som inte utgör inkomst av anställning samt av övriga binäringar som inte utgör inkomst av anställning.

Redovisas intäkter av jordbruksfastighet på deklarationsblankett J2 kan vid beräkningen av intäkterna av egenverksamhet hänsyn behöva las lill balansposten "utgående varufordringar".

1 fråga om en jordbruksfastighet med flera delägare avses den nya avgränsningsregeln innebära att fastigheten anses brukad av ägarna om de sammanlagda intäkterna av egenverksamhet överstiger 15000 kr. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) införs inga särskilda regler beträffande passiva delägare. Hänsyn får i tillämpningen tas lill att passiva delägare inte utan vidare kan antas ha brukat fastigheien genom ställföreträdare.

Avgörande för om brukande föreligger skall vara om intäkterna av egenverksamhet överstiger 15000 kr. Till skillnad från riksförsäkringsverkets förslag innehåller lagförslaget inte några regler om jämkning av beloppsgränsen för fall dä räkenskapsåret (beskattningsåret) inte omfattar 12 månader. Önskemålet att ha en entydig och lättillämpad gräns har här fått bli avgörande.

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

3kap. 5 §

Avgiftsunderlag för egenavgifterna anges i 3 kap. 4§ socialavgiftslagen.
Det finns två underlag för debitering av egenavgifter. Underlaget för debi
tering av folkpensions-, tilläggspensions- och delpensionsavgiften samt
löneavgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift knyter an lill den
pensionsgrundande inkomsten av annal förvärvsarbete. Övriga egenav
gifter beräknas däremot på ett underlag som knyter an lill beräkningen av 15

sjukpenninggrundande inkomst, vilken sker på grundval av den försäkra- Prop. 1986/87:140 des inkomst av egel arbete.

Av den ändring i brukandebegreppet som nu föreslås i 11 kap. 3 § AFL och den koppling till denna paragraf som finns i 3 kap. 4§ andra stycket socialavgiftslagen kommer alt följa alt de pensionsanknutna avgifterna och den allmänna löneavgiften beräknas först när intäkterna av egenverksamhet på jordbruksfastighet överstiger 15 000 kr. Såsom framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) skall ändringen beträffande brukandebegreppet inte fä genomslag på sjukpenningförsäkringens och arbetsskadeförsäkringens förmånssida. Den skall däremot slå igenom vid beräkning för uttag av de sjukpenninganknutna egenavgifterna. Laglekniskt sker detta genom ett tillägg i 3 kap. 5 § socialavgiftslagen. 1 ett nytt andra stycke har angetts atl underlaget för sjukförsäkringsavgift, barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift och arbelarskyddsavgifi skall bestämmas med bortseende frän inkomst av jordbruksfastighet om fastigheten enligt den nya regeln i 11 kap. 3 S fjärde styckel AFL inte skall anses som brukad av den försäkrade. Delta innebär atl den som utför eget arbete på jordbruksfastighet inte skall betala sjukpenninganknutna egenavgifter på inkomsten av detta arbete, under förutsättning alt intäkterna av egenverksamheten på fastigheien uppgår lill högst 15000 kr. I fall då flera delägare själva arbetat på en jordbruksfasiighei fär avseende fästas vid de totala intäkterna av egenverksamheten. För en delägare som inle själv deltagit i fastighetens brukande följer liksom hittills av 3 kap, 4 § och hänvisningen där till 3 kap. 2 § AFL alt beräkning inle skall ske av sjukpenninganknutna egenavgifter.

1 paragrafens tredje stycke har gjorts en redaktionell följdändring.

6 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådels yttrande inhämtas över förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lagom ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Bilagal Prop. 1986/87; 140

Nuvarande regler beträffande egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för jordbrukare

1 Gällande rätt

1.1 Avgiftssidan

De grundläggande bestämmelserna om socialavgifter finns i lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiflslagen. Vissa bestämmelser i lagen är tillämpliga även på den allmänna löneavgiften enligl lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Den som är försäkrad enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall betala socialavgifter i form av egenavgifler (med egenavgift avses i det följande även den allmänna löneavgiften). Dessa avgifter beräknas och uppbärs som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272), UBL.

Den lokala skallemyndigheten debiterar egenavgifterna preliminärt i samband med debiteringen av preliminär B-skatt. Den slutliga avräkningen sker genom skattemyndighetens försorg samtidigt med den slutliga skallen (25 och 27 §§ UBL). Egenavgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Underlaget för beräkning av sjukförsäkrings-, barnomsorgs-, arbets-skade- och arbetarskyddsavgiften knyter an till sjukpenninggrundande inkomst av annal förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § AFL. Härmed avses den årliga inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få av eget arbete.

Undertaget för debitering av folkpensions-, tilläggspensions- och delpensionsavgiften saml den allmänna löneavgiften knyter an lill pensionsgrundande inkomst av annal förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § AFL. Härmed avses, av inlresse i detta sammanhang, inkomst av jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.

1 del övervägande antalet fall överensstämmer de båda avgiftsunderlagen. Det är alltså fråga om inkomster genom egel arbete av hår i riket brukad jordbruksfastighet. 1 dessa fall debiteras samtliga egenavgifler med ledning av den vid laxeringen till statlig inkomstskatt fastslällda nettoinkomsten.

I vissa särskilda fall är inkom.st av jordbruksfastighet endasi pensionsgrundande. En delägare i en jordbruksfastighet får sin inkomst härav pensionsgrundande även om inte han — utan de övriga delägarna — utför arbete pä den. Inkomsten är däremot inle sjukpenninggrundande. Skälet härtill är atl del inte är fråga om inkomst av eget arbete. Delsamma gäller för passiva delägare i bedriven rörelse. 1 dessa fall skall delägaren i jordbruksfastigheten eller rörelsen debiteras endasi de fyra egenavgifler som anknyter till den pensionsgrundande inkomsten, nämligen folkpensionsavgiften, lilläggspensionsavgiften, delpensionsavgiflen och den allmänna löneavgiften. Dessa avgifter utgör under år 1986 sammanlagi 21,95% av avgiftsunderlaget.

De sammanlagda egenavgifterna (inkl. allmän löneavgift) uppgår f.n.. Prop. 1986/87:140 (1986) till 34,25% av avgiftsunderlaget.

Nägon maximeringsregd liknande den pä förmånssidan, enligt vilken förmånerna baseras pä inkomster understigande 7,5 gånger basbeloppet, finns inte vad gäller underlag för egenavgifter. Egenavgifter beräknas dock inle för är efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Avgifter beräknas inte heller då avgiftsunderlaget understiger 1000 kr. Enligt lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län gäller särskilda regler för vissa i lagen angivna försäkrade.

1.2 Förmånssidan

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är den årliga inkomst i pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete (3 kap. 2 § AFL). SGI fastställs av försäkringskassan. Vid SGI- beräkningen bortses från inkomst som överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Inkomst av brukad jordbruksfastighet (minst 1000kr) kan genom likställighetsavtal "föras över"lill inkomst av anställning.

Pensionsgrundande inkomst (PGI) beräknas på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst av annat förvärvsarbete avses bl.a. inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade (11 kap, 3 § AFL). PGl-beräkningen sker hos lokala skattemyndigheten med utgångspunkt i den till statlig taxering fastställda nettointäkten av jordbruksfastigheten, vilket medför att kapitalinkomster och även andra naturaförmåner än kosi, bostad eller bil redovisade i jordbruksfastigheten blir pensionsgrundande. PGI beräknas endasi pä inkomst mellan ett och 7,5 gånger basbeloppet.

1.3 Brukad jordbruksfastighet

Begreppet brukad jordbruksfastighet finns inte definierat i lagtext, utan här har praxis givit vägledning.

För alt inkomst av jordbruksfasiighei skall grunda pensionsrätt krävs att fasligheten eller del därav brukats under någon del av inkomståret. Om så är fallet medräknas all inkomst av fastigheten.

1 regel framgår av jordbruksbilagan om fastigheten är brukad under året. Detia är förhållandet när såsom bruttointäkter redovisats inkomster av försäljning av slakt- eller livdjur, jordbruks- eller trädgårdsprodukter, fisk och vilt, sten, torv, grus samt av den försäkrade själv eller i hans regi avverkad skog.

1 fräga om jordbruksfastighet med skogstillgångar på vilken jordbruk i egentlig mening inle bedrivs kan del ibland vara svårt att avgöra om jordbruksfastigheten brukas eller inle.

Redovisas som enda inkomst köpeskilling vid upplåtelse av avverk
ningsrätt till skog eller av s. k. leveransrolköp anses brukande inle förelig
ga. Brukande anses inle heller föreligga när ägaren själv endasi bekostat
utslämpling eller utfört kulturarbete i skogen (älerplantering). Arbetet är Ii

att an.se som ett led i normal förvaltning av det i fasligheten nedlagda Prop. 1986/87:140

kapitalet. Inkomst av jordbruksfastighet skall heller inte betraktas som

inkomst av förvärvsarbete när den enbart utgör förmögenhetsavkastning.

Som exempel kan anges de fall då den försäkrade uppburit inkomst endast

i form av arrende, uttag frän skogskonto, ersättning för upplåtelse av

avverkningsrätt till skog. upplåtelse av rält till grusläkt, upplåtelse av rätt

till jakt eller fiske eller taxerats för nyttjanderätt av egen bostad.

Om brukandeinkomster redovisas tillsammans med kapitalinkomster är hela jordbrukets netto förmåns- och avgiftsgrundande.

Detta innebär alltså att även lill beskattning återförda belopp på grund av uttag från skogskonto som ursprungligen härrör från rotpostförsäljning tidigare år kommer att medräknas,

1 RFV;s allmänna råd 1986:2 rekommenderas atl en jordbruksfastighet anses brukad om ersättningar för utfört arbete, försålda varor eller inkomst av egen avverkning av skog redovisas som inkomst av jordbruksfastigheten. Vidare rekommenderas att fastigheten anses brukad när egen avverkning av skog skett genom ställföreträdare.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:140

Sammanfattning av riksförsäkringsverkets förslag

Bakgrunden till denna utredning är alt reglerna om egenavgifter i vissa fall ger olillfredsställande effekter för den enskilde. Detta kan i sin tur ha betydelse för virkesutbudet inom den svenska skogsnäringen. Översynen kan ses som ett led i strävandena alt förenkla och förbättra reglerna inom socialförsäkringen samtidigt som den är en åtgärd ägnad att öka virkesutbudet.

Ett problem med gällande regler är att små inkomster av eget arbete kan föranleda alt avgifter i vissa fall tas ut på annars inle avgifisbelagd intäkt, exempelvis av rotpostförsäljning. Arbetsinkomsten "smittar" de övriga intäkterna i avgiflshänseende. En liten inkomst av eget arbete kan i enskilda fall leda till att egenavgift tas ul med ett jämfört med arbetsinkomsten mångfalt högre belopp.

Ett annat problem är att exempelvis en delägare av jordbruksfastighet som överhuvudtagel inle utför egel arbete på fastigheten (en s. k. passiv brukare) i vissa fall fär tillgodoräkna sig inkomsten av fastigheten som pensionsgrundande och därmed påförs pensionsanknutna egenavgifter.

Under utredningsarbetets gång har övervägts olika alternativ (kap. 6) för att lösa problemen. Svårigheter uppslår dock när ändringar skall göras i detta komplexa regelsystem. Ändringarna bör å ena sidan inte innebära alt trygghetsaspekten urholkas och inle heller atl socialförsäkringens finansiering försvagas genom att det principiella sambandet mellan förmåner och avgifter här bryts. Ä andra sidan skall ändringarna stimulera innehavare av jordbruksfastighet atl öka sin skogsavverkning och samtidigt vara administrativt hanterbara.

Utredningens förslag (kap. 7) har i huvudsak följande innebörd:

— Egenavgifler tas inte ut på inkomst av jordbruksfastighet, om sådana bruttointäkter som är hänförliga lill eget arbete på jordbruksfastigheten inle överstiger etl belopp motsvarande etl halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Tas inte egenavgifler ut beräknas inte pensionsgrundande inkomst.

— Intäkter som uppburits av ägare eller delägare av jordbruksfastighet, vilka inte samtidigt utfört eget arbete på fastigheten (s.k. passiva brukare), skall inte vara avgifts- och förmånsgrundande. Inte heller skall passiva rörelseidkares intäkter av rörelse vara avgifts- och förmänsgrundande.

I kostnadshänseende innebär förslaget att det allmänna får vidkännas elt inkomstbortfall i form av icke influtna egenavgifter. Avgifisbortfallet för den första delen av förslagel beräknas till ca 30 milj. kr. per år. Cirka 50000 jordbruk, brukade av fysiska personer, berörs av utredningens förslag i denna del.

Avgiftsbortfallet på grund av det andra delförslaget, alt passiva brukares
och passiva rörelseidkares intäkter av jordbruksfasiighei respektive rörel
se inle skall bli förmåns- och avgiftsgrundande, beräknas uppgå till ca 5
milj. kr. per år. Cirka 2000 företag (rörelser eller jordbruk) berörs. 20

Bilaga 3 Prop. 1986/87:140
RIKSSKATTEVERKET 1986-12-08

Riksförsäkringsverket

Översyn av reglerna om egenavgifter och pensionsgrundnande inkomst för jordbrukare

1 regeringens uppdrag den 26 juni 1986 lill riksförsäkringsverket (RFV), att utreda vissa frågor angående egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för ägare av jordbruksfasiighei har förordals atl detta sker i samråd med riksskalleverket (RSV).

Med hänvisning till RFVs hemslällan den 4 december 1986 om RSVs ställningstagande till den utredningsrapport som framlagts får RSV meddela följande.

I rapporten har redovisats fyra alternativ för att komma lill rätta med de olillfredsställande effekter, som nuvarande regler om egenavgifter i vissa fall innebär för den enskilde.

I allernativ fyra föreslås att en jordbruksfastighet anses som brukad endast om bruttointäkten av eget arbete överstiger ett halvt basbelopp. Från administrativ synpunkl får detta allernativ anses ha klara fördelar framför övriga alternativ på grund av alt inga ändringar i befintliga datarutiner behöver göras och alt omarbetning av blanketter behöver göras i mycket begränsad omfattning. Även behovet av utbildning från RSVs sida kommer alt vara begränsat. RSV förordar därför detta alternativ.

Alternativen etl och två innehåller ur administrativ synpunkt sådana inslag som skulle kräva etl betydande merarbete för personalen vid de lokala skallemyndigheterna. De dalarutiner som används i dag och som avsevärt underlättar arbetet med faslslällande av underlag för pensionsgrundande inkomst och egenavgifler skulle behöva ersättas med omfattande manuella beräkningar. Vidare skulle de problem, som också påtalas i rapporten, angående avsättning till skogskonto bli myckel svåriösla.

Alternativ tre har principiella likheter med alternativ fyra. Den stora skillnaden är dock alt den flexibla beloppsgränsen, som kommer alt vara avgörande för när avgiftsskyldighet och rätlen till sociala förmåner inträder, kan föra med sig sådana oönskade effekter som t. ex. oförulsebar-hel för den skaltskyldige i hans bedömning av huruvida han skall belala egenavgifter eller inle. En sådan bedömning kan ju först göras när räkenskapsåret gått till ända vilket fär anses som en stor nackdel. Även ur förmånssynpunkl bör i likhet med vad som påtalas i rapporten denna regelkonstruktion inte förordas.

Enligt utredningens förslag förordas atl alternativ fyra kombineras med
ett förslag om alt s. k. passiva brukares inkomster av jordbruksfasiighei
inte blir förmåns- och avgifisgrundande. Av rapporten framgår att förslaget
i princip ansluter lill nu gällande regler. Hänsyn har därför inle tagils lill 22

eventuellt kommande lagstiftning pä områdei, som skulle kunna bli en följd Prop. 1986/87:140 av förslagen i betänkandena "Staketmetoden" (SOU 1984:70) och "Breddat underlag för produktionsfaktorskatter" (Ds Fi 1983:21).

Syfiet med utredningens förslag är alt utarbeta förslag till en lösning som undanröjer de mest påtagliga nackdelarna med gällande regler, att undanta s.k. passiva delägare från avgifisskyldighel, att i någon mån minska de avverkningshämmande effekterna för virkesförsörjningen, atl dessa förslag för RSVs del inte föranleder nägra datarutiner samt att förslaget i övrigt inte heller medför några omfallande förändringar av blanketter etc. Mot bakgrund av ovannämnda syften har RSV inget atl erinra mot det i rapporten redovisade utredningsförslaget.

Beslut i delta ärende har fallats av underlecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har närvarit skaltedireklören Lars Malmberg och avdelningsdirektören Ewa Pettersson samt byrådirektör Lars Åhs. föredragande.

Lennart Nilsson Lars Ähs

Vi har beretts lillfälle alt medverka i RFVs utredning angående egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för ägare av jordbruksfastighet.

Uppgiften har varit atl utreda möjligheten att via egenavgifter stimulera skogsavverkningen.

Samråd har under arbetets gång skett med Sveriges Skogsägares Riksförbund och SHIO-Familjeföretagen.

LRF delar i allt väsentligt utredningens förslag:

"Med hänvisning till vad som framförts i de föregående avsnitten förordas att alternativ IV, i kombination med förslagel om alt passiva brukares inkomster av jordbruksfastighet och intäkter av passivt bedriven rörelse inte blir förmåns- och avgiftsgrundande, läggs till grund för ny reglering för uttag av egenavgiften.

Förslagets innebörd är följande:

- En jordbruksfasiighei anses brukad i socialförsäkringslagstiftningens mening endast om bruttointäkten av egel arbete överstiger hälften av basbeloppet.

- Det basbelopp som läggs till grund för bedömningen är det som gäller vid ingången av kalenderåret närmast före taxeringsåret.

- Om räkenskapsåret inte omfattar tolv månader, proportioneras beloppsgränsen i förhållande till räkenskapsårets längd. Proportioneringen görs med en tolftedel av beloppsgränsen för varje påbörjad kalendermånad av räkenskapsåret.

- Egenavgifter las inle ut på inkomst av jordbruksfastighet, om de bruttointäkter som är hänförliga till eget arbete på jordbruksfastigheten inte överstiger etl belopp motsvarande ett halvt basbelopp.

- Med bruttointäkt avses intäkter av reell försäljning före bokslutsdis
positioner.

- Intäkter som uppburils av ägare eller delägare eller därmed jämställd innehavare av jordbruksfastighet, vilka inte samtidigt ulfört aktivt arbete på fastigheten (s.k. passiva brukare), skall inte vara avgifts- och förmånsgrundande.

- Intäkter av rörelse skall inte vara avgifts- och förmånsgrundande för den ägare eller delägare som inle ulfört aktivt arbete i rörelsen (s.k. passivt bedriven rörelse).

- De inkomster som undantas från avgiftsplikl kommer inte att ingå i underlaget för beräkning av tilläggspension (ATP). I fråga om sjukpenning-och arbetsskadeförsäkringarna görs dock ingen motsvarande begränsning."

Den föreslagna beloppsgränsen mellan brukande och icke brukande Prop. 1986/87:140 borde enligt vår mening gå vid etl basbelopp, men då en sådan höjning skulle medföra alltför stora kostnader för staten tillstyrker LRF förslaget.

Den stora betydelse de föreslagna ändringarna kommer att få för ökad virkesavverkning gör att det är nödvändigl alt de nya reglerna införs omgående så att de kommer att gälla från och med årsskiftet 1986/87.

Stockholm den 8 december 1986

Ulla Backman Staffan Seth

LANTBRUKARNAS LANTBRUKARNAS

RIKSFÖRBUND RIKSFÖRBUND

Näringspol. avd. Skattebyrån

Riksförsäkringsverket Per Knutsgård 103 51 Stockholm

Översyn av reglerna om egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för jordbrukare

Sammanfiittnlng och hemställan

SHIO-Familjeföretagen är positiv till förslagen om ändringar i avgiftssystemet som syftar till att trygga virkesutbudel i skogsnäringen. Organisationen vill dock framhålla att de problem i avgiftssystemet som det nu i begränsad omfattning föreslås en lösning på är likarlade även för rörelseidkare. Organisationen hemställeratt riksförsäkringsverket låter delta komma till klart uttryck i missivskrivelsen lill socialdepartementet.

Synpunkter på översynen

De problem som behandlats i ulredningen har gällt en del orimligheter i egenavgiftssyslemet som drabbar vissa ägare av jordbruksfastigheter och som motverkar en önskad utökning av skogsavverkningen.

De uppmärksammade problemen är dock inte begränsade till enbart inkomst av jordbruksfastighet. Jordbrukare och företagare med inkomst av rörelse har i de flesta avseenden en likartad situation i fråga om socialavgifterna.

Detta kan illustreras med elt exempel ur verkligheten.

En person skulle återföra stora belopp från ett uppfinnarkonto. Samtidigt ville han överiåla sin rörelse. 1 rörelsen fanns endast vissa royallyintäkter. Han hade inget intresse av att göra någon vinst på överlåtelsen. Rörelsen överläts därför för den symboliska summan I kr. Personen i fråga hade genom ett förhandsbesked förvissat sig om alt det inte skulle få några oförutsedda skattekonsekvenser för honom att överlåta rörelsen praktiskt taget vederlagsfritt,

1 och med intäkten på 1 kr. ansågs emellertid rörelsen bedriven och hela del återförda beloppet från uppfinnarkonlot blev avgifts-grundande för egenavgifter. Det rörde sig i exemplet om miljonbelopp. Denna konsekvens hade kunnat undvikas om rörelsen hade överiätits gratis.

Problemet att små inkomster i förvärvskällan i vissa fall kan föranleda all
avgifter tas ul på en annan inte avgifisbelagd intäkt är således inte begrän
sat till enbart inkomst av jordbruksfastighet. Även i rörelse finns del en rad
inkomster som inte är förmånsgrundande och därför inte heller avgifts- 26

grundande. Det gäller inkomster som har influtit från en rörelse som den Prop. 1986/87: 140 skattskyldige formellt sett inle har bedrivit. SHIO-Familjeförelagen hänvisar till den genomgång av sädana inkomster som har gjorts i utredningen "Breddal underlag för produktionsfaktorskatter". Ds Fi 1983:21, s 64-65,

Även om SHIO-Familjeföretagen inte motsätter sig den lagändring som RFV föreslår, anser dock organisationen att det är ändamålsenligt att låta även rörelse innefattas i den basbeloppsanknylna definiiionen av när förvärvskällan skall anses brukad/bedriven. Att låta den föreslagna ändringen i lagen om allmän försäkring och lagen om socialavgifter omfatta även rörelse torde inte medföra några laglekniska svårigheter.

Organisationen är beredd att i en fortsatt översyn av egenavgiftssyslemet. En sådan översyn bör förutom de här omtalade problemen, även omfatta den ibland stötande misstämmigheten mellan avgifter och förmåner. Likaså bör de speciella problemen som rör egenföretagares/jordbru-kares sjukpenning uppmärksammas.

Stockholm som ovan

SHIO-FAMILJEFÖRETAGEN

Utredningsavdelningen

Anders Åberg Magnus Hagevi

Bilaga 4 Prop. 1986/87:140

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap,

3§=

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c) ersättning för arbete för nägon annans räkning i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbelsskadeför
säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligl annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2§ är att hänföra till inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första slyckel a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkl 13 av anvisningarna till 32 § eller anvisningarna lill 52 § kommunalskatlelagen (1928:370) laxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första styckel a) eller b) inle uppgått till I 000 kronor för år, las den inte i beräkning. Ej heller las sådan ersättning som avses i första slycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till I 000 kronor.

En här belägen Jordbruksfastighet skall anses brukad av den försäkrade endast om intäkterna av egenverksamhet på fastigheten överstiger 15000 kr.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock vid bestämmande av pensionsgrun
dande inkomst för år 1987 för den som gör framställning om det i sin
allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.

' Lagen omtryckt 1982:120.

- Senaste lydelse 1984:671. 28

2 Förslag till Prop. 1986/87; 140

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5§'

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för

arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året

inle uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen

utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Vid bestämmande av underlaget
för avgift enligt I § 1 och 5 — 7 skall
bortses från inkomst av här belä
gen jordbruksfastighet, om fastig
heten på grund av bestämmelsen i
Ukap. 3§ fiärde slyckel lagen
(1962:381) om allmän försäkring
inte är att anse som brukad av den
försäkrade.
Vid bestämmande av avgifisun- Vid bestämmande av avgiftsun-

derlaget skall vidare bortses från in- derlagel skall vidare bortses från in
komst som avses i 11 kap, 3 § första komst som avses i 11 kap, 3 § första
stycket d) lagen (1962:381) om all- stycket d) lagen om allmän försäk-
män försäkring. ring.

Vid beräkningen av inkomst av annal förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar beslämmelserna i 11 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
i fråga om egenavgifler som beräknas på grundval av 1988 års taxering.

' Senaste lydelse 1984:670. 29

Lagrådet Prop. 1986/87:140

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-04-02

Närvarande: f.d. justitierådet Hesser. regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Sigurdsen beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981; 691) om socialavgifter.

Förslagen har inför lagrådel föredragils av regeringsrältssekreleraren Birgitta Ganting.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

11 kap. 3 §

Remissförslaget innebär alt brukandebegreppet i paragrafens första stycke b) avgränsas till de fall då egenverksamhet på fastigheten överstiger 15 000 kronor.

Uttrycket egenverksamhet är en nyhet som lagteknisk term och någon definition har inte föreslagits, 1 specialmoliveringen ges emellertid, med hänvisning lill självdeklaralionens jordbruksbilaga, exempel på vad som skall förslås med egenverksamhet. Uttrycket bör kunna godtas också i lagtexten.

Den föreslagna avgränsningen av brukandebegreppet skall ses mol bakgrund av rådande praxis, som kan leda lill alt även blygsamma intäkter av en fastighetsägares egenverksamhet kan dra med sig att stora intäkter av exempelvis arrende eller rotpostförsäljning (som inle anses som egenverksamhet) blir förmåns- och avgiftsgrundande, den s. k. smitloeffekten. Avsikten med förslaget är alt denna effekt inte skall inträda när intäkterna av egenverksamheten är högst 15 000 kronor. Om fastigheien har flera delägare, kan beloppsgränsen komma alt tillämpas för brukningsenheten, vilket innebär att fastigheten anses brukad av ägarna om de sammanlagda intäkterna av deras egenverksamhet överstiger 15 000 kronor. Förslaget avser dock inte alt ta ställning lill frågan hur brukandebegreppet skall ses i förhållande till en passiv delägare. Departementschefen uttalar att denna fråga inle bör regleras i delta sammanhang.

Lagrådet vill ifrågasätta om inte den föreslagna lagtexten till fjärde
styckel, särskilt uttrycket "intäkterna av egenverksamhet på fastigheten",
kan leda till en tillämpning som inte varit avsedd. Den skulle kunna läsas
t.ex. så alt en passiv delägare alltid skall anses ha brukat fastigheten så
snarl de aktiva delägarnas egenverksamhet överstiger 15 000 kronor. Inte
heller kan den misstolkningen uteslutas atl all egenverksamhet, alltså även 30

Socialdepartementet Prop-1986/87:140

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1987

Närvarande: statsrådet Leijon, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Lindqvist

Proposition med förslag till nya regler för uttag av egenavgifter och för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 19 mars 1987) över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962; 381) om allmän försäkring.

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådet har ifrågasatt om inte utformningen av lagtexten i lagförslag 1 skulle kunna leda till en annan tillämpning än som är avsedd. För alt undvika misstolkning har lagrådet förordat att lagtexten utformas pä ett något annorlunda sätt än i lagrådsremissen.

Somjag framhöll i remissprolokollel och som lagrådet noterat är det inte avsikten all i förevarande sammanhang införa någon nyordning i fråga om brukandebegreppet med sikte på s.k. passiva delägare av jordbruksfastighet. Jag ser det som angelägel att oklarhet härom inle uppstår lill följd av den undanlagsreglering som föreslås beträffande smärre intäkter av egenverksamhet, Enligl min mening kommer förslagels innebörd till bätlre uttryck om lagtexten utformas med ledning av vad lagrådet förordat. Jag föreslår därför att lagförslag 1 ges en i förhållande till lagrådsremissen nägot ändrad utformning.

2 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen atl anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Innehåll Prop. 1986/87:140

Sid.

Propositionen .................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .............................. I

Propositionens lagförslag ................................................. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 . . , 4

1 Inledning ...................................................................... 4

2 Allmän motivering ........................................................ 4

2.1 Behovet av ändrade regler ..................................... ..... 4

2.2 Avgifisgrundande inkomst av jordbruksfastighet ..... 8

2.3 Inverkan i förmånshänseende ................................ II

2.4 Ikraftträdandet m.m................................................... ... 13

3 Administrativa effekter m.m............................................. ... 13

4 Upprättade lagförslag .................................................... ... 14

5 Speciaimolivering .......................................................... 15

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 15

5.2 Förslagel lill lagom ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 15

6 Hemslällan .................................................................... 16

7 Beslut ........................................................................... ... 16

Bilaga I Nuvarande regler beträffande egenavgifler och pensions
grundande inkomst för jordbrukare .............. ... 17

Bilaga2 Sammanfattning av riksförsäkringsverkets förslag .,., 20

Bilaga3 Samrådsyttranden och skrivelse ................. ... 22

Bilaga4 Lagrådsremissens lagförslag ....................... 28

Utdrag ur lagrådets protokoll den 2 april 1987 ................ ... 30

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1987 ,.,. 32