Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1986/87:16 ' '

SfU

om administration av socialförsäkring m. m. (prop. 1986/87:16

1986/87:100)

FEMTE HUVUDTITELN

Propositionen

Administration av socialförsäkring m. m.

1. Försäkringsöverdomstolen. Regeringen har under punkt B 1 (s. 22-23)
föreslagit riksdagen att till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag av 11 490 000 kr.

2. Försäkringsrätter. Regeringen har under punkt B 2 (s. 24—25) föreslagit
riksdagen att till Försäkringsrätter för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 41 505 000 kr.

3. Riksförsäkringsverket. Regeringen har under punkt B 3 (s. 25-28)
föreslagit riksdagen att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag av 344 661 000 kr.

4. Allmänna försäkringskassor. Regeringen har under punkt B 4 (s. 28-32)
föreslagit riksdagen att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 440 203 000 kr.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87

1986/87:Sf202 av Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att försäkringskassornas förslagsanslag får
disponeras - i den mån det ej kunnat utnyttjas - även budgetåret efter det år
för vilket medlen anvisats.

1986/87:Sf273 av Karl-Erik Persson m. fl. (vpk) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att försäkringskassans
lokalkontorsnät kan bibehållas för en god och likvärdig service.

1986/87:Sf276 av Gustav Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om överförande
av tjänster och lönemedel m.m. från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.

1986/87:Sf306 av Karin Israelsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bibehållandet av ett väl fungerande lokalkontorsnät,

1 Riksdagen 1986187.11 sami. Nr 16

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om riktlinjer för den fortsatta finansieringen av försäkringskassornas
verksamhet.

1986/87:Sf307 av Karin Israelsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag av 12 075 000 kr.

1986/87:Sf349 av Margareta Andrén m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om väntetiderna i försäkringsdomstolarna,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande lokaliseringen av försäkringskassornas lokalkontor.

Utskottet

Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna samt de lokala
organ som regeringen bestämmer har enligt 1 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) hand om den allmänna försäkringen.

Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden som
rör den allmänna försäkringen, delpensionsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen,
allmänna barnbidrag och bidragsförskott samt för vissa utbetalningsärenden.
Verkets uppgift är huvudsakligen att leda och utöva tillsyn över
administrationen av försäkrings- och bidragssystemen, svara för uppföljning
och utvärdering, vara part i socialförsäkringsmål och utbetala vissa typer av
förmåner. Vidare svarar riksförsäkringsverket för handläggningen av vissa
ärenden, nämligen frivillig pensionsförsäkring, yrkesskadeförsäkring samt
ärenden enligt vissa äldre författningar.

Försäkringskassorna, som är 26 till antalet, finns för varje landstingskommun
och kommun som inte tillhör landstingskommun. De är fristående
offentligrättsliga organ med egna styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga
uppgift är handläggningen av enskilda ärenden inom försäkrings- och
bidragsområdet. Handläggningen sker i huvudsak vid kassornas lokalkontor
och filialexpeditioner till vissa lokalkontor. Det finns minst ett lokalkontor i
varje kommun. För närvarande finns det 437 lokalkontor och 32 filialexpeditioner
i landet. Antalet årsarbetare var som högst år 1981 med 17 050. Under
budgetåret 1986/87 hade antalet årsarbetare minskat till 14 700. Kostnaderna
för försäkringskassornas administration finansieras till 15 % över ett förslagsanslag
i budgeten. De resterande 85 % av kostnaderna finansieras med
arbetsgivaravgifter och egenavgifter från inkomsttitel på statsbudgeten.
Anvisade medel fördelas av riksförsäkringsverket mellan de olika försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket, men inte försäkringskassorna, deltar i
en försöksverksamhet med treåriga budgetramar, grundade på fördjupade
anslagsframställningar. I årets budgetproposition framhålls att det finns en
viss obalans hos försäkringskassorna, med bl. a. en pressad arbetssituation
vad gäller t. ex. arbetsskadeförsäkringen. Förhållandena påpekas av riksförsäkringsverket
i anslagsframställningen, och verket föreslår därför att
kassorna tilldelas medel enligt ett treårigt budgetförslag vilket skulle öka

SfU 1986/87:16

kassornas stabilitet i planeringen. Departementschefen instämmer i verkets
bedömning av arbetssituationen vid kassorna men anser att problemet - mot
bakgrund av kravet på hög effektivitet och god hushållning med resurserna -bör ges en djupare analys. Utredningen skall därvid klargöra förutsättningarna
för att ge de försäkrade en fortsatt god service under hänsynstagande till
kravet på god kvalitet i ärendehandläggningen. Utredningen kommer också
att se över frågor om en decentralisering av ärendehandläggningen liksom
vad kunskaperna om det nya datorstödet kommer att kunna ge. Som en
betydelsefull fråga i sammanhanget nämns också en beskrivning av kompetens-
och utbildningsbehovet hos försäkringskassornas personal på längre
sikt. Som utgångspunkt för utredningens arbete anges slutligen att föreslagna
åtgärder i sin helhet måste finansieras. För att förbättra försäkringskassornas
möjligheter att förbättra sin arbetssituation och tillhandahålla god service till
medborgarna har beräkningen av kassornas förvaltningskostnader redan för
nästa budgetår gjorts utifrån riksförsäkringsverkets s. k. tilläggsförslag.
Detta innebär att 30 milj. kr. kommer att engångsanvisas för att möta den
kraftiga ärendetillströmningen inom arbetsskadeförsäkringen. Som förstärkning
av handläggningsresurserna för arbetsskadeförsäkringen kommer också
15 milj. kr. att tillföras under innevarande budgetår. Vidare har drygt 7 milj.
kr. beräknats för att klara den förväntade volymökningen inom olika delar av
socialförsäkringen. Kassorna föreslås också få tillgodogöra sig de genom
besparing och rationalisering frigjorda resurserna för nästa budgetår. Dessa
beräknas till ca 24 milj. kr. Härutöver tillförs kassorna drygt 117 milj. kr. för
att täcka de ökade administrationskostnaderna som följer av förslaget om
förbättrad kompensation vid bl. a. korttidssjukdom.

Gustav Persson m.fl. begär i motion Sf276 ett tillkännagivande av att
personal och lönemedel bör kunna överföras från riksförsäkringsverket till
försäkringskassorna. En sådan överföring borde enligt motionärerna vara
möjlig eftersom många av verkets tidigare arbetsuppgifter flyttats över till
kassorna.

När utskottet vid föregående riksmöte behandlade en liknande motion i
betänkande SfU 1985/86:19 erinrade utskottet om att ansvarsfördelningen
mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna behandlats i den s. k.
Rfv-översynens slutbetänkande Ds S 1981:13. Med utgångspunkt i detta
betänkande fastlade sedan regering och riksdag riksförsäkringsverkets roll
och uppgifter som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsområdet
samt arbetsfördelningen mellan verket och försäkringskassorna
(prop. 1982/83:127, SfU 24, rskr. 342). I det sammanhanget konstaterades
att handläggningen av det stora flertalet enskilda försäkringsärenden
successivt anförtrotts kassorna. Utskottet förutsatte i sitt sistnämnda betänkande
att riksförsäkringsverket fortlöpande verkade för att en decentralisering
av verksamheten till regionala och lokala organ skedde så långt detta var
möjligt.

Med hänsyn till det anförda och till att frågan om en ytterligare
decentraliserad handläggning ingår i det aviserade översynsarbetet bör
motion Sf276 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till anslaget
B 3 Riksförsäkringsverket.

SfU 1986/87:16

1* Riksdagen 1986/87. II sami. Nr 16

Karin Israelsson och Kersti Johansson begär i motion Sf306 yrkandena 1
och 3 ett tillkännagivande om försäkringskassornas behov av mera långsiktig
planering och värdet av ett väl fungerande lokalkontorsnät. Enligt motionärerna
är det angeläget att kassorna ges förutsättningar att kunna behålla det
förgrenade kontorsnät som utgör grunden för att kunna ge de försäkrade god
service. Även Margareta Andrén m. fl. och Karl-Erik Persson m. fl. betonar i
motionerna Sf349 yrkande 15 resp. Sf273 yrkande 3 vikten av att anslagen till
försäkringskassorna ligger på en sådan nivå att kassorna kan behålla
lokalkontoren och tillhandahålla god service till allmänheten.

Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU
1985/86:12 angående ökat förtroendemannainflytande hos försäkringskassorna
uttalat det angelägna i att kassornas service bibehålls även i glesbygd.
Utskottet anser därför att regeringen noga bör följa utvecklingen på detta
område. Även de nu aktualiserade frågorna kommer att tas upp i det
kommande översynsarbetet, och inte heller med anledning av motionerna
Sf306 yrkandena 1 och 3, Sf349 yrkande 15 och Sf273 yrkande 3 bör någon
åtgärd vidtas från riksdagens sida.

I motion Sf202 av Kersti Johansson begärs att försäkringskassorna tilldelas
medel så att anslaget kan disponeras - i den mån det inte förbrukas -budgetåret efter det år för vilket medlen anvisats. Enligt motionären skulle
detta medföra att kassorna kan använda anvisade medel på ett bättre och
effektivare sätt.

Förvaltningsresurser anvisas normalt över förslagsanslag, vilket innebär
att medlen endast får förbrukas under loppet av det budgetår för vilket de är
anvisade. För att försöka få till stånd ett system för hur förvaltningsresurser
kan föras över från ett budgetår till ett annat och för att få en belysning av föroch
nackdelar med sådana överföringsmöjligheter uppdrog regeringen i april
1985 åt riksrevisionsverket (RRV) att utreda dessa frågor. I uppdraget låg
också att bedöma för- och nackdelar med kredit på sådana anslag, dvs.
dubbelriktade överföringsmöjligheter. RRV har slutfört sitt uppdrag och i
maj 1986 lämnat en rapport (RRV dnr 1985:361) Överföring av anslagsmedel
mellan budgetår - ett ramanslag med anslagssparande och anslagskredit.
Regeringen har därefter aviserat sin avsikt att med början budgetåret 1987/88
inleda en försöksverksamhet där ett antal myndigheter tilldelas medel över
ramanslag. Utskottet menar att det finns skäl att avvakta en utvärdering av
den försöksverksamhet som skall inledas med anslag över ramanslag innan
en förändring görs beträffande anslagsformen till försäkringskassorna.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf202 och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under anslaget B 4 Allmänna försäkringskassor.

Besvärsorganisationen på socialförsäkringsområdet består av tre regionala
försäkringsrätter och som högsta instans försäkringsöverdomstolen. Försäkringsrätterna
och försäkringsöverdomstolen har under flera år haft stora
ärendebalanser. Måltillströmningen till försäkringsdomstolarna har emellertid
minskat de senaste åren vilket i sin tur resulterat i en minskning av
balanserna hos försäkringsrätterna. Även målavverkningen hos försäkringsöverdomstolen
överstiger nu måltillströmningen.

Margareta Andrén m. fl. framhåller i motion Sf349 yrkande 6 att de långa
väntetiderna hos försäkringsrätterna och försäkringsöverdomstolen i prakti -

SfU 1986/87:16

ken har urholkat den rättssäkerhet som besvärsmöjligheten skall garantera.
Enligt motionärerna är det helt otillfredsställande att en försäkrad i medeltal
skall behöva vänta i ett och ett halvt år enbart i försäkringsöverdomstolen för
att få sin sak prövad. Uppmärksamheten måste därför inriktas på att
ytterligare minska väntetiderna. Aven Karin Israelsson och Kersti Johansson
anser i motion Sf307 att den långa handläggningstiden i försäkringsöverdomstolen
är oacceptabel. Motionärerna vill därför tillmötesgå domstolens
krav på personalförstärkning genom att anvisa ytterligare 585 000 kr.
motsvarande en försäkringsdomare, en föredragande och en halv biträdestjänst.

Utskottet konstaterar att balanssituationen hos domstolarna stadigt förbättras
och att målbalansen nu inte längre ökar hos försäkringsöverdomstolen.
I propositionen har vidare, med hänsyn till balanssituationen i försäkringsöverdomstolen,
föreslagits att domstolen under budgetåret 1987/88
undantas från tillämpning av huvudförslagets besparingskrav. Utskottet,
som förutsätter att regeringen fortlöpande följer utvecklingen av balanserna i
försäkringsdomstolarna, anser på grund av det anförda att någon åtgärd inte
är påkallad med anledning av motion Sf349 yrkande 6 och motion Sf307.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under anslagen
B 1 Försäkringsöverdomstolen och B 2 Försäkringsrätter.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf276,

2. beträffande anslag till riksförsäkringsverket

att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 344 661 000 kr.,

3. beträffande försäkringskassornas kontors nät

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf273 yrkande 3, 1986/
87:Sf306 yrkande 1 och 1986/87:Sf349 yrkande 15,

4. beträffande försäkringskassornas ekonomiska planering
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf306 yrkande 3,

5. beträffande anslag till allmänna försäkringskassor

att riksdagen med bifall till propositionen med avslag på motion
1986/87:Sf202 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 440 203 000 kr.,

6. beträffande väntetiden hos försäkringsdomstolarna
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf349 yrkande 6,

7. beträffande anslag till försäkringsöverdomstolen

att riksdagen med bifall till propositionen med avslag på motion
1986/87:Sf307 till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 11 490 000 kr.,

8. beträffande anslag till försäkringsrätter

att riksdagen till Försäkringsrätter för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 41 505 000 kr.

SfU 1986/87:16

Stockholm den 7 april 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Ulla Johansson (s), Gullan Lindblad (m), Lena
Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark
(m), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Sten
Andersson i Malmö (m) och Kersti Johansson (c).

Reservationer

1. Ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna (mom. 1)

Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”När utskottet”
och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Försäkringskassornas ansvar för administration och försäkringstillämpning
har ökat under senare år. Denna utveckling pågår fortfarande, och man
kan därför förvänta sig att detta ansvar ökar ytterligare. Utvecklingen har lett
till att riksförsäkringsverket med den nya inriktning som verket fått
successivt kunnat minska sin personalstyrka. Utskottet anser att verkets
personalbehov rimligen inte längre kan vara lika stort som tidigare på de
områden där kassornas ansvar ökat. Decentraliseringen har dock enligt
utskottets uppfattning inte lett till en tillräcklig anpassning av verkets
personalstyrka till den mer övergripande inriktning som verkets organisation
numera skall ha. Mot denna bakgrund anser utskottet att en ny översyn av
riksförsäkringsverkets organisation och ansvarsområde bör genomföras. En
sådan översyn bör syfta till att undersöka möjligheterna dels till en
decentralisering av ytterligare arbetsuppgifter från riksförsäkringsverket till
försäkringskassorna, dels till en bättre anpassning av verkets personalstyrka
till den nya ansvarsfördelningen mellan verket och kassorna. Med det
anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf276.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf276 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

SfU 1986/87:16

2. Försäkringskassornaskontorsnät (moni. 3)

SfU 1986/87:16

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”riksdagens sida.” bort ha följande lydelse:

En viktig del av försäkringskassornas verksamhet är att ge god service till
allmänheten. I god service ingår en god tillgänglighet med ett kontorsnät som
är väl förgrenat över landet. Vid utskottsbehandlingen av regeringens
proposition angående ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna
m. m. (prop. 1985/86:73, SfU 12) reserverade sig bl. a. fp-ledamöterna till
förmån för ett uttalande i vilket betonades vikten av att lokalkontoren
behålls väl decentraliserade. Reservanterna framhöll också att man vid
omorganisationen hos försäkringskassorna bör ta regionalpolitiska hänsyn.
Utskottets uppfattning på den punkten är i dag densamma. Anslagen till
försäkringskassornas administration måste ligga på en sådan nivå att det blir
möjligt för kassorna att uppfylla kravet på en god service till allmänheten.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande försäkringskassornas kontorsnät
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:349 yrkande 15 och med
anledning av motionerna 1986/87:Sf273 yrkande 3 och 1986/87:Sf306
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Försäkringskassornas kontorsnät och försäkringskassornas
ekonomiska planering (mom. 3 och 4)

Rune Backlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”riksdagens sida.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget att försäkringskassorna ges förutsättningar
att behålla det väl förgrenade kontorsnätet som utgör grundvalen för
att kunna ge de försäkrade en god service. Uppbyggnaden av lokalkontorsnätet
kulminerade år 1983 varefter antalet kontor har minskat. Under 1985
försvann 15 kontor och under tioårsperioden 1977-1986 minskade antalet
filialexpeditioner från 157 till 32. Det har vidare skett en minskning av
personalstyrkan hos kassorna under perioden 1981 -1985 med 2 000 årsarbetare.
Utskottet anser att den pågående utvecklingen är oacceptabel, och
kassorna måste snarast tillföras ökade resurser.

Utskottet bedömer vidare att arbetsläget hos försäkringskassorna nu är så
ansträngt att det snarast behövs ett mera långsiktigt ställningstagande till
anslagsbehovet. Det finns ingen tid att - som regeringen föreslår i propositionen
- avvakta en djupare analys av läget innan åtgärder vidtas. Enligt
utskottets mening borde regeringen ha tagit fasta på att riksförsäkringsverket
i sin anslagsframställning för försäkringskassorna begärt medel över en
treårsperiod. Lägets allvar understryks också av att den nyligen beslutade
s. k. timsjukpenningreformen skall administreras av försäkringskassorna i ett
läge när arbetsbelastningen redan är mycket hög. Handläggningen av

reformen kommer att kräva att försäkringskassorna tilldelas ytterligare
resurser utöver de budgetförstärkningar som regeringen föreslår.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande försäkringskassornas kontorsnät

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf306 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1986/87:Sf349 yrkande 15 och 1986/87:Sf273
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande försäkringskassornas ekonomiska planering

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf306 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Anslag till allmänna försäkringskassor (mom. 5)

Rune Backlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Förvaltningsresurser”
och slutar med ”Allmänna försäkringskassor.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att försäkringskassornas medelsförvaltning skulle kunna
effektiviseras om kassorna tilldelas medel över ett ramanslag i stället för över
ett förslagsanslag. Härigenom kan pengar föras över från ett budgetår till ett
annat. En flerårig ekonomisk ram underlättar kassornas personalplanering
och investeringsanskaffning och kan leda till att det skapas utrymme för
projekt och insatser på eftersatta och prioriterade områden som t. ex. inom
arbetsskadeförsäkringen. Insatser på prioriterade områden effektiviseras
också genom att de kan igångsättas och genomföras mera planmässigt.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande anslag till allmänna försäkringskassor

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: Sf202 och med anledning
av propositionen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1987/88 anvisar ett ramanslag av 440 203 000 kr.,

5. Väntetiden hos försäkringsdomstolarna (mom. 6)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

SfU 1986/87:16

bekymmersam. Det är helt otillfredsställande att en klagande skall behöva
vänta i cirka ett och ett halvt år för att enbart i försäkringsöverdomstolen få
sitt ärende avgjort. Uppmärksamheten måste därför inriktas på åtgärder som
kan ytterligare minska väntetiderna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande väntetiden hos försäkringsdomstolarna
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf349 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Väntetiden hos försäkringsdomstolarna och anslag till
försäkringsöverdomstolen (mom. 6och 7)

Rune Backlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motion Sf307.” bort ha följande lydelse:
Målbalanserna hos försäkringsdomstolarna har under en följd av år varit
besvärande. Trots att vissa nya resurser tillförts domstolarna är väntetiderna
fortfarande alldeles för långa. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
detta utgör ett hot mot rättssäkerheten. Målbalansen hos försäkringsöverdomstolen
har ökat kraftigt under 1980-talet. Vid utgången av år 1986 var
målbalansen ca 3 500 mål. Domstolen begär i sin anslagsframställning för
budgetåret 1987/88 att man tillförs medel motsvarande en försäkringsdomare,
en föredragande och ett halvt biträde. Det framhålls att om de begärda
förstärkningarna inte tillförs domstolen kan en acceptabel handläggningstid
uppnås först in på 1990-talet. För att omedelbart underlätta arbetssituationen
vid försäkringsöverdomstolen föreslår utskottet att domstolen tillförs
begärda personalförstärkningar. Anslaget bör därför till följd härav med
bifall till motion Sf307 ökas med 585 000 kr.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande väntetiden hos försäkringsdomstolarna

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Sf349 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande anslag till försäkringsöverdomstolen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf307 och med anledning
av propositionen till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 12 075 000 kr.,

Särskilda yttranden

1. Försäkringskassornaskontorsnät (mom. 3)

Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Sten Andersson i Malmö (alla m) anför:

Vi anser givetvis att det är av stor betydelse att försäkringskassorna har ett väl
fungerande lokalkontorsnät. Då vi emellertid av samhällsekonomiska skäl

SfU 1986/87:16

inte har några ytterligare medel att ställa till försäkringskassornas förfogande
utöver de av regeringen föreslagna delar vi utskottsmajoritetens uppfattning
att regeringen noga bör följa utvecklingen på området. Vi vill också erinra
om vårt ställningstagande i anledning av proposition 1985/86:73 om ökat
förtroendemannainflytande i försäkringskassorna m.m., där vi som enda
parti motsatte oss den nya organisationen med socialförsäkringsnämnder.
Detta beslut innebar inledningen till vad som kan befaras bli en stark
centralisering av försäkringskassornas organisation. Vi förordade i stället en
utökning av försäkringsnämndernas arbetsuppgifter vilket skulle ha inneburit
en decentralisering av försäkringskassornas verksamhet.

2. Väntetiden hos försäkringsdomstolarna (mom. 6)

Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Sten Andersson i Malmö (alla m) anför:

Vi delar de åsikter som framförts i bl. a. motionerna Sf307 och Sf349 yrkande
6 att de långa väntetiderna hos försäkringsrätterna och försäkringsöverdomstolen
har urholkat rättssäkerheten. Orsaken till de långa väntetiderna är
främst arbetsskadeförsäkringen, som visat sig mycket arbetskrävande och
administrativt svårhanterlig. Det tar i dag ca ett år innan ett ärende över
huvud taget kommer upp till bedömning i första instans på grund av
ärendebalanser och upp till fem år innan ett ärende avgjorts i försäkringsöverdomstolen.
Vi anser att de extra anslagen om 52 milj. kr., som anvisats
för att möta den kraftiga ärendetillströmningen av arbetsskadeärenden hos
försäkringskassorna, inte på något avgörande sätt kan förbättra situationen.

Vi har i motion 1986/87:Sf254 uppmärksammat problemen med de långa
väntetiderna och begärt en ny utredning och förslag till en reformering av
arbetsskadeförsäkringen. Vi har också föreslagit att samordningstiden
mellan sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen förlängs från 90 dagar
till 180 dagar fr. o. m. den 1 juli 1987 i avvaktan på att utredningen blir klar.
Genom en sådan åtgärd skulle ärendebalanser och väntetider minskas
väsentligt.

SfU 1986/87:16