Socialutskottets betänkande
1986/87:18

om anslag till omsorg om äldre och handikappade
(prop. 1986/87:100bil. 7delvis) ^6/87:18

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1986/87:100 bil. 7 (socialdepartementet)
framlagda förslag om anslag för budgetåret 1987/88 under
avsnitt G. Omsorg om äldre och handikappade jämte motioner.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisningar
för omsorg om äldre och handikappade (avsnitt G).

Utskottet behandlar i anslutning till budgetpropositionen i aktuell del ett
stort antal motionsyrkanden om äldre- och handikappomsorgens inriktning
och innehåll.

Med anledning av fyra motionsyrkanden (m, c och vpk) angående
ålderdomshemmen föreslår utskottet att riksdagen ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om att det behövs en mellanform inom äldreomsorgen
vilken ligger mellan å ena sidan eget boende/servicehusboende och å andra
sidan vård inom långtidssjukvården och som uppfyller kraven både på en god
bostad och på god omsorg.

Utskottet uttalar vidare med anledning av olika motionsyrkanden (m, fp
och c) om reglerna för statsbidrag till social hemhjälp att tiden nu har kommit
för en utvärdering av den hittillsvarande utvecklingen av de äldres boende.
Resultatet av denna utvärdering får enligt utskottets mening avgöra om en
översyn av statsbidragsbestämmelserna till hemtjänsten och övrig äldreomsorg
bör komma till stånd. Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna.
Mot utskottets beslut reserverar sig utskottets fp-, m- och c-ledamöter.

Med anledning av en motion (fp) föreslår utskottet att riksdagen ger
regeringen till känna att statsbidrag bör utgå även för den del av särskolans
talpedagogers verksamhet som avser förskolebarn.

Med anledning av två motionsyrkanden (fp, c resp. vpk) angående
omvårdnaden om rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium
uttalar utskottet att det ekonomiska ansvaret för omvårdnaden om ungdomarna
under deras gymnasieskolgång principiellt åvilar vederbörande primär-
och landstingskommun. Staten måste emellertid vara beredd att svara
för att ungdomarna verkligen erbjuds en fungerande gymnasieskolgång. De
måste då garanteras den omvårdnad som är en förutsättning för att de skall
kunna fullfölja sina studier. Utskottet har dock ingen erinran mot att berörda
kommuner och landstingskommuner debiteras en preliminär avgift i avvak -

1 Riksdagen 1986187.12saml. Nr 18

tan på överenskommelse om den slutliga kostnadsfördelningen. Vad utskottet
uttalat om statens ansvar för dessa ungdomars möjligheter till gymnasiestudier
föreslås riksdagen ge regeringen till känna. Utskottets s-ledamöter
reserverar sig och anser att något tillkännagivande till regeringen inte är
behövligt. Utskottets vpk-ledamot anser i sin reservation att staten bör ta det
slutliga ekonomiska ansvaret för verksamheten.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Utskottets m-, fp- och c-ledamöter reserverar sig mot beslutet om
kostnader för ledarhund. Då det gäller hemtjänst reserverar sig utskottets
vpk-ledamot såvitt avser kommunala skillnader i hemtjänsttaxor, fp-ledamöterna
beträffande enhetliga avgifter för hemhjälp och service samt mledamöterna
beträffande inkomstrelaterade taxor för social hemhjälp. Moch
c-ledamöterna reserverar sig mot beslutet beträffande kartläggning av
äldres vårdsituation i storstäderna. Mot beslutet beträffande färdtjänsttaxor
reserverar sig vpk-ledamoten, och mot beslutet om utvecklingen av färdtjänsten
reserverar sig fp-ledamöterna.

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1986/87:100bil. 7

Regeringen har under punkterna G 1-G 10 (s. 115-129) föreslagit att
riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar
(G 1) till social hemhjälp ett förslagsanslag av 2 234 000 000 kr.,

(G 2) till Bidrag till färdtjänst ett förslagsanslag av 460 000 000 kr.,

(G 3) till Kostnader för viss omsorg om handikappade ett förslagsanslag av
37 990 000 kr.,

(G 4) till Kostnader för viss utbildning av handikappade m. m. ett
förslagsanslag av 31 936 000 kr.,

(G 5) till Ersättning till televerket för texttelefoner ett förslagsanslag av
24 350 000 kr.,

(G 6) till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
ett förslagsanslag av 40 651 000 kr.,

(G 7) till Kostnader för viss verksamhet för synskadade och döva ett
förslagsanslag av 24 358 000 kr.,

(G 8) till Statens hundskola ett förslagsanslag av 2 600 000 kr.,

(G 9) till Statens handikappråd ett förslagsanslag av 4 049 000 kr.,

(G 10) till Bidrag till handikapporganisationer ett reservationsanslag av
55 470 000 kr.

Motioner

I motion 1986/87:So201 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Ingbritt
Irhammar (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att statsbidrag skall utgå även till nybyggnad, ombyggnad och drift av
ålderdomshem.

SoU 1986/87:18

2

I motion 1986/87:So202 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
konstruktionen av statsbidraget till social hemjälp.

I motion 1986/87:So203 av Margareta Andrén (fp) och Kenth Skårvik (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning beträffande
täckande av kostnader till följd av innehav av ledarhund.

I motion 1986/87:So205 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Rune Backlund
(c) hemställs

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen tar förnyade kontakter med
socialstyrelsen och invandrarorganisationerna angående äldre invandrares
boende och service i enlighet med det anförda,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om vikten av att ge de baltiska invandrarna och/eller flyktingarna
förtur i detta arbete.

I motion 1986/87:So206 av Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till att även
omsorgsvårdens personal skall omfattas av tillsynslagen.

I motion 1986/87:So208 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att införa ett stimulansbidrag för ombyggnad av
flerbäddsrum inom vårdinstitutioner samt för budgetåret 1987/88 för detta
ändamål beviljar 100 milj. kr.,

2. att riksdagen beslutar att ett motsvarande stimulansbidrag skall utgå
under de närmast följande fyra budgetåren,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av en översyn av konsekvenserna av en klarare
kompetensfördelning mellan kommun och landsting avseende boendet för
äldre,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna
bör tillämpa enhetliga avgifter för den sociala hemhjälpen och normala hyror
för boende på ålderdomshem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om neutrala regler för statsbidrag till social hemhjälp,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs
om valfrihet inom hemtjänsten och förkök med s. k. servicekuponger.

I motion 1986/87:So209 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om en utvidgad personkrets i omsorgslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om färdtjänsten,

3. att riksdagen beslutar om en permanentning av försöksverksamheten
med vuxenundervisning för psykiskt utvecklingsstörda.

Motivering till motionen finns i motion Sf213.

I motion 1986/87:So213 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära förslag till ändring av socialtjänstlagen, så att
förälder med rätt till vårdbidrag kan få den anställningsrätt som beskrivits i
motionen.

SoU 1986/87:18

3

I motion 1986/87:So214 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till statligt flyttningsbidrag för att underlätta
anhöriganställning.

I motion 1986/87:So216 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om äldreomsorgens långsiktiga inriktning och utbyggnad,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära en kartläggning av de
äldres vårdsituation i storstäderna i enlighet med det anförda,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om statsbidrag för bibehållande av ålderdomshem.

I motion 1986/87So222 av Ingvar Björk (s) och Börje Nilsson (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av utjämning av de stora skillnaderna i kommunala taxor för
hemtjänst och färdtjänst.

I motion 1986/87:So223 av Margareta Persson (s) och Sven-Gösta Signell (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att en översyn av utvecklingsstördas kultursituation
snarast bör genomföras och läggas till grund för förslag till åtgärder.

I motion 1986/87:So228 av Kaj Larsson (s) och Bengt Silfverstrand (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den framtida organisationen av undervisningen av
vuxna psykiskt utvecklingsstörda.

I motion 1986/87:So231 av Margo Ingvardsson (vpk) och Inga Lantz (vpk)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statens
ekonomiska ansvar för omvårdnaden av rörelsehindrade elever vid gymnasieskola
bör kvarstå,

2. att riksdagen med ändring i proposition 1986/87:100 Bil. 7 beslutar att
under Socialdepartementet G 4. Kostnader för viss utbildning av handikappade
m. m. punkt 1 Omvårdnad för vissa gymnasieskoleelever, uppföra
10 600 000 kr.

I motion 1986/87:So232 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs, såvitt
här är i fråga (yrkandena 1, 4 och 5),

1. att riksdagen föreslår regeringen att ta initiativ till försöksverksamhet
med 6-timmars arbetsdag inom den sociala hemtjänsten, förslagsvis i
Stockholms kommun,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ålderdomshem
under de förutsättningar som anges i motionen bör finnas kvar som ett
alternativ även i framtiden,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny avgiftsberäkning för
hemtjänsten som skall tillämpas lika i alla kommuner, enligt motionens
förslag.

I motion 1986/87:So234 av Ingegerd Anderlund (s) och Eva Johansson (s)
hemställs, såvitt här är i fråga (yrkandena 1 och 3),

SoU 1986/87:18

4

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att socialstyrelsen får i uppdrag att
utarbeta mål och riktlinjer för den sociala hemtjänsten och hela den sociala
öppenvårdsverksamheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om besvärsrätten inom socialtjänsten.

I motion 1986/87:So241 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) och
Bertil Jonasson (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts angående användande av arvsfondsmedel till äldre
ensamma personers glädje.

I motion 1986/87:So243 av Gudrun Norberg (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring till neutrala statsbidrag till äldreomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att välja ut en eller flera kommuner där en försöksverksamhet
enligt intentionerna i motionen kunde göras.

I motion 1986/87:So247 av Bertil Danielsson (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
boendeformen ålderdomshem skall finnas kvar för dem så önskar.

I motion 1986/87:So249 av Gunhild Bolander (c) och Kersti Johansson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
att pröva möjligheten till införande av anhörig- eller vårdarlön.

I motion 1986/87:So250 av Görel Thurdin (c) och Martin Olsson (c) hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statens hundskolas framtida verksamhet.

I motion 1986/87:So252 av Barbro Sandberg (fp) och Gunhild Bolander (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående statens ekonomiska ansvar för omvårdnaden av
rörelsehindrade elevers studier vid Skärholmens gymnasium.

I motion 1986/87: So253 av Barbro Sandberg (fp) och Kenth Skårvik (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs angående ändring av statsbidragsbestämmelserna vad gäller
möjlighet för handikappade att leasa bil.

I motion 1986/87:So254 av Alf Svensson (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bidrag till testtelefoner hos myndigheter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidrag, i enlighet med
vad som anförts i motionen, för texttelefon åt nära anhörig som ordinerats
texttelefon.

Motivering till motionen finns i motion Kr299.

I motion 1986/87:So259 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1, 2, 6 och 7),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ålderdomshemmen
bör finnas kvar i moderniserad form i enlighet med vad i motionen
anförts,

SoU 1986/87:18

5

2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådana
ändringar i reglerna för statsbudgeten till kommunernas kostnader för
omsorg om äldre och handikappade att samma statsbidrag utgår för
vårdbiträden på ålderdomshem som för den hemtjänstpersonal som tjänstgör
i servicehusen eller ute i samhället,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inkomstrelaterade
taxor för social hemhjälp skall relateras till nettoinkomsten efter skatt
och bostadstillägg,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i
socialtjänstlagen att den enskildes valfrihet stärks i enlighet med vad som i
motionen anförts.

1 motion 1986/87:So260 av Gunhild Bolander m.fl. (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en ombudsmannaverksamhet för handikappade.

I motion 1986/87:So261 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en uppföljning och lägesbeskrivning bör genomföras som utgår från handlingsprogrammet
i handikappfrågor i enlighet med vad i motionen anförts.
Yrkandena 2, 3 och 4 kommer att behandlas av AU resp. UbU.

I motion 1986/87:So262 av Ylva Annerstedt (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att hundskolans i Sollefteå monopol att leverera tjänstehundar till
statliga myndigheter upphävs.

I motion 1986/87:So264 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts om åtgärder för vissa
handikappgrupper.

I motion 1986/87:So625 av Barbro Sandberg (fp) och Margareta Andrén (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående återförande av statsbidrag till särskolans talpedagoger
som undervisar utvecklingsstörda förskolebarn.

Utskottet

I anslutning till anslagen för omsorg om äldre och handikappade behandlar
utskottet ett stort antal motionsyrkanden rörande olika insatser inom äldreoch
handikappomsorgen. De olika förslagen tas i det följande upp under
särskilda rubriker.

Äldreomsorgens inriktning

I budgetpropositionen anförs (s. 115) att ett grundläggande mål för omsorgerna
om äldre är att dessa skall ha tillgång till ett eget boende. Att bo kvar i
sin invanda miljö gör enligt föredragande statsrådet (s. 9) att den enskilde
bibehåller sin integritet och delaktighet i samhällslivet. För att målen skall
uppnås krävs en väl utbyggd social hemhjälp och hemsjukvård vilket
ankommer på kommuner och landstingskommuner att åstadkomma. För

SoU 1986/87:18

6

äldre, som behöver en mera omfattande personlig omsorg, inrättar kommunerna
bostäder med gemensam service. Detta sker enligt föredragande
statsrådet bl. a. genom ombyggnad av ålderdomshem, vilket ger förutsättningar
för en mer individuellt anpassad service. I budgetpropositionen
(s. lil) anges att kommunerna under kommande treårsperiod planerar att
bygga ytterligare ca 10 000 servicelägenheter, medan antalet platser i
ålderdomshem, som för närvarande är ca 52 000,samtidigt beräknas minska
genom nedläggning och ombyggnad.

I motion So216 av Karin Israelsson m.fl. (c) anförs att boendet för äldre
liksom för andra är av avgörande betydelse för livskvaliteten och att detta
innebär att man så långt möjligt måste söka tillgodose den enskildes
boendebehov så som de kommer till uttryck i de egna önskemålen. Enligt
motionärerna skall det således finnas en rad olika boendemöjligheter för
äldre. Det övergripande målet för äldreomsorgen är att människor även när
de får ett ökat behov av service och omvårdnad skall kunna bo kvar i sina
hem. För många som har behov av en högre grad av service men som ändå
föredrar ett eget boende är servicehus ett bra alternativ. För en relativt stor
grupp äldre passar enligt motionärernas uppfattning ålderdomshemsboende.
Sådana hem behövs således även framdeles för att bibehålla en god kedja av
vård för äldre. Motionärerna hemställer att riksdagen skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldreomsorgens långsiktiga inriktning och
utbyggnad (yrkande 1).

I motion So232 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen skall
uttala att ålderdomshem under vissa förutsättningar bör finnas kvar som ett
alternativ även i framtiden (yrkande 4). Motionärerna anför bl. a. att väl
fungerande ålderdomshem måste få en möjlighet att finnas kvar och att krav
på boendestandard och arbetsmiljö kan tillgodoses genom ombyggnad.

I motion So247 av Bertil Danielsson (m) yrkas att riksdagen som sin mening
ger till känna att boendeformen ålderdomshem skall finnas kvar för dem som
på äldre dar har behov av och önskar helinackordering.

I motion So259 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna att ålderdomshemmen bör finnas kvar i moderniserad
form (yrkande 1).

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågor om äldres
boendeförhållanden, senast år 1985 i betänkandet SoU 1984/85:22 och
yttrandet SoU 1984/85:4y till BoU om bostadslånegivning till ålderdomshem
samt år 1986 i betänkande 1985/86:11. Utskottet har understrukit det
angelägna i att omsorgen om äldre människor kan anpassas till individuella
behov och att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt,
med stöd och hjälp, om de så behöver. I sitt yttrande SoU 1984/85:4y anförde
utskottet dock följande (s. 5).

Denna utveckling - att pensionärerna blir äldre och att allt fler bor kvar
längre i egen bostad - innebär att normalt serviceboende med i stort sett
samma vårdnivå som ett eget boende inte alltid framstår som ett fullgott
alternativ för den som till sist måste flytta från sin ursprungliga bostad. För att
i dessa fall inte långstidssjukvården skall utgöra enda kvarvarande alternativ

SoU 1986/87:18

7

behövs tillgång till en boendeform inom äldreomsorgen där helinackordering
och tillsyn kan ges på ungefär samma sätt som på ålderdomshemmen. Enligt
utskottets mening bör det således även i fortsättningen finnas en boendeform
som ligger mellan å ena sidan eget boende/servicehusboende och å andra
sidan vård inom långtidssjukvården. Detta boende kräver dock en god
boendestandard som tillgodoser de äldres anspråk på frihet och integritet.
Var och en bör sålunda ha ett eget rum med större utrymme än vad som
förekommer i många ålderdomshem och med möjlighet att själv bestämma
om möblering o. d. Toalett och dusch måste finnas till varje rum. Kokmöjlighet
bör också finnas. Boendet bör grundas på personligt hyreskontrakt. Till
boendet skall knytas tillsyn och möjlighet till hjälp dygnet runt.

Reglerna för bostadslån bör utformas så att de stimulerar till önskvärd
utveckling och omstrukturering inom äldreomsorgen. Enligt socialutskottets
mening bör därför reglerna i bostadsfinansieringen anpassas så att bostadslån
kan utgå för att inrätta ett sådant boende som utskottet nu har angett, oavsett
om det är fråga om nybyggnad eller om om- och tillbyggnad av ett befintligt
ålderdomshem.

Utskottet vill framhålla att det anförda inte innebär att utskottet förordar
att ålderdomshemmen bevaras i befintligt skick. Vad utskottet förordar är ett
avsevärt bättre boende än ålderdomshemmen vanligen erbjuder, men med
ett bibehållande av den omsorgsnivå ålderdomshemmen traditionellt håller.
Det är fråga om ett självständigt boende, men med mera service och
personlig omvårdnad för de boende och med fler kollektiva funktioner i
anslutning till bostaden. Vad gäller bostadslån bör därför samma förutsättningar
gälla som för andra former av serviceboende.

Utskottets uppfattning om äldres boende har således varit att samhället
bör sträva efter att inom ramen för ett eget boende kunna erbjuda olika
omsorgsnivåer alltefter de boendes individuella behov och önskemål, men
att det även i fortsättningen behövs en boendeform där mer omfattande
tillsyn och omvårdnad kan ges, ungefär på samma sätt som på traditionella
ålderdomshem.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att samhället bör sträva efter att ge
äldre som så önskar möjlighet att så långt det är möjligt bo kvar i sina egna
hem. För många äldre blir det dock så småningom nödvändigt att lämna den
egna bostaden. Avsikten är att servicehusen skall erbjuda i stort sett samma
omvårdnadsnivå som den utbyggda hemvården och det är därför i många fall
inget realistiskt boendealternativ för den som inte längre klarar sig i den
ursprungliga bostaden. Den nuvarande utvecklingen med en ensidig nedläggning
av ålderdomshemmen gör då att vistelse på långvårdsklinik för
många gamla blir det enda boendealternativet. Detta vill utskottet med kraft
motverka.

Enligt utskottets mening representerar det boende utskottet förordat i sitt
yttrande 1984/85:4y en utmärkt lösning för många äldre med behov av mer
omfattande omvårdnad och gemenskap. Frågor om äldres boende och om
villkoren för bostadslångivningen behandlar utskottet i övrigt i ett den 10
mars avgivet yttrande till bostadsutskottet (SoU 1986/87:5y), vartill hänvisas.
Utskottet vill emellertid ånyo betona att det inte är fråga om att bibehålla
bristfälliga ålderdomshem i befintligt skick utan om att i dessa fall uppnå ett
bättre boende kombinerat med en hög grad av omsorg.

SoU 1986/87:18

8

Utskottets uppfattning är således att det i framtiden behövs en mellanform
inom äldreomsorgen vilken ligger mellan å ena sidan egetboende/servicehusboende
och å andra sidan vård inom långtidssjukvården och som uppfyller
kraven både på en god bostad och på en god omsorg.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So216
(c) yrkande 1, So232 (vpk) yrkande 4, So247 (m) och So259 (m) yrkande 1
som sin mening ge regeringen till känna.

Statsbidraget till social hemhjälp

I budgetpropositionen (s. 115) föreslås 2 234 milj. kr. under anslaget G 1.
Bidrag till social hemhjälp. Från anslaget betalas statsbidrag till kommunernas
kostnader för social hemhjälp åt äldre, handikappade och barnfamiljer.
Statsbidraget består av två delar. Det är dels en prestationsrelaterad del i
form av ett bidrag av 30 000 kr. för varje årsarbetare inom den sociala
hemhjälpen, dels ett schablonbidrag på mellan 250 och 350 kr. per person i
gruppen ålders- och förtidspensionärer. Enligt reglerna för bidraget måste
hemhjälpen avse personer som har egen bostad. Detta innebär att bidrag per
årsarbetare inte utgår för personal vid ålderdomshem av traditionell typ.
Bidrag lämnas vidare endast för personal som arbetar i hemmen varför
arbetsledande och administrativ personal inte räknas. Från anslaget anvisas
också särskilda medel för utveckling och förnyelse av den sociala hemhjälpen
på lokal nivå.

Föredragande statsrådet anför (s. 9 och 10) att den pågående omstruktureringen
inom bl. a. äldreområdet med öppna vård- och boendeformer ställer
stora krav på framför allt primärkommunernas sociala hemtjänst. Det sägs
därför vara angeläget att finna en mer permanent lösning på kostnadsfördelningen
mellan staten, kommunerna och landstingskommunerna i samband
med omstruktureringen av vården. Utredningsarbete av betydelse härför
pågår bl. a. inom äldreberedningen. I avvaktan på förslag till lösning föreslås,
som ett provisorium för i första hand 1988, en höjning av årsarbetarbidraget
till social hemhjälp med 4 000 kr. Den föreslagna höjningen motsvarar ett
totalbelopp av 250 milj. kr. som kommer att betalas ut under 1989 och således
belasta först kommande budgetår. Tillskottet bör enligt föredragande
statsrådet leda till att en betydande del av kommunernas kostnadsökningar
för omstruktureringen kan täckas och att kommunerna därför kan avstå från
ytterligare krav på ersättning från landstingskommunerna utöver den
överföring av 1 200 milj. kr. årligen som nu är överenskommen.

I motionerna So201 av Anna Wohlin-Andersson och Ingbritt Irhammar
(båda c), So208 (yrkande 5) av Bengt Westerberg m.fl. (fp), So216 (yrkande
3) av Karin Israelsson m.fl. (c), So243 (yrkande 1) av Gudrun Norberg (fp)
och So259 (yrkande 2) av Nils Carlshamre m.fl. (m) tas upp frågan om viss
förändring av reglerna för statsbidragen till social hemhjälp. Enligt motionärerna
bör samma statsbidrag utgå för personal på ålderdomshem som för den
hemtjänstpersonal som arbetar i servicehus eller enskilda hem. En sådan
konstruktion skulle enligt motionärerna tjäna flexibiliteten och göra det
möjligt för kommunerna att bevara ålderdomshemmen för den grupp
pensionärer som efterfrågar den omsorgsformen.

SoU 1986/87:18

9

Utskottet har tidigare vid ett stort antal tillfällen med anledning av olika
motionsyrkanden behandlat frågor om finansiering av ålderdomshem och
statsbidrag till verksamheten, senast i de av riksdagen godkända betänkandena
1984/85:22 och SoU 1985/86:11 (jfr även SoU 1979/80:44. 1981/82:2,
1982/83:9, 1983/84:12).

I betänkandet SoU 1984/85:22 hänvisade utskottet bl. a. till att inget
hindrar kommunerna att använda statsbidraget till social hemhjälp till
insatser för att göra ålderdomshemmen bra så länge de finns kvar och att den
ekonomiska styrningen av äldreomsorgen har minskat väsentligt genom
denna möjlighet. Utskottet var inte berett att förorda någon ändring i
statsbidragsreglerna för social hemhjälp i syfte att öka det ekonomiska stödet
till ålderdomshemmen och avstyrkte motionsyrkandena.

I betänkandet SoU 1985/86:11 erinrade utskottet om att det i sitt yttrande
till bostadsutskottet våren 1985 (se ovan s. 7) anfört att det enligt utskottets
mening även i fortsättningen bör finnas en boendeform som ligger mellan å
ena sidan eget boende/servicehusboende och å andra sidan vård inom
långtidssjukvården. Utskottet slog emellertid också fast att denna uppfattning
inte medfört att utskottet ändrat inställning beträffande statsbidragsreglerna
för social hemhjälp.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att årsarbetarbidraget inte bör utgå för
personalen vid de hittillsvarande ålderdomshemmen. Utskottet vill emellertid
understryka att i den mån ålderdomshemmen byggs om till bostäder med
fullgod standard, enligt vad utskottet framhållit i sitt yttrande till bostadsutskottet
(SoU 1986/87:5y), och lägenheterna hyrs ut med personligt kontrakt,
boendet kommer att motsvara de krav som ställs i förordningen om
statsbidrag till social hemhjälp och statsbidrag följaktligen att utgå för
personalen.

Omstruktureringen av äldreomsorgen till enskilt boende är emellertid en
känslig fråga för den enskilde. Som utskottet framhållit i annat sammanhang
(avinstitutionaliseringen) måste den ske med stor varsamhet. De äldres
trygghet måste beaktas. En väl utbyggd hemtjänst är vidare nödvändig för att
äldre i första hand skall kunna bo kvar i sin invanda miljö eller flytta till
servicehus utan ålderdomshemmens omvårdnadsservice. Isolering och passivitet
för de äldre måste undvikas. Den mellanform mellan servicehus och
långtidssjukvård som ovan förordats anser utskottet nödvändig.

Utskottet anser att tiden nu har kommit för en utvärdering av den
hittillsvarande utvecklingen av de äldres boende. En sådan utvärdering bör
pröva huruvida utvecklingen och avvägningen mellan olika boendeformer
för den enskilde är den rätta för dagens och morgondagens äldre.

Resultatet av denna utvärdering får avgöra om en översyn av statsbidragsbestämmelserna
till hemtjänsten och övrig äldreomsorg bör komma till
stånd.

Vad utskottet sålunda anfört bör med anledning av motionerna So201 (c),
So208 (fp) yrkande 5, So216 (c) yrkande 3, So243 (fp) yrkande 1 och So259
(m) yrkande 2 ges regeringen till känna.

I motion 1986187:So202 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att reglerna om
statsbidrag till social hemhjälp skall ändras så att även arbetsledande och
administrativ personal skall räknas in i den grupp för vilken statsbidrag utgår.

SoU 1986/87:18

10

Enligt motionären kan nuvarande bestämmelser medföra att relationen
mellan personalgrupperna blir felaktigt avvägd vid en utbyggnad av den
sociala hemtjänsten, vilket i sin tur kan inverka negativt på kvaliteten.

Utskottet behandlade frågan om ett nytt statsbidragssystem till den sociala
hemhjälpen i sitt betänkande 1983/84:12 (s. 26 f.). Propositionsförslaget
innebar i dessa delar att bidraget per årsarbetare skulle avse personal inom
kommunernas sociala hemtjänst som utför sådant arbete åt äldre och
handikappade samt åt barnfamiljer i form av husmorsvikariat och tillfällig
barntillsyn. Däremot borde inte enligt propositionen bidrag beräknas för
arbetsledande och administrativ personal.

De nya reglerna om statsbidrag har nu tillämpats sedan den 1 januari 1984.
Enligt vad utskottet inhämtat gör socialstyrelsen för närvarande en genomgång
av bidragskonstruktionen för att undersöka om denna bidragit till att
syftena med bidragssystemet uppnåtts. Resultatet av genomgången kommer
att redovisas under hösten 1987. Utskottet anser att resultatet av socialstyrelsens
genomgång bör avvaktas innan några initiativ tas för en sådan
förändring av reglerna om statsbidrag till social hemhjälp som motionären
efterlyser. Utskottet avstyrker därför motion So202 (s).

Medelsanvisningen

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsanvisning
under G 1. Bidrag till social hemhjälp.

Utskottet tillstyrker även de i propositionen (s. 110) angivna riktlinjerna
för höjning av statsbidraget till social hemhjälp fr. o. m. den 1 januari 1988,
vilka enligt utskottets mening bör godkännas av riksdagen redan i samband
med den nu aktuella budgetbehandlingen.

Avgifter för social hemhjälp m. m.

I motion So208av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen uttalar
att kommunerna bör tillämpa enhetliga avgifter för den sociala hemhjälpen
och normala hyror för boende på ålderdomshem (yrkande 4). Motionärerna
anser att avgifterna för hemtjänsten bör vara enhetliga oavsett inkomst, med
möjlighet till nedsättning för pensionärer med låg eller ingen ATP. Den som
bor på ålderdomshem bör betala dels en normal hyra, dels en avgift för
service som är lika med avgiften för hemtjänst.

I motion So222 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) (delvis)
hemställs om en förändring av reglerna för det statliga bidraget till
hemtjänsten för att utjämna skillnaderna mellan kommunerna i taxesättning.
Motionärerna understryker de stora skillnader som finns mellan kommunerna.
Enligt motionärerna har en förtidspensionär med en inkomst av 45 000
kr. per år i den generösaste kommunen 17 000 kr. per år mer att leva av än en
pensionär med samma inkomst i den minst generösa kommunen.

I motion So232 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
begär förslag till en ny avgiftsberäkning för hemtjänsten som skall tillämpas
lika i alla kommuner (yrkande 5). Motionärerna påpekar att eftersom
taxorna varierar från kommun till kommun det blir boendeorten som avgör

SoU 1986/87:18

11

hur stora utgifterna blir för den enskilde. Målsättningen bör enligt motionärerna
vara att den som behöver hjälp med sitt dagliga liv i hemmet inte skall
betala detta genom avgift, utan att dessa kostnader skall fördelas rättvist
genom skatt. Till dess detta kan genomföras bör enligt motionärerna
avgiftssystemet inom hemtjänsten ändras så att avgifterna blir lika över hela
landet. Hjälpens omfattning och makes inkomst skall därvid inte påverka
avgiften.

I motion So259 av Nils Carlshamn m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna att inkomstrelaterade taxor för social hemhjälp skall
relateras till nettoinkomsten efter skatt och bostadstillägg (yrkande 6).

Avgiftssystemet för den sociala hemhjälpen belystes ingående i rapporten
Kartläggning av det ekonomiska stödet till handikappade. Ds S 1985:6. Av
rapporten framgick att det är stor skillnad på avgiftsnivån mellan olika
kommuner.

Utskottet behandlade senast frågan om utformning av kommunala taxor
för den sociala hemhjälpen i betänkande SoU 1985/86:11 s. 12. Utskottet
vidhöll sitt tidigare ställningstagande att då utformningen av taxor för den
sociala hemhjälpen ligger inom ramen för den kommunala självstyrelsen,
riksdagen inte hade anledning att gå in på innehållet i taxorna. Utskottet
underströk samtidigt att en större enhetlighet borde eftersträvas och att
Svenska kommunförbundets rekommendationer i större utsträckning borde
följas av kommunerna.

Här kan vidare erinras om att regeringen bl. a. med anledning av de
taxeskillnader som föreligger mellan kommunerna föreslagit riksdagen att
statsbidragsreglerna för de kommunala bostadstilläggen (KBT) förändras
från den 1 januari 1988. Förslaget gynnar enligt propositionen de pensionärer
som har de sämsta villkoren och får en starkt utjämnande effekt (prop.
1986/87:100 bil. 7 s. 50 f. samt bil. 5.9). Förslaget kommer att behandlas av
riksdagen under våren.

Det kan anmärkas att Svenska kommunförbundet nyligen redovisat en
modell för beräkning av de ekonomiska konsekvenserna vid övergång till ett
system med lägenhetshyra och särskilda avgifter för övriga utnyttjade
tjänster för boende i servicehus med helinackordering.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte heller nu finns
anledning till ändrat ställningstagande då det gäller utformningen av taxor
för den sociala hemhjälpen. Som utskottet underströk vid sin senaste
behandling av frågan bör dock en större enhetlighet i taxorna eftersträvas.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So222 (s) i här aktuell del
och So232 (vpk) yrkande 5, vilka syftar till att utjämna skillnaderna mellan
olika kommuner.

Av samma principiella skäl avstyrker utskottet motion So208 (fp) yrkande
4 och So259 (m) yrkande 6, vari föreslås att riksdagen skall uttala sig för vissa
generella principer för kommunernas avgiftssättning.

Ombyggnad inom vårdinstitutioner

I motion So208 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs dels att riksdagen
beslutar införa ett stimulansbidrag för ombyggnad av flerbäddsrum inom
vårdinstitutionerna samt för budgetåret 1987/88 för detta ändamål beviljar

SoU 1986/87:18

12

100 milj. kr. {yrkande 1), dels att riksdagen beslutar att ett motsvarande
stimulansbidrag skall utgå under de närmast följande fyra budgetåren
(yrkande 2).

Utskottet har som tidigare nämnts vid flera tillfällen behandlat frågor om
äldres levnads- och boendeförhållanden. Motionsyrkanden liknande de nu
aktuella behandlades av utskottet i utskottets yttrande 1984/85:4y till
bostadsutskottet. Utskottet konstaterade då att det pågår ett intensivt
program- och planeringsarbete för att minska institutionsboendet. Detta
gäller inom den sociala hemtjänsten, inom långtidssjukvården, inom den
psykiatriska vården och inom omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda.
Utskottet erinrade i sitt yttrande även om att en allmän utgångspunkt för
vården av långtidssjuka skall vara att den enskildes möjligheter att leva och
bo på egna villkor endast bör begränsas om detta är en förutsättning för att
kunna ge en god medicinsk vård. Utskottet fann att bl. a. önskemålet att alla
kvarvarande institutioner skulle byggas om så att alla kan få ett eget rum inte
stod i motsättning till det angivna målet för bostadspolitiken att alla skall ha
rätt till en egen bostad.

Äldreberedningen behandlar bl. a. problemen kring iångtidssjukvården
och mångå gamlas boende på långvårdskliniker. Beredningen väntas lämna
sitt slutbetänkande sommaren 1987. Mot bakgrund härav anser utskottet inte
att riksdagen nu bör ta några initiativ på området. Utskottet avstyrker
således motion So208 (fp) yrkandena 1 och 2.

Kompetensfördelning mellan kommuner och landsting

I motion So208av Bengt Westerberg m. fl. (fp) anförs att den önskade strävan
att insatserna av sjukvård, omvårdnad och service skall bli allt mer
oberoende av boendeform försvåras av att två huvudmän erbjuder boende
för äldre. Enligt motionärerna har en klarare kompetensfördelning där
kommunerna svarar för boendet många fördelar. Effekterna måste dock
belysas närmare. Motionärerna yrkar därför att konsekvenserna av en
klarare kompetensfördelning mellan kommun och landsting utreds (yrkande
3).

I budgetpropositionen (s. 110) anförs att det är angeläget att finna en mer
permanent lösning av kostnadsfördelningen mellan staten, kommuner och
landstingskommuner i samband med omstruktureringen av vården. Det
anförs vidare att utredningsarbete av betydelse härför pågår bl. a. inom
äldreberedningen.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har gemensamt
genomfört en utredning av konsekvenserna av vård- och omsorgssektorns
strukturförändring (den s. k. konsekvensstudien). Studien har redovisats i en
rapport som förbunden har rekommenderat sina huvudmän att använda som
ett underlag för sin fortsatta samverkan.

Utskottet anser att de synpunkter som förs fram i motionen är viktiga. Som
också framhålls i budgetpropositionen är det nödvändigt att få en klar
kompentensfördelning för att vården och omsorgen om äldre och handikappade
skall kunna utvecklas i önskad riktning. Arbete för att åstadkomma de
önskade klarläggandena pågår emellertid på flera håll. Utskottet är därför

SoU 1986/87:18

13

inte berett att nu förorda en särskild översyn i enlighet med motionsförslaget.
Utskottet avstyrker sålunda moiton So208 (fp) yrkande 3.

Fristående vårdalternativ

I motion So208 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om valfrihet inom
hemtjänsten och försök med s. k. servicekuponger (yrkande 6). Enligt
motionärernas uppfattning är det möjligt att skapa alternativ också i
hemtjänsten och det är därför önskvärt att pröva att ge även andra än
kommunen möjlighet att erbjuda social hemhjälp. Denna verksamhet bör då
ges motsvarande stöd som den kommunala utan att kommunens ansvar för
den enskilde minskar. Ett sätt att uppnå detta vore enligt motionärernas
mening att tilldela pensionärerna en s. k. servicekupong.

I motion So243 av Gudrun Norberg (fp) hemställs (yrkande 2) att en eller
flera kommuner skall väljas ut för en försöksverksamhet inom hemtjänsten.
Motionären hävdar att privat hemtjänst vore ett bra alternativ till den
kommunala, men att en sådan, för att kunna fungera måste få samma stöd
som den kommunala. Enligt motionären skulle ett ”kupongsystem” som
ökar valfriheten kunna vara en framkomlig väg. En försöksverksamhet med
ett sådant system skulle enligt motionären kunna inledas t. ex. i Örebro läns
landsting och Örebro kommun.

I motion So259 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs om förslag till
sådana ändringar i socialtjänstlagen att den enskildes valfrihet stärks
(yrkande 7). Motionärerna anser att den enskilde skall kunna välja mellan
olika alternativ i fråga om service, vård och boende. Valfriheten bör skrivas
in bl. a. i biståndsparagrafen. Detta bör enligt motionärerna innebära att en
ideell förening eller annan privat vårdgivare som tillhandahåller viss service
eller omsorg för äldre eller handikappade skall ha rätt till kommunalt bidrag i
den utsträckning som verksamheten avlastar verksamhet som kommunen
annars skulle vara skyldig att bedriva.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (SoU 1983/84:1, 1984/85:22 och
1985/86:11) behandlat motionsyrkanden om att kommunerna skall åläggas
att pröva vård i privat regi som alternativ till vård med kommunalt
huvudmannaskap. I betänkande SoU 1983/84:1 s. 19-20 ges en utförlig
redovisning av gällande lagstiftning och konstateras att det finns ett
betydande utrymme för enskilda insatser av olika slag på det sociala
vårdområdet.

När det gäller rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen fastslogs i
betänkande SoU 1985/86:11 att lagstiftningen ger visst utrymme för den
enskilde att kunna begära att få vård i enskild regi med stöd av dessa regler.
Det kan även anmärkas att enligt förordningen (1983:944) om statsbidrag till
social hemhjälp kommunens ersättning till en organisation eller någon annan
enskild, som på kommunens uppdrag utför social hemhjälp, får räknas som
kommunens lönekostnad och berättiga till statsbidrag.

I det ovannämnda betänkandet SoU 1985/86:11 uttalade utskottet vidare
(s. 16) att det skulle föra alltför långt att ge den enskilde en allmän rätt att
kräva vissa insatser utan hänsynstagande till kommunens planering och

SoU 1986/87:18

14

möjligheter. Utskottet instämde emellertid i de allmänna synpunkterna om
ökad möjlighet för de gamla att själva kunna påverka sin situation. Enligt
utskottets uppfattning låg dess synpunkter dock väl i linje med socialtjänstlagen
och påkallade därför ingen lagändring.

Utskottet anser inte att det finns något skäl till ändrat ställningstagande i
fråga om ändring av socialtjänstlagen och avstyrker därför motion So259 (m)
yrkande 7.

När det gäller försöksverksamhet med s. k. servicekuponger kan vidare
nämnas följande.

I rapporten Sociala avgifter - problem och möjligheter inom färdtjänst och
hemtjänst (Ds Fi 1985:11) som utgavs av Expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi (ESO) under 1985 redogjordes för en idé med servicekuponger,
s.k. vouchers, som en väg att öka kostnadsmedvetandet och valfriheten.
Något utarbetat förslag framlades dock inte. Ett yrkande om en allmän
utredning av systemet med servicekuponger kommer under riksmötet att
behandlas av finansutskottet.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer socialstyrelsen att närmare granska
de olika privata lösningar som blir allt vanligare inom äldreomsorgen.
Socialstyrelsens avsikt är att studera omfattningen av de privata lösningarna,
dessas kvalitet samt kostnaden för den enskilde. Som nämndes ovan (s. 16)
kommer socialstyrelsen även att se över konstruktionen av statsbidraget för
social hemtjänst. Allmänna frågor om äldreomsorgens utformning och
finansiering behandlas även av äldreberedningen.

Utskottet konstaterar att stora delar av äldreomsorgen - dess innehåll och
finansiering - är föremål för översyn och överväganden. Utskottet anser mot
den bakgrunden inte att riksdagen bör ta initiativ till någon särskild
försöksverksamhet på området. Utskottet avstyrker sålunda motionerna
So208 (fp) yrkande 6 och So243 (fp) yrkande 2.

Utvecklingsarbete inom hemtjänsten

I motion So232 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) föreslås att initiaitv skall
tas till försöksverksamhet med 6-timmars arbetsdag inom den sociala
hemtjänsten (yrkande I). Motionärerna anför att personalomsättningen
inom den sociala hemtjänsten på många håll är hög. Detta leder bl. a. till att
den hemtjänstbehövande på kort tid hänvisas oacceptabelt många olika
människor som hjälp i sitt hem. Orsakerna till den höga personalomsättningen
kan enligt motionärerna vara t. ex. att arbetet är psykiskt och fysiskt
ansträngande, att lönen är låg och att det finns små möjligheter att utvecklas i
arbetet. Enligt motionärerna vore det intressant att studera vilken betydelse
kortare arbetsdag med bibehållen lön skulle få för personalomsättningen
inom hemtjänsten.

Utskottet instämmer med motionärerna i att personalomsättningen inom
hemtjänsten på vissa håll är besvärande hög. Det är därför enligt utskottets
mening av stor vikt att arbetets innehåll och organisation utvecklas så att de
anställda inom hemtjänsten vill stanna i yrket. Utskottet vill i det sammanhanget
erinra om att ett särskilt stöd till lokalt utvecklings- och förnyelsearbete
utgår som komplement till statsbidraget till social hemhjälp. Som anförs i

SoU 1986/87:18

15

budgetpropositionen (s. 115) har kommuner och andra visat en stor idérikedom
genom att via olika projekt effektivisera och förbättra hemhjälpen.

Utskottet vill också peka på att en allmän arbetstidsförkortning är en fråga
som i första hand bör behandlas av arbetsmarknadens parter.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion So232 (vpk)
yrkande 1.

I motion So234 av Ingegerd Anderlund och Eva Johansson (båda s) hemställs
att socialstyrelsen skall ges i uppdrag att utarbeta mål och riktlinjer för den
sociala hemtjänsten och hela den sociala öppenvårdsverksamheten
(yrkande 1).

I proposition 1979/80:1 om socialtjänsten framhölls att den sociala
hemhjälpen för de äldre skall stödja den hjälpbehövande och fullgöra de
sysslor som de äldre inte har förutsättningar att klara själva. Däremot skall
hemhjälpen inte överta sysslor och ansvar från den som skall hjälpas.

I årets budgetproposition anförs (s. lil) att den sociala hemhjälpen har
utvecklats till en mångskiftande, serviceinriktad socialtjänst för personligt
stöd. Som anfördes ovan (s. 15) utgår ett särskilt stöd till lokalt utvecklingsoch
förnyelsearbete, vilket arbete i många kommuner bedrivs med stor
idérikedom.

Till ledning för det konkreta arbetet utformar socialstyrelsen för närvarande
Allmänna råd om social hemtjänst. Råden avses innehålla avsnitt som
framtida arbetssätt, kompetens/utbildning samt behov och rekryteringsmöjligheter
av personal. Arbetet beräknas vara avslutat vid kommande årsskifte.

Av socialtjänstlagen följer att den sociala hemtjänsten skall anpassas efter
den hjälpbehövandes individuella behov och önskemål samt efter de lokala
förutsättningarna. Arbete pågår för närvarande med allmänna råd på
området. Enligt utskottets mening får syftet med motionsyrkandet härigenom
anses tillgodosett. Utskottet avstyrker sålunda motion So234 (s)
yrkande 1.

I motion So234 (s) yrkas vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförs om besvärsrätten inom socialtjänsten
(yrkande 3). Motionärerna anför att många vårdtagare inte informeras
tillräckligt klart om rätten att besvära sig över beslutet om bistånd.
Motionärerna anser att kommunerna måste åläggas att informera vårdtagarna
på ett sådant sätt att de blir medvetna om denna rättighet och till vilken
lokal myndighet han/hon skall vända sig.

Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1985/86:11 ett yrkande om
besvärsmöjligheter enligt socialtjänstlagen och lämnade då ingående upplysningar
om innehållet i gällande regler, vartill hänvisas. Utskottet konstaterade
att besvärsreglerna är svårtillgängliga för den enskilde som vill överklaga
ett beslut av kommunen.

Frågor om besvärsrätten enligt socialtjänstlagen har vidare behandlats av
socialberedningen i dess betänkande Aktuella socialtjänstfrågor (SOU
1986:19). Betänkandet övervägs för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att handläggningen av ärenden
inom socialtjänsten måste ske på ett korrekt sätt och den enskilde informeras
om klagomöjligheter m. m. så att han kan tillvarata sina rättigheter.

SoU 1986/87:18

16

Utskottet vill därför erinra om att enligt 21 § förvaltningslagen (1986:223) en
sökande eller annan part skall underrättas dels om innehållet i ett beslut, dels
om hur han kan överklaga ett beslut som går honom emot. Dessa regler skall
självfallet följas.

Vidare kan erinras om de nya kraven i 7 § samma lag att varje ärende där
någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som
möjligt utan att säkerheten eftersätts, samt att myndigheten på olika sätt
skall underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

Utskottet vill framhålla att det är särskilt viktigt att ha en tillmötesgående
och serviceinriktad inställning inom ett område som socialtjänsten, där
myndigheterna ofta har att göra med människor som på grund av olika
handikapp har särskilda svårigheter att tillvarata sina rättigheter.

Med det anförda avstyrker utskottet motion So234 (s) yrkande 3.

I motion So216 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs en kartläggning av de
äldres vårdsituation i storstäderna (yrkande 2). Motionärerna anför att en
utbyggd hemtjänst/hemsjukvårdsverksamhet inte har något värde i sig utan
försvarar sin plats först när vårdformen är minst likvärdig med eller bättre än
andra alternativa vårdformer. Motionärerna anser att utvecklingen i storstadsområdena
bör följas noga för att beredskap skall finnas att erbjuda
alternativ som sjukhem eller sjukvård inom serviceboendet om hemsjukvården
inte kan utvecklas i enlighet med intentionerna.

Äldreberedningen, som har i uppdrag att presentera riktlinjer för den
framtida äldreomsorgen, behandlar bl. a. frågor om boende och vård i olika
situationer. Som anförts tidigare kommer beredningen att avsluta sitt arbete
inom kort.

Resultatet av beredningens arbete bör enligt utskottets mening avvaktas
innan riksdagen tar några initiativ på detta område. Utskottet avstyrker
därför motion So216 (c) yrkande 2.

Äldre invandrares situation

I motion So205 av Anna Wohlin-Andersson och Rune Backlund (båda c)
hemställs att regeringen tar förnyade kontakter med socialstyrelsen och
invandrarorganisationerna angående äldre invandrares boende och service
(yrkande 1) samt att de baltiska invandrarna och/eller flyktingarna ges förtur
i detta arbete (yrkande 2). Motionärerna anför att trots att de flesta
invandrare kommer från länder där det är vanligast att äldre människor lever
i en storfamilj, är detta oftast inte möjligt i Sverige. Enligt motionärernas
uppfattning är ålderdomshem eller servicehus med helinackordering den
livsform som i denna situation bäst skulle passa utländska pensionärer. De
skulle då kunna träffas och umgås på sitt hemlands språk, och personalen
skulle kunna handplockas för att de talar de gamlas språk. Då estniska och
lettiska flyktingar tillhör de grupper som snart uppnår pensionsåldern och
dessutom inte kan återvända till sina hemländer, bör dessa gruppers behov
prioriteras.

Utskottet har behandlat frågor om äldre invandrares situation bl. a. i
betänkandena SoU 1983/84:14 och SoU 1984/85:22.1 det senare betänkandet

SoU 1986/87:18

17

framhöll utskottet att det är angeläget att det finns flerspråkig personal inom
äldreomsorgen och att dessutom någon av personalen måste behärska det
aktuella språket väl. Utskottet påpekade att det i första hand ankommer på
socialstyrelsen att uppmärksamma kommunerna på de krav som detta ställer
för planeringen av äldreomsorgen. Utskottet fann också frågan väl uppmärksammad
av såväl socialstyrelsen som statens invandrarverk, varför någon
åtgärd av riksdagen inte bedömdes vara påkallad.

Efter utskottets senaste behandling av frågan om äldre invandrares
situation har regeringens proposition 1985/86:98 om invandrarpolitiken
behandlats av riksdagen. Socialförsäkringsutskottet underströk i sitt betänkande
SfU 1985/86:20 behovet av en förbättrad planering med utgångspunkt
i invandrarnas egna önskemål när det gäller äldreomsorgen samt framhöll att
en sådan planering närmast ankommer på berörda kommuner och landsting.
Utskottet konstaterade att kommunerna i ökad utsträckning har börjat
observera frågan om äldre invandrare, och att särskilda medel har beviljats
av regeringen för lokala utvecklingsprojekt inom den sociala hemtjänsten.

Socialutskottet vill med anledning av den nu aktuella motionen understryka
angelägenheten av att de äldre invandrarnas situation uppmärksammas.
Behovet av flerspråkig personal har påpekats tidigare, liksom nödvändigheten
av att motverka social isolering. Invandrarna i Sverige kommer emellertid
från vitt skilda kulturer och har olika sedvänjor när det gäller omsorgen
om de äldre. Det är därför viktigt att kommunerna genom lokalt utvecklingsarbete
söker finna de omsorgsformer som bäst lämpar sig för de aktuella
behoven i resp. kommun. Som påpekades ovan finns särskilda medel för
utvecklingsprojekt inom den sociala hemtjänsten, 20 milj. kr. för budgetåret
1987/88. Utskottet vill i sammanhanget slutligen erinra om att frågor med
anknytning till äldre invandrare också behandlas inom äldreberedningen.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att motion So205 (c)
påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Färdtjänst

I budgetpropositionen (s. 116) föreslås 460 000 000 kr. under anslaget G 2.
Bidrag till färdtjänst.

Från anslaget betalas statsbidrag till landstingskommuner och kommuner
för färdtjänst åt handikappade. Bidraget är 35 % av bruttodriftskostnaderna.
Bidraget får dock inte öka med mer än ett belopp som står i visst
förhållande till antalet personer som är 65 år och äldre samt utvecklingen av
konsumentprisindex (den s. k. begränsningsregeln). Begränsningsregeln
infördes fr. o. m. den 1 januari 1981 i syfte att begränsa ökningstakten för
bidraget. Begränsningen avsågs i första hand ske hos kommuner som redan
hade en väl utbyggd färdtjänstservice. Under år 1985 fick ett antal kommuner
reducerat statsbidrag till följd av begränsningsregeln för statsbidragets
utveckling. Flertalet kommuner ligger dock betydligt under begränsningsregelns
bidragstak. Utrymme för att bygga ut färdtjänsten med stöd av
statsbidrag finns därför på de flesta håll.

I budgetpropositionen (s. 117) anförs att skillnaderna mellan kommunerna
i utbyggnad, avgiftssystem och villkor i övrigt är stora, varför socialstyrel -

SoU 1986/87:18

18

sen avser att med dessa utgångspunkter granska statsbidragssystemet och
pröva alternativa konstruktioner av statsbidraget.

Färdtjänsttaxorna tas upp i motion So222 av Ingvar Björk och Börje
Nilsson (båda s) (delvis), vari hemställs om en förändring av statsbidragsbestämmelserna
till färdtjänst för att utjämna de stora skillnaderna i kommunernas
taxesättning.

Utskottet behandlade senast under föregående riksmöte ett motionsyrkande
med i huvudsak samma innebörd som det nu aktuella, betänkandet
SoU 1985/86:11 s. 19—20. Utskottet redovisade då bl. a. att enligt rapporten
Kartläggning av det ekonomiska stödet till handikappade (Ds S 1985:6) är
utbyggnaden av färdtjänsten ojämn, tillgången till specialfordon varierar,
och villkoren för antalet medgivna resor, taxornas utformning, tillåten
reslängd m. m. skiljer sig väsentligt från kommun till kommun. Utskottet
upplyste vidare att Svenska kommunförbundet arbetade med en skrift med
vägledning till kommunerna i vad avser taxor för färdtjänsten. Skriften
Färdtjänsten i kollektivtrafiken - om färdtjänstens utveckling är nu färdigställd
och kommer inom kort att skickas ut till kommunerna. Skriften är en
idéskrift utan direkta ställningstaganden från Kommunförbundets sida.

Utskottet framhöll i sitt ovan nämnda betänkande att taxorna för
färdtjänsten, liksom för hemtjänsten, ligger inom ramen för den kommunala
självstyrelsen och att taxorna som en följd av detta varierar med hänsyn till de
lokala förhållandena. Detta påpekande är naturligtvis giltigt även nu.
Utskottet vill emellertid understryka vad som anförts beträffande social
hemhjälp om att en större enhetlighet i de kommunala taxorna bör
eftersträvas. Det anförda gäller även i fråga om färdtjänsttaxorna.

Det finns skäl att anta att Kommunförbundets skrift kommer att leda till
att kommunerna vinnlägger sig om en större enhetlighet i färdtjänsttaxorna
och villkoren för färdtjänst. Utskottet ser vidare med tillfredsställelse att
socialstyrelsen skall granska statsbidragssystemet med utgångspunkt just i de
stora skillnader som råder mellan kommunerna såväl beträffande taxor som
beträffande bl. a. utbyggnad och tillgänglighet. Utskottet förutsätter att
regeringen snarast tar initiativ till de förändringar av bidragssystemet som
socialstyrelsens granskning kan föranleda.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet syftet med motion So222 (s) i
här aktuell del tillgodosett och avstyrker därför motionsyrkandet.

I motion So253 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) berörs
förhållandet mellan färdtjänst och bilstöd. Motionärerna hemställer om
ändring av statsbidragsbestämmelserna för färdtjänsten så att det blir möjligt
att av dessa medel ge bidrag till handikappade att leasa bil. Motionärerna
anför att det i vissa fall kan vara billigare att utrusta den handikappade med
egen bil än att erbjuda honom färdtjänst. Leasing kan vara ett bra alternativ
också på grund av att det kan vara svårt för en handikappad att sköta
underhåll m. m.

Färdtjänst kan utgå till alla handikappade. Handikappade som behöver bil
för att kunna arbeta eller för sin yrkesutbildning kan få bidrag till anskaffning
av bil enligt 62 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368).

Utskottet behandlade en likalydande motion av samma motionärer i sitt
betänkande SoU 1985/86:11 s. 20.

SoU 1986/87:18

19

Regeringen förordnade den 16 januari 1986 en särskild utredningsman för
att bereda frågan om att vidga personkretsen för bilstödet åt handikappade.
Utredningsmannen avlämnade i december 1986 betänkandet Bilstödet åt
handikappade (Ds S 1986:11). Betänkandet, som ävan behandlar frågan om
att låta handikappade hyra bil, remissbehandlas för närvarande.

Den fråga som tas upp i motionen har behandlats av ovan nämnda
utredning. Beredningen av utredningens förslag bör avvaktas. Utskottet
avstyrker därför motion So253 (fp).

I motion So209 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om utvecklingen av
färdtjänsten (yrkande 2). Motionärerna anför bl. a. att färdtjänsten i framtiden
bör vara en naturlig del av kollektivtrafiken och att det nu krävs snara
förbättringar av färdtjänsten så att intentionerna i socialtjänstlagen uppfylls.
Enligt motionärerna bör socialstyrelsen genom rekommendationer verka för
att färdtjänsten görs länsomfattande och ger samma service som kollektivtrafiken.
Motionärerna tar även upp möjligheten att använda färdtjänst vid
resor för sjukvårdande behandling.

Utskottet behandlade ett yrkande av likartat innehåll i sitt betänkande
SoU 1985/86:11. Utskottet anförde bl. a. att socialtjänstlagen ålägger
kommunerna att verka för att en utbyggd och väl fungerande färdtjänst skall
finnas, men att den närmare utformningen ankommer på resp. kommun.

I sammanhanget erinrade utskottet även om möjligheten att anföra
förvaltningsbesvär över vägrat bistånd i form av färdtjänst och anförde att
denna möjlighet är ägnad att leda till en mer likformig och utbyggd
färdtjänstservice.

Utskottet vill ånyo understryka vikten av att en väl utbyggd och väl
fungerande färdtjänst finns i hela landet. Utskottet uttryckte ovan (s. 19) sin
tillfredsställelse över socialstyrelsens kommande granskning av statsbidragskonstruktionen
med utgångspunkt bl. a. i de stora skillnaderna i taxesättning.
Granskningen har även en utgångspunkt i den ojämna utbyggnaden,
varför förslag om åtgärder bör kunna väntas också på detta område. Det är
vidare utskottets förhoppning att idéerna i Svenska kommunförbundets ovan
(s. 19) nämnda skrift, vari bl. a. behandlas frågorna om länsfärdtjänst samt
om hur färdtjänsten skall samordnas med den kollektiva trafiken, skall följas
av konkreta åtgärder i kommunerna.

När det gäller samordningen mellan färdtjänst och sjukresor vill utskottet
erinra om att förslag med syfte att möjliggöra att färdtjänst kan utnyttjas
även för sjukresor framläggs i årets budgetproposition (s. 48 samt förslaget
till ändring i 2 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, s. 150).
Ersättning för sådana färdtjänstresor avses lämnas från sjukförsäkringen
enligt en förenklad modell. Motion So209 (fp) får således anses tillgodosedd
såvitt nu är i fråga.

I övrigt kan konstateras att arbete för att på olika sätt förbättra
färdtjänsten pågår såväl genom kommunernas eget förbund som på regeringens
initiativ. Resultatet härav bör enligt utskottets mening avvaktas innan
riksdagen har anledning att överväga något initiativ på området.

Utskottet avstyrker med det anförda motion So209 (fp) yrkande 2.

SoU 1986/87:18

20

Utskottet har ingen erinran mot den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen under G 2. Bidrag till färdtjänst.

Riktlinjer för handikappolitiken

I motion So261 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen skall
begära att en uppföljning och lägesbeskrivning genomförs som utgår från
handlingsprogrammet i handikappfrågor (yrkande 1). Motionärerna anför
att det inte kan uteslutas att förutsättningarna för stöd och bistånd varierar
beroende på var i landet den handikappade bor. På samma sätt varierar enligt
motionärerna avgifterna för olika förmåner.

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1985/86:11 s. 22—23 utförligt frågan om en uppföljning av det gemensamma
handlingsprogrammet i handikappfrågor (SOU 1982:46). Enligt utskottet
visade de två rapporterna, Kartläggning av det ekonomiska stödet till
handikappade (Ds S 1985:6) och Socialtjänsten och handikappinsatserna i
kommunerna 1985, på väsentliga skillnader i utbyggnad och utformning av
kommunernas service till handikappade. Utskottet anförde vidare att vissa
skillnader mellan kommuner självfallet alltid måste finnas som följd av
kommunernas olika förutsättningar och prioriteringar, men att det dock inte
får uppstå så stora skillnader att systemet upplevs som orättvist. Enligt
utskottets uppfattning måste därför vad som framkommit i rapporterna
betecknas som oroande. Utskottet ansåg det bl. a. mot den återgivna
bakgrunden vara angeläget att följa upp det gemensamma handlingsprogrammet
i handikappfrågor genom att riksdagen under riksmötet 1986/87
borde få en redovisning för hur handlingsprogrammet förverkligats på olika
områden och för de åtgärder som vidtagits från regeringens sida för att
påskynda utvecklingen. Utskottet hemställde att detta skulle ges regeringen
till känna. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen uppdrog med anledning av riksdagens beslut den 29 maj 1986
åt statens handikappråd att göra den uppföljning av handlingsprogrammet
som riksdagen begärt. Rådet skall senast den 1 april 1987 redovisa uppdraget
till regeringen. Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens avsikt att
därefter redovisa vad som framkommit genom en skrivelse till riksdagen.

Motionsyrkandet är redan tillgodosett. Utskottet avstyrker därför motion
So261 (m) yrkande 1.

I motion So260 av Gunhild Bolander m.fl. (c) yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en ombudsmannaverksamhet
för handikappade. Motionärerna föreslår, mot bakgrund av den diskriminerande
verklighet som många handikapp leder till, en utredning för att
pröva formerna för en ombudsmannaverksamhet, vars uppgift skall vara att
tillvarata handikappades rättigheter i förhållande till den diskriminerande
attityd de möter på samhällslivets alla olika områden.

Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1985/86:11 ett motionsyrkande
med samma innebörd som det nu aktuella. Med hänsyn till den skyldighet att
bevaka handikappsynpunkter som redan åvilar främst socialstyrelsen och
statens handikappråd ansåg utskottet inte att det fanns skäl för riksdagen att

SoU 1986/87:18

21

ta något sådant initiativ som begärdes i motionen, vilken avstyrktes.

Utskottet vidhåller sin ovan angivna uppfattning. Utskottet vill dessutom
erinra om den effektiva intressebevakning som sker genom de olika
handikapporganisationerna. Dessa får också ett betydande stöd av samhället.
Enligt utskottets mening finns alltså knappast behov av en särskild
ombudsmannaverksamhet för handikappade. Utskottet avstyrker därför
motion So260 (c).

Vissa omsorger om handikappade

I budgetpropositionen (s. 117) föreslås 37 990 000 kr. under anslaget G 3.
Kostnader för viss omsorg om handikappade. Från anslaget utgår statsbidrag
till landstingskommunerna och de kommuner som inte ingår i landstingskommun
med 95 % av lönekostnaderna för vissa förskolekonsulenter inom
omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda. Bidragsreglerna finns i förordningen
(1986:566) om statsbidrag till lönekostnader för vissa förskolekonsulenter.
Socialstyrelsen erhåller medel för viss kurs- och konferensverksamhet.
Från anslaget betalas också statsbidrag till en försöksverksamhet med
undervisning för vuxna psykiskt utvecklingsstörda.

Omsorgslagens personkrets

Utskottet behandlade förslaget om ny omsorgslag (prop. 1984/85:176) i sitt
betänkande SoU 1984/85:27.1 betänkandet behandlades frågan om omsorgslagens
personkrets ingående (s. 5—7). Utskottet anförde bl. a. följande.

Utskottet konstaterar även att propositionens förslag till personkrets innebär
en utvidgning så att två grupper - vissa hjärnskadade samt personer med
barndomspsykos - vilka stått utanför den nuvarande lagens personkrets, men
som har behov som ligger mycket nära de utvecklingsstördas, nu inordnas i
omsorgssystemet.

Utskottet delar uppfattningen att den nuvarande omsorgslagen bör
revideras och utvidgas. Utskottet biträder därför propositionens förslag.
Den i propositionen föreslagna utvidgningen av personkretsen bör emellertid
ses som ett första steg i reformarbetet. Utskottet anser att alla
handikappade barn och ungdomar borde ges samma stöd som nu föreslås för
de ovan angivna grupperna. Som anförs i motionerna (m, c, fp) talar starka
humanitära skäl för att också övriga grupper av handikappade barn som har
behov av särskilda omsorger kommer i åtnjutande av den reviderade
omsorgslagens rättigheter.

Som framkommit vid beredningsarbetet förutsätter emellertid en sådan
utvidgning ytterligare utredningsarbete. I propositionen framhålls att socialministern
har för avsikt att senare återkomma till regeringen i frågan om att
utreda behovet av åtgärder för andra grupper av barn och ungdomar än dem
som nu föreslås ingå i omsorgslagens personkrets. Detta utredningsarbete
skall enligt utskottets mening inriktas på att precisera vilka grupper som bör
omfattas av lagen och belysa behovet av kompletterande särskilda omsorger.
Utskottet vill vidare kraftigt understryka att utredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt. Syftet bör vara att utvidga omsorgslagen att gälla alla barn och
ungdomar som har behov av särskilda omsorger.

SoU 1986/87:18

22

Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.

I proposition 1985/86:107 om följdlagstiftning till den nya omsorgslagen,
som behandlades av utskottet i betänkandet SoU 1985/86:19, redovisade
statsrådet Lindqvist att han tillkallat en arbetsgrupp för en utredning av bl. a.
behovet av åtgärder för andra grupper handikappade barn och ungdomar än
dem som ingår i den nya omsorgslagens personkrets. I regeringens beslut om
bemyndigande att tillkalla den angivna arbetsgruppen hänvisas till utskottets
ovan angivna uttalande. Vidare anges att arbetet skall ske med utgångspunkt
i propositionen och riksdagens behandling av ärendet. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas åt frågan om översyn av lagen (1965:136) om elevhem för
vissa rörelsehindrade barn m.fl.

I budgetpropositionen (s. 113) redovisas att arbetsgruppen beräknas
kunna avsluta sitt arbete våren 1987.

I motion So209 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om en utvidgad personkrets
i omsorgslagen (yrkande /). Motionärerna uttalar att de vill understryka
vikten av att översynen sker skyndsamt och att syftet med den är att utvidga
omsorgslagen till att avse alla barn och ungdomar som har behov av särskilda
omsorger.

Utskottet konstaterar att den utredning som riksdagen har begärt inom
kort kommer att ha slutfört sitt uppdrag. Utskottet anser därför inte att det i
nuläget finns anledning till något uttalande av riksdagen. Motion So209 (fp)
yrkande 1 avstyrks alltså.

Vuxenundervisning för psykiskt utvecklingsstörda

I budgetproposition (s. 118) upplyses att skolöverstyrelsen nyligen har
lämnat ett förslag till regeringen rörande fortsatt verksamhet med undervisning
av vuxna psykiskt utvecklingsstörda samt att förslaget för närvarande
bereds i regeringskansliet. Frågan behandlas i två motioner.

I motion So209 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas att försöksverksamheten
med vuxenundervisning för psykiskt utvecklingsstörda skall permanentas
(yrkande 3) och i motion So228 av Kaj Larsson och Bengt Silfverstrand (båda
s) hemställs att riksdagen skall ge till känna vad i motionen anförts om den
framtida organisationen av undervisningen av vuxna psykiskt utvecklingsstörda.
De senare motionärerna framhåller att det av skolöverstyrelsens
förslag till organisation av undervisningen för vuxna psykiskt utvecklingsstörd,
SÄRVUX, framgår att det är viktigt att SÄRVUX blir en permanent
utbildning som får karaktär av kompetensgivande vuxenutbildning och
frigörs från omsorgsvärlden. Enligt motionärernas uppfattning bör SÄRVUX
förändras i enlighet med skolöverstyrelsens förslag.

Som framgår av budgetpropositionen bereds frågan om vuxenundervisning
för psykiskt utvecklingsstörda för närvarande i regeringskansliet. Till
grund för arbetet ligger skolöverstyrelsens redovisning av ett till SÖ lämnat
uppdrag att utreda formerna för en reguljär vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (SÄRVUX). Regeringens överväganden bör avvaktas

SoU 1986/87:18

23

innan riksdagen tar ställning till den fortsatta verksamheten. Utskottet
avstyrker därför motion So209 (fp) yrkande 3 och motion So228 (s).

Talpedagoger för utvecklingsstörda förskolebarn

I motion So625 av Barbro Sandberg och Margareta Andrén (båda fp)
hemställs att riksdagen skall ge till känna vad i motionen anförs angående
återinförande av statsbidrag till särskolans talpedagoger som undervisar
utvecklingsstörda förskolebarn. Motionärerna anför att statsbidraget för
pedagogiska stödinsatser inom barnomsorgen för psykiskt utvecklingsstörda
barn efter omsorgslagens tillkomst inte omfattar det stöd som särskolans
talpedagoger ger de utvecklingsstörda förskolebarnen. Före omsorgslagens
ikraftträdande erhöll särskolan statsbidrag för dessa talpedagoger äver för
den del de undervisade barnen i särskolans förskola. Nuvarande förhållande
har enligt motionärerna medfört att omsorgslagen, som skulle leda till
förbättringar för de utvecklingsstörda, i stället lett till en klar försämring.

I samband med att den nya omsorgslagen infördes upphörde särförskolan
att vara en del av särskolan. Ansvaret för de utvecklingsstörda förskolebarnen
överfördes till kommunerna och barnen skulle integreras i den vanliga
förskolan. I samband med denna förändring underströk utskottet (SoU
1984/85:27 s. 17) att den pedagogiska verksamheten för de utvecklingsstörda
förskolebarnen inte fick försämras genom att förskolan upphörde att vara en
del av särskolan. Landstingen skall även fortsättningsvis ställa resurser till
förskolans förfogande för att trygga detta. Omsorgslagen reglerar dock inte
uttryckligen vilka dessa resurser skall vara. Utskottet yttrade vid sin
behandling av omsorgslagen (s. 17) att regeln i 4 § första stycket i omsorgslagen
enligt utskottets mening innebär att ett utvecklingsstört barns föräldrar
kan kräva att landstinget tillhandahåller erforderligt expertstöd för barnet.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet slå fast att det är
självklart att den nya omsorgslagen inte skall leda till försämringar för
utvecklingsstörda förskolebarn och att sådan talpedagogisk verksamhet som
hittills bedrivits således skall fortsätta. Statsbidrag bör alltså utgå även för
den del av talpedagogernas verksamhet som avser förskolebarn. Enligt vad
utskottet inhämtat ryms kostnaden för detta inom det av regeringen
beräknade beloppet för statsbidrag till lönekostnader för vissa förskolekonsulenter.
Det ankommer på regeringen att ta ställning till frågan om ändring i
den ovannämnda förordningen (1986:566).

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So625 (fp) bör ges
regeringen till känna.

Kulturinsatser för utvecklingsstörda

I motion So223 av Margareta Persson och Sven-Gösta Signell (båda s)
hemställs att riksdagen skall begära att en översyn av utvecklingsstördas
kultursituation med förslag till åtgärder genomförs snarast. Motionärerna
efterlyser systematiska åtgärder för att förbättra utvecklingsstördas kulturmiljö.
Utvecklingsstörda har ett speciellt behov av stimulans för sin

SoU 1986/87:18

24

utveckling. De har också en stark skaparglädje. Det behövs därför ett
anpassat utbud av teater, musik m. m. samt möjlighet till skapande verksamhet.

Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande i fjol i betänkandet SoU
1985/86:11 och gjorde då en noggrann genomgång av landstingskommunernas
skyldigheter enligt den nya omsorgslagen. Enligt utskottets uppfattning
hade man genom att lagreglera skyldigheten att verka för att fritids- och
kulturutbudet blir tillgängligt för utveckligsstörda skapat goda förutsättningar
för att behoven skall bli tillgodosedda.

Utskottet, som förutsatte att landstingskommunerna kommer att fullgöra
sina skyldigheter enligt omsorgslagen, ansåg att erfarenheterna härav borde
avvaktas innan riksdagen har anledning att överväga ytterligare åtgärder och
avstyrkte motionen.

Omsorgslagen har endast varit i kraft sedan den 1 juli 1986. Utskottet
vidhåller därför sitt tidigare ställningstagande i frågan. I sammanhanget kan
vidare erinras om att handlingsprogrammet i handikappfrågor bl. a. behandlar
handikappades rätt till kultur- och rekreationsaktiviteter. Statens handikappråd
har som beskrivits ovan (s. 21) i uppdrag att göra en uppföljning av
handlingsprogrammet i handikappfrågor. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 april i år.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion So223 (s).
Tillsynslagens tillämpningsområde

I motion So206 av Gullan Lindblad och Siri Häggmark (båda m) begärs
förslag som syftar till att även omsorgsvårdens personal skall omfattas av
tillsynslagen. Motionärerna anför att det finns en särskild anledning att slå
vakt om rättssäkerheten för människor som har svårt att själva föra sin talan.
Det är djupt otillfredsställande att disciplinära åtgärder i form av varning,
erinran och fråntagande av legitimation inte kan ske beträffande personal
inom omsorgsvården, ens om någon gjort sig skyldig till grova förseelser
gentemot vårdtagarna.

Lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
(tillsynslagen) innehåller bl. a. bestämmelser om allmänna åligganden för
personalen, om ansvar för fel och försummelser i vården, om ordningen för
ansvarets utkrävande samt om återkallande av legitimation m. m. Frågor om
disciplinansvar handläggs av en särskild nämnd, hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd.

Enligt 1 § tillsynslagen omfattas personal vid sjukhus och andra inrättningar
för öppen och sluten vård som drivs av det allmänna, legitimerade
yrkesutövare utanför sådana inrättningar samt personal som biträder sådana
yrkesutövare i vården av patienter. I korthet kan konstateras att omsorgsvårdens
personal inte omfattas av tillsynslagen annat än i den mån den är
verksam vid en sjukvårdsinrättning eller biträder en legitimerad yrkesutövare
med uppgifter som är att hänföra till hälso- och sjukvård. För en
utförligare beskrivning av rättsläget hänvisas till utskottets betänkande SoU
1984/85:27 s. 19 f.

SoU 1986/87:18

25

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande i samband med
propositionen om ny omsorgslag. Utskottet, som avstyrkte motionen,
anförde därvid följande (SoU 1984/85:27 s. 20).

Frågan om utsatta gruppers skydd mot olämplig behandling och/eller
övergrepp från viss vårdande personal är av principiell betydelse.Det gäller
inte minst i fråga om utvecklingsstörda, som inte sällan kan vara mycket
beroende av personalen samtidigt som de har särskilt svårt att hävda sina
rättigheter eller påkalla hjälp utifrån. Enligt vad utskottet har inhämtat
kommer emellertid frågan om ansvarsreglerna för förtroendeläkarna att tas
upp av regeringen under kommande höst. I samband därmed avser man även
att överväga frågan om att eventuellt föra in vissa andra grupper under
tillsynslagens bestämmelser. Utskottet vill understryka det angelägna i att
regeringen i det sammanhanget också överväger frågan om ansvaret för olika
personalkategorier inom omsorgsverksamheten.

Ett likartat motionsyrkande behandlas även i samband med behandlingen av
propositionen om följdlagstiftning till den nya omsorgslagen. Utskottet
underströk då ånyo (SoU 1985/86:19 s. 7) det angelägna i att regeringen
överväger frågan om ansvaret för olika personalkategorier inom omsorgsverksamheten.
Någon riksdagens åtgärd ansågs emellertid inte erforderlig
med hänsyn till de uppgifter som inhämtats om att frågan var aktuell hos
regeringen.

Regeringen bemyndigade den 12 mars innevarande år socialministern att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av tillsynen
över hälso- och sjukvårdspersonalen, m. m. Regeringen beslutade även om
direktiv för utredningen. Av dessa framgår att den särskilde utredaren bör
överväga om den personkrets som omfattas av tillsynslagen bör utvidgas till
att avse även andra personalgrupper, t. ex. ytterligare personal inom
verksamhet med särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Regeringen har nu fattat beslut om utredningsdirektiv angående en
översyn av tillsynen över hälso- och sjukvårdspersonalen, m. m. Motion
So206 (m) påkallar således enligt utskottets mening inte någon riksdagens
åtgärd och avstyrks.

Medelsanvisningen

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen under G 3. Kostnader
för viss omsorg om handikappade.

Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever

I budgetpropositionen (s. 118) föreslås 31 936 000 kr. under anslaget G 4.
Kostnader för viss utbildning av handikappade m. m. Från anslaget har
betalats en försöksverksamhet med omvårdnad åt svårt rörelsehindrade
elever vid Skärholmens gymnasium i Stockholm. Vidare betalas vårdartjänst
åt svårt handikappade, som studerar vid universitet, högskolor och folkhögskolor.
Verksamheten leds av styrelsen för vårdartjänst. Den består av sju
ledamöter, som förordnas av regeringen.

Från anslaget utgår också bidrag till institutionen för handikappforskning

SoU 1986/87:18

26

vid universitetet i Göteborg, bidrag till viss hörselteknisk forskning samt
bidrag till palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet. Bidrag
utgår även till De handikappades riksförbund (DHR) och till Synskadades
riksförbund (SRF) för rekreationsanläggningar.

I propositionen (s. 120) anförs vidare att i avaktan på resultatet av statens
förhandlingsnämnds slutliga redovisning av uppdraget om försöksanordningarna
i Skärholmen har regeringen uppdragit åt styrelsen för vårdartjänst att
från och med den 1 januari 1987 debitera berörda landsting och kommuner
en preliminär avgift för omvårdnad och därmed sammanhängande verksamhet
vid Skärholmens gymnasium. Utgångspunkten vid fastställande av
avgifter är att verksamheten skall finansieras med primär- och landstingskommunala
medel. Anslagsposten Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever
har mot bakgrund av detta endast tagits upp som en s. k. 1 000-kronorspost.

Frågan om det ekonomiska ansvaret för omvårdnaden av de rörelsehindrade
eleverna vid Skärholmens gymnasium tas upp i två motioner.

I motion So231 av Margo Ingvardsson och Inga Lantz (båda vpk) hemställs
dels att riksdagen ger till känna att statens ekonomiska ansvar för omvårdnaden
av rörelsehindrade elever vid gymnasieskola bör kvarstå (yrkande 1) dels
att riksdagen med ändring av proposition 1986/87:100 bil. 7 beslutar att under
socialdepartementet G 4. Kostnader för viss utbildning av handikappade
m. m. punkt 1 Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever uppföra 10 600 000
kr. (yrkande 2). Motionärerna framhåller att den grupp för vilken verksamheten
vid Skärholmens gymnasium skapats är mycket liten. Det finns enligt
motionärerna en uppenbar risk att de svårt rörelsehindrade elever som vill
studera vid gymnasieskola kommer att behandlas ojämlikt beroende på var i
landet de bor. Motionärerna pekar även på att den av regeringen tillsatta
arbetsgruppen för beredning av vissa frågor om handikappade kommer att
avsluta sitt arbete under första halvåret 1987, varför ställningstagandet till
det ekonomiska ansvaret för verksamheten i vart fall bör uppskjutas.

I motion So252 av Barbro Sandberg (fp) och Gunhild Bolander (c) yrkas att
riksdagen skall ge till känna vad i motionen anförts angående statens
ekonomiska ansvar för omvårdnanden av rörelsehindrade elevers studier vid
Skärholmens gymnasium. Motionärerna anför att i avvaktan på att beredningsgruppen
slutfört sitt arbete och frågan prövats av regering och riksdag
statens ekonomiska ansvar för omvårdnaden av rörelsehindrade elevers
studier vid gymnasieskola bör kvarstå.

Enligt utskottets uppfattning åvilar det ekonomiska ansvaret för omvårdnaden
om de rörelsehindrade ungdomarna under deras gymnasieskolgång
principiellt vederbörande primär- och landstingskommuner. Staten måste
emellertid vara beredd att svara för att den begränsade grupp det här är fråga
om verkligen kan erbjudas en fungerande gymnasieskolgång. De av dessa
ungdomar som vill studera vidare måste då garanteras den omvårdnad som är
en förutsättning för att de skall kunna fullfölja sina studier. Deras möjligheter
får inte vara beroende av hemortskommun. Statens ansvar för dessa
ungdomars möjligheter till gymnasiestudier bör slås fast.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår fortfarande förhandlingar mellan
statens förhandlingsnämnd och kommun- och landstingsförbunden om hur
kostnaden för elevernas omvårdnad skall fördelas. Utskottet vill understryka

SoU 1986/87:18

27

att förhandlingarna om kostnadsfördelningen därför bör bedrivas med
inriktning på att frågan måste bringas till en skyndsam lösning. I avvaktan
härpå har utskottet ingen erinran mot att berörda kommuner och landstingskommuner
debiteras en preliminär avgift i enlighet med vad som anförs i
budgetpropositionen.

Vad utskottet uttalat om statens ansvar för dessa ungdomars möjligheter
till gymnasiestudier bör riksdagen med anledning av motion So231 (vpk)
yrkande 1 och motion So252 (fp, c) som sin mening ge regeringen till känna.

Som en följd av det principiella ställningstagandet då det gäller det slutliga
ekonomiska ansvaret för omvårdnaden anser utskottet det inte befogat att
anslå ytterligare medel för omvårdnad för vissa gymnasieelever. För den
händelse staten för att trygga elevernas skolgång tillfälligt måste bidra
ekonomiskt till deras omvårdnad finns utrymme för detta inom anslaget
(förslagsanslag). Utskottet tillstyker således den föreslagna medelsanvisningen
under G 4. Kostnader för viss utbildning av handikappade m. m. och
avstyrker motion So231 (vpk) yrkande 2.

Texttelefoner

I budgetpropositionen (s. 121) föreslås 24 350 000 kr. under anslaget G 5.
Ersättning till televerket för texttelefoner. Från anslaget ersätts televerket
dels för texttelefoner, som lämnas åt döva, gravt hörselskadade, dövblinda
och talskadade, dels för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner
och vanligt telefoner. Ersättningen betalas budgetårsvis i efterskott och
innefattar ränta på nedlagt kapital.

I motion So254 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om bidrag till texttelefoner hos
myndigheter (yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen begär förslag till
statsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen för texttelefon åt nära
anhörig som ordinerats texttelefon (yrkande 2). Motionären anser att det bör
vara möjligt för den döve att samtala direkt med t. ex. socialtjänst eller
sjukhus liksom med länsstyrelser, arbetsförmedlingar och försäkringskassor.
Även en nära anhörig bör få möjlighet att skaffa texttelefon för att bryta den
döves isolering. Enligt motionären bör statsbidrag utgå till texttelefoner i
dessa fall.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om texttelefoner.
Motionsyrkanden överensstämmande med de nu ifrågavarande behandlades
utförligt i betänkandet SoU 1985/86:11 s. 27. Utskottet hänvisade då
beträffande frågan om texttelefon till anhöriga, till ett tidigare ställningstagande,
som innebar att då samtal kan utväxlas genom förmedlingstjänsten
som numera är öppen dygnet runt, det inte kan anses erforderligt med en
utbyggnad av stödet till att omfatta även anhöriga. När det gäller texttelefoner
hos olika myndigheter gjorde utskottet liknande överväganden samt
erinrade även om att den snabba utvecklingen på området snart kan komma
att medföra nya och mer smidiga lösningar på de hörselskadades kommunikationsproblem,
varför man borde undvika att låsa sig för mycket vid
befintliga lösningar.

Med anledning av den nu aktuella motionen bör vidare nämnas att den nya

SoU 1986/87:18

28

utredningen om hjälpmedel för handikappade m. m. enligt sina direktiv (Dir.
1986:31) bl. a. skall överväga vilka effekter den datatekniska utvecklingen
kan få för texttelefonverksamheten och vilka eventuella åtgärder som det
kan finnas anledning att vidta.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning till annan
bedömning än tidigare och avstyrker därför motion So254 (c) yrkandena 1
och 2.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen under G 5. Ersättning
till televerket för texttelefoner.

Viss verksamhet för synskadade m. fl.

Kostnader för ledarhund

I budgetpropositionen (s. 122) föreslås 24 358 000 kr. under anslaget G 7.
Kostnader för viss verksamhet för synskadade och döva. Därav utgör
8 582 000 kr. bidrag till Synskadades riksförbund (SRF) för verksamheter
med ledarhundar. SRF får bidrag för inköp av ledarhundar, för introduktion
av hundarna i samband med att de lämnas till de synskadade och för vissa
veterinärkostnader m. m. Anslaget avser inköp av 40 hundar.

I motion So203 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp)
hemställs om förslag till täckande av kostnader till följd av innehav av
ledarhund. Motionärerna anser att innehavare av ledarhund bör få särskilda
medel för att täcka kostnaderna för mat, slitage o. d. samt veterinärkostnader.

Den som är handikappad kan under vissa förutsättningar få handikappersättning.
Bestämmelserna om handikappersättning finns i lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL), 9 kap. 2, 3 och 5 §§. Handikappersättning
utgår alltid till den som är blind, om han blev det före 65 års ålder.
Ersättningen börjar utgå när den försäkrade fyllt 16 år.

Handikappersättningen är en samlad merkostnadsersättning vars syfte är
att täcka merkostnader orsakade av handikapp i enskilda fall. Handikappersättningen
är inte inkomstprövad och den är skattefri. Den utgår dels som en
tilläggsförmån till den som uppbär pension enigt AFL, dels som självständig
förmån till den som inte har sådan pension.

Handikappersättning utgår allt efter hjälpbehovets omfattning och/eller
merutgifternas storlek för år räknat med en viss andel av basbeloppet (65 %,
50 % eller 34 % av basbeloppet). Till blind utgår ersättning med 65 % av
basbeloppet för tid före den månad då hel ålderspension eller hel förtidspension
börjar utgå och med lägst 34 % av basbeloppet för tid därefter.

Handikappersättningen är avvägd så att den skall kunna täcka de
merutgifter en blind person kan beräknas ha på grund av sitt handikapp. I
merutgifterna har sålunda inräknats även sådana extra kostnader som
orsakas av svårigheter att förflytta sig. Även i de fall en blind persons
merutgifter blir föremål för individuell prövning tas hänsyn till sådana
kostnader. Kostnader för innehav av ledarhund medräknas därför när man
fastställer ersättningen.

Socialförsäkringsutskottet har i betänkandet SfU 1982/83:4 uttalat (s. 5)

SoU 1986/87:18

29

att utskottet fann att det finns skäl som talar för att man omprövar principen
att kostnader för innehav av ledarhund skall tillgodoses inom handikappersättningen.
Med hänsyn till att riksförsäkringsverket fäst regeringens uppmärksamhet
på frågan ansåg utskottet inte att det var påkallat med någon
åtgärd av riksdagen.

Socialutskottet behandlade förra året samma fråga i betänkandet SoU
1985/86:11 (s 29-30). Utskottet konstaterade då att det medför vissa
kostnader att ha ledarhund och att det kan vara betungande för den enskilde.
Utskottet fann det angeläget att denna fråga löstes men ansåg det än viktigare
att öka produktionen av ledarhundar så att alla synskadade som så önskar
skall kunna få del av den förmån det innebär att ha ledarhund. Utskottet
förutsatte att regeringen överväger åtgärder i enlighet med vad utskottet
anfört och avstyrkte med hänvisning till detta motionen.

Utskottet vill med anledning av den nu aktuella motionen erinra om den
stora fördel det innebär att få en ledarhund, genom den större frihet och de
ökade möjligheterna att själv förflytta sig som det medför. Det innebär även
möjligheter till vissa kostnadsbesparingar för resor m. m. Utskottet ser det
som mycket angeläget att alla synskadade som har förutsättningar för att
använda sig av ledarhund får tillgång till denna förmån. Produktionen av
ledarhundar bör vara så stor att ingen synskadad behöver avstå därifrån av
det skälet att det saknas utbildade hundar. Utskottet återkommer i det
följande till dessa frågor i anslutning till anslaget till Statens hundskola. För
närvarande finns det enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning att
prioritera en särskild kostnadsersättning avseende kostnader för ledarhund
vid sidan av handikappersättningen som just är avsedd att täcka olika
merkostnader som orsakas av handikappet. Utskottet avstyrker sålunda
motion So203 (fp).

Åtgärder för vissa handikappgrupper

I motion So264 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för vissa
handikappgrupper. Motionären anser dels att tillgången på programinformation
från Sveriges Radio till synskadade bör förbättras, dels att hjälpmedelssituationen
bör utredas, dels att färdtjänsten bör förbättras.

De frågor motionären tar upp i motionen spänner över ett vitt fält och
avser sinsemellan olika, i och för sig viktiga förbättringar för synskadade.
Utskottet konstaterar att Sveriges Radio tillhandahåller programinformation
på punktskrift och att såväl regionala och kommunala som rikstäckande
taltidningar innehåller programinformation. Frågan bör enligt vad som
framhölls i kulturutskottets betänkande KrU 1985/86:20 s. 16, då ett likartat
yrkande behandlades, uppmärksammas av Sveriges Radio.

I budgetpropositionen (s. 113) anförs att föredragande statsrådet nyligen
tillkallat en särskild utredningsman med uppgift (Dir. 1986:31) att kartlägga
och analysera den nuvarande situationen på hjälpmedelsområdet och att, om
det är motiverat, föreslå olika åtgärder för att få till stånd en bättre
fungerande och mer effektiv hjälpmedelsverksamhet sett ur både den
enskildes och samhällets perspektiv.

SoU 1986/87:18

30

Frågan om förbättring av färdtjänsten har behandlats av utskottet ovan
s. 18 f., vartill hänvisas.

Enligt utskottets mening är de frågor som väcks genom motionen redan på
olika sätt föremål för överväganden. Utskottet avstyrker därför motion
So264 (c).

Medelsanvisningar

Utskottet har inte något att erinra mot den föreslagna medelsanvisningen
under G 7. Kostnader för viss verksamhet för synskadade och döva.

Statens hundskola

I budgetpropositionen (s. 126) föreslås 2 600 000 kr. under anslaget G 8.
Statens hundskola. Statens hundskola i Sollefteå säljer dresserade hundar
och ger utbildning i hundtjänst. Produktionen av hundar skall tillgodose
försvarsmaktens, polisväsendets, tullverkets och andra statliga och kommunala
myndigheters behov av tjänstehundar samt Synskadades riksförbunds
behov av ledarhundar. Utbildning i hundtjänst sker genom kurser för
personal från bl. a. försvarsmakten och tullverket, personer från frivilliga
försvarsorganisationer samt för synskadade. Skolan får även tillhandahålla
djursjukvård och andra tjänster åt myndigheter och enskilda, om det kan ske
utan att övriga arbetsuppgifter eftersätts.

Hundskolan leds av en styrelse. Ledamöter är chefen för skolan och sex
andra ledamöter, som utses av regeringen.

I propositionen anförs vidare att verksamheten vid statens hundskola
under senare år haft stora ekonomiska problem. Statskontoret har därför på
regeringens uppdrag gjort en utredning och lämnat förslag till åtgärder.
Dessa övervägs för närvarande i regeringskansliet och föredragande statsrådet
avser att senare under innevarande budgetår föreslå regeringen att
återkomma till riksdagen i fråga om hundskolans framtida organisation och
finansiering.

Problemen kring statens hundskola behandlas i två motioner.

I motion So250 av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c) anförs att om
hundskolan skall ha någon chans att överleva måste den få fortsätta med
samma verksamheter som i dag och inte som antytts i statskontorets
utredning koncentrera sig på endast en dressyruppgift. Motionärerna
framhåller vidare att hundskolan under större delen av sin existens har varit
beroende av anslag, varför det är orimligt att begära att den plötsligt skall
kunna vara självbärande. Enligt motionärernas uppfattning har hundskolan i
dag vidtagit kraftfulla åtgärder för att nedbringa underskott och effektivisera
verksamheten. Hundskolan måste enligt motionärerna ges möjlighet att
genomföra de föreslagna förbättringarna. Motionärerna hemställer att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad de anfört om
statens hundskolas framtida verksamhet.

SoU 1986/87:18

31

I motion So262 av Ylva Annerstedt (fp) hemställs att riksdagen skall besluta
att hundskolans i Sollefteå monopol att leverera tjänstehundar till statliga
myndigheter upphävs. Enligt motionären finns inom vissa myndigheter
kompetens att själv klara myndighetens behov av dresserade hundar liksom
privata dressyrskolor med välrenommerad verksamhet.

Utskottet vill inledningsvis anmärka att något monopol för hundskolan att
leverera tjänstehundar inte föreligger. Såväl polis- som militärhundar kan
köpas och utbildas av resp. myndighet eller privat. Ett visst undantag finns
beträffande narkotikahundar. Hundskolan har nämligen ensam fått tillstånd
att använda tung narkotika i utbildningsverksamheten.

Som framhållits i budgetpropositionen har de hundar som statens hundskola
levererar erkänt goda egenskaper. Det finns också ett stort behov av
utbildade hundar, t. ex. ledarhundar, narkotikahundar och bombhundar.
Det är emellertid långt ifrån alla hundar som lämpar sig för här aktuella
arbetsuppgifter. Genom en bred uppfödning måste därför garanteras ett
tillräckligt stort urval av hundar liksom möjligheter att bestämma utbildningsinriktning
efter prövning av hundarnas individuella egenskaper. Enligt
utskottets mening måste uppmärksammas risken för att en alltför smal
inriktning av verksamheten kan leda till försämrad kvalitet på hundarna.
Utskottet vill även peka på att det kan vara vanskligt att genomföra vissa
typer av utbildningar annat än i mycket kontrollerade former, t. ex.
utbildningen av narkotikahundar och bombhundar. Dessa frågor måste
övervägas ingående innan regeringen framlägger förslag för riksdagen
angående hundskolans framtida verksamhet.

Motion So250 (c) får anses besvarad genom vad utskottet nu anfört och
påkallar ingen riksdagens åtgärd.

Av det ovan anförda framgår vidare att hundskolan inte har något
monopol på leverans av hundar till statliga myndigheter. De speciella
restriktioner som gäller beträffande utlämnande av tung narkotika för
träning av hundar måste accepteras. Utskottet avstyrker alltså motion So262
(fp).

Utskottet har inte något att erinra mot den föreslagna medelsanvisningen
under G 8. Statens hundskola.

Vissa bidrag från allmänna arvsfonden

I motion So241 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) och Bertil
Jonasson (c) föreslås att bidrag ur allmänna arvsfonden skall kunna utgå även
till förmån för äldre ensamma personer. Motionärerna erinrar om att det
finns många äldre och ensamma människor som lider brist på gemenskap.
Dessa människor har, anför motionärerna, ofta inte råd att kosta på sig resor
eller någon veckas vistelse på pensionat eller liknande för att få omväxling
och känna gemenskap. Enligt motionärernas mening borde det finnas någon
form av ”fond” där äldre ensamma personer som inte har råd att själva
bekosta en sådan semesterresa kan söka bidrag. Motionärerna menar att det
borde vara möjligt att skapa en sådan fond av medel från allmänna
arvsfonden.

Allmänna arvsfonden inrättades 1928. Om någon avlider utan att efterläm -

SoU 1986/87:18

32

na någon arvsberättigad eller testamentstagare tillfaller kvarlåtenskapen
allmänna arvsfonden. Fonden skall användas för att främja vård och fostran
av barn och ungdom samt till omsorger om handikappade.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden i betänkandena SoU 1985/86:3
och SoU 1985/86:11. Utskottet konstaterade därvid bl. a. att behovet av
utvecklingsarbete på barn- och ungdomsområdet alltjämt är stort och ansåg
det angeläget att inte minska utrymmet för stöd till utvecklingsarbete på
detta område. Utskottet framhöll vidare att allmänna arvsfonden inte heller
borde splittras på fler ändamål än för närvarande. Utskottet erinrade
slutligen om den vidgade skyldighet att ge en god omsorg om äldre som åvilar
kommunerna enligt socialtjänstlagen och om att bidrag till rekreationsresa
under vissa förhållanden kan inrymmas under rätten till bistånd.

Utskottet anser inte att något tillkommit som motiverar ett ändrat
ställningstagande, varför motion So241 (fp, c) avstyrks.

Vård av anhörig

I motion So213 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära förslag till ändring av socialtjänstlagen, så att förälder med
rätt till vårdbidrag kan få den anställningsrätt som beskrivs i motionen.
Motionären anför att en förälder som vårdar sitt handikappade barn hemma
har rätt till vårdbidrag, men kan ofta inte ha något förvärvsarbete. Föräldern
får låg ersättning, ingen semesterersättning och låg pensionspoäng. Kostnaden
för det allmänna blir däremot enligt motionären mycket lägre än om
barnet vårdats på institution. Föräldern borde enligt motionärens uppfattning
ha rätt till halvtidsanställning av hemkommunen för vård och skötsel av
det egna barnet.

I motion So249 av Gunhild Bolander och Kersti Johansson (båda c) yrkas att
riksdagen som sin mening skall ge till känna behovet av att pröva möjligheten
till införande av anhörig- eller vårdarlön.

Vårdbidrag kan utgå till en förälder som i hemmet vårdar barn under 16 års
ålder som behöver särskild tillsyn eller vård på grund av sjukdom eller
handikapp. Vårdbidrag utgår med ett belopp som motsvarar hel eller halv
förtidspension jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen.

En del landsting betalar en ersättning när någon vårdas för sjukdom i
hemmet. Bidraget kallas hemsjukvårdsbidrag och var ursprungligen en
merkostnadsersättning när plats på institution inte kunde anvisas.

Hemsjukvårdsbidrag kan betalas antingen till den vårdbehövande själv
eller till en anhörig som ger vården. Enligt 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) är hemsjukvårdsbidrag som betalas till den vårdbehövande
undantaget från skatteplikt. I den mån ett bidrag innefattar bidrag till annat
än sjukvård kan det dock vara skattepliktigt.

Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) redovisade i betänkandet (SOU
1983:64) Ledighet för anhörigvård vissa förslag rörande anhörigvården.
Kommittén föreslog bl. a. att det skulle införas en lagstadgad rätt till ledighet
från förvärvsarbete för den arbetstagare som önskar vårda en sjuk eller
handikappad anhörig i hemmet. Ledigheten skulle inte vara kopplad till

SoU 1986/87:18

33

någon rätt till ersättning från den allmänna försäkringen. Kommittén anför
bl. a. att det direkta stödet till anhörigvårdarna bör kunna förbättras i olika
avseenden, t. ex. genom anställningsförfarande, möjligheter till regelbunden
avlösning samt utbildning och psykosocialt stöd.

Kommitténs betänkande har remissbehandlats och övervägs fortfarande
inom regeringskansliet.

Landstingsförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet har träffat
en rekommendationsöverenskommelse angående ersättnings- och anställningsvillkor
för anhörig hemsjukvårdare.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat anhörigvårdarnas
situation (jfr SoU 1982/83:23 s. 10, SoU 1984/85:22 s. 13 ochSoU 1985/86:11
s. 13). Utskottet har beträffande främst äldreomsorgen framhållit att det är
viktigt att de anhörigas insatser tas till vara och att de anhöriga får samhällets
stöd genom ersättning för arbetet och samma sociala trygghet som andra. Det
anförda gäller självfallet även för anhöriga som vårdar handikappade barn.

Enligt vad utskottet erfarit är det inte ovanligt att kommunerna objektanställer
anhöriga för vård av t. ex. ett handikappat barn. Detta kan ske utan
ändring av socialtjänstlagen och rekommenderas av Svenska kommunförbundet.

Socialstyrelsen kommer vidare under kommande budgetår enligt vad
utskottet inhämtat att gå ut med en omfattande enkät för att noggrant
kartlägga situationen för anhöriga till vårdkrävande handikappade och äldre.
Resultatet av undersökningen kommer att ge förbättrat underlag då det
gäller att bedöma behovet av åtgärder för att förbättra anhörigvårdarnas
situation.

Utskottet konstaterar att den anställningsform som efterlyses i motion
So213 (c) prövas i många kommuner och att socialtjänstlagen inte lägger
hinder i vägen för detta. Utskottet anser därför inte att denna motion
påkallar någon riksdagens åtgärd.

Arbete pågår vidare för att närmare kartlägga anhörigvårdarnas situation.

I anslutning härtill bör erinras om att man inom regeringskansliet ännu inte
slutfört beredningen av anhörigvårdskommitténs förslag. Mot bakgrund av
det anförda avstyrker utskottet även motion So249 (c).

I motion So214 av Alf Svensson (c) hemställs om förslag till statligt
flyttningsbidrag för att underlätta anhöriganställning. Motionären anför att
det både för omsorgstagaren och den anhörige är positivt med anhöriganställning.
En förutsättning är att den anhörige och vårdtagaren inte bor
alltför långt ifrån varandra. För att underlätta anhöriganställning bör
omsorgstagaren eller den anhörige kunna flytta med stöd av ett flyttningsbidrag.

Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1985/86:11 ett likalydande
yrkande av samme motionär. Utskottet redogjorde då för reglerna om
flyttningsbidrag vartill hänvisas. Utskottet erinrade vidare om sin tidigare
behandling av en motion om bosättning för personer inom långvården (SoU
1984/85:2 s. 6—7) och underströk det angelägna i att gamla människor får
möjlighet att bo nära sina anhöriga. Med hänsyn till regeringens övervägan -

SoU 1986/87:18

34

den rörande anhörigvården borde motionen dock inte föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrktes av utskottet.

Utskottet konstaterar att någon förändring som motiverar ett äntrat
ställningstagande i frågan inte skett. Utskottet avstyrker därför motion
So214 (c).

Övriga anslagsfrågor

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till övriga
medelsanvisningar under avsnittet G. Omsorg om äldre och handikappade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande äldreomsorgens inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So216 yrkande 1,
motion 1986/87:So232 yrkande 4, motion 1986/87:So247 och motion
1986/87:So259 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande statsbidragsregler för social hemhjälp

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So201, motion
1986/87:So208 yrkande 5, motion 1986/87:So216 yrkande 3, motion
1986/87: So243 yrkande 1 och motion 1986/87: So259 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande statsbidrag för arbetsledande personal
att riksdagen avslår motion 1986/87:So202,

4. beträffande medelsanvisning för social hemhjälp

att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 2 234 000 000 kr.,

5. beträffande riktlinjer för höjning av statsbidrag till social hemhjälp att

riksdagen godkänner i propositionen angivna riktlinjer för bidrag
fr. o.m. den 1 januari 1988,

6. beträffande kommunala skillnader i hemtjänsttaxor

att riksdagen avslår motion 1986/87:So222 delvis och motion 1986/
87:So232 yrkande 5,

7. beträffande enhetliga avgifter för hemhjälp och service
att riksdagen avslår motion 1986/87:So208 yrkande 4,

8. beträffande inkomstrelaterade taxor för social hemhjälp
att riksdagen avslår motion 1986/87:So259 yrkande 6,

9. beträffande stimulansbidrag för ombyggnad inom vårdinstitutioner att

riksdagen avslår motion 1986/87:So208 yrkandena 1 och 2,

10. beträffande kompetensfördelning mellan kommuner och landsting att

riksdagen avslår motion 1986/87:So208 yrkande 3,

11. beträffande fristående vårdalternativ

att riksdagen avslår motion 1986/87:So259 yrkande 7,

SoU 1986/87:18

35

12. beträffande försök med servicekuponger m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:So208 yrkande 6 och motion
1986/87:So243 yrkande 2,

13. beträffande mål och riktlinjer för den sociala hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1986/87:So234 yrkande 1,

14. beträffande information om besvärsmöjligheter
att riksdagen avslår motion 1986/87:So234 yrkande 3,

15. beträffande försök med sex timmars arbetsdag
att riksdagen avslår motion 1986/87:So232 yrkande 1,

16. beträffande äldres vårdsituation i storstäderna
att riksdagen avslår motion 1986/87:So216 yrkande 2,

17. beträffande äldre invandrares situation
att riksdagen avslår motion 1986/87:So205,

18. beträffande färdtjänsttaxor

att riksdagen avslår motion 1986/87:So222 delvis,

19. beträffande leasing av bil för handikappad
att riksdagen avslår motion 1986/87:So253,

20. beträffande utvecklingen av färdtjänsten

att riksdagen avslår motion 1986/87:So209 yrkande 2,

21. beträffande medelsanvisning för färdtjänst

att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 460 000 000 kr.,

22. beträffande en uppföljning av handlingsprogrammet i handikappfrågor att

riksdagen avslår motion 1986/87:So261 yrkande 1,

23. beträffande en ombudsman för handikappade
att riksdagen avslår motion 1986/87:So260,

24. beträffande omsorgslagens personkrets

att riksdagen avslår motion 1986/87 :So209 yrkande 1,

25. beträffande vuxenundervisning för psykiskt utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motion 1986/87:So209 yrkande 3 och motion
1986/87:So228,

26. beträffande talpedagoger för utvecklingsstörda förskolebarn
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So625 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande kulturinsatser för utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motion 1986/87:So223,

28. beträffande tillsynslagens tillämpningsområde
att riksdagen avslår motion 1986/87:So206,

29. beträffande medelsanvisning för kostnader för viss omsorg om
handikappade

att riksdagen till Kostnader för viss omsorg om handikappade för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 37 990 000 kr.,

30. beträffande omvårdnad för vissa gymnasieskolelever

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So231 yrkande 1 och
motion 1986/87:So252 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

SoU 1986/87:18

36

31. beträffande medelsanvisning för kostnader för viss utbildning av
handikappade m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1986/87:So231 yrkande 2 till Kostnader för viss utbildning av
handikappade m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 31 936 000 kr.,

32. beträffande texttelefon till anhörig

att riksdagen avslår motion 1986/87:So254 yrkande 2,

33. beträffande texttelefon hos myndigheter

att riksdagen avslår motion 1986/87:So254 yrkande 1,

34. beträffande medelsanvisning för ersättning för texttelefoner
att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 24 350 000 kr.,

35. beträffande kostnader för innehav av ledarhund
att riksdagen avslår motion 1986/87:So203,

36. beträffande åtgärder för vissa handikappgrupper
att riksdagen avslår motion 1986/87:So264,

37. beträffande medelsanvisning för viss verksamhet för synskadade
och döva

att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för synskadade och
döva för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 24 358 000
kr.,

38. beträffande statens hundskolas framtida verksamhet
att riksdagen avslår motion 1986/87:So250,

39. beträffande monopol för statens hundskola
att riksdagen avslår motion 1986/87:So262,

40. beträffande medelsanvisningen till statens hundskola

att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 2 600 000 kr.,

41. beträffande vissa bidrag frän allmänna arvsfonden
att riksdagen avslår motion 1986/87:So241,

42. beträffande anställningsrätt för anhöriga
att riksdagen avslår motion 1986/87:So213,

43. beträffande införande av anhörig- eller värdarlön
att riksdagen avslår motion 1986/87:So249,

44. beträffande flyttningsbidrag vid anhörigvård
att riksdagen avslår motion 1986/87:So214,

45. beträffande övriga medelsanvisningar
att riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar

a) till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
ett förslagsanslag av 40 651 000 kr.,

b) till Statens handikappråd ett förslagsanslag av 4 049 000 kr.,

c) till Bidrag till handikapporganisationer ett reservationsanslag av
55 470 000 kr.

Stockholm den 24 mars 1987

SoU 1986/87:18

På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys

37

Närvarande: Daniel Tarschys (fp). Evert Svensson (s). John Johnsson (s),
Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck
(m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine
Haglund (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Maud Björnemalm
(s) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

Reservationer

Statsbidragsregler för social hemhjälp (mom. 2 i hemställan)

1. av Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda
Littmarck (m), Per-Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m) och Rosa
Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med ”1 betänkandet
1984/85:22” och som slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har den nuvarande statsbidragskonstruktionen
lett till att många kommuner inte ansett sig kunna bibehålla befintliga
ålderdomshem även om de fungerat bra. Resultatet har blivit en snabb
nedläggning av ålderdomshem utan att tillräckliga resurser dessförinnan
byggts upp inom andra områden, främst hemtjänsten.

Utskottet har vidare ovan (s. 9) med anledning av motionsyrkanden
angående ålderdomshemmen enhälligt anfört att det behövs en mellanform
inom äldreomsorgen vilken ligger mellan å ena sidan eget boende/servicehusboende
och å andra sidan vård inom långtidssjukvården och som uppfyller
kraven både på en god bostad och på en god omsorg. Statsbidrag till social
hemhjälp bör också utgå för personal inom sådan äldreomsorg. Det finns
dessutom moderna ålderdomshem som redan nu kan erbjuda de gamla ett
gott boende i förening med en hög grad av omsorg. Enligt utskottets mening
saknas därför anledning att inte låta statsbidraget omfatta även personalen
på de nuvarande ålderdomshemmen. Det måste ankomma på vederbörande
kommun att bestämma takten i förändringsarbetet med hänsyn till de lokala
förutsättningarna och behoven inom äldreomsorgen.

Reglerna för statsbidrag till social hemhjälp bör således enligt utskottets
mening utformas så att bidraget blir neutralt till omsorgsform och även
omfattar personal vid ålderdomshem. Regeringen bör framlägga förslag för
riksdagen om nya statsbidragsregler i enlighet med vad utskottet nu anfört.
Förändringen bör genomföras från år 1988. En övergång till statsbidrag även
för den hemhjälp som ges på ålderdomshem kan leda till vissa förskjutningar
mellan kommunerna. Särskilda bestämmelser kan därför behövas som ger en
mjuk övergång till nya statsbidragsregler. Det anförda bör med anledning av
motionerna So201 (c), So208 (fp) yrkande 5, So216 (c) yrkande 3, So 243 (fp)
yrkande 1 och So259 (m) yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande statsbidragsregler för social hemhjälp
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So201, motion
1986/87:So208 yrkande 5, motion 1986/87:So216 yrkande 3, motion
1986/87:So243 yrkande 1 och motion 1986/87:So259 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1986/87:18

38

Kommunala skillnader i hemtjänsttaxor (mom. 6 i hemställan) SoU 1986/87:18

2. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”kommunernas avgiftssättning” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att taxorna för den sociala hemtjänsten fortfarande
varierar kraftigt från kommun till kommun. Kommunförbundets rekommendationer
synes inte ha lett till den större enhetlighet i taxorna som riksdagen
förutsatt. Enligt utskottets mening måste därför avgiftssystemet inom
hemtjänsten ändras så att avgifterna blir lika över hela landet. Hjälpens
omfattning och makes inkomst skall därvid inte påverka avgiften.

För att minska skillnaderna i ekonomisk standard kan t. ex. övervägas att
konstruera om statsbidraget till hemtjänsten. Detta bör riksdagen med
anledning av motion So232 (vpk) yrkande 5 och motion So222 (s) (delvis) ge
regeringen till känna.

Utskottet har med detta ställningstagande ingen anledning att gå in på
förslagen i motionerna So208 (fp) och So259 (m) i här aktuella delar. Dessa
avstyrks alltså.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande kommunala skillnader i hemtjänsttaxor

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So232 yrkande 5 och
motion 1986/87:So222 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

Enhetliga avgifter för hemhjälp och service (mom. 7 i
hemställan)

3. av Daniel Tarschys och Per-Arne Aglert (båda fp) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Utskottet anser”
och som slutar med ”kommunernas avgiftssättning” bort ha följande lydelse:
Avgifterna för hemtjänsten bör vara enhetliga oavsett inkomst. Det bör
gälla även för den service som ges på ålderdomshem. Det kan dock krävas att
möjlighet till avgiftsnedsättning finns för pensionärer med låg eller ingen
ATP. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So208
(fp) yrkande 4 ge regeringen till känna.

Detta ställningstagande tillgodoser enligt utskottets mening syftet med
motionerna So222 (s) i här aktuell del och So232 (vpk) yrkande 5, som alltså
avstyrks. Utskottets ställningstagande innebär vidare att frågan om utformningen
av inkomstrelaterade taxor förfaller. Utskottet avstyrker därför även
motion So259 (m) yrkande 6.

7. beträffande enhetliga avgifter för hemhjälp och service

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So208 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39

Inkomstrelaterade taxor för social hemhjälp (mom. 8 i
hemställan)

4. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Ann-Cathrine Haglund (samtliga
m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Utskottet anser”
och som slutar med ”kommunernas avgiftssättning” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte heller nu finns
anledning till ändrat ställningstagande då det gäller principen att kommunerna
själva beslutar om hemtjänsttaxorna. I den mån inkomstrelaterade taxor
tillämpas för social hemhjälp bör de dock enligt utskottets mening relateras
till nettoinkomsten efter skatt och bostadstillägg. Detta bör riksdagen med
anledning av motion So259 (m) yrkande 6 ge regeringen till känna.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motionerna So222 (s) i
här aktuell del, So232 (vpk) yrkande 5 och So208 (fp) yrkande 4.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande inkomstrelaterade taxor för social hemhjälp

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So259 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Stimulansbidrag för ombyggnad inom vårdinstitutioner (mom.
9 i hemställan)

5. av Daniel Tarschys och Per-Arne Aglert (båda fp) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 13 som börjar med ”Äldreberedningen
behandlar” och som slutar med ”yrkandena 1 och 2” bort ha följande lydelse:
När långvården är enda alternativ eller rätt vårdform för någon längre tid
bör alla som önskar enligt utskottets uppfattning kunna anvisas ett eget rum.
För att förhållandena inom långvården skall kunna förbättras bör enligt
utskottets mening ett temporärt stimulansbidrag inrättas som möjliggör för
landstingen att tidigarelägga besluten om ombyggnationer av långvårdskliniker
och lokala sjukhem. Med bifall till motion 1986/87:So208 (fp) yrkande 1
anser utskottet att 100 milj. kr. bör anvisas till sådana ombyggnationer för
budgetåret 1987/88.

Mot bakgrund av det principiella ställningstagandet tillstyrker utskottet
även yrkande 2 i motionen om att ett motsvarande stimulansbidrag skall utgå
också de närmast följande fyra budgetåren. Riksdagen bör besluta om
riktlinjer för statsbidrag i enlighet med det anförda.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande stimulansbidrag för ombyggnad inom vårdinstitutioner a)

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So208 yrkande 1 till
Stimulansbidrag för ombyggnad inom vårdinstitutioner, för budgetåret
1987/88 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
100 000 000 kr.,

b) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So208 yrkande 2
godkänner av utskottet angivna riktlinjer för statsbidrag för budgetåren
1988/89-1992/93,

SoU 1986/87:18

40

Stimulansbidrag för ombyggnad inom vårdinstitutioner
(motiveringen till mom. 9 i hemställan)

6. av Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m) och Rosa Osth (c) som anser att utskottet efter
det avsnitt i betänkandet på s. 13 som slutar med ”egen bostad” även bort
anföra följande:

Utskottet vill understryka angelägenheten av förbättringar när det gäller
långvården i dess helhet. Det egna rummet är en viktig del i detta arbete.
Mindre, hemliknande, sjukhem där de gamla får ökad möjlighet att påverka
totalmiljön kan vara bra alternativ för många. Här kan även sjukhem med
alternativa huvudmän spela en viktig roll. Det är samtidigt angeläget
understryka att de gamla som inte vill bo ensamma på grund av rädslan för
isolering också måste få sin totala miljö förbättrad utifrån respekt för de
önskemål som de framför.

Fristående vårdalternativ (mom .lii hemställan)

7. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Ann-Cathrine Haglund (samtliga
m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 14 med ”1 det ovannämnda”
och som slutar på s. 15 med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:
Människor måste också på ålderdomen kunna påverka sin situation. Det är
därför viktigt att de kan välja mellan olika alternativ i fråga om service, vård
och boende. Nuvarande regler missgynnar den alternativa äldreomsorgen.

Valfrihet och hänsyn till den enskildes önskemål bör enligt utskottets
uppfattning skrivas in i biståndsparagrafen i socialtjänstlagen (1980:620).
Detta bör innebära att ideell förening eller annan privat vårdgivare som
tillhandahåller viss service eller omsorg för äldre eller handikappade skall ha
rätt till kommunalt bidrag för service som avlastar verksamhet som kommunen
annars skulle vara skyldig att bedriva. Det kommunala bidraget skall
högst motsvara vad verksamheten skulle kosta i kommunal regi. Skulle den
enskilda verksamheten inte efterfrågas faller naturligtvis det kommunala
bidraget bort.

Med ett sådant system skulle smådriftsfördelar också bättre kunna tas till
vara. En personalintensiv verksamhet som vård och service blir billigare i
smådrift, där administration och organisation blir enklare.

Regeringen bör framlägga förslag i enlighet med det anförda för riksdagen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna med
anledning av motion So259 (m) yrkande 7.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande fristående vårdalternativ
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So259 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1986/87:18

41

Fristående vårdalternativ (motiveringen till mom. 11 i
hemställan)

8. av Daniel Tarschys och Per-Arne Aglert (båda fp) som anser att det avsnitt
i betänkandet som börjar på s. 14 med ”1 det ovannämnda” och som slutar på
s. 15 med ”So259 (m) yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare instämt i de allmänna synpunkterna om ökad
möjlighet för de gamla att själva kunna påverka sin situation. Det är viktigt
och värdefullt att alternativ skapas också i hemtjänsten så att valfriheten
därigenom ökas. Ideella organisationer, privata serviceföretag eller privatpersoner
bör ges möjlighet att på samma villkor som kommunen erbjuda
social hemhjälp. Enligt utskottets mening är det möjligt att erjuda dessa
alternativ inom ramen för gällande bestämmelser och någon lagändring är
inte erforderlig. Utskottet avstyrker därför motion So259 (m) yrkande 7.

Försök med servicekuponger (mom. 12 i hemställan)

9. av Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m),
Per-Arne Aglert (fp) och Ann-Cathrine Haglund (m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar med ”Enligt vad” och
som slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser som ovan anförts att även andra än kommunen skall kunna
erbjuda service eller omsorg för äldre och handikappade. Enligt utskottets
mening skulle försök med s. k. servicekuponger kunna vara en del i en större
satsning för att öka valfriheten för den enskilde. Detta bör riksdagen med
anledning av motionerna So208 (fp) yrkande 6 och So243 (fp) yrkande 2 ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande försök med servicekuponger
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So208 yrkande 6 och
motion 1986/87:So243 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Försök med sex timmars arbetsdag (mom. 15 i hemställan)

10. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 16 som börjar med ”Utskottet vill” och
som slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan kortare arbetsdag med bibehållen lön
innebära att personalomsättningen inom hemtjänsten minskar. Regeringen
bör ta initiativ till att försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag inom
hemtjänsten påbörjas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So232 (vpk) yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande försök med sex rimmars arbetsdag

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So232 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Äldres vårdsituation i storstäderna (mom. 16 i hemställan)

11. av Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m) och Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar med ”Äldreberedningen,
som” och som slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste boendesituationen för de äldre tillåtas
utvecklas efter skilda linjer. Kommunerna måste i sin planering kunna
eftersträva flexibilitet. Så kan sjukhem där patienterna disponerar egna
utrymmen med egna inventarier liksom sjukvård inom serviceboendets ram
vara fullgoda alternativ till hemsjukvård. Särskilt i storstadsområdena finns
det enligt utskottets mening risk för att hemtjänst/hemsjukvård inte kan
utvecklas enligt intentionerna. Regeringen bör därför föranstalta om en
kartläggning av de äldres vårdsituation i storstäderna för att beredskap att
erbjuda vårdalternativ skall finnas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So216 (c)
yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

16. beträffande äldres vårdsituation i storstäderna
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So216 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Färdtjänsttaxor (mom. 18 i hemställan)

12. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 19 som börjar med ”Utskottet
framhöll” och som slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Av socialdepartementets stickprovsundersökning i fem kommuner under
1986 framgår att taxorna för bl. a. färdtjänsten fortfarande varierar kraftigt
mellan kommunerna. Enligt utskottets mening måste statsbidragsbestämmelserna
för färdtjänsten ändras så att de stora ojämlikheterna utjämnas.
Regeringen bör framlägga förslag för riksdagen om nya statsbidragsregler i
enlighet med vad utskottet nu anfört. Detta bör riksdagen med anledning av
motion So222 (s) i här aktuell del ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa
18. beträffande färdtjänsttaxor
att riksdagen med anledning av motion 1986/87: So222 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Utvecklingen av färdtjänsten (mom. 20 i hemställan)

13. av Daniel Tarschys och Per-Arne Aglert (båda fp) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 20 som börjar med ”Utskottet vill” och
som slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Undersökningar av färdtjänstens utbyggnad i kommunerna visar att
standarden varierar kraftigt. Enligt utskottets uppfattning krävs snara
förbättringar av färdtjänsten så att intentionerna bakom socialtjänstlagen
uppfylls.

Socialstyrelsen bör genom rekommendationer verka för att färdtjänsten
görs länsomfattande och med samma service som kollektivtrafiken. Liksom
kollektivtrafiken bör färdtjänsten byggas upp länsvis. Kostnaderna bör då
också fördelas som en del av kostnaderna för kollektivtrafiken. Vad utskottet
nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion
So209 (fp) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

20. beträffande utvecklingen av färdtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So209 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

En ombudsman för handikappade (mom. 23 i hemställan)

14. av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 22 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och som slutar med ”So260 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det föreligger väsentliga skillnader i utbyggnad
och utformning av kommunernas service till handikappade. Många handikappade
möter också diskriminerande attityder i samhällslivet. Det är
utskottets uppfattning att en sådan ombudsmannaverksamhet som föreslås i
motion So260 (c) skulle kunna påverka de handikappades situation positivt.
Regeringen bör därför pröva formerna för verksamheten och återkomma till
riksdagen med förslag i frågan. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

23. beträffande en ombudsman för handikappade
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So260 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever (mom. 30 i
hemställan)

15. av Evert Svensson, John Johnsson, Anita Persson, Gunnar Ström, Aina
Westin, Yvonne Sandberg-Fries och Maud Björnemalm (samtliga s) som
anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med ”Vad utskottet”
och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Vad utskottet nu anfört om statens ansvar för de rörelsehindrade

ungdomarnas möjligheter till gymnasiestudier ligger väl i linje med vad
regeringen förordat. Utskottet anser det därför obehövligt med något
uttalande av riksdagen i frågan. Motionerna So231 (vpk) yrkande 1 och
So252 (fp, c) avstyrks således.

dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa

30. beträffande omvårdnad för vissa gymnasieskolelever
att riksdagen avslår motion 1986/87:So231 yrkande 1 och motion
1986/87:So252,

Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever (mom. 30 i
hemställan)

16. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 27 med ”Enligt utskottets
uppfattning” och slutar på s. 28 med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Verksamheten vid Skärholmens gymnasium är landstings- och primärkommunala
uppgifter. Med hänsyn till de speciella omständigheterna menar
dock utskottet att staten även fr. o. m. den 1 januari 1987 och framöver bör ta
det ekonomiska ansvaret. För det första är det fråga om en mycket liten
grupp och riskerna för en ojämlik behandling av svårt rörelsehindrade elever
som vill studera vid gymnasieskolan är uppenbara. Det omvittnas från dem
som har nära kontakt med de berörda ungdomarna och deras föräldrar att det
ofta reses hinder för dessa ungdomar så snart det är fråga om åtgärder som
faller utanför de traditionella. Det finns också uppenbara risker för att i varje
fall de små kommunerna, när det står klart att 3-4 års gymnasiestudier
kommer att kosta 1,0-1,4 milj. kr. per elev, ifrågasätter nödvändigheten av
att någon som är gravt rörelsehindrad och med talsvårigheter skall genomgå
utbildning vid gymnasieskola. Statens ansvar för dessa ungdomars möjligheter
till gymnasiestudier måste slås fast. Det anförda bör i enlighet med motion
So231 (vpk) ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses även motion
So252 (fp, c).

dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa

30. beträffande omvårdnad för vissa gymnasieskolelever
att riksdagen med bifall till motion 1986/87 :So231 yrkande 1 och med
anledning av motion 1986/87:So252 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Medelsanvisning för kostnader för viss utbildning av
handikappade m. m. (mom. 31 i hemställan)

17. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser att det avsnitt i betänkandet på
s. 28 som börjar med ”Sorn en följd” och slutar med ”(vpk) yrkande 2” bort
ha följande lydelse:

Mot bakgrund av utskottets ställningstagande att staten bör ta det
ekonomiska ansvaret för omvårdnaden om de rörelsehindrade eleverna vid
Skärholmens gymnasium anser utskottet med bifall till motion So231 (vpk)
yrkande 2 att under anslaget G 4 Kostnader för viss utbildning av handikap -

pade m. m. 10,6 milj. kr. bör anvisas för Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever.

dels att utskottet under mom. 31 bort hemställa

31. beträffande medelsanvisning för kostnader för viss utbildning av
handikappade m. m.

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1986/87:So231 yrkande 2 till Kostnader för viss utbildning av
handikappade m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 42 536 000 kr..

Kostnader för innehav av ledarhund (mom. 35 i hemställan)

18. av Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda
Littmarck (m), Per-Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m) och Rosa
Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 30 som börjar med ”Utskottet vill” och
som slutar med ”motion So203 (fp)” bort ha följande lydelse:

Under budgetåret 1987/88 kommer 40 ledarhundar att nyutbildas. Detta
innebär en minskning jämfört med innevarande budgetår och således en
besparing. Minskningen har skett i samråd med Synskadades riksförbund då
behovet av ledarhundar för närvarande inte beräknas vara större. Som
utskottet tidigare framhållit är det angeläget att frågan om den synskadades
ökade kostnader på grund av innehav av ledarhund löses. Enligt utskottets
mening bör en satsning nu ske av statsmedel för täckande av vissa
merkostnader för innehav av ledarhund. Regeringen bör utreda hur denna
merkostnadsersättning skall utformas och återkomma till riksdagen med
förslag. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
So203 (fp) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 35 bort hemställa

35. beträffande kostnader för innehav av ledarhund
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So203 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande fristående vårdalternativ

av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) som anför:

Det är vår uppfattning att bl. a. boendesituationen för de äldre och
handikappade måste tillåtas utvecklas efter skilda linjer så att valfrihet och
enskilda önskemål främjas. Också då det gäller annan social service är det
viktigt med mångfald och varierad inriktning. Denna utveckling måste dock
ske inom ramen för kommunernas planering och möjligheter. Kommunernas
socialtjänst måste alltid ha det yttersta ansvaret för att alla människor erbjuds
en omvårdnad och ett boende som så långt det är rimligt tillfredsställer de
enskildas önskemål. Den praktiska verksamheten kan redan nu med stöd av
gällande bestämmelser skötas av andra än kommunen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Proposition 1986/87:100 bil. 7

Motioner

Utskottet

Äldreomsorgens inriktning

Statsbidraget till social hemhjälp

Medelsanvisningen

Avgifter för social hemhjälp m. m

Ombyggnad inom vårdinstitutioner

Kompetensfördelning mellan kommuner och landsting

Fristående vårdalternativ

Utvecklingsarbete inom hemtjänsten

Äldre invandrares situation

Färdtjänst

Riktlinjer för handikappolitiken

Vissa omsorger om handikappade

Omsorgslagens personkrets

Vuxenundervisning för psykiskt utvecklingsstörda

Talpedagoger för utvecklingsstörda förskolebarn

Kulturinsatser för utvecklingsstörda

Tillsynslagens tillämpningsområde

Medelsanvisningen

Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever

Texttelefoner

Viss verksamhet för synskadade m. fl

Kostnader för ledarhund

Åtgärder för vissa handikappgrupper

Medelsanvisningar

Statens hundskola

Vissa bidrag från allmänna arvsfonden

Vård av anhörig

Övriga anslagsfrågor

Hemställan

Reservationer

1. Statsbidragsregler för social hemhjälp (mom. 2 i hemställan av
fp.m,c

2. Kommunala skillnader i hemtjänsttaxor (mom. 6 i hemställan) av
vpk

3. Enhetliga avgifter för hemhjälp och service (mom. 7 i hemställan)
av fp

4. Inkomstrelaterade taxor för social hemhjälp (mom. 8 i hemställan)
av m

5. Stimulansbidrag för ombyggnad inom vårdinstitutioner (mom. 9 i
hemställan) av fp

6. Stimulansbidrag för ombyggnad inom vårdinstitutioner (motiveringen
till mom. 9 i hemställan) av m och c

7. Fristående vårdalternativ (mom. 11 i hemställan) av m

8. Fristående vårdalternativ (motiveringen till mom. 11 i hemställan)
av fp 42

9. Försök med servicekuponger (mom. 12 i hemställan) av fp och m 42

10. Försök med sex timmars arbetsdag (mom. 15 i hemställan) av vpk 42

11. Äldres vårdsituation i storstäderna (mom. 16 i hemställan) av m

och c 43

12. Färdtjänsttaxor (mom. 18 i hemställan) av vpk 43

13. Utvecklingen av färdtjänsten (mom. 20 i hemställan) av fp 44

14. En ombudsman för handikappade (mom. 23 i hemställan) av c .. 44

15. Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever (mom. 30 i hemställan)

av s 44

16. Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever (mom. 30 i hemställan)

av vpk 45

17. Medelsanvisning för kostnader för viss utbildning av handikappade
m. m. (mom. 31 i hemställan) av vpk 45

18. Kostnader för innehav av ledarhund (mom. 35 i hemställan) av

fp,moche 46

Särskilt yttrande betr. fristående vårdalternativ (av c) 46

gotab Stockholm 1987 12677