Trafikutskottets betänkande
1986/87:17

om telekommunikationer (prop. 1986/87:100 bil. 8)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas och tillstyrks förslagen i propositionen. De innebär
bl.a. att televerkskoncernen under treårsperioden 1988—1990 gör investeringar
på ca 9 miljarder kronor per år. Härav avser ca 5,5 miljarder kronor
telenätet.

Vidare bör enligt utskottet riksdagen lämna utan erinran vad som i
propositionen anförs om kostnadsanpassning av televerkets taxor. Kostnadsanpassningen,
som skall ske successivt, innebär i huvudsak sänkta taxor för
riks- och utlandssamtal och höjda taxor för lokalsamtal samt höjda inträdesoch
kvartalsavgifter för abonnemang.

Utskottet behandlar också ett flertal motionsyrkanden. De gäller främst
inriktningen och omfattningen av televerkets verksamhet och investeringar,
televerkets statskapital, monopol- och konkurrensfrågor samt taxe- och
servicefrågor. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden eller föreslår
att de lämnas utan åtgärd.

Till betänkandet är fogat fyra reservationer.

SJÄTTE HUVUDTITELN
Telekommunikationer

I proposition 1986/87:100 bil. 8 (kommunikationsdepartementet) har regeringen
under avsnittet Särskilda frågor. Telekommunikationer (s. 166-185),
föreslagit riksdagen

alt godkänna vad föredragande departementschefen har förordat om inriktningen
och omfattningen av televerkets verksamhet och investeringar under
perioden 1988-1990,

att godkänna att televerkets verksamhet skall inriktas på de soliditets-,
räntabilitets-, prisnivå- och servicemål som föredragande departementschefen
har förordat för perioden 1988-1990,

att ta del av vad föredragande departementschefen har anfört om kostnadsanpassning
av televerkets taxor,

att bemyndiga regeringen att sätta ned beloppet för televerkets inleverans av
överskott till statsverket i enlighet med vad föredragande departementschefen
har förordat i propositionen.

1986/87:17

1 Riksdagen 1986187. 15 sami. Nr 17

Motionerna

TU 1986/87:17

1986/87:T204 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 17 och 18),

17. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om upphävande av televerkets monopol på teleutrustning,

18. att riksdagen beslutar om sådan uppskrivning av televerkets statskapital
att inleveranserna till statsbudgeten blir ytterligare 300 000 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit.

1986/87:T223 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna behovet av en översyn av Värmlands telekommunikationsnät.

1986/87:T226 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg (båda s) vari
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 5, 6 delvis och 7),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder i syfte att utveckla telekommunikationerna
och datastugorna i Jämtlands län,

6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av decentraliserat beslutsfattande inom
televerket,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett sammanbundet telenät i Mittnordenområdet.

1986/87:T229 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motion 1986/87:A493 (s) anförts om behovet av investeringar i ny tele- och
kommunikationsteknik.

1986/87:T233 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 14-16),

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avskaffande av televerkets monopol på modem med
högre hastigheter,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avskaffande av televerkets monopol på abonnentväxlar,

16. att riksdagen beslutar om en sådan uppskrivning av televerkets
statskapital och avkastningskrav att inleveranserna till statsbudgeten blir
ytterligare 600 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit.

1986/87:T801 av Anna Wohlin-Andersson och Birgitta Hambraeus (båda c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att televerket får i uppdrag att
ta nödvändiga kontakter för att överenskommelse skall kunna träffas mellan
Sverige och resp. Österrike, Grekland och Schweiz om Ba-samtal i båda
riktningarna.

1986/87:T802 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att telefonabonnenternas sekretesskydd

skall anses vara en rättighet vilken televerket kostnadsfritt skall vara skyldig
att erbjuda sina kunder.

1986/87:T804 av Anders Björck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att dubbeldebitering vid installation av telefonabonnemang
i fritidshus bör upphöra.

1986/87:T805 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
kostnad för nya telefonabonnemang för vissa yrkesgrupper med behov av
mer än en bostad.

1986/87:7806 av Rune Ångström m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett tvådelat
taxesystem med en lokaltaxa och en rikstaxa, enhetlig för hela riket.

1986/87:T807 av Rune Ångström m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en
regionalpolitisk! motiverad hög prioritet för utbyggnaden av fiberoptik i det
norrländska telenätet.

1986/87:T808 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om teletaxorna mellan Gotland och fastlandet.

1986/87:T809 av Olle Aulin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande förändrade
tidsgränser för lokalsamtal.

1986/87:T810 av Erik Holmkvist m.fl (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om snara
förbättringar och utbyggnader av telenätet i norra Sverige.

1986/87:T811 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag att televerkets monopol inom informationssektorn skall
avskaffas och en breddning av denna sektor skall stimuleras.

Motiveringen till yrkandet finns i motion 1986/87:N403 (m).

1986/87:T812 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 3, 6—9),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Televerkets monopolområde,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Konkurrens på nya teletjänster,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Taxefrågor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Framkomlighet på nätet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Ekonomiska mål m. m.

TU 1986/87:17

1986/87:T813 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
televerkets taxor.

1986/87:T814 av Olle Grahn m.fl.(fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 2 och 3),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ansvar för teleforskning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om upphävande av kvarvarande telemonopol.

1986/87:T815 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om enhetliga telefonnummer
för vissa myndigheter.

1986/87:T816 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att analysera frågan
om ett datasystem som baserar sig på en terminal per telefonabonnent.

1986/87:T817 av Elisabeth Fleetwood och Gunnel Liljegren (båda m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att televerket får i uppdrag att
snarast lägga förslag hur den nya tekniken för kombination direktsamtal -textförmedlade samtal skall utnyttjas.

Bakgrund

Televerket har ett övergripande ansvar för telekommunikationerna i landet.
Verket skall tillgodose vårt behov av säkra telekommunikationer med god
kvalitet och till lågt pris. Sociala och regionalpolitiska hänsyn skall därvid tas.
Vid planeringen och genomförandet av verksamheten i fred skall de krav som
totalförsvaret ställer beaktas. Verksamheten skall bedrivas inom ramen för
de ekonomiska krav och de servicemål som statsmakterna ställer upp.

Telefon och andra tjänster inom området talkommunikation utgör basen
för verksamheten. Därutöver arbetar televerket med teleanknutna informationssystem
för data, text och bild. Verket sköter distributionen av Sveriges
Radios radio- och TV-program och ansvarar för hushållningen med radiofrekvenser.
Verket har ett ansvar för och skall medverka till att det inom
landet bedrivs en sådan forskning och utveckling att Sverige kan behålla sin
framträdande ställning inom telekommunikationsområdet.

Verksamheten bedrivs både inom verkets ram och i bolagsform. Bolagens
verksamhet skall vara ett naturligt stöd och komplement till televerkets egen
och vara inordnad i en koncernstrategi.

Mot bakgrund av data- och teleteknikens snabba utveckling har televerket
på senare år — genom successiva riksdagsbeslut — fått ökad ekonomisk
handlingsfrihet och bättre möjligheter att handla marknadsmässigt. De
traditionella anslagsframställningarna har ersatts av rullande treårsplaner,
avsedda att ge statsmakterna ett bättre underlag än tidigare för en övergripande
styrning av televerkskoncernens verksamhet. I ett treårsperspektiv
belyses således prognostiserad efterfrågan på verkets produkter och tjänster,
planerade investeringsvolymer samt de finansiella konsekvenserna i fråga

TU 1986/87:17

om kapitalbehov, finansieringskällor, soliditet, räntabilitet, taxenivå och
resultat. Vidare redovisas servicenivåer, produktivitetsutveckling samt strategin
för den pågående moderniseringen och utbyggnaden av telenätet.

Utskottet

1. Inriktningen och omfattningen av televerkets verksamhet
och investeringar

Televerkets verksamhet under treårsperioden 1988—1990 bör enligt föredragande
departementschefen - liksom enligt nu gällande treårsplan — inriktas
på olika åtgärder, inkl. mycket omfattande investeringar, i syfte att komma
till rätta med framkomlighetsproblem i telenätet, samtidigt som man bygger
upp ett modernt nät med möjlighet till nya tjänster.

Föredraganden tillstyrker vidare prioriteringen av nätutveckling och
nättjänster i verkets förslag till ny treårsplan. Verkets satsningar skall
innebära att brist på telekommunikationer ingenstans i landet skall utgöra ett
hinder för utveckling och drift av verksamhet.

I propositionen erinras också om att statsmakterna upprepade gånger
betonat vikten av att framkomlighetsproblemen i telenätet löses. Föredraganden
betonar att televerket måste ha möjligheter att investera tillräckligt
mycket för att klara den uppgiften.

Televerkskoncernens totala investeringar planeras till ca 27 miljarder
kronor undes. treårsperioden 1988-1990. Härav avser ca 16,5 miljarder
kronor telenätet och återstoden huvudsakligen investeringar i utrustning,
som hyrs ut till abonnenterna, samt radioanläggningar, fastigheter, maskiner
och inventarier. Föredraganden understryker att han — med hänsyn till den
stora investeringsvolymen - finner det mycket angeläget att televerket noga
överväger investeringarnas ekonomiska och servicemässiga effekter för att
om möjligt på längre sikt minska investeringsvolymen.

I motion T226 (s) framhålls att telenätet i Jämtlands län inte har samma
standard som i tätare bebyggda områden. För att glesbygdens orter i länet
skall kunna utvecklas - fortsätter motionärerna - fordras fungerande
teleförbindelser som byggs upp med digital teknik. Vidare framhålls att
televerket i början av 1990-talet kommer att ha ett fiberoptiskt nät som når
Åre/Duved. Därmed kommer enligt motionärerna teleförbindelse att fattas
på en ca sex mil lång sträcka mellan Åre/Duved och den norska gränsen. Ett
glasfiberoptiskt linjenät bör vidare finnas mellan Sundsvall och Umeå mot
Vasa för vidare distribution in i Finland.

I motion T223 (c) framhålls att ett föråldrat telekommunikationsnät i stora
delar av Värmland lägger hinder i vägen för satsningar på nya branscher som
elektronik och data. Televerket bör därför göra en översyn av telenätet i
Värmland och åtgärda därvid konstaterade brister.

I motion T229 (s) framhålls att teleinvesteringar i nya system för
telekommunikation på korta och långa avstånd baserade på fiberoptik och
satellitsystem bör prioriteras högt i Värmlands län.

I motion T807 (fp) framhålls att det av regionalpolitiska skäl är ytterst

TU 1986/87:17

1* Riksdagen 1986/87.15 sami. Nr 17

angeläget att det norrländska telenätet byggs ut med fiberoptik och att en
sådan investering ges största möjliga prioritet.

I motion T810 (m) framhålls att telenätet i norra Sverige snarast bör
förbättras och byggas ut.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden erinra om
att televerkets huvuduppgift är att i Sverige erbjuda och underhålla allmänna
telekommunikationer så att nätet fungerar på ett tillfredsställande sätt för
alla abonnenter. Behovet av kommunikationer för tal, text och data skall
tillgodoses med god kvalitet till rimliga priser. Vidare erinrar utskottet om
föredragandens uttalande att televerkets satsningar skall innebära att brist på
telekommunikationer ingenstans i landet får utgöra hinder för utveckling och
drift av verksamhet. Av propositionen framgår även att digitaliseringen nu
har kommit så långt att Sverige som första land i världen får ett rikstäckande,
sammanhängande digitalt telenät.

Utskottet förutsätter att den i propositionen angivna investeringsvolymen
är tillräcklig för att televerket skall kunna fullgöra den angivna huvuduppgiften
och för att lösa de framkomlighetsproblem som föreligger. Frågan om
vilken teknik som verket därvid använder är enligt utskottets mening verket
självt bäst skickat att bedöma.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd påkallad med anledning av de motionsyrkanden som nu är i fråga.

Vad föredraganden anfört om inriktningen och omfattningen av televerkets
verksamhet och investeringar under perioden 1988-1990 har inte givit
utskottet anledning till erinran, varför regeringens förslag i denna del
tillstyrks.

2. Televerkets soliditets-, räntabilitets-, prisnivå- och
servicemål

Föredraganden framhåller att de viktigaste servicemålen som statsmakterna
bör ställa upp för televerket gäller framkomligheten i telefonnätet, genomsnittliga
felavhjälpningstider och leveranstider för telefon. Den ambition för
framkomligheten — 98 % från år 1988 — som fastställdes av fjolårets
riksmöte bör enligt föredraganden ligga fast. Detsamma gäller målet för
underhåll av huvudledningar (ledningar mellan telefonstationer och apparater).
55 % av underhållsarbetena skall vara klara inom åtta timmar från
anmälan under vardagar. Leveranstiden för huvudledningar bör i medeltal
vara 17 dagar.

I fråga om prisnivåmålen framhåller föredraganden att televerkets taxor
tidigare över en längre period utvecklats betydligt långsammare än konsumentprisindex.
Med hänsyn till de stora investeringar som erfordras under
perioden 1988—1990 och till kraven på långsiktigt hög soliditet föreslås en
höjning av prisnivån högst i takt med den allmänna prisutvecklingen under
perioden.

Soliditeten, dvs. relationen mellan eget och totalt kapital, sjönk från 79 %
1983/84 till 63,6 % 1985/86. Med de antagna prisökningarna beräknas
soliditeten år 1990 komma upp till den nivå - 65 % - som riksdagen funnit

TU 1986/87:17

önskvärd på lång sikt. Detta krav på televerket bör — framhåller föredraganden
— ligga fast.

Beträffande räntabiliteten framgår det av propositionen att televerket
under budgetåren 1983/84 och 1984/85 inte klarade avkastningskravet på 3 %
realt. Så beräknas dock ske under budgetåret 1985/86.

Föredraganden framhåller att om televerket under perioden 1988-1990
skulle uppnå en real förräntning av eget kapital på endast 3 % skulle detta få
till följd att soliditeten minskar till 51 % år 1990. Prisnivån skulle i så fall
kunna sänkas något både realt och nominellt, medan upplåningen skulle
behöva öka avsevärt. En sådan utveckling finner föredraganden inte
acceptabel. Ett i förhållande till annan näringsverksamhet alltför lågt
avkastningskrav på televerket, som innebär att man kan hålla lägre priser,
innebär samtidigt att televerkets verksamhet gynnas i förhållande till annan
verksamhet. En ökning av avkastningskravet är därför - betonar föredraganden
— motiverad. Avkastningen bör vara så hög att den i kombination
med planerad investeringsnivå räcker för att klara soliditetskravet.

I motion T812 (m) framhålls att televerket bör prioritera god framkomlighet
och låg felfrekvens och ha som målsättning att successivt anpassa sina taxor
efter de verkliga kostnaderna. Vidare bör enligt motionärerna verket självt
få bestämma sina priser så att de av riksdagen uppsatta målen för soliditet och
räntabilitet kan uppnås.

Vad först gäller kravet på en successiv anpassning av televerkets taxor till
de verkliga kostnaderna vill utskottet erinra om att regeringen i november
1986 beslutade om vissa taxeförändringar som ett led i en långsiktigt ökad
kostnadsanpassing av taxorna. Rikssamtalstaxan skall enligt beslutet successivt
sänkas genom att de högsta avståndsklasserna tas bort. Från den 1
januari innevarande år kostar inget telefonsamtal mer per minut än ett samtal
över 18 mil. Den långsiktiga inriktningen innebär vidare att avgifterna för
utlandssamtal skall sänkas. När övriga taxor kan behöva höjas, skall
tyngdpunkten läggas på avgifterna för lokalsamtal och på inträdes- och
kvartalsavgiften för abonnemang.

Regeringens beslut skall enligt föredraganden ses mot bakgrund dels av
det regionalpolitiska intresset att fortsätta att minska kostnaderna för
rikssamtalen, dels av strävandena att i en ny konkurrenssituation på
teleområdet söka värna om ett sammanhållet telenät. Föredraganden
framhåller att teletaxorna visar en dålig överensstämmelse med televerkets
kostnader. Utlands- och rikssamtal är i genomsnitt dubbelt så dyra som
televerkets kostnader för dem. Med ny teknik och ett alltmer informationsintensivt
produktionssätt blir det — fortsätter föredraganden - intressant och
möjligt för företagen att slippa dessa överpriser genom att leda trafiken vid
sidan av det allmänna telenätet. Stora kunder eller med televerket konkurrerande
företag kan etablera egna långdistansnät och utnyttja televerkets
lokalnät för att nå slutanvändarna. Med nuvarande taxesättning skulle
televerket komma att göra stora förluster på sin del av ett sådant nät, dvs.
kraftigt subventionera konkurrenterna. Dessa kan däremot ”skumma grädden”
och hålla betydligt lägre avgifter för den långväga delen än televerket
och ändå få en stor vinst.

TU 1986/87:17

De stora företagen — fortsätter föredraganden - står för en stor del av
televerkets intäkter (ca 10 % av kunderna står för 60 % av intäkterna från
telefonnätet) och utnyttjar i hög grad de tjänster som är mest lönsamma för
televerket. Intäkterna från dessa kunder är således helt avgörande för
televerkets ekonomi. En försämring av ekonomin för det allmänna telesystemet,
genom att för televerket lönsamma kunder faller bort, skulle därför
kunna få starkt negativa konsekvenser både för hushåll och mindre företag.
De minskande inkomsterna skulle behöva kompenseras genom kraftiga
avgiftshöjningar eller inskränkningar i de samhälleliga kraven på televerket.

Regeringen har i detta läge — framhåller föredraganden avslutningsvis —
funnit det motiverat att i god tid och under kontrollerade former genomföra
en omläggning mot ökad kostnadsanpassning av taxorna även om den på kort
sikt innebär vissa kostnadsökningar för en del abonnenter. Annars kommer,
genom minskade trafikintäkter, större försämringar av televerkets ekonomi
att riskeras med oöverskådliga negativa konsekvenser.

Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående bör televerket under
perioden 1988—1990 prioritera nätutveckling och nättjänster och uppnå en
framkomlighet på 98 % i telefonnätet.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet motionärernas yrkanden
om en successiv kostnadsanpassning av televerkets taxor och om prioritering
av god framkomlighet och låg felfrekvens tillgodosedda. Dessa yrkanden bör
därför kunna lämnas utan särskild åtgärd.

Med tanke på televerkets mycket dominerande roll för teletrafiken i landet
finner utskottet det inte lämpligt att verket bemyndigas att helt självständigt
bestämma sina priser. Motionsyrkandet härom avstyrks följaktligen.

Vad föredraganden anfört om televerkets soliditets-, räntabilitets-, prisnivåoch
servicemål för perioden 1988—1990 har inte givit utskottet anledning till
erinran, varför regeringens förslag i denna del tillstyrks.

Enligt utskottets mening bör vidare vad föredraganden anfört om kostnadsanpassning
av televerkets taxor av riksdagen lämnas utan erinran.

3. Ökning av televerkets inleveranser av överskott till
statsverket

I motion T204 (c) yrkas att riksdagen beslutar om sådan uppskrivning av
televerkets statskapital att inleveranserna till statsverket blir ytterligare 300
milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit.

I motion T233 (fp) yrkas att riksdagen beslutar om en sådan uppskrivning
av televerkets statskapital och avkastningskrav att inleveranserna till statsverket
blir ytterligare 600 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om
riksdagens beslut (prop. 1983/84:100 bil. 8, TU 1983/84:16, rskr. 1983/
84:249) att dels omvandla televerkets statskapital per den 30 juni 1984 till ett
amorteringsfritt statslån att redovisas som en långfristig skuld i verkets
räkenskaper och med en ränta som är lika med statens utlåningsränta, dels
bilda ett nytt fast statskapital genom en uppvärdering av vissa av televerkets
fastigheter med 1 760 milj. kr. Statens krav på överskott skulle baseras på

TU 1986/87:17

detta nya statskapital. Räntesatsen sattes till statens avkastningsränta. En
ökning av inleveranserna till statsverket, på sätt som motionärerna föreslår,
skulle innebära ett avsteg från de principer som riksdagen lagt fast. Vidare
skulle en sådan åtgärd försämra verkets likviditet och soliditet och innebära
att teleabonnenterna genom höjda taxor belastas med kostnader som verket
inte självt kan påverka eller förutse. Utskottet är för sin del inte berett att
förorda sådana kostnadsökningar och avstyrker därför motionsyrkandena.

4. Monopol- och konkurrensfrågor

Enligt motionerna T204 (c), T233 (fp), T812 (m) och T814 (fp) bör televerkets
monopol på abonnentväxlar och höghastighetsmodem upphöra. Som
stöd för yrkandena åberopas bl.a. erforderligheten av en effektivitetsbefrämjande
konkurrens inom ifrågavarande produktområden.

I motion T814 (fp) framhålls också att det bör vara möjligt för den som hyr
ledningar av televerket att sälja kapacitet till annnan.

I motion T812 (m) framhåller motionärerna att de, utifrån sin övergripande
ståndpunkt att marknadsekonomin skall vara styrande, att frihandel bör
råda och att konkurrensbegränsningar bör bekämpas, finner det angeläget
att televerket handhar befintliga liksom tillkommande verksamhetsgrenar på
sådant sätt att faktiska monopol undviks. En sådan strävan bör komma
konsumenterna till godo i form av ett direkt utbud av teletjänster till
fördelaktiga priser. Vad i motionen sålunda anförts om konkurrens på nya
teletjänster bör enligt motionärerna riksdagen ge regeringen till känna.

I motion T811 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
televerkets monopol inom informationssektorn skall avskaffas och en
breddning av denna sektor stimuleras. Nuvarande monopol av faktisk eller
funktionell art innebär enligt motionären en hämsko för utvecklingen inom
telekommunikationsområdet.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden till en
början erinra om att något legalt monopol inte föreligger inom telekommunikationsområdet
i Sverige. Det är således tillåtet för andra än televerket att
bygga telenät och därigenom erbjuda teletjänster till allmänheten. Däremot
föreligger ensamrätt för televerket att tillhandahålla vissa kundutrustningar
som ansluts till det allmänna telenätet. Denna ensamrätt omfattar numera
endast höghastighetsmodem och abonnentväxlar.

Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående bör regeringens
beslut om en kostnadsanpassning av televerkets taxor ses mot bakgrund av
bl.a. en ny konkurrenssituation på teleområdet. Den tekniska utvecklingen
gör det möjligt — och lönsamt — för televerkets stora kunder att leda
långväga trafik vid sidan av det allmänna telenätet. Härigenom aktualiseras
enligt utskottets mening inte endast förändringar av taxestrukturen utan
också allmänna överväganden i fråga om utformningen av telepolitiken och
televerkets roll för dennas genomförande. Enligt vad utskottet erfarit pågår
sådana överväganden — omfattande bl.a. också televerkets monopol på
abonnentväxlar — inom kommunikationsdepartementet.

I avvaktan på resultatet härav avstyrker utskottet samtliga de motionsyrkanden
som nu är i fråga.

TU 1986/87:17

Motion T812 (m) gäller bl.a. vissa telefonapparater. Enligt motionärerna har
televerket lagstadgat monopol på leverans av den första telefonapparaten i
ett abonnemang, såvida kunden ej redan tidigare har en av televerket
levererad bastelefon. Detta monopol — säger motionärerna - bör upphävas.

Utskottet vill med anledning av det sagda erinra om att riksdagen i juni
1985 (prop. 1984/85:100 bil. 8 och prop. 1984/85:158, TU 28, rskr. 382)
beslutade upphäva televerkets monopol på telefonapparater - utom vissa
telefonautomater — med verkan fr.o.m. den 1 november 1985. Numera får
sålunda telefonapparater med typgodkännande (T-märkning) kopplas in på
det allmänna telenätet. De apparater som verket före nämnda dag levererat
har överlåtits till kunderna utan kostnad och med bibehållet underhållsansvar
för verket. En basapparat av hög kvalitet och med underhåll utan extra
kostnad skall normalt ingå i varje telefonabonnemang. Abonnemang skall
kunna erbjudas till reducerat pris utan apparat exempelvis till den som redan
har en basapparat eller till företag som skaffar abonnemanget för datakommunikation.
Den första telefonapparaten i ett abonnemang kan sålunda -lika väl som varje följande apparat - tillhandahållas av annan leverantör än
televerket. Samtliga apparater som ansluts till nätet måste dock vara
typgodkända. Verkets underhållsansvar omfattar givetvis inte andra leverantörers
apparater.

Då syftet med motionsyrkandet, såvitt nu är i fråga, synes tillgodosett, bör
det kunna lämnas utan särskild åtgärd.

5. Vissa taxefrågor

I motion T809 (m) framhålls att den av regeringen beslutade taxeomläggningen
innebär förkortningar av markeringsperioden för lokalsamtal. Motionären
vill ha en återgång till tidigare gällande ordning i fråga om lokalsamtal
under kvällar och helger.

Ifrågavarande förändringar är helt i linje med vad riksdagen uttalat om
vikten av att åstadkomma ett ”rundare” Sverige. Förändringarna utgör
också ett led i en förbättrad kostnadsanpassning av televerkets taxor.
Utskottet finner i likhet med föredraganden en sådan anpassning erforderlig
och avstyrker därför motionen.

Enligt motion T806 (fp) bör ett tvådelat taxesystem med en lokaltaxa och
enhetlig rikstaxa införas.

Motionärernas önskemål tillgodoses enligt utskottets mening i avsevärd
utsträckning genom den av regeringen beslutade taxeomläggningen. Av
regeringens beslut framgår att antalet samtalstaxor inom landet på sikt skall
minskas till tre: lokaltaxa, närtaxa och fjärrtaxa. En sådan taxestruktur synes
medföra en bättre kostnadsanpassning än den tvådelade taxa som motionärerna
förespråkar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

I motion T808 (s, c) begärs lägre taxor för teletrafiken till Gotland. Enligt
motionärerna kostar ett telefonsamtal en vardagförmiddag från Gotland till
fastlandet minst 128 öre per minut. I andra riktnummerområden kan man
dock ringa till ett grannområde för 45 öre per minut.

TU 1986/87:17

Taxeomläggningen och den långsiktiga inriktningen att sänka kostnaderna
för rikssamtal gynnar enligt utskottets mening även Gotland. Motionärernas
synpunkter kommer också — enligt vad utskottet erfarit - att övervägas av
televerket i samband med den fortsatta översynen av taxestrukturen. Någon
riksdagens åtgärd synes följaktligen inte erforderlig med anledning av
motionen, varför densamma avstyrks.

I motion T226 (s) förordas en särskild ”Mittnordstaxa” i syfte att främja
näringsliv, kommunikationer, turism, utbildning, forskning och kultur inom
regionen i fråga.

Motionärernas önskemål tillgodoses enligt utskottets mening genom
taxeomläggningen och den långsiktiga inriktningen att sänka avgifterna för
riks- och utlandssamtal. Motionsyrkandet i här berörd del bör sålunda kunna
lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

I motionerna T804 (m), T805 (c) och T813 (m) behandlas de nyligen höjda
kostnaderna för telefonabonnemang i fritidshus.

I den förstnämnda motionen framhålls att televerket - när ett fritidshus
byter ägare — kan ta dubbelt betalt för installationskostnaden.

I den sistnämnda motionen framhålls att tillgången till telefon är en social
rättighet för vilken televerkets kunder bör ställa upp solidariskt. De ökade
kostnader som installation av telefon i fritidshus medför för televerket bör
därför enligt motionärerna fördelas på samtliga teleabonnenter.

I motion T805 (c) framhålls att det finns yrkesgrupper - bl.a. renskötande
samer samt vissa fiskare och skogsägare - som har behov av mer än en
bostad. Telefonabonnemang i sådana extra bostäder bör enligt motionärerna
inte vara förenade med högre kostnader än vad som gäller för permanentbostäder.

Televerket har med verkan från den 14 januari innevarande år genomfört
en kraftig ökning av priserna för fritidshusabonnemang. En närmare
redogörelse för bakgrunden till verkets beslut återfinns i en inom verket
upprättad promemoria, vilken som bilaga har fogats till detta betänkande.

Av promemorian framgår bl.a. att prishöjningarna är avsedda att minska
televerkets förluster för ifrågavarande verksamhet. Förlusterna uppgick för
år 1986 till 90 milj. kr., men väntas efter prishöjningarna minska till 32 milj.
kr. för år 1987.

Av promemorian framgår vidare att ledning till fritidshus som blir ledig i
samband med t.ex. en försäljning av huset kan övertas mot en kostnad av 200
kr. Vidare kan nytt abonnemang tecknas för endast 1 000 kr. av ny abonnent
i fritidshuset, om detta sker inom tre kvartal från ägarbytet. Ny ledningsavgift
utgår sålunda inte i sådana fall. Kunden informeras om dessa villkor när
televerket fått underrättelse om en planerad förändring av abonnemanget.

Utskottet finner det för sin del vara en riktig princip att kostnaderna för
installation av telefon i fritidshus primärt bärs av berörda abonnenter och att
televerkets priser för tjänsten präglas av en förbättrad kostnadsanpassning.
Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt nu anfört avstyrks
motionerna T804 (m) och T813 (m).

TU 1986/87:17

I vad gäller den i motion T805 (c) behandlade frågan om kostnaderna för
telefonabonnemang för vissa yrkesutövare med behov av mer än en bostad är
televerket, enligt vad utskottet erfarit, berett att från fall till fall söka
lösningar, som innebär avsteg från de regler som gäller för abonnemang i
fritidshus. Då utskottet utgår från att så blir fallet torde syftet med motionen
kunna tillgodoses. Den bör följaktligen kunna lämnas utan särskild åtgärd.

6. Vissa servicefrågor

Enligt motion T801 (c) bör televerket söka få till stånd överenskommelser
med teleförvaltningarna i Österrike, Grekland och Schweiz om telefonsamtal
som betalas av mottagaren.

Enligt vad utskottet erfarit är det numera möjligt att ringa samtal som
betalas av mottagaren mellan Sverige och Grekland och vice versa.
Teleförvaltningarna i Schweiz och Österrike motsätter sig dock denna typ av
telefonsamtal med länder till vilka telefontrafiken är automatiserad, eftersom
samtalen fordrar medverkan av telefonist. Dessa teleförvaltningar
hänvisar i stället berörda kunder till möjligheten att ringa ett kort automatiskt
kopplat samtal och därvid ange ett telefonnummer på vilket de önskar
bli uppringda. Samtal ”mottagaren betalar” i riktning till Schweiz är dock
möjliga, eftersom någon telefonist där ej blir inblandad. Televerket kommer
under innevarande år att med Förenta staterna prova ett arrangemang som
möjliggör samtal ”mottagaren betalar” därifrån till Sverige utan medverkan
av amerikansk telefonist. Om provet faller väl ut och om det finns
efterfrågan, ämnar verket söka få till stånd liknande arrangemang med andra
länders teleförvaltningar.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet någon riksdagens åtgärd ej
påkallad med anledning av motionen, varför den avstyrks.

I motion 1986/87 :T802 (c) framhålls att telefonabonnenternas sekretesskydd
skall anses vara en rättighet, vilken televerket kostnadsfritt skall vara
skyldigt att erbjuda sina kunder.

De avgifter som televerket tar ut av abonnenter som inte vill ha namn,
adress och telefonnummer införda i telefonkatalogen är avsedda att kompensera
verket för merkostnader för erforderliga manuella rutiner i syfte att
säkerställa sekretessen. Om tjänsten vore avgiftsfri, skulle det innebära att
verkets kostnader för den måste fördelas på samtliga abonnenter. Så bör
enligt utskottets mening ej ske, varför motionen avstyrks.

I motion T815 (fp) erinras om att telefonnumret 90 000 kan användas över
hela landet i nödsituationer. Likaså är televerkets egna telefonnummer —
fortsätter motionären — för nummerupplysning, namnupplysning, tidgivning
m.fl. enhetliga över hela landet. Enhetliga telefonnummer över hela landet
bör också införas för t.ex. myndigheter som ofta anlitas av allmänheten.

Enligt vad utskottet erfarit är televerket berett att diskutera enhetliga
telefonnummer med myndigheter och företag som har behov av sådana
nummer. Motionen synes sålunda kunna lämnas utan någon riksdagens
åtgärd.

TU 1986/87:17

I motion T817 (m) behandlas texttelefoner. Ny teknik gör det möjligt —
framhåller motionärerna — för den döve att tala direkt till annan abonnent
(utan textförmedling), medan dennes svar däremot som i dag förmedlas per
text till den döve. Televerket bör enligt motionärerna lägga fram förslag om
hur den nya tekniken skall utnyttjas.

Enligt vad utskottet erfarit anser man inom televerket att kostnadsutvecklingen
för persondatorer (PC) inom en nära framtid kommer att göra dessa
mer ekonomiska som texttelefon än en specialutvecklad apparat. Den
nuvarande texttelefonen Diatext II betraktas därför som den sista specialprodukten
för ren texttelefoni. Verket tar fram generell programvara till de
PC-system med texttelefonfunktion som förekommer på marknaden. Härigenom
öppnas möjlighet för de hörselskadade till kommunikation även med
databaser, datakonferenser och övriga PC-användare. I samband härmed
undersöker verket möjligheterna till blandad kommunikation med text och
tal samt omvandling av text till syntetiskt tal.

Teknikutvecklingen synes sålunda tillgodose önskemålet i motionen,
varför denna bör kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

7. Kompensation för tull och skatt för telesatelliter

Av propositionen framgår att i en ”Överenskommelse mellan Sverige och
Norge om samarbete på telesatellitområdet” stadgas om bildande av ett
nordiskt telesatellitkonsortium. I stadgarna för konsortiet anges att driftbolaget,
Notelsat, skall kompenseras för den skatt eller tullavgift som påförs
bolaget av resp. land. Notelsat ägs till lika delar av de svenska och norska
televerken. Televerket bör därför, enligt föredragandens mening, för
Sveriges del betala ut den kompensation som det kan bli fråga om.
Televerket bör därefter i sin tur ersättas genom motsvarande minskning av
det överskott som verket skall inleverera till statsverket.

Av propositionen framgår vidare att Eutelsat, den europeiska telesatellitorganisationen,
enligt den konvention som Sverige anslutit sig till, i varje
medlemsland är befriad från inkomstskatt och direkt förmögenhetsskatt
samt från tullar på all utrustning tillhörande dess satellitsystem. Konventionens
bestämmelser skall, framhåller föredraganden, kompletteras med ett
privilegieprotokoll som är under utarbetande och som är avsett att ingås
mellan samtliga medlemsstater utom Frankrike, som är värdland för
Eutelsat. Enligt en av föreskrifterna i detta protokoll skall medlemsstaterna
bevilja Eutelsat befrielse från eller kompensation för sådana skatter och
tullar som belastar organisationens inköp av varor och tjänster i medlemsländerna.

Eutelsat upphandlar för närvarande, fortsätter föredraganden, olika
kontrolltjänster för nästa generation satelliter. Televerket har, med reservation
för tull- och skattebestämmelser, lämnat offert på dessa tjänster. Tulloch
beskattningsregler bör inte, betonar föredraganden, medföra att det är
förenat med ekonomiska nackdelar för Eutelsat att upphandla varor och
tjänster i Sverige. Televerket bör därför kompenseras för de tullar och
skatter som avser försäljning till Eutelsat. Detta bör även innefatta kompensation
för sådan tull och icke avdragsgill ingående mervärdeskatt hos
televerket som verket fått betala för egna inköp av utrustning som krävs för
att kunna utföra tjänsterna.

TU 1986/87:17

Föredraganden förordar att televerket, liksom i Notelsat-fallet, får sätta
ned beloppet för inleverans av överskott till statsverket med hänsyn till de
tullar och skatter som televerkets leveranser av varor och tjänster till Eutelsat
belastas med.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran, varför regeringens förslag i nu berörd del tillstyrks.

8. Övriga frågor

I motion 1986/87:T814 (fp) framhålls att televerkets starkt ökade satsning på
forskning inom vida fält är en komplicerande faktor för samverkan mellan
industri och forskare på universitets- och högskolenivå. Statlig teleforskning
bör enligt motionärerna administreras via forskningsråd och styrelsen för
teknisk utveckling samt primärt utföras vid våra universitet och högskolor.

Utskottet vill med anledning av det sagda erinra om att televerkets
övergripande ansvar för telekommunikationerna - enligt riksdagens beslut i
juni 1985 (prop. 1984/85:100bil. 8 och prop. 1984/85:158, TU 28, rskr. 382) —
också innefattar att verket skall initiera, finansiera och självt driva forsknings-
och utvecklingsarbete i syfte att vidmakthålla och stärka Sveriges
framträdande ställning inom telekommunikationsområdet. Forskningen och
utvecklingen bör enligt beslutet kunna äga rum både inom televerket och —
på verkets uppdrag — inom universitet och högskolor. I första hand bör
tillämpad forskning bedrivas inom verkets ram och grundforskning vid
universitet och högskolor. I anslutning till detta forsknings- och utvecklingsarbete
bör exempelvis de handikappades intressen beaktas samt beredskapshänsyn
tas i den mån totalförsvarets intressen berörs. Såsom sektoransvarig
myndighet bör televerket ge vid spridning åt resultaten av forsknings- och
utvecklingsansträngningarna.

Utskottet finner för sin del ej skäl ompröva ifrågavarande riksdagsbeslut
och avstyrker därför motionsyrkandet.

I motion T226 (s) framhålls vikten av att televerket ges möjligheter att
tillgodose de regionalpolitiska krav som statsmakterna ställer inom kommunikationsområdet.
Detta kan endast ske - fortsätter motionärerna - om
verket ges en planerad roll i utbyggnad av glesbygdens infrastruktur. Härför
krävs ett decentraliserat men ändå samordnat beslutsfattande genom regionala
telestyrelser för televerket.

Frågan om regionala telestyrelser behandlades i utskottets betänkande TU
1985/86:16 med anledning av en motion, i vilken betonades vikten av att
politiker på olika nivåer i varje län är väl förtrogna med televerkets planering
av nät, linjer och stationer m.m.

Utskottet erinrade bl.a. om att i televerkets övergripande ansvar för
telekommunikationerna i Sverige också ingår att sprida information till
företag, organisationer och myndigheter om trafikprognoser och utbyggnadsplaner.

Motionärernas önskemål tillgodoses enligt utskottets mening även genom
de serviceråd — bestående av företrädare för olika kundgrupper och för
televerket - som verket infört i vissa teleområden och avser att införa i vart
och ett av landets 20 teleområden.

TU 1986/87:17

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd påkallad med anledning av motionsyrkandet. Detta avstyrks följaktligen
i här berörd del.

I motion T816 (fp) framhålls att tiden nu är mogen att i Sverige sikta på att i
varje telefonabonnemang skall ingå en terminal. Regeringen bör enligt
motionären tillsätta en utredning med uppgift att analysera frågor om ett
datasystem som baserar sig på folkdataterminaler.

Som motionären själv framhåller saluför televerket i dag det datasystem
han efterfrågar i form av videotextjänsten. Utvecklingen av denna tjänst
styrs av marknadens efterfrågan. Såväl televerket som andra leverantörer
tillhandahåller, i hård priskonkurrens, ett brett utbud av terminaler. Den av
motionären uttalade målsättningen att en sådan terminal skall ingå i varje
telefonabonnemang torde dock inte kunna uppnås utan någon form av
subventioner. Sådana finner utskottet ej motiverade, varför motionen
avstyrks.

9. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen och omfattningen av televerkets verksamhet
och investeringar under perioden 1988-1990

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

a) godkänner vad som förordas härom i propositionen,

b) lämnar motionerna 1986/87:T223 (c) yrkande 1, 1986/87:T226 (s)
yrkande 5 och yrkande 7 i denna del, 1986/87:7229 (s) yrkande 3,
1986/87:T807 (fp) och 1986/87:7810 (m) utan särskild åtgärd,

2. beträffande televerkets soliditetsmål m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

a) godkänner att televerkets verksamhet skall inriktas på de soliditets-,
räntabilitets-, prisnivå- och servicemål som förordas i propositionen
för perioden 1988—1990,

b) lämnar motion 1986/87:T812 (m) yrkandena 7 och 8 utan särskild
åtgärd,

c) avslår motion 1986/87:7812 (m) yrkande 9,

3. beträffande kostnadsanpassning av televerkets taxor

att riksdagen lämnar utan erinran vad som i propositionen anförs
härom,

4. beträffande ökning av televerkets inleveranser av överskott till
statsverket

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T204 (c) yrkande 18 och
1986/87:T233 (fp) yrkande 16,

5. beträffande monopol- och konkurrensfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T204 (c) yrkande 17, 1986/
87:T233 (fp) yrkandena 14 och 15, 1986/87:7811 (m), 1986/87:7812
(m) yrkande 3 i denna del och yrkande 6 samt 1986/87:7814 (fp)
yrkande 3,

TU 1986/87:17

6. beträffande vissa telefonapparater

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T812 (m) yrkande 3 i denna del
utan särskild åtgärd,

7. beträffande markeringsperioden för lokalsamtal
att riksdagen avslår motion 1986/87:T809 (m),

8. beträffande en enhetlig rikstaxa

att riksdagen avslår motion 1986/87:T806 (fp),

9. beträffande teletrafiken till Gotland

att riksdagen avslår motion 1986/87:T808 (s, c),

10. beträffande en särskild ”Mittnordstaxa”

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T226 (s) yrkande 7 i denna del
utan särskild åtgärd,

11. beträffande kostnaderna för telefonabonnemang i fritidshus
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:T804 (m) och 1986/87:T813
(m),

12. beträffande kostnaderna för telefonabonnemang för vissa yrkesutövare att

riksdagen lämnar motion 1986/87:T805 (c) utan särskild åtgärd,

13. beträffande telefonsamtal som betalas av mottagaren
att riksdagen avslår motion 1986/87:T801 (c),

14. beträffande telefonabonnenternas sekretesskydd
att riksdagen avslår motion 1986/87:T802 (c),

15. beträffande enhetliga telefonnummer

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T815 (fp) utan särskild åtgärd,

16. beträffande texttelefoner

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T817 (m) utan särskild åtgärd,

17. beträffande kompensation för tull och skatt för telesatelliter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del bemyndigar
regeringen att sätta ned beloppet för televerkets inleveranser av
överskott till statsverket i enlighet med vad som förordas i propositionen,

18. beträffande statlig teleforskning

att riksdagen avslår motion 1986/87:T814 (fp) yrkande 2,

19. beträffande regionala telestyrelser

att riksdagen avslår motion 1986/87:T226 (s) yrkande 6 i denna del,

20. beträffande folkdataterminaler

att riksdagen avslår motion 1986/87:T816 (fp).

Stockholm den 31 mars 1987
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m). Birger Rosqvist (s),
Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s),
Margit Sandéhn (s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Sten-Ove
Sundström (s), Viola Claesson (vpk), Jarl Lander (s), Rune Thorén (c) och
Bertil Jonasson (c).

TU 1986/87:17

Reservationer

TU 1986/87:17

1. Ökning av televerkets inleveranser av överskott till
statsverket (mom. 4)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 9 slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att televerkets inleveranser av överskott till
statsverket bör öka med 600 milj. kr.

För att täcka ett eventuellt underskott på grund av denna ökning bör
televerket dels minska sina kostnader för forskning, dels sälja ut vissa
dotterbolag.

Genom utskottets ställningstagande torde syftet med motion T233 (fp),
såvitt nu är i fråga, få anses tillgodosett. Vidare torde syftet med motion T204
(c) få anses i huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ökning av televerkets inleveranser av överskott till
statsverket

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:T204 (c) yrkande
18 och 1986/87:233 (fp) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

2. Ökning av televerkets inleveranser av överskott till
statsverket (mom. 4)

Rune Thorén och Bertil Jonasson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 9 slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen av televerkets inleveranser av överskott till
statsverket bör öka med 300 milj. kr.

Genom detta ställningstagande torde syftet med motion T204 (c), såvitt nu
är i fråga, få anses tillgodosett. Vidare torde syftet med motion T233 (fp),
såvitt nu är i fråga, få anses delvis tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ökning av televerkets inleveranser av överskott till
statsverket

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:T204 (c) yrkande
18 och 1986/87:233 (fp) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

3. Monopol- och konkurrensfrågor (mom. 5)

TU 1986/87:17

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl
(fp), Görel Bohlin (m), Rune Thorén (c) och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”1 avvaktan”
och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till ifrågavarande spörsmåls stora principiella vikt är det enligt
utskottets mening angeläget att övervägandena sker inom ramen för en
förutsättningslös parlamentarisk utredning.

Genom detta ställningstagande torde syftet med de motionsyrkanden som
nu är i fråga få anses i huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande monopol- och konkurrensfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:T204 (c) yrkande
17, 1986/87:T233 (fp) yrkandena 14 och 15, 1986/87:T811 (m),
1986/87:T812 (m) yrkande 3 i denna del och yrkande 6 samt
1986/87:T814 (fp) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

4. Statlig teleforskning (mom. 18)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att televerkets starkt ökade
satsning på forskning inom vida fält av teleområdet är en komplicerande
faktor för en samverkan mellan industri och forskare på universitets- och
högskolenivå. Statlig teleforskning bör även enligt utskottets mening administreras
via forskningsråd och Styrelsen för teknisk utveckling samt primärt
utföras vid våra universitet och högskolor.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande statlig teleforskning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:T814 (fp) yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

PM 1987-03-12

Avgifter för telefon i fritidshus

Televerket har genomfört en förhållandevis kraftig höjning av priserna för
s.k. fritidsabonnemang. Höjningarna är avsedda att minska televerkets
förlust för ifrågavarande verksamhet.

För fritidsabonnemang utgick före avgiftshöjningen en engångsavgift/
tilläggsavgift om 120 kr. per påbörjat 100-tal meter mätt fågelvägen mellan
platsen för fritidsbostaden, belägen utanför teletätbygden, och gränsen för
teletätbygd inom det egna telefonstationsområdet. Inom teletätbygden
uttogs inga tilläggsavgifter. Begreppet teletätbygd förklaras i bilaga till denna
PM. Fritidsabonnenterna betalade i övrigt normala avgifter för anslutning/
flyttning av teleabonnemang, normala kvartalsavgifter och normala trafikavgifter.
Tilläggsavgift uttogs vid nytt telefonabonnemang i fritidshus eller vid
flyttning av telefonabonnemang till fritidshus. För telefonabonnemang i
fritidshus som kunde övertas i samband med t.ex. försäljning av fritidshus
uttogs ej tilläggsavgift.

Vid avgiftshöjningen den 14 januari 1987 gjordes följande ändringar i
villkoren. En grundavgift/tilläggsavgift på 400 kr. infördes för alla telefonabonnemang
i fritidshus oavsett om de låg inom eller utom teletätbygd.
Vidare höjdes den avståndsberoende ledningstaxan utanför teletätbygden på
ett progressivt sätt. Taxan är lägst 500 kr. per 100 meter närmast teletätbygdsgränsen
och stiger till högst 1 250 kr. per 100 meter vid 4 km:s avstånd
från teletätbygden, vilket innebär minst 5 km från telefonstationen. Överslagsvis
kan man räkna med att det verkliga ledningsavståndet är ca 1,4 gånger
längre än uppmätt fågelvägsavstånd.

Den nya avståndsberoende taxan, som sålunda stiger med avståndet,
svarar mot televerkets ökade anläggnings- och underhållskostnader vid
längre ledningsavstånd där abonnentanslutningarna blir färre till det utbyggda
nätet.

På grund av den ökade tillströmningen av fritidstelefoner har televerkets
kostnader för telefonabonnemang i fritidshus stigit markant. För de telefoner
som installerades i fritidshus under 1985/86 uppgick kostnaderna till ca 100
milj. kr., medan tilläggsavgifterna för fritidsabonnemang inbringade knappt
10 milj. kr.

För att inte övriga abonnenter med sina avgifter skall subventionera
kostnaderna för dem som skaffar telefon i fritidshus har televerket ansett det
mest rättvist att dessa abonnenter själva får bidra till att täcka en större del av
de ökade installationskostnaderna för sina abonnemang.

Principen är att fritidstelefonerna som grupp skall bära sina kostnader.
Men med den taxenivå televerket lagt är avgifterna ändock inte kostnadstäckande,
vilket framgår av redovisning nedan.

Avgiften är fastställd så att alla på samma avstånd från teletätbygden
betalar efter samma taxa för sin fritidstelefon oavsett televerkets kostnader i
det enskilda fallet. På det sättet undviks att den som först skaffar telefon i ett
område ensam får betala hela kostnaden för något som flera har nytta av.
Detta innebär med andra ord att abonnent nummer ett betalar endast en del
av vad hela framdragningen kostar.

TU 1986/87:17

Bilaga

För senare beställningar till samma område gäller samma taxa trots att
ledningen redan är framdragen. Televerket drar av utbyggnadstekniska skäl
och för att minimera investeringskostnaderna över en överblickbar period
fram några ledningar i reserv, dvs. förvägsinvesteringar i nätet. Härigenom
kan senare tillkommen abonnent erbjudas snabb leverans. Det är rimligt att
den som tar i bruk sådan reservledning också är med och betalar in sig i
anläggningen och att därigenom kostnaden för den enskilde inte skiljer sig
beroende på om televerket redan investerat i ett nät eller måste bygga ut vid
inkopplingstillfället.

Ledning till fritidshus som blir ledig i samband med t.ex. försäljning av
huset kan övertas mot en kostnad av 200 kr. Vidare kan nytt abonnemang
tecknas mot enbart 1 000 kr. av ny abonnent i fritidshuset om detta sker inom
tre kvartal efter ägarbytet. Ny ledningsavgift utgår sålunda ej i sådana fall.
Kunden informeras om dessa villkor när televerket fått information om en
sådan planerad förändring av fritidsabonnemanget. Information om dessa
villkor anges också i telefonkatalogen och i annat informationsmaterial.

Under senaste årsperioden tecknades ca 16 500 telefonabonnemang i
fritidsbostäder. Efter avgiftshöjningen den 14 januari 1987 räknar televerket
med att antalet beställningar på telefonabonnemang i fritidshus kommer att
minska till ca 10 000 per år. Sannolikt kommer andelen inom teletätbygd att
öka och genomsnittslängden för ett abonnemang att minska.

Televerkets investeringar och intäkter för fritidstelefoner utgjorde före
prishöjningen för år 1986:

Investeringar ca 100 milj. kr.

Intäkter ca 10 milj. kr.

Underskott 90 milj. kr.

Efter prishöjning och minskad efterfrågan beräknas för år 1987:
Investering ca 48 milj. kr.

Intäkter ca 16 milj. kr.

Underskott 32 milj. kr.

Fritidsabonnenten betalar också liksom den vanliga telefonabonnenten en
abonnemangsavgift på 428 kr. per år. Denna avgift täcker dock inte fullt
drift- och undershållskostnaderna för det genomsnittliga fritidsabonnemanget.

TU 1986/87:17

Bilaga

Utformningen av teletätbygd

Utformningen av teletätbygd fastställs av teledirektör med tillämpning av
följande anvisningar:

Som teletätbygd skall klassificeras:

a) ett område omkring varje telefonstation inneslutet av en cirkel med 1
km:s radie,

b) befintliga och blivande tätorter enligt länsstyrelsernas klassificering
som teletätbygd kan efter lokal bedömning klassificeras:

c) utvidgningar av områden enligt a och b ovan, som görs med hänsyn till
telenätets utbyggnad och/eller bebyggelsens nuvarande eller blivande koncentration.

Gränserna för teletätbygd skall finnas inritade på samtliga stationsområdeskartor.
Vid inritningen schabloniseras gränserna i största möjliga omfattning.
Inom ett stationsområde kan finnas flera än en teletätbygd.

Om telefonstationen för området skulle dras in eller flyttas omprövas
teletätbygden.

TU 1986/87:17

Bilaga till PM

INNEHÅLLSFÖRTECKNING tu 1986/87: n

Sammanfattning 1

Hemställan i propositionen 1

Motionerna 2

Bakgrund 4

Utskottet 5

1. Inriktningen och omfattningen av televerkets verksamhet och
investeringar 5

2. Televerkets soliditets-, räntabilitets-, prisnivå-och servicemål 6

3. Ökning av televerkets inleveranser av överskott till statsverket 8

4. Monopol-och konkurrensfrågor 9

5. Vissa taxefrågor 10

6. Vissa servicefrågor 12

7. Kompensation för tull och skatt för telesatelliter 13

8. Övriga frågor 14

9. Hemställan 15

Reservationer 17

Bilaga

PM 1987-03-12 om avgifter för telefon i fritidshus 19