Socialutskottets betänkande
1986/87:17

om anslag till arbetsmiljö m. m. (prop. 1986/87:100
bil. 12 delvis)

SoU

1986/87:17

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 1986/87:100 bil. 12
(arbetsmarknadsdepartementet) såvitt avser avsnitt C. Arbetslivsfrågor
punkterna C 1 och C 2 samt hemställan s. 115. Förslagen under punkterna C
3-6 i propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet
AU 1986/87:11.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisningar
för arbetarskyddsverket (arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen).

Utskottet behandlar vidare ett antal motionsyrkanden (s, m, fp, c och vpk)
om olika insatser på arbetsmiljöns område. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks.

Vpk-ledamoten har ensam avgett 15 reservationer till förmån för olika
motionsförslag (vpk, s, fp). Vpk-ledamoten och fp-ledamöterna har reserverat
sig gemensamt till förmån för ett motionsförslag (s) om rökfri arbetsmiljö.
Fp-ledamöterna har också reserverat sig till förmån för ett motionsförslag
(fp) om omplacering av gravida. Vidare har m-ledamöterna reserverat sig till
förmån för två motionsförslag (m) om ersättning till asbestskadade och om
arbete åt ungdomar under 18 år. C-ledamöterna har avgett tre reservationer;
beträffande offentliggörande av testresultat för bildskärmar, kvinnors arbetsmiljö
i tunga arbeten samt s. k. säkerhetsdagar i skogen.

Regeringen har under avsnitt C punkterna C 1 och C 2 (s. 116-122)
föreslagit riksdagen
(Cl) att till Arbetsmiljö-Tillsyn och forskning för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag av 318 849 000 kr,

(C 2) att till Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig apparatur
för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 3 305 000 kr.

TIONDE HUVUDTITELN
Proposition 1986/87:100 bil. 12

1 Riksdagen 1986/87.12 sami. Nr 17

Regeringen har vidare berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
propositionen anförts om

1. framtida bildskärmar

2. tillsynen av arbetsmiljön.

Motioner

I motion 1986/87:So701 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att de fackliga representanterna
i såväl arbetarskyddsverkets styrelse som yrkesinspektionsnämnderna
får majoritet.

I motion 1986/87:So702 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en datamiljökommission tillsätts
för att övervaka riskerna med den snabbt tilltagande datoriseringen och ge
förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö där datorer och ny teknik används,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att kvinnor som planerar
graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt till omplacering eller ledighet
med bibehållen lön vid misstänkt risk för fosterskada i arbetsmiljön.

I motion 1986/87:So703 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder som syftar till att snarast skapa
strikta regler på arbetarskyddets område för att därigenom åstadkomma en
säker arbetsmiljö.

I motion 1986/87:So704 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program mot belastningsoch
förslitningsskador att föreläggas riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskning om
åtgärder mot belastningssjukdomar fortsättningsvis bör prioriteras i arbetsmiljöarbetet
med ökad inriktning på sambandet mellan förslitnings- och
belastningsskador och ackord och arbetsorganisation som ökar intensitet och
ensidighet i arbetet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att skyddsombud
och lokal fackförening ges vidgad rätt att stoppa arbete som utsätter den
arbetande för förslitnings- och belastningsskador.

I motion 1986/87:So705 av Birthe Sörestedt (s) och Hans Pettersson i
Helsingborg (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om vissa asbestskadade arbetstagare.

I motion 1986/87:So706 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av arbetsmiljöförordningen i syfte att undanröja
hinder för ungdomar under 18 år att få arbete.

I motion 1986/87:So708 av Rosa Östh m. fl. (c) hemställs, såvitt här är i fråga
(yrkandena 2 och 3),

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att arbetarskyddsstyrelsen
får i uppdrag att initiera ”säkerhetsdagar i skogen” och att medel härför
anvisas ur arbetsmiljöfonden,

SoU 1986/87:17

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om anskaffning av bildskärmar.

I motion 1986/87:So709 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en sådan ändring i arbetsmiljölagen att
studenterna mer aktivt kan delta i skyddsarbetet.

I motion 1986/87:So710 av Sten Andersson i Malmö (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en prövning av förutsättningarna för att
förbättra den materiella situationen för främst de asbestskadade som fått sin
asbestbetingade sjukdom konstaterad före den 1 februari 1974.

I motion 1986/87:So711 av Stina Gustavsson (c) och Rosa Östh (c) hemställs
att riksdagen anslår medel till en arbetsskadestatistik enligt i motionen
angiven kravspecifikation inom jord- och skogsbruket.

I motion 1986/87:So712 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om arbetsmiljölagens
brister och förslag till åtgärder.

I motion 1986/87:So713 av Margareta Persson (s) och Maj Britt Theorin (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i
uppdrag att närmare studera inverkan på människan av ljud i arbetsmiljön.

I motion 1986/87:So714 av Gunnel Jonäng (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att kartlägga kvinnors
arbetsmiljö inom olika tunga arbeten,

2. att riksdagen hos regeringen begär fortsatt forskning kring bildskärmsarbete,

3. att riksdagen hos regeringen begär fortsatt forskning kring 1990-talets
nya bildskärmar, provning av och varudeklaration på bildskärmar med
angivande av strålning, arbetsmiljörisker etc.,

4. att riksdagen hos regeringen begär att skydd för dem som arbetar vid
bildskärmar utarbetas.

I motion 1986/87:So715 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en undersökning av såväl tankbilschaufförernas som
bensinstationspersonalens arbetsmiljö och hälsotillstånd genomförs.
Motivering till motionen finns i motion 1986/87:Jo800.

I motion 1986/87:So716 av Rosa Östh (c) och Bengt Kindbom (c) hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om offentliggörande av testresultat.

Motivering till motionen finns i motion 1986/87:Sf322.

I motion 1986/87:So717 av Margareta Winberg m. fl. (s, vpk) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande en förändring av de allmänna rådén om begränsning av
tobaksrökning.

I motion 1986/87: So718 av Nils-Olof Gustafsson (s) och Bengt-Ola Ryttar (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av gällande
lagstiftning rörande arbetarskyddsansvar i syfte att komplettera lagstiftningen
så att den även omfattar projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar.

SoU 1986/87:17

I motion 1986/87:So719 av Margareta Persson (s) och Ingvar Björk (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om översyn av arbetsmiljölagen.

I motion 1986/87:So721 av Kjell-Arne Welin (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av ändrat huvudmannaskap för den kommunala
tillsynen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetarskyddsstyrelsens översyn av gränsvärdena,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande bildskärmsarbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande arbetsmiljön för gravida kvinnor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande fullskaleförsök med alternativa arbetsorganisationer i
syfte att förbättra den psykosociala arbetsmiljön,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande samverkan inom företagshälsovården.

I motion 1986/87:So493 av Elisabeth Fleetwood (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (del av yrkandet), att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
får i uppdrag att analysera rökeffekter på olika yrkesområden i syfte att
minska resp. yrkes sjukdomsrisk.

Utskottet

Utskottet behandlade under föregående riksmöte i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1985/86:12 ett flertal motioner rörande olika arbetsmiljöfrågor,
av vilka flera nu åter är aktuella, bl. a. om bildskärmar, belastningsskador,
rökfri arbetsmiljö och fackligt inflytande i arbetsmiljöfrågor, varvid
relativt utförliga bakgrundsuppgifter lämnades. I ett särskilt avsnitt redogjordes
för arbetarskyddets organisation. I detta betänkande kommer därför
att i viss utsträckning hänvisas till de redogörelser som lämnades i föregående
års betänkande.

Dator- och bildskärmsarbete m. m.

Datadelegationen (B 1980:03) överlämnade till regeringen i december 1985
sitt betänkande (DsC 1985:21) Framtida bildskärmar. Betänkandet omfattade
dels en rapport av en expertgrupp som delegationen tillkallat, dels en
skrivelse till regeringen med förslag till åtgärder.

I budgetpropositionen (s. 115) bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad
arbetsmarknadsministern anfört om framtida bildskärmar.

Utskottet redovisar arbetsmarknadsministerns bedömningar beträffande
de frågor som datadelegationen tagit upp i sin skrivelse i anslutning till de
motionsyrkanden som rör bildskärmsarbete.

SoU 1986/87:17

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter m. m.

SoU 1986/87:17

Den 1 januari 1986 trädde arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter
om arbete vid bildskärm i kraft (AFS 1985:12). Föreskrifterna anger hur
synförhållanden, arbetsplats och arbetsuppgifter skall vara utformade för att
inte leda till ögontrötthet, psykisk påfrestning och besvär i muskler och leder.

Den 17 december 1986 utfärdades arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd
om datorstöd i arbetet (AFS 1986:27). Råden behandlar bl. a. vikten av
information och medinflytande vid införandet av datorstöd. De allmänna
råden tar dessutom upp frågan om arbetsinnehåll och personlig integritet
m.m. till följd av datorisering.

Forskning om hälsorisker vid bildskärmsarbete

I motion 1986l87:So714 av Gunnel Jonäng (c) begärs fortsatt forskning kring
bildskärmsarbete {yrkande2). Motionären tar bl. a. upp de fall av strålskador
efter bildskärmsarbete som rapporterats och där orsakssammanhangen är
oklara. Motionären uppger vidare att ingenjörsvetenskapsakademien nyligen
presenterat en rapport som påvisar sambandet mellan elektromagnetiska
fält vid kraftledningar och cancer. Flera av rapportens slutsatser skulle enligt
motionären också kunna gälla bildskärmar.

Även i motion 1986187:So721 av Kjell-Arne Welin (fp) tas upp frågan om
forskning om bildskärmsarbetets risker (yrkande 5). Enligt motionären
behövs bl. a. fler forskningsprojekt om sambandet mellan bildskärmsarbete
och fosterskador. Motionären anser vidare att arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter bör revideras så att de bättre skyddar bildskärmsoperatören från
hälsorisker.

Datadelegationen underströk i sitt betänkande vikten av att forskningen
om hälsoriskerna vid bildskärmsarbete intensifierades och att resultaten gavs
bred spridning. Arbetsmarknadsministern uppger i budgetpropositionen (s.
108) att hon delar denna uppfattning. Flon framhåller vidare att denna
forskning också har hög prioritet i dag i Sverige. En framförhållen forskning
bör självfallet omspänna såväl hälsorisker som ergonomiska och arbetsorganisatoriska
aspekter på användningen av bildskärmar, heter det vidare i
propositionen. Arbetsmarknadsministern delar också den uppfattning som
har förts fram av flera remissinstanser, att forskningen även bör omfatta nya
typer av bildskärmar. Hon noterar med tillfredsställelse att arbetsmiljöfonden
och STU inlett ett omfattande forskningsprogram om samspelet
människa-dator, det s. k. MD A-projektet.

En ny forskningsproposition, 1986/87:80, har nyligen lagts fram. I dess
bilaga 8 behandlas forskning under arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde.
Därav framgår att bl. a. teknisk-fysikalisk forskning med inriktning
på elektromagnetiska riskfaktorer kommer att utgöra ett prioriterat område
vid arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning under treårsperioden 1987/
88-1989/90. Arbetsmarknadsministern framhåller där särskilt den vikt hon
lägger vid denna forskning, dvs. forskning om hur exponering för olika typer
av elektromagnetiska fält, t.ex. vid bildskärmar, kraftledningar m.m.
påverkar olika yrkesgrupper (prop., bil. 8, s. 11).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågor om arbetsmiljöriskerna
vid bildskärmsarbete är ett angeläget forskningsområde. Såsom
framgått av den här lämnade redovisningen kommer forskningen kring
eventuella risker med bildskärmsarbete att även i fortsättningen utgöra ett
prioriterat område. Utskottet anser därför inte att motionerna 1986/
87:So714 (c) yrkande 2 och So721 (fp) yrkande 3 påkallar något uttalande
från riksdagens sida.

Upphandling och provning av bildskärmsterminaler, m. m.

Den bildskärm som huvudsakligen används i dag är konstruerad med
katodstrålerör. Nya typer av bildskärmar, som är under utveckling, baseras
på flytande kristaller, plasma eller elektroluminiscens. Gemensamt för dessa
typer av bildskärmar är att de arbetar med avsevärt lägre spänning än vad
katodstråleskärmarna ger.

I motion 1986l87:So708 av Rosa Östh m. fl. (c) hemställs att regeringen ges
till känna vad som i motionen anförts om anskaffning av bildskärmar
(yrkande J). Motionärerna anser att staten bör ta initiativ för att påskynda att
man vid nyanskaffning av datorutrustning går över till annan och nyare
teknik än katodstråleskärmar. I motion 1986l87:So714 (c) begärs fortsatt
forskning kring 1990-talets nya bildskärmar, provning och varudeklaration
på bildskärmar, med angivande av strålning, arbetsmiljörisker etc. (yrkande
3). I motion 1986187:So716 av Rosa Östh (c) och Bengt Kindbom (c) yrkas att
regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om offentliggörande av
testresultat. Motionärerna uppger att en produkttestning av bildskärmar nu
skall genomföras och ser positivt på detta. De framhåller dock att det är
angeläget att testresultaten så snabbt som möjligt blir offentliggjorda.

Arbetsmarknadsministern uppger i propositionen (s. 109) att hon, i likhet
med datadelegationen och flera remissinstanser, anser att det är önskvärt att
användare av bildskärmar går samman och formulerar krav på viktiga
egenskaper hos bildskärmar inför 1990-talet och därefter. Eftersom det ofta
är så att tekniken kommer först och dess påverkan på människa och miljö
vanligtvis uppenbaras först i efterhand är det viktigt att nya bildskärmsteknologier,
baserade på annan teknik än den nuvarande katodstråletekniken,
utvärderas så noga som möjligt från bl. a. arbetsmiljösynpunkt, medan de
ännu befinner sig på utvecklingsstadiet, anför arbetsmarknadsministern
vidare. I propositionen uppges att hithörande frågor för närvarande övervägs
inom regeringskansliet.

Arbetsmarknadsministern hänvisar också till datadelegationens betänkande
där det framgår att det för majoriteten av de människor som använder
bildskärmar inte kommer att finnas något alternativ till de nuvarande
katodstråleskärmarna under de närmaste åren. Under tiden bör man enligt
arbetsmarknadsministern vid upphandling av bildskärmsterminaler m. m.
ställa krav på att den nuvarande bildskärmstekniken görs bättre från hälsooch
komfortsynpunkt. Av propositionen framgår att statskontoret i samband
med upphandling till den civila statliga förvaltningen har ställt krav på att det
elektrostatiska fältet elimineras samt att det lågfrekventa magnetfältet

SoU 1986/87:17

minskas kraftigt med bibehållen god synergonomi. Flera leverantörer av
bildskärmar uppges redan ha vidtagit åtgärder för att tillmötesgå kraven på
att minska strålningen.

Såsom framgått av den här lämnade redovisningen kommer det under de
närmaste åren inte att finnas något alternativ till de nuvarande katodstråleskärmarna.
Staten har emellertid genom statskontoret ställt skärpta krav vid
upphandling av ny bildskärmsutrustning baserad på nuvarande teknik.
•Utvecklingen tyder på att kraven kommer att leda till en förbättrad kvalitet
på bildskärmarna. Med hänvisning härtill avstyrks motion 1986/87:So708 (c)
i här aktuell del (yrkande 3).

Vad gäller provning av bildskärmsutrustning uppges i propositionen att
regeringen genom ändringar i förordningen (1985:1107) om riksprovplatser
och auktoriserade provplatser m. m. beslutat att statens mät- och provråd får
meddela auktorisation för frivillig kontroll av bildskärmsterminaler. Mätoch
provrådet skall utarbeta regler för kontrollen, vilka skall omfatta bl. a. de
egenskaper som skall provas och de provningsmetoder som skall användas.
Enligt vad arbetsmarknadsministern har erfarit beräknas auktorisation för
frivillig provning av bildskärmsterminaler kunna erbjudas fr.o.m. den 1
februari 1987. Utskottet har erfarit att verksamheten kommit i gång som
beräknat.

Syftet med regeringens beslut uppges vara att underlätta för arbetsgivare
och fackliga organisationer att bedöma egenskaper hos bildskärmsutrustning
och därmed val av utrustning av hög kvalitet från arbetsmiljösynpunkt. Även
om provningen blir frivillig kommer den sannolikt, enligt arbetsmarknadsministerns
mening, att i hög grad påverka anskaffningen av bildskärmsutrustning.

En provningsverksamhet för bildskärmar har således inletts. Om fortsatt
forskning om 1990-talets bildskärmar har talats ovan, s. 5. Motion 1986/
87:So714 (c) påkallar enligt utskottets mening därför inte någon åtgärd av
riksdagen (yrkande 3).

Enligt arbetsmarknadsministern kommer provningsresultaten att bli en
viktig informationskälla för flera intressenter. Hon anser det därför angeläget
att testprotokollen blir offentliga (prop. s. 110). För närvarande gäller
sekretess i provningsärenden om det är en myndighet som utför provningen,
8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100). Uppdragsgivaren kan dock medge att
provningsresultaten offentliggörs. Om bildskärmsprovningen genomförs av
annan än myndighet, t. ex. av en leverantör av bildskärmar, gäller inte
offentlighetsprincipen. Såsom påpekas i propositionen kommer det emellertid
sannolikt att bli ett konkurrensmedel mellan olika tillverkare och
leverantörer att kunna lämna produktinformation för bildskärmsutrustning.
Det kommer då att ligga i uppdragsgivarens intresse att offentliggöra
testresultaten. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet även motion
1986/87:So716 (c).

Skydd för bildskärmsarbetare

SoU 1986/87:17

I motion 1986/87:So714 (c) begärs att skydd för dem som arbetar vid
bildskärmar utarbetas (yrkande 4). Kraven måste skärpas på kontinuerlig

läkarundersökning av dem som arbetar vid bildskärmar. Kvinnor som anser
sig behöva omplacering måste få den möjligheten. Antalet timmar per dag
vid bildskärmar bör begränsas för dem som har behov därav.

För ASS föreskrifter om arbete vid bildskärm och för de allmänna råden
om datorstöd i arbetet har redogjorts ovan (s. 5). Föreskrifterna tar främst
sikte på synproblem och andra belastningsbesvär som kan uppstå i samband
med arbete vid bildskärm. De innehåller bl. a. bestämmelser om arbetspassens
längd och om synundersökning av arbetstagaren. De allmänna råden
behandlar bl. a. ergonomiska och fysiska arbetsmiljökrav vid bildskärmsarbete.
Även ASS kungörelse om Arbetsställningar och arbetsrörelser (ASF
1983:6) kan tillämpas vid planering av en bildskärmsarbetsplats. Nedan (s. 9)
redovisas också de avtal som slutits mellan arbetsmarknadens parter om rätt
för gravida att omplaceras från bildskärmsarbete.

Med hänvisning till den här lämnade redovisningen anser utskottet inte att
motionen påkallar någon åtgärd av riksdagen såvitt nu är i fråga (yrkande 4).

Tillsättande av en datamiljökommission

I motion 1986l87:So702 (vpk) föreslås att en datamiljökommission tillsätts
för att övervaka riskerna med den snabbt tilltagande datoriseringen och ge
förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö där datorer och ny teknik används
(yrkande /). Riktlinjerna bör inkludera synpunkter på arbetspassens längd,
synergonomiska krav, m. m. heter det i motionen. Kommissionens uppgift
bör bl. a. vara att bevaka och värdera forskningsrapporter och därigenom dra
lärdomar av den nya teknikens inverkan på människan.

Motioner med samma innehåll som den nu aktuella har behandlats flera
gånger tidigare av utskottet, senast våren 1986. Utskottet avstyrkte då
motionen med hänvisning bl. a. till det föreskrifts- och forskningsarbete på
området som då pågick (SoU 1986/87:12 s. 13-14).

I föregående avsnitt har redogjorts för bl. a. arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter för bildskärmsarbete och om vad som sagts i dels budgetpropositionen,
dels forskningspropositionen om forskningen på området. Inte heller
nu anser utskottet att det finns behov av att tillsätta en sådan datamiljökommission
som begärts i motion 1986/87:So702 (vpk). Motionen avstyrks därför
såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

Omplacering eller ledighet för graviditet

1 motion 1986/87:So702 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) föreslås att kvinnor
som planerar graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt till omplacering
eller ledighet med bibehållen lön vid misstänkt risk för fosterskada i
arbetsmiljön (yrkande 2). Enligt motionärerna är frågan för viktig för att
lösas avtalsvägen. Arbetsmiljöbedömningen skall vara avgörande, och den
är inte förhandlingsbar, heter det i motionen.

I motion 1986l87:So721 (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande arbetsmiljön för gravida kvinnor
(yrkande 4). För närvarande har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat föreskrifter

SoU 1986/87:17

om skydd för havande kvinnor endast såvitt gäller blyarbete. Motionären
anser att gravida kvinnor bör få ett bättre skydd än i dag i arbetsmiljöer som
är eller kan vara skadliga för fostret. Kan omplacering inte verkställas bör,
enligt motionären, rätten till utbyggd havandeskapspenning omedelbart
inträda.

Enligt de regler som trädde i kraft den 1 juli 1985 har gravida kvinnor, som
tvingas avstå från förvärvsarbete på grund av att arbetsmiljön kan medföra
risk för fosterskador, rätt till omplacering eller om omplacering inte kan
ordnas, rätt till havandeskapspenning. En förutsättning är att kvinnan har
avstängts från arbetet enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap.
16 § arbetsmiljölagen [3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring].

Föreskrifter om skydd för havande kvinnor finns, såsom påpekas i motion
So721, för närvarande endast såvitt gäller blyarbete (AFS 1982:1). 11984 års
forskningsproposition (prop. 1983/84:107 bil. 7) uppgavs att bristen på
kunskaper ännu var mycket stor om sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer
och reproduktionsskador. Vidare uppgavs att arbetarskyddsstyrelsen under
den närmaste femårsperioden skulle prioritera bl. a. forskning om ämnen
som kan skada foster och arvsanlag (s. 9).

Vad gäller gravida kvinnors rätt till omplacering från bildskärmsarbete
finns det på det statliga området sedan drygt ett år tillbaka en överenskommelse
mellan parterna som gör det möjligt för bildskärmsarbetande gravida
kvinnor att begära omplacering. Lokala avtal och överenskommelser med
samma innebörd har också träffats vid samtliga landsting, i knappt hälften av
kommunerna samt vid många privata företag. Arbetsmarknadsministern
uppger i budgetpropositionen (s. 109) att hon erfarit att det för närvarande
pågår förhandlingar inom den privata sektorn på arbetsmarknaden om ett
centralt avtal mellan LO/PTK och SAF som bl. a. behandlar frågan om rätt
till omplacering för bildskärmsarbetande gravida kvinnor.

Vid behandlingen av ett motsvarande motionsyrkande våren 1986 förutsatte
utskottet att arbetarskyddsstyrelsen uppmärksamt skulle följa fortlöpande
forskningsarbeten vad gäller sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer
och graviditetsstörningar och skyndsamt utfärda föreskrifter om det skulle
visa sig finnas ett sådant samband. Utskottet anförde vidare att även om det i
dag inte fanns vetenskapliga bevis för att bildskärmsarbete leder till
graviditetsstörningar bildskärmsarbetande kvinnors oro borde respekteras.
Utskottet såg därför med tillfredsställelse att allt fler avtal träffats mellan
arbetsmarknadens parter om rätt för gravida att slippa bildskärmsarbete.
Den då aktuella motionen avstyrktes därmed (SoU 1985/86:12 s. 10).

Det utskottet anförde vid föregående riksdagsbehandling av frågan äger
aktualitet även i dag. Utskottet anser därmed inte att motionerna 1986/
87:So702 (vpk) yrkande 2 och So721 (fp) yrkande 4 påkallar någon åtgärd av
riksdagen.

Yrkesinspektionens verksamhet

Tillsynsmyndigheter för arbetarskyddet är arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
vilka tillsammans kallas arbetarskyddsverket. Arbetarskydds -

SoU 1986/87:17

styrelsen utövar den centrala tillsynen enligt arbetsmiljölagen och anslutande
lagar och föreskrifter, medan yrkesinspektionen är en fältorganisation som
under styrelsen utövar tillsyn i närmare kontakt med arbetsplatserna. I
arbetarskyddsstyrelsens styrelse, liksom i styrelserna för yrkesinspektionsnämnderna,
ingår representanter för arbetsmarknadens parter, lika många
från varje sida.

Riksdagen beslutade hösten 1985 att föra över tillsynen av vissa mindre
arbetsställen från kommunerna till yrkesinspektionen fr. o. m. den 1 januari
1987 (prop. 1985/86:40, SoU 6).

Utredningen (A 1983:04) med uppdrag att se över yrkesinspektionen och
den kommunala tillsynen avlämnade år 1985 sitt betänkande (Ds A 1985:1)
Samlad tillsyn av arbetsmiljön. I betänkandet lades fram flera förslag bl. a.
om avskaffandet av den kommunala tillsynen, vilket riksdagen som nämnts
redan beslutat om. Vidare lades fram vissa förslag om tillsynens fortsatta
inriktning, arbetsformer och organisation samt om arbetsfördelningen
mellan arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Betänkandet har
remissbehandlats.

I budgetpropositionen (s. 115) bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad
arbetsmarknadsministern anfört om tillsynen av arbetsmiljön. Utskottet
redovisar arbetsmarknadsministerns bedömningar i anslutning till de motionsyrkanden
som rör yrkesinspektionens verksamhet.

I motion 1986l87:So721 (fp) hemställs att regeringen ges till känna vad som i
motionen anförts om uppföljning av ändrat huvudmannaskap för den
kommunala tillsynen (yrkande 1). Enligt motionären är det ur efterlevnadssynpunkt
av väsentlig vikt att tillsynen fungerar när yrkesinspektionen
fr. o. m. den 1 januari 1987 övertar tillsynen även av de mindre arbetsplatserna.
En uppföljning av den nya ordningen är viktig, anför motionären,
samtidigt som en utvärdering bör planeras och genomföras under första
halvåret 1988.

Genom att tillsynen av de mindre arbetsställena förs över från kommunerna
till yrkesinspektionen den 1 januari 1987 kommer antalet arbetsställen
under yrkesinspektionens tillsynsansvar att i stort sett fördubblas. Kommunerna
har genom överenskommelser med staten påtagit sig att tillföra staten
ca 20 milj. kr. fr. o. m. år 1987 som kompensation för att staten tar över den
kommunala tillsynens uppgifter. Vidare har staten och kommunerna kommit
överens om att ca 40 tidigare kommunala tillsynsmän skall övergå till
yrkesinspektionen (prop. 1985/86:40 s. 8—9).

Arbetsmarknadsministern konstaterar i budgetpropositionen (s. lil) att
yrkesinspektionen således kommer att förstärkas både ekonomiskt och
personellt. Detta är, framhåller hon, en förutsättning för att inspektionen
skall kunna klara det vidgade tillsynsansvaret samt kunna förstärka tillsynen
av de mindre arbetsställena i samband med att den kommunala tillsynen
avskaffas. Därutöver krävs, för att yrkesinspektionen på längre sikt med
bibehållen ambitionsnivå skall kunna klara dessa uppgifter, att myndigheten
anpassar sin organisation och sina arbetsformer till de nya förutsättningarna.
Utredningen utgick från att yrkesinspektionens besök hos företag med en
god skyddsverksamhet skulle kunna minska och att detta skulle ge det ökade

SoU 1986/87:17

\ \

utrymme som behövs för tillsyn av de företag som har en svagt utvecklad
skyddsverksamhet och som t. ex. saknar tillgång till företagshälsovård.
Arbetsmarknadsministern anser det angeläget att yrkesinspektionen gör de
prioriteringar som krävs för en sådan omdisponering av resurserna (prop.
s. 113).

Riksdagen uttalade år 1981 att tillsynen av arbetsmiljön på de mindre
arbetsställena borde föras över från kommunerna till yrkesinspektionen. Ett
skäl härför var att en rad utredningar konstaterat att den kommunala
tillsynen inte fungerat effektivt. När nu yrkesinspektionen tar över uppgiften
förutsätter utskottet att detta kommer att innebära en förbättring både ur
effektivitets- och kvalitetssynpunkt. Ett villkor härför är att yrkesinspektionen
ges tillräckliga resurser för att klara sina vidgade tillsynsuppgifter.
Yrkesinspektionen kommer emellertid såsom framgått att förstärkas både
ekonomiskt och personellt. Utskottet utgår vidare från att arbetarskyddsverket
noggrant följer upp effekterna av det nya huvudmannaskapet. Motion
So721 (fp) yrkande 1 påkallar med hänsyn till det anförda inte någon
riksdagens åtgärd och avstyrks.

1 motion 1986l87:So701 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att de
fackliga representanterna får majoritet i såväl arbetarskyddsverkets styrelse
som yrkesinspektionsnämnderna.

Motsvarande yrkanden har avslagits av riksdagen efter förslag av utskottet
ett flertal gånger tidigare, senast våren 1986 (se SoU 1985/86:12).

Utskottet har bl. a. understrukit vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna
på detta område inte konstrueras som partsorgan. Om detta blev fallet
skulle enligt utskottet förutsättningarna för tillsynsverksamheten allvarligt
försämras, vilket i sista hand skulle skada såväl det allmännas som
arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse.

Utskottet har inte ändrat sin inställning i frågan och avstyrker därför
motionen.

Den psykosociala arbetsmiljön

I motion 1986/87:So721 (fp) hemställs att regeringen ges till känna vad i
motionen anförts beträffande fullskaleförsök med alternativa arbetsorganisationer
i syfte att förbättra den psykosociala arbetsmiljön (yrkande 5).
Enligt motionären skapar en långt gången arbetsuppdelning och specialisering
monotoni, psykisk påfrestning, trötthet, social isolering och låg arbetstillfredsställelse.
Dessa psykologiska problem diskuterades redan i förarbetena
till arbetsmiljölagen. Arbetsorganisationen bör därför utvecklas så att
begrepp som specialisering, detaljinstruktioner och detaljkontroll ersätts av
begrepp som mångsidig kompetens, egenkontroll och medmänskligt stöd.

Av forskningspropositionen framgår (bil. 8 s. 7) att ett av de två ekonomiskt
tyngsta delområdena som omfattas av arbetsmiljöfondens stöd till
forskning och utveckling är psykiska och sociala aspekter i arbetslivet,
arbetsorganisation och medbestämmande. Enligt vad utskottet erfarit pågår
sådana försök som efterlyses i motionen inom ramen för arbetsmiljöfondens
utvecklingsprogram. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet bifall till
motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 5).

SoU 1986/87:17

I detta sammanhang kan nämnas att det i betänkandet om samlad tillsyn av
arbetsmiljön underströks att en helhetsbedömning skulle eftersträvas vid
tillsynen. Detta angavs innebära att hänsyn också skulle tas till arbetsplatsens
lämplighet ur psykologiska och sociala aspekter (s. 72). Utredningen ansåg
att detta borde komma till uttryck i 15 § arbetsmiljöförordningen (AMF). I
budgetpropositionen uppger arbetsmarknadsministern att hon kommer att
föreslå regeringen att ändra AMF i enlighet med utredningens förslag.

Företagshälsovården

I motion 1986l87:So721 (fp) hemställs också att regeringen ges till känna vad
som i motionen anförts beträffande samverkan inom företagshälsovården
(yrkande 6). Enligt motionären skulle ett fördjupat samarbete mellan
företagshälsovård och landsting öka kompetensen och även kvaliteten på
verksamheten. Företagshälsovården skulle få ökade resurser till miljöutredningar
av arbetsplatser. Samtidigt skulle engagemanget i arbetsskadades
rehabilitering kunna intensifieras. Vidare borde företagshälsovården eftersträva
ett fördjupat samarbete också med yrkesinspektionen. Det skulle
enligt motionären innebära större kraft bakom företagshälsovårdens krav på
förändringar av bristfälliga arbetsmiljöer.

I proposition 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning behandlades
samverkan mellan företagshälsovården och samhällets hälso- och
sjukvård i ett särskilt avsnitt (s. 22-23). Där konstaterades inledningsvis att
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ålägger landstinget ett övergripande
ansvar för planeringen av all hälso- och sjukvård inom landstingsområdet.
Planeringsansvaret omfattar också den service som erbjuds av andra
vårdgivare, t. ex. företagshälsovården. Arbetsmarknadsministern ansåg det
angeläget att smidiga samverkansformer utvecklades mellan företagshälsovården
och samhällets hälso- och sjukvård på den lokala nivån med sikte på
att nå bästa möjliga utnyttjande av tillgängliga resurser. Hon ansåg att det
borde ankomma på primärvården att ta initiativ till överläggningar med
företrädare för företagshälsovården för att klarlägga samverkansområden
och uppgiftsfördelning. Utskottet anslöt sig till arbetsmarknadsministerns
bedömning (SoU 1984/85:13 s. 11).

När det gäller motionärens krav på samarbete mellan företagshälsovården
och yrkesinspektionen vill utskottet anföra följande.

Företagshälsovården får sin utformning och sitt innehåll genom den
verksamhet som arbetsmarknadens parter bedriver lokalt i skyddskommittéer
och företagshälsovårdskommittéer. Företagshälsovårdens roll som ett
opartiskt och oberoende expertorgan till den lokala skyddsverksamheten
underströks i propositionen om företagshälsovård och arbetsanpassning
(s. 18).

Yrkesinspektionen är en myndighet som bl. a. skall pröva om en företagshälsovårdsenhets
verksamhet och resurser uppfyller de krav som gäller för
att få ersättning från samhället.

Enligt utskottets mening är det viktigt att bibehålla företagshälsovårdens
oberoende ställning. Dess funktion bör därför inte sammanblandas med
yrkesinspektionens myndighetsuppgift.

SoU 1986/87:17

Mot bakgrund av det nu anförda avstyrks motion So721 (fp) även i här
aktuell del (yrkande 6).

Belastningsskador, m. m.

I motion 1986187:So704 av Lars-Ove Hagberg (vpk) begärs att forskning om
åtgärder mot belastningssjukdomar fortsättningsvis prioriteras i arbetsmiljöarbetet
med ökad inriktning på sambandet mellan förslitnings- och belastningsskador
och ackord och arbetsorganisation som ökar intensitet och
ensidighet i arbetet (yrkande 2). Motionärerna föreslår också att riksdagen
hos regeringen begär ett samlat program mot belastnings- och förslitningsskador
att föreläggas riksdagen (yrkande 1).

Arbetarskyddsstyrelsen anför i årets budgetproposition att det forskningsprogram
som lades fast år 1984 och som gäller t. o. m. budgetåret 1988/89
innebär att bl. a. belastningssjukdomar utgör ett särskilt prioriterat område
för styrelsens forskning (s. 118). Ett flertal nya projekt har startats och
förstärkningar i form av ny personal, kompetens och utrustning har tillförts
detta område.

Arbetsmarknadsministern framhåller i propositionen att särskild uppmärksamhet
måste ägnas förebyggande av belastningsskador (s. 23).

Under anslaget Cl Arbetsmiljö - tillsyn och forskning har arbetsmarknadsministern
beräknat 3,5 milj. kr. för att möjliggöra ökade insatser inom
programmet Forskning och utbildning under treårsperioden 1987/88-1989/
90. I den nya forskningspropositionen uppges att arbetarskyddsstyrelsen
kommer att i första hand använda resursökningen för bl. a. produktionsteknisk
forskning med inriktning mot ergonomi.

Utskottet delar nu liksom tidigare år motionärernas uppfattning om
angelägenheten av forskning och åtgärder för att förebygga och minska
belastningsskador. Med hänvisning till den här lämnade redovisningen anser
utskottet emellertid inte att motion 1986/87:So704 yrkande 2 påkallar någon
åtgärd av riksdagen.

Motionärerna har också begärt ett samlat program mot belastnings- och
förslitningsskador (yrkande 1). Med anledning av en likartad motion (vpk)
våren 1986 uttalade utskottet bl. a. att frågan om belastnings- och förslitningsskador
var en väsentligt mer mångfasetterad fråga än asbestproblematiken,
vilken rörde hanteringen av ett avgränsat ämne. Åtgärder för att
komma till rätta med belastnings- och förslitningsskador måste ofta genomföras
i direkt anslutning till konkreta arbetssituationer. Enligt utskottets
mening måste man i första hand satsa på forskning som kan ge en fördjupad
kunskap om belastningsskadors uppkomst och med utgångspunkt däri arbeta
vidare på olika nivåer. Av samma skäl såg utskottet det knappast som
realistiskt att ett samlat program mot belastnings- och förslitningsskador
skulle kunna formuleras generellt för hela arbetslivet. Utskottet avstyrkte
därför motionen (SoU 1985/86:12 s. 17). Riksdagen följde utskottet. Utskottet
vidhåller sin inställning och avstyrker således motionen även i här aktuell
del (yrkande 1).

I detta sammanhang kan nämnas att det vid socialstyrelsen pågår ett arbete
med att utarbeta underlag för ett hälsopolitiskt program för rörelseorganens

SoU 1986/87:17

sjukdomar. Programmet skall redovisas för regeringen hösten 1987.

I samma motion föreslås vidare att skyddsombud och lokal fackförening
ges vidgad rätt att stoppa arbeten som utsätter den arbetande för förslitningsoch
belastningsskador (yrkande 3). Detta vore enligt motionärerna den
snabbaste vägen att nå långsiktiga resultat i arbetet med att minska dessa
skador.

Skyddsombud har enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen rätt att avbryta arbete
i det fall ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares
liv eller hälsa och rättelse inte kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren.
Skyddsombudet kan då besluta att arbetet skall avbrytas till dess att
yrkesinspektionen hinner ta ställning i frågan. Av förarbetena framgår att
skyddsombudens stoppningsrätt aktualiseras när risken är överhängande och
man inte hinner avvakta yrkesinspektionens ställningstagande. Skyddsombudet
har emellertid inte befogenhet att stoppa arbetet enbart på grund av
misstanke om skadliga långtidseffekter. (Prop. 1976/77:149 s. 339, SoU
1977/78:1 s. 56-57).

Ett yrkande liknande det nu aktuella behandlades av riksdagen våren
1986. Utskottet avstyrkte då motionen och uttalade att det enligt utskottets
mening hade gjorts en lämplig avgränsning i arbetsmiljölagen av de
situationer då skyddsombud har rätt att avbryta arbetet. Utskottet kunde
således inte dela motionärernas uppfattning att en ökning av skyddsombudens
befogenheter i detta avseende skulle vara en lämplig väg att gå för att
komma till rätta med belastningsskadorna. Utskottet erinrade också om att
det i ett antal författningar från arbetarskyddsstyrelsen fanns konkreta
bestämmelser om arbetsställningar, arbetsrörelser och fysisk belastning och
att yrkesinspektionen, som skall vaka över att gällande föreskrifter iakttas, i
sista hand har tvångsmedel att tillgå för att åstadkomma förbättringar av
arbetsmiljön (SoU 1985/86:12 s. 17).

Utskottet har inte ändrat uppfattning sedan föregående riksmöte. Motionen
avstyrks därför såvitt här är i fråga (yrkande 3).

Motion 1986l87:So714 (c) behandlar bl. a. de belastningsskador som drabbar
kvinnor i tunga arbeten. Motionären begär åtgärder för att kartlägga
kvinnors arbetsmiljö inom olika tunga arbeten (yrkande 1). En sådan
kartläggning skulle innebära att nya redskap och hjälpmedel aktualiserades,
att forskningen kunde gå vidare och först och främst att kvinnornas
hälsosituation och arbetsmiljö förbättrades.

Ett motsvarande motionsyrkande behandlades av utskottet våren 1986, se
SoU 1985/86:12 s. 19. Utskottet redovisade inledningsvis uppgifter från en
sammanställning av hälsorisker i olika yrken som tagits fram av statistiska
centralbyrån, SCB. Av den framgick att för kvinnornas del utgjorde
belastningssjukdomarna den dominerande gruppen i arbetsskadeärenden.
Sammanfattningsvis var enligt statistiken hälsoriskerna för kvinnor störst i
tungt och smutsigt kroppsarbete. Vidare redovisades i betänkandet ett flertal
forskningsprojekt avseende kvinnor inom tunga arbeten som pågick inom
arbetarskyddsstyrelsen, se betänkandet. Dessa projekt pågår fortfarande.
Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning till projekten.

I den nya forskningspropositionen (bil. 8 s. 9) pekar arbetsmarknadsmi -

SoU 1986/87:17

nistern på att kvinnornas inträde på arbetsmarknaden skett främst under de
senaste decennierna. Kvinnornas sysselsättning har bl. a. expanderat i
verksamheter där det kan finnas arbetsmiljörisker som inte är tillräckligt
kända. Man kan därför, enligt arbetsmarknadsministern, befara att kvinnornas
arbetsmiljöproblem underskattas. Hon anser därför att det är viktigt att
även beakta dessa aspekter vid prioritering av insatser inom arbetsmiljöforskningen.

Utskottet delar helt arbetsmarknadsministerns bedömning att de speciella
arbetsmiljörisker som kvinnor utsätts för i arbetslivet bör uppmärksammas.
Mot bakgrund av vad som uttalas i forskningspropositionen och med
hänvisning till de forskningsprojekt avseende kvinnors arbetsmiljö, bl. a.
inom olika tunga arbeten, som pågår anser utskottet inte att motion
1986/87:714 (c) påkallar någon åtgärd av riksdagen såvitt nu är i fråga
(yrkande 1).

Asbestskador

Så länge asbest föreligger i bunden form, t. ex. i byggnader, maskiner och
andra produkter, utgör den normalt ingen större hälsofara. Det är först när
asbestfibrer sprids som damm som hälsorisker föreligger. Inandning av
asbestdamm i större mängder medför nämligen risk för vissa sjukliga
förändringar i lungor och lungsäck. Allvarliga asbestbetingade sjukdomar är
asbestos, lungcancer och mesoteliom.

Pleuraplack är en ärrbildning i lungsäcken, i 70 % av fallen orsakat av
asbest. I socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinsk
undersökning av personer som i sin tidigare anställning har exponerats för
asbest, SOSFS 1986:2, sägs bl. a. följande beträffande pleuraplack:

Pleuraplack utgör en biologisk markör på asbestexponering, men påverkar
såvitt känt inte andningsfunktionen. Enbart förekomsten av pleuraplack
innebär troligen inte heller, att individen löper större risk att utveckla
allvarlig asbestbetingad sjukdom än de personer som utsatts för samma
asbestexponering men saknar plack. Ingående information om innebörden
av eventuella fynd av pleuraplack kan förebygga eller mildra en krisreaktion
hos patienten. Detsamma gäller givetvis information om andra för hälsan
betydelselösa fynd vid hälsoundersökningen.

Den som har fått en skada erkänd som arbetsskada får - genom lagen
(1962:381) om allmän försäkring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
- ersättning från försäkringskassan för inkomstförlust och kostnader.
För skada som inträffat före den 1 juli 1977 skall fortfarande lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring gälla. För vissa arbetstagarkollektiv har
härutöver träffats kompletterande kollektivavtal om försäkringsersättning
vid bl. a. arbetsskada. Ett exempel är TFA-försäkringen, trygghetsförsäkringen
vid arbetsskada.

Ersättningen enligt TFA-försäkringen kan utgå enligt andra och mer
generösa grunder än vad som gäller för den lagenliga försäkringen. Det är i
detta fall kollektivavtalsparterna som genom överenskommelsen bestämmer
ersättningsvillkoren och som också förfogar över tillämpningen.

SAF, LO och PTK har träffat en överenskommelse om ersättning med
10 000 kr. skattefritt till arbetstagare som på grund av inverkan av asbest i

SoU 1986/87:17

arbetet fått pleuraplack. En förutsättning för att få ersättning är att
pleuraplacken visat sig först efter den 31 januari 1974.

Två motioner tar upp situationen för de asbestskadade med utgångspunkt i
den träffade överenskommelsen.

I motion 1986/87:So705 av Birthe Sörestedt (s) och Hans Pettersson i
Helsingborg (s) begärs att regeringen hos de avtalsslutande parterna verkar
för en generösare tolkning av överenskommelsen, så att den grupp av
arbetsskadade som i dag inte erhåller den ideella ersättningen blir ersättningsberättigade.
Motionärerna syftar på dels dem som fått sin diagnos före
den 1 februari 1974, dels dem där tidigare kontroller och röntgen inte givit
entydig diagnos, trots att yppandedagen inträffat före 1974. I motion
1986/87:So710 av Sten Andersson i Malmö (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en prövning av förutsättningarna för att förbättra den
materiella situationen för främst de asbestskadade som fått sin asbestbetingade
sjukdom konstaterad före den 1 februari 1974.

En anställd som inte fått de pengar han anser sig ha rätt till från
TFA-försäkringen kan överklaga försäkringsbolagets beslut till skiljenämnden
för arbetsmarknadsförsäkringar, AMF. För närvarande ligger ett
tjugotal ärenden om pleuraplack hos skiljenämnden för avgörande. I alla
ärendena är den skadade missnöjd med vilken dag försäkringsbolaget räknat
som yppandedag för sjukdomen i deras fall.

Den ersättning som är i fråga grundar sig således på en överenskommelse
mellan arbetsmarknadens parter. Tvistiga ärenden avgörs av skiljenämnd.
Enligt utskottets mening måste frågan om eventuell ändring av den träffade
överenskommelsen överlämnas åt parterna. Utskottet avstyrker därför
motionerna 1986/87:So705 (s) och 1986/87:So710 (m).

Rökfri arbetsmiljö m. m.

På uppdrag av regeringen har arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen år
1983 givit ut allmänna råd om begränsning av tobaksrökning i lokaler av
gemensamhetskaraktär (AFS 1983:10). Utgångspunkten för de allmänna
råden är att en rökfri miljö skall vara det normala och att en rökares önskan
att få röka får vika för andras önskemål om en rökfri miljö. I råden framhålls
att tobaksrökning är en arbetsmiljöfråga och att den således kan behandlas i
skyddskommittéerna.

I motion 1986l87:So717 av Margareta Winberg m.fl. (s, vpk) hemställs att
regeringen ges till känna vad som i motionen anförts beträffande en
förändring av de allmänna råden om begränsning av tobaksrökning. Motionärerna
anser inte att de allmänna råden haft tillräcklig effekt när det gäller
att åstadkomma en rökfri arbetsmiljö. De allmänna råden bör därför
förändras till rättsligt bindande föreskrifter. Motionärerna berör särskilt de
forskningsrön som varje månad rapporteras om skadeverkningar av passiv
rökning.

Arbetsmarknadsministern besvarade den 5 december 1985 en fråga i
riksdagen om åtgärder för en rökfri arbetsmiljö (snabbprotokoll 1985/86:45,

SoU 1986/87:17

anf. 22—27). I svaret framhölls att arbetsmarknadsministern ansåg att den
passiva rökningen var en arbetsmiljöfråga, men att det för närvarande inte
var aktuellt med ytterligare restriktioner. Enligt arbetsmarknadsministern
hade tobaksrökningen minskat betydligt under senare år samtidigt som
attityderna till rökning förändrats. Genom en enkät till samtliga statliga
myndigheter om hur de allmänna råden följts hade framkommit att åtta av tio
statliga arbetsplatser hade infört någon form av begränsning av tobaksrökningen.
Socialstyrelsen hade också vidtagit särskilda åtgärder för att
informera om de allmänna råden. Tills vidare borde åtgärder mot rökningens
skadeverkningar i arbetslivet i första hand utformas i samverkan på
arbetsplatserna med ett slutligt ansvar för arbetsgivaren att se till att
arbetsmiljön är sund och säker. Enligt arbetsmarknadsministern kunde dock
ytterligare restriktioner behöva övervägas om de allmänna råden om
begränsning av tobaksrökning samt informationsinsatserna inte fick tillräcklig
effekt. Hon ansåg att det i första hand borde ankomma på arbetarskyddsstyrelsen
och socialstyrelsen att överväga om vad som framkommit genom en
dom i försäkringsöverdomstolen där skador av passiv rökning bedömts som
arbetsskada krävde förändringar i regleringen.

En liknande motion behandlades av utskottet våren 1986. Utskottet
avstyrkte då bifall till motionen och anförde följande:

Enligt utskottets mening måste hälsoriskerna vid s. k. passiv rökning i
arbetsmiljön begränsas ytterligare. Ingen skall mot sin vilja behöva exponeras
för tobaksrök. Vidare måste rökningens förstärkande effekt på skador av
luftföroreningar som asbest, radon m. m. beaktas. Utskottet delar dock
arbetsmarknadsministerns uppfattning att åtgärder mot rökningens skadeverkningar
i arbetslivet i första hand bör utformas i samverkan på arbetsplatserna.
Om de allmänna råden och informationsinsatserna inte får tillräcklig
effekt måste emellertid ytterligare restriktioner, såsom bindande föreskrifter
från arbetarskyddsstyrelsen, införas.

Utskottet har erfarit att arbetarskyddsstyrelsen planerar att starta en
kampanj mot den passiva rökningen på arbetsplatserna. Kampanjen, som
skall vara i två år, skall genomföras i nära samarbete med arbetsmarknadens
parter. Den skall enligt uppgift inte syfta till något uttryckligt förbud mot
rökning, utan inriktas på information och attitydpåverkan. I maj 1987 skall
arbetarskyddsstyrelsen sammanträffa med arbetsmarknadens parter för att
planlägga kampanjen, som beräknas starta hösten 1987.

Utskottet vidhåller sin inställning att hälsoriskerna vid passiv rökning i
arbetsmiljön måste begränsas ytterligare. Utskottet ser därför positivt på att
arbetarskyddsstyrelsen i samarbete med arbetsmarknadens parter nu kommer
att starta en kampanj mot den passiva rökningen på arbetsplatserna.
Resultatet av den kampanjen samt effekterna av de allmänna råden och
andra informationsinsatser bör dock avvaktas innan det finns skäl att
överväga ytterligare restriktioner. Utskottet avstyrker därför motion 1986/
87:So717 (s, vpk).

I motion 1986/87:So493 av Elisabeth Fleetwood (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att analysera rökeffekter
på olika yrkesområden i syfte att minska resp. yrkes sjukdomsrisk
(yrkande I delvis).

SoU 1986/87:17

Riksdagen 1986187. 12 sami. Nr 17

I förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149, SoU 1977/78:1)
diskuterades särskilt riskerna för att inverkan av viss miljöfaktor i arbetslivet
leder till särskilt skadlig påverkan i de fall då de som utsätts för miljöfaktorn
är rökare. I propositionen framhölls att det var en viktig uppgift för
företagshälsovården att upplysa de anställda om rökningens speciella risker
med hänsyn till arbetsförhållandena. Vidare underströks att det var angeläget
att genom forskning klarlägga de samband som kunde finnas mellan
skadlig påverkan och rökning i kombination med andra faktorer (propositionen
s. 234). Utskottet instämde häri (betänkandet s. 19).

I de forskningsprojekt på arbetsmiljöns område som syftar till att belysa
samband mellan exponering för olika faktorer i arbetsmiljön och ohälsa är
rökare/icke rökare regelmässigt en väsentlig variabel. I de allmänna råden
om begränsning av tobaksrökning redovisas flera sådana samband. Exempelvis
anses rökande asbestarbetare löpa ca tjugo gånger högre risk att få
lungcancer än icke rökande asbestarbetare. Arsenik i smältverk och radondöttrar
i gruvor drabbar rökande arbetare hårdare, eftersom de utsätts för
förstärkt cancerrisk. Via fingrar och cigaretter kan giftiga ämnen, t. ex. bly
och arsenik, tas upp i kroppen. Rörläggare som arbetar med teflon och
samtidigt röker kan drabbas av s. k. teflonfeber, eftersom rökverken kan bli
förorenade av teflonpartiklar som omvandlas till mycket giftiga gaser.

Flera fall där tobaksrökning samverkar med faktorer i arbetsmiljön till en
förstärkt hälsorisk är alltså redan kända. I forskningsprojekt på arbetsmiljöns
område uppmärksammas dessutom regelmässigt om det förhållandet att
en arbetstagare är rökare innebär en förhöjd risk för ohälsa vid exponering
för olika ämnen i arbetsmiljön. Utskottet anser mot denna bakgrund inte att
motion 1986/87:So493 yrkande 1 påkallar något initiativ av riksdagen i här
aktuell del utan avstyrker motionen. Utskottet vill dock understryka vad som
uttalades vid arbetsmiljölagens tillkomst om att det är en viktig uppgift för
företagshälsovården att upplysa de anställda om rökningens speciella risker
med hänsyn till arbetsförhållandena.

Vissa ändringar i arbetsmiljölagen
Projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar

I motion 1986l87:So718 av Nils-Olof Gustafsson (s) och Bengt-Ola Ryttar (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av gällande
lagstiftning rörande arbetarskyddsansvar i syfte att komplettera lagstiftningen
så att den även omfattar projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar.
Många olycksfall och arbetsskador inom byggbranschen kan förhindras
genom en framsynt säkerhetsplanering av arbetet, anför motionärerna. En
förutsättning härför är att man på ett tidigt stadium i byggprocessen planerar
för en god arbetsmiljö. Planeringen påverkas starkt av projektorer och
konstruktörer. De har emellertid - till skillnad från t. ex. byggherren och
entreprenören - inte någon skyldighet att följa arbetsmiljölagen och
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Någon ordentlig genomarbetning av
arbetsmiljömässiga värderingar och hänsynstaganden kommer därför regelmässigt
aldrig till stånd, anför motionärerna.

SoU 1986/87:17

Arbetarskyddsstyrelsen har hösten 1986 uppmärksammat regeringen på
att arbetsmiljölagen är i behov av några kompletteringar och ändringar på en
rad punkter för att styrelsen skall få bättre möjligheter att ingripa för att
förbättra arbetsmiljön. Bl. a. har styrelsen påtalat den i motionen aktualiserade
frågan. Styrelsen har påpekat att den inte har möjlighet att rikta krav
mot arkitekter eller andra som inte är arbetsgivare eller leverantörer. Kraven
måste i stället riktas mot dem som bygger, levererar eller använder den
färdiga produkten. Detta leder, enligt arbetarskyddsstyrelsen, till att det ofta
blir för sent att åstadkomma arbetsmiljöförbättringar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket viktigt att
beakta arbetsmiljösynpunkter redan på ett tidigt stadium av planeringsprocessen
för att en god arbetsmiljö skall uppnås. Frågan om införande av ett
skyddsansvar i arbetsmiljölagen för projektorer/konstruktörer kommer
dock, enligt vad utskottet erfar, att utredas och övervägas av regeringen med
anledning av arbetarskyddsstyrelsens skrivelse. Utskottet förutsätter att
arbetet härmed bedrivs så skyndsamt som möjligt. Motion 1986/87:So718 (s)
påkallar därmed ingen åtgärd av riksdagen, utan avstyrks.

En snabbutredning om arbetsmiljölagens brister

I motion 1986l87:So712 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) begärs en
snabbutredning om arbetsmiljölagens brister och förslag till åtgärder. I
motionen anförs att vänsterpartiet kommunisterna vid arbetsmiljölagens
tillkomst levererade en omfattande kritik mot varje kapitel i lagen. Vpk
ansåg att lagen var otillräcklig, eftersom den slog fast att arbetsmiljöarbetet
skulle bygga på klassamarbete. En avgörande brist var att arbetsmiljölagen
inte gav fackföreningarna några konkreta maktbefogenheter. Motionärerna
anser inte att arbetsmiljön kan betraktas som tillfredsställande när det år
1985 inträffade 92 dödsfall, 107 000 olycksfall, 29 700 arbetssjukdomar och
ett stort antal förtidspensioneringar. I motionen anförs vidare en rad
exempel på vad motionärerna anser utgöra brister i regelsystemet på
arbetsmiljöområdet.

Arbetsmiljölagen, som trädde i kraft den 1 juli 1978, är till stor del en
ramlagstiftning, som förutsätts bli kompletterad genom av arbetarskyddsstyrelsen
utfärdade närmare föreskrifter för olika områden. Denna konstruktion
av lagstiftningen är bl. a. avsedd att underlätta en utveckling som tar
hänsyn till nya forskningsrön och till behovet av åtgärder inom olika
områden. Vid riksdagsbehandlingen framfördes från vänsterpartiet kommunisterna
motionsförslag som innebar att arbetet i arbetsmiljöfrågor borde
bedrivas genom en facklig kamp av arbetstagarna mot arbetsgivarna och att
arbetsmiljölagen borde ge arbetstagarna fackliga maktbefogenheter i olika
avseenden.

Utskottet avstyrkte motionen och anförde i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1977/78:1 att utskottet anslöt sig till den i propositionen
framförda uppfattningen att samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare
var en förutsättning för ett framgångsrikt arbete när det gällde att skapa en
god arbetsmiljö. Den metod sorn vänsterpartiet kommunisterna anvisade
stod i motsats till den för arbetsmiljölagstiftningen grundläggande principen

SoU 1986/87:17

om samverkan, ansåg utskottet, som i sammanhanget även ville peka på de
möjligheter till inflytande över sin arbetsmiljö som arbetstagarna hade
genom den s. k. kvarlevande stridsrätten enligt medbestämmandelagen,
MBL.

Utskottet avstyrkte våren 1985 en motion från vänsterpartiet kommunisterna
liknande den nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(SoU 1984/85:16 s. 19-21) anförde utskottet att det för sin del inte ansåg att
det framkommit något som skulle motivera en översyn av arbetsmiljölagen
på det sätt motionärerna begärt. Det sagda hindrade emellertid inte,
fortsatte utskottet, att specifika frågor, såsom t. ex. hur asbestskador skulle
kunna förhindras, kunde behöva övervägas särskilt.

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker motion 1986/87:So712
(vpk).

En översyn av arbetsmiljölagen med hänsyn til) de handikappades behov

I motion 1986/87:So719 av Margareta Persson (i) och Ingvar Björk (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om översyn av arbetsmiljölagen. Motionärerna anser inte
att den normalnivå som anges i arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter tar
hänsyn till de handikappades behov och förutsättningar. Vidare kan den
skyddsutrustning som finns ute på arbetsplatserna bara i undantagsfall
användas av handikappade, trots att arbetsmiljölagen säger att den skall
passa alla. Genom att ta hänsyn till de handikappades förutsättningar vid
utformningen av föreskrifter och skyddsutrustningar kan man markera att de
handikappade har en verklig förankring på den svenska arbetsmarknaden.

I arbetsmiljölagen sägs att arbetsförhållandena skall anpassas till människans
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende (2 kap. 1 § andra stycket i
lagen).

Enligt lagens förarbeten (prop. 1977:149 om arbetsmiljölag m. m.) innebär
detta bl. a. att man skall ta hänsyn till den enskilde arbetstagarens ålder,
yrkesvana och övriga individuella förutsättningar. Bestämmelsen innebär
också att man vid planering av arbetsmiljön måste beakta att människor är
olika och att arbetshandikapp är vanliga i arbetslivet. Det är angeläget att
arbetsplatserna utformas så att inte stora grupper av arbetstagare utestängs.
Föredraganden anför att arbetsgivarnas ansvar i dessa hänseenden bör
utmärkas genom en särskild bestämmelse i arbetsmiljölagen. I lagens 3 kap.
om allmänna skyldigheter åläggs arbetsgivare därför att ta hänsyn till
arbetstagarnas särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning
och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra
arbetsuppgifter är olika.

Föredraganden anför vidare, att arbetsplatserna bör utformas så att
sysselsättningsmöjligheterna främjas. Självfallet kan inte varje arbetsplats
och där utfört arbete anpassas till de skilda förutsättningarna hos varje
enskild människa. Det bör emellertid förebyggas att onödiga hinder uppstår
när det gäller att sysselsätta människor med något slag av arbetshandikapp.
Av arbetsmiljölagens uppläggning följer också, framhåller föredraganden,
att det bör vara en uppgift för skyddskommittén och skyddsombuden att

SoU 1986/87:17

uppmärksamma handikappfrågor. Föredraganden konstaterar att detta är
ett skäl för att handikappfrågor skall beaktas i utbildning av bl. a. skyddsombud.

Genom ett tillägg till 6 kap. 9 § arbetsmiljölagen med anledning av
proposition 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning har
skyddskommitténs ansvar för människor med nedsatt arbetsförmåga ytterligare
förstärkts. Sedan den 1 januari 1986 skall skyddskommittén verka för att
en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet
bedrivs på arbetsstället. Däremot omfattas inte anpassnings- och
rehabiliteringsfrågorna av föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen och tillsyn
av yrkesinspektionen, eftersom yrkesinspektionens verksamhet i första
hand måste gälla miljöerna, inte individerna (prop. s. 58). Inspektionen skall
dock se till att arbetstagarna inte blir handikappade på grund av arbetsförhållandena.

Arbetsmarknadsministern anförde i propositionen (s. 58) att det enligt
hennäs mening var förenat med utomordentligt stora svårigheter att i
lagstiftning eller föreskrifter närmare reglera vad som skall krävas av
arbetsgivaren när det gäller anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder, bl. a.
därför att behovet av insatser varierar i de enskilda fallen. Detta hindrade
självfallet inte, fortsatte arbetsmarknadsministern, att parterna i avtal
kommer överens om riktlinjer för anpassningsarbetet eller att berörda
myndigheter genom information och allmänna råd vägleder parterna och
underlättar för dem att bedriva en bra verksamhet.

Genom de företagna ändringarna i arbetsmiljölagen har alltså ytterligare
markerats att frågor om anpassning och rehabilitering skall hanteras inom
ramen för det lokala skyddsarbetet och att de i första hand är arbetsgivarens
ansvar. Anpassningsfrågorna är också en viktig uppgift för företagshälsovården.
Motion 1986/87:So719 (s) påkallar därför inte något riksdagens initiativ.
Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att anpassnings- och rehabiliteringsarbetet
verkligen bedrivs målmedvetet och effektivt.

Arbete åt ungdomar under 18 år

I motion 1986l87:So706 av Gullan Lindblad (m) begärs en översyn av
arbetsmiljöförordningen i syfte att undanröja hinder för ungdomar under 18
år att få arbete. Motionären tar särskilt upp bestämmelserna i arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse om minderåriga i arbetslivet (AFS 1980:13, ändrad
genom AFS 1982:16) som hon anser vara alltför detaljerade och präglade av
teknikfientlighet. Det borde vara fullt möjligt att ändra en mängd bestämmelser
som hindrar ungdomar från att få arbete.

Bestämmelser om minderårigas arbete har länge utgjort en viktig del av
arbetarskyddslagstiftningen. Grundtanken bakom detta är att barn och
ungdom inte genom arbete skall utsättas för risker för olycksfall, överansträngning
eller annan menlig inverkan på hälsa eller kroppsutveckling. I
arbetsmiljölagen finns de grundläggande bestämmelserna beträffande minderårigas
arbete i ett särskilt kapitel (5 kap. 1-5 §§).

I motsats till tidigare lagstiftning tar arbetsmiljölagen inte enbart sikte på
skyddssynpunkterna för minderåriga, utan betonar också att ungdomen inte

SoU 1986/87:17

Riksdagen 1986/87.12 sami. Nr 17

skall avskärmas från arbetslivet utan måste ges möjligheter att genom praktik
eller på annat sätt få arbetslivserfarenheter (prop. 1976/77:149 s. 319). Med
minderårig menas i arbetsmiljölagen den som inte har fyllt 18 år. I
minderårigkungörelsen finns olika åldersgränser, t. ex. 13 och 16 år, i vissa
bestämmelser.

Regler, som berör minderåriga, finns även i vissa andra författningar. Här
kan nämnas strålskyddslagen (SFS 1958:110 med ändringar) som förbjuder
minderårig under 18 år att arbeta med radiologiskt arbete utan strålskyddsmyndighetens
medgivande samt vägtrafiklagstiftningen. Allmänna ordningsstadgan
(SFS 1956:617 med ändringar) innehåller bestämmelser om minderårigs
medverkan vid offentlig tillställning.

Motiven bakom olika bestämmelser för ungdomar är bl. a. deras kroppsutveckling,
bristande erfarenhet och mognad, behov av vila samt tid för
skolgång. Ungdomar har också en hög arbetsskadefrekvens. Enligt kungörelsen
finns möjlighet till både generella och individuella undantag.
Endast ett fåtal särskilt riskfyllda arbetsuppgifter är helt förbjudna för
minderåriga. Det är undervattensarbete under förhöjt tryck, arbete med
vissa cancerframkallande ämnen samt laboratoriearbete inom experimentell
cancerforskning (9 § jämfört med bilaga 2 i kungörelse).

Här bör också nämnas att arbetsförhållandena för barn och ungdomar
sedan länge varit föremål för internationellt samarbete inom ramen för i
första hand Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Europarådet.
Sverige har medverkat i detta samarbete och har åtagit sig förpliktelser i fråga
om lagstiftningen till skydd för minderåriga.

Utskottet kan inte dela motionärens uppfattning att de särskilda skyddsreglerna
för minderåriga skulle vara för restriktivt utformade. Tvärtom anser
utskottet att regelsystemet ger stort utrymme för ungdomar att få närmare
kontakt med arbetslivet under uppväxtåren. Utskottet avstyrker därför
motion 1986/87:So706 (m).

Arbetarskyddsstyrelsens verksamhet
Striktare föreskrifter

I motion 1986/87:So703 av Lars-Ove Hagberg m.fl. {vpk) begärs åtgärder
som syftar till att snarast skapa strikta regler på arbetarskyddets område för
att därigenom åstadkomma en säker arbetsmiljö. Motionärerna anser att
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter är luddiga och oprecisa. Utvecklingen
går också i allt högre grad mot föreskrifter utan krav på provning och
godkännande. Följden härav blir bl. a. att det importeras produkter till
svensk arbetsmarknad som orsakar olyckor och ohälsa hos arbetarna.

I förarbetena till arbetsmiljölagen angavs vissa principer för utformningen
av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (prop. 1976/77:149 s. 353). Departementschefen
framhöll att det borde eftersträvas att ange visst preciserat krav
i skyddshänseende utan att därför i detalj binda beträffande sättet för hur
kravet skall uppfyllas. Samtidigt ansåg han att det borde eftersträvas att foga
rekommendationer, råd och upplysningar till föreskrifterna till ledning i det
praktiska arbetet. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter utformas i enlighet

SoU 1986/87:17

härmed som funktionskrav, vilka ofta åtföljs av allmänna råd om lämpligt
tillvägagångssätt, m. m.

Arbetsmarknadens parter deltar hos arbetarskyddsstyrelsen i föreskrifternas
utarbetande, både på beredningsstadiet och vid besluten i styrelsen.

Beträffande kraven på provning och godkännande som tas upp i motionen
anfördes i propositionen om arbetsmiljölagen att någon allomfattande
officiell förprövning inte kunde genomföras. Det gällde att inte inrikta sig på
ett alltför stort område och därigenom äventyra möjligheterna att åstadkomma
en effektiv officiell förhandsbedömning i de fall då det verkligen
påkallades (prop. 1976/77:149 s. 274).

Arbetsmarknadsministern uppger i årets budgetproposition (s. 30) att i
samband med en nordisk utredning om en eventuell nordisk arbetsmiljökonvention
frågan om en ytterligare harmonisering av föreskriftsarbetet kommer
att ägnas särskild uppmärksamhet, liksom frågan om olika former för
teknisk kontroll och provning. Bl. a. skall frågor som rör ömsesidigt
godkännande av provningsinstitutioner och provningsprocedurer behandlas.

Mot bakgrund av den här lämnade redovisningen avstyrker utskottet bifall
till motionen (vpk).

Översyn av gränsvärdena

I motion 1986/87:So721 (fp) yrkas att regeringen ges till känna vad som i
motionen anförts om arbetarskyddsstyrelsens översyn av gränsvärdena
(yrkande 2). Enligt motionären måste arbetarskyddsstyrelsen se över
gränsvärdena på områden där de i dag troligtvis är på fel nivå, t. ex.
beträffande buller, luftfuktighet, luftförorening och temperatur.

Ett hygieniskt gränsvärde anger den högsta halt av en luftförorening,
under vilken en person som utsätts för föroreningen anses vara skyddad mot
ohälsa. För närvarande gäller arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om hygieniska
gränsvärden, AFS 1984:5, vilken trädde i kraft den 1 januari 1985.

En närmare redogörelse för bakgrunden till systemet med hygieniska
gränsvärden lämnades i socialutskottets betänkande Soli 1977/78:1 med
anledning av proposition 1976/77:149 om arbetsmiljölag. Beträffande det
rent praktiska arbetet med framtagande av gränsvärdelistan hänvisas till
betänkandet SoU 1984/85:16 (s. 26-27).

Beträffande buller gäller sedan den 1 januari 1987 arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter AFS 1986:15.

De hygieniska gränsvärdena revideras löpande av arbetarskyddsstyrelsen,
inte minst mot bakgrund av de nya forskningsrön som framkommer.
Utskottet har erfarit att ett förslag till ny gränsvärdelista kommer att
behandlas i arbetarskyddsstyrelsens styrelse i april 1987.

Flär kan vidare nämnas att arbetsmarknadsministern i ett pressmeddelande
från arbetsmarknadsdepartementet, daterat den 29 januari 1987, uppgivit
att hon kommer att föreslå regeringen att ge arbetarskyddsstyrelsen i
uppdrag att utreda konsekvenserna - både de ekonomiska och de hälsomässiga
- av att halvera alla nu gällande gränsvärden för lösningsmedel i
arbetsmiljön.

SoU 1986/87:17

Utskottet förutsätter att arbetarskyddsstyrelsen fastställer de hygieniska
gränsvärdena på en så låg nivå som möjligt, så att betryggande marginal
uppnås till den nivå där oacceptabla skadeeffekter kan uppstå. Utskottet
finner i övrigt inte anledning till något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionen. Motion 1986/87:So721 (fp) avstyrks således i här
aktuell del (yrkande 2).

Störande ljud i arbetsmiljön

I motion 1986/87:So713 av Margareta Persson (s) och Maj Britt Theorin (s)
hemställs att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att närmare studera
inverkan på människan av ljud i arbetsmiljön. Enligt motionärerna är det
inte bara buller som direkt överstiger vissa decibel som är skadligt för
människan. Mycket tyder enligt motionärerna på att människan påverkas
betydligt mer än man tidigare trott av det moderna samhällets ljudkuliss, som
skapas av exempelvis ventilationssystem, trafikbuller, bakgrundsmusik och
datorer. Ingen kan i dag med säkerhet säga vilken betydelse detta har för
människans psykiska välbefinnande och därmed indirekt för hennes fysiska
hälsa.

I propositionen med förslag till arbetsmiljölag (prop. 1976/77:149) betonade
departementschefen att miljöfaktorer som buller även innebar komfortproblem,
och att en god arbetsmiljö i ljudhänseende inte uppnåddes enbart
genom att man åstadkom ljudnivåer som inte medförde risk för hörselskador.
Ljudnivåerna på arbetsplatserna skall i största möjliga utsträckning
hållas på en sådan nivå att de inte leder till trötthet eller andra besvär, hette
det vidare i propositionen (s. 234).

Arbetarskyddsstyrelsens tidigare nämnda föreskrifter om buller, AFS
1986:15, tar främst sikte på sådant ljud som kan orsaka hörselskada. I de
allmänna råden, fogade till föreskrifterna, erinras dock om att icke hörbart
ljud, s. k. infraljud, kan vålla obehag, även om dess påverkan på människan
ännu inte är tillfredsställande klarlagt.

Vid arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning pågår forskning som tar
sikte på störningar generellt av buller och ljud i arbetslivet. I ett projekt
studeras t. ex. det sätt på vilket buller återverkar som störningsfaktor i
arbetslivet och vilka såväl psykiska som fysiska hälsoeffekter detta medför
för arbetstagarna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att större uppmärksamhet bör
riktas även mot det inte direkt hörselskadande bullret i arbetsmiljön och den
påverkan detta kan ha på människan i form av stress, trötthet m. m. Mot
bakgrund av det forskningsarbete som för närvarande bedrivs vid arbetarskyddsstyrelsen
anser utskottet emellertid inte att motionen påkallar något
initiativ av riksdagen. Motion 1986/87:So713 (s) avstyrks alltså.

SoU 1986/87:17

Jord- och skogsbrukets arbetsmiljö

SoU 1986/87:17

Säkerhetsdagar i skogen

1 motion 1986/87:So708 (c) begärs att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att
initiera ”säkerhetsdagar i skogen” och att medel härför anvisas ur arbetsmiljöfonden
(yrkande 2). Arbetsskadorna bland ensamarbetare i skogen är
ofullständigt kända, anför motionärerna. Årligen rapporteras ca 1 000
olycksfall och ca 10 dödsfall. Det finns dock anledning anta att den
förstnämnda siffran på grund av brister i rapporteringen är alldeles för låg.
Enligt motionärerna inträffar de flesta olycksfallen vid huggning. Olycksorsakerna
kan hänföras till bl. a. bristande kunskaper om den säkraste
arbetstekniken, bristande användning av personlig skyddsutrustning och
brister i kunskapen om utrustningen. Mot bakgrund av denna arbetsskadesituation
genomförde skogsbranschens organisationer under år 1985 särskilda
säkerhetsdagar i ett par län, då man informerade skogsarbetare om
arbetsteknik, skyddsutrustning m. m. Deltagarna hade i hög grad tillägnat sig
informationen. Motionärerna anser det angeläget att medel kan ställas till
förfogande för liknande informationsverksamhet i hela landet.

Arbetsmiljöfonden (tidigare arbetarskyddsfonden) är ett forskningsfinansierande
organ, vars verksamhet finansieras av en arbetarskyddsavgift (8 §
lagen 1981:691 om socialavgifter). Fondens styrelse beslutar självständigt om
användningen av de medel som finns för forsknings-, utbildnings- och
utvecklingsinsatser. I styrelsen sitter företrädare för arbetsmarknadens
parter.

Det bör enligt utskottets mening ankomma på fondens styrelse att
prioritera vilka utbildningsinsatser som skall genomföras.

I yrkesinspektionens verksamhet ingår information och rådgivning i
arbetsmiljö- och skyddsfrågor som en viktig del. En del informationsinsatser
kan ske i form av riksomfattande projekt som riktas mot en speciell bransch.
En utgångspunkt för de prioriteringar yrkesinspektionen gör är skadefrekvensen
enligt informationssystemet om arbetsskador (ISA). Även branschens
struktur, utvecklingen av det lokala skyddsarbetet och företagshälsovården
har betydelse för prioriteringarna.

Utskottet förutsätter att yrkesinspektionen kommer att ägna arbetarskyddet
i det självverksamma skogsbruket särskild uppmärksamhet om så är
påkallat med hänsyn till olycksfallsfrekvens m. m. Motion 1986/87:So708 (c)
bör därför inte föranleda någon särskild åtgärd av riksdagen, såvitt nu är i
fråga (yrkande 2).

Arbetsskadestatistik inom jord- och skogsbruk

I motion I986/87:So711 av Stina Gustavsson (c) och Rosa Östh (c) begärs att
riksdagen anslår medel till en arbetsskadestatistik enligt i motionen angiven
kravspecifikation inom jord- och skogsbruket. Enligt motionärerna underskattar
nuvarande officiella statistik antalet olycksfall i lantbruket, dvs. i
jordbruket och det självverksamma skogsbruket. Statistiken saknar också
den för det förebyggande arbetet nödvändiga arbetsmomentindelningen.

SCB bör därför få i uppgift att ta fram en återkommande statistik vart femte
år med början år 1987 avseende 1986 års arbetsolycksfall.

Enligt vad utskottet erfar har Lantbrukshälsan AB sökt och nyligen fått
beviljat medel från arbetsmiljöfonden till en arbetsskadestatistik för jordoch
skogsbruket avseende år 1986. Undersökningen skall genomföras av
SCB. I en styrgrupp för undersökningen ingår, förutom Lantbrukshälsan,
arbetarskyddsstyrelsen, Svenska lantarbetareförbundet och SCB.

Utskottet anser det angeläget att det tas fram korrekta uppgifter om
arbetsskadorna i jord- och skogsbruket så att arbetsmiljöarbetet kan riktas
och prioriteras till de mest riskfyllda arbetsområdena inom näringen. Det är
dock rimligt att avvakta med att ta ställning till frågan om återkommande
undersökningar till dess att den nu aktuella undersökningen utvärderats.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1986/87:So711 (c).

Skyddsarbetet på högskoleområdet

I motion I986/87:So709 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs förslag till en
sådan ändring i arbetsmiljölagen att studenterna mer aktivt kan delta i
skyddsarbetet. Motionärerna påpekar att arbetsmiljölagen inte ger studenterna
full möjlighet att med rösträtt vara representerade i högskolornas
skyddskommittéer. De ställs därmed delvis utanför skyddsarbetet. På
högskolorna finns i dag en hel rad arbetsmiljöproblem såsom laboratorieförsök
med farliga ämnen, allergiproblem, dålig ventilation och psykosociala
frågor. Studenterna bör därför ha möjlighet att utse skyddsombud och
huvudskyddsombud samt delta i skyddskommittén med rösträtt.

Med undantag för reglerna om skyddsombud och skyddskommittéer i 6
kap. arbetsmiljölagen omfattar lagen alla elever fr. o. m. årskurs 7 i
grundskolan. I propositionen (1976/77:149) om arbetsmiljölag anförde
departementschefen att det på högskoleområdet och inom den kommunala
och statliga vuxenutbildningen torde finnas förutsättningar för att låta lagens
regelsystem tillämpas i stort sett utan inskränkningar (s. 202). Socialutskottet
delade uppfattningen att man borde överväga att tillämpa samverkansreglerna
beträffande alla vuxna elever (SoU 1977/78:1 s. 15). Det avgörande skälet
till att reglerna om skyddsombud och skyddskommitté inte ansetts böra
tillämpas på elevområdet är att skyddsombud m. fl. utses av arbetsmarknadens
parter. Elever har inte ställning som part på arbetsmarknaden.

Den 16 februari 1978 uppdrog regeringen åt skolöverstyrelsen (SO) och
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att utreda frågan om elevernas
medverkan i arbetet med skolans arbetsmiljö. Uppdraget redovisades till
regeringen under 1980. I utredningsrapporten föreslogs bl. a. att regeringen
skulle vidta de författningsmässiga åtgärder som erfordrades för att ge
eleverna formella möjligheter att medverka i skyddsarbetet enligt arbetsmiljölagen
och arbetsmiljöförordningen. Förslaget har remissbehandlats, och
ärendet ligger nu hos utbildningsdepartementet.

Frågan togs även upp av 1983 års demokratiberedning (C 1983:03) i dess
betänkande SOU 1985:30 Skola för delaktighet beträffande eleverna i
ungdomsskolan. Där ansåg man att eleverna så långt möjligt borde likställas

SoU 1986/87:17

med personalen på skolan i arbetsmiljöarbetet, bl. a. beträffande rätten att
utse skyddsombud. Även detta betänkande har remissbehandlats.

Enligt vad utskottet erfarit verkar regeringen för närvarande för någon
form av avtalsuppgörelse mellan arbetsmarknadens parter i syfte att reglera
skyddsarbetet på elev- och studentområdet.

I ett interpellationssvar den 21 januari 1987 uttalade statsrådet Bengt
Göransson följande beträffande tillämpningen av arbetsmiljölagens samverkansregler
på elevområdet.

Som ett led i elevernas demokratiska fostran och som en förberedelse för
arbetslivet anser jag det utomordentligt viktigt att eleverna i skolan blir vana
vid att medverka i skyddsarbete. Arbetet med skyddsfrågor bör enligt min
mening ingå som ett naturligt led i skolarbetet. Från denna utgångspunkt
anser jag det angeläget att eleverna ges reella möjligheter att samverka med
parterna i arbetsmiljöarbetet på skolorna. Lösningen bör dock inte sökas via
lagstiftning eller genom författningsmässiga åtgärder. I stället förutsätter jag
att saken klaras ut mellan arbetsmarknadens parter.

Parterna har fört sonderande samtal i frågan om elevernas aktiva
medverkan i det lokala arbetsmiljöarbetet. Syftet är att medge representation
från eleverna i berörd lokal skyddskommitté i frågor som gäller deras
arbetsmiljö. Det är min förhoppning att parterna under våren skall kunna
ena sig i frågan.

Parternas samtal gäller enligt uppgift både eleverna i ungdomsskolan och
studenterna på högskoleområdet.

Utskottet anser att frågan om studenternas möjlighet att delta i skyddsarbetet
nu måste komma till en lösning. Saken bör dock lämpligen lösas genom
överläggningar mellan arbetsmarknadens parter. Utskottet utgår från att
överläggningarna bedrivs skyndsamt med sikte på att kunna avslutas under
våren. Motion 1986/87:So709 (vpk) bör därmed inte föranleda något
uttalande från riksdagens sida.

Bensinstationspersonalens arbetsmiljö

I motion 1986l87:So715 av Lars Wemer m. fl. (vpk) hemställs med hänvisning
till vad som anförts i motion 1986/87:Jo800, att riksdagen hos regeringen
begär att en undersökning av såväl tankbilschaufförernas som bensinstationspersonalens
arbetsmiljö och hälsotillstånd genomförs.

Enligt motionärerna är utsläppen av bensinångor vid bensinstationerna i
högsta grad ett arbetsmiljöproblem. Tankbilschaufförer utsätts för höga
halter av bensinångor både vid påfyllning av sina tankbilar och när de fyller
bensinstationernas cisterner. I bensinånga ingår bl. a. aromatiska kolväten
som till största delen består av bensen, toluen och xylen. I motionen uppges
vidare att det från Göteborg rapporteras att flera tankbilschaufförer råkat ut
för besvär med igensvullna ögon, hudutslag, illamående och irritationer i
luftvägarna. Detta anses vara en följd av att de kört ut bensin innehållande de
nya tillsatserna TBA (tertiär butyl alkohol) och MTBE (metyl tertiär butyl
eter). Transporthälsan har uppmanat chaufförerna att använda gasmask då
de hanterar denna bensin. Enligt motionärerna är arbetsmiljön på bensinstationer
mycket dåligt kartlagd i Sverige. Amerikanska undersökningar visar

SoU 1986/87:17

emellertid att bensinstationspersonal drabbas av en överdödlighet i cancer.

En i stort sett likalydande motion behandlades av utskottet våren 1986, se
betänkandet SoU 1985/86:12 s. 28—29. Utskottet hänvisade inledningsvis till
cancerkommitténs betänkande SOU 1984:67, enligt vilket det var välkänt att
yrkesexponering för bensen eller blandningar innehållande bensen har
förorsakat olika typer av leukemier. Enligt betänkandet (s. 219) var de
numerärt största yrkesgrupperna som exponeras personalen på bensinstationer
och bilverkstäder. Utskottet refererade vidare flera vetenskapliga
undersökningar angående cancerriskerna vid yrkesmässig hantering av
motorbränslen, vilka redovisats i cancerkommitténs betänkande s. 219—220.
Undersökningarna gällde bl. a. tankbilschaufförer och bensinstationspersonal.

Utskottet redogjorde också för de föreskrifter och anvisningar från
arbetarskyddsstyrelsen som var aktuella, nämligen kungörelsen (AFS
1984:5) om hygieniska gränsvärden, anvisningarna nr 107, Motorbranschen
och 124, Organiska lösningsmedel samt kungörelsen (AFS 1980:13) om
anlitande av minderåriga i arbetslivet.

Utskottet anförde därefter att det var uppenbart att arbete som innebar att
arbetstagaren utsattes för höga halter av bensinånga medförde stora
hälsorisker. Utskottet ansåg att det var angeläget att hälsoproblemen för
bensinstationspersonalen ytterligare uppmärksammades och ville i sammanhanget
särskilt erinra om vikten av att efterleva förbudet i minderårigkungörelsen
mot att anlita minderåriga till arbete med bensenhaltig bensin.
Utskottet avstyrkte därefter den då aktuella motionen, under hänvisning till
de vetenskapliga undersökningar som gjorts beträffande bl. a. cancerriskerna
för bensinstationspersonal och det författningsarbete som bedrevs vid
arbetarskyddsstyrelsen.

Härutöver kan nämnas att arbetarskyddsstyrelsen beräknar kunna remittera
ett förslag till ny kungörelse om organiska lösningsmedel under år 1987.
Vidare har sedan föregående riksmöte kungörelsen (AFS 1985:17) om farliga
ämnen trätt i kraft. Den innehåller bestämmelser om hantering, förvaring,
information m. m. om farliga ämnen, vilka genom sina kemiska eller
fysikalisk-kemiska egenskaper kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Till
sådana ämnen hör bl. a. drivmedel för förbränningsmotorer och bränsle för
uppvärmningsändamål.

Vidare kan nämnas att det inom naturvårdsverket utreds en teknik för
återföring av bensinånga, vilket skulle minska utsläppen från bensinstationerna
med ca 95 %. Arbetet bedrivs i samråd med oljebolagen.

På de skäl som anfördes då den nu aktuella frågan förra gången
behandlades av riksdagen avstyrker utskottet motion 1986/87:So715 (vpk).

Medelsanvisningarna

Under avsnitt C 1 i budgetpropositionen (bil. 12 s. 121) hemställs att
arbetarskyddsverket anvisas ett förslagsanslag för budgetåret 1987/88 om
318 849 000 kr. Under avsnitt C 2 hemställs vidare att till Arbetarskyddsstyrelsen:
Anskaffning av vetenskaplig apparatur anvisas ett reservationsanslag
om 3 305 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.

SoU 1986/87:17

Hemställan

SoU 1986/87:17

Utskottet hemställer

1. beträffande forskning om riskerna med bildskärmsarbete

att riksdagen avslår motion 1986/87:So714 yrkande 2 och motion
1986/87:So721 yrkande 3,

2. beträffande nyanskaffning av datautrustning

att riksdagen avslår motion 1986/87:So708 yrkande 3,

3. beträffande provning av bildskärmar

att riksdagen avslår motion 1986/87:So714 yrkande 3,

4. beträffande offentliggörande av testresultat
att riksdagen avslår motion 1986/87:So716,

5. beträffande skydd för bildskärmsarbetare

att riksdagen avslår motion 1986/87:So714 yrkande 4,

6. beträffande tillsättande av en datamiljökommission
att riksdagen avslår motion 1986/87:So702 yrkande 1,

7. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet

att riksdagen avslår motion 1986/87:So702 yrkande 2 och motion
1986/87:So721 yrkande 4,

8. att riksdagen beslutar att vad som anförts i proposition 1986/
87:100 bil. 12 om framtida bildskärmar inte skall föranleda något
riksdagens uttalande i den mån det inte behandlats under föregående
moment,

9. beträffande uppföljning av yrkesinspektionens tillsyn
att riksdagen avslår motion 1986/87:So721 yrkande 1,

10. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

att riksdagen avslår motion 1986/87:So701,

11. beträffande den psykosociala arbetsmiljön

att riksdagen avslår motion 1986/87:So721 yrkande 5,

12. beträffande företagshälsovården

att riksdagen avslår motion 1986/87:So721 yrkande 6,

13. att riksdagen beslutar att vad som anförts i proposition 1986/
87:100 bil. 12 om tillsynen av arbetsmiljön inte skall föranleda något
riksdagens uttalande i den mån det inte behandlats under momenten
9-12,

14. beträffande forskning om belastningssjukdomar
att riksdagen avslår motion 1986/87:So704 yrkande 2,

15. beträffande ett samlat program mot belastningsskador
att riksdagen avslår motion 1986/87:So704 yrkande 1,

16. beträffande skyddsombudets stoppningsrätt

att riksdagen avslår motion 1986/87:So704 yrkande 3,

17. beträffande kvinnors arbetsmiljö i tunga arbeten
att riksdagen avslår motion 1986/87:So714 yrkande 1,

18. beträffande ersättning till asbestskadade

att riksdagen avslår motion 1986/87:So705 och motion 1986/87:So710,

19. beträffande rökfri arbetsmiljö

att riksdagen avslår motion 1986/87:So717,

Riksdagen 1986187.12 sami. Nr 17

20. beträffande analys av rökeffekter inom olika yrken
att riksdagen avslår motion 1986/87:So493 yrkande 1 delvis,

21. beträffande projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar
att riksdagen avslår motion 1986/87:So718,

22. beträffande en snabbutredning om arbetsmiljölagens brister
att riksdagen avslår motion 1986/87:So712,

23. beträffande en översyn av arbetsmiljölagen med hänsyn till de
handikappades behov

att riksdagen avslår motion 1986/87:So719,

24. beträffande arbete åt ungdomar under 18 är
att riksdagen avslår motion 1986/87:So706,

25. beträffande striktare föreskrifter

att riksdagen avslår motion 1986/87: So703,

26. beträffande översyn av gränsvärdena

att riksdagen avslår motion 1986/87:So721 yrkande 2,

27. beträffande störande ljud i arbetsmiljön
att riksdagen avslår motion 1986/87:So713,

28. beträffande säkerhetsdagar i skogen

att riksdagen avslår motion 1986/87:So708 yrkande 2,

29. beträffande arbetsskadestatistik inom jord- och skogsbruk
att riksdagen avslår motion 1986/87:So711,

30. beträffande skyddsarbetet på högskoleområdet
att riksdagen avslår motion 1986/87:So709,

31. beträffande bensinstationspersonalens arbetsmiljö
att riksdagen avslår motion 1986/87:So715,

32. att riksdagen till Arbetsmiljö - Tillsyn och forskning för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 318 849 000 kr.,

33. att riksdagen till Arbetarskyddsstyreisen: Anskaffning av vetenskaplig
apparatur för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 3 305 000 kr.

Stockholm den 3 mars 1987

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck
(m), Gunnar Ström (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Erik
Janson (s), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Karl-Gösta Svenson (m), Maud
Björnemalm (s) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

SoU 1986/87:17

Reservationer

SoU 1986/87:17

Offentliggörande av testresultat (mom. 4 i hemställan)

1. av Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Såsom
påpekas” och slutar med ”So 716 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
testresultaten så snabbt som möjligt blir offentliggjorda så att arbetsgivare
och arbetstagare får möjlighet att före anskaffning av ny bildskärmsutrustning
bedöma dess egenskaper och välja den utrustning som har högst kvalitet
från arbetsmiljösynpunkt. Detta bör riksdagen med anledning av motion So
716 (c) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande offentliggörande av testresultat
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So716 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Tillsättande av en datamiljökommission (mom. 6 i hemställan)

2. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1
föregående” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riskerna med den snabbt tilltagande datoriseringen
skyndsamt bör utredas. Regeringen bör därför tillsätta en datamiljökommission
med denna uppgift. Kommissionen bör dessutom, såsom föreslås i
motionen, ge förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö där datorer och
bildskärmar används.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande tillsättande av en datamiljökommission
att riksdagen med anledning av motion 1986/87: So702 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Omplacering eller ledighet för graviditet (morn. 7 i
hemställan)

3. av Daniel Tarschys (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Vid
behandlingen” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

De regler som trädde i kraft den 1 juli 1985 om gravida kvinnors rätt till
omplacering löser bara en del av de problem som påtalats i motion
1986/87:So721 (fp) yrkande 4, eftersom arbetarskyddsstyrelsen hittills utfärdat
föreskrifter om skydd för gravida endast såvitt gäller blyarbete. Gravida
kvinnor måste enligt utskottets mening få ett bättre skydd i arbetsmiljöer som
är eller kan vara skadliga för fostret. De bör i större utsträckning än för
närvarande ges rätt till omplacering eller, om sådan inte kan ordnas, rätt till

havandeskapspenning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Utskottet är däremot inte berett att tillstyrka en lagreglering i
enlighet med förslaget i motion So702 (vpk) yrkande 2, som alltså avstyrks.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So721 yrkande 4 och med
avslag på motion 1986/87:So702 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Omplacering eller ledighet för graviditet (mom. 7 i
hemställan)

4. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Vid
behandlingen” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

De regler som trädde i kraft den 1 juli 1985 om gravida kvinnors rätt till
omplacering löser bara en del av de problem som påtalats i motion
1986/87:So702 (vpk) yrkande 2 angående rätten för kvinnor som planerar
graviditet eller är gravida att få bli omplacerade eller få ledighet med
bibehållen lön vid misstänkt risk för fosterskada i arbetsmiljön. Regeringen
bör därför med förtur låta utarbeta och förelägga riksdagen ett lagförslag som
tillgodoser motionsyrkandet. När det gäller bildskärmsarbete anser utskottet
att så länge det råder oklarhet om huruvida det är skadligt för fostret om
modern arbetar vid en bildskärm det är en självklarhet att alla gravida
kvinnor och alla kvinnor som planerar en graviditet skall ha en ovillkorlig rätt
till omplacering och till att slippa bildskärmsarbete. Frågan är alltför viktig
för att lösas avtalsvägen. Detta bör ges regeringen till känna. Vad utskottet
nu anfört tillgodoser syftet med motion So721 (fp), yrkande 4.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So702 yrkande 2 och med
anledning av motion 1986/87:So721 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse i
yrkesinspektionsnämnderna (mom. 10 i hemställan)

5. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Motsvarande
yrkanden” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat sig till förmån för principen att inte
konstruera de statliga tillsynsmyndigheterna som partsorgan. Utvecklingen
inom arbetsmiljöområdet har emellertid visat att arbetstagarnas rätt till en
god arbetsmiljö ej tillräckligt tillgodoses med nuvarande sammansättning av
arbetarskyddsstyrelsens styrelse och yrkesinspektionsnämnderna. Regering -

SoU 1986/87:17

en bör därför föranstalta om erforderliga ändringar i instruktionerna för
arbetarskyddsstyrelsen resp. för yrkesinspektionen så att de fackliga organisationernas
representanter tillförsäkras kvalificerad majoritet i dessa organ.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

att riksdagen med anledning äv motion 1986/87:So701 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Den psykosociala arbetsmiljön (motiveringen till morn. 11 i
hemställan)

6. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Av
forskningspropositionen” och slutar på s. 12 med ”utredningens förslag”
bort ha följande lydelse:

De psykosociala frågorna som arbetstempo, utsvettning, jäkt och stress,
monotoni m. m. är arbetsmiljöns stora problem. Utskottet anser det vara en
brist att arbetarskyddsstyrelsen inte har kunnat lägga fast ett åtgärdsprogram
för den psykosociala miljön. Yrkesinspektionen domineras av tekniker, men
borde förstärkas med personal som kan psykosociala frågor. Utskottet är
dock inte berett att stödja sådana försök som föreslås i motion So721, utan
avstyrker bifall till motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 5). Utskottet vill
erinra om att utskottet i det följande uttalar sig om en snabbutredning om
arbetsmiljölagens brister (se res. 15).

Forskning om belastningssjukdomar (morn. 14 i hemställan)

7. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser med tillfredsställelse att arbetarskyddsstyrelsen särskilt
satsar på belastningsskador som forskningsområde. Utskottet vill understryka
att forskning kring och åtgärder mot belastningssjukdomar måste utgöra
prioriterade områden med hänsyn till den stora utbredning dessa sjukdomar
har i befolkningen. Denna forskning bör bedrivas med ökad inriktning på
sambandet mellan förslitnings- och belastningsskador och ackord och
arbetsorganisation som ökar intensitet och ensidighet i arbetet. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

14. beträffande forskning om belastningssjukdomar
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So704 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1986/87:17

Ett samlat program mot belastningsskador (mom. 15 i
hemställan)

8. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:
Belastnings- och förslitningsskadorna är arbetslivets största gissel. Med
kraftåtgärder kan dock dessa skador och kostnaderna för dem halveras.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör ges i uppgift att
lägga fram ett samlat program mot belastnings- och förslitningsskador. Detta
bör riksdagen med anledning av motion 1986/87:So704 yrkande 1 ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande ett samlat program mot belastningsskador

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So704 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Skyddsombudets stoppningsrätt (morn. 16 i hemställan)

9. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Ett
yrkande” och slutar med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har det i arbetsmiljölagen gjorts en alltför snäv
avgränsning av de situationer då skyddsombud har rätt att avbryta arbetet.
Utskottet delar alltså uppfattningen i motion 1986/87:So704 yrkande 3 att
den snabbaste vägen att angripa belastnings- och förslitningsskador vore att
ge skyddsombudet och den lokala fackföreningen utökade befogenheter i
detta hänseende. Riksdagen bör därför hemställa hos regeringen om förslag
om att skyddsombud och lokala fackföreningar ges utvidgad rätt att stoppa
arbeten som misstänks utsätta den arbetande för belastnings- och förslitningsskador.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

16. beträffande skyddsombudets stoppningsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So704 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Kvinnors arbetsmiljö i tunga arbeten (morn. 17 i hemställan)

10. av Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar helt arbetsmarknadsministerns bedömning att de speciella
risker som kvinnor utsätts för i arbetslivet bör uppmärksammas i arbetsmiljöforskningen.
Härutöver behövs emellertid en kartläggning av kvinnors
arbetsmiljö inom olika tunga arbeten för att få en bild av den aktuella

SoU 1986/87:17

situationen. Detta skulle, såsom framhålls i motionen, bl. a. innebära att nya
redskap och hjälpmedel kunde tas fram och att kvinnornas hälsosituation
förbättrades.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande kvinnors arbetsmiljö i tunga arbeten

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So714 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Ersättning till asbestskadade (morn. 18 i hemställan)

11. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Den
ersättning” och slutar med ”So710 (m)” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte är tillfredsställande
att många asbestskadade ställs utanför den träffade överenskommelsen om
ersättning. Riksdagen bör därför med bifall till motion So705 (s) och med
anledning av motion So710 (m) ge regeringen till känna att regeringen hos de
avtalsslutande parterna bör verka för en generösare tolkning av överenskommelsen
så att den grupp av asbestskadade som i dag inte får någon ersättning
blir ersättningsberättigad.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande ersättning till asbestskadade

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So705 och med anledning
av motion 1986/87:So710 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Ersättning till asbestskadade (mom. 18 i hemställan)

12. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Ann-Cathrine Haglund (alla m)

som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Den
ersättning” och slutar med ”So710 (m)” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte är tillfredsställande
att många asbestskadade ställs utanför den trygghet som den träffade
överenskommelsen om ersättning ger. Riksdagen bör därför med bifall till
motion So710 (m) och med anledning av motion So705 (s) ge regeringen till
känna angelägenheten av att regeringen prövar möjligheten att förbättra
situationen för de asbestskadade som fått sin asbestbetingade sjukdom
konstaterad före den 1 februari 1974.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande ersättning till asbestskadade
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So710 och med anledning
av motion 1986/87:So705 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

SoU 1986/87:17

Rökfri arbetsmiljö (mom. 19 i hemställan)

SoU 1986/87:17

13. av Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Lars-Ove
Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”So717 (s, vpk)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste hälsoriskerna vid s. k. passiv rökning i
arbetsmiljön begränsas ytterligare. Ingen skall mot sin vilja behöva exponeras
för tobaksrök på sin arbetsplats. Det har hittills överlämnats åt
arbetsmarknadens parter att träffa överenskommelser i frågan. Enligt
utskottets uppfattning har detta inte medfört en tillräcklig förbättring av
arbetsmiljön. Med hänsyn till allergikernas problem och till vad som nu mera
är känt om den passiva rökningens långsiktiga skadeverkningar är tiden nu
mogen att låta arbetarskyddsstyrelsen utfärda bindande föreskrifter för
sådana arbetslokaler som nyttjas av icke-rökare. Detta bör riksdagen med
anledning av motion 1986/87:So717 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

19. beträffande rökfri arbetsmiljö
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So717 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar (morn. 21 i
hemställan)

14. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”utan avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket viktigt att
beakta arbetsmiljösynpunkter redan på ett tidigt stadium av planeringsprocessen
för att en god arbetsmiljö skall uppnås. Gällande lagstiftning bör
därför ses över och kompletteras så att den även omfattar projektorers/
konstruktörers arbetsmiljöansvar. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa

21. beträffande projektörerslkonstruktörers arbetsmiljöansvar
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So718 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

En snabbutredning om arbetsmiljölagens brister (morn. 22 i
hemställan)

15. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar med ”So712 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Miljöfrågorna, såväl om den inre som den yttre miljön, har under många år

haft en framskjuten ställning inom svensk arbetarrörelse och i den allmänpolitiska
debatten. Allt fler också på arbetsgivarsidan har börjat inse att
satsningar på en god arbetsmiljö främjar både kvalitet och produktion.

Miljön på arbetsplatserna i många företag är emellertid fortfarande dålig
och ibland t. o. m. så undermålig att den leder till ohälsa. För att påskynda
utvecklingen och få till stånd förbättringar och förändringar i arbetsmiljön
måste därför, enligt utskottets mening, arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen
reformeras. Denna lagstiftning har nu tillämpats sedan 1978, och
hittills vunna erfarenheter talar bl. a. för att skyddsombudens möjligheter att
fylla sin funktion måste stärkas. Sanktionsbestämmelserna i arbetsmiljölagen
måste också ses över. Brister i produktkontroll och föreskrifter måste
regleras. Förslitnings- och belastningsskador måste förhindras genom att
arbetsplatserna och deras organisation förändras. Utskottet tillstyrker alltså
motion 1986/87:So712 (vpk) vari föreslås att en utredning ser över arbetsmiljölagstiftningen
i enlighet med vad som ovan uttalats.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

22. beträffande en snabbutredning om arbetsmiljölagens brister
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So712 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

En översyn av arbetsmiljölagen med hänsyn till de
handikappades behov (mom. 23 i hemställan)

16. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Genom de”
och slutar med ”och effektivt” bort ha följande lydelse:

Alla individer i samhället måste ges möjlighet till ett fritt yrkesval och
meningsfulla arbetsuppgifter. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning
att de föreskrifter som kompletterar arbetsmiljölagen liksom den
skyddsutrustning som finns på arbetsplatserna måste anpassas till de
handikappades förutsättningar i såväl fysiskt som psykiskt hänseende.
Föreskrifterna på arbetsmiljöområdet bör ses över i detta syfte. Vad
utskottet här anfört med anledning av motion 1986/87:So719 (s) bör
riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

23. beträffande en översyn av arbetsmiljölagen med hänsyn till de
handikappades behov

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So719 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Arbete åt ungdomar under 18 år (mom. 24 i hemställan)

17. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karl-Gösta Svenson (alla m) som
anser:

SoU 1986/87:17

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Motiven
bakom” och slutar med ”So706 (m)” bort ha följande lydelse:

Det är givet att det behövs vissa bestämmelser i arbetsmiljölagstiftningen
som tar sikte på att skydda minderåriga. Enligt utskottets mening får dock
arbetsmiljön inte bli så genomreglerad att ungdomar fråntas en mängd
möjliga arbetsuppgifter. Med anledning av vad som påtalas i motionen bör
regeringen därför göra en utvärdering av arbetsmiljölagstiftningens effekter
när det gäller möjligheten att ge de unga meningsfull sysselsättning.

dels att utskottet under mom. 24 bort hemställa:

24. beträffande arbete åt ungdomar under 18 år

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So706 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Striktare föreskrifter (morn. 25 i hemställan)

18. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”motionen (vpk)” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter ofta är mycket allmänt formulerade och i allt högre grad saknar
krav på opartisk provning och kontroll. Detta är enligt utskottets mening en
olycklig utveckling som kan leda till att den under många år upparbetade
säkerhetsstandarden inom arbetsmarknaden raseras. Regeringen bör därför
vidta åtgärder som syftar till att det snarast skapas strikta regler på
arbetarskyddets område. Detta bör riksdagen med anledning av motion
1986/87:So703 (vpk) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa

25. beträffande striktare föreskrifter

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So703 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Översyn av gränsvärdena (motiveringen till
mom. 26 i hemställan)

19. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”av motionen” bort ha följande lydelse:

Det förhållandet att gränsvärden bestäms efter förhandlingar med bl. a.
Arbetsgivareföreningen samt fastställs av arbetarskyddsstyrelsens styrelse
efter en omfattande remissbehandling gör arbetet med nya föreskrifter
tidsödande. Det innebär vidare att de gränsvärden som fastställs utgör en
kompromiss mellan arbetsgivarnas vinstintresse och arbetstagarnas berättigade
krav på en riskfri arbetsmiljö. Utskottet hävdar bestämt att målsättningen
för arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsverksamhet måste vara en
riskfri arbetsmiljö utan hänsyn till företagens profiter. Utskottet finner i
övrigt inte anledning till något uttalande från riksdagens sida med anledning
av motionen.

SoU 1986/87:17

Säkerhetsdagar i skogen (mom. 28 i hemställan)

20. av Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Det självverksamma skogsbruket är såsom framgått av motionen en
olycksfallsdrabbad bransch. Det är därför enligt utskottets mening högst
befogat att arbetarskyddsstyrelsen anordnar sådana ”säkerhetsdagar i skogen”
som föreslås i motionen. Detta bör riksdagen med anledning av motion
So708 (c) yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa

28. beträffande säkerhetsdagar i skogen
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So708 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Skyddsarbetet på högskoleområdet (morn. 30 i hemställan)

21. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att frågan om studenternas möjlighet att delta i skyddsarbetet
nu måste komma till en lösning. Det är uppenbarligen meningslöst att
lämna saken till överläggningar mellan arbetsmarknadens parter eftersom
överläggningarna inte leder till något resultat. Utskottet anser därför i likhet
med motionärerna i motion So709 (vpk) att lösningen måste sökas genom
lagstiftning. Arbetsmiljölagen bör således ändras så att studenterna omfattas
av 6 kap. i lagen.

dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa

30. beträffande skyddsarbetet på högskoleområdet
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So709 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bensinstationspersonalens arbetsmiljö
(mom. 31 i hemställan)

22. av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”En i stort”
och slutar med ”So715 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Det är uppenbart att arbete som innebär att arbetstagaren utsätts för höga
halter av bensinånga innebär stora hälsorisker. Utskottet anser att det är
angeläget att hälsoproblemen för bensinstationspersonalen ytterligare uppmärksammas
och tillstyrker därför förslaget i motion 1985/86:So715 om en
undersökning av bensinstationspersonalens arbetsmiljö och hälsotillstånd.
Vad utskottet här uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

SoU 1986/87:17

dels att utskottet under mom. 31 bort hemställa

31. beträffande bensinstationspersonalens arbetsmiljö
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So715 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1986/87:17

Innehållsförteckning SoU 1986/87:17

Sammanfattning 1

Proposition 1986/87:100 bil. 2 1

Motioner 2

Utskottet 4

Dator- och bildskärmsarbete m.m 4

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter m. m 5

Forskning om hälsorisker vid bildskärmsarbete 5

Upphandling och provning av bildskärmsterminaler, m.m 6

Skydd för bildskärmsarbetare 7

Tillsättande av en datamiljökommission 8

Omplacering eller ledighet för graviditet 8

Yrkesinspektionens verksamhet 9

Den psykosociala arbetsmiljön 11

Företagshälsovården 12

Belastningsskador, m. m 13

Asbestskador 15

Rökfri arbetsmiljö m.m 16

Vissa ändringar i arbetsmiljölagen 18

Projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar 18

En snabbutredning om arbetsmiljölagens brister 19

En översyn av arbetsmiljölagen med hänsyn till de handikappades

behov 20

Arbete åt ungdomar under 18 år 21

Arbetarskyddsstyrelsens verksamhet 22

Striktare föreskrifter 22

Översyn av gränsvärdena 23

Störande ljud i arbetsmiljön 24

Jord-och skogsbrukets arbetsmiljö 25

Säkerhetsdagar i skogen 25

Arbetsskadestatistik inom jord-och skogsbruk 25

Skyddsarbetet på högskoleområdet 26

Bensinstationspersonalens arbetsmiljö 27

Medelsanvisningarna 28

Hemställan 29

Reservationer 31

1. Offentliggörande av testresultat (mom. 4 i hemställan) av c 31

2. Tillsättande av en datamiljökommission (mom. 6 i hemställan) av

vpk 31

3. Omplacering eller ledighet för graviditet (mom. 7 i hemställan) av

fp 31

4. Dito av vpk 32

5. Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i yrkesinspektionsnämnderna
(mom. 10 i hemställan) av vpk 32

6. Den psykosociala arbetsmiljön (motiveringen till mom. 11 i
hemställan) av vpk 33

7. Forskning om belastningssjukdomar (mom. 14 i hemställan) av vpk 33

8. Ett samlat program mot belastningsskador (mom. 15 i hemställan) $0u 1986/87:17

av vpk 34

9. Skyddsombudets stoppningsrätt (mom. 16 i hemställan) av vpk ... 34

10. Kvinnors arbetsmiljö i tunga arbeten (mom. 17 i hemställan) av c 34

11. Ersättning till asbestskadade (mom. 18 i hemställan) av vpk 35

12. Dito av 35

13. Rökfri arbetsmiljö (mom. 19 i hemställan) av fp och vpk 36

14. Projektorers/konstruktörers arbetsmiljöansvar (mom. 21 i hemställan)
av vpk 36

15. En snabbutredning om arbetsmiljölagens brister (mom. 22 i
hemställan) av vpk 36

16. En översyn av arbetsmiljölagen med hänsyn till de handikappades
behov (mom. 23 i hemställan) av vpk 37

17. Arbete åt ungdomar under 18 år (mom. 24 i hemställan) av m .... 37

18. Striktare föreskrifter (mom. 25 i hemställan) av vpk 38

19. Översyn av gränsvärdena (motiveringen till mom. 26 i hemställan)

av vpk 38

20. Säkerhetsdagar i skogen (mom. 28 i hemställan) av c 39

21. Skyddsarbetet på högskoleområdet (mom. 30 i hemställan) av vpk 39

22. Bensinstationspersonalens arbetsmiljö (mom. 31 i hemställan) av

vpk 39