Trafikutskottets betänkande
1986/87:9 i ^

om vissa delegeringsfrågor och regelförenklingar på
vägtrafikens område (prop. 1986/87:34) 1986/87-9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar och tillstyrker utskottet förslag som läggs fram i
proposition 1986/87:34 och som utgör ett led i arbetet med delegering och
regelförenkling på vägtrafikens område.

Lagen om trafiknämnd föreslås sålunda bli ändrad så att trafiksäkerhetsverket
i stället för regeringen blir sista instans i ärenden angående lokala
trafikföreskrifter.

Trafikbrottslagen föreslås bli ändrad så att smitning från trafikolycksplats
skall kunna beivras på ett enklare sätt. Någon ändrad praxis är dock inte
avsedd.

I syfte att förenkla lagföringen skall straffet för vissa förseelser enligt
terrängkörningslagen, vägtrafikskattelagen och trafikskadelagen, som kan
betecknas som ordningsförseelser, ändras från dagsböter till penningböter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

1 propositionen anmäler regeringen också sin avsikt att upphäva det
särskilda straffet för att gå mot rött ljus. Utskottet har inte något att erinra
häremot. Denna förseelse blir i fortsättningen straffbar endast om den utgör
vårdslöshet i trafik.

Propositionen

I proposition 1986/87:34 om vissa delegeringsfrågor och regelförenklingar på
vägtrafikens område föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet)
att riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag
till

1. lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,

2. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313),

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

5. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).

Lagförslagen har tagits inom som bilaga till betänkandet.

Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad föredragande
departementschefen har anfört om att ta bort straffet för att gå mot rött ljus.

1 Riksdagen 1986187.15 sami. Nr 9

Utskottet

TU 1986/87:9

Överklagande av beslut om lokala trafikföreskrifter

Arbete med att begränsa antalet ärenden som prövas av regeringen har
pågått i olika former sedan åtskilliga år tillbaka.

Våren 1984 antog riksdagen (rskr. 1983/84:250) vissa i proposition
1983/84:120 och i konstitutionsutskottets betänkande KU 1983/84:23 föreslagna
riktlinjer för en översyn av regeringens befattning med besvärsärenden.
Utgångspunkt för regeringens befattning med sådana ärenden skall vara
att överklagande normalt inte skall kunna ske till regeringen annat än när det
behövs en politisk styrning av praxis. I fall där prövningens huvudsakliga
funktion är att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör regeringen vara besvärsinstans
endast om det inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad överprövning
på en lägre nivå.

På grundval av förslag, som en sakkunnig i statsrådsberedningen har lagt
fram i betänkandet (Ds SB 1984:3) Det fortsatta delegeringsarbetet i
regeringskansliet II med underrubriken Trafiktillstånd och lokala trafikföreskrifter,
och remissyttranden över betänkandet föreslås i proposition 1986/
87:34 en ändrad ordning för överklagande av kommunala beslut om lokala
trafikföreskrifter.

Enligt 147 § vägtrafikkungörelsen (1972:603), VTK, får kommunen — och i
vissa fall länsstyrelsen och polismyndigheten — genom lokala trafikföreskrifter
meddela i paragrafen angivna särskilda trafikregler för viss väg eller
vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område. Vanliga lokala
trafikföreskrifter som meddelas av kommunerna är t. ex. föreskrifter om
hastighetsbegränsningar, om parkering och om körriktning.

Enligt 159 § VTK får kommun m. fl. i vissa fall också medge undantag från
trafikföreskrifter.

Även enligt 57 och 58 §§ terrängtrafikkungörelsen (1972:594) får kommun
— liksom länsstyrelse och polismyndighet — meddela trafikregler genom
lokala trafikföreskrifter samt enligt 67 § nämnda kungörelse pröva frågor om
undantag.

Beslut om lokala trafikföreskrifter och om undantag från sådana fattas
enligt 1 § lagen (1978:234) om trafiknämnd inom kommunerna av en
trafiknämnd.

Trafiknämnds beslut om lokala trafikföreskrifter och om undantag från
sådana får enligt 4 § i lagen överklagas hos länsstyrelsen genom besvär och
länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär. Vägverket,
trafiksäkerhetsverket (TSV) och polismyndigheterna får enligt paragrafen
överklaga trafiknämndens eller länsstyrelsens beslut. Av 11 § förvaltningslagen
(1971:290) följer att även den som trafiknämnds beslut angår får
överklaga om nämndens beslut har gått honom emot.

I propositionen föreslås att regeringens uppgift som slutinstans i ärenden om
lokala trafikföreskrifter skall övertas av TSV.

Föredraganden framhåller bl. a. att ärenden om lokala trafikföreskrifter
ytterst sällan innehåller sådana politiska frågor som skulle kräva regeringens

medverkan. Avgörande för hur man skall se på en viss fråga beträffande lokal TU 1986/87:9
trafikreglering är, framhåller han, de lokala och regionala förhållandena.

Ärenden om en lokal trafikreglering tillhör därför enligt honom den grupp av
besvärsärenden i regeringskansliet som kan och bör delegeras.

Bland annat det förhållandet att TSV är den myndighet som har den högsta
kompetensen på trafiksäkerhetsområdet talar enligt föredraganden för att
TSV övertar regeringens uppgift som slutinstans i ärenden om lokala
trafikföreskrifter.

Utskottet instämmer med föredraganden och anser således att TSV i stället
för regeringen bör vara sista instans i ärenden om lokala trafikföreskrifter.

Utskottet har inte något att erinra mot förslag i propositionen om att
förändringen skall träda i kraft den 1 januari 1987 och att i fråga om
överklagande av beslut, som har meddelats före ikraftträdandet, äldre
bestämmelser skall gälla.

Den föreslagna utformningen av erforderlig ändring i lagen om trafiknämnd
föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker
således att riksdagen antar lagändringen.

Ändringar av straffbestämmelsen för s. k. smitning från
trafikolycksplats

I 5 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen)
stadgas straff för den som obehörigen avlägsnar sig från trafikolycksplats
eller undandrar sig att uppge namn eller hemvist eller att lämna upplysningar
om händelsen. Straffet är bestämt till fängelse i högst ett år eller böter.

Straffskalan för smitning lägger hinder i vägen för att beivra brottet genom
strafföreläggande. Enligt 48 kap. 4 § rättegångsbalken får nämligen strafföreläggande
inte användas för brott för vilka kan följa fängelse i mer än sex
månader.

I den år 1984 avlämnade rapporten ”Överträdelser i trafiken. Förslag till
avkriminalisering och andra ändringar i trafiklagstiftningen” har emellertid
riksåklagaren (RÅ) bl. a. föreslagit att smitningsbrottet skall delas upp i ett
”normalt” brott, som straffas med böter eller fängelse i högst sex månader,
och i ett grovt brott, som straffas med fängelse i högst ett år. RÅ framhöll att
det länge har rått ett starkt önskemål — framför allt från åklagarhåll — att
straffstadgandet för smitning skall ändras på sådant sätt att det möjliggör
strafföreläggande vid lindrigare förseelser av typ parkeringsskador och
liknande. RÅ:s förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandling
av detsamma.

Föredraganden ansluter sig till RÅ:s förslag och föreslår ändring i 5 §
trafikbrottslagen i enlighet härmed. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1
januari 1987.

Utskottet har inte något att erinra mot den föreslagna lagändringen och
tillstyrker att riksdagen antar densamma.

Ändring av straffet för vissa ”ordningsförseelser” enligt TU 1986/87:9

terrängkörningslagen, vägtrafikskattelagen och
trafikskadelagen

Åtskilliga bestämmelser i vägtrafikförfattningarna där straffet nu är dagsböter
avser förseelser som till sin natur närmast är av ordningskaraktär.

Föredraganden framhåller att starka skäl talar för att straffet för dessa
förseelser skall vara penningböter i stället för dagsböter. Man vinner
härigenom att förseelserna kan beivras med ordningsbot, varvid lagföringen
blir enklare och resurser frigörs för bekämpandet av allvarligare brottslighet.

På grundval av förslag i RÅ:s ovannämnda rapport, vilka tillstyrkts eller
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen föreslår föredraganden att
straffen ändras från dagsböter till penningböter för överträdelser av förbud i
vissa fall mot körning i terräng med terrängfordon och motorfordon enligt
terrängkörningslagen (1975:1313), förbud mot brukande av oskattat eller
oförsäkrat fordon enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) och trafikskadelagen
(1975:1410).

Utskottet tillstyrker de mot den angivna bakgrunden föreslagna ändringarna
i nämnda lagar, vilka också föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

Upphävande av det särskilda straffet för att gå mot rött ljus

Den som bryter mot förbud enligt 7 § första stycket VTK att gå mot rött ljus i
gångsignal för gående döms enligt 164 § första stycket VTK till böter (50 kr.
enligt RÅ:s beslut om ordningsbot för vissa brott, SFS 1981:716). Alternativt
kan överträdelse av förbudet medföra dagsböter för vårdslöshet i trafik enligt
1 § första stycket trafikbrottslagen.

Fråga om att upphäva det särskilda straffet enligt VTK för att gå mot rött
ljus togs upp i RÅ:s ovannämnda rapport och kom sedan att behandlas vid en
översyn inom kommunikationsdepartementet av sanktionssystemet enligt
vägtrafikförfattningarna. Denna översyn resulterade år 1985 i promemorian
(Ds K 1985:8) Sanktioner i vägtrafiklagstiftningen med förslag om avkriminalisering
av vissa förfaranden som för närvarande är straffbara, bl. a.
överträdelse av förbudet att gå mot rött ljus. Promemorian har remissbehandlats.

Föredraganden framhåller att han i överensstämmelse med förslag i
promemorian och i likhet med flertalet remissinstanser anser att det särskilda
straffet för att gå mot rött ljus nu bör upphävas och anmäler avsikt att lägga
fram förslag till regeringen om detta. Han anför som motivering bl. a. att det
är allmänt känt att efterlevnaden av regeln är mycket dålig och att en effektiv
övervakning av efterlevnaden av regeln i praktiken knappast är möjlig att
uppnå.

Utskottet har med anledning av en motion i det i oktober i år avgivna och av
riksdagen godkända betänkandet TU 1986/87:1 uttalat att skäl talar för att
straffsanktionen för överträdelse av förbudet att gå mot rött ljus upphävs.

Utskottet har således inte något att erinra mot att det särskilda straffet för
att gå mot rött ljus tas bort.

Hemställan

TU 1986/87:9

Utskottet hemställer

1. beträffande föreslagna lagändringar

att riksdagen antar de i proposition 1986/87:34 framlagda och i bilaga
till betänkandet redovisade förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,

b) lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

c) lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313),

d) lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

e) lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

2. beträffande upphävande av det särskilda straffel för att gå mot rött
ljus

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört i propositionen.

Stockholm den 4 december 1986

På trafikutskottets vägnar

Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s). Per
Stenmarck (m), Rune Johansson (s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m),
Sten-Ove Sundström (s), Agne Hansson (c), Viola Claesson (vpk), Ingrid
Andersson (s), Yngve Wernersson (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Bo
Nilsson (s) och Marianne Jönsson (c).

Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978: 234) om trafiknämnd

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1978:234) om trafiknämnd skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §'

En trafiknämnds beslut enligt 1 § En trafiknämnds beslut enligt 1 §

får överklagas hos länsstyrelsen ge- får överklagas hos länsstyrelsen.

norn besvär.

Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får överklagas
hos regeringen genom be- klagas hos trafiksäkerhetsverket.

svär. Verkets beslut i ärendet får inte

överklagas.

Vägverket, trafiksäkerhetsverket Vägverket och polismyndigheter och

polismyndigheterna får över- na får överklaga trafiknämndens el klaga

trafiknämndens eller länssty- ler länsstyrelsens beslut enligt 1 §.

relsens beslut enligt 1 §.

Regeringen får föreskriva om inskränkningar i rätten att överklaga beslut
enligt 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser,

1 Senaste lydelse 1984:880.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa

trafikbrott

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen
brott skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om vägtrafikant, som med eller
utan skuld haft del i uppkomsten av
trafikolycka, genom att avlägsna
sig från olycksplatsen undandrager
sig att i mån av förmåga medverka
till de åtgärder, vartill olyckan skäligen
bör föranleda, eller om han
undandrager sig att uppgiva namn
och hemvist eller lämna upplysningar
om händelsen, dömes till
fängelse i högst ett år eller böter.

(1951: 649) om straff för vissa trafik -

Föreslagen lydelse

§'

Om en vägtrafikant, som med eller
utan skuld haft del i uppkomsten
av en trafikolycka, genom att avlägsna
sig från olycksplatsen undandrar
sig att i rpån av förmåga
medverka till de åtgärder, vartill
olyckan skäligen bör föranleda, eller
om han undandrar sig a(t uppge
namn och hemvist eller att lärpna
upplysningar örn händelsen, dams
till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Är brottet med hänsyn till omständigheterna
att anse som grovt,
döms till fängelse i högst ett år.

TU 1986/87:9
Bilaga

1 Senasle lydelse 1975: 611

Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna i första och and- TU 1986/87:9
gäller även den sorn för spårvagn ra styckena gäller även den som för

och den som annorstädes än på väg spårvagn och den som annorstädes

för motordrivet fordon. än på väg för motordrivet fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

3 Förslag till
Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975: 1313)

Härigenom föreskrivs att 4§ terrängkörningslagen (1975: 1313) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Den som uppsåtligen eller av Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mot 1 § första oaktsamhet bryter mot 1 § första

stycket 1 eller 2 eller mot förbud stycket 1 eller 2 eller mot förbud

eller föreskrift som har meddelats eller föreskrift som har meddelats

med stöd av lagen dömes till böter, med stöd av lagen döms till böter,

om ej gärningen är ringa. högst ettusen kronor, om ej gär ningen

är ringa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

4 Förslag till
Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrivs att 34 § vägtrafikskattelagen (1973:601)' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

Brukas ett fordon i strid mot 16 § eller 21 § första stycket 2 sedan
fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 33 a §, döms ägaren
till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas, om
fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 33 a § och brukandeförbud
skulle ha gällt för fordonet enligt 16 § eller 21 § första stycket 2
om fordonet hade varit skattepliktigt.

Brukas i annat fall ett fordon i Brukas i annat fall ett fordon i

strid mot 16 eller 21 §, döms ägaren strid mot 16 eller 21 §, döms ägaren

till böter. till böter, högst ettusen kronor.

Visar ägaren att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra
att fordonet brukades är han fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

1 Lagen omtryckt 1984: 256. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

5 Förslag till

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410)

TU 1986/87:9

Härigenom föreskrivs att 33 § trafikskadelagen (1975:1410)' skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse
33 §2

Nuvarande lydelse

Saknas föreskriven trafikförsäkring
när motordrivet fordon som ej
är registrerat i bilregistret eller som
är avställt brukas i trafik här i landet
av den försäkringspliktige eller
av annan med dennes tillstånd,
dömes den försäkringspliktige till
böter.

Fortsätter den försäkringspliktige under tid då han står under åtal för
förseelse som avses i första stycket att begå sådan förseelse, skall vad han
har gjort sig skyldig till före varje åtal anses som särskilt brott.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

1 Lagen omtryckt 1977:949.

2 Senaste lydelse 1983: 309.

gotab Stockholm 1986 11921