Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1987 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs att gälla i ytterligare ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1987- den 30juni 1988. Samtidigt föreslås en ändring av valutastyrelsens sammansättning vilket innebär att styrelsen skall bestå av nio ledamöter i alla ärenden. Vidare föreslås vissa följdändringar i bl. a. bankoreglementet. För riksdagens kännedom läggs i samband med förslaget om fortsatt giltighet av valutaförordningen även fram förslag om vissa ändringar i förordningen.

I Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 123

6a§'

Nuvarande lydelse

Riksbankens beslutanderätt enligt denna lag utövas inom riksbanken av en styrelse (valutastyrelsen). Valutastyrelsen består av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den består av elva ledamöter.

Regeringen utser tre av ledamöterna, varav två skola tjänstgöra endast 1 ärenden rörande direkta investeringar utomlands. Övriga ledamöler utses av fullmäktige i riksbanken. För ledamöterna skola i samma ordning utses suppleanter.

Valutastyrelsens beslut må överklagas hos fullmäktige i riksbanken inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet.

På yrkande av minst tre av de ledamöter eller suppleanter som deltagit i styrelsens beslut, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Yrkanden härom skall framställas genast efler beslutets fattande.

Moi fullmäktiges beslut må lalan ej föras.

Föreslagen lydelse

Riksbankens beslutanderätt enligt denna lag utövas inom riksbanken av en styrelse (valutastyrelsen). Valutastyrelsen består av nio ledamöter. Två av dem utses av regeringen, de övriga av fullmäktige i riksbanken. För varje ledamot skall i samma ordning högst två suppleanter utses.

Valutastyrelsens beslut/or överklagas hos fullmäktige i riksbanken inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet.

Om minst tre av de ledamöler eller suppleanter som deltagit i styrelsens beslut yrkar det, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Ett sådant yrkande skall framställas genast efter det alt beslutet fattats.

Fullmäktiges beslut får inte överklagas.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

13§

/ morri. Till ledamöter i den i 6a § valutalagen (1939:350) nämnda valutastyrelsen skall fullmäktige utse dels från riksbanken vice riksbankschefen, en fullmäktig eller suppleant för fuUmäktig och en riksbanksdirektör, dels utanför banken jra ledamöter, av vdka två skall representera bankväsendet och näringslivet i övrigt och två arbetstagarna. FuUmäktige skall också utse högst två suppleanter för varje ledamot.

I mom. Till ledamöter i den i 6a§ valutalagen nämnda valutastyrelsen skall fullmäktige utse dels från riksbanken vice riksbankschefen, en fullmäktig eller suppleant för fullmäktig och en riksbanksdirektör, dels utanför banken tre ledamöler, av vilka en skall representera bankväsendet och två näringslivet i övrigt. För tjänstgöring i ärenden rörande direkta investeringar utomlands skall fullmäktige därjämte utse två ledamöter, som skall representera arbetslagarna. Fullmäktige skall därjämte utse suppleanter för dessa ledamöter.

Vice riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullmäktige förordnar en av de övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna att vara vice ordförande.

Valutastyrelsen är beslutför / ärenden rörande direkta investeringar utomlands, när minst tre av de för prövning av sådana ärenden särskilt utsedda ledamöterna och minst tre av övriga ledamöter är närvarande, samt i övriga ärenden, när minst tre ledamöter är närvarande. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder.

2mom. Ärende varmed valulaslyrelsen har att taga befattning avgöres i valutastyrelsen, i valutastyrelsens direktion (valutadirektionen) eller av enskilda tjänstemän, en eller två i förening.

/ valutastyrelsen avgöres ärenden rörande tillämpningsföreskrifter //// valutaförordningen samt övriga ärenden som innefattar väsentliga principfrågor eller eljest är av störte betydelse.

Valutastyrelsen är beslutför när minst fem ledamöter är när-varande.

2 mom. Ärende som valutastyrelsen skall ta befattning med avgörs i valutastyrelsen, i valutastyrelsens direktion (valutadirektionen) eller av enskilda tjänstemän, en eller tvä i föreniitg.

Valulaslyrelsen avgör ärenden rörande'tillämpningsföreskrifter e«-ligl 6 § första styckel valutalagen (1939:350) samt övriga ärenden som innefattar väsentliga principfrågor eller på annat sätt är av större belydelse.

Nuvarande lydelse

Valutadirektionen skall förbereda ärenden som skall avgöras av valutastyrelsen och under styrelsen leda valutaregleringen. I valutadirektionen avgöres ärenden som utan alt kräva valutastyrelsens avgörande bedömes betydelsefulla.

Av enskilda tjänstemän, en eller två i förening, vilka därtill erhållit valutastyrelsens bemyndigande, avgöres de ärenden vUka ej ankommer på valulaslyrelsen eller valuta-direktionen.

3mom. Valutadirektionen beslår
av vice riksbankschefen, den i valu
tastyrelsen ingående riksbanksdi
rektören, deras suppleanter i styrel
sen samt den gruppchef eller mot
svarande tjänsteman, till vars verk
samhetsområde föreliggande
ärende hör. Valutastyrelsen skall
utse två tjänstemän i riksbanken så
som suppleanter för valuladirek-
tionens ständiga ledamöler. Vice
riksbankschefen är ordförande och
den i valutastyrelsen ingående riks
banksdirektören vice ordförande i
valutadirektionen. Beslulförhel
kräver närvaro av tre.

Vid behandling i valutadirektionen av ärende av särskild penningpolitisk betydelse skall chefen för riksbankens kreditpolitiska avdelning deltaga.

4 mom. Har på sätt föreskrives i
6a1 fiärde stycket valutalagen yr
kande framställts om atl av valuta
styrelsen meddelat beslut skall un
derställas fullmäktiges prövning,
skall sökanden i ärendet underrät
tas därom snarast möjligt och se
nast i samband med att han erhåller
meddelande om innehållet i styrel
sens beslut.

Fullmäktig eller suppleant för fullmäktig får ej deltaga i fullmäktiges handläggning av ärende varmed han tagit befattning i valutastyrelsen.

5 mom. Beträffande arvoden lill
valutastyrelsen är särskUt föreskri
vet. Vid resa. som föranleds av
uppdraget, äger ledamot eller supp-

Föreslagen lydelse

Valutadirektionen skall förbereda ärenden som skall avgöras av valutastyrelsen och under styrelsen leda valutaregleringen. 1 valutadirektionen avgörs ärenden som utan att kräva valulastyrelsens avgörande bedöms betydelsefulla.

Enskilda tjänstemän, en eller två i förening, vilka därtill erhållit valutastyrelsens bemyndigande, avgör de ärenden som inte ankommer på valulaslyrelsen eller valutadirektionen.

3mom. Valutadirektionen beslår av vice riksbankschefen och den riksbanksdirektör som ingår i valulaslyrelsen, två av deras suppleanter i styrelsen samt den gruppchef eller motsvarande tjänsteman, lill vars verksamhetsområde ärendet hör. Har för vice riksbankschefen eller riksbanksdirektören utsetts mer än en suppleant bestämmer valutastyrelsen vilken av de två som skall ingå i valutadirektionen. Valutastyrelsen skall utse två tjänstemän i riksbanken såsom suppleanter för valuladirekuonens ständiga ledamöter. Vice riksbankschefen är ordförande och riksbanksdirektören vice ordförande i valutadirek-tionen. Beslulförhel kräver att tre ledamöter är närvarande.

4 mom. Har på sätt som före
skrivs i 6a§ Iredje stycket valutala
gen (1939:350) yrkande framställts
om alt ett beslut som valutastyrel
sen fattar skall underställas full
mäktiges prövning, skall sökanden i
ärendet underrättas om detta sna
rast möjligt och senast i samband
med att han/år meddelande om in
nehållet i styrelsens beslut.

Fullmäktig eller suppleant för fullmäktig får inte delta i fullmäktiges handläggning av etl ärende som han tagit befattning med i valutastyrelsen.

5 mom. Beträffande arvoden till
valutastyrelsen finns föreskrifter i
lagen (1984:665) om arvoden m. m.
för uppdrag inom riksdagen, dess

Prop. 1986/87:123

Nuvarande lydelse

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank

Fullmäktig; 20000 kronor för år.

Fullmäktiges ordförande; 6700 kronor för år utöver fullmåktigear-vodet.

Fullmäktig som är deputerad: 20000 kronor för år utöver fullmäk-tigearvodel.

Suppleant för fullmäktig; 6700 kronor för år.

Ledamol av valulaslyrelsen som ej är tjänsteman i riksbanken; 5600 kronor för år till ledamol som tjänstgör endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands och 8 000 kronor till annan ledamot.

Suppleant i valutastyrelsen som ej är tjänsteman i riksbanken: 2700 kronor för år.

1§

Föreslagen lydelse

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank

Fullrhäklig; 20000 kronor för år.

Fullmäktiges ordförande; 6700 kronor för år utöver fullmäktigear-vodel.

Fullmäktig som år deputerad: 20000 kronor för år utöver fullmäktigearvodet.

Suppleant för fullmäktig: 6700 kronor för år.

Ledamol av valulaslyrelsen som inte är tjänsteman i riksbanken: 8000 kronor för år.

Suppleant i valutastyrelsen som inte är tjänsteman i riksbanken; 2 700 kronor för år.

Värdepapper, andra betalningsmedel än växlar samt guld och guldvaror som sägs 1 andra stycket må ej utan riksbankens tillslånd utföras ur riket, dock att resande till utlandet må utföra resevaluta till belopp som riksbanken medgiver.

Förbudet i första styckel omfattar guld och följande guldvaror enUgl tulltaxan (1977:975), nämligen ur nr 71.07 obearbetat guld, inbegripet platineral guld, och andra formvaror av guld och platineral guld än bladguld

ur 72.01 guldmynt

Värdepapper och andra betalningsmedel än växlar/å;- inte utan riksbankens tillstånd utföras ur riket. Resande till utlandet får dock Ulföra resevaluta till belopp som riksbanken medger.

Nuvarande lydelse

1) direkt eller genom annans förmedling, i annal fall än / första stycket avses, mottaga betalning från någon som är bosatt i utlandet,

2) ikläda sig gäld till någon som är bosatt i utlandet, där ej fråga är om ingående av köpeavtal på inom branschen allmänl tillämpade kö-pevillkor eller om vidtagande av därmed jämförliga åtgärder, eller

3) lämna försträckning mot säkerhet av borgen av nägon som är bosatt i utlandet.

Föreslagen lydelse

1) direkt eller genom annans förmedling, i annal fall än som avses i första stycket, ta emot betalning från någon som är bosall i utlandet,

2) sälla sig i skuld till någon som är bosatt i utlandet, där det inte är fråga om att ingå köpeavtal på sådana köpevillkor som tillämpas allmänt inom branschen eller om att vidta andra jämförbara åtgärder, eller

3) lämna kredit mot säkerhet av borgen av någon som är bosatt i utlandet.

Prop. 1986/87; 123

En var, som är bosatt här i riket eller eljest här uppehåller sig, är pliktig att, i den omfattning riksbanken finner erforderiigt, till riksbanken lämna uppgift angående de betalningar han verkställer till eller mottager frän någon som är bosatt i utlandet eller där uppehåller sig.

Har någon efter anmaning underlåtit att lämna uppgift enligt första stycket, äger riksbanken påföra honom särskild avgift (förseningsavgift). Sådan avgift påförs med 500 kronor för aktiebolag och högst 300 kronor för övriga. Påförd förseningsavgift, som inte betalas inom föreskriven tid, får omedelbart drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbörds-

Den som är bosatt här i riket eller annars upphäller sig här är skyldig alt, i den omfattning riksbanken finner erforderligt, lämna uppgift till riksbanken angående de betalningar han verkställer till eller tar emot från någon som är bosatt i utlandet eller uppehåller sig där.

Har någon efter anmaning underlåtit att lämna uppgift enligt första stycket, får riksbanken påföra honom särskild avgift (förseningsavgift) som tdlfaller riksbanken. Sådan avgift påförs med 500 kronor för aktiebolag och högst 300 kronor för övriga. Påförd förseningsavgift, som inte betalas inom föreskriven tid, får omedelbart drivas in i den ordning som gäller för indrivning av

Finansdepartementet Prop. 1986/87; 123

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Närvarande; statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande; statsrådet Johansson

Proposition om fortsatt valutareglering 1 Inledning

Enligt valulalagen (1939:350, ändrad senasl 1986:314) gäller i fredstid att fullmäktige i riksbanken skall göra framställning lill regeringen om valutareglering, om det prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som har fastställts för den ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid begära au regeringen föreslår riksdagen en lag om tillämpning av valutalagen för högst etl år. Regeringen skall samtidigt som ett sådant lagförslag läggs fram förelägga riksdagen de valulareglerande förskrifter som regeringen avser att utfärda. Sådana föreskrifter finns i valulaförordningen (1959:264, ändrad senasl 1986:499). En redogörelse för innehållet i valutalagen och valulaförordningen finns i prop. 1975:82 (s. 14-21) och prop. 1977/78:169 (s. 6 och 7). 1 valutakommitténs (1977:03) i november 1985 avgivna slutbetänkande (SOU 1985:52) Översyn av valularegleringen finns vidare en ingående redogörelse för valuiaregleringens principer och tillämpning. I delta sammanhang bör även nämnas de expertrapporter från valulakommitlén som ingår i betänkandet (SOU 1980:51) Valutareglering och ekonomisk politik.

Genom lagen (1986:498) om tillämpning av valutalagen (1939:350) och förordningen (1986:499) om forisall giltighet av valutaförordningen (1959:264) har valutareglering förskriviis för tiden den 1 juli 1986-den 30 juni 1987 (prop. 1985/86:143, FiU 28, rskr. 257).

2 Riksbankens skrivelse

I en skrivelse den 5 februari 1987 har fullmäktige i riksbanken hemställt om förlängning av valutaregleringen samt om vissa författningsändringar. I skrivelsen anför fullmäktige, med hänvisning till sitt remissyttrande över valutakommitléns betänkande (SOU 1985:52), att det är angeläget att det liberaliseringsarbete som inletts får fortsättas och att de bästa förutsättningarna för detta uppnås om den nuvarande valulalagen, som lättare kan anpassas till förändringar av valuiaregleringens sakliga innehåll, får beslå.

Någon ny lagstiftning i enlighet med valutakommitléns förslag är enligl Prop. 1986/87; 123 fullmäktige således inte påkallad. Fullmäktige har därför hemställt om all regeringen föreslår riksdagen atl anta en lag om tillämpning av 2§ första styckel 1, 2 och 4-8 samt 5 § I och 3 valutalagen att gälla under liden den 1 juli 1987-den 30 juni 1988 samt att regeringen förordnar om fortsatt giltighet av valutaförordningen under samma tid.

I skrivelsen tar fullmäktige även upp frågan om ändringar beträffande valulastyrelsens sammansättning. Fullmäktige delar majoritetens uppfattning i valutakommittén att valutastyrelsen bör ha samma sammansättning i alla ärenden, nämligen nio ledamöter. Enligt förslaget utser riksbanken sju och regeringen två av dem. Av de sju ledamöterna som riksbanken utser skall två representera arbetstagarna. Vidare anser fullmäktige att ett beslut av valutastyrelsen, liksom hittills, skall underställas fullmäktige på yrkande av tre eller flera av styrelsens ledamöter. Fullmäktige har därför hemställt att regeringen föreslår riksdagen att besluta om ändring av 6a§ valutalagen, 13 § lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet) samt 1 § 1 lagen (1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Fullmäktige har i sin skrivelse vidare framfört atl det inte längre finns anledning atl utnyttja förordnandet i 2 § första stycket 9 valutalagen och att i valulaförordningen behålla de därpå gmndade bestämmelsema om förbud mol ut- och införsel av obearbetat guld, guldmynt m m. Fullmäktige föreslår därför att regeringen beslutar om ändring i 4, 6 och 7 a §§ valutaförordningen i dessa delar. Slutligen har fullmäktige i sin skrivelse hemställt om ändring av 15 § valulaförordningen. Ändringsförslaget innebär att det med stöd av förordnandet i 2§ första styckel 8 valutalagen uttryckligen föreskrivs att påförda förseningsavgifter, i likhet med vad som gäller enligt 13 b §, skall tillfalla riksbanken.

En minoritet av fullmäktige har reserverat sig och anfört att en skyndsam liberalisering som syftar till avveckling av valutaregleringen bör genomföras. För det fall att valularegleringen skulle bestå delar minoriteten dock majoritetens uppfattning att valulaslyrelsen inte bör ha olika sammansättning i olika ärenden. Styrelsen bör därvid vara allsidigt sammansatt, dock utan att vara partsammansatt, pä gmndval av ledamötemas kompetens i sakfrågorna. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga fogas fullmäktiges skrivelse.

3 Remissyttranden

Efter remiss har yttranden över riksbankens skrivelse avgivits av fuUmäk-tige i riksgäldskontoret, bankinspektionen, kammartätten i Jönköping, Sveriges industriförbund, Sveriges föreningsbankers förbund, Svenska bankföreningen. Svenska Sparbanksföreningen. PKbanken har förklarat sig dela av Svenska bankföreningen framförda synpunkter.

Fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrker bifall till framställningen.
Bankinspektionen har ingen erinran mot att valutaregleringen förlängs på
det sätt som föreslås. Övriga remissinstanser som uttalat sig i frågan har 10

också ullstyrkt en förlängning men har särskilt betonat aU det år angeläget Prop. 1986/87:123 att den inledda liberaliseringen fullföljs målmedvetet med sikte på en snabb avveckling av regleringen. Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund efterlyser således uttalanden med denna innebörd av regeringen om den skulle föreslå föriängd giltighet. Svenska bankföreningen hävdar att valulalagen, om den förlängs, bör tillämpas endast i extraordinära situationer och för vissa ändamål som är oberoende av det ekonomiska lägel. Någon sådan situation råder enligl bankföreningen inte för närvarande. Sveriges föreningsbankers förbund betvivlar valuiaregleringens effektivitet som medel mot överdriven ränteoro och menar att förutsättningen för stabilitet i detta avseende är en konsistent och trovärdig ekonomisk politik - oberoende av om valularegleringen bevaras eller avskaffas.

Förslaget om ändrad sammansättning av valutastyrelsen tillstyrks av bankinspektionen och Svenska sparbanksföreningen. Svenska Bankföreningen, lill vars åsikt Sveriges föreningsbankers förbund ansluter sig, och Sveriges industriförbund avstyrker däremot förslaget och framhåller att valulaslyrelsen bör vara sammansatt uteslutande av sakkunniga personer som har kännedom om de ekonomiska och rättsliga angelägenheter som berörs av valutaregleringen. Bankföreningen har svårt att se hur valutareglering kan vara en facklig angelägenhet och menar att en utvidgning av valutastyrelsen med särskilda personer för detta ändamål erfarenhetsmässigt saknar betydelse samt motverkar arbetseffektiviteten. En valutastyrelse bestående av sju peroner i alla typer av ärenden förordas av de nu nämnda remissinstanserna. Bankföreningen tillägger för sin del, i det fall att fullmäktiges förslag ändå skulle genomföras, att underställning hos fullmäktige av valulastyrelsens beslut skall kunna ske redan på yrkande av minst två ledamöter. Svenska sparabanksföreningen tillstyrker å sin sida att lagen i denna del inle ändras på det sätt som valutakommittén föreslagit, nämligen en ökning av del lägsta antalet till fyra ledamöter.

Samtliga remissinstanser lämnar utan erinran de föreslagna ändringarna av valutaförordningen vad gäller handeln med guld m. m. samt förtydligandet i fråga om förseningsavgift. Kammartätten i Jönköping erinrar dock om att böter, viten och andra sanktionsavgifter, t ex skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen, normalt tillfaller staten. Del föreslagna förtydligandet innebär enligt kammarrätten att man gör ett avsteg från denna huvudprincip.

4 Föredragandens överväganden

4.1 Valutaregleringen

Valutaregleringen är ett medel i penning- och valutapolitiken. Med stöd av regleringen kan man hindra eller begränsa störande kapitalflöden av främst kortfristig natur. Regleringen omfattar i huvudsak sådana transaktioner som inte har något direkt samband med utrikeshandeln, dvs. främst rent finansiella placeringar.

Inom ramen för valutalagen och valutaförordningen är det riksbanken 11

som i sina tillämpningsföreskrifter utformar de närmare bestämmelsema Prop. 1986/87:123 för kapitaltransaktionerna.

Den ekonomiska politik som har förts under de senaste åren har starkt bidragit till atl de ekonomiska obalanserna har minskat och att den svenska ekonomin nu står avsevärt starkare än vid 1980-talets börian. Betydande problem kvarstår dock alltjämt. Jag vill erinra om att de förbättrade betingelserna för den svenska ekonomin delvis kan förklaras av sädana faktorer som det kraftiga oljeprisfallet, dollarns fall och den internationella räntenedgången. Det förefaller inte realistiskt att räkna med en dylik draghjälp även under kommande är. Den underiiggande bylesbalanssituationen och infialionstakten är ännu inte tillfredsställande. Det kommer att krävas fortsatta insatser för att befästa och förstärka den svenska ekonomin i dessa avseenden.

Den påtagliga förbättringen av bytesbalansen och minskningen av bud-getunderskcltet under de senaste åren har skapat fömtsättningar för en målmedveten, successiv liberalisering av valutaregleringen. Detta har kunnat åstadkommas på ett smidigt sätt inom ramen för gällande lagstiftning, genom ändringar i riksbankens föreskrifter. Sålunda har den svenska aktiemarknaden öppnats för utländska placerare och guldregleringen i praktiken avskaffats. Vidare har kravet på utlandsfinansiering med lån av svenska direkta investeringar i utlandet upphävts samt kravet på löptid för finansiella lån i utländsk valuta sänkts från två till ett år. Jag kan också nämna atl maximibeloppet för tillstånd vid förvärv av rekreationsbostad i utlandet har höjts. Vidare är det fr.o.m. i år möjligt för valutabanker att göra terminsaffärer med utlandet utan kommersiell bakgmnd på längre tid än 12 månader och för företag att göra affärer i valutaoptioner enligt samma regler som gäller för terminsaffärer.

ValutakommiUén har i sitt slutbetänkande (SOU 1985:52) Översyn av valutaregleringen behandlat frågan om valutaregleringens roll för utformningen av penning- och valutapolitiken. Kommitténs överväganden mynnar ut i att en successiv liberalisering av valutaregleringen bör komma till stånd. Bland remissinstanserna är det stora flertalet eniga om att en liberalisering är önskvärd. En del har menat att regleringen snabbt bör avvecklas. Andra har ansett att det inte är meningsfullt att ställa upp ett särskilt mål för avregleringen eller i vilken takt denna bör ske. Riksbanken har på grundval av betänkandet angett vissa områden som bör prioriteras och kunna avregleras inom en relativt snar framtid.

I den reviderade finansplanen 1986 (prop. 1985/86:150) har chefen för finansdepartementet närmare angett den lämpliga inriktningen av en fortsatt avreglering pä valutaområdet. Riksbanken har också, som jag nyss beskrivit, vidtagit ett antal åtgärder med detta syfte. Jag anser att detta arbete bör fortsåtta men i en takt som är lämplig med hänsyn till betalningsbalansens utveckling och erfarenheterna av avregleringen. Även i ett längre perspektiv är det enligt min mening angeläget att behålla de delar av regleringen som behövs för att det skall vara möjligt att föra en effektiv penningpolitik och att begränsa spekulativa valutaflöden.

Till gmnd för arbetet med en liberalisering av valutaregleringen har
valutakommittén föreslagit en helt ny valutalagstiftning. Riksbanksfull- 12

mäktige anser, i likhet med en praktiskt taget enig remissopinion, att de Prop. 1986/87; 123 förändringar av valutaregleringens sakliga innehåll som fortlöpande sker är enklare att genomföra inom ramen för den gällande lagstiftningen än den av valulakommitlén föreslagna. Förslagel skulle även innebära etl omfattande arbete med nya föreskrifter och med utbildning av den personal som tillämpar valutaregleringen. Mol den bakgrund somjag här har redovisat är ett sådant merarbete knappast motiverat, särskilt som en ny valutalagstiftning närmasl skulle försvåra successiva förändringar av valutaregleringen. Jag anser därför att lagförslaget inte bör läggas till gmnd för en ny lagstiftning. Det fortsatta liberaliseringsarbetet bör således ske med utgångspunkt i gällande lag, vilken kan behållas som en fullmaktslag.

4.2 Valutastyrelsens sammansättning, m. m.

Enligt 6a§ valulalagen skall valutastyrelsen bestå av sju ledamöter ulom vid handläggningen av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den skall bestå av elva ledamöter. Av de sju ledamöterna utser riksbanken sex och regeringen en. Av de elva ledamöterna i den utvidgade styrelsen utser riksbanken ytterligare två, vilka skall representera arbetstagarna, och regeringen ytterligare två, vilka' i praktiken utsetts med hänsyn till sin kompetens i industri- och arbetsmarknadspolitiska frågor.

Enligt det nu föreliggande förslagel skall, somjag tidigare nämnt, valutastyrelsen i alla ärenden bestå av nio ledamöter, av vilka riksbanken utser sju, och regeringen två. Av de ledamöter som riksbanken utser skall två representera arbetstagarna. Enligt min mening är detta en ändamålsenlig ordning. Jag delar alltså uppfattningen hos valutakommitténs majoritet samt hos riksbanksfullmäktige och i denna del remissinstanserna all gällande ordning med varierande sammansättning beroende på ärendetyp kan innebära praktiska svårigheter. Jag delar också den allmänt framförda uppfattningen att det är viktigt med en så allsidigt sammansatt valutastyrelse som möjligt i alla ärenden med hänsyn till behovet av sakkunskap inom ämnesområdet och , vill jag för egen del tillägga, representation för olika samhällsintressen. I några fall har remissinstanserna framfört kritik mot fullmäktiges förslag atl permanent öka styrelsens storlek. Dessa remissinstanser hävdar att sju ledamöter skulle vara tillräckligt i alla typer av ärenden. Detta skulle, såvitt jag förstår, innebära atl utrymmet för facklig representation i styrelsen skulle minska avsevärt. Svenska bankföreningen säger i sitt yttrande över fullmäktiges förslag att del är svårt att se att valutaregleringen kan vara någon facklig angelägenhet. Jag delar inte delta synsätt. Syftet med det nu framlagda förslaget är att ge styrelsen en allsidig sammansättning för alla förekommande ärenden. Dessa avser ofta betydande belopp eller är av principiell betydelse. Besluten kan både direkt och indirekt påverka olika sektorer av samhällsekonomin. Det är därför angeläget att det i styrelsen finns representanter för olika samhällsintressen, däribland de fackliga. Jag ansluter mig alltså i denna del till fullmäktiges förslag.

Genom möjligheten för en minoritet av ledamöterna i styrelsen att yrka
på att beslut skall underställas fullmäktige för prövning, är del sörit för att i 13

särskilda fall ytterligare kompetens kan tillföras vid prövningen av ett Prop. 1986/87:123

ärende. Jag kan inte se någon anledning att begränsa denna möjlighet

genom att, som valulakommitlén föreslagit, föreskriva krav på en större

minoritet i detta hänseende än vad som gäller för närvarande. Det finns

enligt min mening heller inte någon anledning att minska kravet till två

personer som Svenska bankföreningen föreslagit i sitt remissvar.

Regeringen har beslutat att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag om en ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap för riksgäldskontoret. Efler att lagrådet har yttrat sig, avser chefen för finansdepartementet föreslå regeringen att lämna en proposition tid riksdagen med förslag bl. a. till närmare bestämmelser om valutastyrelsens och valutadirektionens organisation, ärendenas handläggning m.m. Det förslag till ändringar i det gällande bankoreglementet som jag nu lägger fram överensstämmer i berörd del med del förslag till ny riksbankslag som remitterats till lagrådet. De föreslagna ändringarna är föranledda främst av att valutastyrelsen får en ny sammansättning i enlighet med vad jag tidigare anfört. Avsikten är atl bestämmelsema skall gälla till dess att den nya riksbankslagen träder i kraft den 1 januari 1989. De närmare skälen i övrigt för de föreslagna ändringarna framgår av det till lagrådet remitterade förslaget.

Enligl gällande bestämmelser i lagen (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ utgår arvode tiU en ledamot av valutastyrelsen som inte är tjänsteman i riksbanken med ett visst belopp för år, om ledamoten endast tjänstgör i ärenden rörande direkta investeringar utomlands och med ett annat och högre belopp till en annan ledamot. Med hänsyn till att valutastyrelsen enligt mitt förslag skall vara likadant sammansatt i alla förekommande ärenden finns det inte längre anledning att göra någon åtskillnad mellan de nu berörda ledamöterna i arvodeshänseende.

4.3 Guldregleringen

Guldregleringen har i praktiken varit avskaffad sedan november 1985. Dä utfärdade nämligen valutastyrelsen en generell dispens för ut- och införsel av obearbetat guld, guldmynt m. m. Det finns enligt min mening inte något skäl att föreslå en fortsatt tillämpning av den i 2 § första stycket 9 valutalagen givna fullmakten för regeringen atl förordna om guldreglering. Valutaförordningen bör anpassas till detta förhållande.

4.4 Förseningsavgifter

Med stöd av den givna fullmakten i 2 § första stycket 8 valutalagen får i
valutaförordningen bestämmas att avgift skall utgå och tillfalla riksbanken.
Fullmakten har tagits i anspråk i 13b och I5§§ i valutaförordningen. I
13 b § föreskrivs uttryckligt att avgiften skall tillfalla riksbanken. För tyd
lighets skull bör delta anges också i 15 §. 14

4.5 Ikraftträdande Prop. 1986/87:123

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jäg att valutaregleringen i dess nuvarande utformning - med de ändringar som jag föreslagit - bör förlängas med verkan fr.o.m. den I juli 1987 t.o.m. den 30 juni 1988. De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1987.

5 Lagrådets hörande

De föreslagna ändringarna i fråga om valutalagen är av så enkel beskaffenhet atl lagrådels hörande skulle sakna betydelse.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen

dels föreslär riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

2. lag om ändring i valutalagen (1939:350),

3. lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet),

4. lag om ändring i lagen (1984:665) om arvoden m.m.för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av elt inom finansdepartementet upprättat förslag till

5. förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för de åtgärder och del ändamål som föredraganden har hemställt om.

Bilaga Prop. 1986/87; 123 SVERIGES RIKSBANK 1987-02-05

Till Finansdepartementet

Fullmäktige i riksbanken hemställer i denna skrivelse om fortsatt tillämpning av valularegleringen och framlägger samtidigt förslag lill vissa författningsändringar.

Genom lagen (1986:498) om tillämpning av valulalagen (1939:350) har föreskrivits atl 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 saml 5 § 1 och 3 valutalagen (1939:350) skall tillämpas under liden den I juli 1986-den 30 juni 1987. Däriämle har genom förordningen (1986:499) om dels fortsatt giltighet av valulaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning föreskrivits alt valutaförordningen (1959:264) skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1987 och att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 15 §, med bestämmelser om uppgiftsskyldighel till riksbanken och om förseningsavgift och vite vid Underlätelse att lämna uppgifter.

I remissyttrande den 17 april 1986 över valutakommitténs betänkande (SOU 1985:52) har fullmäktige redovisat sin allmänna syn på valutaregleringen och på behovet av ny lagstiftning. Därvid har fullmäktige sammanfattningsvis anfört följande:

Det är angeläget atl del liberaliseringsarbete som inletts får fortsättas enligl ovan skisserade riktlinjer. De bästa fömtsättningarna härför vinnes om den nuvarande valutalagen får bestå. Den är nämligen, som framhållits, lättare anpassbar Ull förändringar av valutaregleringens sakliga innehåll.

Del ter sig ej heller meningsfullt att när man sålunda ser framför sig en lill sitt innehåll väsentligt förändrad valutareglering, fullständigt omgestalta de formella bestämmelser som bär upp denna reglering. Om lagförslaget upphöjes till lag, bleve det sålunda nödvändigt att skriva om denna mer eller mindre omgående. - Med åberopande av det anförda vill fullmäktige föreslå att det framlagda lagförslaget ej lägges lill gmnd för lagstiftning.

Med hänvisning till detta yttrande får fullmäktige anmäla att fullmäktige anser ny lagstiftning i enlighet med kommittéförslaget ej vara påkallad, att i stället den nuvarande valutalagens fullmakter bör ianspråktagas under tiden 1 juli 1987-30 juni 1988, att därvid dock bör göras viss ändring i lagen beträffande valutastyrelsens sammansättning samt att valulaförordningen med vissa ändringar bör ges förlängd gdtighet under samma tid.

Valutastyrelsens sammansättning m.m.

Enligt nu gällande lag består valutastyrelsen "av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, dä den består av elva ledamöter".

ValutakommiUén var enig i sin bedömning att gällande ordning med
varierande sammansättning av styrelsen var mindre ändamålsenlig. Kom- 16

mitten föreslog därför alt styrelsen skulle vara enahanda sammansatt i alla Prop. 1986/87:123 ärenden.

Säsom kommittén funnit har nuvarande ordning med olika sammansättningar av valutastyrelsen skapat praktiska svårigheter. Fullmäktige gör samma bedömning som kommittén atl valutastyrelsen bör ha samma sammansättning i alla förekommande ärenden.

När det gäller antalet ledamöter och sammansättningen av dessa kan fullmäktige ansluta sig lill vad majoriteten i valulakommitlén föreslog, nämligen nio.

Dock vill fullmäktige föreslå atl liksom hittills valutastyrelsens beslut skall underställas fullmäktige när tre ledamöter yrkar detta; i stället för såsom i kommiiténs förslag fyra. Den förändrade sammansättningen av valutastyrelsen innebär ju nämligen alt direktinvesleringsärenden kommer atl avgöras av nio ledamöter i stället för säsom i dag elva. Atl då kräva en störte minoritet för att etl beslut skall underställas fullmäktige förefaller obefogat. I fullmäktiges förslag har vidare beaktats det tilläggsförslag som utarbetats av staisskuldspolitiska kommittén (SOU 1986:22), vilket tillstyrkts av fullmäktige i yttrande den 4 september 1986. I sistnämnda yttrande har fullmäktige föreslagit att bestämmelserna i 13 § bankoreglementet om valulaslyrelsen m.m. i samband med upphävandet av bankoreglementet vid den nya riksbankslagens ikraftträdande bör överföras till valutalagen. Intill dess så kan ske föreslås att erforderliga ändringar görs i de befindiga bestämmelsema i bankoreglementet. Genom den föreslagna ändringen i valutalagen kommer alla ledamöter i valutastyrelsen att tjänstgöra i samtliga ärenden. Alla ledamöter, som inte är tjänstemän i riksbanken, bör därför ha samma arvoden. Härför krävs en ändring i lagen (1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

1 bilaga 1' redovisas föreslagna ändringar i valutalagen, bankoreglementet och arvodeslagen.

Guldregieringens avskaffande

Valutastyrelsen har i november 1985 avskaffat den på valutaförordningen baserade guldregleringen genom att helt dispensera från gällande förbud i valulaförordningen atl ut- och införa obearbetat guld, guldmynt m.m. Anledning saknas därmed atl längre behålla dessa förbud i valutförord-ningen. Fullmakten i 2 § första stycket 9 valutalagen att reglera ut- och införsel av guld behöver då ej sättas i kraft.

I bilaga 2" redovisas förslag till ny lydelse av 4, 6 och 7a §§ valutaförordningen vilka berörs av förslagel.

Förseningsavgift tillfaller riksbanken

Som inledningsvis nämnts infördes under 1986 en ny paragraf, 15 §, i valutaförordningen med bestämmelser om uppgiftsskyldighet till riksban-

'■- Bilagans förfallningslext överensstämmer i huvudsak med mitt förslag och ute
sluts därför här. 17

ken och om förseningsavgift och vite vid Underlätelse atl lämna uppgifter. Prop. 1986/87:123 Föreskrifterna har beslutats med slöd av fullmakten i 2 § första stycket 8 valutalagen. För alt undanröja varie tvekan om all påförda förseningsavgifter - liksom sådana avgifter som föreskrivs i 13b§ valutaförordningen - tillfaller riksbanken, föreslås atl elt tillägg härom uttryckligen införs i paragrafen. Förfatlningsförslag redovisas i bilaga 2'. Ett sådant tillägg omfattas också av fullmakten i 2 § första stycket 8 valulalagen.

I bilaga I och 2 lämnade förfatlningsförslag framlägges vidare vissa språkliga ändringsförslag.

Under åberopande av det anförda hemställer fullmäktige i riksbanken att regeringen måtte

dels föreslå riksdagen antaga lag om tillämpning av 2 § första slycket I, 2 och 4—8 saml 5 § I och 3 valutalagen att gälla under liden den 1 juli 1987— den 30 juni 1988,

dels föreslå riksdagen antaga lagar om ändring av 6a § valutalagen, 13 § lagen med reglemente för riksbanken (Bankoreglemenlet) samt 1 § 1 lagen om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

dels förordna om ändring i 4, 6, 7 a och 15 §§ valutaförordningen,

dels förordna om fortsatt giltighet av valutaförordningen.

Stockholm som ovan På Fullmäktiges vägnar:

Erik Åsbrink

Hanna Ericson

Reservation: se fullmäktiges protokoll 1987-02-05, §4

' Bilagans författningstext överensstämmer i huvudsak med mitt förslag och ute
sluts därför här. 18

Bilaga Prop. 1986/87:123 SVERIGES RIKSBANK

Utdrag ur Fullmäktiges protokoll 1987-02-05

Närvarande: Ordföranden Erik Åsbrink, vice ordföranden Olle Göransson, Bengt Dennis, Staffan Burenslam Linder, Jan Bergquisl, Ingemar Eliasson, Bertil Jonasson.

§4. Skrivelse om fortsatt tillämpning av valutaregleringen samt förslag till vissa författningsändringar.

På hemställan av Åke Gustafsson beslöt fullmäktige att lill regeringen avlåta skrivelse med hemställan om förlängning av valutaregleringen samt förslag till vissa författningsändringar.

Skrivelsens lydelse framgår av registraturel.

Mot skrivelsens lydelse reserverade sig Staffan Burenstam Linder, Ingemar Eliasson och Bertil Jonasson som anförde följande.

Vi anser, som vi framhållit i en reservation till fullmäktiges yttrande över valutakommitténs betänkande, atl man bör genomföra "en skyndsam liberalisering som syftar till avveckling av valutaregleringen". Med delta förslag till avveckling av valutaregleringen får valutastyrelsen mer begränsade arbetsuppgifter och styrelsens sammansättning mindre betydelse.

Så länge en reglering finns kvar och ett behov av en valutastyrelse kvarstår är det önskvärt av praktiska skäl att denna styrelse inte har olika sammansättning i olika ärenden. Styrelsen bör ha en allsidig sammansättning dock utan att vara partsammansatt. Dess ledamöter bör utnämnas på grund av sin kompetens i de sakfrågor som behandlas.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Ur protokollet (Sign)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 19