Socialutskottets betänkande
1986/87:31

om de homosexuellas situation i samhället
(prop. 1986/87:124 delvis)

I betänkandet behandlas förslagen i proposition 1986/87:124 om de homosexuellas
situation i samhället, såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet,
samt motioner som rör dessa frågor. Övriga avsnitt i propositionen behandlas
av lagutskottet i betänkandet LU 1986/87:28.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i propositionen om
ändring av brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering (16 kap. 9 §
BrB) och om åtal vid förolämpning (5 kap. 5 § BrB). Ändringarna innebär
att bestämmelsen om olaga diskriminering utvidgas till att omfatta även
diskriminering sorn sker på grund av att någon har homosexuell läggning
samt att allmänt åtal i vissa fall skall kunna väckas också för förolämpning
mot någon med hänvisning till hans homosexuella läggning. Utskottet
tillstyrker också att organisationsstöd skall utgå till de homosexuellas
organisationer.

Mot beslutet om ändring i brottsbalken reserverar sig en m-ledamot.

Utskottet behandlar vidare ett antal frågor som aktualiserats genom
motioner, nämligen diskrimineringsförbudet i regeringsformen, reglerna om
hets mot folkgrupp och frågan om en uppföljning av dessa, diskriminering i
arbetslivet, diskrimineringsombudsmannens arbetsområde, reglerna om asyl
och frågan om en uppföljning av dessa, anvisningar för upplysningsarbetet
m.m. Samtliga motioner avstyrks.

Utskottets fp- och vpk-ledamöter reserverar sig mot utskottets beslut
beträffande asylrätt för homosexuella och beträffande ett svenskt internationellt
initiativ i fråga om homosexuella flyktingar. Vpk-ledamoten reserverar
sig dessutom mot utskottets beslut beträffande diskrimineringsförbudet i
regeringsformen, reglerna om hets mot folkgrupp, diskriminering i arbetslivet
och anvisningar för upplysningsarbetet.

Propositionen

Regeringen har efter föredragning av statsråden Sigurdsen (socialdepartementet)
och Wickbom (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen, såvitt
här i fråga, att

SoU

1986/87:31

1 Riksdagen 1986/87. 12 sami. Nr31

dels godkänna de riktlinjer för stöd till de homosexuellas organisationer som
förordats,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i fråga om
arbetsmarknaden, bostadsfrågor m.m., asylrätt för homosexuella m. m.,
ungdomsskolans samlevnadsundervisning, högskoleutbildning, forskning,
kulturfrågor, informationsfrågor, hälsofrågor och fortsatta åtgärder,

dels anta av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i brottsbalken.
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner

I motion 1986/87:Sol51 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 3 och 4),

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till införande av
anti-diskrimineringsbestämmelser i regeringsformen, lagen om hets mot
folkgrupp samt arbetsrättslagstiftningen i enlighet med vad som anförs i
motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs rörande mer beslutsam inriktning av det samhälleliga
upplysningsarbetet.

I motion 1986/87:Sol52 av Roland Sundgren (s) hemställs

1. att riksdagen, med anknytning till relevanta delar av utredningen
”Homosexuella och samhället”, samt med syfte att undanröja skilda former
av diskriminering, uttalar att samhället öppet bör acceptera och stödja de
homosexuella,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
att behovet av forskning om homosexualitet och de homosexuellas situation
beaktas i kommande forskningspropositioner.

I motion 1986/87:Sol53 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs

1. att riksdagen antar följande såsom motionärens förslag betecknade
lydelse av 3 § utlänningslagen:

Regeringens förslag Motionärens förslag

Rätt till asyl
3 §

En flykting skall inte utan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om han
behöver sådant skydd.

Med flykting avses en utlänning Med flykting avses en utlänning
som befinner sig utanför det land, i som befinner sig utanför det land, i

vilket han är medborgare, därför att vilket han är medborgare, därför att

han känner välgrundad fruktan för han känner välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin ras, natio- förföljelse på grund av sin ras, nationalitet,
tillhörighet till en viss sam- nalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp
eller på grund av sin reli- hällsgrupp eller på grund av homo giösa

eller politiska uppfattning och sexualitet eller av sin religiösa eller

som inte kan eller på grund av sin politiska uppfattning och som inte

fruktan inte vill begagna sig av detta kan eller på grund av sin fruktan inte

SoU 1986/87:31

lands skydd. Sorn flykting skall även vill begagna sig av detta lands skydd,

anses den som är statslös och som av Som flykting skall även anses den

samma skäl befinner sig utanför det som är statslös och som av samma

land där han tidigare har haft sin skäl befinner sig utanför det land där

vanliga vistelseort och som inte kan han tidigare har haft sin vanliga

eller på grund av sin fruktan inte vill vistelseort och som inte kan eller på

återvända dit. grund av sin fruktan inte vill återvän da

dit.

Med förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som riktar
sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet
(politisk förföljelse).

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om internationellt initiativ i frågan om homosexuella flyktingar.

I motion 1986/87:Sol54 av Björn Körlof m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1) att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i
brottsbalken.

I motion 1986/87:Sol55 av Lars Ahlmark m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1, 2 och 4),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående hets mot folkgrupp,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande ombudsman mot
etnisk diskriminering i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående asylrätt.

I motion 1986/87:Sol56 av Alf Svensson (c) hemställs, såvitt här är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen avslår förslaget till ändring i brottsbalken.

Övriga motionsyrkanden behandlas i lagutskottets betänkande LU 1986/
87:28.

Utskottet

Bakgrund

De homosexuellas situation i samhället i olika avseenden behandlades i
riksdagen vid flera tillfällen under 1970-talet. Riksdagens ställningstagande
grundades därvid på det uttalande som gjordes av lagutskottet i det av
riksdagen godkända betänkandet LU 1973:20 (s. 116). Lagutskottet uttalade
i detta betänkande att samlevnad mellan två parter av samma kön från
samhällets synpunkt är en fullt acceptabel samlevnadsform. Socialutskottet
uttalade sig i sitt betänkande SoU 1976/77:37 för en undersökning som skulle
belysa de homosexuellas situation i samhället och också innefatta frågan om
vilka åtgärder som kunde behöva vidtas för att undanröja kvarvarande
diskriminering av homosexuella. Det var enligt utskottets mening självfallet
att samhället borde söka motverka öppen och förtäckt diskriminering av
homosexuella inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Utskottet
ansåg det emellertid svårt att få en överblick över omfattningen och sättet för
den diskriminering som drabbar de homosexuella. För att få en uppfattning
om problemen i detta avseende och behovet av åtgärder från samhällets sida

SoU 1986/87:31

erfordrades en undersökning som skulle belysa de homosexuellas situation i
samhället. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört (rskr. 1976/77:317).

Efter regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande socialministern i
december 1977 den av riksdagen begärda utredningen, utredningen om de
homosexuellas situation i samhället (S 1977:21).

I utredningsdirektiven anfördes bl. a. att kommittén borde - utöver de
undersökningar som riksdagen uttalat sig för - sammanställa och redovisa
tillgänglig vetenskaplig dokumentation om homosexualitet. Kommittén
borde också föreslå åtgärder som behövs för att undanröja kvarvarande
diskriminering av homosexuella.

Utredningen om de homosexuellas situation i samhället (nedan kallad
utredningen) överlämnade i augusti 1984 betänkandet (SOU 1984:63).
Homosexuella och samhället. Utredningen konstaterade att den enda säkra
skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella
känslomässigt dras till personer av samma kön. Mot denna bakgrund är det
enligt utredningen självklart att homosexuella inte skall diskrimineras.
Utredningen föreslog olika åtgärder för att förbättra homosexuellas situation.
Dessa var i korthet:

- samlevnad mellan två personer av samma kön jämställs från rättslig
synpunkt i vissa avseenden med vad man i dag inom lagstiftningen kallar
samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden eller motsvarande
uttryck;

- homosexuella jämställs med andra minoritetsgrupper som genom lagstiftning
är särskilt skyddade mot missgynnande lagstiftning eller mot diskriminering; -

förbättrad undervisning och information om homosexuella och homosexualitet.

Utredningens undersökningar ledde till slutsatsen att två förhållanden är
avgörande för homosexuellas sociala situation. Det första är att tystnaden om
homosexuella och homosexualitet är i det närmaste total. Det andra
förhållandet är att det existerar ett socialt förbud eller tabu mot homosexualitet.
En målsättning för utredningen blev att motverka diskriminering och att
få samhället att öppet acceptera och stödja homosexuella.

Endast om ”förbudet” mot och tystnaden om homosexualitet försvinner
kommer homosexuellas situation att bli tillfredsställande. I syfte att förbättra
situationen och motverka diskriminering anvisade utredningen olika vägar,
nämligen lagstiftning och information samt förbättrad undervisning om
homosexuella och homosexualitet.

Ipropositionen slås inledningsvis fast att homosexuella inte skall diskrimineras
och att alla former av diskriminering aktivt bör motarbetas. Socialministern
ställer sig bakom utredningens slutsats att om diskriminering av
homosexuella skall kunna undanröjas är det nödvändigt att samhället bidrar
till att motverka negativa attityder och felaktiga begreppsbildningar. Detta
kan ske på olika vägar, exempelvis genom lagstiftning, information, undervisning
och en öppen samhällsdebatt. Socialministern instämmer vidare i
utredningens slutsats att det måste vara en viktig samhällsuppgift att

SoU 1986/87:31

underlätta för homosexuella att träffa andra homosexuella under goda
sociala förhållanden liksom att underlätta en stabil homosexuell samlevnad.
Beträffande kyrkans roll konstateras i propositionen att de kristna samfundens
uppfattning alltjämt har stor betydelse för människors ställningstagande
när det gäller homosexualitet. Det skulle därför vara av stor betydelse
framför allt för de många kristna homosexuella om företrädare för de olika
samfunden började debattera homosexualitet och de homosexuellas situation,
inte bara inom den egna organisationen utan även utåtriktat. I
propositionen redovisas att enligt den ekumeniska gruppen för kristna
homosexuella (EKHO) har också en sådan debatt såväl inom som utom de
kristna samfunden tagit sin början. Beträffande värnpliktsfrågor sägs att
utredningen anför att homosexuell läggning som sådan inte får vara orsak till
någon särbehandling inom försvarsmakten. Det är naturligt att man såväl
inom försvaret som inom andra samhällsområden tar vederbörlig hänsyn till
de svårigheter olika människors problem kan orsaka dem. Statsrådet
redovisar vidare att för att ta denna hänsyn krävs emellertid enligt
utredningen inte någon särskild klassificering som homosexuell vilket görs i
dag. I propositionen anförs dessutom att överbefälhavaren i sitt remissvar
över betänkandet anser att homosexualitet i sig inte utgör anledning till
någon särbehandling inom försvarsmakten. ÖB har därför intet att erinra
mot utredningens överväganden.

Propositionen behandlar härefter områdesvis de homosexuellas situation i
samhället. Ett särskilt uppdrag från regeringen till socialstyrelsen aviseras.
Uppdraget bör innefatta att socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter
och de homosexuellas egna organisationer skall följa utvecklingen vad
beträffar förekomsten av diskriminering av homosexuella. Socialstyrelsen
bör också följa utvecklingen beträffande informationen till och om homosexuella
liksom aktuell forskning.

Vidare föreslås att de homosexuellas organisationer skall ges ett särskilt
bidrag med 500 000 kr. för sitt arbete på riksplanet.

I propositionen föreslås ändringar av brottsbalkens bestämmelser om
olaga diskriminering och om allmänt åtal vid förolämpning.

Enligt förslaget utvidgas skyddsobjekten vid olaga diskriminering till att
omfatta även diskriminering som sker på grund av att någon har homosexuell
läggning. Syftet är att bereda homosexuella samma skydd mot diskriminering
som för närvarande gäller för etniska minoriteter. Av samma skäl föreslås
även att allmänt åtal skall kunna väckas också för förolämpning mot någon
med hänvisning till hans homosexuella läggning, om målsäganden anger
brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt. De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Regeringen bereder också riksdagen tillfälle att ta del av vad socialministern
i propositionen anför om arbetsmarknaden, bostadsfrågor m. m.,
asylrätt för homosexuella m. m., ungdomsskolans samlevnadsundervisning,
högskoleutbildning, forskning, kulturfrågor, informationsfrågor, hälsofrågor
samt fortsatta åtgärder.

I det följande behandlar utskottet under olika sakrubriker de frågor som
aktualiserats genom motioner med anledning av propositionen.

SoU 1986/87:31

Vissa lagstiftningsåtgärder för att motverka diskriminering SoU 1986/87:31

Frågan om lagstiftning mot diskriminering genom diskrimineringsförbud i
regeringsformen och genom straffrättslig lagstiftning behandlas i propositionen
(s. 32—39). Därvid föreslås dels att brottsbalkens bestämmelse om olaga
diskriminering utvidgas till att omfatta även diskriminering som sker på
grund av att någon har homosexuell läggning, dels att allmänt åtal i vissa fall
skall kunna väckas också för förolämpning mot någon med hänvisning till
hans homosexuella läggning. I sammanhanget görs också bedömningen att
reglerna om skydd för vissa minoriteter i regeringsformen och bestämmelserna
om hets mot folkgrupp inte bör ändras.

Fyra motioner tar upp frågor om lagstiftningsåtgärder på de ovan angivna
områdena.

Diskrimineringsförbud i regeringsformen

Bestämmelserna i regeringsformens (RF, omtryckt 1985:866) kapitel om
grundläggande fri- och rättigheter (2 kap.) fick sin nuvarande lydelse den 1
januari 1980 (prop. 1978/79:195, KU 39, rskr. 359, KU 1979/80:1, rskr. 2,
SFS 1979:933) på grundval av förslag från rättighetsskyddsutredningen. I 2
kap. 15 § anges att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon
medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller
etniskt ursprung tillhör minoritet. Utlänningar likställs med svenska medborgare
i detta avseende genom bestämmelsen i 2 kap. 20 § första stycket 6.
Syftet med bestämmelserna är att ge klart uttryck för att negativ särbehandling
på sådana grunder som ras och etniskt ursprung inte kan accepteras vare
sig i fråga om de medborgerliga fri- och rättigheterna eller inom rättsordningen
i övrigt (prop. 1975/76:209 s. 100 f.). Diskrimineringsförbudet, som
vänder sig till lagstiftaren, kompletteras av kravet i 1 kap. 9 § att domstolar
och myndigheter i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför lagen samt
iaktta saklighet och opartiskhet.

I sammanhanget bör också bestämmelserna i 1 kap. 2 § RF nämnas, vari
bl. a. anges att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Bestämmelsen är ett allmänt målsättningsstadgande och har inte karaktären
av en rättsligt bindande föreskrift.

I propositionen framhöll dåvarande departementschefen det stora värde
som måste anses ligga i att man vid stiftande och ändring av RF eftersträvar
största möjliga enighet (s. 32). De fyra största riksdagspartierna var eniga i
grundlagstiftningsfrågan och gjorde inte någon erinran mot departementschefens
uttalande.

I motion 1986/87:Sol51 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till införande av anti-diskrimineringsbestämmelser
i regeringsformen i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande
3, delvis). Motionärerna hävdar att den lagstiftning som föreslås i propositionen
för att skydda homosexuella mot diskriminering är otillräcklig då den
endast gäller i relationen mellan enskilda medborgare men inte i relationen
mellan medborgare och det offentliga.

I utredningen föreslogs att 2 kap. 15 och 20 §§ RF, som förbjuder
missgynnande av vissa minoriteter i lagar och författningar, skulle kompletteras
med ett förbud att missgynna någon därför att han med hänsyn till
sexuell läggning tillhör en minoritet.

I propositionen (s. 32) förordas att reglerna om skydd för vissa minoriteter
i regeringsformen inte ändras. Som skäl för sin bedömning anför föredragande
statsrådet - här justitieministern - inledningsvis att grundlagarna anger
ramen för det politiska handlandet och att de därför bör utmärkas av en viss
stabilitet samt inte vara alltför detaljerade. Härav följer enligt statsrådet att
grundlagsändringar inte bör genomföras utan mycket starka skäl och vara
påkallade av ett behov av de förändringar som görs.

I den nu aktuella frågan är det enligt justitieministern en svårighet att
utredningens underlag för förslaget är knapphändigt och att inte heller
remissinstanserna har tillfört beslutsunderlaget särskilt mycket i denna del.
Enligt statsrådet är det till en början alldeles klart att en eventuell
grundlagsändring inte skulle kunna formuleras på det sätt som utredningen
föreslagit, nämligen så att all diskriminering i lag eller annan författning på
grund av att någon med hänsyn till sexuell läggning tillhör minoritet skulle
vara otillåten. T. ex. bestämmelserna om sexualbrott innebär ju i många
avseenden - och måste även i fortsättningen innebära - vad som skulle kunna
rubriceras som en diskriminering av vissa mycket speciella typer av sexuell
läggning, såsom när det gäller förbudet mot sexuellt umgänge med barn.
Statsrådet anför vidare att även om man skulle begränsa ett grundlagsförbud
till att gälla diskriminering på grund av att någon har homosexuell läggning
uppstår tolkningsproblem. Bl. a. kan enligt statsrådet förutses att diskussion
skulle uppstå om karaktären av nuvarande familjerättsliga lagstiftning,
vilken som framgår av propositionens avsnitt 2.3 föreslås förbli oförändrad
beträffande rätten att ingå äktenskap och att adoptera barn. En samlad
bedömning gör att justitieministern anser att övervägande skäl talar för att de
angivna bestämmelserna i RF inte bör ändras.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen att övervägande
skäl talar mot en grundlagsändring. Utskottet vill även peka på att det i
nuvarande bestämmelser anges att myndigheterna i sin verksamhet skall
beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 §
RF) samt att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet
(1 kap. 2 § RF). Dessa grundläggande stadganden omfattar givetvis även
homosexuella. Som utskottet återkommer till i ett senare avsnitt kommer
vidare socialstyrelsen att ges i uppdrag att särskilt följa utvecklingen vad
beträffar förekomst av diskriminering av homosexuella. Enligt utskottets
mening ger nuvarande grundlagsbestämmelser samt det särskilda ansvar för
att uppmärksamma diskriminering som kommer att åvila socialstyrelsen de
homosexuella ett tillfredsställande skydd mot diskriminering genom lagstiftning
eller genom myndighetsutövning. Utskottet avstyrker således motion
Sol51 (vpk) yrkande 3 i motsvarande del.

SoU 1986/87:31

Bestämmelserna om hets mot folkgrupp

SoU 1986/87:31

En allmän strafflagsbestämmelse om hets mot folkgrupp tillkom år 1948.
Bestämmelsen överfördes sedermera till brottsbalken (BrB). År 1971
tillträdde Sverige en konvention som FN:s generalförsamling antog år 1965
om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. I samband därmed
gjordes vissa ändringar i bestämmelsen (prop. 1970:87, KU 31,1 LU41, rskr.
261, KU 1971:5, rskr. 10, SFS 1970:224 och 1971:29).

Enligt 16 kap. 8 § BrB skall den som offentligen eller eljest i ett uttalande
eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker
missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med
anspelning på ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung eller trosbekännelse
dömas för hets mot folkgrupp. Brottet hets mot folkgrupp ingår
också i tryckfrihetsförordningens (TF) brottskatalog (7 kap. 4 § 8).

Sin nuvarande lydelse fick bestämmelserna om hets mot folkgrupp i BrB
och TF år 1982.

I motion Sol51 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära förslag till införande av anti-diskrimineringsbestämmelser
i lagen om hets mot folkgrupp i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande3, delvis). Motionärerna understryker att de i propositionen
föreslagna lagändringarna inte täcker homosexuella som grupp. Motionärerna
ser inga faror för yttrandefriheten vid en komplettering av lagen om
hets mot folkgrupp. Det är enligt motionärernas uppfattning fullt möjligt att
ge uttryck för en kritisk hållning till homosexuella och homosexualitet, då ju
lagen endast kommer att förbjuda uppenbart och kollektivt nedsättande
uttrycksformer.

I motion Sol55 av Lars Ahlmark m.fl. (m) påpekas att avvägningen mellan
skydd mot framställning som innefattar hot eller missaktning och tryckfrihetens
krav lett till att anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung eller trosbekännelse i dessa sammanhang kriminaliserats. Det är
därför inte uppenbart att homosexuella skall ställas utan skydd. Regeringen
bör enligt motionärerna uppmärksamt följa utvecklingen och om det visar sig
motiverat återkomma till riksdagen med förslag. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna (yrkande 1).

Utredningen föreslog att bestämmelserna om hets mot folkgrupp i
brottsbalken och tryckfrihetsförordningen ändras så att anspelning på sexuell
läggning också skall vara straffbar.

I propositionen konstateras att för att en skärpning av bestämmelsen om
hets mot folkgrupp skall få genomslagskraft även i fråga om tryckta skrifter
krävs en ändring av tryckfrihetsförordningen. Som anfördes i samband med
frågan om ändring av regeringsformen krävs starka skäl för att göra en
grundlagsändring, och den bör vara påkallad av ett påtagligt behov. Detta
gäller enligt propositionen i särskilt hög grad när det är fråga om att göra
inskränkningar i tryckfriheten som sedan lång tid tillbaka har ett mycket
starkt skydd i vårt land. Justitieministern konstaterar att det i lagstiftningsärendet
inte finns underlag för någon bedömning av i vad mån kränkningar
av homosexuella förekommer i tryckta skrifter eller eljest i de situationer
som omfattas av 16 kap. 8 § BrB. Härtill kommer att det ter sig mycket svårt

att överblicka konsekvenserna av en lagstiftning i enlighet med förslaget.
Sammanfattningsvis anser inte justieministern tillräckliga skäl föreligga att
föreslå en ändring av bestämmelserna om hets mot folkgrupp.

Utskottet konstaterar att också nu aktuella motionsyrkanden aktualiserar
frågan om grundlagsändring. Utredningen som förordade en ändring av
tryckfrihetslagstiftningen, har dock, som påpekas i propositionen, inte
lämnat underlag för en bedömning av i vad mån kränkningar av homosexuella
förekommer i tryckta skrifter. Inte heller i nu aktuella motioner hävdas att
sådana kränkningar förekommer. Utskottet ställer sig mot bakgrund härav
tveksamt till om det finns egentligt behov av en regeländring. En lagstiftning i
enlighet med förslaget i utredningen har vidare svåröverskådliga konsekvenser,
t. ex. genom att vissa framställningar med religiös bakgrund skulle kunna
drabbas av inskränkningar med hänvisning till tryckfrihetsförordningen.
Detta kan, som också framhålls i propositionen, snarare bidra till en konflikt
mellan de homosexuella och samhället i övrigt än göra någon verklig nytta.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Sol51 (vpk)
yrkande 3 delvis.

Beträffande yrkandet i motion Sol55 (m) vill utskottet erinra om att
uppdraget till socialstyrelsen innebär att styrelsen i samråd med bl. a. de
homosexuellas egna organisationer särskilt skall följa utvecklingen vad
beträffar förekomsten av diskriminering av homosexuella. Styrelsen avses
återkommande lämna regeringen rapporter över bl. a. denna verksamhet.
Utskottet anser det självklart att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder och i
förekommande fall återkommer till riksdagen med lagförslag om regeringen
skulle få information om att yttranden som kan liknas vid hets mot folkgrupp
sprids om homosexuella. Motion Sol55 (m) yrkande 1 är därmed enligt
utskottets mening tillgodosedd. Motionen avstyrks därför.

Olaga diskriminering

I brottsbalken finns två straffbestämmelser som direkt tar sikte på att
motverka särbehandling på etnisk grund. Den ena avser hets mot folkgrupp
och den andra olaga diskriminering (16 kap. 8 resp. 9 §).

Straffbestämmelsen om olaga diskriminering infördes år 1971 när Sverige
anslöt sig till den rasdiskrimineringskonvention som nämnts ovan (s. 8).
Bestämmelsens första stycke innebär att en näringsidkare som i sin verksamhet
diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller
etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom till handa på
de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till
andra, skall dömas för olaga diskriminering. I andra stycket stadgas att
straffbestämmelsen gäller även anställda hos näringsidkaren eller andra som
handlar på hans vägnar samt den som är anställd i allmän tjänst eller innehar
allmänt uppdrag. Tredje stycket innehåller en särskild bestämmelse om att
även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning som
diskriminerar någon på grund av hans etniska tillhörighet genom att vägra
honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som
gäller för andra skall dömas för olaga diskriminering.

I propositionen (s. 35) föreslås att de homosexuella bereds skydd mot

SoU 1986/87:31

1* Riksdagen 1986/87.12 sami. Nr31

diskriminering genom att bestämmelsen i 16 kap. 9 § BrB om olaga
diskriminering utvidgas till att omfatta även homosexuella.

I motion Sol54 av Björn Karlof m. fl. (m) yrkas avslag på förslaget till lag om
ändring i brottsbalken (yrkande 1 delvis). Motionärerna anser att det är
omotiverat att bereda just gruppen homosexuella ökat skydd. Det finns
enligt motionärerna många andra minoritetsgrupper, t. ex. fysiskt eller
psykiskt handikappade, som även framdeles kommer att sakna motsvarande
skydd.

I motion So 156 av Alf Svensson (c) yrkas avslag på förslaget till ändring i
brottsbalken (yrkande 1 delvis). Motionären påpekar att genom den
skrivning som föreslås särskiljer man en grupp med visst sexuellt beteende,
vilken skyddas mot diskriminering. Konsekvensen blir att homosexuell
läggning skyddas mot diskriminering men inte en heterosexuell läggning.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i propositionen att
det är självklart att varje form av diskriminering av homosexuella bör
motarbetas. Som framhålls i propositionen kan detta ske med olika metoder
varav lagstiftning är en. Diskriminering av homosexuella genom bestämmelser
i lagar eller förordningar förekommer inte i Sverige. Inte heller synes
faktisk diskriminering av homosexuella i vardagslivet vara särskilt utbredd. I
den utsträckning diskriminering av homosexuella ändå förekommer torde
det vara just i sådana sammanhang som den nu aktuella brottsbalksbestämmelsen
tar sikte på. Utskottet delar justitieministerns uppfattning att det
framstår som naturligt att man inom ramen för rättsordningen aktivt försöker
motarbeta sådan särbehandling som kan förekomma inom t. ex. restaurangoch
nöjesbranschen eller bostadsmarknaden. För att understryka samhällets
allvarliga syn på sådan diskriminering av homosexuella bör enligt utskottets
mening, som föreslås i propositionen, ett diskrimineringsförbud meddelas i
lag.

Påpekandet i motion Sol54 (m) att många andra minoritetsgrupper saknar
motsvarande skydd har observerats i propositionen. Som exempel nämns
diskriminering på grund av fysiskt eller psykiskt handikapp (prop. s. 37).
Justitieministern konstaterar att underlag saknas i detta ärende för en
bedömning av om en utvidgning av straffbestämmelsen om olaga diskriminering
är ett lämpligt medel för att för sådana fall motverka en inte önskvärd
särbehandling. Utskottet vill för sin del tillägga att det faktum att inte alla
utsatta gruppers problem åtgärdas vid ett visst tillfälle inte bör användas som
argument för att inte förbättra någon grupps situation.

I motion Sol56 (c) påpekas att endast en grupp med ett visst sexuellt
beteende skyddas mot diskriminering. Vad först gäller personer med
heterosexuell läggning vill utskottet erinra om att detta är den stora
majoriteten i samhället. Bestämmelsen om olaga diskriminering tillkom för
att hindra trakasserier mot minoritetsgrupper och andra former av rasdiskriminering.
Det skulle naturligtvis vara tänkbart att ändra bestämmelsen så att
den kommer att omfatta även dominerande grupper. Bestämmelsen skulle
dock i så fall få en helt annan karaktär än nu. Det skulle inte längre bli fråga
om en bestämmelse till skydd för olika minoriteter. Vad beträffar grupper
med vissa andra sexuella böjelser, t. ex. sådana som riktar sig mot barn eller

SoU 1986/87:31

har sadistiska inslag, bör dessa som även understryks i propositionen, inte
skyddas av lagstiftaren i något avseende.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag
till ändring av 16 kap. 9 § brottsbalken och avstyrker motionerna Sol54 (m)
och Sol56 (c) såvitt nu är i fråga (båda yrkande 1 delvis).

Åtalsregeln vid förolämpning

Enligt 5 kap. 3 § BrB är det straffbart som förolämpning att smäda annan
genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt
beteende mot honom. I 5 kap. 5 § BrB finns bestämmelser om åtal för
förolämpning och övriga ärekränkningsbrott. Sådana brott får i princip åtalas
bara av målsägande. Om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt får allmänt åtal väckas för
förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning eller för
förolämpning mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella
eller etniska ursprung eller trosbekännelse.

I propositionen föreslås att allmänt åtal skall kunna väckas också för
förolämpning mot någon med anspelning på dennes homosexuella läggning,
om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat ur
allmän synpunkt. Av kravet på att åtal av särskilda skäl skall vara påkallat ur
allmän synpunkt följer enligt justitieministern att allmänt åtal skall väckas
endast i mer svårartade fall av sådana förolämpningar som anspelar på
homosexuell läggning. Det kan vara fallet då någon vid upprepade tillfällen
utsätts för sådan förolämpning på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde
(prop. s. 46).

I motion Sol54 av Björn Körlof m. fl. (m) (yrkande 1 delvis) och i motion
Sol56 av Alf Svensson (c) (yrkande 1 delvis) yrkas avslag på detta
propositionens förslag.

Utskottet vill för sin del erinra om att utredningen som en av sina slutsatser
av sina undersökningar angav att det existerar ett socialt förbud eller tabu
mot homosexualitet. Homosexuella känner en ovisshet om vad som skulle
hända om de trädde fram inför omvärlden. De vågar enligt utredningen inte
utesluta risken av att de blir utstötta och mister sitt arbete, anseende och
fotfäste i tillvaron. Därför döljer de sina homosexuella känslor och relationer,
vilket får stora konsekvenser för deras livsföring. Utskottet har tidigare
anslutit sig till uppfattningen att det är självklart att varje form av
diskriminering av homosexuella bör motarbetas. Förolämpningar som syftar
på någons sexuella läggning torde som anförs i propositionen (s. 39)
ingalunda vara ovanliga och upplevs säkerligen ofta som djupt kränkande för
den personliga integriteten. Utskottet delar uppfattningen att det är betydelsefullt
att samhället tydligt visar att det stöder den som blir angripen på grund
av sin homosexuella läggning. Utskottet tillstyrker därför propositionens
förslag till lag om ändring i 5 kap. 5 § brottsbalken och avstyrker motionerna
Sol54 (m) yrkande 1 (delvis) och Sol56 (c) yrkande 1 (delvis).

SoU 1986/87:31

Diskriminering i arbetslivet

SoU 1986/87:31

Frågan om införande av sanktionerade förbudsregler mot etnisk diskriminering
i arbetslivet inom ramen för straffrätten eller arbetsrätten behandlades
utförligt i proposition 1985/86:98 om invandrarpolitiken (s. 53 f.). Föredragande
statsrådet bedömde det inte som möjligt att införa sanktionerade
förbudsregler. För att motverka etnisk diskriminering bl. a. inom arbetslivet
infördes efter förslag i samma proposition lagen (1986:442) om etnisk
diskriminering samt inrättades ett ämbete som ombudsman med uppgift att
genom olika åtgärder motverka etnisk diskriminering i arbetslivet och på
andra områden av samhällslivet (SfU 1985/86:20). De sålunda införda
reglerna omfattar inte diskriminering på grund av homosexuell läggning.

I motion 1986l87:Sol51 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs (yrkande 3,
delvis) att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till införande
av anti-diskrimineringsbestämmelser i arbetsrättslagstiftningen i enlighet
med vad som anförs i motionen. Motionärerna finner det tyvärr inte
självklart att en fackorganisation effektivt ställer upp för en homosexuell
medlem. För organisationen är det enligt motionärernas uppfattning under
alla omständigheter en styrka att ha ett stöd i lagen.

I propositionen görs bedömningen att någon särskild lagstiftning mot
diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden ej bör införas (prop.
s. 14). I skälen för sin bedömning ansluter sig socialministern till utredningens
uppfattning att en lagstiftning på arbetsmarknaden som endast skulle
avse homosexuella ej borde införas. Socialministern anför vidare att
förhållandena på arbetsmarknaden huvudsakligen skall lösas av arbetsmarknadens
parter samt att de fackliga organisationerna har en viktig uppgift att
motverka tendenser till diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden.
Hon erinrar samtidigt om att utredningen ansåg sig övertygad om att en
oacceptabel särbehandling av homosexuella förekommer på vissa arbetsplatser.
Det är därför viktigt att förhållandena på arbetsmarknaden följs. I
socialstyrelsens kommande uppdrag skall enligt socialministern ingå att följa
utvecklingen bl. a. vad gäller eventuell diskriminering av homosexuella på
arbetsmarknaden.

Utskottet delar uppfattningen att någon särlagstiftning mot diskriminering
av homosexuella på arbetsmarknaden inte för närvarande bör införas och
avstyrker därför motion Sol51 (vpk) yrkande 3, delvis. Utskottet vill dock
betona att detta inte betyder att utskottet anser att förhållandena på
arbetsmarknaden är utan problem. Som utredningen anfört och som även
framhålls i propositionen kan det inte uteslutas att riskerna för oacceptabel
särbehandling på arbetsmarknaden okar. Utskottet vill framhålla att de
fackliga organisationerna har ett viktigt ansvar för att förhindra en sådan
utveckling. Ett kraftfullt och målmedvetet fackligt agerande är ett verksamt
medel mot diskriminering i arbetslivet.

Asylrätt m. m.

Enligt 3 § utlänningslagen (1980:376, omtryckt 1984:595) skall en flykting
inte utan synnerliga skäl vägras fristad här i landet om han behöver sådant

skydd. Flykting är enligt lagen en utlänning som befinner sig utanför det land,
i vilket han är medborgare, på grund av välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på grund av
religiös eller politisk uppfattning. Med förföljelse avses sådan som riktar sig
mot utlänningens liv eller frihet eller annars är av svår beskaffenhet (politisk
förföljelse).

Utlänningslagens definition av flyktingbegreppet motsvarar den som finns
i Förenta nationernas flyktingkonvention.

Av 31 § utlänningsförordningen (1980:377, omtryckt 1984:933) framgår
vidare att en utlänning kan beviljas uppehållstillstånd bl. a. om detta är
motiverat av humanitära skäl eller om han har familjeanknytning till en
person som är bosatt här. I propositionen anges (s. 16-17) att invandrarverket
sedan avsevärd tid tillämpar samma principer i fråga om uppehållstillstånd
på grund av påstådd familjeanknytning för såväl homosexuella som
heterosexuella förhållanden. Den praxis som utbildats i fråga om beviljande
av uppehållstillstånd på humanitär grund för homosexuella som här söker
skydd mot förföljelse i hemlandet på grund av sin sexuella läggning ger vidare
enligt socialministern ett tillfredsställande skydd för dessa personer. I
propositionen föreslås således inga ändrade bestämmelser i denna del.

Utredningen gjorde beträffande frågan om s. k. sexualpolitisk asylrätt för
homosexuella bedömningen att gällande lagstiftning i och för sig ger
tillfredsställande garantier för att homosexuella, som förföljs i sitt hemland,
får uppehållstillstånd. Enligt utredningens mening innebär också gällande
lagstiftning om asylrätt att det finns utrymme för att ge förföljda homosexuella
rätt till asyl. Eftersom praxis intagit en motsatt ståndpunkt föreslog dock
utredningen att en uttrycklig bestämmelse om asylrätt för homosexuella som
förföljs på grund av sin läggning skulle införas i 3 § utlänningslagen.

I samband med behandlingen av proposition 1979/80:96 med förslag till ny
utlänningslag, m.m. aktualiserades i en motion (fp) frågan om att i 3 §
utlänningslagen homosexualitet skulle anges som en grund för flyktingskap.
Yrkandet avstyrktes med hänvisning till att en sådan bestämmelse skulle föra
alltför långt och aktualisera andra grupper som är diskriminerade samt till att
när det gäller personer som riskerar förföljelse, t. ex. i form av allvarliga
frihetsstraff, för homosexualitet det ofta torde finnas skäl att låta vederbörande
stanna i Sverige på grund av humanitära skäl (AU 1979/80:27 s. 43).

Invandrings- och flyktingpolitiken var under våren 1984 föremål för
riksdagens prövning på grund av proposition 1983/84:144 om invandringsoch
flyktingpolitiken. I propositionen föreslogs ingen ändring av nuvarande
praxis beträffande homosexuella som på grund av förföljelse i sitt hemland
söker asyl här. Frågan togs upp i en motion (m) vari hemställdes att riksdagen
skulle uttala att homosexuella bör kunna beredas asyl enligt 3 § utlänningslagen.
Motionen avslogs av riksdagen. I sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1983/84:30 s. 13 f. anförde socialförsäkringsutskottet att enligt
utskottets uppfattning ett uttalande om att 3 § skall kunna konstituera
flyktingskap för homosexuella knappast kan anses överensstämma med
intentionerna bakom bestämmelsen.

SoU 1986/87:31

I motion 1986/87:Sol53 av Hans Petersson i Röstänga (fp) hemställs att
riksdagen antar motionärens förslag till lydelse av 3 § utlänningslagen
(yrkande 1). Motionären delar utredningens uppfattning att 3 § utlänningslagen
bör förtydligas på så sätt att det blir fullt klart att homosexuella kan
omfattas av flyktingbegreppet. I motionen anförs vidare att homosexuella
överallt i världen utsätts för alltifrån tyst diskriminering till öppen och brutal
sådan oavsett lagstiftning. Möjligheterna för homosexuella att få stanna i
länder dit de flyr är begränsade ofta därför att de allra flesta länder
diskriminerar dem i sin lagstiftning. Därför behövs det enligt motionären ett
svenskt initiativ på internationell nivå för att lösa dessa frågor (yrkande 2).

I motion 1986/87:Sol55 av Lars Ahlmark m.fl. (m) yrkas att riksdagen
skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om asylrätt (yrkande 4).
Motionärerna anknyter till utredningens förslag men anser att det kan vara
vanskligt att ändra ordalydelsen i 3 § utlänningslagen med tanke på att dess
definition av flyktingbegreppet motsvarar den som finns i Förenta nationernas
flyktingkonvention. I denna definition inryms begreppet ”tillhörighet till
viss samhällsgrupp”. Motionärerna anser att det kan ifrågasättas om inte de
homosexuella får anses utgöra en sådan grupp och därför redan borde vara
skyddade enligt 3 §. Detta överensstämmer dock inte med nuvarande svensk
praxis. Däremot beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl enligt 31 §
utlänningsförordningen. Enligt motionärerna är det oklart om de olika
modellerna ger skilda resultat i den praktiska tilllämpningen. Med tanke på
den förföljelse som i vissa länder från tid till annan riktas mot homosexuella
bör regeringen enligt motionärerna följa utvecklingen på området och om
det anses påkallat återkomma till riksdagen med erforderliga förslag.

Utskottet gör följande överväganden.

Frågan om huruvida förföljelse på grund av homosexualitet skall anses
som grund för flyktingskap och den homosexuelle således beviljas asyl med
stöd av 3 § utlänningslagen har alltså diskuterats tidigare. Vid lagens
tillkomst hänvisade arbetsmarknadsutskottet som ovan redovisats dels till att
en sådan bestämmelse skulle kunna föra för långt och aktualisera andra
grupper som är diskriminerade, dels till att uppehållstillstånd beviljas
förföljda personer av humanitära skäl. Socialförsäkringsutskottet ansåg år
1984 i samma fråga att ett uttalande om att 3 § skall kunna konstituera
flyktingskap för homosexuella knappast kan anses överensstämma med
intentionerna bakom bestämmelserna.

Socialutskottet konstaterar att en homosexuell person som förföljs i sitt
hemland på grund av sin homosexuella läggning i praxis beviljas uppehållstillstånd
i Sverige av humanitära skäl enligt 31 § utlänningsförordningen.
Däremot är inte 3 § utlänningslagen tillämplig. Enligt utskottets uppfattning
erbjuder nuvarande tillämpning av utlänningsförordningen i praktiken ett
tillfredsställande skydd för homosexuella som av sådana skäl behöver en
fristad i Sverige. Anledning saknas att - som även framhålls av statens
invandrarverk i dess remissvar över utredningen - närmast av formella skäl
göra ett ingrepp i flyktinglagstiftningen och därmed skapa ett svenskt
flyktingbegrepp som inte har någon motsvarighet i Förenta nationernas
flyktingkonvention. Utskottet avstyrker därför motion Sol53 (fp) yrkande 1.

SoU 1986/87:31

I motion Sol55 (m) yrkande 4 anförs att det är oklart om en ändring av
flyktingbegreppet i 3 § skulle ge ett annat resultat i den praktiska tillämpningen
än nuvarande ordning. Med tanke på den förföljelse av homosexuella
som förekommer i vissa länder bör regeringen enligt motionärerna ändå följa
utvecklingen på området och om det anses påkallat återkomma till riksdagen
med förslag. Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna.

Utskottet delar den oro som kommer till uttryck i motionen och som också
har framförts i utredningen över att förföljelse mot homosexuella från tid till
annan förekommer i vissa länder. Utskottet anser det emellertid uppenbart
att om en uttalad förföljelse mot homosexuella just på grund av deras
sexuella läggning skulle uppstå i något land, det är möjligt att erbjuda en
fristad i Sverige utan ändring av gällande bestämmelser. Utskottet vill
samtidigt fästa uppmärksamheten på att förföljelse uppstår på samma sätt på
olika håll i världen mot många grupper människor. Det är därför viktigt att ha
en allmän beredskap för att vid behov kunna agera för människor som är i
behov av en fristad på grund av förföljelse i sitt hemland. Utvecklingen i
andra länder måste av dessa skäl följas noga.

Utskottet utgår från att regeringen följer såväl tillämpningen av utlänningslagstiftningen
som utvecklingen i länder där politisk förföljelse förekommer
eller kan befaras uppstå. Det får därför anses obehövligt med något
riksdagsinitiativ med anledning av motion Sol55 (m) yrkande 4, som därför
avstyrks.

Av det anförda följer enligt utskottets mening att det också ankommer på
regeringen att ta de internationella initiativ som visar sig påkallade för att
lösa homosexuellas flyktingproblem. Utskottet anser inte att det finns behov
av något riksdagens uttalande i den frågan. Utskottet avstyrker således även
motion Sol53 (fp) yrkande 2.

Allmänna åtgärder

I propositionen (s. 29) anförs att det yttersta ansvaret för samordningen av
samhällets fortsatta åtgärder för att avskaffa diskrimineringen av homosexuella
åvilar regeringen. Många av de åtgärder och förändringar inom olika
samhällsområden som förordats i propositionen bör dock ske genom
omprioriteringar eller förändringar av arbetsmetoder etc. inom resp. verksamhetsområde.
Enligt socialministerns mening behövs en samordning av
övergripande karaktär av de olika samhällsinsatserna. Socialministern
anmäler att hon avser att återkomma till regeringen med förslag om att
socialstyrelsen får i uppdrag att svara för en sådan övergripande samordning.

Av det nämnda uppdraget bör följa (prop. s. 20-30) att socialstyrelsen i
samråd med berörda myndigheter skall följa utvecklingen av de homosexuellas
situation framför allt vad gäller eventuell förekomst av diskriminering och
i vilka former diskriminering kan motverkas av samhället. Vidare bör i
uppdraget ingå att dels planera styrelsens egna informationsinsatser, dels
följa andra myndigheters information om homosexualitet och homosexuellas
situation. Slutligen bör styrelsen återkommande redovisa sitt samordningsarbete
till regeringen.

SoU 1986/87:31

Tre motioner tar upp mer övergripande frågor om det samhälleliga
upplysningsarbetet och insatserna för att motverka diskriminering av homosexuella.

I motion Sol51 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande mer beslutsam
inriktning av det samhälleliga upplysningsarbetet (yrkande 4). Motionärerna
anser att staten genom behöriga ämbetsverk, särskilt beträffande skolundervisningen
samt hälso- och sjukvården, måste gå ut med direkta anvisningar
för att nå effekt då det gäller att motarbeta vanföreställningar och fördomar
om homosexualitet. Av särskild vikt är, enligt motionärerna, att unga
homosexuella får stöd för sin identitet och personlighetsutveckling.

I propositionen anförs (s. 18) att skolan har en grundläggande uppgift att
motverka diskriminering och att understryka alla människors lika värde. Det
är därför självklart att skolan i sin samlevnadsundervisning har att ta upp
frågor om homosexualitet och de attityder och svårigheter som möter
homosexuella. Skolöverstyrelsen (SÖ) har utarbetat en särskild handledning
för samlevnadsundervisningen samt som komplement till denna producerat
ett servicematerial. Detta servicematerial har utarbetats efter samråd med
RFSL:s lärargrupp och tar bl. a. upp homosexualitet. Vidare har SÖ
medverkat till produktion av film som behandlar homosexuellas situation.

I propositionen påpekas att målen och riktlinjerna för undervisningen
behandlas i olika läroplaner samt att inom dessa har lämnats ett relativt stort
mått av lokal frihet och att en decentralisering av beslutsfunktionen har skett.
Utifrån de allmänna målsättningarna finns utrymme för att behandla frågor
om homosexualitet. Den enskilde läraren har dock ett avgörande inflytande
på hur undervisningen bedrivs.

Sammanfattningsvis anför socialministern att SÖ redan vidtagit vissa
åtgärder för att förbättra skolans sexualundervisning också när det gäller
frågor om homosexualitet. Det är enligt socialministerns mening inte möjligt
att med hänsyn till de krav och önskemål i många avseenden som skolan har
att leva upp till kraftigt öka insatserna ytterligare i kvantitativt hänseende när
det gäller undervisningen om homosexualitet. Det måste enligt socialministern
ankomma på de myndigheter som har att avväga behovet av insatser
inom skolområdet, i första hand SÖ och resp. länsskolnämnd, att bedöma
vilka kvalitetshöjande åtgärder som kan vidtas.

Socialministern anför beträffande hälsofrågor (prop. s. 26-27) att utbildningen
av hälso- och sjukvårdens personal bör ge ökad kunskap om och
förståelse för homosexuella. Vården måste ibland anpassas till vissa grupper
och för homosexuella kan det enligt socialministern finnas behov av speciella
mottagningar. Mot bakgrund av HIV/AIDS-problematiken är det vidare
viktigt att behovet av psykosocialt stöd i vården beaktas.

Utskottet vill inledningsvis instämma i propositionens uppfattning att skolan
har en grundläggande uppgift att motverka diskriminering och att understryka
alla människors lika värde. Utifrån gällande läroplaners allmänna mål
finns det som nämnts i utredningen utrymme för lärarna att behandla
åtgärder för att motverka diskriminering exempelvis av homosexuella. Om
så sker är dock beroende av den enskilde läraren. Utskottet vill därför liksom

SoU 1986/87:31

propositionen (s. 21) understryka den stora betydelse samlevnadsundervisningen
i de olika lärarutbildningarna har för hur utbildningen senare skall
bedrivas i ungdomsskolan. På samma sätt är det av stor vikt hur samlevnadsundervisning
och frågor om de homosexuellas situation tas upp i utbildningar
inom vårdområdet och det sociala området. Utskottet delar dock socialministerns
bedömning att det bör vara en uppgift för UHÄ att överväga behovet
av sex- och samlevnadsundervisning när man fastställer olika utbildningsplaner.

Den handledning som finns för samlevnadsundervisningen i skolan
används enligt vad utskottet erfarit inte i den utsträckning som skulle vara
önskvärt. Utskottet konstaterar därför med tillfredsställelse att SÖ nu
utarbetat ett servicematerial till handledningen.

Som anförs i propositionen ankommer det i första hand på skolans egna
myndigheter att informera lärarkåren om att detta material existerar. Det är
givetvis av stor betydelse att även övriga läromedel behandlar homosexualitet
och homosexuellas situation på ett tillfredsställande sätt. Utskottet vill
erinra om att statens institut för läromedel bl. a. har till uppgift att granska
läromedel i samhällsorienterande ämnen.

Utskottet anser sammanfattningsvis att vissa åtgärder redan vidtagits så att
förutsättningar finns för att förbättra skolans samlevnadsundervisning också
när det gäller frågor om homosexualitet. Utskottet förutsätter att skolöverstyrelsen
noga följer utvecklingen och bedömer vilka åtgärder som behöver
vidtas för att förbättra skolans samlevnadsundervisning.

Enligt utskottets uppfattning saknas således anledning att utfärda tvingande
anvisningar om hur undervisningen om homosexualitet och homosexuellas
situation skall bedrivas inom ungdomsskolan eller inom andra utbildningar.
Utskottet förutsätter emellertid att ansvariga myndigheter arbetar vidare
med dessa frågor så att studerande på olika nivåer får korrekt och fördomsfri
information på området. Detta är viktigt bl. a. för det bemötande homosexuella
kommer att få inte minst inom hälso- och sjukvården. Det är också
viktigt att även skolhälsovårdens personal och personalen vid de s. k.
ungdomsmottagningarna får adekvat utbildning så att de kan ge homosexuella
elever och ungdomar det stöd och den hjälp de behöver för sin
personlighetsutveckling. Utskottet vill slutligen också erinra om att i det
aviserade uppdraget till socialstyrelsen bl. a. avses ingå att följa utvecklingen
vad beträffar informationen till och om homosexuella och om homosexualitet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Sol51 yrkande
4 (vpk).

I motion Sol55 av Lars Ahlmark m.fl. (m) begärs förslag rörande ombudsman
mot etnisk diskriminering i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande2). Motionärerna anför att sedan utredningen om de homosexuellas
situation avslutat sitt arbete har en särskild befattning som ombudsman mot
etnisk diskriminering inrättats. Begreppet etnisk diskriminering har i lagen
givits den breda betydelsen att omfatta missgynnade på grund av ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Då såväl i
utredningens som i propositionens förslag en anknytning skett till diskrimine -

SoU 1986/87:31

ringsbestämmelser för just de nämnda grupperna, ter det sig enligt motionärernas
uppfattning naturligt att bevakningsområdet för ombudsmannen mot
etnisk diskriminering vidgas till att omfatta även homosexuella. Regeringen
bör ges i uppdrag att för riksdagen framlägga förslag med denna innebörd.

I propositionen (1985/86:98) om invandrarpolitiken redovisades att etnisk
diskriminering förekommer från såväl enskilda som företag, organisationer
och institutioner. Det ansågs dock inte möjligt att införa sanktionerade
förbudsregler mot etnisk diskriminering i arbetslivet inom ramen för vare sig
straffrätten eller arbetsrätten.

Ett ämbete som ombudsman med uppgift att genom olika åtgärder
motverka etnisk diskriminering i arbetslivet och på andra områden av
samhällslivet inrättades i stället i samband med att lagen (1986:442) mot
etnisk diskriminering infördes. Diskrimineringsombudsmannens uppgift är
dels att i individuella fall ge råd, dels att på ett generellt plan bl. a. genom
överläggningar och information arbeta för att gällande rättsregler på
området iakttas och för att kartlägga behovet av ytterligare åtgärder mot
etnisk diskriminering. Utgångspunkten för ombudsmannens verksamhet blir
de rättsregler som gäller i dag.

Utskottet konstaterar att ett av skälen till inrättandet av ett ämbete som
diskrimineringsombudsman var att man kunnat konstatera att etnisk diskriminering
förekommer i en inte ringa omfattning. Den diskriminering av
homosexuella som förekommer i vårt land är dock ofta dold och måste enligt
utskottets mening främst angripas genom information och upplysning, som
kan påverka negativa attityder och undanröja olika felaktiga föreställningar
om homosexualitet. Vikten av ett långsiktigt informationsarbete på detta
område betonas i propositionen.

Utskottet vill vidare erinra om det uppdrag regeringen avser att lämna
socialstyrelsen att särskilt följa utvecklingen vad beträffar förekomsten av
diskriminering av homosexuella. Styrelsen skall återkommande rapportera
till regeringen, som enligt propositionen har det yttersta ansvaret för
samordningen av insatser för homosexuella. Detta uppdrag fyller enligt
utskottets mening delvis samma funktion som en diskrimineringsombudsman.
Utskottet anser att utfallet av dessa åtgärder bör avvaktas. För
närvarande finns således inte skäl för något riksdagens initiativ i frågan.
Utskottet avstyrker därför motion Sol55 (m) yrkande 2.

I motion Sol52 av Roland Sundgren (s) hemställs att riksdagen med
anknytning till relevanta delar av utredningen Homosexuella och samhället
samt med syfte att undanröja skilda former av diskriminering uttalar att
samhället öppet bör acceptera och stödja de homosexuella {yrkande 1).

Riksdagen uttalade som nämnts inledningsvis redan 1973 att samlevnad
mellan två parter av samma kön är en från samhällets sida fullt acceptabel
samlevnadsform. I sitt betänkande SoU 1976/77:37 ansåg socialutskottet att
det var självfallet att samhället borde söka motverka öppen och förtäckt
diskriminering av homosexuella inom alla samhällssektorer. Den undersökning
om de homosexuellas situation som samtidigt begärdes skulle även
innefatta frågan om vilka åtgärder som kunde behöva vidtas för att
undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella. Riksdagen beslöt
att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1986/87:31

I de allmänna utgångspunkterna för den nu föreliggande propositionen
slås fast att homosexuella inte skall diskrimineras och att alla former av
diskriminering aktivt bör motarbetas. För att det sålunda uppställda målet
skall uppnås föreslås i propositionen lagstiftningsinsatser, ett uppdrag till
socialstyrelsen att följa utvecklingen särskilt beträffande förekomsten av
diskriminering samt att samordna informationsinsatserna för att motverka
diskriminering och dessutom ett särskilt bidrag till de homosexuellas
organisationer för arbete på riksplanet.

Enligt utskottets uppfattning är syftet med motionsyrkandet väl tillgodosett
genom riksdagens tidigare uttalanden i frågan samt den nu aktuella
propositionen. Yrkandet påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.
Motion Sol52 (s) yrkande 1 avstyrks således.

Forskning om homosexualitet

I motion 1986l87:Sol52 av Roland Sundgren (s) anförs att forskning om
homosexualitet är i det närmaste obefintlig i Sverige, medan den i vissa andra
länder, såsom Nederländerna, har fått en etablerad plats i form av
tvärvetenskapliga projekt och professurer vid flera universitet. Forskning om
homosexualitet utgör uppenbarligen en form av eftersatt sektorsforskning
som bör prioriteras och få särskilt stöd på samma sätt som t. ex. kvinnoforskning.
Samhället behöver skaffa sig en mycket bredare kunskap om de
homosexuella och deras situation i Sverige än vi för närvarande har.
Riksdagen bör därför hemställa hos regeringen att frågan särskilt beaktas i
kommande forskningspropositioner (yrkande 2).

Utredningen föreslog i sitt betänkande bl. a. att forskningsrådsnämnden
skulle få i uppdrag att starta forskningsprojekt i något eller några av ämnena
homofobi, homosexuellas livssituation eller homosexuellas historia.

1 propositionen anförs (s. 22) att det finns behov av forskning om
homosexualitet och de homosexuellas situation. Socialministern avvisar
dock liksom bl. a. forskningsrådsnämnden utredningens förslag om ett
särskilt uppdrag till forskningsrådsnämnden. Socialministern anser att
forskning om homosexualitet bör ske inom en vidare ram och att eventuella
forskningsprojekt får bedömas enligt sedvanliga kvalitets- och relevanskriterier.
Socialstyrelsen bör inom uppdraget följa även utvecklingen på forskningsområdet.

Utskottet delar åsikten att det finns ett behov av forskning på området,
vilket även understryks i propositionen. Socialstyrelsen kommer inom ramen
för sitt uppdrag att följa utvecklingen på forskningsområdet. Mot bakgrund
härav är enligt utskottets mening ett sådant riksdagsinitiativ som förordas i
motionen obehövligt. Utskottet avstyrker därför motion Sol52 (s) yrkande

Stöd åt de homosexuellas organisationer

I propositionen anförs (s. 27-28) att den verksamhet som de homosexuellas
organisationer bedriver har en mycket stor betydelse. Deras verksamhet
omfattar en rad olika områden och inte minst i informationshänseende har de

SoU 1986/87:31

en viktig uppgift. Den största av de homosexuellas organisationer är
riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - som har ett vittförgrenat
nät av lokalavdelningar. Därutöver finns andra organisationer med
exempelvis politisk eller religiös anknytning.

Socialministern förordar att de homosexuellas organisationer ges organisationsstöd
för det arbete som är att hänföra till riksnivån. För budgetåret
1987/88 föreslås organisationsstöd utgå med 500 000 kr. och anvisas från
femte huvudtitelns anslag Fl 4. Utvecklings- och försöksverksamhet. Medlen
avses fördelas av socialstyrelsen.

Utskottet har erfarit att avsikten är att stödet i fortsättningen skall utgå
från anslaget för bidrag till organisationer.

Utskottet tillstyrker de angivna riktlinjerna för stödet till de homosexuellas
organisationer.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande diskrimineringsförbud i regeringsformen
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol51 yrkande 3 delvis,

2. beträffande ändrade regler om hets mot folkgrupp

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol51 yrkande 3 delvis,

3. beträffande uppföljning av reglerna om hets mot folkgrupp
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol55 yrkande 1,

4. beträffande olaga diskriminering

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med
avslag på motion 1986/87:Sol54 yrkande 1 delvis och motion 1986/
87:Sol56 yrkande 1 delvis antar 16 kap. 9 § i förslaget till lag om
ändring i brottsbalken,

5. beträffande åtalsregeln vid förolämpning

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med
avslag på motion 1986/87:Sol54 yrkande 1 delvis och motion 1986/
87:Sol56 yrkande 1 delvis antar 5 kap. 5 § i förslaget till lag om ändring
i brottsbalken,

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
brottsbalken i den mån det inte behandlats under mom. 4 och 5,

7. beträffande diskriminering i arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol51 yrkande 3 delvis,

8. beträffande lydelsen av 3 § utlänningslagen

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol53 yrkande 1,

9. beträffande uppföljning av regler om asylrätt

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol55 yrkande 4,

10. beträffande internationellt initiativ i fråga om homosexuella
flyktingar

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol53 yrkande 2,

11. beträffande anvisningar för upplysningsarbetet
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol51 yrkande 4,

SoU 1986/87:31

12. beträffande en diskrimineringsombudsman

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol55 yrkande 2,

13. beträffande ett samhällets stöd till de homosexuella
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol52 yrkande 1,

14. beträffande forskning om homosexualitet

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sol52 yrkande 2,

15. beträffande stöd till de homosexuellas organisationer

att riksdagen godkänner de riktlinjer för stöd till de homosxuellas
organisationer som förordas i propositionen bilaga 1,

16. att riksdagen beslutar att vad i övrigt anförts i propositionen
bilaga 1 inte skall föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 12 maj 1987

På socialutskottets vägnar

Evert Svensson

Närvarande: Evert Svensson (s), John Johnsson (s), Kjell Nilsson (s), Ulla
Tillander (c), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund
(m), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Ingvar Eriksson
(m), Erik Janson (s), Claes Rensfeldt (s), Göran Ericsson (m) och
Kjell-Arne Welin (fp).

Reservationer

1. Diskrimineringsförbud i regeringsformen (mom. Ii
hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med ”Utskottet delar”
och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringsformen innehåller bestämmelser som
innebär att myndigheterna i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför
lagen och iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § RF) samt att den
offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och
för den enskilda människans frihet och värdighet (1 kap. 2 § RF). Det finns
emellertid inte några bestämmelser som uttryckligen motverkar att homosexuella,
enskilda eller som grupp, utsätts för en särbehandling som inte står i
överensstämmelse med dessa bestämmelser. I propositionen föreslås en viss
förbättring vad gäller relationen mellan enskilda medborgare genom utvidgningen
av bestämmelsen om olaga diskriminering. Enligt utskottets mening
krävs emellertid ett uttryckligt skydd för homosexuella även i relationen
mellan medborgare och det offentliga. Utskottet anser därför att regeringen
bör lägga fram förslag till införande av anti-diskrimineringsbestämmelser i
regeringsformen till skydd för homosexuella. Detta bör riksdagen med
anledning av motion Sol51 (vpk) yrkande 3 (delvis) ge regeringen till känna.

SoU 1986/87:31

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande diskrimineringsförbud i regeringsformen

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:151 yrkande 3 delvis
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ändrade regler om hets mot folkgrupp m. m. (mom. 2 och
motiveringen till mom. 3 i hemställan)

av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och som slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare konstaterat att varken nu gällande eller i propositionen
föreslagna lagregler motverkar att homosexuella som grupp utsätts för
diskriminering. Enligt utskottets mening krävs även ett sådant skydd.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att avvägningen mellan skydd mot
framställning som innefattar hot eller missaktning och tryckfrihetens krav
har lett till att anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung
eller trosbekännelse i dessa sammanhang kriminaliserats. Enligt utskottets
uppfattning föreligger inga faror för yttrandefriheten om även anspelning på
homosexuell läggning förs in under straffbestämmelsen. Utskottet anser
således att regeringen bör lägga fram förslag till införande av anti-diskrimineringsbestämmelser
avseende homosexuella också i bestämmelsen om hets
mot folkgrupp och i tryckfrihetsförordningen. Detta bör riksdagen med bifall
till motion Sol51 (vpk) yrkande 3 (delvis) ge regeringen till känna.

Genom vad utskottet sålunda anfört är syftet med motion So 155 (m)
yrkande 1 tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande ändrade regler om hets mot folkgrupp

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:151 yrkande 3 delvis som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Olaga diskriminering (mom. 4 i hemställan)

av Ingvar Eriksson (m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 10 med ”Utskottet
ansluter” och som slutar på s. 11 med ”yrkande 1 delvis)” bort ha följande
lydelse:

Diskriminering av homosexuella genom bestämmelser i lagar eller förordningar
förekommer inte i Sverige. Inte heller synes faktisk diskriminering i
vardagslivet vara särskilt utbredd. Enligt utskottets mening bör bestämmelsen
om olaga diskriminering inte utvidgas till att omfatta nya grupper om
detta inte är motiverat av att dessa utsätts för diskriminering. Det kan, enligt
utskottets uppfattning, heller inte uteslutas att ett sådant utpekande av en
viss grupp som propositionens lagförslag innebär, i praktiken skulle leda till
ökad diskriminering.

SoU 1986/87:31

Utskottet vill i sammanhanget påpeka att många andra minoritetsgrupper,
t. ex. fysiskt eller psykiskt handikappade, saknar och även framdeles skulle
komma att sakna ett sådant skydd mot diskriminering, som i propositionen
föreslås för gruppen homosexuella. Enligt utskottets mening saknas således
anledning att ensidigt utvidga bestämmelsen om olaga diskriminering till att
omfatta homosexuella. Utskottet avstyrker sålunda propositionens förslag
såvitt avser bestämmelsen om olaga diskriminering (BrB 16 kap. 9 §) och
tillstyrker motionerna Sol54 (m) och Sol56 (c) såvitt nu är i fråga (båda
yrkande 1 delvis).

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande olaga diskriminering

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sol54 yrkande 1 delvis och
motion 1986/87:Sol56 yrkande 1 delvis avslår i propositionen framlagt
förslag till lydelse av 16 kap. 9 § brottsbalken,

4. Åtalsregeln vid förolämpning (mom. 5 i hemställan)

av Ingvar Eriksson (m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 11 som börjar med ”Utskottet vill” och
som slutar med ”yrkande 1 (delvis)” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan avstyrkt att bestämmelsen om olaga diskriminering
skall utvidgas till att omfatta även homosexuella. Med hänvisning härtill samt
mot bakgrund av den alltjämt tämligen restriktiva hållningen mot att föra
ärekränkningsbrott under allmänt åtal, avstyrker utskottet att åtalsregeln vid
förolämpning utvidgas till att omfatta förolämpning med anspelning på
homosexuell läggning. Utskottet tillstyrker alltså motionerna Sol54 (m) och
Sol56 (c) såvitt nu är i fråga (båda yrkande 1 delvis).

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande åtalsregeln vid förolämpning

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sol54 yrkande 1 delvis och
motion 1986/87:Sol56 yrkande 1 delvis avslår i propositionen framlagt
förslag till lydelse av 5 kap. 5 § brottsbalken,

5. Lagförslaget (mom. 6 i hemställan)

av Ingvar Erikssom (m) som - under förutsättning av bifall till reservationerna
3 och 4 - anser att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen avslår i propositionen framlagt förslag till lag om ändring
i brottsbalken i den mån det inte behandlats under mom. 4 och 5,

6. Diskriminering i arbetslivet (mom. 7 i hemställan)
av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Utskottet delar”
och som slutar med ”diskriminering i arbetslivet” bort ha följande lydelse:

SoU 1986/87:31

Enligt utskottets mening är det inte självklart att en fackorganisation
effektivt ställer upp för en homosexuell medlem. Det är heller inte säkert att
en fackorganisations stöd räcker för att undanröja diskriminering av en
homosexuell i arbetslivet. Enligt utskottets mening bör därför regeringen
lägga fram förslag till anti-diskrimineringsbestämmelser avseende homosexuella
i arbetslivet. Detta bör riksdagen med anledning av motion Sol51 (vpk)
yrkande 3 (delvis) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande diskriminering i arbetslivet

att riksdagen med anledning av motion 1986/87: So 151 yrkande 3 delvis
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Lydelsen av 3 § utlänningslagen (mom. 8 i hemställan)

av Per Arne Aglert (fp), Inga Lantz (vpk) och Kjell-Arne Welin (fp) som
anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 14 som börjar med ”Socialutskottet
konstaterar” och som slutar med ”Sol53 (fp) yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Socialutskottet konstaterar att en homosexuell person som förföljs i sitt
hemland på grund av sin homosexuella läggning visserligen i praxis beviljas
uppehållstillstånd enligt 31 § utlänningsförordningen i Sverige av humanitära
skäl. Däremot anses likaledes i praxis 3 § utlänningslagen inte vara
tillämplig, varför personen inte får flyktingstatus med därav följande
särskilda skydd mot verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut. Med
tanke på den förföljelse som i vissa länder från tid till annan riktas mot
homosexuella anser utskottet, att homosexuella som, på grund av sin
homosexuella läggning, utsätts för förföljelse som riktar sig mot personens liv
eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet (politisk förföljelse),
skall omfattas av flyktingbegreppet. Utskottet tillstyrker således motion
Sol53 (fp) yrkande 1.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande lydelsen av 3 § utlänningslagen

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Sol53 yrkande 1 antar
det i bilaga 2 upptagna och såsom Reservanternas förslag betecknade
förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1980:376),

8. Internationellt initiativ i fråga om homosexuella flyktingar
(mom. 10 i hemställan)

av Per Arne Aglert (fp), Inga Lantz (vpk) och Kjell-Arne Welin (fp) som
anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar med ”Av det anförda”
och som slutar med ”Sol53 (fp) yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Möjligheterna för förföljda homosexuella att få stanna i länder dit de flyr
är ofta begränsade därför att länderna diskriminerar dem i sin lagstiftning.

SoU 1986/87:31

Utskottet anser därför att det behövs ett svenskt initiativ på internationell
nivå för att lösa frågorna om homosexuella flyktingar. Detta bör riksdagen
med anledning av motion Sol53 (fp) yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande internationellt initiativ i fråga om homosexuella
flyktingar

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Sol53 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Anvisningar för upplysningsarbetet (morn. 11 i hemställan)
av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 16 med ”Utskottet vill” och
som slutar på s. 17 med ”yrkande 4 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Den handledning som finns för samlevnadsundervisningen i skolan
används enligt vad utskottet erfarit knappast alls av lärarna. Enligt utskottets
mening kan man inte utgå ifrån att det nyligen utarbetade servicematerialet
till handledningen på ett avgörande sätt kommer att förbättra situationen. I
propositionen anförs att det i första hand ankommer på skolans egna
myndigheter att informera lärarkåren om att materialet existerar. Detta är
emellertid enligt utskottets mening inte tillräckligt.

För att garantera att undervisningen om homosexualitet och homosexuellas
situation bedrivs på ett sätt och i en omfattning så att den på ett djupare
plan motarbetar vanföreställningar och fördomar om homosexualitet samt
ger unga homosexuella stöd för sin identitet och personlighetsutveckling,
krävs enligt utskottets mening att varje skolstyrelse tillställs direkta anvisningar
och utövar den tillsyn som garanterar att frågan tas upp på sakkunnigt
sätt i undervisningen. På motsvarande sätt måste man göra inom hälso- och
sjukvården. Detta bör riksdagen med anledning av motion Sol51 (vpk)
yrkande 4 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande anvisningar för upplysningsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Sol51 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1986/87:31

I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § och 16 kap. 9 § brottsbalken skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

5 kap.
5 §'

Brott som avses i 1—3 §§ får ej
åtalas av annan än målsägande.
Förtal och grovt förtal får dock åtalas
av åklagare, om målsägande
angiver brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur allmän
synpunkt. Under samma förutsättningar
får allmänt åtal
väckas för förolämpning mot någon
i eller för hans myndighetsutövning
eller förolämpning mot
någon med anspelning på hans ras,
hudfärg, nationella eller etniska ursprung
eller trosbekännelse.

Har förtal riktats mot avliden,
må åtal väckas av den avlidnes efterlevande
make, bröstarvinge, fader,
moder eller syskon samt, om
åtal av särskilda skäl finnes påkallat
ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1-3 §§, att någon genom förgripelse å
främmande makts statsöverhuvud
som vistas här i riket eller ä främmande
makts representant här i riket
kränkt den främmande makten,
må brottet åtalas av åklagare utan
hinder av vad som stadgas i första
stycket. Åtal får dock ej ske utan
förordnande av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill.

Brott som avses i 1 - 3 §§ får inte
åtalas av annan än målsägande. Om
målsäganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl anses påkallat
ur allmän synpunkt, får dock
åklagare åtala för

1. förtal och grovt förtal,

2. förolämpning mot någon i eller
för hans myndighetsutövning,

3. förolämpning mot någon med
anspelning på hans ras, hudfärg,
nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse, eller

4. förolämpning mot någon med
anspelning på att han har homosexuell
läggning.

Har förtal riktats mot avliden, får
åtal väckas av den avlidnes efterlevande
make, bröstarvinge, fader,
moder eller syskon samt, om åtal
av särskilda skäl anses påkallat ur
allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1 —
3 §§, att någon genom att förgripa
sig på en främmande makts statsöverhuvud
som vistas i Sverige eller
på en främmande makts reprensentant
i Sverige har kränkt den
främmande makten, får brottet åtalas
av åklagare utan hinder av vad
som föreskrivs i första stycket. Åtal
får dock inte ske utan förordnande
av regeringen eller den regeringen
har bemyndigat därtill.

SoU 1986/87:31

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1982:271.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

9 §2

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av
hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse
genom att inte gå honom till handa på de villkor som näringsidkaren i sin
verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas för olaga diskriminering
till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på
den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares
vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar
allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst
eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om
han diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller
etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde till
sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i förstatredje
styckena på sätt som där
sägs diskriminerar annan på grund
av att denne har homosexuell läggning,
döms likaledes för olaga diskriminering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

SoU 1986/87:31

Bilaga 1

2 Senaste lydelse 1986:444.

I reservation nr 7 framlagt lagförslag
Förslag till

SoU 1986/87:31

Bilaga 2

Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

Härigenom föreskrivs att 3 § utlänningslagen (1980:376) skall ha nedan
angivna lydelse

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

3 §

En flykting skall inte utan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om han
behöver sådant skydd.

Med flykting avses en utlänning
som befinner sig utanför det land, i
vilket han är medborgare, därför att
han känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin ras, nationalitet,
tillhörighet till en viss samhällsgrupp
eller på grund av sin religiösa
eller politiska uppfattning och
som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av detta
lands skydd. Som flykting skall även
anses den som är statslös och som av
samma skäl befinner sig utanför det
land där han tidigare har haft sin
vanliga vistelseort och som inte kan
eller på grund av sin fruktan inte vill
återvända dit.

Med flykting avses en utlänning
som befinner sig utanför det land, i
vilket han är medborgare, därför att
han känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin ras, nationalitet,
tillhörighet till en viss samhällsgrupp
eller på grund av homosexualitet
eller sin religiösa eller politiska
uppfattning och som inte kan
eller på grund av sin fruktan inte vill
begagna sig av detta lands skydd.
Som flykting skall även anses den
som är statslös och som av samma
skäl befinner sig utanför det land där
han tidigare har haft sin vanliga
vistelseort och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill återvända
dit.

Med förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som riktar
sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet
(politisk förföljelse).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Innehållsförteckning SoU 1986/87:31

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 3

Bakgrund 3

Vissa lagstiftningsåtgärder för att motverka diskriminering 6

Diskrimineringsförbud i regeringsformen 6

Bestämmelserna om hets mot folkgrupp 8

Olaga diskriminering 9

Åtalsregeln vid förolämpning 11

Diskriminering i arbetslivet 12

Asylrätt m.m 12

Allmänna åtgärder 15

Forskning om homosexualitet 19

Stöd åt de homosexuellas organisationer 19

Hemställan 20

Reservationer 21

1 Diskrimineringsförbud i regeringsformen (mom. 1 i hemställan)

av vpk 21

2 Ändrade regler om hets mot folkgrupp m.m. (mom. 2 och
motiveringen till mom. 3 i hemställan) av vpk 22

3 Olaga diskriminering (mom. 4 i hemställan) av Ingvar Eriksson

(m) 22

4 Åtalsregeln vid förolämpning (mom. 5 i hemställan) av Ingvar
Eriksson (m) 23

5 Lagförslaget (mom. 6 i hemställan) av Ingvar Eriksson (m) 23

6 Diskriminering i arbetslivet(mom. 7 i hemställan) av vpk 23

7 Lydelsen av 3 § utlänningslagen (mom. 8 i hemställan) av fp och

vpk 24

8 Internationellt initiativ i fråga om homosexuella flyktingar
(mom. 10 i hemställan) av fp och vpk 24

9 Anvisningar för upplysningsarbetet (mom. 11 i hemställan) av

vpk 25

Bilaga 1:1 propositionen framlagda lagförslag 26

Bilaga 2:1 reservation nr 7 framlagt lagförslag 28