Trafikutskottets betänkande
1986/87:19

om anslag till Vägväsende m.m.

(prop. 19986/87:100 bil. 8) ™6/8?;

Sammanfattning

I betänkandet behandlas och tillstyrks regeringens förslag beträffande
väganslagens storlek och disposition. Utskottet ställer sig bakom förslaget
om bärighetshöjande åtgärder, vilket innebär att de högsta tillåtna fordonsvikterna
skall anpassas till EG-bestämmelserna. För att klara detta skall,
utöver ordinarie medel, sammanlagt 5 750 milj. kr. satsas på bärighetshöjande
åtgärder under tio år. Utskottet tillstyrker också förslaget att etappindela
motorvägsbygget mellan Stenungsund och Uddevalla. I en första etapp bör E
6 byggas ut som motorväg från Stenungsund fram till Ljungskile.

Utskottet avstyrker — under hänvisning till gällande lagstiftning m.m. om
prövning av vägfrågor — ett 50-tal motioner med krav på utbyggnader av
vägar inom vissa län eller regioner.

Vidare avstyrks motionsledes framförda förslag angående förbud mot
vägsaltning, att pågående försök med saltfria regioner skall utvidgas till
Värmlands län samt att vägverket skall bära ansvaret för alla skador som
underentreprenörer orsakar.

Med anledning av utskottets ställningstagande har elva reservationer och
fem särskilda yttranden avgivits.

SJÄTTE HUVUDTITELN
Vägväsende

I proposition 1986/87:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) har
regeringen under avsnitt B. Vägväsende punkterna B l.-B 7. och B 9. (s.
28-58) föreslagit riksdagen
att till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m. m. för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag på 10 450 000 kr. (punkt B 1.),
att godkänna vad som i propositionen har anförts om användningen av
anslaget B 1. för vägverkets internrevision (punkt Bl.),
att till Drift av statliga vägar för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag
på 4 543 760 000 kr. (punkt B 2.),
att medge att regeringen lämnar vägverket de beställningsbemyndiganden
för den statliga vägdriften som har förordats i propositionen (punkt B 2.),
att medge att regeringen vid behov när allmän väg för vilken staten är
väghållare övergår till kommunal eller enskild väghållning får låta vägverket
överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta anslag och

1 Riksdagen 1986187.15 sami. Nr 19

anslagen B 4. Bidrag till drift av kommunala vägar och gator resp. B 6. Bidrag
till drift och byggande av enskilda vägar (punkt B 2.),
att godkänna att jämkning av kostnadsramarna för anslagen Drift av
statliga vägar resp. Byggande av statliga vägar för åren 1987 och 1988 får ske i
enlighet med vad som i propositionen har anförts (punkt B 2.),
att godkänna att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för den
statliga väghållningen får ske i enlighet med vad som i propositionen har
anförts (punkt B 2.),
att godkänna att vägverket får träffa hyresköpavtal och långtidsförhyra
(leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett anskaffningsvärde av
75 000 000 kr. (punkt B 2.),
att till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1987/88 anvisa ett
reservationsanslag på 1 020 000 000 kr. (punkt B 3.),
att godkänna vad i propositionen har förordats beträffande finansieringen
av utbyggnaden av väg E 6 som motorväg på delen Stenungsund-Ljungskile
(punkt B 3.),

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 663 718 000 kr. (punkt B 4.),
att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag på370 000 000 kr. (punkt B 5.),
att till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag på407 800 000 kr. (punkt B 6.),
att godkänna att medel från anslaget B 6. får föras över mellan åren 1988
och 1989 i enlighet med vad som i propositionen har anförts (punkt B 6.),
att till Tjänster till utomstående för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag på 33 940 000 kr. (punkt B 7.),
att godkänna vad som i propositionen har anförts om användningen av
anslaget B 7. för upprustning av vissa vägar (punkt B 7.),
att till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 575 000 000 kr. (punkt B 9.),
att godkänna vad som i propositionen har anförts om användningen av
anslaget B 9. för inköp av vågar (punkt B 9.).

Beträffande anslag till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1987/88
(punkt B 8.) avser regeringen att återkomma i särskild proposition om
försvarspolitiskt beslut.

Motionerna

1986/87:T202 av Kjell A. Mattsson och Elving Andersson (båda c) vari yrkas,
såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om ett särskilt investeringsbeslut för
omfattande ombyggnad av Europaväg 6 inom Bohuslän.

1986/87:T204 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9—14),

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som förordas i motionen om en decentralistisk inriktning av vägpolitiken,

TU 1986/87:19

2

10. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om uppdelning
av anslagen Drift av statliga vägar i enlighet med vad som anges i motionen,

11. att riksdagen beslutar att till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande
åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 200 000 000 kr. förhöjt anslag på 775 000 000 kr.,

12. att riksdagen beslutar att till Bidrag till drift av kommunala vägar och
gator för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 463 718 000
kr.,

13. att riksdagen beslutar att återinföra de principer om 70-procentiga
bidrag m.m. till Drift av enskilda vägar som gällde budgetåret 1982/83,

14. att riksdagen beslutar att till Bidrag till drift av enskilda vägar m.m. för
budgetåret 1987/88 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
25 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 432 800 000 kr.

1986/87:T209 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 4 och 6),

4. att riksdagen med hänvisning till vad i motionen anförs om tunga
fordons slitage på vägbanorna avslår förslaget till förändring av högsta
tillåtna maxvikter för lastbilar och ekipage,

6. att riksdagen

a) avslår förslaget till utbyggnad av motorväg E 6 såväl fram till söder om
Ljungskile som hela sträckan Stenungsund-Uddevalla,

b) att riksdagen hos regeringen begär förslag till upprustning av nämnda
sträcka med hänvisning till trafiksäkerhetsskäl.

1986/87 :T212 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas, såvitt nu
är i fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbättring av vissa vägar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande behovet av broförbindelser.

1986/87:T213 av Lennart Alsén m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en upprustning av väg E 66.

1986/87:T218 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motion 1986/87:A465 (c)
anförts om ett uppdrag till vägverket att utarbeta en förberedande arbetsplan
för väginvesteringar inom Råne älvdal.

1986/87:T219 (delvis) av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1986/87:A461 (s) anförts
om kommunikationerna i Kronobergs län såvitt gäller vägarna.

1986/87:T220 (delvis) av Gunilla André och Bengt Kindbom (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1986/87:Ub680 (c) anförts om E 3 och länsvägar i Skaraborgs län.

1986/87:T221 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motion 1986/87:A463 (m) beträffande inriktningen av det statliga
väganslaget.

TU 1986/87:19

3

1986/87:T222 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen beslutar uttala sig mot genomförandet av ett
motorvägssystem i enlighet med de s.k. Scandinavian Link-planerna.

1986/87:T223 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna behovet av ökade anslag till Värmlands vägnät.

1986/87:T224 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisar
ett reservationsanslag för budgetåret 1987/88 på 564 milj. kr.,

2. att riksdagen till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag på 300 milj. kr.

1986/87:T225 av Åke Wictorsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av resurser
för väginvesteringar och upprätthållande av kollektivtrafiken i Stockholms
län.

1986/87:T226 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg (båda s) vari
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts dels beträffande eliminering av tjällossningsskador, dels beträffande
det stora behovet av bärighetshöjande åtgärder av länets vägar och broar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade ordinarie anslag till byggande och drift genom en
regionalpolitisk förskjutning av medel från söder till norr.

1986/87:T227 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om fördelning av statliga anslag vad gäller vägar och
kollektivtrafik till Stockholms län.

1986/87:T228 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande

6), att riksdagen hos regeringen begär att vägverket beaktar de i motion
1986/87:A490 (fp) framförda skälen vid planeringen av vägnätet i Skåne
perioden 1988-1997.

1986/87:T230 av Bengt Wittbom m.fl. (m, fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1 delvis), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motion 1986/87:A496 (m, fp) anförts angående kommunikationernas
betydelse för utvecklingen vad gäller vägarna i Örebro län.

1986/87:T232 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 8), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs under avsnittet Vägar.

1986/87:T301 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om jämförande
kostnadsberäkningar vid större vägbyggen.

TU 1986/87:19

4

1986/87:T303 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att riksväg 45, sträckan Göteborg —
Trollhättan/Vänersborg, bör ingå i det nationella stamvägnätet.

1986/87:T304 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vägverkets primära ansvar för alla skador som vållas markägare oavsett om
arbetet utförts i egen regi eller utlagts på entreprenad.

1986/87:T305 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
medel för E 18 från Köping mot Arboga och Örebro.

1986/87:T306 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
broförbindelse till Marstrand snarast bör projekteras och byggas av vägverket,

2. att riksdagen därjämte anvisar anslag till vägverket för detta projekt i
statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

1986/87:T307 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
kraftiga satsningar på vägarna - byggande, upprustning och underhåll - för
att öka framkomligheten på vägarna i Kopparbergs län.

1986/87:T308 av Kjell A. Mattsson och Elving Andersson (båda c) vari yrkas
att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett program för utbyggnad av broförbindelser inom
Göteborgs och Bohus län.

1986/87:T309 av Kjell A. Mattsson och Elving Andersson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om upprustning av väg 164/163 från E 6 till länsgränsen Bohuslän/
Dalsland.

1986/87:T310 av Johnny Ahlqvist och Börje Nilsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om förbättringar av Europaväg 66.

1986/87:T311 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
behovet av en förbättrad vägförbindelse mellan Blekinge—nordöstra Skåne
och västkusten.

1986/87 :T312 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att vägverket får i uppdrag att åter snarast öppna väg 957
Börstad-Egebyåsen inom Vadstena och Motala kommuner i Östergötlands
län.

1986/87:T313 av Bo Nilsson och Bengt Silfverstrand (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om alternativa möjligheter att finna en lösning på frågan
om kommunikationerna till Ven och finansieringen av dessa,

TU 1986/87:19

5

1 * Riksdagen 1986187.15 sami. Nr 19

2. att riksdagen i övrigt som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statens ansvar för Ventrafiken.

1986/87:T314 av Gösta Andersson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att investeringar i
vägnätet måste få en starkare regionalpolitisk inriktning med bl.a. en
snabbare upprustning av E 66 och andra eftersatta vägar i Kalmar län.

1986/87:T315 av Helge Klöver (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett skyndsamt
förverkligande av södra förbifarten på riksväg 27 vid Värnamo.

1986/87:T316 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
annorlunda fördelning av de samlade anslagen för väginvesteringar.

1986/87:T317 av Bruno Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att vägverket får i uppdrag att åtgärder vidtas så att kraven i motionen
så snart som möjligt uppfylls.

1986/87:T318 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
bättre kommunikationer i Bergslagsregionen.

1986/87:T319 av Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av att snarast bygga en vägbro över
Vätö sund.

1986/87:T320 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ett tullavgiftssystem i enlighet med vad i motionen anförts.

1986/87:T321 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
upprustning av väg 46, sträckan Alvared-Smårör.

1986/87:T322 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om byggande och underhåll av vägar i Sjuhäradsbygden,

2. att riksdagen beslutar att anslaget för byggande av riksvägar i Älvsborgs
län ökas så att färdigställandet av riksväg 41 tryggas,

3. att riksdagen begär att regeringen fördelar väganslagen så att grusvägnätet
i Sjuhäradsbygden kan upprustas.

1986/87:T323 av Anders Björck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett snabbt
igångsättande av nybyggnaden av väg 31 mellan Nässjö och Jönköping.

1986/87:T324 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne Andersson
(båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om väganslagens storlek till Älvsborgs län,

2. att riksdagen beslutar att stödområdet i Älvsborgs län även skall
omfattas av anslaget B 9. Särskilda bärighetshöjande åtgärder.

TU 1986/87:19

6

1986/87:T325 av Nils T Svensson och Lennart Nilsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller att utredningen för översyn av statlig och
kommunal väghållning får i uppdrag att utreda frågan om ansvarsfördelningen
för att få till stånd en bättre trafikservice längs svenska vägar.

1986/87:T327 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av väginvesteringar
för näringsliv och sysselsättning i Kalmar län.

1986/87:T328 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en snabb
upprustning av vägnätet i Södermanlands län.

1986/87:T329 av Lennart Alsén m.fl. (fp, s, m, c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
upprustning av broar i Blekinge.

1986/87:T331 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett vägbyggnadsprogram
upprättas för E 6 norr om Uddevalla, vari hög prioritet ges åt de förslag
som angetts i motionen.

1986/87:T332 av Inga Lantz m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kommuner och landsting bör tillförsäkras
ett ökat inflytande över vägplaneringen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

1986/87:T333 av Ivar Virgin och Sten Svensson (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att prioriteringen mellan landets Europavägar bör ske utifrån den
hittills tillämpade ekonomiska bedömningsmodellen.

1986/87 :T334 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utbyggnad och
upprustning av vägen mellan Vansbro och Sälen.

1986/87 :T335 av Torsten Karlsson och Helge Hagberg (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att det nationella stamvägnätet skall utgöras av
riksvägarna 50, 60 och 68 mellan Gävle och Jönköping,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägverkets
planering inför ny planeringsomgång bör knyta kontakter med t.ex. länsmyndigheterna
i Örebro län.

1986/87:T336 av Erik Janson och Gunnar Thollander (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av förbud mot vägsaltsanvändning.

1986/87:T339 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att medel för bärighetshöjande åtgärder på det
sekundära och tertiära länsvägnätet även skall kunna fördelas till län med
särskilda behov i södra Sverige.

TU 1986/87:19

7

1986/87:T340 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-3),

1. att riksdagen hos regeringen begär att fördelningssystemet beträffande
väganslagen ses över, varvid beräknad avkastning per objekt i högre grad
skall vara styrande för ordningen över landet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att miljöskonande kringfartsleder
prioriteras,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Stockholms län tilldelas sin
rättmätiga andel av väganslagen.

1986/87:T341 av Claes Rensfeldt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förlängning
av Sjöfallsleden Ritsem—Skjommen.

1986/87:T342 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en plan för utbyggnad av E 4 längs Norrlandskusten så att
motorväg eller motortrafikled erhålls för hela sträckan Stockholm-Umeå.

1986/87:T343 av Ingemar Konradsson m.fl. (s, m, fp, c, vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av upprustning av E 3, E 18, väg 60/68 och väg 50.

1986/87:T344 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att
riksdagen uttalar att försök med minskad vägsaltning bör ske i Värmlands
län.

1986/87:T345 av Marianne Andersson och Bengt Kindbom (båda c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen sagts om byggande av vägen Herrljunga-Vårgårda.

1986/87:T347 av Bengt Rosén och Olle Grahn (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om
standardhöjning av Europaväg 3.

1986/87:T348 av Rune Jonsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motion 1986/87:Ub639 (s) anförts om
behovet av förbättring av vägnätet i Västernorrlands län genom särskilda
bärighetshöjande åtgärder.

1986/87:T350 av Kerstin Gellerman och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas
att riksdagen ger regeringen i uppdrag att undersöka möjligheten att genom
omfördelning eller förstärkta anslag ytterligare tillföra medel i enlighet med
vad som anförts i motionen för angelägen vägupprustning i Älvsborgs län.

1986/87:T351 av Rune Backlund och Kersti Johansson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ökade anslag till byggandet av riksvägar i Jönköpings län.

1986/87:T352 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande en standardhöjning av vägnätet i Kristianstad.

1986/87:T353 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om E 3:ans
betydelse för den regionala utvecklingen.

TU 1986/87:19

8

1986/87:T354 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar som sin
mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
färjeförbindelsen Ven-Landskrona.

1986/87:T355 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om Kronobergs län som
ett skogslän och dess behov av medel ur anslaget B 9.

1986/87:T356 av Nils G. Åsling (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att vid fördelning av särskilda medel för förstärkningsarbeten
på vägsystemet fördelningen mellan olika län bör ske på sådant
sätt att hänsyn tas till den befintliga vägstandarden och andelen grusvägar.
Motiveringen till yrkandet finns i motion 1986/87:A494 (c).

1986/87:T357 av Jens Eriksson och Ivar Virgin (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vikten av att inför kommande väginvesteringar på västkusten
miljöaspekterna tas i beaktande.

1986/87:T358 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av en nybyggnation av riksväg 31 på
sträckan Öggestorp-Nässjö och att detta tas inom befintliga ramar under
budgetåret 1987/88.

1986/87:T359 av Olle Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att bevara E
3:ans roll i det svenska vägnätet, om behovet av förbättringar på E 3:ans
sträckning inom Södermanland samt vad i övrigt anförts om vägarna i
Södermanlands län.

1986/87:T360 av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1986/87:A491 (c) anförts om regionalpolitiska hänsynstaganden och beaktande
av Västernorrlands läns speciella behov och förhållanden vid fördelning
av väganslag.

1986/87:T361 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den lokala
trafikplaneringen bör inriktas på att underlätta bilarnas framkomlighet i syfte
att minska avgasutsläppen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen angetts om de positiva miljöeffekter för Stockholmsregionen som
en utbyggnad av kringfartsleder medför,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de statliga
väganslagens fördelning i större utsträckning bör utgå efter landets befolkningstäthet
och transportarbetets intensitet.

Motiveringen till yrkandena finns i motion 1986/87:Jo836 (m).

1986/87:T407 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en ökad
satsning på cykelleder.

TU 1986/87:19

9

1986/87:T540 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen beslutar att förslag om väginvesteringar på väg E
6, rörande motorväg mellan Stenungsund och Uddevalla, avslås.

1986/87:T934 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (båda c)
vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 3), att riksdagen beslutar att som sin
mening uttala att Blåviksfärjan mellan Torpön och fastlandet ej får dras in.

Motiveringen till yrkandet finns i motion 1986/87:A466 (c).

Utskottet

1 Vägpolitikens inriktning

Enligt 1979 års trafikpolitiska beslut är målet för väghållningen att medborgarna
och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande
transportstandard till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Denna
allmänna målsättning har regeringen konkretiserat i tre delmål.

Det första målet är att upprätthålla standarden på vägnätet. Vägunderhållet
skall täcka den årliga förslitningen. Det andra målet är att genom särskilda
insatser återställa förslitna delar av vägnätet till en från allmänna synpunkter
acceptabel standard. Det eftersläpande vägunderhållet bör återhämtas
under de närmaste 10 till 15 åren. Det tredje målet är att öka serviceåtgärderna
på framför allt det lågtrafikerade vägnätet. Det gäller då i första hand
insatserna beträffande vinterväghållningen.

Den samordnade transportmarknad som är under framväxt inom EG
ställer enligt föredragande departementschefen ökade krav på en effektiv
och till EG anpassad väghållning. Föredraganden vill därför utöver de tre
tidigare nämnda målen komplettera med ett fjärde mål innebärande att
huvuddelen av vägnätet genom särskilda insatser förstärks så att det kan
upplåtas för de fordon som sedan den 1 juli 1986 är tillåtna enligt de
viktbestämmelser som gäller för gränsöverskridande trafik inom EG.

Byggande av vägar kan ibland medföra relativt omfattande miljöintrång.
Det är därför enligt föredraganden angeläget att miljöfrågorna beaktas i
tillräcklig omfattning i vägplaneringsprocessen. Föredraganden anser att
denna process därför bör fördjupas och kompletteras på ett sådant sätt att
miljökonsekvenserna beskrivs utförligt i ett så tidigt planeringsskede som
möjligt och att miljövårdande myndigheter och organ på lokal och regional
nivå bereds möjlighet att delta i detta tidiga skede av vägplaneringsprocessen.

I proposition 1986/87:135 om ändringar i miljöskyddslagen m.m. som
senare kommer att behandlas av riksdagen föreslår regeringen att väglagen
kompletteras med krav på att den för byggande av väg föreskrivna
arbetsplanen också skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen
har vidare för avsikt att besluta att fastställandet av de tioåriga
vägbyggnadsplanerna i fortsättningen skall ske efter samråd med naturvårdsverket
och med rätt för verket att överklaga sådana planer till regeringen.

TU 1986/87:19

I motion T204 (c) framhålls att ett bra vägnät har avgörande betydelse såväl
för den enskilda bilisten som för industrins transporter. Detta gäller inte bara

10

för de mest trafikerade vägarna utan för landets alla vägar. Enligt motionen
bör riksdagen markera detta genom att uttala sig för en mer decentralistisk
inriktning av vägpolitiken.

I motion T332 (vpk) yrkas att kommuner och landsting tillförsäkras ett ökat
inflytande över vägplaneringen.

Utskottet vill erinra om att i de föreskrifter för vägplaneringen som
regeringen beslutat framhålls att det högtrafikerade vägnätets standard skall
anpassas till trafikutvecklingen samtidigt som det lågtrafikerade vägnätet
skall ges en tillfredsställande standard. De nya vägbyggnadsplanerna som
kommer att gälla för åren 1988—1997 skall utformas på grundval av
sedvanliga samhällsekonomiska bedömningar och på ett sådant sätt att de
beaktar de vägbyggnadsbehov som finns i hela landet.

Utskottet vill också understryka att vägplaneringen är decentraliserad. En
prioritering och bedömning av olika vägobjekt sker ute i kommunerna och på
länsmyndigheterna. Vägbyggnadsplanerna kommer därför att återspegla
den prioritering som kommer fram i denna decentraliserade beslutsprocess.

Av det anförda följer att syftet med motionsyrkandena synes tillgodosett.
Någon åtgärd från riksdagens sida är inte erforderlig. Motionerna avstyrks
följaktligen i denna del.

1 motion T232 (m) framhålls att det bör övervägas att ge vägverket en ändrad
driftsform för att bl.a. ge verket frihet till upplåning och möjlighet att
finansiera angelägna objekt utanför statsbudgeten. Delar av verksamheten
borde enligt motionen kunna avgiftsbeläggas och kommersialiseras. Bolagseller
affärsverksform bör övervägas.

Utskottet förutsätter att denna fråga tas upp i det trafikpolitiska utvecklingsarbetet.
I avvaktan på resultatet av detta arbete som kommer att
föreläggas riksdagen år 1988 påkallar motionsyrkandet ingen riksdagens
åtgärd varför det avstyrks av utskottet.

2 Anslags- och bidragsfrågor

2.1 Ämbetsverksuppgifter m.m.

Från anslaget betalas vissa kostnader för central administration, översiktlig
vägplanering, fastställande av arbetsplaner samt järnvägsärenden.

Föredraganden beräknar kostnaderna för år 1988 till 10,45 milj. kr. och
föreslår att anslaget för nästa budgetår tas upp med detta belopp. Därvid har
även kostnaderna för vägverkets internrevision beaktats. En sådan har
inrättats i enlighet med regeringens beslut den 11 juni 1986.

Utskottet tillstyrker såväl medelsberäkningen som vad föredraganden
anfört om användningen av anslaget för internrevision.

2.2 Drift av statliga vägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift av statliga vägar, vissa
förbättringsarbeten samt investeringsutgifter för vägverkets anläggningstillgångar.

Kostnadsramen för den statliga driftverksamheten år 1988 bör enligt

TU 1986/87:19

11

föredraganden fastställas till 4 293,76 milj. kr. För anskaffning av anläggningstillgångar
beräknas 250 milj. kr. Förslaget innebär en ökning av
anslaget för nästa budgetår med 123,76 milj. kr. till totalt 4 543,76 milj. kr.

Utskottet som anser att en ökning av vägverkets resurser för vägunderhållet
är nödvändig tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Utskottet tillstyrker vidare föredragandens förslag till beställningsbemyndiganden
vilket ger vägverket möjlighet att anskaffa de olika anläggningstillgångarna
så ekonomiskt som möjligt.

Utskottet har inget att erinra mot att regeringen bemyndigas att vid behov —
när allmän väg övergår till kommunal eller enskild väghållning - låta
vägverket överföra medel mellan det statliga driftanslaget och anslagen för
bidrag till drift av kommunala vägar och gator resp. bidrag till byggande och
drift av enskilda vägar.

Det bör vidare ingå i regeringens befogenheter att - i den mån
arbetsmarknadsläget, kravet på ändamålsenlig planering av verksamheten
eller andra skäl motiverar det - bemyndiga vägverket att under år 1987 resp.
år 1988 jämka föreskrivna kostnadsramar för dessa år, t.ex. genom att under
andra halvåret 1987 i förväg ta i anspråk behövliga belopp av de medel som
anvisas för verksamhetsåret 1988.

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör
vägverket dessutom ha möjlighet att göra mindre justeringar under ett
enskilt år mellan drift- och byggandeanslagen för den statliga väghållningen.

Slutligen tillstyrks förslaget att det böra vara möjligt för vägverket att
långtidsförhyra (leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett anskaffningsvärde
av 75 milj. kr.

I motion T204 (c) framhålls vikten av att vägverket lever upp till ambitionen i
1979 års trafikpolitiska beslut att cirka hälften av driftmedlen bör fördelas
vardera på riksvägarna resp. länsvägarna. Enligt motionen bör därför
anslaget till drift av statliga vägar uppdelas i ett anslag till Europa- och
riksvägar och ett anslag till övriga statliga vägar.

Som utskottet redan påtalat har regeringen bl. a. föreskrivit att vägplaneringen
skall utgå från att det lågtrafikerade vägnätet ges en tillfredsställande
service samt att vägbyggnadsbehov i hela landet skall beaktas. Med
hänvisning till dessa föreskrifter förutsätter utskottet att behoven på det
lågtrafikerade nätet beaktas i erforderlig utsträckning. Utskottet är inte
berett att förorda en uppdelning av anslaget och avstyrker därför motionen i
denna del.

I motion T320 (m) framhålls att Ölandsbron har fått stora skador. Enligt
motionären vore det rimligt om turisterna bidrog till underhållskostnaderna
genom en tullavgift. Ett tullsystem bör användas endast i en färdriktning med
gratispassage för fast boende och dessutom bara under en del av året, t.ex.
sommartid.

I sitt betänkande TU 1986/87:12 framhöll utskottet att det inom trafiksektorn
finns en rad projekt som är angelägna att utföra men som inte inom
rimlig tid kan finansieras över statsbudgeten och att det därför är angeläget
att pröva alternativa finansieringsformer. Utskottet erinrade om att olika

TU 1986/87:19

12

finansieringfrågor behandlas såväl i den s.k. väghållningsutredningen som i
det trafikpolitiska översynsarbete som bedrivs inom kommunikationsdepartementet.
Resultatet av detta arbete borde avvaktas.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts avstyrks motionen.

I motion T312 (c) yrkas att vägverket får i uppdrag att åter snarast öppna väg
957 Börstad-Egebyåsen i Östergötlands län. Enligt motionären är beslutet
om indragning mycket dåligt underbyggt. En i stort sett enig allmänhet i
kringliggande bygder önskar att vägen skall hållas öppen.

Vägverket beslutade i januari 1986 att den akutella vägen skulle dras in
från allmänt underhåll. Detta beslut överklagades hos regeringen som
emellertid avslog besvären. Staten svarar endast för sådana vägar som har ett
visst allmänt intresse. Grunderna för vilka vägar som bör vara allmänna
framgår av väglagen och förarbetena till denna.

Utskottet som inte anser skäl föreligga att frångå gällande beslutsordning
avstyrker motionen i fråga.

I motion T934 (c) begärs att riksdagen beslutar att Blåviksfärjan mellan
Torpön och fastlandet ej får dras in.

Vägförvaltningen i Östergötlands län har väckt frågan om indragning av
den s.k. Blåviksfärjan. Länsstyrelsen har avstyrkt indragning. För närvarande
bereds ärendet hos vägverket. Om vägverket anser att färjan bör dras in
måste frågan avgöras av regeringen, eftersom länsstyrelsen och vägverket i så
fall har olika uppfattning.

Utskottet är inte heller i denna fråga berett att förorda att gällande
beslutsordning frångås och avstyrker därför motionsyrkandet. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om sitt ställningstagande i betänkandet TU 1980/81:6
att indragning av färjeförbindelser endast bör ske i de fall detta uppenbarligen
medför ringa olägenhet för bygden.

2.3 Byggande av statliga vägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av statliga vägar,
vissa förbättringsarbeten samt bidrag till cykelleder m.m. i icke väghållande
kommuner.

De nya vägbyggnadsplanerna kommer att gälla åren 1988-1997.
Föredraganden förordar att kostnadsramen för år 1988 bestäms till 1 020
milj. kr. och att anslaget tas upp med samma belopp.

Utskottet godtar för sin del den föreslagna medelsanvisningen. Beträffande
fördelningen av medlen för byggande av statliga vägar anser utskottet det
nu som tidigare vara av stor vikt att länsvägarnas behov i möjligaste mån
beaktas samt att en rimlig andel av anslaget reserveras härför.

I den nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning
som fastställdes av nordiska ministerrådet den 26 mars 1985 ingick
bl.a. en ombyggnad av E 6 på delen Stenungsund— Uddevalla. Regeringen
gav i januari 1985 vägverket i uppdrag att projektera en motorväg på denna
sträcka. Kostnaden för en sådan ombyggnad beräknades i den nordiska
handlingsplanen till omkring 500 miljoner norska kronor.

En arbetsplan för ombyggnad av E 6 på berörd del har den 27 november

TU 1986/87:19

13

1 ** Riksdagen 1986187.15sami. Nr 19

1986 fastställts av vägverket i en sträckning genom Ljungskile. Kostnaden för
vägutbyggnaden har preliminärt beräknats till ca 970 milj. kr. i 1986 års
prisnivå (inkl. moms och projektering).

Eftersom de i arbetsplanen beräknade kostnaderna väsentligt överstiger
de kostnader som låg till grund för beslutet i den nordiska handlingsplanen
anser föredraganden att det nu inte är möjligt att bygga ut väg E 6 som
motorväg mellan Stenungsund och Uddevalla. Utbyggnaden måste etappindelas.
I en första etapp bör enligt föredraganden väg E 6 byggas ut som
motorväg från Stenungsund fram till Ljungskile. Kostnaden för en sådan
utbyggnad beräknas till 675 milj. kr. i 1986 års prisnivå.Enligt riksdagens
beslut avsågs utbyggnaden av väg E 6 på nämnda delar finansieras med medel
från den nordiska investeringsbanken (NIB). Föredraganden anser det
numera lämpligare att finansiera utbyggnaden av väg E 6 fram till söder om
Ljungskile med en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Kapitalkostnaderna för
den rörliga krediten bör enligt propositionen belasta anslaget Byggande av
statliga vägar. Kapitalkostnaderna för år 1987 har beräknats till 5 milj. kr.,
vilka bör belasta anslaget år 1988.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom förslaget att bygga en motorväg
mellan Stenungsund och Uddevalla med finansiering genom lån i den
nordiska investeringsbanken. I likhet med föredraganden anser utskottet att
utbyggnaden bör etappindelas med hänsyn till de stora kostnadsökningarna.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen att väg E 6 i en första
etapp byggs ut som motorväg från Stenungsund fram till Ljungskile. Vidare
tillstyrks förslaget att finansiera denna utbyggnad med en rörlig kredit i
riksgäldskontoret.

Härav följer att utskottet avstyrker yrkandena i motionerna T202 (c), T540
(vpk) och T209 (vpk) att riksdagen avslår förslag till utbyggnad av motorväg
pä sträckan Stenungsund— Uddevalla samt yrkandet i den sistnämnda motionen
att i stället nödvändig upprustning av nämnda sträcka genomförs av
trafiksäkerhetsskäl.

Utskottet avstyrker vidare yrkandena i motionen T202 (c) att de projekt som
finns i länets vägplan för E 6 från Stenungsund till Svinesund omedelbart
planeras och projekteras samt att den nya finansieringsordningen med lån i
riksgäldskontoret används för dessa projekt.

I motionerna T212 (fp) och T331 (fp) framhålls att hela E ö. anfram till norska
gränsen bör byggas om till minst motortrafikledsstandard. I den förstnämnda
motionen omnämns bl.a. också att väg 167 bör få en rimlig upprustning.

Utskottet är inte berett att förorda något avsteg från gällande beslutsordning
för de i motionerna aktualiserade objekten. Motionerna avstyrks därför
i denna del.

E 6: ans betydelse för miljön tas upp i motionerna T222 (c) och T357 (m). I den
förstnämnda motionen yrkas att riksdagen uttalar sig mot genomförande av
ett motorvägssystem i enlighet med de s.k. Scandinavian Link-planerna. I
den sistnämnda motionen framhålls vikten av att beakta miljöaspekterna
inför kommande investeringar på västkusten.

Som framgår av avsnitt 1 i detta betänkande anser föredraganden att

TU 1986/87:19

14

vägplaneringsprocessen bör fördjupas och kompletteras på ett sådant sätt att
miljökonsekvenserna beskrivs utförligt i ett så tidigt planeringsskede som
möjligt. Regeringen har i proposition 1986/87:135 föreslagit att väglagen
kompletteras med krav på att den för byggande av väg föreskrivna
arbetsplanen också skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Fastställandet
av de tioåriga vägbyggnadsplanerna kommer enligt vad som anmälts i
denna proposition att ske efter samråd med naturvårdsverket.

Utskottet anser det angeläget att miljöfrågorna ges stor tyngd i vägplaneringen.
Med hänvisning till det anförda förutsätter utskottet att så kommer
att ske. De vägar som ingår i den s.k. Scandinavian Link får som alla andra
vägbyggnadsobjekt prövas på sedvanligt sätt enligt gällande handläggningsordning
för vägbyggen. Syftet med motionerna synes till väsentlig del
tillgodosett, varför de inte påkallar någon riksdagens åtgärd. De avstyrks
därför av utskottet.

Behovet av broförbindelser i Bohuslän tas upp i följande tre motioner.

I motion T306 (vpk) yrkas att en broförbindelse till Marstrand snarast
projekteras och byggs av vägverket samt att riksdagen anvisar anslag för
projektet.

I motion T308 (c) yrkas att ett program för utbyggnad av broar inom
Göteborgs och Bohus län tas fram och att riksdagen uttalar att särskilda
anslag erfordras för dessa brobyggen. Bl. a. framhålls behovet av bro till
Marstrand och bro vid Svanesund.

I motion T212 (fp) framhålls att det är orimligt att byggandet av broar,
vilkas angelägenhet gång på gång understryks av länsorgan och andra
myndigheter, ständigt skjuts på framtiden. Även i denna motion omnämns
Svanesundsbron och bron till Marstrand.

Utskottet anser för sin del att dessa brobyggen får prövas inom ramen för
gällande handläggningsordning för vägbyggen. Utskottet, som inte är berett
att anvisa särskilda medel för objekten i fråga, avstyrker följaktligen
motionsyrkandena.

I motion T301 (s) framhålls att det tidigare byggts en del betongvägar i
Sverige men att kunnande och utrustning för betongbyggnation försvunnit i
takt med att asfalten sjunkit i pris. Enligt motionären vore det värdefullt om
man vid större vägbyggen regelmässigt gjorde jämförande kostnadsberäkningar
på lång sikt där hänsyn också tas till energiåtgång och importbehov.

Byggkostnaderna för betongvägar är högre än för asfaltvägar, medan det
motsatta förhållandet gäller för underhållskostnaderna. Under senare år har
inga betongvägar byggts i Sverige. Stigande kostnader för asfalt och den
tekniska utvecklingen har, enligt motionärna, ökat intresset för betongvägar.
Utskottet förutsätter att vägverket, för att utnyttja anvisade medel så
effektivt som möjligt, gör jämförande kostnadsberäkningar av det slag som
efterlyses i motionen. Enligt vad utskottet erfarit är också detta fallet. Då
syftet med motionen synes tillgodosett bör den lämnas utan särskild åtgärd
från riksdagens sida.

TU 1986/87:19

15

2.4 Bidrag till drift av kommunala vägar och gator

TU 1986/87:19

Från anslaget lämnas i mån av tillgång på medel driftbidrag till statskommunvägar
samt väg- och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik m.m.

Föredraganden föreslår att 663,7 milj. kr. anvisas, vilka medel avser
kostnaderna för verksamhetsåret 1988. I propositionen erinras också om att
en särskild utredare tillkallats med uppgift att se över väghållningsansvaret i
syfte att få en effektiv fördelning av detta ansvar mellan stat, kommun och
enskilda. Utredningsarbetet bedrivs skyndsamt med sikte på att vara klart till
halvårsskiftet 1987.

I motion T204 (c) framhålls att kommunerna redan nu bör ta ett större
ekonomiskt ansvar för de egna vägarna och gatorna. Därför föreslås en
sänkning av det statliga bidraget med 200 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag.

I motion T224 (m) föreslås att bidraget reduceras med 100 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag.

Utskottet finner för sin del att regeringens förslag bör godtas och tillstyrker
följaktligen detsamma. Härav följer att utskottet avstyrker de två motionsyrkandena
om en reducering av bidraget.

2.5 Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator

Från anslaget lämnas i mån av tillgång till medel bidrag med50 % till
byggande av statskommunvägar, cykelleder, väg- eller gatuanläggningar för
kollektiv persontrafik samt spåranläggningar för lokal kollektiv persontrafik.

Föredraganden föreslår att anslaget för nästa budgetår tas upp med 370
milj. kr., vilket innebär en ökning av anslaget med 10 milj. kr. Dessa medel
kommer att användas under verksamhetsåret 1988.

Enligt motion T224 (m) bör med hänsyn till kommunernas finansiella
ställning endast 300 milj. kr. anvisas för detta ändamål.

Utskottet godtar för sin del föredragandens förslag till medelsanvisning
och tillstyrker därför detsamma. Motionsyrkandet om en reducering av
anslaget avstyrks följaktligen.

I motion T407 (s) framhålls att cykelintresset har ökat under senare år vilket
är en positiv utveckling som bör stödjas. Några organisationer av frivillig
karaktär arbetar på ett utomordentligt sätt för att stimulera cykelintresset
och åstadkomma cykelleder. Ett exempel på detta är Svenska cykelsällskapet
som för närvarande arbetar med ett stort projekt, den s.k. Sverigeleden.
Motionärerna anser det angeläget att stödja sådan verksamhet.

Från detta anslag ges bidrag till byggande av cykelleder i väghållande
kommuner. Från anslaget B 3 anvisas medel för byggande av cykelleder i icke
väghållande kommuner. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det
är positivt med det ökade cykelintresset och att frivilligorganisationerna har
stor betydelse för denna utveckling. Beträffande den i motionen omnämnda
Sverigeleden har utskottet erfarit att vägverket aktivt stödjer detta projekt.
Detta sker dels genom att vägverket deltar i planeringen så att leden får en

lämplig sträckning, dels genom att verket tar initiativ till samordning av
utmärkningen och bidrar till finansieringen av denna.

Då syftet med motionen till väsentlig del synes tillgodosett påkallar den
ingen riksdagens åtgärd, varför den avstyrks av utskottet.

2.6 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Enligt nu gällande regler betalas bidragen till drift och byggande av enskilda
vägar från två olika anslag. I fråga om byggnadsbidragen gäller att varje
länsstyrelse på grundval av inkomna ansökningar skall upprätta en plan för
byggandet av enskilda vägar inom länet. Genom att de begränsade medel
som står till buds splittras upp på samtliga länsstyrelser blir antalet
byggnadsobjekt inom varje län mycket få. Föredraganden anser att kostnaderna
för att upprätta planerna blir alltför höga. Han förordar därför att de
två anslagen läggs samman till ett anslag, B 6. Bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar.

Utskottet delar föredragandens uppfattning och tillstyrker därför att de två
anslagen läggs samman.

Föredraganden föreslår att anslaget för nästa budgetår, vilket avser verksamhetsåret
1988, tas upp med 407,8 milj. kr., vilket innebär en ökning med 17,3
milj. kr.

I motion T204 (c) framhålls att regeringen i 1983 års budget skar ned anslaget
Bidrag till drift av enskilda vägar drastiskt, samtidigt som bidragsandelen
sänktes från 70 till 50 %. Året efter infördes ett differentierat bidragssystem
som enligt motionärerna visat sig medföra stora avgränsningssvårigheter.
Därför yrkas att tidigare principer om 70-procentiga bidrag m.m. återinförs
samt att som en följd därav anslaget höjs med 25 milj. kr.

Ett nytt differentierat bidragssystem för enskild väghållning infördes
fr.o.m. år 1985. Avsikten med systemet var att det skulle ge en för den
enskilde rättvisare fördelning av medlen, samtidigt som samhällets varierande
intresse i de olika vägarna bättre skulle kunna återspeglas. Sammantaget
ansågs det innebära väsentliga förbättringar av den enskilda väghållningen.
Under hänvisning härtill tillstyrkte utskottet det nya bidragssystemet.

Utskottet finner för sin del inte anledning föreligga att frångå det tidigare
riksdagsbeslutet och avstyrker därför motionsyrkandet härom. Utskottet vill
i sammanhanget erinra om att det, förutom det statliga bidraget, i betydande
omfattning förekommer kommunala bidrag till den enskilda väghållningen. I
många fall innebär detta att de enskilda väghållarna har samtliga kostnader
för väghållningen täckta med bidrag.

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna medelsanvisningen.
Härav följer att motion T204 (c) avstyrks i denna del.

Utskottet tillstyrker också att det bör ingå i regeringens befogenheter att, i
den mån kravet på ändamålsenlig planering av bidragsverksamheten eller
andra skäl motiverar det, bemyndiga vägverket att för Bidrag till byggande
av enskilda vägar i förväg - under andra halvåret 1987 — ta i anspråk
behövliga belopp av de medel som anvisas för verksamhetsåret 1988.

TU 1986/87:19

17

2.7 Tjänster till utomstående

Från anslaget betalas vissa kostnader inom vägverket för planering av
beredskapsarbeten m.m.

Föredraganden beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 33,94 milj.
kr. I de fall det kan bli aktuellt att dra in en färjeled från allmänt underhåll
uppstår ofta behov av upprustning av vissa vägar. Om detta inte kan
genomföras genom omprioritering inom ramen för ordinarie vägmedel bör
enligt föredraganden föreliggande anslag kunna användas.

Riksdagen har tidigare godkänt att anslaget får användas för upprustning
av vägar i samband med beslut om överföring av trafik från järnväg till
landsväg. Föredraganden föreslår att det även för nästa budgetår bör vara
möjligt att använda anslaget till nämnda ändamål.

Utskottet tillstyrker såväl förslaget till medelsanvisning som vad som i
propositionen anförts om användningen av anslaget för upprustning av vissa
vägar.

2.8 Särskilda bärighetshöjande åtgärder

Omkring 95 % av det statliga vägnätet är i dag upplåtet för 10 tons axel- och
16 tons boggitryck samt en högsta tillåten bruttovikt på 51,4 ton. Nya
EG-direktiv har nyligen trätt i kraft som innebär att 18 tons boggitryck
numera tillåts i den gränsöverskridande trafiken samt att 11,5 tons drivaxeltryck
för fordonskombinationer med fem eller flera axlar tillåts fr.o.m. den 1
januari 1992. Sammanfattningsvis kan sägas att merparten av de större
industriländerna i Europa för den nationella trafiken och för fordonslängder
upp till 18 m. tillåter högre fordonsvikter än vad som tillåts i Sverige.

Föredraganden anser att det är mycket angeläget att det svenska vägnätet
så långt som möjligt anpassas till den standard som gäller inom EG. Det
innebär bl.a. att ett stort antal broar måste byggas om så att de kan klara
korta fordonskombinationer med 18 tons boggitryck. Även vissa vägar måste
byggas om. En sådan höjning av vägnätets standard är enligt propositionen
av stor betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri som
utnyttjar skogsråvaror.

Föredraganden föreslår att de aktuella bärighetshöjande åtgärderna
inriktas på huvudvägnätet - riksvägar och primära länsvägar - samt
dessutom övriga länsvägar i de s.k. skogslänen, dvs. Värmlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län. Kostnaderna för dessa åtgärder har - utöver ordinarie vägbyggnadsmedel
— beräknats till 5 750 milj. kr. i 1988 års prisnivå.

Enligt propositionen bör ett tioårigt investeringsprogram på 575 milj. kr.
per år i 1988 års priser upprättas. En mindre del därav — omkring 15 milj. kr.
per år - bör gå till nödvändiga broförstärkningar på det enskilda statsbidragsberättigade
vägnätet.

Det framhålls att investeringsprogrammet kommer att få mycket stor
regionalpolitisk betydelse. Nära 4 000 milj. kr. kommer att investeras i
skogslänen. Härutöver kommer näringslivet att investera på skogsbilvägnätet
så att även detta kan upplåtas för 18 tons boggitryck. Det betyder att
sammanlagt drygt 4 000 milj. kr. under en tioårsperiod kommer att
investeras i skogslänen.

TU 1986/87:19

18

Enligt föredraganden bör investeringarna delvis bekostas av näringslivet
som kommer att få mest nytta av dem. Regeringen har i proposition
1986/87:82 föreslagit att näringslivets bidrag skall tas ut genom en höjning av
fordonsskatten med drygt 50 % fr.o.m. den 1 januari 1988 för tyngre
dieseldrivna lastbilar och deras släpvagnar, vilket motsvarar ungefär 400
milj. kr. per år. Eftersom en stor del av de bärighetshöjande åtgärderna avser
åtgärder i skogslänen, där ofta ett betydande behov föreligger av insatser för
sysselsättningen, föreslås i budgetpropositionen att 175 milj. kr. förs över
från ett anslag under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.

Föredraganden framhåller vidare att överlasterna måste begränsas så långt
som möjligt. Han förutsätter att såväl transportköpare som transportförmedlare
kommer att sluta avtal som baseras på gällande viktbestämmelser. Det
framhålls också i propositionen att en skärpning av bestämmelserna av
överlastavgifter bör genomföras samtidigt som viktbestämmelserna höjs.

Enligt propositionen kan betydande delar av vägnätet i skogslänen och
huvudvägarna i övrigt upplåtas för 10 tons axel- och 16 tons boggitryck samt
56 tons bruttovikt redan år 1990. Frågan om när och hur de tillåtna vikterna
skall höjas på vägnätets olika delar kommer att utredas av vägverket och
berörda intressenter inom näringslivet.

Föredraganden framhåller att på sikt kan de tillåtna fordonsvikterna höjas
ytterligare till 10 tons axeltryck, 18 tons boggitryck samt 60 tons bruttovikt. I
propositionen bedöms att en sådan höjning bör vara möjlig att genomföra för
betydande delar av vägnätet omkring år 1995.

I propositionen föreslås att medlen — för nästa budgetår 575 milj. kr. - till
de nödvändiga bro- och vägupprustningarna anvisas över ett nytt anslag
benämnt Särskilda bärighetshöjande åtgärder. Det föreslås också att 15 milj.
kr. från anslaget utnyttjas för bärighetshöjande åtgärder på vissa bidragsberättigade
enskilda vägar i skogslänen samt att 10 milj. kr. används för bl.a.
fasta våganläggningar för kontroll av fordonsvikter i hamnar m.m.

I motion T204 (c) yrkas att 200 milj. kr. utöver regeringens förslag anvisas för
att ge även landsdelar utanför skogslänen en rimlig andel av upprustningen
på det svagaste vägnätet.

I motion T209 (vpk) framhålls att behovet av upprustning av vägarna är
akut på grund av den tunga trafiken som har ökat i omfattning och de
överlaster som under lång tid tillåtits slita ner viktiga delar av vägsystemet.
Det är dock enligt motionärerna helt oacceptabelt att höja gränserna för
högsta tillåtna boggitryck och bruttovikt ännu en gång. En satsning för att
öka bärigheten bör ske med hänvisning till trafiksäkerhetskrav och framkomlighet.

Utskottet har vid flera tillfällen understrukit att vägstandarden har stor
betydelse för näringslivets transporter. I likhet med föredraganden anser
utskottet det angeläget att så långt möjligt anpassa det svenska vägnätet till
den standard som gäller för EG. En sådan anpassning är av stor betydelse för
svenskt näringsliv och då inte minst för skogsindustrin. Yrkandet i motion
T209 (vpk) om avslag på regeringens förslag till förändring av högsta tillåtna
maxvikter avstyrks följaktligen.

För att de bärighetshöjande åtgärderna skall kunna genomföras tillstyrker

TU 1986/87:19

19

utskottet det tioåriga investeringsprogrammet på sammanlagt 5 750 milj. kr.
samt att 575 milj. kr. anvisas under nästa budgetår. Vidare tillstyrks att 15
milj. kr. får utnyttjas för vissa enskilda vägar i skogslänen samt att 10 milj. kr.
av anslaget får användas för inköp av vågar och för anläggande av fasta
vågstationer för kontroll av fordonsvikter. Utskottet har ingen erinran mot
den föreslagna finansieringen av programmet.

Av det anförda följer att yrkandet i motion T204 (c) om en ytterligare
medelsanvisning på 200 milj. kr. avstyrks.

I en rad motioner begärs att medel för bärighetshöjande åtgärder skall
tillföras ett speciellt län eller att möjligheter skapas att använda de pengar
som är avsedda för icke-primära länsvägar i skogslänen även för investeringar
utanför dessa län. Som motiv framförs därvid bl.a. att även län utanför
skogslänen är rika på skog och har problem med bärigheten på många vägar.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att de anvisade medlen bör
användas för bärighetshöjande åtgärder på huvudvägnätet - riksvägar och
primära länsvägar - samt dessutom på övriga länsvägar i de s.k. skogslänen,
dvs. Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Denna inriktning av investeringsprogrammet
medför att mer än 4 miljarder kronor kommer att investeras i
skogslänen under en tioårsperiod, vilket kommer att stärka skogsbrukets
konkurrenskraft och bidra till gynnsammare förutsättningar för hela näringslivet
i dessa län. Utskottet ser denna satsning på skogslänen som regionalpolitisk!
mycket värdefull.

Att utnyttja de medel som är avsedda för icke-primära länsvägar i
skogslänen för satsningar på sådana vägar i övriga län skulle enligt utskottets
mening innebära att den regionalpolitiska profilen av investeringsprogrammet
skulle försvagas. Utskottet är inte berett att medverka härtill.

Såsom framhålls i flera motioner finns det län, utanför skogslänen, som har
vägar med bärighetsproblem, vilka behöver åtgärdas, om inte näringslivets
konkurrenskraft skall försvagas. Utskottet förutsätter att dessa förhållanden
beaktas av vägverket vid fördelningen av de medel som tillfaller de län som
ligger utanför skogslänen.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker följande motionsyrkanden.

Det gäller förslagen i motionerna T223 (c) yrkande 2 i denna del om mesta
möjliga del av anslaget till Värmlands län, T226 (s) yrkande 1 och T356 (c) om
bärighetshöjande åtgärder i Jämtlands län, T322 (c) yrkande 3, T324 (c)
yrkande 2 att Älvsborgs län skall få del av anslaget, T327 (s) om ökade
väginvesteringar i Kalmar län, T329 (fp, s, m, c) om upprustning av broar i
Blekinge, T339 (s) yrkande 2 om åtgärder på det sekundära och tertiära
vägnätet i södra Sverige, T343 (s, m, fp, c, vpk) i denna del om behovet av
upprustning av E 3, E18, väg 60168 och väg 50 samt T219 (s) i denna del och
T355 (c) båda om behovet av bärighetsupprustning i Kronobergs län.

3 Motionsyrkanden beträffande flerårs- och fördelningsplaner
m.m.

TU 1986/87:19

Enligt gällande väglagstiftning ankommer det på de centrala, lokala och
regionala vägmyndigheterna att pröva frågorna om utredning, projektering

20

och planering samt prioritering m.m. av vägutbyggnaderna. Såsom utskottet
tidigare i olika sammanhang framhållit är det en - inte minst från
planeringssynpunkt — komplicerad och tidskrävande process som i de
enskilda fallen föregår vägfrågornas lösning. De stora kostnaderna för
vägbyggandet och den begränsade medelstilldelningen nödvändiggör noggranna
avvägningar mellan olika projekt och mellan alternativa lösningar
med avseende på arbetenas utförande m.m. Behov av samordning med andra
planeringssektorer och intressen har därvid medfört ökade krav på vägplaneringens
inordnande i den totala samhällsplaneringen. Vad gäller länsstyrelserna
har de ett avgörande inflytande på vägfrågorna dels genom sitt
allmänna planerings- och beslutsansvar på regional nivå, dels genom sina
speciella uppgifter avseende bebyggelseplaneringen och natur- och miljövårdsområdena
och dels genom de befogenheter som väglagstiftningen ger
dem. Under alla skeden av vägplaneringen förekommer med kommuner och
andra berörda intressenter ett omfattande samrådsförfarande som till sina
huvuddrag är reglerat i väglagstiftningen. I anslutning härtill bör också
erinras om länsvägnämndernas uppgifter och funktion.

Det system för planeringen av väghållningen, planläggning och projektering,
som sedan länge används av vägverket tillsammans med länsstyrelser
och kommuner och numera även s.k. fasta beredningsgrupper vid länsstyrelserna
är för övrigt konstruerat så att anpassningar till regional trafikplanering
och fysisk samhällsplanering kan tillgodoses. Utskottet vill också erinra om
att nu gällande planerings- och beslutsordning på detta område tillkommit
efter ett omfattande utredningsarbete och en rad beslut från statsmakternas
sida samt fått en utformning som ur många synpunkter ansetts förebildlig.
Den kännetecknas också, som utskottet vid flera tillfällen tidigare framhållit,
av stor flexibilitet, som är av betydande värde inte minst i skiftande
arbetsmarknadssituationer.

I en rad motioner, som närmare anges i det följande, har yrkanden
framställts om åtgärder i en eller annan form från riksdagens sida beträffande
planering, projektering och byggande av vägar samt prioritering i flerårs- och
fördelningsplaner av skilda väg- och broprojekt i landets olika delar. Som
skäl härför åberopas den stora angelägenheten — inte minst från arbetsmarknadsmässiga
samt trafik-, miljö- och regionalpolitiska synpunkter — att resp.
företag snarast kommer till utförande.

Att som motionärerna förutsatt riksdagen skulle ta ställning till de angivna
enskilda objekten eller vägbyggnaderna inom de olika länen finner utskottet
olämpligt med hänsyn till den decentraliserade planerings- och beslutsprocess
som här gäller och avvisar därför — nu såsom tidigare — bestämt
förslagen härom. Frågor om projektering samt byggande och drift av
allmänna vägar regleras som förut nämnts genom föreskrifter i väglagen och
vägkungörelsen. Vid fördelningen av medel, som i statsbudgeten anvisas för
byggande av vägar, skall hänsyn tas till vägbehoven i olika delar av riket. De
för väg- och gatubyggandet gällande flerårs- och fördelningsplanerna upprättas
i enlighet med vägkungörelsens bestämmelser och vissa andra bidragsföreskrifter
för tio årsperioder och kommer i framtiden att förnyas vart tredje
år.

TU 1986/87:19

21

Fördelningen av investeringsmedel de skilda landsdelarna och vägkategorierna
emellan sker vidare på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering
och efter vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters hörande
- allt i syfte att åstadkomma en så likformig och rättvis fördelning av
vägmedlen som möjligt. Gällande flerårsplaner och fördelningsplaner för det
statliga resp. statskommunala byggandet avser åren 1984-1993. Nya planer
kommer att upprättas under år 1987 med giltighet för åren 1988—1997.

Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägbyggnadsobjekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala
instanserna i samverkan med vägverket uppställt. Länsstyrelserna har för
övrigt numera bemyndigande att fastställa flerårsplanerna för byggande av
länsvägar, dvs. för det vägnät som betjänar företrädesvis de regionala och
lokala transportuppgifterna. I fråga om anslag för vägbyggande som
tillkommer av sysselsättningspolitiska skäl är det enligt utskottets mening
likaså av stor vikt att vägobjekten som regel utväljs av de berörda
myndigheterna inom den ramplanering som finns redovisad i flerårs- och
långtidsplanerna. Dock bör objekt som redan påbörjats med anlitande av
beredskapsmedel fullföljas samt bör sådana objekt beaktas som aktualiserats
i samband med järnvägsnedläggningar.

När det gäller miljöfrågorna i samband med vägbyggen, vilket aktualiseras
i flera motioner, har regeringen som utskottet redovisat i det föregående i
proposition 1986/87:135 föreslagit att arbetsplanerna kompletteras med en
miljökonsekvensbeskrivning och att vägbyggnadsplanerna fastställs efter
samråd med naturvårdsverket. Utskottet förutsätter att miljöfrågorna kommer
att ges tillräcklig tyngd i vägplaneringen.

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda planerings- och anslagsfrågor
anfört och då även de av motionärerna aktua liserade frågorna och
projekten enligt utskottets uppfattning bör prövas i den för handläggning av
vägärenden m.m. stadgade ordningen avstyrks här berörda motionsyrkanden.

Det gäller motionerna T322 (c) yrkandena 1 och 2, T324 (c) yrkande 1 och
T350 (fp) samtliga om ökade väganslag till Älvsborgs län, T345 (c) om
byggande av vägen Herrljunga—Vårgårda, T316 (m) om fördelningen av
väganslagen, T351 (c) om ökade anslag för byggande av riksvägar i
Jönköpings län, T315 (s) om södra förbifarten på riksväg 27 vid Värnamo,
T358 (s) om nybyggnation av riksväg31 på sträckan Öggestorp-Nässjö, T323
(m) om nybyggnad av väg 31 mellan Nässjö och Jönköping, T314 (c) om
vägarna i Kalmar län, T348 (s) och T360 (c) båda om behovet av
vägförbättringar i Västernorrlands län, T213 (fp) yrkande 1 och T310 (s) båda
om behovet av förbättringar på Europaväg 66, T352 (m) om vägförbättringar
i Kristianstads län, T311 (s) om förbättrade vägförbindelser från Blekinge till
Skåne- och Göteborgsregionerna.

Utskottet avstyrker också motionerna T220 (c) i denna del, T347 (fp) och
T353 (s), alla tre om behovet av upprustning av Europaväg 3, T328 (fp) och
T359 (s), båda om behovet av en upprustning av vägnätet i Södermanlands
län, T223 (c) yrkande 2 i denna del om behovet av ökade väganslag till
Värmlands län, T226 (s) yrkande 2 om ökade väganslag till Jämtlands län,
T228 (fp) yrkande 6 om planeringen av vägnätet i Skåne, T305 (s) om behovet

TU 1986/87:19

22

av medel för Europaväg 18 från Köping mot Arboga och Örebro, T318 (s) om
behovet av bättre kommunikationer i Bergslagen, T230 (m, fp) yrkande 1 i
denna del om behovet av vägförbättringar i Örebro län, T343 (s, m, fp, c, vpk)
i denna del om vägar i inlandet, T335 (s) om att riksvägarna 50, 60 och 68 skall
tillhöra det nationella stamvägnätet, T307 (s) om behovet av kraftiga
satsningar på vägarna i Kopparbergs län, T319 om vägbro över Vätö sund
samt T321 (s) om upprustning av väg 46 på sträckan Alvared—Smårör.

Vidare avstyrks motionerna T219 (s) i denna del om behovet av vägupprustningari
Kronobergs län, T309 (c) om upprustning av väg 1641163från E 6
till länsgränsen Bohuslän—Dalsland, T334 (m) om utbyggnad och upprustning
av vägen mellan Vansbro och Sälen, T342 (fp) om framtagande av plan
för utbyggnad av Europaväg 4 längs Norrlandskusten, T303 (s) om att riksväg
45, sträckan Göteborg— Trollhättan/Vänersborg, bör ingå i det nationella
stamvägnätet, T333 (m) om att prioriteringen mellan landets Europavägar
bör ske utifrån hittills tillämpade principer, T218 (c) om arbetsplan för
väginvesteringar inom Råne älvdal samt T313 (s) och T354 (c), båda om
färjeförbindelsen Ven—Landskrona.

I motionerna T221 (m) yrkande 2, T225 (s), T227 (fp) yrkande 3, T340 (m)
yrkandena 1—3 och T361 (m) behandlas vägfrågor i Stockholms län. I
samtliga dessa motioner framhålls att Stockholms län får för liten andel av de
totala väganslagen. 20 % av landets befolkning bor i regionen, medan länet
år 1986 bara fick 10 % av väganslagen. Behovet av att bygga kringfartsleder,
t.ex. Österleden, för att förbättra trafik- och miljöförhållandena i regionen
understryks. I motion T340 (m) yrkas också att fördelningssystemet för
väganslagen ses över för att uppnå att beräknad avkastning per objekt i högre
grad skall vara styrande vid fördelningen av anslagen över landet.

Utskottet vill med anledning av det sistnämnda yrkandet framhålla att
regeringen i sina föreskrifter avseende vägplaneringen framhållit att denna
skall säkerställa en allsidig bedömning och en samhällsekonomiskt grundad
prioritering av objekten. Inriktningen av vägplaneringen skall vara att
utifrån samhällsekonomiska bedömningar vidta sådana åtgärder att det
allmänna vägnätet vidmakthålls och successivt förbättras. Därvid skall såväl
det högtrafikerade vägnätets standard anpassas till trafikutvecklingen som
det lågtrafikerade vägnätet ges en tillfredsställande standard.

Utskottet ställer sig bakom dessa utgångspunkter och avstyrker därför
yrkandet i motionen att planeringssystemet skall ses över i syfte att beräknad
avkastning per objekt i högre grad skall vara styrande vid fördelningen av
väganslagen.

Utskottet avstyrker, med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om
vikten av att riksdagen inte uttalar sig i denna typ av frågor, motionsyrkandena
om att väganslagen i större utsträckning skall gå till Stockholmsregionen.

4 Vissa övriga frågor

I motion T304 (m) framhålls att vägverket vanligen tillämpar ett entreprenadförfarande
vid vägbyggande, varigenom arbetet helt eller delvis utförs av
enskilda firmor. Beträffande ersättningen för eventuella skador som tillfogas
markägarna utanför det egentliga vägområdet finns enligt motionären inga

TU 1986/87:19

23

klara regler. Markägaren tvingas till direkta förhandlingar med entreprenörerna.
Motionären anser det självklart att vägverket måste bära ansvaret för
alla underentreprenörers tilltag och utge ersättning för uppkomna skador.

Beträffande skadeståndsansvaret vid vägbyggen vill utskottet först erinra
om att när det gäller fastigheter från vilka mark tagits i anspråk med vågrätt
är fastighetsägaren berättigad till ersättning av väghållaren. Ersättning kan
utgå för skador som drabbar den icke ianspråktagna delen av fastigheten
genom arbeten med den nya vägens anläggande. Denna rätt till ersättning
föreligger oavsett om väghållare eller av denne anlitad entreprenör orsakat
skadan.

Ersättning för skador på fastighet som inte tagits i anspråk med vågrätt
men som är orsakade av arbeten inom vägområdet, t.ex. sprängskador, kan
numera utgå enligt miljöskadelagen (1986:225). Även i detta fall kan
fastighetsägaren vända sig till väghållaren med skadeståndsanspråk för
skador som orsakats av entreprenörer.

Beträffande skador som inte har ett direkt samband med arbeten inom
vägområdet vill utskottet anföra följande. Enligt väglagen har fastighetsägare
skyldighet att upplåta nyttjanderätt till mark för upplag eller liknande om
det i fastställd arbetsplan avsatts område härför. Som nyttjanderättshavare
har väghållaren ett skadeståndsansvar för skador som entreprenören
orsakar.

I de fall en entreprenör vill utnyttja ett område, beträffande vilket det i
arbetsplan inte angetts att det får disponeras med vågrätt eller genom
nyttjanderätt, ankommer det på entreprenören att på vanliga civilrättsliga
grunder träffa de avtal med fastighetsägaren som är erforderliga. Entreprenören
bär då också ansvar för skador som han orsakar.

I övrigt gäller de allmänna reglerna i skadeståndslagen (1972:207) som
bl.a. innebär att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat skada skall
ersätta skadan och att en arbetsgivare svarar för fel eller försummelser av
arbetstagare.

Utskottet anser att gällande ordning ger fastighetsägaren tillräckligt
skydd. En fastighetsägare har alltid möjlighet att vägra att ingå ett
civilrättsligt avtal med en entreprenör om upplåtelse av mark. Om marken
behövs för vägutbyggnaden får vägverket fastställa en kompletterande
arbetsplan. Väghållaren får därmed ett skadeståndsansvar för skador som en
entreprenör kan orsaka vid arbete inom detta område. Det är enligt
utskottets mening rimligt att i de fall fastighetsägaren upplåter sin mark till en
entreprenör denne också är ansvarig för eventuella skador. Av det anförda
följer att utskottet avstyrker motionen.

I motion T341 (s) framhålls att Lule älvdal är en 15 mil lång återvändsgränd in
i fjällvärlden. Sjöfallsleden är numera öppen för allmän trafik fram till
Ritsem. Den väg som Vattenfall anlagt från Ritsem till Sitasjaure är spärrad
för allmänheten. Enligt motionen återstår det endast 27 km att bygga för att
nå fram till den väg som man från norsk sida byggt långt in på svenskt
område. Motionärerna anser att investeringen skulle göra denna del av
fjällvärlden till en turistattraktion. En utredning bör komma till stånd i
samråd med norska myndigheter.

TU 1986/87:19

24

Den aktuella vägen ligger inom ett fjällområde där särskilda bestämmelser
gäller för att bevara områdets karaktär. Huvudprincipen är att nya vägar inte
får anläggas. Utskottet är för sin del inte berett att hos regeringen begära en
utredning i samråd med norska myndigheter. Denna typ av frågor kan på
olika sätt aktualiseras i Nordiska rådet. Motionen avstyrks följaktligen.

I motion T336 (s) framhålls att vägsaltningen har stora negativa effekter. Den
medför skador på växtlighet intill vägen, skador på vägen själv - i synnerhet
på betongkonstruktionen — samt rostskador på fordon. Motionärerna anser
därför att saltning av vägar i princip bör förbjudas eller endast medges i
undantagsfall.

Även i motion T344 (fp) tas vägsaltningen upp. Starka skäl finns enligt
motionären för att kraftigt minska användningen av vägsalt för halkbekämpning.
Värmlands län skulle vara mycket lämpligt för försök med minskad
saltning.

Frågan om saltningen av vägarna är som utskottet vid flera tillfällen
framhållit av stor betydelse inte minst ur trafiksäkerhetssynpunkt. Saltningen
har i flera avseenden - inte minst miljö- och samhällsekonomiskt — visat
sig medföra olägenheter och kostnader. Mot bakgrund härav har det
framstått som alltmer angeläget att finna andra metoder för vinterväghållningen
som har mindre negativa effekter på miljö, fordon och vägkonstruktioner.
Vägverket, Svenska kommunförbundet och väg- och trafikinstitutet
har därför påbörjat arbetet med ett långsiktigt forskningsprogram i syfte att
minska saltanvändningen.

Programmet omfattar tre delar. För det första skall de saltfria regionerna
utökas. För det andra skall alternativa metoder för vinterväghållningen tas
fram där salt ersätts med ett annat kemiskt ämne alternativt sand eller
mekaniska åtgärder. För det tredje skall alternativa metoder som minskar
användningen av salt tas fram. Målet har angetts vara att på bättre sätt kunna
sköta vinterväghållningen.

Av det anförda följer att forskningsprogrammet ligger helt i linje med
intentionerna i de båda motionerna. Ambitionen är att utöka de saltfria
regionerna och minska saltanvändningen. I vinter har salt inte använts på
Gotland. Sedan tidigare är Västerbottens och Norrbottens län saltfria.

Enligt utskottets mening bör resultatet av forskningsprogrammet avvaktas.
Utskottet är därför inte nu berett att uttala sig för ett förbud mot vägsalt.
Det bör vidare ankomma på de för forskningsprojektet ansvariga att själva
avgöra vilka regioner som bör vara saltfria. Utskottet avstyrker de båda
motionerna.

I motion T317 (s) framhålls att mellanriksväg 98 bör klassas sorn Europaväg.
Enligt motionären bör vägverket i detta syfte ta kontakt med de norska
vägmyndigheterna.

Nuvarande klassificering av Europavägarna i Sverige regleras genom 1950
års deklaration rörande byggande av internationella huvudtrafikleder.
Deklarationen utarbetades inom ECE som är ett FN-organ. Flertalet
europeiska stater har emellertid träffat en ny överenskommelse som innebär
en i förhållande till 1950 års deklaration ändrad klassificering av Europavägarna.
Frågan om väg 98 kan enligt utskottets mening övervägas i samband

TU 1986/87:19

25

med att regeringen tar ställning till om Sverige skall ansluta sig till den nya
överenskommelsen. Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionen.

I motion T325 (s) yrkas att utredningen för översyn av statlig och kommunal
väghållning får i uppdrag att utreda frågan om ansvarsfördelningen för att få
till stånd en bättre trafikservice längs svenska vägar.

Vägverket har utrett behovet av rastplatser. Ett genomförande av
utredningens förslag skulle medföra investeringar i nya rastplatser på ca 100
milj. kr. samt ökade driftkostnader på ca 10—15 milj. kr. per år. I förra årets
budgetproposition framhöll föredraganden att det är angeläget att förbättra
möjligheterna för trafikanterna att finna platser som tillgodoser deras behov
av rast, vila och avbrott i bilkörningen. Fler och bättre rastplatser innebär en
förbättrad trafikservice men medför också en förbättrad trafiksäkerhet.
Enligt föredraganden borde därför vägverket gå vidare med att utveckla
olika former av rastplatser. Han framhöll att det inte är givet att staten skall
stå för alla kostnader som är förenade med en sådan utbyggnad. Vägverket
borde sträva efter att kommuner och kommersiella intressenter deltar i
finansieringen av utbyggnaderna och kostnaderna för skötseln av dessa
rastplatser. Föredraganden var inte beredd att föreslå särskilda medel för
ändamålet men ansåg att behovet borde uppmärksammmas i vägverkets
driftplanering. I den mån det rörde sig om större anläggningar fick dessa på
sedvanligt sätt prioriteras i vägbyggnadsplaneringen. Utskottet hade ingen
erinran mot vad föredraganden anfört i dessa delar.

Av det anförda framgår att syftet med motionen i allt väsentligt redan
synes tillgodosett. Utskottet, som förutsätter att vägverket arbetar för bättre
rastplatser i enlighet med de ovan redovisade riktlinjerna, anser att motionen
inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrker därför
densamma.

5 Hemställan

Utskottet hemställer

Vägpolitikens inriktning

1. beträffande decentralistisk inriktning av vägpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T204 (c) yrkande 9 och
1986/87:T332 (vpk),

2. beträffande ändrad driftsform för vägverket

att riksdagen avslår motion 1986/87:T232 (m) yrkande 8,

Anslags- och bidragsfrågor

3. att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 10 450 000 kr.,

4. att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen
anfört om användningen av anslaget Vägverket: Ämbetsverksuppgifter
m.m. för vägverkets internrevision,

5. att riksdagen till Drift av statliga vägar för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag på 4 543 760 000 kr.,

TU 1986/87:19

26

6. att riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket de
beställningsbemyndiganden för den statliga vägdriften som föredragande
departementschefen i propositionen förordat,

7. att riksdagen medger att regeringen i enlighet med föredragande
departementschefens förslag — vid behov när allmän väg för vilken
staten är väghållare övergår till kommunal eller enskild väghållning -får låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag
mellan anslaget Drift av statliga vägar och anslagen Bidrag till drift av
kommunala vägar och gator resp. Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar,

8. att riksdagen godkänner att jämkning av kostnadsramarna för
anslaget Drift av statliga vägar för åren 1987 och 1988 får ske i enlighet
med föredragande departmentschefens förslag,

9. att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen
för den statliga väghållningen får ske i enlighet med
föredragande departmentschefens förslag,

10. att riksdagen medger att regeringen låter vägverket träffa
hyresköpsavtal och långtidshyra (leasa) anläggningstillgångar motsvarande
ett anskaffningsvärde av 75 000 000 kr.,

11. beträffande uppdelning av anslaget Drift av statliga vägar
att riksdagen avslår motion 1986/87:T204 (c) yrkande 10,

12. beträffande tullavgift pä Ölandsbron

att riksdagen avslår motion 1986/87:T320 (m),

13. beträffande väg 957 Börstad—Egebyåsen
att riksdagen avslår motion 1986/87:T312 (c),

14. beträffande Blåviksfärjan

att riksdagen avslår motion 1986/87:T934 (c) yrkande 3,

15. att riksdagen till Byggande av statliga vägar för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag på 1 020 000 000 kr.,

16. beträffande utbyggnad av väg E 6 som motorväg pä delen
Stenungsund-Ljungskile

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:T202 (c) yrkande 1 i
denna del, 1986/87:T209 (vpk) yrkandena 6 a och 6 b samt 1986/
87:T540 (vpk) yrkande 2 godtar vad föredragande departementschefen
härom anfört,

17. beträffande projektering och finansiering av väg E 6 på sträckan
Stenungsund—Svinesund

att riksdagen avslår motion 1986/87:T202 (c) yrkande 1 i denna del,

18. beträffande utbyggnaden av väg E 6 till motortrafikledsstandard
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T212 (fp) yrkande 1 och
1986/87:T331 (fp),

19. beträffande ScandianvianLink

att riksdagen avslår motion 1986/87:T222 (c) yrkande 1,

20. beträffande miljökonsekvenser för vägbyggen på västkusten
att riksdagen avslår motion 1986/87:T357 (m),

21. beträffande brobyggen i Bohuslän

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T212 (fp) yrkande 2, 1986/
87:T306 (vpk) och 1986/87:T308 (c),

TU 1986/87:19

27

22. beträffande jämförande kostnadsberäkningar vid större vägbyggen att

riksdagen lämnar motion 1986/87:T301 (s) utan särskild åtgärd,

23. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1986/87:T204 (c) yrkande 12 och 1986/87:T224 (m)
yrkande 1 till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag på 663 718 000 kr.,

24. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1986/87:T224 (m) yrkande 2 till Bidrag till byggande av
kommunala vägar och gator för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag på 370 000 000 kr.,

25. beträffande cykelleder

att riksdagen avslår motion 1986/87:T407 (s),

26. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1986/87:T204(c) yrkandena 13och 14 till Bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag på 407 800 000 kr.,

27. att riksdagen godkänner att medel från anslaget Bidrag till drift
och byggande av enskilda vägar får föras över mellan åren 1987 och
1988 i enlighet med vad föredragande departementschefen anfört,

28. att riksdagen till Tjänster till utomstående för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag på 33 940 000 kr.,

29. att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen
anfört om användningen av anslaget Tjänster till utomstående för
upprustning av vissa vägar,

30. beträffande högsta tillåtna fordonsvikter

att riksdagen avslår motion 1986/87:T209 (vpk) yrkande 4,

31. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1986/87:T204 (c) yrkande 11 till Särskilda bärighetshöjande
åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag på
575 000 000 kr.,

32. att riksdagen godkänner att anslaget Särskilda bärighetshöjande
åtgärder får användas för inköp av vågar i enlighet med vad
föredragande departementschefen föreslagit,

33. beträffande bärighetsupprustning i Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1986/87:T223 (c) yrkande 2 i denna del,

34. beträffande bärighetsupprustning i Jämtlands län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T226 (s) yrkande 1 och
1986/87:T356 (c),

35. beträffande bärighetsupprustning i Älvsborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T322 (c) yrkande 3 och
1986/87:T324 (c) yrkande 2,

36. beträffande ökade väginvesteringar i Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1986/87:T327 (s),

37. beträffande upprustning av broar i Blekinge

att riksdagen avslår motion 1986/87:T329 (fp, s, m, c),

38. beträffande bärighetsupprustning i södra Sverige
att riksdagen avslår motion 1986/87 :T339 (s) yrkande 2,

TU 1986/87:19

28

39. beträffande upprustning av E 3, E 18, väg 60/68 och väg 50
att riksdagen avslår motion 1986/87:T343 (s, m, fp, c, vpk) i denna del,

40. beträffande bärighetsupprustning i Kronobergs län

att riksdagen avslår motion 1986/87:7219 (s) i denna del och 1986/
87:T355 (c),

Flerårs- ochfördelningsplaner m.m.

41. beträffande ökade väganslag till Älvsborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T322 (c) yrkandena 1 och 2,
1986/87:T324 (c) yrkande 1 och 1986/87:T350 (fp),

42. beträffande byggande av vägen Herrljunga—Vårgårda
att riksdagen avslår motion 1986/87:T345 (c),

43. beträffande fördelningen av väganslagen
att riksdagen avslår motion 1986/87:7316 (m),

44. beträffande byggande av riksvägar i Jönköpings län
att riksdagen avslår motion 1986/87:7351 (c),

45. beträffande södra förbifarten på riksväg 27 vid Värnamo
att riksdagen avslår motion 1986/87:7315 (s),

46. beträffande nybyggnation av riksväg 31

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:7323 (m) och 1986/87:7358
(s),

47. beträffande vägarna i Kalmar län

att riksdagen avslår motion 1986/87:7314 (c),

48. beträffande vägförbättringar i Västernorrlands län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:7348 (s) och 1986/87:7360

(c),

49. beträffande upprustning av Europaväg 66

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:7213 (fp) yrkande 1 och
1986/87:7310 (s),

50. beträffande vägförbättringar i Kristianstads län
att riksdagen avslår motion 1986/87:7352 (m),

51. beträffande förbättrade vägförbindelser från Blekinge till Skåneoch
Göteborgsregionerna

att riksdagen avslår motion 1986/87:7311 (s),

52. beträffande upprustning av Europaväg 3

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:7220 (c) i denna del,
1986/87:7347 (fp) och 1986/87:7353 (s),

53. beträffande vägarna i Södermanlands län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:7328 (fp) och 1986/87:7359

(s).

54. beträffande ökade väganslag till Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1986/87:7223 (c) yrkande 2 i denna del,

55. beträffande ökade väganslag till Jämtlands län

att riksdagen avslår motion 1986/87:7226 (s) yrkande 2,

56. beträffande planeringen av vägnätet i Skåne

att riksdagen avslår motion 1986/87:7228 (fp) yrkande 6,

57. beträffande Europaväg 18 från Köping mot Arboga och Orebro
att riksdagen avslår motion 1986/87:7305 (s),

7U 1986/87:19

29

58. beträffande bättre kommunikationer i Bergslagen
att riksdagen avslår motion 1986/87:T318 (s),

59. beträffande vägförbättringar i Örebro län

att riksdagen avslår motion 1986/87:T230 (m, fp) yrkande 1 i denna
del,

60. beträffande vägar i inlandet

att riksdagen avslår motion 1986/87:T343 (s, m, fp, c, vpk) i denna del,

61. beträffande riksvägarna 50, 60 och 68
att riksdagen avslår motion 1986/87:T335 (s),

62. beträffande vägarna i Kopparbergs län
att riksdagen avslår motion 1986/87:T307 (s),

63. beträffande bro över Vätö sund

att riksdagen avslår motion 1986/87:T319 (s),

64. beträffande väg 46 på sträckan Alvared—Smårör
att riksdagen avslår motion 1986/87:T321 (s),

65. beträffande vägupprustningar i Kronobergs län

att riksdagen avslår motion 1986/87:T219 (s) i denna del,

66. beträffande upprustning av väg 1641163
att riksdagen avslår motion 1986/87:T309 (c),

67. beträffande upprustning av vägen mellan Vansbro och Sälen
att riksdagen avslår motion 1986/87:T334 (m),

68. beträffande utbyggnad av Europaväg 4 längs Norrlandskusten
att riksdagen avslår motion 1986/87:T342 (fp),

69. beträffande riksväg 45, sträckan Göteborg-TrollhättanlVänersborg att

riksdagen avslår motion 1986/87:T303 (s),

70. beträffande prioriteringen mellan landets Europavägar
att riksdagen avslår motion 1986/87:T333 (m),

71. beträffande väginvesteringar i Råne älvdal
att riksdagen avslår motion 1986/87:X218 (c),

72. beträffande färjeförbindelsen Ven—Landskrona

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T313 (s) och 1986/87:T354

(c),

73. beträffande fördelningssystemet för vägans lagen
att riksdagen avslår motion 1986/87:T340 (m) yrkande 1,

74. beträffande vägfrågor i Stockholmsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T221 (m) yrkande 2, 1986/
87:T225 (s), 1986/87:T227 (fp) yrkande 3,1986/87:T340 (m) yrkandena
2 och 3 och 1986/87:T361 (m),

Vissa övriga frågor

75. beträffande vägverkets skadeståndsansvar
att riksdagen avslår motion 1986/87:T304 (m),

76. beträffande Sjöfallsleden

att riksdagen avslår motion 1986/87:T341 (s),

77. beträffande vägsaltning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T336 (s) och 1986/87:T344
(fp),

TU 1986/87:19

30

78. beträffande klassificering av väg 98

att riksdagen avslår motion 1986/87:T317 (s),

79. beträffande bättre trafikservice

att riksdagen avslår motion 1986/87:T325 (s).

Stockholm den 23 april 1987
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s). Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Olle
Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Rune Johansson
(s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Anna Wohlin-Andersson (c),
Viola Claesson (vpk), Jarl Lander (s), Anders Andersson (m), Yngve
Wernersson (s) och Jan Sandberg (m).

Reservationer

1. Decentralistisk inriktning avvägpolitiken (mom. 1)

Gösta Andersson (c), Anna Wohlin-Andersson (c) och Viola Claesson (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet vill
erinra” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion T204 (c) har ett bra vägnät en avgörande
betydelse för såväl den enskilde bilisten som för industrins transporter. Det
gäller inte bara för de mest trafikerade vägarna utan för landets alla vägar.
Enligt utskottets mening finns det i dag en tendens till att väginvesteringarna
koncentreras till de regioner som redan har relativt goda järnvägs- och
flygförbindelser. Ett uttryck för detta är de många motioner som väckts med
yrkanden om att väginvesteringarna i ökad utsträckning skall gå till de delar
av landet som har dåliga kommunikationer.

Utskottet anser att det inte är riksdagens uppgift att ta ställning till enskilda
vägbyggnadsobjekt. Denna uppgift åvilar i första hand regionala organ och
vägmyndigheterna. För att undvika att samhällets begränsade resurser
koncentreras till storskaliga projekt bör såsom yrkas i motion T204 (c)
riksdagen uttala sig för en mer decentralistisk inriktning av vägpolitiken.
Planeringen på vägområdet bör enligt utskottets mening få en starkare
regionalpolitisk inriktning. Med en sådan inriktning av vägpolitiken kan
syftet med många av motionsyrkandena tillgodoses utan att grunderna för
vägplaneringen ändras.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T204 (c) tillstyrks i
denna del och att yrkandet i motion T332 (vpk) till väsentlig del blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande decentralistisk inriktning av vägpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T204 (c) yrkande 9 och

TU 1986/87:19

31

med anledning av motion 1986/87:T332 (vpk) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Uppdelning av anslaget Drift av statliga vägar (morn. 11)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion T204 (c) är det av regionalpolitiska skäl
angeläget att vägverket lever upp till ambitionen i 1979 års trafikpolitiska
beslut att cirka hälften av driftmedlen fördelas vardera på riksvägarna resp.
länsvägarna. För att åstadkomma detta anser utskottet att förevarande
anslag bör delas upp i ett anslag till Europa- och riksvägar och ett anslag till
övriga statliga vägar.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T204 (c) tillstyrks i
denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande uppdelning av anslaget Drift av statliga vägar
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T204 (c) yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Utbyggnaden av väg E 6 som motorväg på delen
Stenungsund-Ljungskile (mom. 16)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”av trafiksäkerhetsskäl” bort ha följande lydelse:

Av propositionen framgår att kostnaderna för den planerade motorvägen
mellan Stenungsund och Uddevalla kommer att bli väsentligt högre än vad
som tidigare beräknats. Kostnaderna för hela sträckan beräknas nu till 970
milj. kr. varav 675 milj. kr. för den första etappen fram till Ljungskile.

Utskottet anser för sin del att det inte är försvarligt att utan mer ingående
studier genomföra denna första etapp av motorvägsbygget. En så stor
satsning på ett enstaka projekt kommer att medföra att medel dras bort från
ordinarie väganslag, vilket kommer att resultera i sämre underhåll och
upprustning av många vägar.

Det är vidare enligt utskottets mening nödvändigt att ingående belysa vilka
miljöeffekter som motorvägsbygget ger upphov till. Utskottet anser att det
bl.a. är nödvändigt att undersöka möjligheten att ge vägen en östlig
sträckning vid Ljungskile med en anslutning till nuvarande motorväg vid
Uddevalla. Därigenom kan trafikbehov från hela Trestadsområdet (Uddevalla,
Vänersborg och Trollhättan) tillgodoses.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att regeringens förslag till
utbyggnad av väg E 6 som motorväg på delen Stenungsund-Ljungskile
avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Det innebär vidare att
syftet med motionerna T202 (c), T209 (vpk) och T540 (vpk) i denna del till
väsentlig del blir tillgodosett.

TU 1986/87:19

32

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande utbyggnad av väg E 6 sorn motorväg på delen
Stenungsund-Ljungskile

att riksdagen med avslag på regeringens förslag samt med anledning av
motionerna 1986/87:T202 (c) yrkande 1 i denna del, 1986/87:T209
(vpk) yrkandena 6 a och 6 b och 1986/87:T540 (vpk) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Utbyggnaden av väg E 6 som motorväg på delen
Stenungsund—Ljungskile (mom. 16)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”av trafiksäkerhetsskäl” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens agerande beträffande motorvägen
Stenungsund-Uddevalla är omdömeslös. Vägverket har aldrig tidigare
ålagts en så kostnadskrävande bit motorväg. Besluten har också fattats allför
snabbt. Enligt utskottets mening bör motorvägsplanerna avbrytas och i
stället en nödvändig upprustning av sträckan göras i enlighet med vägverkets
tidigare planer, varvid hänsyn skall tas till trafiksäkerhet och framkomlighet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T209 (vpk) och
T540 (vpk) tillstyrks i denna del samt att syftet med yrkandet i motion T202
(c) till väsentlig del blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande utbyggnad av väg E 6 som motorväg på delen
Stenungsund— Ljungskile

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:T209 (vpk) yrkandena
6 a och 6 b och 1986/87:T540 (vpk) yrkande 2, med anledning av
motion 1986/87:T202 (c) yrkande 1 i denna del samt med avslag på
regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

5. Anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator
(mom. 23)

Görel Bohlin, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”av bidraget” bort ha följande lydelse:

Ungefär en fjärdedel av de sammanlagda kommunala utgifterna täcks av
statsbidrag. Utskottet anser att denna situation är orimlig med tanke på det
stora statliga budgetunderskottet och det faktum att kommuner och landsting
byggt upp betydande finansiella resurser. Utskottet tillstyrker därför
yrkandet i motion T224 (m) att anvisa 100 milj. kr. mindre än vad regeringen
föreslagit. Utskottets ställningstagande innebär vidare att motion T204 (c)
avstyrks i denna del.

TU 1986/87:19

33

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motion
1986/87:T204 (c) yrkande 12 samt med bifall till motion 1986/87:T224
(m) yrkande 1 till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag på 564 000 000 kr.,

6. Anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator
(mom. 23)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”av bidraget” bort ha följande lydelse:

En särskild utredare har tillkallats för att utreda formerna och de
finansiella förutsättningarna för ett ökat kommunalt väghållningsansvar.
Utskottet anser att kommunerna redan nu bör ta ett större ekonomiskt
ansvar för de egna vägarna och gatorna. Utskottet tillstyrker därför yrkandet
i motion T204 (c) att anvisa 200 milj. kr. mindre än vad regeringen föreslagit.
Utskottets ställningstagande innebär att motion T224 (m) avstyrks i denna
del.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motion
1986/87:T224 (m) yrkande 1 samt med bifall till motion 1986/87:T204
(c) yrkande 12 till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag på 463 718 000 kr.,

7. Anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och
gator (mom. 24)

Görel Bohlin, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Den kommunala sektorn har genom sin ekonomiska tyngd en nyckelroll i
arbetet med att sanera den svenska ekonomin. Med tanke på kommunernas
finansiella ställning och de stora underskotten i statsbudgeten är det enligt
utskottets mening rimligt att minska på statsbidragen till kommunerna.
Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion T224 (m) att anvisa 70 milj. kr.
mindre än vad regeringen föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motion 1986/87:T224 (m) yrkande 2 till Bidrag till byggande av
kommunala vägar och gator för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag på 300 000 000 kr.,

TU 1986/87:19

34

8. Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
(mom. 26)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Ett nytt” och
slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion T204 (c) skar regeringen i 1983 års budget
drastiskt ned anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar samtidigt som
bidragsdelen sänktes från 70 % till 50 %. Året efter infördes ett differentierat
bidragssystem med fyra olika nivåer. Detta system har emellertid i
praktiken visat sig medföra stora avgränsningssvårigheter. Det har därigenom
lett till ökad byråkrati och i enskilda fall klara orättvisor.

Utskottet som delar motionärernas uppfattning tillstyrker därför förslaget
att en återgång bör ske till de regler för statsbidragsgivningen som gällde för
budgetåret 1982/83. Det torde ankomma på regeringen att genomföra
erforderliga författningsändringar.

Utskottet tillstyrker vidare förslaget i motionen att anslaget som en följd
härav bör räknas upp med 25 milj. kr. till 432,8 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motion 1986/87:T204 (c) yrkandena 13 och 14 till Bidrag till drift
och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag på 432 800 000 kr.,

9. Högsta tillåtna fordonsvikter (mom. 30)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion T209 (vpk) har exportindustrins och EGmarknadens
ekonomiska krafter vunnit gehör när det gäller högsta tillåtna
maxvikter för tunga fordon. De satsningar som utlovas för att öka bärigheten
på vägar och broar är angelägna. På grund av den ökade tunga trafiken och de
överlaster som under lång tid slitit ner viktiga delar av vägsystemet är
behovet av upprustning i dag akut.

Utskottet anser däremot att det är helt oacceptabelt att som regeringen
föreslår höja gränsen för högsta tillåtna boggitryck och bruttovikt. En
anpassning till allt tyngre EG-ekipage kan sabotera upprustningen av de mest
nedslitna vägarna och broarna.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T209 (vpk) tillstyrks i
denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande högsta tillåtna fordonsvikter
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T209 (vpk) yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

TU 1986/87:19

35

10. Anslaget Särskilda bärighetshöjande åtgärder (mom. 31)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”För att” och
på s. 20 slutar med ”utanför skogslänen” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T204 (c) att de
eftersläpande underhållsbehoven vad gäller bärighet, beläggningar och
broar kräver särskilda insatser.Utskottet anser att 200 milj. kr. utöver
regeringens förslag bör anvisas för nästa budgetår. Dessa medel bör
användas för att ge landsdelar utanför skogslänen en rimlig andel av
upprustningen av det svagaste vägnätet. Regeringens förslag kommer enligt
utskottets mening att missgynna flera län i landet som har skogsindustri och
ett sekundärt och tertiärt vägnät med stora bärighetsproblem.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T204 (c) tillstyrks i
denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Genom utskottets ställningstagande torde syftet i huvudsak vara tillgodosett
med de motioner i vilka begärs att medlen för bärighetshöjande åtgärder
även skall kunna utnyttjas för investeringar på det svagaste vägnätet utanför
skogslänen. Något tillkännagivande till regeringen är därför inte nödvändigt
med anledning av dessa motioner. I ett flertal andra motioner begärs att
medlen i största möjliga utsträckning skall komma ett visst län till godo.
Utskottet anser att fördelningen av medlen i första hand bör avgöras av
vägverket.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motion 1986/87:T204 (c) yrkande 11 till Särskilda bärighetshöjande
åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag på
775 000 000 kr.,

11. Fördelningssystemet förväganslagen (morn. 73)

Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Anders Andersson
(m) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”av väganslagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T340 (m) att den
beräknade avkastningen av olika vägobjekt i högre grad bör vara styrande
vid fördelningen av väganslagen. Till de faktorer som i ökad utsträckning
måste beaktas vid vägverkets prioriteringar hör effekten för näringslivets
transporter av ett förbättrat vägnät, trafikintensitet och befolkningsmängd.

Regeringen bör enligt utskottets mening låta se över vägplanerings- och
fördelningssystemet med denna utgångspunkt.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T340 (m) yrkande 1
tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:

73. beträffande fördelningssystemet för väganslagen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T340 (m) yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

Särskilda yttranden

1. Vägverkets driftsform (mom. 2)

Görel Bohlin, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) anför:

Som framhålls i motion T232 (m) är det angeläget att överväga vägverkets
driftsform. Bolags- eller affärsverksform skulle bl.a. betyda ökade möjligheter
till finansiering av angelägna objekt utanför statsbudgeten. Det bör
vidare övervägas att avgiftsbelägga delar av vägverkets verksamhet.

I betänkandet hänvisas till pågående utredningsarbete inom kommunikationsdepartementet.
Den av moderata samlingspartiet i nämnda motion
aktualiserade ändringen av driftsform bör därvid övervägas.

I avvaktan härpå låter vi oss tills vidare nöja och avvaktar förslag i ärendet.

2. Regionalpolitisk satsning (mom. 5,15 och 31)

Görel Bohlin, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) anför:

I moderata samlingspartiets budgetförslag har sådana omdisponeringar
gjorts att en särskilt regionalpolitisk! inriktad ”paketpott” anvisas. En del av
dessa medel föreslås bli överförda till kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. Enligt förslaget skall 50 milj. kr. årligen under en
treårsperiod satsas på vägnätet för att åstadkomma förbättringar i trafikflödet
på vissa delar av riksnätet. Syftet är således att utöver bärighetsförstärkningar
ge möjlighet till insatser för breddningar och sträckförändringar som
kan ge ökad transporteffektivitet på delar av vägnätet som omfattar
väsentliga transportleder genom viktiga utvecklingssvaga regioner. Dessa
insatser bör enligt vår mening genomföras snabbare än det av trafikutskottet i
detta betänkande tillstyrkta tioårsprogrammet.

Ovan redovisade förslag behandlas av arbetsmarknadsutskottet.

3. Bärighetshöjande åtgärder (mom. 31)

Görel Bohlin, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) anför:

I detta betänkande behandlas frågan om särskilda medel under 10 år för
bärighetshöjande åtgärder. Med tanke på den överenskommelse som träffats
mellan kommunikationsdepartementet och representanter för näringslivet,
som genom åtgärderna får fördelar i form av effektivare transporter,
motsätter vi oss denna gång inte att finansieringen delvis sker genom en
skattehöjning. Detta betraktar vi dock som en tillfällig åtgärd och inte som
någon form av alternativ finansieringsform av väginvesteringar såsom
åtgärderna rubriceras i trafikutskottets betänkande TU 1986/87:12.

4. Miljöskonande kringfartsleder (mom. 74)

Görel Bohlin, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) anför:

Så som yrkas i motionerna T340 (m), T361 (m) och T221 (m) är
kringfartsleder omkring tätortscentra av stor betydelse för att skona miljön
och åstadkomma en jämnare trafikrytm.

För Stockholmsregionen är sådana kringfartsleder av synnerlig betydelse,
exempelvis Österleden och en Västerled. Samtidigt måste särskilt obeserve -

ras såsom framhålls i motion T340 (m) att nya leder som tillkommer bl.a. för
att förbättra trafikföring och miljö inte åstadkommer nya miljöproblem,
vilket är en risk i anslutning till äldre vägnät.

5. Väganslagen till Stockholms län (mom. 74)

Görel Bohlin och Jan Sandberg (båda m) anför:

Såsom sägs i motionerna T340 (m) och T221 (m) har Stockholmsregionen
under en följd av år missgynnats vid fördelningen av anslag till vägbyggande.
År 1983 fick Stockholms län 20 % av de statliga vägpengarna, dvs. ungefär
motsvarande länets andel av rikets befolkning, medan länet år 1986 fick
mindre än 10 %. År 1987 tycks anslaget bli ännu mindre.

Behovet av ökat bostadsbyggande i länet kommer att föra med sig krav på
bättre trafikleder. Stockholms län har dessutom en jämfört med landet i
övrigt mycket hög och ökande olycksfrekvens, som troligen till viss del kan
hänföras till dåliga vägar.

Stockholmsregionen passeras av eller är målet för många varudistribuerande
företag från hela Sverige. Det gäller t.ex. företag längs hela
Norrlandskusten. Länets vägar har således betydelse för landet som helhet,
men som det nu är fungerar Stockholmsregionen som ett hinder för
trafikflödet i landet.

Det är som sägs i detta betänkande inte i enlighet med riksdagens
arbetsmetoder att riksdagen eller dess utskott tar ställning till hur väganslagen
skall fördelas mellan olika delar av landet. Detta bör ske genom den
prioriterings- och fördelningsordning som riksdagen lagt fast. Om väganslagen
fördelas felaktigt över landet, vilket vi anser att de gör, bör principerna
för planeringssystemet förändras.

Genom ett stöd för reservation nr 11 i detta betänkande, i vilken begärs att
gällande fördelningssystem ses över, kan en bättre fördelning av väganslagen
åstadkommas. Om större hänsyn tas till avkastning och nytta för näringslivet
av olika vägobjekt, till befolkningstätheten och till trafikintensiteten, skulle
Stockholmsregionen erhålla en rättvisare andel av vägmedlen.

Den svårighet att beräkna ”nyttan” av vägprojekt för näringslivet, som
tidigare funnits, finns det numera möjlighet att komma till rätta med.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning 1

Propositionens hemställan, Vägväsende 1

Motionerna 2

Utskottet

1 Vägpolitikens inriktning 10

2 Anslags-och bidragsfrågor 11

2.1 Ämbetsverksuppgifterm.m 11

2.2 Drift av statliga vägar 11

2.3 Byggande av statliga vägar 13

2.4 Bidrag till drift av kommunala vägar och gator 16

2.5 Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator 16

2.6 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar 17

2.7 Tjänster till utomstående 18

2.8 Särskilda bärighetshöjande åtgärderm.m 18

3 Motionsyrkanden beträffande flerårs- och fördelningsplaner

m.m 20

4 Vissa övriga frågor 23

5 Hemställan 26

Reservationer 31

Särskilda yttranden 37

■