Trafikutskottets betänkande

1986/87:20

om anslag till Transportrådet, m.m.
(prop. 19986/87:100 bil. 8)

1986/87:20

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens förslag i budgetpropositionens
bilaga 8 under avsnittet H. Transportstöd m.m. om anslag för nästa budgetår
till Transportrådet, Transportstöd för Norrland m.m., Riksfärdtjänst och
Kostnader för visst värderingsförfarande. Vidare behandlas förslag i tolv
motioner.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i här aktuell del av budgetpropositionen
och avstyrker motionsyrkandena.

Utskottets ställningstagande föranleder sex reservationer och fyra särskilda
yttranden.

C-ledamöterna kräver transportrådets avskaffande och — under förutsättning
av bifall härtill — en förflyttning av transportforskningsberedningen.

Vpk-ledamoten reserverar sig till förmån för ett transportstöd omfattande
även sjötransporter.

Fp- och c-ledamöterna anser att även egenföretagares egna tjänsteresor
skall omfattas av persontransportstödet.

Fp-ledamöterna anser att en översyn av handikappanpassningen bör
genomföras.

Vpk-ledamoten reserverar sig beträffande handikappanpassningen till
förmån för bl.a. ett förändrat myndighetsansvar.

Två särskilda yttranden, ett av m- och fp-ledamöterna och ett av
vpk-ledamoten har avgetts rörande transportrådet.

M-ledamöterna har avgett ett särskilt yttrande rörande persontransportstödet.

Fp-ledamöterna har avgett ett särskilt yttrande beträffande riksfärdtjänsten.

SJÄTTE HUVUDTITELN

1. Transportrådet m.m.

I proposition 1986/87:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) har
regeringen under avsnitt H. Transportstöd m.m. punkt H 1. (s. 142—146)
föreslagit riksdagen att till Transportrådet för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag på 17 404 000 kr.

1 Riksdagen 1986/87.15sami. Nr20

Motionerna

TU 1986/87:20

1986/87:T204 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 19-20),

19. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen i uppdrag att
avveckla transportrådet fr.o.m. den 1 januari 1988 i enlighet med vad som i
motionen anförs,

20. att riksdagen beslutar att till Transportrådet för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag på 8 000 000 kr.

1986/87:T934 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (båda c)
vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen beslutar att
transportforskningsberedningen, då transportrådet avskaffats, förläggs till
Linköping.

Utskottet

I motion T204 (c) anförs bl.a. att transportrådet är en onödig central
byråkrati. Något ansvar för regionalpolitiken har rådet inte. Motionärerna
kräver att riksdagen, för att minska byråkratiseringen och decentralisera
beslutsfattandet, ger regeringen i uppdrag att avveckla transportrådet fr.o.m.
den 1 januari 1988. Därvid bör snabbt utredas vilka av rådets uppgifter som
kan upphöra och vilka som kan överföras till befintliga regionala organ.
Vidare yrkas i motionen att riksdagen beslutar om en medelsanvisning på 8
milj. kr.

Utskottet kan till en början konstatera att transportrådets arbetsuppgifter
spänner över ett brett fält av transportsektorn. Bl.a. svarar rådet för frågor
som rör trafikplanering, transportstöd, yrkestrafiklagstiftning och internationell
vägtrafik. I anslutning till kollektivtrafikens handikappanpassning
och riksfärdtjänsten har transportrådet också viktiga uppgifter. Vidare
arbetar rådet med energihushållning i samband med transporter, drivmedelsransonering
och den civila transportverksamheten vid beredskap och krig.

Enligt utskottets uppfattning fullgör transportrådet flera betydelsefulla
uppgifter. Dessa är av skiftande karaktär och utförs inom skilda områden.
Helt naturligt har därför skett — och sker fortlöpande - förändringar av
rådets arbetsuppgifter. Således avvecklas för närvarande statsbidraget till
lokal och regional kollektivtrafik, vilket bidrag administreras av transportrådet.
Vidare kan pekas på de i Europa pågående strävandena att liberalisera
den internationella vägtrafiken. Denna utveckling kan komma att minska
behovet av tillståndsprövning och andra myndighetsinsatser. På motsvarande
sätt förhåller det sig med den svenska yrkestrafiklagstiftningen. Förändringar
i denna kan direkt återverka på behovet av insatser från rådets sida.
Vissa arbetsuppgifter i samband med omprövning av järnvägstrafik har rådet
slutfört.

Transportrådet har emellertid också på senare tid fått vidgade arbetsuppgifter.
Exempelvis har godstransportstödet kompletterats med ett persontransportstöd
och ett stöd till viss datakommunikation. Transportrådet har
även tilldelats viktiga uppgifter med samordning av investeringsplaneringen
inom transportsektorn.

De olika förändringarna av transportrådets arbetsuppgifter återverkar
självfallet på myndighetens struktur. Det trafikpolitiska utvecklingsarbetet,
som pågår inom kommunikationsdepartementet, kan på olika sätt komma
att påverka transportrådets verksamhet. Utskottet förutsätter att man därvid
även överväger de förändringar av transportrådets organisation som kan bli
aktuella.

Sammanfattningsvis finner utskottet att flera viktiga uppgifter inom
transportsektorn fullgörs av transportrådet. Utskottet delar därför inte
motionärernas uppfattning om en avveckling av rådet. Motionsyrkandet
härom avstyrks.

I budgetpropositionen föreslås en medelsanvisning under anslaget till
Transportrådet på 17 404 000 kr. för budgetåret 1987/88.

I anslutning till yrkandet att avveckla transportrådet föreslås i motion T204
(c) att riksdagen beslutar om en medelsanvisning på 8 000 000 kr.

Anslagsberäkningen i propositionen har inte givit utskottet anledning till
erinran. På grund härav — och med hänvisning till vad utskottet tidigare
anfört angående kravet på en avveckling av transportrådet — tillstyrker
utskottet regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionsyrkandet
i fråga.

I motion T934 (c) begärs riksdagens beslut om flyttning av transportforskningsberedningen
till Linköping, då transportrådet avskaffats.

Med hänvisning till vad utskottet anfört angående förslaget om att avskaffa
transportrådet avstyrks motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1986/87:T204 (c) yrkandena 19 och 20 till Transportrådet för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 17 404 000 kr.,

2. beträffande flyttning av transportforskningsberedningen
att riksdagen avslår motion 1986/87:T934 (c) yrkande 1.

2. Transportstöd för Norrland m.m.

Regeringen har under punkt H 2. (s. 146—148) föreslagit riksdagen att till
Transportstöd för Norrland m. m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
på 242 100 000 kr.

Motionerna

1986/87:T211 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 10), att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
transportstödet att innefatta sjötransporter i syfte att stimulera kust- och
inrikessjöfart.

1986/87:T217 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande
2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1986/87:A464 (m) anförts om avbyråkratisering och förenkling av fraktstödet.

TU 1986/87:20

1986/87:T905 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
Ludvika och Smedjebackens kommuner skall ingå i transportstödsområdet.

1986/87:T914 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring i förordningen (1985:855) om statligt stöd till vissa
tjänsteresor så att persontransportstöd kan utgå även till egna företagare och
även omfatta turism.

1986/87:T915 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att inte bara resa för anställd person utan även för egenföretagare skall vara
berättigad till persontransportstöd.

Motiveringen till yrkandet finns i motion 1986/87:A420 (fp).

1986/87:T922 av Karl Boo (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära att Ludvika och Smedjebackens kommuner införlivas i
stödområde vari transportstöd kan utgå.

Utskottet

Från anslaget Transportstöd för Norrland m.m. bekostas godstransportstöd
enligt bestämmelser i förordningen (1980:803) om regionalpolitisk! transportstöd,
persontransportstöd enligt bestämmelser i förordningen
(1985:855) om statligt stöd till vissa tjänsteresor samt stöd till datakommunikation
till vissa företag i Gällivare, Kiruna och Pajala kommuner enligt
bestämmelser i förordningen (1985:856) om statligt stöd till viss datakommunikation.
Ytterligare förskrifter om de olika stödformerna har meddelats av
transportrådet som också prövar frågor om utgivande av stöden.

Godstransportstödet

Godstransportstödet ges i form av fraktbidrag i efterskott till företagen och
lämnas för transporter på järnväg eller i yrkesmässig trafik på landsväg.
Bidrag utgår för transporter av dels varor som förädlats inom stödområdet till
hel- eller halvfabrikat samt vissa jordbruks- och livsmedelsprodukter som
kommer från stödområdet, dels råvaror och halvfabrikat som anskaffas av
företag i stödområdet inom vissa bestämda näringsgrenar.

Transportstödet lämnas för transporter över 250 km med 10 till 50 % av
nettofraktkostnaden beroende på transportsträckans längd och var företagen
ligger inom stödområdet. Fr.o.m. år 1986 har stödet utvidgats genom att ett
särskilt bidrag lämnas för transporter av vissa varor till hamnar vid
Norrlandskusten samt vid Vänern och Mälaren (”hamntransportstödet”).

I motion T211 (vpk) anförs bl.a. att transportstödet bör utformas så att det
inte diskriminerar eller hämmar sjöfarten. Motionärerna begär därför
förslag till ändring av godstransportstödet till att innefatta även sjötransporter.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet peka på att godstransportstödet
- som ovan redovisats — från föregående år byggts ut med ett s.k.
hamntransportstöd. Syftet med denna förändring har bl.a. varit att åstadkomma
en ökad likställighet mellan de olika transportslagen. Mot bakgrund
av det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

TU 1986/87:20

Motion T217 (m) tar upp frågor om avbyråkratisering och förenkling av
godstransportstödet. Motionären anför att stödet i och för sig är värdefullt
men behäftat med vissa brister. Dessa består enligt motionären bl.a. i att stöd
inte utgår till all industri och inte rättvist mellan olika transportmedel.
Byråkratin i samband med stödet sägs vara obehövlig. Motionären förordar
en utredning i syfte att föreslå ändringar, förenklingar och större rättvisa i
fråga om fraktstödet i allmänhet.

Enligt utskottets uppfattning får det nuvarande godstransportstödet anses
vara ett effektivt regionalpolitisk! medel. Ökad rättvisa mellan olika
transportslag har — som utskottet nyss anfört - skapats genom hamntransportstödet.
Någon erinran mot gällande regler om avgränsning av stödberättigade
industrier och produkter m.m. har utskottet inte. Transportstödsärenden
handläggs vid transportrådet. Enligt vad utskottet erfarit sker detta
effektivt med ianspråktagande av förhållandevis små resurser. Sammantaget
finner utskottet inte något behov föreligga att tillsätta en utredning med
uppgift att se över transportstödet. Motionen avstyrks därför.

Stödområdet för godstransportstödet är föremål för yrkande i två motioner,
T905 (s) och T922 (c). I båda motionerna begärs att Ludvika och Smedjebackens
kommuner skall ingå i stödområdet.

Som utskottet tidigare anfört visar gjorda utvärderingar att godstransportstödet
fungerar väl som regionalpolitisk! medel. Några avgörande motiv för
att utvidga stödområdet finns enligt utskottets mening inte. Motionerna
avstyrks därför.

Persontransportstödet

Persontransportstödet syftar till att minska de norrländska företagens
kostnader för nödvändiga personkontakter med södra och mellersta Sverige.
Stödet gäller för tjänsteresor med flyg och tåg för personal anställd vid
företag i viss industri- och uppdragsverksamhet. Stödet lämnas med 20 till
40 % av resekostnaden beroende på var företagen är belägna i stödområdet.
Stödet är inriktat mot små och medelstora företag för vilka reseutgifter utgör
en betungande kostnadspost. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till att
utgifterna för stödet måste begränsas, har ett ”golv” och ett ”tak” införts för
vad som är bidragsgrundande resekostnad.

I motion T914 (fp) begärs, såvitt nu är i fråga, att persontransportstöd skall få
lämnas även till turistverksamhet. Motionären anför bl.a. att turismen växer
och är av stor betydelse för Norrland, samtidigt som turismens utveckling har
nära samband med personkontakter utanför regionen. Det skulle därför
enligt motionären vara önskvärt med persontransportstöd även för denna
verksamhet.

I förslaget till riksdagen om införande av persontransportstödet framhöll
föredraganden att en utgångspunkt vid den närmare utformningen av stödet
skulle vara att kostnadsutvecklingen för anslaget Transportstöd för Norrland
m.m. skulle begränsas (prop. 1984/85:115 bil. 2 s. 372). Riksdagen hade inte
något att erinra häremot (TU 20, rskr. 282). Med denna utgångspunkt för
utformningen av persontransportstödet — som alltjämt bör gälla — kan

TU 1986/87:20

utskottet inte biträda att stödet utökas till att omfatta även turistverksamhet.
Motionen avstyrks således i nämnda del.

Vidare begärs i motion T914 (fp), liksom i motion T915 (fp), att persontransportstöd
skall få lämnas även för egenföretagares egna resor.

Av hänsyn till att kostnaderna för persontransportstödet måste begränsas
framhöll utskottet i sitt betänkande TU 1984/85:20 att stödet endast skulle
avse tjänsteresor av anställda.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker följaktligen de
nämnda motionsyrkandena.

Anslaget för nästa budgetår

I budgetpropositionen föreslås att 242,1 milj. kr. skall anvisas under anslaget
Transportstöd för Norrland m.m. Härav har 222,5 milj. kr. beräknats för
godstransportstöd, 18,6 milj. kr. för persontransportstöd och 1 milj. kr. för
stöd till datakommunikation i malmfälten. Utskottet tillstyrker förslaget.
Utskottet hemställer

1. beträffande sjötransporter

att riksdagen avslår motion 1986/87:T211 (vpk) yrkande 10,

2. beträffande avbyråkratisering och förenkling av godstransportstödet att

riksdagen avslår motion 1986/87:T217 (m) yrkande 2,

3. beträffande stödområdet för godstransportstödet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T905 (s) och 1986/87:T922

(c),

4. beträffande persontransportstöd vid turistverksamhet
att riksdagen avslår motion 1986/87:T914 (fp) i denna del,

5. beträffande egenföretagares egna resor

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T914 (fp) i denna del och
1986/87:T915 (fp),

6. att riksdagen till Transportstöd för Norrland m.m. för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 242 100 000 kr.

3. Riksfärdtjänst

Regeringen har under punkt H 4. (s. 149-150) föreslagit riksdagen att till
Riksfärdtjänst för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag på 63 300 000
kr.

Motionerna

1986/87:T903 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motion 1986/87:Sf213 (fp) anförts
om en översyn av handikappanpassningen av kollektivtrafiken.

1986/87:T919 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om länsvis färdtjänst,

TU 1986/87:20

2. att riksdagen hos regeringen begär att transportrådet får i uppdrag att
förenkla rutinerna och se över reglerna för riksfärdtjänst i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1986/87:T927 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att transportrådet bör befrias från sina uppgifter när det
gäller handikappanpassning av kollektiva färdmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om överläggningar med handikapporganisationerna om
handikappanpassning av kollektiva färdmedel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utfärdande av ny preciserad förordning om handikappanpassning
av kollektiva färdmedel.

1986/87:T939 av Margareta Persson och Lena Öhrsvik (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en
översyn av vilken myndighet som skall handha handikappades kommunikationsfrågor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en tidsplan
upprättas för handikappanpassning av tågen och järnvägsstationerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att handikappanpassning
av tågen måste ges högsta prioritet vid utvecklingen av tågens
kapacitet.

Utskottet

Riksfärdtjänsten är ett komplement till den kommunala färdtjänsten med
syfte att göra det möjligt för svårt handikappade att till normala kostnader
företa längre resor inom landet. Berättigade till riksfärdtjänst är de som på
grund av handikappet måste resa på ett dyrare sätt än som eljest är brukligt.
Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, tåg, taxibil eller med specialfordon till
samma kostnad som en resa motsvarande sträcka med tåg i andra klass.

I anslutning till behandlingen av förslaget till medelsanvisning för nästa
budgetår behandlar utskottet dels en motion rörande riksfärdtjänsten, dels
tre motioner som tar upp frågor i anslutning till handikappanpassningen av
allmänna färdmedel.

I motion T919 (fp) hävdas att rutinerna vid beställning och biljetthantering
inom riksfärdtjänsten är alltför komplicerade och byråkratiska. En översyn
av dessa regler och rutiner krävs i motionen. Motionärerna anför även att
färdtjänsten i framtiden bör vara en naturlig del i den kollektivtrafik som nu
byggs upp länsvis.

Utskottet vill till en början erinra om att frågor rörande tillstånd att anlita
riksfärdtjänst prövas av kommunen. De administrativa rutinerna är därför
inte desamma i hela landet. Regeringen har uppdragit åt transportrådet att
pröva olika åtgärder i syfte att begränsa riksfärdtjänstens kostnadsutveckling
och öka effektiviteten. Vidare har utskottet erfarit att frågor rörande såväl
den vanliga färdtjänstens som riksfärdtjänstens framtida utformning kom -

TU 1986/87:20

mer att behandlas i det trafikpolitiska utvecklingsarbete som nu inletts inom
kommunikationsdepartementet. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Frågor angående handikappanpassningen av kollektivtrafiken tas upp i
motionerna T903 (fp), T927 (vpk) och T939 (s).

I motion T903 (fp) begärs en översyn av handikappanpassningen. De
framsteg inom handikappanpassningen som hittills gjorts sägs vara otillräckliga.
En översyn skulle, anser motionärerna, kunna utgöra underlag för
åtgärder som kan påskynda anpassningen.

I motion T927 (vpk) riktar motionärerna kritik mot transportrådets arbete
med handikappanpassningen, och det antyds bl.a. att arbetet tagit alltför
lång tid i anspråk. I motionen krävs att rådet befrias från sina uppgifter i
sammanhanget. Vidare bör enligt motionen överläggningar angående handikappanpassningen
mellan regeringen och de handikappades organisationer
snarast komma till stånd. En ny och mera preciserad förordning om
handikappanpassning av kollektiva färdmedel krävs också.

I motion T939 (s) behandlas frågor i anslutning till handikappanpassning
av järnvägstrafiken. Tåg och järnvägsstationer är, hävdas det i motionen,
dåligt handikappanpassade. Ett tillkännagivande krävs därför om att handikappanpassning
av tågen bör prioriteras. Motionärerna vill också att en
tidsplan för järnvägens handikappanpassning skall upprättas. Vidare påpekas
att handikapporganisationerna uttalat starkt missnöje med transportrådets
sätt att sköta frågor rörande riksfärdtjänst och handikappanpassning.
Det bör därför enligt motionärerna övervägas om inte en särskild myndighet
för handläggning av frågor om handikappanpassning, riksfärdtjänst och
bilstöd borde inrättas.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att 1979 års trafikpolitiska beslut
bl.a. innefattar principen om en anpassning av kollektiva färdmedel till de
handikappades behov. Detta beslut är enligt utskottets uppfattning av stor
vikt med tanke på kommunikationernas centrala betydelse för de handikappade.
Möjligheten att utnyttja gängse kollektivtrafik är självfallet ofta en
förutsättning för en aktiv — och inte en isolerad — livsföring. Genom en
handikappanpassning av den ordinarie kollektivtrafiken minskas också
behovet av resurskrävande special transporter.

Föreskrifter om handikappanpassning av fordon m.m. har nu utfärdats,
och anpassningen av transportmedlen fortgår härmed. Någon anledning att
ta upp frågan om ny ansvarig myndighet för det aktuella området finner
utskottet inte föreligga. I övrigt vill utskottet peka på att frågor rörande
handikappanpassningen kommer att tas upp i det tidigare nämnda trafikpolitiska
utvecklingsarbetet. En översyn av arbetet med handikappanpassningen
kan därmed sägas komma till stånd utan någon riksdagens åtgärd.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de nu behandlade
motionerna.

TU 1986/87:20

Anslaget för nästa budgetår

I budgetpropositionen föreslås att 63,3 milj. kr. skall anvisas under anslaget
till Riksfärdtjänst för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet hemställer

1. beträffande riksfärdtjänst

att riksdagen avslår motion 1986/87:T919 (fp),

2. beträffande handikappanpassningen av kollektivtrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T903 (fp), 1986/87:T927
(vpk) och 1986/87:T939 (s),

3. att riksdagen till Riksfärdtjänst för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag på 63 300 000 kr.

4. Kostnader för visst värderingsförfarande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt H 6. (s. 152) och
hemställer

att riksdagen till Kostnader för visst värderingsförfarande för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Stockholm den 28 april 1987
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck
(m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Viola Claesson
(vpk), Jarl Lander (s), Anders Andersson (m), Yngve Wernersson (s), Ingrid
Hasselström Nyvall (fp) och Rune Thorén (c).

Reservationer

1. Anslaget till transportrådet (punkt 1, mom. 1)

Gösta Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet kan”
och på s. 3 slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning av stort värde att minska den centrala
byråkratin. Härigenom kan förvaltningen effektiviseras samtidigt som
regionalpolitiken kan förstärkas. Utskottet bedömer att den myndighet inom
kommunikationssektorn, som lättast kan avvaras, ärtransportrådet. Flera av
rådets arbetsuppgifter torde i själva verket kunna upphöra, medan andra bör
kunna överföras till befintliga regionala organ. De möjligheter som härvidlag
står till buds bör snabbt klarläggas av regeringen. Transportrådet bör
därefter avvecklas. Utskottet delar motionärernas uppfattning att så bör
kunna ske fr.o.m. den 1 januari 1988.

TU 1986/87:20

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker yrkandet i motionen om
transportrådets avskaffande.

I budgetpropositionen föreslås en medelsanvisning under anslaget till
Transportrådet på 17 404 000 kr. för budgetåret 1987/88.

Utskottet uppfattning att transportrådet bör avskaffas under kommande
budgetår inverkar på behovet av medelstilldelning. Därvid finner utskottet
det i motionen föreslagna beloppet, 8 milj. kr., väl avvägt och tillstyrker detta
medan regeringens förslag avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T204 (c) yrkandena 19
och 20 till Transportrådet för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
på 8 000 000 kr.,

2. Flyttning av transportforskningsberedningen (punkt 1,
mom. 2)

- under förutsättning av bifall till reservation nr 1 -

Gösta Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:
Då transportforskningsberedningen inrättades beslutades att den i samlokalisering
med transportrådet skulle förläggas till Stockholm.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslag att avskaffa transportrådet.
Mot bakgrund härav föreligger enligt utskottets mening för transportforskningsberedningen
inte längre någon avgörande bindning till Stockholm. En
lämplig förläggning för beredningen borde - som också anförs i motionen —
vara Linköping.

Vad utskottet nu har anfört, vilket innebär att motionen tillstyrks i denna
del, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande flyttning av transportforskningsberedningen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T934 (c) yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Sjötransporter (punkt 2, mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan visserligen konstatera att godstransportstödet - som ovan
redovisats — förra året byggdes ut med ett s.k. hamntransportstöd. Detta
stöd omfattar emellertid endast landtransporter fram till hamnen. Något
bidrag till kostnaden för själva sjötransporten, motsvarande det stöd som
utgår vid landsvägs- och järnvägstransporter, existerar inte. Detta förhållande
är enligt utskottets uppfattning otillfredsställande. Transportstödet bör
utformas så, att det inte diskriminerar utan i stället stimulerar kust- och

TU 1986/87:20

inrikessjöfart. Förslag till ett på så sätt förändrat transportstöd bör utarbetas
av regeringen.

Vad utskottet sålunda har anfört, vilket innebär att motionen tillstyrks i
denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sjötransporter

att riksdagen med bifall till motion 1986/87 :T211 (vpk) yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Egenföretagares egna resor (punkt 2, mom. 5)

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och
Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Av hänsyn”
och slutar med ”nämnda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

För utvecklingen i stödområdet är det viktigt att egenföretagarna stöds.
Många verksamheter som utvecklas till stora företag har börjat i liten skala. I
begynnelseskedet i ett företag är de personliga kontakterna med kunder m.fl.
särskilt viktiga. Persontransportstödet bör mot nu angiven bakgrund omfatta
även egenföretagares egna resor.

Vad utskottet sålunda har anfört, vilket innebär att motionsyrkandena
tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande egenföretagares egna resor
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:T914 (fp) i denna del
och 1986/87:T915 (fp) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

5. Handikappanpassningen av kollektivtrafiken (punkt 3,
mom. 2)

Olle Grahn och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet kan”
och slutar med ”behandlade motionerna” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att föreskrifter angående handikappanpassning
numera utfärdats av transportrådet. Enligt utskottets uppfattning kvarstår
emellertid stora brister inom kollektivtrafikens handikappanpassning. Hittills
gjorda framsteg kan knappast anses tillräckliga. Utskottet ansluter sig
därför till förslaget i motion T903 (fp) om en översyn av anpassningen och en
utvärdering av gjorda insatser. Syftet med motionerna T927 (vpk) och T939
(s) torde därmed till väsentlig del bli tillgodosett.

Vad utskottet sålunda har anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande handikappanpassningen av kollektivtrafiken

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T903 (fp) och med

TU 1986/87:20

anledning av motionerna 1986/87:T927 (vpk) och 1986/87:T939 (s)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

6. Handikappanpassningen av kollektivtrafiken (punkt 3,
mom. 2)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet kan”
och slutar med ”behandlade motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan visserligen konstatera att föreskrifter om handikappanpassning
numera utfärdats av transportrådet. Arbetet härmed har emellertid
enligt utskottets uppfattning tagit alltför lång tid i anspråk. Stora brister inom
handikappanpassningen kvarstår också. Det kunnande som finns samlat i
handikapprörelsen har inte i tillräcklig grad tagits till vara.

I det fortsatta arbetet med handikappanpassning av kollektivtrafiken
måste ambitionerna ställas högre än hittills. Detta leder enligt utskottets
mening bl.a. till slutsatsen - som också kommer till uttryck i motion T927
(vpk) — att transportrådet inte längre kan anförtros uppgiften i fråga.
Utskottet delar även uppfattningarna i nämnda motion att de handikappades
organisationer bör inbjudas till överläggningar angående det fortsatta
arbetet och att detta bör resultera i en ny - och mera preciserad - förordning
av handikappanpassning av kollektiva färdmedel. Utskottet tillstyrker
således motion T927 (vpk). Genom utskottets ställningstagande torde syftet
med motionerna T903 (fp) och T939 (s) till väsentlig del få anses tillgodosett.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande handikappanpassningen av kollektivtrafiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T927 (vpk) och med
anledning av motionerna 1986/87:T903 (fp) och 1986/87:T939 (s) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

Särskilda yttranden

1. Transportrådet (punkt 1, mom. 1)

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m), Anders Andersson
(m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

I motion T204 (c) krävs en avveckling av transportrådet fr.o.m. den 1
januari 1988. Detta yrkande avstyrks av utskottet.

Frågan om ett avskaffande av transportrådet har väckts även tidigare.
Rådet inrättades 1980 och har alltsedan dess utsatts för åtskillig kritik.
Således har rådet i flera sammanhang ansetts utgöra en oacceptabel
byråkrati. Rådets arbetsuppgifter är emellertid — som utskottet konstaterar
- mångskiftande och frågan om rådets berättigande kan inte enkelt
besvaras. Transportrådet har emellertid nu varit i verksamhet så länge, att en
förutsättningslös översyn av rådet och dess verksamhet måste anses befogad.
Rådets handläggning av transportstödsfrågor granskas för närvarande av

TU 1986/87:20

riksrevisionsverket. Vi utgår också från att man inom ramen för det
trafikpolitiska arbete som nu pågår inom kommunikationsdepartementet
noggrant överväger myndighetsfunktionerna inom transportrådets verksamhetsområde.

2. Transportrådet (punkt 1, morn. 1)

Viola Claesson (vpk) anför:

Frågan om en avveckling av transportrådet har tidigare väckts och kritik
har i olika sammanhang riktats mot rådet. Bakgrunden härtill torde till stor
del vara den hållning, som rådet intagit i väsentliga kollektivtrafikfrågor.
Mycket tyder således på att rådet lagt fram redovisningar inom järnvägsområdet,
som inte varit helt objektiva. Järnvägstrafiken har därvid ofta
framställts i ofördelaktig dager. Förslag om ersättande av järnvägstrafik med
busstrafik har presenterats utan att de varit tillräckligt genomarbetade. Även
vad gäller handläggningen av handikappfrågor har transportrådet fungerat
mindre väl.

Enligt min uppfattning föreligger starka skäl för att man i lämpligt
sammanhang förutsättningslöst överväger hur transportrådets myndighetsfunktioner
bäst kan utföras.

3. Egenföretagares egna resor (punkt 2, mom. 5)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anför:

Det finns enligt vår mening i många fall anledning att ställa sig kritisk till
selektiva stödformer och i stället förorda generellt verkande åtgärder.
Moderata samlingspartiets representanter reserverade sig i enlighet härmed
mot införandet av ett persontransportstöd (TU 1984/85:20, s. 15-16). Vi
ansåg då att det borde finnas effektivare metoder att sänka persontransportkostnaderna
än att tillskapa ett mer eller mindre administrationskrävande
stödsystem. Bl.a. pekade vi på möjligheten att genom en ökad konkurrens
inom flygtrafiken sänka reskostnaderna, vilket skulle komma hela samhället
till godo — ett resonemang som naturligtvis fortfarande är giltigt.

Då det gäller frågan om egenföretagarnas egna tjänsteresor finns det enligt
vår uppfattning i sig fog för motionärernas resonemang att dessa resor skall
behandlas på samma sätt som av anställda företagna resor. Med hänvisning
till vår generella inställning till införandet av den aktuella stödformen är vi
emellertid inte beredda att förorda en utbyggnad av systemet i fråga.

4. Riksfärdtjänst (punkt 3, mom. 1)

Olle Grahn och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anför:

I motion T919 (fp) tas upp vissa frågor rörande såväl riksfärdtjänsten som
den vanliga färdtjänsten. Bl.a. hävdas att färdtjänsten i framtiden bör vara en
naturlig del i den kollektivtrafik som nu byggs upp länsvis. Motsvarande
resonemang återfinns i en annan fp-motion (So209), vilken har behandlats av
socialutskottet i dess betänkande So 1986/87:18 om anslag till omsorg om
äldre och handikappade (s. 20). I anslutning härtill har en reservation av
fp-ledamöterna avgivits (nr 13, nämnda betänkande s. 44). Vi avstår därför
från att i detta sammanhang reservera oss till förmån för motion T919 (fp).

TU 1986/87:20