Socialförsäkringsutskottets
betänkande

om redogörelse för tillämpningen av
terroristlagstiftningen (skr. 1986/87:31) m. m.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1986/87:31 redogörs för tillämpningen av terroristlagstiftningen
under tiden september 1985-augusti 1986.

Motion

I den under den allmänna motionstiden 1985/86 väckta motionen 1985/
86:Sf512 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag och åtgärder för en
förändring av terroristlagstiftningen och dess tillämpning i enlighet med vad i
motionen anförs,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om åtgärder i syfte att öka den
politiska skolningen hos handläggande myndigheter beträffande sådana
sammanhang som har betydelse för insikten om terrorismens karaktär.

Utskottet

Redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen

Bestämmelser om avvisning och utvisning av presumtiva terrorister fanns
från början i lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa
våldsdåd med internationell bakgrund. Lagen kallades vanligen terroristlagen.
År 1975 inarbetades huvuddelen av lagens bestämmelser med vissa
ändringar i 1954 års utlänningslag (prop. 1975/76:18, InU 24, rskr. 121).
Dessa bestämmelser överfördes senare till 1980 års utlänningslag (1980:376)
(UtlL). Bestämmelserna i terroristlagen som rörde användningen av tvångsmedel
överfördes till lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall, som är tidsbegränsad till utgången av innevarande år (prop.
1985/86:31, JuU 11, rskr. 31). Frågan om ytterligare förlängning av lagen till
utgången av år 1987 (prop. 1986/87:32) behandlas av justitieutskottet (JuU
1986/87:11).

Vid antagandet av 1975 års lagstiftning uttalades att regeringen årligen i
skrivelse till riksdagen skulle redovisa hur terroristlagstiftningen tillämpades.
I den föreliggande skrivelsen redovisas tillämpningen under tiden
september 1985-augusti 1986.

Av redogörelsen framgår följande. Mellan åren 1973 och 1984 utvisades 24

SfU

1986/87:9

1 Riksdagen 1986/87. 11 sami. Nr 9

personer med stöd av terroristbestämmelserna. År 1984 beslöt regeringen
dessutom med stöd av 47 § UtlL att nio turkiska medborgare, medlemmar av
Kurdistans Arbetarparti (PKK), skulle utvisas ur Sverige. Då sådant
verkställighetshinder som avses i 77 § UtlL ansågs föreligga, beslöt regeringen
att utvisningsbesluten tills vidare inte skulle verkställas och, med stöd av
74 § andra stycket UtlL, att sådana inskränkningar som avses i 48 § första
stycket skulle gälla för samtliga. Under perioden september 1985-augusti
1986 meddelades inte några nya beslut om utvisning, inte heller om avvisning
med stöd av 30 § UtlL. Sådan avvisning hade förekommit i två fall sedan
lagens tillkomst, första gången under andra halvåret 1974 och andra gången
under första halvåret 1982. Spaningslagen användes under perioden vid elva
tillfällen mot fem personer. De åtgärder som vidtagits gällde nio gånger
telefonavlyssning och två gånger brevkontroll.

Utskottet finner granskningen av redogörelsen inte ge anledning till något
särskilt uttalande från utskottets sida.

Motionsyrkanden om förändring av terroristlagstiftningen
m. m.

Förutsättningarna för avvisning av en presumtiv terrorist behandlas i 30 §
UtlL. Samma förutsättningar gäller enligt 47 § samma lag för utvisning av
den som redan vistas i Sverige. Förutsättningarna är att det finns grundad
anledning anta att den person det gäller tillhör eller verkar för en viss sorts
organisation eller grupp och att det dessutom med hänsyn till vad som är känt
om personens verksamhet eller i övrigt föreligger fara för att han här i riket
medverkar till vissa handlingar. De organisationer eller grupper som avses är
sådana som med hänsyn till vad som är känt om deras verksamhet kan befaras
utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och
därvid begå sådana gärningar här i riket. De handlingar som avses är sådana
som organisationerna eller grupperna enligt vad som nyss sagts kan befaras
begå.

En person som kan komma att avvisas eller utvisas som terrorist kan enligt
UtlL tas i förvar eller ställas under uppsikt (52 § UtlL).

Beslut om avvisning och om utvisning fattas av regeringen. Förhandling
skall hållas innan ärendet avgörs. Om det inte möter hinder på grund av att
ärendet är synnerligen brådskande, skall yttrande också inhämtas från
statens invandrarverk.

Ett beslut om avvisning eller utvisning av en presumtiv terrorist får, liksom
andra utvisningsbeslut, inte verkställas om det föreligger politiska verkställighetshinder,
vilka anges i 77- 80 §§ UtlL. I ett sådant fall skall regeringen
enligt 73 § samma lag förordna att verkställighet tills vidare inte skall ske.
Själva avvisnings- eller utvisningsbeslutet förblir emellertid gällande. Både
det beslutet och beslutet att tills vidare inställa verkställigheten kan när som
helst omprövas. Regeringen får vid verkställighetshinder med stöd av 74 §
UtlL föreskriva om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i
riket.

I ett förvaltningsärende har en part normalt rätt att ta del av det material
som tillförts ärendet. Begränsningar i den rätten finns dock i sekretesslagen.

SfU 1986/87:9

En sekretessbelagd uppgift i materialet får inte röjas, om det av hänsyn till
allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att så inte sker. Parten skall i
sådant fall på annat sätt lämnas upplysning om vad materialet innehåller, om
det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan
allvarlig skada för det intresse som sekretessen skall skydda. I ärenden som
rör tillämpningen av terroristbestämmelserna är förhållandena ofta sådana
att uppgifter ur materialet inte anses kunna röjas.

I motion 1985/86:Sf512 av Lars Werner m. fl. (vpk) riktas kritik mot den
nuvarande terroristlagstiftningen. Kritiken rör sig kring tre teman, den
dåliga rättssäkerheten, den faktiska ineffektiviteten och det politiska godtycket.

I fråga om rättssäkerheten inriktas kritiken dels på lösligheten både i
bestämmelserna och i deras tillämpning, dels på sekretessen, vilken gör det
omöjligt för terroristmisstänkta att korrigera felaktiga uppgifter i myndigheternas
beslutsunderlag. I motionen föreslås att antingen terroristlagstiftningen
avskaffas och i stället brottsbalkens bestämmelser om förberedelse till
brott tillämpas eller den nuvarande lagstiftningen behålls men högre krav
ställs på bevisföringen. Enligt motionärerna påverkar de rättsliga bristerna
vidare lagens effektivitet genom att myndigheterna förleds att ägna sina
resurser åt tämligen oskyldiga företeelser och därigenom försummar den
verkliga terrorismen. En annan orsak till terroristbestämmelsernas ineffektivitet
är enligt motionärerna det politiska godtycket. De svenska myndigheternas
val av utländska säkerhetstjänster att samarbeta med kritiseras. Större
självständighet gentemot utländska myndigheter efterlyses, liksom bättre
politiska och historiska kunskaper hos ansvariga myndigheter.

I april 1986 hölls på initiativ av statsrådet Anita Gradin ett seminarium om
terroristlagstiftningen med deltagare från riksdagen, regeringskansliet och
vissa myndigheter. Även andra personer verksamma inom utlänningsjuridikens
område deltog. Enligt vad utskottet erfarit rådde vid seminariet enighet
om att samhället behöver vidta åtgärder för att förhindra terroristhandlingar.
Kritik framfördes dock från en del håll mot de gällande bestämmelserna,
bl. a. mot den vaghet med vilken förutsättningarna för avvisning och
utvisning anges och mot utformningen av sekretessen. Önskemål framfördes
om jämförelser med motsvarande lagstiftning i andra länder. De synpunkter
som framfördes vid seminariet övervägs för närvarande inom arbetsmarknadsdepartementet
.

Utskottet vill också erinra om att den juristkommission som regeringen
tillsatt med anledning av mordet på statsminister Olof Palme har till uppgift
bl. a. att studera hur den nuvarande organisationen för att förebygga
terrorism och liknande angrepp har fungerat i praktiken. Resultatet av
kommissionens arbete bör enligt regeringens beslut så långt möjligt redovisas
öppet. Kommissionen beräknas avsluta sitt arbete under första kvartalet
1987.

Enligt utskottets uppfattning finns det mot bakgrund av det anförda för
närvarande inte anledning till några åtgärder från riksdagens sida av det slag
sorn begärs i motionen. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionen.

SfU 1986/87:9

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande redogörelsen för tillämpningen av terroristlagstiftningen att

riksdagen lägger regeringens skrivelse 1986/87:31 till handlingarna,

2. beträffande förändring av terroristlagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sf512.

Stockholm den 27 november 1986

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Ralf
Lindström (s), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad
(m), Lena Öhrsvik (s), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark (m), Rune
Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), Ingegerd
Anderlund (s) och Erik Janson (s).

Reservation

Förändring av terroristlagstiftningen
Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Enligt
utskottets uppfattning” och slutar med ”till motionen” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har terroristlagstiftningen med rätta kritiserats
för bristande rättssäkerhet. Kritiken har gällt såväl rekvisiten för
bestämmelsernas tillämplighet som den omfattande sekretessen. Lagstiftningen
har inte heller varit effektiv när det gällt att förebygga terrordåd. En
bidragande orsak till ineffektiviteten har varit den bristfälliga politiska analys
och information som myndigheterna bygger sin bekämpning av terrorismen
på.

I kampen mot terrorismen måste man försöka både att undvika förbiseenden
och felbedömningar och att skydda oskyldiga mot misstankar. Detta
kräver såväl förändringar i lagstiftningen som bättre insikter hos handläggande
myndighetspersonal om terrorismens ursprung och karaktär. Terroristlagstiftningen
bör därför ses över. Översynen bör avse två alternativ,
antingen att terroristlagstiftningen avskaffas och i stället brottsbalkens
bestämmelser om förberedelse till brott tillämpas eller att den nuvarande
lagstiftningen behålls men högre krav ställs på bevisföringen och den
misstänkte ges möjlighet att i full utsträckning bemöta anklagelser och
påståenden. Vidare bör berörd myndighetspersonal erbjudas en kvalificerad
skolning i de politiska och historiska sammanhang som har betydelse för
förståelsen av terrorismens ursprung och karaktär.

SfU 1986/87:9

Det anförda bör med bifall till motion 1985/86: Sf512 ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande förändring av terroristlagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sf512 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1986/87:9