Socialutskottets betänkande
1986/87:20

om anslag m. m. till Hälsoupplysning
(prop. 1986/87:100 bil. 7 delvis) ?S/87:20

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisning
för anslaget E 15. Bidrag till hälsoupplysning.

Utskottet behandlar vidare i betänkandet motionsyrkanden om åtgärder
för minskat tobaksbruk (s, m, fp, c, vpk), om bidrag till hushållningssällskapens
hälsoupplysning (c) och om selenets betydelse för folkhälsan (c).

Vpk-ledamoten har reserverat sig till förmån för ett motionsförslag (s, fp,
c, vpk) om förbud mot rökning i offentliga lokaler. Vidare har vpkledamoten
och fp-ledamöterna reserverat sig gemensamt till förmån för ett
annat motionsförslag (s, fp, c, vpk) om barns rätt till rökfri barnomsorg och
grundskola.

Fp-ledamöterna har också reserverat sig till förmån för ett motionsförslag
(fp) om fastställande av konkreta mål för arbetet mot tobaksbruket. Slutligen
har m- och c-ledamöterna reserverat sig gemensamt till förmån för ett
motionsförslag (c) om stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet.

FEMTE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen har i proposition 1986/87:100 bil. 7 underpunkt E 15 (s. 89-91)
föreslagit riksdagen att till Bidrag till hälsoupplysning för budgetåret 1987/88
anvisa ett reservationsanslag av 2 913 000 kr.

Motioner

I motion 1986/87:So422 av Margareta Andrén (fp) och andre vice talman
Karl Erik Eriksson (fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att
utarbeta konkreta hälsopolitiska mål för samhällets arbete att minska
tobaksbruket,

2. att riksdagen hos regeringen begär att dessa mål föreläggs riksdagen för
stadfästande.

I motion 1986/87:So427 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
beslutar föreslå regeringen att lagstifta om rökfria offentliga lokaler.

1 Riksdagen 1986/87.12saml. Nr20

I motion 1986/87:So441 av Kersti Johansson (c) och Martin Olsson (c)
hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om vikten av erforderliga insatser för upplysning
om tobakens skadeverkningar.

I motion 1986/87:So445 av Stina Gustavsson (c) och Kersti Johansson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anslag ur
Bidrag till hälsoupplysning (prop. 1986/87:100, bil. 7) även skall utgå till
Hushållningssällskapens förbund.

I motion 1986/87:So479 av Marianne Andersson (c) och Jan Hyttring (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts angående åtgärder för att svenska folket skall få sitt selenbehov
tillgodosett i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1986/87:So492 av Margareta Winberg m. fl. (s, fp, c, vpk) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barns rätt till
rökfri barnomsorg och grundskola respekteras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att rökning i
offentliga lokaler förbjuds,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande selektiv information.

I motion 1986/87:So493 av Elisabeth Fleetwood (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (del av yrkandet), att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
får i uppdrag att utarbeta förstärkt och aktuell information om tobakens
skadeverkningar samt att utreda förutsättningarna för en eventuell åldersgräns
för rätt till inköp av tobaksvaror.

Yrkandet i övrigt har behandlats i betänkande SoU 1986/87:17.

I motion 1986/87:So248 av Sven Munke (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagstiftning om rökfria miljöer i offentliga lokaler
genom komplettering av hälsoskyddslagen eller genom en särskild lag.

Utskottet

Under anslaget Hälsoupplysning har tidigare beräknats medel för socialstyrelsens
hälsoupplysningsverksamhet och utgivandet av tidskriften Vigor.
Från och med budgetåret 1987/88 föreslås att medel för dessa ändamål
beräknas under anslaget E 1. Socialstyrelsen. Utskottet har behandlat
anslaget E 1 i betänkande SoU 1986/87:16. Från anslaget E 15 återstår
därmed att bekosta upplysningsverksamhet genom vissa organisationer,
bl. a. Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar
(NTS) och Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). Regeringen
beslutar efter förslag av socialstyrelsen om den närmare fördelningen av
tillgängliga medel till dessa organisationer.

I budgetpropositionen framhålls att folkrörelser och organisationer har en
viktig uppgift i hälsoupplysningen. Enligt socialministerns mening är det
viktigt att se hälsoupplysningen som en del av ett folkbildningsarbete som
syftar till att fördjupa befolkningens kunskaper om hälsorisker och bredda
intresset för hälsofrämjande verksamhet. Det är därför av avgörande

SoU 1986/87:20

betydelse att samhällets insatser inom hälsoupplysningen bedrivs i samarbete
med folkrörelser och organisationer, heter det i propositionen (s. 90).

Åtgärder för minskat tobaksbruk

Utskottet har ända sedan år 1971 fortlöpande behandlat frågor om åtgärder
mot tobaksbruket. Senast behandlade utskottet tobaksfrågorna i betänkande
SoU 1985/86:14 våren 1986. I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer
inom hälso- och sjukvården m. m., behandlad av utskottet i betänkande SoU
1984/85:28, lämnades en utförlig redovisning för tobaksfrågan och regeringens
syn härpå. En motion om rätt till rökfria arbetsplatser har nyligen
behandlats i utskottets betänkande SoU 1986/87:17, se vidare nedan.

Under den allmänna motionstiden 1987 har det väckts ett antal motioner
om åtgärder mot tobaksbruket, varav flera med samma innehåll som de som
behandlades våren 1986.

Förbud mot rökning i offentliga lokaler

I tre motioner begärs att rökning i offentliga lokaler förbjuds. I motion
1986187:So427 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen beslutar
föreslå regeringen att lagstifta om rökfria offentliga lokaler. Det är enligt
motionären ett rättvisekrav, främst från dem som på grund av allergi, astma
eller andra orsaker inte tål rök. Även i motion 1986l87:So492 av Margareta
Winberg m.fl. (s, fp, c, vpk) föreslås att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att rökning i offentliga lokaler förbjuds (yrkande 2).
Enligt motionärerna bemöts bl. a. allergiker nonchalant när de kräver
rökfritt i offentliga lokaler. Det är dags för Sverige att i likhet med andra
länder förbjuda rökning på platser där alla människor skall ha rätt att vistas. I
motion 1986/87:So248, slutligen, hemställer Sven Munke (m) att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagstiftning om rökfria miljöer i offentliga
lokaler genom komplettering av hälsoskyddslagen eller genom en särskild
lag. Motionären pekar särskilt på den passiva rökningens skadeverkningar.

Den statliga tobakskommittén (S 1977:03) lade i delbetänkandet (Ds S
1978:7) Rökfria miljöer fram ett förslag till en lag om begränsning av
tobaksrökningen i offentliga lokaler. Förslaget upprepades i tobakskommitténs
slutbetänkande (SOU 1981:18) Minskat tobaksbruk. Vid remissbehandlingen
av betänkandena fick lagförslaget ett blandat mottagande av de olika
remissinstanserna. Den dåvarande regeringen ansåg inte att en tvingande
lagstiftning, som den tobakskommittén föreslagit, var det lämpligaste sättet
att åstadkomma fler rökfria miljöer. I stället fick socialstyrelsen och
arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utfärda rekommendationer om rökfria
miljöer.

Arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen utfärdade därefter år 1983
allmänna råd om begränsning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär
(AFS 1983:10). Utgångspunkten för de allmänna råden är att en
rökfri miljö skall vara det normala och att en rökares önskan att få röka får
vika för andras önskemål om en rökfri miljö. I råden rekommenderas
rökfrihet i offentliga lokaler. Råden är dock inte bindande.

SoU 1986/87:20

Olika undersökningar av de allmänna rådens genomslagskraft har därefter
vidtagits, bl. a. avseende arbetsplatser och sjukvårdsinrättningar. Uppföljningar
pågår fortfarande.

Vid behandlingen av motioner med motsvarande innehåll våren 1986
avstyrkte utskottet motionerna med hänvisning till att de allmänna råden
varit och alltjämt var föremål för uppföljning på olika sätt. Utskottet
förutsatte att regeringen följde utvecklingen i frågan och, om ett behov av
lagstiftningsåtgärder skulle uppkomma, återkom till riksdagen om detta
(SoU 1985/86:14 s. 5).

Tidigare i vår behandlade utskottet en motion (s, vpk) i vilken begärdes att
de allmänna råden skulle ovandias till rättsligt bindande föreskrifter så att
rätten till en rökfri arbetsmiljö garanterades.

Vid besvarandet av den motionen underströk utskottet att hälsoriskerna
vid passiv rökning i arbetsmiljön måste begränsas ytterligare. Resultatet av
en kommande kampanj mot passiv rökning på arbetsplatserna samt effekterna
av de allmänna råden och andra informationsinsatser borde dock avvaktas
innan det fanns skäl att överväga ytterligare restriktioner, anförde utskottet
och avstyrkte motionen (SoU 1986/87:17 s. 17).

Liknande synpunkter gör sig enligt utskottets mening gällande också vad
gäller rökningen i offentliga lokaler. Utgångspunkten måste vara att ingen
mot sin vilja skall behöva exponeras för tobaksrök. Enligt utskottets mening
bör rökning därför inte förekomma i offentliga lokaler.

Samtidigt måste konstateras att en viss förbättring inträtt på senare tid när
det gäller rökning i offentliga lokaler. Människor förefaller ha blivit mera
medvetna om att rökning är störande och har skadliga effekter även för
andra. De flesta rökare torde numera respektera en vädjan om rökfrihet eller
om att rökning bara skall ske på anvisade platser. En allmän attitydförändring
till rökning är enligt utskottets mening en effektivare metod att
åstadkomma rökfrihet i offentliga lokaler än ett lagstadgat förbud, vars
efterlevnad skulle bli svår att upprätthålla. Utskottet vill därför kraftigt
understryka vikten av fortsatt opinionsbildning på detta område.

Utskottet avstyrker sålunda motionerna So427 (c), So492 (s, fp, c, vpk)
yrkande 2 och So248 (m).

Information och upplysning

Flera motioner tar upp frågor som rör information och upplysning om
tobakens skadeverkningar.

I motion 1986187:So493 av Elisabeth Fleetwood (m) hemställs att socialstyrelsen
får i uppdrag att utarbeta förstärkt och aktuell information om
tobakens skadeverkningar (del av motionen). Det är enligt motionären
nödvändigt att information om rökningens skadeeffekter och om riskerna för
ohälsa på såväl kort som lång sikt intensifieras genom samhällets försorg.

I motion 1986l87:So492 (s, fp, c, vpk) föreslås att regeringen ges till känna
vad som i motionen anförts beträffande selektiv information (yrkande 3).
Enligt motionärerna visar NTS:s rökvanestudier att särskilt yngre lågutbildade
kvinnor har en hög totalkonsumtion. På grundval av vad som sålunda är
känt om konsumtionsvanorna bör socialstyrelsen utforma en selektiv information
till de särskilt berörda.

SoU 1986/87:20

I motion 1986l87:So441 av Kersti Johansson (c) och Martin Olsson (c)
anförs att insatser för att minska tobaksbruket är direkt ekonomiskt lönande
från samhällets synpunkt mot bakgrund av de av tobaksbruket orsakade
vårdkostnaderna. Motionärerna pekar på att tobaksskatten beräknas ge en
inkomst på 4,3 miljarder kronor under kommande budgetår, medan anslaget
E 15. Bidrag till hälsoupplysning endast uppgår till 2,9 milj. kr. eller mindre
än en promille av vad tobaksskatten inbringar. Motionärerna understryker
både betydelsen av fortlöpande centrala insatser på området och vikten av att
tillräckligt stödja de organisationer som arbetar för begränsning av tobaksbruket
samt hemställer att det anförda ges regeringen till känna.

I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården,
m. m. framhölls att mycket tyder på att rökvanorna i en befolkning är
påverkbara och att vissa positiva effekter noterats under senare år. Under de
senaste 10-15 åren har man också kunnat konstatera en påtaglig förändring i
rökvanemönstret. Bl. a. har männens genomsnittliga tobakskonsumtion
sjunkit. En nedgång har också noterats i rökvanorna bland skolungdomar.
Rökningen bland kvinnor har dock visat en annan utveckling, men under den
allra senaste tiden har en minskning kunnat noteras bland kvinnor i åldern
16—19 år, dvs. kvinnor som vuxit upp med tobaksupplysningen. Utvecklingen
av rökvanorna är föremål för olika återkommande frågeundersökningar.

Socialstyrelsen har i serien Socialstyrelsen redovisar, nr 1986:9 ”Tobaksvanor
i Sverige” publicerat resultat av olika undersökningar om tobaksvanor.
Av undersökningarna framgår bl. a. att andelen dagligrökare 1982/83
var drygt 30 % bland vuxna män och knappt 30 % bland kvinnor. I början av
1960-talet var motsvarande andel rökare bland män 49 % och bland kvinnor
23 %. Rökvanorna bland män och kvinnor har alltså gradvis kommit att likna
varandra. Enligt rapporten har vidare det tryck och de röknegativa impulser
som funnits i vår omgivning fått en genomslagskraft i riktning mot att sluta
röka i de flesta medborgargrupper oavsett ålder, kön, social ställning och
geografisk region m. m. Det faktum att många rökare slutat röka är dock inte
den avgörande faktorn bakom rökandets minskade utbredning i befolkningen
totalt. Det sedan 1970-talets början minskade antalet rökdebutanter har
haft större betydelse härför, heter det i socialstyrelsens rapport.

Inom socialstyrelsen är man således väl medveten om vilka grupper som är
överrepresenterade när det gäller tobakskonsumtion. I årets budgetproposition
understryks att socialstyrelsens uppgift inom hälsoupplysningen bl. a.
bör vara att i högre grad nå de hälsopolitiska riskgrupperna.

I budgetpropositionen uppger socialministern vidare att LO och socialstyrelsen
i samarbete med Landstingsförbundet har utarbetat ett förslag till
utvecklingsprojekt om hälsofrågor i arbetslivet. Syftet med projektet uppges
vara att väcka engagemang och delaktighet kring förhållanden som påverkar
hälsan med utgångspunkt i lokala erfarenheter och förutsättningar. Projektet
skall pågå under fem år. Under anslaget E 1 har beräknats 700 000 kr. för
ändamålet under nästa budgetår. Enligt vad utskottet erfarit kommer
upplysningar om tobakens skadeverkningar att ingå bland de hälsofrågor
som avses tas upp.

Vidare har utskottet erfarit att socialstyrelsen ämnar ansöka om extra
medel från Allmänna arvsfonden till särskilda insatser för att förebygga

SoU 1986/87:20

tobaksdebut bland barn och ungdom. Socialstyrelsen avser att bedriva detta
förebyggande arbete tillsammans med olika folkrörelser, skolan och hälsovården.

Utskottet vill betona att ansträngningarna att informera om tobakens
skadeverkningar och påverka människors attityder mot rökning måste
fortsätta med oförminskad intensitet. Ungdomsgrupperna är i det sammanhanget
särskilt viktiga. Det är, som framhålls i motion So492, viktigt att unga
kvinnor uppmärksammas särskilt med hänsyn till rökningens effekter i
samband med graviditet. Socialstyrelsen kommer emellertid att sätta in
riktade informationsinsatser beträffande särskilt berörda målgrupper. Det
ovan redovisade hälsoprojektet i samarbete med LO borde ge socialstyrelsen
förbättrade möjligheter att nå hälsopolitiska riskgrupper med bl. a. tobaksinformation.
Motion 1986/87:So492 (s, fp, c, vpk) är enligt utskottets mening
därmed tillgodosedd och påkallar därför inget initiativ av riksdagen, såvitt nu
är i fråga (yrkande 3).

I motion So493 (m) begärs att socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta
förstärkt och aktuell information om tobakens skadeverkningar (del av
motionen).

Riksdagen anvisade förra våren en förhöjning av anslaget för hälsoupplysning
med 1,2 milj. kr. i syfte att möjliggöra en intensifiering av socialstyrelsens
hälsoupplysning, däribland informationen om tobakens skadeverkningar
(prop. 1985/86:100 bil. 7 s. 97, SoU 1985/86:14).

Socialstyrelsen har vidare i uppdrag av regeringen att fastställa varningstexter
på tobaksförpackningar [jfr lagen (1975:1154) om varningstext och
innehållsdeklaration på tobaksvaror]. Enligt vad utskottet erfarit kommer
socialstyrelsen att ytterligare skärpa innehållet i varningstexterna.

Med anledning av motioner liknande den nu aktuella har utskottet tidigare
uttalat att ett mycket viktigt område för hälsoupplysningen och det förebyggande
hälso- och sjukvårdsarbetet är just upplysning om tobakens skadeverkningar.
Enligt utskottet borde man satsa på fortsatt upplysning i syfte att
förhindra rökdebut och minska rökares konsumtion av tobak. Utskottet
ansåg det angeläget att olika förutskickade informationsinsatser och uppföljningsinsatser
kom till stånd (se bl. a. SoU 1984/85:28). Dessa synpunkter gör
sig lika starkt gällande även i dag. Mot bakgrund av de informationsinsatser
som redan planeras är det emellertid inte heller med anledning av motion
So493 erforderligt med någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker därför motionen i här aktuell del (yrkande 1 delvis).

Utskottet vill tillägga att det är angeläget att informationen tar upp också
sådana frågor som möjligheterna till stöd för rökavvänjning och sjukvårdshuvudmännens
olika projekt på detta område.

Som framgått av den inledande redovisningen har medel till socialstyrelsens
hälsoupplysningsverksamhet fr. o. m. budgetåret 1987/88 överförts till
myndighetsanslaget E 1. Detta är skälet till att anslaget E 15 nu föreslås bli
drygt 3,5 milj. kr. lägre än föregående budgetår. Bidraget till organisationernas
hälsoupplysningsverksamhet har räknats upp med ca 3 % jämfört med
budgetåret 1986/87.

Utskottet anser nu liksom tidigare att det är mycket angeläget att alla
ansträngningar görs för att påverka rökvanorna i positiv riktning och att de

SoU 1986/87:20

informationsinsatser som görs av organisationerna därvid är av största
betydelse. Något tillkännagivande av riksdagen i enlighet med vad som
föreslås i motion So441 (c) kan inte anses erforderligt. Utskottet avstyrker
därför motionen.

Mål för arbetet mot tobaksbruket

I motion 1986187:So422 av Margareta Andrén (fp) och andre vice talman Karl
Erik Eriksson (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
får i uppdrag att utarbeta konkreta hälsopolitiska mål för samhällets
arbete att minska tobaksbruket (yrkande 1). Dessa mål bör enligt motionärerna
föreläggas riksdagen för stadfästande (yrkande 2). I motion redogörs
för världshälsoorganisationens (WHO) strategi för de närmaste årens arbete
för bättre hälsa. Enligt WHO är rökningen den största enskilda undvikbara
orsaken till ohälsa och för tidiga dödsfall i länder som Sverige. År 1984 antog
medlemsländerna i WHO:s europaregion, däribland Sverige, 38 hälsopolitiska
mål för arbetet med ”Hälsa för alla år 2000”. Dessa mål är avsedda att
utgöra en bas för utformningen av nationella hälsopolitiska strategier. Enligt
motionärerna föreslås i WHO:s europastrategi konkreta mål för samhällets
arbete mot tobaksskadorna, t. ex. att 80 % av befolkningen inte röker eller
att den nationella tobakskonsumtionen minskas med 50 %. Sådana nationella
mål bör utarbetas och officiellt antas i Sverige.

Förslag till konkreta mål för arbetet mot tobaksskadorna har förts fram
tidigare av olika utredningar. Socialstyrelsens tobaksutredning ansåg att
statsmakterna borde fastställa som slutmål för sitt tobaksprogram att
cigarettkonsumtionen skulle nedbringas till samma relativa omfattning som
den hade på 1920-talet och att konsumtionen av övriga tobaksvaror inte
skulle tillåtas öka (betänkandet Tobaksrökning, 1973). Målet skulle vara
uppnått år 2000.

Tobakskommittén föreslog att tobakskonsumtionen skulle minskas totalt
så att senast år 1990 högst 30 % resp. senast år 2000 högst 15 % av den vuxna
befolkningen använder tobak vanemässigt (SOU 1981:18 Minskat tobaksbruk).
Förslagen ledde dock inte till att några konkreta mål fastställdes.

En fempartimotion, i vilken det bl. a. begärdes en officiell tobakspolitik
med fastställande av såväl kortsiktiga som långsiktiga mål för arbetet mot
tobaksbruk, behandlades av riksdagen i anslutning till proposition 1984/
85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrkte
motionen med hänvisning till den utförliga behandling åtgärder mot tobaksbruk
fått i propositionen (SoU 1984/85:28 s. 19).

Utskottet konstaterar att arbetet mot tobaksbruket har mycket hög
hälsopolitisk prioritet och bedrivs på en rad områden. I den ovannämnda
propositionen om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården lämnades en
samlad redogörelse för de tobakspolitiska åtgärderna. Några verkliga
meningsskiljaktigheter när det gäller inriktningen av samhällets fortsatta
åtgärder förelåg inte vid riksdagens behandling av propositionen och
motionerna. Även i dag finns en klar samstämmighet i den principiella synen
på tobaksfrågorna. Mot bakgrund härav ser utskottet inte skäl att förorda
uppställandet av övergripande mål, vilka med nödvändighet måste bli

SoU 1986/87:20

mycket allmänt formulerade och inte tjäna till mycket ledning för det
praktiska arbetet.

Utskottet anser således inte att motion So422 (fp) bör föranleda någon
riksdagens åtgärd utan avstyrker motionen.

Rökfri barnomsorg och skola

I motion 1986187:So492 (s,fp, c, vpk) föreslås att riksdagen ger regeringen till
känna att barns rätt till rökfri barnomsorg och grundskola respekteras
(yrkande 1). Enligt motionärerna borde det vara en självklarhet att dessa två
organ, som skall utgöra förebilder för barnen, är rökfria. Rökrutorna bör
avskaffas. Vidare bör kommunerna kräva total rökfrihet också i familjedaghemmen.
Under en övergångsperiod måste föräldrarna alltid ges möjlighet
att vägra godta ett familjedaghem där det röks.

I arbetarskyddsstyrelsens och socialstyrelsens allmänna råd (AFS 1983:10)
om begränsning av tobaksrökning görs särskilda markeringar beträffande
både barnomsorgen och skolan. Där framhålls att ett minskat tobaksbruk
bland barnomsorgspersonal och föräldrar är angeläget med tanke på barnens
hälsa. Om skolan sägs att det är viktigt att skolmiljön utformas så att den blir
ett stöd mot impulser att använda tobak. Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen,
SÖ, har var för sig utfärdat kommentarer till de allmänna rådens
innebörd beträffande barnomsorgen resp. skolan.

I meddelandeblad nr 36/84 till kommunerna anför socialstyrelsen följande.

För barnomsorgens vidkommande bör de allmänna råden tolkas så, att det
är av utomordentlig betydelse att skapa en rökfri uppväxt för barn. Dels finns
det direkta hälsorisker med passiv rökning och dels utgör barnomsorgspersonal
en förebild för barnen. Att skapa en helt rökfri barnomsorg bör vara
slutmålet.

Rent praktiskt innebär detta således att man inte bör röka i daghemmets,
fritidshemmets respektive familjedaghemmets lokaler och inte heller utomhus
när man arbetar med barn. Det är därför önskvärt att personal som
arbetar med barn inte röker under yrkesutövandet.

I de allmänna råden sägs också att barnomsorgen i sin dagliga verksamhet
både bör ha ett ansvar för och en möjlighet att ge föräldrar och barn
information om tobakens hälsorisker. Det ankommer därför på kommunen
att medverka till att all berörd personal ges de kunskaper som behövs för att
förmedla en sådan information samt att i samverkan med företrädesvis
primärvården ge dem som önskar tillgång till rökavvänjningsstöd.

I meddelandebladet redovisar socialstyrelsen vidare resultatet av en enkät
om dittillsvarande arbete mot tobaksbruket inom kommunernas barnomsorg,
vilket genomförts av socialstyrelsens byrå för hälsoupplysning. Vid
enkäten framkom bl. a. att tobaksfrågan var en i hög grad aktuell fråga för de
flesta förskolor och att man i flera kommuner hade en målsättning som
stämde överens med de allmänna råden. Ur enkätresultatet kunde också
utläsas att en del kommuner redan avskaffat rökrummet i förskolan. I alltfler
kommuner tillgodosågs även icke-rökande föräldrars önskemål om rökfritt
familjedaghem.

Enligt vad utskottet inhämtat är socialstyrelsen i färd med att utarbeta en

SoU 1986/87:20

skrift. Hälsofostran för barnomsorgen, där bl. a. rökfrågan kommer att tas
upp. Skriften, som ingår i serien Arbeta i förskolan och som skall användas i
utbildning av barnomsorgspersonal, beräknas kunna komma ut under hösten
1987.

SÖ har meddelat följande kompletterande allmänna råd om begränsning
av tobaksrökning i skolan (SÖ-FS 1985:170).

Det långsiktiga målet för begränsning av tobaksrökning inom skolan är en
rökfri skola.

Rökrutor och andra liknande anordningar för elever inom grundskolan
och gymnasieskolan är inte förenliga med detta mål.

Rökning bör inte heller förekomma under studiebesök, exkursioner,
utflykter och idrottsdagar. Det gäller för såväl vuxna som elever.

Tobaksrökning är en hälsofråga som gäller såväl barn, ungdom som vuxna.

För vuxna som har skolan som arbetsplats bör gälla samma regler som för
övriga arbetsställen, dvs. rökfritt utom på särskilt angivna platser. Denna
regel är särskilt viktig då även eleverna har kontakt med personalutrymmen.
Alla vuxna som arbetar i skolan har ett särskilt ansvar som normbildare.
Eftersom barns och ungdomars attityder till rökning förmedlas av vuxna som
de står i daglig kontakt med bör man inom skolan vara särskilt restriktiv när
det gäller rökning. Det bör därför vara en självklarhet att rökning inte är
tillåten i lokaler där barn och ungdom vistas.

Undervisningen i skolan om tobakens skadeverkningar bör utvecklas
enligt det handlingsprogram för hälsofostran som skolöverstyrelsen utarbetat
(Dnr S 81:369) och som under 1981 sändes ut till samtliga skolstyrelser
och rektorsområden för grundskolan och gymnasieskolan. Det är viktigt att
undrvisnignen tar fasta på både kunskaper och värderingar.

Det övergripande målet för ANT-arbetet (ANT = Alkohol, Narkotika,
Tobak, utskottets anm.) inom hälsoupplysning och hälsoundervisning är att
få den växande ungdomen att tillägna sig hälsofrämjande vanor, vilket
innebär minimerad rökning eller helst en helt rökfri miljö.

Varje kommun, skolstyrelse, rektorsområde bör utforma ett konkret
handlingsprogram som leder fram till detta mål. I detta handlingsprogram
bör ingå såväl förebyggande insatser som åtgärder vilka syftar till att hkälpa
dem som röker att bryta sin rökvana.

Kontinuerliga satsningar både vad gäller fortbildning och grundutbildning
för lärare om rökningens hälsorisker samt norm- och värderingsfrågornas
betydelse är av stor vikt. Även icke undervisande personal bör göras
uppmärksam på betydelsen av en rökfri skola.

Med anledning av en motion (s) om en rökfri barnomsorg uttalade utskottet
våren 1986 att barnomsorgen är en miljö där det är särskilt angeläget att
uppnå rökfrihet. Dels utgör barnomsorgspersonalen en förebild för barnen,
dels är hälsoriskerna med passiv rökning numera vetenskapligt belagda,
framhöll utskottet, som dock avstyrkte motionen, bl. a. med hänvisning till
att rökfrågan skulle komma att tas upp i barnomsorgspersonalens utbildning
(SoU 1985/86:30 s. 26).

Utskottet vidhåller sin inställning beträffande det angelägna i att uppnå en
rökfri barnomsorg. Det är också mycket viktigt att skolan tillhandahåller en
miljö som motverkar tobaksdebut. Betydelsen av rökfri barnomsorg och
skola understryks i tillämpningsföreskrifterna från socialstyrelsen resp. SÖ.
Däri sägs bl. a. att man inte bör röka i ett familjedaghems lokaler och att
rökrutor i skolan inte bör förekomma, frågor som motionärerna särskilt tagit

SoU 1986/87:20

upp. Utskottet vill understryka vikten av att detta synsätt verkligen slår
igenom inom barnomsorg och skola. Det bör t. ex. vara möjligt att redan vid
rekryteringen av familjedaghem ta upp frågor om rökning, såsom att sådan
inte bör få ske där barnen vistas.

De allmänna rådens effekter är som ovan nämnts föremål för uppföljning.
Utskottet utgår från att såväl socialstyrelsen som SÖ tar initiativ till
ytterligare insatser om uppföljningen ger anledning till det. Utskottet
avstyrker med hänvisning till det sagda motion 1986/87:So492 yrkande 1.

Åldersgräns för inköp

I motion 1986l87:So493 (m) hemställs att socialstyrelsen ges i uppdrag att
utreda förutsättningarna för en eventuell åldersgräns för rätt till inköp av
tobaksvaror (del av motionen).

En sådan åldersgräns föreslogs av socialstyrelsens tobaksutredning år
1973. Tobakskommittén, däremot, valde att inte lägga fram några förslag om
åtgärder av restriktionskaraktär, såsom t. ex. en åldersgräns för inköp av
tobak. Sådana typer av åtgärder löper stor risk att misslyckas, eftersom de
inte alltid uppfattas som rimliga i det allmänna rättsmedvetandet och därmed
efterlevs dåligt, anförde kommittén (betänkandet s. 83). I den då rådande
situationen borde man begränsa lagstiftnings- och restriktionsåtgärderna till
sådana åtgärder som antingen motiveras av ett klart skyddsintresse (t. ex.
åtgärder för rökfria miljöer) eller kan påverka tobaksbruket utan att
konsumenterna drabbas direkt (t. ex. begränsningar i marknadsföringen av
tobaksvaror) (s. 84).

Även utskottet anser att restriktiva åtgärder mot tobaksbruket bör vidtas
med urskillning. En åldersgräns för tobaksinköp kan dessutom komma att
markera inträdet till vuxenvärlden och skulle därigenom riskera att motverka
sitt syfte. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen (So493 (m)
yrkande 1 delvis).

Bidrag till hushållningssällskapens hälsoupplysning

Hushållningssällskapen är oberoende, opolitiska sammanslutningar för
rådgivning och service, vilka främst rör frågor kring jordbruk, trädgård,
hem-hushåll och fiske. Hushållningssällskapen bedriver också en omfattande
försöksverksamhet med växtodling m. m., bl. a. i samarbete med lantbruksuniversitetet.
I landets 25 olika hushållningssällskap är drygt 90 % av landets
lantbrukare - eller 102 000 - medlemmar. Hushållningssällskapen har
offentligrättslig status med av regeringen genom lantbruksstyrelsen fastställda
stadgar. De fungerar som kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och
näringsutövarna. Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter. Sällskapen
får i regel också bidrag från landstingen. Hushållningssällskapens
förbund svarar för hushållningssällskapens kontakter med olika myndigheter
och institutioner på riksplanet och fungerar som samarbetsorgan för landets
25 hushållningssällskap. Framför allt sedan den statliga hemkonsulentorganisationen
avskaffades den 1 januari 1985 har hushållningssällskapen i allt
större utsträckning börjat bedriva konsumentpolitisk verksamhet med egna

SoU 1986/87:20

hemkonsulenter. Dessa hemkonsulenter ordnar kurser i praktisk matlagning
i kombination med kost- och näringskunskap. Verksamheten riktar sig i
första hand till landsbygdens husmödrar men har i ökad utsträckning kommit
att omfatta konsumentfrågor i allmänhet, bl. a. i samarbete med kommunerna.

Motionärerna Stina Gustavsson (c) och Kersti Johansson (c) anför i motion
1986l87:So445 att hushållningssällskapen genom sina hemkonsulenter bedriver
en för samhället viktig verksamhet inom hälsoupplysningens ram.
Verksamheten är dock av ekonomiska skäl begränsad, trots att det råder
stark efterfrågan på hemkonsulenternas tjänster. Motionärerna hemställer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anslag ur Bidrag till
hälsoupplysning även skall utgå till Hushållningssällskapens förbund.

Lagutskottet har vid flera tillfällen behandlat hushållningssällskapens
hemkonsulentverksamhet. Ett enigt lagutskott uttalade våren 1985 att den
verksamhet som hushållningssällskapens hemkonsulenter bedriver i många
hänseenden är värdefull. Enligt vad lagutskottet inhämtat hade konsumentverket,
som också såg mycket positivt på hushållningssällskapens verksamhet,
etablerat kontakter med sällskapen för att ta reda på hur verket skulle
kunna stödja verksamheten (LU 1984/85:39 s. 11).

Motioner om statligt stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet
har avstyrkts av lagutskottet flera gånger, senast våren 1986.
Lagutskottet underströk då ånyo den vikt som borde fästas vid hushållningssällskapens
hemkonsulentverksamhet, särskilt när det gällde kostrådgivnings-
och livsmedelsområdet. Utskottet hänvisade dock till att ett nära
samarbete etablerats mellan konsumentverket och hushållningssällskapen
och till att sällskapen redan erhöll stöd i form av informationsmaterial till
kraftigt subventionerat pris. Det var enligt lagutskottets mening viktigt att
detta samarbete fortsatte och om möjligt intensifierades. Om ytterligare stöd
till sällskapens verksamhet skulle behövas, fanns det enligt lagutskottet
möjlighet för konsumentverket att lämna bidrag inom ramen för de särskilda
medel till stöd för frivilliga organisationer som tillförts konsumentverket.
Något skäl att bevilja särskilt statsbidrag till sällskapens hemkonsulentverksamhet
fanns emellertid inte, slutade lagutskottet. Riksdagen följde utskottet.

Enligt vad socialutskottet erfarit lämnar flera landsting ett inte obetydligt
stöd till hushållningssällskapens verksamhet. Så lämnade exempelvis Värmlands
läns landsting bidrag under 1986 med 865 000 kr., landstinget i
Västerbotten med 640 000 kr. och Älvsborgs läns landsting med 384 000 kr.

Någon begäran från hushållningssällskapen om stöd ur anslaget Bidrag till
hälsoupplysning har, såvitt utskottet erfarit, inte inkommit till socialdepartementet.

Socialutskottet anser i likhet med lagutskottet att den verksamhet som
bedrivs av hushållningssällskapens hemkonsulenter är värdefull, särskilt vad
gäller kostrådgivnings- och livsmedelsområdet. Mot bakgrund av vad
lagutskottet anfört om möjligheterna för konsumentverket att lämna bidrag
till denna verksamhet, anser socialutskottet emellertid inte att motion
1986/87:So445 (c) påkallar någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks
alltså.

SoU 1986/87:20

Selenets betydelse för folkhälsan

Selen är ett spårämne som ingår i enzymet glutationperoxidas, vilket finns i
de flesta vävnader och vätskor i kroppen. Enzymet är viktigt bl. a. för att
skydda cellmembraner mot oxidation. Man tror också att enzymet har
betydelse för blodets levring. Selen är liksom de flesta spårelement giftigt i
höga doser.

Sverige har en låg naturlig selenhalt i jorden, vilket gör att selenhalten i
svensk spannmål är låg. För ett tillfredsställande selenintag är vi därför
beroende av animala livsmedel. Av kostens selen kommer 30 % från fisk,
30 % från kött och inälvsmat och ca 30 % från mjölk och mejeriprodukter.
Från Kina har nyligen beskrivits en hjärtmuskelsjukdom som i första hand
drabbar barn och ungdomar i områden med uttalad selenbrist. Amerikanska
undesökningar rörande dödligheten i cancer i olika amerikanska stater har
påvisat ett samband mellan låg dödlighet och hög selenhalt i grödan. Främst
gäller detta cancer i mag-tarm-kanalen och urinvägarna hos män. Under de
senaste åren har även några studier påvisat en ökad tumörfrekvens hos
personer med låga serumselenhalter. Vissa studier har även visat ett
samband mellan lågt selenintag och hög förekomst av hjärt-kärlsjukdomar.

I motion 1986l87:So479 av Marianne Andersson (c) och Jan Hyttring (c)
begärs åtgärder för att svenska folket skall få sitt selenbehov tillgodosett.
Enligt motionärerna är det inte osannolikt att 1-2 miljoner svenskar har
försämrat hälsotillstånd/välbefinnande genom selenunderskott. Motionärerna
föreslår att selen tillsätts konstgödsel. I Finland, där man också har en låg
selenhalt i jorden, har man fattat beslut om en sådan selentillförsel.
Kostnaderna för att på det sättet åstadkomma en acceptabel selenförsörjning
kan enligt motionärerna beräknas till 20—30 milj. kr. Detta är att föredra
framför att inta selen i tablettform, vilket skulle kosta ca 3 miljarder kronor.

Socialstyrelsen och statens livsmedelsverk gav i januari 1986 gemensamt ut
boken Kost, motion och hälsa som innehåller rekommendationer i syfte att
förebygga ohälsa och sjukdom. I arbetet med att ta fram boken har
myndigheterna till sin hjälp haft en referensgrupp, bestånde av framstående
experter inom området. Beträffande selen slås inledningsvis fast att den
svenska kosten i likhet med kosten i vissa andra länder är fattig på selen.
Socialstyrelsen och livsmedelsverket anser dock att det ännu är för tidigt att
rekommendera tillskott av selen i medikamentell form eller att berika
livsmedel med selen. Däremot kan det vara önskvärt att öka seleninnehållet i
vissa livsmedel genom selentillsats till foder eller handelsgödsel. Enklast är
dock att öka konsumtionen av kött, fisk och inälvsmat, heter det i
rekommendationerna.

Utskottet har erfarit att en särskild samarbetsgrupp där även externa
experter skall medverka håller på att inrättas mellan socialstyrelsen och
statens livsmedelsverk för frågor om kost och hälsa. Utskottet utgår från att
frågan om hur svenska folket lämpligast bör få sitt selenbehov tillgodosett
kommer att tas upp av samarbetsgruppen. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet bifall till motion So479 (c).

SoU 1986/87:20

Hemställan

SoU 1986/87:20

Utskottet hemställer

1. beträffande förbud mot rökning i offentliga lokaler

att riksdagen avslår motion 1986/87:So427, motion 1986/87:So492
yrkande 2 och motion 1986/87:So248,

2. beträffande selektiv information

att riksdagen avslår motion 1986/87:So492 yrkande 3,

3. beträffande förstärkt information om tobakens skadeverkningar
att riksdagen avslår motion 1986/87:So493 delvis,

4. beträffande ekonomiskt stöd till upplysning om tobakens skadeverkningar att

riksdagen avslår motion 1986/87:So441,

5. beträffande mål för arbetet mot tobaksbruket
att riksdagen avslår motion 1986/87:So422,

6. beträffande rökfri barnomsorg och skola

att riksdagen avslår motion 1986/87:So492 yrkande 1,

7. beträffande åldersgräns för inköp av tobak
att riksdagen avslår motion 1986/87:So493 delvis,

8. beträffande bidrag till hushållningssällskapens hälsoupplysning
att riksdagen avslår motion 1986/87:So445,

9. beträffande åtgärder för att tillgodose selenbehovet
att riksdagen avslår motion 1986/87:So479,

10. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Bidrag till hälsoupplysning för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 2 913 000 kr.

Stockholm den 24 mars 1987

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), John Johnsson (s), Göte Jonsson (m).
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m),
Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Claes Rensfeldt (s), Maud
Björnemalm (s) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

Reservationer

Förbud mot rökning i offentliga lokaler (mom. 1 i hemställan)

1. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Samtidigt
måste” och slutar med ”och So248 (m).” bort ha följande lydelse:
Utskottet tvingas konstatera att information och opinionsbildning inte har
haft avsedd effekt när det gäller rökning i offentliga lokaler. Det måste nu

därför till ett lagstadgat förbud mot rökning i offentliga lokaler så att alla, inte
minst allergiker och asmatiker, utan hälsorisker kan vistas i de utrymmen där
de har rätt att vara. Vad utskottet här anfört med anledning av de nu aktuella
motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande förbud mot rökning i offentliga lokaler
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So427, motion
1986/87:So492 yrkande 2 och motion 1986/87:So248 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Mål för arbetet mot tobaksbruket

2. av Daniel Tarschys (fp) och Per Arne Aglert (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”En
fempartimotion” och på s. 8 slutar med ”avstyrker motionen” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att fastställandet av klara mål för insatserna mot tobaksskadorna
skulle kunna vara en sporre för det konkreta arbetet. Sådana mål
har för övrigt fastställts för alkolholpolitiken. Regeringen bör därför ge
socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta konkreta hälsopolitiska mål för
samhällets arbete att minska tobaksbruket. Dessa mål bör föreläggas
riksdagen för stadfästande. Vad utskottet här anfört med anledning av
motion So422 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande mål för arbetet mot tobaksbruket
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So422 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Rökfri barnomsorg och skola (mom. 6 i hemställan)

3. av Daniel Tarschys (fp), Per Arne Aglert (fp) och Lars-Ove Hagberg
(vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Med
anledning” och på s. 10 slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att både barnomsorg och skola är miljöer där det är särskilt
angeläget att uppnå rökfrihet. Dels har barnomsorgs- och skolpersonal ett
ansvar som normbildare för barn och ungdom, dels är hälsoriskerna med
passiv rökning numera vetenskapligt belagda. Det är också mycket viktigt att
skolan tillhandahåller en miljö som motverkar tobaksdebut. Det bör vara
självklart att föräldrar som så begär alltid får plats i familjedaghem där det
inte röks. Vad utskottet här anfört om barns rätt till rökfri barnomsorg och
skola bör riksdagen med anledning av motion So492 yrkande 1 ge regeringen
till känna.

SoU 1986/87:20

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande rökfri barnomsorg och skola
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So492 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bidrag till hushållningssällskapens hälsoupplysning (mom. 8 i
hemställan)

4. av Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), AnnCathrine
Haglund (m) och Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Enligt vad”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Socialutskottet anser i likhet med lagutskottet att den verksamhet som
bedrivs av hushållningssällkapens hemkonsulenter är värdefull, särskilt vad
gäller kostrådgivnings- och livsmedelsområdet. Det ekonomiska stöd sällskapet
kan få av konsumentverket är endast blygsamt. Bidrag ur anslaget till
hälsoupplysning bör därför enligt utskottets mening utgå till hushållningssällskapens
hemkonsulentverksamhet. Vad utskottet här anfört med anledning
av motion So445 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande bidrag till hushållningssällskapens hälsoupplysning
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So445 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1986/87:20

Innehållsförteckning SoU 1986/87:20

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 1

Utskottet 2

Åtgärder för minskat tobaksbruk 3

Förbud mot rökning i offentliga lokaler 3

Information och upplysning 4

Mål för arbetet mot tobaksbruket 7

Rökfri barnomsorg och skola 8

Åldersgräns för inköp 10

Bidrag till hushållningssällskapens hälsoupplysning 10

Selenets betydelse för folkhälsan 12

Hemställan 13

Reservationer 13

1. Förbud mot rökning i offentliga lokaler (mom 1 i hemställan) av

vpk 13

2. Mål för arbetet mot tobaksbruket (mom. 5 i hemställan) av fp ... 14

3. Rökfri barnomsorg och skola (mom. 6 i hemställan) av fp och vpk 14

4. Bidrag till hushållningssällskapens hälsoupplysning (mom. 8 i

hemställan) av m och c 15

gotab Stockholm 1987 12675