Regeringen föreslår riksdagen alt anla det förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsproiokollet den 26 februari 1987.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att dispensregeln i 12 § första styckel bokföringslagen (1976:125) ändras så att man vidgar möjligheterna i vissa speciella fall att efter dispens få använda en annan redovisningsperiod än de som föreskrivs i bokföringslagen. Dispens skall sålunda kunna meddelas om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl för det.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 101

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87: loi

1 Förslag till

Lag om ändring i bokföringlagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 12 § bokföringslagen (1976:125) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §'
Räkenskapsåret skall omfatta Räkenskapsåret skall omfatta
tolv månader. Annat räkenskapsår tolv månader. Annat räkenskapsår
än kalenderår (brutet räkenskapsår) än kalenderår (brutet räkenskapsår)
skall omfatta tiden den 1 maj - den skall omfatta fiden den 1 maj - den
30 april, den I juli - den 30 juni 30 april, den 1 juli - den 30 juni
eller den 1 september — den 31 au- eller den 1 september — den 31 au
gusti. Föreligger synnerhga skäl, gusti. Om det med hänsyn till det
kan regeringen eller myndighet som allmännas ekonomiska intresse el-
regeringen bestämmer medge att ler andra omständigheter finns syn
annan period av tolv hela månader nerliga skäl, kan regeringen eller
skall utgöra räkenskapsår. myndighet som regeringen bestäm-

mer medge att annan period av tolv hela månader skall utgöra räkenskapsår.

När bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret lägges om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. 1 annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att olika räkenskapsår får användas. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt fillständ.

Fjärde stycket äger motsvarande tillämpning på räkenskapsår inom koncern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Senaste lydelse 1976:991.

Justitiedepartementet '■''P- 1986/87: i oi

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 febmari 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Gustafsson, Hjelm-Wallén, Bodström, Gradin, R. Carisson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i bokföringslagen (1976:125)

1 Inledning

I 12 § bokföringslagen (1976:125) finns bestämmelser om räkenskapsår. Ett räkenskapsår skall omfatta tolv månader under vissa i lagen angivna perioder. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att annan period om tolv månader än som anges i lagen skall utgöra räkenskapsår.

Med anledning av en motion fill 1985/86 års riksmöte (mot. I985/86:L239) förklarade riksdagen att regeringen borde överväga att ändra dispensregeln i 12 § bokföringslagen sä att den svenska spannmålshandeln fick möjlighet alt använda en annan redovisningsperiod än de som föreskrivs i bokföringslagen.

Regeringen beslöt den 19 febmari 1987 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom jusfitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125). Förslaget är likalydande med det som nu läggs fram. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga .

2 Gällande ordning

2.1 Bokföringslagen

Bestämmelser om räkenskapsår finns i 12 § bokföringslagen (1976:125). Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Enligt huvudregeln skall det sammanfalla med kalenderåret. Annat räkenskapsår (bmtet räkenskapsår) får användas men skall då omfatta tiden den I maj - den 30 april, den I juli - den 30 juni eller den 1 september - den 31 augusti. Såväl huvudregeln som de begränsade möjligheterna till bmtet räkenskapsår motiveras främst av behovet att underiätta taxeringskontrollen (prop. 1975:104 s. 150 f).

Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att annan period om tolv månader än som anges i lagen skall utgöra räkenskapsår (12 § första stycket bokföringslagen). Re-

tl Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 101

geringen har delegerat beslutanderätten i dessa ärenden till riksskatlever- Prop. 1986/87:101 ket.

Denna dispensmöjlighet tillkom under riksdagsbehandlingen på lagutskottets initiativ för att tillgodose de extraordinära behov av en annan tidsperiod för brutet räkenskapsår som kunde föreligga vid vissa internationella samarbetsavtal (LU 1975/76:15 s. 33 f).

2.2 Dispensansökningar

Till riksskatteverkel inkommer numera årligen ett 60-tal dispensansökningar enligt 12 § första slyckel bokföringslagen. Flertalet ansökningar härtör från svenska dotterbolag i utländska koncerner. Dotterbolagen medges dispens i de fall omsättningen är av sädan omfattning atl det är förenat med ett beaktansvärt merarbete att upprätta dubbla bokslut. Dispens medges också i de fall det i moderbolagets hemland finns tvingande lagstiftning om gemensamt räkenskapsår inom koncernen.

Dispensansökningar frän förelag som saknar internationell anknytning har under senare år varit få. Tidigare praxis visar att dispens har getts i mycket begränsad omfattning, exempelvis då detta har krävts med hänsyn till gällande speciallagstiftning (flotlningsföreningar). Säsongvariationer, arbetsbelastning eller bokföringsmässiga omständigheter har inte ansetts utgöra synnerliga skäl, och dispens har därför vägrats i dessa fall.

Riksskatteverkets avslagsbeslut kan överklagas till regeringen. Under senare år har endast ett fåtal beslut överklagats.

3 Tidigare riksdagsbehandling

3.1 1979/80 års riksmöte

I mot. 1978/79:859 yrkades att bokföringslagen ändrades så att brutet räkenskapsår kunde omfatta tiden den 1 november — den 31 oktober. Till grund för detta yrkande låg önskemålet att skapa gynnsammare möjligheter till lagernedskrivning i spannmålshandel. I motionen framhölls att spannmålsföretagens lager är som störst under hösten och att företagen skulle kunna göra maximala lagernedskrivningar vid beskattningen, om räkenskapsåret fick sluta per den 30 september eller per den 31 oktober. I sitt av riksdagen godkända belänkande (LU 1979/80:15) avstyrkte lagutskottet motionen och erinrade om att ett viktigt syfte med bestämmelsen om en begränsning i rätten att använda bmtet räkenskapsår hade varit att få till stånd en bättre skattekontroll. De skäl som hade motiverat en begränsning till tertial och halvår kvarstod enligt utskottets mening.

Utskottet anförde vidare att det enligt dess mening inte fanns någon anledning att i bokföringslagen införa ytterligare en redovisningsperiod enbart för att tillgodose en viss branschs intressen. Om man skulle vilja nä det resultatet att nedskrivning alltid skall få göras vid den tidpunkt då lagret är störst, måste man enligt utskottet helt slopa begränsningarna i rätten att använda brutet räkenskapsår.

3.2 1985/86 års riksmöte Prop. 1986/87:101

I mot. I985/86:L239 påpekades atl spannmälshandeln är mycket kapital-krävande och all företagen behöver stora bankkrediter. Soliditeten är låg jämfört med andra branscher. Det föreligger dessutom påtagliga risker för föriusler genom kvalitetsskador på spannmålspartier. Detta har lett till att bankerna fordrat för sin kreditgivning atl företagen har haft en hög lagerreserv. Behovet av en hög lagerteserv vid räkenskapsårets utgång leder, på grund av bokföringslagens regler om hur räkenskapsåret skall föriäggas i tiden, till att det organ som omhändertar spannmålsöverskottet (se avsnitt 4) inte får loss de kvantiteter som man önskar för export under november och december månader.

Mol denna bakgrund hemställdes i mofionen att 12 § bokföringslagen ändrades antingen så att brutet räkenskapsår även medges omfatta tiden I november - 31 oktober eller så att riksskatteverkel ges möjlighet att medge annan räkenskapsperiod när särskilda - i stället för synnerliga -skäl föreligger.

1 lagutskottels betänkande över motionen (LU 1986/87:6) uttalade utskottet, efter att ha hört jordbruksutskottet, att starka skäl talade för att spannmålshandeln gavs möjlighet alt använda ett annat räkenskapsår än det som föreskrivs i bokföringslagen. Lagutskottet avvisade tanken att i bokföringslagen införa ytterligare en redovisningsperiod för att tillgodose en viss branschs intressen. I stället tillstyrkte utskottet att dispensregeln i 12 § första stycket bokföringslagen ändrades så att en möjlighet öppnades för spannmälshandeln att få använda en annan redovisningsperiod än de som föreskrivs i bokföringslagen. Del borde enligt utskottet ankomma på regeringen alt närmare överväga hur en sådan ändring lämpligen borde genomföras. Med hänsyn till vikten av att en omläggning av räkenskapsåret för spannmålshandeln kunde genomföras före hösten 1987 borde enligt utskottet en proposition i ämnet framläggas i sådan tid att lagstiftningen kunde träda i kraft under första halvåret 1987.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet hemställt (rskr. 1986/87:21).

4 Förhållandena på spannmålsmarknaden

I Sverige har under en lång följd av år producerats mer spannmål (vete, råg, korn och havre) än som förbrukas inom landet.

Svensk spannmålshandel ekonomisk förening (SSH), som är en regleringsförening på jordbmkets område, har enligt riksdagens och regeringens beslut och efter närmare direktiv av statens jordbruksnämnd fill uppgift att direkt eller genom sina medlemmar ombesörja marknadsreglerande åtgärder för spannmål och fodermedel. Syftet är bl.a att till lägsta möjliga kostnad omhänderta och nyttiggöra spannmålsöverskottet. SSH:s verksamhet omfattar lagring, köp och försäljning av spannmål inom landet samt import och export. Verksamheten är reglerad i lagen (1967:340) om pris-

reglering på jordbrukets område, i förordningen (1984:62) med samma Prop. 1986/87:101 namn samt i direktiv av statens jordbruksnämnd.

1 landet bedrivs en kommersiell spannmålshandel av ett 20-tal ekonomiska föreningar med anknytning till Svenska Lantmännens Riksförbund. Dessa föreningar inom jordbrukskooperationen tar hand om ca 80 % av den totala spannmålsproduktionen. Ett trettiotal privata företag svarar för återstoden. 1 ett tiotal av dessa företag är verksamheten av större omfattning.

Överskottsproduktionen av spannmål har de senaste åren uppgått till i mnt tal 1,2 miljoner ton per år. Som jämförelse kan nämnas att den totala spannmålsproduktionen under dessa år genomsnitfiigt uppgått till 5,8 miljoner ton per är.

SSH är skyldig atl den I mars året efter skördeåret lösa in spannmålsöverskottet, dvs. i realiteten det överskott som finns lagrat inom den kooperativa och privata spannmälshandeln. Det är emellertid inte praktiskt möjligl att vid en enda tidpunkt ta hand om hela överskottet. En strävan är därför atl en betydande del av det preliminärt beräknade överskottet skall successivt fram fill den I mars hembjudas till SSH.

Hembjudna kvantiteter löses in efter en prisskala som fastställs av SSH under hösten det aktuella skördeåret. Eftersom SSH saknar egen lagringskapacitet, är prisskalan så konstmerad att spannmålshandeln utöver ersättningen för spannmålet även får ersättning för tillkommande lagrings-och räntekostnader. Inlösenpriset stiger sålunda successivt och är högst den I mars. Styrande för inlösenpriset är bl. a. skördeutfallet, världsmarknadspriset samt de regleringsmedel som står till förfogande. Regleringsmedlen utgörs främst av förmalningsavgifter, handelsgödsel- och bekämp-ningsmedelsavgifter samt införselavgifter. Statsmakterna har vidare genom riksdagsbeslut under våren 1985 iklätt sig ett delansvar för överskottsarealens kostnader (JoU 1984/85:33 s. 36 f, rskr. 393).

Spannmålsodlarna levererar normalt in ca 65 % av skörden fill de privata och kooperativa spannmålsföretagen före årsskiftet. Men spannmålsföretagen hembjuder under samma tid inte en motsvarande andel av överskottet till SSH. Erfarenhetsmässigt är fömtsättningarna för spannmålsexport bäst under det tredje och det Qärde kvartalet. Bl. a. är världsmarknadspriset dä högre än under övriga delar av året. Normalt påverkas då inte heller utskeppningsmöjligheterna av isförhållandena.

5 Föredragandens överväganden

Bokföringslagen är avsedd att bl.a. skapa goda möjligheter för näringsidkaren själv, i rörelsen anställd personal sarht borgenärer och andra att bedöma och överblicka den bokföringspllktigä rörelsens utveckling och ställning. Avsikten är också att tillgodose det allmäntias behov av tillförlitliga uppgifter för fastställande av skatter, avgifter och att säkerställa en sådan ordning att en ändamålsenlig taxeringskontroll kan genomföras.

De allmänna intressena blir svårare att tillgodose, om räkenskapsåret avviker från kalenderåret. Från strikt företagsekonomiska utgångspunkter

kan det emellertid ibland vara motiverat att välja annan tidsperiod än Prop. 1986/87:101 kalenderåret som räkenskapsår. Det kan exempelvis vara lämpligare alt låta räkenskapsåret sluta när den ekonomiska aktiviteten är låg eller att låta räkenskapsåret omfatta en obruten säsong.

Genom atl bokföringslagen medger alt räkenskapsåret utöver kalenderår också fär omfatta tolvmänadersperioder som slutar vid halvårsskiftet eller i och med utgången av första eller andra tertialel har i rimlig utsträckning de företagsekonomiska skälen för elt brutet räkenskapsår beaktats, samtidigt som de allmänna intressena i huvudsak lillgodosetls.

Några nya skäl som motiverar en generell omprövning av grunderna för det brutna räkenskapsåret har enligt min mening inte framkommit i detta lagstiftningsärende. De krav pä en ändring av bokföringslagen som spannmålshandelns problem har gett upphov till är av mycket speciell karaktär och bör, som riksdagen har anfört, i stället lösas inom ramen för det dispensförfarande som gäller enligt lagen.

Dispensgivningen enligt 12 § första stycket bokföringslagen har varit restriktiv, i enlighet med vad som förutsattes vid lagens tillkomst. Dispens har förekommit endast i mycket speciella och klart avgränsade fall, huvudsakligen med internationell anknytning. Dispensansökningar från spannmålsföretagen har inte i något fall bifallits.

De skäl som vid bokföringslagens fillkomst åberopades för en starkt begränsad dispensgivning äger allQämt giltighet. Nägon allmän uppluckring av dispenskravel bör alltså inle komma i fråga. Däremot finns det anledning att ifrågasätta den ensidiga inriktning som dispensprövningen har fått i praxis. Även i andra fall än dä det rör sig om internationella förhållanden kan omständigheterna vara sä exceptionella att dispens med hänsyn lill den totala samhällsnyttan bör medges. Så kan vara fallet om de fasta tiderna för räkenskapsåret utgör en allvarlig belastning för en bransch som är av ekonomisk betydelse för landet.

Den nuvarande ordningen innebär att det saknas incitament för de kooperativa och privata företagen inom spannmålshandeln att hembjuda spannmålsöverskottet till regleringsföreningen Svensk spannmålshandel innan del räkenskapsår som omfattar skördeåret har avslutals. För spannmålshandeln är det nämligen av intresse all lagerreserven är så stor som möjligt vid räkenskapsårets slut. Om räkenskapsåret kunde avslutas under tredje tertialel i stället för vid årsskiftet, skulle överskottet sannolikt komma att hembjudas tidigare. Detta skulle avsevärt förbättra regleringsföretagets exportmöjligheter och därmed minska samhällets kostnader för spannmålsöverskottet. Från samhällsekonomisk synpunkt skulle det alltså vara fördelaktigt om spannmålshandeln gavs möjlighet att fillämpa ett bmtet räkenskapsår som inte är bundet till de fasta tidsperioderna. Eftersom endast ett starkt begränsat antal företag är verksamma inom spannmålshandeln, skulle en dispensgivning för dessa i enlighet med vad jag nu har anfört inte motverka de intressen som har förestaval ordningen med fasta tidsperioder.

Mot bakgmnd av det anförda anser jag att den aktuella dispensregeln bör mjukas upp så att den kan tillämpas även i sådana fall som avses i motionen, liksom i andra liknande fall som kännetecknas av att en dispens skulle

medföra en betydande vinst för del allmänna. En begränsad uppmjukning Prop. 1986/87:101 av dispensmöjligheterna av delta slag bör komma till uttryck i 12 § första stycket bokföringslagen. Av bestämmelsen bör framgå att dispens kan lämnas om del med hänsyn till del allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl därtill.

Jag vill understryka att det inle är min avsikt alt denna ändring skall leda till någon mera generell uppmjukning av dispensregeln i förhållande till den praxis som har utbildat sig.

Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1987.

6 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jusfitiedepartementet upprättals ett förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125).

7 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådei granskade förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125).

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga Prop. 1986/87:101

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-02-19

Närvarande: justitierådet Knutsson, f. d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

lag om ändring i bokföringslagen (1976:125).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil Kallner.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Innehåll Prop. 1986/87:101

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................ ..... I

Propositionens lagförslag ....................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 febmari 1987 .. 3

1 Inledning ......................................................... .... 3

2 Gällande ordning ............................................... .... 3

2.1 Bokföringslagen............................................. 3

2.2 Dispensansökningar ....................................... 4

3 Tidigare riksdagsbehandling ................................. .... 4

3.1 1979/80 års riksmöte .................................... 4

3.2 1985/86 års riksmöte .................................... ... 5

4 Förhållandena på spannmålsmarknaden .................. ... 5

5 Föredragandens överväganden.............................. 6

6 Upprättat lagförslag .......................................... ... 8

7 Hemställan........................................................ 8

8 Beslut ............................................................. 8

Bilaga Utdrag ur lagrådels protokoll den 19 februari 1987 9

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987