Motion till riksdagen
1986/87:T339

Berndt Ekholm m. fl. (s)
Finansieringen av ökat vägbyggande

Under de senaste åren har investeringarna i vägbyggandet minskat. En av
orsakerna till detta är att sysselsättningsläget förbättrats avsevärt, varför
särskilda medel för beredskapsarbeten kraftigt reducerats. När gällande
flerårsplan upprättades 1983 anvisades för byggande av statliga vägar ett
årligt anslag på 900 milj. kr., ovanpå vilket en särskild planeringsreserv lades
att vid behov utnyttjas för sysselsättningsskapande insatser. År 1984 var
denna 500 milj. kr. och planerades för det sista året i tioårsplanen 1993 till
1100 milj. kr. För 1987 har anslaget höjts till 1000 milj. kr. samtidigt som
planeringsreserven minskats till 200 milj. kr., dvs. totalt 1200 milj. kr., att
jämföras med de planeringsramar som beslutades 1983 för 1987, nämligen
1550 milj. kr. I förslaget till budget för 1988 anvisas nu 1020 milj. kr. samt
inga medel till någon planeringsreserv. Det betyder totalt 1020 milj. kr., att
jämföras med 1983 års beslut för 1988, nämligen 1600 milj. kr. Effekterna är
desamma avseende fördelningsplanen och därmed bidragen till statskommunvägarna.

I stället för som tidigare på en planeringsreserv satsas nu betydande belopp
- i stort fylls utrymmet upp till 1983 års planeringsnivå - på bärighetshöjande
åtgärder. Men detta utgör ingen jämförbar ersättning för de nedskurna
planeringsramarna för nyanläggning av vägar. Den uppkomna situationen
leder till att mängder av nybyggnadsprojekt får läggas till kölistan, om
anslagen även fortsättningsvis begränsas enligt ovan. Risken är mycket stor
att flera redan påbörjade men etappindelade projekt får avbrytas och inte ens
återigen blir påbörjade under den närmaste tioårsperioden, vilket betyder att
de inte blir fullföljda före år 2000.

Konsekvenserna blir att grundläggande och angelägna behov inte blir
tillfredsställda. Det gäller trafiksäkerhetshöjande projekt, vidare förbifarter
som ersätter genomfarter i våra tätorter, vilka också har stor betydelse från
miljösynpunkt. Det tertiära vägnätet med många grusvägar kan komma att
förbli vid dålig standard. Det är alltså inte frågan om att den begränsade
medelstilldelningen medför att extremt dyra motorvägsprojekt får läggas åt
sidan. Bristen på medel drabbar värre än så. Det blir basbehoven som
kommer att åsidosättas.

Det allvarliga läget kan belysas med situationen i Älvsborgs län, där nu
bl. a. förslaget till flerårsplan 1988-1997 för byggande av statliga vägar är
klart. Planeringsramen är i stort densamma i absoluta tal som för fyra år
sedan. Men då skall noteras att särskilda medel för beredskapsarbeten
förutsatts. Enligt nu föreliggande budgetförslag avsätts inga beredskaps

pengar för 1988, varför disponibla medel synes bli avsevärt mindre inför den Mot. 1986/87
kommande tioårsplanen. T339

De särskilt angelägna objekten är totalt kostnadsberäknade till ca 1200
milj. kr. Dessutom tillkommer ytterligare objekt för 400 milj. kr. som är
angelägna och lönsamma. Större utbyggnadsobjekt pågår eller planeras att
starta under innevarande år till ett belopp som belastar 1988 och följande år
med ca 250 milj. kr. Om förslaget till statsbudget för 1988 framskrives för en
tioårsperiod beräknas vid ett normalutfall länet få 270 milj. kr. för byggande
av statliga vägar.

Konsekvenserna blir i så fall, enligt vägverket i länet, att den fortsatta
utbyggnaden av riksväg 41 får stoppas. Projektet omfattar ny väg mellan
Borås och Berghem söder om centralorten i Marks kommun. Det har
indelats i tre etapper som ansluter till varandra. Den första etappen är klar
och den andra under utbyggnad. Den tredje och sista etappen omfattar en ny
förbifart för riksvägen runt centralorten. Den skall ersätta nuvarande
genomfart och därmed förbättra framkomligheten, höja trafiksäkerheten,
minska buller och avgaser i tätorten och skapa utrymme för en välordnad
expansion för tätorten. Den tredje etappen kan med uppskattat normalanslag
ej inrymmas i tioårsplanen enligt vägverket, utan får skjutas på
framtiden, dvs. förverkligas först efter år 2000. Det är djupt beklagligt att
bristande medel skall drabba en så vital vägsträcka, där de trafikekonomiska,
samhälls- och miljömässiga vinsterna är så stora.

Det här var ett exempel. Det finns säkert fler på andra håll i landet. Det är
därför angeläget att inför kommande beslut om flerårs- och fördelningsplaner
för perioden 1988-1997, vilka beräknas redovisas i nästkommande
statsbudget, finna nya former för finansiering av vägutbyggnaden i landet.

Det bör vara möjligt att finna lösningar som innebär att de grundläggande
förbättringsbehoven kan klaras till år 2000. Dessa lösningar bör lämpligen
kunna övervägas inom ramen för kommunikationsdepartementets pågående
översyn av trafikpolitiken.

I förslaget till statsbudget 1987/88 redovisas särskilda medel inom ramen
för ett tioårsprogram för att höja bärigheten på vägnätet. I hela landet avsätts
medel till åtgärder på huvudvägnätet, i de s. k. skogslänen också till övriga
länsvägar.

Älvsborgs län hamnar bland de tre sämsta länen i trafikolycksfallsstatistiken,
har en hög andel grusvägar och fler bärighetsrestriktioner än t. o. m.
skogslänet Värmland. Mot bakgrund av detta är det angeläget att de medel
som avsätts till bärighetshöjande åtgärder för det sekundära och tertiära
Iänsvägnätet inte enbart kommer skogslänen till del. De bör också i viss
utsträckning avsättas till övriga län i södra Sverige som har särskilda behov.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nya finansieringsformer för utbyggnad av
vägnätet,

10

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1986/87

anförts i motionen om att medel för bärighetshöjande åtgärder på det T339

sekundära och tertiära länsvägnätet även skall kunna fördelas till län
med särskilda behov i södra Sverige.

Stockholm den 27 januari 1987

Berndt Ekholm (s)

Arne Kjörnsberg (s) Lahja Exner (s)

11