Motion till riksdagen
1986/87:N365

John Andersson och Paul Lestander (vpk)
Fortsatt gruvdrift i Stekenjokkområdet

När Stekenjokkgruvan i Västerbotten öppnades för brytning var det framför
allt de regionalpolitiska skälen som vägde tungt. Nu är gruvdriften
hotad. Stekenjokkgruvan är helstatlig men Bolidenbolaget bryter malmer
där enligt särskilt kontrakt. Vad som hittills är känt är att gruvan skall läggas
ned i år. Skälet till att gruvbrytningen skall upphöra sägs vara att malmen är
slut. Nu finns det motstridiga uppfattningar om detta. De som står för dessa
olika uppfattningar är Bolidenbolaget, SGAB och SGU. En ordentlig
undersökning av området i och kring gruvan är väl det enda sättet att fastställa
vem som har rätt i sammanhanget. För detta fordras rejäla insatser i
prospekteringsarbetet vilket det också finns fullgoda skäl för.

Gruvan är regionalpolitisk! viktig

En avveckling av gruvverksamheten i Stekenjokkområdet skulle innebära
enorma problem för Vilhelmina kommun och i synnerhet den del av kommunen
som berörs. Det handlar om 250 jobb direkt i gruvan och sammantaget
berörs ca 500 personer i kommunen. Om man beaktar att kommunen
har ca 8 000 invånare, handlar det alltså om åtskilliga ”Uddevallavarv”.
När hotet om en nedläggning av gruvan blev känt, har en debatt om olika
ersättningsarbeten startats, där man i stort sett endast funnit ett objekt och
det är en vattenkraftsutbyggnad. Det är det ”gamla” Fatsjöprojektet som
har dammats av.

En vattenkraftverksutbyggnad enligt vad som nu aktualiserats skulle dels
ge stora miljöskador, dels vara av mycket kortsiktig karaktär. Då är det,
enligt vår mening, ur många aspekter bättre att satsa resurser på en fortsatt
exploatering i och kring Stekenjokk där man redan är etablerad. Det är ett
välmotiverat krav från länsmyndigheter, kommunen och gruvarbetarhåll
att ordentliga undersökningar görs innan gruvan läggs ned. Till detta skall
läggas det viktiga i att befolkningsminskningen i inlandet bryts och att
därför alla möjligheter till att bevara och skapa ny sysselsättning noggrant
måste prövas. De regionalpolitiska skälen för en fortsatt verksamhet vid
gruvan är inte mindre i dag, tvärtom.

Är malmen slut?

Bolidenbolaget avser att upphöra med brytningen under 1987 därför att
malmen sägs vara slut. Här har självfallet sjunkande malmpriser varit till
nackdel, men som nämnts inledningsvis finns olika uppfattningar om

malmtillgången. Vad som krävs är ytterligare undersökningar i och kring Mot. 1986/87

gruvan. Det kan ju inte få vara på det sättet att det är Bolidenbolaget som N365

skall bestämma om det skall bli en fortsatt brytning eller inte, därtill i en
statlig gruva. Om det inte finns mer malm i området, kan självfallet ingen
kräva en fortsatt brytning men ett rimligt krav är att detta ordentligt undersöks
innan man lägger ner en sådan viktig verksamhet. Nu finns det inget
som motsäger att det finns framtidsmöjligheter i form av nya malmer där
den s. k. södra rampen är mest intressant. Andra uppslag är Jormlien och
Ankarvattnet samt Levimalmen; den senare kräver en ordentlig undersökning.

Med den betydelse gruvan har för inlandet och bygden skulle det vara
oförsvarligt att avveckla gruvdriften utan att ordentligt ha undersökt förutsättningarna
för fortsatt brytning. För det samhälle som byggts upp vid
gruvan skulle en nedläggning innebära en kapitalförstörelse av stora mått
och därtill sätta de anställda i en svår situation. Det malmtillskott som fås
vid gruvan behövs också till förädlingsindustrin i länet och malmtransporterna
har stor betydelse för inlandsbanan med tvärbana.

Vad som uttalats från ansvarigt håll i Bolidenbolaget är att ingen kan
tvinga bolaget att fortsätta en brytning eller att bolaget är skyldigt att skaffa
fram alternativ sysselsättning i området. Detta visar med tydlighet på avsaknaden
av en mineralpolitik i landet och vådan av att privata intressen har ett
avgörande inflytande över våra naturtillgångar. Alternativa lösningar av
själva gruvdriften måste övervägas. Efter de företagsköp av Bolidenbolaget
som nu skett är det svårt att bedöma vad som kommer att hända framöver
med både gruvnäringen och Rönnskärsverken. Här kommer självfallet statens
ansvar in i bilden genom dess hälften- och helägande av gruvorna.

Nya malmfyndigheter

Samtidigt som eventuella åtgärder måste vidtas för att förlänga gruvdriften
vid Stekenjokkgruvan, måste också undersökningar och utvärdering ske av
om brytning och förädling av andra metaller är möjlig. Detta skulle kunna
få stor betydelse både vad gäller fortsatt verksamhet i Stekenjokkområdet
och för hela gruvnäringen.

Svensk gruvnäring har varit och är inriktad på järn- och sulfidmalmer
medan insatser för att bredda verksamheten till legeringsmetaller och industrimineral
har varit av ringa omfattning. När det gäller t. ex. legeringsmetaller
så importerar vårt land dessa, trots att de geologiska förutsättningarna
för att dessa finns existerar och att man även påträffat ett stort antal
fyndigheter.

Här måste ett nytänkande till. Utöver att en brytning av dessa metaller
kan få en avgörande betydelse för den framtida gruvnäringen, finns det
även andra tungt vägande skäl till att intensifiera ansträngningarna på detta
område. Från beredskapssynpunkt är det inte hållbart att landet importerar
viktiga metaller. Vissa av dessa metaller importeras också från länder som
Sverige avser att vidta bojkottåtgärder mot. Det finns därför all anledning
att omgående utarbeta ett brett upplagt åtgärdsprogram för att undersöka
och utvärdera fyndigheter.

I Västerbottens läns fjälltrakter finns stora tillgångar av s. k. peridotiter, Mot. 1986/87

en bergart som bl. a. innehåller magnesium, krom, nickel, kobolt och plati- N365

nametaller. Västerbotten är också det län som har landets största nu kända
tillgångar av nickel. Utöver dessa peridotiter finns nickelförekomster i
Malånäsfältet och på en rad andra platser; i några fall rör det sig om betydande
mängder.

Det som gör peridotiterna högintressanta är deras innehåll av platina och
närbesläktade metaller. Inte mindre än 80 % av den platina som förbrukas i
västvärlden kommer från Sydafrika, det land som en stor opinion kräver
handelsbojkott mot. Till detta skall då också läggas att de här metallerna
ingår i de katalysatorer som installeras i bilarna. De ökade miljökraven
kommer således att öka efterfrågan på de värdefulla platinametallerna.

Peridotiterna innehåller dessutom magnesiumoxid, användbar bl. a. som
eldfast material. För närvarande pågår vid högskolan i Luleå ett forskningsoch
utvecklingsarbete, inriktat mot möjligheten att kunna utvinna magnesiumoxid.

Vissa undersökningar har gjorts av dessa peridotiter. Institutionen för
mineralberedning vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm har sedan
mitten av 1960-talet studerat möjligheterna att utvinna nickel, kobolt och
ädelmetaller ur de norrländska peridotiterna. I en rapport från institutionen
(1974) redogörs för vad som var gjort och vad som var känt beträffande
dessa peridotiter. Det man då främst hade undersökt var möjligheterna till
nickelutvinning. Vad man då fastslog var att de genomförda undersökningarna
är otillräckliga för en bedömning av brytvärdheten. Resultatet av de
försök som gjorts bedömdes som positivt, men noggrannare undersökningar
måste utföras och ett stort antal systematiska borrningar verkställas. Man
utgick också ifrån (1974) att såväl metodförbättringar och kostnadssänkningar
som biproduktutvinningar är att vänta från den fortsatta forskningen.

Självfallet kan inte vi bedöma i vad mån möjligheterna under senare år
har förändrats i någon riktning, utom vad avser möjligheten till att utvinna
värdefulla biprodukter där just möjligheten att utvinna platina måste innebära
en positiv effekt. Här vill vi också erinra om vad mineralpolitiska
utredningen anför i sitt slutbetänkande (SOU 1980:12) angående området
legeringsmetaller och deras förekomst i peridotiterna. ”Vi anser att den
processutveckling som skett beträffande utvinning av nickel, kobolt och
magnesiumoxid ur de ultrabasiska bergarterna är mycket intressant och att
den inger vissa förhoppningar. Vi menar dock att projektet f. n. befinner sig
i ett stadium där kraftiga prospekteringsinsatser bör prioriteras.”

Ett åtgärdsprogram

Sammanfattningsvis kan konstateras att peridotiterna i den svenska fjällvärlden
ur en rad aspekter är mycket intressanta. En framtida utvinning kan
få regional betydelse, bl. a. fortsatt verksamhet i Stekenjokkområdet. Det
kan bli en önskvärd breddning av den svenska gruvnäringen samtidigt som
det minskar vårt utlandsberoende. Det måste anses vara ett nationellt intresse
att vi utvinner de metaller och mineraler som otvivelaktigt finns i

landet i stället för att importera dem. Därför bör erforderliga undersök- Mot. 1986/87

ningar göras för att bedöma möjligheten till utvinning. Resultatet av dessa N365

undersökningar samt de bedömningar som därvid görs bör därefter redovisas
för riksdag och regering för ställningstagande. Undersökningarna måste
också omfatta miljöaspekterna och göra det möjligt att från miljösynpunkt
bedöma konsekvenserna av en framtida utvinning.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås

1. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för fortsatt
gruvbrytning i Stekenjokkområdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för prospektering
av nya malmfyndigheter i Stekenjokkområdet i enlighet med vad
som anförs i motionen.

Stockholm den 26 januari 1987

John Andersson (vpk) Paul Lestander (vpk)

20