Socialutskottets betänkande
1986/87:36
om vissa anslag till omsorg om barn och ungdom
(prop. 1986/87:100 bil. 7 delvis)
SoU
1986/87:36
Sammanfattning
I betänkandet behandlas i proposition 1986/87:100 bil. 7 framlagda förslag
under F2-F4: Bidrag till hemspråksträning i förskolan, Barnmiljörådet samt
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA). I anslutning härtill
behandlas en motion (s) om lagfäst skyldighet att anordna hemspråksträning,
två motionsyrkanden (fp) om barnolycksfall samt två motioner, (s) resp. (c),
om föräldrautbildning.
Utskottet tillstyrker medelsanvisningarna och avstyrker motionerna.
Utskottets fp-ledamöter reserverar sig till förmån för motionsförslagen om
åtgärder mot barnolycksfall. Utskottets c-ledamöter avger ett särskilt
yttrande beträffande föräldrautbildning.
FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1986/87:100 bil. 7
1. F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan
Regeringen har under punkt F2 (s. 105-106) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till hemspråksträning i förskolan för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag av 31 050 000 kr.
Motion
I motion 1986/87:So613 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidrag och
skyldighet att anordna hemspråksträning regleras i lag.
Utskottet
Målet för hemspråksträningen i förskolan är detsamma som gäller även för
skolans hemspråksundervisning, nämligen att främja en aktiv tvåspråkighet
och stödja barnets språkutveckling med förankring i det egna språket.
Statsbidrag till hemspråksträning för sexåringar inom den kommunala
barnomsorgen infördes den 1 juli 1977. Den 1 juli 1979 utvidgades bidraget
till att omfatta även femåringar. Statsbidraget har fastställts till 3 375 kr.
1 Riksdagen 1986/87.12sami. Nr 36
Bidragsbestämmelserna återfinns i förordningen (1977:628) om statsbidrag
till hemspråksträning i förskolan (ändrad 1979:266 och 1985:603).
Hemspråksstödet för förskolan gäller endast ett språk per barn. Språkstödet
i förskolan omfattar också ett första språkstöd i svenska.
I motion So613 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) föreslås att statsbidrag och
skyldighet att anordna hemspråksträning regleras i lag. Motionärerna uppger
att flera kommuner under de senaste åren har lågprioriterat invandrarbarnens
hemspråksträning, vilket har inneburit att man avvecklat eller inte
startat hemspråksträningen i förskolan.
Den särskilda kommitté (S 1979:03) som såg över frågan om språksituationen
för invandrarbarn i förskoleåldern redovisade i sitt slutbetänkande
(SOU 1982:43) Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i
förskoleåldern förslag till åtgärder som rörde verksamheten med hemspråksstöd.
Utredningen föreslog en lagreglering av hemspråksstödet genom ett
tillägg till socialtjänstlagen. Lagförslaget innebar att invandrar- och minoritetsgruppers
barn skulle garanteras ett hemspråksstöd under viss tid.
Utredningen föreslog även vissa ändringar i statsbidragsreglerna. Utredningens
förslag ledde emellertid inte till någon proposition från regeringen.
Våren 1985 hade utskottet att ta ställning till ett motionsförslag (vpk) om
obligatorisk modersmålsundervisning för invandrarbarn. Utskottet avstyrkte
motionen med hänvisning bl. a. till att det saknades statsfinansiella
förutsättningar för en sådan utbyggnad av hemspråksträningen som motionärerna
förordade. Utskottet framhöll vidare att föräldrarna själva har ett stort
ansvar för att träna barnen i det språk som används i hemmet (SoU
1984/85:17). Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker således även den nu
aktuella motionen.
Utskottet hemställer
1. beträffande lagfäst skyldighet att anordna hemspråksträning
att riksdagen avslår motion 1986/87:So613,
2. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Bidrag till hemspråksträning i förskolan för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 31 050 000 kr.
2. F3. Barnmiljörådet
Regeringen har under punkt F 3 (s. 106-107) föreslagit riksdagen att till
Barnmiljörådet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3 243 000
kr.
Motion
I motion 1986/87:So 491 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall,
2. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte att förbättra
rättsskyddet vid barnolycksfall.
SoU 1986/87:36
2
Utskottet
SoU 1986/87:36
Barnmiljörådet är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga
frågor rörande barns miljö och barns säkerhet. Instruktion för barnmiljörådet
framgår av särskild förordning (1980:572)
Barnmiljörådets verksamhet omfattar olika samordningsprojekt inom
barnsäkerhets- och barnmiljöområdet. Vidare arbetar rådet med särskild
information inom dessa områden genom skrifter, konferenser, utställningar,
seminarier m. m. En referensgrupp för barnsäkerhet och en för barnmiljö är
knutna till rådet i syfte att samla in erfarenheter, stimulera och samordna
olika insatser, sprida information och uppmärksamma brister i barns miljö.
Rådet medverkar också i ett samarbete med de övriga nordiska länderna i
barnsäkerhetsfrågor.
I motion So 491 (fp) begärs att regeringen ges till känna vad som i motionen
anförts angående skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall (yrkande
O
I
motionen uppges att 200 000 barn i Sverige skadas så svårt att
sjukhusbesök eller motsvarande är nödvändigt. Av dem måste ca 15 000 barn
läggas in för vård. Olycksfall svarar enligt motionärerna för nära hälften av
den totala dödligheten bland barn i landet och utgör för barn över ett år den
största enskilda dödsorsaken. Den främsta olycksorsaken är utformningen
av den fysiska miljön.
Enligt motionärerna finns det inom barnhälsovården och skolan en
öppenhet och beredskap för åtgärder mot olycksfall som gör att man med
relativt enkla medel bör kunna bygga upp en skyddsorganisation med samma
effektivitet som arbetarskyddet. Organisationen för elevskyddsombud bör
byggas ut så att den blir heltäckande. För mindre barn bör föräldrar kunna
utbildas till barnskyddsombud.
Ett likalydande motionsyrkande har behandlats tidigare av utskottet under
detta riksmöte - se betänkandet SoU 1986/87:2 om barnsäkerhet. Vid
besvarandet av motionen hänvisade utskottet inledningsvis till att det i
propositionen om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården (prop. 1984/
85:181) understrukits att det skadeförebyggande arbetet i kommunerna
kräver ett direkt engagemang av medborgarna, folkrörelser och ansvariga
samhällsorgan för att bli framgångsrikt. I propositionen hade vidare erinrats
om det viktiga skadeförebyggande arbete som genom primärvården, särskilt
genom barnhälsovårdens och distriktssköterskornas försorg, utförs i samband
med föräldrautbildningen och i samband med hembesök inom barnhälsovården.
Socialministern hade ansett det angeläget att det skadeförebyggande
arbetet i denna form vidareutvecklades (prop. s. 39).
Vidare erinrade utskottet om att regeringen i juli 1986 givit socialstyrelsen i
uppdrag att utreda miljö- och hälsoskyddsnämndens skadeförebyggande
verksamhet. I uppdraget låg också att belysa möjligheterna att utveckla en
aktiv medborgarmedverkan. Utskottet förutsatte att socialstyrelsen därvid
skulle komma att ta till vara bl. a. de erfarenheter som vunnits i de olika
projekt där föräldrar och andra frivilliga engagerats som barnmiljöombud.
Mot bakgrund av den sålunda inledda utredningen var utskottet inte berett
1* Riksdagen 1986/87.12sami. Nr 36
att ta ställning till de närmare formerna för bekämpande av barnolycksfall.
Den då aktuella motionen avstyrktes därför.
Socialstyrelsen skall senast den 1 juli 1987 redovisa sitt ovan redovisade
uppdrag till regeringen. Utskottet anser inte heller nu att riksdagen bör
föregripa regeringens ställningstagande till utredningens förslag utan avstyrker
motion So 491 (fp) yrkande 1.
I samma motion (fp) begärs att åtgärder vidtas i syfte att förbättra
rättsskyddet vid barnolycksfall. Motionärerna hänvisar till en undersökning
gjord av Barnmiljörådet angående den rättsliga behandlingen och bedömningen
i domslut som rörde barnolycksfall. Av undersökningen framgick
bl. a. att bestämmelser om skyddsanordningar i olika författningar ofta
åsidosattes utan att rättslig prövning blev följden. Enligt motionärerna har
polis och åklagare varit osäkra om hur svåra barnolycksfall skall behandlas ur
rättslig synpunkt. De har inte ansett sig ha stöd i lagen för en förundersökning
som kunnat leda till åtal och rättegång. Därför tas sällan vållande- och
ansvarsfrågan upp till prövning. Motionärerna anför att det är angeläget att
barnen får ett förbättrat rättsligt skydd och att föräldrar till drabbade barn får
stöd och hjälp att driva olycksärenden till högre instans.
Olycksfallen svarar för nära hälften av den totala barndödligheten i landet
och utgör den största enskilda dödsorsaken för barn över ett år. I
förskoleåldern är det främst hem- och fritidsolyckor (bl. a. drunkning) som
dominerar bland dödsfallen. Bland förskolebarn dominerar inomhusskador,
bland skolbarn utomhusskador. Över hälften av de äldre barn som förolyckas
omkommer i trafiken. En tredjedel av barnskadorna inträffar i hemmet, en
tredjedel i lekmiljön utomhus i hemmets närhet och en tredjedel utanför
hemmet i daghem, skolor, på skolvägen etc. (Källa: HS 90. Underlagsstudie
SOU 1984:42 s. 31). På senare tid har drunkningsolyckorna minskat, medan
idrottsolycksfall ökat, även i låga åldrar. Det största hotet mot barnen är
fortfarande trafiken och hemolycksfallen.
Ansvar i barnolycksfallsmål liksom i andra olycksfallsmål kan enligt 3 kap.
brottsbalken komma i fråga för den som genom oaktsamhet vållat annans
död, kroppsskada eller sjukdom. Vidare kan ansvar utkrävas av den som av
grov oaktsamhet utsatt annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller
sjukdom. För att någon skall kunna dömas till straff krävs att oaktsamhet
eller i förekommande fall grov oaktsamhet kan bevisas.
I allmänna ordningsstadgan (1956:617) (AOst) finns bestämmelser om
skyldighet bl. a. att vidta skadeförebyggande åtgärder vid grävning, schaktning,
upptagande av vakar och liknande arbeten samt om skyldighet att vidta
säkerhetsåtgärder vid brunnar (5 §) Den som bryter mot dessa bestämmelser
kan enligt 28 § AOst dömas till böter.
Såsom anförs i motionen genomförde Barnmiljörådet under 1986 en
undersökning av den rättsliga behandlingen och bedömningen av barnolycksfall.
Utredningen - som endast avsåg Storstockholmsområdet och
Uppsala län - var begränsad till barnolycksfall vid brunnar, byggarbetsplatser,
grustag och schakt samt till pyrotekniska (fyrverkeri-) olyckor. En av
utredningens slutsatser var att andra fall än trafik- och arbetsolyckor inte gick
vidare till domstolsprövning utan stannade med en anmälan eller utredning
hos polismyndigheten. Barnmiljörådet ansåg bl. a. att bestämmelsen i 5 § 2 st
SoU 1986/87:36
4
AOst (om säkerhetsåtgärder vid brunnar) var otillräcklig för att på ett från
barns synpunkt tillfredsställande sätt få vållande-/ansvarsfrågan utredd och
rättsligt prövad.
Barnmiljörådet har utvecklat dessa synpunkter i sitt yttrande över
Ordningsstadgeutredningens slutbetänkande (SOU 1985:124) Ordningslag.
Rådet ville att lagstiftningen om säkerhetsåtgärder vid brunnar skulle
skärpas ytterligare. Vidare ansåg rådet att det i en ny ordningslag borde tas in
föreskrifter om vattenrutschbanor samt bestämmelser om ansvarig myndighet
vid grustag.
Remissbehandlingen av Ordningsstadgeutredningens förslag till ordningslag
är avslutad och förslaget övervägs nu inom regeringskansliet. En
proposition kan väntas tidigast hösten 1987.
I ett svar på en fråga den 24 april 1986 om markägarnas ansvar för brunnar
försäkrade justitieminister Wickbom att man i arbetet med ett regeringsförslag
på grundval av Ordningsstadgeutredningens betänkande skulle komma
att göra allt för att minska riskerna för barnolycksfall vid brunnar.
Bammiljörådet genomför för närvarande en rikstäckande kartläggning av
rättstillämpningen vid barn- och ungdomsolyckor. Rådet har tillställt samtliga
polismyndigheter en begäran om kopior av de tre senaste årens
anmälningar och utredningar avseende olyckor, tillbud, farliga anordningar
och andra förhållanden som påverkat säkerheten till liv och hälsa för barn
och ungdomar under 18 år. Begäran har inte avsett rena trafikolyckor, vilka
redovisas av trafiksäkerhetsverket. Avsikten med kartläggningen är att
undersöka vilka typer av barnolycksfall som inträffat, vilka säkerhetsåtgärder
som erfordras för att förebygga olyckor samt vem som bör ansvara för
säkerheten. På grundval av sålunda vunna insikter avser rådet att föreslå
förebyggande åtgärder och samtidigt beakta hur rättsskipningen kan effektiviseras.
Rikspolisstyrelsen har ansett att den föreslagna undersökningen
avser ett aktuellt och angeläget ämne och har tillstyrkt genomförandet.
I april 1987 hade svar inkommit från 109 av 118 polisdistrikt. Barnmiljörådet
avser att presentera undersökningens resultat i en rapport till sommaren
1987.
Utskottet anser att samhället bör markera att man ser allvarligt på fall av
vårdslöshet och underlåtenhet som leder till att barn skadas eller dödas.
Barnmiljörådets kommande rapport bör kunna komma till nytta vid polisens
utredningar och främja en domstolsprövning av ansvarsfrågorna vid barnolyckor.
Ett syfte med rapporten är även att initiera förebyggande åtgärder,
såsom skärpta säkerhetsföreskrifter och skärpta krav på farliga anordningar.
Mot bakgrund härav anser utskottet att barnmiljörådets analys av den
rättsliga behandlingen av barnolyckor bör avvaktas innan riksdagen har
anledning att överväga åtgärder för att förbättra rättsskyddet vid barnolycksfall.
Motion So491 (fp) yrkande 2 avstyrks därför.
Utskottet hemställer
1. beträffande skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall
att riksdagen avslår motion 1986/87:So491 yrkande 1,
2. beträffande förbättrat rättsskydd vid barnolycksfall
att riksdagen avslår motion 1986/87:So491 yrkande 2,
SoU 1986/87:36
5
3. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 3 243 000 kr.
3. F 4. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt A4 (s. 107-109) och
hemställer
att riksdagen för budgetåret 1987/88 till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor anvisar ett förslagsanslag av 3 792 000 kr.
4. Föräldrautbildning
Motioner
I motion 1986/87:So607 av Margareta Persson (s) och Margareta Palmqvist
(s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en föräldrautbildning som aktivt erbjuds
alla föräldrar.
I motion 1986/87:So615 av Alf Svensson (c) hemställs, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts när det gäller föräldrautbildning.
Utskottet
I motion So607 av Margareta Persson (s) och Margareta Palmqvist (s)
hemställs att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om behovet av
en föräldrautbildning som aktivt erbjuds alla föräldrar. Enligt motionärerna
har föräldrautbildningen under lång tid fokuserats på att förbereda de
blivande föräldrarna på förlossningen och den första tiden därefter med
barnet. Motionärerna menar dock att det är senare i barnens liv som många
föräldrar i dag står ytterst frågande till hur de skall hantera situationen. Att
sätta gränser, hålla sig till klara normer, ge barnen en mening i livet kan vara
nog så svårt i dagens samhälle, fyllt av motsägande budskap och kommersialism.
Många föräldrar klarar i dag inte dessa viktiga uppfostringsmoment,
heter det i motionen. Föräldrautbildningen måste därför snarast komma i
gång. Det kan enligt motionärerna ske genom att stöd ges till studieförbunden
för en gemensam aktionsplan. Det kan organiseras så att varje förälder
vid t. ex. 4-årskontrollen och 6-årskontrollen på BVC tillsammans med andra
föräldrar får samtala med läkaren och BVC-sköterskan.
Även i motion So615 (c) hemställs att regeringen ges till känna vad som i
motionen anförts när det gäller föräldrautbildning (yrkande 2). Den allmänna
osäkerhet som många nyblivna föräldrar känner gör behovet av föräldrautbildning
stort, anser motionären. Föräldrautbildning bör vara en viktig del
av arbetet vid mödra- och barnavårdscentraler och på BB och en naturlig del
av verksamheten vid daghem och andra förskolor. Föräldrautbildningen
skall bl. a. betona det livsvariga äktenskapet som bästa grund för familjebild
-
SoU 1986/87:36
6
ning och ge en motvikt till den kommersialiserade och ytliga syn på
samlevnaden som alltmer trängt fram.
Riksdagen (prop. 1978/79:168, SoU 1978/79:45 rskr. 1978/79:385) godkände
år 1979 allmänna riktlinjer för en allmän föräldrautbildning. Dessa
riktlinjer innebar bl. a. att en allmän föräldrautbildning i anslutning till barns
födelse med början år 1980 successivt skulle byggas ut i landstingskommunernas
regi som en del av den normala verksamheten vid mödra- och
barnavårdscentraler samt BB. Föräldrautbildningen skall bl. a. förmedla
kunskap i frågor om hur det fysiska och psykiska tillståndet påverkas under
graviditet, förlossning och tiden närmast efter förlossning, fostrets utveckling,
förebyggande hälsovård och det stöd som samhället kan erbjuda
blivande och nyblivna föräldrar.
Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning, den s. k. h-nämnden, gav år
1980 ut boken Vänta barn, som handlar om graviditet, förlossning och
föräldraskap och vänder sig till samtliga blivande föräldrar. I anslutning till
denna har nämnden också framställt boken Att få tvillingar. År 1983 utgav
nämnden boken Leva med barn. I den tas barns såväl psykosociala som
fysiska utveckling upp.
Den år 1973 tillkallade barnomsorgsgruppen framlade år 1980 sitt slutbetänkande
(SOU 1980:27) Barn och vuxna.
I slutbetänkandet behandlades frågor om föräldrautbildning under barnets
förskole- och skolår samt föräldrautbildning som når alla i samhället. Bl. a.
föreslogs studieförbunden och de frivilliga organisationerna få en huvuduppgift
i vad gällde diskussionsgrupper samt studier och olika gemensamhetsarrangemang
för föräldrar och för föräldrar och barn. Betänkandet ledde
emellertid aldrig till något förslag från regeringen.
Utskottet vill också erinra om att riksdagen genom att anta proposition
1984/85:209 om förskola för alla barn ställt sig bakom en rätt för vårdnadshavare
till barn i kommunal barnomsorg att delta i planeringen av verksamheten
samt i dess genomförande enligt kommunala riktlinjer. Vidare bör
nämnas att det för barn mellan 4 och 12 år utgår tillfällig föräldrapenning 2
dagar per barn och år till föräldrar som vill besöka sitt barn på daghem,
fritidshem, förskola eller skola eller delta i speciell föräldrautbildning, s. k.
kontaktdagar.
Statsrådet Bengt Lindqvist besvarade den 9 februari 1987 en interpellation
om föräldrautbildning (snabbprot. 1986/87:67 anf. 8-12). Statsrådet sade sig
dela interpellantens åsikt att föräldrar behöver kunskaper och stöd även efter
det att barnet lämnat spädbarnsstadiet för att kunna fungera i sin fostrarroll.
Statsrådet hänvisade vidare till att det i princip är landsting och kommuner
som via barnavårdscentraler, barnomsorg och skola bedriver föräldrautbildning,
men att i många fall den kommunala verksamheten kompletteras med
insatser från frivilligorganisationer.
Enligt statsrådet Lindqvists mening har förskolan en viktig funktion att
fylla när det gäller föräldrautbildning för föräldrar till barn i förskoleåldern.
Inom förskolans olika verksamhetsformer får föräldrar en naturlig kontaktpunkt
att diskutera sina barns utveckling och behov tillsammans med kunnig
personal. Statsrådet Lindqvist ville särskilt peka på den snabba utveckling av
den öppna förskolan som skett. Vidare uppgav han att regeringen från
SoU 1986/87:36
7
anslaget för utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen beviljat
medel till ett tjugotal projekt som handlar om föräldrautbildning. Detta
ansåg han visa vilken vikt regeringen fäster vid detta område. När det gäller
formerna för föräldrautbildning måste de enligt statsrådet anpassas till de
lokala förutsättningarna i kommuner och landsting. Självfallet är det också
bra om frivilligorganisationer - bildningsförbund, föräldraföreningar och
andra organisationer - deltar i arbetet, anförde statsrådet. Avslutningsvis
uppgav han att han avsåg att tillsammans med skolministern diskutera om ett
samlat initiativ beträffande föräldrautbildning under förskoleperioden och
skoltiden är möjligt och motiverat.
Utskottet vill understryka vikten av en fortsatt utveckling av föräldrautbildningen
under olika skeden av barnets uppväxt. Den fråga som tas upp i
motion So607 (s) - föräldrautbildning för föräldrar till något äldre barn - är
emellertid redan aktualiserad hos regeringen och påkallar därmed ingen
åtgärd av riksdagen. Motion So607 (s) avstyrks därför.
Ett motionsyrkande med samma lydelse som det nu aktuella i motion
So615 (c) behandlades av utskottet våren 1986 (SoU 1985/86:30 s. 17-18).
Utskottet delade uppfattningen att föräldrautbildning är ett viktigt led för att
underlätta för föräldrar, inte minst för dem som är ensamstående, att
tillgodose sina barns behov och ge barnen ökad trygghet i vardagen.
Utskottet kunde emellertid inte ställa sig bakom ett uttalande i enlighet med
det då aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrktes.
Utskottet har inte ändrat inställning sedan föregående riksmöte och
avstyrker därför motion So615 (c) yrkande 2.
Utskottet hemställer
1. beträffande föräldrautbildning avseende äldre barn
att riksdagen avslår motion 1986/87:So607,
2. beträffande föräldrautbildningens innehåll m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:So615 yrkande 2.
Stockholm den 14 maj 1987
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
NärvarandeiDaniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Aina Westin (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid
Andersson (s), Ingvar Eriksson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Claes
Rensfeldt (s) och Maud Björnemalm (s).
SoU 1986/87:36
8
Reservationer
SoU 1986/87:36
1. Skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall (punkt 2,
mom. 1 i hemställan)
av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med "Ett
likalydande” och slutar på s. 4 med "So491 (fp) yrkande 1” bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka skäl för att
genom skyddsombud söka minska skadorna bland barn. Härför talar bl. a.
resultaten i ett projekt med lokalt skadeförebyggande arbete i Falköping där
andelen småbarnsföräldrar med intresse för att förebygga barnolycksfall
ökade från 15 % till 65 % samtidigt som antalet skador bland barn upp till tre
års ålder halverades. Föräldrar bör alltså i enlighet med vad som föreslås i
motionen kunna utbildas till barnskyddsombud. Det bör ankomma på
regeringen att närmare besluta om formerna för en sådan utbildning. Vad
utskottet här anfört med anledning av motion 1986/87:So491 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. beträffande skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So491 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Förbättrat rättsskydd vid barnolycksfall
av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att samhället bör markera att man ser allvarligt på fall av
vårdslöshet och underlåtenhet som leder till att barn skadas eller dödas.
Barnmiljörådets undersökning har visat att bestämmelser om skyddsanordningar
i olika författningar ofta åsidosätts utan att rättslig prövning blir
följden. Enligt utskottets mening kan det därför ifrågasättas om sanktionsmöjligheterna
enligt nuvarande lagstiftning utnyttjas till fullo. Det är
angeläget att det i utbildningen för polis och åklagare ges särskilt utrymme
för den rättsliga behandlingen av barnolycksfall. Det är också angeläget att
föräldrar till drabbade barn får stöd och hjälp att driva olycksärenden vidare
till högre instans. Vad utskottet här anfört om förbättrat rättsskydd vid
barnolycksfall bör riksdagen med anledning av motionen (fp) yrkande 2 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa
2. beträffande förbättrat rättsskydd vid barnolycksfall
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So491 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9
Särskilt yttrande
beträffande föräldrautbildning av Ulla Tillander och Rosa Östh, båda (c),
som anför:
Till de synpunkter som utskottet anför i avsnittet om föräldrautbildning vill
vi foga att det enligt centerpartiets mening är viktigt att aktivt erbjuda alla
föräldrar föräldrautbildning under olika skeden av barnets uppväxt. Formerna
för utbildningen bör kunna växla efter lokala förhållanden.
SoU 1986/87:36
10