Trafikutskottets betänkande
1986/87:7

om vissa yrkestrafikfrågor m. m. (prop. 1986/87:5)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas till en början motionsyrkanden avseende övergripande
synpunkter på yrkestrafiklagstiftningen. Yrkandena avstyrks eller
föreslås lämnas utan åtgärd.

Därefter behandlas 1985 års lag om rätt att driva viss linjetrafik. Enligt ett
riksdagsbeslut i maj innevarande år, varigenom en m-, fp- och c-reservation
till utskottets betänkande TU 1985/86:18 bifölls, bör regeringen förelägga
riksdagen förslag om upphävande av lagen. Så bör dock enligt propositionen
ej ske. M-, fp- och c-yrkanden om att beslutet bör stå fast avstyrks.

Vidare tillstyrks förslagen i propositionen om slopande av behovsprövningen
för godslinjetrafik och transportförmedling.

Ett yrkande i en c-motion om slopande av behovsprövningen för beställnings-
och turisttrafik med buss avstyrks.

Ett flertal m-, fp- och c-yrkanden om taxitrafiken avstyrks under hänvisning
till pågående översyn av den reglering som gäller för denna trafik.

I övrigt behandlas motionsyrkanden om bl. a. yrkeschaufförers arbetsförhållanden,
överlastavgifter och vissa färdtjänsttransporter. Yrkandena avstyrks
eller föreslås lämnas utan åtgärd.

Till betänkandet är fogat 13 reservationer och ett särskilt yttrande.

Vpk-ledamoten reserverar sig i fråga om en parlamentarisk översyn av
yrkestrafiklagen (res. nr 1).

Fp-ledamöterna reserverar sig i fråga om avveckling av tillståndsprövningen
inom yrkestrafiken (res. nr 2).

M- och fp-ledamöterna reserverar sig i fråga om en avreglering av den
yrkesmässiga trafiken som ett led i en omprövning av 1979 års trafikpolitiska
beslut (res. nr 3).

M-, fp- och c-ledamöterna reserverar sig i fråga om 1985 års busslinjereform
(res. nr 4).

Vpk-ledamoten reserverar sig i fråga om slopande av behovsprövningen
för godslinjetrafiken (res. nr 5).

I fråga om lagen om transportförmedling reserverar sig dels m-, fp- och
c-ledamöterna (res. nr 6), dels vpk-ledamoten (res. nr 7).

Vpk-ledamoten reserverar sig i fråga om en utredning av transportförmedlingsinstitutet
(res. nr 8).

1986/87:7

1 Riksdagen 1986/87.15sami. Nr 7

M-, fp- och c-ledamöterna reserverar sig i fråga om slopande av behovsprövningen
för beställnings- och turisttrafik med buss (res. nr 9).

I fråga om taxitrafik reserverar sig dels m- och fp-ledamöterna (res. rir 10),
dels c-ledamöterna (res. nr 11).

Vpk-ledamoten reserverar sig i fråga om yrkeschaufförers arbetsförhållanden
(res. nr 12) och ersättning för färdtjänsttransport (res. nr 13).

Det särskilda yttrandet görs av vpk-ledamoten i anslutning till utskottets
uttalande angående en omprövning av 1979 års trafikpolitiska beslut.

Propositionen

I proposition 1986/87:5 om vissa yrkestrafikfrågor föreslår regeringen
(kommunikationsdepartmentet) riksdagen att anta

1. förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

2. förslag till lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling,

3. förslag till lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik.

Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen
har anfört angående regleringen av busstrafiken och taxitrafiken.

I propositionen föreslås förenklingar av lagstiftningen om yrkesmässig
godstrafik och om transportförmedling. Förslagen innebär att behovsprövningen
vid godslinjetrafik och transportförmedling slopas. Vidare redovisas
överväganden rörande buss- och taxitrafiken i syfte att minska regleringen
och förbättra kundservicen. I det sammanhanget uppmärksammas särskilt
förhållandena beträffande taxiverksamheten i Stockholm.

Motioner framlagda med anledning av propositionen

1986/87:T103 av Olle Grahn m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i förslaget till lag om ändring
i yrkestrafiklagen (1979:559) som innebär att lagen (1979:560) om transportförmedling
upphör att gälla,

2. att riksdagen, med upprepande av sitt tidigare ställningstagande,
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att regeringen skall
förelägga riksdagen förslag om upphävande av lagen (1985:449) om rätt att
driva viss linjetrafik och den lagstiftning i övrigt av betydelse i sammanhanget
som riksdagen antog i samband därmed,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs angående en avreglering av taxinäringen i syfte att öka
konkurrensen inom taxi och förbättra servicen till taxis kunder.

1986/87:T104 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå de i proposition 1986/87:5 upprättade
förslagen till lagändringar,

TU 1986/87:7

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i TU 1986/87:
motionen uttalas om utredning av hela transportförmedlingsinstitutet.

1986/87:T105 av Gösta Andersson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändrad
lagstiftning i syfte att finna former för ökad konkurrens inom den lokala och
regionala kollektivtrafiken i enlighet med riksdagens beslut våren 1986,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om åtgärder för att slopa tillståndskravet för
beställningstrafik och turisttrafik,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag i syfte att
underlätta överlåtelse av taxiföretag,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs rörande frivillig anslutning till beställningscentraler
för taxi,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om möjligheter att upprätta konkurrerande beställningscentraler.

1986/87:T106 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1979:560) om transportförmedling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om yrkestrafiklagstiftningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om taxi,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lämplighetsprövningen
vid ansökan om godslinjetrafik skall avskaffas,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om upphävande av lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik och den lagstiftning i övrigt av
betydelse i sammanhanget och som riksdagen antog i samband därmed.

Motioner framlagda under den allmänna
motionstiden 1986

1985/86:T221 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ändring av yrkestrafiklagen, 2 kap. 21 § på sätt som
redovisas i motionen.

1985/86:T235 av Per Stenmarck m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående
dispens för tyngre lastbilstrafik på E 14 mellan Ystad och Malmö.

1985/86:T249 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående tvingande
anslutning till beställningscentral.

1985/86:T250 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anta
följande förslag till Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559).
Härigenom förordnas i fråga om yrkestrafiklagen

1* Riksdagen 1986/87.15 sami. Nr 7

dels att 2 kap. 20 § skall upphöra att gälla,

TU 1986/87:7

dels att 2 kap. 17 § skall ha nedan angivna ändrade lydelse:

17 §. Ingen må förvägras tillstånd, som uppfyller de i denna lag uppställda
kraven på lämplighet. Behovsprövning får ej förekomma.

1985/86:T258 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg
(båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade
arbetsvillkor för yrkesbilförare i enlighet med bilarbetstidsutredningens
förslag.

1985/86:T263 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (båda c) vari
yrkas att riksdagen upphäver beslutet om obligatorisk anslutning till
beställningscentraler för taxi.

1985/86:T293 av Lars Werner m. fl (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen uttalas om en parlamentarisk översyn av yrkestrafiklagen och
problemen inom yrkestrafiken.

1985/86:T296 av Alf Wennerfors och Görel Bohlin (båda m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett förslag till avveckling av den nuvarande
regleringen av taxinäringen.

1985/86:T307 av Kaj Larsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av reglerna för trafiktillstånd syftande till att
transportföretagen innehar giltiga försäkringar gällande för tillståndsperioden.

1985/86:T310 av Sture Thun m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om sysselsättning för
svenska chaufförer.

1985/86:T389 av Olle Grahn m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till avveckling av taximonopolet och den nuvarande
regleringen av transportnäringen i enlighet med vad som anförs i motionen.

1985/86:T390 av Viola Claesson och Sven Henricson (båda vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen hemställer om sådan ändring i yrkestrafikförordningen,
att den kommunala färdtjänsten kan utge ersättning för färdtjänsttransport
till anhörig till den resande, utan att den förre annars bedriver
yrkesmässig biltrafik.

1985/86:T396 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av skärpning
av överlastningsavgifterna.

1985/86:T399 av Karl-Anders Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att anslutningen till taxicentraler skall vara
frivillig för taxiägare i glesbygden eller att generell dispens från skyldigheten
att ansluta sig till taxicentral lämnas dessa taxiägare.

1985/86:T404 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära regler som ställer krav på obligatorisk installation av
funktionellt riktiga förarstolar i fordon avsedda för taxibruk.

1985/86:T407 av Birgit Friggebo och Anne Wibble (båda fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att upphäva taximonopolet.

1985/86:T424 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 18), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om yrkestrafiklagstiftningen och taxi.

1985/86:T430 av Hans Nyhage m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
skyldigheten för taxiägare att tillhöra en gemensam beställningscentral för
att få tillstånd att utöva taxitrafik skall upphöra.

Bakgrund

1. Y rkesmässig trafik

Med yrkesmässig trafik avses enligt yrkestrafiklagen (1979:559) trafik i
vilken personbil, lastbil eller buss med förare ställs till allmänhetens
förfogande mot ersättning för transport av personer eller gods. Den
yrkesmässiga godstrafiken omfattar enligt lagen linjetrafik och beställningstrafik,
medan persontrafiken indelas i beställningstrafik med tyngre fordon
(främst busssar), beställningstrafik med lättare fordon (främst taxibilar),
turisttrafik och linjetrafik.

För all yrkesmässig trafik gäller att den endast får bedrivas efter särskilt
tillstånd till den som bedöms vara lämplig att driva verksamheten. Vid denna
lämplighetsprövning skall hänsyn tas till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden,
laglydnad och benägenhet att fullgöra skyldigheter mot det allmänna
samt andra omständigheter av betydelse. För tillstånd till persontransporter
och linjetrafik för godstransporter krävs dessutom att den avsedda trafiken
bedöms vara behövlig och i övrigt lämplig. För beställningstrafik för
godstransporter avskaffades däremot denna s. k. behovsprövning den 1
januari 1979 (prop. 1977/78:137, TU 27, rskr. 365).

I nu förevarande proposition föreslås att behovsprövningen slopas även för
godslinjetrafiken, dvs. för sådan ”regelbunden transport av gods på en viss
vägsträcka eller mellan vissa orter som sker utan att någon beställare förfogar
över fordonet”.

2. Transportförmedling

Nuvarande reglering i yrkestrafiklagen av godslinjetrafiken innebär inte att
regelbundna godstransporter åt skilda kunder är något som är förbehållet
linjetrafiken. Genom en samordning av transporterna och eventuell insamling
av gods från olika avsändare kan vid beställningstrafik en regelbunden
trafik av samma slag som vid linjetrafiken åstadkommas. Denna samordning
sker ofta i en från transporterna skild verksamhet, transportförmedling. Det
förmedlande organet kan därvid för själva transporterna anlita åkare med

TU 1986/87:7

tillstånd till beställningstrafik. Dessa åkare får inte någon omedelbar relation
till den egentliga transportkunden utan endast till den som organiserar
transporterna och förmedlar köruppdragen.

Ifrågavarande verksamhet regleras i lagen (1979:560) om transportförmedling.
Lagen gäller förmedling av regelbundna transporter. Transporter
som ej vanligen utförs två eller fler gånger per vecka i samma riktning anses
inte som regelbundna. Förmedling av sådana transporter faller därför inte
under lagen om transportförmedling, och någon tillståndsplikt föreligger
inte.

Regleringen av transportförmedling har flera likheter med den som gäller
för yrkesmässig trafik. Således finns bestämmelser om bl. a. tillståndskrav,
prövning av sökandens lämplighet samt verksamhetens behövlighet och
lämplighet.

I propositionen föreslås att kravet på verksamhetens behövlighet och
lämplighet slopas.

Utskottet

1 Övergripande synpunkter på
yrkestrafiklagstiftningen

I propositionen erinrar föredragande departementschefen inledningsvis om
att den yrkesmässiga trafiken sedan länge varit föremål för en omfattande
reglering. Detta förhållande — fortsätter föredraganden — skall ses mot
bakgrund av transportsektorns utomordentliga betydelse för samhället i
stort. Dess tjänster måste ha en hög kvalitet och vara tillgängliga såväl på
udda tider som i områden där trafikunderlaget är begränsat. Vanliga medel
för samhällets inflytande har varit bl. a. prövning om trafiken behövs och är
lämplig, trafikeringsplikt och taxekontroll.

Under senare år — framhålls det vidare i propositionen — har en
betydande avreglering skett inom den yrkesmässiga trafiken. Genom
reformer som skett stegvis och som grundats på uppfattningen att en sund
konkurrens mellan olika trafikföretag främjar effektiva transporter har
regelsystemet anpassats i marknadsekonomisk riktning. Denna utveckling
bör — betonar föredraganden — fortsätta. Grundtanken i det fortsatta
reformarbetet bör vara att fri konkurrens i förening med ett riktigt utformat
kostnadsansvar leder till en effektivare resursanvändning och en bättre
fördelning av transportarbetet mellan olika transportmedel.

Man bör därför — fortsätter föredraganden — så långt möjligt — undvika
konkurrensbegränsande regler och detaljstyrning av transportverksamheten.
Samtidigt är det dock uppenbart att samhället har ett ansvar för att
upprätthålla en tillfredsställande transportförsörjning. Detta kan motivera
åtgärder från samhällets sida för att säkerställa ett visst grundläggande
trafikutbud, för att förhindra att företag med monopolliknande ställning
orättmätigt utnyttjar sin marknadsposition eller för att motverka dubbelinvesteringar
i trafikapparaten.

TU 1986/87:7

Vid sidan av yrkestrafikregleringen finns även — framhålls det i propositionen
— inom denna sektor bestämmelser om t. ex. lastvikt, arbetstid,
farligt gods och hastighet. Överträdelser av sådana regler kan innebära risker
för trafiksäkerheten och snedvrida konkurrensen inom transportmarknaden.
Överlaster medför dessutom merkostnader för väghållningen. Regler av det
nämnda slaget — betonar föredraganden — kan inte avvaras, och det är
viktigt att efterlevnaden övervakas.

Vidare framhåller föredraganden att trafikföretagama naturligtvis har att
följa de regler i fråga om beskattning, ekonomisk redovisning etc. som gäller
för all näringsverksamhet. Överträdelser av sådana regler — liksom av de
nämnda reglerna för vägtrafiken — innebär en osund konkurrens och ofta
betydande svårigheter för seriöst skötta transportföretag. Den skärpta
lämplighetsprövning och de vidgade möjligheter till återkallelse av trafiktillstånd
som införts på senare år skall ses mot bakgrund av vikten av att komma
till rätta med missförhållanden av nämnda slag. Föredraganden betonar att
den utveckling mot en minskad reglering inom yrkestrafiksektorn, som han
förordar, inte innefattar de regler som rör tillståndshavarnas lämplighet.

Föredraganden framhåller avslutningsvis—i den del av propositionen som
nu är i fråga — att en översyn av yrkestrafiklagstiftningen har inletts inom
kommunikationsdepartementet. Syftet är att se om lagstiftningen genom
färre regleringar kan fås att bättre stämma överens med den trafikpolitiska
målsättningen enligt 1979 års riksdagsbeslut och med en önskvärd utveckling
på transportområdet.

I motion 1985/86:T293 (vpk) begärs en parlamentarisk översyn avyrkestrafiklagen
och problemen inom yrkestrafiken. De problem som motionärerna
pekar på gäller bl. a. överträdelser av bestämmelser om lastvikt, arbetstid,
farligt gods, hastighet, skatter och fordonsregistrering. Vidare framhålls
brister i fråga om arbetstids- och arbetsmiljöförhållanden inom yrkestrafiken
samt strukturella förändringar inom åkerinäringen, liksom inom transportförmedlingsorganisationen,
som skäl för den begärda översynen.

Enligt utskottets mening är det angeläget att man med erforderliga
resurser övervakar efterlevnaden av de bestämmelser som motionärerna
fäster uppmärksamheten på och i fall av överträdelser tillämpar yrkestrafiklagens
bestämmelser om varning av tillståndshavaren eller om återkallelse av
trafiktillstånd. Någon parlamentarisk utredning av de i motionen behandlade
problemen finner dock utskottet inte motiverad, varför yrkandet härom
avstyrks.

I motion 1985/86:T389 (fp) begärs en avveckling av tillståndsprövningen inom
yrkestrafiken.

Enligt utskottets mening kan en tillståndsprövning — avseende vederbörandes
lämplighet — ej avvaras inom yrkestrafiksektorn, om man vill
säkerställa att verksamheten bedrivs på ett ansvarsmedvetet och lojalt sätt.

Vidare torde en behovsprövning för t. ex. linjetrafik med buss vara
ofrånkomlig. Företag som driver sådan trafik — även på dagar och tider då
det är olönsamt — bör inte behöva utsättas för en okontrollerad konkurrens
om de lönsamma körningarna.

Med det sagda avstyrks motionen i här berörd del.

TU 1986/87

I motion 1985/86:T424 (m) framhåller motionärerna att full näringsfrihet i
princip skall råda inom transportsektorn. De förväntar sig att den pågående
översynen av yrkestrafiklagstiftningen skall innebära ett stort steg mot sådan
frihet och därmed en minskad byråkrati inom transportområdet.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att man så långt möjligt bör
undvika konkurrensbegränsande regler och detaljstyrning av transportverksamheten.
Genom detta ställningstagande torde syftet med motionsyrkandet
få anses i huvudsak tillgodosett, varför det bör kunna lämnas utan åtgärd.

I motion 1986/87:T106 (m) beklagar motionärerna att den pågående
översynen av yrkestrafiklagstiftningen ej utgör en del av en parlamentarisk
översyn av hela transportsektorn som ett led i en utvärdering och omprövning
av 1979 års trafikpolitiska beslut.

Motionsyrkanden om en utvärdering av 1979 års trafikpolitiska beslut har
på senare år ett flertal gånger behandlats och avstyrkts av utskottet. Så
skedde senast i dess den 3 oktober 1986 dagtecknade och av riksdagen den 15
oktober 1986 godkända betänkande TU 1986/87:2.

I sitt yttrande framhöll utskottet bl. a. att ett samordnat trafikpolitiskt
uppföljnings- och utvecklingsarbete inför 1990-talet avsågs inom kort
påbörjas inom kommunikationsdepartementet. En viktig frågeställning som
därvid skulle belysas var hur miljöaspekterna och andra övergripande
samhällsmål bäst kunde tillgodoses inom ramen för trafikpolitiken. En annan
central frågeställning var hur framtidssatsningar i transportsystemets infrastruktur
skulle finansieras. Möjligheterna att vidareutveckla kollektivtrafiken
sades också komma att utgöra en viktig del i det aviserade arbetet. Även
frågan om avvägningen mellan konkurrens, styrning och samordning inom
transportsektorn — sade utskottet sig ha erfarit — skulle behandlas liksom
frågan om hur man skall åstadkomma mer likartade konkurrensförutsättningar
mellan olika trafikgrenar inom ramen för övergripande trafikpolitiska
mål.

Den 28 oktober 1986 meddelade kommunikationsministern att regeringen
avser att framlägga en trafikpolitisk proposition under år 1988. Han framhöll
därvid bl. a. att samhällsekonomisk effektivitet bara är en av många aspekter
som måste vägas in i de trafikpolitiska analyserna. Miljö, säkerhet, kvalitet
och regional balans tillhör de faktorer som måste väga tungt när en
trafikpolitik för 1990-talet skall formuleras.

Enligt vad utskottet erfarit kommer arbetet med propositionen att
bedrivas i kontakt med berörda intressenter, däribland företrädare för de
politiska partierna. Den trafikpolitik som krävs inför 1990-talet fordrar
internationella hänsynstaganden. Ett viktigt inslag häri är den fria gods- och
persontransportmarknad som kommer att införas inom hela EG-området
senast år 1992.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet för sin del syftet med
ifrågavarande motionsyrkande i huvudsak tillgodosett, varför detsamma bör
kunna lämnas utan åtgärd.

TU 1986/87:7

2 1985 års busslinjereform

TU 1986/87:7

Enligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektivtrafik — den
s. k. länstrafikreformen — skall i varje län finnas en huvudman som ansvarar
för den lokala och regionala kollektivtrafiken på väg. Ansvaret gäller
linjetrafik för persontransporter.

I juni 1985 beslutade riksdagen om en komplettering av länstrafikreformen
(prop. 1984/85:168, TU 30, rksr. 383). Så skedde genom att riksdagen antog
bl. a. lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Lagens huvudsakliga
innebörd är att trafikhuvudmännen fr. o. m. den 1 juli 1989 ges rätten att
utan krav på linjetrafiktillstånd bedriva den trafik som de har det politiska
och ekonomiska ansvaret för. Samtidigt upphör tidigare meddelade tillstånd
till sådan trafik att gälla.

I maj 1986 uttalade riksdagen att 1985 års lag om rätt att driva viss
linjetrafik bör omprövas. Enligt detta riksdagsbeslut, varigenom en borgerlig
reservation till utskottets betänkande TU 1985/86:18 (rskr. 260) bifölls, bör
regeringen förelägga riksdagen förslag om upphävande av 1985 års lag och
den lagstiftning i övrigt av betydelse i sammanhanget som riksdagen antog i
samband med 1985 års beslut.

Enligt föredraganden utgör 1985 års lag ett exempel på hur önskemålet om
marknadsmässighet och samhälleligt inflytande kan sammanföras till en
fruktbar lösning utan regleringar. När reformen har genomförts fullt ut har
behovsprövningen i praktiken avskaffats såvitt gäller lokal och regional
busslinjetrafik i trafikhuvudmännens regi. Med stöd av den nya lagen kan
huvudmännen upphandla trafiktjänster under mer marknadsmässiga former
än för närvarande och anlita de företag som kan utföra trafiken på det bästa
och billigaste sättet. Detta överensstämmer — betonar föredraganden —
med grundtanken bakom 1978 års länstrafikreform, enligt vilken det ytterst
är landstingen och kommunerna som ansvarar för att en tilfredsställande
trafikförsörjning genom kollektiv persontrafik upprätthålls. Några förändringar
av dessa grundläggande förhållanden säger sig föredraganden inte
vara beredd att föreslå. Han förordar därför att någon ändring inte görs i 1985
års beslut.

I motionerna 1986/87:T103 (fp), 1986/87:T105 (c) och 1986/87:106 (m)
framhålls att riksdagens beslut år 1986 i fråga om 1985 års lag bör stå fast.

Utskottet förordar för sin del — i likhet med föredraganden — att någon
ändring inte görs i 1985 års beslut och avstyrker följaktligen motionsyrkandena.

3 Godstrafik

3.1 Godslinjetrafik

I propositionen föreslås ett slopande av behovsprövningen för godslinjetrafiken.

Föredraganden framhåller att den yrkesmässiga godslinjetrafiken i dag har
en mycket ringa omfattning. Mindre än 1 % av det totala antalet godstrafik -

tillstånd utgörs av tillstånd till linjetrafik. Även vad beträffar det transporterade
godset svarar linjetrafiken för en mycket obetydlig andel.

Tillstånden till godslinjetrafik — fortsätter föredraganden — berör
skogslänen, i första hand dem i norra Sverige, och har i stor utsträckning
lämnats till busslinjeföretag. Trafikhuvudmännens åtgärder de senaste åren
för att främja godstrafiken och förbättra de ekonomiska resultaten visar att
en fruktbar utveckling av kombinerad person- och godstrafik kan ske under
marknadsmässiga villkor utan skydd av någon särskild reglering.

Mot den angivna bakgrunden, och med hänvisning bl. a. till att behovsprövningen
för beställningstrafik för godstransporter har avskaffats, finner
föredraganden tungt vägande skäl tala för att slopa den prövningen inom hela
den av yrkestrafiklagen reglerade godstrafiksektorn.

För de transporter som i dag utgör godslinjetrafik — fortsätter föredraganden
— kommer naturligtvis även i fortsättningen att krävas yrkestrafiktillstånd.
Samma regler — bl. a. angående tillståndshavarnas lämplighet — blir
då tillämpliga på all yrkesmässig godstrafik. Begreppen ”beställningstrafik
för godstransporter” och ”linjetrafik för godstransporter” kan därmed
utmönstras ur yrkestrafiklagen och ersättas med den enklare benämningen
”godstrafik”.

Föredragandens förslag innebär att bestämmelsen i 2 kap. 8 § i yrkestrafiklagen
om prövning av linjetrafikens behövlighet och lämplighet upphör att
gälla samt att vissa övriga härmed sammanhängande ändringar görs i lagen.
Vidare föreslås—som en följd av förslaget till ändringar i yrkestrafiklagen —
en justering av 7 § i lagen om rätt att driva viss linjetrafik.

I motion 1986/87:T104 (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, avslag på de i
propositionen framlagda förslagen till dels lag om ändring i yrkestrafiklagen,
dels lag om ändring i lagen om rätt att driva viss linjetrafik. Motionärerna
framhåller att de motsätter sig en ytterligare uppluckring av samhällskontrollen
i fråga om den i yrkestrafiklagen reglerade godstrafiken.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot att behovsprövningen för
godslinjetrafik avvecklas och avstyrker därför motionsyrkandet om avslag på
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen.
Av detta ställningstagande följer att utskottet även avstyrker motionsyrkandet
om avslag på det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen om rätt att driva viss linjetrafik.

Lagförslagen har inte givit utskottet anledning till annan erinran än att tiden
fram till den angivna tidpunkten för ikraftträdandena — den 1 januari 1987
— synes alltför knapp. Tidpunkten bör därför bestämmas till den 1 april
1987. Som en följd av detta ställningstagande bör den i övergångsbestämmelsen
till förslaget om lag om ändring i yrkestrafiklagen angivna tidpunkten —
den 1 januari 1987 — ändras till den 1 april 1987. Med dessa ändringar
tillstyrks lagförslagen.

I motion 1986/87:T106 (m) framhålls att det är angeläget att transportbranschen
behandlas på samma sätt som andra branscher. Det räcker därför inte
att avskaffa ifrågavarande behovsprövning, säger motionärerna, utan man
bör även få till stånd ett slopande av lämplighetsprövningen för utövare av
godslinjetrafik.

TU 1986/87:7

Med anledning av detta motionsyrkande vill utskottet erinra om att det i
det föregående tillstyrkt förslaget i propositionen att begreppen ”beställningstrafik
för godstransporter” och ”linjetrafik för godstransporter” utmönstras
ur yrkestrafiklagen och ersätts av benämningen ”godstrafik”.
Utskottet ansluter sig för sin del till föredragandens uppfattning att
bestämmelserna om tillståndshavarnas lämplighet bör gälla för all yrkesmässig
godstrafik och avstyrker därför motionsyrkandet.

3.2 Transportförmedling

Föredraganden framhåller att grunden för regleringen av transportförmedlingen
— som infördes i svensk rätt genom 1940 års yrkestrafikförordning —
var bl. a. att skydda godslinjetrafiken. Denna trafik hade — som redan
framhållits — tidigare en betydande omfattning men spelar i dag en mycket
liten roll för trafikförsörjningen.

Inom transportförmedlingsverksamheten — fortsätter föredraganden —
har behovsprövningen medverkat till en koncentration av denna som gynnat
tillkomsten av rikstäckande företag och befäst dessas stordriftsfördelar.
Behovsprövningen kan emellertid också ha förkvävt fruktbara initiativ från
mindre företag.

Mot den angivna bakgrunden föreslår föredraganden att nuvarande
bestämmelse i lagen om transportförmedling om verksamhetens behövlighet
och lämplighet slopas och att vissa andra härav föranledda justeringar i
lagtexten görs.

Föredraganden är emellertid inte beredd att föreslå ett upphävande av den
bestämmelse i lagen om transportförmedling som föreskriver att tillstånd till
sådan får ges endast till den som med hänsyn till personliga och ekonomiska
förhållanden samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig
att driva verksamheten. I sammanhanget erinras om de krav på lämplighet
som ställs på innehavare av tillstånd av beställningstrafik för godstransporter
och att många åkerier i hög grad är beroende av transportförmedlarnas
verksamhet. Det kan därför vara rimligt — säger föredraganden — att pröva
lämpligheten också hos förmedlingsföretagen.

I motion 1986/87:T104 (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen avslår
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
transportförmedling. Enligt motionärerna bör behovsprövningen bibehållas
för att motverka en från flera synpunkter skadlig överetablering inom den
yrkesmässiga trafiken.

I motionerna 1986/87:T103 (fp) och 1986/87:T106 (m) yrkas att riksdagen
beslutar upphäva lagen om transportförmedling. I båda motionerna framhålls
att lagens krav på förmedlingsföretagens lämplighet utgör en icke
önskvärd konkurrensbegränsning.

Utskottet ansluter sig för sin del till föredragandens uppfattning att
behovsprövningen vid tillståndsprövningen för transportförmedling bör
slopas och att prövningen av förmedlingsföretagens lämplighet bör bibehållas.
Härav följer att utskottet avstyrker de motionsyrkanden som nu är i
fråga. Lagförslaget har inte givit utskottet anledning till annan erinran än att

TU 1986/87:7

1 * * Riksdagen 1986187.15 sami. Nr 7

tiden fram till den angivna tidpunkten för ikraftträdandet — den 1 januari
1987 — synes alltför knapp. Tidpunkten bör därför bestämmas till den 1 april
1987. Med denna ändring tillstyrks lagförslaget.

I motion 1986/87:T104 (vpk) begärs en utredning av transportförmedlingsinstitutet.

Motionärerna framhåller att det vid sidan av de stora seriösa transportförmedlingsföretagen
finns ett betydande antal transportförmedlare, av vilka
åtskilliga i sin strävan att prismässigt konkurrera pressar de åkare de anlitar
utan hänsyn till bestämmelserna om arbets- och vilotid, belastnings- och
hastighetsbestämmelser m. m. Motionärerna förordar därför en etableringskontroll
och en utredning med målsättningen att öka samhällets insyn och
ansvar i verksamheten. Därvid bör möjligheterna prövas att söka sig fram
efter samma linjer som enligt 1985 års riksdagsbeslut skall gälla för
busstrafiken.

Av motionen framgår att vad motionärerna vill få till stånd är en ordning
som innebär att samhället som huvudman skall ha ansvaret för transportförmedling
och godstransporter på väg.

Utskottet står för sin del främmande för denna tanke och avstyrker
följaktligen motionsyrkandet.

4 Beställnings- och turisttrafik med buss

Den yrkesmässiga busstrafiken indelas i beställningstrafik, linjetrafik och
turisttrafik. Med turisttrafik avses transporter vilka ingår som ett led i ett
sammanhängande arrangemang, där själva transporten inte är huvudsaken.
För all busstrafik gäller att tillstånd endast får ges om den avsedda trafiken
bedöms vara behövlig och i övrigt lämplig. Liksom vid annan yrkesmässig
trafik görs också en prövning av trafikutövarens lämplighet. Systemet med en
behovsprövning förutsätter att trafiken bedrivs på vissa sträckor eller inom
avgränsade geografiska områden för att möjliggöra avvägningar rörande
utbud och efterfrågan.

I propositionen belyser föredraganden vissa svårigheter som är förenade
med att upprätthålla en strikt behovsprövning för beställningstrafik med buss
och turisttrafik. Som exempel anger han att det i ett trafikområde med liten
folkmängd kan finnas ett välskött busstrafikföretag med en framgångsrik
försäljning av tjänster även till kunder utanför trafikområdet. Det kan i
sådana fall te sig egendomligt — säger föredraganden — att företagets
utveckling hindras av det egna trafikområdets storlek. I själva verket torde
ett företags framgång inom beställningstrafiken eller turisttrafiken ofta bero
på företagsledningens förmåga att utforma attraktiva transporttjänster.
Detta gör det svårt att upprätthålla en strikt behovsprövning, som ju i princip
endast beaktar den tekniska transportkapaciteten och inte tar någon hänsyn
till kvaliteten på transporterna.

I propositionen återges vidare i sammandrag en skrivelse till regeringen
från länsstyrelsen i Malmöhus län, som föreslår att behovsprövningen för
beställningstrafik med buss försöksvis tas bort i Malmöhus län.

Föredraganden säger att han i stort ansluter sig till den uppfattning om

TU 1986/87:7

behovsprövningen som redovisas i länsstyrelsens skrivelse. I sammanhanget
erinras om 1985 års reform av busslinjetrafiken som sägs innebära ett första
steg mot en upphandling av busstrafiktjänster under fri konkurrens. Reformen
träder emellertid inte i kraft förrän den 1 juli 1989. Frågan om och i
vilken takt behovsprövningen mera generellt kan avskaffas kräver ytterligare
överväganden. Föredraganden säger sig inte heller vara beredd att föreslå
försök som innebär olika regler för skilda delar av landet. Däremot kan det
redan nu finnas anledning att — som ett led i en utveckling mot en friare
konkurrens — förenkla regleringen av behovsprövningen. Förenklingen
avser en minskad detaljreglering i 2 kap. 21 § yrkestrafikförordningen
(1979:871) i syfte att medge en friare resursplanering än för närvarande för
företag som driver beställningstrafik med buss.

Vidare erinras om att den inom kommunikationsdepartementet pågående
översynen av yrkestrafiklagstiftningen bl. a. omfattar vissa busstrafikfrågor,
såsom t. ex. turisttrafikbegreppets utformning.

I motion 1986/87:T105 (c) yrkas att riksdagen beslutar ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om åtgärder för att slopa tillståndskravet
för beställningstrafik och turisttrafik. Av motionen framgår att vad motionärerna
åsyftar närmast är ett slopande av behovsprövningen för beställningsoch
turisttrafik med buss.

Utskottet ansluter sig för sin del till föredragandens uppfattning att frågan
om en avveckling av behovsprövningen för beställningstrafik med buss
kräver ytterligare överväganden. I avvaktan på resultatet av dessa och på den
översyn av turisttrafikbegreppet som för närvarande pågår inom kommunikationsdepartementet
finner utskottet någon riksdagens åtgärd inte påkallad
med anledning av motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.

5 Taxitrafik

I propositionen erinras om att taxi i betydande utsträckning utnyttjas av
kommuner och länstrafikföretag för t. ex. färdtjänst, skolskjutsning och
kompletteringstrafik. Genom framför allt färdtjänstens kraftiga expansion,
samtidigt som riksfärdtjänsten införts, har andelen samhällsbetalda resor
ökat kraftigt och kommit att svara för drygt hälften av taxis intäkter. Taxi har
därmed allt mer börjat betraktas som en del av kollektivtrafiken, och
taxitrafiken har i många delar av landet fått en allt större betydelse för
möjligheterna att uppnå det trafikpolitiska målet om en tillfredsställande
transportförsörjning. Den tekniska utvecklingen har dessutom givit taxinäringen
nya möjligheter att effektivisera verksamheten. Ökade krav och
önskemål har också ställts på taxi från skilda kundgrupper i fråga om
effektivitet, nya transportuppdrag, serviceförmåga, samverkan med andra
färdmedel, kapacitet och tillgänglighet.

Anpassningen till de ändrade förhållandena — framhålls det vidare i
propositionen — har för taxis del inte gått utan problem. Med de olika
förutsättningar som taxi verkar under — från storstadsområden till glesbygdsregioner
— skiljer sig problemen mellan olika delar av landet.
Gemensamt är dock i flera fall problem med lönsamhet, effektivitet och
kundservice.

TU 1986/87:7

För att främja en sund utveckling av taxinäringen och lösa de nämnda
problemen kan enligt föredraganden åtgärder diskuteras på dels kort sikt,
dels lång sikt.

Som exempel på åtgärder på kort sikt nämner föredraganden möjligheten
att, där behov finns, förbättra taxiutbudet genom att öka antalet tillstånd och
därvid i första hand ge dessa till företag som kan föra utvecklingen av
näringen framåt. Länsstyrelserna bör också bättre övervaka att de taxibilar
som enligt kommenderingsplanerna skall vara i trafik verkligen är det.
Därigenom skulle tillgången på bilar kunna öka väsentligt. En annan tänkbar
kortsiktig åtgärd är att inom ramen för gällande reglering i vissa fall frångå
huvudregeln att taxiföretagen skall tillhöra en enda beställningscentral.
Därigenom skulle konkurrensen öka. Erfarenheter från projekt där kommuner
och landsting engagerat sig i taxifrågor och utvecklingsarbete som taxi
själv bedriver visar också att förändringar kan ske genom nya samverkansformer
och organisationslösningar.

Utvidgningar av trafikområden och möjlighet till trafik mellan olika
trafikområden skulle också — framhåller föredraganden — i många fall
sannolikt innebära minskade kostnader för samhället, ökad lönsamhet för
taxinäringen och bättre service för taxis kunder.

Taxinäringen har sålunda — betonar föredraganden — tillsammans med
ansvariga myndigheter och kundgrupper betydande möjligheter att inom
ramen för gällande reglering åstadkomma en effektivare och mer kundinriktad
trafik. Valet av lämpligaste form för taxis verksamhet måste dock hela
tiden anpassas till de skilda förhållanden som råder i landets olika delar.

En kostnadsanpassad taxa utgör också — enligt föredraganden — ett
exempel på en åtgärd som kan vidtas på kort sikt och som skulle kunna leda
till en effektiviserad taxitrafik och en ökad kundservice.

När det gäller en mer långsiktig lösning anser föredraganden att utövarna
av yrkestrafik så långt möjligt bör få agera utan konkurrensbegränsande
regleringar. Utvecklingen mot bättre kundservice inom taxinäringen skulle
stimuleras genom en ökad konkurrens och en minskad reglering. Ett
närmande skulle kunna ske till de regler som redan gäller på godstrafikområdet.
En minskad reglering får dock inte avse de regier i yrkestrafiklagen som
gäller tillståndshavarnas lämplighet.

Garantier för en tillfredsställande trafikförsörjning över hela dygnet och i
olika regioner bör — betonar föredraganden — mycket väl kunna skapas
även om en minskad reglering av näringen genomförs. I glesbygdskommuner
kommer praktiskt taget hela den inkomst som taxi har från stat och kommun.
En minskning av den statliga regleringen och ett ökat kundinflytande skulle
därför sannolikt inte få några negativa effekter på tillgången på taxi.

Avslutningsvis erinrar föredraganden om att en översyn av taxinäringen
har inletts inom kommunikationsdepartementet för att följa pågående
reform- och utvecklingsarbete — för vilket en närmare redogörelse lämnas i
propositionen — och för att fortlöpande se över olika regleringsfrågor kring
taxi. Avsikten är att genom detta arbete få fram underlag för en generell
förändring av taxitrafikens reglering och därmed främja en högre effektivitet
och en ökad kundservice. När åtgärder som föranleder en omprövning av
grunderna i gällande lagstiftning aktualiseras är det föredragandens avsikt att
återkomma till riksdagen.

TU 1986/87:7

Taxifrågor behandlas i ett flertal motioner, avseende främst en allmän
avreglering av taxinäringen samt de regler som gäller i fråga om beställningscentraler
och överlåtelse av trafiktillstånd.

I motion 1985/86:T389 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till avveckling av taximonopolet. Motionärerna framhåller till en
början att behovsprövningen i praktiken lett till att taxinäringen blivit ett
skråväsende. I sammanhanget påtalas att bestämmelsen om skyldighet för
taxiföretagen att tillhöra en beställningscentral förorsakat svåra tillämpningsproblem.
Vidare framhåller motionärerna att nuvarande indelning i
trafikområden motverkar ett rationellt utnyttjande av fordonen. Den
reglerade prissättningen sägs också verka hämmande för konkurrensinitiativ,
varför motionärerna förordar en taxekonstruktion som medger prisvariationer
i takt med variationer i efterfrågan.

I motion 1986/87:T103 (fp) begärs att behovsprövningen avskaffas och att
kravet på att tillhöra en beställningscentral upphör. Lämplighetsprövningen
bör enligt motionärerna inskränkas till att omfatta vederbörandes lämplighet
från trafiksäkerhetssynpunkt. Slutligen framhåller motionärerna att regeringen
bör utarbeta en plan på hur taxinäringen skall avregleras.

I motionerna 1985/86:T424 (m) och 1986/87:7106 (m) framhålls att
samhällets styrning av taxinäringen måste inskränkas till någon form av
auktorisation av förarna och fastställande av en taxekonstruktion som bättre
än den nuvarande ger möjlighet till priskonkurrens och lönsamhet. Nuvarande
krav på anslutning till en beställningscentral och behovsprövningen är
enligt motionärerna exempel på olämpliga, hämmande åtgärder.

I motion 1985/86:T407 (fp) påtalas behovet av konkurrerande beställningscentraler
samt framhålls att behovsprövningen bör avskaffas.

I motion 1985/86:T296 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett
förslag till avveckling av den nuvarande regleringen av taxinäringen.

I motionerna 1985/86:T249 (m) och 1986/87:T105 (c) framhålls att
konkurrerande beställningscentraler bör upprättas i storstadsregionerna och
att anslutning till beställningscentral inte minst i glesbygd bör vara frivillig.
Sistnämnda krav framförs även i motionerna 1985/86:7263 (c), 1985/86:T399
(c) och 1985/86:T430 (m).

I motionerna 1985/86:T221 (c) och 1986/87:7105 (c) begärs en ändring i
yrkestrafiklagen i syfte att underlätta överlåtelse av taxitillstånd. I den
förstnämnda motionen erinras om att nuvarande regler härom, som trädde i
kraft den 1 april 1984, innebär att trafiktillstånd för taxi ”får överlåtas på
någon annan endast om det finns synnerliga skäl” (2 kap. 21 § yrkestrafiklagen).
Nu har det visat sig — säger motionären — att framför allt glesbygden
blivit lidande av den nya bestämmelsen, något som inneburit en försämrad
service och minskade möjligheter för kombinerade företag att leva vidare. På
landsbygden och i mindre orter är ofta taxiverksamheten kombinerad med
annan verksamhet t. ex. busstrafik, kioskrörelse e. d. Om en sådan rörelse
överlåts är taxiverksamheten en viktig del av det sammanlagda underlaget
för verksamheten, varför taxitillståndet måste kunna överlåtas. Enligt
motionärerna bör det också generellt vara möjligt att — till skillnad från vad
som gäller i dag — kunna överlåta en taxirörelse till en son eller dotter.

Liknande synpunkter framförs i den sistnämnda motionen.

TU 1986/87:7

Utskottet vill i anslutning till vad föredraganden anfört och med anledning av
motionerna erinra om att frågorna om en allmän avreglering av taxinäringen,
beställningscentraler och överlåtelse av trafiktillstånd senast behandlades av
utskottet i dess av riksdagen godkända betänkande TU 1985/86:2.

I betänkandet sade sig utskottet inte stå främmande för tanken att
modifiera den nuvarande regleringen av taxinäringen. En minskad reglering
fick dock inte innebära att man slopade kravet på trafikutövarnas lämplighet.
Vidare fann utskottet det angeläget med en översyn av möjligheterna att
genom en modifierad behovsprövning eller på annat sätt åstadkomma ett
ökat inslag av konkurrens inom taxitrafiken, främst i storstadsområdena.

I fråga om skyldigheten att tillhöra en beställningscentral konstaterade
utskottet att bestämmelsen härom hade givit upphov till tre olika tillämpningsproblem.
Detta förhållande ansågs böra föranleda ”närmare överväganden
huruvida det trafikpolitiska intresset av en effektiv förmedlingsverksamhet
för taxitrafiken kan tillgodoses på annat sätt än genom nuvarande
reglering”.

Beträffande den år 1984 skärpta regleringen av överlåtelser av taxitillstånd
erinrade utskottet — vid behandlingen av ett motionsyrkande med samma
innebörd som de nu aktuella yrkandena — att skärpningen hade tillkommit
för att stävja vissa missförhållanden inom taxinäringen. På grund av
behovsprövningen hade på vissa orter antalet taxitillstånd inte utökats under
lång tid. Att överta ett befintligt tillstånd hade därför för många kommit att
bli den snabbaste och enklaste vägen att själva få ett sådant tillstånd. I
praktiken hade detta medfört att höga ersättningsbelopp kommit att betalas
för själva tillståndet. Frestelsen att använda oseriösa konkurrensmedel för
att finansiera förvärvet kunde i många fall vara stor. Utskottet såg i och för sig
inget skäl att ändra regleringen men konstaterade dennas samband med
behovsprövningen. Frågan borde därför beaktas vid den översyn av behovsprövningen
som utskottet hade funnit önskvärd.

Mot den sålunda angivna bakgrunden är det med tillfredsställelse som
utskottet noterar föredragandens uttalande att en utveckling mot bättre
kundservice inom taxinäringen skulle stimuleras genom en ökad konkurrens
och minskad reglering, omfattande bl. a. ett närmande till de regler som
redan gäller på godstrafikområdet.

I likhet med föredraganden finner utskottet dock angeläget att en minskad
reglering av taxinäringen inte omfattar de regler i yrkestrafiklagen som avser
tillståndshavarnas lämplighet.

Det är likaså med tillfredsställelse som utskottet noterar vad föredraganden
anför om möjligheten att inom ramen för gällande reglering i vissa fall
frångå huvudregeln om att taxiföretagen skall tillhöra en enda beställningscentral.
Detsamma gäller vad som sägs i propositionen om att en minskning
av den statliga regleringen och ett ökat kundinflytande sannolikt inte skulle
få några negativa konsekvenser på tillgången till taxi i glesbygd. Kommuner
och landsting svarar ju där för en mycket stor del av taxis inkomster och synes
ha goda möjligheter att kunna säkerställa en kostnadsbesparande samordning
av de samhällsbetalda resorna.

TU 1986/87:7

Vad gäller de motionsledes framställda kraven på en utvidgning av
trafikområdena och en kostnadsanpassad taxa konstaterar utskottet också
att föredraganden synes ha samma uppfattning som motionärerna.

Utskottet förutsätter vidare att den inom kommunikationsdepartementet
pågående översynen av taxinäringen även omfattar den i motionerna
1985/86:T221 (c) och 1986/87:T105 (c) aktualiserade frågan om ändrade
regler för överlåtelse av taxitillstånd.

I likhet med föredraganden vill utskottet understryka att en förutsättning
för att en minskad reglering skall få åsyftat resultat och leda till en effektivare
taxitrafik är ett aktivt engagemang från såväl taxibranschen själv som
kommuner och landsting och andra stora kunder. De skilda förhållanden
under vilka taxi bedriver sin verksamhet i olika regioner talar också för —
som föredraganden betonar — att hänsyn bör tas till lokala och regionala
förhållanden och att en betydande flexibilitet bör utmärka strävandena att
åstadkomma en effektivare taxitrafik.

Yrkestrafiklagstiftningen är — som framhålls i propositionen — av
komplicerad natur. Detta gäller inte minst regleringen av taxitrafiken.
Utskottet finner det därför värdefullt att den inom kommunikationsdepartementet
pågående översynen syftar till att få fram underlag för en generell
förändring av regleringen för att främja en högre effektivitet och en ökad
kundservice. Inom ramen för en sådan översyn bör det enligt utskottets
mening finnas goda möjligheter att i ej obetydlig utsträckning tillgodse de
önskemål om förändringar och förbättringar som uttalas i samtliga de
motioner som nu är i fråga.

Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt nu anfört samt i
avvaktan på resultatet av översynen finner utskottet sammanfattningsvis inte
någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionsyrkandena,
varför samtliga dessa avstyrks.

I motion 1985/86:T250 (c) yrkas att riksdagen antar vissa förslag till lag om
ändring i yrkestrafiklagen. Ändringsförslagen avser slopande av taxiföretagens
trafikeringsplikt och av behovsprövningen.

Enligt utskottets mening bör riksdagen — i avvaktan på resultatet av
pågående översynsarbete — ej besluta om ändringar i yrkestrafiklagen. Med
det sagda avstyrks motionen.

6 Yrkeschaufförers arbetsförhållanden

I motion 1985/86:T258 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändrade arbetsvillkor för yrkesbilförare i enlighet med bilarbetstidsutredningens
förslag i betänkandet Bilarbetstid (SOU 1977:2).

Enligt vad utskottet erfarit har regeringen ej för avsikt att lägga bilarbetstidsutredningens
betänkande till grund för förslag till lagstiftning. Utskottet
förutsätter emellertid att bilarbetstidsfrågorna kommer att behandlas i
samband med det trafikpolitiska översynsarbete som inletts i kommunikationsdepartementet.

Iakttagandet av gällande bilarbetstidsbestämmelser synes i ej obetydlig

TU 1986/87:7

utsträckning vara en fråga om övervakningsresurser. Till följd av riksdagens
beslut i mars innevarande år (prop. 1985/86:100 bil. 8 s. 58—59, TU 10, rskr.
136) att föra över tillsynen av yrkesförares arbetstid från arbetarskyddsstyrelsen
till trafiksäkerhetsverket har också större samlade resurser skapats för
denna verksamhet. Innebörden härav är — enligt vad utskottet erfarit— att
74 tjänstemän över hela landet, mot tidigare 14, kommer att kunna
kontrollera efterlevnaden av bilarbetstidsbestämmelserna.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet för närvarande inte någon
riksdagens åtgärd påkallad med anledning av motionen, varför denna
avstyrks.

I motion 1985/86:T310 (s) behandlas sysselsättningen för svenska yrke schaufförer.
Motionärerna åberopar till en början en bestämmelse i förordningen
(1981:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort, enligt vilken ett
utländskt körkort i regel inte medför rätt att föra lastbil eller buss i Sverige
om fordonet är registrerat här. Vidare åberopas en bestämmelse i nämnda
förordning enligt vilken trafiksäkerhetsverket får meddela undantag från
bl. a. den förstnämnda bestämmelsen. Enligt motionärerna tillämpar verket
dispensmöjligheten alltför generöst, varför svenska yrkeschaufförer finner
sig utsatta för en besvärande konkurrens om arbetstillfällena på svenskregistrerade
fordon i Sverige.

De svenska utlandschaufförerna blir också — fortsätter motionärerna —
alltmer sällsynta på det internationella vägnätet. För kortsiktiga vinster gör
svenska åkerier som opererar internationellt välutbildade svenska chaufförer
arbetslösa till förmån för utländska, som ofta har lägre utbildning och inte
sällan bryter mot arbetstidsbestämmelserna.

Motionärernas yrkande är att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna vad de sålunda anfört om sysselsättning för svenska chaufförer.

Enligt vad utskottet erfarit har trafiksäkerhetsverket medgivit ett antal
svenska åkeriföretag dispenser med i regel ca två års giltighet från den av
motionärerna åberopade bestämmelsen. Efter framställning från transportarbetareförbundet
har verket emellertid beslutat att fr. o. m. den 1 juli 1985
inte medge dispenser till åkeriföretag, som inte tidigare beviljats sådana.
Fr. o. m. utgången av innevarande år kommer inte heller tidigare medgivna
dispenser att förlängas. Resultatet av verkets nya praxis blir att inga
dispenser kommer att gälla längre än t. o. m. utgången av år 1987.

I den mån svenska yrkeschaufförers sysselsättning i trafik utomlands
minskat synes en väsentlig förklaring härtill vara att söka i en rationaliserad
lasthantering i den internationella godsfärjetrafiken. Rationaliseringen
innebär att endast s. k. trailers, dvs. påhängsvagnar, transporteras med
färjorna, medan transporterna till och från dessa sker på järnväg eller med
dragbilar. I sistnämnda fall kan berörda åkerier finna det lämpligt att för en
transport utomlands anlita en utländsk chaufför på grund av t. ex. dennes
lokalkännedom och språkkunskaper.

Det problem som motionärerna pekar på synes utskottet i första hand vara
en fråga för berörda arbetsmarknadsparter att ta ställning till. Med hänvisning
till det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet i huvudsak

TU 1986/87:7

tillgodosett, varför någon åtgärd från riksdagens sida inte synes erforderlig.

I motion 1985/86:T404 (c) begärs bestämmelser om obligatorisk installation
av funktionellt riktiga förarstolar i taxibilar. Enligt motionären har många
taxiachufförer på grund av ryggbesvär inte kunnat fortsätta sitt arbete utan
en speciellt utformad stol, varför arbetsmarknadsmyndigheterna i flera fall
tillskjutit medel för att installera sådana stolar i både lastbilar och taxibilar.
Stolarna i fråga—fortsätter motionären—finns på marknaden men betingar
ett betydligt högre pris än en standardstol, något som till största delen beror
på att de säljs i relativt litet antal. Ett obligatoriskt krav på funktionellt riktiga
förarstolar skulle — hävdar motionären — medföra så låga priser att
merkostnaden skulle upplevas som mycket rimlig.

Utskottet har förståelse för det berörda problemet men kan inte finna att
dess lösning bör sökas genom någon riksdagens åtgärd. Däremot synes
motionärens önskemål i väsentlig utsträckning kunna tillgodoses genom att
taxis organisationer samordnar inköp av ifrågavarande utrustning åt sådana
taxiförare som så önskar.

Med det sagda avstyrker utskottet motionen.

7 Övriga frågor

I motion 1985/86:T235 (m) behandlas tyngre lastbilstrafik mellan Bornholm
och övriga Danmark, vilken i viss utsträckning går via Europaväg 14 mellan
Ystad och Malmö samt med färja mellan Limhamn och Dragör. Motionärerna
framhåller att man i Danmark för en där vanligt förekommande typ av
dragbil med påhängsvagn tillåter en bruttovikt som med 2,5 ton överstiger
den på det svenska vägnätet högsta tillåtna bruttovikten för samma
fordonskombination. Den danska fordonskombinationens last måste därför
lättas på 2,5 ton för att godset skall få transporteras via Skåne. Effekterna
härav blir fördyrade transporter, en besvärligare trafikplanering och en
uppenbar risk för ett sämre utnyttjande av färjekapaciteten. Motionärerna
erinrar om att utskottet vid tidigare behandling av ifrågavarande spörsmål
konstaterat att det inte är möjligt att generellt höja viktgränserna på svenska
vägar. Dispens för högre vikter skulle dock — framhålls det i motionen —
kunna ges på vägar med så god standard som t. ex. E 14 mellan Ystad och
Malmö.

Enligt vad utskottet erfarit är det vägverkets praxis att dispenser av
ifrågavarande slag medges endast för odelbara laster.

Som framgår av utskottets betänkande TU 1985/86:2 förs diskussioner
mellan vägverken i de nordiska länderna beträffande de tekniska möjligheterna
att få till stånd en ökad samordning av belastningsbestämmelserna.
Utskottet anser det värdefullt att sådana diskussioner pågår och finner det
angeläget att de svenska belastningsbestämmelserna — där så är möjligt och
lämpligt — samordnas med motsvarande bestämmelser i de övriga nordiska
länderna.

Utskottet, som utgår från att diskussionerna förs med sikte på att finna
snara lösningar på problemen, föreslår att motionen lämnas utan åtgärd i
avvaktan på de resultat varom parterna kan komma att enas.

TU 1986/87:7

I motion 1985/86:T307 (s) begärs en översyn av reglerna för trafiktillstånd i
syfte att få till stånd en skyldighet för transportföretagen att inneha giltiga
försäkringar för tillståndsperioden. Enligt motionärerna har det förekommit
bränder, trafikolyckor och stölder i samband med bohagsflyttningar och
t. o. m. att hela bohag har försvunnit och sålts i utlandet. De drabbade har
emellertid inte kunnat få gottgörelse, eftersom flyttningsföretagen saknat
försäkringar eller egna tillgångar för att täcka förlusterna.

Utskottet vill med anledning av vad motionärerna sålunda anfört till en
början erinra om att trafiktillstånd enligt yrkestrafiklagen i allmänhet gäller
utan tidsbegränsning. Trafiktillstånd kan dock under vissa förhållanden
återkallas. Som framhålls i propositionen är tillstånden till beställningstrafik
för godstransporter mycket mångsidiga och kan användas för utförande av
praktiskt alla slags godstransporter. Det torde följaktligen ligga i sakens
natur att en åkares behov av ansvarsförsäkring för transporterat gods
varierar med godsets art och värde och att man inte rimligen kan kräva att alla
tillståndshavare skall ha ett försäkringsskydd för alla slags godstransporter.

Enligt vad utskottet erfarit har Svenska åkeriförbundet — till vilket ca
80 % av alla svenska åkerier är anslutna — fastställt ansvars- och transportbestämmelser
för bohags- och kontorsflyttning, vilka förbundet rekommenderar
berörda medlemsföretag att tillämpa. Bestämmelserna omfattar bl. a.
skyldighet för transportören att ha ansvarsförsäkring för transporterat gods.

Genom den information som lämnas av konsumentverket och i massmedia
torde vidare allmänheten vara väl medveten om erforderligheten av att anlita
seriöst skötta företag för utförande av olika slags tjänster, inte minst
transporttjänster.

Med hänvisning till det anförda finnér utskottet inte någon riksdagens
åtgärd påkallad med anledning av motionen, varför densamma avstyrks.

I motion 1985/86:T390 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer
om sådan ändring i yrkestrafikförordningen att den kommunala färdtjänsten
kan utge ersättning för färdtjänsttransport till anhörig till den resande utan att
den förre skall anses bedriva yrkesmässig trafik. Motionärerna hänvisar till
en försöksverksamhet som bedrivits i Marks kommun, där kommunen givit
ersättning åt personer som ombesörjt transporter av färdtjänstberättigade
anhöriga. Kommunen har emellertid tvingats upphöra med denna verksamhet
— säger motionärerna — eftersom det har visat sig att den strider mot
yrkestrafikförordningen.

Det spörsmål som motionärerna behandlar är enligt utskottets mening en
fråga som främst berör de instanser som har att tillämpa yrkestrafiklagstiftningen,
dvs. länsstyrelsen, transportrådet och i sista hand regeringen
(kommunikationsdepartementet). Utskottet är för sin del i vart fall inte
berett att på grundval endast av det relaterade fallet förorda den begärda
ändringen i yrkestrafikförordningen, varför yrkandet härom avstyrks.

I motion 1985/86:T396 (s) begärs en höjning av överlastavgifterna. Enligt
motionären innebär lagen (1972:435) om överlastavgift att gällande maximilast
kan överskridas med 25 % för att överlastavgift skall kunna utkrävas
efter en kontroll. Dessutom — fortsätter motionären — har överlastavgiften
per kg inte höjts sedan år 1972, varför dess avhållande verkan i dag är snart

TU 1986/87:7

sagt obefintlig. För att avgiften skall behålla sin verkan bör den räknas upp
med index.

Som framgår av utskottets betänkande TU 1985/86:2 har en arbetsgrupp
tillsatts inom regeringskansliet med uppgift att överväga och lämna förslag
om bl. a. en höjning av vägtrafikavgifterna. I avvaktan på resultatet av
gruppens arbete synes motionen kunna lämnas utan någon riksdagens
åtgärd.

8 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en parlamentarisk översyn av yrkestrafiklagen
att riksdagen avslår motion 1985/86:T293 (vpk) yrkande 1,

2. beträffande avveckling av tillståndsprövningen inom yrkestrafiken att

riksdagen avslår motion 1985/86:T389 (fp) i denna del,

3. beträffande minskad byråkrati inom transportområdet

att riksdagen lämnar motion 1985/86:T424 (m) yrkande 18 i denna del
utan åtgärd,

4. beträffande omprövning av 1979 års trafikpolitiska beslut

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T106 (m) yrkande 2 utan åtgärd,

5. beträffande 1985 års busslinjereform

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:T103 (fp) yrkande 2,
1986/87:T105 (c) yrkande 1 och 1986/87:T106 (m) yrkande 5 lämnar
utan erinran vad som anförs i propositionen om regleringen av
busstrafiken i denna del,

6. beträffande slopande av behovsprövningen för godslinjetrafiken
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med
avslag på motion 1986/87:T104 (vpk) yrkande 1 i denna del

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
yrkestrafiklagen (1979:559) med de ändringarna att ikraftträdandet
senareläggs till den 1 april 1987 och att övergångsbestämmelsen gäller
tiden före den 1 april 1987,

b) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik med den ändringen
att ikraftträdandet senareläggs till den 1 april 1987,

7. beträffande slopande av lämplighetsprövningen för utövare av
godslinjetrafik

att riksdagen avslår motion 1986/87:T106 (m) yrkande 4,

8. beträffande transportförmedling

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del samt med
avslag på motionerna 1986/87:T103 (fp) yrkande 1, 1986/87:T104
(vpk) yrkande 1 i denna del och 1986/87 :T106 (m) yrkande 1 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:560) om transportförmedling med den ändringen att ikraftträdandet
senareläggs till den 1 april 1987,

9. beträffande en utredning av transportförmedlingsinstitutet
att riksdagen avslår motion 1986/87:T104 (vpk) yrkande 2,

TU 1986/87:7

10. beträffande beställnings- och turisttrafik med buss

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:T105 (c) yrkande 2 lämnar
utan erinran vad som anförs i propositionen om regleringen av
busstrafiken i denna del,

11. beträffande taxitrafik

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:T221 (c), 1985/
86:T249 (m), 1985/86:T250 (c), 1985/86:T263 (c), 1985/86:T296 (m),
1985/86:T389 (fp) i denna del, 1985/86:T399 (c), 1985/86:T407 (fp),
1985/86:T424 (m) yrkande 18 i denna del, 1985/86:T430 (m), 1986/
87:T103 (fp) yrkande 3, 1986/87:T105 (c) yrkandena 3—5 samt
1986/87:T106 (m) yrkande 3 lämnar utan erinran vad som i propositionen
anförs om regleringen av taxitrafiken,

12. beträffande yrkeschaufförers arbetsförhållanden
att riksdagen avslår motion 1985/86:T258 (s),

13. beträffande sysselsättningen för svenska yrkeschaufförer
att riksdagen lämnar motion 1985/86:T310 (s) utan åtgärd,

14. beträffande förarstolar i taxibilar

att riksdagen avslår motion 1985/86:T404 (c),

15. beträffande tyngre lastbilstrafik mellan Ystad och Malmö
att riksdagen lämnar motion 1985/86:T235 (m) utan åtgärd,

16. beträffande översyn av regleringen för trafiktillstånd
att riksdagen avslår motion 1985/86:T307 (s),

17. beträffande ersättning för färdtjänsttransport
att riksdagen avslår motion 1985/86:T390 (vpk),

18. beträffande höjning av överlastavgifterna

att riksdagen lämnar motion 1985/86:T396 (s) utan åtgärd.

Stockholm den 25 november 1986
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp), Sven-Gösta Signell (s), Margit Sandéhn
(s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Sten-Ove Sundström (s), Agne
Hansson (c), Viola Claesson (vpk), Jarl Lander (s), Anders Andersson (m)
och Rune Thorén (c).

Reservationer

1. En parlamentarisk översyn av yrkestrafiklagen (mom. 1)
Viola Claesson (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Enligt
utskottets mening är” och slutar med ”härom avstyrks” bort ersättas med
text av följande lydelse:

TU 1986/87:7

Även enligt utskottets mening är det angeläget att en översyn av det slag
och med den inriktning som motionärerna begär kommer till stånd.
Utskottet tillstyrker följaktligen motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en parlamentarisk översyn av yrkestrafiklagen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T293 (vpk) yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Avveckling av tillståndsprövningen inom yrkestrafiken
(mom. 2)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Enligt
utskottets mening kan” och slutar med ”berörd del” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet finner för sin del den etableringskontrol! som för närvarande
förekommer i yrkestrafiken i princip felaktig. Denna bransch bör enligt
utskottets mening styras av samma regler om tillgång och efterfrågan som
andra näringslivsgrenar har att arbeta med. Ett avskaffande av regleringen
synes så mycket mer motiverat som den inte förmått fullgöra sitt syfte — att
förhindra överetablering och illojal konkurrens. Den nuvarande tillståndsprövningen
bör därför avvecklas och den omfattande byråkratin kring
tillstånden tas bort.

Att avskaffa en reglering av det slag som yrkestrafiklagstiftningen utgör
kommer inte att kunna ske utan att komplikationer uppstår. Sådana
svårigheter får dock inte tas till intäkt för att de inskränkningar i näringsfriheten
som regleringarna innebär behålls.

Det är angeläget att de skilda intressenter som är berörda av nuvarande
trafiklagstiftning ges möjlighet att medverka i arbetet på att ta fram en plan
för hur avvecklingen av regleringen skall ske. Det bör ankomma på
regeringen att ta sådana kontakter under arbetet med att utarbeta avvecklingsplanen.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avveckling av tillståndsprövningen inom yrkestrafiken att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:T389 (fp) i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

TU 1986/87:7

3. Omprövning av 1979 års trafikpolitiska beslut (mom. 4)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp, Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar med ”utan åtgärd” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Med hänsyn till den stora vikt som trafikpolitiken har för utvecklingen i
samhället bör också enligt utskottets mening en uppföljning av 1979 års
trafikpolitiska beslut ske inom ramen för en parlamentarisk utredning.

Bland de många angelägna uppgifterna för en sådan utredning bör i detta
sammanhang främst nämnas en radikal avreglering av den yrkesmässiga
trafiken. Målsättningen bör därvid vara att låta även denna näring styras av
konsumenternas efterfrågan. Utredningen bör vidare omfatta det arbete som
nu bedrivs inom kommunikationsdepartementet på grundval av rapporten
Kostnader och avgifter inom trafiksektorn.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande omprövning av 1979 års trafikpolitiska beslut
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T106 (m) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. 1985årsbusslinjereform(mom.5)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m),
Agne Hansson (c), Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
förordar” och slutar med ”följaktligen motionsyrkandena” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Utskottet finner det för sin del mycket anmärkningsvärt att regeringen ej
avser att efterkomma riksdagens beslut den 15 maj 1986 att få sig förelagd
förslag om upphävande av lagen om rätt att driva viss linjetrafik och av den
lagstiftning i övrigt av betydelse i samband med denna lag varom riksdagen
beslutade den 4 juni 1985.

Utskottet vidhåller bestämt sin uppfattning att regeringen bör förelägga
riksdagen förslag om upphävande av ifrågavarande lagstiftning och tillstyrker
följaktligen motionsyrkandena.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande 1985 års busslinjereform
att riksdagen med anledning av vad som anförs i propositionen om
regleringen av busstrafiken i denna del samt med bifall till motionerna
1986/87:T103 (fp) yrkande 2, 1986/87:T105 (c) yrkande 1 och 1986/
87:T106 (m) yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

TU 1986/87:7

5. Slopande avbehovsprövningenförgodslinjetrafiken (moni.
6)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 sorn börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”tillstyrks lagförslagen” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Den yrkesmässiga godstrafiken på väg kännetecknas av en överetablering
som medfört en ökning av antalet överträdelser av regler i fråga om säkerhet,
lastvikt, hastighet, arbetstid och ekonomisk redovisning m. m. Överträdelserna
innebär — som föredraganden framhåller — en osund konkurrens och
ofta betydande svårigheter för seriöst skötta transportföretag.

Mot den angivna bakgrunden finner utskottet det anmärkningsvärt att
regeringen nu föreslår ett slopande av behovsprövningen för all den
godstrafik som omfattas av yrkestrafiklagen. Enligt utskottets mening krävs
en etableringskontroll av denna trafik för att motverka en fortsatt överetablering
inom åkeribranschen med de angivna negativa följderna.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motionsyrkandet om avslag
på de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i yrkestrafiklagen
och till lag om ändring i lagen om rätt att driva viss linjetrafik.
Regeringens förslag i nu nämnda delar avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande slopande av behovsprövningen för godslinjetrafiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T104 (vpk) yrkande 1 i
denna del avslår de i propositionen framlagda förslagen till lag om
ändring i yrkestrafiklagen (1979:559) och till lag om ändring i lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,

6. Transportförmedling (mom. 8)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m),
Agne Hansson (c), Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
ansluter” och på s. 12 slutar med ”tillstyrks lagförslaget” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Även enligt utskottets mening saknas skäl att pröva förmedlingsföretagens
lämplighet. Lagen om transportförmedling bör därför upphävas och regeringen
förelägga riksdagen förslag härom.

Vad utskottet nu har anfört, och som torde tillgodose syftet med de båda
sistnämnda motionerna i här berörda delar, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

Yrkandet i vpk-motionen om avslag på regeringens förslag till lag om
ändring i lagen om transportförmedling avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande transportförmedling
att riksdagen med anledning dels av det i propositionen framlagda

TU 1986/87:7

förslaget till lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling,
dels av motionerna 1986/87:T103 (fp) yrkande 1 och 1986/
87:T106 (m) yrkande 1 samt med avslag på motion 1986/87:T104 (vpk)
yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

7. Transportförmedling (morn. 8)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
ansluter” och på s. 12 slutar med ”tillstyrks lagförslaget” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Utskottet delar den i vpk-motionen uttalade uppfattningen och tillstyrker
följaktligen yrkandet om avslag på det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen om transportförmedling. Regeringens förslag i denna
del avstyrks. Vidare avstyrks motionsyrkandena om upphävande av lagen.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande transportförmedling
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T104 (vpk) yrkande 1 i denna del
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:560) om transportförmedling samt motionerna 1986/87:T103 (fp)
yrkande 1 och 1986/87:T106 (m) yrkande 1,

8. En utredning av transportförmedlingsinstitutet (mom. 9)
Viola Claesson (vpk) anser

dels att den mening av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
står” och slutar med ”följaktligen motionsyrkandet” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Ett samhälleligt huvudmannaskap för transportförmedling och godstransporter
på väg framstår enligt utskottets mening som den säkraste garantin för
att man skall komma till rätta med de allvarliga regelöverträdelser som i dag
är allt för för vanliga inom den yrkesmässiga godstrafiken.

Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning att en utredning bör
tillsättas med uppgift att framlägga förslag i enlighet med deras önskemål.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande en utredning av transportförmedlingsinstitutet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T104 (vpk) yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

9. Beställnings-och turisttrafik med buss (mom. 10)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp). Hugo Bergdahl (fp). Görel Bohlin (m),
Agne Hansson (c), Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c) anser

TU 1986/87:7

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”detsamma avstyrks” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Enligt utskottets mening hade det med tanke på den argumentering som
anförs i propositionen och på föredragandens syn på skrivelsen från
länsstyrelsen i Malmöhus län varit naturligt att regeringen framlagt förslag till
en mer långtgående avreglering av beställnings- och turisttrafiken med buss
än den aviserade ändringen i 2 kap. 21 § yrkestrafikförordningen. Förändringar
i fråga om regleringen av denna trafik synes böra ske i huvudsaklig
överensstämmelse med vad länsstyrelsen i Malmöhus län angivit.

Vad utskottet nu har anfört, och som torde tillgodose syftet med
ifrågavarande motionsyrkande, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande beställnings- och turisttrafik med buss
att riksdagen med anledning av vad som i propositionen anförs om
regleringen av busstrafiken i denna del och motion 1986/87:T105 (c)
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

10. Taxitrafik (morn. 11)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”1 likhet” och
på s. 17 slutar med ””dessa avstyrks” bort ersättas med text av följande
lydelse:

På godstrafikområdet avses behovsprövningen helt slopas. Utskottet anser
för sin del att detsamma bör gälla för taxitrafiken. Vidare bör prövningen av
trafikutövarnas lämplighet inskränkas till att kontrollera att vederbörande är
lämplig från trafiksäkerhetssynpunkt och välfrejdad.

Eftersom såväl taxiföretagen som kunderna torde ha intresse av en
rationell förmedlingsverksamhet framstår vidare bestämmelsen om obligatorisk
tillhörighet till en beställningscentral som onödig. Den bör följaktligen
slopas.

En kostnadsanpassad taxa och utvidgade trafikområden utgör ytterligare
exempel på hur taxinäringen kan effektiviseras och kundservicen förbättras.

Genom att behovsprövningen slopas bortfaller också behovet av nuvarande
alltför strikta reglering i fråga om överlåtelse av trafiktillstånd.

Enligt utskottets mening bör regeringen snarast utarbeta en plan för en
förenklad reglering av taxinäringen i enlighet med vad utskottet här angivit.

Genom detta ställningstagande torde syftet med samtliga de motionsyrkanden
som nu är i fråga få anses i huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1986/87:7

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande taxitrafik
att riksdagen

a) med anledning av vad som anförs i propositionen om regleringen av
taxitrafiken samt motionerna 1985/86:T221 (c), 1985/86:T249 (m),
1985/86:T263 (c), 1985/86:T296 (m), 1985/86:T389 (fp) i denna del,
1985/86:T399 (c), 1985/86:T407 (fp), 1985/86:T424 (m) yrkande 18 i
denna del, 1985/86:T430 (m), 1986/87:T103 (fp) yrkande 3, 1986/
87:T105 (c) yrkandena 3—5 samt 1986/87:T106 (m) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

b) avslår motion 1985/86:T250 (c),

11. Taxitrafik (morn. 11)

Agne Hansson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”1 likhet” och
på s. 17 slutar med ”dessa avstyrks” bort ersättas med text av följande
lydelse:

I likhet med föredraganden finner utskottet dock angeläget att en minskad
reglering av taxinäringen inte omfattar de regler i yrkestrafiklagen som avser
tillståndshavarnas lämplighet.

Enligt utskottets mening bör anslutning till en beställningscentral vara
frivillig. Härigenom gagnas såväl kunder som taxinäringen genom att en
flexibel anpassning till lokala förhållanden lättare åstadkommes.

För att lösa de växande svårigheter som taxi uppvisar i sin förmåga att
tillgodose allmänhetens berättigade servicekrav torde det vidare vara
lämpligt att inrätta konkurrerande parallella beställningscentraler som kan
verka över sammanhängande storstadsområden, som ju för Stockholms,
Göteborgs och Malmös del omfattar flera kommuner.

Utskottet delar också den i motionerna 1985/86:T221 (c) och 1986/87:T105
(c) uttalade uppfattningen att regeringen bör förelägga riksdagen förslag om
ändringar — i enlighet med motionärernas önskemål — av nuvarande regler
om överlåtelse av taxitillstånd.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1985/
86:T221 (c) och 1986/87:T105 (c) yrkandena 3—5.

Genom detta ställningstagande torde syftet med motionerna 1985/86:T263
(c), 1985/86:T399 (c) och 1985/86:T430 (m) få anses tillgodosett.

Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med samtliga övriga
motionsyrkanden, som nu är i fråga, torde få anses delvis tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande taxitrafik
att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1985/86:T221 (c) och 1986/87:T105 (c)
yrkandena 3—5 samt med anledning dels av vad som i propositionen
anförs om regleringen av taxitrafiken, dels av motionerna 1985/
86:T249 (m), 1985/86:T263 (c), 1985/86:T296 (m), 1985/86:T389 (fp) i

TU 1986/87:7

denna del, 1985/86:T399 (c), 1985/86:T407 (fp), 1985/86:T424 (m)
yrkande 18 i denna del, 1985/86:T430 (m), 1986/87:T103 (fp) yrkande
3 och 1986/87:T106 (m) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

b) avslår motion 1985/86:T250 (c),

12. Yrkeschaufförers arbetsförhållanden (mom. 12)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Enligt vad”
och slutar på s. 18 med ”denna avstyrks” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Genom den skärpta lämplighetsprövningen för utövare av yrkesmässig
godstrafik och de vidgade möjligheterna att återkalla trafiktillstånd, varom
riksdagen beslutat på senare tid, har en avsevärd sanering inom åkeribranschen
kunnat komma till stånd.

Det är vidare i och för sig tillfredsställande att kontrollen i fråga om
iakttagande av gällande bilarbetstidsbestämmelser tillförts större resurser
genom riksdagens beslut i mars innevarande år (prop. 1985/86:100 bil. 8 s.
58—59, TU 10, rskr. 136).

Men fortfarande kvarstår den viktiga frågan om bättre arbetsvillkor för
yrkesförare olöst, trots de förslag härom som framlagts i bilarbetstidsutredningens
betänkande. Det är enligt utskottets mening hög tid att regeringen
förelägger riksdagen förslag i enlighet med betänkandet i fråga.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motionen.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande yrkeschaufförers arbetsförhållanden
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T258 (s) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

13. Ersättningför färdtjänsttransport (mom. 17)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Det
spörsmål” och slutar med ”härom avstyrks” bort ersättas med text av
följande lydelse:

I 1 kap 4 § yrkestrafikförordningen undantas vissa transporter från
yrkestrafiklagens bestämmelser om vad som är att hänföra till yrkesmässig
trafik. Utskottet finner det för sin del lämpligt att låta undantagsbestämmelsen
omfatta även sådana transporter som motionärerna avser. Transport av
en anhörig till en färdtjänstberättigad person torde — som framhålls i
motionen — för de berörda framstå som ett fördelaktigt alternativ till den
ordinarie färdtjänsten. Sannolikt skulle ett sådant alternativ också medföra
lägre färdtjänstkostnader för kommunerna.

TU 1986/87:7

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker motionen.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande ersättning för färdtjänsttransport
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T390 (vpk) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

Särskilt yttrande

Omprövning av 1979 års trafikpolitiska beslut (mom. 4)

Viola Claesson (vpk) anför:

Vpk har i motion 1985/86:T293, behandlad även i utskottets betänkande
TU 1986/87:2, hävdat att det behövs en utveckling av 1979 års trafikpolitiska
beslut, bl. a. genom ett åtgärdsinriktat program. Vpk:s utgångspunkter
skiljer sig dock markant från olika förslag om ökad konkurrens och
uppluckring av lagstiftning och regelsystem, vilka är avsedda som en
anpassning till EG-instansers transportpolitiska krav på länder utanför
EG-området.

Jag är medveten om att 1990-talets trafikpolitik inte kan utvecklas utan
internationella hänsynstaganden. Min uppfattning är att 1990-talets trafikpolitik
kan och bör inriktas på att minska volymen av tunga landsvägstransporter
samt att gynna utvecklingen av transporter på järnväg.

En sådan hushållning med resurser är ekologiskt inriktad och i samklang
med de internationella strävanden som måste till för att minska luftföroreningar
och skogsdöd i Norden och övriga Europa. Härvid skulle man också
vinna möjligheter till en större regionalpolitisk rättvisa.

TU 1986/87:7

1 Förslag till
Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559)

Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1979:559)
dels att 2 kap. 8§ skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 och 8§§, 2 kap. 9§ samt 4 kap. 2§ skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse
1 kap.

5 §

Nuvarande lydelse

Med linjetrafik, beställningstrafik
och turisttrafik avses följande.

Godstransporter

I. Linjetrafik Yrkesmässig trafik
för regelbunden
transport av
gods på en viss
vägsträcka eller
mellan vissa orter
som sker utan att
någon beställare
förfogar över fordonet.

Yrkesmässig trafik kan bedrivas
som godstrafik och, då det gäller
persontransporter, som beställningstrafik,
turisttrafik eller linjetrafik.
Med beställningstrafk, turisttrafik
och linjetrafik avses följande.

2. Beställningstrafik -

Yrkesmässig trafik
som inte är linjetrafik.

Persontransporter

Beställningstrafik
med
tyngre fordon

Yrkesmässig trafik för transport av personer och, i förekommande
fall, gods i vilken lastbilar eller bussar med totalvikt
över 3,5 ton ställs till beställarens förfogande med förare på
villkor att beställaren förfogar över fordonet och att ersättningen
bestäms med hänsyn till transportsträckans längd och
hur mycket fordonet utnyttjas och inte för varje passagerare
för sig.

2. Beställnings- Yrkesmässig trafik för transport av personer och, i förekom trafik

med mande fall, gods i vilken personbilar, lastbilar eller bussar

lättare fordon med totalvikt av högst 3,5 ton ställs till beställarens förfogan de

med förare på villkor att beställaren förfogar över fordonet
och att ersättningen bestäms med hänsyn till transportsträckans
längd och hur mycket fordonet utnyttjas och inte för
varje passagerare för sig.

3. Turisttrafik Sådan yrkesmässig trafik för transport av personer och, i

förekommande fall, gods som inte är beställningstrafik, om
transporten ingår som ett led i ett sammanhängande arrangemang,
där huvudsyftet är annat än själva transporten.

TU 1986/87:7

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. Linjetrafik Sådan yrkesmässig trafik som inte är beställningstrafik eller
turisttrafik.

8 §

Bestämmelserna om trafiktill- Bestämmelserna i denna lag om
stånd i denna lag skall också tilläm- trafiktillstånd skall i fråga om per pas

när det gäller persontrans- sontransporter tillämpas även i föl porter

och linjetrafik för gods träns- jande fall.

porter i följande fall.

1. När antalet fordon i trafiken utökas.

2. När bilar eller släpfordon byts 2. När bilar byts ut och utbytet
ut och utbytet innebär en höjning innebär en höjning av det högsta

av den största lastvikt eller det antal passagerare som enligt till högsta

antal passagerare som enligt ståndet får transporteras i trafiken,

tillståndet får transporteras i trafiken.

Bestämmelserna skall också till- 3. När trafiktillstånd överlåts,
lämpas i fråga om överlåtelse av
tillstånd till persontransporter.

2 kap.

9§

Endast den som har körkort med Endast den som har körkort med

behörigheten C kan få tillstånd till behörigheten C kan få tillstånd till
beställningstrafik för godstranspor- godstrafik,

ter.

I fråga om sådana juridiska personer som anges i 2§ gäller detta villkor
den eller dem som skall ha ansvaret för trafikutövningen. I fråga om
dödsbo eller konkursbo gäller villkoret den som har anmälts som föreståndare.

4 kap.

2 §1

Har beställningstrafik för gods- Har godstrafik eller beställnings transporter

eller beställningstrafik trafik för persontransporter med

för persontransporter med tyngre tyngre fordon drivits utan tillstånd,

fordon drivits utan tillstånd, döms döms den som för egen eller annans

den som för egen eller annans räk- räkning har slutit avtal med trafik ning

har slutit avtal med trafikut- utövaren om transportens utföran övaren

om transportens utförande de till böter,

till böter,

1. om han kände till att det fanns hinder mot att transporten fick utföras
eller

2. om han inte visar att han på det sätt som skäligen kan begäras av
honom har undersökt om det förelåg något hinder mot att transporten fick
utföras.

Vad som föreskrivs i första stycket i fråga om persontransporter med
tyngre fordon gäller endast den som yrkesmässigt sluter avtal om sådana
transporter.

TU 1986/87:7

Bilaga

1 Senaste lydelse 1984:83.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Vad som föreskrivs om
tillstånd till godstrafik skall tillämpas på sådana tillstånd till beställningstrafik
för godstransporter och till linjetrafik för godstransporter, som har
meddelats före den 1 januari 1987.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979: 560) om transportförmedling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:560) om transportförmedling dels

att 2 kap. 3 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1§

Transportförmedling får drivas Transportförmedling får drivas
endast av den som har tillstånd till endast av den som har tillstånd till

det. Turlista får fastställas och sär- det. Särskilda villkor får föreskri skilda

villkor får föreskrivas. vas.

4 kap.

1§

Den som driver transportförmedling
utan tillstånd eller en tillståndshavare
som bryter mot turlista eller
någon särskild föreskrift som har
meddelats i tillståndet döms till
böter.

Den som driver transportförmedling
utan tillstånd eller en tillståndshavare
som bryter mot någon särskild
föreskrift som har meddelats i
tillståndet döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985: 449) om rätt att driva viss
linjetrafik

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

För kollektivtrafiktillstånd skall i För kollektivtrafiktillstånd skall i
fråga om prövningen av tillstånds- fråga om prövningen av tillstånds havarens

lämplighet tillämpas vad havarens lämplighet tillämpas vad

som i yrkestrafiklagen (1979:559) som i yrkestrafiklagen (1979:559)

är föreskrivet om tillstånd till per- är föreskrivet om tillstånd till persontransporter.
I övrigt skall för sontransporter. I övrigt skall för

kollektivtrafiktillstånd gälla vad i kollektivtrafiktillstånd gälla vad i

yrkestrafiklagen är föreskrivet om yrkestrafiklagen är föreskrivet om

tillstånd till beställningstrafik för tillstånd till godstrafik,

godstransporter.

TU 1986/87:7

Bilaga

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

TU 1986/87:7

Sammanfattning l

Propositionens hemställan 2

Motioner framlagda med anledning av propositionen .... 2

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden
1986 3

Bakgrund 5

1. Yrkesmässig trafik 5

2. Transportförmedling 5

Utskottet 6

1 Övergripande synpunkter på yrkestrafiklagstiftningen 6

2 1985 års busslinjereform 9

3 Godstrafik 9

3.1 Godslinjetrafik 9

3.2 Transportförmedling 11

4 Beställnings-och turisttrafik med buss 12

5 Taxitrafik 13

6 Yrkeschaufförers arbetsförhållanden 17

7 Övriga frågor 19

8 Hemställan 21

Reservationer 22

Särskilt yttrande 30

Bilaga

Propositionens lagförslag 31