Trafikutskottets betänkande
1986/87:25

om Luftfart (prop. 1986/87:100 bil. 8)

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag

— om inriktningen och omfattningen av luftfartsverkets verksamhet och
investeringar under perioden 1987/88 - 1989/90,

— att omvandla luftfartsverkets statskapital till ett fast statskapital,

— att öka luftfartsverkets ekonomiska rörelsefrihet i vissa hänseenden, bl.a.
genom att ge verket egen beslutanderätt i fråga om investeringar vars
totalkostnad understiger 50 milj. kr.

Vidare tillstyrks regeringens förslag till medelsanvisningar i fråga om

— Ersättning för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland — 14,5 milj. kr.,

— Bidrag till kommunala flygplatser — 15 milj. kr.,

— Civil trafikflygarutbildning - 39 milj. kr.,

— Statens haverikommission — 1 000 kr.

Utskottet behandlar också motionsyrkanden om bl.a.

— aktiebolagsbildning av luftfartsverkets rörelsedrivande del och av de
statliga flygplatserna,

— särskiljande av luftfartsverkets affärs- och myndighetsfunktioner,

— luftfartsavgifter,

— bidrag till kommunala flygplatser,

— utbildningsfrågor,

— flygplatsfrågor i Stockholmsregionen,

— förbättrat utnyttjande av Sturups flygplats,

— åtgärder i syfte att öka konkurrensen inom luftfarten.

Förslag i propositionen om upphörande av det stöd som nu utgår via
luftfartsavgifterna till de kommunala flygplatserna i Växjö och Kristianstad
bör enligt utskottet bli föremål för förnyade överväganden om resultatutjämning
mellan statliga och kommunala flygplatser. I avvaktan på statsmakternas
ställningstagande till resultatet av övervägandena bör enligt utskottet
kostnadsersättningar utgå till Kristianstads och Växjö flygplatser enligt nu
gällande grunder.

Samtliga motionsyrkanden — utom de som avser sistnämnda spörsmål —
avstyrks eller föreslås bli lämnade utan särskild åtgärd.

Till betänkandet är fogat åtta reservationer och två särskilda yttranden.

1

TU

1986/87:25

1 Riksdagen 1986/87. 15 sami. Nr25

SJÄTTE HUVUDTITELN
Luftfart

I proposition 1986/87:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) har
regeringen under avsnittet F. Luftfart, punkterna F 2,—F 5. (s. 116—130),
föreslagit riksdagen
alt godkänna vad som förordas i propositionen om inriktningen och
omfattningen av luftfartsverkets verksamhet och om verkets investeringar
under perioden 1987/88 - 1989/90 samt bemyndiga regeringen att besluta om
avvikelser därifrån,
att godkänna vad som anförs i propositionen om att omvandla luftfartsverkets
statskapital till ett fast kapital,
att godkänna vad som anförs i propositionen om finansiering av luftfartsverkets
investeringar och om fondering av överskott,
att till Ersättning för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland för
budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag på 14 500 000 kr.,
att till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret 1987/88
anvisa ett reservationsanslag på 15 000 000 kr.,
att till Civil trafikflygarutbildning för budgetåret 1987/88 anvisa ett
reservationsanslag på 39 000 000 kr.,
att till Statens haverikommission för budgetåret 1987/88 anvisa ett anslag
på 1000 kr.

Beträffande anslag till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1987/88
(punkt F 1.) avser regeringen att återkomma i särskild proposition om
försvarspolitiskt beslut.

Motionerna

1986/87:T207 (delvis) av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1986/87:A422 (c) anförts
om Sturups flygplats.

1986/87:T212 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga (yrkande 5), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande behovet av en ny flygplats för Fyrstadsregionen.

1986/87:T219 (delvis) av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationerna
i Kronobergs län såvitt gäller luftfarten.

1986/87:T227 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen begär att regeringen inleder planeringen för en ny
flygplats på Tullinge.

Motiveringen till yrkandet finns i motion 1986/87:A497 (fp).

1986/87:T228 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 5),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1986/87:A490 (fp) anförts angående trafikflygarhögskolan,

TU 1986/87:25

2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1986/87:A490 (fp) anförts om flygplatserna Sturup, Ängelholm och Everöd.

1986/87:T230 av Bengt Wittbom m.fl. (m, fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1 delvis), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående kommunikationernas betydelse för utvecklingen
i Örebro län i vad gäller luftfarten.

1986/87:T232 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 12), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts under avsnittet Luftfart.

1986/87:T233 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9-11),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att skilja luftfartsverkets drifts- och myndighetsfunktioner,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en omvandling av de statliga flygplatserna till bolag.

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en liberalisering av koncessionsgivningen inom flygtrafiken.

1986/87:T701 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget i budgetpropositionen om att Kristianstads och Växjös flygplatser
skall utgå ur resultatutjämningssystemet.

1986/87:T702 av Wiggo Komstedt och Bo Lundgren (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande anslutande flygförbindelser mellan Kristianstads,
Ängelholms och Sturups flygplatser och Kastrup.

1986/87:T703 av John Johnsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar snarast tas upp
med SAS eller andra svenska eller utländska flygbolag om direkt reguljär
trafik från Sturup till Mellaneuropa och England,

2. att riksdagen hos regeringen begär att flygtrafiken (pendeln) mellan
Sturup och Kastrup bibehålls i enlighet med riksdagens tidigare uttalande,

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att återupprätta
flygtrafiken Sturup—Göteborg samt vidare upp i norra och mellersta
Sverige.

1986/87:T704 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samordning av de olika utbildningsresurserna på flygområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sådan
samordning bäst tillgodoses genom en lokalisering av utbildningen till
Västerås.

1986/87:T705 av Ove Karlsson och Leo Persson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ekonomiskt bidrag även till Mora flygplats ur det anslag som
redovisas i budgetpropositionen.

TU 1986/87:25

3

1986/87:T706 av Nils Erik Wååg och Kjell Nilsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att i anslutning till förebådad översyn Växjö
och Kristianstads flygplatsers ställning prövas i enlighet med vad i motionen
anförts.

1986/87:T707 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att
etablera utrikes trafik från Sturups flygplats.

1986/87:T708 av Rune Ångström och Ulla Orring (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande statsbidrag till flygtrafik mellan kommunerna Vilhelmina,
Lycksele och Umeå.

1986/87:T709 av Gunnel Liljegren (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket får i uppdrag att
utarbeta ett program för trafikflyget i Stockholmsregionen, med utgångspunkten
att Tullinge flygplats byggs före Arlanda 3,

2. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket får i uppdrag att ta
upp överläggningar med Tullinge Flygplats AB beträffande finansieringen av
flygplatsen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket får i uppdrag att
föreslå en liberalisering av trafikflygets koncessioner.

1986/87:T710 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 2 och 3),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tillsynsmyndighetens
verksamhet effektiviseras för inrikesflyget och dess kostnader
minskas,

3. att riksdagen begär att regeringen verkar för ett fungerande folkflyg.

1986/87:T711 av Per Stenmarck och Margit Gennser (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående reguljära flyglinjer från Sturup till vissa större
orter i Europa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående flygavgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående flyglinjen Sturup-Arlanda.

1986/87:T712 av Gösta Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om alternativa inrikes flygförbindelser i syfte att bl.a. lätta
trafiktrycket på Arlanda,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts rörande markreservationer vid Arlanda för snabbtågsbana
med station och anknytning till SJ:s fjärrtågsnät,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande Bromma flygplats,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till framtida
utjämningssystem samt att flygplatserna i Kristianstad och Växjö i avvaktan
härpå skall ingå i nuvarande resultatutjämningssystem.

TU 1986/87:25

4

1986/87:T713 av Bruno Poromaa och Monica Öhman (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stöd till samnordiska projekt som är av regionalpolitisk betydelse.

1986/87:T714 av Kerstin Göthberg (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära att luftfartsverket får i uppdrag att utreda Västerås
som alternativ knutpunkt för inrikesflyget i syfte att avlasta Arlanda.

1986/87:T715 av Arne Andersson i Ljung (m) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen skyndsamt låter genomföra den av riksdagen begärda
utredningen om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser,
varvid även Trollhättan—Vänersborg flygplats ställning som regionflygplats
för Fyrstad beaktas.

1986/87:T716 av Håkan Strömberg och Helge Hagberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
angetts om stöd till regionala flygplatser.

1986/87:T717 av Marianne Andersson m.fl. (c, fp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt genomför den av
riksdagen tidigare begärda utredningen om resultatutjämning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Trollhättan-Vänersborgs flygplatsställning som regionflygplats för Fyrstad
därvid bör beaktas.

1986/87:T718 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär åtgärder för en bättre service för flygpassagerare enligt motionen.

1986/87:T719 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av den civila trafikflygarutbildningen i syfte att höja
utbildningskapaciteten.

1986/87:7720 av Anders G. Högmark m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen
avslår förslaget i budgetpropositionen att Växjö och Kristianstads flygplatser
skall utgå ur det s.k. resultatutjämningssystemet.

1986/87:T721 av Margareta Hemmingsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av samordning av utbildningsresurserna på flygområdet.

1986/87:7722 av Ingvar Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om Fyrstads
Flygplats AB:s flygplats ställning.

1986/87:7723 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till aktiebolagsbildning av de
statliga flygplatserna,

2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av driftsformen för övriga
flygplatser,

3. att riksdagen begär ny utredning beträffande resultatutjämning mellan
flygplatser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flygplatserna
Växjö och Kristianstad i avvaktan på en sådan utredning som förut skall
erhålla bidrag,

TU 1986/87:25

5

5. att riksdagen hos regeringen begär utredning i syfte att åstadkomma ett
fullständigt avskiljande av myndighetsfunktionen i luftfartsverket från den
rörelsedrivande delen i enlighet med förslag i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen i avvaktan på organisationsförändring till
aktiebolag resp. myndighetsenhet begär förslag till särskilt finansieringsbolag
efter förebild av Telefinans,

7. att riksdagen godkänner av verket föreslagen borttagning av begränsningar
för beslut om investeringar, finansieringsavtal, finansiering via
rörelsemedel, leasing samt lån via riksgäldskontoret,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma en ökad
konkurrens och minskad reglering inom luftfartssektorn,

9. att riksdagen hos regeringen begär en generösare syn vid behandling av
ansökningar om nya inrikes koncessioner,

10. att riksdagen hos regeringen begär att avgiften för besiktning av
privatflygplan skall vara relaterad till den verkliga kostnaden,

11. att riksdagen uttalar att inrikes trafik bör ske med inrikes bolag,

12. att riksdagen uttalar att Bromma flygplats bör vara kvar som med
Arlanda samverkande flygplats,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande luftfartsavgifter.

Bakgrund

Riktlinjer för den statliga luftfartspolitiken och inriktningen av luftfartsverkets
verksamhet fastlades år 1982 (prop. 1981/82:98, TU 28, rskr. 339).
Statsmakternas beslut innebar bl.a. att luftfarten skulle anpassas till 1979 års
trafikpolitiska riktlinjer. Inom ramen för en samordnad trafikpolitik skulle
en samhällsekonomisk grundsyn vara vägledande för det fortsatta luftfartspolitiska
handlandet. Samhällsekonomiska överväganden måste dock utgå
från att affärsverk och enskilda transportföretag skall vara effektiva i
företagsekonomisk mening.

Luftfartsverket har fyra huvuduppgifter nämligen att

— driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även ansvara för
driften av stationsområden för civil luftfart vid militära flygplatser,

— i fred svara för civil och militär flygtrafikledning,

— ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten samt

— utföra vissa trafikala myndighetsuppgifter.

Luftfartsverkets övergripande mål i fråga om den civila luftfarten är att
främja en på sunda ekonomiska villkor grundad utveckling av luftfarten och
verka för att en tillfredsställande flygtransportförsörjning uppnås och
vidmakthålls till lägsta möjliga kostnader. Verket skall självt, eller i
samverkan med övriga intressenter i luftfartssektorn, vidta eller initiera
sådana åtgärder som stärker sektorns långsiktiga konkurrenskraft.

Verksamheten skall drivas med full kostnadstäckning. Därutöver skall
luftfartsverket uppnå ett överskott som motsvarar statens avkastningsränta
på statskapitalet.

Vid 1984/85 års riksmöte fattade riksdagen beslut om en ny organisation för
luftfartsverket och om nya former för statsmakternas styrning av verket, som

TU 1986/87:25

6

bl.a. innebär att marknads- och kundorienteringen samt resursutnyttjandet
ökar resp. att krav på en mer flexibel och mindre utdragen planerings- och
investeringsprocess tillgodoses.

Inom ramen för den nya organisationen (prop. 1984/85:25 bil. 4, TU 7,
rskr. 98) har bl.a. en klarare avgränsning skapats mellan verkets myndighetsfunktioner
(med bl.a. luftfartsinspektionen och dess lokala organ) och de
rörelsedrivande verksamheterna (flygplatserna och flygstationerna) samt ett
trettiotal flygtrafiktjänstenheter för den civila och militära luftfarten m.m.

De nya formerna för statsmakternas styrning av luftfartsverket (prop.
1984/85:100 bil. 8 och prop. 1984/85:139, TU 26, rskr. 333) innebär i
huvudsak att statsmakterna på grundval av rullande treårsplaner från
luftfartsverket skall fatta beslut om inriktningen och omfattningen av
luftfartsverkets verksamhet och investeringar under de närmast följande tre
budgetåren. Styrningen av verket skall vidare ske i högre grad genom att mål
för avkastning, service, produktivitet, prissättning och soliditet samt strategier
för verkets agerande på olika områden fastläggs än genom styrning av
medlen för att nå olika mål. Härvid skall riksdagen ta ställning till de
övergripande frågorna och ange den huvudsakliga inriktningen av verksamheten,
medan regeringen med utgångspunkt i vad riksdagen härom har
beslutat skall fastställa de närmare målen och strategierna för verksamheten.

Genom sistnämnda riksdagsbeslut fick också luftfartsverket vidgade
befogenheter att besluta om vissa investeringar och att välja investeringsform.

Utskottet

1. Luftfartsverkets organisation

Enligt motion T232 (m) bör en ombildning av luftfartsverkets rörelsedrivande
del till aktiebolag komma till stånd.

Motionsyrkanden om en ombildning av samtliga affärsverk till aktiebolag
behandlas och avstyrks för utskottets del i dess yttrande TU 1986/87:3 y till
konstitutionsutskottet över proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga
förvaltningen jämte motioner. Utskottet ansluter sig i yttrandet till den i
nämnda proposition uttalade uppfattningen att vissa samhälleliga krav utgör
det främsta skälet att bedriva affärsverkens huvudsakliga verksamhet i
verksform. Som nämnts har genom riksdagsbeslut på senare år skapats
förutsättningar för en ökad marknads- och kundorientering hos luftfartsverket,
som också fått vidgade möjligheter att finansiera investeringar utanför
statsbudgeten. I nu förevarande proposition föreslås en ytterligare utvidgning
av dessa möjligheter och att anslaget för investeringar i Flygplatser m.m.
slopas. Förslagen skall ses mot bakgrund av den övergripande målstyrning av
verksamheten som numera kännetecknar statsmakternas engagemang i
luftfartsverkets och andra affärsverks verksamhet.

Sammanfattningsvis finner utskottet att affärsverksformen på grund av de
samhälleliga krav som ställs på affärsverken — och den anpassning av denna
form till förändrade förhållanden som fortlöpande sker — utgör en lämplig
verksamhetsform för luftfartsverket. Härav följer att motionsyrkandet, i här
berörd del, avstyrks.

TU 1986/87:25

7

I motionerna T232 (m), T233 (fp) och T723 (m) behandlas luftfartsverkets
affärs- och myndighetsfunktioner. Dessa funktioner bör enligt motionärerna
skiljas ut från verket. Enligt den förstnämnda motionen börden myndighetsutövande
verksamheten förläggas i en särskild myndighet.

Genom luftfartsverkets nya organisation har, som nämnts, en klarare
avgränsning skapats mellan verkets myndighetsfunktioner och de rörelsedrivande
funktionerna. Som utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända
betänkande TU 1985/86:15 bör det vara till fördel för luftfarten att
myndighetsfunktionerna på luftfartsområdet samt flygplats- och flygtrafikledningsfunktionerna
hålls samman i ett verk. Utskottet har inte ändrat
uppfattning i frågan och avstyrker följaktligen motionsyrkandena.

I motionerna T233 (fp) och T723 (m) framhålls att en aktiebolagsbildning av
de statliga flygplatserna bör komma till stånd.

Den nya organisationen för luftfartsverket - i vilken flygplatserna utgör
självständiga resultatenheter med ett utvidgat linjeansvar direkt under
verkschefen — syftar som redan nämnts till att öka marknadsinriktningen och
resursutnyttjandet. Målstyrningen av verket syftar till att förstärka denna
utveckling. Utskottet ser för sin del inga särskilda skäl att driva de statliga
flygplatserna i aktiebolagsform, varför motionsyrkandena avstyrks.

2. Inriktningen och omfattningen av luftfartsverkets
verksamhet och investeringar

Av luftfartsverkets treårsplan för budgetåren 1987/88-1989/90 framgår att
verksamheten skall inriktas på att stärka flygtransportsektorns konkurrensförmåga.
Förutom en stor följsamhet av tjänsteutbudet till förändrade behov
eller möjligheter gäller att flygbolagen skall kunna erbjudas möjlighet till hög
regularitet, korta markupphåll och smidig trafikavveckling. Flygsäkerhetsstandarden
skall lägst vara i nivå med den som finns i övriga välutvecklade
luftfartsnationer. Åtgärder för att förbättra den interna effektiviteten skall
fullföljas. Möjligheterna till förbättrad lönsamhet genom kommersiella
tjänster som riktar sig mot resenärer, allmänheten och företag skall ges
fortsatt prioritet.

Föredragande departementschefen framhåller att luftfartsverkets marknadsmässiga
agerande — med den dynamik som präglar utvecklingen inom
flyget — är en viktig förutsättning när det gäller att snabbt och smidigt kunna
möta ökningar i efterfrågan. De strategier verket formulerat tar sikte på att
på olika sätt stärka flygets konkurrenskraft. En nära dialog eftersträvas med
flygbolag, kommuner och andra berörda intressenter om inriktningen och
omfattningen av såväl service- som investeringsåtgärder.

Investeringsnivån föreslås höjas från föregående treårsplan på ca 600 milj.
kr. till ca 1 miljard kronor under kommande treårsperiod i löpande priser.
Den ungefärliga fördelningen mellan budgetåren blir 375 milj. kr. för
1987/88, 330 milj. kr. för 1988/89 och 260 milj. kr. för 1989/90. Huvuddelen
av investeringarna gäller flygplatser.

Bland större nyinvesteringar nämns kapacitetshöjningar på befintligt
bansystem på Arlanda, ca 60 milj. kr., ombyggnad av Arlanda International,

TU 1986/87:25

8

ca 10 milj. kr., och en utbyggnad av fordonsverkstad och fordonsgarage för
ca 12 milj. kr. Vidare kommer ca 120 milj. kr. att investeras i en ombyggnad
av inrikesterminalen, nya kontorslokaler och parkeringshus på Landvetter.
De med sistnämnda investeringar förenade åtgärderna påbörjas redan under
innevarande budgetår. På Jönköpings flygplats investeras ca 17 milj. kr. För
Sturups del planeras investeringar i bl.a. stationsbyggnaden på mellan 20 och
40 milj. kr., beroende på trafikutvecklingen. Investeringar görs också inom
flygtrafiktjänsten med ca 75 milj. kr. och i fordon med ca 150 milj. kr.

Vad föredraganden sålunda anfört om verksamhetens och investeringarnas
inriktning och omfattning har inte givit utskottet anledning till erinran.
Regeringens förslag i denna del tillstyrks följaktligen.

3. Vissa finansiella frågor

I treårsplanen för 1987/88—1989/90 föreslår luftfartsverket ytterligare åtgärder
för att öka den finansiella rörelsefriheten. Förslagen innebär dels att de
ramar som gäller för riksgäldsupplåning, leasing och att utnyttja rörelsemedel
för investeringar slopas. Vidare föreslås att verket självt får besluta om
investeringar inom ramen för den inriktning av verksamheten som statsmakterna
lägger fast. Enligt verket bör också nuvarande statskapital omvandlas
till ett fast statskapital, varigenom avskrivningsmedel kan användas för
investeringar.

Föredraganden erinrar om att han i fjolårets budgetproposition framhöll
att verket, när man uppnått full förräntning på det förvaltade statskapitalet,
borde få ett vidgat ansvar att besluta om investeringar och att den gällande
beloppsgränsen för infrastrukturella investeringar, för närvarande 1 milj.
kr., på sikt borde kunna höjas. Verket räknar med att under kommande
budgetår passera gränsen för full förräntning. På grund av statsmakternas
målstyrning av verksamheten och investeringarna bör enligt propositionen
nuvarande snäva beloppsgräns i princip kunna slopas. Gränsen för verkets
egna beslutsbefogenheter bör omfatta investeringar vilkas totalkostnad
understiger 50 milj. kr. Samma gräns bör gälla för finansieringsavtal som
verket träffar med kommunala eller enskilda intressenter för särskilda
investeringsobjekt.

Vidare förordar föredraganden att verkets nuvarande statskapital omvandlas
till ett fast statskapital. Detta innebär att statens avkastningskrav, för
närvarande 12 %, utgår på det kapital som redovisas i verkets balansräkning
per den 30 juni 1987. Det fasta statskapitalet skall vara amorteringsfritt,
varför avskrivningarna på motsvarande tillgångar får behållas i luftfartsverkets
rörelse för investeringar. Genom att samtidigt tillgodose verkets förslag
om möjlighet att fondera överskottsmedel får verket en betydande finansiell
rörelsefrihet och därmed ökade möjligheter till ett marknadsanpassat
agerande. De förändringar som föredraganden sålunda förordar innebär att
nuvarande anslag för investeringar i Flygplatser m.m. kommer att slopas.

Vad föredraganden anfört om omvandling av luftfartsverkets statskapital
till ett fast statskapital har inte givit utskottet anledning till erinran.
Regeringens förslag i denna del tillstyrks följaktligen.

TU 1986/87:25

9

1* Riksdagen 1986187.15 sami. Nr 25

I motion T723 (m) yrkas att riksdagen godkänner de av luftfartsverket
föreslagna slopade begränsningarna för beslut om investeringar, finansieringsavtal,
finansiering via rörelsemedel, leasing samt lån via riksgäldskontoret.

Utskottet ansluter sig för sin del till föredragandens uppfattning att
regeringens möjligheter till trafikpolitiskt och ekonomiskt-politiskt agerande
motiverar att det även fortsättningsvis sätts vissa gränser för verkets egen
beslutanderätt i fråga om investeringar. Luftfartsverkets förslag i övrigt i
syfte att öka dess finansiella rörelsefrihet synes tillgodosedda.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om
finansiering av luftfartsverkets investeringar och om fondering av överskott
samt avstyrker motion T723 (m) i här berörd del.

I motion T723 (m) begärs även förslag till finansieringsbolag för luftfartsverket
efter förebild av Telefinans.

Omvandlingen av luftfartsverkets statskapital till ett fast statskapital
innebär, som nämnts, att avskrivningar på motsvarande tillgångar får
behållas i verkets rörelse för investeringar. Härigenom och genom möjligheten
att fondera överskottsmedel ökar verkets finansiella rörelsefrihet i
avsevärd utsträckning. Andra finansieringskällor är riksgäldsupplåning,
leasing och finasieringsavtal med kommunala eller enskilda intressenter. Då
verket sålunda har tillgång till ett flertal alternativa finansieringskällor, ser
utskottet för sin del inget behov av något särskilt finansieringsbolag, varför
motionsyrkandet härom avstyrks.

4. Avgiftsfrågor

För sina på flygtrafiken inriktade tjänster tar luftfartsverket ut följande slag
av avgifter, nämligen landnings-, passagerar-, undervägs-, ramp- och expeditionstjänsts-
samt parkerings- och hangaravgifter. Nivåerna för de tre
förstnämnda slagen av avgifter bestäms av regeringen. Luftfartsverket
bestämmer de övriga avgifterna.

I motion T723 (m) framhålls att alltför höga luftfartsavgifter kan leda till att
svenska flygplatser förlorar flygtrafik i förhållande till alternativa utländska
flygplatser eller att det inte blir möjligt att bedriva flygverksamhet, där
marginalerna är små. För att den positiva trafikutveckling som skett såväl
inom landet som till utlandet skall fortsätta, måste bl.a. avgiftssättningen
balanseras så att den medverkar i utvecklingen - inte tvärtom.

I motion T711 (m) framhålls att en hämmande faktor för svensk
flygverksamhet i allmänhet och för flygverksamheten på Malmö-Sturups
flygplats i synnerhet är det faktum att de svenska avgifterna för flygverksamhet
är betydligt högre än flertalet andra länders. Genom närheten till Kastrup
drabbas Sturup hårdare än andra svenska flygplatser av denna danska
konkurrensfördel. Motionärerna vill att de svenska flygavgifterna successivt
skall anpassas till flygavgifterna i andra länder i syfte att stärka de svenska
flygplatsernas möjligheter att konkurrera om flygtrafiken.

I motion T710 (c) framhålls att inrikesflygets utveckling under många år
hämmats av att myndigheternas tillsyn av verksamheten tagit en växande del

TU 1986/87:25

10

av det ekonomiska utfallet. Samhällets avgiftsuttag på inrikesflyget måste
förändras och tillsynsmyndighetens verksamhet effektiviseras i kostnadsbesparande
syfte, så att Sverige kan få ett fungerande folkflyg.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden erinra om
att luftfartsverket har att söka stärka flygtransportsektorns konkurrensförmåga
och att upprätthålla en flygsäkerhetsstandard som är lägst i nivå med
den som finns i övriga välutvecklade luftfartsnationer. Dessa mål för
verksamheten liksom kraven på full kostnadstäckning och förräntning på det
av staten och berörda kommuner tillskjutna kapitalet bestämmmer nivån på
avgifterna för flygverksamheten.

Enligt en av luftfartsverket år 1980 framlagd rapport beräknades på
grundval av 1978 års pris- och taxenivå avgifterna till verket för huvuddelen
av trafiken motsvara mindre än 10 % av det totala biljettpriset. Även om
taxorna — och flygföretagens biljettpriser - har höjts efter år 1978, torde
någon större förskjutning i nämnda relation inte ha skett.

Utskottet, som förutsätter att luftfartsverket bedriver sin verksamhet så
effektivt som möjligt, är med hänvisning till det anförda inte berett att föreslå
någon riksdagens åtgärd med anledning av de motionsyrkanden som nu är i
fråga, varför dessa avstyrks.

I motion T723 (m) framhålls att luftfartsinspektionens avgifter för besiktning
av privatflygplan är högre än kostnaderna för verksamheten och att
avgifterna bör anpassas till kostnaderna.

Enligt vad utskottet erfarit överstiger inte de sammantagna intäkterna för
luftfartsinspektionens tjänster kostnaderna för dem. Verket avser dock att se
över inspektionens prissättning i syfte att söka så nära som möjligt anpassa
denna till reursinsatserna. I avvaktan på resultatet av översynen torde
motionsyrkandet kunna lämnas utan särskild åtgärd.

5. Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

Enligt riktlinjer för luftfartsverkets verksamhet och organisation som
riksdagen godkände år 1967 (prop. 1967:57, SU 107, rskr. 267) skulle
luftfartsverket driva och förvalta statliga flygplatser för linjefart (kallade
primärflygplatser). Även landsting, kommuner eller enskilda intressenter
skulle enligt dessa riktlinjer kunna anlägga, driva och förvalta flygplatser för
linjefart (kallade sekundärflygplatser). Andra flygplatser än sådana med
linjefart borde även i fortsättningen vara en angelägenhet för landsting,
kommun eller enskild intressent.

I 1982 års luftfartspolitiska beslut fastslogs att de flygplatser som huvudsakligen
betjänade allmänflyget inte heller i fortsättningen borde vara en
statlig angelägenhet utan en angelägenhet för kommun, landsting eller
enskild intressent.

De statliga flygplatserna är kostnads- och intäktsmässigt integrerade i det
totala flygplatssystemet. De avgifter som fastställts för nyttjandet av de olika
flygplatserna har sålunda baserats på den samlade kostnaden för driften av de
flygplatser som staten förvaltar. Detta innebär att de lönsamma flygplatserna
lämnar bidrag till olönsamma flygplatser och att sålunda en resultatutjämning
sker mellan flygplatserna.

TU 1986/87:25

11

11982 års luftfartspolitiska beslut avgränsades ett interregionalt flyglinjenät
(primärnät). I det interregionala flygnätet, som skulle gälla förtiden fram
till mitten av 1980-talet, ingick de flyglinjer som trafikerades med tunga
jetflygplan (flygplan av typerna DC 9 och Fokker F 28). Flygplatser som
ingick i nätet (de statliga flygplatserna samt vissa kommunala flygplatser)
betecknades i beslutet som interregionala flygplatser. Det förutskickades att
luftfartsverket skulle få i uppdrag att utarbeta riktlinjer i frågan om vilka
flygplatser med annat huvudmannaskap än statligt som skulle omfattas av
systemet för resultatutjämning.

I enlighet med det luftfartspolitiska beslutet har till huvudmännen för de
kommunala flygplatserna i Kristianstad och Växjö fr.o.m. budgetåret 1982/83
utgått kostnadsersättningar från luftfartsverket till kostnadstäckning enligt
ett särskilt avtal.

Föredraganden erinrar att frågan om resultatutjämning mellan statliga och
kommunala flygplatser behandlades i fjolårets budgetproposition på grundval
av ett av luftfartsverket utarbetat förslag i rapporten Resultatutjämningssystemet
(”RESULT”). Till det resultatutjämningssystem som gäller för de
statliga flygplatserna skulle enligt förslaget även föras flygplatserna i
Borlänge, Gällivare, Kramfors, Kristianstad, Trollhättan och Växjö. Kostnaden
för att genomföra förslaget beräknades till ca 12 milj. kr. i 1984 års
priser.

För sin del ansåg emellertid föredraganden att det skulle vara principiellt
olämpligt att låta luftfartsverkets resultatansvar omfatta sådan verksamhet
som ligger utanför verkets eget ansvarsområde och påverkansmöjligheter.
Som en följd av detta ställningstagande förordade föredraganden att
bidragen till Kristianstads och Växjö flygplatser skulle avvecklas, då avtalet
om bidrag till dessa flygplatser skulle upphöra att gälla den 1 juli 1986.

I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1985/86:15 framhöll utskottet
att man delade föredragandens uppfattning om det principiellt olämpliga i att
låta luftfartsverkets resultatansvar omfatta kommunala flygplatser. Vidare
framhöll utskottet att luftfartsverkets förslag inte haft som utgångspunkt att
ge underlag för en bedömning i frågan om resultatutjämningssystemet är
ägnat att skapa rättvisa i stödhänseende mellan kommunala flygplatser.
Utskottet fann emellertid att närmare överväganden borde komma till stånd
- genom en utredning — om den regionala utvecklingen och utjämningen
bör stimuleras genom att kommunala flygplatser med interregional linjefart
ingår i ett resultatutjämningssystem, om vilka sådana flygplatser som därvid
bör komma i fråga samt om formerna m.m. för systemet. I avvaktan på
resultatet av övervägandena fann utskottet att kostnadsersättningar till
Kristianstads och Växjö flygplatser borde utgå även fortsättningsvis enligt
gällande avtal.

I nu förevarande proposition framhåller föredraganden att han — med den
tonvikt på förnyade överväganden som riksdagen uttalat och den ambition
regeringen deklarerat att avhjälpa regionala obalanser — funnit det motiverat
att redan nu ta upp ett särskilt anslag för bidrag till kommunala flygplatser
av regionalpolitiska skäl. Med hänsyn till den regionalpolitiska inriktningen
bör bidrag endast komma i fråga för flygplatser i skogslänen med linjetrafik
av regionalpolitisk betydelse. Det sammanlagda bidraget till dessa flygplat -

TU 1986/87:25

12

ser bör inte överstiga 10 milj. kr., avseende verksamhetsåret 1987. Inom ett
totalt anslag på 15 milj. kr. bör resterande 5 milj. kr. kunna användas för
bidrag till i första hand investeringar i befintliga flygplatser i skogslänen, i de
fall sådana bedöms ha avgörande betydelse för att etablera eller utveckla
befintlig reguljär flygtrafik. Av den sålunda förordade regionalpolitiska
inriktningen följer att det stöd som nu utgår via luftfartsavgifterna till Växjö
och Kristianstads flygplatser bör upphöra med utgången av innevarande
budgetår.

1 motionerna T219 (s), T228 (fp), T701 (m), T706 (s), T712 (c), T720 (m, fp,
c) och T723 (m) avvisas förslaget att nuvarande ekonomiska stöd till Växjö
och Kristianstads flygplatser skall upphöra. I flera av dessa motioner begärs
också förnyade överväganden om ett resultatutjämningssystem.

Enligt motionerna T715 (m) och T717 (c, fp) bör regeringen skyndsamt
genomföra den av riksdagen tidigare begärda utredningen om resultatutjämning
och därvid beakta Trollhättan-Vänersborgs flygplats ställning som
regionalflygplats.

I motion T722 (s), som även den behandlar Trollhättan-Vänersborgs
flygplats, framhålls att det är i längden orimligt att invånare i vissa regioner
helt skall svara för sina flygplatsers underskott, medan andra lika stora eller
mindre regioner har statliga flygplatser eller kommunala flygplatser med
statligt stöd. Den trafikpolitiska översyn som aviseras i budgetpropositionen
bör enligt motionärerna ta upp hela det svenska inrikesflygets framtida
struktur och organisatoriska uppbyggnad.

I motionerna T230 (m, fp) och T716 (s) framhålls att flygplatsen i Örebro
har stor regionalpolitisk betydelse och därför bör kunna få statligt stöd.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen för bidrag till kommunala flygplatser m.m. och tillstyrker
följaktligen att riksdagen för nästa budgetår anvisar ett reservationsanslag på
15 milj. kr. för ändamålet.

Utskottet konstaterar att regionalpolitiska bedömningar ligger till grund
för förslaget men vidhåller att närmare överväganden om ett resultatutjämningssystem
— av det slag som angavs i utskottets betänkande TU 1985/86:15
- bör komma till stånd. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till
resultatet av pågående utredningsarbete bör kostnadsersättningar utgå till
Kristianstads och Växjö flygplatser enligt hittillsvarande grunder.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av dels uttalandena i
propositionen i här berörd del, dels motionerna T219 (s), T228 (fp), T701
(m), T706 (s), T712 (c), T720 (m, fp, c) och T723 (m), i här berörda delar, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.

Vad beträffar de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga synes dessa
tillgodosedda genom vad utskottet anfört om överväganden av ett resultatutjämningssystem.
De bör sålunda kunna lämnas utan särskild åtgärd.

I motion T212 (fp) begärs ett riksdagens tillkännagivande om vad motionärerna
anfört rörande behovet av en ny flygplats för Fyrstadsregionen.
Motionärerna framhåller att den nuvarande flygplatsen antingen måste
byggas ut eller ersättas av en ny och att flera skäl talar för det sistnämnda
alternativet.

TU 1986/87:25

13

Trollhättans flygplats är kommunal, varför frågan om dess utbyggnad eller
ersättande är en kommunal angelägenhet. Något riksdagens uttalande i
frågan synes följaktligen inte böra komma i fråga, varför yrkandet härom
avstyrks.

I motion T705 (s) framhålls att Mora flygplats har stor regionalpolitisk
betydelse och behov av bidrag från anslaget Bidrag till kommunala flygplatser
m.m.

Av propositionen framgår att bidrag inom en ram av 10 milj. kr. till
flygplatser i skogslänen bör beräknas med utgångspunkt i den regionalpolitiska
betydelse som de enskilda flygplatserna har. Beslut om bidrag bör fattas
av regeringen efter förslag från luftfartsverket. 5 milj. kr. avses användas
bl.a. för bidrag till i första hand investeringar i befintliga flygplatser i
skogslänen i de fall sådana bedöms ha avgörande betydelse för att etablera
eller utveckla befintlig reguljär flygtrafik.

Frågan om bidrag till Mora flygplats kan sålunda prövas i den ordning som
anges i propositionen. Någon riksdagens åtgärd synes följaktligen ej
erforderlig med anledning av motionen, varför denna avstyrks.

I motion T708 (fp) begärs statsbidrag till flygtrafik mellan Vilhelmina,
Lycksele och Umeå.

I propositionen framhålls att visst bidrag bör kunna utgå till Vilhelmina
och Lycksele kommuner för flygplatsinvesteringar. Vidare torde det år 1986
införda persontransportstödet kunna innebära en viss stimulans för ifrågavarande
flygtrafik. Enligt förordningen (1985:855) om statligt stöd till vissa
tjänsteresor kan stöd utgå till bl.a. flygresor som anställda i industriföretag
och i företag med uppdragsverksamhet i de fyra nordligaste länen gör i
tjänsten till de mellersta och södra delarna av vårt land.

Något ytterligare stöd avseende flygtrafiken på de tre kommunerna är
utskottet för sin del inte berett att förorda. Härav följer att motionen
avstyrks.

I motion T713 (s) framhålls att bidrag till kommunala flygplatser bör kunna
utgå även till samnordiska flygplatsprojekt av regionalpolitisk betydelse.
Övertorneå kommun har enligt motionärerna tillsammans med den finska
kommunen Ylitornio på den motsatta sidan av riksgränsen aktualiserat ett
samnordiskt projekt rörande ett gemensamt flygfält, beläget på den finska
sidan ca 5 km från Övertorneå centralort.

Enligt vad utskottet erfarit bereds för närvarande inom kommunikationsdepartementet
en framställning från Övertorneå kommun om stöd till
ifrågavarande flygplatsprojekt. Vidare förbereds diskussioner om projektet
på tjänstemannaplanet inom ramen för det nordiska samarbetet. Utskottet
förutsätter att dessa diskussioner syftar till att få fram underlag för beslut i
frågan. I avvaktan på resultatet av detta arbete synes motionen kunna lämnas
utan särskild åtgärd.

I motion T723 (m) begärs en översyn av driftsformen för icke statliga
flygplatser. Motionärerna hänvisar till uppgifter i en proposition enligt vilka
de kommunala flygplatserna drivs med lägre kostnader än statliga av
motsvarande storlek samt framhåller att sju kommunala flygplatser drivs i
bolagsform.

TU 1986/87:25

14

Verksamhetsformen för kommunala och enskilda flygplatser är enligt
utskottets mening närmast en fråga för berörda huvudmän och enskilda
intressenter att överväga och besluta om. Någon riksdagens åtgärd synes
följaktligen inte böra komma i fråga med anledning av motionsyrkandet,
varför detta avstyrks.

6. Utbildningsfrågor

I motionerna T228 (fp) och T719 (m) behandlas trafikflygarhögskolan i
Ljungbyhed (TFHS) mot bakgrund av den lärarbrist som rådde då motionerna
väcktes och som hade medfört att skolan inte kunde nå upp till den
planerade volymen om 60 elever per år. I den förstnämnda motionen
framhålls att regeringen bör se till att skolan kan utnyttjas till sin fulla
kapacitet. I den sistnämnda motionen framhålls att extraordinära åtgärder
bör vidtas för att höja utbildningskapaciteten i fråga om civila trafikpiloter.
Motionären begär en översyn av den civila trafikflygarutbildningen i syfte att
höja utbildningskapaciteten. En sådan översyn skulle bl.a. omfattta möjligheterna
för SAS och Linjeflyg AB att kunna påta sig egen skolverksamhet.

Som framgår av proposition 1986/87:109 bil. 5 har avtal träffats mellan
staten å ena sidan och SAS, Linjeflyg AB (LIN) och Swedair AB å den andra
i syfte att förbättra tillgången på civila piloter. Innebörden av avtalet är att
nuvarande utbildning vid TFHS kortas ned något, utan att utbildningens
karaktär av högskoleutbildning går förlorad. Den kompletterande utbildning
som bolagen skall svara för utvidgas jämfört med i dag så att eleven efter
genomgången utbildning vid TFHS och flygbolag når samma utbildningsnivå
som i dag. För statens del innebär det minskade utbildningsansvaret att
TFHS med nuvarande lärarresurser kan utbilda ca 45 elever. Genom
rekrytering av ytterligare fyra till fem lärare kan kapaciteten ökas till det
uppställda målet 60 elever.

De i motionerna nämnda svårigheterna synes sålunda undanröjda. I
sammanhanget bör även nämnas förslaget i budgetpropositionen att bidrag
från anslaget Civil trafikflygarutbildning skall utbetalas för sådan civil
pilotutbildning som bedrivs i privata skolor enligt förordningen 1986:682.

Av det anförda framgår att syftet med motionsyrkandena torde få anses i
huvudsak tillgodosett, varför de bör kunna lämnas utan särskild åtgärd.

I motionerna T704 (fp) och T721 (s) framhålls att det finns ett stort behov av
utbildning inte bara av piloter utan också inom de flygtekniska och
flygplatsanknutna yrkesområdena. Vidare betonas att en samordning av
utbildningsresurserna på flygområdet bör komma till stånd. Enligt den
förstnämnda motionen bör samordningen ske inom ramen för en flyghögskola
med lokalisering till Västerås.

Enligt utskottets mening bör det närmast ankomma på berörda utbildningsmyndigheter
samt flygbolagen och luftfartsverket att bedöma ifrågavarande
utbildningsbehov samt hur de på effektivaste sätt skall tillgodoses.
Någon riksdagens åtgärd synes sålunda inte böra komma i fråga, varför
motionerna avstyrks.

TU 1986/87:25

15

7. Flygplatsfrågor i Stockholmsregionen

TU 1986/87:25

I motion T723 (m) framhålls att Bromma flygplats bör vara kvar som en med
Arlanda samverkande flygplats.

I motion T712 (c) framhåller motionärerna att de finner det riktigare att
behålla Bromma för vissa delar av flyget, framför att nu binda sig för
betydande investeringar i en ny flygplats.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden till en början
erinra om att Bromma flygplats ligger på mark som tillhör Stockholms stad.
Staten disponerar marken för flygplatsändamål enligt avtal med Stockholms
stad vilket gäller t.o.m. utgången av år 1996. Företrädare för Stockholms stad
och Stockholms läns landsting uttalade vid överläggningar med regeringen i
december 1983 att avtalet inte kommer att förlängas efter utgången av år
1996.

Utskottet har tidigare uttalat uppfattningen att det i avvaktan på en mera
slutgiltig lösning av flygplatsfrågan för Stockholmsregionen inte är möjligt att
avveckla Bromma som flygplats. Det bör understrykas att utskottet inte har
frångått sin uppfattning att två flygplatser behövs i regionen.

Bromma används numera huvudsakligen för affärs- och privatflyg samt
annat s.k. allmänflyg. Sekundärtrafik, dvs. linjefart med lätta flygplan - till
vilka räknas Saab Fairchild 340 och lättare plan - förekommer dock med en
linje till Linköping och en annan till Karlskoga.

Enligt 1982 års luftfartspolitiska beslut är flygplatser som huvudsakligen
betjänar allmänflyget inte en angelägenhet för staten utan en angelägenhet
för kommun, landsting eller enskild intressent. Enligt samma beslut står dock
Bromma flygplats tills vidare under luftfartsverkets förvaltning.

Mot bl.a. den sålunda tecknade bakgrunden fick luftfartsverket i januari
1984 i uppdrag av regeringen att ta upp förhandlingar med Stockholms stad
och Stockholms läns landsting om den långsiktiga flygplatskapaciteten i
Stockholmsregionen. Förhandlingarna ledde till att landstinget. Stockholms
stad samt sex Södertörnskommuner bildade Tullinge Flygplats AB, som har
överlämnat en rapport till regeringen angående förutsättningarna för en civil
trafikflygplats vid Tullinge. Enligt rapporten bör ett antal frågor som gäller
bl.a. myndigheters och berörda luftfartsintressenters syn på trafik vid
Tullinge, huvudmannaskap och finansiering av flygplatsens investeringar och
beräknade driftunderskott utredas ytterligare.

Genom beslut i februari innevarande år uppdrog regeringen åt landshövding
Curt Boström att undersöka näringslivets, berörda kommuners och
Stockholms läns landstings intresse av att medverka ekonomiskt i ett
gemensamt bolag för uppbyggnad och drift av en civil flygplats vid Tullinge. I
beslutet framhålls att flygplatser med enbart inrikes sekundärtrafik samt
affärs- och privatflyg inte är en angelägenhet för staten och luftfartsverket.
Vidare betonas att en civil flygplats vid Tullinge — med hänsyn till Arlandas
roll och utvecklingsmöjligheter — inte under överskådlig tid är nödvändig
som komplement till de flygplatser som staten svarar för. Tullinge är mot den
bakgrunden inte aktuell som statlig flygplats. Utredningsarbetet bör inriktas
på en uppbyggnad för propellerflyg och samtidigt en koncessionsgivning som
är förenlig med en långsiktig utveckling av Arlanda för svenskt inrikesflyg.

I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredning är utskottet för sin del
inte berett att föreslå något riksdagens uttalande om en lösning av frågan om
en ytterligare flygplats i Stockholmsregionen. Härav följer att utskottet
avstyrker motionerna T712 (c) och T723 (m) i här berörda delar.

I motion T227 (fp) begärs att regeringen inleder planeringen för en ny
flygplats i Tullinge.

I motion T709 (m) begärs att det uppdras åt luftfartsverket att utarbeta ett
program för trafikflyget i Stockholmsregionen med utgångspunkten att
Tullinge flygplats byggs före en tredje bana på Arlanda och att luftfartsverket
får i uppdrag att ta upp överläggningar med Tullinge Flygplats AB om
finansiering av flygplatsen. Enligt motionären bör vidare i samband med
planeringen av Stockholmsregionens framtida flygtrafik nuvarande koncessionssystem
omprövas och en liberalisering komma till stånd.

Genom landshövding Boströms utredningsuppdrag torde syftet med de
motionsyrkanden som nu är i fråga få anses i huvudsak tillgodosett. De bör
följaktligen kunna lämnas utan särskild åtgärd.

I motion T232 (m) framhålls att utbyggnad av bl.a. en tredje start- och
landningsbana på Arlanda är av central betydelse för skapandet av ett
svenskt folkflyg.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt den i propositionen förordade
inriktningen och omfattningen av luftfartsverkets investeringar. Som framhålls
i propositionen rymmer den förordade investeringsvolymen inte medel
för en tredje bana på Arlanda. Detta bör emellertid enligt föredraganden
inte utgöra något hinder för att pågående planeringsarbete för bl.a. en sådan
bana drivs vidare.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

I motion T712 (c) framhålls vikten av att erforderliga markreservationer
redan nu görs som möjliggör en bana med snabbtåg till Arlanda från
Stockholm.

Som utskottet framhåller i sitt betänkande TU 1986/87:15 har frågan om en
snabbtågsförbindelse stor betydelse för såväl Stockholmsområdet som övriga
delar av landet. Av betänkandet framgår vidare att regeringen tillkallat en
utredare som fått i uppgift att undersöka de företags- och samhällsekonomiska
förutsättningarna för olika investeringar i Stockholmsområdet, bl.a. en
Arlandabana.

I avvaktan på resultatet av utredarens arbete synes motionsyrkandet inte
böra föranleda någon riksdagens åtgärd, varför detsamma avstyrks.

8. Förbättrat utnyttjande av Sturups flygplats

I motionerna T207 (c), T228 (fp), T703 (s), T707 (c) och T711 (m) uttalas
önskemål om ett förbättrat utnyttjande av Sturups flygplats. I flera av dessa
motioner framhålls att SAS bör bedriva reguljär trafik från Sturup till
västeuropeiska destinationer i större utsträckning än för närvarande. I
motion T703 (s) framhålls även att överläggningar bör tas upp med andra
flygbolag om sådan trafik, om inte SAS är beredd att utföra den. I motion
T707 (c) framhålls också att möjligheterna att överföra chartertrafik från

TU 1986/87:25

17

andra flygplatser till Sturup bör undersökas. I motion T703 (s) begärs vidare
att pendeltrafiken mellan Sturup och Kastrup bibehålls och att åtgärder
vidtas för att återupprätta flygtrafiken mellan Sturup och Göteborg samt
vidare upp i mellersta och norra Sverige.

För närvarande bedrivs reguljär utrikes trafik från Sturup endast till
Hamburg - av SAS - med fem dubbelturer per vecka. Chartertrafik bedrivs
av flera företag till ett trettiotal destinationer utanför Skandinavien.

SAS pendeltrafik mellan Sturup och Kastrup lades ned den 1 april
innevarande år. Flygföretaget New Air Airservice har emellertid fått regeringens
tillstånd att t.o.m. den 31 mars 1989 bedriva luftfart i regelbunden
trafik mellan Sturup och Kastrup. Trafiken väntas starta i maj innevarande
år.

I sammanhanget kan också nämnas att Euro Air Helikopter Service AB av
regeringen givits tillstånd att bedriva regelbunden trafik med helikopter på
sträckan Lund-Malmö—Kastrup. Trafiken avses komma i gång inom kort.

I december förra året gav regeringen AB Skyways of Scandinavia tillstånd
att bedriva reguljär flygtrafik på sträckan Malmö—Göteborg-Nyköping.

I överensstämmelse med sitt tidigare uttalande (TU 1985/86:15) vill
utskottet understryka vikten av att SAS överväger åtgärder i syfte att
förbättra utnyttjandet av Sturups kapacitet. Vidare förutsätter utskottet att
regeringen och luftfartsverket med stor uppmärksamhet följer utvecklingen
och tar de initiativ som kan anses påkallade för att öka utnyttjandet av
flygplatsen.

Mot bakgrund av det anförda synes de motionsyrkanden som nu är i fråga
kunna lämnas utan särskild åtgärd.

9. Koncessionsfrågor

Enligt 7 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297) får som huvudregel luftfart i
förvärvssyfte ej utövas här i riket utan tillstånd (koncession) av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Koncessionsfrågor och därmed sammanhängande spörsmål behandlas i ett
flertal motioner.

Sålunda erinras i motion T232 (m) om att det inom EG pågår ett arbete i
syfte att liberalisera luftfarten. Motionärerna framhåller att Sverige bör
stödja en sådan utveckling och att luftfarten bör anpassa sin verksamhet till
ökad frihet och hårdare konkurrens.

I motion T233 (fp) framhålls att SAS agerar från en monopolskyddad
hemmamarknad i en omvärld som präglas av en tilltagande och hälsosam
konkurrens. En avreglering av den nordiska flygtrafiken skulle få positiva
effekter för prissättning och service på flygresor inom Norden. SAS
koncessioner bör enligt motionärerna på sikt upphöra.

I motion T723 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte
att åstadkomma en ökad konkurrens och minskad reglering inom luftfartssektorn.

Det skandinaviska luftfartssamarbetet i SAS är - som påpekats i olika
sammanhang — en förutsättning för att man i Danmark, Norge och Sverige
med dessa länders perifera geografiska läge och begränsade marknadsunder -

TU 1986/87:25

18

lag skall kunna driva ett i princip världstäckande företag på flygområdet.
Värdet av att ha tillgång till ett sådant företag för kontakterna på olika
områden med främmande länder blir allt större allteftersom det internationella
samarbetet och utbytet inom olika sektorer av samhället byggs ut. Även
om utskottet i princip delar uppfattningen att konkurrens bör finnas på
luftfartsområdet anser utskottet att en avreglering från svensk sida på
luftfartens område med hänsyn till det begränsade marknadsunderlag som
finns i vårt land skulle leda till konkurrens endast på de lönsamma delarna av
SAS linjenät. SAS överskott på dessa delar skulle därmed minska och leda
till att SAS inte på samma sätt som för närvarande kan stödja mindre
bärkraftiga linjer med överskott från lönsamma linjer. Följden skulle
sannolikt bli att de mindre bärkraftiga linjerna måste läggas ned, och därmed
skulle våra flygförbindelser med omvärlden försämras. Vidare torde möjligheterna
att från myndighetshåll fortlöpande påverka prissättningen för
flygresor med främmande flygföretag bli illusoriska efter det att ”egna”
flyglinjer har lagts ned. Mot nu nämnd bakgrund kan utskottet inte ställa sig
bakom krav på en ökad konkurrens och minskad reglering inom luftfarten i
allmänhet.

Inom SAS strävar man numera efter att bygga upp ett konkurrenskraftigt
och effektivt trafiksystem med så många direktförbindelser som möjligt från
Oslo, Köpenhamn och Stockholm, i första hand ut i Europa och i andra hand
till andra kontinenter. Vidare strävar man efter att så långt som möjligt
utveckla trafik från andra större orter i Skandinavien såsom från Bergen,
Stavanger, Aarhus och Göteborg direkt ut i Europa. Vid en sådan utveckling
kan restiderna förkortas, och resenärerna slipper besvär med omstigningar
mellan olika flyglinjer m.m. Företrädare för SAS har vid tidigare kontakter
med utskottet framfört att en förutsättning för att denna utveckling skall
kunna tryggas är att matartrafik till nämnda orter finns och att främmande
flygföretag inte öppnar flyglinjer mellan orter i Skandinavien och orter ute i
det övriga Europa som minskar SAS underlag för direkttrafik m.m.

I proposition 1986/87:4 om förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet
(TU 1986/87:5, rskr. 49) behandlades en överenskommelse mellan de
skandinaviska trafikministrarna, vilken godkändes av regeringen den 29 maj
1986. Överenskommelsen, som anger riktlinjer för den fortsatta skandinaviska
luftfartspolitiken, innebär bl.a. en viss liberalisering av denna i fråga om
sekundära gränsöverskridande flyglinjer. I de fall SAS väljer att inte flyga
sådana linjer skall dessa kunna upprättas av andra bolag i interskandinavisk
trafik. Någon bedömning av behovet av en ny flyglinje eller eventuell
avledning från existerande linjer kommer i princip inte att göras. Undantag
gäller dock bl.a. för nya flyglinjer mellan Köpenhamn, Oslo, Stockholm,
Bergen, Stavanger, Göteborg och Malmö.

För sekundärlinjer till och från Skandinavien skall enligt överenskommelsen
en anpassning ske till den utveckling som på multilateral basis pågår i
Europa och som för närvarande diskuteras inom EG och luftfartsmyndigheternas
europeiska samarbetsorgan.

Överenskommelsen innebär vidare en avreglering av fraktcharterflygningarna
samt en viss uppmjukning av reglerna om personcharterflygningar.

Trafikministrarnas överenskommelse, som enligt riksdagens beslut utgör

TU 1986/87:25

19

en grund för den fortsatta inriktningen av den svenska luftfartspolitiken,
tillmötesgår enligt utskottets mening i viss utsträckning de motionsyrkanden
som nu är i fråga. Någon ytterligare förändring av denna politik för att
tillgodose motionskraven är utskottet för sin del för närvarande inte berett
att förorda. Härav följer att motionsyrkandena avstyrks.

Koncessionsfrågor rörande inrikesflyget behandlas bl.a. i tre m-motioner.

Sålunda framhålls i motion T232 (m) att SAS inrikeslinjer bör öppnas för
konkurrens.

I motion T711 (m) framhålls att det bör vara möjligt att genomföra en ökad
konkurrens i inrikesflyget på sträckan Sturup-Arlanda.

I motion T723 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en generösare
syn vid behandlingen av ansökningar om nya inrikes koncessioner.

I sistnämnda motion framhålls också att inrikes linjetrafik bör ske med
inrikes flygbolag.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden till en början
erinra om att SAS - alltsedan konsortiets tillkomst - tillerkänts en
prioriterad ställning i inrikestrafiken.

SAS trafikerade således redan från början de fyra s.k. stamlinjerna, dvs.
linjer från Stockholm till Luleå, Göteborg, Visby och Malmö. Luleålinjen
utsträcktes sedermera till Kiruna. I mitten av 1950-talet bildades Linjeflyg
AB (LIN) för att tillgodose trafikbehov på andra sträckor än stamlinjerna.
LIN har sedermera från SAS övertagit trafiken på linjen Stockholm—Visby.
Tillstånd till trafik på primärnätet i övrigt innehas av LIN. På vissa linjer
bedriver emellertid Swedair AB trafiken på uppdrag av LIN.

På regionalflygnätet (sekundärflygnätet) — till vilket linjefart med flygplan
av typen Saab Fairchild 340 och mindre flygplan hänförs — har LIN och andra
flygföretag tillstånden.

Motionsyrkanden med samma innebörd som de som nu är i fråga
behandlades och avstyrktes i utskottets betänkande TU 1985/86:15. Utskottet
sade sig då inte kunna tillstyrka att intrång sker i SAS stamlinjer i vårt
land. Det betonades dock att koncession på en viss flyglinje inrymmer en
skyldighet att upprätthålla en tillfredsställande trafik på sträckan.

Vidare erinrades om ett uttalande av föredragande departementschefen i
proposition 1984/85:100 bil. 8 att regionalflyget är en delmarknad, där det är
angeläget att det även i fortsättningen finns flera oberoende företag för att
stimulera till en fortsatt positiv utveckling av detta slag av luftfart.

Vad beträffar kravet på att inrikes linjefart skall ske med inrikes flygbolag
konstaterade utskottet att SAS visserligen svarar för trafiken på de tre tunga
inrikeslinjerna men att trafiken i övrigt utförs av LIN och ett flertal andra
nationella bolag. Genom att SAS inrikestrafik utgör en integrerad del av den
samlade flygverksamheten — forsatte utskottet — erhålls fördelar när det
gäller bl.a. utnyttjande av flygplan, personal och underhållsorganisation. I
övrigt konstaterades att rollfördelningen inom inrikesflyget ger bolagen
möjlighet att operera med enhetlig flygmateriel och att anpassa denna till
trafikens förutsättningar.

I de motioner som nu är i fråga har inte åberopats någon omständighet som
föranleder utskottet att ompröva sitt tidigare ställningstagande till de
berörda frågorna. Härav följer att motionsyrkandena avstyrks.

TU 1986/87:25

20

I motion T230 (m, fp) uttalas önskemål om ett slopat koncessionskrav för
inrikes sekundärtrafik.

Koncessionsprövningen, som bl.a. syftar till att klarlägga tekniska och
ekonomiska förutsättningar för den sökta trafiken, kan enligt utskottets
mening ej undvaras. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.

I motion T702 (m) framhålls att det finns ett behov av anslutningsflyg mellan
Kastrup och vissa skånska flygplatser, nämligen Kristianstads, Ängelholms
och Sturups flygplatser. Koncession bör därför lämnas till flygbolag som är
beredda att svara för trafiken på resp. sträckor.

Som utskottet framhållit har regeringen givit flygföretaget NewAir
Airservice tillstånd att bedriva luftfart i regelbunden trafik mellan Sturup och
Kastrup.

Enligt den nämnda överenskommelsen mellan de skandinaviska trafikministrarna
kan inte sekundära gränsöverskridande flyglinjer till samma
flygplats upprättas från två andra flygplatser med ett inbördes avstånd som är
mindre än 100 kilometer.

Koncessioner för sekundärlinjer mellan Kristianstad och Köpenhamn
samt mellan Ängelholm och Köpenhamn synes sålunda inte förenliga med
överenskommelsen. Härav följer att motionen avstyrks.

I motionerna T712 (c) och T714 (c) föreslås att alternativa knutpunkter för
inrikesflyget skall inrättas. I båda motionerna framhålls att Arlandas
kapacitet är ansträngd och att flygplatsen bör avlastas sådan trafik som inte
har mål eller utgångspunkt i Stockholm.

Avlastningen bör enligt den förstnämnda motionen främst ske genom att
linjer inrättas som för passagerare direkt till Göteborg/Landvetter och
Malmö/Sturup från mellersta Sverige och Norrland. Vidare bör man enligt
motionärerna studera möjligheterna att låta några flygplatser i Syd- och
Mellansverige utgöra knutpunkter för ett system med morgon- och eftermiddagsflyg
till ett större antal orter.

I den sistnämnda motionen framhålls att till Västerås skulle under en kort
period på morgonen kunna anlända flyg från Malmö, Göteborg, Luleå och
Östersund. Luftfartsverket bör enligt motionären få i uppdrag att utreda
möjligheten att använda Västerås som alternativ knutpunkt för inrikesflyget i
syfte att avlasta Arlanda.

Enligt utskottets mening bör den svenska inrikes koncessionsgivningen
inte medföra en försvagning av det s.k. ”nav-eker-systemet”, inom vilket
främst Arlanda utgör det nav där olika flyglinjer möts. Resenärerna synes
bättre betjänta av de frekventa förbindelser som för närvarande finns inom
ramen för detta system än av marginella tidsvinster via ”genvägar” mellan
flygplatser med enstaka förbindelser med varandra.

Av det anförda följer att motionsyrkandena avstyrks.

10. Vissa anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen till Ersättning för
särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag på 14,5 milj. kr.

TU 1986/87:25

21

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag att riksdagen till Civil
trafikflygarutbildning för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
på 39 milj. kr.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag att riksdagen till Statens
haverikommission för budgetåret 1987/88 anvisar ett anslag på 1 000 kr.

11. Övrigt

I motion T718 (c) begärs åtgärder för en bättre service för flygpassagerare.
Motionären framhåller att överbokningarna innebär betydande svårigheter
för den som har biljett och som är inställd på att resa men som avvisas i sista
stund. Om alla resenärer köper och betalar sin biljett i förväg skulle
överbokningen bli överflödig. Vidare vill motionären ha ändringar till stånd
beträffande de kösystem som tillämpas vid incheckning och när passagerarna
skall gå ombord på planen.

Enligt vad utskottet erfarit har en överenskommelse träffats mellan
konsumentverket och SAS angående principer för överbokning och serviceåtgärder
i anslutning till överbokning. Av överenskommelsen - som även
tillämpas av LIN - framgår att verket är införstått med att SAS av praktiska
och ekonomiska skäl inte kan upphöra med att i vissa fall överboka
flygningar. Överenskommelsen innebär bl.a. att SAS skall iaktta särskild
återhållsamhet med överbokningar på linjer där få alternativa flygförbindelser
står till buds. Vid avvisning på grund av överbokning skall SAS också
bistå med olika serviceåtgärder som kan minska olägenheterna för passagerare
som avvisats. Dessutom utbetalar SAS en kompensation i samband med
avvisningen. Antalet avvisade passagerare uppgår för närvarande till i
medeltal 7 per 10 000 (4 per 10 000 på flygningar inom Sverige och 8 per
10 000 på Europaflygningar).

Åtgärder har sålunda vidtagits för att komma till rätta med de problem som
överbokning kan innebära i vissa fall.

I vad gäller motionärens anmärkningar i övrigt förutsätter utskottet att
flygbolagen söker minimera den tid som passagerarna kan behöva stå i kö
innan de går ombord på flygplanen.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd erforderlig med anledning av motionen, varför densamma avstyrks.

12. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ombildning av luftfartsverkets rörelsedrivande del till
aktiebolag

att riksdagen avslår motion 1986/87:T232 (m) yrkande 12 i denna del,

2. beträffande luftfartsverkets affärs- och myndighetsfunktioner
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T232 (m) yrkande 12 i denna
del, 1986/87:T233 (fp) yrkande 9 och 1986/87:T723 (m) yrkande 5,

3.beträffande aktiebolagsbildning av de statliga flygplatserna

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T233 (fp) yrkande 10 och
1986/87:T723 (m) yrkande 1,

TU 1986/87:25

22

4. beträffande luftfartsverkets verksamhet och investeringar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner vad som
förordas i propositionen om inriktningen och omfattningen av luftfartsverkets
verksamhet och om verkets investeringar under perioden
1987/88—1989/1990 samt bemyndigar regeringen att besluta om
avvikelser därifrån,

5. beträffande omvandling av luftfartsverkets statskapital till ett fast
statskapital

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner vad som i
propositionen anförs härom,

6. beträffande finansiering av luftfartsverkets investeringar och
fondering av överskott

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med
avslag på motion 1986/87:T723 (m) yrkande 7 godkänner vad som
anförs i propositionen härom,

7. beträffande finansieringsbolag för luftfartsverket

att riksdagen avslår motion 1986/87:T723 (m) yrkande 6,

8. beträffande luftfartsavgifter

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T710 (c) yrkandena 2 och 3,
1986/87:T711 (m) yrkande 2 och 1986/87:T723 (m) yrkande 13,

9. beträffande avgifter för besiktning av privatflygplan

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T723 (m) yrkande 10 utan
särskild åtgärd,

10. beträffande medelsanvisning för bidrag till kommunala flygplatser att

riksdagen med bifall till regeringens förslag till Bidrag till kommunala
flygplatser m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
på 15 000 000 kr.,

11. beträffande bidrag till kommunala flygplatser
att riksdagen

a) med anledning av vad som i propositionen anförs därom samt
motionerna 1986/87:T219 (s) i denna del, 1986/87:T228 (fp) yrkande 5
i denna del, 1986/87:T701 (m), 1986/87:T706 (s), 1986/87:T712 (c)
yrkande 4,1986/87:1720 (m, fp, c) och 1986/87:1723 (m) yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

b) lämnar motionerna 1986/87:T230 (m, fp) yrkande 1 i denna del,
1986/87:1715 (m), 1986/87:1716 (s), 1986/87:1717 (c, fp) och 1986/
87:T722 (s) utan särskild åtgärd,

12. beträffande ny flygplats för Fyrstadsregionen

att riksdagen avslår motion 1986/87:T212 (fp) yrkande 5,

13. beträffande Mora flygplats

att riksdagen avslår motion 1986/87:1705 (s),

14. beträffande statsbidrag till fly gtrafik mellan Vilhelmina, Lycksele
och Umeå

att riksdagen avslår motion 1986/87:1708 (fp),

TU 1986/87:25

23

15. beträffande samnordiska flygplatsprojekt av regionalpolitisk
betydelse

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T713 (s) utan särskild åtgärd,

16. beträffande översyn av driftsformen för icke statliga flygplatser
att riksdagen avslår motion 1986/87:T723 (m) yrkande 2,

17. beträffande trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed

att riksdagen lämnar motionerna 1986/87:T228 (fp) yrkande 1 och
1986/87:T719 (m) utan särskild åtgärd,

18. beträffande samordning av utbildningsresurserna pä flygområdet att

riksdagen avslår motionerna 1986/87:T704 (fp) och 1986/87:T721
(*).

19. beträffande Bromma flygplats

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T712 (c) yrkande 3 och
1986/87:T723 (m) yrkande 12,

20. beträffande ny flygplats i Tullinge

att riksdagen lämnar motionerna 1986/87 :T227 (fp) yrkande 1 och
1986/87:T709 (m) utan särskild åtgärd,

21. beträffande en tredje start- och landningsbana på Arlanda

att riksdagen avslår motion 1986/87:T232 (m) yrkande 12 i denna del,

22. beträffande snabbtåg till Arlanda

att riksdagen avslår motion 1986/87:T712 (c) yrkande 2,

23. beträffande förbättrat utnyttjande av Sturups flygplats

att riksdagen lämnar motionerna 1986/87:T207 (c) i denna del,
1986/87:T228 (fp) yrkande 5 i denna del, 1986/87:T703 (s), 1986/
87:T707 (c) och 1986/87:T711 (m) yrkande 1 utan särskild åtgärd,

24. beträffande koncessionsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T232 (m) yrkande 12 i denna
del, 1986/87:T233 (fp) yrkande 11 samt 1986/87:T723 (m) yrkande 8,

25. beträffande inrikesflyget

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T232 (m) yrkande 12 i denna
del, 1986/87:T711 (m) yrkande 3 samt 1986/87:T723 (m) yrkandena 9
och 11,

26. beträffande slopat koncessionskrav för inrikes sekundärtrafik
att riksdagen avslår motion 1986/87:T230 (m, fp) yrkande 1 i denna
del,

27. beträffande anslutnings fly g mellan Kastrup och vissa skånska
flygplatser

att riksdagen avslår motion 1986/87:T702 (m),

28. beträffande alternativa knutpunkter för inrikesflyget

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T712 (c) yrkande 1 och
1986/87:T714 (c),

29. beträffande medelsanvisning avseende rabatter vid flygtrafik på
Gotland

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Ersättning för
särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag på 14 500 000 kr.,

TU 1986/87:25

24

30. beträffande medelsanvisning för civil trafikflygarutbildning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Civil trafikflygarutbildning
för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag på
39 000 000 kr.,

31. beträffande medelsanvisning för statens haverikommission

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Statens haverikommission
för budgetåret 1987/88 anvisar ett anslag på 1 000 kr.,

32. beträffande bättre service för flygpassagerare
att riksdagen avslår motion 1986/87:T718 (c).

Stockholm den 5 maj 1987
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp),
Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s), Margit
Sandéhn (s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Viola Claesson (vpk),
Jarl Lander (s), Anders Andersson (m), Yngve Wernersson (s), Rune
Thorén (c) och Bertil Jonasson (c).

Reservationer

1. Ombildning av luftfartsverkets rörelsedrivande del till
aktiebolag (mom. 1).

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar med ”del, avstyrks” bort ha följande lydelse:

Med den ökade marknads- och kundorientering som numera kännetecknar
luftfartsverket framstår enligt utskottets mening affärsverksformen som
föråldrad. Verkets affärsdrivande del bör därför ombildas till aktiebolag.
Denna företagsform ställer helt nya och andra krav på verkets ledning och
styrelse. Om ledning eller styrelse missköter sig kommer ägarna att kunna
byta ut dessa mot andra mer kompetenta personer. Styrelsen får det direkta
ansvaret för investeringarna och finansieringen av dem, vilket ger ökade
möjligheter till långsiktiga och företagsmässiga beslut.

För personalen skulle byte av företagsform innebära en positiv förändring.
Aktiebolagsformen ger större följsamhet med den privata sektorn, vilket på
sikt kan förbättra löneläge och anställningsvillkor.

I samband med att luftfartsverket ombildas till aktiebolag bör ett särskilt
avtal upprättas. Detta avtal bör bl.a. reglera de samhällskrav som bör ställas
på verksamheten. Sådana samhällskrav rör t.ex. de investeringar verket gör
av försvarsskäl.

Förslag enligt de angivna riktlinjerna bör av regeringen föreläggas
riksdagen.

TU 1986/87:25

25

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion T232 (m), i här
berörd del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ombildning av luftfartsverkets rörelsedrivande del till
aktiebolag

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:T232 (m) yrkande 12 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

2. Luftfartsverkets affärs- och myndighetsfunktioner (mom. 2)

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Genom
luftfartsverkets” och slutar med ”följaktligen motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Ett flertal utredningar har tidigare genom åren studerat luftfartsverkets
funktion och organisation, bl.a. 1963 års luftfartsutredning (SOU 1966:34),
flygtrafikledningskommittén (Ds K 1971:2) och luftfartsverksutredningen
(Ds K 1974:14).

I samtliga utredningar har framkommit det angelägna i att flygsäkerhetsfrågorna
ställs under en myndighets totalansvar samt att det vore en fördel att
de kunde behandlas avskilda från de ekonomiska hänsyn som följer med
affärs ve rksformen.

Av den anledningen föreslog flygtrafikledningskommittén i sitt betänkande
— Flygtrafikledning 1980. System och organisation (Ds K 1971:2) — att ett
fristående flygsäkerhetsverk bestående av luftfartsinspektionen samt trafikavdelningen
skulle inrättas. Så blev inte fallet, men luftfartsinspektionen
gavs en starkare och mer fristående ställning, och sedermera inrättades
statens haverikommission för utredning av främst allvarliga civila och
militära luftfartsolyckor.

Frågan om en delning av luftfartsverket har också varit föremål för
diskussion under år 1979 av riksdagens revisorer, som i granskningspromemorian
nr 3/1979 (redovisad i förs. 1980/81:4) bl.a. analyserade spörsmålet
huruvida de myndighetsutövande verksamheterna, dvs. i huvudsak luftfartsinspektionen
och transport- och planeringsavdelningen, borde brytas ut och
bilda en ny myndighet.

Utvecklingen har således gått mot en mer självständig ställning för
flygsäkerhetsområdet inom luftfartsverket och också större självständighet
och ansvar för flygplatsorganisationen utan att steget dock har tagits att
frikoppla nämnda funktioner.

Den vid 1984/85 års riksmöte beslutade omorganisationen om luftfartsverket
borde ha gått längre och helt skilt myndighetsenheterna från rörelseenheterna.

Förslag härom bör därför enligt utskottets mening föreläggas riksdagen av
regeringen.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna T233 (fp) och
T723 (m) bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1986/87:25

26

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande luftfartsverkets affärs- och myndighetsfunktioner
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:T232 (m) yrkande
12 i denna del, 1986/87:T233 (fp) yrkande 9 och 1986/87:T723 (m)
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

3. Aktiebolagsbildning av de statliga flygplatserna (mom. 3)

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Den nya” och
slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att de statliga flygplatserna har
en stark marknadsinriktning och största möjliga självständighet. Om myndighetsfunktionerna
avskiljs från flygplatsernas rörelsedrivande funktioner
skapas förutsättningar för att de sistnämnda skall kunna bedrivas i aktiebolagsform,
till båtnad för den angivna målsättningen. Så bör enligt utskottets
mening ske.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna T233 (fp) och T723
(m) i här berörda delar bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande aktiebolagsbildning av de statliga flygplatserna

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87 :T233 (fp) yrkande
10 och 1986/87:T723 (m) yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

4. Finansiering av luftfartsverkets investeringar och fondering
av överskott (mom. 6)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar föredragandens uppfattning att luftfartsverket bör ha en
betydande finansiell rörelsefrihet och därmed ökade möjligheter till ett
marknadsanpassat agerande. Möjligheterna härtill minskas dock avsevärt
genom den beloppsgräns på 50 milj. kr. som enligt föredraganden bör gälla
för verkets egna beslutsbefogenheter i fråga om investeringar och finansieringsavtal
som verket träffar med kommunala eller enskilda intressenter
för särskilda investeringssobjekt. Genom att statsmakterna godkänner mål
för verksamheten, investeringarnas totala omfattning och verksamhetens
inriktning ser utskottet för sin del inget skäl för en sådan begränsning.

Den här förordade större finansiella rörelsefriheten bör tillsammans med
bildandet av ett finansieringsbolag för verket göra det möjligt att snarast
finansiera genomförandet av Arlandas tredje bana. Arlandas bansystem

TU 1986/87:25

27

utgör för närvarande den avgörande begränsningen av luftfartens fortsatta
utveckling.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av regeringens förslag i här
berörd del och motion T723 (m), såvitt nu är i fråga, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande finansiering av luftfartsverkets investeringar och
fondering av överskott

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i denna del och
motion 1986/87:T723 (m) yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

5. Finansieringsbolag för luftfartsverket (mom. 7)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Omvandlingen
av” och slutar med "härom avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär upplåning genom riksgäldskontoret att
luftfartsverket tvingas till en onödig och ineffektiv hantering för att tillgodose
sitt behov av lånemedel för investeringar. Den bästa ordningen är den att
luftfartsverket ges möjlighet att genom ett eget finansieringsbolag låna direkt
på kapitalmarknaden på marknadsmässiga villkor, i synnerhet när det gäller
kommersiella investeringar. Att en regeringen underställd myndighet skulle
ha att använda ett riksdagens organ för att kunna finansiera investeringar
anser utskottet dessutom vara en felaktig ordning.

I avvaktan på den ombildning av verkets rörelsedrivande del till aktiebolag
som utskottet förordar bör ett finansieringsbolag bildas för luftfartsverket.
Utskottet förutsätter att närmare förslag om eventuellt kapitaltillskott och
om garantiåtagande för ett sådant bolag m.m. föreläggs riksdagen redan
under nästa budgetår.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion T723 (m) i här
berörd del bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande finansieringsbolag för luftfartsverket

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:T723 (m) yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

6. Bromma flygplats (mom. 19)

Per Stenmarck, Görel Bohlin (m), Anders Andersson (m), Rune Thorén (c)
och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Bromma
används” och på s. 17 slutar med "berörda delar” bort ha följande lydelse:
En andra flygplats i Stockholmsområdet bör enligt utskottets uppfattning
vara så attraktiv att den drar till sig den trafik den är avsedd för så att risken
för att det lätta flyget flyttar till Arlanda minimeras. Bromma är en flygplats
som efterfrågas av marknaden. På Bromma finns nu ett visst investeringsbe -

TU 1986/87:25

28

hov som dock är avsevärt mindre än det investeringsbehov som uppstår om
annat alternativ än Bromma blir aktuellt. En uppdelning av reguljärflyget
mellan Bromma och Arlanda ger enligt utskottet en rimligare kostnadsfördelning
mellan olika intressenter, bättre trafikfördelning och bättre ekonomi.

Stockholms kommunfullmäktige tog för stadens del den 6 oktober 1986
beslutet att Bromma flygplats bör vara kvar. Bromma behövs således och bör
vara kvar för allmänflyg och visst sekundärflyg och som med Arlanda
samverkande enhet.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna T712 (c) och
T723 (m) i här berörda delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande Bromma flygplats
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:T712 (c) yrkande
3 och 1986/87:T723 (m) yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

7. Koncessionsfrågor (morn. 24)

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m). Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Det
skandinaviska” och på s. 20 slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Den bästa luftfartspolitiken är enligt utskottets mening en luftfart som
fungerar efter marknadsekonomiska principer. Det måste råda konkurrens
såväl inom den internationella luftfarten som mellan flyget och andra
kommunikationer. En avreglering av luftfarten är därför önskvärd.

Under senare delen av 1970-talet genomförde USA en genomgripande
avreglering av flygtrafiken, vilket enligt vissa beräkningar betytt att amerikanska
flygresenärer därefter tjänat ca 6 miljarder dollar per år, samtidigt
som flygbolagens vinster sägs ha ökat med 2 miljarder dollar per år.

En liberalisering av luftfarten är nu på gång även i Europa. Storbritannien,
Nederländerna och en del andra länder är i färd med att utforma en ny
luftfartspolitik. Man håller också på att introducera ett system med priszoner
i Europa motsvarande det system som finns för Nordatlanten.

Den liberalisering av flyget som således pågår i Europa kommer att leda till
ett tryck mot liberalisering även i Skandinavien. SAS agerar emellertid ännu
från en monopolskyddad hemmamarknad i en omvärld som präglas av en
tilltagande och hälsosam konkurrens. SAS har dock under senare år byggt
upp en finansiell styrka som möjliggör för företaget att utnyttja fördelarna av
den avreglering som uppenbarligen tagit fart i Europa. Därtill har de
samarbetsinitiativ med andra flygbolag i Europa som numera tagits förstärkt
denna möjlighet.

Huvudargumentet för en avreglering även av den nordiska flygtrafiken är
enligt utskottets mening de positiva effekter denna skulle få för prissättning
och service på flygresor inom Norden.

TU 1986/87:25

29

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av de motioner som nu är i
fråga bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande koncessionsfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:T232 (m) yrkande
12 i denna del, 1986/87:T233 (fp) yrkande 11 samt 1986/87:T723 (m)
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfort,

8. Inrikesflyget (mom. 25)

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m),
Anders Andersson (m), Rune Thorén (c) och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med "motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:
Bakgrunden till bildandet av SAS var behovet av att utvidga det
skandinaviska samarbetet i fråga om flygtrafik till Europa och till andra
kontinenter. För SAS bildande synes inrikestrafiken i de skandinaviska
länderna inte ha haft väsentlig betydelse, och denna trafik synes inte heller i
sig behöva utgöra en grundval för konsortiets fortsatta uppgift som ett
företag för internationell trafik.

SAS har för närvarande monopol på trafiken på de svenska stamlinjerna.
Dessa har så tät trafik och så många resenärer att det från konsumentsynpunkt
vore en fördel om parallellkoncession redan nu gavs till ytterligare
bolag, dvs. inrikes bolag. På sikt bör inrikestrafiken enligt utskottets
uppfattning i sin helhet skötas av inrikes bolag.

Enligt utskottets mening är det angeläget att man även inom Sverige söker
öka konkurrensen i luftfarten. Möjligheterna att liberalisera den nationella
luftfartspolitiken bör därför bli föremål för förutsättningslösa överväganden
inom regeringskansliet.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna T232 (m),
T711 (m) och T723 (m) i här berörda delar bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande inrikesflyget

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:T232 (m) yrkande
12 i denna del, 1986/87:T711 (m) yrkande 3 samt 1986/87:T723 (m)
yrkandena 9 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

TU 1986/87:25

30

Särskilda yttranden

TU 1986/87:25

1. Medelsanvisning för bidrag till kommunala flygplatser
(mom. 10)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anför:

De utvecklingssvaga delarna av landet är dåligt försörjda med flyg.
Regeringen har i årets budgetproposition anvisat 5 milj. kr. för investeringar
i redan befintliga flygplatser. Vi anser att denna ambitionsnivå är för låg och
föreslår i vår regionalpolitiska motion A448 (m) ytterligare 45 milj. kr. under
en treårsperiod för att iordningsställa enklare flygplatser och för att
möjliggöra investeringar som syftar till bättre regularitet och säkerhet.

2. Slopat koncessionskrav för inrikes sekundärtrafik (mom.
26)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anför:

Den koncessionsprövning som enligt utskottet skall avse tekniska och
ekonomiska förutsättningar men som även omfattar konkurrenssituation och
förutsättningar för regularitet bör kunna avsevärt förenklas. Enligt vår
mening bör för mindre plan i linjefart prövningen huvudsakligen omfatta
flygsäkerhetsaspekter och göras av luftfartsinspektionen och luftfartsverket.
En förenkling på detta sätt tillsammans med en liberalisering som av oss
förordats bör kunna leda till ett betydande uppsving för luftfarten i olika
delar av landet.

31

INNEHÅLLSFÖRTECKNING tu 1986/87:25

Sammanfattning 1

Hemställan i propositionen, Luftfart 2

Motionerna 2

Bakgrund 6

Utskottet 7

1. Luftfartsverkets organisation 7

2. Inriktningen och omfattningen av luftfartsverkets verksamhet

och investeringar 8

3. Vissa finansiella frågor 9

4. Avgiftsfrågor 10

5. Bidrag till kommunala flygplatser m.m 11

6. Utbildningsfrågor 15

7. Flygplatsfrågor i Stockholmsregionen 16

8. Förbättrat utnyttjande av Sturups flygplats 17

9. Koncessionsfrågor 18

10. Vissa anslagsfrågor 21

11. Övrigt 22

12. Hemställan 22

Reservationer 25

Särskilda yttranden 31

gotab Stockholm 1987 12973