Trafikutskottets betänkande
1986/87:4
om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd
1986/87:4
till överlåtelse av fartyg (prop. 1986/87:29) TU
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag att — i avvaktan på
resultatet av pågående utrednings- och beredningsarbete — lagen om
tillstånd till överlåtelse av fartyg, den s. k. flagglagen, ges fortsatt giltighet till
utgången av år 1989. Härav följer att avslagsyrkandet i en m-motion avvisas.
Ej heller finner utskottet anledning föreligga att riksdagen ger regeringen till
känna vad som anförs i samma motion om åtgärder för att utveckla svensk
sjöfart och minska behovet av utflaggning. I avvaktan på resultatet av det
beredningsarbete och de överväganden som för närvarande pågår inom
regeringskansliet beträffande förutsättningarna för och utformningen av den
framtida sjöfartspolitiken avstyrks motionen sålunda även i denna del.
Mot utskottets beslut reserverar sig m- och fp-ledamöterna.
Vid betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av vpk-ledamoten.
Propositionen
I proposition 1986/87:29 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet)
riksdagen att anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat
förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till
överlåtelse av fartyg.
Lagförslaget har tagits in som bilaga till detta betänkande.
Motionen
1986/87:T107 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av
lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att utveckla svensk sjöfart och minska
behovet av utflaggning.
1
1 Riksdagen 1986/87. 15 sami. Nr 4
Bakgrund
TU 1986/87:4
Enligt lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg, den s. k.
flagglagen, som trädde i kraft den 28 juni 1977, gäller att ett svenskt
registreringspliktigt skepp eller andel däri inte får överlåtas utan tillstånd av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom
överlåtelsen upphör att vara svenskt. Vid prövningen av tillståndsfrågan skall
särskilt beaktas hur överlåtelsen påverkar effektivitet och sysselsättning
inom sjöfartsnäringen och de ombordanställdas förhållanden. Tillstånd skall
inte lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör
att vara svenskt.
Enligt förordningen (1977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg skall
tillståndsfrågan prövas av kommerskollegium i samråd med riksbanken.
Bedöms ärendet ha större principiell betydelse eller allmän räckvidd skall
enligt förordningen kommerskollegium med eget yttrande underställa ärendet
regeringens prövning. Detsamma gäller om de ombordanställdas organisationer
har motsatt sig bifall till ansökningen eller om ärendet gäller fartyg
som på visst sätt erhållit statligt stöd.
Bakgrunden till lagstiftningen finns redovisad i proposition 1976/77:146
om vissa sjöfartsfrågor.
Lagen gällde ursprungligen till utgången av juni 1978. Den har emellertid
förlängts vid flera tillfällen, först t. o. m. juni 1979 (prop. 1977/78:166, TU
25, rskr. 333), därefter t. o. m. juni 1980 (prop. 1978/79:116, TU 20, rskr.
276), därefter t. o. m. december 1983 (prop. 1979/80:166, TU 30, rskr. 412)
och slutligen t. o. m. december 1986 (prop. 1983/84:25 bil. 3, TU 9, rskr. 78).
Då lagen år 1979 gavs fortsatt giltighet konstaterades i proposition
1978/79:116 att sjöfartspolitiska utredningen inte hade slutfört sitt arbete.
Föredragande statsrådet uttalade att en permanent lagstiftning fick utformas
mot bakgrund av ett sjöfartspolitiskt program. I det sammanhanget borde
också frågan om s. k. bare-boat charter komma upp till behandling. En inom
kommunikationsdepartementetet utarbetad promemoria om denna form om
befraktning (Ds K 1978:8) hade då remissbehandlats.
Då det år 1980 ånyo var aktuellt att ta ställning till en fortsatt förlängning
av flagglagen framhölls bl. a. att lagen och den samrådsordning som gäller
vid tillämpningen av denna hade fungerat tillfredsställande.
Då lagen år 1983 gavs fortsatt giltighet t. o. m. december 1986 uttalade
föredragande statsrådet i proposition 1983/84:25 bil.3 att, såsom angetts av
hans företrädare i proposition 1981/82:217 om vissa sjöfartsfrågor, det fanns
skäl att överväga om inte bedömningen av frågor om direktinvestering, i
form av försäljning av fartyg till utländskt dotterbolag, borde överensstämma
med den prövning som förekommer i frågor om svenskt rederiföretags
valutautförsel för direktinvestering i utlandet, t. ex. för inköp i utlandet av
fartyg till det utländska dotterbolaget. Valutakommittén (E 1977:03), som
bl. a. hade i uppdrag att pröva kriterierna vid direktinvesteringar i utlandet,
hade under hand meddelat att man räknade med att avge slutbetänkande
under våren 1984. I slutbetänkandet skulle de här aktualiserade frågorna
behandlas. Föredragande statsrådet ansåg därför att giltighetstiden för
flagglagen borde förlängas så att en gemensam bedömning av de båda
investeringstyperna kunde göras. Lagen borde därför gälla i ytterligare tre år
eller t. o. m. utgången av år 1986.
Valutakommittén avgav den 8 november 1985 sitt slutbetänkande (SOU
1985:52) Översyn av valutaregleringen. Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs för närvarande inom finansdepartementet.
Utskottet
Kommunikationsministern erinrar i propositionen om att frågan om s. k.
bare-boat charter ligger utflaggningsfrågan nära. Den inom departementet
tidigare utarbetade promemorian om denna form av uthyrning (Ds K 1978:8)
ledde inte till någon lagstiftning. Regeringen tillsatte sedermera en särskild
utredare med uppdrag att utreda frågor med anknytning till bare-boat
charter över gränserna, den s. k. skeppslegoutredningen. I direktiven för
denna framhölls det nära sambandet mellan frågan om uthyrning och frågan
om överlåtelse av fartyg till utlänning. Bland annat uttalades att det inte är
godtagbart att avtal om uthyrning av fartyg till utlänning sluts för att kringgå
bestämmelserna om tillstånd i flagglagen. Skeppslegoutredningen skall ta
ställning till bl.a. om bare-boat charter till utlänning skall kräva tillstånd. Det
är således enligt kommunikationsministern möjligt att utredningen föreslår
en gemensam lösning av tillståndsfrågan vid upplåtelse och överlåtelse av
fartyg till utlänning.
Utredningen räknar enligt propositionen med att avge sitt betänkande
under våren 1987.1 avvaktan på resultatet härav jämte sedvanligt remissförfarande
och beredningsarbete inom departementet anser föredraganden att
flagglagen bör ges fortsatt giltighet till utgången av år 1989.
I motion T107 (m) erinras om tidigare förlängningar av flagglagen och de
motiveringar härför som då anförts om avvaktande av olika utredningars
resultat m. m. Motionärerna finner lagen vara exempel på onödig regleringspolitik
och anser den därför inte böra förlängas utan i stället upphävas. Dess
syfte, att värna om svenska fartyg under svensk flagg och svensk besättning,
anses bättre kunna uppnås med en rad åtgärder berörande skatte- och
finansieringsåtgärder för rederinäringens del. Ett nytt och bättre regelsystem
på detta område, även omfattande en annorlunda partrederilagstiftning,
skulle också för svenska rederier möjliggöra konkurrens med jämförbara
länder, såsom Västtyskland, Norge och Holland. Motionärerna föreslår
därför att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder av angivet slag snarast
vidtas — i syfte att utveckla svensk sjöfart och minska behovet av svensk
utflaggning.
Utskottet är för sin del inte berett att nu tillstyrka att flagglagen upphävs.
Resultatet av pågående arbete inom skeppslegoutredningen samt beredningen
av bl. a. valutakommittens förslag i berörda frågor bör således avvaktas.
Utskottet finner det emellertid nu såsom tidigare (jfr TU 1983/84:9)
angeläget att prövningen av hithörande spörsmål sker utan dröjsmål — detta
med tanke på den stora vikt en tillfredsställande lösning av dessa frågor har
för sjöfartsnäringen och vår ekonomi i dess helhet. Vad kommunikationsmi
-
TU 1986/87:4
nistern i sammanhanget anfört innebär för övrigt också att frågan om en
ändrad lagstiftning kan tas upp tidigare än som förut nämnts. Utskottet
finner det för sin del önskvärt att så sker.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag om en
förlängning av lagen till utgången av år 1989. Motionen avstyrks följaktligen i
denna del.
Utskottet är ej heller berett tillstyrka motionärernas förslag att riksdagen hos
regeringen begär att de åtgärder vidtas som i motionen angivits — berörande
beskattnings- och finansieringsfrågor m. m. för rederinäringens del. I
anslutning härtill vill utskottet erinra om det beredningsarbete och de
ingående överväganden som för närvarande pågår inom regeringskansliet
beträffande förutsättningarna för och utformningen av den framtida sjöfartspolitiken.
Utskottet finner det angeläget att härav föranledda förslag snarast
föreläggs riksdagen. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionen även i
denna del.
Med åberopande av det nu anförda hemställer utskottet
1. beträffande fortsatt giltighet av den s. k. flagglagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1986/
87:29 och med avslag på motion 1986/87:T107 (m) yrkande 1 antar det
inom kommunikationsdepartementet upprättade och vid detta betänkande
fogade förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:494)
om tillstånd till överlåtelse av fartyg (bilaga),
2. beträffande skrivelse till regeringen om åtgärder för att utveckla
svensk sjöfart och minska behovet av utflaggning
att riksdagen avslår motion 1986/87:T107 (m) yrkande 2.
Stockholm den 20 november 1986
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson
Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp), Sven-Gösta Signell (s), Margit Sandéhn
(s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Sten-Ove Sundström (s), Agne
Hansson (c), Viola Claesson (vpk), Jarl Lander (s), Anders Andersson (m)
och Anna Wohlin-Andersson (c).
Reservation
Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp). Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet är”
och på s. 4 slutar med ”även i denna del” bort ersättas med text av följande
lydelse:
Utskottet delar helt den uppfattning motionärerna givit uttryck åt.
Då lagen år 1980 förlängdes skedde det trots att den dåvarande kommuni -
TU 1986/87:4
kationsministem gjorde bedömningen att lagen visat sig vara verkningslös
som medel att bevara en svenskflaggad flotta av större tonnage. Motivet för
en förlängning angavs vara att lagen hade varit en avgörande förutsättning
för insyn i svenska rederiers försäljningar till utlandet och det svenska
fartygsbeståndet. Denna insyn krävdes för att kunna hävda de nationella
intressena av att tillgodose dels svenska transportbehov med fartyg under
svensk flagg, dels vad som är av betydelse av beredskapsskäl vid en
avspärrning eller i annan kris för det svenska folkhushållet.
Denna insyn har som motionärerna framhåller varit verkningslös. Under
den senaste tioårsperioden har vår handelsflotta minskat med två tredjedelar,
räknat i dödviktstonnage.
I dag finns sannolikt den största delen av den svenska handelsflottan inom
redarnas utländska dotterbolag. Man kan bara konstatera att det svenska
tonnaget inte på långa vägar förmår att täcka transportbehovet i en
krissituation. Inte ens från beredskapssynpunkt har således flagglagen
kunnat fylla en uppgift.
I den svenska debatten har utflaggning alltid ansetts vara av ondo, och
självklart hade en sådan aldrig varit nödvändig med en annorlunda och mera
sjöfartsvänlig politik. I dag bidrar emellertid även utflaggade fartyg i hög
grad till att hålla det svenska sjöfartsnettot uppe. Genom intäkter från
utlandstonnaget kan redarna även hålla fartyg under svensk flagg. Om
utflaggning inte varit möjlig hade sannolikt den svenska handelsflottan varit
ännu mindre än den är i dag.
Långsiktigt är det, som motionärerna vidare framhåller, nödvändigt att
svenska rederier får verka under regler som möjliggör konkurrens med
jämförbara länder, såsom Västtyskland, Norge och Holland. Härför krävs,
också enligt utskottets uppfattning, en översyn av hela det regelsystem som
styr investeringar i och drift av svenskt tonnage. Dit hör främst beskattningsoch
finansieringsfrågorna. Reglerna för avsättning till och disponeringen av
investeringsfonder behöver exempelvis ändras.
Reglerna för sjömansbeskattningen behöver också ses över. Svensk
sjöfartsteknisk kompetens måste tas till vara och utvecklas. Även beträffande
partrederilagstiftningen behövs ett nytt regelsystem.
Flagglagen bör därför enligt utskottets bestämda uppfattning icke förlängas
utan i stället upphävas. Dess syfte, att värna om svenska fartyg under
svensk flagg och svensk besättning, uppnås bättre med den typ av åtgärder
som här beskrivits.
En förlängning av flagglagen i dess nuvarande utformning innebär för
övrigt, som Redareföreningen i sammanhanget framhållit, en allvarlig
diskriminering och konkurrensbegränsning av den svenska rederinäringen
jämfört med övrigt svenskt näringsliv och internationell sjöfartsverksamhet.
Det är dessutom anmärkningsvärt att man trots riksbankens klara inriktning
på en liberalisering av valutaregleringen — inte minst på direktinvesteringsområdet
— från regeringens sida väljer att föreslå en förlängning av en sådan
särlagstiftning varom här är fråga.
Utskottet vill också i anslutning härtill erinra om att svensk sjöfart är en
livskraftig, internationellt inriktad näring som spelar en mycket betydelsefull
TU 1986/87:4
5
roll i vårt lands ekonomi och dessutom en värdefull, integrerad del i vårt
näringsliv.
Utskottet avstyrker alltså i enlighet med motionärernas förslag det nu
föreliggande lagförslaget samt hemställer att riksdagen som sin mening ger
till känna vad utskottet i övrigt nu anfört.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande fortsatt giltighet av den s. k. flagglagen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T107 (m) yrkande 1 avslår
regeringens förslag i proposition 1986/87:29 till lag om fortsatt giltighet
av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg,
2. beträffande skrivelse till regeringen om åtgärder för att utveckla
svensk sjöfart och minska behovet av urflaggning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T107 (m) yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.
Särskilt yttrande
Viola Claesson (vpk) anför:
Den svenska rederinäringen har genomgått en dramatisk strukturförändring.
På tio år harden svenska handelsflottan, tonnagemässigt, minskat med
75 %. Antalet anställda i näringen har minskat med 40 % och antalet fartyg
med 25 %.
Närmare 90 % av all närsjöfart på svenska hamnar i Östersjön och på
Västkusten bedrivs numera av fartyg under utländsk flagg.
Den kraftiga minskningen av det svenskflaggade tonnaget kan delvis
förklaras med det nya internationaliseringsarbetet som underlättar utflaggningen.
Detta innebär ett indirekt accepterande av "bekvämlighetsflaggmetoden”
som på lång sikt kan vara mycket farlig.
Vpk har i samband med behandlingen av betänkandet TU 1985/86:14
föreslagit en förstärkning av samhällets möjligheter att hindra utläggning av
svenska fartyg till bekvämlighetsflagg. Våra ståndpunkter och ovan nämnda
förslag är framställda i särskild motion (1985/86:T366) i januari detta år om
sjöfartspolitiken.
TU 1986/87:4
6
Propositionens lagförslag
Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till
överlåtelse av fartyg
Härigenom föreskrivs att lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av
fartyg, som gäller till utgången av år 19861, skall fortsätta att gälla till
utgången av år 1989.
1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1983:1013.
TU 1986/87:4
Bilaga
7
gotab Stockholm 1986 11805