Utrikesutskottets betänkande
1986/87:16

om forskning (prop. 1986/87:80, bil. 2)

UU

1986/87:16

I detta betänkande behandlas punkterna 1—3 i bilaga 2 (Utrikesdepartementet)
till regeringens proposition 1986/87:80 om forskning, de motioner som
väckts i anslutning till ifrågavarande avsnitt samt ett motionsyrkande från
allmänna motionstiden.

Propositionen (s. 1-8)

1. Säkerhetspolitisk och annan utrikespolitisk forskning

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (S1PRI) har vunnit uppmärksamhet
som en oavhängig, internationell forskningsinstitution inriktad
på rustnings- och nedrustningsfrågor.

Institutet skall enligt stadgarna ”bedriva vetenskaplig forskning i konfliktoch
samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet i syfte
att söka ge bidrag till förståelsen av betingelserna för fredliga lösningar av
mellanstatliga konflikter och för en stabil fred.”

SIPRI:s forskningsrapporter, särskilt dess årsbok, har blivit viktiga
referensverk i det internationella nedrustningsarbetet, i synnerhet för stater
som ej har tillgång till militäralliansernas egna kunskapsbanker. Institutet
utgör också en unik mötesplats för forskare från öst och väst, nord och syd.
Denna internationella kompetens kommer också svensk forskning till godo.

Verksamheten inom ett av Försvarets forskningsanstalts (FOA) program
syftar till att stödja utrikesdepartementets arbete på nedrustningsområdet.

Sveriges långvariga engagemang i detta arbete har på senare år fått än
större omfattning genom bl. a. vår roll i Stockholmskonferensen om förtroende-
och säkerhetsskapande åtgärder, statsministerns medverkan i det s. k.
femkontinentinitiativet och de krävande förhandlingarna i Genéve kring en
konvention om förbud mot kemiska vapen. Sverige har också aktivt deltagit i
en rad studier inom FN:s ram kring olika nedrustningsfrågor. De svenska
insatserna innebär på varje enskilt område ofta mångåriga förhandlings- och
utredningsåtaganden.

Särskilt på två områden, där under åren betydande forskningsinsatser
gjorts, kommer ytterligare krav att ställas framöver: förbud mot kärnvapenprov
samt mot kemiska vapen. I provstoppsfrågan har Sverige koncentrerat
sig på att utveckla möjligheterna att med seismologiska metoder kontrollera
efterlevnaden av ett avtal om stopp även för underjordiska prov. Vad
beträffar kemiska vapen förefaller nu efter många års förberedelser och
förhandlingar med aktivt svenskt deltagande - och under år 1987 ånyo

1 Riksdagen 1986187. 9sami. Nr 16

svenskt ordförandeskap i förhandlingskommittén i nedrustningskonferensen
i Genéve - ett fullständigt avtal om förbud mot kemiska vapen vara inom
räckhåll.

Utrikespolitiska institutet skall bedriva forskning inom området internationella
relationer med tyngdpunkt på för Sveriges utrikes-, säkerhets- och
nedrustningspolitik särskilt betydelsefulla regioner och problem. Verksamheten
syftar till att utveckla en kvalificerad kompetens inom ett fåtal
sakområden. En del av resurserna avsätts till att göra forskningsresultaten
tillgängliga för en bredare allmänhet samt till att främja forskningssamarbete
med utlandet inom särskilt prioriterade områden.

I och med att Europainstitutet den 1 juli 1986 överförts till utrikespolitiska
institutet görs en ökad satsning på Europafrågor.

1 samband med att ett antal forskningsprojekt avslutas förutses forskningsverksamheten
gå in i ett nytt skede. Två större forskningsprogram, avsedda
att inom sig omfatta flera projekt skall organiseras: ”strategiska studier” och
”ekonomisk säkerhet”.

Den utrikespolitiska forskningens inriktning

Sverige har i hög grad intresse av studier kring frågor av särskild betydelse för
vår utrikespolitik: kring neutralitetspolitiken, villkoren för internationell
säkerhet och nedrustning, frågor som rör säkerheten i vårt närområde, de
militära styrkeförhållandena och villkoren för stabilitet i Europa, stormaktsförbindelserna,
den tekniska utvecklingens betydelse, handelspolitik och
ekonomiskt beroende. Samma direkta intresse finns även för forskning kring
vissa folkrättsliga aspekter på problem inom utrikes-, säkerhets- och
nedrustningspolitiken och beträffande mänskliga rättigheter, heter det i
propositionen.

Olika vägar bör prövas att fördjupa den internationellt inriktade utbildningen
och forskningen, främst med anknytning till ämnesområdet statsvetenskap.
Det är viktigt att säkerhetspolitisk forskning, freds- och konfliktforskning
och inte minst öststatsforskning kan bidra till att bredare kunskaper
på dessa områden skapas inom landet.

På det säkerhetspolitiska området finns för närvarande god svensk
kompetens, främst i vapenteknologiska och militärstrategiska frågor. Under
senare tid har denna kompetens breddats genom såväl forskningsinsatser
som erfarenheter vunna i direkt anslutning till förhandlingarna i Stockholmskonferensen.
Att vidmakthålla och vidga denna kompetens är bl. a. av stor
betydelse inför de fortsatta överläggningarna inom ramen för ESK-processen
om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och nedrustning i Europa.
Resurserna för forskning i frågor som rör neutralitetspolitikens villkor och
möjligheter, regionala konflikter och deras lösning, medling, samt kring
begrepp som gemensam säkerhet och s. k. fredsbefrämjande utvecklingsbistånd
har hittills varit små.

För att underbygga Sveriges internationella agerande på det seismologiska
området har en experimentell seismisk mätstation upprätthållits i Hagfors
sedan slutet av 1960-talet. Hagfors-stationen är av särskild betydelse
eftersom den tillåter Sverige att utveckla en självständig seismologisk teknik.

UU 1986/87:16

2

Under senare år har utvecklingen inom elektronikområdet gjort att stationen
behöver förbättras för att upprätthålla sin ställning som en av världens mest
kvalificerade mätstationer på detta området.

Hagfors-stationen är av största betydelse inför det fortsatta arbetet både
inom femkontinentinitiativets ram och i nedrustningskonferensen i Genéve.
Möjligheter har på sistone öppnat sig att inom konferensens ram ta nya steg
mot ett globalt system för att registrera, samla och analysera seismiska data.
Sverige har erbjudit sig att inrätta en av fyra internationella datacentraler
med uppgift att behandla de stora mängder av data som seismiska mätstationer
över hela världen avses rapportera in. De övriga upprättas av Australien,
Förenta staterna och Sovjetunionen.

En fråga som kommer att ställa ökade krav på forskningsinsatser och
kunskapsuppbyggnad är den militära utvecklingen på rymdområdet. Sverige
behöver sådan kompetens för att kunna delta aktivt i nedrustningskonferensens
arbete för att förhindra en kapprustning i yttre rymden. Sverige har
också ett intresse av att närmare utreda möjligheterna att använda satellitövervakning
för att kontrollera efterlevnaden av internationella överenskommelser
på nedrustningsområdet och för andra förtroende- och säkerhetsskapande
syften.

2. U-landsforskning

En central uppgift för Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) är att bidra
till att bygga upp och stärka forskningskapaciteten i enskilda u-länder. Detta
sker bl. a. genom samarbete mellan forskningsinstitutioner i Sverige och i
resp. u-land. Med en förbättrad inhemsk kapacitet på forskningsområdet i
u-länderna kan forskarflykt motverkas, och ländernas förmåga att formulera
problemlösningar för sina egna utvecklingsansträngningar öka. En del av
SAREC:s forskningsbistånd kanaliseras också genom internationella forskningsinstitutioner
- ibland med medverkan av svenska forskare.

Universitet och forskningsinstitutioner inom olika sakområden har ansvaret
för en fortsatt internationalisering av sin forskning. En del av SAREC:s
medel - för närvarande knappt 10 % - avser stöd till u-landsforskning i
Sverige. SAREC har nu inlett en omstrukturering av stödet till sådan
forskning mot mer långsiktiga satsningar på ett antal utvalda forskningsmiljöer
med u-landsinriktning. I valet av miljö beaktar SAREC härvid inte
minst i vilken mån resp. institutioner själva har visat sig beredda att prioritera
u-landsaspekterna inom sitt forskningsområde och avsätta resurser för
ändamålet.

Ett annat område där ökad kunskap och svensk forskarkompetens behövs
gäller miljöaspekter avseende bistånd och utveckling. Strävandena att
främja ekonomisk tillväxt måste innefatta hänsyn till miljö och till ekologiska
samband. Dessa frågor har hög prioritet i svenskt bistånd, men ytterligare
kvalificerad personal med ekologisk inriktning behövs.

UU 1986/87:16

3

Motioner

UU 1986/87:16

Väckt under allmänna motionstiden:

I motion 1986/87:U303 av Gunnar Björk i Gävle m.fl. (c) yrkande 1
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av den utrikespolitiska
forskningens samordning samt den säkerhetspolitiska forskningens utformning.

Väckta i anslutning till propositionen:

I motion 1986/87:U102 av Daniel Tarschys (fp) hemställs att riksdagen vid
sitt beslut om anslaget till SAREC uttalar sig för att man inte skall binda sig
för en permanentning av det stöd till forskningsmiljöer som nu prövas.

I motion 1986/87:103 av Margaretha av Ugglas m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av klara riktlinjer för en koncentration av det bilaterala
forskningstödet till naturvetenskapliga ämnen inom området ekologi/miljöfrågor
och samhällsvetenskapliga ämnen som ekonomi och statskunskap,

2. att riksdagen begär att regeringen för riksdagens godkännande utarbetar
förslag till SAREC:s verksamhet vad avser uppbyggnaden av ett eller två
s. k. centres of excellence i Afrika inom markvårdsområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fördjupad samverkan mellan SIDA och SAREC.

I motion 1986/87:U104 av Gunnar Björk i Gävle (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om ett långsiktigt stabilt forskningsstöd för forskning om nedrustning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om resurstilldelningen för forskning rörande europeisk säkerhet och rymdteknik.

I motion 1986/87:Ub79 av Kerstin Keen (fp) yrkande 1 hemställs

1. att riksdagen beslutar inrätta tre samhällsvetenskapliga forskarattachétjänster.

Utskottet

Utrikespolitisk forskning m. m.

I propositionens avsnitt om den framtida inriktningen av säkerhetspolitisk,
nedrustningspolitisk och allmänt utrikespolitiskt motiverad forskning konstateras
att Sverige har stort intresse och behov av studier, bl. a. om villkoren
för internationell säkerhet och nedrustning, om säkerheten i vårt närområde
och om vårt ekonomiska beroende. Det anförs vidare att det för närvarande
finns god svensk kompetens i vapenteknologiska och militärstrategiska
frågor och att det är av vikt att denna kompetens vidmakthålls. Vårt
kunnande och vår beredskap till ytterligare insatser på det seismologiska

området understryks, liksom vårt intresse av att aktivt kunna bidra till
arbetet på att förhindra kapprustning i rymden. Inga nya förslag beträffande
den konkreta inriktningen av eller omfattningn av den säkerhetspolitiska
forskningen framförs emellertid i propositionen.

I den motion som väckts i anledning av denna del av propositionen, U104
(c), framhålls i fråga om forskning på nedrustningsområdet att det är
angeläget att Sverige både förfogar över en bred kunskapsnivå för att kunna
ta ställning till snabbt uppkommande initiativ från stormakternas sida och
över en långsiktigt inriktad forskning som stöd för vårt eget deltagande i
nedrustningsarbetet. En svårighet att tillgodose behoven ligger i regeringens
krav på besparingar, anser motionärerna och menar att det är av vikt att FOA
får tillräckliga resurser och eventuellt förstärkta resurser inom exempelvis
europeisk säkerhet och rymdteknik.

En motion från allmänna motionstiden U303 (c) riktar in sig på den
säkerhetspolitiska forskningens framtid. För ett alliansfritt land som Sverige
är det angeläget att ha tillgång till inhemsk säkerhetspolitisk expertis, heter
det bl. a. i motionen som föreslår att riksdagen anmodar regeringen att göra
en översyn av den utrikespolitiska forskningens samordning samt den
säkerhetspolitiska forskningens utformning.

Utskottet delar många av de synpunkter som framförs i de båda
motionerna. De ligger också i linje med vad som anförs i propositionen. I ett
yttrande till utbildningsutskottet (UU 1986/87:2 y) rörande ett yrkande i
motion Ub5 (m) om en professur för säkerhetspolitisk forskning gjorde
utskottet en viss åtskillnad mellan den akademiskt inriktade säkerhetspolitiska
forskningen och den mer behovsinriktade forskning och långsiktiga
utredningskapacitet som regeringen har behov av för sina bedömningar.
Båda behövs, och de kan inte ersätta varandra. Det konstaterades vidare i
yttrandet att den behovsinriktade analysverksamheten företrädesvis bedrivs
inom FOA men också inom försvars- och utrikesdepartementet. Det är
denna säkerhetspolitiska forskning och analysverksamhet utrikesutskottet i
första hand har att behandla.

Enligt utskottets mening bör regeringen göra en inventering av den för
svensk utrikes- och säkerhetspolitik relevanta forskning som utförs av
institutioner i Sverige, såväl på det akademiska fältet som inom den
offentliga förvaltningen. En sådan inventering borde därefter kunna ligga till
grund för en bedömning av vilka åtgärder som kan bli erforderliga för att
ytterligare förstärka regeringens möjligheter att få kvalificerat underlag för
sina långsiktiga utrikes- och säkerhetspolitiska ställningstaganden. Av
uppenbara skäl kan målet inte vara att Sverige skall ha egen kapacitet inom
alla de många komplicerade frågor vi ställs inför, exempelvis i nedrustningsförhandlingarna.
En viss koncentration är nödvändig.

Med det anförda torde yrkande 1 i motion U303 och yrkandena 1 och 2 i
motion U104 få anses besvarade.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också motion Ub79 (fp), vari
föreslås att riksdagen beslutar inrätta befattningar för samhällsvetenskapliga
attachéer vid ambassaderna i Washington, Tokyo och Paris. En uppgift för
dessa attachéer skulle enligt motionären bli att underlätta kontakterna
mellan svenska forskare och forskningen i värdländerna. Enligt utskottets

UU 1986/87:16

5

mening bör ambassadernas ordinarie personal ha förutsättningar att fullgöra
även de i motionen angivna uppgifterna, särskilt som ambassadpersonalen
ofta har just en samhällsvetenskaplig grundutbildning. Utskottet avstyrker
med hänvisning bl. a. härtill motion Ub79.

U-landsforskning

Utskottet har tagit del av regeringens framställning under rubriken ulandsforskning
och konstaterar att det som där framförs är ett fullföljande av
de delvis nya riktlinjer för SAREC:s verksamhet som blev följden av den för
två år sedan genomförda översynen av SAREC (Tio år med SAREC, Ds Ud
1985:2, prop. 1985/86:100, bil. 5, UU 1985/86:15). I linje härmed koncentrerar
nu SAREC sitt stöd för svensk u-landsforskning till mer långsiktiga
satsningar på ett antal utvalda forskningsinstitutioner snarare än att ge bidrag
till individuella forskare.

Motion U102 (fp) ställer sig tveksam till denna stödform och förordar att
riksdagen inte binder sig för en permanentning av den.

Utskottet konstaterar att omläggningen av stödet till svensk u-landsforskning
skedde efter utredning och beslut av regering och riksdag. Den nya
verksamheten har nyligen inletts. Erfarenheterna av den nya stödformen bör
sedermera utvärderas, men detta är enligt utskottets mening ännu för tidigt.
Utskottet anser inte att ett uttalande av det slag som föreslås i motionen är
erforderligt. Motionen avstyrks därför.

I motion U103 (m) framställs tre yrkanden rörande inriktningen av
SAREC:s verksamhet. I yrkande 1 föreslås att SAREC:s bilaterala forskningsstöd
koncentreras till naturvetenskapliga ämnen inom området ekologimiljöfrågor
och till samhällsvetenskapliga ämnen som ekonomi och statskunskap.
I yrkande 2 föreslås att SAREC skall medverka till att bygga upp ett
eller två s. k. centres of excellence i Afrika inom markvårdsområdet och i
yrkande 3 att en närmare samverkan äger rum mellan SIDA och SAREC i
mottagarländerna.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden anföra följande. En
koncentration av SAREC:s arbete till centrala områden är självfallet
nödvändig. Miljö och markvård är ett sådant område på vilket SAREC,
liksom SIDA, successivt lagt allt större vikt. Enligt utskottets mening är det
emellertid inte rimligt, att SAREC skall koncentrera sig på det fåtal
ämnesområden som nämns i motionen. En sådan strävan skulle missgynna
viktiga områden såsom hälsovård och undervisning. Det är också angeläget
att vid val av prioritetsområden ta hänsyn till mottagarlandets önskemål och
till de lokala förutsättningar för forskningsstöd på olika områden som finns.
Yrkande 1 i motion U103 avstyrks med hänvisning härtill.

Förslaget att med biståndsmedel bygga upp ett begränsat antal särskilt
kvalificerade forskningsinstitutioner (centres of excellence) i Afrika har
utskottet tidigare behandlat och avstyrkt med hänvisning till att en sådan
satsning kunde medföra risker för att dessa institutioner blev isolerade öar,
särskilt i en på forskningstradition fattig världsdel som Afrika. Utskottet
finner att samma invädning fortfarande gör sig gällande och avstyrker därför
motionsyrkandet. Om det i ett senare skede skulle framstå som naturligt att

UU 1986/87:16

6

ge ett utvidgat stöd till några få institutioner, exempelvis på markvårdsområdet,
bör detta dock kunna ske.

Utskottet delar uppfattningen att mycket står att vinna på en ökande
samverkan mellan SAREC och SIDA där sådan är ändamålsenlig. En sådan
samverkan äger också rum, såväl centralt som på fältet. Utskottet anser
därför att det inte föreligger behov av ett särskilt riksdagsuttalande i frågan.
Motionsyrkandet avstyrks således.

Utskottet, som inte har någon invändning mot regeringens framställning
under punkterna 2 och 3 i bilaga 2 till propositionen, hemställer

1. beträffande utrikespolitisk forskning m. m.

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1986/87:U104 och
yrkande 1 i motion 1986/87:U303 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande samhällsvetenskapliga attachéer
att riksdagen avslår motion 1986/87 :Ub79,

3. beträffande stöd till svensk u-landsforskning
att riksdagen avslår motion 1986/87:U102,

4. beträffande miljövårdsinriktad forskning m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:U103.

Stockholm den 7 maj 1987

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Axel
Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s) Sten Sture Paterson (m). Bengt Silfverstrand
(s), Karl-Erik Svartberg (s), Rune Ångström (fp), Anita Bråkenhielm
(m), Nils T Svensson (s), Britta Hammarbacken (c). Maria Leissner (fp),
Ivar Virgin (m) och Oswald Söderqvist (vpk).

Reservation

Inriktningen av SAREC:s verksamhet

Sten Sture Paterson, Anita Bråkenhielm och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Enligt
utskottets mening” och slutar på s. 7 med ”till propositionen, hemställer"
bort ha följande lydelse:

I propositionen framhålls behovet av ökad kunskap och svensk forskarkompetens
för att klarlägga sambandet mellan miljö, bistånd och utveckling.
Regeringen ger hög prioritet åt dessa frågor. Trots detta ges inte i
propositionen några riktlinjer för de åtgärder som måste följa på den uttalade
prioriteringen. Inte minst har det bilaterala forskningsstödet ett behov av
klara riktlinjer för att få en lämplig avvägning av stödet till prioriterade

UU 1986/87:16

res (m)

7

områden och till områden av lägre priorteringsgrad men därför ej oväsentliga
ur forskningssynpunkt.

Betydelsen av en nära samverkan med SIDA:s verksamhet är inte heller
närmare belyst. En sådan samverkan kan exempelvis innebära att SAREC
stöder forskning där SIDA behöver fördjupning för uppföljning och
utvärdering av något projekt. Forskning för långtidsplanering är ett annat
gemensamt intresseområde liksom forskningsresultatens praktiska tillämpning.
Program för nya biståndsobjekt kan få ökad kvalitet om de upprättas i
samråd mellan SAREC och SIDA.

Samma brist på riktlinjer har propositionen vad avser SAREC:s verksamhet.
I betänkandet Tio år med SAREC föreslås att SAREC tar initiativ till en
internationell insats för att stödja en eller två forskningsinstitutioner på den
afrikanska kontinenten för en snabb och omfattande uppbyggnad av den
vetenskapliga och operationella kapaciteten inom markvårdsområdet. I
proposition 1985/86:100, bil. 5, instämmer föredraganden i att behovet av att
bygga upp en sådan kapacitet är stort. Mot denna bakgrund finner utskottet
att propositionens "Ett regionalt nät av ett antal samarbetande nationella
institutioner kan vara ett bättre alternativ för en sådan kapacitetsuppbyggnad”
är vagt formulerat, saknar ställningstagande och inte ger några
riktlinjer. Ej heller i proposition 1986/87:80 belyses hithörande frågeställningar.

Situationen i Afrika på naturmiljöns område är katastrofartad. Motåtgärder
måste därför sättas in snabbt, kraftfullt och koncentrerat. Härför
nödvändig forskning måste genomföras på kortast möjliga tid. Detta kan
enligt utskottets mening endast ske genom en kraftsamling till en eller två
forskningsinstitutioner, något som också föreslås i utredningen. Ett regionalt
nät av nationella institutioner kan endast på lång sikt förväntas nå önskvärd
forskningskapacitet. Den tiden står inte till vårt förfogande.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks förslaget i motion U103
yrkandena 1—3. Utskottet har härutöver ingen invändning mot propositionens
framställning under punkterna 2 och 3.

dels att utskottets hemställan i punkt 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande miljövårdsinriktad forskning m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:U103 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

UU 1986/87:16

gotab Stockholm 1987 12962