Trafikutskottets betänkande
1986/87:3

om Öresundsförbindelserna m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motionsyrkanden som väcktes under den allmänna
motionstiden vid 1984/85 och 1985/86 års riksmöten om tågfärjeförbindelser
till Danmark och kontinenten, om förbättrade färjeförbindelser över Öresund,
om fasta förbindelser över Öresund och om vissa lättnader i den s. k.
lex Öresund.

M-motioner om en tågfärjeförbindelse mellan Trelleborg och Travemiinde
föreslås lämnas utan åtgärd under hänvisning till att en sådan för
närvarande övervägs.

En vpk-motion om en tågfärjeförbindelse mellan Göteborg och Fredrikshavn
föreslås även den lämnas utan åtgärd under hänvisning till att en sådan
förbindelse avses öppnas under år 1987.

Yrkanden i m-, fp- och c-motionerom förbättringar av färjeförbindelserna
mellan Malmö och Köpenhamn avstyrks under hänvisning bl. a. till att
sådana förbättringar skett på senare tid.

I betänkandet behandlas vidare ett flertal m-, fp- och c-yrkanden om
planerna på fasta förbindelser över Öresund. Utskottet föreslår att yrkandena
lämnas utan åtgärd samt betonar vikten av att man snarast möjligt får fram
underlag för ett för överskådlig tid definitivt beslut om hur förbindelserna
över Öresund bör utformas.

Till utskottets yttrande i denna del är fogat dels en c-reservation, dels en
vpk-reservation. Den sistnämnda avser motiveringen för utskottets ställningstagande.

Slutligen föreslår utskottet att två m-yrkanden om vissa lättnader i den
s. k. lex Öresund lämnas utan åtgärd. Utskottet hänvisar bl. a. till att sådana
lättnader är en förhandlingsfråga mellan de svenska och danska regeringarna.

Motionerna

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1985

1984/85:1070 av Ulla Tillander m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av en
satsning på täta, bekväma och snabba färjeförbindelser mellan Malmö och
Köpenhamn och på en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör.

1 Riksdagen 1986/87. 15 sami. Nr3

Rättelse-, S. 11 rad 12 nerifrån, utan åtgärd utgår

1986/87:3

1984/85:1163 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga (båda fp) vari
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motion 1984/85:1157 (fp) anförs om
förbindelserna över Öresund.

1984/85:1955 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 4 och 5),

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lösning av Öresundsförbindelserna
att föreläggas riksdagen under år 1985,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen framförs om finansieringen av fasta förbindelser över Öresund.

1984/85:2241 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas (delvis) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motion 1984/85:2238 (c) anförs
om kommunikationerna i Malmöhus län såvitt gäller frågan om förbindelserna
över Öresund.

1984/85:2256 av Sigvard Persson (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande
1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1984/85:2253 (c) anförs om färjeförbindelserna mellan Landskrona och
Tuborg.

1984/85:2571 av Per Stenmarck m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående
behovet av en snar lösning av frågan om tågfärjeförbindelse mellan
Trelleborg och Travemiinde.

1984/85:2693 av Per Stenmarck m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag under år 1985 om en slutgiltig lösning av Öresundstrafiken.

1984/85:2712 av Per Stenmarck m. fl. (m) vari yrkas (delvis) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
utvecklingen på kommunikationsområdet i Malmöhus län såvitt gäller
Öresundstrafiken.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1986

1985/86:T210 av Per Stenmarck m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående
behovet av en snar lösning på frågan om en tågfärjeförbindelse till
Travemiinde.

1985/86:T223 av Per Stenmarck m. fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående fasta förbindelser över Öresund.

1985/86:T360 av Viola Claesson och Alexander Chrisopoulos (båda vpk) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om snabba åtgärder som kan
underlätta Göteborgs kommuns planer på en järnvägsfärjeförbindelse
Göteborg—Fredrikshavn,

TU 1986/87:3

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att få till stånd
CIM-klassning av ovan nämnda färjeled.

1985/86:T424 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 8), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om Öresundsförbindelserna.

Frågans tidigare behandling

Frågan om fasta förbindelser över Öresund har sedan början av 1950-talet
haft stor och fortlöpande aktualitet. Redan 1952 års riksdag uttalade sig
sålunda för undersökningar angående förutsättningarna för en direktförbindelse
i form av bro eller tunnel mellan Sverige och Danmark. Därefter har en
rad svenska och danska utredningar behandlat frågan.

Riksdagen godkände den 13 december 1973 en överenskommelse som samma
år träffats mellan de svenska och danska regeringarna om fasta förbindelser
över Öresund (prop. 1973:146, TU 25, rskr. 381). Överenskommelsen
innebar dels att Sverige förband sig att bygga och finansiera en motorvägsförbindelse
mellan Köpenhamn och Malmö (KM-leden), dels att en järnvägstunnel
mellan Helsingborg och Helsingör (HH-tunneln) skulle byggas och
finansieras gemensamt av Danmark och Sverige. Avsikten var att avgifter
skulle tas ut av trafikanterna på KM-leden för att täcka drift- och kapitaltjänstkostnaderna.
Överenskommelsen som förutsatte att Köpenhamns
flygplats skulle lokaliseras till Saltholm kom emellertid inte upp till slutlig
behandling i det danska folketinget. Detta sammanhängde bl. a. med att
folketinget inte fann det lämpligt att medge en fortsatt projektering av
flygplatsen på Saltholm.

I november 1975 uttalade riksdagen att det är angeläget att en järnvägstunnel
mellan Helsingborg och Helsingör snarast kommer till stånd samt att en
separatlösning av denna förbindelse borde övervägas. Uttalandet motiverades
med att ökningen av godsmängden, befintliga vägars otillräcklighet,
minskad trafiksäkerhet samt de från miljösynpunkt negativa verkningarna av
den tunga lastbilstrafiken gör en ökning av järnvägstransporternas andel av
den totala godstrafiken önskvärd (TU 1975/76:4, rskr. 38).

11981 års budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 9) redovisades bl. a. att
SJ förordat att en järnvägstunnel byggs mellan Helsingborg och Helsingör
men att verket inte ansett sig kunna förränta en stor del av de svenska
kostnaderna för tunnelbygget.

Enligt den dåvarande kommunikationsministern framstod det dock som
osannolikt att hela den kapacitet som en järnvägstunnel erbjuder skulle vara
nödvändig för att tillgodose trafikbehoven under överskådlig tid. Eftersom
SJ inte heller ansåg sig kunna förränta en stor del av den svenska
investeringsutgiften i en järnvägstunnel borde enligt propositionen en sådan
förbindelse inte då komma till stånd.

Järnvägsförbindelserna med kontinenten och de danska öarna borde i
stället enligt propositionen baseras på färjetrafik som utgör en flexibel

TU 1986/87:3

1* Riksdagen 1986/87. 15 sami Nr 3

lösning och medger att kapaciteten relativt enkelt och snabbt kan anpassas
till en ändrad trafikefterfrågan.

Riksdagen godtog vad som anförts i propositionen men framhöll i
sammanhanget att såväl SJ som berörda kommuner för sin planering är
beroende av att frågorna om Öresundsförbindelserna får en snar lösning (TU
1980/81:19, rskr. 261).

Vid 1982/83 års riksmöte behandlade utskottet — i sitt av riksdagen godkända
betänkande TU 1982/83:4 — ett antal motionsyrkanden, vari lades fram
förslag till förbättringar av förbindelserna över Öresund. Ett genomgående
drag i motionerna var kravet på snabba beslut i de berörda frågorna.

Utskottet framhöll att man delade den i flera motioner uttalade uppfattningen
om Öresundsförbindelsernas bristfällighet, särskilt i fråga om färjeförbindelserna
över södra Öresund samt tågfärjetrafiken. En väsentlig
förklaring till bristerna var — betonade utskottet — den rådande ovissheten
om den framtida utformningen av förbindelserna. Denna sades i sin tur verka
hämmande på trafikföretagens vilja att förbättra färjeförbindelserna.

Mot denna bakgrund fann utskottet det ”synnerligen angeläget att frågan
om den framtida utformningen av Öresundsförbindelserna snarast får en
tillfredsställande lösning”. Utskottet fortsatte: ”Berörda kommuner är
också för sin planering i hög grad beroende av att så sker. Industrins
transportbehov, person- och godstrafikens fördelning på olika trafikslag,
sysselsättningseffekter, regionalpolitiska konsekvenser — även utanför den
direkt berörda regionen — samt effekter på miljön hör till de frågor som
därvid måste beaktas. Inte minst i dagens ekonomiska situation bör enligt
utskottets mening företagens behov av goda transportmöjligheter ägnas
särskild uppmärksamhet. Ett väl fungerande transportsystem till Danmark
och kontinenten har betydelse för möjligheterna att åstadkomma en
industriell expansion. En god kvalitet på dessa förbindelser är av betydelse
även för näringslivet i Danmark, Norge och Finland.”

I betänkandet sade sig utskottet vidare förutsätta ett skyndsamt initiativ
från regeringens sida till överläggningar med den danska regeringen. Vid
dessa överläggningar var det — underströk utskottet — särskilt angeläget att
lösa frågan om tågförbindelserna med Danmark och kontinenten. Ett
dröjsmål sades kunna innebära stora olägenheter för såväl näringslivet som
för trafikutövare och trafikanter. Den frågan borde därför behandlas med
förtur.

Vid 1984/85 års riksmöte behandlade utskottet ånyo — i sitt av riksdagen
godkända betänkande TU 1984/85:4 — ett antal motionsyrkanden med krav
på förbättringar av förbindelserna över Öresund och på snabba beslut i de
berörda frågorna.

Av betänkandet framgår att de svenska och danska kommunikationsministrarna
i mars 1984 hade enats om att överläggningar om fasta
förbindelser över Öresund snarast borde komma i gång. Från dansk sida
hade därvid klargjorts att man inte kunde ta slutlig ställning till frågan förrän
det danska folketinget hade fattat ett positivt beslut om en fast förbindelse
över Stora Bält. Överläggningarna skulle avse dels en järnvägstunnel mellan
Helsingborg och Helsingör, dels en fast förbindelse mellan Malmö och

TU 1986/87:3

Köpenhamn. Ministrarna hade också konstaterat att, bortsett från den
eventuella tillkomsten av fasta förbindelser, kapacitetsförhållandena m. m. i
färjetrafiken över Öresund krävde snara och verkningsfulla åtgärder. Vidare
hade ministrarna enats om att åtgärder omedelbart måste vidtas för att
garantera säkra förbindelser med flygbåtarna mellan Malmö och Köpenhamn.
Åtgärder av dessa båda slag hade sedermera också kommit till stånd
genom avtal mellan de berörda järnvägsförvaltningarna. Avtalen innebar —
beträffande tågfärjetrafiken — att en ny förbindelse skulle inrättas fr. o. m.
juni 1986 mellan Helsingborg och Köpenhamn. All spårbunden godstrafik
över de hittillsvarande förbindelserna Helsingborg—Helsingör och Malmö—Köpenhamn
skulle flyttas över till den nya förbindelsen så snart
förutsättningarna härför i kvalitativa och kvantitativa hänseenden hade
uppnåtts. Avtalen innebar vidare — beträffande flygbåtsförbindelserna —
att trafiken helt skulle övertas av den danska järnvägsförvaltningen, såväl
ekonomiskt som ur alla andra aspekter.

I sitt betänkande erinrade också utskottet om att SAS sedan mitten av juni
1984 bedriver trafik med svävare för befordran av flygpassagerare och
bagage mellan Malmö och Kastrups flygplats i Köpenhamn (prop. 1983/
84:173, TU 31, rskr. 335).

Av utskottets betänkande framgick slutligen att regeringen i juni 1984
hade tillsatt en ämbetsmannadelegation med uppgift att gemensamt med en
dansk delegation utarbeta ett förslag till regeringsöverenskommelse om fasta
förbindelser över Öresund (Dir. 1984:24). Underlag för överenskommelsen
skulle under delegationernas ledning tas fram av arbetsgrupper och omfatta
en gemensam genomgång av vissa tekniska, ekonomiska, finansiella och
miljömässiga frågor. Arbetet borde enligt direktiven bedrivas skyndsamt
med sikte på att ett förslag till regeringsöverenskommelse skulle föreligga vid
halvårsskiftet 1985.

Utskottet

1. Tågfärjeförbindelser till Danmark och kontinenten

Sorn framgår av utskottets redogörelse för frågans tidigare behandling och av
proposition 1985/86:100 bil. 8 (s. 74) har de svenska, danska och västtyska
järnvägsförvaltningarna slutit avtal om att—med investeringar i storleksordningen
2 miljarder kronor — kraftigt öka kapaciteten och kvaliteten i
godstrafiken till och från kontinenten genom att etablera den s. k. DanLink,
som bl. a. omfattar en ny tågfärjeled för godstrafik mellan Helsingborg och
Köpenhamn.

Enligt vad utskottet erfarit kunde DanLink — bl. a. på grund av vissa
numera åtgärdade miljöproblem i Köpenhamnsområdet — inte öppnas för
trafik, som planerat, i juni innevarande år. Trafiken kom dock i gång den 3
november.

Genom den nya leden fördubblas, enligt vad utskottet vidare inhämtat,
kapaciteten för godstransporter på järnväg över Öresund från nuvarande 2,5
å 3 miljoner ton per år till ca 5,5 miljoner ton per år. Den nya tågfärjeförbindelsen
Helsingborg—Köpenhamn samt de redan befintliga förbindelserna

TU 1986/87:3

Trelleborg—Sassnitz och Ystad-Swinoujscie får en total kapacitet för
godstransporter på järnväg till Danmark och kontinenten på ca 11 miljoner
ton per år. Nuvarande godsvolym i ifrågavarande trafik är ca 7 miljoner ton
per år.

I november 1985 uppdrog regeringen åt SJ att i samarbete med sitt
dotterföretag AB Swedcarrier dels utreda förutsättningarna för att ytterligare
utöka kapaciteten på DanLink, dels utarbeta ett förslag till en kompletterande
tågfärjeförbindelse mellan Sverige och kontinenten. De kompletterande
leder som i första hand skulle övervägas var en direkt förbindelse
mellan södra Sverige och Västtyskland samt en förbindelse mellan Göteborg
och Danmark.

Till fullgörande av uppdraget överlämnade SJ den 30 juni innevarande år
till kommunikationsministern en av Transportcentrum vid högskolan i Växjö
för SJ:s räkning utarbetad rapport Tågfärjeförbindelser med kontinenten. I
sin missivskrivelse till rapporten framhåller SJ att DanLink kommer att
tillgodose högt ställda krav från näringslivets sida genom hög turfrekvens och
regularitet. I och med att DanLink öppnas för trafik kommer det att finnas en
betydande kapacitetsreserv för ytterligare transporter med tågfärja till och
från kontinenten över Öresund och södra Östersjön. DanLink är också —
heter det vidare i skrivelsen, med hänvisning till rapporten, — den väg till
kontinenten som är snabbast och har den högsta frekvensen. Beträffande en
kompletterande tågfärjeled framhåller SJ att om en sådan skall inrättas så
bör det vara en förbindelse mellan Trelleborg och Travemiinde med en
kapacitet av en miljon ton per år. Enligt SJ bör trafiken på den kompletterande
leden inte bedrivas av berörda järn vägsförvaltningar utan av redan
etablerade rederiföretag. Vidare framgår det av rapporten att underlag finns
för ytterligare en tågfärjeled över Göteborg—Fredrikshavn för i första hand
gods till och från Jylland.

Tågfärjeförbindelserna till Danmark och kontinenten behandlas i tre motioner,
som i likhet med samtliga övriga i detta betänkande behandlade
motionsyrkanden väcktes under den allmänna motionstiden vid 1984/85 eller
1985/86 års riksmöten.

Sålunda begärs i motionerna 1984/85:2571 (m) och 1985/86:T210 (m) en
snar lösning av frågan om en tågfärjeförbindelse mellan Trelleborg och
Travemiinde.

Enligt vad utskottet erfarit överväger AB Swedcarrier, som i samarbete
med ett västtyskt rederi driver TT-linjen, att under år 1988 sätta två
godsfärjor i trafik mellan Trelleborg och Travemiinde med en total kapacitet
av 1,2 miljoner ton järnvägsgods per år. I avvaktan på beslut i frågan synes
motionerna böra lämnas utan åtgärd.

I sammanhanget förtjänar nämnas att Rederi AB Nordö, enligt vad
utskottet erfarit, avser att i juli 1987 sätta två godsfärjor i trafik mellan
Malmö och Travemiinde med en kapacitet av ca 1 miljon ton järnvägsgods
per år.

I motion 1985/86:T360 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer
om snabba åtgärder som kan underlätta Göteborgs kommuns planer på en
tågfärjeförbindelse mellan Göteborg och Fredrikshavn. Vidare begärs åtgär -

TU 1986/87:3

der i syfte att få till stånd en s. k. CIM-klassning av färjeleden i fråga. I
sistnämnda hänseende framhåller motionärerna att berörda järn vägsförvaltningar
”kan registrera en järnvägsfärjeled enligt det internationella fördraget
om godstransport på järnväg (CIM)”. Därigenom — fortsätter motionärerna
— får järnvägsvagnar som tillhör förvaltningarna fritt föras över
nationsgränserna, och det blir möjligt att utfärda ett enda fraktdokument för
hela transporten land—färja—land. SJ har dock enligt motionärerna motsatt
sig att färjeleden får CIM-status. (CIM är en förkortning för Régles
uniformes concernant le contrat de transport mternational ferroviaire des
marchandises, vilka utgör en bilaga till ett fördrag om internationell
järnvägstrafik (Convention relative aux transports mternationaux ferroviaires,
COTIF), och som införlivats i svensk rätt genom lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik (prop. 1984/85:33, LU 17, rskr. 151).)

Enligt vad utskottet erfarit avser Stena Line AB att via sitt dotterföretag
Stena Railferry AB under andra halvåret 1987 starta en godsfärjeförbindelse
mellan Göteborg och Fredrikshavn med en kapacitet av ca 800 000 ton
järnvägsgods per år. Berörda intressenter uppges se med en viss optimism på
möjligheterna att tillsammans med SJ lösa frågan om CIM-klassning av
färjeleden, när trafikplanerna har tagit en fastare form.

Då syftet med motionen sålunda synes kunna tillgodoses bör densamma
lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

2. Förbättrade färjeförbindelser över Öresund m.m.

I motionerna 1984/85:1070 (c), 1984/85:1163 (fp), 1984/85:2241 (c), 1984/
85:2693 (m), 1985/86:T223 (m) och 1985/86:T424 (m) begärs förbättringar av
färjeförbindelserna över Öresund, särskilt mellan Malmö och Köpenhamn.

Enligt vad utskottet erfarit har färjetrafiken mellan Malmö och Köpenhamn,
som till största delen bedrivs på linjen Limhamn—Dragör, på senare
tid förbättrats i olika avseenden. Vidare har två av den gamla typen flygbåtar
på linjen Malmö—Köpenhamn ersatts av två snabbgående båtar av s. k.
katamarantyp. För city till city-trafiken finns numera fyra båtar av denna typ
med ca 1,5 miljoner passagerare per år.

Efter ett avbrott under år 1985 bedriver också Rederi AB MK-line sedan i
vintras en trafik från city till city. Rederiet har nyligen satt ett andra fartyg i
trafik. För innevarande år räknar man med totalt ca 200 000 passagerare på
de båda fartygen och för nästa år med ca 250 000.

Den lokala färjetrafiken mellan Malmö och Köpenhamn torde enligt
utskottets mening inte vara en fråga för riksdagen utan för de lokala
intressenterna att ta ställning till.

Vad gäller Öresundstrafiken i övrigt synes den komplettering av denna
som DanLink utgör innebära att önskemålen om en förbättrad service kan
tillgodoses i högre grad än vad som hittills varit fallet.

Sammanfattningsvis finner utskottet inte någon riksdagens åtgärd påkallad
med anledning av de motionsyrkanden som nu är i fråga. Dessa avstyrks
följaktligen.

TU 1986/87:3

I motion 1984/85:2256 (c) framhålls intresset av att färjeförbindelsen mellan
Landskrona och Tuborg fungerar väl.

Enligt vad utskottet erfarit bedrivs en lönsam och väl fungerande trafik på
linjen Landskrona—Tuborg med färjan Dana Scarlett, som har en kapacitet
för 500 passagerare och ett 50-tal personbilar. Under år 1985 transporterades
ca 214 000 passagerare och ca 16 000 fordon med färjan.

Av det anförda följer att syftet med motionsyrkandet torde få anses
tillgodosett, varför detsamma bör kunna lämnas utan åtgärd.

3. Fasta förbindelser över Öresund

I motionerna 1984/85:1070 (c) och 1984/85:2241 (c) framhålls att planerna på
en bro mellan Malmö och Köpenhamn bör överges och en satsning i stället
ske på en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör.

I motionerna 1984/85:1163 (fp), 1984/85:1955 (m), 1984/85:2693 (m),
1984/85:2712 (m), 1985/86:T223 (m) och 1985/86:T424 (m) är det genomgående
temat krav på ett snabbt beslut om utformningen av de långsiktiga
planerna för Öresundsförbindelserna. Oavsett om beslutet innebär fasta
förbindelser eller inte — framhålls det i motion 1984/85:2712 (m) — är det
viktigt att frågan får en slutgiltig lösning.

I motionerna 1984/85:1955 (m) och 1985/86:T424 (m) begärs även att
eventuella fasta förbindelser över Öresund skall finansieras genom lån på
den öppna lånemarknaden och genom användaravgifter.

Som framgår av utskottets redogörelse för frågans tidigare behandling var
det en målsättning för de svenska och danska regeringarna att ett förslag till
en överenskommelse om fasta förbindelser över Öresund skulle föreligga vid
halvårsskiftet 1985. Något sådant förslag föreligger emellertid ännu inte. Ett
tekniskt-ekonomiskt underlag till en sådan överenskommelse presenterades
dock av de svenska och danska ämbetsmannadelegationerna i juni 1985 i
rapporten Öresundsförbindelser (Ds K 1985:7).

Vad gäller det danska beslutet om en fast förbindelse över Stora Bält —
som från dansk sida sagts utgöra en förutsättning för en överenskommelse
med Sverige om fasta förbindelser över Öresund — har, enligt vad utskottet
inhämtat, framsteg gjorts så till vida som den danska koalitionsregeringen i
juni innevarande år träffat en överenskommelse med det största oppositionspartiet
— det socialdemokratiska — i frågan. Enligt överenskommelsen skall
en järnvägsförbindelse över Stora Bält börja byggas snarast möjligt. Senast
ett år innan den nya förbindelsen tas i bruk skall uppförandet av en parallell
vägförbindelse påbörjas. Proposition väntas föreläggas folketinget i början
av år 1987.

Vidare har kommunikationsministern meddelat att han i augusti innevarande
år kommit överens med sin danske kollega att tidigare gjorda
undersökningar om de miljömässiga konsekvenserna av fasta förbindelser
över Öresund bör uppdateras. Ministrarna hade även enats om att låta
uppdatera de tidigare undersökta alternativen med en vägförbindelse mellan
Malmö och Köpenhamn samt en tågförbindelse mellan Helsingborg och
Helsingör. Dessa alternativ skall enligt ministrarna kompletteras med en
genomgång, på grund av nya tekniska förutsättningar, av möjligheten till

TU 1986/87:3

tung tågtrafik över en bro Malmö—Köpenhamn. Därutöver skall en
värdering genomföras av det nya alternativet HH-syd, dvs. en sydligare
sträckning av en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör än den hittills
planerade, som föreslagits från Helsingborgs-Helsingörs sida.

Överläggningar pågår, enligt vad utskottet erfarit, för närvarande i syfte
att så snart som möjligt nå fram till ett komplett förslag till överenskommelse
mellan de svenska och danska regeringarna. Överläggningarna omfattar
bl. a. också frågan om låne- och avgiftsfinansiering av fasta förbindelser över
Öresund.

Utskottet vill för sin del betona vikten av att de miljömässiga konsekvenserna
av fasta förbindelser över Öresund klarläggs i största möjliga utsträckning.
Det är dock enligt utskottets mening angeläget att dessa och övriga nu
aviserade nya undersökningar genomförs skyndsamt och att man snarast
möjligt får fram underlag för ett för överskådlig tid definitivt beslut hur
förbindelserna över Öresund bör utformas.

Det bör tilläggas att — enligt vad utskottet erfarit — överenskommelse
träffats mellan de svenska och danska ämbetsmannadelegationerna om att
ifrågavarande undersökningar skall genomföras under första halvåret 1987.

I avvaktan på resultatet av undersökningarna och beslutsunderlaget i
övrigt bör enligt utskottets mening samtliga de motionsyrkanden som nu är i
fråga lämnas utan åtgärd.

4. Lex Öresund

I motionerna 1984/85:2693 (m) och 1984/85:2712 (m) begärs lättnader i den
s. k. lex Öresund i syfte att stimulera och förbättra Öresundstrafiken.
Lättnaderna skulle enligt motionärerna främst bestå i att rederierna gavs
möjlighet att dubblera försäljningen av skattefri tobak.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om att lex
Öresund, dvs. förordningen (1961:128) med särskilda bestämmelser om
utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund, är resultatet av
en svensk-dansk överenskommelse i frågan år 1961.

I fråga om tobaksvaror gäller enligt förordningen att på fartyg i Öresundstrafik
högst 20 cigaretter eller motsvarande mängd andra tobaksvaror får
utlämnas till en passagerare för enkel resa.

Den av motionärerna aktualiserade frågan behandlades i riksdagen den 28
november 1985 i ett svar av finansministern på fråga 1985/86:220. Av svaret
framgick att frågan om lättnader i lex Öresund ett flertal gånger hade tagits
upp i överläggningar med den danska regeringen men varje gång mött danskt
motstånd.

Motionsyrkanden om en dubblering av den skattefria kvantiteten tobaksvaror
i Öresundstrafiken behandlades också i skatteutskottet senast i dess av
riksdagen godkända betänkande SkU 1985/86:24.

Skatteutskottet framhöll därvid att man tidigare ställt sig tveksam till
tanken att stödja den berörda trafikverksamheten genom skattefria inköp
men samtidigt ansett det motiverat att på det nordiska planet söka
åstadkomma regler som bättre överensstämmer med dem som gäller i fråga
om annan nordisk färjetrafik. Vidare erinrade utskottet om att en viss

TU 1986/87:3

översyn av reglerna nyligen hade skett och att denna bl. a. hade resulterat i
vissa förtydliganden. Utskottet sade sig slutligen förutsätta att regeringen
fortlöpande följer ifrågavarande spörsmål och eftersträvar att uppnå likartade
regler för all nordisk färjetrafik samt avstyrkte med hänvisning härtill
motionsyrkandena.

Då lättnader i lex Öresund är en förhandlingsfråga mellan de svenska och
danska regeringarna — berörande främst skatte- och alkoholpolitiska
spörsmål — finner sig trafikutskottet för sin del inte böra föreslå någon
riksdagens åtgärd med anledning av här aktuella motionsyrkanden, såvitt nu
är i fråga. Utskottet förutsätter dock i likhet med skatteutskottet att
regeringen fortlöpande följer frågan och söker åstadkomma regler för
skattefri försäljning av tobaksvaror m. m. i Öresundstrafiken som bättre
överensstämmer med dem som gäller för annan nordisk färjetrafik.

5. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en tågfärjeförbindelse mellan Trelleborg och Travemunde att

riksdagen lämnar motionerna 1984/85:2571 (m) och 1985/86:T210
(m) utan åtgärd,

2. beträffande en tågfärjeförbindelse mellan Göteborg och Fredrikshavn att

riksdagen lämnar motion 1985/86:T360 (vpk) utan åtgärd,

3. beträffande förbättrade färjeförbindelser över Öresund

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1070 (c) i denna del, 1984/
85:1163 (fp) yrkande 2 i denna del, 1984/85:2241 (c) i denna del,
1984/85:2693 (m) i denna del, 1985/86:T223 (m) yrkande 1 i denna del
och 1985/86:T424 (m) yrkande 8 i denna del,

4. beträffande färjeförbindelsen mellan Landskrona och Tuborg
att riksdagen lämnar motion 1984/85:2256 (c) yrkande 1 utan åtgärd,

5. beträffande fasta förbindelser över Öresund

att riksdagen lämnar motionerna 1984/85:1070 (c) i denna del,
1984/85:1163 (fp) yrkande 2 i denna del, 1984/85:1955 (m) yrkandena 4
och 5, 1984/85:2241 (c) i denna del, 1984/85:2693 (m) i denna del,
1984/85:2712 (m) i denna del, 1985/86:T223 (m) yrkande 1 i denna del
och 1985/86:T424 (m) yrkande 8 i denna del utan åtgärd,

6. beträffande lex Öresund

att riksdagen lämnar motionerna 1984/85:2693 (m) i denna del och
1984/85:2712 (m) i denna del utan åtgärd.

Örebro den 4 november 1986

På trafikutskottets vägnar

Kurt Hugosson

TU 1986/87:3

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Birger Rosqvist (s), Olle Grahn (fp),
Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s), Margit
Sandéhn (s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Sten-Ove Sundström
(s), Agne Hansson (c), Viola Claesson (vpk), Jarl Lander (s), Anders
Andersson (m) och Rune Thorén (c).

Reservationer

1. Fasta förbindelser över Öresund (mom. 5)

Agne Hansson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet vill
för” och slutar med ”utan åtgärd” bort ersättas med text av följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör de dansk-svenska överläggningarna om fasta
förbindelser över Öresund ej omfatta en fast förbindelse mellan Malmö och
Köpenhamn.

Vad utskottet nu anfört, och som torde i huvudsak tillgodose syftet med
yrkandena i motionerna 1984/85:1070 (c) och 1984/85:2241 (c) i här berörda
delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden som nu är i fråga avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande fasta förbindelser över Öresund
att riksdagen

a) med anledning av motionerna 1984/85:1070 (c) i denna del och
1984/85:2241 (c) i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

b) avslår motionerna 1984/85:1163 (fp) yrkande 2 i denna del,
1984/85:1955 (m) yrkandena 4 och 5, 1984/85:2693 (m) i denna del,
1984/85:2712 (m) i denna del, 1985/86:T223 (m) yrkande 1 i denna del
och 1985/86:T424 (m) yrkande 8 i denna del,

2. Fasta förbindelser över Öresund (mom. 5 - motiveringen)

Viola Claesson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 9 som
börjar med ”Utskottet vill för” och slutar med ”utan åtgärd” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det inte samhällsekonomiskt motiverat att
anlägga fasta förbindelser över Öresund. De miljömässiga konsekvenserna
härav — i form av ökad bilism, ytterligare luftföroreningar och försämrade
livsbetingelser i den marina miljön — synes ej kunna accepteras.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av pågående
utredningsarbete bör samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga
lämpligen lämnas utan åtgärd.

TU 1986/87:3

gotab Stockholm 1986 11692