Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1986/87:21
om flyktingpolitiken (skr. 1986/87:134)
Skrivelsen
Genom regeringens skrivelse 1986/87:134 om flyktingpolitiken bereds riksdagen
tillfälle att ta del av vad statsrådet G. Andersson anfört om Sveriges
flyktingpolitik.
Motioner
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87
1986/87:Sf505 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1 (delvis), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en generös och human flyktingpolitik,
2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att åstadkomma ett
samordnat europeiskt ansvarstagande för flyktingproblemen i enlighet med
vad som anförs i motionen.
Yrkande 1 i övriga delar har behandlats i betänkande SfU 1986/87:15.
1986/87:Sf507 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om utrikespolitisk
information till vissa polismyndigheter.
1986/87: Sf508 av Rune Backlund och Karin Israelsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att redan efter den första sexmånadersperioden
bevilja permanent uppehållstillstånd vid s.k. snabb anknytning,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om utökad information till kvinnor som ansöker om
uppehållstillstånd för s. k. snabb anknytning.
1986/87:Sf516 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande viseringstvånget för flyktingar,
3. att riksdagen begär att regeringen på lämpligt sätt informerar Östtyskland
om att asylsökande inte avkrävs visum för att resa in i Sverige,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om första asyllandsprincipen,
1
SfU
1986/87:21
1 Riksdagen 1986/87. 11 sami. Nr21
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om initiativ till ett nordiskt samordnat agerande för att
skapa beredskap för akuta flyktingproblem.
1986/87:Sf521 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samförstånd mellan de nordiska länderna när det
gäller lagstiftning och praxis i fråga om asylärenden.
1986/87:Sf523 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppehållstillstånd i Sverige för sovjetiska judar,
2. att riksdagen hos regeringen begär att invandrarverket får i uppdrag att
närmare utreda verkets behandling av ansökningar om uppehållstillstånd
från sovjetiska medborgare av judisk härkomst.
1986/87:Sf525 av Alf Svensson (c) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar av regeringen begära förslag om hur viseringskravet
för asylsökande kunde tas bort,
6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära uppsägning av avtalet
med Östtyskland om kontroll av visering hos genomresande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts om sovjetiska judars möjligheter att få inresa i Sverige,
8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om åtgärder för
att komma överens med övriga europeiska länder om en mer generös och om
möjligt likformig bedömning av flyktingar.
1986/87:Sf526 av Gunilla André (c) och Ulla Orring (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag för att stoppa den oetiska kontaktförmedling
som anges i motionen.
Utskottet
Inledning
Genom beslut vid 1983/84 års riksmöte (prop. 1983/84:144, SfU 30, rskr. 410)
konfirmerades de riktlinjer för flyktingpolitiken som riksdagen lagt fast år
1979. I korthet innebär dessa att Sverige skall arbeta internationellt för att
motverka uppkomsten av flyktingsituationer och prioritera flyktinghjälp i
tredje land samt, då flyktingar överförs hit, ge förtur åt dem som är i akut
behov av skydd. Vidare skall en generös lagstiftning och asylpraxis ingå som
en viktig del i den samlade flyktingpolitiken. En reglering av flyktinginvandringen
skall endast vara möjlig beträffande flyktingar som överförs till
Sverige och beträffande personer som åberopar politisk-humanitära skäl för
att få stanna i landet.
I samma beslut förordas att regeringen årligen skall lämna riksdagen en
redogörelse för Sveriges invandrings- och flyktingpolitik. Sådana redogörelser
med tonvikt på flyktingpolitiken har lämnats vid de två senaste
riksmötena avseende åren 1984 resp. 1985. I den förevarande skrivelsen,
1986/87:134, lämnas en sådan redogörelse avseende år 1986.
SfU 1986/87:21
2
I skrivelsen erinras inledningsvis om att den svenska flyktingpolitiken
främst består av följande delar:
- att agera i FN och andra internationella fora för att motverka och lösa
internationella konflikter och för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna,
- att ekonomiskt stödja FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), FN:s
hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) och andra organisationer
för flyktingarbete utanför Sverige,
- att bedriva internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk
fördelning av flyktingansvaret och stärka flyktingars rättsliga skydd,
- att i samarbete främst med UNHCR göra aktiva insatser för överföring
till Sverige av flyktingar som behöver en säker tillflyktsort undan förföljelse,
- att ta emot flyktingar i Sverige i enlighet med en asyllagstiftning som i
vissa avseenden ger flyktingar och jämförbara grupper ett starkare skydd än
vad 1951 års flyktingkonvention stadgar,
- att genom kommunala och andra insatser för flyktingar i det svenska
samhället främja deras möjligheter att finna sig till rätta här,
- att ge stöd till frivilligt återvändande till hemlandet från Sverige.
I skrivelsen redovisas den praktiska tillämpningen av dessa principer med
tonvikt på år 1986.
Flyktingsituationen i världen
Sorn flykting betraktas enligt 1951 års FN-konvention om flyktingar med
tilläggsprotokoll år 1967 den som hyser välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på
grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som därför har flytt från
sitt hemland eller är förhindrad att återvända dit.
Enligt FN:s beräkningar finns det för närvarande ca 14 miljoner flyktingar i
världen. Till detta kommer det stora antal människor som befinner sig i
flyktingliknande situationer i grannländer eller i sina egna hemländer.
Antalet har ökat starkt under den senaste tioårsperioden. Den internationella
uppmärksamheten kring flyktingar har också ökat under denna tid. Ett
betydande antal flyktingar har tagits emot i västvärlden, men den tyngsta
bördan har fallit på u-länder i Afrika, Asien och Centralamerika. Flera av
dessa länder tillhör de allra fattigaste.
I Sydostasien finns i dag ca 150 000 flyktingar främst från Laos men även
från Vietnam och Kampuchea. De flesta vistas i läger i Thailand medan
mindre grupper finns i Hongkong, Filippinerna, Malaysia och Indonesien.
280 000 vietnameser av kinesisk härkomst har integrerats i Kina. I regionen
finns vidare ca 250 000 kampucheaner som befinner sig under flyktingliknande
förhållanden i gränsområdet mot Thailand.
Pakistan är det land som i dag har det största antalet flyktingar, nära 3
miljoner från Afghanistan. Ytterligare ca 1,9 miljoner afghaner finns i Iran.
Ett stort antal hjälporganisationer deltar i flyktingarbetet som främst är
inriktat på hälsovård, skolutbildning och självförsörjning.
En mycket stor del av dagens asylsökande kommer från länder i och kring
Mellanöstern. Kriget mellan Iran och Irak som är inne på sjunde året har
SfU 1986/87:21
3
kraftigt förvärrat flyktingsituationen i denna region. De UNRWA-registrerade
Palestinaflyktingarna uppgår till drygt 2 miljoner. Det palestinska
flyktingproblemet är det äldsta ännu i dag aktuella flyktingproblemet i
världen.
Antalet flyktingar och andra hemlösa i Afrika beräknas uppgå till mellan 4
och 5 miljoner, varav en dryg fjärdedel är etiopier. I södra Afrika finns ca
230 000 flyktingar från främst Namibia, Angola, Mozambique och Sydafrika.
Även Zaire, Burundi, Tanzania och Uganda har många flyktingar.
I Centralamerika finns ca 320 000 flyktingar varav drygt hälften i Mexico.
En stor del kommer från El Salvador. På senare år har situationen för
flyktingarna försämrats samtidigt som en viss frivillig repatriering har skett
under året till Nicaragua, El Salvador och Guatemala.
I Sydamerika har antalet flyktingar minskat på senare år. Många flyktingar
har återvänt till Argentina och Uruguay. Från Chile kommer fortfarande
många flyktingar samtidigt som andra ber om hjälp att få återvända.
Antalet personer som söker asyl i Västeuropa har ökat starkt under senare
år: från 104 000 år 1984 till 165 000 år 1985 och 185 000 år 1986. Under år
1986 anlände nära 100 000 till Förbundsrepubliken Tyskland, 26 300 till
Frankrike, 15 000 till Sverige, 9 300 till Danmark, 8 600 till Österrike, 8 500
till Schweiz, 7 500 till Belgien och 6 000 till Nederländerna. Flertalet
asylsökande i Västeuropa kommer från utomeuropeiska länder, främst i
Sydvästasien. I flera europeiska länder har under år 1986 vidtagits åtgärder
avsedda att begränsa tillströmningen av asylsökande.
Sverige i det internationella flyktingsamarbetet
Sverige har under året aktivt deltagit i det internationella flyktingarbetet
inom FN och andra organisationer. Samarbetet med UNHCR är väl
utvecklat, vilket bekräftades bl. a. i samband med flyktingkommissariens
besök i Sverige i mars 1987. Sverige har tagit initiativ till närmare samråd med
de nordiska länderna och håller fortsatt nära kontakt med andra europeiska
länder för att få till stånd ett samordnat ansvarstagande för flyktingar och
asylsökande. De samarbetsformer som diskuteras innefattar bl. a. ökade
insatser från UNHCR:s sida i s. k. första asylländer. UNHCR höll konsultationer
härom i maj 1985, varefter tre uppföljningsmöten har hållits.
Konkreta framsteg gjordes vid det senaste mötet i februari 1987 inom fyra
områden: ökad, gemensamt organiserad, uttagning från första asylländer,
former för bistånd till första asylländer, vidgat praktiskt samarbete med
inriktning på hanteringen av asylansökningar och förutsättningar för
UNHCR-.s medverkan vid återsändning och återintegrering av människor
som fått avslag på asylansökan. Vid överläggningarna fastslogs ländernas
asylåtaganden. Inget land ifrågasatte sina skyldigheter enligt 1951 års
konvention. Ytterligare ett uppföljningsmöte planeras. Sverige verkar för att
föra upp diskussionerna på ministernivå.
Ökningen av antalet asylsökande i Danmark, Norge och Sverige är
föremål för diskussion och samråd mellan de nordiska länderna. Vid
Nordiska rådets session i Köpenhamn i mars 1986 antogs en rekommendation
om ett närmare nordiskt flyktingsamarbete. Ett av elementen i
SfU 1986/87:21
4
rekommendationen gäller åtgärder som har att göra med beredskapen hos
resp. land att ta emot flyktingar, storleken av flyktingkvoter, balansen
mellan dessa och den s. k. spontaninvandring som resp. land har. Sedan år
1981 hålls årliga konferenser med de praktiskt ansvariga för mottagning och
integration av flyktingar och invandrare i de nordiska länderna. Dessa
årskonferenser har kompletterats med en särskild kontaktgrupp, som träffas
två gånger om året, för att koordinera samarbetet på myndighetsnivå.
På svenskt förslag har också upprättats en särskild nordisk samrådsgrupp
för flyktingpolitiska frågor. I gruppen ingår företrädare på hög nivå för
berörda departement och ministerier. Sverige har även tagit initiativ till ett
vidare nordiskt samarbete i frågor rörande erfarenhetsutbyte och samordning
av tillståndspraxis i asylärenden samt till större samverkan när det gäller
den organiserade överföringen av flyktingar till Norden.
I fyra motioner från den allmänna motionstiden i år berörs möjligheterna
till ett internationellt samarbete i flyktingfrågor.
Lars Werner m. fl. begär i motion Sf505 yrkande 2 ett tillkännagivande om
att Sverige bör ta initiativ på statsministernivå för att åstadkomma ett
samordnat europeiskt ansvarstagande för flyktingproblemen. Bengt Westerberg
m.fl. begär i motion Sf516 yrkande 14 ett tillkännagivande om att
Sverige bör ta initiativ till ett nordiskt samordnat agerande för att skapa
beredskap för akuta flyktingproblem. Nils Carlshamre m. fl. begär i motion
Sf521 yrkande 3 ett tillkännagivande om behovet av samförstånd mellan de
nordiska länderna när det gäller lagstiftning och praxis i fråga om asylärenden.
Alf Svensson, slutligen, begär i motion Sf525 yrkande 8 förslag om
åtgärder för att komma överens med övriga länder om en mer generös och
om möjligt likformig bedömning av flyktingar.
Av regeringens skrivelse om flyktingpolitiken framgår att initiativ i det
syfte som begärs i motionerna har tagits såväl för att få till stånd ett
intensifierat samarbete mellan de europeiska länderna och mellan de
nordiska länderna som för att i största möjliga utsträckning få till stånd
omplaceringar av flyktingar under ordnade former. Utskottet anser att vad
som har redovisats i skrivelsen i detta hänseende visar att något tillkännagivande
i enlighet med motionärernas önskemål inte är påkallat.
Sveriges totala bidrag till UNHCR uppgick år 1986 till 120 milj. kr. Till
UNRWA var bidraget 70 milj. kr. Under år 1986 har dessutom ca 425 milj.
kr. från biståndsanslaget tagits i anspråk för flyktingarbete världen över av
andra, i huvudsak svenska, organisationer. Sveriges samlade bidrag under år
1986 till flyktingverksamhet utanför Sverige uppgick till ca 600 milj. kr.
Överföring av flyktingar till Sverige
Sedan 1950-talet har ett stort antal flyktingar överförts till Sverige genom
statliga hjälpaktioner. Ansvaret för överföring och mottagning av flyktingar
ligger hos statens invandrarverk (SIV).
Åren 1950—1970 överfördes till Sverige efter regeringsbeslut ca 20 000
flyktingar från flyktingläger i Europa. Sedan början av 1970-talet är den
årliga flyktingkvoten 1 250 personer. I denna inräknas även nära anhöriga till
flyktingar, om de kommer samtidigt med dessa eller omedelbart därefter.
SfU 1986/87:21
5
Åren 1978—1981 beslöt regeringen om extra kvoter för sammanlagt 3 000
s. k. båtflyktingar från Vietnam och anhöriga till dessa.
Under kalenderåret 1986 har 1 387 flyktningar överförts till Sverige inom
ramen för flyktingkvoten, bl. a. 414 från Latinamerika, 508 från Iran och 197
från Östeuropa (Rumänien).
Flyktingkvoten 1986/87 skall i första hand utnyttjas för flyktingar från
Sydvästasien och Syd- och Centralamerika. Den angivna ramen omfattar ca
50 handikappade som på ett tillfredsställande sätt kan tas om hand i Sverige.
Asylsökande i Sverige
I 3 § utlänningslagen (1980:376) finns en definition och en skyddsbestämmelse
rörande flyktingar som överensstämmer med 1951 års flyktingkonvention.
Bestämmelserna i 5 och 6 §§ utlänningslagen om skydd åt
krigsvägrare och åt personer som, utan att vara flyktingar, kan åberopa
starka politisk-humanitära skäl för att få stanna i Sverige, ger skydd även åt
personer som inte omfattas av flyktingkonventionen. Denna vidare asylrätt
ligger i linje med UNHCR:s rekommendationer.
Flyktinginvandringen till Sverige består till största delen av personer som
har tagit sig hit på egen hand och som söker asyl vid eller efter ankomsten.
Under år 1986 uppgick antalet sådana asylsökande till närmare 15 000
personer, inkl. barn. Av dessa direktavvisades ca 1 700 vid gränsen. Flertalet
asylsökande kom från Iran. Stora grupper kom även från Chile, Etiopien och
Polen.
Ca 17 400 personer fick år 1986 uppehållstillstånd som flyktingar eller
därmed jämställda. Detta är ca 8 900 fler än under år 1985.1 antalet ingår de
flyktingar som överförts till Sverige inom ramen för flyktingkvoten.
I motion Sf505 av Lars Werner m. fl. framförs kritiska synpunkter på den
praktiska tillämpningen av svensk flyktingpolitik. I motionen framhålls att
flyktingpolitiken är mycket restriktiv och att utlänningslagens praktiska
tillämpning strider mot dess anda av humanism och generositet. Motionärerna
anför bl. a. att flyktingpolitiken inte får göras till en arbetsmarknadsfråga
eller bli en fråga om välgörenhet utan måste vara en fråga om internationell
solidaritet. I ett ansträngt arbetsmarknadsläge är det, menar motionärerna,
viktigare än någonsin att slå vakt om den generösa flyktingpolitiken. De
begär i yrkande 1 (delvis) ett tillkännagivande härom till regeringen.
De påståenden som gjorts i motionen om att regeringens flyktingpolitik är
restriktiv och inte följer de riktlinjer som riksdagen lagt fast är allmänt hållna
och utskottet kan inte finna att det finns fog för påståendena. Utskottet vill
peka på dels att antalet beviljade uppehållstillstånd var nästan dubbelt så
stort år 1986 som året innan, dels att FN:s flyktingkommissarie vid sitt besök i
Sverige i mars i år framhöll den svenska flyktingpolitiken som ett föredöme
för andra länder i Västeuropa. Något skäl till ett tillkännagivande med
anledning av motion Sf505 yrkande 1 (delvis) finns enligt utskottets
uppfattning inte.
SfU 1986/87:21
6
Viseringsregler
SfU 1986/87:21
I motion Sf516 av Bengt Westerberg m. fl. hänvisas till de riktlinjer som
riksdagen har slagit fast för asylpolitiken. Motionärerna pekar på att ett
viseringstvång för flyktingar är oförenligt med flyktingbegreppet och menar
att regeringen genom överenskommelser med DDR hindrar flyktingar, som
saknar inresevisum till Sverige, att komma hit. Detta är enligt motionärerna
oförenligt med våra internationella förpliktelser. De begär därför i yrkande 2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om
viseringstvång för flyktingar och i yrkande 3 att riksdagen begär att
regeringen på lämpligt sätt informerar DDR om att asylsökande inte avkrävs
visum för att resa in i Sverige.
I motion Sf525 begär Alf Svensson i yrkande 4 förslag av regeringen om hur
viseringskravet för asylsökande kan tas bort och i yrkande 6 uppsägning av
avtalet med DDR om kontroll av visering hos genomresande.
Enligt folkrätten bestämmer varje stat själv vilka regler som skall gälla för
inresa på dess territorium. Någon generell rätt för en utlänning att besöka en
annan stat finns således inte. Varje stat reglerar själv tillträdet till sitt
territorium, och någon grund som ger en annan stat rätt att kräva att sådana
regler ändras finns inte. I flyktingkonventionen anges vilka rättigheter och
förmåner en konventionsstat är skyldig att tillförsäkra flyktingar som vistas
inom dess område. Bl. a. gäller att en flykting inte får avvisas eller utvisas till
gränsen mot ett område där han riskerar politisk förföljelse. Däremot
innebär inte flyktingkonventionen någon förpliktelse att hjälpa flyktingar att
komma till ett land där han kan få asyl. Några sådana skyldigheter finns inte
heller i någon av UNHCR:s rekommendationer.
Riksdagen behandlade vid förra årets riksmöte ingående vad som förevarit
mellan Sverige och DDR med anledning av den omfattande tillströmning av
asylsökande som skett via DDR till Trelleborg. Frågan behandlades både av
konstitutionsutskottet (KU 1985/86:25) och av socialförsäkringsutskottet
(SfU 1985/86:21). Konstitutionsutskottet konstaterade i sitt av riksdagen
godkända betänkande att Sverige, inte bara genom FN:s flyktingkommissarie
utan även genom egna initiativ, hade gjort betydande insatser på
förevarande område inom ramen för svensk flyktingpolitik. Det hade gjorts
gällande att Sverige genom ett avtal med DDR i strid mot den fastlagda
invandrarpolitiken och föreliggande konventioner m. m. hade hindrat flyktingar
från att komma till Sverige via DDR. Konstitutionsutskottet slog fast
att något avtal med DDR inte hade träffats utan att DDR hade anslutit sig till
internationell praxis så till vida att det numera beaktades om den som
önskade transitera genom DDR till Sverige hade svenskt inresevisum när så
erfordrades.
Socialförsäkringsutskottet återgav i sitt betänkande den redogörelse som
utskottet erhållit från dåvarande statssekreteraren Jonas Widgren, arbetsmarknadsdepartementet,
om vilka kontakter som hade förekommit mellan
Sverige och DDR. Utskottet ansåg att någon invändning inte kunde riktas
mot regeringens handlande i frågan och riksdagen följde utskottet.
Socialförsäkringsutskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen
att nu ändra uppfattning i frågan och avstyrker bifall till motionerna Sf516
yrkande 2 och Sf525 yrkande 4. Eftersom något avtal i frågan inte finns med
DDR, bör yrkande 6 i motion Sf525 inte heller föranleda någon riksdagens
åtgärd. Några ytterligare kontakter med DDR finns inte heller anledning att
initiera och utskottet avstyrker därför bifall även till motion Sf516 yrkande 3.
Första asyllandsprincipen
En asylsökande som behöver skydd skall enligt gällande bestämmelser om
asyl i princip ha rätt att stanna i Sverige. Så är fallet om sökanden kommer
direkt från hemlandet eller annars från ett land där han förföljs eller
trakasseras eller löper risk att sändas till ett land där han löper risk för
förföljelse. Om den asylsökande under färden till Sverige har uppehållit sig i
ett annat land där han är skyddad mot förföljelse och vidaresändning anses i
praxis att han kan avvisas till det landet (principen om första asylland).
Europarådets flyktingkommitté, CAHAR, har år 1986 tillsatt en särskild
arbetsgrupp för att behandla första asyllandsfrågan.
I motion Sf516 yrkande 6 av Bengt Westerberg m. fl. begärs också ett
tillkännagivande om att första asyllandsprincipen inte bör få tillämpas om
den asylsökandes vistelse i första landet är av genomresenatur och om att det,
för att en asylsökande skall få avvisas med stöd av första asyllandsprincipen,
bör krävas att det är utrett dels att den asylsökande är en konventionsflykting,
dels att första asyllandet verkligen kommer att bevilja asyl.
Utskottet behandlade frågan om första asylland i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1983/84:30 med anledning av proposition 1983/
84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken. Utskottet tillstyrkte därvid
förslaget i propositionen om en uppmjukning av tillämpningen av principen
om första asylland. Denna uppmjukning innebar att den omständigheten att
den asylsökande, sedan han lämnat hemlandet, hade rest genom ett annat
eller andra länder på vägen hit och där tillfälligt stannat till som ett led i
resandet, inte skulle hindra att hans asylansökan prövades i Sverige. En
asylsökande skulle inte heller avvisas om han hade viss starkare anknytning
till Sverige men inte till det land till vilket han kunde avvisas. Vidare skulle få
utfärdas föreskrifter om polismyndigheternas skyldighet att överlämna
ärenden om tillämpning av första asyllandsprincipen till invandrarverket.
Sådana föreskrifter har regeringen också utfärdat (66 b § utlänningsförordningen).
Utskottet underströk, såvitt gällde tillämpningen i praxis av principen om
första asylland, att den inte fick tillämpas på ett sådant sätt att resultatet
framstod som stötande för rättskänslan och att principen inte heller fick
tillämpas på ett sätt som kunde anses strida mot de humanitära principer som
Sverige bekände sig till.
Utskottet anser inte att det nu finns anledning till annat uttalande i frågan
än det riksdagen gjorde vid riksmötet 1983/84 och avstyrker därför bifall till
motion Sf516 yrkande 6.
Utrikespolitisk information till polismyndigheter
I motion Sf507 begär Nils T Svensson ett tillkännagivande angående
utrikespolitisk information till vissa polismyndigheter. Motionären anser att
SfU 1986/87:21
8
det föreligger brister i fråga om polisens kunskaper om förhållandena i
många länder varifrån asylsökande kommer och att kunskaper bör förmedlas
antingen från utrikesdepartementet eller från invandrarverket.
Enligt vad utskottet inhämtat ger invandrarverket viss länder-information
på de seminarier som verket håller för polispersonal. Polisen har också
möjlighet att i enskilda fall ta direkt kontakt med verket. Den särskilde
utredare som tillkallats för att se över organisation och rutiner för handläggning
av utlänningsärenden (A 1987:02, Dir. 1987:4) kan emellertid också få
anledning att se över denna fråga. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att
motion Sf507 behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.
Anhöriginvandring
I praxis har fastställts vilken krets av familjemedlemmar som tillåts invandra
till Sverige tillsammans med huvudmannen. Tillstånd att bosätta sig här
beviljas enligt denna praxis regelmässigt make/maka eller samboende,
minderåriga barn, ”hemmavarande” ogifta barn under 20 år, som inte följde
med när föräldrarna invandrade till Sverige, samt en person - i undantagsfall
två personer - vars samtliga nära släktingar finns i Sverige. Dessutom beviljas
under vissa i praxis närmare fastlagda principer uppehållstillstånd för
föräldrar till den som redan bor här.
Beträffande uppehållstillstånd för make/maka eller samboende gäller en
ordning med s. k. uppskjuten invandringsprövning om äktenskapet eller
samboendet har uppkommit i anslutning till eller snarast efter inresan.
Denna ordning innebär att utlänningen vanligen beviljas fyra uppehållstillstånd
om vartdera sex månader innan han accepteras som invandrare. Skulle
förbindelsen upphöra före tvåårsperiodens utgång beviljas den utländska
parten ändå fortsatt tillstånd om det föreligger särskilt ömmande omständigheter
eller det skulle framstå som stötande för rättskänslan att vägra
fortsatt tillstånd.
Ett par motioner berör anhöriginvandring. Rune Backlund och Karin
Israelsson begär i motion Sf508 dels i yrkande 1 tillkännagivande om
permanent uppehållstillstånd redan efter den första sexmånadersperioden
vid s. k. snabb anknytning, dels i yrkande 2 tillkännagivande angående ökad
information till kvinnor som söker uppehållstillstånd för snabb anknytning.
Även motion Sf526 av Gunilla André och Ulla Orring har beröring med
frågan om snabb anknytning. Dessa motionärer pekar på den organiserade
förmedling av kvinnor från fattiga länder till Sverige som emellanåt
uppmärksammas i massmedia. De begär förslag av regeringen för att stoppa
den oetiska kontaktförmedling som anges i motionen.
Ordningen med uppskjuten invandrarstatus är en fråga som vid flera
tillfällen har behandlats av riksdagen mot bakgrund av de problem det kan
innebära att den utländska parten inte får förlängt uppehållstillstånd när en
förbindelse upplöses. I det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1983/
84:30 med anledning av proposition 1983/84:144 om invandrings- och
flyktingpolitiken prövade utskottet ett antal motioner i frågan. Motionerna
avstyrktes med hänvisning till att utskottet, som ansåg att det var nödvändigt
att vara speciellt varsam vid handläggningen av dessa ärenden, ansåg att de
SfU 1986/87:21
9
överväganden som gjorts i propositionen i denna fråga var tillfredsställande.
I propositionen framhölls att, när ett äktenskap eller ett samboende bröts
före tvåårsperiodens utgång, samtliga omständigheter i det enskilda fallet
borde beaktas vid prövningen av om utlänningen skulle få stanna. Som
exempel på sådana omständigheter angavs att det fanns barn i förhållandet
eller att utlänningen hade blivit misshandlad eller annars illa behandlad i
äktenskapet eller samboendet, riskerade att bli socialt utstött vid återkomsten
till hemlandet eller hade hunnit bli väl etablerad i arbetslivet. Vidare
framhölls angelägenheten av att undvika beslut som framstod som stötande
för rättskänslan.
Utskottet behandlade med anledning av motioner frågan även vid förra
årets riksmöte (se SfU 1985/86:21). Utskottet inhämtade då under hand från
invandrarverket att verket - mot bakgrund av de uttalanden som gjordes i
den nämnda propositionen och i utskottsbetänkandet - i de ärenden där
ömmande omständigheter fördes fram tog största möjliga hänsyn till dessa
vid prövningen av frågan om fortsatt tillstånd trots att förbindelsen brutits
före tvåårsperiodens utgång. Utskottet fann med hänsyn till det anförda inte
anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande i fråga om prövningsförfarandet
i dessa tillståndsärenden.
Utskottet finner inte heller nu anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande
utan avstyrker bifall till motion Sf508 yrkande 1.
Den förmedling som avses i motion Sf525 kan enligt uppgifter som
utskottet har fått bestå av att den intresserade kunden beställer en katalog
från förmedlaren för en kostnad av omkring 100 kr. Katalogen innehåller
fotografier och en del andra uppgifter om kvinnor från i huvudsak Polen,
Filippinerna och Thailand. Vissa förmedlare presenterar också enligt uppgift
kvinnorna med hjälp av videoteknik.
Justitieministern redogjorde i ett svar den 13 november 1986 i kammaren
på en fråga av Gunilla André för de straffbestämmelser som finns på
området. Han konstaterade att förmedlingsverksamheten ofta inte kan
stoppas med nuvarande straffbestämmelser och förklarade att han inte var
beredd att ta initiativ till någon ändring av bestämmelserna om sexualbrott.
Enligt justitieministerns mening var straffbestämmelserna ett något trubbigt
vapen för att komma till rätta med problem av det angivna slaget.
Frågeställningen kunde sägas belysa vikten av en omsorgsfull prövning av
ansökningar om uppehållstillstånd. Svårigheterna för detta var emellertid
uppenbara om kvinnan förnekade att det rörde sig om kontaktförmedling av
det angivna slaget. Justitieministern anförde slutligen att han, även om han
inte för dagen var beredd att vidta några åtgärder på området, ansåg att det
fanns anledning att hålla sig noga underrättad om den fortsatta utvecklingen.
Utskottet instämmer självfallet i den kritik som riktas mot den angivna
typen av kontaktförmedling och den utomordentligt utsatta situation den kan
leda till för de kvinnor som förmedlas. Lagstiftningsåtgärder synes emellertid
knappast vara det bästa sättet för att komma till rätta med missförhållandena.
All kontaktförmedling, som ju också kan vara av seriös art, bör inte
förbjudas. Som justitieministern anfört belyser problemet vikten av att
ansökningar om uppehållstillstånd prövas omsorgsfullt. De sökande kvinnorna
måste också noga informeras om svenska bestämmelser på området.
SfU 1986/87:21
10
Informationsmaterial har enligt vad utskottet inhämtat nu utarbetats av
invandrarverket. Materialet distribueras till de kvinnor som söker uppehållstillstånd
i s. k. anknytningsfall genom ambassaderna i de aktuella länderna.
Med det anförda får motionerna Sf508 yrkande 2 och Sf526 anses
besvarade.
Uppehållstillstånd för sovjetiska judar
Två motioner gäller frågor rörande sovjetiska judar. Göthe Knutson och
Gullan Lindblad hänvisar i motion Sf523 till de uppgifter som i slutet av
januari 1987 lämnades i nyhetsmedia om att judar som fått utresetillstånd i
Sovjet vägrats uppehållstillstånd i Sverige. Motionärerna begär i yrkande 1
ett tillkännagivande angående uppehållstillstånd i Sverige för sovjetiska
judar och i yrkande 2 ett uppdrag till invandrarverket att närmare utreda
verkets behandling av ansökningar om uppehållstillstånd från sovjetiska
medborgare av judisk härkomst. Alf Svensson hävdar i motion Sf525 att
judarna i Sovjetunionen är exempel på en befolkningsgrupp vars medlemmar
mer eller mindre automatiskt borde erhålla uppehållstillstånd i Sverige om de
söker sig hit och begär i yrkande 7 ett tillkännagivande om sovjetiska judars
möjlighet att få inresa i Sverige.
Ansökningar om uppehållstillstånd prövas i sådana fall som nu avses av
invandrarverket. Verkets beslut kan inte överklagas. Från invandrarverket
har uppgivits att i de ifrågavarande ärendena som skäl för ansökan åberopats
familjeanknytning till en i Sverige bosatt person men inte att sökanden var
jude. Detta förhållande var inte heller på annat sätt känt för verket. Verket
har emellertid sedan frågan uppmärksammats gjort en genomgång av de
ärenden som kunnat vara aktuella, bl. a. med hjälp av judiska församlingen i
Stockholm. Ärendena har därefter omprövats med hänsyn till samtliga
kända omständigheter.
Med det anförda anser utskottet att motion Sf523 yrkandena 1 och 2 kan
anses besvarade och yrkandena behöver inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Även om en stor generositet bör iakttas i fråga om sådana
ansökningar varom nu är fråga måste ansökningar om uppehållstillstånd
alltjämt prövas från fall till fall. Motion Sf525 yrkande 7 bör därför inte heller
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skrivelse om flyktingpolitiken
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1986/87:134 till handlingarna,
2. beträffande internationellt samarbete i flyktingfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf505 yrkande 2, 1986/
87:Sf516 yrkande 14, 1986/87:Sf521 yrkande 3 och 1986/87:Sf525
yrkande 8,
SfU 1986/87:21
3. beträffande tillkännagivande om flyktingpolitiken
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf505 yrkande 1 i motsvarande
del,
4. beträffande viseringsregler
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf516 yrkandena 2 och 3 och
1986/87:Sf525 yrkandena 4 och 6,
5. beträffande första asyllandsprincipen
att riksdagen avslår motion 1986/87: Sf516 yrkande 6,
6. beträffande utrikespolitisk information till vissa polismyndigheter
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf507,
7. beträffande anhöriginvandring
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf508 yrkande 1,
8. beträffande information till kvinnor som söker uppehållstillstånd
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf508 yrkande 2,
9. beträffande oetisk kontaktförmedling
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf526,
10. beträffande uppehållstillstånd för sovjetiska judar
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf523 yrkande 1 och 1986/
87:Sf525 yrkande 7,
11. beträffande invandrarverkets behandling av ansökningar om
uppehållstillstånd
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf523 yrkande 2.
Stockholm den 14 maj 1987
På sociaiförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Nils-Olof
Gustafsson (s), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm (s),
Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s),
Ingegerd Anderlund (s) och Erik Janson (s).
Reservationer
1. Internationellt samarbete i flyktingfrågor (morn. 2)
Margo Ingvardsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Av
regeringens” och slutar med ”är påkallat.” bort ha följande lydelse:
Den allra största bördan av flyktingströmmarna bärs i dag av fattiga och
underutvecklade länder i tredje världen, medan de högt industrialiserade
länderna i Västeuropa anstränger sig att bygga upp vattentäta murar omkring
sig för att skydda sig mot flyktingtillströmningen. Det är enligt utskottets
mening nödvändigt att också länderna i Europa tar sin del av ansvaret för
världens flyktingproblem. Sverige har här en viktig roll och regeringen bör,
SfU 1986/87:21
12
såsom framhållits i motion Sf505, ta initiativ på statsministernivå för att
internationella överenskommelser skall nås som gör det möjligt för de
europeiska länderna att på ett organiserat sätt ta sin del av ansvaret för de
stora flyktingproblemen i världen. Det anförda bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att mom. 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande internationellt samarbete i flyktingfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf505 yrkande 2 och med
anledning av motionerna 1986/87:Sf516 yrkande 14, 1986/87:Sf521
yrkande 3 ochl986/87:Sf525 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
2. Tillkännagivande om flyktingpolitiken (morn. 3)
Margo Ingvardsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”De
påståenden” och slutar med ”uppfattning inte.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening sammanfaller Sveriges flyktingpolitik i dag inte
med den allmänna rättsuppfattningen. Utlänningslagstiftningen tillämpas
mycket restriktivt för de flyktingar som lyckas komma till de svenska
gränserna och man försöker med visumtvång, kontakter och påtryckningar
mot våra grannländer att göra det omöjligt för flyktingar att komma till
Sverige och söka politisk asyl.
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Sf505 att flyktingpolitiken
inte får styras av ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska hänsyn. Den
måste i stället vara en fråga om internationell solidaritet, vilket innebär att
man måste vara generös trots att arbetsmarknaden och de ekonomiska
resurserna är ansträngda. De grundläggande principerna för flyktingpolitiken,
humanism, omtanke, medmänsklighet och internationell solidaritet
måste i ett sådant läge värnas med extra kraft.
dels att mom. 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande tillkännagivande om flyktingpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: Sf505 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
3. Viseringsregler (morn. 4)
Margareta Andrén (fp), Kenth Skårvik (fp) och Margö Ingvardsson (vpk)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Socialförsäkringsutskottet
anser” och slutar på s. 8 slutar med "yrkande 3.” bort ha
följande lydelse:
Reglerna för visum är avsedda för besök av tillfällig karaktär i ett land.
Den som har tänkt sig att stanna mera varaktigt i ett annat land har därför inte
SfU 1986/87:21
13
rätt att få visum utan skall begära uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd på
grund av flyktingskap eller av flyktingliknande skäl är asyl. För ansökan om
asyl behövs, enligt vad riksdagen bestämt, inte visum. En asylansökan skall
alltid prövas av invandrarverket och kan inte beviljas av svensk beskickning i
utlandet. Det är därför enligt utskottets mening oacceptabelt att regeringen
genom överenskommelser med DDR hindrar flyktingar som saknar inresevisum
till Sverige att komma hit. Därigenom frångår regeringen vad riksdagen
har slagit fast om att flyktingpolitiken skall vara human och generös och att
asylbestämmelserna skall tillämpas i enlighet med Sveriges internationella
förpliktelser. Det i praktiken gällande viseringstvånget för flyktingar som
söker sig till Sverige via DDR måste därför upphöra. DDR måste också på
lämpligt sätt informeras om att asylsökande inte behöver ha visum för att resa
in i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att mom. 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande viseringsregler
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf516 yrkandena 2 och 3
och med anledning av motion 1986/87: Sf525 yrkandena 4 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Första asyllandsprincipen (mom. 5)
Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 6.” bort ha följande lydelse:
Meningen med principen om första asylland var ursprungligen att skapa en
skyldighet för det första asyllandet att ge asylsökande fristad. Det är enligt
utskottets uppfattning högst beklagligt att principen kommit att användas
också som ett medel för tredje land att förvägra en asylsökande fristad. Även
den svenska tillämpningen av principen är mycket strikt. Den s. k. en
route-principen har urholkats av handläggande myndigheter. Detta anser
utskottet inte kunna accepteras.
Utskottet vill också framhålla att Sverige enligt FN:s flyktingkonvention
har förbundit sig att inte avvisa en flykting till gränser mot ett område där
hans liv eller frihet skulle hotas på grund av hans ras, religion, nationalitet,
tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning. Bl. a. mot denna
bakgrund är det enligt utskottets mening förkastligt att avvisa icke-européer
till Turkiet, vars anslutning till flyktingkonventionen endast avser medborgare
i europeiska länder, eller irakier till Iran.
FN:s flyktingkommissariats exekutivkommitté har vidare rekommenderat
att asyl inte skall vägras enbart därför att den kunde ha sökts i en annan stat.
Den svenska delegationen vid FN-konferensen om territoriell asyl år 1977
stödde en princip av liknande innebörd. Sverige bör därför iaktta detta.
Det anförda bör med bifall till motion Sf516 yrkande 6 ges regeringen till
känna.
SfU 1986/87:21
14
dels att morn. 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande första asyllandsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf516 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Anhöriginvandring (mom. 7)
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Kenth Skårvik (fp) och Rune
Backlund (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att uppehållstillstånd skall sökas före inresan av
den som åberopar en s. k. snabb anknytning. Eftersom man mot denna
bakgrund inte behöver riskera en okontrollerbar invandring, bör det enligt
utskottets mening vara möjligt att försöka tillämpa en generösare praxis för
permanent uppehållstillstånd så att ett sådant tillstånd i enlighet med vad som
föreslagits i motion Sf508 kan ges redan efter den första sexmånadersperiodens
utgång. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att mom. 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande anhöriginvandring
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf508 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Uppehållstillstånd för sovjetiska judar (mom. 10)
Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Med det
anförda” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:
De svåra förhållandena för judarna i Sovjetunionen är väl kända. Denna
kännedom bör enligt utskottets uppfattning alltid läggas till grund för
invandrarverkets bedömning av ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige
från sovjetiska judar så att ansökningarna regelmässigt bedöms generöst.
Verket bör vidare vid ansökningar om uppehållstillstånd från sovjetiska
medborgare vara observant på om sökanden är jude och detta är ett skäl för
ansökningen, även om det inte direkt åberopas. Detta bör med bifall till
motion Sf523 yrkande 1 och med anledning av motion Sf525 yrkande 7 ges
regeringen till känna.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse att invandrarverket nu gjort en
genomgång av sådana ärenden som nu avses. Önskemålet i motion Sf523
yrkande 2 kan därigenom anses tillgodosett och behöver inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
dels att mom. 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
10. beträffande uppehållstillstånd för sovjetiska judar
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf523 yrkande 1 och med
anledning av motion 1986/87 :Sf525 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
SfU 1986/87:21
15
gotab Stockholm 1987 13002