Socialutskottets betänkande
1986/87:3

om handläggningen i socialnämnd, m. m.

SoU

1986/87:3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (s) om att ge föräldrar samma rätt till
ombud vid handläggning av vårdnadsutredning hos socialnämnd som hos
domstol.

Motionen har remissbehandlats.

Vidare behandlas en motion (c) om inrättande av familjedomstolar.

Båda motionerna avstyrks.

Motioner

I motion 1985/86:So204 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
inrättandet av familjedomstolar.

I motion 1985/86:So230 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag i syfta att ge föräldrar samma rätt till ombud vid
handläggning av vårdnadsutredning hos socialnämnden som i domstol.

Rätt till ombud vid vårdnadsutredningar
Motionen

Innan domstolen slutligt avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller
umgänge skall socialnämnden höras eller beredas tillfälle att yttra sig (6 kap.

18 § andra stycket föräldrabalken). I de fall föräldrarna är oense brukar
nämnden alltid höras, dvs. den gör en vårdnadsutredning. Utredningen
mynnar ut i vissa rekommendationer om hur domstolen lämpligen bör avgöra
vårdnadsfrågan. Socialnämndernas handläggning av ärenden rörande bl. a.
vårdnadsutredningar regleras i 50-56 §§ socialtjänstlagen (1980:620), SoL
och i förvaltningslagen (1971:290), FL. Föräldrarna skall i enlighet med 55 §

SoL underrättas om sin rätt att företräda inför socialnämnden och skall få
göra det om inte särskilda skäl föranleder annat. Rätt för föräldrarna att
anlita ombud inför nämnden finns inte i dessa ärenden. Bestämmelsen i 53 §
andra stycket SoL, som hänvisar till 6 § FL om ombud och biträde gäller
nämligen bara i ärenden enligt SoL. Nämnden är dock oförhindrad att ändå
låta föräldrarna anlita ombud när de skall närvara vid nämndens sammanträde.
1

1 Riksdagen 1986187.12 sami. Nr 3

Enligt motionären i motion 1985/86:So230 (s) har det förekommit att
socialnämnden inte har beaktat att föräldrarna har ombud. Med hänvisning
till att det just i vårdnadstvister är av största vikt att föräldrarna inte anser sig
orättvist behandlade, begär motionären att förslag utarbetas i syfte att ge
föräldrar samma rätt till ombud vid handläggning av vårdnadsutredning hos
socialnämnden som i domstol.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen och
Svenska kommunförbundet.

Socialstyrelsen anför att styrelsen i sina Allmänna råd 1985:2 om vårdnad
och umgänge har uppmärksammat det i motionen påtalade förhållandet och
därvid uttalat att socialnämnden givetvis är oförhindrad att ändå låta
föräldrarna anlita ombud när de skall närvara vid nämndens sammanträde.
Socialstyrelsen påpekar att i enlighet med 6 § FL kan socialnämnden, trots
att ombud finns, begära att parten medverkar personligen.

Enligt socialstyrelsen är parternas, i de flesta fall föräldrarnas, medverkan
i vårdnads- och umgängesutredningar oumbärlig, vare sig den sker skriftligen
eller muntligen, vid samtal på socialförvaltningen eller vid hembesök.
Socialstyrelsen hänvisar till sina ovan nämnda allmänna råd 1985:2, där
styrelsen utförligt behandlat hur dessa utredningar bör bedrivas och där
styrelsen anfört vikten av att föräldrarna även under en utredning träffas
tillsammans med socialsekreteraren i gemensamma och enskilda samtal
omkring barnet.

Socialstyrelsen pekar på att även om syftet med sådana utredningar är att
få fram underlag för ett ställningstagande i socialnämnden och hos rätten det
ibland händer att samtalen under utredningen leder till att tvisten löses eller
att parterna bilägger sin tvist under en tid för att i stället delta i samarbetssamtal.
Att låta biträde eller ombud delta i såväl enskilda som gemensamma
samtal torde enligt socialstyrelsen minska möjligheterna att få till stånd en
lösning av tvisten. Det finns också en risk för att tvisten förstärks. Dessutom
försvåras möjligheterna att inrikta samtalen på barnets behov.

Socialstyrelsen anser avslutningsvis att det vore lämpligt att den aktuella
frågan överlämnades till utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, som bl. a.
har att se över vissa frågor rörande vårdnad, så att man får utreda om det ur
barnets synvinkel är lämpligt att ge föräldrarna samma rätt till ombud vid
handläggning av vårdnadsutredning hos socialnämnd som hos domstol.

Svenska kommunförbundet, däremot, delar motionärens uppfattning att
en ändring av socialtjänstlagen bör komma till stånd så att parterna i ett
vårdnadsmål ges rätt till stöd av ett ombud eller biträde.

Enligt kommunförbundet upplevs vårdnadsutredningar av de berörda som
ett stort intrång i den personliga integriteten. Socialnämndens yttrande i
dessa ärenden går ut på att förorda den ene föräldern framför den andre. Det
är därför, enligt Kommunförbundet, av stor vikt att alla rutiner kring
vårdnadsutredningar är sådana att parternas möjligheter att framlägga sin
sak underlättas.

SoU 1986/87:3

2

Tidigare riksdagsbehandling

I proposition 1981/82:168 med förslag till bl. a. den nuvarande lydelsen av 6
kap. föräldrabalken föreslogs (s. 51—53 och 85) att socialnämnderna skulle
kunna delegera beslutanderätten i fråga om yttranden i mål om vårdnad eller
umgänge huvudsakligen till en grupp förtroendevalda. Förslaget härrörde
från utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, vilken ifrågasatt om det var
lämpligt att ärenden om yttrande till domstol beslutades av socialnämnden i
dess helhet. Som skäl mot denna ordning hade utredningen anfört att den
prövning som sker i hela nämnden innan målet avgörs av domstolen kan
förstärka konflikten mellan föräldrarna och också förlänga den tid under
vilken föräldrar och barn får leva i ovisshet om framtiden (SOU 1979:63
Barnets rätt 2 Om föräldraansvar m. m. s. 104-106).

Såväl socialutskottet som lagutskottet ställde sig av rättssäkerhetsskäl
tveksamma till förslaget att delegera nämndens beslutanderätt och ansåg att
frågan borde övervägas ytterligare (LU 1982/83:17 s. 31 och SoU 1982/83:3y
s. 64-65). Detta gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 131). Riksdagens
skrivelse överlämnades år 1983 av regeringen till socialberedningen (S
1980:07). Enligt vad utskottet erfarit är det dock inte troligt att utredningen
kommer att ta upp denna fråga.

Utredningar

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, som har i uppdrag att utreda
frågan om en förstärkning av barns rättsliga ställning, föreslog som ovan
nämnts i ett delbetänkande (SOU 1979:63) ändringar i föräldrabalkens regler
om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. En del av förslagen lades
till grund för nuvarande lagstiftning om vårdnad och umgänge m. m. (prop.
1981/82:168, LU 1982/83:17, SoU 1982/83:3y). Vissa av utredningens förslag
ansågs dock behöva övervägas ytterligare. Det gällde bl. a. frågan om talerätt
och representanter för barn i mål om vårdnad m. m.

I tilläggsdirektiv (Dir. 1984:34) har utredningens uppdrag begränsats och
preciserats i flera avseenden, bl. a. enligt följande.

När det gäller handläggningen av mål eller ärenden om vårdnad om eller
vård av barn framhålls i direktiven att det är angeläget att upprepade
processer i dessa frågor kan undvikas. Erfarenheten visar att möjligheten till
omprövning av avgörandena kan missbrukas och utnyttjas även i fall då det
inte ligger i barnets intresse att frågan om vårdnaden eller vården prövas på
nytt, heter det i direktiven. Utredningen bör därför överväga om missbruk av
detta slag kan förhindras genom en ändring av reglerna om handläggningen i
mål eller ärenden om vårdnad om eller vård av barn. En tänkbar lösning är,
enligt direktiven, att införa ökade möjligheter för domstolen att avgöra målet
eller ärendet på handlingarna i fall då den väckta talan framstår som
obefogad med hänsyn till ett tidigare avgörande. En annan lösning är att
ställa upp begränsningar i rätten att överklaga ett vårdnadsavgörande e.d.
Alternativt kan ändringar i aktuella rättshjälpsregler tänkas. Det bör enligt
direktiven stå utredningen fritt att diskutera andra lösningar.

Utredningen har vidare fått i uppdrag att överväga i vad mån särskilda

SoU 1986/87:3

3

1* Riksdagen 1986/87.12 sami. Nr 3

åtgärder bör vidtas för att tillföra domstolarna barnpsykologisk sakkunskap
vid handläggningen av särskilt komplicerade mål eller ärenden om vårdnad
om eller vård av barn.

Enligt vad utskottet erfar kommer utredningen om barnens rätt att
avlämna ett delbetänkande vid årsskiftet 1986-1987. Utredningen kommer
där att bl. a. lägga fram förslag i syfte att vårdnadstvister skall kunna lösas
snabbare än för närvarande. Bl. a. övervägs olika modeller för att ersätta
socialnämndens yttranden i vårdnadstvister med andra former av vårdnadsutredningar.

Familjedomstolar

Motionen

Motionären i motion 1985186:So204 (c) uppger att de sociala centralnämnderna
och den under senare år alltmer omfattande delegeringen av ärenden
på tjänstemannanivå har ställt många familjer inför en situation som upplevs
som rättsligt osäker. En förbättring av nuvarande system med sociala
dömande nämnder är påkallad, inte minst för barnens bästa och även för att
garantera föräldrarna en bättre rättssäkerhet. Motionären pekar på att i vissa
mål som rör familjer uppstår inte bara ett motpartsförhållande utan man
tvingas från samhällets sida att bygga sina avgörande ställningstaganden på
ur rättssäkerhetssynpunkt osäkra fakta. Mycket av bakgrundsmaterialet
utgörs enligt motionären av muntliga uttalanden, enskildas ställningstaganden
och emotionella värderingar vid handläggningstillfället. I motionen
nämns mål om t. ex. barnmisshandel, incest, barnkriminalitet, fosterhemsplacering
och skilsmässor.

Det stora antalet familjemål och det växande missnöjet mot nuvarande
ordning anser motionären motivera att nuvarande rättsordning ersätts med
särskilda familjedomstolar, vilka medger muntliga och skriftliga utredningar
och rätt till överklaganden enligt den i andra rättsliga sammanhang vedertagna
ordningen.

Gällande bestämmelser

Mål om barnmisshandel och incest - brottmål - samt mål om vårdnad om och
umgänge med barn - familjerättsliga mål - handläggs av allmän domstol, dvs.
i första instans av tingsrätt med möjlighet att överklaga avgörandet till
hovrätt och därefter, under vissa förutsättningar, till högsta domstolen.
Innan domstolen beslutar i mål om vårdnad och umgänge skall den höra
socialnämnden (se ovan s. 1). Socialnämndens yttranden i dessa ärenden får,
som tidigare nämnts, inte delegeras (48 § SoL).

1 21 kap. förätdrabalken (FB) finns bestämmelser om verkställighet av
allmän domstols avgöranden om vårdnad och umgänge m.m. (1-6 §§).
Dessutom innehåller kapitlet regler om överflyttning av barn i andra fall.
Dessa frågor prövas av allmän förvaltningsdomstol. Länsrätt är sålunda
beslutande myndighet i frågor om verkställighet m. m. Dess beslut kan
överklagas till kammarrätt och därefter, med vissa begränsningar, till
regeringsrätten.

SoU 1986/87:3

4

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) kan en underårig med socialnämndens
medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som
inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden
om barnet (25 §). Socialnämnden kan därvid för viss tid eller tills vidare
förbjuda den som har vårdnaden om barnet att ta barnet från det hem där det
vårdas, om det finns risk som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller
själsliga hälsa skadas om det skiljs från hemmet (28 §). Socialnämndens
beslut kan överklagas hos länsrätten och vidare till kammarrätt och
regeringsrätten.

I lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
regleras när barn kan beredas vård utanför det egna hemmet utan vårdnadshavarens
samtycke. Sådan vård skall beredas barnet om brister i omsorgen
om barnet eller något annat förhållande i hemmet medför fara för barnets
hälsa eller utveckling. Exempel på sådana förhållanden är när barnet utsatts
för misshandel eller incest. Vård utanför hemmet kan också komma i fråga
om barnet utsätter sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara genom missbruk
av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat
därmed jämförbart beteende (1 §). Beslut om vård enligt LVU meddelas av
länsrätten efter ansökan av socialnämnden.

Under vissa förutsättningar får socialnämnden besluta att ungdomar upp
till 20 år även utan att de samtyckt härtill skall hålla kontakt med en särskilt
utsedd kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten
(8 a § LVU, det s. k. mellantvånget). Socialnämndens beslut får
överklagas till länsrätt och vidare till kammarrätt och regeringsrätten.

Enligt 41 § socialtjänstförordningen (1981:750) skall socialnämnden regelbundet
och minst en gång om året vid sammanträde överväga om vård enligt
LVU alltjämt är påkallad.

Vad beträffar barns kriminalitet, vilket också tas upp i motionen, gäller
enligt 31 kap. 1 § brottsbalken att den som är under tjugoett år och begått
brottslig gärning kan överlämnas till vård inom socialtjänsten under förutsättning
att han kan bli föremål för vård enligt socialtjänstlagen eller enligt
LVU. Det är då den allmänna domstolen som överlämnar åt socialnämnden
att föranstalta om erforderlig vård.

Om någon har begått ett brott innan han fyllt arton år får åklagaren besluta
om åtalsunderlåtelse under förutsättning att den underårige blir föremål för
åtgärd enligt SoL eller LVU eller för annan åtgärd som innebär att den
underårige får hjälp eller stöd (1 § lagen 1964:167 med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare (LUL)).

De åtgärder som ankommer på socialnämnden enligt här berörda lagrum i
SoL, LVU och LB får inte delegeras till någon tjänsteman (47 och 48 §§
SoL).

Socialnämndernas handläggning av ärenden regleras i 50-56 §§ SoL och i
förvaltningslagen (1971:290), LL. Där finns bestämmelser om bl. a. jäv, om
ombud och biträde, om vägledning av part, om parts rätt att ta del av det som
tillförts ärendet och yttra sig sig över det, om rätten att företräda inför
nämnden och om socialnämndens skyldighet att ange skälen för sitt beslut.

En utförlig beskrivning av SoL och FL på dessa punkter finns i socialstyrelsens
Allmänna råd 1983:5 Handläggning och dokumentation inom social -

SoU 1986/87:3

5

tjänsten och Meddelandeblad nr 46/84 om ändringar och förtydliganden av
dessa allmänna råd.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Riksdagen behandlade under våren och hösten 1984 en motion (s) om
handläggning i allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar av mål
rörande barn. I motionen begärdes en översyn av lagstiftningen för att hindra
många och långa processer om barn. Motionären tog särskilt upp den dåliga
samordningen mellan å ena sidan föräldrabalkens regler och å andra sidan
socialtjänstlagstiftningen.

Socialutskottet, som avgav yttrande till lagutskottet över motionen,
instämde i att olägenheter väl kunde uppstå som följd av nuvarande system.
Utskottet erinrade samtidigt om att såväl utredningen om barnens rätt som
socialberedningen arbetade med närliggande frågor. Utskottet anförde
vidare följande (SoU 1983/84:2 y s. 3).

Såväl antalet processer rörande barn som de ingripande verkningar dessa har
för de enskilda motiverar enligt socialutskottets mening att kraftiga ansträngningar
görs för att minska de olägenheter som påtalas i motionen. Utskottet
vill framhålla vikten av att få till stånd en ordning som på ett mera definitivt
sätt kan avgöra frågan om var ett barn skall vistas med hänsyn tagen till
samtliga omständigheter. Den otrygghet som nuvarande system kan skapa är
till allvarlig skada främst för barnet men även för föräldrarna. Utskottet
instämmer således i motionärens åsikt att åtgärder bör vidtas för att
åstadkomma en bättre samordning av de olika lagarna och begränsa antalet
processer.

Det finns dock ingen enkel och självklar lösning på detta problem. Bl. a.
fordras en genomgripande översyn av de processrättsliga och administrativa
förutsättningarna för en samordnad prövning. Utskottet ställer sig mot
denna bakgrund liksom motionären tveksam till att en sådan omfattande
genomgång kan komma till stånd inom ramen för de nämnda utredningarnas
uppdrag. Enligt utskottets mening är det dock mycket angeläget att en
översyn av det slag som begärs i motionen genomförs. Det bör därför
ankomma på regeringen att avgöra i vilken ordning en sådan översyn
lämpligen kan ske.

Lagutskottet konstaterade i sitt betänkande i ärendet (LU 1984/85:5) att
både bestämmelserna i FB om vårdnad m. m. och reglerna i socialtjänstlagstiftningen
om vård kan bli aktuella beträffande ett och samma barn samt att
systemet kan verka förvirrande och skapa osäkerhet hos inblandade parter.
Systemet kan också missbrukas av t. ex. föräldrar som är oense i vårdnadsfrågan.
Hur pass vanligt det är att processer rörande ett barn drivs genom
instansordningarna enligt ett lagkomplex eller parallellt med varandra enligt
de båda lagkomplexen saknades det enligt utskottet närmare uppgifter om.
Enligt utskottets uppfattning torde emellertid i övervägande antalet mål
parterna låta sig nöja med tingsrättens resp. länsrättens avgörande. Detta
hindrade dock inte att utskottet såg allvarligt på sådana fall där systemet
uppenbart missbrukas genom att man i strid mot barnets intressen överklagar
eller begär omprövning i mål om vårdnad om eller vård av barn.

Lagutskottet hänvisade emellertid till att utredningen om barnens rätt (Ju

SoU 1986/87:3

6

1977:08) har i uppdrag att överväga den huvudsakliga problemställning som
tagits upp i motionen. Resultatet av utredningens arbete borde enligt
utskottets mening avvaktas. Motionen avslogs.

Riksdagen har nyligen (våren 1986) tagit ställning till en motion med
begäran om en principiell översyn av rättsskipningens organisation. I
motionen - liksom i andra samtidigt behandlade motionsyrkanden - hade
bl. a. uttalats önskemål om en översyn i syfte att minska antalet specialdomstolar.
Riksdagen avslog motionerna (JuU 1985/86:28). När det särskilt
gällde frågan om särskilda domstolar för speciella mål hade remissopinionen
över lag varit positiv till att en översyn borde ske i riktning mot att nedbringa
antalet speciella domstolar och liknande organ. Rent allmänt uttalade
justitieutskottet att en grundtanke bakom den nuvarande domstolsorganisationen
kunde sägas vara den under olika skeden med varierande styrka
visade obenägenheten att anordna särskilda domstolar för särskilda typer av
mål.

Justitieutskottet ansåg inte att det fanns tillräckliga skäl för riksdagen att
för närvarande initiera någon mera allmän eller principiell översyn av
systemet med rättsskipning i speciella domstolar. Detta hindrade emellertid
inte, fortsatte utskottet, att man, då frågor av detta slag kommer upp till
bedömning, i takt med att reformarbetet fortskrider, noga överväger
behovet och lämpligheten av en särreglering (betänkandet s. 23). Justitieutskottet
fortsatte:

Av särskild vikt vid sådana ställningstaganden är enligt utskottets mening att
beakta intresset av att vidmakthålla en bred kunskap och en allmän överblick
över hela det juridiska fältet hos dem som är verksamma inom det ordinära
domstolssystemet. Detta är nämligen av stor betydelse för att den hittillsvarande
höga standarden i dömandet och rättsvården i övrigt skall behållas,
något som - enligt vad utskottet framhållit i ett tidigare sammanhang - är av
vital betydelse inte bara för de enskilda medborgare som kommer i kontakt
med rättsväsendet utan också för statsverksamheten i stort.

Socialberedningen har i sitt i februari 1986 avgivna betänkande (SOU
1986:20) Barns behov och föräldrars rätt som sin uppfattning uttryckt att man
på sikt bör sträva efter att låta en enda domstol behandla de olika slagen av
mål som rör barnen och föräldrarnas förhållanden till dem. Beredningen
hänvisar dock till att det finns en välgrundad misstro mot att inrätta
ytterligare specialdomstolar. Det sannolikt mycket betydande reformarbete
som skulle behövas om man vill fullfölja tanken på en enhetlig domstolsbehandling
av hithörande mål bör enligt beredningen avvakta den översyn av
domstolssystemet i stort som aktualiserats, bl. a. i riksdagen (betänkandet
s. 343).

SoU 1986/87:3

7

Utskottet

SoU 1986/87:3

I betänkandet behandlas två motioner som båda rör socialnämndernas
handläggning av vissa ärenden rörande barn.

Rätt till ombud vid vårdnadsutredningar

I motion 1985/86:So230 (s) begärs att förslag utarbetas i syfte att ge föräldrar
samma rätt till ombud vid handläggning av vårdnadsutredning hos socialnämnden
som i domstol.

Motionen har remissbehandlats. Socialstyrelsen har härvid avstyrkt motionen
med hänvisning till risken för att en lösning av vårdnadstvisten
motverkas eller att tvisten t. o. m. förstärks om biträde eller ombud tillåts
delta i såväl enskilda som gemensamma samtal under vårdnadsutredningen.
Socialstyrelsen har ansett att den aktuella frågan bör överlämnas till
utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, som bl. a. har att se över vissa
frågor rörande vårdnad.

Svenska kommunförbundet, däremot, har tillstyrkt motionen med hänvisning
till att det är av stor vikt att alla rutiner kring vårdnadsutredningar är
sådana att parternas möjligheter att framlägga sin sak underlättas.

I proposition 1981/82:168 med förslag till bl. a. den nuvarande lydelsen av 6
kap. föräldrabalken underströks värdet av att föräldrarna i samförstånd
försöker komma överens i vårdnads- och umgängesfrågor och av att de redan
innan de vänder sig till domstol anlitar de olika rådgivningsorgan som kan
hjälpa dem i deras konflikt. Vidare betonades att även när föräldrar inlett en
rättegång i en vårdnads-/umgängestvist ansträngningar bör göras för att söka
få föräldrarna att nå en samförståndslösning (prop. s. 51). En erinran om de
tjänster som samhället erbjuder föräldrar och barn i frågor som rör
vårdnaden m. m. har tagits in i 6 kap. 14 § FB, där det sägs att barn och
vårdnadshavare har rätt att få stöd och hjälp hos socialnämnden samt att
nämnden förmedlar kontakter med medlare och andra rådgivande samhällsorgan.

Också utskottet vill inledningsvis framhålla att det bästa för barnet
naturligtvis är om föräldrarna kan lösa eventuella motsättningar redan innan
de vänder sig till domstol. Socialnämnden bör i sina kontakter med
föräldrarna anstränga sig för att nå samförståndslösningar. Både barn och
föräldrar besparas då personliga påfrestningar. Om rättegång ändå inleds är
det enligt utskottets mening angeläget att vårdnadsutredningen bedrivs på ett
sådant sätt att den inte bidrar till att försvåra föräldrarnas konflikt. Utskottet
delar socialstyrelsens uppfattning att det kan finnas en risk för att vårdnadstvisten
förstärks om biträde eller ombud deltar i samtalen under vårdnadsutredningen.

Mot bakgrund härav och då, enligt vad utskottet erfarit, utredningen om
barnens rätt för närvarande överväger modeller för att ersätta socialnämndens
yttranden i vårdnadstvister med andra former av vårdnadsutredningar,
avstyrker utskottet den nu aktuella motionen (1985/86:So230).

8

Familjedomstolar

SoU 1986/87:3

I motion 1985l86:So204 (c) begärs att särskilda familjedomstolar inrättas som
bl. a. skall ersätta nuvarande ordning med sociala dömande nämnder.
Motionären anser att socialnämnderna i stor utsträckning bygger sina
ställningstaganden på ur rättssäkerhetssynpunkt osäkra fakta när det gäller
åtgärder mot familjer vid mål om t. ex. barnmisshandel, incest, barnkriminalitet,
fosterhemsplacering och skilsmässor. Detta motiverar enligt motionären
att familjedomstolar inrättas, där muntliga och skriftliga utredningar och
rätt till överklaganden skall medges enligt den i andra rättssammanhang
vedertagna ordningen.

Som framgår av det inledande avsnittet i betänkandet har utskottet
tidigare uttalat sig för en samordning av reglerna i å ena sidan föräldrabalken,
å andra sidan socialtjänstlagstiftningen i syfte att begränsa antalet processer
om vårdnad om eller vård av barn (SoU 1983/84:2y s. 3). Utskottet vidhåller
sin inställning härvidlag. Den nu aktuella motionen synes emellertid i första
hand syfta till att vissa ärenden som för närvarande handläggs hos socialnämnd
i stället skall handläggas av domstol, varvid en ny typ av domstol -familjedomstol - skulle inrättas.

Utskottet vill till en början framhålla att socialnämndernas handläggning
av ärenden styrs av bestämmelser i socialtjänstlagen och förvaltningslagen,
vilka bl. a. reglerar hur muntliga och skriftliga utredningar skall bedrivas och
hur nämndens beslut får överklagas (beträffande gällande bestämmelser på
detta område, se ovan s. 5). Utskottet vill vidare erinra om att flertalet
ingripande åtgärder på här aktuellt område redan beslutas av domstol och
inte av socialnämnd. Vårdnads- och umgängesfrågor avgörs sålunda av
allmän domstol liksom överlämnande till vård på grund av brott. Vård enligt
LVU m. m. beslutas av allmän förvaltningsdomstol. Enligt utskottets mening
är därför den enskildes rättssäkerhet väl tillgodosedd genom nuvarande
handläggningsregler. Inrättandet av en särskild domstol för olika mål
rörande barn skulle visserligen kunna ha fördelar från samordningssynpunkt
(jfr utskottets tidigare uttalande). Från rättssäkerhetssynpunkt torde dock
nuvarande organisation fungera fullt tillfredsställande. Utskottet anser inte
heller att det för närvarande finns anledning att överföra ytterligare frågor
från socialnämnd till domstol som första instans.

I sammanhanget kan vidare erinras om att riksdagen så sent som våren
1986 tagit ställning till motioner med begäran om en principiell översyn av
rättsskipningens organisation. Justitieutskottet avvisade därvid - bl. a. med
hänvisning till pågående utredningsarbete - tanken på en översyn i riktning
mot att nedbringa antalet specialdomstolar, men uttalade att man i det
fortsatta reformarbetet noga borde överväga behovet och lämpligheten av en
särreglering (JuU 1985/86:28 s. 23, se även ovan s. 7). Här ser socialutskottet
ett ytterligare skäl att inte nu föra fram tanken på att inrätta en speciell
domstol.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:So204

(c)-

9

Hemställan

SoU 1986/87:3

Utskottet hemställer

1. beträffande rätt till ombud vid vårdnadsutredningar
att riksdagen avslår motion 1985/86:So230,

2. beträffande familjedomstolar

att riksdagen avslår motion 1985/86:So204.

Stockholm den 14 oktober 1986
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), John Johnsson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Gunnar Ström (s),
Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa
Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Karl-Gösta Svenson (m)
och Göran Ericsson (m).

10

Innehållsförteckning SoU 1986/87:3

Sammanfattning 1

Motioner 1

Rätt till ombud vid vårdnadsutredningar 1

Motionen 1

Remissyttranden 2

Tidigare riksdagsbehandling 3

Utredningar 3

Familjedomstolar 4

Motionen 4

Gällande bestämmelser 4

Tidigare riksdagsbehandling m.m 6

Utskottet 8

Rätt till ombud vid vårdnadsutredningar 8

Familjedomstolar 9

Hemställan 10

göteb Stockholm 1986 11564