Socialförsäkringsutskottets

betänkande

1986/87:7

om rutiner vid ansökan om svenskt
medborgarskap (förslag 1985/86:23) m.m.

Förslaget

I riksdagens revisorers förslag 1985/86:23 angående rutiner vid ansökan
om svenskt medborgarskap hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad revisorerna anfört om

a) ansöknings- och utredningsrutinerna,

b) terminalåtkomst till polisens person- och belastningsregister,

c) rapportering av vissa spaningsuppgifter,

d) sekretesslagstiftningen.

Justitieutskottet har yttrat sig över förslagen under b) och c), och yttrandet
JuU 1986/87: 2y återfinns som bilaga 1.

Konstitutionsutskottet har yttrat sig över förslaget under d), och detta
yttrande KU 1986/87: lOy återfinns som bilaga 2.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1985/86

I motion 1985/86: Sf508 av Sten Andersson i Malmö och Olle Aulin (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en högtidlighet för dem som blivit svenska medborgare.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87

I motion 1986/87: Sf502 av Sten Andersson i Malmö och Olle Aulin (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en högtidlighet för dem som blivit svenska medborgare.

I motion 1986/87:Sf506 av Olle Aulin m. fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på
minimikunskaper i svenska för invandrare som önskar erhålla svenskt
medborgarskap.

Utskottet

Riksdagens revisorer har i förslag 1985/86:23 hemställt att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna i vissa avseenden
anfört beträffande rutiner vid ansökan om svenskt medborgarskap. 1

SfU

1986/87:7

1 Riksdagen 1986/87. 11 sami. Nr 7

Revisorernas förslag bygger på en hos revisorerna upprättad gransk- SfU 1986/87:7
ningsrapport (1985/86:2) Rutiner vid ansökan om svenskt medborgarskap.

Revisorerna har vid granskningen kartlagt och analyserat dels de lokala
polismyndigheternas utredningsverksamhet i dessa ärenden, dels beslutsprocessen
vid statens invandrarverk (SIV). Remissyttranden över rapporten
har avgivits av rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, statens invandrarverk
och Svenska kommunförbundet.

Revisorernas granskning har visat att vissa ändringar i det nuvarande
systemet för utredning och beslut i medborgarskapsärenden skulle öka
möjligheterna att påskynda handläggningsprocessen såväl vid de lokala
polismyndigheterna som hos SIV. Mot denna bakgrund lägger revisorerna
fram förslag i fyra olika avseenden.

Sålunda föreslås beträffande ansöknings- och utredningsrutinerna att
dessa ses över i syfte att uppnå en större koncentration till frågor med
avgörande betydelse för ärendenas fortsatta handläggning. Utredningsförfarandet
bör vidare förenklas i de fall det redan från början framgår av
bl. a. utdrag från polisens egna register samt från kronofogdemyndigheten
och försäkringskassan att sökanden är utan anmärkning.

Utskottet biträder förslaget i denna del.

Revisorerna föreslår vidare att rikspolisstyrelsen och SIV skall utreda
formerna för att ge SIV terminalåtkomst till polisens person- och belastningsregister
(PBR). Enligt revisorernas redogörelse har rikspolisstyrelsen
ansett att sekretesskäl talar för att personalen vid invandrarverkets medborgarskapsbyrå
skall få terminalåtkomst till PBR, medan invandrarverket
avvisat att så sker med hänvisning till att såväl sekretess- och kostnadsskäl
som rent praktiska skäl talar häremot.

Revisorerna finnér att vid sidan av de sekretesskäl som enligt rikspolisstyrelsen
talar för terminalåtkomst till PBR det föreligger även praktiska
skäl för en sådan anslutning. En samlad bedömning av den föreslagna
terminaluppbyggnadens effekter hos rikspolisstyrelsen och invandrarverket
visar enligt revisorerna att registeruppgifterna kan inhämtas både enklare
och snabbare om invandrarverket får terminalåtkomst till registret.

Vidare anser revisorerna att de arbetsmoment som skulle tillkomma för
handläggarna på invandrarverket mer än väl kompenseras av den arbetsbesparing
som i övrigt skulle uppnås hos invandrarverket och hos rikspolisstyrelsen.
På dessa grunder anser revisorerna att formerna för att ge
invandrarverket terminalåtkomst till PBR skall utredas.

I ett av justitieutskottet inhämtat yttrande från datainspektionen avstyrker
inspektionen att invandrarverket får terminalåtkomst till PBR.

Justitieutskottet har i sitt yttrande förordat att socialförsäkringsutskottet
avstyrker bifall till revisorernas förslag i denna del. Av integritetsskäl är
det, anför justitieutskottet, en naturlig utgångspunkt att åtkomsten till
uppgifter i centrala dataregister begränsas i största möjliga utsträckning.

Detta gäller enligt utskottet i synnerhet för PBR där uppgifter av särskilt
känslig natur finns registrerade. Justitieutskottet erinrar om att utskottet i
linje härmed, när frågan om terminalåtkomst till polisens register tidigare
varit föremål för riksdagens prövning, framhållit att integritetsaspekterna
måste tillmätas utomordentligt stor betydelse samt betonat vikten av att 2

den integritetskänsliga information det här gäller blir tillgänglig endast för SfU 1986/87:7
sådana befattningshavare vid andra myndigheter som har ett oundgängligt
behov av informationen. Justitieutskottet, som i likhet med datainspektionen
noterat invandrarverkets egen inställning i frågan, har mot den
angivna bakgrunden inte funnit att det kan anses föreligga tillräckliga skäl
för att invandrarverket skall ges terminalåtkomst till PBR.

Socialförsäkringsutskottet delar justitieutskottets bedömning och avstyrker
bifall till revisorernas förslag i nu behandlad del.

I fråga om rapportering av vissa spaningsuppgifter föreslår revisorerna
att SIV framöver skall få uppgift från rikspolisstyrelsen i de fall en utlänning
som ansökt om svenskt medborgarskap är föremål för spaningsinsatser
på grund av misstanke om grov brottslighet. Arbetet med att lösa
frågan om i vilka former dessa uppgifter skall delges SIV bör enligt revisorerna
bedrivas med förtur.

Utskottet har i likhet med justitieutskottet ingen erinran mot revisorernas
förslag i denna del.

Slutligen tar revisorerna upp frågan om sekretesslagstiftningen när det
gäller socialnämnds uppgiftsskyldighet i ärenden om svenskt medborgarskap.
Enligt gällande sekretesslagstiftning får, anför revisorerna, ifrågavarande
uppgifter inte lämnas ut av enskilda tjänstemän utan bara av den
kommunala nämnden. Vid revisorernas granskning har emellertid framkommit
att dessa uppgifter nästan undantagslöst lämnas ut efter beslut på
tjänstemannanivå. Detta förfarande synes enligt revisorerna ändamålsenligt
genom att handläggningen förenklas och påskyndas samtidigt som den
sökande inte heller torde ha något men av att uppgifterna lämnas ut på sätt
som nu sker. Revisorerna föreslår därför att sekretesslagstiftningen justeras
så att socialnämnds uppgiftsskyldighet i ärenden om svenskt medborgarskap
anpassas till rådande praxis på området.

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande över förslaget i denna del
erinrat om att någon lagreglering inte finns av vem prövningen tillkommer
när det som i förevarande fall är fråga om utlämnande av en handling från
en myndighet till en annan myndighet och att något formellt hinder för
socialnämnden att delegera beslutanderätt enligt 14 a § medborgarskapslagen
inte föreligger. Frågan om beslutsnivå får således bedömas efter lämplighetsöverväganden.
I detta hänseende har konstitutionsutskottet framhållit
att uppgiftsskyldigheten enligt 14 a § lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap skall ses mot bakgrund av den prövning av sökandens
vandel som det för naturalisation uppställda kravet på hederlig vandel
förutsätter. Det ligger enligt konstitutionsutskottets mening i sakens natur
att det någon gång kan bli fråga om en grannlaga bedömning från socialnämndens
sida av omfattningen av uppgiftsskyldigheten. I sådana fall får
det förutsättas att prövningen görs av nämnden och inte av en enskild
tjänsteman. Oftast synes emellertid problemet kunna lösas genom att
sökandens samtycke inhämtas till att uppgifterna lämnas ut.

Utskottet har slutligen erinrat om att riksdagens revisorer i sin rapport
föreslagit att inhämtandet av upplysningar från socialnämnden i medborgarskapsärenden
skall begränsas till de särskilda fall där ett fördjupat

informationsbehov föreligger och att invandrarverket i sitt remissvar över 3

tl Riksdagen 1986187. 11 sami. Nr 7

revisorernas rapport har anslutit sig till detta förslag. Det finns således, SfU 1986/87:7
anför konstitutionsutskottet, anledning anta att det nu aktuella problemet
får en begränsad betydelse i framtiden.

Det anförda innebär att revisorernas förslag såvitt gäller sekretesslagstiftningen
inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även några motioner med anknytning
till förvärv av svenskt medborgarskap. I motionerna 1985/

86:Sf508 och 1986/87: Sf502 av Sten Andersson i Malmö och Olle Aulin
anförs att då en invandrare blir svensk medborgare lämnas ett skriftligt
bevis på detta. Enligt uppgift anser emellertid många nyblivna svenska
medborgare att någon form av högtidlighet borde föregå erhållandet av
svenskt medborgarskap. Motionärerna framhåller att i Canada, USA och
Australien äger en ceremoni rum i samband med erhållande av medborgarskap,
och de anser att det kan finnas skäl att även i Sverige ha en
högtidlighet för dem som blivit svenska medborgare. I motionen begärs ett
tillkännagivande i enlighet härmed.

Utskottet vill inledningsvis upplysa om att före år 1924 gällde som
villkor för erhållande av svenskt medborgarskap att en tro- och huldhetsed
avgavs inför representant för myndighet. Detta villkor togs bort i 1924 års
medborgarskapslag men föregicks då av en diskussion om att byta ut eden
mot ett i högtidlig form avgivet trohetslöfte. Någon bestämmelse om ett
sådant löfte infördes dock inte heller i nämnda lag. Som motivering härför
anfördes att de olägenheter — dryga kostnader och besvär - med den
praktiska tillämpningen av en sådan bestämmelse var större än de fördelar
som eventuellt stod att vinna.

Antalet ärenden med ansökan om svenskt medborgarskap har ökat för
varje år, och antalet vuxna utländska medborgare som beviljats svenskt
medborgarskap uppgick under år 1985 till 9225.

Med hänsyn till det stora antalet utländska medborgare som beviljas
svenskt medborgarskap anser utskottet att skälen mot att åter införa en
ceremoni vid förvärv av svenskt medborgarskap är avsevärt starkare än
skälen för ett sådant förslag. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till
motionerna.

Olle Aulin m. fl. begär i motion Sf506 ett tillkännagivande till regeringen
om att huvudregeln för att erhålla svenskt medborgarskap bör vara att det
ställs krav på att sökanden skall kunna hjälpligt förstå och göra sig förstådd
på svenska språket. I de fall särskilda skäl föreligger, t. ex. avseende äldre
invandrare som tagits hit av sina barn, bör enligt motionärerna dispens
dock kunna ges från detta krav.

Riksdagen avslog en liknande motion vid 1983/84 års riksmöte. Socialförsäkringsutskottet
framhöll då i betänkande SfU 1983/84:5 att det var
utomordentligt viktigt för den enskilde invandraren att ha kunskaper i
svenska språket och att man på allt sätt bör underlätta för invandrarna att
få sådana kunskaper. Utskottet framhöll också att barn som invandrar hit
ofta snabbt lär sig svenska, medan föräldrarna, och då särskilt de hemarbetande
kvinnorna, kanske aldrig gör det. Personer som invandrar vid hög
ålder kan kanske ha stor svårighet att lära sig svenska. Mot denna bakgrund
var det enligt utskottets mening varken rimligt eller möjligt att ställa 4

krav på kunskaper i svenska språket som en förutsättning för rätt till SfU 1986/87:7
svenskt medborgarskap.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och
avstyrker bifall till motion 1986/87: Sf506.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rutiner vid ansökan om svenskt medborgarskap
att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag 1985/
86:23 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
ansöknings- och utredningsrutiner och rapportering av vissa spaningsuppgifter,

2. beträffande en ceremoni vid erhållande av svenskt medborgarskap att

riksdagen avslår motionerna 1985/86: Sf508 och 1986/87: Sf502,

3. beträffande krav på kunskaper i svenska språket
att riksdagen avslår motion 1986/87: Sf506.

Stockholm den 28 april 1987

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Nils Carlshamre (m), Boije Nilsson (s), Ralf Lindström (s),

Margareta Andrén (fp). Ulla Johansson (s), Gullan Lindblad (m), Nils-Olof
Gustafsson (s), Kenth Skårvik (fp), Rune Backlund (c). Margo Ingvardsson
(vpk), Margareta Persson (s), Sten Andersson i Malmö (m), Kersti
Johansson (c), Ingegerd Anderlund (s) och Erik Jansson (s).

Reservation

En ceremoni vid erhållande av svenskt medborgarskap
(mom. 2)

Sten Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”till motionerna.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns skäl för att omge
ett nyblivet medborgarskap med ett större mått av högtidlighet. Högtidliga
ceremonier förekommer när någon beviljas medborgarskap i USA, Canada
eller Australien, länder som årligen får ett stort antal nya medborgare.

Efter mönster från dessa länder kunde man i kommunerna vid några
tillfällen per år samla dem som erhållit svenskt medborgarskap till någon
form av högtidlighet. Självfallet skall såväl anordnandet av högtidligheten 5

som deltagandet i den vara frivilligt, men sannolikt skulle många nya SfU 1986/87:7

medborgare värdesätta möjligheten till något slags ceremoni i anslutning
till erhållandet av medborgarskapet.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande en ceremoni vid erhållande av svenskt medborgarskap att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: Sf508 och 1986/

87: Sf502 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6

Konstitutionsutskottets yttrande

SfU 1986/87:7

Bilaga 1

1986/87:10 y

över riksdagens revisorers förslag 1985/86:23
angående rutiner vid ansökan om svenskt
medborgarskap

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har begärt konstitutionsutskottets yttrande över
riksdagens revisorers förslag 1985/86:23 angående vissa rutiner vid ansökan
om svenskt medborgarskap. Frågan gäller på vilken nivå beslutsfattandet i
socialnämnden skall ske vid utlämnande av uppgifter till polisen.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Enligt 14 a § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap föreligger
skyldighet för socialnämnd att på begäran av statens invandrarverk eller en
polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden
om uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap. I den
utredning som föregått revisorernas rapport konstateras att beslutanderätten
i dessa ärenden genomgående delegerats till en tjänsteman i kommunen.
Detta står enligt rapporten i strid med de anvisningar om tillämpningen av
lagrummet som lämnats i i informationsblad från justitiedepartementet och
från Svenska kommunförbundet. I revisorernas förslag konstateras att det
synes ändamålsenligt att uppgifterna lämnas ut efter beslut av någon
tjänsteman eftersom handläggningen därigenom förenklas och påskyndas.
Enligt förslaget torde heller inte den sökande ha något men av att de begärda
uppgifterna lämnas ut på sätt som nu sker. Det konstateras också att
remissinstanserna tillstyrkt en anpassning av reglerna till praxis.

När det gäller utlämnande av handlingar till enskild finns det särskilda
regler i tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen. Reglerna innebär i
princip att prövning görs av den myndighet som förvarar handlingen. Inom
myndigheten ankommer prövningen i första hand på den befattningshavare
som svarar för vården av handlingen. Däremot saknas regler om vem
prövningen tillkommer när det som i förevarande fall är fråga om utlämnande
från en myndighet till en annan myndighet. I propositionen med förslag till
ny sekretesslag (prop. 1979/80:2) förklarade föredragande statsrådet sig inte
anse att en sådan reglering var nödvändig. Vid riksdagsbehandlingen
lämnades detta uttalande utan erinran (KU 1979/80:37).

Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1981/82:186 var problemet om
vem inom en myndighet som skall pröva utlämnandefrågan uppe till
behandling med anledning av ett förslag från lagrådet. Det rörde sig här om
uppgifter till polisen om misstanke om brott. Lagrådet förordade att sådana
frågor skulle prövas av myndigheten som sådan och inte av någon enskild
befattningshavare. Konstitutionsutskottet uttalade med anledning härav att

7

det låg i sakens natur att prövningen av frågor om utlämnande till polisen av
hemliga uppgifter som regel gjordes på ”hög nivå”. Utskottet erinrade vidare
om möjligheten enligt 15 kap. 6 § sekretesslagen för en enskild befattningshavare
att hänskjuta utlämnandefrågan till myndigheten. Utskottet framhöll
emellertid att beslut ofta måste fattas snabbt och under pressade förhållanden.
Utskottet ansåg sig därför inte kunna följa lagrådets förslag (KU
1982/83:12). Riksdagen ställde sig bakom detta ställningstagande.

I fråga om beslutsfattandet i kommunala nämnder är kommunallagens
delegationsregler tillämpliga (3 kap. 12 § kommunallagen). Sådan delegation
sker i två led. Först måste det finnas ett bemyndigande från fullmäktige i
reglemente eller genom särskilt beslut och därefter måste ett beslut fattas av
vederbörande nämnd att uppdra åt viss adressat att fatta beslut i vissa angivna
ärenden inom denna ram på nämndens vägnar (Kaiser, Riberdahl: Kommunallagarna
II 1983 års upplaga, s. 483).

I socialtjänstlagen anges närmare inom vilka områden delegation inte kan
förekomma. Med ledning av dessa bestämmelser kan konstateras att något
formellt hinder att delegera beslutanderätt enligt 14 a § medborgarskapslagen
inte föreligger. Frågan om beslutsnivå får således bedömas efter
lämplighetsöverväganden. I detta hänseende vill utskottet framhålla följande: Uppgiftsskyldigheten

enligt 14 a § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
skall ses mot bakgrund av den prövning av sökandens vandel som det
för naturalisation uppställda kravet på hederlig vandel förutsätter. Det ligger
enligt utskottets mening i sakens natur att det någon gång kan bli fråga om en
grannlaga bedömning från socialnämndens sida av omfattningen av uppgiftsskyldigheten.
I sådana fall får det enligt utskottets mening förutsättas att
prövningen görs av nämnden och inte av en enskild tjänsteman. Oftast synes
emellertid problemet kunna lösas genom att sökandens samtycke inhämtas
till att uppgifterna lämnas ut.

Utskottet vill tillägga, att riksdagens revisorer i sin rapport föreslagit att
inhämtandet av upplysningar från socialnämnden i medborgarskapsärenden
skall begränsas till de särskilda fall där ett fördjupat informationsbehov
föreligger. Invandrarverket har i sitt remissvar över revisorernas rapport
anslutit sig till detta förslag. Det finns således anledning anta att det nu
aktuella problemet får en begränsad betydelse i framtiden.

Stockholm den 19 februari 1987

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove Johansson (s),
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Flans Nyhage (m),
Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i
Värmdö (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk)
och Ulla Pettersson (s).

SfU 1986/87:7

Bilaga 1

8

Justitieutskottets yttrande
1986/87:2 y

SfU 1986/87:7

Bilaga 2

över riksdagens revisorers förslag angående rutiner
vid ansökan om svenskt medborgarskap
(förs. 1985/86:23)

Till socialförsäkringsutskottet
Inledning

Socialförsäkringsutskottet har berett justitieutskottet tillfälle att yttra sig
över riksdagens revisorers förslag (förs. 1985/86:23) angående rutiner vid
ansökan om svenskt medborgarskap, såvitt avser två frågor inom justitieutskottets
beredningsområde, nämligen terminalåtkomst till polisens personoch
belastningsregister och rapportering av vissa spaningsrutiner.

Justitieutskottet har inhämtat yttrande från datainspektionen beträffande
frågan om terminalåtkomst till person- och belastningsregistret. Vidare har
under ärendets beredning företrädare för utskottet samrått med rikspolischefen.

Utskottet

Bakgrund

Svenskt medborgarskap kan enligt lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
förvärvas bl. a. genom naturalisation. Härmed avses att en person efter
ansökan upptas till svensk medborgare genom ett särskilt beslut.

Som allmänna villkor för naturalisation krävs enligt medborgarskapslagen
att sökanden fyllt 18 år, haft fem (i vissa fall två) års hemvist i Sverige samt
fört en hederlig vandel.

Ansökan om naturalisation skall ges in till den lokala polismyndigheten i
sökandens hemort. Polismyndigheten gör den utredning som behövs och
överlämnar därefter ärendet till statens invandrarverk för beslut.

Vid polismyndighetens utredning införskaffas uppgifter om sökanden från
myndigheter och andra organ. Bl. a. inhämtas utdrag från rikspolisstyrelsens
person- och belastningsregister (PBR). Sedan ärendet överlämnats till
invandrarverket inhämtar verket som regel ett nytt utdrag från PBR,
eftersom - på grund av långa handläggningstider - uppgifterna i det tidigare
registerutdraget kan ha blivit inaktuella.

Riksdagens revisorers förslag

Revisorerna har granskat rutinerna för ärenden om svenskt medborgarskap
med anledning av att kritik riktats mot att handläggningstiderna är för långa.

Granskningsarbetet har redovisats i en av revisorerna upprättad rapport
(1985/86:2), över vilken berörda myndigheter fått tillfälle att yttra sig.

Enligt revisorerna visar granskningen att det med vissa ändringar i det
nuvarande systemet för utredning och beslut i medborgarskapsärenden kan
vara möjligt att påskynda handläggningsprocessen vid såväl de lokala
polismyndigheterna som hos invandrarverket. Därför föreslår revisorerna
bl. a.

att rikspolisstyrelsen och invandrarverket skall utreda formerna för att ge
invandrarverket terminalåtkomst till PBR,

att invandrarverket skall få uppgift från rikspolisstyrelsen när den som
ansökt om svenskt medborgarskap är föremål för spaningsinsatser på grund
av misstanke om grov brottslighet.

Av revisorernas redogörelse (s. 6 f) framgår att rikspolisstyrelsen har
tillstyrkt att invandrarverket får terminalåtkomst till PBR. Invandrarverket
däremot har avvisat förslaget med hänvisning till såväl sekretess- och
kostnadsskäl som praktiska skäl.

Enligt revisorerna finns det skäl av praktisk natur som talar för att
invandrarverket skall få terminalåtkomst till PBR. En samlad bedömning av
effekterna av den föreslagna terminaluppbyggnaden vid de båda myndigheterna
visar nämligen enligt revisorerna att registeruppgifterna kan inhämtas
både enklare och snabbare om invandrarverket får terminalåtkomst till
registret. Vidare anser revisorerna att de arbetsmoment som skulle tillkomma
för handläggarna på invandrarverket mer än väl kompenseras av den
arbetsbesparing som i övrigt skulle uppnås hos invandrarverket och hos
rikspolisstyrelsen. Av dessa skäl anser revisorerna att formerna för att ge
invandrarverket terminalåtkomst till PBR skall utredas.

Vad angår frågan om rapportering av vissa spaningsuppgifter anser
revisorerna (s. 8) att granskningen visat att polisen beträffande utlänningar
som är misstänkta för grov brottslighet har tillgång till spaningsuppgifter,
vilka - genom att de inte rapporteras till invandrarverket - faller utanför
kontrollrutinerna vid ansökan om svenskt medborgarskap. Rikspolisstyrelsen
och invandrarverket har tillstyrkt att verket i förekommande fall får
tillgång till dessa uppgifter, men de närmare formerna för detta bör enligt
rikspolisstyrelsen utredas ytterligare.

Revisorerna framhåller att det är angeläget att invandrarverket får
kännedom om att en utlänning som har ansökt om svenskt medborgarskap är
föremål för spaningsinsatser på grund av misstanke om grov brottslighet.
Arbetet med att lösa denna fråga bör enligt revisorerna bedrivas med förtur.

Datainspektionens yttrande

Datainspektionen avstyrker att invandrarverket får terminalåtkomst till
PBR.

Frågan om terminalåtkomst bör enligt datainspektionen bedömas med
utgångspunkt i 4 § första stycket datalagen (1973:289). Enligt denna
bestämmelse krävs synnerliga skäl för tillstånd, något som datainspektionen
anser föreligga bara om det gäller starka samhälleliga intressen och under
förutsättning att riskerna för intrång i de registrerades personliga integritet

SfU 1986/87:7

Bilaga 2

10

kan förebyggas eller i vart fall begränsas. Datainspektionen konstaterar
vidare i yttrandet att invandrarverket inte anser sig behöva terminalåtkomst,
varför skälen för att medge detta inte kan vara särskilt starka. Härtill
kommer, anför datainspektionen, att tillfredsställande säkerhet vid terminalhanteringen
inte kan åstadkommas så länge vissa behörighetskrav inte blir
tillgodosedda.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets mening är det av integritetsskäl en naturlig utgångspunkt att
åtkomsten till uppgifter i centrala dataregister begränsas i största möjliga
utsträckning. Detta gäller i synnerhet för PBR, där uppgifter av särskilt
känslig natur finns registrerade.

I linje härmed har utskottet när frågan om terminalåtkomst till polisens
register tidigare varit föremål för riksdagens prövning framhållit att integritetsaspekterna
måste tillmätas utomordentligt stor betydelse samt betonat
vikten av att den integritetskänsliga information det här gäller blir tillgänglig
endast för sådana befattningshavare vid andra myndigheter som har ett
oundgängligt behov av informationen (se JuU 1984/85:12 s. 26).

Mot denna bakgrund finner utskottet - som i likhet med datainspektionen
noterar invandrarverkets egen inställning i frågan - att det inte kan anses
föreligga tillräckliga skäl för att invandrarverket skall ges terminalåtkomst
till PBR. Utskottet förordar därför att socialförsäkringsutskottet avstyrker
revisorernas förslag i denna del.

Mot revisorernas förslag om ytterligare utredning i fråga om rapportering
av vissa spaningsuppgifter föreligger ingen erinran från utskottets sida.

Stockholm den 17 februari 1987

På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s),
Bengt-Ola Ryttar (s). Göran Magnusson (s) och Ingbritt Irhammar (c).

SfU 1986/87:7

Bilaga 2

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

11