Sammanfattning

I betänkandet behandlar och tillstyrker utskottet förslag som läggs fram i proposition 1986/87:34 och som utgör ett led i arbetet med delegering och regelförenkling på vägtrafikens område.

Lagen om trafiknämnd föreslås sålunda bli ändrad så att trafiksäkerhetsverket i stället för regeringen blir sista instans i ärenden angående lokala trafikföreskrifter.

Trafikbroftslagen föreslås bli ändrad så att smitning från trafikolycksplats skall kunna beivras på ett enklare sätt. Någon ändrad praxis är dock inte avsedd.

I syfte att förenkla lagföringen skall straffet för vissa förseelser enligt terrängkörningslagen, vägtrafikskattelagen och trafikskadelagen, som kan betecknas som ordningsförseelser, ändras från dagsböter till penningböter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

I propositionen anmäler regeringen också sin avsikt att upphäva det särskilda straffet för att gå mot rött ljus. Utskottet har inte något att erinra häremot. Denna förseelse blir i fortsättningen straffbar endast om den utgör vårdslöshet i trafik.

Propositionen

I proposition 1986/87:34 om vissa delegeringsfrågor och regelförenklingar på vägtrafikens område föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet) att riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag fill

1. lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,

2. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3. lag Om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313),

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

5. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410). Lagförslagen har tagits inom som bilaga till betänkandet.

Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen har anfört om att ta bort straffet för att gå mot rött ljus.

1 Riksdagen 1986/87. 15 saml. Nr 9

Utskottet TU 1986/87:9

Överklagande av beslut om lokala trafikföreskrifter

Arbete med att begränsa antalet ärenden som prövas av regeringen har pågått i olika former sedan åtskilliga år tillbaka.

Våren 1984 antog riksdagen (rskr. 1983/84:250) vissa i proposition
1983/84:120 och i konstitutionsutskottets betänkande KU 1983/84:23 före
slagna riktlinjer för en översyn av regeringens befattning med besvärsären
den. Utgångspunkt för regeringens befattning med sådana ärenden skall vara
att överklagande normalt inte skall kunna ske till regeringen annat än när det
behövs en politisk styrning av praxis. I fall där prövningens huvudsakliga
funktion är att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör regeringen vara besvärsin
stans endast om det. inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad överpröv
ning på en lägre nivå. ■ , -

På grundval av förslag, som en sakkunnig i statsrådsberedningen har lagt fram i betänkandet (Ds SB 1984:3) Det fortsatta delegeringsarbetet i regeringskansliet II med underrubriken Trafiktillstånd och lokala trafikföreskrifter, och remissyttranden över betänkandet föreslås i proposition 1986/ 87:34 en ändrad ordning för överklagande ay kommunala beslut om lokala trafikföreskrifter.

Enligt 147 § vägtrafikkungörelsen (1972:603), VTK, får kommunen — och i vissa fall länsstyrelsen och polismyndigheten — genom lokala trafikföreskrifter meddela i paragrafen angivna särskilda trafikregler för viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område. Vanliga lokala trafikföreskrifter som meddelas av kommunerna är t. ex. föreskrifter om hastighetsbegränsningar, om parkering och om körriktning.

Enligt 159 § VTK får kommun m. fi. i vissa fall också medge undantag från trafikföreskrifter.

Även enligt 57 och 58 §§ terrängtrafikkungörelsen (1972:594) får kommun — liksom länsstyrelse och polismyndighet — meddela trafikregler genom lokala trafikföreskrifter samt enligt 67 § nämnda kungörelse pröva frågor om undantag.

Beslut om lokala trafikföreskrifter och'om undantag från sådana fattas enligt 1 § lagen (1978:234) om trafiknämnd, inom kommunerna av en trafiknämnd.

Trafiknämnds beslut om lokala trafikföreskrifter och om undantag från sädana får enligt 4 § i lagen överklagas hos länsstyrelsen genom besvär och länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär. Vägverket, trafiksäkerhetsverket (TSV) och polismyndigheterna får enligt paragrafen överklaga trafiknämndens eller länsstyrelsens'beslut. Av 11 § förvaltningslagen (1971:290) följer att även den som trafiknämnds beslut angår får överklaga om nämndens beslut har gått honom emot.

I propositionen föreslås att regeringens uppgift som slutinstans i ärenden om lokala trafikföreskrifter skall övertas av TSV.

Föredraganden framhåller bl. a. att ärenden om lokala trafikföreskrifter ytterst sällan innehåller sådana politiska frågor som skulle kräva regeringens

medverkan. Avgörande för hur man skall se på en viss fråga beträffande lokal XU 1986/87:9 trafikreglering är, framhåller han, de lokala och regionala förhållandena. Ärenden om en lokal trafikreglering tillhör därför enligt honom den grupp av besvärsärenden i regeringskansliet som kan och bör delegeras.

Bland annat det förhållandet att TSV är den myndighet som barden högsta kompetensen på trafiksäkerhetsområdet talar enligt föredraganden för att TSV övertar regeringens uppgift som slutinstans i ärenden om lokala trafikföreskrifter.

Utskottet instämmer med föredraganden och anser således att TSV i stället för regeringen bör vara sista instans i ärenden örn lokala trafikföreskrifter.

Utskottet har inte något att erinra mot förslag i propositionen om att förändringen skall träda i kraft den I januari 1987 och att i fråga om överklagande av beslut, som har meddelats före ikraftträdandet, äldre bestämmelser skall gälla.

Den föreslagna utformningen av erforderlig ändring i lagen om trafiknämnd föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker således att riksdagen antar lagändringen.

Ändringar av straffbestämmelsen för s. k. smitning från trafikolycksplats

1 5 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) stadgas straff för den som obehörigen avlägsnar sig från trafikolycksplats eller undandrar sig att uppge namn eller hemvist eller att lämna upplysningar om händelsen. Straffet är bestämt till fängelse i högst ett år eller böter.

Straffskalan för smitning lägger hinder i vägen för att beivra brottet genom strafföreläggande. Enligt 48 kap. 4 § rättegångsbalken får nämligen strafföreläggande inte användas för brott för vilka kan följa fängelse i mer än sex månader.

I den år 1984 avlämnade rapporten "Överträdelser i trafiken. Förslag till avkriminalisering och andra ändringar i trafiklagstiftningen" har emellertid riksåklagaren (RÅ) bl. ä. föreslagit att smitningsbrottet skall delas upp i ett "normalt" brott, som straffas med böter eller fängelse i högst sex månader, och i ett grovt brott, som straffas med fängelse i högst ett år. RÅ framhöll att det länge har rått ett starkt önskemål — framför allt från åklagarhåll — att straffstadgandet för smitning skall ändras på sådant sätt att det möjliggör strafföreläggande vid lindrigare förseelser av typ parkeringsskador och liknande. RÅ:s förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandling av detsamma.

Föredraganden ansluter sig till RÄ:s förslag och föreslår ändring i 5 § trafikbrottslagen i enlighet härmed. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

Utskottet har inte något att erinra mot den föreslagna lagändringen och tillstyrker att riksdagen antar densamma.

Ändring av straffet för vissa "ordningsförseelser" enligt TU 1986/87:9

terrängkörningslagen, vägtrafikskattelagen och

trafikskadelagen

Åtskilliga bestämmelser i vägtrafikförfattningarna där straffet nu är dagsbö
ter avser förseelser som till sin natur närmast är av ordningskaraktär.
Föredraganden framhåller att starka skäl talar för att straffet för dessa
förseelser skall vara penningböter i stället för dagsböter. Man vinner
härigenom att förseelserna kan beivras med ordningsbot, varvid lagföringen
blir enklare och resurser frigörs för bekämpandet av allvarligare brottslighet.
På grundval av förslag i RÅ:s ovannämnda rapport, vilka tillstyrkts eller
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen föreslår föredraganden att
straffen ändras från dagsböter till penningböter för överträdelser av förbud i
vissa fall mot körning i terräng med terrängfordon och motorfordon enligt
terrängkörningslagen (1975:1313), förbud mot brukande av oskattat eller
oförsäkrat fordon enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) och trafikskadela
gen (1975:1410). •

Utskottet tillstyrker de mot den angivna bakgrunden föreslagna ändringarna i nämnda lagar, vilka också föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

Upphävande av det särskilda straffet för att gå mot rött ljus

Den som bryter mot förbud enligt 7 § första stycket VTK att gå mot rött ljus i gångsignal för gående döms enligt 164 § första stycket VTK tillböter (50 kr. enligt RÅ:s beslut om ordningsbot förvissa brott, SFS 1981:716). Alternativt kan överträdelse av förbudet medföra dagsböter för vårdslöshet i trafik enligt 1 § första stycket trafikbrottslagen.

Fråga om att upphäva det särskilda straffet enligt VTK för att gå mot rött ljus togs upp i RÅ:s ovannämnda rapport och kom sedan att behandlas vid en översyn inom kommunikationsdepartementet av sanktionssystemet enligt vägtrafikförfattningarna. Denna översyn resulterade år 1985 i promemorian (Ds K 1985:8) Sanktioner i vägtrafiklagstiftningen med förslag om avkriminalisering av vissa förfaranden som för närvarande är straffbara, bl. a; överträdelse av förbudet att gå mot rött ljus. Promemorian har remissbehandlats.

Föredraganden framhåller att han i överensstämmelse med förslag i promemorian och i likhet med flertalet remissinstanser anser att det särskilda straffet för att gå mot rött ljus nu bör upphävas och anmäler avsikt att lägga fram förslag till regeringen om detta. Han anför som motivering bl. a. att det är allmänt känt att efterlevnaden av regeln är mycket dålig och att en effektiv ■ övervakning av efterlevnaden av regeln i praktiken knappast är möjlig att uppnå.

Utskottet har med anledning av en motion i det i oktober i år avgivna och av riksdagen godkända betänkandet TU 1986/87:1 uttalat att skäl talar för att straffsanktionen för överträdelse av förbudet att gå mot rött ljus upphävs. Utskottet har således inte något att erinra mot att det särskilda straffet för att gå mot rött ljus tas bort.

Hemställan TU 1986/87:9

Utskottet hemställer

1. beträffande föreslagna lagändringar

att riksdagen antar de i proposition 1986/87:34 framlagda och i bilaga till betänkandet redovisade förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,

b) lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

c) lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313),

d) lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

e) lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), .

2. beträffande upphävande av det särskilda straffet för att gå mot rött
ljus

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen härom anfört i propositionen.

Stockholm den 4 december 1986

På trafikutskottets vägnar

Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Sten-Ove Sundström (s), Agne Hansson (c), Viola Claesson (vpk), Ingrid Andersson (s), Yngve Wernersson (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Bo Nilsson (s) och Marianne Jönsson (c).

Föreslagen lydelse

En trafiknämnds beslut enligt 1 § får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos trafiksäkerhetsverkel. Verkets beslut i ärendet får inte överklagas.

Vägverket och polismyndigheterna får överklaga trafiknämndens eller länsstyrelsens beslut enligt 1 §,

Nuvarande lydelse

4§'

En trafiknämnds beslut enligt 1 § får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut får öyer-klagas hos regeringen genom be- svär.

Vägverket, trafiksäkerhetsverket och polismyndigheterna får överklaga trafiknämndens eller länsstyrelsens beslut enligt 1 §.

Regeringen får föreskriva om inskränkningar i rätten att överklaga beslut' enligt 1 §.

/Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987, I fråga orn överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser,

' Senaste lydelse 1984:880.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom föreskrivs att 5§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott skall ha följande lydelse,

5§'

Nuvarande lydelse

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del j uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrager sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skä-ligen bör föranleda, eller om han undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, dömes till fängelse i högst ett år eller böter. .

Föreslagen lydelse

Om en vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av en trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrar sig att i rnån av förmåga medverka till de ätgärder, vartill olyckan skäligeii bör föranleda, eller om han undandrar sjg att uppge namn och hemvist eller att lämna upplysningar om händelsen, döms

till böter eliter fängelse i högst sex månader.

Är brottet ined hänsyn till omständigheterna att anse som grovt, döms till fängelse i högst ett år.

' Bestämmelserna i första s/ycA:/ Bestämmelserna i första or/t a«J- TU 1986/87:9

gäller även den som för spårvagn ra styckena gäller även den som för

och den som annorstädes än på väg spårvagn och den som annorstädes

för motordrivet fordon. än på väg för motordrivet fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

3 Förslag till

Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313)

Härigenom föreskrivs att 4§ terrängkörningslagen (1975:1313) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

. ■ 4§ -
Den som uppsåtligen eller av Den som med uppsåt eller av

oaktsamhet bryter mot 1§ första oaktsamhet bryter mot 1 § första
stycket 1 eller 2 eller mot förbud stycket 1 eller 2 eller mot förbud
eller föreskrift som har meddelats eller föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen dömes till böter, med stöd av lagen döms till böter,
om ej gärningen är ringa. högst ettusen kronor, oni ej gär-

ningen är ringa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

4 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrivs att 34§ vägtrafikskattelagen (1973:601)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

Brukas ett fordon i strid mot 16§ eller 21 § första stycket 2 sedan
fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 33 a §, döms ägaren
till böter eller fängelse i högst sex månader. '

Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 33 a § och brukan-deförbud skulle ha gällt för fordonet enligt 16 § eller 21 § första stycket 2 om fordonet hade varit skattepliktigt.

Brukas i annat fall ett fordon i Brukas i annat fall ett fordon i

strid mot 16 eller 21 §, döms ägaren strid mot 16 eller 21 §, döms ägaren
till böter. till böter, högst ettusen kronor.

Visar ägaren att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades är han fri frän ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Lagen omtryckt 1984:256. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869.

5 Förslag till TU 1986/87:9

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410)

Härigenom föreskrivs att 33 § trafikskadelagen (1975:1410)' skall ha följande lydelse.-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §
Saknas föreskriven trafikförsäk- Saknas föreskriven trafikförsäk
ring när motordrivet fordon som ej ring när motordrivet fordon som ej
är registrerat i bilregistret eller som         är registrerat i bilregistret eller som
är av ställt brukas i trafik här i lan- är av ställt brukas i trafik här i lan
det av den försäkringspliktige eller det av den försäkringspliktige eller
av annan med dennes tillstånd, av annan med dennes tillstånd,
dömes den försäkringspliktige till     döms den försäkringspliktige till
böter.                                böter, högst ettusen kronor.

Fortsätter den försäkringspliktige under tid då han står under åtal för förseelse som avses i första stycket att begå sådan förseelse, skall vad han har gjort sig skyldig till före varje åtal anses som särskilt brott. ,

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

' Lagen omtryckt 1977:949. " Senaste lydelse 1983:309.

gotab Stocicholm 1986 11921