Socialutskottets betänkande
1986/87:7

om genteknik m. m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (c) om skydd för individens personliga
värdighet inom sjukvård och forskning. Utskottet avstyrker motionen med
hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete. Utskottet uttalar
i anslutning härtill att det är önskvärt att regeringens förslag i här aktuella
frågor läggs fram för riksdagen under år 1987 och så samlat som möjligt, så att
riksdagen ges tillfälle att anlägga en helhetssyn på de olika frågeställningar
som den medicinska utvecklingen kring det mänskliga livets början aktualiserar.

Till betänkandet fogas två särskilda yttranden av dels två m-ledamöter,
dels utskottets vpk-ledamot.

Motionen

I motion 1985/86:So406 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära förslag till ramlag till skydd för individens
personliga värdighet, avseende:

1. skydd för det mänskliga livet från konceptionen,

2. rätten till omanipulerad arvsmassa,

3. avvisande av en kvalitetsinriktad, utsorterande fosterdiagnostik,

4. starkt begränsad rätt till in-vitro-fertilisering,

5. avvisande av frysning, experiment och genterapi på befruktade mänskliga
ägg,

6. rättslig samvetsfrihet för sjukvårdspersonal och forskare.

Motionsmotivering

I motionen redogörs inledningsvis för vad som i regeringsformen stadgas om
skydd för den personliga värdigheten. I dess 1 kap. 2 § står följande: ”Den
offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och
för den enskilda människans frihet och värdighet.” I samma paragraf heter
det att ”det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande
inom samhällets alla områden”. I regeringsformens 2 kap. 6 § stadgas:
”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat

kroppsligt ingrepp .”

Enligt motionären är rätten till liv den grundläggande förutsättningen för

SoU

1986/87:7

1 Riksdagen 1986187.12 samt. Nr 7

övriga mänskliga rättigheter. I dag står samhället emellertid för ett betydelsefullt
vägval när det gäller synen på människovärdet och den personliga
värdigheten. Den medicinska teknologin och forskningen har med förfinade
metoder och teknik trängt allt djupare in i livets biologi och kemi.
Genteknik, fosterdiagnostik, in-vitro-fertilisering och transplantationskirurgi
tillhör enligt motionären de områden där det senaste årtiondet har medfört
en närmast explosiv utveckling. Den vetenskapliga utvecklingen har lett till
att människolivets gränser har blivit allt svårare att överblicka. Enligt
motionären uppstår det mänskliga livet vid befruktningen. Denna syn har
också präglat olika internationella dokument om medicinsk etik. I motionen
hänvisas till Genévedeklarationen från år 1948 där det sägs att läkaren skall
förpliktiga sig till den ”yttersta respekt för mänskligt liv alltifrån konceptionen
till döden”. Motionen är kritisk till gen-etikkommittén som i sitt
slutbetänkande antytt en relativ syn på livet genom att hävda att insatserna
till skydd av mänskligt liv måste skifta beroende på var det befinner sig på
utvecklingen från konceptionen till döden.

Enligt motionären är skyddet för den mänskliga individen närmast
obefintligt under dess första levnadstid. Den kristna människosynen måste
dock hävdas inom den medicinska etiken. Det är med hänsyn till forskningsutvecklingen
därför nödvändigt att få till stånd en klar ramlag till skydd för
individens personliga värdighet. Denna föreslagna ramlagstiftning bör
innehålla följande moment:

a) Genévedeklarationens krav på skydd för det mänskliga livet alltifrån
konceptionen (befruktningen).

b) Rätten att födas med omanipulerad arvsmassa skrivs in.

c) En ”kvalitetsinriktad”, utsorterande fosterdiagnostik avvisas.

d) In vitro-fertilisering (IVF), s. k. provrörsbefruktning, som följer det
naturliga förloppet och som sker enligt samma principer som makeinsemination,
accepteras.

e) Befruktade ägg - embryon - ges rättsställning som konsekvens av punkt
a) och b), vilket innebär att samtliga befruktade ägg vid IVF återförs till
livmodern, att de ej fryses och att experiment eller genterapi på sådana ej får
förekomma.

f) Sjukvårdspersonal, i arbete eller under utbildning, och forskare garanteras
rätt till befrielse från deltagande vid aktiviteter som enligt deras samvete
står i strid med intentionerna i detta lagförslag.

Gällande bestämmelser

Numera finns i grundlag uttryckligen angivna de grundläggande fri- och
rättigheter som skall tillkomma envar (2 kap. regeringsformen). Rättighetskatalogen
har utformats mot bakgrund av bl. a. Sveriges internationella
åtaganden på området. Främst kommer därvid Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

När det gäller de s. k. kroppsliga fri- och rättigheterna föreskrivs i
regeringsformen bl. a. att varje medborgare gentemot det allmänna skall
vara skyddad mot ”påtvingat kroppsligt ingrepp” (6 §). Med kroppsligt
ingrepp avses i första hand våld mot människokroppen. Som sådant anses

SoU 1986/87:7

2

vidare vad som kallas kroppsbesiktning, dvs. läkarundersökning, smärre
ingrepp av typ vaccination och blodprovstagning samt liknande företeelser. I
ordet ingrepp anses ligga att det skall vara fråga om ett positivt konkret
handlande. Att ett ingrepp är kroppsligt betyder att psykisk påverkan i
allmänhet inte omfattas av skyddet. (I övrigt se bl. a. SOU 1975 s. 199 och
prop. 1975/76:209 s. 147.)

Skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp får enligt regeringsformen
begränsas genom lag eller - i visst fall - genom annan författning efter
bemyndigande i lag (12 §). En begränsning av detta slag får dock göras
endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle, och den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till
det ändamål som har föranlett den. Som exempel på sådana lagar med
begränsningar i det kroppsliga integritetsskyddet kan nämnas smittskyddslagen
(1968:231) samt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall (LSPV).

De kroppsliga fri- och rättigheterna enligt regeringsformen gäller endast i
förhållande till det allmänna, såsom stat och kommun, däremot inte i
relationen mellan enskilda. När det gäller sistnämnda förhållande finns
grundläggande regler om skydd för liv och hälsa meddelade i brottsbalken (3
kap.), vari bl. a. stadgas straff för bl. a. mord, dråp, barnadråp, misshandel
m. m.

När det gäller den medicinska vården i allmänhet stadgas i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) att en god hälso- och sjukvård särskilt skall bl. a.
bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt att
vården och behandlingen så långt det är möjligt skall utformas och
genomföras i samråd med patienten (3 §).

1974 års abortlag (1974:595) bygger på uppfattningen att fostret är en del
av kvinnans kropp som hon inom i lagen angivna gränser själv kan bestämma
över. Lagen är emellertid också ett uttryck för att fostret bör åtnjuta visst
skydd men att detta inte skall vara detsamma under hela graviditeten utan
förstärkas allteftersom havandeskapet framskrider. T. o. m. 12:e veckan får
havandeskap avbrytas på kvinnans begäran. Fr. o. m. 13:e veckan fordras en
utredning innan beslutet fattas av kvinnan. Fr. o.m. 19:e veckan krävs
tillstånd av socialstyrelsen. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga
skäl föreligger. Om det finns anledning anta att fostret är livsdugligt får
tillstånd lämnas endast om havandeskapet på grund av sjukdom eller
kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.
Abortlagen utgör inget hinder för experiment på sådana foster som inte kan
hållas vid liv utanför moderns kropp.

I 30 § folkbokföringsförordningen (1967:198) anges att med barn avses
nyfödd som efter födelsen andats eller visat annat livstecken samt dödfödd
som avlidit efter utgången av 28:e havandeskapsveckan.

När det gäller rättslig samvetsfrihet för sjukvårdspersonal m. fl. finns inga
bestämmelser som tillförsäkrar yrkesverksam sjukvårdspersonal, som av
etiska eller religiösa skäl inte önskar medverka i visst arbete, rätt att slippa
göra detta. Beträffande aborter anges dock i socialstyrelsens allmänna råd om
tillämpningen av abortlagen SOSFS (M) 1976:14 att det är angeläget att
abortverksamheten organiseras så att i densamma personal inte tas i anspråk

SoU 1986/87:7

3

som finner det oförenligt med sin etiska eller religiösa övertygelse att
medverka vid aborter.

Internationella regler och deklarationer

Enligt Genévedeklarationen, WHO 1948, skall läkaren förpliktiga sig till den
”yttersta respekt för mänskligt liv alltifrån konceptionen".

I International Code of Medical Ethics från 1949 framhålls fortfarande
läkarens plikt att bevara mänskligt liv från konceptionen, men där införs
begreppet ”terapeutisk abort”. Denna sägs vara acceptabel om läkarens
samvete och de nationella lagarna öppnar en möjlighet därtill.

Deklarationerna är inte juridiskt bindande, men ger en grund för
personliga ställningstaganden.

Europarådets parlament antog i januari 1982 en rekommendation angående
genteknik m.m. I rekommendationen förklaras att rätten till liv och
kroppslig integritet som skyddas i artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen
om de mänskliga rättigheterna m. m. även bör anses innefatta en rättighet att
ärva ett genetiskt mönster. Europarådets ministerkommitté borde enligt
rekommendationen bl. a. utarbeta en europeisk överenskommelse om vad
som karakteriserar legitim tillämpning på människor (inkl. framtida generationer)
av gentekniken och vidta åtgärder för att man i Europakonventionen
uttryckligen skall erkänna rätten till den egna arvsmassan utan ingripande på
konstgjord väg.

Beträffande rekommendationens innehåll i övrigt hänvisas till vad som
anfördes i SolJ 1983/84:5 s. 9 och 10.

Europarådets ministerkommitté beslutade i maj 1983 med anledning av
Europaparlamentets rekommendation att tillsätta en särskild expertkommitté
som skall belysa de problem som är förknippade med genmanipulation.
Expertgruppens arbete syftar till att så långt det är möjligt harmonisera
medlemsstaternas politik samt att, om det befinns önskvärt, utarbeta en
lämplig rättslig reglering i ämnet (an appropriate legal instrument).

Ett förslag till provisoriska etiska principer rörande konstgjord befruktning,
surrogatmödrar, försök på embryon m. m. har av expertgruppen
nyligen remitterats till Europarådets styrkommitté för mänskliga rättigheter.

Expertgruppens ledamöter har haft skilda uppfattningar på många punkter,
och alternativa förslag har därför lagts fram i flera fall. Detta gäller t. ex.
surrogatmoderskap, som en del experter vill tillåta och andra inte, samt
frågan om huruvida sperma- och äggdonatorer skall vara anonyma, om
experiment skall få utföras på embryon i provrör och om en tidsgräns för
förvaring av embryon skall fastslås. Exempel på punkter där expertgruppen
är enig är förslag som förbjuder placeringen av ett manipulerat embryo i en
kvinnas livmoder och förslag om förbud mot s. k. kloning.

Vidare kan här nämnas att Europarådets parlamentariska församling i
september 1986 har antagit ett parlamentarikerförslag om reglering av
användningen av mänskliga embryon och foster för diagnostiska, terapeutiska,
vetenskapliga, industriella och kommersiella ändamål. Förslaget går
bl. a. ut på att helt förbjuda kommersiell användning av embryon och foster.
Experiment på levande embryon skall inte tillåtas, oavsett om de är

SoU 1986/87:7

4

livsdugliga eller inte. Terapeutiska ingrepp på levande embryon och foster i
livmoder eller provrör skall tillåtas endast i den mån syftet med försöken är
att befrämja barnets välbefinnande. Embryon i provrör skall inte få hållas vid
liv längre tid än 14 dagar efter befruktningen. I sin rekommendation föreslår
den parlamentariska församlingen ministerkommittén dels att uppmana
medlemsländerna bl. a. att lagstifta eller på annat sätt införa motsvarande
bestämmelser i enlighet med de av församlingen antagna principerna, dels att
förbereda en europeisk konvention rörande dessa frågor.

Utredningar

Gen-etikkommittén (S 1981:03) hade enligt sina direktiv (Dir 1981:3) i
uppdrag att utreda etiska, humanitära och sociala frågor kring hybrid-DNAtekniken
samt att överväga behovet av en etisk och social lagstiftning i syfte
att sätta gränser för hur långt försök med att på konstlad väg förändra anlag
hos levande organismer skulle tillåtas. Kommittén avlämnade sitt slutbetänkande
Genetisk integritet (SOU 1984:88) i november 1984. Av betänkandet
framgår att kommittén under sitt arbete också funnit anledning att överväga
behovet av annan lagstiftning. Vad först gäller huvudfrågan har kommittén
diskuterat om behov finns att i grundlagen få inskrivet ett skydd för vad
kommittén valt att kalla den enskildes genetiska integritet. En effektiv spärr
skulle härigenom sättas mot vad som brukar benämnas genmanipulation.
Kommittén har emellertid inte ansett tiden mogen ännu för en grundlagsändring.
Först bör avvaktas vad Europarådet kan komma fram till i detta
hänseende vid överväganden av ändringar i Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna.

Vad annars gäller behovet av en etisk och social lagstiftning i fråga om
genteknikens tillämpning i forskning och försök på människa har kommittén
kommit fram till att de etiska normer som kommittén föreslår inte lämpligen
bör läggas till grund för lagstiftning utan att det måste vara att föredra att de i
likhet med de etiska normerna i Helsingforsdeklarationen om biomedicinsk
forskning innefattande försök på människa förblir etiska normer och verkar
som sådana. De bör emellertid i så fall på något sätt förankras i lag, och det
bör genom föreskrift i lag sörjas för att de etiska normerna utfärdas till allmän
kännedom och efterlevnad. Kommittén föreslår därför en särskild Lag om
användning av genteknik på människa m. m. I en första paragraf anges där att
socialstyrelsen skall meddela allmänna råd till vägledning för etiska bedömningar
vid användning av genteknik på människa och vid forskning och
försök med sådan och annan teknik på mänskliga könsceller, embryon och
foster. I uppgiften att meddela sådana råd ligger också ett ansvar för kontroll
över hur de efterlevs. Det förutsätts att socialstyrelsen beträffande de
allmänna råden och deras tillämpning samråder med medicinska forskningsrådet
och delegationen för hybrid-DNA-frågor.

I betänkandet förs också en diskussion om när det mänskliga livet börjar.
Kommittén redovisar tre olika synsätt på det individuella livets början: vid
befruktningen (I), vid implantationen (II) eller gradvis under embryonaloch
fosterutvecklingen (III). Enligt kommittén måste två villkor vara
uppfyllda för att en ny individ biologiskt sett skall uppkomma, nämligen

SoU 1986/87:7

5

befruktning och implantation. Kommittén har stannat för att föreslå att
mänskliga zygoter (befruktade äggceller) och blastem (äggceller under
delning) bör få användas för forskning och försök under vissa betingelser:
Försöken skall vara medicinskt välmotiverade, utföras inom 14 dygn efter
befruktning (frystid oräknad) och donator av ägg och spermier skall ha
lämnat sitt samtycke.

När det gäller användningen av genetisk fosterdiagnostik genom DNAanalys
har gen-etikkommittén kommit till slutsatsen att denna bör begränsas
till svåra genetiska sjukdomar som riskerar att hota det blivande barnets liv
eller utvecklingsmöjligheter. Beslut om sådan diagnostik bör enligt kommittén
fattas av läkare efter samråd med föräldrar (modern) och med ledning av
de riktlinjer eller föreskrifter som kan finnas utfärdade. Kommittén har
avvisat tanken på en förteckning över de genetiska sjukdomar det kan vara
fråga om, och ansett att det bör överlämnas åt socialstyrelsen att utfärda
tillstånd till användningen av DNA-baserad fosterdiagnostik (betänkandet
s. 166-168).

Kommitténs förslag har remissbehandlats och är nu föremål för överväganden
inom socialdepartementet. En proposition kan väntas tidigast hösten
1987.

Inseminationsutredningen har enligt sina ursprungliga direktiv
(Dir. 1981:73) haft att utreda, förutom artificiella inseminationer, även
frågor av etisk, juridisk, medicinsk och psykosocial art som rör befruktning
utanför kroppen. Utredningen (Ju 1981:04) har i ett betänkande (SOU
1985:5) Barn genom befruktning utanför kroppen lagt fram förslag till
lagreglering av s. k. provrörsbefruktning. Utredningen föreslår att provrörsbefruktning,
eller det utredningen kallar befruktning utanför kroppen,
endast skall få förekomma beträffande fasta parförhållanden. Äggdonation
bör inte tillåtas, inte heller spermadonation i förening med befruktning
utanför kroppen. Utredningen anser också att s. k. surrogatmoderskap är en
högst tvivelaktig företeelse som det inte finns skäl att tillåta i Sverige.
Utredningen föreslår att befruktade ägg med parets samtycke skall få frysas
och förvaras i barnalstringssyfte högst ett år samt att det endast skall få
implanteras i den kvinna som lämnat ägget. Implantation av ett befruktat ägg
som varit fryst föreslås inte få ske om mannen avlidit.

Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom regeringskansliet.
En proposition på grundval av betänkandet kan väntas tidigast hösten
1987.

Med anledning av olika riksdagsmotioner om lagstiftning till skydd för
ofödda m. m. uttalade riksdagen år 1981 att en kartläggning borde komma till
stånd beträffande fall då en gravid kvinna befinner sig i en sådan situation att
hon kan tänkas förbise eller inte inse riskerna för det väntade barnet av att
hon handlar eller underlåter att handla på visst sätt. Enligt riksdagen borde
man därvid analysera de problem som är förknippade med en lagstiftning till
skydd för fostrets intressen i sådana fall. Även den blivande faderns roll
borde uppmärksammas i sammanhanget. Riksdagen överlät åt regeringen att
bestämma formerna för arbetets bedrivande (SoU 1981/1982:14, rskr. 61).

Uppgiften anförtroddes åt utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt
(tilläggsdirektiv 1982:25). I direktiven undantogs från uppdraget frågor som

SoU 1986/87:7

6

hänför sig till abortlagen, fosterdiagnostiken eller arbetsmiljöområdet.

År 1984 överflyttades utredningsuppdraget angående frågorna om skydd
för ofödda till inseminationsutredningen med motiveringen att dessa frågor
sakligt sett hade större anknytning till inseminationsutredningens arbete.
Samtidigt utvidgades uppdraget till att även omfatta frågor som hänförde sig
till fosterdiagnostiken. Enligt tilläggsdirektiven (Dir. 1984:36) borde inseminationsutredningen
vara oförhindrad att närmare undersöka vilka principiella
och etiska spörsmål som fosterdiagnostiken kunde aktualisera och
analysera de problem som var förknippade med en eventuell lagstiftning i
ämnet. Utredningen borde därvid också beakta de förslag som kunde bli
resultatet av gen-etikkommitténs arbete rörande genteknikens användning
inom fosterdiagnostiken.

Vid behandlingen av en motion rörande sena aborter på grund av
konstaterad eller befarad fosterskada uttalade utskottet våren 1985 att det
förutsatte att inseminationsutredningen skulle anlägga en helhetssyn, rymmande
både medicinska och etiska synpunkter på de problem som var
förknippade med sena aborter på grund av diagnostiserad fosterskada (SoU
1984/85:11, se vidare nedan s. 9).

Kring årsskiftet 1986/87 kommer inseminationsutredningen att avlämna
ett betänkande rörande bl. a. skyddet för gravida missbrukares ofödda barn.
Enligt vad utskottet erfarit planerar utredningen att därefter påbörja arbetet
med frågor kring fosterdiagnostik.

Regeringen beslutade den 14 mars 1985 att inrätta ett råd för medicinsketiska
frågor. Initiativet till bildandet av ett medicinskt-etiskt organ hade
tagits av socialutskottet i betänkande 1984/85:4 (se nedan s. 9).

I regeringens beslut att inrätta det medicinsk-etiska rådet anges bl. a. att
rådet bör ta upp medicinsk-etiska frågor ur ett mer övergripande samhällsperspektiv.
Det finns behov att att få en samlad bild över de medicinsk-etiska
frågor som den snabba utvecklingen ger upphov till. Enligt beslutet bör rådet
därför sträva efter en helhetssyn på frågor som rör sådan medicinsk forskning
och behandling som kan anses känslig för den mänskliga integriteten eller
påverka respekten för människovärdet. Rådet skall ha stor frihet att
behandla de frågor man finner viktiga. Frågor om människors lika värde och
rätt till integritet anges emellertid böra ges stort utrymme i rådets arbete. I
arbetet med dessa frågor sägs det också vara viktigt att ha i åtanke att den
utveckling som sker på det här området ofta har mycket långsiktiga
verkningar.

Beträffande rådets arbetsformer anges bl. a. att det är viktigt att rådet kan
arbeta under öppna former så att det stimulerar till debatt och ställningstagande
i frågorna samt att ett av flera sätt då kan vara att anordna hearings i
olika frågor. I beslutet anges vidare att rådet också bör fungera som ett organ
för informations- och åsiktsutbyte och att det därför bör samla in och väga
faktamaterial samt sprida denna kunskap om de medicinsk-etiska frågorna.
En dialog mellan forskare och politiker behöver utvecklas. Den snabba
utvecklingen på medicinens område gör det angeläget för beslutsfattarna att
få kunskaper om nya tekniker på ett mycket tidigt stadium, heter det i
beslutet.

SoU 1986/87:7

7

Tidigare riksdagsbehandling

SoU 1986/87:7

Hösten 1983 hade riksdagen att ta ställning till en motion (c) med begäran om
att frågan om grundlagsskydd för det mänskliga livets integritet i avseende på
den nya biotekniken prövades. Motionärerna hade särskilt pekat på hybridDNA-tekniken
samt på användningen av denna och annan teknik vid
fosterdiagnostik, förändring av könsceller, befruktade ägg och embryon
samt terapeutiska ingrepp på foster och födda individer. Utskottet avstyrkte
motionen, bl. a. med hänvisning till gen-etikkommitténs arbete som då
pågick (SoU 1983/84:5 s. 20).

Utskottet utgick från att när riksdagen väl tagit ställning i fråga om vilka
grundläggande principiella normer som borde gälla för gentekniken, riksdagsbeslutet
måste följas av såväl fortsatta överväganden rörande de svenska
rättsreglerna som ett aktivt svenskt agerande på det internationella planet.
Utskottet framhöll att frågan till sin karaktär var sådan att det krävdes ett
internationellt samarbete för att göra normerna effektiva. Utskottet ansåg
också att det kunde bli aktuellt med fortsatt uppdrag för gen-etikkommittén
eller med annat ytterligare utredningsarbete.

Samma höst behandlades också en motion med begäran om en allsidig
utredning om gränsen mellan foster och barn. Den folkbokföringsmässiga
gränsen är, som ovan nämnts, den 28:e havandeskapsveckan, efter vilken
även dödfödda räknas som barn och dödsbevis skall utfärdas samt gravsättning
eller eldbegängelse ske. Motionären ville justera denna gräns nedåt med
hänsyn till den medicinska utvecklingen när det gällde att rädda för tidigt
födda.

Vid besvarandet av motionen erinrade utskottet inledningsvis om att ett
foster som vid födelsen visat något som helst tecken på självständigt liv enligt
gällande bestämmelser alltid skall betraktas som ett barn och officiellt
registreras som ett sådant, således även vid kortare graviditeter än 28 veckor.
Utskottet anförde vidare bl. a. att det inte var nödvändigt med en direkt
koppling mellan reglerna i folkbokföringsförordningen och de ökade medicinska
möjligheterna att rädda barn som fötts för tidigt. Det var dessutom
angeläget att inte i onödan utöka byråkratin kring de dödfödda barnen.
Hänsyn borde i stället tas till omständigheterna i det enskilda fallet.
Motionen avstyrktes med hänvisning härtill (SoU 1983/84:4).

Motioner om definition av livets uppkomst, rättsskydd för foster, fosterdiagnostik
m. m. har behandlats tidigare av riksdagen, bl. a. hösten 1984, då
även vissa andra motioner som rörde medicinsk-etiska frågor togs upp och då
utskottet även anordnade en hearing med företrädare för forskare, etiker,
sjukvårdsanställda, handikappförbunden, m. fl.

När det gällde motionen om definition av livets uppkomst ansåg utskottet
att frågan om när det mänskliga livet skall anses börja knappast torde kunna
besvaras på ett enkelt sätt. Nuvarande svenska lagstiftning gav ingen ledning,
menade utskottet. Även om frågan om livets uppkomst var alltför komplicerad
för att besvaras med en enkel tidsangivelse var det dock, enligt utskottet,
mycket som talade för att man borde försöka fastslå en tidsgräns som kunde
tillämpas vid forskning och behandling. Närmare övervägande härom borde
emellertid anstå i avvaktan på en proposition grundad på gen-etikkommit -

téns betänkande. Utskottet uteslöt dock inte att det kunde finnas anledning
att i ett vidare perspektiv belysa frågan om en legaldefinition av när mänskligt
liv skall anses uppkomma. Det fick emellertid bedömas när resultatet av
gen-etikkommitténs arbete förelåg (SoU 1984/85:4 s. 24).

När det gällde motionen om rättsskydd för mänskliga foster hänvisade
utskottet till inseminationsutredningen, som förutom vissa frågor om skydd
för ofödda även behandlade frågor av bl. a. etisk art rörande provrörsbefruktning,
s.k. surrogatmödrar, äggdonation samt infrysning av levande
embryon. Utskottet ansåg att frågan om behovet av ytterligare utredningsinsatser
angående ett rättsskydd för foster fick bedömas sedan inseminationsutredningens
arbete slutförts. Den då aktuella motionen avstyrktes därför
(betänkandet s. 25).

I betänkandet lämnades också en utförlig redovisning för olika metoder för
fosterdiagnostik och för de avvikelser som kan spåras med hjälp av dessa.

Utskottet delade den uppfattning som kommit till uttryck i en av de då
aktuella motionerna, nämligen att det förelåg ett behov av riktlinjer på
fosterdiagnostikens område och att det borde ankomma på riksdagen att ta
ställning till de allmänna principerna för verksamheten. Utskottet avstyrkte
dock motionen med hänvisning till att det pågick arbete i både genetikkommittén
och inseminationsutredningen som berörde fosterdiagnostik.
Utskottet utgick från att när de nämnda utredningarnas förslag avlämnats
och beretts i vederbörlig ordning, de skulle komma att underställas
riksdagens prövning.

Våren 1985 behandlade utskottet en motion rörande abort efter utgången
av 18:e graviditetsveckan som följd av konstaterad eller befarad fosterskada.
Utskottet avstyrkte motionen, men underströk kraftigt vikten av en balanserad
och fullödig information till föräldrarna om innebörd och konsekvenser
av ett befarat handikapp hos barnet. Utskottet erinrade vidare bl. a. om att
gen-etikkommittén föreslagit att fosterdiagnostik skulle begränsas till vissa
fall av grava sjukdomar och skador och att riksdagen inom en snar framtid
skulle få ta ställning till riktlinjer för fosterdiagnostiken. Utskottet betonade
dock att man måste sträva mot en mera nyanserad syn på hur det är att leva
med handikapp. De ökade möjligheterna att diagnostisera och behandla
olika tillstånd fick enligt utskottet inte leda till intolerans. Utskottet berörde
även de ökade möjligheterna att rädda även mycket tidigt födda barn och
pekade på att den medicinska utvecklingen gjort att gränsen för barnets
livsduglighet och tidsgränserna i abortlagen närmat sig varandra alltmer,
vilket gjorde beslut om abort sent under graviditeten än svårare än tidigare,
vare sig det var fråga om abort på grund av fosterskada eller av andra skäl. En
helhetssyn, rymmande både medicinska och etiska synpunkter, måste enligt
utskottet anläggas på dessa problem. Utskottet förutsatte att en sådan
helhetssyn skulle anläggas i inseminationsutredningen och det därpå följande
propositionsarbetet (SoU 1984/85:11 s. 12), se även ovan s. 7.

Utskottet har vidare denna dag i betänkandet SoU 1986/87:5 behandlat en
motion (c) om förslag till en stegvis förändring av den nuvarande abortlagen i
syfte att ge det ofödda barnet rätt till liv. Utskottet avstyrker där motionen,
men föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anför beträffande tidsgränserna för abort och beträffande insemi -

SoU 1986/87:7

9

nationsutredningens fortsatta arbete med frågor som rör abortlagen. För en
närmare redovisning hänvisas till betänkandet (s. 14).

Frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort har
behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen, bl. a. i betänkandet SoU
1983/84:3, där en utförlig redogörelse för frågan lämnades. Utskottet
avstyrkte då ett motionsyrkande om författningsreglering av rätten att slippa
delta i abortverksamhet med hänvisning dels till socialstyrelsens anvisningar,
dels till vissa uppgifter av 1980 års abortkommitté i dess slutbetänkande
Familjeplanering och abort. Erfarenheter av ny lagstiftning (SOU 1983:31).

Vid behandlingen av motsvarande yrkanden våren 1985 ansåg utskottet
inte att något nytt framkommit som visade på ett behov av författningsreglering
av sjukvårdspersonalens rätt att slippa medverka vid abortverksamhet
(SoU 1984/85:11).

Frågan om rätten för barnmorskeelever att slippa genomgå det utbildningsmoment
som avser insättning av s. k. spiral och om rätt till legitimation
som barnmorska i dessa fall behandlas också i det ovannämnda betänkandet
SoU 1986/87:5. Utskottet uttalar där att regeringen bör överväga vilka
åtgärder som kan vidtas för att denna begränsade grupp skall kunna erhålla
legitimation. Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna. (Se vidare
betänkandet s. 11.)

Utskottet

De frågor som tas upp i den nu aktuella motionen rör skyddet för den
mänskliga individen i förhållande till den vetenskapliga utvecklingen på
områden som genteknik, fosterdiagnostik, befruktning utanför kroppen,
experiment på mänskliga foster och embryon, m. m. Mång* principiella och
etiska spörsmål aktualiseras, bl. a. frågan om tidpunkten för det mänskliga
livets början.

Gen-etikkommittén har, som framgått av det inledande avsnittet, utrett
etiska, humanitära och sociala frågor kring hybrid-DNA-tekniken samt
övervägt behovet av en etisk och social lagstiftning i syfte att sätta gränser för
hur långt försök med att på konstlad väg förändra anlag hos levande
organismer skall tillåtas. Kommittén har också redovisat olika synsätt
beträffande det mänskliga livets början samt lagt fram förslag rörande
forskning och försök på befruktade ägg. För det närmare innehållet i
kommitténs slutbetänkande (SOU 1984:88) Genetisk integritet har redogjorts
ovan (s. 7-8). Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för
överväganden inom regeringskansliet.

Inseminationsutredningen har utrett frågor av etisk, juridisk, medicinsk
och psykosocial art som rör befruktning utanför kroppen. I betänkandet
(SOU 1985:5) Barn genom befruktning utanför kroppen har utredningen lagt
fram förslag som rör provrörsbefruktning, ägg- och spermiedonation,
surrogatmoderskap, m. m. (se ovan s. 8-9). Även detta betänkande har
remissbehandlats och övervägs nu inom regeringskansliet.

Inseminationsutredningen utreder för närvarande vissa frågor om skydd
för ofödda (se ovan s. 6). Ett betänkande rörande bl. a. skyddet för gravida

SoU 1986/87:7

10

missbrukares ofödda barn väntas kring årsskiftet 1986/87. Därefter kommer
utredningen att påbörja arbetet med att undersöka vilka principiella och
etiska spörsmål fosterdiagnostiken kan aktualisera samt analysera de problem
som är förknippade med en eventuell lagstiftning i ämnet. Utskottet
föreslår i betänkandet SoU 1986/87:5 att riksdagen ger regeringen till känna
bl. a. att inseminationsutredningen bör behandla vissa frågor som rör
abortlagen (betänkandet s. 14).

Ett omfattande utredningsarbete har alltså redan bedrivits, alternativt
pågår fortfarande, på de områden som tas upp i motionen. Efter vederbörlig
beredning inom regeringskansliet kommer förslag att underställas riksdagens
prövning. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att riksdagen bör
föregripa sitt kommande ställningstagande genom att nu binda sig för någon
viss uppfattning i här aktuella frågor. Motion 1985/86:So406 (c) avstyrks med
hänvisning härtill. Utskottet vill samtidigt som sin mening uttala att det är
önskvärt att regeringens förslag läggs fram för riksdagen under år 1987 och så
samlat som möjligt, så att riksdagen ges tillfälle att anlägga en helhetssyn på
de etiska frågeställningar som den medicinska utvecklingen kring det
mänskliga livets början aktualiserar.

Utskottet vill vidare erinra om att utvecklingen på den medicinska
teknologins och forskningens områden går mycket snabbt. Politikerna får
inte sällan information om nya medicinska tekniker först sedan de redan
hunnit tas i bruk och har då små möjligheter att påverka tillämpningen av
dem. Det var mot bl. a. denna bakgrund som utskottet hösten 1984 tog
initiativ till bildandet av det medicinsk-etiska rådet (se ovan s. 7). Rådets
uppgift är bl. a. att samla in och väga faktamaterial, sprida kunskap om de
medicinsk-etiska frågorna samt medverka till att utveckla en dialog mellan
forskare och politiker. Denna uppgift för det medicinsk-etiska rådet framstår
nu som särskilt angelägen eftersom, såsom tidigare nämnts, något regeringsförslag
grundat på gen-etikkommitténs och inseminationsutredningens betänkanden
inte kan väntas förrän tidigast hösten 1987. Utvecklingen fram till
dess bör följas uppmärksamt.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande skydd för individens personliga värdighet inom sjukvård

och forskning

att riksdagen avslår motion 1985/86:So406.

Stockholm den 21 oktober 1986
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys

SoU 1986/87:7

11

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Gunnar Ström (s), Ann-Cathrine
Haglund (m). Yvonne Sandberg-Fries (s). Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk),
Ingrid Andersson (s), Ingvar Eriksson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),
Maud Björnemalm (s) och Claes Rensfeldt (s).

Särskilda yttranden

1. av Göte Jonsson (m) och Ingvar Eriksson (m):

I betänkandet hänvisas på s. 11 till att utskottet i sitt betänkande SoU
1986/87:5 om familjeplanering och abort föreslagit riksdagen ge regeringen
till känna att inseminationsutredningen bör behandla vissa frågor som rör
abortlagen. Vi har i en reservation till sistnämnda betänkande bl. a. slagit fast
att foster har liv och som blivande människor ett berättigat anspråk på ett
långtgående rättsskydd. Vidare har vi uttalat att frågan om ett ökat
rättsskydd för fostret snarast måste bli föremål för utredning och därvid utgå
från en helhetssyn som omfattar alla de nu aktuella områdena som
genteknik, fosterdiagnostik, provrörsbefruktning, forskning på embryon
samt abortsituationer.

2. av Inga Lantz (vpk):

Till vissa delar tar motion 1985/86: So406 upp etisk-moraliska frågeställningar
om livets okränkbarhet och om människors lika värde som sammanfaller
med vad vpk tidigare framfört. Dit hör t. ex. kravet att alla människor skall
ha rätt till att födas med omanipulerad arvsmassa, kravet att avvisa en
kvalitetsinriktad, utsorterande fosterdiagnostik, krav på stor restriktivitet
vad gäller provrörsbefruktning, krav på förbud mot genterapi på embryon
och att befruktade ägg ej får frysas.

Den medicinsk-tekniska utvecklingen går mycket snabbt och politikerna
ställs ofta inför fullbordat faktum, utan möjlighet att påverka utvecklingen.

Utifrån en humanistisk människosyn delar vpk i sak de tankegångar som
utifrån en kristen utgångspunkt framförs i motionen.

SoU 1986/87:7

12

Innehållsförteckning SoU 1986/87:7

Sammanfattning 1

Motionen 1

Motionsmotivering 1

Gällande bestämmelser 2

Internationella regler och deklarationer 4

Utredningar 5

Tidigare riksdagsbehandling 8

Utskottet 10

Hemställan 11

Särskilda yttranden 12

13