Socialutskottets betänkande
1986/87:22

om anslag till socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik (prop. 1986/87:100, bil. 7 delvis)

SoU

1986/87:22

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1986/87:100, bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag för budgetåret 1987/88 under avsnitt
H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik samt
avsnitt I. Internationell samverkan. I anslutning till avsnitt H. Socialt
behandlingsarbete, alkohol- narkotikapolitik behandlas ett antal motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisningar.

Med anledning av två motionsyrkanden (s) om familjerådgivningsverksamheten
anför utskottet att det är nödvändigt att verksamhetens fortlevnad
garanteras och att regeringen nu skyndsamt bör ta upp frågan om hur
verksamheten skall kunna tryggas. Detta föreslås riksdagen ge regeringen till
känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Mot utskottets beslut i fråga om stöd till Familjehemmens riksförbund
reserverar sig utskottets fp-, m- och c-ledamöter. Fp- och c-ledamöterna
reserverar sig också beträffande insatser mot kvinnors missbruk. M- och cledamöterna
reserverar sig beträffande opinionsbildning mot droger. Mledamöterna
reserverar sig vidare beträffande bidrag till missbrukarvård,
medelsanvisning för bidrag till organisationer och samordning för bekämpande
av narkotikamissbruket. Fp-ledamöterna reserverar sig till förmån för
ett yrkande att BRIS skall ges organisationsstöd och c-ledamöterna beträffande
vård i familjehem. Slutligen reserverar sig utskottets vpk-ledamot
beträffande en utredning av narkotikadefinitionen, åtgärder mot prostitution
och ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom.

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1986/87:100bil. 7

Regeringen har under punkterna H 1-H 4 (s. 137—143) föreslagit att
riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar
(H 1) till Upplysning och information på drogområdet m. m., ett reservationsanslag
av 5 031 000 kr.,

(H 2) till Bidrag till missbrukarvård m. m., ett förslagsanslag av
810 000 000 kr.,

1 Riksdagen 1986/87.12 sami Nr22

(H 3) till Bidrag till organisationer, ett reservationsanslag av 47 310 000
kr.,

(H 4) till Utvecklings- och försöksverksamhet, ett reservationsanslag av
29 020 000 kr.

Regeringen har under punkterna I 1 och I 2 (s. 145—146) föreslagit att
riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar

(I 1) till Bidrag till världshälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt
samarbete m. m., ett förslagsanslag av 24 298 000 kr.,

(I 2) till Vissa internationella kongresser i Sverige, ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr.

Motioner

I motion 1986/87:So207 av Börje Stensson (fp) och Olle Grahn (fp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs
om ökade resurser för information om alkoholens sociala och medicinska
skador.

Motivering till motionen finns i motion Sk803.

I motion 1986/87:So210 av Inga Lantz (vpk) och Margo Ingvardsson (vpk)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av narkotikabegreppet
i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1986/87:So212 av Göran Ericsson (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilt
statsbidrag skall utgå till vårdhuvudmän som utför missbrukarvård innehållande
yrkesutbildning.

I motion 1986/87:So215 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i frågorna (yrkandena 1—4 och 7),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall
följa WHO:s rekommendation och uppsätta målet att minska alkoholkonsumtionen
med 25 % till år 2000,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande återkommande kampanjer mot langning,

3. (delvis) att riksdagen, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförs beträffande kvinnor och missbruk,

4. att riksdagen beslutar att inom anslaget H 4 avsätta 3 milj.kr. för
försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor med alkoholproblem,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande stöd till olika vårdformer.

I motion 1986/87:So217 av Alf Svensson (c) hemställs, såvitt här i riksdagen
här i fråga (yrkandena 1 och 3),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts om införande av nykterhets- och narkotikanämnder i alla kommuner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts avseende vårdinsatser för narkotikamissbrukare.

SoU 1986/87:22

2

I motion 1986/87:So220 av Marianne Karlsson (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ungdomar som
tas om hand för fylleri bör registreras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stödet till
nykterhetsrörelsen bör höjas.

I motion 1986/87:So225 av Lennart Brunander (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
samhällets alkoholinformation.

I motion 1986/87:So227 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i
Helsingborg (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförs om behovet av en samlad översyn av
familjerådgivningen.

I motion 1986/87:So229 av Margareta Persson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen hemställer om att sociala insatser för de prostituerade
måste intensifieras.

Motivering till motionen finns i motion Ju616.

I motion 1986/87:So230 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att starta ett socialt
stödprojekt bland invandrarungdomar i enlighet med vad som anförs i
motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att detta
stödprojekt bör organiseras och administreras av kommunerna med full
kostnadstäckning genom statsbidrag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att detta
statsbidrag bör finansieras genom en särskild arbetsgivaravgift.

Motivering till motionen finns i motion Sf514.

I motion 1986/87:So238avNilsCarlshamrem. fl. (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av proposition 1986/87:100, bil. 7, anslaget H 3, Bidrag till
organisationer, för budgetåret 1987/88 beslutar anslå 62 310 000 kr. samt att
den i förhållande till regeringens förslag med 15 000 000 kr. sålunda
beslutade förhöjningen skall tillföras fördelningsposten Bidrag till organisationer.

I motion 1986/87:So239 av Lennart Alsén (fp) hemställs, såvitt här är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samhällets information om alkohol i större utsträckning bör inriktas på att få
till stånd ett från medicinsk och social synpunkt acceptabelt konsumtionssätt.

I motion 1986/87:So242 av Margareta Andrén (fp) och Karin Israelsson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel till CAN.

I motion 1986/87:So244 av Kenth Skårvik (fp) och Ingemar Eliasson (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
föreningen Familjehemmens riksförbund bör kunna beviljas statligt stöd för
sin verksamhet från t. ex. anslaget Bidrag till organisationer.

SoU 1986/87:22

3

I motion 1986/87:So255 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lokal och regional samordning av resurser för bekämpande av
narkotikamissbruket i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motivering till motionen finns i motion Ju630.

I motion 1986/87:So258 av Erik Holmkvist (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en attitydförändring till akohol i vårt land,

2. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelserna tar initiativ till
bildandet av länsvisa arbetsgrupper med uppgift att inom resp. län öka
informationen om alkohol och narkotika och dess verkningar samt i övrigt
vidta åtgärder ämnade att komma till rätta med problemen främst bland barn
och ungdom i enlighet med riktlinjer i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
anförts i motionen beträffande åtgärder för att komma till rätta med
alkoholproblemen i vårt samhälle.

I motion 1986/87:So270 av Margareta Persson (s) och Lena Öhrsvik (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att BRIS bör
beredas anslag inom ramen för anslagen H 3 och H 4.

I motion 1986/87:So272 av Sigge Godin (fp) och Margareta Andrén (fp)
hemställs att riksdagen som sin menig ger regeringen till känna behovet av en
kampanj enligt den modell som anges i motionen.

I motion 1986/87:So273 av andre vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, c)
hemställs att riksdagen verkar för att kommuner och landsting i likhet med
regeringen tillsätter alkohol- och narkotikapolitiska råd.

I motion 1986/87:So275 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ytterligare satsning på social jourverksamhet för att hjälpa prostituerade
kvinnor att bryta sitt levnadsmönster.

Motivering till motionen finns i motion Ju639.

I motion 1986/87:So277 av Stig Gustafsson m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
landsting och kommuner bör ges ökade möjligheter att erbjuda samarbetssamtal
inom ramen för den landstings- eller primärkommunala familjerådgivningen.

Motivering till motionen finns i motion L419.

I motion 1986/87:So280 av Ulla Tillander (c) och Gunilla André (c)
hemställs, såvitt här är i fråga (yrkandena 1-3, 6, 7 och 9),

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
intentionerna i 1977 års alkoholpolitiska beslut skall fullföljas,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fortsatta insatser inom området opinionsbildning
m. m..

SoU 1986/87:22

4

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för det internationella arbetet, särskilt
avseende åtgärder inom Nordiska rådets ram,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om vård i familjehem,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om vård för kvinnliga missbrukare,

9. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen tar initiativ till
utarbetande av kommunala handlingsprogram mot droger.

I motion 1986/87:So484 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här i
fråga (yrkande 2), att riksdagen vid behandlingen av proposition 1986/
87:100, bil. 7, beslutar att för budgetåret 1987/88 under anslaget H 2, Bidrag
till missbrukarvård, anvisa 435 000 000 kr.

Utskottet

Upplysning och information på drogområdet

I budgetpropositionen föreslås 5 031 000 kr. under anslaget H 1. Upplysning
och information på drogområdet m. m.

För den informationsverksamhet om alkohol och andra droger som
bedrivs av socialstyrelsens byrå för alkohol- och narkotikafrågor beräknas
1 190 000 kr. för budgetåret 1987/88. Statsbidraget till Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) föreslås för nästa budgetår uppgå
till 3 841 000 kr. Av detta belopp anges CAN böra disponera minst 900 000
kr. för att samlat följa drogutvecklingen och låta genomföra olika undersökningar
m. m.

Riksdagen formulerade vid behandlingen av propositionen om alkoholpolitiken
(prop. 1976/77:108) målsättningen för droginformationen i huvudsak
enligt följande.

Informationen skall sätta in missbruksproblemen i deras sociala sammanhang
och vidga medvetenheten om att människors sociala svårigheter måste
mötas med öppenhet och vilja till solidariska insatser. Den skall också
medverka till en sådan förändring i synen på dem som har skadats genom
missbruket att deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas.
Informationen bör understryka riskerna för skadeverkningar och betona
vikten av helnykterhet under uppväxtåren, i trafiken och i arbetslivet.
Informationen bör till stor del avse ungdomen men inte ensidigt inriktas på
denna. Ansvaret för den övervägande delen av informationen skall vila på
folkrörelserna, som bör ges resurser härför. Informationen bör även inriktas
på att förändra och begränsa det traditionella bruket av alkohol.

Riksdagen antog 1985 en proposition (prop. 1984/85:19) om samordnad
och intensifierad narkotikapolitik. Enligt de riktlinjer som där antogs för
droginformationen skall de tidigare principerna fortfarande gälla. Folkrörelsernas
viktiga roll underströks. Man framhöll även vikten av att droginformationen
kommer in som ett reguljärt inslag inom många verksamhetsområden.

Det samlade ansvaret för droginformation lades på socialstyrelsen.

SoU 1986/87:22

5

Socialstyrelsen skall bedriva drogupplysning och fördela statliga bidrag för
information om droger.

I samband med ovan nämnda riksdagsbeslut avvecklades den till socialstyrelsen
knutna a-nämnden. Dess roll som initativtagare och talesman för
folkrörelserna i drogfrågan har i stället lagts på ett alkohol- och narkotikapolitiskt
råd med representanter för bl. a. folkrörelser och organisationer som i
sin verksamhet arbetar med drogfrågor. Rådet är knutet till regeringen och
skall skapa direktkontakter i olika drogpolitiska frågor mellan folkrörelserna
och regeringen. Avsikten är att rådet skall vara ett forum för ömsesidig
information om pågående och planerad verksamhet samt för diskussion om
behov av åtgärder. I rådet skall också kunna tas upp olika förslag om t. ex.
undersökningar av utvecklingen på drogområdet.

I budgetpropositionen s. 132 redovisas att rådet har diskuterat de undersökningsresultat
som visar att den positiva trenden när det gäller alkoholkonsumtionen
håller på att brytas och behovet av åtgärder. Regeringen har som
en följd härav inträttat en särskild beredningsgrupp inom rådet med uppgift
att intensifiera och utveckla de opinionsbildande insatserna. Insatserna skall
ha sin utgångspunkt i ungdomars levnadsvillkor och värderingar och skall
bl. a. ta sikte på att utveckla arbetet med att skapa drogfria miljöer.
Kopplingen mellan våld och missbruk skall också uppmärksammas. Arbetet
skall genomföras med stor skyndsamt och slutföras före sommaren 1988.

Samtidigt kvarstår Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) som ett organ för folkrörelserna med uppgift främst att förmedla
basfakta på drogområdet, följa drogutvecklingen och sprida information om
förändringarna.

Med anledning av socialstyrelsens uppdrag att utarbeta en långsiktig
strategi för drogupplysningen har socialstyrelsen efter nära samråd med
berörda myndigheter och organ utarbetat skriften Strategi för droginformation
(Socialstyrelsen redovisar 1986:13). Strategin behandlar bl. a. mål och
riktlinjer för droginformation, drogförebyggande aktiviteter, drogupplysning
för olika målgrupper och folkrörelsernas insatser. I skriftens förord
anförs bl. a. att en viktig uppgift för socialstyrelsen nu är att följa upp och
bevaka att strategins intentioner förverkligas. Socialstyrelsen bör också
enligt sin uppfattning om några år göra en utvärdering av de gjorda
insatserna.

Socialstyrelsen har även under 1986 publicerat de första två delarna i en
serie på fyra av en materialkatalog för drogupplysning.

Socialstyrelsens produktion av skolmaterial för drogupplysning täcker nu
hela ungdomsskolan, från lågstadiet t. o. m. gymnasiet, och framställs
kontinuerligt. Under våren kommer vidare en ungdomstidning med droginformation
att färdigställas och distribueras. Ett biografförspel med droginformation
till ungdom kommer dessutom under våren att visas på vanliga
biografer samt på Armévision.

I motion So207 av Börje Stensson och Olle Grahn (båda fp) hemställs om
ökade resurser för information om alkoholbrukets social och medicinska
skador. Motionärerna anför att den svenska alkoholpolitiken består av en
kombination av prispolitik, restriktioner och information/påverkan. Alla
delarna behövs även i framtiden, men informationen är enligt motionärerna

SoU 1986/87:22

6

självfallet viktigast, eftersom den syftar till att göra det möjligt för varje
människa att leva så att hon inte skadas.

I motion So258 av Erik Holmkvist (m) anförs att samhällets och människornas
attityd till alkohol i dag är alltför positiv. Detta har medverkat till den
situation vi lever i, och enligt motionären måste människornas attityd bli
emot alkohol (yrkande 1).

Målsättningen för samhällets alkoholpolitik är som riksdagen många
gånger uttalat att minska den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och
att komma till rätta med alkoholmissbruket. Medlen att nå detta mål är en
omfattande opinionsbildning, kontroll över försäljningen och serveringen av
alkohol samt en aktiv prispolitik. Enligt målsättningen för informationen bör
riskerna för skadeverkningar och vikten av helnykterhet under uppväxtåren,
i trafiken och i arbetslivet betonas.

Utskottet vill nu liksom tidgare understryka värdet av information och
upplysning om alkoholens skadeverkningar. Samma syn kommer till uttryck i
budgetpropositionen. Utskottet utgår från att drogupplysningsverksamheten
tilldelas erforderliga resurser. Utskottet anser således inte att motion
So207 (fp) påkallar någon riksdagens åtgärd och avstyrker densamma.

När det gäller attityden till alkohol vill utskottet erinra om att målsättningen
för alkoholinformationen bl. a. innebär att informationen skall inriktas på
att förändra och begränsa det traditionella bruket av alkohol. Utskottet vill
understryka detta. Motion So258 (m) yrkande 1 påkallar med hänsyn härtill
ingen riksdagens åtgärd och avstyrks.

I motion So280 av Ulla Tillander och Gunilla André (båda c) hemställs om
fortsatta insatser för opinionsbildning mot alkohol och andra droger
(yrkande 2). Motionärerna påpekar att informationskampanjer till bl. a.
ungdomar har gett resultat. De framhåller vikten av att upplysnings- och
informationsarbetet inte avmattas eller avbryts. Ett framgångsrikt opinionsbildande
arbete kräver vidare samlade insatser från regeringen, olika
myndigheter och folkrörelerna. Endast så kan målen för alkohol- och
narkotikapolitiken på sikt uppnås, anför motionärerna.

I motion So258 av Erik Holmkvist (m) anförs bl. a. att vi i dag tvingas
konstatera att åtgärder riktade mot den vuxna generationen i vårt land har
haft och kommer att ha begränsad genomslagskraft. Motionären anser att det
är ytterst angeläget att vi fortsättningsvis satsar huvudparten av våra
resurser/insatser på familjerna, barnen, ungdomarna, skolan, ungdomsorganisationerna,
de värnpliktiga, idrottsrörelsen samt facket och arbetsgivararna.
Vad som anförs i motionen bör ges regeringen till känna (yrkande 3).

Utskottet behandlade ett yrkande med samma innehåll som So280
yrkande 2 i betänkande SoU 1985/86:17 s. 8—9 och yttrade då följande.

Riksdagen har tidigare fastslagit att droginformationen skall vara mångfasetterad
och att ansvaret för den övervägande delen av informationen skall vila
på folkrörelserna. I propositionen om en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik betonades (som redan redovisats) att det är viktigt att
informationen kommer in som ett reguljärt inslag inom många ormåden.
Folkrörelserna har en central roll i droginformationen. Också i den
narkotikapolitiska propositionen betonades organisationernas och folkrörelsernas
stora betydelse för framgång i kampen mot drogmissbruk. Vad som

SoU 1986/87:22

7

anförs i motionen ligger väl i linje med vad riksdagen och regeringen redan
uttalat om insatser mot drogmissbruk och om organisationernas och folkrörelsernas
betydelse för arbete mot drogmissbruk. Utskottet vill slå fast
nödvändigheten av en fortsatt opinionsbildande verksamhet.

Utskottet ansåg mot bakgrund av det anförda att det saknades anledning till
uttalande av riksdagen i frågan och avstyrkte det då aktuella motionsyrkandet.

I utskottets yttrande SoU 1986/87:2 y till skatteutskottet uttalade utskottet
(s. 29-30) att den omständigheten att alkoholkonsumtionen åter börjat öka
gör att det nu inte är tillräckligt att enbart fortsätta med hittillsvarande
upplysnings- och opinionsbildningsverksamhet. Enligt utskottet har hemmen
och föräldrarna ett grundläggande ansvar att medvetandegöra barn och
ungdomar om alkoholens skadeverkningar. Utskottet anförde vidare.

Därutöver krävs nu en snabb och effektiv informationskampanj för att dra
allmänhetens uppmärksamhet till alkoholfrågorna och för att ånyo vända
utvecklingen. Statsmakterna bör vara beredda att ta sitt ansvar för att initiera
och stimulera en sådan särskild insats. Utskottet noterar i det sammanhanget
att man inom det alkohol- och narkotikapolitiska rådet diskuterat en ny
central insats liknande de rikskampanjer som tidigare genomförts. Mot
bakgrund av de aktuella konsumtionssiffrorna anser utskottet det angeläget
att en sådan snarast kommer till stånd. Folkrörelserna måste engageras och
ta en viktig del i denna kampanj, som måste bygga på en bred samverkan
mellan myndigheter och frivilliga organisationer. Skolan spelar en annan
viktig roll och måste ta ett särskilt ansvar för den upplysning som riktar sig till
skolungdom. Informationsinsatsen bör bl. a. sprida kunskap om de rent
medicinska skadeverkningarna av alkohol och därigenom skapa ökad
förståelse för den svenska alkoholpolitiken. Massmedia, främst TV, har stor
genomslagskraft och bör självfallet användas för informationsspridningen.
Ett viktigt syfte bör vidare vara att skapa en alkoholfri miljö för barn och
ungdomar genom särskild information till föräldrar och till alla som arbetar
med barn- och ungdomsfrågor. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om
riksdagens ofta uttalade stöd för alternativ nöjesverksamhet i alkoholfri
miljö (se bl. a. SoU 1984/85:14 s. 6).

Utskottet gör nu följande bedömning. Opinionsbildning genom information
och upplysning har givits stor betydelse i arbetet med att förebygga olika
former av drogmissbruk. Socialstyrelsen har som ovan nämndes bl. a.
utarbetat ett långsiktigt program för denna information, rapporten Strategi
för droginformation. Som likaså nämndes ovan har det alkohol- och
narkotikapolitiska rådet inrättat en särskild arbetsgrupp med uppgift att
intensifiera och utveckla de opinionsbildande insatserna. Insatserna skall ha
sin utgångspunkt särskilt i ungdomars levnadsvillkor och värderingar. De
tidigare fastlagda grundstenarna för droginformationen, t. ex. folkrörelsernas
stora ansvar och vikten av att informationen kommer in som ett reguljärt
inslag inom många områden, ligger givetvis fast.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att önskemålen i motionerna
i allt väsentligt tillgodoses inom ramen för de målsättningar som finns. Det
saknas därför anledning till uttalande av riksdagen i denna fråga. Motionerna
So280 (c) yrkande 2 och So258 (m) yrkande 3 avstyrks.

SoU 1986/87:22

8

I motion So215 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att kampanjer
mot langning bör återkomma i framtiden (yrkande 2). Motionärerna anför
att den kampanj mot langning av alkohol till ungdom som genomfördes 1981
hade två viktiga effekter: den fäste uppmärksamheten på att olovlig
överlåtelse av alkohol till ungdom förekommer i betydande omfattning och
den bidrog till att förstärka opinionen mot sådan överlåtelse.

I motion So272 av Sigge Godin och Margareta Andrén (båda fp) anförs att
alkoholpolitiken fått en stämpel att den bara handlar om förbud och en
politik mot olika företeelser. Enligt motionärernas mening bör regeringen ta
initiativ till en kampanj för en bättre folkhälsa och för en minskad
alkoholkonsumtion. En sådan kampanj bör bedrivas gemensamt mellan
staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Motionärerna
hemställer att behovet av en sådan kampanj ges regeringen till känna.

Riksdagen har tidigare behandlat frågan om särskilda informationskampanjer
mot droger. När det gäller brett upplagda kampanjer mot drogmissbruk
har utskottet tidigare anslutit sig till uppfattningen att intensiva
riksomfattande informationsinsatser bör vara avgränsade i tiden, bl. a. för
att undvika att en mättnadseffekt uppkommer och att intresset mattas av (se
t. ex. SoU 1982/83:26 s. 19). Utskottet har vidare framhållit att droginformationen
framför allt borde komma in som ett led i olika reguljära verksamheter,
bl. a. i skolundervisningen (se SoU 1984/85:8 s. 6). Detta innebar dock
inte att utskottet ställde sig avvisande till tanken att det med vissa mellanrum
kan vara lämpligt med en större central kampanj mot drogmissbruk.

Utskottet anser det i och för sig angeläget med förstärkt opinionsbildning
mot langning och ökad medvetenhet om farorna med alkoholkonsumtion
framför allt i ungdomsåren.

Det alkohol- och narkotikapolitiska rådet skall emellertid som nämnts
ovan (s. 5) intensifiera opinionsbildningen mot alkohol och droger. En
kampanj mot langning bör i första hand behandlas av rådet vid planläggningen
av olika informationsinsatser på drogområdet. Utskottet ser gärna att en
ny sådan kampanj åter kommer till stånd men är inte berett att förorda något
riksdagens initiativ med anledning av motion So215 (fp) yrkande 2, som alltså
avstyrks.

När det gäller en kampanj med huvudsakligt syfte att allmänt dra
uppmärksamheten till alkoholfrågorna och förstärka opinionsbildningen på
området vill utskottet erinra om att utskottet i yttrandet SoU 1986/87:2 y
(s. 30) uttalat att det är angeläget att en sådan kampanj snarast kommer till
stånd. Med hänvisning härtill och till det inom det alkohol- och narkotikapolitiska
rådet inledda arbetet anser utskottet motion So272 (fp) tillgodosedd.
Motionen avstyrks således.

1 motion So225 av Lennart Brunander (c) anförs att målet för alkoholpolitiken
är att sänka konsumtionen och försöka få konsumenterna att välja de
svagare dryckerna framför de starkare. Enligt motionären kommer den
målsättningen inte fram tillräckligt i dagens information, som är alltför
inriktad på avhållsamhet och därför riskerar att uppfattas felaktigt och
mästrande av stora grupper informationsmottagare. Samhällets alkoholinformation
bör därför enligt motionären i fortsättningen utformas under
medverkan av inte bara nykterhetsintressena utan även med hjälp av

SoU 1986/87:22

9

organisationer och personer, vilkas kompetens kan användas för spridning av
information som syftar till en övergång till svagare alkoholdrycker och till ett
från social och medicinsk synpunkt acceptabelt umgänge med alkoholdrycker.
Motionären hemställer att detta ges regeringen till känna.

I motion So239 av Lennart Alsén (fp) hemställs att samhällets information
om alkohol i större utsträckning bör inriktas på att få till stånd ett från
medicinsk och social synpunkt acceptabelt konsumtionssätt. Motionären
påpekar att trots att den totala alkoholkonsumtionen minskat sedan 1977 har
en oönskad omfördelning mellan dryckerna skett. Konsumenterna har
minskat sin konsumtion av såväl sprit som öl och starköl men valt att i allt
högre grad lägga sin alkoholkonsumtion på det medelstarka vinet.

Det utbredda bruket av alkohol är, som utskottet framhöll i yttrande SoU
1986/87:2 y sedan lång tid vårt lands största sociala och medicinska problem.
6 000- 7 000 människor beräknas varje år dö i vissa alkoholrelaterade
diagnoser. Omkring 300 000 personer beräknas använda alkohol i sådan
utsträckning att det allvarligt påverkar deras arbete, familjeliv och hälsa.
Alkoholen har också indirekt skadeverkningar för missbrukarnas familjer
och omgivning.

Alkoholen medför även stora kostnader för samhället i form av produktionsbortfall,
utgifter för sjukvård och sociala insatser, skador till följd av
olyckor och kriminalitet m. m.

Målsättningen för alkoholpolitiken är som ovan nämnts att begränsa den
totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med
alkoholmissbruket. I målsättningen för alkoholinformationen har bl. a.
nämnts att vikten av helnykterhet i olika skeden av livet, t. ex. under
uppväxtåren, i trafiken, i arbetslivet och under graviditet, bör betonas.

I det ovannämnda yttrandet till skatteutskottet redovisades att alkoholkonsumtionen,
som sedan 1976 visat en sjunkande tendens, ånyo börjat öka
under 1985 och 1986. Utskottet, som erinrade om alkoholens skadeverkningar,
anförde att den alltjämt höga konsumtionen, som dessutom ökat något,
mot denna bakgrund ingav stark oro.

Utskottet anser att så länge alkoholkonsumtionen är så hög som för
närvarande det kan vara vanskligt att framhålla viss alkoholkonsumtion som
acceptabel. Däremot är det givetvis nödvändigt att behandla alkoholfrågorna
på ett sakligt sätt så att informationen känns relevant även för dem som
inte är inriktade på total avhållsamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna So225 (c) och
So239 (fp).

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen i propositionen
såvitt avser anslaget H 1. Upplysning och information på drogområdet m. m.

Preciserat mål för alkoholpolitiken

År 1977 antog riksdagen ett samlat alkoholpolitiskt program, vilket byggde
på förslag från den år 1965 tillsatta alkoholpolitiska utredningen (APU).
Tonvikten låg på socialpolitiska insatser i vid mening och ökade resurser till
förebyggande åtgärder och opinionsbildning. Målsättningen angavs vara att
begränsa den totala, allför höga alkoholkonsumtionen och att komma till

SoU 1986/87:22

10

rätta med alkoholmissbruket. Något preciserat mål för sänkningen av
konsumtionen fastställdes dock inte. Riksdagen har härefter under en följd
av år avslagit motionsyrkanden om ett sådant preciserat delmål (se senast
SkU 1985/86:1 s. 16). I propositionen om utvecklingslinjer för hälso- och
sjukvården (prop. 1984/85:181)erinrade emellertid statsrådet Sigurdsen om
det av Världshälsoorganisationen angivna målet om en minskning av
alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000. Statsrådet uttalade (prop.
s. 69) att hon ansåg detta vara en angelägen målsättning. Något formellt
förslag i denna del framlades dock inte i propositionen.

Alkoholkonsumtionen steg kontinuerligt efter avskaffandet av motboken
och det samtidiga upphävandet av starkölsförbudet för att kulminera år 1976,
då försäljningen uppgick till 7,70 liter per person och år mot 4,92 liter år 1954.
Därefter minskade försäljningen för att år 1984 uppgå till 6,01 liter,
motsvarande 1966 års nivå. Under år 1985 skedde ånyo en liten ökning (till
6,06 liter). Denna utveckling har fortsatt under 1986.

I motion So215 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall följa WHO:s rekommendation
och uppsätta målet att minska alkoholkonsumtionen med 25 %
till år 2000 (yrkande 1). Motionärerna anför att om medlen i alkoholpolitiken
skall bli så effektiva som möjligt måste de kunna relateras till ett bestämt mål.
Fördelen med ett kvantifierat mål är således enligt motionärernas uppfattning
att medlen kan rangordnas och relateras utifrån hur effektivt de leder till
målet.

I motion So280 av Ulla Tillander och Gunilla Andrén (båda c) yrkas att
riksdagen beslutar uttala att intentionerna i 1977 års alkoholpolitiska beslut
skall fullföljas (yrkande 1).

Frågor liknande de nu aktuella behandlades senast i utskottets yttrande om
vissa alkoholpolitiska frågor (SoU 1986/87:2 y) till skatteutskottet hösten
1986.

Utskottet anförde i yttrandet bl. a. följande.

Våra kunskaper om alkoholens skadeverkningar har stegvis vidgats. Den
alltjämt höga konsumtionen, som dessutom ökat något, inger mot denna
bakgrund stark oro. Särskilt allvarligt från skadesynpunkt är att det
fortfarande finns så många skolungdomar som missbrukar alkohol. De
uppgifter som framkommit i 1985 års skolungdomsundersökning tyder på att
omkring 5 000 elever i årskurs 9 dricker systemvaror minst en gång i veckan.
Dessa uppgifter är uppseendeväckande mot bakgrund av den 20-årsgräns
som gäller för inköp av systemvaror.

Enligt utskottets mening är det därför angeläget att ånyo lyfta fram
alkoholfrågorna i blickpunkten på samma sätt som skedde år 1977 och
därigenom skapa en ökad medvetenhet om alkoholens skadeverkningar och
förståelse för behovet av alkoholpolitiska åtgärder. Den inledda nya
ökningen av alkoholkonsumtionen måste åter vändas till en minskning med
sikte på det av Världshälsoorganisationen angivna målet, som är en
25-procentig minskning av totalkonsumtionen fram till år 2000.

När det gäller valet av åtgärder konstaterar utskottet att 1977 års
alkoholpolitiska beslut, vilket innehöll ett samlat alkoholpolitiskt program
med tonvikt på socialpolitiska insatser i vid mening, följdes av en nedåtgående
trend i alkoholkonsumtionen. Flera orsaker kan ha medverkat härtill,
bl. a. den ekonomiska utvecklingen. Nedgången tyder emellertid också på

SoU 1986/87:22

11

att den då beslutade politiken var riktig och på att en kraftig satsning på
socialpolitiska insatser och opinionsbildning är ett verksamt medel för att få
ned alkoholkonsumtionen. Intentionerna i det tidigare riksdagsbeslutet bör
därför fullföljas. Alla medel som kan bidra till en varaktig sänkning av
alkoholkonsumtionen måste utnyttjas.

Skatteutskottet berörde i sitt betänkande SkU 1986/87:4 inte det av
Världshälsoorganisationen angivna målet för minskning av alkoholkonsumtionen.
Socialutskottet har emellertid som framgår av ovannämnda yttrande
ställt sig principiellt positivt till Världshälsoorganisationens målsättning att
minska totalkonsumtionen av alkohol med 25 % fram till år 2000. Utskottet
vidhåller denna uppfattning. Av budgetpropositionen framgår vidare att
(s. 133) regeringen redan arbetar efter den angivna målsättningen. Syftet
med motionen är därför i sak tillgodosett, och något initiativ från riksdagens
sida är ej erforderligt. Utskottet avstyrker alltså motion So215 (fp) yrkande
1.

Utskottet uttalade vidare så sent som i höstas att intentionerna i 1977 års
alkoholpolitiska beslut bör fullföljas. Utskottet vidhåller detta ställningstagande.
I budgetpropositionen (s. 132—133) uttalas också att grunderna för
alkoholpolitiken enligt 1977 års riksdagsbeslut bör ligga fast. Vi skall således
enligt socialministern även i fortsättningen föra en aktiv prispolitik, genomföra
försäljningen av alkohol i kontrollerade former och bedriva en
omfattande opinionsbildning. Det finns således inte heller i denna del någon
motsättning mellan motionärernas önskemål och inriktningen av de alkoholpolitiska
åtgärderna. Riksdagen har genom 1977 års beslut, som aldrig
ifrågasatts, givit en klar vägledning för landets alkoholpolitik. Utskottet
anser det därför obehövligt med något nytt uttalande av riksdagen med
anledning av motion So280 (c) yrkande 1, som alltså avstyrks.

Definition av narkotika

I motion So210 av Inga Lantz och Margo Ingvardsson (båda vpk) hemställs
om en utredning av narkotikabegreppet. Motionärerna erinrar om att de i en
tidigare motion påtalat risken för att nya, narkotika-liknande droger, s. k.
designer drugs, skulle kunna förekomma i Sverige. Under 1986 har ett beslag
av den narkotikalika drogen MDMA, s. k. Ecstasy, gjorts i Stockholm.

Motionärerna framhåller att två tilltalade frikändes av tingsrätten i det

följande brottmålet då domstolen ansåg att ”utredningen visar inte med

säkerhet att tabletterna utgör narkotika i narkotikastrafflagens mening”.
Domen visar enligt motionärerna på svårigheterna att tillämpa det nuvarande
svenska narkotikabegreppet på gruppen ”designer drugs”. Frågan om hur
ett moderniserat narkotikabegrepp bör se ut bör enligt motionärernas
uppfattning bli föremål för en utredning.

Utskottet har med anledning av motionen inhämtat uppgifter om s. k.
designer drugs vid en hearing med företrädare för justitie- och socialdepartementen
samt socialstyrelsen.

Utskottet vill upplysningsvis anföra att det av motionärerna nämnda
beslaget gjordes i juni månad 1986 samt att domen för närvarande är föremål
för prövning i Svea hovrätt.

SoU 1986/87:22

12

I 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) definieras narkotika som läkemedel
eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som
med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som därför
antingen är föremål för kontroll enligt en internationell konvention som
Sverige har biträtt eller som av regeringen har förklarats skola anses som
narkotika.

Sverige har biträtt två FN-konventioner beträffande narkotika, dels 1961
års allmänna narkotikakonvention (den s. k. Single Convention), med
ändringsprotokoll år 1972, dels 1971 års konvention om psykotropa substanser.
I listor som fogats till konventionerna och som fortlöpande revideras
finns upptagna de ämnen som är föremål för internationell kontroll.

I förordningen (1983:366, ändrad och omtryckt 1985:244) om att vissa
substanser skall anses som narkotika har regeringen angivit de ytterligare
substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen. Dessa
indelas i centralstimulerande medel, hallucinogener, smärtstillande medel
samt sömnmedel och lugnande medel.

I betänkande Soll 1985/86:17 behandlade utskottet utförligt en motion
med likartat innehåll som den nu aktuella (s. 27—29). Utskottet redogjorde
därvid bl. a. för den diskussion om narkotikadefinitionen som förts i
brottsförebyggande rådets (BRÅ) promemoria Narkotikabrott (PM 1982:2).
Utskottet hänvisade dessutom till tidigare riksdagsbehandling av frågan
(SoU 1982/83:26 s. 10-11).

Utskottet upplyste att beredskapen mot nya narkotiska ämnen är mycket
god. Socialstyrelsens läkemedelsavdelning kan omedelbart inleda arbetet
med att analysera och begreppsbestämma ett okänt preparat. När analysen
är gjord kan regeringen inom en vecka förklara att ämnet är narkotika.

Utskottet fann att det fanns klara fördelar med en uppräkningsdefinition
av den typ som för närvarande tillämpas. En sådan definition gör att det är
möjligt för var och en att skaffa sig kunskap om ifall ett visst ämne är
narkotika eller inte. Definitionen är dessutom enkel och juridiskt exakt och
därigenom tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet uttalade
vidare följande.

Man kan däremot se flera svårigheter med någon form av allmänt formulerad
narkotikadefinition. Narkotika är inte något entydigt begrepp. En gemensam
definition av alla de ämnen som för närvarande betraktas som narkotika
skulle få göras mycket vid. Den får dock inte bli så vag att den också omfattar
ämnen som inte är avsedda, såsom alkohol och tobak. Det är dessutom
nödvändigt att kunna avgränsa innebörden av begreppet narkotika på ett
otvetydigt sätt med hänsyn till de allvarliga rättsföljder som är förenade med
brott mot narkotikalagstiftningen.

Utskottet konstaterar att den i nu förevarande motion nämnda narkotikaliknande
drogen MDMA av FN sedan slutet av augusti månad 1986 är klassad
som narkotika och upptagen i FN:s förteckningar. Preparatet är således
straffrättsligt narkotika. Preparatet är sedan den 1 april 1987 även upptaget i
de svenska förteckningarna.

Utskottet gjorde i betänkande SoU 1985/86:17 bedömningen att beredskapen
för att möta en situation då det på den svenska marknaden uppträder nya
narkotiska ämnen eller preparat är god.

SoU 1986/87:22

13

Oavsett vilken narkotikadefinition som tillämpas måste enligt utskottets
då uttalade mening krav uppställas på klar identifiering av ett ämne innan
någon kan ställas till ansvar för befattning därmed. Utskottet ansåg inte att
det fanns skäl att utreda narkotikadefinitionen och avstyrkte då aktuell
motion.

Utskottet anser inte att något framkommit som ger skäl till ändrat
ställningstagande och avstyrker därför motion So210 (vpk).

Samordning av insatser mot missbruk

Riksdagen antog hösten 1984 en proposition (1984/85:19) om en samordnad
och intensifierad narkotikapolitik. I propositionen anfördes beträffande
samordning av narkotikabekämpningen bl. a. att under senare år allt fler
kommuner har utarbetat särskilda handlingsprogram inom drogområdet.
Trots detta finns det både lokalt och regionalt brister i samordningen av olika
insatser.

I propositionen framhölls vidare bl. a. att socialtjänsten har det övergripande
ansvaret för den lokala samordningen. Det gäller där för en rad olika
myndigheter att finna konkreta samarbetsformer med varandra. Socialtjänstens
ansvar bör vidare inbegripa ett ansvar att samordna de lokala resurserna
med landstingskommunala och statliga insatser. De olika myndigheterna på
det lokala planet har också en viktig uppgift att tillsammans engagera
föreningslivet, föräldrar och enskilda i kampen mot narkotika. Det är vidare
enligt propositionen önskvärt att alla kommuner utvecklar drogpolitiska
handlingsprogram. Programmens utformning beror naturligtvis på lokala
och regionala förutsättningar och behov. Några områden som är väsentliga
för ett framgångsrikt genomförande av programmen är följande.

- Fortlöpande kartläggning av den lokala missbrukssituationen i samarbete
mellan socialtjänst, skola, fritidsförvaltning, föreningar, polis, kriminalvård
samt hälso- och sjukvård.

- Samordning av allmänt förebyggande arbete, t. ex. fritidsaktiviteter.

- Gemensamma insatser av socialtjänst, skola, fritidsverksamhet och föräldrar
mot skolk och missbruk vid enskilda skolor och fritidsgårdar.

- Tidig upptäckt och tidiga åtgärder mot missbruk i samarbete mellan vuxna,
frivilliga och professionella i de ungas vardagsmiljö.

- Samarbete mellan polis, lärare, fritidspersonal, föräldrar och elever för att
få skärpt uppmärksamhet på narkotikahandel och missbruksmiljöer.

- Omedelbar uppföljning av socialtjänst efter polisingripanden vid missbruk
och kriminalitet.

- Samverkan mellan socialtjänsten och häkte, lokalanstalt och frivårdsorganisation
för att socialtjänsten skall kunna nå en större grupp missbrukare
med adekvata vårdinsatser och för att anstaltstiden skall kunna utnyttjas för
att påbörja behandling och planera inför frigivning.

- Samarbete mellan socialtjänst, arbetsförmedling, bostadsförmedling, bostadsföretag
och försäkringskassa för såväl förebyggande som rehabiliterande
åtgärder.

Hösten 1984 tillsatte regerinen ett samordningsorgan för narkotikafrägor
inom regeringskansliet. Samordningsorganet skall verka för en effektivise -

SoU 1986/87:22

14

ring av samhällets insatser mot narkotika och kontinuerligt föreslå regeringen
åtgärder i detta syfte.

Samordningsorganet består av en representant för statsrådsberedningen
samt för en av vardera justitiedepartementet, socialdepartementet och
finansdepartementet. Socialdepartementets företrädare är ordförande och
sammankallande.

Här kan vidare erinras om det alkohol- och narkotikapolitiska rådet, som
bl. a. har till uppgift att vara ett forum för ömsesidig information om
pågående och planerad veksamhet.

Beträffande tidigare behandling i riksdagen av frågan om samordning av
insatser mot droger kan bl. a. hänvisas till betänkandena SoU 1980/81:20
s. 8-14, SoU 1981/82:43 s. 14-16, JuU 1982/83:37 samt SoU 1984/85:8 och
JuU 1984/85:12 med anledning av propositionen om en samordnad och
intensifierad narkotikapolitik.

I motion So255 av Sten Svensson och Björn Kårlöf (båda m) hemställs om
tillkännagivande av vad som i motionen anförts om en lokal och regional
samordning av resurser för bekämpande av narkotikamissbruket. Motionärerna
förordar att man tillskapar samordnande organ, lokalt, regionalt och
centralt, för ledning av förebyggande verksamhet och bekämpande av
narkotikabruk och narkotikabrottslighet. I varje kommun skall bildas
grupper som kontinuerligt följer narkotikafrågan. Förutom polis och sociala
myndigheter bör det enligt motionärerna finnas representanter för Hem och
skola, elevföreningar och så många aktiva ungdoms- och idrottsföreningar
som möjligt. På länsplanet bör motsvarande organisationer samordna
insatserna för narkotikabekämpning så att inga ärenden "faller mellan
stolarna” på grund av traditionella myndighetsgränser.

I motion So273 av andre vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, c)
hemställs att riksdagen verkar för att kommuner och landsting i likhet med
regeringen tillsätter alkohol- och narkotikapolitiska råd. Motionärerna anför
att om man fram till år 2000 vill nå upp till WHO:s målsättning om att sänka
alkoholkonsumtionen med 25 % behövs ett aktivt folkrörelsearbete. För att
förstärka folkrörelsernas ställning i detta arbete bör riksdagen rekommendera
kommuner och landsting att i likhet med regeringen tillsätta alkohol- och
narkotikapolitiska råd.

I motion So258 av Erik Holmkvist (m) hemställs att riksdagen hos
regeringe begär att länsstyrelserna tar initiativ till bildandet av länsvisa
arbetsgrupper med uppgift att inom resp. län öka informationen om alkohol
och narkotika och dess verkningar samt i övrigt vidta åtgärder ämnade att
komma till rätta med problemen främst bland barn och ungdom i enlighet
med riktlinjerna i motionen (yrkande 2).

I motion So280 av Ulla Tillander och Gunilla André (båda c) yrkas att
riksdagen begär att socialstyrelsen tar initiativ till utarbetande av kommunala
handlingsprogram mot droger (yrkande 9).

Socialutskottet behandlade i sitt betänkande SoU 1985/86:17 ett likalydande
motionsyrkande som det i motion So255 (m). Utskottet anförde då att ett
liknande yrkande behandlats av justitieutskottet i betänkande JuU 1984/
85:12 med anledning av propositionen om en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik och att justitieutskottet därvid konstaterade att önskemålen

SoU 1986/87:22

15

i stort följer samma linjer som angavs i narkotikapropositionen och att det
råder bred enighet i denna fråga. Socialutskottet instämde i justitieutskottets
uttalande samt hänvisade bl. a. till att samordningsorganet för narkotikafrågor
inom regeringskansliet har tagit initiativ till s. k. länssatsningar, vilka
innebär att samtliga kommuner i ett län får stöd för att förstärka sina insatser
inom narkotikaområdet. Dessa insatser har under det senaste året intensifierats.
115 län pågår nu projekt för ökad samordning mellan socialtjänsten,
kriminalvården och polisen då det gäller bekämpandet av narkotikamissbruket.
Statliga medel utgår för en länssamordnare inom varje projekt.

I propositionen om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik
anfördes bl. a. att under senare år allt fler kommuner har utarbetat särskilda
handlingsprogram inom drogområdet och att det är önskvärt att alla
kommuner utvecklar sådana program. I propositionen framhölls att socialtjänsten
har det övergripande ansvaret för samordningen och att programmets
utformning beror på lokala och regionala förutsättningar. Socialutskottet
uttalade i betänkande SoU 1984/85:8 att enligt utskottets mening vad som
anförts i propositionen endast innebär ett understrykande av det ansvar
socialnämnderna har enligt socialtjänstlagen.

I socialstyrelsens Strategi för droginformation anförs (s. 13-14) att det är
nödvändigt med samverkan på alla nivåer för att den drogförebyggande
verksamheten skall bli effektiv. I strategin upplyses vidare om att på
länsplanet har särskilda samverkansgrupper för den drogförebyggande
verksamheten bildats. Detta har framför allt skett genom den konferensverksamhet
som CAN och socialstyrelsen genomfört. Enligt socialstyrelsens
planer skall konferenser i syfte att stimulera samarbetet och fortbilda
deltagarna i fortsättningen bedrivas med cirka två års mellanrum. I kommunerna
kan enligt strategin effektiva samverkansgrupper mellan socialtjänst,
skola, fritidsverksamhet, kultur och polis underlätta det drogpolitiska
arbetet.

Enligt cirkuläret (1970:513 ändrat senast 1981:1228) till socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen, samtliga länsstyrelser, polismyndigheter,
länsskolnämnder, socialnämnder och skolstyrelser om intensifierat
samarbete mellan socialnämnd, skola och polis, bör sådana samverkansgrupper
finnas i alla kommuner.

Utskottet konstaterar att önskemålen i motionerna i stort följer de linjer
som angavs i propositionen om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik
och som riksdagen ställt sig bakom. Initativ har tagits för att förbättra
samverkan på olika nivåer. Utskottet vill understryka att det på det lokala
planet är socialtjänsten som har ansvaret för att en samverkan mellan
berörda institutioner verkligen kommer till stånd. Utskottet vill däremot inte
ange någon speciell organisatorisk lösning för samverkan utan anser det
viktigt att formerna för samverkan blir beroende av olika lokala förutsättningar,
som t. ex. kommunernas storlek och typ samt arten av de problem
som är i fråga. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna So255 (m),
So273 (fp, c) och So258 (m) yrkande 2.

Utskottet vill vidare erinra om att det i den av riksdagen godkända
propositionen om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik angavs
som önskvärt att alla kommuner utvecklar drogpolitiska handlingsprogram.

SoU 1986/87:22

16

Det närmare ställningstagandet ankommer på resp. kommun. Utskottet
anser därför inte att motion So280 (c) yrkande 9 påkallar någon riksdagens
åtgärd. Yrkandet avstyrks alltså.

I motion So217 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen skall ge
regeringen till känna att nykterhets- och narkotikanämnder bör införas i alla
kommuner (yrkande 1).

Utskottet behandlade ett likalydande motionsyrkande i betänkande SoU
1985/86:17 (s. 24—25). Utskottet erinrade inledningsvis om att utskottet i
samband med proposition 1979/80:1 om socialtjänsten avstyrkt bl. a. en
motion om möjlighet för kommunerna att inrätta särskilda nykterhetsnämnder
vid sidan av socialnämnden (SoU 1979/80:44 s. 89 ff.). Därvid hade bl. a.
uttalats att de individinriktade insatserna inom socialtjänsten skall bedömas
och handläggas med utgångspunkt i helhetssynen och i ett samlat kommunalt
ansvar gentemot den enskilde, medan det inte möter något hinder att
anförtro viss allmänt förebyggande verksamhet på missbruksområdet åt
annat kommunalt organ.

Utskottet anförde vidare att utformningen av den allmänt förebyggande
verksamheten måste bestämmas av resp. kommun, varför utskottet inte
kunde biträda ett förslag om att alla kommuner som ett obligatorium skall ha
en viss typ av nämnd utöver vad nu gäller. Utskottet hänvisade vidare till de
kommunala drogpolitiska handlingsprogram som finns och ansåg att sådana
program i praktiken torde fylla syftet med motionsförslaget.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att ytterligare obligatoriska nämnder
inte bör införas. Utskottet vill emellertid understryka värdet av specialkunskaper
hos såväl den personal som har att arbeta med viss förebyggande
verksamhet som inom behandlingsverksamheten. Utskottet avstyrker mot
bakgrund av det anförda motion So217 (c) yrkande 1.

Bidrag till missbrukarvården

I budgetpropositionen föreslås 810 milj. kr. under anslaget H 2. Bidrag till
missbrukarvård m. m.

Från anslaget utgår bidrag till missbrukarvård i enlighet med den
överenskommelse mellan staten och de båda kommunförbunden om ett nytt
system för statsbidrag till missbrukarvården som riksdagen godkände 1986
(prop. 1984/85:151, SoU26, rskr.355). Det nya systemet trädde i kraft den 1
januari 1986. Överenskommelsen gäller t.o. m. år 1989.

Statsbidraget utgår i form av kommunbidrag, platsbidrag och omstruktureringsbidrag.

Kommunbidraget disponeras fritt av kommunerna för olika typer av
insatser och till olika verksamheter, bl. a. sådana som drivs av organisationer,
stiftelser eller annan huvudman med ideell inriktning. Kommunbidraget
fördelas i huvudsak efter det genomsnittliga antalet vårddagar som varje
kommun utnyttjat vid statsbidragsberättigade institutioner under åren 1983
och 1984. För att garantera tillgång till vissa institutioner som behövs för
vården av de mest utsatta grupperna utgår vidare ett platsbidrag till vissa
institutioner med ett bestämt belopp per plats. I huvudsak utgörs dessa

SoU 1986/87:22

17

2 Riksdagen 1986/87. 12 sami. Nr22

institutioner av de f. d. statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna.

Omstruk.tureringsbid.rag
ner som är statsbidragsberättigade enligt ovan, dels de f. d. erkända och
enskilda nykterhetsvårdsanstalterna. Omstruktureringsbidrag utgår med ett
fast engångsbelopp per avvecklad plats, om minst fem platser avvecklas vid
institution som är berättigad till platsbidrag eller om minst en fjärdedel av
antalet platser dock lägst 10 platser avvecklas vid en f. d. erkänd eller enskild
nykterhetsvårdsanstalt.

Statsbidragen utbetalas av socialstyrelsen efter anmälan av statens förhandlingsnämnd.

Socialstyrelsen skall årligen efter samråd med Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet till socialdepartementet redovisa en sammanställning
och analys av de förändringar som har skett inom missbrukarvården
m. m.

I motion So484 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen under
anslaget H 2. Bidrag till missbrukarvård anvisar 435 milj. kr. (yrkande 2).
Motionärerna föreslår att statsbidraget till missbrukarvård till sin huvuddel
avvecklas under de två kommande budgetåren. Motionärerna hävdar som
princip att huvudmannen för en verksamhet också skall ha det ekonomiska
ansvaret.

Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat liknande yrkanden. I
samband med behandlingen av propositionen om det nya bidragssystemet
(SoU 1984/85:26 s. 7—8) anförde utskottet att utgångspunkten måste vara att
riksdagen borde anslå medel av en storleksordning som svarade mot statens
åtagande enligt den överenskommelse om missbrukarvård m. m. som
utskottet dessförinnan tillstyrkt. Utskottet erinrade då vidare om att
ifrågavarande statsbidrag utgår bl. a. som följd av att landstingskommuner
och kommuner den 1 januari 1983 övertagit huvudmannaskapet för de
tidigare statliga institutionerna inom ungdoms- och nykterhetsvården. I
principöverenskommelsen om det ändrade huvudmannaskapet förutsattes
att statsbidrag skulle utgå (se prop. 1979/80:172 s. 12). Utskottet ansåg inte
att det i nuläget kunde krävas att de kommunala huvudmännen skulle svara
för alla kostnader för institutionsvården, såsom hävdats av motionärerna. En
sådan nedskärning skulle enligt utskottet allvarligt drabba kvaliteten på
vården för de mest behövande missbrukarna.

Utskottet finner nu inte anledning till annat ställningstagande. Utskottet
tillstyrker sålunda den i propositionen föreslagna medelsanvisningen för
Bidrag till missbrukarvård och avstyrker motion So484 (m) såvitt avser
yrkande 2.

I motion So212 av Göran Ericsson (m) yrkas att ett särskilt statsbidrag skall
utgå till vårdhuvudmän som utför missbrukarvård innehållande yrkesutbildning.
Motionären anför att missbrukarens situation består av ett manifest
missbruk, en avbruten eller på annat sätt ofullständig grundskoleutbildning
samt frånvaro av yrkesutbildning och yrkeserfarenhet. Alla dessa problem
måste enligt motionären angripas i behandlingen, där således även bristfällig
utbildning skall repareras och yrkesintroduktion äga rum. Motionären anför
att det på vissa håll gjorts försök med yrkesinriktade kurser men att detta

SoU 1986/87:22

18

blivit för dyrbart då man inte fått statsbidrag för verksamheten på grund av
att anordnaren inte kunnat uppfylla de normer skolöverstyrelsen haft för
yrkesutbildning. Statsbidragsreglerna för yrkesutbildning måste enligt motionären
mjukas upp och kunna utgå till de hem för vård och boende som har
resurser att genomföra utbildningsinsatser.

Som nämndes ovan gäller ett nytt statsbidragssystem för missbrukarvården
sedan den 1 januari 1986. Huvudmännens användning av kommun- och
platsbidragen är inte centralt eller på annat sätt reglerad. Bidragskonstruktionen
innebär således inget hinder att t. ex. anställa en yrkeslärare om
huvudmannen önskar detta.

När det gäller undervisning av barn och ungdom som bereds vård med stöd
av LVU finns föreskrifter i förordningen (SFS 1983:28) i detta ämne. I
förordningen stadgas beträffande skolpliktiga barn att de skall få en
undervisning som så långt det är möjligt motsvarar undervisningen i
grundskolan. För ungdomar som inte längre är skolpliktiga sägs att de skall
ges möjlighet att få sådan kompletterande grundskoleutbildnig, förberedande
yrkesutbildning eller utbildning motsvarande gymnasieskolans som de
behöver. För vuxna missbrukare som är omhändertagna med stöd av LVM
eller som genomgår frivillig behandling vid ett hem för vård eller boende
saknas motsvarande regler.

Utbildning av vuxna missbrukare kan ske dels genom att missbrukare
deltar i reguljär utbildning inom den kommunala vuxenutbildningen,
komvux, eller inom arbetsmarknadsutbildningen, dels genom att komvux
arrangerar utbildning på anstalten eller behandlingshemmet. I det senare
fallet krävs normalt att tolv eller i vissa fall (glesbygd) åtta personer deltar i
utbildningen för att den skall få starta. Enligt delram för komvux kan dock
viss del av en kommuns komvuxtimmar få användas för att starta verksamhet
för särskilt prioriterade grupper även om gruppen skulle bestå av färre
deltagare än ovan angivna antal. Enligt förslag i årets budgetproposition skall
andelen komvuxtimmar som får användas på detta sätt ökas.

I sammanhanget kan även erinras om de utslussningsgrupper som finns vid
många anstalter och som förbereder utbildningsinsatser och arbetsintroduktion
i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande i betänkande SoU
1984/85:8 s. 17-19. Utskottet anförde då att det delade uppfattningen att ett
effektivt behandlingsarbete förutsätter att brister när det gäller bl. a.
yrkesutbildning repareras, men att orsaken till att utbildningsaspekterna inte
alltid beaktas tillräckligt mera torde vara att söka i planeringen av vården än i
själva statsbidragskonstruktionen.

Utskottet anförde vidare följande.

Barn och ungdom som vårdas med stöd av LVU skall erbjudas erforderlig
utbildning under den tid de är omhändertagna. När det gäller vuxna kan det
inte anses självklart att skolundervisning på viss nivå eller utbildning för ett
yrke skall ges redan under tiden på en vårdinstitution. Vård enligt LVM skall
i allmänhet vara avslutad inom två månader. I allmänhet behövs den tiden för
att motivera missbrukare att fortsätta med någon form av frivillig behandling.
Den behandlingsplan som skall upprättas för den fortsatta vården och
rehabiliteringen måste dock utformas så att missbrukarens utbildningsbehov

SoU 1986/87:22

19

- även vad gäller rena baskunskaper - tillgodoses. Det är i första hand den
placerande socialnämnden som har ansvaret för detta. I det sammanhanget
kan erinras om socialtjänstlagens princip om normalisering. Om möjligt bör
utbildningen integreras med annan kompletterande utbildning för vuxna.

Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som tidigare. Utskottet vill i
sammanhanget även erinra om att socialberedningen inom kort slutför sin
översyn av LVM. Enligt vad utskottet erfarit kommer beredningen bl. a. att
behandla frågor om vårdtidernas längd. Det är självklart att innehållet i
vården påverkas av vilken vårdtid som kan tänkas. Med det anförda
avstyrker utskottet motion So212 (m).

Bidrag till organisationer

I budgetpropositionen föreslås 47 310 000 kr. under anslaget H 3. Bidrag till
organisationer. Från anslaget utgår bidrag till sammanslutningar som ägnar
sig åt rehabilitering av missbrukare m. m., bidrag till opinionsbildning inom
drogområdet genom föreningslivet samt medel för organisationsstöd till
nykterhetsorganisationer m. fl.

Till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet beräknas för
nästa budgetår 11,5 milj. kr. varav 3,6 milj. kr. till arbetsmarknadens
organisationer för insatser inom området Alkohol och arbetsliv. Vidare
disponeras för organisationsstöd drygt 14 milj. kr. till vissa nykterhetsorganisationer,
247 000 kr. till Nykterhetsrörelsens landsförbund och drygt 3 milj.
kr. till KALV-organisationerna (Länkens kamratförbund, Alkoholproblematikers
riksorganisation, Länkarnas riksförbund och Nykterhetsorganisationen
Verdandi).

I motion So220 av Marianne Karlsson (c) hemställs att stödet till
nykterhetsrörelsen höjs (yrkande 2). Motionären anför att stödet till
nykterhetsrörelsen har urholkats år efter år varför riksdagen nu bör visa
nykterhetsfolket sitt stöd och höja anslaget.

Utskottet vill understryka att nykterhetsrörelsen gör en stor och värdefull
insats i kampen mot drogmissbruket. Även i budgetpropositionen framhålls
att folkrörelserna och organisationslivet är centrala då det gäller förebyggande
insatser för att försöka förhindra alla former av drogmissbruk. En viss
höjning av organisationsstödet föreslås också i propositionen, liksom av
stödet till sammanslutningar och organisationer som ägnar sig åt rehabilitering
av missbrukare. Utskottet anser sig mot bakgrund härav inte kunna
förorda ytterligare höjning av det centrala stödet till nykterhetsrörelsen för
kommande budgetår. Motion So220 (c) yrkande 2 avstyrks således.

I motion So238 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen vid
behandlingen av proposition 1986/87:100 bil. 7, anslaget H 3. Bidrag till
organisationer, för budgetåret 1987/88 beslutar att anslå 62 310 000 kr., samt
att den i förhållande till regeringens förslag med 15 000 000 kr. sålunda
beslutade höjningen skall tillföras fördelningsposten ”bidrag till organisationer
som bedriver rehabiliteringsarbete”.

Motionärerna anför bl. a. att ideell verksamhet utgör en viktig del i den
totala kampen mot missbruket och att de alternativa vårdformerna och det
engagemang som där kommer till uttryck bör stimuleras och uppvärderas. En

SoU 1986/87:22

20

ökad, målmedveten satsning på alternativ vård och rehabilitering skulle
enligt motionärerna ge ytterligare goda resultat.

I budgetpropositionen beräknas knappt 2,8 milj. kr. för bidrag till
föreningar som bedriver rehabiliteringsarbete. Det är socialstyrelsen som
fördelar bidragen. Vid fördelningen har socialstyrelsen prioriterat riksorganisationer,
men anslag har också beviljats till lokala föreningar som bedriver
särskilt angelägen eller nydanande verksamhet.

Den år 1985 beslutade statsbidragskonstruktionen för missbrukarvården
ger kommunerna stor frihet när det gäller vårdens utformning och innehåll.
Vid riksdagsbehandlingen anförde utskottet (SoU 1984/85:26 s. 7) bl. a. att
den nya konstruktionen medför att det blir lättare att via kommunerna få
stöd till nya verksamheter, vilket torde vara till fördel för den ideellt
inriktade missbrukarvården, som ofta står för nytänkande och utveckling när
det gäller behandling av missbruksproblem. Att stödets fördelning på olika
vårdalternativ styrs av socialnämnden ansåg utskottet rimligt med hänsyn till
nämndens övergripande ansvar för att behovet av vård i kommunen blir
tillgodosett.

Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande i betänkande SoU
1985/86:17 och instämde då i åsikten att den ideellt bedrivna verksamheten
utgör en viktig del i kampen mot missbruk samt att det var känt för utskottet
att många organisationer bedriver ett samhällsnyttigt socialt rehabiliteringsarbete
med goda resultat. Utskottet erinrade om att förutom de bidrag som
utgår från förevarande anslag kan de särskilda medel för utvecklings- och
försöksverksamhet som fördelas från anslaget H 4 utnyttjas för utveckling av
nya vård- och behandlingsmetoder för missbrukare. Kommunerna kan
dessutom använda kommunbidragsdelen av statsbidraget till missbrukarvård
(se ovan s. 17) till att köpa tjänster av enskilda organisationer. Utskottet
konstaterade i övrigt att det inte fanns ekonomiskt utrymme för ytterligare
ekonomiskt stöd till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete.

Utskottet gör samma bedömning när det gäller årets anslag för Bidrag till
organisationer m. m. Utskottet tillstyrker alltså propositionens förslag till
medelsanvisning och avstyrker motion So238 (m).

I motion So244 av Kenth Skårvik och Ingemar Eliasson (båda fp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föreningen
Familjehemmens riksförbund bör kunna beviljas statligt stöd för sin verksamhet
från t.ex. anslaget Bidrag till organisationer. Motionärerna anför
bl. a. att Familjehemmens riksförbund har ca 1 500 medlemsfamiljer
uppdelade i lokal- och länsavdelningar. Medlemmar är familjehem, stöd- och
kontaktfamiljer, socialförvaltningar, socialsekreterare och andra intresserade.
Organisationen har genomgått en omfattande utveckling de senaste åren,
vilken varit möjlig på grund av projektmedel från socialstyrelsen och
allmänna arvsfonden. Familjehemmens riksförbund vill bl. a. ge alla familjer
som är eller vill bli familjehem en adekvat utbildning. Även om huvudansvaret
för detta ligger på kommuner och landsting satsas det för litet.
Motionärerna vill ha statliga stimulansinsatser för att få till stånd en kvalitativ
utveckling av familjehemsvården.

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om bidrag till Familjehemmens
riksförbund ur anslaget Bidrag till organisationer. Utskottet konstaterade i

SoU 1986/87:22

21

3 Riksdagen 1986187.12 sami. Nr 22

betänkande SoU1983/84:20 s. 33 att organisationen inte är en sådan organisation
som kan få bidrag från ifrågavarande anslag enligt nuvarande
bestämmelser, men hänvisade till att frågan om vissa andra bidrag var aktuell
hos såväl socialstyrelsen som allmänna arvsfonden.

Utskottet har erfarit att Familjehemmens riksförbund har erhållit bidrag
från anslaget för utvecklings- och försöksverksamhet (H 4) såväl föregående
som innevarande budgetår för fortbildnings- och utbildningsprojekt. Bidraget
för innevarande budgetår utgår med 335 000 kr. Även i årets budgetproposition
pekas på angelägenheten av stöd från anslaget H 4 till bl. a.
föreningar som organiserar familjehemsföräldrar (prop. s. 143).

Utskottet behandlade senast frågan om stöd till Familjehemmens riksförbund
i betänkande SoU 1985/86:17 s. 12-13 och yttrade då bl. a. följande.

Det finns många ideella verksamheter där det görs värdefulla och nydanande
insatser för det sociala arbetet. Det är viktigt att ta till vara sådant enskilt
initiativ och engagemang. Detta är dock i första hand en uppgift för den
kommunala socialtjänsten. Särskilt gäller detta i fråga om sådan verksamhet
som kommunen primärt bör svara för, vartill hör erforderlig information och
utbildning för de familjehem man anlitar. Utskottet, som också vill erinra om
att behovet av stöd till nykterhetsorganisationer m. fl. är oförändrat stort,
kan inte förorda en sådan utvidgning av det nu aktuella anslaget. Däremot
kan, som ovan framhållits, Familjehemmens riksförbund komma i fråga för
bidrag för särskilda utvecklingsprojekt.

Enligt utskottet uppfattning finns ingen anledning till ändrat ställningstagande
i frågan. Utskottet avstyrker därför motion So244 (fp).

I motion So270 av Margareta Persson och Lena Öhrsvik (båda s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att BRIS bör beredas
anslag inom ramen för anslagen H 3 och H 4. Motionärerna anför att
föreningen Barnens Rätt I Samhället, BRIS, är en organisation som arbetat i
15 år. Den är nu en riksorganisation med avdelningar på olika håll i landet.
BRIS har bl. a. en barntelefon dit barn med problem kan ringa hela dagarna
och två kvällar i veckan för att få råd och stöd. Föreningen besvarar enligt
motionärerna ungefär 2 000 samtal per år från barn. Efter ett samtal från ett
barn följer BRIS alltid upp problemet och försöker genom olika kontakter i
hela landet se till att barnet får hjälp. BRIS är en organisation utan fasta
inkomster som därför är beroende av tillfälliga bidrag, gåvor, projektbidrag
etc. Enligt motionärerna har föreningen genom sitt arbete nu visat vilket
behov den fyller och borde ges grundbidrag till hyra och löner.

Utskottet har i ärendet uppvaktats av företrädare för föreningen BRIS
vilka lämnat ytterligare uppgifter om föreningens verksamhet.

I budgetpropositionen anförs att barns uppväxtvillkor behöver uppmärksammas
mer (s. 131). Inom socialtjänsten pågår ett omfattande utvecklingsarbete
som rör såväl metoderna i det sociala arbetet som frågor om
organisationen, vårdinnehåll m. m. Totalt beräknas drygt 29 milj. kr. för
utveckling av det sociala arbetet bland barn och ungdomar och kring
krisproblematik i familjerna, missbrukarvård samt socialbyråernas arbete.
Projektmedel har också ställts till förfogande under anslaget H 4. Utvecklings-
och försöksverksamhet för bl. a. försöks- och utvecklingsprojekt

SoU 1986/87:22

22

avseende behandling och stöd till familjer i kris samt avseende barn och
ungdomar som far illa.

Enligt vad utskottet inhämtat erhöll BRIS föregående budgetår 320 000
kr. från H 4-anslaget som bidrag till sin stödgruppverksamhet för barn och
disponerar samma belopp innevarande budgetår. BRIS omnämns också i
årets budgetproposition bland sådana föreningar som bör få stöd från H
4-anslaget (prop. s. 143).

BRIS är däremot inte en sådan organisation som enligt nuvarande regler
kan få bidrag från anslaget H 3.

Som utskottet anförde ovan finns det många ideella verksamheter där det
görs värdefulla insatser för det sociala arbetet. BRIS verksamhet att på ett
direkt och obyråkratiskt sätt ge barn möjlighet att tala om sina svårigheter
och också erbjuda praktisk hjälp är enligt utskottets mening väl värd
samhällets stöd. Utskottet vill dock understryka att uppgiften att hjälpa och
stödja barn som på olika sätt far illa i princip är en uppgift för den kommunala
socialtjänsten. För utvecklingsarbete m. m. har BRIS fått bidrag från
anslaget H 4. Utskottet anser det angeläget att BRIS kan fortsätta att
utveckla sin verksamhet och att resultaten kan tas till vara inom socialtjänsten.
Utskottet är emellertid inte berett att förorda en ändring av villkoren för
anslaget H 3, vilket skulle innebära minskat utrymme för stöd bl. a. till
drogförebyggande verksamheter. Utskottet avstyrker sålunda bifall till
motion So270 (s).

Utvecklings- och försöksverksamhet

I budgetpropositionen föreslås under anslaget H 4. Utvecklings- och
försöksverksamhet att riksdagen anvisar ett reservationsanslag av 29 020 000
kr. Anslaget används bl. a. för satsningar på utvecklings- och försöksverksamheter
inom socialt arbete, bl. a. inom missbrukarvården. För innevarande
budgetår har socialstyrelsen disponerat del av anslaget för kurs- och
konferensverksamhet inkl. utbildning och information för handläggare av
alkoholärenden hos länsstyrelserna, för familjepedagoger och annan personal
inom kommunernas socialtjänst som arbetar med flyktingar eller
zigenare samt för försöks- och utvecklingsarbete med behandling och stöd till
familjer i kris, barn och ungdom som far illa samt nya vård- och behandlingsmetoder
främst inom den öppna missbrukarvården.

Socialstyrelsen har vidare för innevarande budgetår fått uppdrag att inom
en ram av 5,15 milj. kr. föreslå regeringen utvecklingsprojekt inom
narkomanvården. För stöd till utveckling och förändring av främst institutionsvården
eller alternativ till denna disponeras 10 milj. kr.

Enligt bestämmelser som regeringen meddelar kan sammanlagt drygt 3,4
milj. kr. disponeras bl. a. för utveckling av socialbyråernas arbete med
familjer i kris, utveckling av metoder i det sociala arbetet och för projekt
rörande läkemedelsmissbrukare.

I motion So242 av Margareta Andrén (fp) och Karin Israelsson (c) anförs
att Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) fått
utökade arbetsuppgifter när det gäller att samlat följa drogutvecklingen och
att särskilda medel för detta ändamål även har ställts till CAN:s förfogande.

SoU 1986/87:22

23

Enligt motionärerna visar erfarenheten att CAN har begränsade möjligheter
att inom ramen för beviljade medel utveckla de metoder och skapa de rutiner
som krävs för att kontinuerligt följa drogutvecklingen. Detta motiverar
enligt motionärerna särskilda utvecklingsmedel under kommande budgetår.
Medel ur anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet bör enligt
motionärerna kunna disponeras för detta. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

I årets budgetproposition har under anslaget H 1 beräknats 3 841 000 kr.
för CAN:s verksamhet, varav CAN bör disponera minst 900 000 kr. för att
samlat följa drogutvecklingen och låta genomföra olika undersökningar
m. m.

Socialstyrelsen fördelar årligen medel från anslaget H 4 till ändamål som
beskrivits ovan. Fördelningen av medel är en uppgift som ankommer på
socialstyrelsen som har att göra prioriteringar mellan olika ansökningar.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att riksdagen bör ta
något initiativ i denna fråga och avstyrker motion So242 (fp, c).

I motion So215 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att rikdagen som
sin mening ger till känna vad i motionen anförts beträffande stöd till olika
vårdmetoder (yrkande 7).

Motionärerna anför bl. a. att det är angeläget att utveckla åtgärder som
leder till tidig upptäckt av alkoholproblem, bl. a. genom att företagshälsovården
och primärvården blir effektivare på att upptäcka och åtgärda
alkoholproblem. Motionärerna anser också att det är viktigt att fördomsfritt
pröva bestämmelser som försvårar eller förhindrar ett lämpligt omhändertagande
och nämner som exempel bestämmelserna om rätten till sjukpenning
vid institutionsvistelse. I motionen tas också upp frågor om kontraktsvård
och om stöd till ideellt bedriven missbrukarvård.

I motion So217av Alf Svensson (c) hemställs om ett uttalande om vad som
anförts i motionen om vårdinsatser för narkotikamissbrukare (yrkande 3).
Förebyggande åtgärder är enligt motionären den viktigaste samhällsinsatsen
för att komma till rätta med drogmissbruket. De ideella organisationernas
möjligheter till hjälpinsatser skall enligt motionären stödjas av samhället.
Vidare bör ”småmarior’' liknande Mariapolikliniken i Stockholm upprättas i
bostadsområden där narkotikamissbruk förekommer i stor omfattning.

Enligt 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår sjukpenning
vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst
hälften. Alkoholism betraktas enligt gällande praxis som sjukdom och
grundar således rätt till sjukpenning. Socialberedningen har i delbetänkandet
(Ds S 1984:17) föreslagit att missbrukare som vårdas på sociala
institutioner inte skall vara sjukskrivna mer än under avgiftningsperioden
och att i stället en särskild rehabiliteringspenning skall kunna utgå under
rehabiliteringstiden. Regeringen har överlämnat beredningens förslag i
denna del till rehabiliteringsutredningen (S 1985:02) som avser att lämna sitt
slutbetänkande före kommande årsskifte.

Utskottet har behandlat motioner om tidig hjälp vid missbruksproblem i
betänkande SoU 1981/82:43 s. 16-18, i betänkande SoU 1984/85:14 s. lif.
och i betänkande SoU 1985/86:17 s. 15-16. Utskottet uttalade i sistnämnda
betänkande bl. a. att det enligt utskottets mening är viktigt att ha en öppen

SoU 1986/87:22

24

attityd till nya impulser och synpunkter på det sociala behandlingsarbetet.
Variation och mångfald är en tillgång inte bara i det drogpolitiska informationsarbetet
utan även i utbudet av behandlingsmöjligheter. Utskottet
framhöll ånyo att det ideellt bedrivna arbetet spelar en viktig roll i
missbrukarvården.

I budgetpropositionen (s. 143) uttalar socialministern att den satsning på
utvecklings- och försöksverksamhet som skett inom missbrukarvården och
det sociala arbetet i övrigt bör fortsätta. Det anges vara angeläget med en
utveckling av metoderna inom socialbyråernas individ- och familjeomsorg,
liksom av de frivilliga organisationernas arbete. Under anslaget beräknas
som ovan angivits 10 milj. kr. för utvecklings- och försöksverksamhet vad
beträffar nya eller förändrade former av institutionsvård eller alternativ till
sådan vård. Under anslaget beräknas vidare 5,3 milj. kr. för att stimulera
utvecklingsarbetet inom narkomanvården.

Enligt utskottets uppfattning tillgodoses motionärernas önskemål om
utveckling av vårdmetoder för missbrukare i allt väsentligt genom regeringens
prioriteringar på detta område. Utskottet anser det därför obehövligt
med något riksdagens uttalande med anledning av motion So215 (fp)
yrkande 7, som alltså avstyrks.

Utskottet avstyrker även motion So217 (c) yrkande 3 med hänvisning till
det nu anförda.

I motion So280 av Ulla Tillander och Gunilla André (båda c) hemställs om
ett tillkännagivande om vård i familjehem {yrkande 6). Hem för familjevård
är enligt motionärernas mening en vårdform som för närvarande är
undervärderad. Dessa hem är enligt motionärerna en del i en fungerande
vårdkedja och måste jämställas med behandlingshem och öppenvård. De är
alla exempel på omistliga delar i vård av missbrukare och socialt utslagna
människor.

Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande i betänkande SoU
1985/86:17 s. 16 och redovisade då bl. a. att en rikskommitté för familjevård
(RFF) med målsättningen att stödja och utveckla familjevården för i första
hand missbrukare bildats. Rikskommittén har under flera år fått stöd genom
socialstyrelsen för utbildnings- och konferensverksamhet. Samtliga familjevårdsenheter
ingår för närvarande i ett långsiktigt forskningsprojekt —
Beskrivning av missbrukare i familjevård. Enligt vad utskottet erfarit visar en
utvärdering av familjevårdsenheten i Småland på mycket goda behandlingsresultat,
framför allt då det gäller kriminella missbrukare.

Utskottet har tidigare uttalat att familjehemsvård i många fall är ett bra
alternativ till institutionsvård. Utvärderingen av hittillsvarande verksamheter
kan ge impulser till fortsatt utveckling av familjehemsvård, t. ex. för
HIV-smittade missbrukare. Det nuvarande bidragssystemet för missbrukarvården,
som ger kommunerna full frihet att välja vårdform, samt det stöd
som utgår från anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet bör vidare
kunna bidra till en önskvärd utveckling av familjehemsvården. Något
initiativ från riksdagen i denna del är därför inte påkallat, varför motion
So280 (c) yrkande 6 avstyrks.

Utskottet återkommer i det följande till medelsberäkningen för anslaget H

4. Utvecklings- och försöksverksamhet.

SoU 1986/87:22

25

Kvinnors missbruk

SoU 1986/87:22

I motion So215 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger till känna vad i motionen anförts beträffande kvinnor och
missbruk (yrkande 3 delvis) samt att riksdagen beslutar att inom anslaget H 4
avsätta 3 milj. kr. för försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor med
alkoholproblem (yrkande 4). Motionärerna framhåller att alkoholkonsumtionen
har ökat bland kvinnor och att alkohol är en av de viktigaste kända
faktorerna bakom fosterskador. Trots detta är vaksamheten mot kvinnligt
alkoholmissbruk betydligt lägre än mot manligt. Kvinnorna är enligt
motionärerna ofta bättre på att dölja sitt missbruk, vilket gör att det kan pågå
under lång tid utan att det upptäcks. Inom socialdepartementets anslag till
utvecklings- och försöksverksamhet bör 3 milj. kr. avsättas för försöks- och
utvecklingsprojekt för kvinnor med alkoholproblem.

I motion So280 av Ulla '. illander och Gunilla André (båda c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger till känna vad i motionen anförs om vård av
kvinnliga missbrukare (yrkande 7). Motionärerna anför att antalet kvinnliga
missbrukare ökar oroväckande och att missbruk bland kvinnor också tycks ge
svårare biverkningar än missbruk bland män. Motionärerna framhåller att
vården av kvinnliga missbrukare hittills har anpassats efter den etablerade
vårdorganisationen som har byggts upp för att vårda manliga alkoholister och
narkomaner.

Enligt motionärernas mening är det angeläget att ta till vara de nya
forskningsrön om vård av kvinnliga missbrukare som presenterats samt
uppmärksamma sjukvårdshuvudmännen och kommunernas socialtjänst på
detta.

Utskottet har behandlat de kvinnliga missbrukarnas speciella vårdproblem
bl. a. i betänkandena SoU 1984/85:14 och SoU 1985/86:17. Det s. k.
Ewa-projektet vid Magnus Huss-kliniken, Karolinska sjukhuset, har därvid
beskrivits. Syftet med projektet var att genom intensifierat uppspårande och
erbjudande av en lättillgänglig vårdmöjlighet kunna behandla kvinnor som
inte tidigare kunnat nås för medicinsk alkoholistvård. Verksamheten är nu
en del av klinikens reguljära verksamhet under namnet Ewa-mottagningen.

Då det gäller förebyggande verksamhet har socialstyrelsens nämnd för
alkoholfrågor tidigare givit stöd till flera projekt som vänder sig till kvinnor.
Projekten har beskrivits i skriften På kvinnors vis - Om drogförebyggande
arbete (november 1984) och spänner över vitt skilda områden, såsom musik,
teater, verktygscirklar och rena samtalsgrupper.

Socialstyrelsen har genom en kartläggning av befintliga vårdresurser för
kvinnliga missbrukare kunnat konstatera dels att kvinnliga avdelningar nu
organiseras vid flera institutioner, dels att öppenvårdsprojekt för tidig
upptäckt bedrivs på flera håll. En redovisning av kartläggningen kommer
inom kort i serien Socialstyrelsen redovisar. Socialstyrelsen avser att följa
upp kartläggningen med ett erbjudande till samtliga landsting om en
tredagarskonferens om kvinnliga missbrukare. Vid konferensen kommer
särskilt metoderna för arbetet med kvinnliga missbrukare att behandlas.

Socialstyrelsen skall vid sin fördelning av medel från anslaget H 4 för

26

drogförebyggande verksamhet bl. a. prioritera insatser för missbrukande
kvinnor.

Utskottet har tidigare (SoU 1984/85:14 s. 15) understrukit vikten av att
orsaker till och behandling av alkoholproblem hos kvinnor även i fortsättningen
ägnas särskild uppmärksamhet.

Detta gällde inte minst beträffande de gravida missbrukarna mot bakgrund
av de risker som alkohol innebär för fostret. En annan fråga som borde
uppmärksammas gällde enligt utskottet behovet av särskilda behandlingsmöjligheter
för kvinnor.

Utskottet vill även nu framhålla behovet av insatser för kvinnliga
alkoholmissbrukare. Motsvarande insatser krävs för kvinnor med andra
missbruksproblem. Som redovisats ovan har vård av den typ som förespråkas
i motionerna börjat bedrivas på allt fler platser i landet. Socialstyrelsen
arbetar vidare med dessa frågor. Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda inte erforderligt med något riksdagens uttalande med anledning av
motion So215 (fp) yrkande 3 i motsvarande del samt motion So280 (c)
yrkande 7, som alltså avstyrks.

Mot bakgrund av detta ställningstagande anser utskottet det inte heller
befogat att anslå ytterligare medel för försöks- och utvecklingsprojekt för
kvinnor med alkoholproblem. Utskottet avstyrker således även motion
So215 yrkande 4.

Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen
under anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet.

Åtgärder mot prostitution

I motion So229 av Margareta Persson m.fl. (s) hemställs om att sociala
insatser för prostituerade måste intensifieras. Motionärerna anför att
prostitutionen är ett uttryck för ett oerhört kvinnoförakt och att de kvinnor
som en gång varit prostituerade har mycket svårt att få en accepterad roll,
både i sina egna och andras ögon. De drabbas psykiskt och förlorar sin
självkänsla. Kvinnorna som redan är prostituerade behöver således hjälp på
olika sätt för att komma ur den livssituation de befinner sig i, och de sociala
insatserna måste därför enligt motionärerna intensifieras.

I motion So275 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs om ytterligare satsning
på social jourverksamhet för att hjälpa prostituerade kvinnor att bryta sitt
levnadsmönster.

Åtgärder för att hindra att unga människor dras in i prostitution och för att
hjälpa kvinnor som redan är prostituerade har länge förekommit. I Stockholm,
Göteborg, Malmö och Norrköping - de orter där gatuprostitution
förekommer - finns uppsökande grupper som arbetar med prostituerade
kvinnor. Dessa grupper ingår i den ordinarie socialtjänstens organisation,
och verksamheten är en del av socialtjänstens insatser bland utsatta grupper.
Socialstyrelsen har under en följd av år arbetat med ett projekt om
prostitutionsförebyggande arbete. Arbetet, som var inriktat på kunskapsinsamlande,
är nu avslutat och en delredovisning ges i rapporten Ungdomar i
riskzon, som i första hand är avsedd att användas som arbetsmaterial för

SoU 1986/87:22

27

personal som arbetar med utsatta ungdomsgrupper. En ytterligare redovisning
kommer att presenteras under hösten 1987. Avsikten är att projektet
skall avslutas med ett seminarium under våren 1988 då de samlade
erfarenheterna skall redovisas.

Prostituerade som missbrukar narkotika har uppmärksammats speciellt på
grund av risken för spridning av HIV-smitta. I budgetpropositionen (s. 136)
redovisas att riksdagen efter förslag från regeringen för budgetåret 1986/87
har anvisat 100 milj. kr. för bekämpningen av AIDS. Av dessa medel skall
stöd bl. a. utgå för att utveckla den uppsökande verksamheten bland
prostituerade och den långsiktiga behandlingen för dem. Utskottet har
inhämtat att projektmedel för intensifierad verksamhet har utgått till
Stockholm och Malmö samt att stöd till verksamheten i Göteborg kommer
att utgå. Frågan om åtgärder för prostituerade narkotikamissbrukare
kommer även att behandlas i AIDS-delegationen.

Socialministern anförde i ett frågesvar den 19 mars om åtgärder för att
hindra spridning av AIDS genom prostituerade att det i första hand krävs att
ett snabbt omhändertagande kan erbjudas missbrukande prostituerade i
krissituationer. För det andra krävs enligt socialministern en snabbare
utveckling av den långsiktiga vården för kvinnliga missbrukare, och för det
tredje krävs en snabbare utveckling av innehållet i LVM-vården. Vidare
krävs enligt socialministern insatser för att effektivare nå de prostituerades
kunder. Förutom vad ovan angivits om stöd till arbete med prostituerade
missbrukare i storstäderna angav socialministern även att Riksförbundet för
hjälp åt läkemedelsmissbrukare - RFHL - har fått stöd till prostitutionsprojekt
och har startat ett s. k. motivationshem för de prostituerade missbrukarna.
Slutligen uppgav socialministern att prostitutionsfrågan i april kommer
att särskilt uppmärksammas i AIDS-delegationens informationskampanj.
Informationskampanjen har bl. a. som mål att göra de prostituerades kunder
medvetna om de risker de utsätter sig för.

Det åligger enligt socialtjänstlagen kommunen att ansvara för att de som
vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. I detta ligger att
socialtjänsten skall förebygga att kvinnor drivs till prostitution och genom
aktiva sociala insatser hjälpa de kvinnor som är prostituerade att komma ur
sin situation. Utskottet konstaterar att sådan verksamhet också bedrivs i de
städer där gatuprostitution förekommer samt att verksamheten fått eller
kommer att få statligt stöd för utvecklingsarbete. Genom socialstyrelsen
bedrivs ett allmänt forsknings- och utvecklingsarbete för att förebygga
prostitution. Enligt utskottets uppfattning finns det därför inte behov av
något uttalande från riksdagen. Motionerna So229 (s) och So275 (vpk)
avstyrks.

Socialt stödprojekt bland invandrarungdom

I motion So230av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att ett socialt stödprojekt
startas bland invandrarungdom (yrkande /), att stödprojektet organiseras
och administreras av kommunerna med full kostnadstäckning genom statsbidrag
(yrkande 2) och att statsbidraget finansieras genom en särskild
arbetsgivaravgift (yrkande 3). Motionärerna anser att det krävs ett samman -

SoU 1986/87:22

28

satt åtgärdsprogram för att stötta de arbetslösa invandrarungdomar som är,
eller håller på att bli, utslagna. 1 detta bör enligt motionärerna ingå ett socialt
stödprojekt, som bör organiseras så att invandrare anställs för att arbeta
inom sin egen nations- och språkgrupp. De invandrare som skall arbeta med
verksamheten måste enligt motionärerna ges en grundlig utbildning för att
finna sig väl till rätta bland svenska institutioner och andra vårdområden,
inom utbildningssystemet och inom arbetsmarknadsväsendet. Detta är,
framhåller motionärerna, nödvändigt för att invandrarungdomen skall få det
konkreta stöd de behöver i olika situationer.

Utskottet har behandlat frågan om ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom
i sina betänkanden SoU 1983/84:20 och SoU 1984/85:14. I det
förstnämnda betänkandet redovisades bl. a. att statens ungdomsråd 1983
erhållit medel från allmänna arvsfonden för att under en fyraårsperiod
genomföra flera projekt med och bland invandrarungdom. I försöksverksamheten
skulle olika barn- och ungdomsorganisationer samt Riksidrottsförbundet
samverka med invandrarnas egna organisationer. Syftet var bl. a. att
organisera invandrarungdom i föreningsverksamhet. Bland de orter som har
berörts är Stockholm, Västerås, Luleå, Göteborg och Norrköping. Projekten
kommer att avslutas under hösten 1987, och då kommer även enligt vad
utskottet inhämtat från statens ungdomsråd en utvärdering att ske.

I det nämnda betänkandet angavs vidare att tre invandrartäta kommuner
(Botkyrka, Haninge och Huddinge) under 1983 efter initiativ från invandrarverket
erhållit medel ur allmänna arvsfonden för att utveckla metoder för
förebyggande arbete med invandrarungdom. Projekten har nu utvärderats
och redovisas i boken Inte lika svensk som du.

Från invandrarverket har inhämtats att en stor del av verksamheten bland
invandrarungdomar nu bedrivs genom invandrarnas egna organisationer,
vilka i ökande utsträckning får stöd till sin ungdomsverksamhet. Några större
centrala projekt av ovan beskriven art planeras för närvarande inte.

Mot bakgrund av att en mycket stor del av de inskrivna vid olika
ungdomsinstitutioner har invandrarbakgrund avser socialstyrelsen att påbörja
ett projekt för metodutveckling för arbete med dessa ungdomar.
Socialstyrelsen har dessutom i sina Allmänna råd 1986:2, Individinriktade
insatser i invandrarfamiljer, även berört invandrarungdomens problem.

Utskottet konstaterar att den omfattande projektverksamhet som tidigare
pågått nu inte är lika omfattande och att vissa av de stora projekten har
utvärderats eller inom kort kommer att utvärderas, vilket kommer att ge
ledning för det fortsatta arbetet. En större del av verksamheten bland
invandrarungdom bedrivs nu genom invandrarnas egna organisationer.
Socialstyrelsen har utarbetat Allmänna råd till ledning för den vanliga
socialtjänstens arbete med invandrarungdom och deras familjer i öppen
verksamhet och avser nu att utveckla metoder för arbetet med invandrarungdom
på institutioner.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att motion So230 (vpk)
bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.

SoU 1986/87:22

29

4 Riksdagen 1986187. 12 sami. Nr22

Rättelse: S. 34 Hemställan 30. 31. 32. ändrat till: 31. 32. 33. samt 30. ersatt av ny text.

Familjerådgivningen

SoU 1986/87:22

I motion So227 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg
(båda s) hemställs att riksdagen ger till känna vad som i motionen anförs om
behovet av en samlad översyn av familjerådgivningen. Motionärerna anser
att familjerådgivningen befinner sig i en akut krissituation. Anledningen
härtill är främst att familjerådgivningen inte är en obligatorisk lagreglerad
verksamhet och att huvudmannaskapsfrågan fortfarande är olöst. Enligt
motionärerna gör bristande resurser att familjerådgivningen på många håll är
nedläggningshotad och att väntetiderna på många håll är flera månader.
Motionärerna framhåller att samtidigt som resurserna inom familjerådgivningen
urholkas väntas verksamheten få nya arbetsuppgifter. Tanken har
enligt motionärerna varit att familjerådgivningen skulle finnas att tillgå för
att förebygga stridigheter och underlätta umgänget mellan frånskilda föräldrar
och deras gemensamma barn vid gemensam vårdnad. Familjerådgivare
fungerar också i flera fall som handledare för socialsekreterare som arbetar
med omhändertagande och med familjer i kris. I familjer med AIDSdrabbade
krävs en kompetent och kunnig hjälp från människor som är vana
att hantera kriser. Enligt motionärerna skulle också i sådana situationer
familjerådgivarna vara till ovärderlig hjälp.

Sammanfattningsvis anser motionärerna att det, för att avhjälpa uppenbara
brister och för att åstadkomma en nödvändig slagkraftig övergripande
organisation av verksamheten, med någon form av samlat eller samordnat
huvudmannaskap, krävs skyndsamma initiativ i frågan.

I motion So277 av Stig Gustafsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att landsting och kommuner bör ges ökade
möjligheter att erbjuda samarbetssamtal inom ramen för den landstingseller
primärkommunala familjerådgivningen (yrkande 1). Motionärerna
erinrar om att Barnens rätt-utredningen i sitt betänkande Om föräldraansvar
m. m. (SOU 1979:63) föreslog att alla kommuner i princip skulle vara
skyldiga att erbjuda s. k. samarbetssamtal till de föräldrar som i domstol
begärt upplösning av den gemensamma vårdnaden och som tvistade om
vårdnaden och/eller umgänget om barnet. När föräldrabalken ändrades den
1 juli 1983 hade förslaget emellertid krympt till möjlighet för tingsrätten att
vilandeförklara ett mål i avvaktan på att samarbetssamtal slutförts. Enligt
motionärerna har dock intresset för samarbetssamtal efter 1983 ökat bland
professionellt verksamma av olika kategorier. Resurserna har emllertid inte
ökat, tvärtom har utbyggnaden av familjerådgivningen, som ansågs ha de
personella resurserna för samarbetssamtal, enligt motionärerna avstannat.
För att inte satsningen på samarbetssamtal skall bli en pappersreform måste
frågorna som rör utbyggnaden av familjerådgivningen m. m. utredas i
enlighet med vad som anförts i motionen.

BFU-81-kommittén hade i uppdrag att utreda hur den verksamhet som
bedrivs inom den psykiska barn- och ungdomsvården (PBU/BUP) och den
kommunala familjerådgivningen skall kunna samordnas inbördes och med
andra verksamheter med närliggande arbetsuppgifter. I delbetänkandet
Familjerådgivning, verksamhet och organisation (Ds S 1983:8) redogjorde
kommittén bl. a. för familjerådgivningens dåvarande organisation. År 1983

fanns det 44 kommunala familjerådgivningsbyråer i landet. Av dessa drevs 32
av landsting och 12 av primärkommuner. De landstingsdrivna hade dessutom
60 filialmottagningar. I kyrklig-ekumenisk regi drevs ca 25 rådgivningsbyråer.
Kommittén ansåg att familjerådgivningen var en viktig och värdefull
verksamhet som även i framtiden borde få fungera som en självständig
verksamhet. Kommittén ansåg att såväl landstingskommunalt som primärkommunalt
huvudmannaskap skulle kunna förekomma men ansåg att
landstingen borde känna ett grundansvar för att en familjerådgivningsverksamhet
byggs upp. Kommittén framlade inte några förslag som innebar att
familjerådgivningen skulle byggas ut så att den bättre svarade mot de behov
som enligt kommitténs uppfattning torde finnas i samhället, men ansåg att
familjerådgivning borde finnas i varje län.

Utskottet delar BFU-81-kommitténs uppfattning att familjerådgivningsverksamheten
är av mycket stort värde, både direkt för de hjälpsökande och
indirekt genom den handledning som kan ges t. ex. till de socialsekreterare
som har i uppgift att leda samarbetssamtal. Det är enligt utskottets mening
nödvändigt att verksamhetens fortlevnad garanteras.

Utskottet anser att regeringen nu skyndsamt bör ta upp frågan om hur
familjerådgivningsverksamheten skall kunna tryggas. Detta bör riksdagen
med anledning av motionerna So222 (s) och So227 (s) yrkande 1 ge
regeringen till känna.

Övriga frågor

I motion So220 av Marianne Karlsson (c), yrkande 1, hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att ungdomar som tas om hand för
fylleri bör registreras. Motionären anför bl. a. att detta kan skapa ett tryck på
ungdomar därför att fylleriförseelser kan fördröja möjligheterna till körkort.

Enligt 1 § lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer
m. m. (LOB) får den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat
berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en
fara för sig själv eller för någon annan omhändertas av en polisman. I 7 §
andra stycket stadgas att om den omhändertagne bedöms vara i behov av
hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen innan omhändertagandet
upphör gå honom till handa med råd och upplysningar samt, i den mån det
lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att
tillgodose sådant behov.

Enligt 87 § andra stycket körkortsförordningen (1977:772) skall polismyndigheten
anmäla till trafiksäkerhetsverket när man omhändertagit någon
enligt LOB. Uppgifterna bevaras i körkortsregistret i högst två år (91 och
92 §§ körkortsförordningen). I de fall den omhändertagne är under 20 år
skickar polismyndigheten regelmässigt kopia av underrättelsen till trafiksäkerhetsverket
till socialnämnden.

Önskemålet i motionen får enligt utskottets mening anses tillgodosett
genom gällande bestämmelser. Något initiativ från riksdagen är därför inte
påkallat. Utskottet avstyrker motion So220 (c).

SoU 1986/87:22

31

Internationella insatser

SoU 1986/87:22

I motion So280 av Ulla Tillander och Gunilla André (båda c) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om insatser för det
internationella arbetet, särskilt avseende åtgärder inom Nordiska rådets ram
(yrkande 3). Motionärerna anför att ett samlat internationellt arbete är en
förutsättning för en minskning av tillgången på narkotika och att ett
gemensamt nordiskt agerande i inställningen till narkotikaproblemet är
viktigt. Arbetet inom de internationella organen bör enligt motionärerna
inriktas på breda samarbetslösningar i syfte att begränsa och på sikt eliminera
tillgången på narkotika. Inom Nordiska rådets ram måste de problem som
Christiania, Köpenhamn, medför återigen aktualiseras av de svenska
delegaterna.

I propositionen 1984/85:19 om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik
anfördes att för att stoppa narkotikamissbruket och den illegala
handeln krävs ett intensivt och uthålligt internationellt samarbete, som för
Sveriges del sker dels i det nordiska och europeiska samarbetet, dels genom
FN. I propositionen anfördes vidare att då det gäller arbetet med att minska
produktionen av narkotiska preparat i utvecklingsländerna FN:s narkotikafond
spelar en stor roll. En utvärdering av de projekt som har fått svenskt
stöd gjordes 1983 av utrikesdepartementet och visar att fonden genom
projekten utvecklat verksamma instrument för att minska illegal narkotikaproduktion.
Det har varit förenligt med de svenska biståndspolitiska målen
att lämna bidrag till fondens verksamhet och för innevarande budgetår har 10
milj. kr. utbetalats till fonden.

Vid Nordiska rådets session 1985 antogs ett handlingsprogram mot
narkotika. Programmet grundar sig till stor del på en av Nordiska rådet 1982
antagen rekommendation nr 14/1982 angående effektivare insatser mot
narkotika samt det överordnade mål att Norden skall göras till ett narkotikafritt
område som fastslogs av social- och justitieministrarna vid deras möte i
Stockholm den 19 februari 1982. Den egentliga handlingsplanen utgörs av
beskrivningar under fyra rubriker, nämligen ”tiltak for å redusere tilgjengeligheten”,
”tiltak for å redusere efterspörselen”, ”tiltak innenfor forskning”
och ”intemasjonalt samarbeid”. Samspelet mellan dessa fyra områden
skall också enligt planen ägnas särskild uppmärksamhet. En uppföljning av
handlingsplanen har behandlats av 1986 års rådssession och i denna upplyses
bl. a. om att ministerrådet i november 1986 har beslutat att förlänga
handlingsplanens räckvidd till att omfatta även 1987. Planen skall under
detta år omfatta följande programpunkter. AIDS och narkotikamissbruk,
nordiskt tjänstemannautbyte, erfarenhetsutbyte för personal inom skolan
och informations- och behandlingsområdet, åtgärder i lokalmiljöer, informationskonferens
samt rapport om narkotikasituationen. Ministerrådet har
också beslutat att ur 1987 års MR-reserv anslå 1 562 000 DKK för ändamålet.

Utskottet konstaterar att Sverige deltar i arbetet mot narkotika såväl inom
FN:s ram som inom Nordiska rådets ram. Genom det nyligen antagna
nordiska handlingsprogrammet mot narkotika har enligt utskottets mening
de nordiska länderna tagit ett viktigt steg mot målsättningen att på sikt göra
Norden till ett narkotikafritt område. Syftet med motion So280 (c) yrkande 3

är enligt utskottets uppfattning tillgodosett, varför yrkandet avstyrks.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag till medelsanvisning
beträffande anslaget I 1. Bidrag till världshälsoorganisationen samt
internationellt socialpolitiskt samarbete m.m. samt anslaget 12. Vissa
internationella kongresser i Sverige.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande resurser för information
att riksdagen avslår motion 1986/87:So207,

2. beträffande en attitydförändring till alkohol

att riksdagen avslår motion 1986/87:So258 yrkande 1,

3. beträffande opinionsbildning mot droger

att riksdagen avslår motion 1986/87:So280 yrkande 2 och motion
1986/87:So258 yrkande 3,

4. beträffande en kampanj mot langning

att riksdagen avslår motion 1986/87:So215 yrkande 2,

5. beträffande en kampanj för minskad alkoholkonsumtion
att riksdagen avslår motion 1986/87 :So272,

6. beträffande information om ett acceptabelt konsumtionssätt
att riksdagen avslår motion 1986/87:So239 och motion 1986/87:So255,

7. beträffande medelsanvisning till upplysning och information på
drogområdet m. m.

att riksdagen till Upplysning och information på drogområdet m. m.
för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 5 031 000 kr.,

8. beträffande målsättningen för alkoholpolitiken
att riksdagen avslår motion 1986/87:So215 yrkande 1,

9. beträffande intentionerna i 1977 års alkoholpolitiska beslut
att riksdagen avslår motion 1986/87:So280 yrkande 1,

10. beträffande definition av narkotika
att riksdagen avslår motion 1986/87:So210,

11. beträffande lokal och regional samordning av åtgärder mot
missbruk

att riksdagen avslår motion 1986/87:So225, motion 1986/87:So258
yrkande 2 och motion 1986/87 :So273,

12. beträffande kommunala handlingsprogram mot droger
att riksdagen avslår motion 1986/87:So280 yrkande 9,

13. beträffande nykterhets- och narkotikanämnder
att riksdagen avslår motion 1986/87:So217 yrkande 1,

14. beträffande medelsanvisning för bidrag till missbrukarvård
m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1986/87:So484 yrkande 2 till Bidrag till missbrukarvård m. m.
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 810 000 000 kr.,

15. beträffande yrkesutbildning inom missbrukarvården
att riksdagen avslår motion 1986/87:So212,

SoU 1986/87:22

33

16. beträffande stödet till nykterhetsrörelsen

att riksdagen avslår motion 1986/87:So220 yrkande 2,

17. beträffande medelsanvisning för bidrag till organisationer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1986/87:So238 till Bidrag till organisationer för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 47 310 000 kr.,

18. beträffande stöd till Familjehemmens riksförbund
att riksdagen avslår motion 1986/87:So244,

19. beträffande stöd till föreningen Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
att riksdagen avslår motion 1986/87:So270,

20. beträffande utvecklingsbidrag till CAN
att riksdagen avslår motion 1986/87:So242,

21. beträffande utveckling av vårdmetoder

att riksdagen avslår motion 1986/87:So215 yrkande 7,

22. beträffande vårdinsatser för narkomaner

att riksdagen avslår motion 1986/87:So217 yrkande 3,

23. beträffande vård i familjehem

att riksdagen avslår motion 1986/87:So280 yrkande 6,

24. beträffande kvinnors missbruk

att riksdagen avslår motion 1986/87:So215 yrkande 3 delvis och
motion 1986/87:So280 yrkande 7,

25. beträffande medel för försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor
med alkoholproblem

att riksdagen avslår motion 1986/87:So215 yrkande 4,

26. beträffande medelsanvisning till utvecklings- och försöksverksamhet att

riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utvecklings- och
försöksverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 29 020 000 kr.,

27. beträffande åtgärder mot prostitution

att riksdagen avslår motion 1986/87:So229 och motion 1986/87:So275,

28. beträffande ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom
att riksdagen avslår motion 1986/87:So230,

29. beträffande familjerådgivningen

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So227 och motion
1986/87:So277 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

30. beträffande registrering av ungdomsfylleri

att riksdagen avslår motion 1986/87 :So220 yrkande 1,

31. beträffande insatser för det internationella arbetet
att riksdagen avslår motion 1986/87:So280 yrkande 3,

32. att riksdagen till Bidrag till världshälsoorganisationen samt
internationellt socialpolitiskt samarbete m. m. för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 24 298 000 kr.,

33. att riksdagen till Vissa internationella kongresser i Sverige för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.

Stockholm den 7 april 1987

På socialutskottets vägnar

SoU 1986/87:22

34

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Göte Jonsson (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck
(m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Rosa Östh
(c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Ingvar Eriksson (m) och Erik
Janson (s).

Reservationer

1. Opinionsbildning mot droger (mom. 3 i hemställan)

av Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), Rosa Östh
(c) och Ingvar Eriksson (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
anser” och som slutar med ”yrkande 3 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att det nu inte är tillräckligt att enbart fortsätta
hittillsvarande upplysnings- och opinionsbildningsverksamhet. Tidigare informationskampanjer
till bl. a. ungdomar har gett resultat. Det krävs därför
en snabb och effektiv informationskampanj för att ånyo dra allmänhetens -och då framför allt ungdomens - uppmärksamhet till alkohol- och drogfrågorna.
Regeringen bör vara beredd att ta sitt ansvar för att initiera och
stimulera en sådan särskild insats. Folkrörelserna måste engageras och ta en
viktig del i denna kampanj. Vad utskottet sålunda anfört om behovet av
effektiva insatser för opinionsbildning mot alkohol och andra droger bör
riksdagen med bifall till motion So280 (c) yrkande 2 och med anledning av
motion So258 (m) yrkande 3 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande opinionsbildning mot droger
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So280 yrkande 2 och med
anledning av motion 1986/87:So258 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Definition av narkotika (mom. 10 i hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”So210 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har den nuvarande definitionen av narkotika
betydande narkotikapolitiska brister. Med tanke på de allvarliga riskerna för
framställning av en rad beroendeframkallande och hälsofarliga medel bör
narkotikabegreppet ses över.

Den linje som brottsförebyggande rådets arbetsgrupp pekat på bör bli
föremål för fortsatta studier i avsikt att finna en teknisk lösning på problemen
med narkotikadefinitionen.

Vid en utvidgning av narkotikabegreppet efter dessa riktlinjer torde dock i
förarbeten och specialmotiveringar fordras en grundlig precisering av de
kriterier som skall användas vid bedömningar i de enskilda fallen. Frågan

SoU 1986/87:22

35

fordrar anlitande av både juridisk och kemisk-farmakologisk sakkunskap.

Utskottet förordar därför att en utredning tillsätts med uppdrag att se över
narkotikadefinitionen i enlighet med vad som nu anförts. Detta bör
riksdagen med anledning av motion So210 (vpk) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande definition av narkotika

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So210 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Lokal och regional samordning av åtgärder mot missbruk
(mom. 11 i hemställan)

av Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Ingvar Eriksson (samtliga m) som
anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”So258 (m) yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är de samordningsinsatser som redovisats i det
föregående dock inte tillräckliga.

Vad som krävs för bekämpning av drogproblemet är en snabb och effektiv
organisation som har överblick över hela strukturen och snabbt kan ingripa.

Utskottet förordar därför att man snarast tillskapar samordnande organ,
lokalt, regionalt och centralt, för förebyggande och bekämpande av alkoholoch
narkotikamissbruk. I varje kommun måste det bildas grupper, som
kontinuerligt följer drogfrågan. Förutom polis och sociala myndigheter bör
det finnas representanter för Hem och skola, elevföreningar och så många
andra aktiva ungdoms- och idrottsföreningar som möjligt. På länsplanet bör
motsvarande organisation samordna insatserna så att inga ärenden ”faller
mellan stolarna” på grund av traditionella myndighetsgränser. Utskottet
förordar därför att en sådan grupp bildas i varje län.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So255 (m),
So273 (fp, c) och So258 (m) yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande lokal och regional samordning av åtgärder mot
missbruk

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So255, motion
1986/87:So258 yrkande 2 och motion 1986/87:So273 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Medelsanvisning för bidrag till missbrukarvård m. m.
(mom. 14 i hemställan)

av Göte Jonsson, Blenda Littmark och Ingvar Eriksson (samtliga m) som
anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avser yrkande 2” bort ha följande lydelse:

SoU 1986/87:22

36

Utskottet vill understryka att i princip huvudmannen för en verksamhet
också bör ha det ekonomiska ansvaret.

Mot den bakgrunden bör statsbidragen till hem för vård eller boende till sin
huvuddel avvecklas under de två kommande budgetåren. Som en garanti för
ideell och annan enskilt bedriven vårdverksamhet bör ett betydande anslag
dock finnas kvar även på sikt. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker
motion So484 (m) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

14. beträffande medelsanvisning för bidrag till missbrukarvård
m. m.

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1986/87:So484 yrkande 2 till Bidrag till missbrukarvård m. m.
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 435 000 000 kr.

5. Medelsanvisning för bidrag till organisationer (morn. 17 i
hemställan)

av Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Ingvar Eriksson (samtliga m) som
anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Den år
1985” och som slutar med ”So238 (m)” bort ha följande lydelse:

Den ideellt drivna verksamheten utgör en viktig del i den totala kampen
mot missbruk. Här kant. ex. erinras om de insatser som görs av LP-stiftelsen,
där bl. a. familjevården rönt stor framgång. De alternativa vårdformer och
det engagemang som där kommer till uttryck bör stimuleras och uppvärderas.
En ökad och mera målmedveten sådan satsning skulle kunna ge
ytterligare goda resultat. Här behövs en ännu mera öppen attityd när det
gäller att tillvarata dessa alternativ, som också har visat sig ge en mera positiv
rehabiliteringseffekt än många liknande verksamheter som drivs i offentlig
regi. I kampen mot missbruket och i rehabiliteringsarbetet måste de
alternativa vårdformerna ges större utrymme.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion So238 (m) och föreslår att
anslaget H 3. Bidrag till organisationer räknas upp med ytterligare 15 milj.
kr. att tillföras fördelningsposten Bidrag till organisationer som bedriver
rehabiliteringsarbete.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande medelsanvisning för bidrag till organisationer
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1986/87:So238 till Bidrag till organisationer för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 62 310 000 kr.,

SoU 1986/87:22

37

6. Stöd till Familjehemmens riksförbund (mom. 18 i
hemställan)

av Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda
Littmarck (m), Per Arne Aglert (fp), Rosa Östh (c) och Ingvar Eriksson (m)
som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och som slutar med ”So244 (fp)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att organisationer som Familjehemmens riksförbund
genom sitt engagemang och stöd till medlemmarna bedriver en värdefull
verksamhet. Det är angeläget att familjevården utvecklas genom utbildningsinsatser.
Utskottet anser därför att regeringen bör överväga möjligheterna
till mera kontinuerligt statligt stöd för verksamhet av detta slag. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So244 (fp) ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande stöd till Familjehemmens riksförbund

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So244 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Stöd till föreningen Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
(mom. 19 i hemställan)

av Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Sorn
utskottet” och som slutar med ”So270 (s)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att föreningen BRIS bedriver en värdefull verksamhet
bl. a. genom att på ett direkt och obyråkratiskt sätt ge barn möjlighet att tala
om sina svårigheter och också erbjuda praktisk hjälp. Enligt utskottets
mening är det angeläget att verksamhetens fortlevnad tryggas. Ramarna för
det organisationsstöd som utgår under anslaget H 3 bör anpassas så att stöd
till BRIS kan beviljas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So270 (s) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

19. beträffande stöd till föreningen Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So270 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Vård i familjehem (mom. 23 i hemställan)

av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
har” och som slutar med ”yrkande 6 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat att familjehemsvård i många fall är ett bra
alternativ till institutionsvård. Utvärderingen av hittillsvarande verksamhe -

SoU 1986/87:22

38

ter kan ge impulser till fortsatt utveckling av familjehemsvård, t. ex. för
HlV-smittade missbrukare. Utskottet vill understryka att familjehemmen är
en viktig del i en fungerande vårdkedja och att de måste jämställas med
behandlingshem och öppenvård. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So280 (c) yrkande 6 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

23. beträffande vård i familjehem

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So280 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kvinnors missbruk (morn. 24 i hemställan)

av Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Per Arne Aglert (fp) och Rosa
Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
har tidigare” och som slutar med ”alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla behovet av insatser för kvinnliga alkoholmissbrukare
och för kvinnor med andra missbruksproblem. Detta gäller inte minst
beträffande de gravida missbrukarna mot bakgrund av de risker som alkohol
och andra droger innebär för foster. Behandlingsinsatserna måste vidare
anpassas efter kvinnornas speciella behov. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion So215 (fp) yrkande 3 i motsvarande del
samt motion So280 (c) yrkande 7 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 24 bort hemställa

24. beträffande kvinnors missbruk

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So215 yrkande 3
delvis och motion 1986/87:So280 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Medel för försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor med
alkoholproblem (mom. 25 i hemställan)

av Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) som - under förutsättning
av bifall till reservation nr 9 - anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Mot
bakgrund” och som slutar med ”So215 yrkande 4” bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av vad som anförts om vikten av att utforma speciella
insatser för att hjälpa och stödja missbrukande kvinnor tillstyrker utskottet
även yrkande 4 i motion So215 (fp) om att inom socialdepartementets anslag
till utvecklings- och försöksverksamhet 3 milj. kr. bör avsättas för försöksoch
utvecklingsarbete för kvinnor med alkoholproblem.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa

25. beträffande medel för försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor
med alkoholproblem

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So215 yrkande 4 till

SoU 1986/87:22

39

Försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor med alkoholproblem
anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

11. Åtgärder mot prostitution (morn. 27 i hemställan)
av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Det åligger”
och slutar med ”So275 (vpk) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ånyo understryka att det är viktigt att prostituerade kvinnor
får hjälp och stöd för att bryta sitt levnadsmönster. Samhället måste satsa mer
på social jourverksamhet för att förhindra att fler kvinnor prostituerar sig och
för att hjälpa dem som är prostituerade till att sluta. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion So229 (s)
och motion So275 (vpk).

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa

27. beträffande åtgärder mot prostitution

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So229 och motion
1986/87:So275 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

12. Ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom (morn. 28 i
hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett stödprojekt bör organiseras så att invandrare
anställs för att arbeta inom sin egen nations- och språkgrupp. De invandrare
som skall arbeta med verksamheten måste enligt utskottets mening ges en
grundlig utbildning för att finna sig väl till rätta bland svenska institutioner
och andra vårdområden, inom utbildningssystemet och inom arbetsmarknadsväsendet.
Detta är nödvändigt för att invandrarungdomen skall få det
konkreta stöd de behöver i olika situationer. Stödprojektet bör organiseras
och administreras av kommunerna med full kostnadstäckning genom statsbidrag
och statsbidraget finansieras genom särskild arbetsgivaravgift.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So230 (vpk).

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa

28. beträffande ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So230 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1986/87:22

40

Innehållsförteckning SoU 1986/87:22

Sammanfattning 1

Proposition 1986/87:100 bil. 7 1

Motioner 2

Utskottet 5

Upplysning och information på drogområdet 5

Preciserat mål för alkoholpolitiken 10

Definition av narkotika 12

Samordning av insatser mot missbruk 14

Bidrag till missbrukarvården 17

Bidrag till organisationer 20

Utvecklings-och försöksverksamhet 23

Kvinnors missbruk 26

Åtgärder mot prostitution 27

Socialt stödprojekt bland invandrarungdom 28

Familjerådgivningen 30

Övriga frågor 31

Internationella insatser 32

Hemställan 33

Reservationer

1. Opinionsbildning mot droger (mom. 3 i hemställan) av moche . 35

2. Definition av narkotika (mom. 10 i hemställan) av vpk 35

3. Lokal och regional samordning av åtgärder mot missbruk

(mom. 11 i hemställan) av m 36

4. Medelsanvisning för bidrag till missbrukarvård m. m. (mom. 14 i

hemställan) av m 36

5. Medelsanvisning för bidrag till organisationer (mom. 17 i hemställan)
av m 37

6. Stöd till Familjehemmens riksförbund (mom. 18 i hemställan) av

fp,moche 38

7. Stöd till föreningen Barnens Rätt I Samhället (BRIS) (mom. 19 i

hemställan) av fp 38

8. Vård i familjehem (mom. 23 i hemställan) av c 38

9. Kvinnors missbruk (mom. 24 i hemställan) av fp och c 39

10. Medel för försöks- och utvecklingsprojekt för kvinnor med

alkoholproblem (mom. 25 i hemställan) av fp 39

11. Åtgärder mot prostitution (mom. 27 i hemställan) av vpk 40

12. Ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom (mom. 28 i

hemställan) av vpk 40

41

Stockholm 1987 12790