Socialutskottets betänkande
1986/87:34

om ekonomiskt stöd till barnfamiljer

(prop. 1986/87:100 bil. 7 delvis) 1986/87-34

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisningar
till Allmänna barnbidrag, Bidragsförskott och Särskilt bidrag för vissa
adoptivbarn. Utskottet tillstyrker även en lagändring som innebär att
flerbarnstillägget för fjärde och därefter följande barn från den 1 januari 1988
höjs till 160 % av ett helt barnbidrag mot nuvarande 100 %. Höjningen är
avsedd att kompensera familjerna för ändrade regler i fråga om bostadsbidrag.

I anslutning till medelsanvisningarna behandlar utskottet ett antal motioner
(s, m, fp, c) om familjepolitikens allmänna inriktning och om olika
barnbidrags- och bidragsförskottsfrågor. Samtliga motioner avstyrks.

Utskottets fp-, m- och c-ledamöter reserverar sig gemensamt beträffande
inriktningen av det familjepolitiska reformarbetet. Beträffande införande av
vårdnadsersättning avges separata reservationer. Utskottets m- och cledamöter
reserverar sig mot utskottets beslut om införande av möjlighet till
kommunal vårdnadsersättning, och m-ledamöterna reserverar sig dessutom
mot beslutet om socialbidrag vid vård av egna barn. Fp-, m- och cledamöterna
reserverar sig vidare mot utskottets beslut beträffande barnbidrag
vid längre tids utlandsvistelse. M-ledamöterna avger slutligen ett
särskilt yttrande med anledning av beslutet om medelsanvisning till Bidragsförskott.

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1986/87:100bil. 7

Regeringen har under punkterna C 1, C 4 och C 6 (s. 35—37 och 40—42)
föreslagit

(Cl) 1. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagslag av 10 100 000 000 kr.,

(C 4) att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 1 745 000 000 kr.,

1 Riksdagen 1986187.12 sami. Nr 34

Rättelse: S. 26 rad 13 ny text: av anser

raderna 16-18 utgår

(C 6) att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 5 600 000 kr.

Lagförslaget fogas vid betänkandet som bilaga.

Motioner

I motion 1986/87:So601 av Bengt Silfverstrand (s) och Birthe Sörestedt (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade utbetalningsregler
för bidragsförskott och barnbidrag vid fall av byte av vårdnadshavare.

I motion 1986/87:So603 av Ann-Cathrine Haglund (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en komplettering av vårdnadsersättningen
och föräldraförsäkringen i form av en trygghetsgaranti i enlighet med vad
som anförts i motionen i syfte att öka tryggheten och valfriheten för särskilt
ensamboende vårdnadshavare i knappa ekonomiska omständigheter.

I motion 1986/87:So606 av Ann-Cathrine Haglund (m) och Göte Jonsson (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i den
nu gällande 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag att treårsgränsen
kommer att gälla för alla som är anställda av svenska kyrkan, svenska
trossamfund eller till sådant samfund knutet organ eller av en svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet.

I motion 1986/87:So609 av Olof Johansson m. fl. (c) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1, 2 och 4),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om inriktningen av ett reformprogram för familjepolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skattepliktig vårdnadsersättning
att i en första etapp omfatta alla familjer med barn under tre år i
enlighet med det anförda,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om sådan
ändring av kommunallagen att det är förenligt med den kommunala
kompetensen att i en kommun införa vårdnadsersättning.

Yrkande 3 i motionen behandlas i betänkandet SoU 1986/87:35.

I motion 1986/87:So610 av Carl Bildt m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i fråga
(yrkandena 1 och 10),

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skattefri vårdnadsersättning,
som skall utgå fr. o. m. den 1 januari 1988 med 12 000 kr. för barn
mellan ett och tre års ålder i enlighet med vad som i motionen anförts,

10. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring
av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn skall betraktas
som jämbördigt med förvärvsarbete.

Övriga yrkanden i motionen behandlas i betänkandet SoU 1986/87:35.

I motion 1986/87:So612 av Lars Hedfors (s) och Kjell Nilsson (s) hemställs att
riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att motionen överlämnas till
utredningen om en översyn av reglerna för underhållsbidrag och bidragsförskott
(dir. 1986:30) för beaktande.

SoU 1986/87:34

I motion 1986/87:So615 av Alf Svensson (c) hemställs, såvitt här är i fråga
(yrkandena 3—5),

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättringar av de
ensamstående föräldrarnas situation i enlighet med vad som anförts i
motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till vårdlön för barn i
förskoleåldern i enlighet med vad som anförts i motionen att införas den 1
januari 1988,

5. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som ovan anförts
om barnbidragen.

Yrkandena 1 och 6 i motionen behandlas i betänkandet SoU 1986/87:35,
yrkande 2 i betänkandet SoU 1986/87:36.

I motion 1986/87:So617 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c)
hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts angående en rättvisare familjepolitik och en statlig
vårdnadsersättning som går till alla småbarnsföräldrar.

I motion 1986/87:So618 av Nils T Svensson (s) och Margit Sandéhn (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om ändring i lagen om allmänna barnbidrag.

I motion 1986/87:So626 av Sten Svensson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
familjepolitikens inriktning.

Motivering till motionen finns i motion 1986/87:A446.

I motion 1986/87:So631 av Arne Kjörnsberg (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utbetalning av flerbarnstillägg.

I motion 1986/87:So632 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande en ny inriktning av familjepolitiken.
Motivering till motionen finns i motion 1986/87:A463.

Yrkande 2 i motionen behandlas i betänkandet SoU 1986/87:35.

I motion 1986/87:So635 av Ingemar Eliasson (fp) hemställs att riksdagen i
enlighet med vad i motionen anförts beslutar om ändring i lagen (1984:553)
om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

I motion 1986/87:So637 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av proposition 1986/87:100, bil. 7, under förutsättning av
bifall till yrkande 1 i motion 1986/87:Sf348, beslutar att för budgetåret
1987/88 under anslaget C 4, Bidragsförskott, anvisa 1 715 000 000 kr.
Motivering till motionen finns i motion 1986/87:Sf348.

I motion 1986/87:So638 av Kerstin Gellerman (fp) och Gudrun Norberg (fp)
hemställs att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om införande av vårdnadsbidrag.

SoU 1986/87:34

I motion 1986/87:So639 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen begär förslag till
reformerat familjestöd i enlighet med motionens förslag.

Yrkandena 2 och 3 i motionen behandlas i betänkandet SoU 1986/87:35.

Utskottet

Familjepolitikens allmänna inriktning

Utskottet vill inledningsvis ge en kort redogörelse för den tidigare behandlingen
av de familjepolitiska frågorna.

Frågan om en samlad översyn av familjepolitiken aktualiserades av
utskottet hösten 1982.1 sitt betänkande SoU 1982/83:12 (s. 5-6) konstaterade
utskottet att barnfamiljernas ekonomiska situation blivit utomordentligt
svår i en tid med sjunkande reallöner, stigande priser och hyror. Detta hade
hårdast drabbat familjer med låga inkomster och flera barn. De barnfamiljer
som lever på en enda förvärvsinkomst hade samtidigt fått det allt svårare att
förstärka familjeinkomsten på grund av bristen på arbetstillfällen och
barnomsorgsplatser. Utskottet konstaterade vidare att samhällets stöd till
barnfamiljerna ger en splittrad bild och att det är svårt att överblicka
effekterna av olika stöd i form av generella och riktade bidrag, matsubventioner,
föräldraförsäkring, subventioner via skattesystemet m. m. För det
fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken ansåg utskottet att det behövdes
en helhetssyn. Olika åtgärder borde samordnas, så att de samlade
åtgärderna åstadkommer en ekonomisk utjämning dels mellan olika typer av
barnfamiljer, dels mellan barnfamiljer och andra i samhället. Utskottet
uttalade vidare att regeringen genom tillsättande av en beredning eller på
annat sätt borde låta göra en samlad översyn av familjepolitiken. De
undersökningar som gjorts av familjeekonomiska kommittén och ensamförälderkommittén
borde enligt utskottet kunna bilda utgångspunkt för regeringens
överväganden. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.

I budgetpropositionen 1983/84:100 anförde socialministern att han tillsatt
en familjeekonomisk beredningsgrupp som skulle väga samman de förslag
som olika kommittéer lågt fram. Senare under våren 1984 presenterades ett
regeringsförslag om utökat stöd till barnfamiljerna, bl. a. en barnbidragshöjning
om 1 500 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1985 (prop.
1983/84:150 bil. 2).

I propositionen 1985/86:137 framlade regeringen olika förslag till ytterligare
ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna, bl. a. höjning av det allmänna
barnbidraget och därmed även flerbarnstillägget, höjning av det förlängda
barnbidraget och av studiebidraget samt höjning av garantinivån inom
föräldraförsäkringen. I propositionen anförde statsrådet Lindqvist (s. 3) att
barnbidraget är den viktigaste delen av samhällets stöd till barnfamiljerna,
och att enligt hans mening förbättringarna av familjestödet även denna gång
borde ske främst i form av ökade barnbidrag.

Vid sin behandling av proposition 1985/86:137 och av förra årets budgetproposition
avstyrkte utskottet de motionsyrkanden om familjepolitikens

SoU 1986/87:34

allmänna inriktning som utskottet då hade att behandla (SoU 1985/86:28).
Utskottet anförde därvid bl. a. följande (s. 9—10).

Utskottet ser med tillfredsställelse att det skapats utrymme för en ytterligare
höjning av det allmänna barnbidraget, vilket utskottet ser som den viktigaste
delen av samhällets stöd till barnfamiljerna. Denna syn på barnbidragets roll
kommer till uttryck också i propositionen. Utskottet vill samtidigt erinra om
sina tidigare uttalanden att det behövs ett fortsatt långsiktigt översynsarbete
på familjepolitikens område och att detta arbete bör bedrivas förutsättningslöst.
Utskottet anser fortfarande att det finns ett stort behov av en helhetssyn
på barnfamiljernas ekonomiska situation. Utgångspunkten bör vara att olika
åtgärder skall komplettera varandra så att de tillsammantaget leder till en
rättvis fördelning av samhällets stöd och därmed en utjämning mellan
barnfamiljer och icke-barnfamiljer samt mellan olika inkomstskikt. Att i
förväg binda sig för vissa typer av lösningar vore olyckligt, vilket utskottet
framhållit upprepade gånger.

I årets budgetproposition anförs (s. 36-37) att i proposition 1986/87:48 om
bostadspolitiken bl. a. har föreslagits att det statliga bostadsbidraget avvecklas
fr. o. m. det fjärde barnet. Föredragande statsrådet föreslår nu att det
bortfallande bostadsbidraget ersätts med en ökning av flerbarnstillägget, så
att fr. o. m. den 1 januari 1988 lämnas ett flerbarnstillägg motsvarande 160 %
av ett helt barnbidrag för det fjärde och de därefter kommande barnen i varje
familj. Motivet för förändringarna anges i första hand vara att minska de
kraftiga samlade marginaleffekter av skatt och bostadsbidrag som kan uppstå
för de berörda familjerna. Lagförslaget behandlas nedan på s. 17.

Ett flertal motioner (m, fp och c) väckta under den allmänna motionstiden
1987 tar ånyo upp frågor om familjepolitikens allmänna inrikting och om det
fortsatta familjepolitiska reformarbetet. I anslutning härtill framläggs även
olika förslag om införande av någon form av allmän vårdnadsersättning.

I motion So610 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslås bl. a. att riksdagen skall
begära förslag till en skattefri vårdnadsersättning som skall utgå fr. o. m. den
1 januari 1988 med 12 000 kr. per år för barn mellan ett och tre års ålder
(yrkande 1).

I motionen understryks föräldrarnas ansvar för barnens fostran och
presenteras en familjepolitik som bl. a. innebär att skatten skall bestämmas
med hänsyn till hur många som skall leva på hushållsinkomsten, minskad
styrning av den kommunala barnomsorgen, ändrade villkor för inkomstprövade
bostadsbidrag m. m. Bl. a. föreslås införande av ett grundavdrag om
15 000 kr. per barn vid den kommunala beskattningen samt rätt till avdrag för
barntillsynskostnader. När det gäller skälen för införande av vårdnadsersättning
anförs i motionen bl. a. att detta bör ske för att snabbt minska klyftan i
stöd mellan de familjer som får och de som inte får kommunal barnomsorg
och för att minska behovet av de för många småbarn mindre lämpade
småbarnsplatserna vid daghemmen. Den föreslagna vårdnadsersättningen
avses finansieras inom ramen för statsbidragen till den kommunala barnomsorgen.

I motion So626 av Sten Svensson m.fl. (m) anknyts till de förslag som
framförs i motion So610 (m). Motionen tar dock särskilt sikte på förhållandena
för familjer på landsbygden, där många familjer lever på en inkomst.

SoU 1986/87:34

Motionärerna förordar bl. a. förändringar inom ramen för familjebeskattningen
och införande av en skattefri vårdnadsersättning för barn mellan ett
och tre år. Detta skulle enligt motionärerna radikalt förbättra situationen för
landsbygdens familjer och underlätta för dem som vill stanna hemma och
vårda sina barn. Vad som anförs i motionen om familjepolitikens inriktning
föreslås ges regeringen till känna.

Också i motion So632 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) anknyts till förslagen i
motion S06IO (m), men med särskild betoning på förhållandena i Stockholmsregionen.
Motionärerna anför att de flesta småbarnsföräldrar saknar
möjlighet att välja och påverka hur barnen skall tas om hand då de är små,
den kanske viktigaste perioden av en människas liv. För att ändra detta måste
enligt motionärerna skatte- och bidragssystemet samt de ensidiga satsningarna
på en kommunal daghemsutbyggnad förändras. Vad som anförs i
motionen om en ny inriktning av familjepolitiken föreslås ges regeringen till
känna (yrkande 1).

I motion So603 av Ann-Cathrine Haglund (m) yrkas att riksdagen skall
begära förslag till en trygghetsgaranti som skulle komplettera vårdnadsersättning
och föräldraförsäkring i enlighet med vad som anförs i motionen.
Även denna motionär anknyter till förslagen i den ovannämnda motionen
S06IO (m) och anför att dessa förslag avsevärt skulle förbättra den
ekonomiska situationen och valfriheten för barnfamiljerna. Enligt motionären
finns det dock skäl att särskilt uppmärksamma de ensamboende
vårdnadshavarna och deras barn. Motionären anser att vårdnadsersättningen
och föräldraförsäkringen bör kunna kompletteras med en rätt till
inkomstutfyllnad upp till en viss minimistandard, ett slags trygghetsgaranti.

I motion So639 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) anges ett antal principer som
motionärerna anser böra vara vägledande för en familjepolitisk reform under
en längre genomförandeperiod, bl. a. ökad hänsyn till försörjningsbörda när
det gäller skattesystemet, på sikt en eliminering av inkomstprövningen i
familjestödssystemet, en generell utformning av familjestödet, införande av
ett obeskattat vårdnadsbidrag för alla förskolebarn, enhetstaxa inom barnomsorgen
m. m. Motionärerna framlägger vidare ett antal konkreta förslag
avsedda att genomföras inom tre år, bl. a. höjning av barnbidraget till 8 000
kr. per år samt vårdnadsbidrag på 4 000 kr. per år och förskolebarn, och
yrkar att riksdagen skall begära förslag till reformerat familjestöd i enlighet
med motionen (yrkande 1).

I motion So638 av Kerstin Getterman och Gudrun Norberg (båda fp) yrkas
ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om införande av ett
vårdnadsbidrag. Motionärerna påtalar skillnaderna i samhällsstöd mellan
familjer som får kommunal barnomsorg och sådana som inte kan få det eller
som själva tar hand om sina barn. Enligt motionärerna är det ett rättvisekrav
att vi får ett vårdnadsbidrag för alla barn upp till och med sex år. Detta ökar
valfriheten mellan olika tillsynsformer för de mindre barnen.

I motion So609 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktningen av ett
reformprogram för familjepolitiken (yrkande 1). I motionen nämns bl. a.
införande av en skattepliktig vårdnadsersättning för familjer med barn i
förskoleåldern, ändrade regler för statsbidrag till barnomsorgen, ändrade

SoU 1986/87:34

regler för arbetsgivaravgifter för privat barnomsorg, lindrad beskattning för
privata dagmammor, ökad skattereduktion för familjer med en inkomst,
utbyggt barnbidrag m. m. Motionärerna framställer också ett särskilt yrkande
om att riksdagen skall begära förslag till en skattepliktig vårdnadsersättningför
alla familjer med barn upp till tre år (yrkande 2). Motionärerna yrkar
också införande av möjlighet till kommunal vårdnadsersättning. Detta
yrkande behandlas nedan (s. 9 f). I motionen anförs bl. a. att centerpartiet
formar sin politik för familjernas valfrihet och avvisar politiska pekpinnar om
familjernas val och prioriteringar. Motionärerna anför närmare om vårdnadsersättningen
att denna bör införas fr.o.m. den 1 januari 1988 för alla
familjer med barn i förskoleåldern och där ersättning enligt föräldraförsäkringen
inte utgår. Ersättningen skall i skattehänseende och inom det sociala
trygghetssystemet betraktas som inkomst av förvärvsarbete. Ersättningen
skall i normalfallet utgå till den förälder som har lägst inkomst. Ersättningen
skall enligt motionen sättas till 100 kr. över basbeloppet.

I motion So617av Gösta Andersson och Agne Hansson (båda c) anknyts till
det förslag om vårdnadsersättning som framläggs i motion So609. Motionärerna
hänvisar till de stora skillnader i samhällsstöd som finns mellan familjer
som får kommunal barnomsorg och de som inte får sådan omsorg. Rättvisa
kan enligt motionärerna uppnås endast genom en statlig vårdnadsersättning
som går till alla barnfamiljer. Vad som anförts i motionen angående en
rättvisare familjepolitik och en statlig vårdnadsersättning till alla småbarnsföräldrar
föreslås riksdagen ge regeringen till känna.

I motion So615 av Alf Svensson (c) begärs också förslag om vårdnadsersättning.
Motionären yrkar att riksdagen skall begära förslag till vårdlön för
familjer med barn i förskoleåldern att införas från den 1 januari 1988
(yrkande 4). Vårdlönen bör enligt motionären vara beskattad och utgå med
10 % av basbeloppet per månad. Full vårdlön skall utgå för det första barnet,
hälften för följande barn. I samma motion (yrkande 3) hemställs att
riksdagen skall begära förslag till förbättringar av de ensamståendes situation
i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionären anser att den vårdlön
som föreslås i motionen bör kunna utgå efter särskild prövning till ensamstående
föräldrar med två eller flera barn under 12 år. Full vårdlön bör då
komma i fråga för samtliga barn under 12 år.

Utskottet gör följande överväganden.

Den av riksdagen våren 1986 beslutade barnbidragshöjningen trädde i
kraft den 1 januari 1987 och barnbidraget utgår i dag med 485 kr. per månad
och barn. Fr. o. m. det tredje barnet utgår flerbarnstillägg, vilket i budgetpropositionen
föreslås höjt fr. o. m. den 1 januari 1988 såvitt avser bidraget
för det fjärde och vart och ett av de därefter kommande barnen. Flerbarnstilllägget
ändras som anförs i propositionen (s. 37) i samband med att det
statliga bostadsbidraget avvecklas fr. o. m. det fjärde barnet. Motivet förden
samlade förändringen är i första hand att minska de kraftiga samlade
marginaleffekter av skatt och bostadsbidrag som kan uppstå för de här
berörda familjerna. Utskottet konstaterar att barnbidragets roll som den
viktigaste delen av samhällets stöd till barnfamiljerna härigenom betonas
ytterligare.

SoU 1986/87:34

Behovet av ett fortsatt översyns- och reformarbete på familjepolitikens
område kvarstår emellertid. Utgångspunkten bör som utskottet tidigare
understrukit vara att olika åtgärder skall komplettera varandra så att de
tillsammantaget leder till en rättvis fördelning av samhällets stöd och därmed
en utjämning mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer samt mellan olika
inkomstskikt. Som utskottet tidigare många gånger framhållit måste detta
arbete bedrivas förutsättningslöst och med öppenhet för nya lösningar eller
kombinationer av lösningar. Utskottet avstyrker därför motionerna So603
(m), So609 (c) yrkande 1, So626 (m), So632 (m) yrkande 1 och So639 (fp)
yrkande 1.

När det gäller de olika förslagen om införande av vårdnadsersättning har
utskottet vid tidigare behandling av motsvarande yrkanden erinrat om sin
principiella ståndpunkt att det fortsatta översynsarbetet på familjepolitikens
område bör bedrivas förutsättningslöst och inte bindas av några i förväg
gjorda uttalanden från riksdagens sida. Utskottet har därför naturligen inte
kunnat ställa sig bakom konkreta förslag om vårdnadsersättning. Utskottet
vidhåller denna uppfattning.

Motionsförslagen skiljer sig dessutom, som utskottet tidigare framhållit,
bl. a. i fråga om vårdnadsersättningens belopp och om ersättningen skall
anses ge kompensation för en arbetsinsats, och därmed vara skattepliktig,
eller skattefri och neutral till hur föräldrarna ordnar omsorgen om sina barn.
Konsekvenserna av de olika förslagen är därför svåra att överblicka. Alla de
framlagda förslagen innebär en låg ersättning för den förälder som väljer att
sköta sina barn i hemmet. Enligt utskottets mening ter sig en utbyggnad av
föräldraförsäkringen med inbyggd garantinivå som en mera framkomlig väg
för att ge barn och föräldrar mer tid med varandra under de viktiga första
åren i barnets liv. Utskottet, som utgår från att föräldraförsäkringen omfattas
av regeringens fortsatta arbete med de familjepolitiska frågorna, anser alltså
inte att det finns skäl för något uttalande från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker således motionerna So609 (c) yrkande 2, S06IO (m)
yrkande 1, So615 (c) yrkandena 3 och 4, So617 (c) och So638 (fp).

Kommunal vårdnadsersättning m. m.

Frågan om kommunernas möjlighet att genom kommunal vårdnadsersättning
eller genom socialbidrag ge ekonomiskt stöd till föräldrar som önskar
avstå från förvärvsarbete för att själva vårda sina barn behandlas i två
motioner (m resp. c).

I motion So609av Olof Johansson m. fl. (c) yrkas att riksdagen skall begära
förslag om sådan ändring av kommunallagen att det blir förenligt med den
kommunala kompetensen att i en kommun införa vårdnadsersättning
(yrkande 4). Motionärerna anför att det inom en rad kommuner tas initiativ
för att lokalt skapa en vårdnadsersättning. Dessa initiativ skall ses som ett
resultat av en bred och entydig folklig opinion för rättvisa mellan olika
barnfamiljer när det gäller omsorgen om små barn. Kommunen skall enligt
motionärerna ha möjlighet att direkt betala ut vårdnadsersättning. Om detta
förutsätter en ändring av kommunallagen bör det ske.

SoU 1986/87:34

I motion S06IO av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall begära
skyndsamt förslag till sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart framgår
att vård av egna barn skall betraktas som jämbördigt med förvärvsarbete
(yrkande 10). Motionärerna anför att erfarenheten av socialtjänstlagen är att
socialnämnderna vägrar att betala ut socialbidrag åt familjer där en förälder
frivilligt tar hand om barnen. Vidare påpekas att regeringsrätten också har
beslutat att socialtjänstlagens stadgande om bistånd inte ger en småbarnsförälder
rätt att uppbära socialbidrag för att själv kunna ta hand om sina barn.
Motionärerna kritiserar att en hemarbetande förälder som inte ställt sig i
daghems- och arbetslöshetskö skall anses ”frivilligt avhålla sig från att
arbeta” trots att vederbörande utför ett arbete som på daghem skulle kosta
över 100 000 kr. för två barn. Motionärerna anför att socialbidrag alltid är en
nödlösning, men när behov därav trots allt uppstår vård av egna barn bör
jämställas med motsvarande förvärvsarbete.

Motionsyrkanden om införande av möjlighet att utge kommunal vårdnadsersättning
har ett flertal gånger behandlats av konstitutionsutskottet, bl. a. i
betänkandet KU 1985/86:15 (s. 48) där utskottet upplyste (s. 18) att regeringen
den 12 december 1985 beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning
av framställningar från sex kommuner om att regeringen skulle verka för en
lagändring som gör det möjligt för en kommun att införa vårdnadsersättning
för vård av egna barn. Konstitutionsutskottet har avstyrkt de behandlade
motionsyrkandena.

Frågor om möjlighet till kommunal vårdnadsersättning och om rätt till
socialbidrag vid vård av egna barn behandlades vidare av socialutskottet
under föregående riksmöte (SoU 1985/86:28).

Beträffande det under föregående riksmöte framställda yrkandet (c) om
möjlighet till kommunal vårdnadsersättning, som i sak överensstämmer med
nu behandlat yrkande (c) i samma fråga, uppfattade utskottet förslaget som
närmast syftande till att kompensera föräldrar som inte åtnjuter kommunal
barnomsorg. Utskottet erinrade med anledning av detta om att riksdagen
hösten 1985 ställde sig bakom förslagen i proposition 1984/85:209 om
förskola för alla barn, som innebar att man slog fast principen om alla barns
rätt att fr. o.m. ett och ett halvt års ålder och fram till skolstarten delta i en
förskoleverksamhet. Utskottet anförde vidare följande (s. 12-13).

Enligt utskottets mening skulle en möjlighet för kommunerna att utge en
kommunal vårdnadsersättning kunna få den effekten att vissa kommuner
föredrog detta framför att bygga ut barnomsorgen. Detta skulle motverka
förverkligandet av en förskola för alla barn och dessutom försvåra arbetet för
kvinnors jämställdhet. Utskottet, som tidigare uttalat att det är angeläget att
den planerade utbyggnaden av barnomsorgen kommer till stånd (SoU
1985/86:5 s. 8), kan av dessa skäl inte ställa sig bakom förslaget om möjlighet
till kommunal vårdnadsersättning.

Utskottet anser inte att något framkommit som motiverar ett ändrat
ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion
So609 (c) yrkande 4.

Frågan om rätt till socialbidrag vid vård av egna barn har behandlats av såväl
1984/85 som 1985/86 års riksmöten. I sitt betänkande SoU 1984/85:18 (s. 7 f.)

SoU 1986/87:34

1* Riksdagen 1986/87.12 sami. Nr 34

redovisade utskottet bl. a. vissa uttalanden som gjorts av riksdagen i
samband med socialtjänstlagens tillkomst, innehållet i socialstyrelsens
allmänna råd på området, samt slutligen innehållet i regeringsrättens år 1985
meddelade dom varigenom domstolen avslog begäran om bistånd i form av
socialbidrag i det fall plats anvisats inom kommunens barnomsorg och
modern därför varit oförhindrad att söka arbete. Utskottet som av avstyrkte
motionen anförde följande.

Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga uttalanden i
samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från synen att den som själv
kan försörja sig genom eget arbete inte bör ha rätt till socialbidrag. Utskottet
anser detta vara en naturlig utgångspunkt även för bedömningen av sådana
fall som motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således i vart
fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet konstaterar att regeringsrättens
prejudicerande avgörande går i samma riktning. I den mån det i
ett enskilt fall finns särskilda omständigheter som motiverar rätt till bistånd
trots att den sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande finns
möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.

Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en som har barn
skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för att - om inkomsterna då
inte räcker till - i stället få socialbidrag. I första hand måste den enskilda
människan själv ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka försörja sig
och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då socialtjänstlagen antogs,
vara en sista resurs för att trygga den enskildes försörjning när andra
möjligheter tryter. Utskottet kan inte gå med på att socialbidraget skall
användas som ett medel för att förverkliga allmänna familjepolitiska mål,
som motionsförslaget syftar till.

Enligt utskottets uppfattning har ingenting framförts som motiverar en
omprövning av det tidigare ställningstagandet. Utskottet vidhåller alltså sin
uppfattning i frågan och avstyrker motion S06IO (m) yrkande 10.

Rätten att uppbära barnbidrag

Rätten att uppbära barnbidrag tillkommer enligt 4 § lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag, där barnet står under föräldrarnas gemensamma
vårdnad och sammanbor med båda föräldrarna, barnets moder eller i vissa
fall dess fader. Om föräldrarna gemensamt har vårdaden om barnet men
detta varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att
uppbära barnbidraget den förälder som barnet bor hos. Står barnet ej under
föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära barnbidraget
den som har vårdnaden om barnet.

Sedan den 1 januari 1987 utgår allmänt barnbidrag per månad (2 § lagen
om allmänna barnbidrag i lydelse enligt SFS 1986:382). Den tidigare
kvartalsanknytningen har i huvudsak slopats.

I motion S06OI (delvis) av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda
(s) yrkas, såvitt nu är i fråga, att regeringen begär förslag om ändrade
utbetalningsregler för barnbidrag vid fall av byte av vårdnadshavare.
Motionärerna påpekar att så länge dom inte fallit i ett vårdnadsmål betalas
barnbidrag ut till den juridiske vårdnadshavaren. Detta kan för särskilt
studerande och låginkomsttagare innebära ekonomiska problem. Motionä -

SoU 1986/87:34

rerna anser att en lösning kan vara att byte av vårdnadshavare obligatoriskt
skall anmälas till försäkringskassan, som därefter kan innehålla bidragen till
dess domstolen avgjort vårdnadsmålet, varefter bidragen kan betalas ut
retroaktivt.

Ett liknande motionsyrkande behandlades av utskottet i betänkande SoU
1984/85:18 s. 10—11. Det då behandlade yrkandet avsåg att möjlighet skulle
skapas att byta betalningsmottagare för barnbidraget under löpande kvartal,
så att den som har vårdnaden om barnet den första i varje månad också har
rätt att uppbära barnbidraget. Utskottet uttalade då att den förändring som
efterlystes inte bara var en fråga om betalningsmottagare utan också gällde
frågan om vilka förhållanden som skall läggas till grund för bedömningen av
rätten till bidrag. Utskottet erinrade också om att beräkningen av flerbarnstillägg
utgör en särskild komplikation, då storleken av flerbarnstillägget
påverkas av hur många barn som anses bosatta hos föräldrarna.

För barn som sammanbor med endast den ene av sina föräldrar gäller att
rätten att uppbära barnbidrag tillkommer den föräldern, antingen därför att
föräldern är ensam vårdnadshavare för barnet eller därför att föräldrar som
har gemensam vårdnad om barnet har anmält att bidraget skall tillkomma
den förälder som barnet bor hos. Om föräldrar med gemensam vårdnad om
ett barn bestämmer att barnet skall byta faktisk vårdnadshavare, ankommer
det på föräldrarna att anmäla detta till försäkringskassan, varefter rätten att
uppbära barnbidrag övergår till den förälder hos vilken barnet bor. I de fall
frågan om vårdnaden om ett barn skall avgöras av domstol torde den faktiska
vårdnaden i de flesta fall utövas av den juridiske vårdnadshavaren intill dess
lagakraftägande dom i vårdnadsmålet föreligger. Barnbidraget tillkommer
också den juridiske vårdnadshavaren. I de fall den faktiska vårdnaden
övergått från den ena föräldern till den andra innan dom i målet fallit uppstår
olika ekonomiska problem, som måste lösas föräldrarna emellan, t. ex. i
fråga om vars och ens bidrag till kostnaderna för barnets underhåll under
mellantiden. Enligt utskottets mening är det knappast möjligt för försäkringskassan
att få kännedom om eller bedöma alla de omständigheter som i så
fall bör beaktas. Ett innehållande av bidraget, vilket föreslås i motionen,
skulle dessutom innebära ett kännbart ekonomiskt avbräck för familjen,
särskilt om det gäller flera barn. Utskottet anser alltså att frågor av detta slag i
första hand måste lösas genom överenskommelse mellan föräldrarna.
Föreligger tvist dem emellan, måste domen i målet avvaktas.

Utskottet vill i sammanhanget även peka på att frågan om rätten till
barnbidrag fr. o. m. år 1987 bedöms per månad i stället för som tidigare per
kvartal, varför en ändring av vårdnadshavare slår igenom betydligt snabbare
än tidigare. De olägenheter som påtalas i motionen torde därigenom i
praktiken minska i betydelse.

Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att förorda något
riksdagens initiativ med anledning av motion SoöOl (s) i här aktuell del,
vilken således avstyrks, såvitt nu är i fråga.

SoU 1986/87:34

Utbetalning av flerbarnstillägg

I motion So631 av Arne Kjörnsberg (s) hemställs att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utbetalning av flerbarnstillägg. Motionären anför att om ett av tre eller flera
barn är över 16 år utgår förlängt barnbidrag för barnet automatiskt om barnet
fortfarande studerar på heltid. Flerbarnstillägg utgår däremot inte automatiskt
i detta fall, utan framställan om sådant tillägg måste i detta fall göras till
försäkringskassan. Enligt motionären är detta onödigt krångligt då försäkringskassan
har de uppgifter som behövs för att bedöma om flerbarnstillägg
skall utgå. Motionären anser att 2 b § lagen om allmänna barnbidrag bör
ändras så att försäkringskassan får möjlighet att automatiskt betala ut
flerbarnstillägg, även om det för något av barnen utgör förlängt barnbidrag.

Allmänna barnbidrag utgår för barn under 16 års ålder. Från den 1 januari
1983 utgår därutöver ett flerbarnstillägg med ett halvt barnbidrag per år till
familjer med tre barn och med ytterligar ett barnbidrag för varje ytterligare
barn. Fr. o.m. den 1 juli 1983 får även 16—19-åringar som studerar
medräknas vid bedömningen av rätt till flerbarnstillägg.

I proposition 1982/83:88 om utformningen av ett flerbarnstillägg för
studerande i åldern 16—19 år anfördes (s. 6) att reglerna om flerbarnstillägg
för barn under 16 år i praktiken endast utgör särregler om barnbidragets
storlek i familjer med tre barn eller fler. Vid en utvidgning av systemet att
gälla också för elever över 16 år behövdes däremot enligt propositionsförslaget
särskilda regler, eftersom man går utöver åldersramen för barnbidrag och
kommer in på närliggande bidragssystems område. I propositionen angavs
att samhörigheten mellan barn och föräldrar bör betonas genom att tillägget
betalas ut till vårdnadshavaren. För att flerbarnstillägg för elever över 16 år
skulle kunna utgå föreslogs vidare att det skulle krävas att den unge bor
tillsammans med den bidragssökande. Vidare föreslogs att studerande som
deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsundervisning
inte skall inräknas i barnantalet. Detsamma föreslogs gälla
studerande som uppbär återbetalningspliktiga studiemedel oberoende av
föräldrarnas ekonomi eller som är gifta. Socialministern anförde i denna del
slutligen (s. 7) att de olika regler för utvidgning av rätten till flerbarnstillägg
som angivits i propositionen är av det slaget att försäkringskassorna inte
automatiskt har tillgång till alla de uppgifter som behövs för att besluta i
ärendena. Familjerna måste därför enligt propositionsförslaget i dessa fall
anmäla att de önskar uppbära flerbarnstillägg.

Utskottet behandlade förslaget om utformningen av ett flerbarnstillägg för
studerande i åldern 16—19 år i betänkandet SoU 1982/83:25 (s. 5-6) och
tillstyrkte därmed förslaget. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.

Som socialministern anförde i samband med att rätt till flerbarnstillägg
även för studerande i åldern 16—19 år infördes har försäkringskassorna inte
automatiskt tillgång till alla de uppgifter som behövs för att kunna avgöra
ärendena. Inte heller flerbarnstillägg för yngre barn kan alltid utbetalas
automatiskt utan kräver anmälan från den enskilde (se 2 a § tredje och fjärde
styckena). Även vissa ändringar i förhållandena som gör att flerbarnstillägg

SoU 1986/87:34

skall minskas måste anmälas av den som uppbär bidraget (4 och 5 §§
barnbidragsförordningen /1986:386/). I sammanhanget kan också erinras om
att 2 b § lagen om allmänna barnbidrag gäller studier i såväl grund- som
gymnasieskolor, medan lagen om förlängt barnbidrag bara omfattar elever i
grundskolan.

Utskottet anser det med hänsyn till nuvarande villkor för flerbarnstillägg
inte möjligt att biträda motionsförslaget. Nuvarande ordning med anmälan i
vissa fall synes alltså tills vidare få behållas. Utskottet avstyrker således
motion So631 (s).

Barnbidrag för vissa utländska barn

I motion S06I8 av Nils T. Svensson och Margit Sandéhn (bådas) hemställs att
riksdagen skall begära förslag till viss ändring i 4 § lagen om allmänna
barnbidrag. Motionärerna anför att det inte är ovanligt att utländska barn
bor i Sverige hos någon släkting, medan föräldrarna bor kvar i hemlandet.
Dessa barn kan för närvarande inte få barnbidrag, trots att de är permanent
bosatta i landet, då behörig betalningsmottagare saknas. Särskilt förordnad
förmyndare kan normalt inte utses och förordnad god man kan enligt
motionärerna inte söka och uppbära barnbidrag för barnet. För att åstadkomma
lika rättigheter för i riket bosatta barn krävs enligt motionärerna en
ändring i lagen om allmänna barnbidrag.

Allmänt barnbidrag utgår dels för barn som är svensk medborgare bosatt i
riket, dels för här i riket bosatt barn som inte är svensk medborgare, om det
fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket, eller barnet eller
endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket (1 §). Rätten
att uppbära barnbidraget tillkommer enligt 4 § barnets moder eller i vissa fall
dess fader. Om barnet står under gemensam vårdnad tillkommer barnbidraget
den förälder barnet varaktigt bor hos. Står barnet inte under föräldrarnas
vårdnad tillkommer barnbidraget den förordnade vårdnadshavaren. De som
med socialnämndens tillstånd tagit emot ett utländskt barn i syfte att
adoptera det likställs med föräldrar. I fråga om barn som utan att
adoptionssyfte föreligger är placerade i ett annat enskilt hem än vårdnadshavarens
gäller att om socialnämnden ombesörjt placeringen barnbidraget på
nämndens begäran kan betalas ut till den som fostrar barnet. Har barnet
placerats privat får på motsvarande sätt den förälder eller vårdnadshavare
som har rätt att uppbära barnbidraget begära att det i stället betalas ut till den
som fostrar barnet.

Det angivna undantaget i lagen om allmänna barnbidrag för utländska
fosterbarn vilka kommit hit i adoptionssyfte - de blivande adoptionsföräldrarna
likställs som ovan nämnts med biologiska föräldrar - infördes genom en
särskild lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1981 (prop. 1980/81:4,
SoU 14). Det var då aldrig fråga om att införa en generell regel för utländska
fosterbarn som vistas här utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare.

Utomnordiska barn måste ha uppehållstillstånd om de skall vistas här mer
än tre månader.

I JO:s ämbetsberättelse för 1979/80 refereras ett ärende med tre utländska
ungdomar som kommit till Sverige utan adoptionssyfte och utan att ha någon

SoU 1986/87:34

som helst familjerättslig anknytning här. JO påpekade att deras rättsskydd
var otillfredsställande och ansåg -i likhet med socialstyrelsen - behov
föreligga av en översyn av den lagstiftning som reglerar de utländska barnens
familjerättsliga ställning. Ärendet togs upp i ett par riksdagsmotioner, och
frågan kom så småningom att anges i de tilläggsdirektiv som år 1982 gavs
utredningen om barnens rätt (dir. 1982:25). De tilläggsdirektiv som gavs
utredningen hösten 1984 (dir. 1984:34) innehåller ingen ändring därvidlag.

Utredningen avser att påbörja arbetet med bl. a. denna fråga inom kort
och räknar med att arbetet skall vara avslutat till årsskiftet 1988/89.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande i sitt betänkande SoU
1984/85:18 (s. 11—13). Utskottet konstaterade inledningsvis att den grundläggande
brist som gör att barnbidrag inte utgår i de aktuella fallen ligger i att
ett minderårigt barn stadigvarande vistas i Sverige utan att ha någon
vårdnadshavare här. Enligt utskottet kunde i de aktuella situationerna en
fungerande lösning åstadkommas genom att socialnämnden själv beslutar
om barnets placering, varefter barnbidraget på nämndens begäran betalas ut
till den som fostrar barnet.

Då det gäller allmänna frågor om vårdnad och förmyndarskap för
underårig kan erinras om innehållet i 42 § socialtjänstförordningen
(1981:750), vari föreskrivs att socialnämnden skall göra framställning hos
vederbörande domstol om det behöver vidtas någon åtgärd på detta område.
Att förordna särskild förmyndare för sådana barn som nu är i fråga kan
innebärå svårigheter från internationellt privaträttslig synpunkt. Däremot
kan god man utses för barnet, och denne kan företräda barnet bl. a. i
ekonomiska frågor. Huruvida god man även kan begära och uppbära
barnbidrag för barnet är för närvarande inte fullt klarlagt. Enligt vad
utskottet erfarit kommer denna fråga emellertid att behandlas i den
proposition med anledning av förmyndarskapsutredningens delbetänkande
God man och förvaltare (SOU 1986:50), som kommer att föreläggas
riksdagen under hösten 1987.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att de utländska barnens rättsliga
ställning är föremål för utredning och överväganden. Frågan om god mans
behörighet i fråga om barnbidrag kommer inom kort att tas upp i en
proposition till riksdagen. Enligt utskottets mening bör resultatet av det
pågående arbetet avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion S06I8 (s).

Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse

Riksdagen beslutade i december 1984 att 1 § i lagen om allmänna barnbidrag
skulle ändras på så sätt att det fr. o. m. år 1985 gäller en principiell ettårsgräns
för barnbidrag under vistelse utomlands (prop. 1984/85:39, SoU 6). Om
vistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år skall alltså barnbidrag inte
utgå. För barn till statligt anställda som utför arbete utomlands gäller ingen
tidsbegränsning. För barn till svenska missionärer och präster gäller liksom
tidigare en treårsgräns, vilket före lagändringen gällde som allmän huvudregel.

Utskottet har tidigare behandlat motionsförslag om utsträckt rätt till
barnbidrag för barn till alla som är anställda av svenska kyrkan, svenska

SoU 1986/87:34

trossamfund eller till sådant samfund knutet organ eller av en svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet.

Utskottet anförde i betänkandet SoU 1984/85:6 att det delade åsikten att
det är önskvärt att likställa olika typer av ideellt biståndsarbete, så att samma
förmåner kommer att utgå till alla som är anställda av ett svenskt trossamfund
eller av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet i
utvecklingsländer. Det viktiga var dock enligt utskottet att möjligheterna att
bedriva ideellt biståndsarbete inte försämrades. Om detta krav tillgodosågs i
form av särskilda undantagsregler i lagen om allmänna barnbidrag eller i
form av ekonomisk kompensation i annan ordning var enligt utskottet mera
en praktisk fråga. Utskottet ansåg för sin del den i propositionen föreslagna
linjen - dvs. utbetalning av motsvarande bidrag genom SIDA - vara den
enklaste och mest lättillämpade lösningen.

I betänkande SoU 1985/86:28 (s. 16) ansåg utskottet att ingenting nytt
hade framkommit som skulle motivera en omprövning av riksdagens tidigare
ställningstagande i denna fråga. Utskottet hänvisade vidare till sitt uttalande i
betänkande SoU 1984/85:18 att erfarenheterna får utvisa om det finns skäl att
överväga andra lagtekniska lösningar för att inte försvåra det ideella
biståndsarbetet. Avslutningsvis förutsatte utskottet att regeringen följer
tillämpningen av nu aktuella regler och om så skulle visa sig motiverat tar
initiativ till lämpliga åtgärder. Med detta avstyrktes då behandlade motioner.

I motion S06O6 av Ann-Cathrine Haglund och Göte Jonsson (båda m) yrkas
att riksdagen skall begära förslag till sådan ändring i 1 § lagen om allmänna
barnbidrag att treårsgränsen kommer att gälla för alla som är anställda av
svenska kyrkan, svenskt trossamfund eller till sådant samfund knutet organ
eller av svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. I denna
motion anförs bl. a. att missionsarbete och ideellt biståndsarbete företer
betydande likheter vad gäller såväl arbetsinnehåll som organisationsbakgrund.
Det är därför önskvärt att likställa olika typer av ideellt biståndsarbete.
De volontärbidrag som administreras av SIDA utjämnar inte de
ekonomiska skillnaderna. Motionärerna anser därför att den tidigare
treårsgränsen för barnbidrag vid utlandsvistelse bör utsträckas att gälla inte
bara barn till präster och missionärer utan även barn till andra personer
anställda av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant
samfund knutet organ eller av en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet.

I motion So635 av Ingemar Eliasson (fp) yrkas att lagen om allmänna
barnbidrag skall ändras så att det i tiden obegränsade undantag som för
närvarande gäller för barn till statligt anställda som utför arbete utomlands
utsträcks att gälla även medföljande barn till utlandsstationerade präster,
missionärer och biståndsarbetare m.fl. Samhället bör enligt motionärens
mening inta en positiv inställning till det biståndsarbete som bedrivs av
ideella organisationer och ändra de gällande reglerna som skapar besvärliga
gränsdragningsproblem.

Utskottet underströk då nuvarande regler infördes att det viktiga var att
möjligheterna att bedriva ideellt biståndsarbete inte försämrades. Om detta
krav tillgodosågs genom särskilda undantagsregler i lagen om allmänna
barnbidrag eller i form av ekonomisk kompensation i annan ordning var

SoU 1986/87:34

enligt utskottet mera en praktisk fråga. Bidrag motsvarande barnbidraget
utgår från SIDA till organisationer som sänder ut biståndsarbetare med
volontärbidrag i den utsträckning biståndsarbetarna medför barnbidragsberättigade
barn.

Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om barnbidrag vid längre
tids utlandsvistelse förutsatt att regeringen följer tillämpningen av reglerna
och om så skulle visa sig motiverat tar initiativ till lämpliga åtgärder.

Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1986/87:5 motioner rörande rätten till sjuk- och föräldrapenning
för volontärer som återvänder till Sverige efter viss tids utlandstjänstgöring.
Utskottet förordade att en kartläggning skulle genomföras av vilka möjliga
åtgärder som kan vidtas för att förbättra de hemvändande volontärernas
sociala skydd. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna. I betänkande
SfU 1986/87:17 behandlades på nytt motioner om rätt till föräldrapenning
efter arbete utomlands. Då frågan rymdes inom den av utskottet tidigare
begärda kartläggningen ansåg utskottet att motionerna inte behövde föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Socialutskottet förutsätter att regeringen vid den ovan nämnda kartläggningen
också beaktar frågan om barnbidrag för de berörda gruppernas barn.
Någon riksdagens åtgärd med anledning av de nu aktuella motionerna
erfordras därför enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker motion
S06O6 (m) och motion So635 (fp).

Flerbarnstilläggets storlek

I propositionen föreslås att bestämmelserna om flerbarnstillägg ändras
fr. o. m. den 1 januari 1988 så att för det fjärde och de därefter kommande
barnen i varje familj lämnas ett flerbarnstillägg som motsvarar 160 % av ett
helt barnbidrag (2 a § i förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna
barnbidrag).

Som utskottet nämnde ovan (s. 5) är bakgrunden till förslaget bostadsministerns
tidigare framlagda förslag att avveckla det statliga bostadsbidraget
fr. o. m. det fjärde barnet.

I motion So615 av Alf Svensson (c) föreslås - under förutsättning av
riksdagens bifall till bostadsministerns förslag-att barnbidraget fr. o. m. det
fjärde barnet skall utgå med 2,5 gånger barnbidraget för det fjärde barnet
(yrkande 5).

Bostadsutskottet tillstyrkte i betänkande BoU 1986/87:10 enhälligt bifall
till förslaget att det statliga bostadsbidraget skall ges den utformning som
förordas i propositionen, vilket bl. a. innebär att det statliga bostadsbidraget
avvecklas fr. o. m. det fjärde barnet. Betänkandet återförvisades den 30 april
av riksdagen till utskottet för förnyad behandling. Bostadsutskottet har i
betänkande BoU 1986/87:20 vidhållit vad det tidigare anfört i frågan om det
statliga bostadsbidraget.

Flerbarnstillägg för det fjärde och de därefter kommande barnen har
hittills utgått med 100 % av ett helt barnbidrag. Enligt förslaget i propositionen
skall flerbarnstillägg fr. o. m. det fjärde barnet utgå med 160 % av ett
helt barnbidrag. Detta innebär en ökning i förhållande till nuvarande regler

SoU 1986/87:34

med 3 492 kr. per barn och år vilket är ett något förhöjt belopp jämfört med
bostadsbidraget. Som framhålls i propositionen (s. 37) innebär förändringen
en rejäl förbättring för den begränsade grupp familjer med fyra eller flera
barn som i dag inte har något statligt bostadsbidrag eller bara har ett
reducerat bidrag.

Utskottet konstaterar att den i budgetpropositionen föreslagna höjningen
av flerbarnstillägget för det fjärde och därefter kommande barn kompenserar
de berörda barnfamiljerna fullt ut för det minskade bostadsbidraget.
Utskottet ser därför inte anledning att av detta skäl höja flerbarnstillägget
mer än regeringen föreslår. Frågan om ytterligare förbättringar av det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna får bedömas i ett vidare sammanhang.
Utskottet avstyrker sålunda yrkande 5 i motion So615 (c).

När det gäller förslaget i propositionen konstaterar utskottet som nämnts
att detta fullt ut kompenserar de berörda barnfamiljerna för det minskade
bostadsbidraget. Motivet för förändringen är enligt propositionen att minska
de kraftiga samlade marginaleffekterna av skatt och bostadsbidrag som kan
uppstå för de berörda familjerna. Detta ser utskottet som positivt. Utskottet
tillstyrker alltså propositionens förslag till ändring av 2 a § lagen om
allmänna barnbidrag.

Utskottet har ingen erinran mot den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen.

Bidragsförskott m. m.

I budgetpropositionen (s. 40) föreslås att riksdagen till C 4. Bidragsförskott
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 1 745 000 000 kr.
Bidragsförskott utgår för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden
om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott
kan också utgå när föräldrarna har gemensam vårdnad. Fram till den 1
januari 1985 gällde 18 år som allmän åldersgräns för bidragsförskott. Från
den tidpunkten kan bidragsförskott utgå också för studerande barn i åldern
18-20 år. De bidragsberättigade barnen garanteras ett generellt ekonomiskt
bidrag, som för tid fr. o. m. den 1 februari 1987 i regel motsvarar 40 % av
basbeloppet.

I motion So637 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen vid
behandlingen av proposition 1986/87:100 bil. 7 under förutsättning av bifall
till yrkande 1 i motion 1986/87:Sf348 beslutar att för budgetåret 1987/88
under anslaget C 4. Bidragsförskott anvisa 1 715 000 000 kr. Motionärerna
hemställer i motion Sf348 att förslaget om lag om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m. avslås.

Socialförsäkringsutskottet hemställde i betänkande SfU 1986/87:10 att
riksdagen skulle bifalla förslaget till lag om tilläggsbelopp till basbeloppet
och avslå motion Sf348 yrkande 1. Riksdagen följde utskottet (rskr. 175).

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion So637 (m) och
tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

I motion So612 av Lars Hedfors och Kjell Nilsson (båda s) hemställs att
motionen överlämnas till utredningen om en översyn av reglerna för

SoU 1986/87:34

underhållsbidrag och bidragsförskott för beaktande. Motionärerna anför att
enligt gällande bestämmelser krävs för rätt till förlängt bidragsförskott bl. a.
att barnet varaktigt bor tillsammans med någon som var vårdnadshavare för
barnet när det fyllde 18 år. Syftet med reformen var att förstärka ensamföräldrarnas
familjeekonomi. Motionärerna påpekar att om förmyndaren inte
haft barnet boende hos sig utan barnet har varit familjehemsplacerat kan
förlängt bidragsförskott för studerande enligt gällande regler inte utgå för
den unge. Eftersom bakgrunden till reformen bl. a. var att underlätta
fortsatta gymnasiestudier efter 18-årsåldern anser motionärerna det rimligt
och angeläget att även den grupp 18-åringar som haft särskilt förordnad
förmyndare och varit familjehemsplacerade skall omfattas av rätten till
förlängt bidragsförskott för studerande.

Utformningen av reglerna för förlängt bidragsförskott diskuterades i
proposition 1984/85:39 om utformningen av det ökade stödet till barnfamiljerna
(prop. s. 15 f.). När det gällde frågan om vilka unga som skulle
omfattas av det förlängda bidragsförskottet anförde socialministern bl. a. att
syftet med reformen borde vara att förstärka ensamföräldrarnas familjeekonomi.
Reglerna borde dessutom i så stor utsträckning som möjligt anknyta
till de regler som gällde för bidragsförskott. Det sistnämnda innebar bl. a. att
de grupper av barn som stod utanför rätten till bidragsförskott före 18 års
ålder, t. ex. för att de flyttat ifrån föräldrarna, inte heller skulle omfattas av
rätten till förlängt bidragsförskott. Sammantaget ansåg socialministern att
det föreslagna förlängda bidragsförskottet borde kunna utgå för de barn som
bor ihop med den ene av sina föräldrar eller bor kvar hos den som var
vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år.

I propositionen framhölls också (s. 30) att det inte är barnet utan den
förälder eller tidigare vårdnadshavare som barnet bor ihop med som äger
rätten att uppbära det förlängda bidragsförskottet.

Utskottet konstaterar att det förlängda bidragsförskottet syftar till att ge
en förstärkning av ensamföräldrarnas familjeekonomi och inte utgör ett
studiestöd riktat till den unge. Föräldrarnas skyldighet enligt 7 kap. 1 §
föräldrabalken att bidra till barnets underhåll kvarstår dock i princip fram till
dess barnet fyller 21 år om barnet inte dessförinnan avslutat sin skolgång eller
definitivt avbrutit studierna.

Som motionärerna påpekar har statsrådet Lindqvist den 12 mars detta år
tillsatt en utredning med uppgift att se över reglerna för underhållsbidrag till
barn och bidragsförskott (dir. 1986:30). Utredningen skall förutsättningslöst
pröva dessa regler. I direktiven anges även att utredningen skall ha möjlighet
att behandla bl. a. de delar av det familjeekonomiska stödsystemet som
direkt berör ensamföräldrarna och de underhållsskyldiga. Utskottet förutsätter
därför att utredningen behandlar även reglerna för förlängt bidragsförskott.
Mot bakgrund härav anser utskottet något riksdagsinitiativ av det
slag som föreslås i motionen obehövligt och avstyrker motion So612 (s).

I den ovan (s. 10f.) behandlade motionen So601 (delvis) av Bengt Silfverstrand
och Birthe Sörestedt (båda s) tas också upp frågan om ändrade
utbetalningsregler för bidragsförskott vid fall av byte av vårdnadshavare.
Motionärerna anser som ovan framgått, att nuvarande regler om utbetalning

SoU 1986/87:34

av bl. a. bidragsförskott fungerar otillfredsställande när ett barn flyttar till
den underhållsskyldige föräldern, som därefter ansöker om överflyttning av
vårdnaden till sig. I motionen nämns bl. a. möjligheten att innehålla
utgående bidrag till dess vårdnadsfrågan lösts och därefter utbetala det
retroaktivt till den utsedde vårdnadshavaren.

Enligt 1 § lagen (1964:143) om bidragsförskott lämnas bidragsförskott i
förhållande till förälder som inte har vårdnaden i de fall ingen av föräldrarna
eller endast en av den har vårdnaden av barnet. Om båda föräldrarna har
vårdnaden gemensamt men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en
av dem, lämnas bidragsförskott i förhållande till den andra föräldern. Enligt

15 § samma lag inträder försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag
i den mån bidragsförskottet svarar mot fastställt underhållsbidrag. Enligt

16 § skall underhållsbidraget som belöper på förskott erläggas till försäkringskassan.

Utskottet konstaterar att reglerna om bidragsförskott har ett starkt
samband med reglerna om underhållsbidrag i 7 kap. föräldrabalken. Rätten
kan förordna tillfälligt om såväl vårdnad som underhållsbidrag i avvaktan på
lagakraftvunnen dom (6 kap. 20 § resp. 7 kap. 15 § FB). Utskottet, som vill
erinra om att i direktiven till den nya utredningen om bidragsförskott och
underhållsbidrag särskilt nämns frågorna om underhållsbidragets anpassning
till ändrade förhållanden och om administrationen av underhållsbidrag och
bidragsförskott, anser inte att riksdagen i nuläget bör överväga regelförändringar
av det slag som föreslås i motionen. Denna avstyrks således såvitt nu är
i fråga (motion So601 (s), delvis).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det familjepolitiska reformarbetet

att riksdagen avslår motion 1986/87:So603, motion 1986/87:So609
yrkande 1, motion 1986/87:So626, motion 1986/87:So632 yrkande 1,
motion 1986/87:So639 yrkande 1,

2. beträffande införande av värdnadsersättning

att riksdagen avslår motion 1986/87:So609 yrkande 2, motion 1986/
87:So610 yrkande 1, motion 1986/87:So615 yrkandena 3 och 4, motion
1986/87:So617 och motion 1986/87:So638,

3. beträffande möjlighet till kommunal värdnadsersättning
att riksdagen avslår motion 1986/87:So609 yrkande 4,

4. beträffande socialbidrag vid värd av egna barn
att riksdagen avslår motion 1986/87:So610 yrkande 10,

5. beträffande rätten att uppbära barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1986/87:So601 delvis,

6. beträffande utbetalning av flerbarnstillägg
att riksdagen avslår motion 1986/87 :So631,

7. beträffande barnbidrag för vissa utländska barn
att riksdagen avslår motion 1986/87:So618,

8. beträffande barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse

att riksdagen avslår motion 1986/87:So606 och motion 1986/87:So635,

SoU 1986/87:34

9. beträffande flerbarnstilläggets storlek
att riksdagen med avslag på motion 1986/87:So615 yrkande 5 antar i
propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag,

10. beträffande medelsanvisning till Allmänna barnbidrag

att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 10 100 000 000 kr.,

11. beträffande medelsanvisning till Bidragsförskott

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: So637 till Bidragsförskott
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 1 745 000 000 kr.,

12. beträffande rätten till förlängt bidragsförskott
att riksdagen avslår motion 1986/87:So612,

13. beträffande rätten att uppbära bidragsförskott
att riksdagen avslår motion 1986/87:So601 delvis,

14. beträffande medelsanvisningen till bidrag till vissa adoptivbarn
att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 5 600 000 kr.

Stockholm den 12 maj 1987

På socialutskottets vägnar

Evert Svensson

Närvarande: Evert Svensson (s), John Johnsson (s), Göte Jonsson (m), Ulla
Tillander (c), Anita Persson (s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp),
Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid
Andersson (s), Ingvar Eriksson (m), Erik Janson (s), Claes Rensfeldt (s) och
Göran Ericsson (m).

Reservationer

1. Det familjepolitiska reformarbetet (mom. 1 i hemställan)

av Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Per Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine
Haglund (m), Rosa Östh (c), Ingvar Eriksson (m) och Göran Ericsson (m)
som anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 7 med ”Den av riksdagen”
och som slutar på s. 8 med ”So639 (fp) yrkande 1” bort ha följande lydelse:
I och med den första trepartiregeringens tillträde 1976 påbörjades en viktig
kursomläggning i familjepolitiken i syfte att öka valfriheten för familjerna
och skapa bättre förutsättningar för barnens trygghet.

Under de borgerliga regeringsåren vidtogs bl. a. följande åtgärder:

o En rätt till ledighet för vård av barn infördes. Föräldrar fick härigenom
möjlighet att förkorta sin arbetstid till normalt sex timmer per dag.
Föräldrar med barn under ett och ett halvt år gavs vidare rätt till hel
tjänstledighet från arbetet.

SoU 1986/87:34

o Föräldraförsäkringen byggdes ut från sju till tolv månader, varav de första
nio ersätts enligt inkomstbortfallsprincipen och de tre sista med ett
garantibelopp.

o Barnbidraget höjdes från 1 800 kr. till 3 000 kr. per barn.
o Ett flerbarnstillägg infördes som innebar att barnbidraget fr.o.m. det
tredje barnet utgår med ett med 50 % förhöjt belopp,
o Allmän föräldrautbildning i samband med barnets födelse genomfördes,
och rätt till ledighet från arbetet för sådan utbildning infördes,
o Män fick rätt till tio dagars ledighet i samband med barns födelse,
o Rätten till ersättning och ledighet vid barns sjukdom utsträcktes till 60
dagar per barn och år.
o Aga av barn förbjöds i lag.

o Genom en fortsatt utbyggnad av den kommunala barnomsorgen fördubblades
antalet daghemsplatser från 81 100 år 1976 till 163 500 år 1982.
Samtidigt ökade antalet platser för förskolebarn i familjedaghem från
59 200 till 97 000.

o Genom en kraftfull satsning på omsorgen av skolbarn i åldern 7-12 år
ökades antalet platser i fritidshem och familjedaghem från 50 000 år 1976
till 104 400 år 1982.

De åtgärder som vidtagits sedan regeringsskiftet 1982 vittnar om ett försvagat
intresse för familjepolitiken och en snävare syn på andra former av
barnomsorg än heltidstillsyn i kommunala daghem.

Enligt utskottets mening behövs nu åter en kursomläggning. Det familjepolitiska
reformarbetet måste utgå från en helhetssyn och utformas utifrån
vissa övergripande mål och principer. Familjen är samhällets hörnsten, och
de viktigaste delarna i barnens uppfostran ges i familjen. Brister i detta
avseende kan aldrig helt uppvägas av fostran och utbildning utanför familjen.

Föräldrarna har det grundläggande ansvaret för barnens uppfostran.
Samhällets familjepolitik skall underlätta för föräldrarna att ta och bära detta
ansvar.

Familjepolitiken måste utformas så att den kan tillgodose skilda familjers
olika önskemål och behov. Det är föräldrarna som skall avgöra vilken
omsorg och tillsyn man vill ge barnen. Samhällets stöd till barnfamiljerna bör
baseras på valfrihet. Föräldrarna bör ges bättre möjligheter att välja form av
tillsyn.

Familjerna skall ha möjlighet att välja mellan många skilda alternativ, så
att de i olika stadier av sitt liv skall kunna välja den livsform, arbetsfördelning
och barnomsorg som passar just då. Oavsett om föräldrarna förvärvsarbetar
eller inte och oavsett om de har få eller många barn skall de kunna välja den
lösning som passar barnen bäst och som ger föräldrarna trygghet för barnen.

Barnen är vår framtid. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Samhällets
familjepolitik måste sätta barnen och deras bästa i centrum. Det är i första
hand föräldrarna som har ansvaret för sina barn och deras uppväxtvillkor.
Barnens och föräldrarnas behov av mer tid för varandra är en viktig
grundprincip för familjepolitiken.

I nuvarande skattesystem tas ingen hänsyn till hur många som skall leva av
familjeinkomsten vid beskattningen. Skattesystemet måste därför vägas in i

SoU 1986/87:34

den samlade familjepolitiken och ta hänsyn till försörjningsbördan. Möjlighet
måste finnas även för barnfamiljer med bara en inkomst att leva på denna
jämte barnbidrag och flerbarnstillägg. Barn- och familjestödet är svåröverskådligt
och i vissa delar styrande och direkt orättvist med i vissa fall
oacceptabla marginaleffekter som följd. Vägledande för en översyn bör vara
kraven på rättvisa, valfrihet och effektivitet.

Familjepolitiken måste utgå från den självklara förutsättningen att föräldrarna
bäst vet vilken omsorgsform som bäst passar deras barn. Vård av barn
måste därför alltid betraktas som en lika värdefull uppgift oberoende av om
den utförs av föräldrarna själva eller av privata eller kommunala ersättare.
Införandet av någon form av vårdnadsersättning skulle underlätta familjernas
valfrihet.

Det samhälleliga stödet till barnomsorgen måste också utformas så att det
ugår lika för olika former av barnomsorg.

I sammanfattning bör principerna för den fortsatta familjepolitiken vara
följande:

o Föräldrarna har huvudansvaret för barnen, och familjen är basen för
barnens uppfostran,
o Familjepolitiken skall syfta till att ge barnen en trygg uppväxt, öka
valfriheten och främja jämställdheten,
o Skattesystemet skall utformas så att hänsyn tas till försörjningsbördan
varvid särskilt beaktas ensamförsörjarfamiljerna.
o Reformeringen av det fortsatta familjestödet måste inriktas på att mildra
marginaleffekterna för barnfamiljerna,
o Reformen skall innefatta ändring av stödet till olika former av barntillsyn
så att familjernas valfrihet förbättras och alternativa barnomsorger
stimuleras. Vård av egna barn skall underlättas om familjen väljer detta
framför att lösa barnomsorgen utanför hemmet,
o Större rättvisa måste uppnås mellan familjer med barn och familjer utan
barn. Särskild hänsyn måste tas till flerbarnsfamiljernas situation.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande del familjepolitiska reformarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So603, motion
1986/87:So609 yrkande 1, motion 1986/87 :So626, motion 1986/
87:So632 yrkande 1 och motion 1986/87:So639 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Införande av vårdnadsersättning (morn. 2 i hemställan)

av Göte Jonsson, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Göran
Ericsson (alla m) som anser

dels att de avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med ”När det gäller” och
som slutar med ”So638 (fp)” bort ha följande lydelse:

För att snabbt minska orättvisorna mellan de familjer som får och de som
inte får kommunal barnomsorgsplats, för att öka småbarnsfamiljernas

SoU 1986/87:34

valfrihet samt för att minska behovet av de mycket dyra småbarnsplatserna
vid daghemmen bör en obeskattad vårdnadsersättning på 12 000 kr. per år
införas för alla barn mellan ett och tre år. En sådan ersättning bör finansieras
inom ramen för statsbidraget till den kommunala barnomsorgen. Vårdnadsersättningen
bör införas den 1 januari 1988. Regeringen bör skyndsamt
framlägga förslag härom för riksdagen.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion SoölO (m) yrkande 1 bör
riksdagen ge regeringen till känna. Motionerna So609 (c) yrkande 2, So615
(c) yrkandena 3 och 4, So617 (c) och So638 (fp) påkallar därför ingen
riksdagens åtgärd och avstyrks.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande införande av vårdnadsersättning
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So610 yrkande 1 och
med avslag på motion 1986/87:So609 yrkande 2, motion 1986/
87:So615 yrkandena 3 och 4, motion 1986/87:So617 och motion
1986/87:So638 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Införande av vårdnadsersättning (morn. 2 i hemställan)
av Per Arne Aglert (fp) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med ”När det gäller” och
som slutar med ”So638 (fp)” bort ha följande lydelse:

Föräldrar skall kunna välja den barnomsorg som de själva finner bäst för
sina barn. Därför måste familjepolitiken ges ett sådant innehåll att verklig
valfrihet skapas. Samhällets stöd till barnomsorg är i dag nästan helt
koncentrerat till den kommunala barnomsorgen. De föräldrar som önskar
och som också erhåller en daghemsplats eller plats i kommunalt familjedaghem
får därigenom ett kraftigt bidrag från stat och kommun. Fortfarande får
dock de föräldrar som vill ha alternativ till den kommunala barnomsorgen stå
för hela kostnaden själv. Enligt utskottets mening är det ett rättvisekrav att
ett vårdnadsbidrag för alla barn upp till sex år införs. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen med anledning av motion So638 (fp) ge regeringen till känna.
Motionerna So609 (c) yrkande 2, SoölO (m) yrkande 1, So615 (c) yrkandena
3 och 4 och So617 (c) påkallar därför ingen riksdagens åtgärd och avstyrks.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande införande av vårdnadsersättning
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So638 och med avslag
på motion 1986/87:So609 yrkande 2, motion 1986/87:So610
yrkande 1, motion 1986/87:So615 yrkandena 3 och 4 och motion
1986/87:So617 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

SoU 1986/87:34

4. Införande av vårdnadsersättning (mom. 2 i hemställan) SoU 1986/87:34

av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med ”När det gäller” och
som slutar med ”So638 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vårdnadsersättning är en
ersättning för vård av egna små barn. Det främjar valfrihet i barnomsorgen,
värderar vårdarbetet och ger föräldrar möjlighet att öka sin tid tillsammans
med barnen. Tillsammans med förkortad arbetstid ökar det möjligheten för
föräldrar att skapa omsorg i samverkan med andra barnhushåll.

Vårdnadsersättningen är en ersättning för utfört arbete. Den är inte ett
konsumtionsstöd eller ett extra barnbidrag. Vårdnadsersättningen skall i
stället betraktas som en inkomst och skall därför som andra inkomster vara
beskattad och socialt trygghetsgrundande.

Vårdnadsersättningen är ett uttryck för det värde som vård av egna barn
utgör för samhället. Eftersom vård av barn skall värderas lika oavsett vem
som utför den, skall den utgå lika oavsett vilken inkomst föräldern skulle ha
haft av ordinarie förvärvsarbete.

En vårdnadsersättning bör införas för alla familjer med barn i förskoleåldern
och där ersättning enligt föräldraförsäkringen inte utgår. I en första
etapp byggs ersättningen ut så att den omfattar barn upp till tre år.
Ersättningen bör utgå från den 1 januari 1988 och omfatta alla familjer med
barn under tre år. Ersättningens belopp bör bestämmas till 100 kr. över
basbeloppet per år.

Det är viktigt att familjepolitiken utformas så att familjernas valfrihet kan
kombineras med jämställdhet mellan man och kvinna. Det är dålig rättvisepolitik
att skapa sådana förhållanden att någon som väljer att korta ned sin
arbetstid för barnens skull på grund av detta drabbas av ett försämrat socialt
skydd. Eftersom det fortfarande är kvinnorna som oftast förkortar sin
arbetstid eller helt avstår från förvärvsarbete innebär den nuvarande
familjepolitiken och alla förslag som utesluter en beskattad vårdnadsersättning
brister från jämställdhetssynpunkt.

Regeringen bör omgående utforma erforderliga lagförslag för införande av
vårdnadsersättning enligt ovan och framlägga dessa för riksdagen. Detta bör
med anledning av motion So609 (c) yrkande 2 ges regeringen till känna.
Motionerna So619 (m) yrkande 1, So615 (c) yrkandena 3 och 4, So617 (c) och
So638 (fp) påkallar därför ingen riksdagens åtgärd och avstyrks.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande införande av vårdnadsersättning
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So609 yrkande 2 och
med avslag på motion 1986/87: So610 yrkande 1, motion 1986/
87:So615 yrkandena 3 och 4, motion 1986/87:So617 och motion
1986/87:So638 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Möjlighet till kommunal vårdnadsersättning (mom. 3 i
hemställan)

av Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa
Östh (c), Ingvar Eriksson (m) och Göran Ericsson (m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”Beträffande det”
och som slutar med ”So609 (c) yrkande 4” bort ha följande lydelse:

I ett flertal kommuner i landet föreligger ett starkt intresse för kommunal
vårdnadsersättning till föräldrar för vård av egna barn. I förvaltningsdomstolspraxis
anses emellertid sådan ersättning inte vara förenlig med de
kommunala kompetensbestämmelserna. Det är enligt utskottets mening
angeläget att de hinder som synes föreligga i fråga om kommuns rätt att utge
vårdnadsersättning undanröjs genom en lagändring. Vad utskottet nu anfört
med anledning av motion So609 (c) yrkande 4 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande möjlighet till kommunal vårdnadsersättning
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So609 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Socialbidrag vid vård av egna barn (mom. 4 i hemställan)

av Göte Jonsson, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Göran
Ericsson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med ”Enligt utskottets”
och som slutar med ”yrkande 10” bort ha följande lydelse:

Socialbidragen skall utgöra ett sista skyddsnät när ekonomin inte räcker till
för att möjliggöra en skälig levnadsnivå. Vad barnfamiljerna beträffar är
erfarenheten av socialtjänstlagen att socialnämnderna vägrar att betala ut
socialbidrag åt familjer där en förälder frivilligt tar hand om barnen.

Regeringsrätten har med tre röster mot två beslutat att socialtjänstlagens
stadgande om bistånd inte ger en småbarnsförälder rätt att uppbära
socialbidrag för att själv kunna ta hand om sina barn. I det avgjorda ärendet
lösgjordes i stället två daghemsplatser med förtur, platser som familjen inte
ville ha och som skulle förlänga väntetiden ytterligare för andra föräldrar som
verkligen önskar daghemsplats för sina barn.

I den gamla socialhjälpslagen berättigade vård av små barn till obligatorisk
socialhjälp. En överenskommelse mellan kommunerna gav rätt till socialbidrag
om familjerna hade minst ett barn under fyra år eller två barn under
skolåldern. Så ej med den nya lagen, trots dess stolta portalparagraf:
Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och
integritet.

En hemarbetande förälder som inte ställt sig i daghems- och arbetslöshetskö,
anses således ”frivilligt avhålla sig från att arbeta”, trots att vederbörande
utför ett arbete som på daghem skulle kosta över 100 000 kr. för två barn
och över 150 000 kr. för tre barn.

Socialbidrag är naturligtvis alltid en nödlösning som så långt möjligt skall
undvikas genom ett skattesystem som tar hänsyn till försörjningsbördan

SoU 1986/87:34

m. m. När behov av socialbidrag trots allt uppstår bör egen vård av barn
jämställas med motsvarande förvärvsarbete.

Socialtjänstlagen måste därför ändras så att det klart framgår att vård av
egna småbarn betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete.

Vad utskottet nu anfört bör i enlighet med motion S06IO (m) yrkande 10
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande socialbidrag vid vård av egna barn
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So610 yrkande lOsom
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse (mom. 8 i
hemställan)

av Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Per Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine
Haglund (m), Rosa Östh (c), Ingvar Eriksson (m) och Göran Ericsson (m)
som anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 15 med ”Utskottet
underströk” och som slutar på s. 16 med ”So635 (fp)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan ansluta sig till de synpunkter som anförs i motionerna. Vid
sin behandling av samma fråga våren 1984 uttalade utskottet att regeringen
borde pröva och ta hänsyn till vad som anförts i de då aktuella motionerna i
fråga om rätten till barnbidrag för missionärer, biståndsarbetare m. fl. Ett
viktigt skäl för detta ställningstagande var önskemålet om att inte försvåra
möjligheterna att bedriva ideellt biståndsarbete i utvecklingsländer. Utskottet
har alltjämt samma uppfattning. Nuvarande undantag för missionärer och
präster är ett steg i denna riktning, men otillräckligt med hänsyn till att detta
begrepp inte täcker alla anställda hos trossamfund och därtill knutna organ
och till att även andra ideella organisationer än religiösa sådana bedriver
biståndsarbete. De av SIDA administrerade volontärbidragen eliminerar
inte de ekonomiska skillnader som detta skapar.

Utskottet förordar mot bakgrund av det anförda en ändrad lydelse av 1 §
tredje stycket lagen om allmänna barnbidrag. Utskottets förslag innebär att
en ettårsgräns gäller som huvudregel men att undantag såvitt nu är i fråga
görs för viss ideellt inriktad verksamhet. Utskottet föreslår att undantaget
avgränsas så att det omfattar barn till personer som är anställda av svenska
kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant samfund knutet organ
eller av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Utskottet förutsätter att riksförsäkringsverket i samråd med SIDA till
ledning för försäkringskassorna upprättar en förteckning över ideella
organisationer som har en uppbyggnad och fungerande biståndsverksamhet.
Utskottet anser alltså att för här nämnda fall barnbidrag liksom tidigare bör
kunna utgå under utlandsvistelser som inte avses vara längre än tre år.

Regeringen bör framlägga förslag i enlighet med vad utskottet nu anfört.
Detta bör riksdagen i enlighet med motion S06O6 (m) ge regeringen till
känna. Härigenom tillgodoses även motion So635 (fp) i väsentliga delar.

SoU 1986/87:34

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande barnbidrag vid längre lids utlandsvistelse
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So606 och med anledning
av motion 1986/87:So635 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Medelsanvisning till Bidragsförskott

av Göte Jonsson, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Göran
Ericsson (alla m) som anför:

I motion So637 (m) hemställdes att riksdagen - under förutsättning av bifall
till yrkande 1 i motion Sf348 - för budgetåret 1987/88 under anslaget C 4.
Bidragsförskott skulle anvisa 1 715 000 000 kr. i stället för i budgetpropositionen
föreslagna 1 745 000 000 kr.

I den nämnda motionen Sf348 yrkande 1 hemställdes bl. a. att riksdagen
vid behandlingen av proposition 1986/87:100 bil. 7 utifrån i motionen
angivna motiv skulle avslå det till propositionen fogade förslaget till lag om
tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.

SoU 1986/87:34

I proposition 1986/87:100 Bil. 7 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §2

Flerbarnstillägg utgår om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller
flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inte barn som avses i
4 § tredje stycket eller 7 §.

Flerbarnstillägget motsvarar ett Flerbarnstillägget motsvarar ett

halvt barnbidrag om barnens antal halvt barnbidrag om barnens antal

uppgår till tre och ökas med ett helt uppgår till tre och ökas med etthund barnbidrag

för varje ytterligare rasextio procent av ett helt barnbibarn.
drag för varje ytterligare barn.

Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon uppbär
allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan uppbär
allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmottagare stadigvarande sammanbor
och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn
gemensamt.

Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket skall
anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.

Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i
denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

SoU 1986/87:34
Bilaga

1 Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1982:1237.

Innehållsförteckning Soll 1986/87:34

Sammanfattning 1

Proposition 1986/87:100bil. 7 1

Motioner 2

Utskottet 4

Familjepolitikens allmänna inriktning 4

Kommunal vårdnadsersättning 8

Rätten att uppbära barnbidrag 10

Utbetalning av flerbarnstillägg 12

Barnbidrag för vissa utländska barn 13

Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse 14

Flerbarnstilläggets storlek 16

Bidragsförskott m.m 17

Hemställan 19

Reservationer

1. Det familjepolitiska reformarbetet (mom. 1 i hemställan) av m,

fp och c 20

2. Införande av vårdnadsersättning (mom. 2 i hemställan) av m ... 22

3. Införande av vårdnadsersättning (mom. 2 i hemställan) av fp ... 23

4. Införande av vårdnadsersättning (mom. 2 i hemställan) av c .... 24

5. Möjlighet till kommunal vårdnadsersättning (mom. 3 i hemställan)
av moche 25

6. Socialbidrag vid vård av egna barn (mom. 4 i hemställan) av m . . 25

7. Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse (mom. 8 i hemställan)

av m, fp och c 26

Särskilt yttrande beträffande medelsanvisning till Bidragsförskott av

m 27

Bilaga 1:1proposition 1986/87:100bil. 7framlagtlagförslag 28